Kulturutskottets betänkande
1989/90:KrU30

Våldsskildringar i rörliga bilder m.m.

1989/90

KrU30

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 1989/90:70 om våldsskildringar
i rörliga bilder m.m. och med anledning av propositionen
väckta motioner. Även motioner som väckts under allmänna motionstiderna
1989 och 1990 behandlas i betänkandet. I propositionen föreslås
åtgärder mot skador av våldsskildringar i film och videogram. En
ny lag om granskning och kontroll av filmer och videogram föreslås.
Lagen innehåller inte några föreskrifter om obligatorisk förhandsgranskning
av filmer och videogram för privat bruk. Straffet skärps
väsentligt för olaga våldsskildring. Möjligheterna att spåra upp otillåtna
skildringar och att utkräva straffansvar förbättras. Statens biografbyrå
får resurser för inspektion och kontroll på videogrammarknaden i hela
landet. Ett råd inrättas med uppgift att följa marknadsutvecklingen och
ta initiativ till ett informations- och utbildningsprogram på videogramområdet
och ge stöd till lokala initiativ.

Med anledning av ett motionsyrkande om undantag i visst fall från
granskningsplikten föreslår utskottet en ändring i 3 § förslaget till lag
om granskning och kontroll av filmer och videogram. I övrigt tillstyrker
utskottet propositionen och avstyrker motionerna.

Till betänkandet har fogats 10 reservationer.

Propositionen

I proposition 1989/90:70 om våldsskildringar i rörliga bilder m.m. har
regeringen (utbildningsdepartementet)

dels föreslagit riksdagen att anta i propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om granskning och kontroll av filmer och videogram,

3. lag om ändring i lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter
och ljud- och bildupptagningar,

4. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

5. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

1 Riksdagen 1989/90. 13 sami Nr 30

dels föreslagit riksdagen att godkänna vad i propositionen föreslagits

om avveckling av filmgranskningsrådet och barnfilmnämnden (avsnitt

4.8.8),

dels föreslagit riksdagen att till Statens biografbyrå för budgetåret

1990/91 anvisa ett förslagsanslag på 7 771 000 kr.,

dels föreslagit riksdagen att till Utredningar m.m. för budgetåret

1990/91, utöver vad regeringen har föreslagit i 1990 års budgetproposition
s. 99, anvisa ytterligare 1 500 000 kr.,

dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts
om

ett brett åtgärdsprogram (avsnitt 4.1),

inrättande av ett råd mot skadliga våldsskildringar (avsnitt 4.2),
utbildningsinsatser (avsnitt 4.3),

stöd till kvalitetsfilm och kvalitetsvideogram (avsnitt 4.4) och
stöd till frivilliga krafter (avsnitt 4.5).

Lagförslagen, vilka lagts fram efter hörande av lagrådet, har intagits i
bilaga 1 till betänkandet.

Motionerna

Motion sorn väckts under allmänna motionstiden

1989

1988/89:L716 av Berndt Ekholm m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ökad upplysning till konsumenter och föräldrar
om effekterna av porr- och våldsskildringar.

Motionsyrkandet, som hänvisats till lagutskottet, har överflyttats till
konstitutionsutskottet och därifrån till kulturutskottet.

Motioner som väckts under allmänna motionstiden

1990

1989/90:Kr250 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag som begränsar det förråande videoutbudet.

1989/90:Kr285 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att alla videogram skall vara förhandsgranskade,

2. att riksdagen beslutar att det skall finnas ansvarig utgivare för alla
videogram.

1989/90:KrU30

2

Motioner som väckts med anledning av propositionen

1989/90:Kr5 av Ingrid Sundberg tn.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om granskning och
kontroll av filmer och videogram,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändring i lagen
(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

3. att riksdagen beslutar att införa en ny åldersgräns på 18 år för
vissa filmer m.m. för offentlig visning i enlighet med vad som i
motionen anförts,

4. att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag om ett
system med ansvarig utgivare för filmer och videogram i enlighet med
vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag om frivillig
förhandsgranskning och om biografbyråns uppgifter i enlighet med vad
som anförts i motionen,

6. att riksdagen beslutar om sådana ändringar i lag om ändring i
lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar
som följer av att all förhandsgranskning skall vara frivillig,

7. att riksdagen avslår regeringens förslag om införande av ett råd
mot skadliga våldsskildringar och regionala organisationer för bevakning
av videomarknaden,

9. att riksdagen beslutar att till Statens biografbyrå för budgetåret
1990/91 anvisa ett förslagsanslag av 8 521 000 kr.,

10. att riksdagen avslår regeringens förslag att till Utredningar m.m.
för budgetåret 1990/91, utöver vad regeringen har föreslagit i 1990 års
budgetproposition s. 99, anvisa ytterligare 1 500 000 kr. till ett råd mot
skadliga våldsskildringar.

1989/90:Kr6 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder mot den
illegala spridningen av videogram,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen sägs om utvärdering,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag som innebär att
alla videogram som säljs eller hyrs ut förses med uppgift om ansvarig
utgivare.

1989/90:Kr7 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar
att regeringens förslag till ny lag om våldsskildringar i rörliga
bilder m.m. kompletteras med rätten att förhandsgranska videogram
och filmer i avsikt att stoppa ett oseriöst utbud och begränsa det
förråande och ångestskapande videoutbudet.

1989/90:Kr8 av Jan-Erik Wikström m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ansvarig utgivare och vuxencensuren,

2. att riksdagen antar 3 § lag om granskning och kontroll av filmer
och videogram med den ändringen att paragrafen erhåller den lydelse
som följer av vad i motionen anförts om undantag från granskningsplikten,

1989/90: KrU30

3

3. att riksdagen antar förslaget till 22—24 §§ lagen om granskning
och kontroll av filmer och videogram med den ändringen att paragraferna
erhåller den lydelse som följer av vad i motionen anförts om att
kammarrätten vid prövning av mål enligt lagen skall vara sammansatt
av lagfarna domare och nämndemän.

1989/90:Kr9 av Ingrid Ronne-Björkqvist och Maria Leissner (båda fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förhandsgranskning av våldsvideogram.

1989/90:Krl0 av Maj Britt Theorin m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om distribution av film eller videogram som är
föremål för granskning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utredning av censurens omfattning, utökade krav
på censorerna samt höjd åldersgräns,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av utbildning även för övriga nyckelgrupper
än de i propositionen nämnda,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att förslag om allmän förhandsgranskning föreläggs
riksdagen två år efter det lagen trätt i kraft om denna lag inte fått
den i propositionen avsedda effekten.

1989/90:Krll av Birthe Sörestedt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av en lag om allmän förhandsgranskning av samtliga videogram
som utbjuds till försäljning och uthyrning.

1989/90:Krl2 av Jan Hyttring m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen antar följande lydelse av 1, 8 och 9 § § i den
föreslagna lagen om granskning och kontroll av filmer och videogram:

1 §

Framställning i en film eller ett videogram skall vara granskad och
godkänd av statens biografbyrå innan den får visas vid allmän sammankomst
eller offentlig tillställning.

En film eller ett videogram Sr inte heller i yrkesmässig verksamhet
eller i annat förvärvssyfte spridas genom försäljning eller uthyrning
utan att dessförinnan ha granskats och godkänts av statens biografbyrå.
8 §

Då en — finnas tillgängligt.

En film eller ett videogram som tillhandahålles genom försäljning
eller uthyrning skall vara försedd med uppgift att framställningen i
filmen eller videogrammet har granskats och godkänts enligt 1 § andra
stycket.

9 §

Avgift — — —

3

4. särskild avgift för varje film eller videogram med 20 kr.

1989/90: KrU30

4

Tidsavgift och särskild avgift tas inte ut om en film eller ett
videogram till 150 kr.

2. att riksdagen beslutar att överskottet från den i motionen föreslagna
avgiften på videogram för uthyrning och försäljning skall användas
till stöd för produktion och distribution av kvalitetsvideogram.

Ärendets beredning

Utskottet har i ärendet inhämtat yttrande från konstitutionsutskottet
(1989/90:KU7y). Yttrandet fogas vid betänkandet som bilaga 6.

Sedan konstitutionsutskottet yttrat sig, har motion 1989/90:Kr214 av
Olof Johansson m.fl (c) efter återkallelse avskrivits samt motion
1989/90:Kr5 yrkande 8 av Ingrid Sundberg m.fl. (m) överflyttats till
socialutskottet.

Utskottet

Propositionens innehåll i huvudsak

Propositionen innehåller en rad förslag till och information om åtgärder
mot skador av våldsskildringar i filmer och videogram antingen de
skall visas offentligt eller är avsedda för privat bruk.

En ny lag om granskning och kontroll av filmer och videogram
införs. Den ersätter den nuvarande regleringen i biografförordningen
av förhandsgranskning av sådana filmer och videogram som skall visas
offentligt. Däremot föreslås inte någon obligatorisk förhandsgranskning
av filmer och videogram som är avsedda för privat bruk. För att
komma till rätta med skadeverkningarna av våldsskildringar i sådana
filmer och videogram redovisas i stället ett åtgärdsprogram med i
huvudsak följande innehåll.

För olaga våldsskildring höjs straffmaximum från fängelse sex månader
till fängelse två år. Även oaktsam spridning av sådana våldsskildringar
i yrkesmässig verksamhet eller eljest i förvärvssyfte straffbeläggs.

I den föreslagna lagen om granskning och kontroll av filmer och
videogram föreskrivs att statens biografbyrå skall få utvidgade uppgifter
och befogenheter när det gäller inspektion och kontroll av videogrammarknaden.
Lagen innehåller även bestämmelser om ett register över
alla videogramdistributörer.

I lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och
bildupptagningar vidgas skyldigheten att lämna pliktexemplar av videogram
till arkivet för ljud och bild. I fråga om videogram som inte har
getts in för granskning till statens biografbyrå, skall pliktexemplar
lämnas så snart som videogrammet har gjorts tillgängligt för allmänheten.
Pliktexemplaren skall åtföljas av kortfattade skriftliga uppgifter om
videogrammets innehåll. Sådana uppgifter skall särskilt avse huruvida
videogrammet innehåller våldsscener. Över de ingivna pliktexemplar -

1989/90:KrU30

5

en skall föras ett särskilt register med hjälp av automatisk databehandling.
Den som är skyldig att ge in pliktexemplar skall föra en förteckning
över videogram som omfattas av plikten.

Ett råd mot skadliga våldsskildringar i rörliga bilder inrättas. Det
skall ha till uppgift att följa marknadsutvecklingen och ta initiativ till
ett informations- och utbildningsprogram på videogramområdet. Rådet
skall främja utbildning i mediekunskap inom och utom skolväsendet.
Rådet skall också ge stöd åt frivilliga grupper, som har till syfte att
följa videomarknaden och göra insatser för att organisera alternativ
verksamhet och medieutbildning.

Det statliga stödet för kvalitetsfilm och kvalitetsvideogram byggs ut i
syfte att förstärka insatserna mot skadliga våldsskildringar.

Förhandsgranskning av film och videogram för privat
bruk

Regeringen har som framgått av det föregående valt att inte föreslå
införandet av obligatorisk förhandsgranskning av videogram som sprids
direkt till den enskilde konsumenten genom uthyrning eller försäljning.
Enligt departementschefen är den effekt en vidgad censur skulle
ge inte tillräcklig för att nå syftet att komma till rätta med det problem
som våldsskildringarna i rörliga bilder utgör. Han anför vidare att en
censur av videogram som tillhandahålls den enskilde konsumenten
inom handeln inte kommer att hindra att det också i fortsättningen
finns en marknad utanför den etablerade handeln. Denna marknad
har enligt departementschefen redan i dag en stor omfattning och kan
snarare förväntas växa om samhället koncentrerar sina insatser mot
våldsskildringar till censur. Departementschefen menar att effekten av
en censur därmed kan bli en mer passiv hållning från samhällets sida
till skadliga våldsskildringar i rörliga bilder. Han anser att de samhälleliga
insatserna i kampen mot skadliga våldsskildringar måste utgå från
de verkliga förhållandena när det gäller tillgängligheten av skadliga
videogram, och att detta måste innefatta både den legala handeln, den
illegala marknaden och möjligheterna till direktimport etc. Enligt
departementschefen har censur av videogram med extremvåld för den
enskilde konsumenten en mycket liten effekt på det totala utbudet av
våldsskildringar på biograf, video och TV. För att komma till rätta
med hela detta utbud av våldsskildringar anser han att det behövs
andra insatser än censur av extrema våldsskildringar.

Med hänsyn till den begränsade verkan av censur av videogram
avsedda för den enskilde konsumenten blir departementschefens slutsats
att en sådan åtgärd inte kan anses motiverad mot bakgrund av
grundlagens bestämmelser. De förslag till lagstiftning som läggs fram i
propositionen har enligt departementschefen större effekt än censur
utan att medföra så långtgående ingrepp i yttrandefriheten. Han pekar
därvid särskilt på förslagen om effektivare kontroll och tillsyn över
marknaden och om höjning av straffmaximum för brottet olaga våldsskildring
från sex månaders fängelse till fängelse i två år.

1989/90:KrU30

6

I motion Kr5 (m) förklarar motionärerna att de med tillfredsställelse
hälsar att regeringen inte föreslår förhandsgranskning av videogram för
privat bruk.

Enligt motion Kr8 (fp) är den avgörande frågan om det utöver
bestämmelserna om videovåldsbrotten i brottsbalken och förhandsgranskning
av videogram som skall visas offentligt också skall införas
en förhandsgranskning av sådan videofilm som visas i hemmen. Motionärerna
anför att det är en liberal princip att publicering av skrifter,
bilder m.m. skall kunna ske utan förhandsgranskning och att prövningen
av frågan huruvida gränsen för det tillåtna har överskridits
skall göras efter publiceringen. För att man skall göra avsteg från
denna princip krävs enligt motionärerna mycket starka skäl. Effekten
av en inskränkning i yttrandefriheten måste stå i proportion till
ingripandet. Motionärerna kommer till slutsatsen att en så ingripande
åtgärd som generell förhandsgranskning av alla filmer och videogram
inte skulle ha en sådan positiv effekt att de kan förorda den.

I motion Kr6 (vpk) förklarar motionärerna att vänsterpartiet kommunisterna
under en följd av år genom motioner har aktualiserat
behovet av en förhandsgranskning under yttrandefrihetsrättsligt acceptabla
former som sprids till allmänheten för privat bruk. Motionärerna
förklarar vidare att de tvingas konstatera att en obligatorisk förhandsgranskning
av videogram för försäljning och uthyrning är praktiskt
otymplig; en stor kontrollapparat måste byggas upp. Dessutom får
enligt motionärerna en förhandsgranskning med den situation som
råder på mediaområdet endast en begränsad effekt. Motionärerna anser
att det är viktigt att kontinuerligt utvärdera vilka effekter den nya
lagstiftningen kommer att få (yrkande 2). Försvinner inte de råa
kvinnoförnedrande filmerna från marknaden, återstår enligt motionärerna
endast förhandsgranskning.

I motion KrlO (s) konstateras att kravet på snabba och kraftfulla
åtgärder mot våldsskildringar i rörliga bilder har ett brett, folkligt stöd
och att det framför allt bland personer med ett särskilt ansvar för barn
och ungdomar har rests krav på ingripande i form av en allmän och
obligatorisk statlig förhandsgranskning av alla videogram för privat
bruk. Motionärerna pekar på att många andra länder har infört allmän
förhandsgranskning av videogram. De anför att problemen självfallet
inte kan lösas ensamt genom att man inför förhandsgranskning utan
att en sådan måste kombineras med en serie positiva åtgärder. De
informations- och utbildningsinsatser som föreslås i propositionen
finner motionärerna lovvärda och de anser att det är bra att strafflatituden
höjs. De menar dock att det är tveksamt om en straffskärpning i
sig får större effekt än allmän förhandsgranskning. Motionärerna anser
också att det är utmärkt att fler vuxna och organisationer engageras i
arbetet med att leta efter sådana filmer som avses med straffbestämmelserna.
De anser emellertid att dessa åtgärder är otillräckliga. Detsamma
gäller de förslag om registrering av videogram som läggs fram i
propositionen. Motionärerna pekar också på att en ordning med
allmän obligatorisk förhandsgranskning — sannolikt av några hundra
filmer per år — skulle innebära en enhetlig bedömning av alla

1989/90:Krli30

7

videogram i hela landet. Förslaget i propositionen kan däremot enligt
motionärerna medföra att filmer bedöms olika i olika delar av landet.
Trots de nu angivna invändningarna mot förslaget förklarar de att de
är beredda att pröva de föreslagna åtgärderna. Om den föreslagna lagen
inte får den avsedda effekten, anser dock motionärerna att ett förslag
om allmän förhandsgranskning bör föreläggas riksdagen två år efter det
att lagen trätt i kraft (yrkande 4).

Enligt motion Kr250 (fp) är det angeläget att komma till rätta med
de problem som ett förråande videoutbud för med sig. Motionärerna
anför att det finns både principiella och praktiska svårigheter men att
det är angeläget att finna en eller flera framkomstvägar. De förklarar
att de är beredda att acceptera förhandsgranskning av film som vänder
sig till de yngsta grupperna.

I motion Kr 11 (s) anför motionärerna att det förhållandet att den
frivilliga förhandsgranskningen i dag är av så stor omfattning med
kraft tillbakavisar argumentet att det skulle vara en allvarlig begränsning
av yttrandefriheten att införa obligatorisk förhandsgranskning. De
anför vidare att de åtgärder som föreslås i propositionen till en del är
vällovliga men att de är otillräckliga, och att intresset av att ge skydd
mot de skadeverkningar som våldsskildringar kan medföra väger tyngre
än de begränsningar i yttrandefriheten som en obligatorisk förhandsgranskning
skulle innebära. Motionärerna kräver därför en lag
om allmän förhandsgranskning av samtliga videogram som utbjuds till
försäljning och uthyrning. Liknande synpunkter och samma krav på
lagstiftning förs fram i motion Kr7 (fp). I den motionen pekar motionärerna
också på att ett system med förhandsgranskning skulle innebära
en enhetlighet i bedömningen till skillnad från en ordning med
ingripanden i efterhand. Liknande krav på lagstiftning om förhandsgranskning
av videogram förs fram i motionerna Kr285 (mp) yrkande
1 och Kr9 (fp). I motion Kr 12 (c) yrkande 1 krävs också förhandsgranskning.
Motionärerna anför att riksdagen bör lägga fest en ordning
som innebär samma gransknings- och ansvarsregler för hela film- och
videogramområdet. Motionärerna föreslår därför i enlighet med detta
ändringar i propositionens förslag till lag om granskning och kontroll
av filmer och videogram.

