Kulturutskottets betänkande
1989/90:KrU4

Museifrågor

1989/90
KrU4

Sammanfattning

I betänkandet behandlas elva motioner, som samtliga rör museifrågor.
Några av motionerna innehåller yrkanden om insatser som syftar till
att statligt stöd till museer för ny- eller ombyggnad skall utgå eller att
nya museer skall inrättas. I några motionsyrkanden hemställs att
museer — befintliga eller planerade — skall bli riksmuseer med statligt
kostnadsansvar, dvs. centralmuseer.

Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden. Detta sker med hänvisning
till bl.a. vissa principiella ställningstaganden till ansvar och
uppgifter på museiområdet som utskottet intog år 1987. I sammanhanget
redovisar utskottet den situation som föreligger i fråga om de
faktiska möjligheterna att få statsbidrag till ny- och ombyggnad av
teater-, konsert- eller museilokaler. Utskottet hänvisar till att frågan
om huruvida exempelvis ett särskilt stödsystem skall införas för kultursektorn
får prövas i samband med att regeringen lägger fram förslag
om förstärkning av stödet till det regionala kulturlivet.

Vid betänkandet har fogats tre reservationer och ett särskilt yttrande.

Motionerna

1988/89:Kr203 av Ingvar Johnsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening uttalar att statsbidrag bör utgå till nya museilokaler i
Lödöse.

1988/89:Kr215 av Maud Björnemalm m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
Stråssa gruva.

1988/89:Kr228 av Lennart Brunander och Lars Sundin (c, fp) vari
yrkas

1. att riksdagen beslutar att förlägga ett riksmuseum som belyser
folkrörelsernas framväxt och biblioteksverksamhetens historia till Borås,

2. att riksdagen beslutar att göra tekomuseet i Borås till riksmuseum,
med statligt kostnadsansvar.

1 Riksdagen 1989190. 13 sami. Nr 4

1988/89:Kr263 av Anders G Högmark m.fl. (m,fp,c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en redovisning från regeringens sida angående ett framtida
glasmuseum i Växjö.

1988/89:Kr264 av Marianne Andersson och Ingvar Karlsson i Bengtsfors
(båda c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om statligt stöd till Lödöse museum.

1988/89:Kr300 av Karin Starrin och Gunnar Björk (båda c) vari yrkas
att riksdagen ger regeringen i uppdrag att skapa förutsättningar för
uppförandet av ett skogstekniskt museum med Sveriges Tekniska museum
som huvudman.

1988/89:Kr301 av Lars-Ove Hagberg (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till ett garverimuseum i Malung enligt vad i
motionen anförs.

1988/89:Kr311 av Kjell Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av medel till en utbyggnad av Växjö glasmuseum.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89:Ub716.

1988/89:Kr317 av Jan Hyttring (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om resurstillskott
för att inrätta ett bergshistoriskt museum i Värmland.

1988/89:Kr340 av Pär Granstedt och Karin Söder (båda c) vari yrkas
att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om initiativ till ett
filmhistoriskt museum i Råsunda filmstad i enlighet med vad som
anförs i motionen.

1988/89:Kr342 av Birger Schlaug (mp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett
Ostersjömuseum.

Statsbidrag till museilokaler

Sedan år 1953 har regeringen medgett att Svenska penninglotteriet får
anordna ett lotteri till förmån för kulturella ändamål (kulturlotteriet).
Regeringen har från fall till fall beslutat om anvisande av medel ur
behållningen av dessa lotterier till investeringsändamål av engångsnatur
på kulturområdet, t.ex. byggnadsändamål, anskaffande av utrustning
o.d. I enlighet med det statsbidragssystem som i praxis utbildades
under 1960- och 1970-talen vid användningen av denna lotterimedelsbehållning,
fattades ett antal principbeslut om statligt bidrag med en
femtedel av totalkostnaden vid ny- och ombyggnader av regionala
teater-, konserthus- och museibyggnader. I 1981 års budgetproposition
(1980/81:100 bil. 12 s. 19) uttalades med hänvisning bl.a. till det
ekonomiska läget att stödet borde avvecklas. Vid avgivandet av 1984
års budgetproposition fanns statliga åtaganden som innebar att ca 40
milj. kr. återstod att betala. Behållningen från lotteriet uppgick vid

1989/90:KrU4

samma tidpunkt som regel till 5—6 milj. kr. per år. För att snabbare
kunna fullgöra de åtaganden som gjorts beräknades i budgetpropositionen
1984 ett engångsbelopp om 32 milj. kr. (prop. 1983/84:100 bil. 10
s. 292). På förslag av kulturutskottet bifölls förslaget (bet. KrU
1983/84:18, rskr. 268).

I budgetpropositionen 1984 föreslogs vidare — under bostadshuvudtiteln
— att stöd till ny- och ombyggnad av ickestatliga teater-, konsertoch
museilokaler skulle kunna ges av statliga medel (prop. 1983/84:100
bil. 13 s. 66 och 69). Det framhölls att behovet av stöd i vissa fall
fortfarande var kulturpolitiskt angeläget. Projekten kunde också vara
angelägna för sysselsättningen på byggarbetsmarknaden, t.ex. i regioner
där inga projekt som avser allmänna samlingslokaler var aktuella.
Bostadsutskottet tillstyrkte i sitt av riksdagen godkända betänkande
förslaget och gjorde i sammanhanget vissa uttalanden om stödet till
kulturbyggnader (bet. BoU 1983/84:20, rskr. 194).

Bestämmelserna på området är intagna i förordningen (1984:703)
om statsbidrag till vissa teaterlokaler m.m. Enligt förordningen får, i
mån av tillgång på medel, lämnas anordningsbidrag för nybyggnad och
upprustningsbidrag för ombyggnad eller upprustning av teater-, konsert-
eller museilokaler som tillhör någon annan än staten.

Bidrag lämnas om projektet är angeläget från kulturpolitisk synpunkt,
är av betydelse från sysselsättningssynpunkt och inte försvårar
förverkligandet av projekt som avser allmänna samlingslokaler och
inte heller försämrar förutsättningarna för driften av befintliga sådana
lokaler. Anordningsbidrag lämnas med högst 30% av bidragsunderlaget.
Om det finns särskilda skäl kan bidrag lämnas med 35%. Upprustningsbidrag
lämnas med högst 50%.

Principiella ställningstaganden våren 1987 om
de centrala museerna

Riksdagen tog våren 1987 principiell ställning till av regeringen förordade
riktlinjer för de centrala museernas uppgifter och ansvar för
landets museiväsende (prop. 1986/87:97, bet. KrU 21, rskr. 342). Utskottet
redovisade vid föregående riksmöte (bet. 1988/89:KrUl s. 24)
utförligt innebörden av dessa ställningstaganden. I korthet innebär de
att centralmuseerna bör överblicka samlingar av samma slag i landet,
tillhandahålla och förmedla expertkunskaper, bedriva utvecklingsarbete
och företräda ämnesområdet inom och utom museiväsendet. Av de
centrala museerna har fem s.k. ansvarsmuseer ett sammanhållande
ansvar för museiväsendets olika delar. Ansvarsmuseer är enligt beslutet
följande museer, nämligen bland de kulturhistoriska museerna historiska
museet, Nordiska museet och etnografiska museet (numera benämnt
folkens museum — etnografiska), inom området konst statens
konstmuseer och inom området naturhistoria naturhistoriska riksmuseet.

I rapporten Museiförslag (Rapport från kulturrådet 1986:3) hade
kulturrådet föreslagit att fyra utvecklingsprojekt skulle starta inom

1989/90: KrU4

museiområdet för att bedrivas under ett antal år. Projekten benämndes
Nya perspektiv på den svenska historien, Ekologisk kunskapsspridning,
Sverige och tredje världen samt Invandrarnas kulturer. Kulturministern
anförde emellertid i proposition 1986/87:97 att det inte var
lämpligt att riksdag och regering låste fest vilka projekt som skulle
bedrivas och deras innehåll. Projekten borde i stället tas fram i
samarbete mellan museerna och statens kulturråd.

