Kulturutskottets betänkande
1989/90:KrU8

Tornedalskulturen

1989/90

KrU8

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet ett motionsförslag om olika insatser
för att bevara och stärka det tornedalsfinska språket och kulturen i
Tornedalen. Utskottet avstyrker motionen.

Motionen

1988/89:Kr278 av Bruno Poromaa (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den
tornedalska kulturen och det tornedalsfinska språket.

Den tornedalska kulturen liksom Tornedalsfinskan, som talas i Haparanda,
Övertorneå, Pajala och stora delar av Gällivare och Kiruna
kommuner, är hotad på många sätt, anförs i motionen. Motionären
anser att detta delvis beror på att bygden som en följd av det sedan
länge hårt ansträngda arbetsmarknadsläget håller på att avfolkas, vilket
medfört en skev ålders- och könsfördelning. Han erinrar också om att
tornedalingarna under närmare ett sekel utsatts för ett massivt försök
till försvenskning. Ända fram till mitten av 1950-talet var det exempelvis
förbjudet för elever från Tornedalen att använda sitt eget modersmål,
tornedalsfinskan, i skolan.

I motionen anförs vidare följande.

Den tornedalska kulturen och det tornedalsfinska språket är i dag i
stort behov av uppmuntran och dokumentation. Inga forskartjänster
finns i dag i tornedalsfinskan och de två dialektarkiven DAUM och
ULMA i Umeå resp. Uppsala har inte tillräckliga resurser för dokumentation
och forskning av tornedalsfinskan. Det är i högsta grad
befogat att inom en nära framtid inrätta en forskartjänst i tornedalsfinska,
med uppgift att bl.a. utarbeta ett större reallexikon över tornedalsfinsk
kultur.

Motionären påpekar att medan den samiska kulturen och språket får
statligt stöd är situationen för den tornedalsfinska kulturen och språket
helt annorlunda. Han anser att om detta kulturarv skall kunna bevaras
måste tornedalsfinskan med det snaraste få ett starkt uttalat stöd på

1 Riksdagen 1989190. 13 Sami. Nr 8

samma sätt som nu gäller för samiskan. I dag visar också tornedalingarna
ett växande intresse för att bevara och utveckla sitt språk och sin
kultur.

Vissa uppgifter i anslutning till motionen

Den aktuella språksituationen i Tornedalen kännetecknas av att området,
som omfattar Haparanda, Övertorneå, Pajala, Gällivare och Kiruna
kommuner, är tvåspråkigt; dels talas tornedalsfinska, dels svenska.
Bakgrunden till tvåspråkigheten är följande.

Tornedalen, en enhetlig kulturbygd med starka finska särdrag, delades
vid fredsslutet 1809 i två delar. Det finska språket var dock under
lång tid i huvudsak allenarådande även inom den svenska halvan av
Tornedalen liksom i den s.k. finnbygden i övrigt. Fram till 1880-talet
bedrevs skolundervisningen i finskspråkiga bygder praktiskt taget undantagslöst
på finska. Under 1800-talets senare hälft inledde statsmakterna
i Tornedalen en försvenskning som var motiverad bl.a. av
säkerhetspolitiska skäl. 1888 inrättades s.k. statsskolor i Tornedalen.
De bekostades av staten och kunde inrättas i finnbygden under förutsättning
att undervisning bedrevs uteslutande på svenska. I början på
1920-talet var skolväsendet i finnbygden helt försvenskat.

Finska språket infördes som frivilligt ämne i den finskspråkiga
bygdens forsättningsskolor år 1935 efter beslut av statsmakterna. År
1957 meddelade skolöverstyrelsen att ingen elev skulle förbjudas tala
finska under rasterna i skolan eller i skolhemmen (cirkulär från
skolöverstyrelsen 24 september 1957). Sådana förbud fanns då vid
många skolor. År 1958 fastslog skolöverstyrelsen (cirkulär 1958:37) att
språkfrågan i den finsktalande bygden inte längre var en nationalitetsfråga
eller en fråga om svenskt eller finskt. Det var i stället de
kulturella och praktiska aspekterna som skulle beaktas och vara bestämmande
för myndigheternas handlande.