I sitt yttrande anför konstitutionsutskottet att samhället även i fortsättningen
bör ingripa mot våldsskildringar i rörliga bilder som sprids
till allmänheten. Vad frågan enligt konstitutionsutskottet närmast gäller
är vilka former samhällets ingripanden bör ha; en form av ingripande
kan vara enbart förhandsgranskning, en annan kan vara straffrättsliga
ingripanden i efterhand. Åtgärder av båda slagen kan enligt
konstitutionsutskottet också förenas. Att införa obligatorisk förhandsgranskning
av videogram och filmer som är avsedda för privat bruk
skulle därför innebära ett betydande avsteg från de principer som
gäller på det yttrandefri hetsrättsliga området. För en sådan censur
krävs enligt konstitutionsutskottet således mycket starka skäl. Konstitutionsutskottet
anser att det åtgärdsprogram som läggs fram i propositionen
— särskilt när det gäller förslagen om straffbestämmelserna och
om bättre kontroll och tillsyn — har goda förutsättningar att få större

1989/90: KrU30

8

effekt än obligatorisk förhandsgranskning. I likhet med regeringen
finner konstitutionsutskottet därför att det inte bör införas en lagstiftning
om obligatorisk förhandsgranskning av videogram som sprids till
den enskilde konsumenten genom uthyrning eller försäljning.

Kulturutskottet vill för sin del framhålla att delar av det som är
tillgängligt på videomarknaden innehåller utomordentligt motbjudande
våldsskildringar. Sedan 1981 har statens åtgärder mot sådana våldsskildringar
inriktats på ingripanden i efterhand. Även om forskningsresultaten
om påverkan av våldsskildringar inte har givit något entydigt
resultat till stöd för ett direkt samband mellan utvecklingen av
våldsbrottsligheten och medieutvecklingen, är det enligt kulturutskottets
mening uppenbart att staten även i fortsättningen måste ingripa
mot våldsskildringar som sprids till allmänheten.

Som framgår av propositionen och konstitutionsutskottets yttrande
har det från många håll — såväl inom som utom riksdagen — tidigare
framförts krav på förhandsgranskning av videogram som tillhandahålls
för den privata marknaden. Även i detta ärende förekommer ett antal
motionsyrkanden om obligatorisk förhandsgranskning av filmer och
videogram för privat bruk. Som konstitutionsutskottet anför skulle
emellertid en sådan förhandsgranskning innebära ett betydande avsteg
från de principer som gäller på det yttrandefri hetsrättsliga området.
Kulturutskottet delar konstitutionsutskottets uppsättning att det krävs
mycket starka skäl för att göra avsteg från dessa principer. Som
framgår av konstitutionsutskottets yttrande kräver bestämmelserna om
rättighetsbegränsande lagstiftning i regeringsformen att effekterna av en
sådan begränsning av yttrandefriheten står i proportion till begränsningen.
Avgörande för frågan om förhandsgranskning bör införas på
detta område är därför om det är möjligt att vidta andra minst lika
effektiva men mindre ingripande åtgärder.

Det åtgärdsprogram som presenteras i propositionen innehåller en
rad insatser av olika slag för att komma till rätta med skadorna av
våldsskildringar i filmer och videogram. Programmet innehåller åtgärder
av restriktionskaraktär såsom skärpta straff för otillåtna våldsskildringar
och en ny och bättre tillsynsorganisation. I programmet finns
också insatser av mer uppsökande och stödjande slag. Av särskild
betydelse är stöd- och informationsinsatserna som riktas till barn och
ungdom och deras föräldrar samt på stödet till och uppföljningen av
självsaneringsinsatser på marknaden. I likhet med konstitutionsutskottet
finner kulturutskottet att åtgärdsprogrammet har goda förutsättningar
att få en större effekt än obligatorisk förhandsgranskning.
Kulturutskottet avstyrker därför motionerna Kr250, Krll, Kr7, Kr285
yrkande 1, Kr9 och Krl2 yrkande 1.

Kulturutskottet utgår i likhet med konstitutionsutskottet från att
regeringen noga följer utvecklingen på detta område och att regeringen
återkommer till riksdagen med nya förslag, om de nu föreslagna
åtgärderna skulle visa sig vara otillräckliga. Med detta uttalande får
syftet med motionerna Kr6 yrkande 2 och KrlO yrkande 4 i allt

1989/90:KrU30

9

väsentligt anses tillgodosedda. Något särskilt tillkännagivande till regeringen
från riksdagens sida i denna fråga är således inte nödvändigt.
Kulturutskottet avstyrker därför motionerna.

Rådet mot skadliga våldsskildringar

I propositionen anför departementschefen att det bör inrättas ett
centralt statligt organ — rådet mot skadliga våldsskildringar — som har
ansvar för att samordna verksamheten mot skadliga våldsskildringar.
Rådet skall enligt departementschefen också ha till uppgift att följa
marknaden på videoområdet och ta initiativ till överläggningar med
företag i branschen. Andra uppgifter för rådet är enligt departementschefen
att informera och utreda samt att ta initiativ till projekt inom
forskning, utbildningsväsendet och föreningslivet. Han anför att rådet
även bör ge stöd åt lokala aktionsgrupper mot videovåld. Regeringen
har nyligen bemyndigat honom att tillkalla en organisationskommitté
för åtgärder mot skadliga våldsskildringar. En av kommitténs uppgifter
är att förbereda insatser för att inrätta rådet mot skadliga våldsskildringar
(dir. 1990:15).

I motion Kr5 (m) yrkande 7 i denna del motsätter sig motionärerna
att det inrättas ett råd mot skadliga våldsskildringar.

I motion 1988/89:L716 (s) yrkande 2 efterlyser motionärerna ökad
upplysning om effekterna av pornografi- och våldsskildringar. I motion
KrlO (s) yrkande 2 i denna del och yrkande 3 förklarar motionärerna
att de anser att det är tveksamt om biografbyråns uppfattning om
vad som kan få negativa effekter vid stor filmkonsumtion överensstämmer
med allmänhetens uppfattning. De menar också att censorerna
skall ha kvalificerad utbildning i beteendevetenskapliga ämnen och
erfarenhet av sådan verksamhet. Även andra nyckelgrupper t.ex. befattningshavare
inom rättsväsendet behöver enligt motionärerna utbildning
i dessa frågor.

Enligt kulturutskottets mening är det angeläget att utvecklingen på
videogramområdet följs fortlöpande i samverkan med andra myndigheter,
organisationer och frivilliga krafter. Rådet mot skadliga våldsskildringar
bör kunna bli ett värdefullt inslag i åtgärdsprogrammet mot
våldsskildringar. Kulturutskottet vill särskilt peka på de insatser rådet
kan göra inom skolområdet såsom t.ex. att ge eleverna insikter om
framställningssättet och syftet med spekulativa våldsskildringar. Kulturutskottet
avstyrker därför motion Kr5 yrkande 7 i denna del. De krav
på ökad upplysning om effekterna av pornografi- och våldsskildringar
som förs fram i motion 1988/89:L716 yrkande 2 kan, som konstitutionsutskottet
har anfört, väl tillgodoses inom ramen för rådets arbete.
Detsamma gäller de frågor om utredning om censurens omfattning och
ökade krav på censorerna samt behovet av utbildning som tas upp i
motion KrlO i angivna delar. Kulturutskottet anser inte att något
ytterligare uttalande från riksdagens sida är nödvändigt och avstyrker
därför motionerna i här aktuella delar.

1989/90: KrU30

10

Straffskärpning m.m.

1989/90: KrU30

Genom bestämmelsen om olaga våldsskildring i 16 kap. 10 b §
brottsbalken kriminaliseras spridning dels av alla slags bilder som
skildrar sexuellt våld eller tvång, dels av rörliga bilder som innehåller
närgångna eller utdragna skildringar av grovt våld mot människor eller
djur. Även den som framställer bilder med ett sådant innehåll kan
straffas, om bilderna är avsedda att spridas. Straffet är böter eller
fängelse i högst sex månader. Från straffansvar är undantagna gärningar
som är försvarliga.

I propositionen erinras till en början om en allmän princip som
gäller inom strafflagstiftningen och som innebär att beteenden inte bör
straffbeläggas, om det inte framstår som sannolikt att handlingen kan
medföra skada för det allmänna eller någon enskild. Vidare erinras om
att särskild försiktighet är påkallad i frågan om straffrättsliga ingripanden
när det gäller begränsningar av yttrandefriheten, och att värnandet
om yttrandefriheten leder till att man måste acceptera vissa framställningar
som av många människor kan uppfattas som förgripliga. De
framställningar som är kriminaliserade genom bestämmelserna om
olaga våldsskildring går dock enligt departementschefen klart över den
gräns som rimligen måste accepteras med hänsyn till yttrandefriheten.
Han konstaterar att den nuvarande straffskalan för med sig att påföljden
i regel stannar vid böter och att brottet därigenom har fått ett
förhållandevis lågt straffvärde. Han påpekar att maximistraffet är detsamma
som vid snatteri eller bedrägligt beteende även i de fall brottet
olaga våldsskildring har bedrivits yrkesmässigt och medfört en betydande
vinning. Departementschefen anser att brottet olaga våldsskildring
bör ha ett betydligt högre maximistraff och föreslår därför att straffmaximum
höjs till två år. Han pekar också på att en sådan höjning
kan innebära vissa andra fördelar. Preskriptionstiden förlängs från två
till fem år. Möjligheterna att ingripa med beslag och förverkande blir
bättre. Bestämmelserna om anhållande och häktning blir genom höjningen
av straffmaximum tillämpliga i betydligt större utsträckning.

I propositionen föreslås att bestämmelserna om olaga våldsskildring
ändras även i ett annat avseende. Departementschefen konstaterar att
endast uppsåtliga gärningar är straffbelagda genom de nuvarande bestämmelserna
och att detta har fört med sig svårigheter för bekämpningen
av de otillåtna våldsskildringarna. Han anför att det har visat
sig svårt att styrka uppsåt hos dem som säljer eller hyr ut videogrammen;
distributören eller uthyraren har kunnat hävda att han inte känt
till videogrammets innehåll. Departementschefen anser att det inte är
acceptabelt att den som sprider videogram yrkesmässigt kan undgå
straff genom att låta bli att kontrollera vad det är han handlar med och
föreslår därför att även oaktsamma handlingar straffbeläggs när det
gäller spridning av olaga våldsskildringar. Enligt förslaget skall den
straffbara oaktsamheten begränsas till sådana fall då spridningen sker
yrkesmässigt eller eljest i förvärvssyfte.

Departementschefen tar slutligen upp frågan om ansvarig utgivare.
Han förklarar att han i detta sammanhang inte föreslår något system

med ansvarig utgivare och erinrar om att denna fråga övervägs i
arbetet på en yttrandefrihetsgrundlag för andra medier än det tryckta
ordet.

I motion Kr5 (m) anför motionärerna att det nuvarande ansvarssystemet
innebär att olika domstolar ofta kommer till olika resultat i
frågan om huruvida innehållet i ett videogram är straffbart. De föreslår
därför att ett ansvarssystem införs efter samma modell som gäller i
tryckfrihetsmål (yrkande 4). För att detta skall vara möjligt bör det
enligt motionärerna föreskrivas att en ansvarig utgivare utses för varje
film och videogram. Den som säljer eller på annat sätt tillhandahåller
film eller videogram som saknar ansvarig utgivare skall enligt motionärerna
kunna straffas på samma sätt som en ansvarig utgivare. Enligt
motionärerna bör regeringen skyndsamt lägga fram förslag om ett
sådant system med ansvarig utgivare. Liknande krav förs fram i motionerna
Kr285 (mp) yrkande 2, Kr6 (vpk) yrkande 3 och Kr8 (fp)
yrkande 1 i denna del.

Ett viktigt inslag i det åtgärdsprogram som läggs fram i propositionen
är enligt kulturutskottets mening det förslag till lagändringar som
föreslås beträffande brottet olaga våldsskildring. Kulturutskottet anser i
likhet med konstitutionsutskottet att straffmaximum bör vara betydligt
högre för olaga våldsskildring och biträder därför förslaget att maximistraffet
höjs till fängelse två år. Kulturutskottet biträder även förslaget
att sådan oaktsam spridning av våldsskildringar skall kriminaliseras
som sker yrkesmässigt eller eljest i förvärvssyfte.

De straffrättsliga ingripandena mot våldsskildringarna skulle kunna
bli ännu effektivare med ett system med ansvarig utgivare. Som konstitutionsutskottet
har anfört övervägs frågan om ansvarig utgivare för
andra medier än det tryckta ordet i arbetet på en yttrandefrihetsgrundlag
för dessa medier. Kulturutskottet utgår från att frågan får en positiv
lösning i det sammanhanget och vill understryka vikten av att den
behandlas skyndsamt. Någon åtgärd från riksdagens sida med anledning
av motionsyrkandena är inte erforderlig. Kulturutskottet avstyrker
därför motionerna Kr5 yrkande 4, Kr285 yrkande 2, Kr6 yrkande
3 och Kr8 yrkande 1 i denna del.

Tillsyn över videogrammarknaden

I propositionen anför departementschefen att straffbestämmelserna
måste förenas med åtgärder som gör att risken för upptäckt och
lagföring blir högst påtaglig och att straffhotet därmed blir en realitet.
Han anser att detta bäst kan uppnås med en tillsynsmyndighet som
aktivt kan kontrollera det faktiska utbudet på marknaden. Han föreslår
att statens biografbyrå får denna uppgift och att bestämmelser om detta
ges i den föreslagna lagen om granskning och kontroll av filmer och
videogram. Enligt förslaget skall biografbyrån därvid verka för att
överträdelser av bestämmelserna på området beivras. Förslaget innebär
också att byrån får uppdra åt därtill lämpade personer att utöva tillsyn
på regional nivå för byråns räkning. För sin tillsyn skall biografbyrån
enligt förslaget ha rätt att få tillträde till lokaler och andra utrymmen

1989/90: KrU30

12

där filmer och videogram försäljs eller hyrs ut eller visas för konsumenter.
Detsamma skall gälla lokaler och andra utrymmen som huvudsakligen
används för lagring eller förvaring av filmer och videogram.
Enligt förslaget skall biografbyrån vidare ha rätt att av den som i
yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte sprider filmer eller
videogram på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs
för tillsynen. Om det kan antas att en framställning sprids i strid med
16 kap. 10 b § brottsbalken, får biografbyrån enligt förslaget utan
ersättning ta hand om ett exemplar för kontroll under högst 24
timmar. Om det finns särskilda skäl, får tiden utsträckas, dock längst
till fem dygn. Vidare föreslås att det hos biografbyrån inrättas ett
register över alla dem som yrkesmässigt hyr ut eller säljer videogram.

Som ett ytterligare stöd för tillsynen föreslås en utökad skyldighet att
lämna pliktexemplar av videogram. För närvarande gäller en sådan
skyldighet först vid en upplaga om 50 exemplar och skyldigheten
inträder först en månad efter det att spridningen skett. Förslaget
innebär att gränsen sätts vid 10 exemplar och att skyldigheten inträder
i omedelbart samband med spridningen. Vidare föreslås att pliktexemplar
av videogram skall åtföljas av kortfattade skriftliga uppgifter om
videogrammets innehåll och att sådana uppgifter särskilt skall avse
huruvida videogrammet innehåller våldsscener. Över de ingivna pliktexemplaren
skall det enligt förslaget föras ett särskilt register med hjälp
av automatisk databehandling. I registret skall antecknas ett nummer
för varje videogram och de nämnda uppgifterna om videogrammets
innehåll.

Enligt motion Kr6 (vpk) bör kraftfulla åtgärder vidtas mot den
illegala spridningen av videogram. Motionärerna anser att regeringen
måste lägga fram förslag härom (yrkande 1).

I motion KrlO (s) anför motionärerna att en film eller ett videogram
som är föremål för granskning inte bör få distribueras på marknaden
(yrkande 1). Motionärerna hänvisar till den norska ordningen att
filmer som granskas inte får distribueras förrän de godkänts. De anser
att samma lagstiftning borde vara möjlig i Sverige.

Enligt motion Kr5 (m) yrkande 5 i denna del bör biografbyrån följa
utvecklingen på området. Som motionsyrkandet bör förstås motsätter
sig emellertid motionärerna att byrån får till uppgift att ägna sig åt att
kontrollera och anmäla olagliga videogram. De anser att detta är ett
rent polisiärt arbete som skall skötas av polisen och åklagarmyndigheterna.
I konsekvens med detta motsätter sig motionärerna också förslaget
om en lokal organisation för tillsyn av videomarknaden (yrkande 7
i denna del).

Kulturutskottet finner i likhet med konstitutionsutskottet att en
effektiv tillsyn av lagstiftningens efterlevnad är en av de viktigaste
åtgärderna mot våldsskildringarna i rörliga bilder. Det förslag om
förbättrad tillsyn som läggs fram i propositionen är därför en betydelsefull
del av åtgärdsprogrammet mot våldsskildringar. För att tillsynen
skall kunna utövas på ett effektivt sätt finner kulturutskottet att det är
nödvändigt att biografbyråns uppgifter och befogenheter utformas på

1989/90: KrU30

13

det sätt som föreslås i propositionen. Kulturutskottet tillstyrker således
propositionen i här aktuell del och avstyrker motion Kr5 yrkande 5
och yrkande 7, båda yrkandena i aktuell del.

Den illegala spridningen av videogram, som tas upp i motion Kr6
yrkande 1, har av konstitutionsutskottet uppfattats som ett problem av
främst upphovsrättslig natur. I den mån spridningen innebär problem
beträffande våldsskildringar, bör det enligt konstitutionsutskottet vara
en uppgift för biografbyrån att följa utvecklingen och föreslå åtgärder.
Kulturutskottet delar denna bedömning och finner att motionen inte
bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Motionsyrkandet
avstyrks.