Utskottet delade kulturministerns uppfattning (bet. KrU 1986/87:21).
Utskottet tillstyrkte att särskilda medel avsattes för utvecklingsprojekt
inom museiområdet. Utskottet anförde att även om riksdag — och
regering — således inte bör ta ställning till vilka utvecklingsprojekt
som bör komma till stånd, ansåg sig utskottet, med hänsyn till i
betänkandet lämnad redovisning och till vad som i övrigt anförts i
propositionen, kunna utgå från att de föreslagna projekten skulle
komma till stånd.

I betänkandet KrU 1986/87:21 behandlades också ett antal motioner
om bl.a. inrättandet av nya museer. Utskottet ansåg att det i princip
för närvarande inte bör inrättas fler centrala museer, dvs. statliga
museer eller med dem jämställda museer. Det bör anmärkas att många
gånger, bl.a. i motionssammanhang, torde begreppen riksmuseum och
nationellt museum användas som synonymer till centralt museum.
Utskottet framhöll i betänkandet att det inte är motiverat att riksdag

— eller regering — gör någon form av klassificering av museerna. Det
ansågs därför i allmänhet inte finnas skäl för riksdagen att göra någon
bedömning av om ett museum har större eller mindre riksintresse. I
sammanhanget erinrade utskottet om att 1965 års musei- och utställningssakkunniga
framhållit att man bör räkna med att länsmuseerna i
viss utsträckning kan avlasta statsmuseerna dokumentationsuppgifter
genom att inom speciella ämnesområden ta ansvar för en hela riket
omfettande insamling (SOU 1973:5 s. 212).

I den mån insatser behöver göras på ett insamlingsområde som inte
i tillräcklig grad uppmärksammats eller helt förbisetts ansågs detta i
första hand fa ske inom den nuvarande museiorganisationens ram,
exempelvis genom riktade insatser. Enligt utskottets mening skulle
emellertid det sagda inte fa leda till att den statliga museistrukturen
helt låses i sin nuvarande form.

Närmare uppgifter om de fyra
utvecklingsprojekten inom museiområdet

Vid riksmötet 1986/87 anvisade riksdagen 5,1 milj. kr. till utvecklingsverksamhet
inom museiområdet (prop. 1986/87:97, bet. KrU 21, rskr.
342). Medlen har använts till fyra projekt i enlighet med vad som
förutsattes vid riksdagsbehandlingen. Statens kulturråd som disponerat
medlen redovisar den hittillsvarande verksamheten inom projekten i
en PM, Kulturrådet, ansvarsmuseerna och övriga centralmuseer, Två
års fortsatt samarbete kring utveckling av de statliga museernas uppgifter
och ansvar, daterad den 18 september 1989. I det följande återges

1989/90: KrU4

mera utförligt vad som redovisats beträffande projektet Ekologisk
kunskapsspridning. Vissa uppgifter lämnas även om de övriga tre
projekten, nämligen Sverige och tredje världen, Invandrar-Sverige samt
Den svenska historien/Historia i Sverige.

Projektet Ekologisk kunskapsspridning, som startade hösten 1987, har
som särskild målgrupp länsmuseerna och stiftelsen Skansen.

Naturhistoriska riksmuseet, Skansen och statens kulturråd har tillsammans
hittills svarat för projektets ledning. Fr.o.m. 1 juli 1989 har
naturhistoriska riksmuseet, i egenskap av ansvarsmuseum, övertagit
ledningsansvaret för projektet.

Projektet finansieras genom 1,5 milj. kr. i bidrag från statens kulturråd
samt genom riksmuseets och Skansens egna insatser.

Projektarbetet inleddes hösten 1987. Tre rapporter har hittills publicerats.
Ekologin och länsmuseerna kom ut våren 1988. Ekologin,
pedagogiken och Skansen distribuerades under hösten samma år. Den
tredje rapporten, EKODOK-90 Bilder av människan och naturen i
Sverige 1990, kom ut i augusti 1989. Den beskriver tankarna kring en
landsomfattande fotodokumentation som avses genomföras under år
1990 i samarbete mellan länsmuseerna, AMS och statens kulturråd.

Bland initiativ som tagits nämner kulturrådet i sin ovan nämnda
PM utvecklingsarbete som rör s.k. kraftcentra för ekologisk kunskapsspridning
om skogen, jorden, situationen i Östersjön m.m. Med hjälp
av dessa kraftcentra skall ett antal länsmuseer och andra museer i
samverkan kunna producera ett pedagogiskt basmaterial att användas i
skolans arbete och i andra sammanhang, såsom inom folkbildningen
samt vid lokala och regionala museer. Det pågående arbetet berör
framför allt länsmuseet i Gävleborgs län och Skogsmuseet Silvanum
som ett kraftcentrum för kunskapsspridning om skogens ekologi och
Södermanlands läns museum i samverkan med det planerade Östersjömuseet
i Oxelösund och Askölaboratoriet (Stockholms universitet)
som ett kraftcentrum för kunskapsspridning om Östersjöns ekologi.

I kulturrådets redovisning nämns att projektgruppens medlemmar i
viss omfattning har konsulterats av museer som påbörjat sitt eget
utvecklingsarbete inom ekologiområdet. Vidare har bidrag kunnat ges
till ett mindre antal museer vars utställningsprojekt varit av särskilt
intresse.

Därtill har naturvårdsverket, forskningsrådsnämnden och kulturrådet
tillsammans kunnat utlysa 1,3 milj. kr. i förm av projektstöd för
utställningsverksamhet eller annan typ av kunskapsförmedling för att
stimulera och stödja initiativ vid landets museer. Medlen fördelades i
juni 1989.

Projektet Sverige och tredje världen genomförs av folkens museum

— etnografiska i samarbete med Riksutställningar och olika museer i
landet. Kulturrådet avsätter 1,5 milj. kr. av utvecklingsmedlen. SIDA
bidrar med motsvarande summa. Projektet skall bl.a. utmynna i tre
vandringsutställningar.

1989/90:KrU4

1* Riksdagen 1989190. 13 sami. Nr 4

I projektet Invandrar-Sverige har ett femtontal museer och även arkiv
och bibliotek involverats. Det lokala arbete som växer fram på olika
håll i form av utställningar, dokumentation och viss föremålsinsamling
kommer att föras samman till en gemensam utställning och manifestation
i Nordiska museet under år 1991. Av kulturrådets utvecklingsmedel
avsätts ca 600 000 kr. under tre år. Dessa medel har fördubblats
genom bidrag från kommuner och från invandrarverkets ansvarsområden.

Det fjärde projektet, nämligen Den svenska historien/Historia i Sverige
avses drivas av historiska museet och Nordiska museet i samarbete.

Rapport år 1989 om statens stöd till det
regionala kulturlivet

På uppdrag av kulturministern har utarbetats en rapport (Ds 1989:36)
om statens stöd till det regionala kulturlivet, benämnd Kultur i hela
landet. Remissbehandlingen av rapporten har nyligen avslutats. Rapporten
skall tjäna som utgångspunkt vid beredningen av förslag till i
första hand budgetpropositionen 1990. Enligt regeringens uttalanden i
budgetpropositionen 1989 skall det statliga kulturstödet förstärkas med
300 milj. kr. under perioden 1989/90—1991/92. Det regionala kulturlivet
tillhör ett av de prioriterade områdena, och avsikten är att reforminsatser
där skall göras med början budgetåret 1990/91.

Det föreslås i rapporten att länsmuseerna skall få en förstärkning
med sammanlagt 240 nya grundbelopp.

Ett särskilt avsnitt i rapporten behandlar länsmuseerna och miljöfrågorna.

Enligt utredarens mening bör det breda natur- och miljövårdsintresset
kunna stimuleras och utvecklas genom aktiviteter från länsmuseernas
sida. Detta kan gärna ske på olika sätt vid olika museer. 1
rapporten förordas bl.a. att statsbidrag ges inom 300-miljonprogrammet
till fem nya tjänster som naturvårdsintendent under förutsättning
dels att det finns intresse hos museernas huvudmän att tillskjuta
resurser, dels att naturvårdsansvariga myndigheter bidrar.