I samband med att regering och riksdag våren 1985 lade fast principerna
för hemspråksundervisning inkl. särskilda åtgärder för finskspråkiga
elever (prop. 1984/85:100, bil. 10, bet. UbU 12, rskr. 149) beslöts
på grundval av förslag från språk- och kulturarvkommittén om särskilda
åtgärder för finskspråkiga elever i grundskolan. Beslutet innebar att
en särskild pedagogisk utvecklingsverksamhet skulle inledas i vissa
kommuner, bl.a. Haparanda, med tonvikt på tornedalsfinskan. Regeringen
har i juni 1987 föreskrivit (SÖ-FS 1987:113) att Haparanda
kommun i samverkan med Torneå stad får anordna försöksverksamhet
med tvåspråkig undervisning inom grundskolan i Haparanda under
läsåren 1987/88—1992/93. Denna försöksverksamhet har inletts hösten
1989.

Vid lärarhögskolan i Luleå är undervisningen inriktad mot flerkulturalism
och då främst mot de egna minoriteterna samer och tornedalingar.
I lärarutbildningen ingår en obligatorisk kurs som tar upp
livsvillkor på Nordkalotten. I en utbildningslinje ges fördjupad utbildning
i tornedalsfinska och samiska.

1989/90: KrU8

2

Ett lexikon som upptar tornedalsfinska uttryck samt motsvarande
uttryck på både rikssvenska och riksfinska håller på att utarbetas med
stöd bl.a. från länsskolnämnden i Norrbotten och statens kulturråd.

Föreningen Nordens Norrbottensdistrikt har ordnat sommarkurser i
tornedalsfinska. Deltagarna i kurserna kommer både från svenska och
finska Tornedalen. Kurserna syftar till att ge träning i att muntligt och
skriftligt använda tornedalsfinska, att arbeta med Tornedalskulturen
och att skapa kontakter mellan svenska och finska lärare i Tornedalen.

I syfte att verka för att bevara och utveckla kulturen och språket i
Tornedalen bildades år 1981 Svenska Tornedalingars Riksförbund—Tornionlaaksolaiset
(STR—T). Förbundet har ca 3 000 medlemmar och
två lokalavdelningar, varav en i Stockholm och en i Kiruna. Förbundet
ger sedan år 1982 ut tidskriften MET samt har ordnat seminarier
och bedrivit kurser inom bl.a. folkmusik, historia och teater samt
skrivarkurser på tornedalsfinska. Teaterkurserna har resulterat i bildandet
av en teaterförening — Tornedalsteatern — som uppfört pjäser
på tornedalsfinska. I STR—T:s verksamhet har även ingått att arrangera
temadagar i förskolor och skolor. Vidare har förbundet ordnat
musikfestivaler i syfte att lyfta fram de tornedaiska musiktraditionerna.

På initiativ av STR—T bildades år 1988 Stiftelsen Meän
Akateemi—Academia Tornedaliensis. Stiftelsen har i uppgift att verka
för att förvalta och utveckla kulturarvet på Nordkalotten, i första hand
den tornedaiska och kvänska kulturen. Stiftelsen skall såväl i historiskt
som i nutids- och framtidsperspektiv initiera och genomföra aktiviteter
på olika områden som folkbildning, utbildning och dokumentation.

1 myndigheten dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv
(DOVA) ingår bl.a. dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala (ULMA)
och dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå (DAUM). Till
anslagsframställningen för budgetåret 1990/91 har DOVA inlämnat en
behovsredovisning inför 1990 års forskningsproposition. I denna anslagsframställning
som avser medel för forsknings- och utvecklingsinsatser
under perioden 1990/91—1992/93 redovisar DOVA beträffande
fullgörande av pågående forsknings- och publiceringsuppgifter bl.a.
följande om arbetet på en tornedalsfinsk dialektordbok.

Den tornedalsfinska dialekten är ännu levande även i den svenska
delen av Tornedalen, men är i dag utsatt för stark påverkan från det
svenska språket och kulturpåverkan av det moderna svenska samhället,
speciellt genom det tryck, som de svenskspråkiga massmedierna utövar.
Den finska dialektens fortlevnad är sålunda hotad. Antalet språkbärare
minskar. Det är därför en angelägen uppgift att söka rädda och
bevara det kulturarv, som byggts upp under århundraden, både med
avseende på de finsktalande tornedalingarnas sätt att leva och det språk
de talar.