Förslaget i motion KrlO yrkande 1 att en film eller ett videogram
som är föremål för granskning inte bör få distribueras på marknaden
skulle enligt konstitutionsutskottet innebära en ordning som något
liknar den som gäller enligt bestämmelserna om särskilda tvångsmedel
i tryckfrihetsförordningen. Konstitutionsutskottet anser att frågor om
huruvida bestämmelser av detta slag skall införas även för filmer och
videogram lämpligen bör avgöras i samband med arbetet på en yttrandefri
hetsgrundlag för andra medier än det tryckta ordet. Konstitutionsutskottet
anser att motionsyrkandet inte bör föranleda något ytterligare
uttalande. Kulturutskottet har ingen annan mening i denna fråga och
avstyrker därför motionsyrkandet.

Censur av offentligt visad film

Filmcensur har funnits i vårt land sedan 1911. I propositionen anför
departementschefen att filmcensurens vara eller icke vara länge har
debatterats och att det idag torde råda enighet om att det inte går att
avskaffa den. Vidare anför han att mediemarknaden är expansiv och
att det samtidigt finns en tendens att spekulera i våld på ett sätt som
inte kan tolereras. I propositionen föreslås därför att ett villkor för att
en film eller ett videogram skall få visas vid en offentlig tillställning
eller en allmän sammankomst liksom hittills skall vara att innehållet
har godkänts för visning av statens biografbyrå. När det gäller granskningspliktens
omfattning finns det enligt departementschefen inte någon
anledning att göra några förändringar. Enligt förslaget undantas
från granskningsplikten liksom för närvarande filmer och videogram
som sänds i radiosändning eller via kabel eller som utgör reklam eller
som visas vid vissa varumässor, utställningar eller sportevenemang.
Departementschefen anser däremot att det är rimligt att något lätta på
föreskrifterna när det gäller ett enstaka evenemang, t.ex. filmfestivaler
som riktar sig till en vuxen publik. Han föreslår därför att biografbyrån
skall kunna medge undantag från granskningsplikten, om avsikten
är att en film eller ett videogram endast skall visas vid en bestämd
filmfestival eller ett liknande evenemang och att det sker endast för
personer som fyllt 15 år.

Enligt nuvarande ordning får biografbyrån för offentlig visning för
personer över 15 år inte godkänna film eller videogram vars förevisande
på grund av det sätt varpå händelserna skildras och det samman -

1989/90:KrU30

14

hang vari de förekommer kan verka förråande eller skadligt upphetsande
eller förleda till brott. Dessutom kan biografbyrån vägra att
godkänna en film, om byrån finner att visning av den uppenbarligen
skulle strida mot allmän lag. Av dessa fyra censurgrunder har enligt
departementschefen under senare år censurgrunden förråande praktiskt
taget varit den enda som har använts. Den har använts mot
våldsskildringar och barnpornografi. Departementschefen föreslår att
endast denna censurgrund skall behållas.

I motion Kr5 (m) hälsar motionärerna — som tidigare angetts —
med tillfredsställelse att regeringen inte föreslår förhandsgranskning av
videogram som är avsedda för privat bruk. De menar emellertid att det
är helt inkonsekvent att ha kvar censur av film och videogram som
skall visas offentligt för vuxna. Enligt motionärerna är detta helt
främmande för den svenska synen på yttrandefriheten på andra områden,
t.ex det tryckta ordet, teatern och konsten. De anser att all censur
av filmer och videogram bör avskaffas och att det förslag till lag om
granskning och kontroll av filmer och videogram som läggs fram i
propositionen bör avslås (yrkandena 1 och 2). Enligt motionärernas
uppfattning bör dock en frivillig förhandsgranskning kunna vara värdefull,
och de anser därför att regeringen bör lägga fram ett särskilt
förslag om detta (yrkande 5 i denna del). Motionärerna lägger också
fram ett följdyrkande (yrkande 6).

Enligt kulturutskottets mening kan en lagstiftning om granskning
och kontroll av filmer och videogram inte avvaras. Till följd härav
avstyrker kulturutskottet motion Kr5 yrkandena 1 och 2, vari yrkas
avslag på regeringens förslag om en sådan lagstiftning.

Detta ställningstagande innebär att det inte behövs något särskilt
förslag i fråga om frivillig förhandsgranskning. Kulturutskottet avstyrker
därför även samma motion yrkande 5 i denna del och yrkande 6.

Kulturutskottet anser att det är ytterst angeläget att barn skyddas
mot psykiska skador av olämpliga filmer. Kulturutskottet delar därför
konstitutionsutskottets mening att det framstår som helt klart att det
bör förekomma förhandsgranskning av filmer och videogram som skall
visas offentligt för barn. Kulturutskottet tillstyrker således propositionens
förslag i den delen.

I sitt yttrande har konstitutionsutskottet anfört att de yttrandefri hetsrättsliga
aspekterna gör sig gällande med betydande styrka när det
gäller förhandsgranskning av filmer som är avsedda för vuxna men att
det dock knappast kan hävdas att en lagstiftning som går ut på att
förhindra offentlig visning av mycket extrema våldsskildringar av spekulativ
karaktär eller av barnpornografi utgör en fara för yttrandefriheten.
Konstitutionsutskottet pekar på att det förekommer tendenser
till spekulation i våld på mediemarknaden och finner att det måste
anges gränser för vad som kan tolereras när det gäller offentligt visade
skildringar med sådant innehåll.

Kulturutskottet ansluter sig till vad konstitutionsutskottet har anfört
och tillstyrker därför propositionens förslag i fråga om förhandsgranskning
av offentligt visad film för vuxna.

1989/90: KrU30

15

Enligt motion Kr8 (fp) yrkande 1 i denna del bör vuxencensuren
avskaffas, sedan ett system med ansvarig utgivare för filmer och videogram
och ytterligare en åldersgräns på 18 år har införts. Kulturutskottet
har i det föregående uttalat att utskottet utgår från att frågan om
ansvarig utgivare får en positiv lösning i det nu pågående beredningsarbetet
rörande en yttrandefrihetsgrundlag för andra medier än det
tryckta ordet. Som framgår av det följande anser kulturutskottet att
frågan om införande av en åldersgräns på 18 år bör övervägas ytterligare.
När beredningen av båda dessa frågor är avslutad är det naturligt att
på nytt överväga om den obligatoriska förhandsgranskningen av filmer
som skall visas offentligt för vuxna skall vara kvar. Mot denna bakgrund
är något särskilt uttalande från riksdagens sida i denna fråga
enligt kulturutskottets mening inte nödvändigt. Kulturutskottet avstyrker
därför motionsyrkandet i denna del.

När det gäller den närmare utformningen av förslaget övergår kulturutskottet
till två frågor som rör bestämmelserna om undantag från
granskningsplikten i 2 och 3 §§ i den föreslagna lagen om granskning
och kontroll av filmer och videogram.

Av 1 § i lagförslaget framgår att granskningsplikten gäller framställningar
i filmer eller videogram som skall visas vid allmän sammankomst
eller offentlig tillställning. Begreppen allmän sammankomst och
offentlig tillställning skall enligt propositionen ha samma innebörd
som i lagen (1956:618) om allmänna sammankomster resp. allmänna
ordningsstadgan (1956:617). I propositionen lämnas en kortfattad redogörelse
av innebörden av dessa begrepp enligt de båda författningarna
(prop. s. 64). Som en komplettering av redogörelsen vill utskottet i
detta sammanhang erinra om att en sammankomst enligt 1 § andra
stycket lagen om allmänna sammankomster är allmän, om den anordnas
för allmänheten eller om allmänheten äger tillträde till den eller
om den med hänsyn till de villkor under vilka tillträde lämnas är att
jämställa med en sådan sammankomst.

Enligt 2 § i lagförslaget undantas från granskningsplikt filmer och
videogram som sänds i radiosändning och vissa närmare angivna
trådsändningar. Granskningsplikten gäller inte heller filmer och videogram
som utgör reklam för vara eller tjänst eller som visas vid
varumässa, utställning eller sportevenemang, om inte själva visningen
utgör en allmän sammankomst. De undantag från kraven på förhandsgranskning
som anges i 2 § i lagförslaget motsvarar de som för
närvarande finns i 1 § andra stycket och 9 § andra stycket biografförordningen.
Av propositionen framgår att någon förändring i fråga om
granskningspliktens omfattning inte är avsedd med undantag av vad
som följer av bestämmelsen i 3 § om enstaka evenemang i lagförslaget.
Den bestämmelsen innehåller en viss begränsning av granskningsplikten.
Det i 9 § första stycket biografförordningen upptagna undantaget
för film som visas i samband med undervisningen i läroanstalt har
emellertid inte tagits med i den föreslagna lagen. I en skrivelse från
Sveriges smalfilm och videodistributörers förening uttrycks en viss oro
för att de nya reglerna skulle innebära en förändring i förhållande till
nuvarande ordning. Som anförs i propositionen är undervisning i

1989/90: KrU30

16

läroanstalt vanligen inte allmän sammankomst eller offentlig tillställning.
Eftersom filmgranskningen bara gäller visningar vid sådana sammankomster
och tillställningar finner utskottet i likhet med vad som
anförs i propositionen att det särskilda undantaget för undervisning i
läroanstalter inte behöver vara kvar i den nya regleringen.

Enligt 3 § i den föreslagna lagen lar biografbyrån för en viss
filmfestival eller ett liknande evenemang medge undantag från kravet
på förhandsgranskning. Frågan om biografbyråns rätt att medge sådana
undantag tas upp i motion Kr8 (fp). Enligt motionärerna bör det
ytterligare preciseras i vilka sammanhang — utöver visning vid filmfestivaler
— som sådana undantag kan medges. Motionärerna föreslår
att bestämmelsen om undantag ges en sådan utformning att biografbyrån
får medge befrielse från granskning av filmer och videogram inom
ramen för verksamhet inom kyrkor, samfund och ideella organisationer
dit allmänheten äger tillträde.

I propositionen framhålls att såväl regelbundet återkommande festivaler
som ett enstaka mindre evenemang med specialinriktning bör
kunna medges undantag från kravet på förhandsgranskning. Det understryks
att det är viktigt att evenemanget har en någorlunda fast
organisation. Vidare anförs att det i lagförslaget inte ställs upp några
närmare villkor för undantag utan att det i stället ankommer på
biografbyrån att efter en allsidig prövning i varje enskilt fall avgöra om
undantag kan medges (prop. s. 65).

Kulturutskottet biträder regeringens förslag att biografbyrån skall ha
rätt att medge undantag från granskningsplikten för en viss filmfestival
eller ett liknande evenemang. Kulturutskottet anser emellertid att
befrielse från granskningsplikten bör kunna lämnas även för andra
evenemang än sådana som uteslutande är inriktade på filmkonst.
Visserligen ger enligt konstitutionsutskottet den föreslagna bestämmelsens
utformning biografbyrån rätt att medge undantag för en allmän
sammankomst som äger rum i verksamhet som bedrivs inom kyrkor,
samfund och ideella organisationer. Kulturutskottet finner dock att
denna innebörd bör komma till ett klarare uttryck i bestämmelsen.
Kulturutskottet förordar därför att första meningen i paragrafen får
följande lydelse: "Biografbyrån får för en viss filmfestival eller ett visst
annat konstnärligt eller ideellt evenemang medge att framställningar i
filmer eller videogram visas för personer över femton år, även om
framställningarna inte har granskats och godkänts för visning." Därigenom
är syftet med motion Kr8 yrkande 2 tillgodosett.

Åldersgränser för barn

Enligt propositionen skall de nuvarande åldersgränserna — sju, elva
och femton år — behållas i fråga om vilka filmer och videogram som
får visas offentligt för barn. Regleringen mjukas dock upp så att ett
barn som är i sällskap med en vuxen får se filmer och videogram som
har godkänts för barn i den närmast högre åldersgruppen. Detta skall
dock inte gälla om filmen eller videogrammet får visas endast för
personer som har fyllt 15 år. Även om det inte föreslås några nya

1989/90: KrU30

17

2 Riksdagen 1989/90. 13 sami. Nr 30

åldersgränser förklarar departementschefen att det kan finnas skäl att
ta upp och närmare överväga om det inte borde införas en ny gräns
också vid 18 år. Enligt departementschefen bör den frågan i första
hand kunna lämnas till det råd mot skadliga våldsskildringar i rörliga
bilder som beskrivs i propositionen.

I motion Kr5 (m) yrkande 3 krävs en ny åldersgräns på 18 år. Aven
i motion KrlO (s) yrkande 2 i denna del tas frågan om ytterligare en
åldersgräns upp. I den motionen anför motionärerna att tiden är
mogen för en höjd åldersgräns och att åren mellan 15 och 18 är
viktiga år för danandet av personligheten. Att i detta avseende betraktas
som vuxen anser motionärerna vara en sådan liten fördel att den
inte uppväger nackdelarna med att kunna utsättas för film som är
avsedd för vuxna. De menar att en höjd åldersgräns inte innebär att
behovet av fortsatt vuxencensur minskar. Frågan om en höjd åldersgräns
bör enligt motionärerna utredas ytterligare. De förklarar att
uppgiften eventuellt kan läggas på det föreslagna rådet mot skadliga
våldsskildringar i rörliga bilder.

1 en skrivelse till kulturutskottet har statens biografbyrå och statens
filmgranskningsråd lämnat vissa synpunkter på frågan om ytterligare
en åldersgräns. I skrivelsen anförs att den högsta åldersgränsen 15 år
länge har varit ett problem och att med begrepp som "barnförbjuden"
eller "tillåten för vuxna" följer antingen att ungdomar mellan 15 och
18 år skall betraktas som lika vuxna som myndiga personer eller att
filmer som anses som alltför förråande för denna grupp ungdomar
förbjuds även för vuxna. Vidare anförs att det upptrappade våld som
allt fler filmer innehåller gör dem svåra att tillåta för femtonåringar.
Med en högsta åldersgräns på 18 år som komplettering skulle enligt
skrivelsen yttrandefriheten öka för de människor som annars anses
som vuxna i Sverige samtidigt som ännu en ungdomsgrupp skulle
skyddas från det grövsta våldet. I skrivelsen erinras också om att de
högsta åldersgränserna i andra europeiska länder regelmässigt är högre
än 15 år.

Kulturutskottet har ingen erinran mot förslaget i propositionen att
något mjuka upp regleringen när det gäller åldersgränserna för de
yngre barnen.

När det gäller införandet av en ny åldersgräns på 18 år anser
kulturutskottet i likhet med konstitutionsutskottet att frågan kräver
ytterligare överväganden och därför inte kan avgöras i detta sammanhang.
Som anförs i propositionen och i konstitutionsutskottets yttrande
bör frågan lämnas till rådet mot skadliga våldsskildringar. Något uttalande
härom från riksdagens sida är inte nödvändigt. Kulturutskottet
avstyrker därför motion Kr5 yrkande 3 och KrlO yrkande 2 i denna
del.

1989/90:KrU30

18

Granskningsavgifter

l989/90:KrU30

Enligt propositionen skall biografbyråns granskning avse endast en
films eller ett videograms innehåll som sådant. För varje visningskopia
av en godkänd film eller videogram skall byrån enligt förslaget utfärda
ett tillståndskort som skall åtfölja visningskopian vid offentlig visning.
Kortet skall återge byråns beslut om godkännande eller censur av vissa
delar. Eftersom granskningen inte längre skall avse varje kopia föreslås
ändringar i avgiftssystemet för granskningen. I propositionen föreslås
att avgiftssystemet skall bestå av tre olika komponenter, nämligen en
grundavgift, en tidsavgift och en avgift för varje tillståndskort utöver
det första. Grundavgiften skall uppgå till 200 kr. Tidsavgiften skall
uppgå till 45 kr. per spelminut vid normal visningshastighet. Avgiften
får dock aldrig bli lägre än 200 kr. För varje tillståndskort utom det
första — som i enlighet med det sagda är avgiftsfritt — skall avgiften
vara 1 550 kr. Från detta avgiftssystem föreslås vissa undantag. Tidsavgift
skall inte tas ut, om en film eller ett videogram till väsentlig del är
en dokumentär framställning. Om en film eller ett videogram har en
speltid under fem minuter vid normal visningshastighet skall avgiften
för varje tillståndskopia utöver den första vara 150 kr.

Det föreslagna avgiftssystemet bygger på principen att avgifterna
skall motsvara biografbyråns kostnader för granskningen. Det är oundvikligt
att det i ett sådant system kan uppstå vissa tröskeleffekter.
Kulturutskottet finner att det har utformats på ett godtagbart sätt och
tillstyrker därför propositionen i denna del.

Kulturutskottet har i det föregående avstyrkt förslag i motion Krl2
(c) om obligatorisk förhandsgranskning av videogram och filmer för
uthyrning och försäljning. I samma motion föreslås att överskottet från
den grundavgift och tidsavgift som skall tas ut för denna granskning
skall användas till stöd för produktion och distribution av kvalitetsvideogram
(yrkande 2). Kulturutskottets ställningstagande till sådan förhandsgranskning
innebär att kulturutskottet också avstyrker yrkande 2.

Filmgranskningsrådet och barnfilmnämnden

Kulturutskottet tillstyrker regeringens förslag om avveckling av filmgranskningsrådet
och barnfilmnämnden.