Insatser på naturvårds- och miljöområdena skulle också kunna
främjas genom en förbättrad samverkan mellan länsmuseerna. Som
redovisats i ett tidigare avsnitt av detta betänkande har en diskussion
om fasta samarbetsprojekt förts mellan kulturrådet och ett antal museer
inom ett utvecklingsprojekt benämnt Ekologisk kunskapsspridning.
Östersjölänen skulle kunna arbeta tillsammans för att belysa
Östersjöns problem och därmed också det allmänna problemet med
havsföroreningarna. Kraftcentrum i projektet skulle kunna utgöras av
ett nytt Östersjömuseum i Oxelösund. Ett skogsprojekt skulle på
samma sätt kunna genomföras med länsmuseet i Gävle och Skogsmuseet
Silvanum som kärna.

En samverkan av detta slag mellan museer bör enligt utredarens
mening stimuleras baserad på museernas egen vilja och egna planer.

1989/90:KrU4

Särskilda tillskott via grundbeloppssystemet till museer som är engagerade
i samarbetsprojekt är enligt rapporten svåra att motivera. Det bör
i stället vara museernas ensak att bestämma sina åtaganden inom den
resursram de förfogar över. Om en allmän förstärkning av länsmuseerna
sker enligt de förslag som presenterats i rapporten ökar länsmuseernas
handlingskraft i det här avseendet. Statens roll bör vara att stödja
utvecklingsinsatserna med projektmedel. Det blir alltså närmast en
uppgift för statens kulturråd att ta ställning till vilka insatser som bör
göras i detta avseende. Frågan om stöd i särskild ordning till projekt av
det här slaget får avgöras när konkreta förslag kan presenteras.

Ett annat avsnitt i rapporten tar upp frågan om investeringsbidrag till
kulturbyggnader.

Utredaren redovisar kort de olika bidragsformer som funnits under
senare år och konstaterar att den situation som nu råder när det gäller
investeringsbidrag på kulturområdet inte är tillfredsställande. Det är
enligt utredarens mening nödvändigt att skapa tydligare regler för
bidragen och en mer bestämd avgränsning av vilka typer av projekt
som kan påräkna stöd. Detta kräver ett utredningsarbete som det inte
varit möjligt att genomföra inom ramen för rapporten. Utredaren
anser ändå att det är angeläget att en del av de 300 miljoner kronorna
kan komma till användning för investeringar i byggen. Det finns
byggprojekt som med nödvändighet måste komma till stånd för att en
utveckling av den regionala kulturverksamheten skall kunna ske och
där en statlig insats är en förutsättning för lokal, politisk uppslutning
kring projektet. Utredaren förordar att 25 milj. kr. årligen nyttjas för
de regionala kulturinstitutionernas byggen. Inom denna grupp finns en
lång rad aktuella projekt. När den hårda prioriteringen mellan projekten
görs bör bristfälliga länsmuseer få förtur.

I rapporten tas också upp frågan om kulturturism och om tillvaratagande
av kulturbyggnader och kulturmiljöer — bl.a. bruksmiljöer och
industriminnen — för att utveckla dem till turistiska sevärdheter.
Utredaren anser att det är naturligt att utvecklingen startar utifrån
lokala intressen och förutsättningar. Insatser behöver enligt rapporten
göras inom fem områden, nämligen fysisk upprustning av byggnader
och deras omgivning, utformning av verkamhetsinnehåll, program för
levandegörandet, utformning av ett turistiskt program samt marknadsföring
av anläggningen. Inom ramen för förstärkningen av kulturlivet
bör enligt utredarens mening inledningsvis 5 milj.kr. avsättas till
riksantikvarieämbetet för aktiv kulturmiljövård för att utveckla kulturmiljöer
som kan bli intressanta mål för turismen.

1987 års regionalpolitiska kommitté (I 1987:08)
REK

1987 års regionalpolitiska kommitté avgav nyligen sitt betänkande
(SOU 1989:55) Fungerande regioner i samspel. I ett särskilt avsnitt av
betänkandet betonar kommittén kulturens betydelse för den regionala

1989/90:KrU4

utvecklingen. Kommittén kommer med förslag om hur kulturlivet 198S*

skall förstärkas i eftersatta regioner och anser att kulturområdet erbjuder
många olika möjligheter att utveckla turistnäringen. Bl.a. anförs att
många kulturmiljöer, landskap, byggnader m.m. är i stort behov av
kraftig upprustning för att kunna levandegöras och ta emot turister.

För att kultur- och turistintressen skall kunna mötas på ett fruktbart
sätt är det angeläget med en förprojektering av ett relativt stort antal
tänkbara projekt. Detta skulle göra det möjligt att på ett tidigt stadium
få till stånd en diskussion om vilka insatser som är angelägna och
intressanta och om hur urvalet skall göras av det som skall förverkligas.
Kommittén förordar att 5 milj.kr. av regionalpolitiska anslag bör
användas för en sådan förprojektering utförd som ett utredningsuppdrag
av riksantikvarieämbetet, Sveriges turistråd samt statens kulturråd
tillsammans.

Kommittén anser också att en översyn av regler och stödordningar
bör göras i syfte att stärka kulturens ställning i den regionala planeringen,
bl.a. genom att länsanslagen som länsstyrelserna förfogar över
får användas för kulturverksamheter och — bl.a. med tanke på kulturturismen
— för vården av kulturmiljöer.

Kommittén har även synpunkter på användningen av den förstärkning
av kulturstödet med 300 milj.kr. under en treårsperiod som
regeringen uttalade sig om i 1989 års budgetproposition.

Utredningen (U 1988:14) om förvaltningen av
vissa kulturmiljöer

1 enlighet med riksdagens beslut (bet. KrU 1985/86:8, rskr. 47) tillkallades
år 1988 en särskild utredare (U 1988:14) för att göra en utredning
av möjligheterna att skapa förbättrade förutsättningar för förvaltningen
av vissa kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer,
särskilt herrgårdar och industriminnen. Frågor om den allmänna
tillgängligheten till kulturmiljöerna liksom förutsättningarna för deras
utnyttjande i turistsammanhang bör uppmärksammas. Målet bör vara
att både stärka svensk turistnäring och tillföra byggnadsvården resurser.

Biblioteks- och folkrörelsemuseum i Borås
(Kr228 yrk. 1)

Allmänna uppgifter

I mitten av 1970-talet aktualiserades inom högskolan i Borås frågan
om inrättande av ett folkbiblioteksmuseum i Borås. Vid överläggningar
i frågan i januari 1982 med representanter för bl.a. länsstyrelsen,
landstinget, kommunen, statens kulturråd, Folkbildningsförbundet,

Sveriges allmänna biblioteksförening och Svenska folkbibliotekarieförbundet
kom man bl.a. fram till att ett museum för folkbibliotekens

0:KrU4

och folkbildningens historia motiveras dels av det kulturpolitiska bevarandemålet,
dels av forskningens och utbildningens behov. Ett sådant
museum ansågs böra stå under statligt huvudmannaskap. Under innevarande
år har en förening för ett foikbiblioteksmuseum i Borås
bildats. I dess styrelse finns representanter för länsbiblioteket i Älvsborgs
län, högskolan i Borås, Folkbildningsförbundet, Sveriges allmänna
biblioteksförening, Folkrörelsearkivet i Borås och Tekomuseum i
Borås. Föreningen har fått ett bidrag om 50 000 kr. från Älvsborgs
läns landsting för en inventering inom länet. Enligt vad utskottet
inhämtat kommer Borås kommun att under vintern 1989—1990 behandla
frågan om lokaler för ett biblioteksmuseum.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om ett biblioteks- och folkrörelsemuseum i Borås har behandlats
med anledning av motionsyrkanden likartade det nu aktuella i
utskottets av riksdagen godkända betänkanden KrU 1986/87:21 och
1988/89:KrUl. Utskottet har i dessa betänkanden avstyrkt motionsyrkandena
och anfört att det i princip för närvarande inte finns skäl
att inrätta fler centrala museer.