En språkvetenskapligt-etnologisk inventering av den tornedalsfinska
dialekten bör ske i första hand med inriktning på för det dagliga livet
betydelsefulla aktiviteter såsom boskapsskötsel, jordbruk, hästhållning,
smådjursskötsel, mat- och annan hushållning, inomgårdssysslor, skogsbruk,
jakt och fiske, skogsrenskötsel, sedvänjor och folktro.

1989/90: KrU8

3

Tidigare riksdagsbehandling

1989/90:KrU8

Hösten 1987 behandlade utskottet motionsförslag om insatser för att
bevara och stärka det tornedalsfinska språket och kulturen i Tornedalen.
Utskottet konstaterade (bet. KrU 1987/88:4) att en rad åtgärder
vidtagits i nämnda syfte och anförde att det är angeläget att de insatser
som görs stöds av ansvariga myndigheter. Motionerna avstyrktes av
utskottet och avslogs av riksdagen.

Utskottet

I motion Kr278 (s) erinras om svårigheterna att bevara tornedalsfinskan
och den till språket knutna kulturen i Tornedalen. Motionären
påpekar att det i Norrbotten finns två inhemska språkminoriteter,
nämligen en finsktalande befolkning i Tornedalen och en samisk
språkminoritet i fjällområdet. Han anser att dessa två minoriteter bör
ha en särställning och jämför det stöd som samhället lämnar till den
samiska kulturen med det som kommer den tornedalsfinska kulturen
till del. Om kulturarvet i Tornedalen skall kunna bevaras måste,
menar motionären, de insatser som nu görs få stöd från samhällets
sida. Han framhåller särskilt behovet av forskningsresurser för att
dokumentera det tornedalsfinska språket.

Som redovisats i det föregående har under senare tid en rad åtgärder
vidtagits för att bevara det tornedalsfinska språket. Bl.a. utgår hemspråksundervisningen
i Tornedalskommunerna alltmer från elevernas
eget språk, tornedalsfinskan. Vidare har försöksverksamhet med tvåspråkig
undervisning inom grundskolan i Haparanda inletts hösten
1989. En utvärdering av försöksverksamheten skall ske av högskolorna
i Luleå och Rovaniemi.

En aktiv roll för att befästa och utveckla Tornedalens kultur och
språk spelar föreningen Svenska Tornedalingars Riksförbund—Tornionlaaksolaiset.
Föreningen har bl.a. ordnat seminarier och kurser samt
tagit initiativ till bildandet av en teatergrupp som spelar på tornedalsfinska.
Vidare är föreningen en av initiativtagarna till bildandet av
stiftelsen Meän Akateemi—Academia Tornedaliensis som skall verka
för att förvalta och utveckla kulturarvet på Nordkalotten.

Vid behandlingen hösten 1987 av motionsförslag med i huvudsak
samma syfte som det här aktuella framhöll utskottet i sitt av riksdagen
godkända betänkande KrU 1987/88:4 att det är angeläget att de insatser
sorn görs stöds av ansvariga myndigheter. Utskottet som konstaterar att
det finns ett starkt intresse för att bevara och utveckla kulturarvet i
Tornedalen vill ånyo understryka vikten av att de ansträngningar
— ofta på ideell bas — som görs får ett aktivt stöd från ansvariga
myndigheter.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motionen inte
påkallar någon riksdagens åtgärd.

4

Vad avser motionärens synpunkter på behovet av forskningsresurser
förutsätter utskottet att synpunkterna kommer att beaktas vid beredningen
av den proposition om forskning som regeringen aviserat till
våren 1990.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion l988/89:Kr278.

Stockholm den 7 november 1989
På kulturutskottets vägnar

Ingrid Sundberg

Närvarande: Ingrid Sundberg (m), Åke Gustavsson (s), Maja Bäckström
(s), Berit Oscarsson (s), Jan-Erik Wikström (fp), Jan Hyttring
(c), Anders Nilsson (s), Lars Ahlmark (m), Sylvia Pettersson (s), Erkki
Tammenoksa (s), Leo Persson (s), Lars Ahlström (m), Margareta
Fogelberg (fp), Stina Gustavsson (c), Alexander Chrisopoulos (vpk),
Kaj Nilsson (mp) och Ulla Berg (s).

1989/90:KrU8

. ..Ar:., 7- ' ■:

■ ' ■ • ■■ ■ i