Överklagande

I propositionen föreslås att biografbyråns beslut i frågor om filmcensur
i fortsättningen skall överprövas av kammarrätten i stället för av
regeringen. Departementschefen pekar på att Sverige genom den föreslagna
ordningen kommer att säkert uppfylla alla de krav i fråga om
överprövning av förvaltningsbeslut som grundas på Europarådets konvention
om de mänskliga rättigheterna. Enligt 12 § första stycket lagen
(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar är kammarrätt domför
med tre lagfarna ledamöter. När det är särskilt föreskrivet att nämndemän
skall ingå i rätten, är enligt paragrafens andra stycke kammarrätt
domför med tre lagfarna ledamöter och två nämndemän. Som huvud -

regel gäller alltså att kammarrätten är sammansatt av juristdomare. I
propositionen anför departementschefen att en sammansättning med
lagfarna domare och nämndemän i och för sig skulle vara den mest
naturliga i den nu aktuella typen av mål. Han menar emellertid att
domstolen mer eller mindre regelmässigt skulle bli tvungen att inhämta
utlåtanden från sakkunniga och att en ordning med sakkunnigbevisning
alltid innebär en viss omgång. En processekonomiskt mer fördelaktig
ordning skulle man enligt departementschefen kunna uppnå, om
man lät två personer med särskilda kunskaper i beteendevetenskapliga
ämnen eller om film ingå i rätten som särskilda ledamöter. Han pekar
på att det finns förebilder för en sådan ordning såväl vid de allmänna
domstolarna som vid kammarrätterna och att erfarenheterna i allt
väsentligt torde vara positiva. Frågan om en mer allmän möjlighet för
domstolarna att använda experter som ledamöter av rätten behandlas i
proposition 1989/90:71 om några processrättsliga frågor. Regeringen
kommer där fram till slutsatsen att någon sådan möjlighet inte bör
införas. Enligt den propositionen är det principiellt främmande för vår
domstolstradition med en ordning som innebär att rätten från fall till
fell utser expertledamöter bland personer som i regel saknar erfarenhet
av dömande verksamhet. I propositionen i det nu aktuella ärendet
menar emellertid departementschefen att de nackdelar som är förknippade
med den typen av expertmedverkan inte alls gör sig gällande med
samma styrka med den ordning som det skulle bli fråga om när det
gäller censurfrågorna. Han menar att det i stället finns goda garantier
för att en ordning med i förväg utsedda expertledamöter skulle fungera
tillfredsställande. Departementschefen pekar också på att en kommitté
har tillkallats med uppgift att se över domstolarnas uppgifter, arbetssätt
och organisation och att det i det sammanhanget kan bli aktuellt att
ompröva ställningstagandet i ljuset av vunna erfarenheter. I enlighet
med dessa överväganden föreslås att kammarrätten vid prövning av
mål som gäller granskning av film och videogram skall bestå av tre
lagfarna ledamöter samt två särskilda ledamöter. Av de särskilda ledamöterna
skall en ha särskilda kunskaper om film och en i beteendevetenskap.
Enligt förslaget skall regeringen för högst fem år i sänder
förordna minst sex, högst tio personer att inträda som särskilda ledamöter
i kammarrätten i sådana mål.

I motion Kr8 (fp) yrkande 3 anför motionärerna att systemet med
särskilda ledamöter i domstolarna i stort sett är främmande för den
svenska domstolstraditionen och pekar på uttalandena i den nämnda
propositionen 1989/90:71 om några processrättsliga frågor. De processekonomiska
skäl som regeringen åberopar anser motionärerna inte är
av sådan tyngd att en särreglering bör införas. De föreslår därför att
kammarrätten vid prövning av de nu aktuella målen skall vara sammansatt
av lagfarna domare och nämndemän.

Konstitutionsutskottet konstaterar att förslaget innebär att expertledamöterna
kommer att utses i förväg i likhet med vad som brukar
gälla i fråga om expertmedverkan i domstolarna. En sådan ordning
innebär inte samma nackdelar som när expertledamöter utses från fall
till fall. Som anförs i propositionen avser censurfrågorna ett väl

1989/90: Kr U 30

20

avgränsat område där domstolarna inte har någon tidigare erfarenhet.
Konstitutionsutskottet ansluter sig därför till bedömningen i propositionen
att det föreligger speciella förhållanden som motiverar att
expertledamöter ingår i rättens sammansättning. Kulturutskottet har
ingen annan mening än konstitutionsutskottet. Kulturutskottet utgår
från att regeringen vid utseendet av ledamoten med särskilda kunskaper
i beteendevetenskap beaktar angelägenheten av att denne har
insikter i barnpsykologi. Kulturutskottet tillstyrker propositionen i
denna del. Till följd härav avstyrker kulturutskottet motionsyrkandet.

Budgetfrågor

Regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget Statens biografbyrå
framgår av nedanstående sammanställning.

	1989/90	Beräknad ändring 1990/91 Föredraganden
1 Förvaltningskostnader	3 384 000	♦1 762 000
(därav lönekostnader)	(2 828 000)	+ (325 000)
2 Lokalkostnader	752 000	t 659 000
3 Anskaffning av utrustning	1 000	of.
4 Fraktstöd för film	t 213 000	of.
	5 350 000	♦ 2 421 000

Riksdagen har på åttonde huvudtiteln till Utredningar m.m. för budgetåret
1990/91 anvisat ett av regeringen föreslaget reservationsanslag
på 23 170 000 kr. (prop. 1989/90:100 bil. 10, bet. UbUlO, rskr. 170).
Regeringen föreslår i den nu aktuella propositionen att medel för rådet
mot skadliga våldsskildringar skall anvisas under detta anslag. Rådets
löne- och administrationskostnader beräknas till högst 750 000 kr.
Vidare beräknas ett engångsbelopp om likaledes 750 000 kr. för att
täcka kostnader för information och andra insatser mot skadliga våldsskildringar.
Regeringens förslag innebär att anslaget bör förstärkas med
sammanlagt 1 500 000 kr.

Motionärerna bakom motion Kr5 (m) har, som angetts i det föregående,
motsatt sig att det inrättas ett råd mot skadliga våldsskildringar. De
yrkar därför också avslag på förslaget om anvisning av ytterligare
medel till Utredningar m.m. (yrkande 10). Motionärerna anför att det
föreslagna engångsbeloppet för information och andra insatser mot
skadliga våldsskildringar i stället bör disponeras av biografbyrån. I
konsekvens härmed yrkar de att anslagsposten Förvaltningskostnader
under anslaget till Statens biografbyrå skall höjas med 750 000 kr.
(yrkande 9).

Kulturutskottet, som har ställt sig positivt till att det inrättas ett råd
mot skadliga våldsskildringar, har inte något att erinra mot vad som

1989/90:KrU30

21

föreslås i propositionen om medelsanvisning för ett sådant råd. Kulturutskottet
avstyrker därför motionsyrkandena och tillstyrker propositionsförslagen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på de i proposition 1989/90:70 framlagda
förslagen till lag om granskning och kontroll av videogram och till
lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar att

riksdagen avslår motion 1989/90:Kr5 yrkandena 1 och 2,

res. 1 (m)

2. beträffande vissa följdförslag

att riksdagen avslår motion 1989/90:Kr5 yrkande 5 i motsvarande
del och yrkande 6,

3. beträffande olaga våldsskildring

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Kr5 yrkande 4,
1989/90:Kr285 yrkande 2, 1989/90:Kr6 yrkande 3 och

1989/90:Kr8 yrkande 1 i motsvarande del antar regeringens
förslag till lag om ändring i brottsbalken,

res. 2 (m, fp, c, mp)

4. beträffande obligatorisk förhandsgranskning av filmer och
videogram för privat bruk

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Kr250,
1989/90:Kr285 yrkande 1, 1989/90:Kr6 yrkande 2, 1989/90:Kr7,
1989/90:Kr9, 1989/90:Krl0 yrkande 4, 1989/90:Krll och

1989/90:Krl2 yrkande 1 antar 1, 8, 9 och 20 §§ i regeringens
förslag till lag om granskning och kontroll av filmer och videogram,

res. 3 (c, mp)

5. beträffande censur av offentligt visad film

att riksdagen avslår motion 1989/90:Kr8 yrkande 1 i motsvarande
del,

res. 4 (m, fp)

6. beträffande visst undantag från granskningsplikten

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:70 och
motion 1989/90:Kr8 yrkande 2 antar 3 § i regeringens förslag till
lag om granskning och kontroll av filmer och videogram med
den ändringen att paragrafen erhåller i bilaga 2 som Utskottets
förslag betecknade lydelse,

7. beträffande åldersgräns på 18 år

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Kr5 yrkande 3
och 1989/90:Krl0 yrkande 2 i motsvarande del antar 5 § i
regeringens förslag till lag om granskning och kontroll av filmer
och videogram,

res. 5 (m, fp)

8. beträffande biografbyråns tillsynsuppgifter m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Kr5 yrkandena
5 och 7, båda yrkandena i motsvarande del, 1989/90:Kr6 yrkan -

1989/90: KrU30

22

de 1 och 1989/90:Krl0 yrkande 1 antar 10—14 §§ i regeringens
förslag till lag om granskning och kontroll av filmer och videogram,

res. 6 (m)

9. beträffande kammarrättens sammansättning

att riksdagen med avslag på motion 1989/90:Kr8 yrkande 3
dels antar 22—24 §§ i regeringens förslag till lag om granskning
och kontroll av filmer och videogram, dels antar regeringens
förslag till lag om om ändring i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar,

res. 7 (m, fp)

10. beträffande övriga delar av förslaget till lag om granskning
och kontroll av filmer och videogram

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om granskning
och kontroll av filmer och videogram i den mån det inte
omfattas av vad utskottet hemställt under mom. 4 samt mom.
6-9,

11. beträffande ökad upplysning och utbildning, m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:L716 yrkande 2,
1989/90:Kr5 yrkande 7 i motsvarande del samt 1989/90:Krl0
yrkande 2 i motsvarande del och yrkande 3,

res. 8 (m)

12. beträffande pliktexemplar

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar,

13. beträffande offentlighet och sekretess

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
sekretesslagen (1980:100),

14. beträffande filmgranskningsrådet och barnfilmnämnden

att riksdagen godkänner vad i proposition 1989/90:70 föreslagits
om avveckling av filmgranskningsrådet och barnfilmnämnden,

15. beträffande användning av överskottet från vissa granskningsavgifter att

riksdagen avslår motion 1989/90:Krl2 yrkande 2,

res. 9 (c)

16. beträffande medelsanvisningen till Statens biografbyrå

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:70 och med
avslag på motion 1989/90:Kr5 yrkande 9 till Statens
biografbyrå för budgetåret 1990/91 under åttonde huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag på 7 771 000 kr.,

res. 10 (m)

17. beträffande medelsanvisningen till Utredningar m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:70 och med
avslag på motion 1989/90:Kr5 yrkande 10 — utöver vad riksdagen
tidigare har anvisat (1989/90:UbU 10, rskr. 170) — till reservationsanslaget
Utredningar m.m. för budgetåret 1990/91 under
åttonde huvudtiteln anvisar ytterligare 1 500 000 kr.,

res. 10 (m)

1989/90: KrU30

23

18. beträffande åtgärdsprogram m.m.
att riksdagen i den mån frågorna inte behandlas i tidigare morn.
lämnar utan erinran vad i proposition 1989/90:70 anförts om ett
brett åtgärdsprogram, inrättande av ett råd mot skadliga våldsskildringar,
utbildningsinsatser, stöd till kvalitetsfilm och kvalitetsvideogram
samt stöd till frivilliga krafter.

Stockholm den 8 maj 1990

På kulturutskottets vägnar

Ingrid Sundberg

Närvarande: Ingrid Sundberg (m), Åke Gustavsson (s), Maja Bäckström
(s), Berit Oscarsson (s), Jan-Erik Wikström (fp), Lars Ahlmark
(m). Sylvia Pettersson (s), Erkki Tammenoksa (s), Leo Persson (s). Lars
Ahlström (m), Stina Gustavsson (c), Alexander Chrisopoulos (vpk),
Kaj Nilsson (mp), Ingegerd Sahlström (s), Ulla Berg (s) och Stina
Eliasson (c).

Reservationer

1. Avslag på de i proposition 1989/90:70 framlagda
förslagen till lag om granskning och kontroll av
filmer och videogram och till lag om ändring i lagen
(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar (mom.
1)

Ingrid Sundberg, Lars Ahlmark och Lars Ahlström (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med "Enligt
kulturutskottets" och slutar med "en sådan lagstiftning" bort ha följande
lydelse:

Kulturutskottet, som anser att frågan om införande av ansvarig
utgivare för film och videogram bör få en skyndsam lösning, finner att
det inte finns skäl att nu införa en ny lagstiftning om granskning och
kontroll av filmer och videogram. Kulturutskottet tillstyrker motion
Kr5 yrkandena 1 och 2 och avstyrker regeringens förslag till lag om
granskning av filmer och videogram samt till lag om ändring i lagen
(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande avslag på de i proposition 1989/90:70 framlagda
förslagen till lag om granskning och kontroll av filmer och videogram
och till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Kr5 yrkandena 1

1989/90:KrU30

24

och 2 avslår de i proposition 1989/90:70 framlagda förslagen till
lag om granskning och kontroll av filmer och videogram och till
lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

2. Olaga våldsskildring (moni. 3)

Ingrid Sundberg (m), Jan-Erik Wikström (fp), Lars Ahlmark (m), Lars
Ahlström (m), Stina Gustavsson (c), Kaj Nilsson (mp) och Stina
Eliasson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "De
straffrättsliga" och slutar med "i denna del" bort ha följande lydelse:

De straffrättsliga ingripandena mot våldsskildringarna skulle kunna
bli ännu effektivare med ett system med ansvarig utgivare. Som konstitutionsutskottet
har anfört övervägs frågan om ansvarig utgivare för
andra medier än det tryckta ordet i arbetet på en yttrandefrihetsgrundlag
för dessa medier. Kulturutskottet anser att frågan skall få en positiv
lösning i det sammanhanget och vill understryka vikten av att den
behandlas skyndsamt. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Därigenom är syftet med motionerna Kr5 yrkande 4,
Kr285 yrkande 2, Kr6 yrkande 3 och Kr8 yrkande 1 i denna del
tillgodosett.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

3. beträffande olaga våldsskildring
att riksdagen dels antar regeringens förslag till lag om ändring i
brottsbalken, dels med anledning av motionerna 1989/90:Kr5
yrkande 4, 1989/90:Kr285 yrkande 2, 1989/90:Kr6 yrkande 3 och
1989/90:Kr8 yrkande 1 i motsvarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om ansvarig utgivare,

3. Obligatorisk förhandsgranskning av filmer och
videogram för privat bruk (mom. 4)

Stina Gustavsson (c), Kaj Nilsson (mp) och Stina Eliasson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Som
framgår" och på s. 10 slutar med "därför motionerna" bort ha följande
lydelse:

Som framgår (= utskottet 6 rader) privat bruk. Kulturutskottet anser
att den från yttrandefrihetssynpunkt principiellt bästa lösningen på
problemet är straffsanktioner och en effektiv tillsyn av efterlevnaden
av bestämmelserna på området. Genom propositionen lägger regeringen
också fram förslag i den riktningen. Kulturutskottet anser emellertid
att dessa och övriga föreslagna åtgärder inte är tillräckliga för att
effektivt hindra spridningen av videogram som innehåller den nämnda
typen av våldsskildringar. Det åtgärdsprogram som regeringen har lagt
fram bör därför kompletteras med ett system med förhandsgranskning
av filmer och videogram som är avsedda för privat bruk. Det innebär
att samma gransknings- och ansvarsregler kommer att gälla för alla

1989/90: KrU30

25

filmer och videogram. Kulturutskottet ansluter sig alltså till de krav på
lagstiftning om förhandsgranskning som förs fram i motionerna Kr285
yrkande 1, Kr9 och Krl2 yrkande 1.

På grund av det anförda förordar kulturutskottet att det i 1 § i den
föreslagna lagen om granskning och kontroll av filmer och videogram
förs in ett nytt andra stycke av följande lydelse: "En film eller ett
videogram får inte heller i yrkesmässig verksamhet eller annars i
förvärvssyfte spridas genom försäljning eller uthyrning utan att dessförinnan
ha granskats och godkänts av biografbyrån." I konsekvens med
detta bör det även i 8 § i samma lag införas ett nytt andra stycke av
följande lydelse: "En film eller ett videogram som tillhandahålls genom
försäljning eller uthyrning skall vara försedd med uppgift att
framställningen i filmen eller videogrammet har granskats och godkänts
enligt 1 § andra stycket." Det nya stycket i 1 § föranleder en
redaktionell ändring i 20 §. I 9 § första stycket bör vidare föras in en
ny fjärde punkt av följande lydelse: "4. särskild avgift för varje film
eller videogram med 20 kr." Som en följd av denna komplettering bör
paragrafens andra stycke få följande lydelse: "Tidsavgift och särskild
avgift tas inte ut om en film eller ett videogram till väsentlig del är en
dokumentär framställning."

I motionerna Kr6 yrkande 2 och Kr 10 yrkande 4 krävs att regeringen
skall återkomma med förslag till en obligatorisk förhandsgranskning
av filmer och videogram för privat bruk, om de av regeringen
föreslagna åtgärderna visar sig vara otillräckliga. Kulturutskottets ställningstagande
till frågan om sådan förhandsgranskning innebär att
motionerna har förlorat sin aktualitet. Kulturutskottet avstyrker därför
motionsyrkandena.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

4. beträffande obligatorisk förhandsgranskning av filmer och
video gram för privat bruk

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Kr6 yrkande 2
och 1989/90:Krl0 yrkande 4 och med anledning av proposition
1989/90:70 och motionerna 1989/90:Kr250, 1989/90:Kr285 yrkande
1, 1989/90:Kr7, 1989/90:Kr9, 1989/90:Krll samt

1989/90:Krl2 yrkande 1 antar 1, 8, 9 och 20 §§ i regeringens
förslag till lag om granskning och kontroll av filmer och videogram
med den ändringen att paragraferna erhåller i bilaga 3 som
Reservanternas förslag betecknade lydelse,

4. Censur av offentligt visad film (mom. 5)

Ingrid Sundberg (m), Jan-Erik Wikström (fp), Lars Ahlmark (m) och
Lars Ahlström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med "I sitt"
och på s. 16 slutar med "därför motionsyrkandet" bort ha följande
lydelse:

1989/90: KrU30

26

Filmcensuren utgör en särreglering från år 1911 och framstår numera
som förlegad med hänsyn till den utveckJing som i övrigt har ägt
rum på det yttrandefrihetsrättsliga området.

Filmen är den enda konstart som censureras. Budskap med likartat
innehåll som sprids via andra konstarter får fritt framföras, och filmen
intar därför en oacceptabel undantagsställning.

En betydande uppluckring av granskningsplikten har redan skett
eftersom filmer och videogram, som sänds via rundradiosändning eller
i kabel, är undantagna. I propositionen föreslås ytterligare undantag.