Tekomuseum i Borås (Kr228 yrk. 2)

Allmänna uppgifter

Tekomuseum är ett museum för textil och konfektion som har sina
lokaler i en textilfabrik där arbetsmiljön lämnats orörd sedan 1920-talet.
Museet är kommunalt. Det är sedan år 1984 fristående från Borås
museum.

Vid föregående riksmöte gav utskottet i sitt betänkande
1988/89:KrUl s. 10—11 en ingående redovisning för museets verksamhet.

Redan vid föregående riksmöte kunde utskottet redovisa att principbeslut
har fattats om att museet skall fa disponera nya och större
lokaler inrymda i ett f.d. bomullsspinneri. De kommunala kostnaderna
beräknas nu till ca 25 milj. kr. Inflyttning beräknas kunna ske i juni
1990. Den totala ytan blir drygt 8 000 m:, varav ungefär hälften
utställningsyta. Detta innebär en avsevärd ökning jämfört med utrymmet
i de nuvarande museilokalerna.

Tidigare riksdagsbehandling

Åren 1987 och 1988 avslog riksdagen på hemställan av utskottet
motionskrav om att Tekomuseum skulle göras till riksmuseum med
statligt kostnadsansvar (bet. KrU 1986/87:21 s. 9 och 1988/89:KrUl s.
16—17). Utskottets ståndpunkt var att det i princip inte finns skäl att
inrätta fler centrala museer.

1989/90:KrU4

Växjö glasmuseum (Kr263 och Kr311)

1989/90:KrU4

Allmänna uppgifter

Växjö glasmuseum utgör en del av länsmuseet i Kronobergs län,
Smålands museum. Länsmuseet påbörjade insamling av glas på
1930-talet. Majoriteten av bruken i glasriket var då belägna inom länet.
År 1962 invigdes Växjö glasmuseum, sedan en särskild tillbyggnad till
Smålands museum färdigställts. De nuvarande utställningslokalerna
omfattar 300 m2. Sedan nämnda år har en betydande insamling skett
av såväl glasföremål som arkivalier från Svenska glasbruksföreningen.
Glasindustrins arbetsgivarförbund och olika glasbruk. Avsikten är att
det i anknytning till museet skall utvecklas ett forskningscentrum för
den svenska glashanteringens historia. Glasmuseets rikskaraktär har
betonats från början och har accentuerats under årens lopp.

Ett förslag till en nybyggnad för glasmuseet i anslutning till Smålands
museum har utarbetats. Utskottet har inhämtat att kostnaden har
beräknats till totalt 36 milj. kr. i 1989 års prisläge. Denna kostnad
avser dels nybyggnad av lokaler för glasmuseet om 2 000 nrr, varav
1 000 m2utställningsyta, dels viss ombyggnad av lokaler där glasmuseet
i dag är inrymt. Stiftelsen Smålands museum har lämnat en ansökan
till regeringen (utbildningsdepartementet) om bidrag med 12 milj. kr.
med stöd av bestämmelserna i förordningen (1984:703) om statsbidrag
till vissa teaterlokaler m.m.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet har tidigare, senast i betänkandet 1988/89:KrUl, avstyrkt
motioner som var likartade de nu aktuella. Utskottet har i det nämnda
betänkandet hänvisat till vad utskottet vid riksmötet 1986/87 (bet. KrU
1986/87:21) anfört i frågan om huruvida flera centrala museer borde
inrättas och till att utskottet tillstyrkt regeringens förslag om fem
ansvarsmuseer. Därför ansåg utskottet sig inte böra tillstyrka att Växjö
glasmuseum klassificerades som riksmuseum eller basmuseum, vilket
hade begärts i de då aktuella motionerna. I betänkandet 1988/89:KrUl
erinrade utskottet om att utskottet år 1987 anslutit sig till en uppfattning
som 1965 års musei- och utställningssakkunniga gett uttryck åt,
nämligen att man bör räkna med att länsmuseerna i viss utsträckning
kan avlasta statsmuseerna dokumentationsuppgifter genom att inom
speciella ämnesområden ta ansvar för en hela riket omfattande insamling.
Utskottet ansåg att Smålands museum på glasområdet tagit ett
sådant ansvar. I fråga om bidrag till ny byggnad för glasmuseet hänvisade
utskottet till den i ett tidigare avsnitt i detta betänkande redovisade
statsbidragsförordningen från år 1984.

Östersjömuseum (Kr342)

1989/90: KrU4

Allmänna uppgifter

■Vid föregående riksmöte redovisade utskottet (bet. 1988/89:KrUl s.
5—7) utförligt frågan om ett Östersjömuseum i Oxelösund.

Redan år 1966 påbörjades diskussioner i landstinget i Södermanlands
län om att inrätta ett skärgårdsmuseum i Oxelösund. År 1984
beslutades — mot bakgrund av att planeringen för ett nytt museum
fick en allt större inriktning mot Östersjön som helhet — att projektet
skulle få namnet Östersjömuseet.

Huvudmän för planeringen är länsmuseet — Stiftelsen Södermanlands
museer — och Oxelösunds kommun. Avsikten är att ett Östersjömuseum
i organisatoriskt hänseende skall vara en del av länsmuseet.

Förslag till ett program för ett Östersjömuseum presenterades våren
1984. Den totala kostnaden för byggnad och utställningar torde, på
grundval av uppgifter som inhämtats i detta ärende, kunna beräknas
till ca 33 milj. kr. Av detta belopp beräknas enligt uppgift sammanlagt
13 milj. kr. kunna finansieras av kommun och landsting. En ansökan
om statsbidrag till investeringskostnaderna har gjorts hos utbildningsdepartementet.

Vid föregående riksmöte redovisade utskottet i betänkandet
1988/89:KrUl att kulturrådet ställt frågan om hur det planerade Östersjömuseet
i Oxelösund förhåller sig till de perspektiv som dragits upp i
utvecklingsprojektet Ekologisk kunskapsspridning (redovisat i det föregående).
Arbetet skulle kunna betraktas som ett museologiskt utvecklingsarbete
som utgår från en större regions behov av folkbildning
rörande en gemensam naturresurs som är hotad. Från projektet Östersjömuseum
hade man ställt sig positiv till en breddning av verksamheten,
som skulle innebära att museet i högre grad än som ursprungligen
varit avsikten skulle svara för en kunskapsspridning och samverkan på
det ekologiska området som kan komma alla länsmuseer längs Östersjön
till godo.

I det föregående har redovisats uppföljningen i rapporten (Ds
1989:36) Kultur i hela Sverige av frågan om ett kraftcentrum i Oxelösund
för ekologisk kunskapsspridning. Remissbehandlingen av denna
rapport har nyligen avslutats.

Tidigare riksdagsbehandling

På utskottets förslag (bet. 1988/89:KrUl) avslog riksdagen vid föregående
riksmöte två motioner i vilka begärdes statliga investeringsmedel till
ett Östersjömuseum m.m. Utskottet hänvisade därvid till innehållet i
förordningen (1984:703) om statsbidrag till vissa teaterlokaler m.m.
Innehållet i förordningen har redovisats i det föregående.

Lödöse museum (Kr203 och Kr264)

1989/90:KrU4

Allmänna uppgifter

I Lödöse i Lilla Edets kommun finns kulturlager från medeltiden fram
till 1600-talet, vilka innehåller bl.a. myntpräglingsplatser, verkstäder
och bostäder. Museet i Lödöse är en kombination av regionalt och
kommunalt museum. Det betecknas som ett fyndplatsmuseum, då dess
medeltidsavdelning visar utgrävningsfynd från Lödöse. Museet utgör en
avdelning för historisk arkeologi inom Älvsborgs länsmuseum, samtidigt
som det är kulturhistoriskt museum för Lilla Edets kommun.