Som framgått ovan har utskottet uttalat sig för att frågan om
införandet av ett system med ansvarig utgivare bör få en positiv
lösning. Enligt kulturutskottets mening bör den obligatoriska förhandsgranskningen
av filmer och videogram avsedda för vuxna —
personer över 18 år — kunna avskaffas när ett sådant system är
genomfört. Utskottets ställningstagande innebär att den nuvarande
femtonårsgränsen kompletteras med en artonårsgräns. En sådan åldersgräns
kommer nämligen att gälla för sådana filmer som inte blir
godkända enligt den nya lagen. Filmerna får visas endast för vuxna.

Kulturutskottet ansluter sig således till vad som anförs i motion Kr8
yrkande 1 om censur för vuxna. Därigenom tillgodoses även den
uppfattning som kommer till uttryck i motion Kr5.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

5. beträffande censur av offentligt visad film
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Kr8 yrkande 1 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

5. Åldersgräns på 18 år (mom. 7)

Ingrid Sundberg (m), Jan-Erik Wikström (fp), Lars Ahlmark (m) och
Lars Ahlström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med "När
det" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:

Kulturutskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Kr5
yrkande 3 att tiden nu är mogen att införa ytterligare en åldersgräns på
18 år. Bestämmelserna i 5 § i förslaget till lag om granskning och
kontroll av filmer och videogram bör därför kompletteras med en
åldersgräns på 18 år. Detta ställningstagande innebär att kulturutskottet
avstyrker motion KrlO yrkande 2 i denna del.

dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

7. beträffande åldersgräns på 18 år
att riksdagen med avslag på motion 1989/90:Krl0 yrkande 2 i
motsvarande del och med anledning av proposition 1989/90:70
och motion 1989/90:Kr5 yrkande 3 antar 5 § i regeringens
förslag till lag om granskning och kontroll av filmer och videogram
med den ändringen att paragrafen erhåller i bilaga 4 som
Reservanternas förslag betecknade lydelse,

1989/90: KrU30

27

6. Biografbyråns tillsynsuppgifter m.m. (mom. 8)

Ingrid Sundberg, Lars Ahlmark och Lars Ahlström (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med
"Kulturutskottet finner" och på s. 14 slutar med "aktuell del" bort ha
följande lydelse:

Enligt kulturutskottets mening innebär det förslag om tillsyn som
läggs fram i propositionen att biografbyrån får uppgifter som det
ankommer på polis- och åklagarmyndigheterna att lösa. Utskottet
anser i likhet med motion Kr5 yrkande 5 och yrkande 7, båda
yrkandena i motsvarande del, att detta är olämpligt och förordar därför
att propositionen avslås såvitt avser bestämmelserna i 10—14 §§ om
tillsyn i den föreslagna lagen om granskning och kontroll av filmer
och videogram.

dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

8. beträffande biografbyråns tillsynsuppgifter m.m.
att riksdagen dels med bifall till motion 1989/90:Kr5 yrkandena
5 och 7, båda yrkandena i motsvarande del, avslår regeringens
förslag till lag om granskning och kontroll av filmer och videogram
såvitt avser 10—14 §§ och beslutar att 15—24 §§ skall
betecknas 10—19 §§ och att hänvisningen till 17 § i de sålunda
som 10 och 14 betecknade paragraferna i stället skall avse 12 §,
dels avslår motionerna 1989/90:Kr6 yrkande 1 och 1989/90:Krl0
yrkande 1,

7. Kammarrättens sammansättning (mom. 9)

Ingrid Sundberg (m), Jan-Erik Wikström (fp), Lars Ahlmark (m) och
Lars Ahlström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med
"Konstitutionsutskottet konstaterar" och på s. 21 slutar med "kulturutskottet
motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:

Medverkan av särskilda ledamöter förekommer undantagsvis i domstolarna
och är därför som anförs i propositionen i stort sett främmande
för svensk domstolstradition. Kulturutskottet ansluter sig också till
uttalandet i propositionen att man inte bör skapa särregler om expertmedverkan
i domstolar, om inte tvingande skäl påkallar det. Till
skillnad från vad som anförs i propositionen kan utskottet emellertid
inte finna att det föreligger några sådana tvingande skäl i detta fall.
Kulturutskottet ansluter sig till vad som anförs i motion Kr8 yrkande 3
och förordar i stället att det i lagen om granskning och kontroll av
filmer och videogram föreskrivs att nämndemän skall ingå i kammarrätten
vid handläggning av mål enligt lagen. Detta ställningstagande
innebär att utskottet avstyrker förslaget till lag om ändring i lagen
(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar, vilket innehåller konsekvensändringar
med anledning av propositionsförslaget om särskilda
ledamöter.

1989/90: KrU30

28

dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

9. beträffande kammarrättens sammansättning
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Kr8 yrkande 3
dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar, dels avslår regeringens
förslag till lag om granskning och kontroll av filmer och
videogram såvitt avser 23 och 24 §§, dels beslutar att 22 § lagen
om granskning och kontroll av filmer och videogram skall ha i
bilaga 5 som Reservanternas förslag betecknade lydelse,

8. Ökad upplysning och utbildning, m.m. (mom. 11)

Ingrid Sundberg, Lars Ahlmark och Lars Ahlström (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Enligt
kulturutskottets" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande
lydelse:

Kulturutskottet anser att det inte behövs något råd mot skadliga
våldsskildringar. Utvecklingen på området bör i stället följas av biografbyrån.
Med anledning av motion Kr5 yrkande 7 i denna del bör
riksdagen som sin mening ge regeringen detta till känna.

De krav på ökad upplysning om effekterna av pornografi- och
våldsskildringar som förs fram i motion 1988/89:L716 yrkande 2 bör
kunna tillgodoses inom ramen för biografbyråns arbete. Detsamma
gäller de frågor om utredning om censurens omfattning och ökade
krav på censorerna samt behovet av utbildning som tas upp i motion
KrlO i angivna delar. Motionsyrkandena avstyrks.

dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

11. beträffande ökad upplysning och utbildning, m.m.
att riksdagen med avslag på motionerna 1988/89:L716 yrkande 2
samt 1989/90:Krl0 yrkande 2 i motsvarande del och yrkande 3
och med anledning av motion 1989/90:Kr5 yrkande 7 i motsvarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfort om rådet mot skadliga våldsskildringar,

9. Användning av överskottet från vissa
granskningsavgifter (mom. 15)

Stina Gustavsson och Stina Eliasson (båda c) anser

dels att den del av kulturutskottets yttrande som på s. 19 börjar med
"Kulturutskottet har" och slutar med "avstyrker yrkande 2" bort ha
följande lydelse:

Som framgår av det föregående (reservation 3) har kulturutskottet
förordat att den föreslagna lagen om granskning och kontroll av filmer
och videogram kompletteras med föreskrifter om obligatorisk förhandsgranskning
av filmer och videogram för privat bruk. De av
kulturutskottet förordade föreskrifterna om en sådan granskning innebär
att en grundavgift och en tidsavgift skall tas ut för granskningen.
Enligt kulturutskottets mening bör överskottet från dessa avgifter an -

1989/90: KrU30

29

vändas till stöd för produktion och distribution av kvalitetsvideogram.
Regeringen bör lägga fram förslag härom. Vad kulturutskottet nu har
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed
är syftet med motion Krl2 yrkande 2 uppnått.

dels att moment 15 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

15. beträffande användning av överskottet från vissa granskningsavgifter att

riksdagen med anledning av motion 1989/90:Krl2 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Medelsanvisningen till Statens biografbyrå och till
Utredningar m.m. (mom. 16 och mom. 17)

Ingrid Sundberg, Lars Ahlmark och Lars Ahlström (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med
"Kulturutskottet, som" och på s. 22 slutar med "tillstyrker propositionsförslagen"
bort ha följande lydelse:

Som framgår av det föregående har kulturutskottet funnit att det
inte bör inrättas något råd mot skadliga våldsskildringar. Kulturutskottet
tillstyrker därför motion Kr5 yrkande 10 och avstyrker propositionsförslaget
om anvisning av ytterligare medel till Utredningar m.m.
Som anförs i motion Kr5 yrkande 9 bör det av regeringen föreslagna
engångsbeloppet för information och andra insatser mot skadliga våldsskildringar
disponeras av biografbyrån. Kulturutskottet anser därför att
anslagsposten Förvaltningskostnader under anslaget till Statens biografbyrå
skall höjas med 750 000 kr.

dels att momenten 16 och 17 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

16. beträffande medelsanvisningen till Statens biografbyrå

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:70 och
motion 1989/90:Kr5 yrkande 9 till Statens biografbyrå för budgetåret
1990/91 under åttonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag
på 8 521 000 kr.,

17. beträffande medelsanvisningen till Utredningar m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Kr5 yrkande 10
avslår det i proposition 1989/90:70 framlagda förslaget om medelsanvisning
till Utredningar m.m.,

1989/90: KrU30

30

I propositionen framlagda lagförslag
1 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 16 kap. 10 b § brottsbalken skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 kap.

10 b §

Den som i stillbild eller i en
film, ett videogram, ett televisionsprogram
eller andra rörliga
bilder skildrar sexuellt våld eller
tvång med uppsåt att bilden eller
bilderna sprids eller som
sprider en sådan skildring,
döms, om inte gärningen med
hänsyn till omständigheterna är
försvarlig, för olaga våldsskildring
till böter eller
fängelse i högst sex månader.
Detsamma gäller den som i rörliga
bilder närgånget eller utdraget
skildrar grovt våld mot
människor eller djur med uppsåt
att bilderna sprids eller som
sprider en sådan skildring.

Första stycket gäller inte filmer
eller videogram som statens
biografbyrå har godkänt
för visning. Det gäller inte heller
en upptagning av rörliga bilder
med samma innehål! som
en film eller ett videogram som
har godkänts av biografbyrån.
Vidare gäller första stycket inte
offentliga förevisningar av filmer
eller videogram.

Den som i stillbild eller i en
film, ett videogram, ett televisionsprogram
eller andra rörliga
bilder skildrar sexuellt våld eller
tvång med uppsåt att bilden eller
bilderna sprids eller som
sprider en sådan skildring,
döms, om inte gärningen med
hänsyn till omständigheterna är
försvarlig, för olaga våldsskildring
till bö,ter eller
fängelse i högst två år. Detsamma
gäller den som i rörliga bilder
närgånget eller utdraget
skildrar grovt våld mot människor
eller djur med uppsåt att
bilderna sprids eller som sprider
en sådan skildring.

Sprider någon av oaktsamhet
en skildring som avses i första
stycket och sker spridningen i
yrkesmässig verksamhet eller eljest
i förvärvssyfte, döms såsom i
första stycket sägs.

Första och andra styckena
gäller inte filmer eller videogram
som statens biografbyrå
har godkänt för visning. De gäller
inte heller en upptagning av
rörliga bilder med samma innehåll
som en film eller ett videogram
som har godkänts av
biografbyrån. Vidare gäller
första och andra styckena inte
offentliga förevisningar av filmer
eller videogram.

1989/90:KrU30

Bilaga 1

31

Nuvarande lydelse

Har en upptagning av rörliga
bilder försetts med ett intyg om
att en film eller ett videogram
med samma innehåll har godkänts
av statens biografbyrå,
skall inte dömas till ansvar enligt
första stycket för spridning
av upptagningen. Vad som har
sagts nu gäller dock inte om intyget
var oriktigt och den som
har spritt upptagningen har insett
eiler bort inse detta.

Föreslagen lydelse

Har en upptagning av rörliga
bilder försetts med ett intyg
om att en film eller ett videogram
med samma innehåll har
godkänts av statens biografbyrå,
skall inte dömas till ansvar
enligt första eller andra stycket
för spridning av upptagningen.
Detta gäller dock inte om intyget
var oriktigt och den som
har spritt upptagningen har insett
eller bort inse detta.

1989/90:

Bilaga 1

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

2 Förslag till

Lag om granskning och kontroll av filmer och videogram Härigenom

föreskrivs följande.

Granskningsplikt

1 § Framställningen i en film eller ett videogram skall vara
granskad och godkänd av statens biografbyrå, innan den får visas
vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning.

2 § Från granskningsplikt enligt denna lag undantas filmer och
videogram som

1. sänds i radiosändning,

2. sänds i trådsändning om sändningen är en vidaresändning av
en rundradiosändning eller av en sändning från en satellit i fast
trafik eller om sändningen är en egensändning som också sker till
bostäder med stöd av tillstånd enligt 5 § andra stycket radiolagen
(1966:755) eller i enlighet med bestämmelserna i lagen
(1985:677) om lokala kabelsändningar,

3. utgör reklam för vara eller tjänst,

4. visas vid varumässa, utställning eller sportevenemang, om inte
själva visningen utgör en allmän sammankomst.

3 § Biografbyrån får för en viss filmfestival eller ett liknande evenemang
medge att framställningar i filmer och videogram visas för
personer över femton år, även om framställningarna inte har
granskats och godkänts för visning. Ett sådant medgivande får förenas
med villkor som biografbyrån finner nödvändiga.

Bedömningsgrunder och åldersgränser

4 § Framställningen i en film eller ett videogram eller en del därav
får inte godkännas för visning, om händelserna skildras på sådant
sätt och i sådant sammanhang att framställningen kan verka
förråande.

Vid bedömningen skall särskilt beaktas om framställningen innehåller
närgångna eller utdragna skildringar av grovt våld mot människor
eller djur, skildrar sexuellt våld eller tvång eller skildrar
barn i pornografiska sammanhang.

5 § Framställningen i en film eller ett videogram får inte godkännas
för visning för barn under sju år, under elva år eller under
femton år, om den kan vålla barn i den aktuella åldersgruppen
psykisk skada.

6 § Vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning där visning
av en framställning i film eller videogram förekommer får
tillträde inte medges någon som inte har uppnått den lägsta ålder

1989/90:KrU30

Bilaga 1

33

3 Riksdagen 1989190. 13 sami. Nr 30

som biografbyrån bestämt enligt 5 §, om inte något annat följer av
andra stycket.

Barn som inte fyllt sju år och som är i sällskap med en person
som fyllt arton år får medges tillträde till visning av en framställning
som är tillåten för barn från sju år. Barn som fyllt sju år men
inte elva år och som är i sällskap med en person som fyllt arton år
får medges tillträde till visning av en framställning som är tillåten
för barn från elva år.

Arkivering

7 § Filmer eller videogram som har lämnats in för granskning
skall återlämnas lill den som har begärt granskningen.

Om en framställning har godkänts delvis skall biografbyrån spela
av de delar som inte har godkänts och bevara dessa avspelningar.
Om framställningen är en film får dock biografbyrån i stället
klippa av och bevara de delar som inte har godkänts.

Tillsiåndskori

8 § Då en av biografbyrån granskad och godkänd framställning
visas vid en allmän sammankomst eller offentlig tillställning, skall
ett av biografbyrån utfärdat tillståndskort finnas tillgängligt.

A vgifter

9 § Avgift för granskning enligt denna lag tas ut med

1. grundavgift 200 kr.,

2. tidsavgift 45 kr. per spelminut vid normal visningshastighet,
dock minst 200 kr.,

3. avgift för varje tillståndskort utöver del första med 1 550 kr.
Tidsavgift tas inte ut om en film eller ett videogram till väsentlig

del är en dokumentär framställning.

Om en film eller ett videogram har en speltid under fem minuter
vid normal visningshastighet utgår avgiften för varje tillståndskort
utöver det första med 150 kr.

Tillsyn

10 § Biografbyrån utövar tillsyn över efterlevnaden av denna lag
samt av 16 kap. 10 b och 10 c §§ brottsbalken när det gäller rörliga
bilder. Byrån skall därvid verka för att överträdelser av bestämmelserna
beivras.

Byrån får uppdra åt därtill lämpade personer att utöva tillsyn
för byråns räkning.

11 § För sin tillsyn har biografbyrån rätt att få tillträde till lokaler
och andra utrymmen där filmer och videogram försäljs eller
hyrs ut eller visas för konsumenter.

Biografbyrån har för sin tillsyn även rätt att få tillträde till lokaler
och andra utrymmen som huvudsakligen används för lagring
eller förvaring av filmer och videogram.

1989/90:KrU30

Bilaga 1

34

12 § Biografbyrån har rätt att av den som i yrkesmässig verksamhet
eller annars i förvärvssyfte sprider filmer eller videogram på
begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.

13 § Om det kan antas att en framställning sprids i strid med 16
kap. 10 b § brottsbalken, får biografbyrån utan ersättning ta hand
om ett exemplar för kontroll under högst 24 timmar. Om det
finns särskilda skäl, får tiden utsträckas, dock längst till fem dygn.

14 § Polismyndigheten skall på begäran lämna den hjälp som behövs
vid tillsynen.

Register över videogramdistributörer m. m.

15 § För att underlätta tillsynen skall biografbyrån upprätta ett
register över videogramdistributörer. Registret skall föras med
hjälp av automatisk databehandling. Det får innehålla endast sådana
uppgifter som lämnas av de registreringsskyldiga enligt 17 §.

16 § Arkivet för ljud och bild får ha terminalåtkomst till de uppgifter
i registret som behövs för arkivets verksamhet.

17 § Den som yrkesmässigt säljer eller hyr ut videogram skall anmäla
sig för registrering hos biografbyrån.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om de uppgifter som skall lämnas
till registret.

18 § Bestämmelser om att biografbyrån har terminalåtkomst till
det register som arkivet för ljud och bild för över pliktexemplar av
filmer och videogram finns i lagen (1978:487) om pliktexemplar
av skrifter och ljud- och bildupptagningar.

Ansvars- och överklagandebestämmelser m. m.

19 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som
uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning som inte
omfattas av medgivande enligt 3 §, visar en framställning i film
eller videogram som omfattas av granskningsplikt men inte har
godkänts för visning,

2. bryter mot villkor enligt 3 §,

3. bryter mot 6 § om åldersgränser för tillträde till visning,

4. bryter mot 8 § om tillståndskort,

5. underlåter att fullgöra sin skyldighet enligt 17 §.

20 § Film, videogram och utrustning som använts i strid med 1 §
skall förklaras förverkade, om det inte är uppenbart oskäligt.

21 § Biografbyråns beslut enligt denna lag i frågor om granskning
av film och videogram får överklagas hos kammarrätten. I
övrigt får byråns beslut enligt denna lag inte överklagas.

1989/90: KrU30

Bilaga 1

35

22 § Vid prövning av mål enligt denna lag består kammarrätten
av tre lagfarna ledamöter samt två särskilda ledamöter. Av de särskilda
ledamöterna skall en ha särskilda kunskaper om film och en
i beteendevetenskap. Även om en av de särskilda ledamöterna är
frånvarande, får målet avgöras om tre av kammarrättens ledamöter
är ense om slutet.

Kammarrätten är dock domför utan de särskilda ledamöterna i
sådana fall som anges i 12 § andra stycket 1-3 lagen (1971:289)
om allmänna förvaltningsdomstolar.

23 § Regeringen förordnar för högst fem år i sänder minst sex,
högst tio personer att efter kallelse inträda som särskilda ledamöter
i kammarrätten vid handläggning av mål enligt denna lag. Av
dessa personer skall hälften ha särskilda kunskaper om film och
hälften ha särskilda kunskaper i beteendevetenskapliga ämnen.
Avgår sådan person under den tid, för vilken han har blivit utsedd,
förordnar regeringen annan person i hans ställe.

De särskilda ledamöterna skall vara svenska medborgare. De får
inte vara underåriga eller i konkurs eller ha förvaltare enligt 11
kap. 7 § föräldrabalken.

24 § Regeringen meddelar närmare föreskrifter om inkallande av
de särskilda ledamöterna till tjänstgöring i kammarrätten samt om
ordnandet av kammarrättens arbete med handläggning av mål enligt
denna lag och därmed sammanhängande frågor.

Särskild ledamot får för tid, under vilken han varit inkallad till
tjänstgöring, ersättning av statsmedel enligt bestämmelser som
meddelas av regeringen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991, då förordningen
(1959:348) med särskilda bestämmelser om biografföreställningar
m. m. och lagen (1985:993) om avgifter för granskning av filmer
och videogram skall upphöra att gälla.

2. Om en framställning om granskning av film eller videogram
har kommit in till statens biografbyrå före ikraftträdandet skall
äldre föreskrifter gälla. Bestämmelserna i 4 § skall dock tilllämpas
i stället för bestämmelserna i 3 § förordningen (1959:348) med
särskilda bestämmelser om biografföreställningar m. m.

3. Den som vid den nya lagens ikraftträdande bedriver registreringspliktig
verksamhet skall registrera sig hos biografbyrån senast
den 1 mars 1991.

1989/90:KrU30

Bilaga 1

36

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978:487) om pliktexemplar
av skrifter och ljud- och bildupptagningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1978:487) om pliktexemplar
av skrifter och ljud- och bildupptagningar
dels att rubriken närmast före 13 § skall utgå,
dels att 12-14, 16, 17 och 25 §§ samt rubriken närmast före

12 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 17 a §, av föl -

jande lydelse.

Nuvarande lydelse
Film

12

Av film, som är 16 eller 35
millimeter bred och som har
godkänts av statens biografbyrå
för visning vid biografföreställning,
skall den, som har påkallat
granskningen hos biografbyrån,
lämna ett pliktexemplar till
arkivet för ljud och bild.

Av reklamfilm, som distribueras
för visning vid biografföreställning,
skall distributören
lämna ett pliktexemplar till arkivet
för ljud och bild.

Pliktexemplar enligt första
eller andra stycket skall lämnas
inom en månad från den dag
då filmen första gången visades
offentligt här i riket. Den som
har lämnat pliktexemplaret skall
få tillbaka delta sedan arkivet
har haft skälig tid för att framställa
en kopia.

Föreslagen lydelse

Film, videogram och
fonogram

§'

Av film eller videogram som
har granskats av statens biografbyrå
skall den som har påkallat
granskningen hos byrån lämna
ett pliktexemplar till arkivet för
ljud och bild. Har filmen eller
videogrammet godkänts skall
pliktexemplaret avse den godkända
versionen. I annat fall
skall pliktexemplaret överensstämma
med den version som
granskades.

Av reklamfilm, som distribueras
för visning vid allmän
sammankomst eller offentlig tillställning
skall distributören
lämna ett pliktexemplar till arkivet
för ljud och bild.

Pliktexemplar enligt första
stycket skall lämnas inom en
månad från den dag då lagakraftägande
beslut förelåg i
granskningsärendet. Pliktexemplar
enligt andra stycket skall
lämnas inom en månad från
den dag då filmen första gången
visades offentligt här i riket.
Den som har lämnat pliktexemplar
av en film skall få tillbaka
filmen sedan arkivet har haft
skälig tid för att framställa en
kopia.

1989/90: Kr Ö30

Bilaga 1

1 Senaste lydelse 1985: 991.

37

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

13 §

Av fonogram eller videogram,
som har mångfaldigats
här i riket i minst 50 exemplar
och som har gjorts tillgängligt
för allmänheten här, skall ett
pliktexemplar lämnas till arkivet
för ljud och bild, om ej annat
följer av 15 §.

Av fonogram, som har mångfaldigats
här i riket i minst 50
exemplar och som har gjorts
tillgängligt för allmänheten här,
skall ett pliktexemplar lämnas
till arkivet för ljud och bild, om
ej annat följer av 15 §.

Detsamma skall gälla för videogram,
som har mångfaldigats
här i riket i minst 10 exemplar
och som har gjorts tillgängligt
för allmänheten här.

Fonogram eller videogram görs tillgängligt för allmänheten, när
exemplar därav lämnas ut för spridning eller används för offentligt
framförande. Lika med offentligt framförande anses framförande
som i förvärvsverksamhet anordnas inför en större sluten krets.

14 §

Av fonogram eller videogram,
som har mångfaldigats
utom riket och har gjorts tillgängligt
för allmänheten här i
riket, skall ett pliktexemplar
lämnas till arkivet för ljud och
bild. Detta gäller dock endast
om

1. den som har låtit föra in
exemplaren till riket har fört in
minst 50 exemplar och

Av fonogram eller videogram,
som har mångfaldigats
utom riket och har gjorts tillgängligt
för allmänheten här i
riket, skall ett pliktexemplar
lämnas till arkivet för ljud och
bild. Detta gäller dock endast
om

1. den som har låtit föra in
exemplaren till riket har fört in
minst 50 exemplar av fonogrammen
eller 10 exemplar av
videogrammen och

2. fonogrammet eller videogrammet
helt eller delvis innehåller
verk av svensk upphovsman
eller framförande av
svensk konstnär eller framförande
på svenska språket eller
skildring av svenska förhållanden.

Föreskrifterna i första stycket gäller dock ej om annat följer av

15 §.

2. fonogrammet eller videogrammet
helt eller delvis innehåller
verk av svensk upphovsman
eller framförande av
svensk konstnär eller framförande
på svenska språket eller
skildring av svenska förhållanden.

16 §

Pliktexemplar skall lämnas
fråga om

Pliktexemplar skall, om inte
något annat följer av 12 § första
stycket, lämnas i fråga om

1989/90:KrU30

Bilaga 1

38

Nuvarande lydelse

1. fonogram eller videogram,
som har mångfaldigats inom riket,
av den som har beställt
mångfaldigandet eller, om sådan
beställare inte finns, av den
som har utfört mångfaldigandet,

2. fonogram eller videogram,
som har mångfaldigats utom riket,
av den som har låtit föra in
exemplaren till riket.

17

Pliktexemplar av fonogram
eller videogram skall lämnas
inom en månad från den dag
då fonogrammet eller videogrammet
först gjordes tillgängligt
för allmänheten här i riket.

Föreslagen lydelse

1. fonogram eller videogram,
som har mångfaldigats inom riket,
av den som har beställt
mångfaldigandet eller, om sådan
beställare inte finns, av den
som har utfört mångfaldigandet,

2. fonogram eller videogram,
som har mångfaldigats utom riket,
av den som har låtit föra in
exemplaren till riket.

§

Pliktexemplar av fonogram
skall lämnas inom en månad
från den dag då fonogrammet
först gjordes tillgängligt för allmänheten
här i riket.

/ fråga om videogram som inte
har getts in till statens biografbyrå
för granskning, skall
pliktexemplar lämnas så snart
som videogrammet har gjorts
tillgängligt för allmänheten här i
riket.

Pliktexemplar av videogram
skall åtföljas av kortfattade
skriftliga uppgifter om videogrammets
innehåll. Sådana uppgifter
skall särskilt avse huruvida
videogrammet innehåller
våldsscener.

17 a §

Över ingivna pliktexemplar
av videogram skall föras ett särskilt
register med hjälp av automatisk
databehandling. I registret
skall antecknas ett nummer
för varje videogram och sådana
uppgifter om videogrammen
som lämnas enligt 17 § tredje
stycket. Biografbyrån får ha terminalåtkomst
till detta register.

Arkivet för ljud och bild skall
underrätta den som har lämnat
pliktexemplar av videogram om
de nummer som videogrammen
har fått i registret.

1989/90:KrU30

Bilaga 1

39

Nuvarande lydelse

25

Den som åsidosätter skyldigheten
att lämna pliktexemplar
enligt denna lag kan av myndighet
som regeringen bestämmer
föreläggas att vid vite fullgöra
sin skyldighet. Vitesföreläggande
skall delges.

Talan mot myndighets beslut
enligt första stycket förs hos
kammarrätten genom besvär.

Föreslagen lydelse

Den som är skyldig att ge in
pliktexemplar skall föra en förteckning
över videogram som
omfattas av plikten och i förteckningen
ange de registernummer
som de ingivna pliktexemplaren
har fått.

§

Den som åsidosätter skyldigheten
att lämna pliktexemplar
enligt denna lag kan av arkivet
för ljud och bild föreläggas att
vid vite fullgöra sin skyldighet.
Vitesföreläggande skall delges.

Den som underlåter att fullgöra
sin skyldighet att föra en
förteckning enligt 17 a § tredje
stycket skall dömas till böter.

Beslut enligt första stycket
får överklagas hos kammarrätten.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

2. Om en film har getts in till statens biografbyrå för granskning
före ikraftträdandet skall äldre föreskrifter gälla beträffande skyldigheten
att lämna pliktexemplar.

1989/90: KrU30

Bilaga 1

40

4 Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att det i sekretesslagen (1980: 100)1 skall
införas en ny paragraf, 8 kap. 20 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

20 §

Sekretess gäller i ärende om
granskning av film eller videogram
för uppgift ur filmen eller
videogrammet. Sekretessen upphör
att gälla när beslut i saken
har vunnit laga kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

1989/90: KrU30

Bilaga 1

1 Lagen omtryckt 1989:713.

41

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 11 och 12 §§ lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 §*

Kammarrätt är delad i avdelningar. Regeringen får bestämma att
avdelning skall vara förlagd till annan ort än den där domstolen
har sitt säte.

Avdelning består av presidenten eller en lagman såsom ordförande
samt av minst två kammarrättsråd, av vilka en är vice ordförande.

Om särskild sammansättning Om särskild sammansättning
av kammarrätt vid behandling av kammarrätt vid behandling

av mål om fastighetstaxering av vissa mål finns bestämmelser

finns bestämmelser i fastighets- i fastighetstaxeringslagen

taxeringslagen (1979:1152). (1979:1152) och lagen

Bestämmelser om särskild sam- (1990:000) om granskning och

mansättning vid behandling av kontroll av filmer och video kommunalbesvärsmål

finns i gram. Bestämmelser om särskild

13 a §. sammansättning vid behandling

av kommunalbesvärsmål finns i

13 a §.

12 §2

Kammarrätt är domför med tre lagfarna ledamöter. Fler än fyra
lagfarna ledamöter får ej sitta i rätten.

När det är särskilt föreskrivet att nämndemän skall ingå i rätten,
är kammarrätt domför med tre lagfarna ledamöter och två nämndemän.
Fler än fyra lagfarna ledamöter och tre nämndemän får i
sådant fall ej sitta i rätten. Kammarrätt är dock domför utan
nämndemän

1. vid prövning av besvär över beslut som ej innebär att målet
avgöres,

2. vid förordnande rörande saken i avvaktan på målets avgörande
samt vid annan åtgärd som avser endast måls beredande,

3. vid beslut varigenom domstolen skiljer sig från målet utan att
detta prövats i sak.

Handlägges mål som avses i andra stycket gemensamt med annat
mål, får nämndemän deltaga vid handläggningen även av det senare
målet.

1989/90: KrU30

Bilaga 1

1 Senaste lydelse 1981:282.

2 Senaste lydelse 1984: 135.

42

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Om domförhet vid behandling
av mål om fastighetstaxering
finns bestämmelser i fastighetstaxeringslagen
(1979: 1152).
Bestämmelser om domförhet
vid behandling av kommunalbesvärsmål
finns i 13 a §.

Om domförhet vid behandling
av vissa mål finns bestämmelser
i fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) och lagen
(1990:000) om granskning och
kontroll av filmer och videogram.
Bestämmelser om domförhet
vid behandling av kommunalbesvärsmål
finns i 13 a §.

Vid beslut om avskrivning av mål efter återkallelse är kammarrätten
domför med en lagfaren domare.

Regeringen bestämmer i vilken omfattning åtgärd som avser
endast beredandet av ett mål får vidtas av en lagfaren ledamot i
kammarrätten eller av en annan tjänsteman vid denna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

1989/90:KrU30

Bilaga 1

43

Av utskottet föreslagen ändring i regeringens

förslag till

Lag om granskning och kontroll av filmer och
videogram

Regeringens förslag Utskottets förslag

3 §

Biografbyrån får för en viss Biografbyrån får för en viss
filmfestival eller ettliknande evene- filmfestival eller ett visst annat

mang medge att framställningar i konstnärligt eller ideellt evene filmer

eller videogram visas för mang medge att framställningar i

personer över femton år, även om filmer eller videogram visas för

framställningarna inte har grans- personer över femton år, även om

kats och godkänts för visning. Ett framställningarna inte har grans sådant

medgivande får förenas kats och godkänts för visning. Ett

med villkor som biografbyrån fin- sådant medgivande får förenas

ner nödvändiga. med villkor som biografbyrån fin ner

nödvändiga.

1989/90: KrU30

Bilaga 2

44

I reservation 3 föreslagen ändring i regeringens

förslag till

Lag om granskning och kontroll av filmer och
videogram

Regeringens förslag Reservanternas förslag

1 §

Framställningen i en film eller ett videogram skall vara granskad
och godkänd av statens biografbyrå, innan den får visas vid allmän
sammankomst eller offentlig tillställning.

En film eller ett videogram får
inte heller i yrkesmässig verksamhet
eller annars i förvärvssyfte spridas
genom försäljning eller uthyrning
utan att dessförinnan ha granskats
och godkänts av biografbyrån.

8 §

Då en av biografbyrån granskad och godkänd framställning visas vid
en allmän sammankomst eller offentlig tillställning, skall ett av biografbyrån
utfärdat tillståndskort finnas tillgängligt.

En film eller ett videogram som
tillhandahålls genom försäljning eller
uthyrning skall vara försedd
med uppgift att framställningen i
filmen eller videogrammet har
granskats och godkänts enligt l §
andra stycket.

9 §

Avgift för granskning enligt denna lag tas ut med

1. grundavgift 200 kr.,

2. tidsavgift 45 kr. per spelminut vid normal visningshastighet, dock
minst 200 kr.,

3. avgift för varje tillståndskort 3. avgift för varje tillståndskort

utöver det första med 1 550 kr. utöver det första med 1 550 kr.,

4. särskild avgift för varje film
eller videogram med 20 kr.

Tidsavgift tas inte ut om en film Tidsavgift och särskild avgift tas

eller ett videogram till väsentlig inte ut om en film eller ett videodel
är en dokumentär framställ- gram till väsentlig del är en doku ning.

mentär framställning.

Om en film eller ett videogram har en speltid under fem minuter
vid normal visningshastighet utgår avgiften för varje tillståndskort
utöver det första med 150 kr.

20 §

Film, videogram och utrustning Film, videogram och utrustning

som använts i strid med 1 § skall som använts i strid med 1 § första

förklaras förverkade, om det inte stycket skall förklaras förverkade,

är uppenbart oskäligt. om det inte är uppenbart oskäligt.

1989/90:KrU30

Bilaga 3

45

1989/90: KrU30

Bilaga 4

I reservation 5 föreslagen ändring i regeringens

förslag till

Lag om granskning och kontroll av filmer och
videogram

Regeringens förslag Reservanternas förslag

5 §

Framställningen i en film eller
ett videogram får inte godkännas
för visning för barn under sju år,
under elva år eller under femton
år, om den kan vålla barn i den
aktuella åldersgruppen psykisk
skada.

Framställningen i en film eller
ett videogram får inte godkännas
för visning för barn under sju år,
under elva år, under femton år
eller under arton år, om den kan
vålla barn i den aktuella åldersgruppen
psykisk skada.

46

1989/90: KrU30

Bilaga 5

I reservation 7 föreslagen ändring i regeringens

förslag till

Lag om granskning och kontroll av filmer och
videogram

Regeringens förslag Reservanternas förslag

22 §

Vid prövning av mål enligt denna
lag består kammarrätten av tre
lagfarna ledamöter samt två särskilda
ledamöter. Av de särskilda ledamöterna
skall en ha särskilda kunskaper
om film och en i beteendevetenskap.
Även om en av de särskilda
ledamöterna är frånvarande,
får målet avgöras om tre av kammarrättens
ledmöter är ense om
slutet.

Vid handläggning av mål enligt
denna lag skall nämndemän ingå i
kammarrätten.

Kammarrätten är dock domför
utan de särskilda ledamöterna i sådana
fall som anges i 12 § andra
stycket 1—3 lagen (1971:289) om
allmänna förvaltningsdomstolar.

47

Konstitutionsutskottets yttrande
1989/90:KU7y

Våldsskildringar i rörliga bilder
Till kulturutskottet

För beredning har till kulturutskottet hänvisats proposition 1989/90:70
om våldsskildringar i rörliga bilder m.m. Propositionen innehåller
förslag till lagstiftning som tillhör konstitutionsutskottets ansvarsområde.
Kulturutskottet har den 22 februari 1990 hos konstitutionsutskottet
hemställt om yttrande dels över propositionen, dels de under allmänna
motionstiden väckta motionerna 1989/90:Kr214, Kr250 och Kr285, dels
de motioner som kan komma att väckas med anledning av motionen.
Med anledningen av propositionen har åtta motioner väckts, nämligen
1989/90:Kr5—12.