De nuvarande lokalerna för Lödöse museum är otillräckliga. Den
medeltida basutställningen har inte kunnat byggas ut med fyndmaterial
från senare års utgrävningar.

En planerad ny byggnad för Lödöse museum beräknas enligt inhämtade
uppgifter kosta mellan 15 och 20 milj.kr. Landstinget och kommunen
avses svara för en tredjedel vardera av dessa kostnader. I en
ansökan den 5 juni 1986 till utbildningsdepartementet har Lilla Edets
kommun ansökt om statsbidrag enligt förordningen 1984:703 om statsbidrag
till vissa teaterlokaler m.m. Länsstyrelsen i Älvsborgs län har i
en skrivelse den 9 oktober 1989 till regeringen (utbildningsdepartementet)
aktualiserat frågan om statligt bidrag enligt det förslag om
bidrag till kulturbyggnader som lagts fram i rapporten (Ds 1989:36)
Kultur i hela landet.

Bergshistoriskt museum i Värmland (Kr317)
Allmänna uppgifter

I Värmland finns vissa resurser av olika slag inom det bergshistoriska
området såsom gruv- och bergshanteringsmiljön i Långban i Filipstads
kommun, en uppbyggd bergshistorisk och industrihistorisk utställning,
för närvarande placerad i Alsters herrgård i Karlstads kommun, ett
stort antal föremål av teknikhistoriskt och bergshistoriskt intresse i
Värmlands Museum i Karlstad, ett stort arkivmaterial från flera av de i
Värmland verksamma bolagen samlat i Värmlandsarkiv samt landets
enda industriminnesantikvarietjänst vid Värmlands Museum i Karlstad.
Det har diskuterats att — utifrån dessa befintliga resurser — med ett
begränsat resurstillskott för bl.a. personal bygga upp ett bergshistoriskt
museum i Långban kopplat till länsmuseiorganisationen i Värmland
på samma sätt som glasmuseet i Växjö är kopplat till Smålands
museum. Vissa gruv- och bergshanteringsbyggnader m.m. i Långban
ägs av Föreningen Värmländska industriminnesmärken. Är 1988 bildades
en stiftelse, Stiftelsen Långbans gruvby, för verksamhet av olika
slag i dessa byggnader. I stiftelsen ingår föreningen, landstinget i
Värmlands län, Filipstads kommun och Värmlands museum. Verksamheten
avser bevarande och visning av gruvbyn samt uthyrning till
företag med anknytning till bergsbruk och turism.

Stråssa gruva (Kr215)

1989/90: KrU4

Allmänna uppgifter

I Stråssaområdet i Örebro län har malm brutits sedan senare delen av
1400-talet.

Verksamheten vid gruvan låg nere från 1923 till 1955. Gruvan hölls
länspumpad till 1933 men var från 1943 helt vattenfylld. År 1955
beslutades att driften skulle tas upp på nytt. Gruvbrytningen som
återupptogs 1959 lades dock definitivt ner 1981. Vid återuppbyggandet
av gruvan installerades de modernaste maskiner och utrustning som
fanns att tillgå. Vid nedläggningen 1981 träffades en överenskommelse,
det s.k. Stråssaprojektet, mellan ägaren — Svenskt Stål Aktiebolag
(SSAB) — de fackliga organisationerna och Lindesbergs kommun.
Projektet innebar att SSAB avsatte 28 milj. kr. till olika åtgärder för att
finna ersättningsjobb. Arbetet med de gemensamma åtgärderna drevs i
bolagsform av Stråssa Invest AB, som år 1983 övergick i kommunal
ägo. En kommunal stiftelse, Stiftelsen Bergslagens gruvhantering i
Stråssa, driver verksamheten vid turistgruvan som öppnades 1982.

Stråssa gruva med ca 23 000 besökare är ett attraktivt turistmål som
även utnyttjas i undervisningen i skolans mellan- och högstadier.

Verksamheten har finansierats huvudsakligen genom anslag från
dels länsstyrelsen, länsarbetsnämnden och landstinget, dels Lindesbergs
kon:mun och Stråssa Invest AB.

För att säkerställa den fortsatta verksamheten vid turistgruvan har
Stiftelsen utarbetet ett investeringsprogram om totalt 3 milj. kr. För att
genomföra detta program har Stiftelsen ansökt om medel från utbildningsdepartementet
och Bergslagsdelegationen samt från länsstyrelsen
och länsarbetsnämnden i Örebro län. Enligt inhämtade uppgifter har
Bergslagsdelegationen klassat tre objekt, nämligen Österbybruks bruk,
Långbans hytta och Stråssa gruva, som primära för en satsning på
turism.

Skogstekniskt museum i Ovanåker (Kr300)
Allmänna uppgifter

Inrättandet av ett svenskt skogstekniskt museum diskuteras för närvarande.
Initiativtagarna avser att bilda en stiftelse, Stiftelsen Svenskt
Skogstekniskt Museum. Bland stiftelsegrundarna finns STORA, FORTEC
(skogsmaskintillverkarnas branschorganisation), domänverket,
Sveriges Tekniska Museum, länsstyrelsen i Gävleborgs län, skogsvårdsstyrelsen,
den privatägda Skålsjögården och Ovanåkers kommun. De
har presenterat ett förslag om uppförande av ett museum vid Skålsjögården
i Ovanåkers kommun. Vid en uppvaktning hos chefen för
utbildningsdepartementet har de begärt 2 milj.kr. till investeringar.

Garverimuseum i Malung (Kr301)

Allmänna uppgifter

I Malungs kommuns kulturnämnd har frågan väckts om att göra ett
garveri- och skinnmuseum i delar av Eliassons garveris gamla lokaler.

I en skrivelse till kommunen år 1986 från Dalarnas museum sägs
följande.

Anläggningarna och produktionen har ett mycket stort kulturhistoriskt
intresse och har även dokumenterats i film med stöd från statens
kulturråd. Dalarnas museum ser i de äldre garveridelarna en utomordentlig
möjlighet att skapa ett synnerligen intressant arbetslivsmuseum.

Med följande motivering avrådde länsantikvarien år 1987 bestämt att
rivningslov meddelades för de äldre delarna av garveriet.

Eliassons garveri är en av de märkligaste äldre industrianläggningarna
i Dalarna och dessutom unikt i Sverige vad gäller bevarad ålderdomlig
skinnberedningsteknik. Eftersom de äldre materielen inte längre skall
användas har här öppnat sig en enastående möjlighet att tillskapa ett
arbetslivsmuseum.

Samma år har representanter för riksantikvarieämbetet uttalat att
ämbetet har samma uppfattning som Dalarnas museum vad gäller
värdet av anläggningen och stödjer livligt tanken på ett arbetslivsmuseum.

Utskottet har inhämtat att garveribyggnaderna numera har sålts av
kommunen till ett företag som för närvarande bygger nya lokaler för
verksamheten. De gamla lokalerna är till största delen kvar, liksom
den utrustning som fortfarande används. Vissa maskiner m.m., som
inte längre används, förvaras tillfälligt av kommunen. Frågan om ett
garverimuseum i form av ett arbetslivsmuseum i de gamla garveriiokalerna
behandlas i en arbetsgrupp under kulturnämnden. På kommunens
uppdrag har länsmuseet gjort en skiss till ett projekt med
garverimuseum i de gamla garverilokalerna kombinerat med informations-
och försäljningsverksamhet.

Filmhistoriskt museum i Råsunda (Kr340)
Allmänna uppgifter

Redan tidigt startade en betydande filmverksamhet i Sverige. Filmstaden
i Råsunda har under mer än fem decennier använts vid svensk
filmproduktion. I dag står byggnaderna i Råsunda tomma. De ägs
numera av ett fastighetsföretag. Inom Solna kommun har en del av
byggnaderna i området bedömts vara av kulturhistoriskt intresse. För
närvarande diskuteras ett program för detaljplan för området. I programförutsättningarna
ingår bl.a. att bevara kulturhistoriskt intressanta
byggnader. I programdiskussionerna ingår också frågan om ett filmhistoriskt
museum. Någon huvudman för ett eventuellt sådant museum
finns emellertid inte i dag.