Konstitutionsutskottet begränsar sitt yttrande till de lagstiftningsfrågor
m.m. som direkt rör konstitutionsutskottets ansvarsområde. Sådana
frågor tas upp i samtliga nu nämnda motioner.

Lagutskottet har den 6 februari 1990 till konstitutionsutskottet överlämnat
den under den allmänna motionstiden väckta motionen
1988/90-.L716 yrkande 2. Motionsyrkandet gäller förbättrad upplysning
om de skadliga effekterna av pornografi- och våldsskildringar och har
nära samband med frågor som tas upp i propositionen. Konstitutionsutskottet
har överlämnat motionsyrkandet till kulturutskottet.

Propositionens innehåll i huvudsak

Propositionen innehåller flera olika förslag till åtgärder mot skador av
våldsskildringar i filmer och videogram antingen de skall visas offentligt
eller är avsedda för privat bruk.

En ny lag om granskning och kontroll av filmer och videogram
införs. Den ersätter den nuvarande regleringen i biografförordningen
av förhandsgranskning av sådana filmer och videogram som skall visas
offentligt. Däremot föreslås inte någon obligatorisk förhandsgranskning
av filmer och videogram som är avsedda för privat bruk. För att
komma till rätta med skadeverkningarna av våldsskildringar i sådana
filmer och videogram föreslås i stället ett åtgärdsprogram med i huvudsak
följande innehåll.

För olaga våldsskildring höjs straffmaximum från fängelse i sex
månader till fängelse i två år. Även oaktsam spridning av sådana
våldsskildringar i yrkesmässig verksamhet eller eljest i förvärvssyfte
straffbeläggs.

1 den föreslagna lagen om granskning och kontroll av filmer och
videogram föreskrivs att statens biografbyrå skall få utvidgade uppgifter

1989/90:KrU30

Bilaga 6

48

och befogenheter när det gäller inspektion och kontroll av videogrammarknaden.
Lagen innehåller även bestämmelser om ett register över
alla videogramdistributörer.

I lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och
bildupptagningar vidgas skyldigheten att lämna pliktexemplar av videogram
till arkivet för ljud och bild. I fråga om videogram som inte har
getts in för granskning till statens biografbyrå, skall pliktexemplar
lämnas så snart som videogrammet har gjorts tillgängligt för allmänheten.
Pliktexemplaren skall åtföljas av kortfattade skriftliga uppgifter om
videogrammets innehåll. Sådana uppgifter skall särskilt avse huruvida
videogrammet innehåller våldsscener. Över de ingivna pliktexemplaren
skall föras ett särskilt register med hjälp av automatisk databehandling.
Den som är skyldig att ge in pliktexemplar skall föra en förteckning
över videogram som omfattas av plikten.

Ett råd mot skadliga våldsskildringar i rörliga bilder inrättas. Det
skall ha till uppgift att följa marknadsutvecklingen och ta initiativ till
ett informations- och utbildningsprogram på videogramområdet. Rådet
skall främja utbildning i mediekunskap inom och utom skolväsendet.
Rådet skall också ge stöd åt frivilliga grupper, som har till syfte att
följa videomarknaden och göra insatser för att organisera alternativ
verksamhet och medieutbildning.

Det statliga stödet för kvalitetsfilm och kvalitetsvideogram byggs ut i
syfte att förstärka insatserna mot skadliga våldsskildringar.

Bestämmelser i regeringsformen om yttrande- och
mötesfriheterna

Enligt 2 kap. 1 § första stycket regeringsformen är varje medborgare
gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet och mötesfrihet.
Yttrandefrihet är enligt punkt 1 i stycket frihet att i tal, skrift eller
bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar,
åsikter och känslor. Med mötesfrihet förstås vidare enligt punkt 3 i
stycket frihet att anordna och bevista sammankomst för upplysning,
meningsyttring eller annat liknande syfte eller för framförande av
konstnärligt verk. Yttrandefriheten, mötesfriheten och vissa andra frioch
rättigheter Sr begränsas genom lag i den utsträckning som regeringsformen
medger. En sådan begränsning får göras endast för att
tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle.
Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn
till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så
långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av
folkstyrelsens grundvalar (2 kap. 12 § första och andra styckena).

Utöver dessa allmänna bestämmelser finns särskilda föreskrifter när
det gäller begränsningar av yttrandefriheten. Sådana begränsningar får
ske med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning
och säkerhet, enskilds anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet
och beivrandet av brott. Vidare får friheten att yttra sig i näringsverksamhet
begränsas. I övrigt får begränsningar av yttrandefriheten ske
endast om särskilt viktiga skäl föranleder det (2 kap. 13 § första

1989/90: KrU30

Bilaga 6

49

4 Riksdagen 1989190. 13 sami. Nr 30

stycket). Vid bedömandet av vilka begränsningar som får ske med stöd
av dessa bestämmelser skall särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga
yttrandefrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella
angelägenheter (2 kap. 13 § andra stycket).

Även för begränsningar i mötesfriheten gäller särskilda föreskrifter.
Mötesfriheten får begränsas endast av hänsyn till rikets säkerhet, till
ordning och säkerhet vid sammankomsten eller demonstrationen eller
till trafiken eller för att motverka farsot (2 kap. 14 § första stycket).

De nu redovisade bestämmelserna fick i allt väsentligt sin nuvarande
utformning genom lagen (1976:871) om ändring i regeringsformen.
Enligt punkt 4 i övergångsbestämmelserna till lagen — i den fr.o.m.
den 1 januari 1986 gällande lydelsen — får utan hinder av 2 kap.

1 § 3 och 14 § första stycket i lag föreskrivas att filmer och videogram
icke får visas offentligt, om de ej dessförinnan har godkänts för sådan
visning.

Förhandsgranskning av film och videogram för privat bruk

Frågan om förhandsgranskning av filmer och videogram har ett nära
samband med frågan om ett utvidgat grundlagsskydd för andra medier
än det tryckta ordet. Denna fråga har utretts av två parlamentariskt
sammansatta kommittéer — massmedieutredningen och yttrandefri hetsutredningen.
Yttrandefrihetsutredningen avgav år 1983 betänkandet
(SOU 1983:70) Värna yttrandefriheten. Där föreslog utredningen en ny
grundlag — yttrandefrihetsgrundlag — med bestämmelser för program
i eter- och trådsändningar, ljudupptagningar, upptagningar av rörliga
bilder samt sådana sceniska framställningar och utställningar som har
en särskilt utsedd utgivare. En central beståndsdel i förslaget var ett
principiellt förbud mot censur. Bestämmelser om förhandsgranskning
skulle dock medges såvitt gäller visning av filmer och videogram för
barn och ungdom. Förslaget innebar också att ett särskilt ensamansvar
skulle införas beträffande de grundlagsskyddade medierna — i första
hand för en särskilt utsedd utgivare och i andra hand för den som
bedriver verksamheten. På grundval av förslaget remitterade regeringen
till lagrådet förslag till utvidgat grundlagsskydd för andra medier än
det tryckta ordet. Vid ärendets fortsatta beredning konstaterade regeringen
att det i det dåvarande läget fick bedömas som osäkert om det
gick att åstadkomma en bred enighet i riksdagen i fråga om den
lagtekniska lösningen av hur man bör skapa ett utbyggt grundlagsskydd
för fler medier än det tryckta ordet. Regeringen fann att ytterligare
beredning måste äga rum och att denna naturligtvis borde ske på
sådant sätt att företrädare för riksdagspartierna i någon form deltog
häri (prop. 1986/87:151 s. 320).

Enligt 8 kap. 15 § regeringsformen stiftas grundlag genom två likalydande
beslut. Det andra beslutet får enligt paragrafen ej fattas, förrän
det efter det första beslutet har hållits val till riksdagen i hela riket och
den nyvalda riksdagen samlats. Som huvudregel gäller enligt paragrafen
vidare att minst nio månader skall förflyta mellan den tidpunkt då
ärendet första gången anmäldes i riksdagens kammare och valet. Under

1989/90: KrU30

Bilaga 6

50

sommaren och hösten 1987 bereddes frågan om utvidgat grundlagsskydd
för andra medier än det tryckta ordet i regeringskansliet under
medverkan av företrädare för riksdagspartierna. Det gick inte att
uppnå någon enighet om ett grundlagsförslag före riksdagsvalet 1988.
Beredningsarbetet avbröts därför.

Vid riksdagsbehandlingen av proposition 1986/87:151 uttalade konstitutionsutskottet
att det var angeläget att det utrednings- och beredningsarbete
som under lång tid lagts ned i syfte att åstadkomma
grundlagsskydd för vissa andra uttrycksformer än det tryckta ordet
leder till grundlagsreglering. Enligt konstitutionsutskottet syntes det
fortsatta beredningsarbetet i huvudsak kunna inriktas på att underkasta
det omfattande sakliga materialet en ny prövning, som i stor utsträckning
kunde utgå från de bedömningar yttrandefrihetsutredningen hade
gjort. Med tanke på frågans betydelse och det angelägna i att uppnå en
bred politisk enighet ansåg utskottet att beredningsarbetet skulle ske
under parlamentarisk medverkan av representanter för de politiska
partierna i riksdagen. Beredningsarbetet borde enligt konstitutionsutskottet
inriktas mot en lösning i enlighet med principerna för yttrandefrihetsutredningens
förslag, dvs. en särskild grundlag för de aktuella
medierna (KU 1987/88:36).

Beredningsarbetet har återupptagits i regeringskansliet. Det sker
under medverkan av företrädare för riksdagspartierna. Bestämmelserna
om grundlagsstiftning i 8 kap. 15 § regeringsformen innebär att ett
förslag till särskild grundlag måste föreläggas riksdagen senast i december
1990 för att det första lagstiftningsbeslutet skall kunna fettas före
riksdagsvalet 1991. Den nya grundlagen kan i så fall — sedan ett andra
beslut fattats efter valet — träda i kraft den 1 januari 1992.

Alltsedan användningen av videoapparater och uthyrning och försäljning
av videogram har blivit allmänt förekommande har våldsskildringarna
i videogram gett upphov till oro. Särskilt det förhållandet att
barn och ungdomar i ökad utsträckning har fatt tillgång till sådana
videogram har ingett starka betänkligheter. Sedan 1981 har samhällets
åtgärder mot våldsskildringarna i videogram inriktats på ingripanden i
efterhand. Som framgår av redogörelsen i propositionen av den debatt
i frågan som har förekommit har det från många håll framställts krav
på förhandsgranskning eller censur av videogram som tillhandahålls
för den privata marknaden. Frågan har också varit föremål för riksdagsbehandling.
Riksdagen har vid några tillfällen avslagit motionsyrkanden
om att den obligatoriska förhandsgranskningen av videogram
skall utvidgas till att omfatta även sådana som är avsedda för privat
bruk (KU 1985/86:11, rskr. 40, KU 1987/88:36, rskr. 290 och
1989/90:KU6). Riksdagen hänvisade därvid till det arbete som har legat
till grund för den nu aktuella propositionen och att det arbetet inte
borde föregripas.

Genom propositionen har regeringen som framgått av det föregående
valt att inte föreslå införandet av obligatorisk förhandsgranskning av
videogram som sprids direkt till den enskilde konsumenten genom
uthyrning eller försäljning. Enligt departementschefen är den effekt en
vidgad censur skulle ge inte tillräcklig för att nå syftet att komma till

1989/90: KrU30

Bilaga 6

51

rätta med det problem som våldsskildringarna i rörliga bilder utgör.
Han anför vidare att en censur av videogram som tillhandahålls den
enskilde konsumenten inom handeln inte kommer att hindra att det
också i fortsättningen finns en marknad utanför den etablerade handeln.
Denna marknad har enligt departementschefen redan i dag en
stor omfattning och kan snarare förväntas växa om samhället koncentrerar
sina insatser mot våldsskildringar till censur. Departementschefen
menar att effekten av en censur därmed kan bli en mer passiv
hållning från samhällets sida till skadliga våldsskildringar i rörliga
bilder. Han anser att de samhälleliga insatserna i kampen mot skadliga
våldsskildringar måste utgå från de verkliga förhållandena när det
gäller tillgängligheten av skadliga videogram och att detta måste innefatta
både den legala handeln, den illegala marknaden och möjligheterna
till direktimport etc. Enligt departementschefen har censur av
videogram med extremvåld för den enskilde konsumenten en mycket
liten effekt på det totala utbudet av våldsskildringar på biograf, video
och TV. För att komma till rätta med hela detta utbud av våldsskildringar
anser han att det behövs andra insatser än censur av extrema
våldsskildringar.

Med hänsyn till den begränsade verkan av censur av videogram
avsedda för den enskilde konsumenten blir departementschefens slutsats
att en sådan åtgärd inte kan anses motiverad mot bakgrund av
grundlagens bestämmelser. De förslag till lagstiftning som läggs fram i
propositionen har enligt departementschefen större effekt än censur
utan att medföra så långtgående ingrepp i yttrandefriheten. Han pekar
därvid särskilt på förslagen om effektivare kontroll och tillsyn över
marknaden och om höjning av straffmaximum för brottet olaga våldsskildring
från sex månaders fängelse till fängelse i två år.

Enligt motion Kr8 av Jan-Erik Wikström m.fl. (fp) är den avgörande
frågan om det utöver bestämmelserna om videovåldsbrotten i brottsbalken
och förhandsgranskning av videogram som skall visas offentligt
också skall införas en förhandsgranskning av sådan videofilm som visas
i hemmen. Motionärerna anför att det är en liberal princip att publicering
av skrifter, bilder m.m. skall kunna ske utan förhandsgranskning
och att prövningen av huruvida gränsen för det tillåtna har
överskridits skall göras efter publiceringen. För att man skall göra
avsteg från denna princip krävs enligt motionärerna mycket starka
skäl. Effekten av en inskränkning i yttrandefriheten måste stå i proportion
till ingripandet. Motionärerna kommer till slutsatsen att en så
ingripande åtgärd som generell förhandsgranskning av alla filmer och
videogram inte skulle ha en sådan positiv effekt att de kan förorda
den.

I motion Kr6 yrkande 2 av Lars Werner m.fl. (vpk) förklarar motionärerna
att vänsterpartiet kommunisterna under en följd av år genom
motioner har aktualiserat behovet av en förhandsgranskning under
yttrandefrihetsrättsligt acceptabla former som sprids till allmänheten
för privat bruk. Motionärerna förklarar vidare att de tvingas konstatera
att en obligatorisk förhandsgranskning av videogram för försäljning
och uthyrning är praktiskt otymplig; en stor kontrollapparat måste

1989/90: KrU30

Bilaga 6

52

byggas upp. Dessutom får enligt motionärerna en förhandsgranskning
med den situation som råder på mediaområdet endast en begränsad
effekt. Motionärerna anser att det är viktigt att kontinuerligt utvärdera
vilka effekter den nya lagstiftningen kommer att få. Försvinner inte de
råa kvinnoförnedrande filmerna från marknaden, återstår enligt motionärerna
endast förhandsgranskning.

I motion KrlO yrkande 4 av Maj Britt Theorin m.fl. (s) konstateras
att kravet på snabba och kraftfulla åtgärder mot våldsskildringar i
rörliga bilder har ett brett och folkligt stöd och att det framför allt
bland personer med ett särskilt ansvar för barn och ungdomar har
rests krav på ingripande i form av en allmän och obligatorisk statlig
förhandsgranskning av alla videogram för privat bruk. Motionärerna
pekar på att många andra länder har infört allmän förhandsgranskning
av videogram. De anför att en förhandsgranskning självfallet inte kan
lösa problemen ensam utan att den måste kombineras med en serie
positiva åtgärder. De informations- och utbildningsinsatser som föreslås
i propositionen finner motionärerna lovvärda, och de anser att det
är bra att strafflatituden höjs. De menar dock att det är tveksamt om
en straffskärpning i sig får större effekt än allmän förhandsgranskning.
Motionärerna anser också att det är utmärkt att fler vuxna och
organisationer engageras i arbetet med att leta efter sådana filmer som
avses med straffbestämmelserna. De anser emellertid att dessa åtgärder
är otillräckliga. Detsamma gäller de förslag om registrering av videogram
som läggs fram i propositionen. Motionärerna pekar också på att
en ordning med allmän obligatorisk förhandsgranskning — sannolikt
av några hundra filmer per år — skulle innebära en enhetlig bedömning
av alla videogram i hela landet. Förslaget i propositionen kan
däremot enligt motionärerna medföra att filmer bedöms olika i olika
delar av landet. Trots de nu angivna invändningarna mot förslaget
förklarar de att de är beredda att pröva de föreslagna åtgärderna. Om
den föreslagna lagen inte får den avsedda effekten, anser dock motionärerna
att ett förslag om allmän förhandsgranskning bör föreläggas
riksdagen två år efter det att lagen trätt i kraft.

Enligt motion Kr250 av Erling Bager m.fl. (fp) är det angeläget att
komma till rätta med de problem som ett förråande videoutbud för
med sig. Motionärerna anför att det finns både principiella och praktiska
svårigheter men att det är angeläget att finna en eller flera
framkomstvägar. De förklarar att de är beredda att acceptera förhandsgranskning
av film som vänder sig till de yngsta grupperna.