1989/90: KrU4

Stiftelsen Svenska Filminstitutet äger stora samlingar av rekvisita för
film och teater, vilka hyrs ut. De finns förvarade i magasin i Frihamnen.
I dessa samlingar finns också föremål som bedöms ha filmhistoriskt
värde och som inte längre hyrs ut, såsom filmkameror, lampor,
rekvisita, kläder m.m. och apparater från ljudteknikens början.

Diskussioner har förts om att sammanställa sådant filmhistoriskt
värdefullt material i tidstypiska inspelningssituationer från den svenska
filmens början fram till våra dagar i en autentisk miljö i Filmstaden i
Råsunda. En informell kommitté av filmsakkunniga, fristående från
Filminstitutet, arbetar med ett program för ett filmhistoriskt museum,
eventuellt beläget i Filmstaden.

Utskottet

Frågan om inrättande av ytterligare centrala museer

I motion Kr228 (c,fp) yrkas att riksdagen skall besluta om förläggning
till Borås av ett riksmuseum för biblioteksverksamhetens och folkrörelsernas
historia (yrkande 1). Eftersom utvecklingen nu går så snabbt
anser motionärerna att det är hög tid att samla in och åskådliggöra hur
folkbiblioteken och folkrörelserna vuxit fram, utvecklats och arbetat.
Ett sådant biblioteks- och folkrörelsemuseum i Borås skulle ha betydelse
för bibliotekshögskolan där och även kunna dra nytta av den kunskap
som finns hos högskolan. I ett föregående avsnitt i detta betänkande
har redovisats de aktuella planerna i Borås på startande av ett biblioteksmuseum.

Riksdagen bör enligt samma motion även besluta att Tekomuseum i
Borås skall bli riksmuseum (yrkande 2). I motionen redovisas museets
lokalbehov, tillgång på stora samlingar samt möjligheter till samverkan
med högskolan och ett centrum för utbildning och teknisk utveckling
inom tekoindustrin. En kort redovisning för verksamheten vid Tekomuseum
har lämnats i ett föregående avsnitt av betänkandet.

Utskottet har i ett tidigare avsnitt redovisat riksdagens ställningstagande
år 1987 till frågan om de centrala museernas uppgifter och
ansvar för landets museiväsende (prop. 1986/87:97, bet. KrU 21, rskr.
342). Med centrala museer — vilket torde vara vad som avses med
motionens term riksmuseer — avses de statliga museerna och museer
med statliga driftbidrag för vilka regeringen fastställer instruktioner
eller stadgar. Utskottet ansåg vid riksmötet 1986/87 att det i princip för
närvarande inte bör inrättas flera centralmuseer. Utskottet anförde att
om det finns insamlingsområden som inte i tillräcklig grad uppmärksammats
eller som helt förbisetts, får behoven tillgodoses inom den
nuvarande museiorganisationens ram, exempelvis genom riktade insatser.
Utskottet ansåg inte heller att riksdagen — eller regeringen — bör
göra någon bedömning av om ett museum har större eiler mindre
riksintresse. Utskottet erinrar vidare om att utskottet vid riksmötet
1986/87 anslöt sig till en uppfattning som 1965 års musei- och utställningssakkunniga
(SOU 1973:5, s. 212) givit uttryck åt, nämligen att

1989/90: KrU4

man bör räkna med att länsmuseerna i viss utsträckning genom att
avlasta statsmuseerna dokumentationsuppgifter tar ansvar för en hela
riket omfattande insamling.

Utskottet intar samma ståndpunkt som vid tidigare riksmöten — senast
i betänkandet 1988/89:KrUl — beträffande frågan om inrättande
av ytterligare centrala museer med statligt kostnadsansvar; motionen
använder beteckningen riksmuseer. Utskottet föreslår med hänvisning
härtill att riksdagen avslår motion Kr228.

Frågor om statligt investeringsstöd

I sex motioner tas upp frågor om statligt investeringsstöd till ny- och
ombyggnad av fyra olika icke statliga museer.

En redovisning från regeringens sida i nästa budgetproposition begärs
i motion Kr263 (m,fp,c) beträffande frågan om ett framtida
glasmuseum i Växjö. I motionen erinras om att utskottet vid föregående
riksmöte uttryckt en mycket positiv syn på detta glasmuseum, som
utgör en avdelning av Smålands museum. Motionärerna anser att
museets kompetens och ansvarskänsla motiverar ett statligt stöd till en
nybyggnad för glasmuseet, vilken beräknats kosta minst 25 milj.kr.
Även i motion Kr311 (s) framhålls behovet av statligt stöd till utbyggnad
av glasmuseet i Växjö. Enligt motionen bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna att investeringsbidrag till glasmuseet
bör kunna inrymmas i kommande års förstärkningar av stödet till det
regionala kulturlivet.

Staten bör enligt motion Kr342 (mp) bidra med hälften av de
beräknade investeringskostnaderna om 30 milj.kr. till ett planerat
Östersjömuseum i Oxelösund, vilket dels skall vara organisatoriskt knutet
till Södermanlands museum, dels ingå som en viktig del i ett
kunskapsspridningsprojekt inom det ekologiska området. Den ekologiska
krisen i Östersjön gör det nödvändigt att föra ut kunskaperna om
de ekologiska sammanhangen. Motionären anför att det finns både
kulturella och ekologiska skäl för ett statligt stöd till investeringen.

I två motioner, nämligen Kr203 (s) och Kr264 (c), hemställs att
riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna att statsbidrag
bör utgå till byggande av nya lokaler för Lödöse museum, vilket till
viss del har ställning som en avdelning inom Älvsborgs länsmuseum.
Motionärerna anser att en sådan satsning från statens sida motiveras av
det riksintresse som bör ligga i att större delar av utgrävningsresultaten
från gamla Lödöse kan ordnas och visas än vad som nu är möjligt.

Enligt motion Kr300 (c) bör riksdagen uttala att regeringen skall
skapa förutsättningar för uppförande av ett skogstekniskt museum vid
Skålsjögården i Ovanåkers kommun genom att bevilja statsbidrag till
byggandet av lokaler till ett sådant. Museet avses få en stiftelse som
huvudman, i vilken bl.a. Tekniska museet skall ingå.

1 ett tidigare avsnitt i detta betänkande har utskottet lämnat allmänna
uppgifter om de fyra befintliga eller planerade museer som behandlas
i de nu aktuella sex motionerna. Därvid har utskottet bl.a. redovisat

1989/90: KrU4

att statsbidrag sökts i samtliga fell. Utskottet har också redovisat
tidigare riksdagsbehandling av frågan om statligt investeringsbidrag till
glasmuseet i Växjö och till ett Östersjömuseum i Oxelösund.

Utskottet har vidare redovisat att statligt stöd till ny- och ombyggnad
av museer kan ges under förutsättningar som anges i förordningen
(1984:703) om statsbidrag till vissa teaterlokaler m.m. I mån av tillgång
på medel får anordningsbidrag lämnas för nybyggnad och upprustningsbidrag
för ombyggnad eller upprustning av teater-, konsert- eller
museilokaler som tillhör någon annan än staten. Bidrag lämnas om
projektet är angeläget från kulturpolitisk synpunkt, är av betydelse
från sysselsättningspolitisk synpunkt och inte försvårar förverkligandet
av projekt som avser allmänna samlingslokaler och inte heller ändrar
förutsättningarna för driften av sådana lokaler.

Utskottet redovisar i ett föregående avsnitt innehållet i vissa delar av
rapporten (Ds 1989:36) Kultur i hela landet. I rapporten uppmärksammas
det faktum att statligt stöd till byggande av kulturbyggnader enligt
förordningen från år 1984 förutsätter en betydande arbetslöshet och att
stöd inte lämnats sedan konjunkturerna förbättrats. Utredaren anser att
det finns byggprojekt som med nödvändighet måste komma till stånd
för att en utveckling av den regionala kulturverksamheten skall kunna
ske och där en statlig insats är en förutsättning för lokal, politisk
uppslutning kring projektet. Därför föreslår han att 25 milj.kr. av det
kommande förbättrade stödet till det regionala kulturlivet skall nyttjas
årligen för de regionala kulturinstitutionernas byggen, varvid bristfälliga
länsmuseer föreslås fa förtur vid prioriteringen mellan olika
projekt.

Redan vid föregående riksmöte konstaterade utskottet (bet.
1988/89:KrUl) att möjligheterna att i större eller mindre utsträckning
tillgodose behovet av statligt stöd till byggnadsinvesteringar på kultursektorn
genom bidrag enligt bestämmelserna i 1984 års förordning i
hög grad är beroende av efterfrågan på stöd till allmänna samlingslokaler
och av sysselsättningsläget. Utskottet konstaterade också att det till
följd av dessa omständigheter finns en råd projekt som är angelägna
från kulturpolitisk synpunkt men till vilka statligt stöd likväl inte kan
gå ut. Frågan om huruvida denna situation borde leda till att ett
särskilt stödsystem införs för kultursektorn borde enligt utskottets
mening övervägas i budgetsammanhang. En avvägning gentemot andra
angelägna behov som finns på sektorn måste nämligen göras.

Utskottet anser mot den nu redovisade bakgrunden att det är värdefullt
att frågan om ett särskilt stödsystem har aktualiserats i rapporten
Kultur i hela landet. Den fortsatta beredningen av förslagen i rapporten
bör dock inte föregripas. Avsikten är att rapporten skall tjäna som
utgångspunkt vid beredningen av förslag till i första hand budgetpropositionen
1990.

Riksdagen bör inte heller uttala sig om regeringens handläggning av
ärenden om statsbidrag enligt 1984 års förordning.

På grundval av det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår
motionerna Kr203, Kr263, Kr264, Kr300, Kr311 och Kr342.

1989/90: KrU4

Frågor om stöd till vissa lokala och regionala
museiverksamheter m.m.

I fyra motioner behandlas frågor som gäller bevarande av historiska
miljöer och användning av dem för museiändamål och turiständamål.

Det behövs enligt motion Kr317 (c) ett statligt resurstillskott för att
kunna skapa ett bergshisioriskt museum i Långban i Värmland, knutet
som en avdelning till Värmlands museum. Motionären anför att basen
för ett sådant museum redan finns i den bergshistoriska miljön i
Långban, genom de bergs- och industrihistoriska samlingar som i dag
är placerade i Alsters herrgård och genom de personella resurser inom
området som Värmlands museum disponerar. I ett tidigare avsnitt i
betänkandet har lämnats uppgifter om ägarförhållande och verksamhet
i Långban.

I motion Kr215 (s) anförs att det är angeläget att Stråssa gruva i
Örebro län kan bevaras som ett historiskt dokument över svensk
bergshantering och dess betydelse för samhällsutvecklingen. I motionen
erinras om att turistvisningar av gruvan inleddes år 1982. Stiftelsen
Bergslagens gruvhantering som bildades samma år svarar för denna
verksamhet. Gruvan är enligt motionen ett av de främsta turistmålen i
Bergslagen. Motionärerna påpekar att baskostnaderna för verksamheten
är höga och att omfattande investeringar måste göras för att
förbättra driftekonomin. Med hänvisning till gruvans historiska betydelse
anser motionärerna att medel bör ställas till stiftelsens förfogande
för att en fortsatt verksamhet skall kunna säkerställas. Närmare uppgifter
om gruvverksamheten i Stråssa och om den nuvarande verksamheten
vid turistgruvan har lämnats i ett tidigare avsnitt av detta betänkande.

Riksdagen bör enligt motion Kr301 (vpk) hos regeringen begära
förslag om inrättande av ett garverimuseum i Malung i Eliassons garveris
gamla industrilokaler. 1 motionen redovisas det stöd tanken på ett
garverimuseum fått hos bl.a. Dalarnas museum och riksantikvarieämbetet.
Enligt motionen är inrättandet av ett sådant arbetslivsmuseum i
autentisk garverimiljö en riksangelägenhet som motiverar statligt stöd.
I det föregående har redovisats att lokalerna numera ägs av ett garveriföretag
och att en arbetsgrupp under kommunens kulturnämnd arbetar
med frågan om möjligheten att inrätta ett museum i dessa lokaler.

Slutligen hemställs i motion Kr340 (c) om ett statligt initiativ
beträffande inrättande av ett filmhistoriskt museum i Råsunda filmstad i
Solna kommun. Enligt motionärerna bör de filmhistoriska samlingar
som ägs av Svenska Filminstitutet visas i de ännu bevarade, tidstypiska
och autentiska miljöerna i Råsunda. Ett sådant filmhistoriskt museum
skulle bli av stort intresse både för allmänheten och för den filmhistoriska
forskningen. Motionärerna anser att frågan har riksintresse, varför
staten bör ta iniativ till inrättande av ett filmhistoriskt museum,
gärna i samverkan med filmbranschen och Stockholms läns landsting.
Som utskottet redovisat i ett tidigare avsnitt av betänkandet ägs lokalerna
numera av ett fastighetsföretag. En detaljplan för områdets använd -

1989/90:KrU4

ning utarbetas för närvarande av Solna kommun, varvid frågan om ett
fiimhistoriskt museum inom området är en av många delfrågor vid
detaljplanearbetet.

Utskottet vill med anledning av motionerna först erinra om att
statligt driftbidrag utgår dels till centrala museer, dvs. de statliga
museerna och museer med statliga driftbidrag för vilka regeringen
festställer instruktion eller stadgar, dels till den regionala museiverksamheten
som omfattar 26 statsbidragsberättigade museiorganisationer,
varav merparten är länsmuseer. Sådant statligt driftbidrag utgår inte till
lokala museer. I den regionala museiverksamheten förekommer det att
lokala museer till viss del ingår som en avdelning eller motsvarande i
den regionala museiorganisationen och därmed kan fa del av det
statliga driftbidraget. Riksdagen eller regeringen bestämmer emellertid
inte hur den regionala museiverkamheten skall organiseras. Detta är
en fråga för huvudmännen för de regionala museiorganisationerna.

En mindre del av de medel som disponeras av statens kulturråd
under anlaget Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet
m.m. får användas för stöd till arbetslivsmuseer (KRFS 1984:460).

I tre utredningar tas sådana frågor upp som har aktualitet för de i
motionerna berörda projekten. Två av utredningarna har resulterat i
betänkanden, en utredning pågår ännu.

I rapporten (Ds 1989:36) Kultur i hela landet föreslås att ett nytt
statligt stöd till investeringar i kulturbyggnader om 25 milj.kr. per år
skall införas och att länsmuseerna skall förstärkas med sammanlagt
240 nya grundbelopp. I rapporten tas också upp frågan om kulturturism
och om tillvaratagande av kulturbyggnader och kulturmiljöer,
bl.a. bruksmiljöer och industriminnen, för att utveckla dem till turistiska
sevärdheter. Insatser behöver enligt utredarens mening göras
inom fem områden, nämligen fysisk upprustning av byggnader och
deras omgivning, utformning av verksamhetsinnehåll, program för
levandegörandet, utformning av ett turistiskt program samt marknadsföring
av anläggningen. Inom ramen för förstärkningen av kulturlivet
bör enligt utredarens mening inledningsvis 5 milj.kr. avsättas till
riksantikvarieämbetet för att utveckla kulturmiljöer som kan bli intressanta
mål för turismen.

I 1987 års regionalpolitiska kommittés betänkande (SOU 1989:55),
Fungerande regioner i samspel, anförs bl.a. att många kulturmiljöer,
landskap, byggnader m.m. är i stort behov av kraftig upprustning för
att kunna levandegöras och ta emot turister. En förprojektering bör
göras av ett relativt stort antal tänkbara projekt. Kommittén föreslår att
5 milj.kr. av regionalpolitiska medel skall användas för ändamålet.
Kommittén anser också att en översyn av regler och stödordningar bör
göras i syfte att stärka kulturens ställning i den regionala planeringen,
bl.a. genom att länsanslagen som länsstyrelserna förfogar över får
användas även för kulturverksamheter och — bl.a. med tanke på
kulturturismen — för vården av kulturmiljöer.

En utredning (U 1988:14) pågår om förvaltningen av vissa kulturhistoriskt
värdefulla byggnader och miljöer, särskilt herrgårdar och industriminnen.
Enligt direktiven bör frågor om den allmänna tillgänglig -

1989/90:KrU4

heten till kulturmiljöerna liksom förutsättningarna för deras utnyttjande
i turistsammanhang uppmärksammas. Målet bör vara att både
stärka svensk turistnäring och tillföra byggnadsvården resurser.

Utskottet konstaterar sammanfattningsvis att inrättandet av avdelningar
inom ett länsmuseum är en fråga för huvudmannen och att
inrättandet av lokala museer måste ske efter lokala initiativ. Det
ankommer inte och bör inte ankomma på riksdag eller regering att ta
initiativ på området. Det fortsatta arbetet med de i motionerna aktualiserade
museifrågorna får därför ankomma på lokala eller regionala
intressenter. Med hänsyn härtill och då beredningen av avgivna utredningsförslag
och arbetet inom den pågående utredningen inte bör
föregripas avstyrks motionerna Kr215, Kr301, Kr317 och Kr340.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande inrättande av ytterligare centrala museer
att riksdagen avslår motion 1988/89:Kr228,

2. beträffande statsbidrag lill investeringar vid vissa museer

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Kr203, 1988/89:Kr263,
1988/89:Kr264, 1988/89:Kr300, 1988/89:Kr311 och

1988/89:Kr342,

res. 1 (c)
res. 2 (mp)

3. beträffande stöd till vissa lokala och regionala museiverksamheter
m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Kr215, 1988/89:Kr301,
1988/89:Kr317 och 1988/89:Kr340.

res. 3 (vpk)

Stockholm den 7 november 1989
På kulturutskottets vägnar

Ingrid Sundberg

Närvarande: Ingrid Sundberg (m), Åke Gustavsson (s). Maja Bäckström
(s), Berit Oscarsson (s), Jan Hyttring (c), Anders Nilsson (s).
Lars Ahlmark (m), Sylvia Pettersson (s), Erkki Tammenoksa (s), Leo
Persson (s), Lars Ahlström (m), Margareta Fogelberg (fp), Stina Gustavsson
(c), Alexander Chrisopoulos (vpk), Kaj Nilsson (mp), Ulla
Berg (s) och Lola Björkquist (fp).

1989/90: KrU4

Reservationer

1. Statsbidrag till investeringar vid vissa museer
(mom. 2)

Jan Hyttring och Stina Gustavsson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "och Kr342" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att riksdagen inte bör göra något uttalande om
regeringens handläggning av frågor om investeringsbidrag enligt 1984
års förordning, då riksdagen överlåtit på regeringen att avgöra sådana
ärenden. Däremot anser utskottet att det är viktigt att riksdagen genom
ett uttalande nu begär att regeringen — i samband med kommande
förslag om ökat stöd till det regionala kulturlivet — gör en redovisning
av vilka behov av statligt stöd till investeringar som föreligger och
förutsättningarna för att inom rimlig tid tillgodose dessa behov. Därvid
bör regeringen bl.a. redovisa hur behovet av statligt stöd till en ny
byggnad för glasmuseet i Växjö skall kunna tillgodoses. Vad utskottet
här anfört bör riksdagen med bifall till motion Kr263 och med
anledning av motion Kr311 som sin mening ge regeringen till känna.
Övriga motioner avstyrks av utskottet.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

2. beträffande statsbidrag lill investeringar vid vissa museer
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Kr263, med anledning
av motion 1988/89:Kr311 samt med avslag på motionerna
1988/89:Kr203, 1988/89:Kr264, l988/89:Kr300 och 1988/89:Kr342
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Statsbidrag till investeringar vid vissa museer
(mom. 2)

Kaj Nilsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "och Kr342" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående redovisat pågående planeringsarbete
beträffande ett Östersjömuseum i Oxelösund, knutet till Södermanlands
museum. Utskottet anser att det är mycket värdefullt att planeringen,
som från början avsåg ett skärgårdsmuseum med lokal anknytning,
vidgats till att avse ett museum som skall arbeta med både
ekologiska och kulturella frågor i Östersjöområdet.

Kunskaper om den ekologiska krisen i Östersjön måste spridas.
Därför är det viktigt att Östersjömuseet får ekonomiska möjligheter att
utvecklas tili det kraftcentrum för ekologisk kunskapsspridning, som
förordas bl.a. i rapporten Kultur i hela landet. Mot denna bakgrund
anser utskottet att när regeringen i 1990 års budgetproposition förelägger
riksdagen förslag om förstärkningar av stödet till kulturlivet bör ca
15 milj.kr. avse statligt stöd till investeringskostnader vid Östersjömu -

1989/90:KrU4

seet. Vad utskottet här anfört bör riksdagen med bifall till motion
Kr342 som sin mening ge regeringen till känna. Övriga motioner
avstyrks av utskottet.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

2. beträffande statsbidrag till investeringar vid vissa museer

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Kr342 samt med
avslag på motionerna 1988/89:Kr203, 1988/89:Kr263,

1988/89:Kr264, 1988/89:Kr300 och 1988/89:Kr311 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Stöd till vissa lokala och regionala
museiverksamheter m.m. (mom.3)

Alexander Chrisopoulos (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med
"Utskottet vill" och på s. 20 slutar med "och Kr340" bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att ett arbetslivsmuseum som belyser garveri- och
skinnindustrins historia är av stor betydelse både för kulturhistorien
och för denna del av arbetarrörelsens historia. Det är därför viktigt att
de alltjämt existerande gamla garverilokalerna i Malung kan bevaras
och användas till ett museum. Eftersom detta museum bör vara av
intresse inte enbart lokalt utan även för landet i övrigt, bör statligt stöd
utgå från de medel som anvisas under kommande budgetår för bl.a.
förstärkning av det regionala kulturlivet och för upprustning av kulturhistoriskt
värdefulla miljöer av intresse för turismen. Detta bör
riksdagen med bifall till motion 1988/89:Kr301 som sin mening ge
regeringen till känna. Övriga motioner avstyrks av utskottet.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

3. beträffande stöd till vissa lokala och regionala museiverksamheter
m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Kr301 samt med
avslag på motionerna 1988/89:Kr215, 1988/89:Kr317 och

1988/89:Kr340 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Stöd till vissa museiverksamheter m.m.
(mom. 2 och 3)

Jan Hyttring och Stina Gustavsson (båda c) anför:

Vi har redan under riksmötet 1988/89 (bet. KrU19, res. 17, 20, 22 och
25) föreslagit en förstärkning av statsbidragen till de mindre, regionala
museerna och av stödet till investeringar vid icke statliga museer. För
närvarande bereds inom regeringskansliet de olika förslag som förts

1989/90: KrU4

fram i rapporten Kultur i hela landet och i remissyttrandena över
denna rapport. Vi förutsätter att regeringen på grundval av rapporten
och remissyttrandena kommer med förslag i budgetpropositionen år
1990 som innebär en avsevärd förstärkning av det regionala kulturlivet.
Vi anser att det inom ramen för dessa förstärkningar bör kunna
inrymmas stöd av det slag som förespråkas i motionerna Kr264, Kr300
och Kr317 om statsbidrag till en ny byggnad för Lödöse museum, till
byggande av ett skogstekniskt museum i Ovanåker resp. till verksamhet
vid ett bergstekniskt museum i Långban, knutet till Värmlands
museum.

1989/90: Kr U4