I motion Kr 11 av Birthe Sörestedt m.fl. (s) anför motionärerna att
det förhållandet att den frivilliga förhandsgranskningen i dag är av så
stor omfattning med kraft tillbakavisar argumentet att det skulle vara
en allvarlig begränsning av yttrandefriheten att införa obligatorisk
förhandsgranskning. De anför vidare att de åtgärder som föreslås i
propositionen till en del är vällovliga men att de är otillräckliga, och
att intresset av att ge skydd mot de skadeverkningar som våldsskildringar
kan medföra väger tyngre än de begränsningar i yttrandefriheten
som en obligatorisk förhandsgranskning skulle innebära. Motionärerna
kräver därför en lag om allmän förhandsgranskning av samtliga

1989/90:KrU30

Bilaga 6

53

videogram som utbjuds till försäljning och uthyrning. Liknande synpunkter
och samma krav på lagstiftning förs fram i motion Kr7 av
Elver Jonsson m.fl. (fp). 1 den motionen pekar motionärerna också på
att ett system med förhandsgranskning skulle innebära en enhetlighet i
bedömningen till skillnad från en ordning med ingripanden i efterhand.
Liknande krav på lagstiftning om förhandsgranskning av videogram
förs fram i motionerna Kr214 av Olof Johansson m.fl. (c), Kr285
yrkande 1 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) och Kr9 av Ingrid RonneBjörkqvist
och Maria Leissner (båda fp). I motion Krl2 yrkande 1 av
Jan Hyttring m.fl. (c) krävs också förhandsgranskning. Motionärerna
anför att riksdagen bör lägga fast en ordning som innebär samma
gransknings- och ansvarsregler för hela film- och videogramområdet.
Motionärerna föreslår därför i enlighet med detta ändringar i propositionens
förslag till lag om granskning och kontroll av filmer och
videogram.

Som utskottet redan inledningsvis berört i detta betänkande innebär
regeringsformens bestämmelser om yttrandefriheten att grundlagen intar
en mycket restriktiv hållning till censurliknande begränsningar av
yttrandefriheten. Vad gäller tryckta skrifter finns dessutom ett uttryckligt
förbud mot censur i 1 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen.

Enligt utskottets mening bör samhället även i fortsättningen ingripa
mot våldsskildringar i rörliga bilder som sprids till allmänheten. Som
anförs i propositionen bör uttryck för en rå och ohämmad spekulation
i våld och människoförnedring inte accepteras i ett samhälle som
värnar om människors lika värde och hänsyn mellan människor. Vad
frågan närmast gäller är vilka former samhällets ingripanden bör ha.
En form av ingripande kan vara enbart förhandsgranskning, en annan
kan vara straffrättsliga ingripanden i efterhand. Åtgärder av båda
slagen kan också förenas.

Mot obligatorisk förhandsgranskning kan anföras viktiga principiella
invändningar. Den utgör en form av censur och innebär därför ett
allvarligt ingrepp i yttrandefriheten. Den enda form av censur som
förekommer i vårt land är den sedan länge förekommande förhandsgranskningen
av filmer och videogram som skall visas offentligt. När
det gäller förhandsgranskning av filmer och videogram som är avsedda
för privat bruk gör sig emellertid enligt utskottet de principiella
invändningarna mot censur gällande i avsevärt högre grad. Sedan länge
har det inte förekommit någon censur av yttranden som är avsedda att
spridas till medborgarna i deras hem. Att införa obligatorisk förhandsgranskning
av videogram och filmer som är avsedda för privat bruk
skulle därför innebära ett betydande avsteg från de principer som
gäller på det yttrandefrihetsrättsliga området. För en sådan censur
krävs således mycket starka skäl. Som framgår av det föregående är det
inte förenligt med regeringsformen att införa förhandsgranskning för
att komma till rätta med problemet med våldsskildringarna, om det
finns någon annan lika effektiv och mindre ingripande metod. Utskottet
anser att det åtgärdsprogram som läggs fram i propositionen —
särskilt när det gäller förslagen om straffbestämmelserna och om bättre
kontroll och tillsyn — har goda förutsättningar att få större effekt än

1989/90:KrU30

Bilaga 6

54

obligatorisk förhandsgranskning. I likhet med regeringen finner utskottet
därför att det inte bör införas en lagstiftning om obligatorisk
förhandsgranskning av videogram som sprids till den enskilde konsumenten
genom uthyrning eller försäljning.

Som anförs i motionerna Kr6 yrkande 2 av Lars Werner m.fl. (vpk)
och KrlO yrkande 4 av Maj Britt Theorin m.fl. (s) är det viktigt att
utvärdera de effekter som åtgärdsprogrammet får. Utskottet utgår från
att regeringen noga följer utvecklingen och att regeringen återkommer
till riksdagen med nya förslag, om de nu föreslagna åtgärderna skulle
visa sig vara otillräckliga.

Straffskärpning m.m.

Genom bestämmelsen om olaga våldsskildring i 16 kap. 10 b § brottsbalken
kriminaliseras spridning dels av alla slags bilder som skildrar
sexuellt våld eller tvång, dels av rörliga bilder som innehåller närgångna
eller utdragna skildringar av grovt våld mot människor eller djur.
Även den som framställer bilder med ett sådant innehåll kan straffas,
om bilderna är avsedda att spridas. Straffet är böter eller fängelse i
högst sex månader. Från straffansvar är undantagna gärningar som är
försvarliga.

Den som skildrar barn i pornografisk bild med uppsåt att bilden
sprids eller som sprider sådan bild av barn kan enligt 16 kap. 10 a §
brottsbalken dömas för barnpornografibrott. I bestämmelsen anges inte
någon bestämd åldersgräns när det gäller att bestämma vad som avses
med barn. Enligt förarbetena avses med barn en person vars könsmognadsprocess
inte är avslutad (prop. 1978/79:179 s. 9). En motsvarande
bestämmelse finns i 7 kap. 4 § 12 tryckfrihetsförordningen. I sammanhanget
kan nämnas att regeringen nyligen föreslagit att riksdagen
godkänner en av Förenta nationernas generalförsamling den 20 november
1989 antagen konvention om barnets rättigheter
(prop. 1989/90:107). Enligt artikel 1 i konventionen avses med barn
varje människa under 18 år, om inte barnet blir myndigt tidigare
enligt lag som gäller för barnet. Enligt artikel 34 åtar sig konventionsstaterna
att skydda barnet mot alla former av sexuellt utnyttjande och
sexuella övergrepp. För detta ändamål skall enligt artikeln konventionsstaterna
vidta alla lämpliga nationella, bilaterala eller multilaterala
åtgärder för att förhindra att barn utnyttjas i pornografiska föreställningar
och i pornografiskt material.

I den nu aktuella propositionen erinras till en början om en allmän
princip som gäller inom strafflagstiftningen och som innebär att beteenden
inte bör straffbeläggas, om det inte framstår som sannolikt att
handlingen kan medföra skada för det allmänna eller någon enskild.
Vidare erinras om att särskild försiktighet är påkallad i frågan om
straffrättsliga ingripanden när det gäller begränsningar av yttrandefriheten,
och att värnandet om yttrandefriheten leder till att man måste
acceptera vissa framställningar som av många människor kan uppfattas
som förgripliga. De framställningar som är kriminaliserade genom
bestämmelserna om olaga våldsskildring går dock enligt departements -

1989/90:KrU30

Bilaga 6

55

chefen klart över den gräns som rimligen måste accepteras med
hänsyn till yttrandefriheten. Han konstaterar att den nuvarande straffskalan
för med sig att påföljden i regel stannar vid böter och att brottet
därigenom har fatt ett förhållandevis lågt straffvärde. Han påpekar att
maximistraffet är detsamma som vid snatteri eller bedrägligt beteende
även i de fall brottet olaga våldsskildring har bedrivits yrkesmässigt
och medfört en betydande vinning. Departementschefen anser att
brottet olaga våldsskildring bör ha ett betydligt högre maximistraff och
föreslår därför att straffmaximum höjs till två år. Han pekar också på
att en sådan höjning kan innebära vissa andra fördelar. Preskriptionstiden
förlängs från två till fem år. Möjligheterna att ingripa med beslag
och förverkande blir bättre. Bestämmelserna om anhållande och häktning
blir genom höjningen av straffmaximum tillämpliga i betydligt
större utsträckning.

1 propositionen föreslås att bestämmelserna om olaga våldsskildring
ändras även i ett annat avseende. Departementschefen konstaterar att
endast uppsåtliga gärningar är straffbelagda genom de nuvarande bestämmelserna
och att detta har fört med sig svårigheter för bekämpningen
av de otillåtna våldsskildringarna. Han anför att det har visat
sig svårt att styrka uppsåt hos dem som säljer eller hyr ut videogrammen;
distributören eller uthyraren har kunnat hävda att han inte känt
till videogrammets innehåll. Departementschefen anser att det inte är
acceptabelt att den som sprider videogram yrkesmässigt kan undgå
straff genom att låta bli att kontrollera vad det är han handlar med och
föreslår därför att även oaktsamma handlingar straffbeläggs när det
gäller spridning av olaga våldsskildringar. Enligt förslaget skall den
straffbara oaktsamheten begränsas till sådana fall då spridningen sker
yrkesmässigt eller eljest i förvärvssyfte.

Departementschefen tar slutligen upp frågan om ansvarig utgivare.
Han förklarar att han i detta sammanhang inte föreslår något system
med ansvarig utgivare och erinrar om att denna fråga övervägs i
arbetet på en yttrandefrihetsgrundlag för andra medier än det tryckta
ordet.

I motion Kr5 yrkande 4 av Ingrid Sundberg m.fl. (m) anför motionärerna
att det nuvarande ansvarssystemet innebär att olika domstolar
ofta kommer till olika resultat i frågan om huruvida innehållet i ett
videogram är straffbart. De föreslår därför att ett ansvarssystem infors
efter samma modell som gäller i tryckfrihetsmål. För att detta skall
vara möjligt bör det enligt motionärerna föreskrivas att en ansvarig
utgivare utses för varje film och videogram. Den som säljer eller på
annat sätt tillhandahåller film eller videogram som saknar ansvarig
utgivare skall enligt motionärerna kunna straffas på samma sätt som en
ansvarig utgivare. Enligt motionärerna bör regeringen skyndsamt lägga
fram förslag om ett sådant system med ansvarig utgivare. Liknande
krav förs fram i motionerna Kr285 yrkande 2 av Claes Roxbergh m.fl.
(mp), Kr6 yrkande 3 av Lars Werner m.fl. (vpk) och Kr8 yrkande 1
såvitt nu är i fråga av Jan-Erik Wikström m.fl. (fp).

I motion Kr5 yrkande 8 av Ingrid Sundberg m.fl. (m) berörs straffbestämmelsen
om barnpornografibrott. Motionärerna menar att bestäm -

1989/90: KrU30

Bilaga 6

56

melsen bör utformas så att pornografiskt material med agerande personer
under 18 år inte får säljas eller produceras i Sverige. Motionärerna
anför att den nuvarande åldersgränsen är densamma som för sexuellt
umgänge — 15 år — och att den bör höjas till 18 år. De menar att det
är skillnad mellan att vara mogen för sexuellt umgänge och att vara
mogen att bestämma om man vill exponera sig i pornografiska sammanhang.
Motionärerna pekar vidare på att riksdagen kommer att ta
ställning till FN-konventionen om barnens rättigheter och att personer
under 18 år i den konventionen definieras som barn.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att det straffvärde
som brottet olaga våldsskildring har inte kommer till rätt uttryck i den
nuvarande straffskalan. Utskottet anser att straffmaximum bör vara
betydligt högre och biträder därför propositionens förslag att maximistraffet
höjs till fängelse två år. Utskottet godtar även propositionens
förslag att kriminalisera sådan oaktsam spridning av våldsskildringar
som sker yrkesmässigt eller eljest i förvärvssyfte. En åtgärd för att göra
samhällets ingripanden mot våldsskildringarna effektivare skulle —
som anförs i flera av motionerna — vara att införa ett system med
ansvarig utgivare. Ett sådant system kan också utformas så att de
straffrättsliga bedömningarna får förutsättningar att bli mer likartade
än vad som nu kan bli fallet. Frågan om ansvarig utgivare för andra
medier än det tryckta ordet är en av de frågor som övervägs i det
tidigare berörda arbetet på en yttrandefrihetsgrundlag för andra medier
än det tryckta ordet. Utskottet anser att frågan bör få en positiv lösning
i det sammanhanget och att något uttalande från riksdagens sida inte
nu bör göras.

När det gäller frågan om den ändring av bestämmelserna om barnpornografibrott
som förordas i motion Kr5 yrkande 8 av Ingrid Sundberg
m.fl. (m) vill utskottet till en början erinra om att det för
närvarande inte finns någon bestämd åldersgräns. Anledningen härtill
är enligt förarbetena att en åldersgräns skulle göra det nödvändigt att
fastställa barnets identitet och att man ville undvika den ytterligare
integritetskränkning som en sådan identifiering skulle innebära
(prop. 1978/79:179). Frågan om bestämmelserna om barnpornografibrott
är förenliga med FN-konventionen om barnens rättigheter har
nyligen aktualiserats genom proposition 1989/90:107 om godkännande
av konventionen. Utskottet anser att frågan lämpligen bör avgöras vid
behandlingen av det ärendet och att det nu inte krävs något ytterligare
uttalande från riksdagens sida.

Tillsyn över videogrammarknaden

I propositionen anför departementschefen att straffbestämmelserna
måste förenas med åtgärder som gör att risken för upptäckt och
lagföring blir högst påtaglig och att straffhotet därmed blir en realitet.
Han anser att detta bäst kan uppnås med en tillsynsmyndighet som
aktivt kan kontrollera det faktiska utbudet på marknaden. Han föreslår
att statens biografbyrå får denna uppgift och att bestämmelser om detta
ges i den föreslagna lagen om granskning och kontroll av filmer och

1989/90: KrU30

Bilaga 6

57

5 Riksdagen 1989190. 13 sami. Nr 30

videogram. Enligt förslaget skall biografbyrån därvid verka för att
överträdelser av bestämmelserna på området beivras. Förslaget innebär
också att byrån får uppdra åt därtill lämpade personer att utöva tillsyn
på regional nivå för byråns räkning. För sin tillsyn skall biografbyrån
enligt förslaget ha rätt att få tillträde till lokaler och andra utrymmen
där filmer och videogram försäljs eller hyrs ut eller visas för konsumenter.
Detsamma skall gälla lokaler och andra utrymmen som huvudsakligen
används för lagring eller förvaring av filmer och videogram.
Enligt förslaget skall biografbyrån vidare ha rätt att av den som i
yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte sprider filmer eller
videogram på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs
för tillsynen. Om det kan antas att en framställning sprids i strid med
16 kap. 10 b § brottsbalken, får biografbyrån enligt förslaget utan
ersättning ta hand om ett exemplar för kontroll under högst 24
timmar. Om det finns särskilda skäl, får tiden utsträckas, dock längst
till fem dygn. Vidare föreslås att det hos biografbyrån inrättas ett
register över alla dem som yrkesmässigt hyr ut eller säljer videogram.

Som ett ytterligare stöd för tillsynen föreslås en utökad skyldighet att
lämna pliktexemplar av videogram. För närvarande gäller en sådan
skyldighet först vid en upplaga om 50 exemplar och skyldigheten
inträder först en månad efter det att spridningen skett. Förslaget
innebär att gränsen sätts vid 10 exemplar och att skyldigheten inträder
i omedelbart samband med spridningen. Vidare föreslås att pliktexemplar
av videogram skall åtföljas av kortfattade skriftliga uppgifter om
videogrammets innehåll och att sådana uppgifter särskilt skall avse
huruvida videogrammet innehåller våldsscener. Över de ingivna pliktexemplaren
skall det enligt förslaget föras ett särskilt register med hjälp
av automatisk databehandling. 1 registret skall antecknas ett nummer
för varje videogram och de nämnda uppgifterna om videogrammets
innehåll.

Enligt motion Kr6 yrkande 1 av Lars Werner m.fl. (vpk) bör kraftfulla
åtgärder vidtas mot den illegala spridningen av videogram. Motionärerna
anser att regeringen måste lägga fram förslag om detta.

I KrlO yrkande 1 av Maj Britt Theorin m.fl. (s) anför motionärerna
att en film eller ett videogram som är föremål för granskning inte bör
få distribueras på marknaden. Enligt motionärerna gäller i Norge den
ordningen att filmer som granskas inte får distribueras förrän de
godkänts. De anser att samma lagstiftning borde vara möjlig i Sverige.

Enligt motion Kr5 yrkande 5 såvitt nu är i fråga av Ingrid Sundberg
m.fl. (m) bör biografbyrån följa utvecklingen på området. Som motionsyrkande!
bör förstås motsätter sig emellertid motionärerna att
byrån får till uppgift att ägna sig åt att kontrollera och anmäla olagliga
videogram. De anser att detta är ett rent polisiärt arbete som skall
skötas av polisen och åklagarmyndigheterna. I konsekvens med detta
motsätter sig motionärerna också förslaget om en lokal organisation
för tillsyn av videomarknaden (yrkande 7 såvitt nu är i fråga.)

En effektiv tillsyn av lagstiftningens efterlevnad är enligt
utskottets mening en av de viktigaste åtgärderna mot våldsskildringarna
i rörliga bilder. Det förslag om tillsyn som läggs fram i propositionen

1989/90: KrU30

Bilaga 6

58

innebär att biografbyrån får grannlaga uppgifter som nära gränsar till
de rättsvårdande myndigheternas arbetsområde. Detta torde enligt utskottets
mening vara nödvändigt för att byrån skall kunna utöva
tillsynen på ett effektivt sätt. Utskottet kan alltså inte dela den uppfattning
som förs fram i motion Kr5 yrkande 5 såvitt nu är i fråga och
yrkande 7 såvitt nu är i fråga av Ingrid Sundberg m.fl. (m).

Den illegala spridningen av videogram, som tas upp i motion Kr6
yrkande 1 av Lars Werner m.fl. (vpk), torde enligt utskottets mening
främst vara ett problem av upphovsrättslig natur. I den mån spridningen
innebär problem beträffande våldsskildringar, bör det vara en
uppgift för biografbyrån att följa utvecklingen och föreslå åtgärder.

Förslaget i motion KrlO yrkande 1 av Maj Britt Theorin m.fl. (s) att
en film eller ett videogram som är föremål för granskning inte bör fa
distribueras på marknaden skulle innebära en ordning som något
liknar den som gäller enligt bestämmelserna om särskilda tvångsmedel
i tryckfrihetsförordningen. Frågor om bestämmelser av detta slag skall
införas även för filmer och videogram bör enligt utskottet lämpligen
avgöras i samband med arbetet på en yttrandefrihetsgrundlag för andra
medier än det tryckta ordet. Utskottet anser att motionsyrkandet inte
bör föranleda något ytterligare uttalande.

Censur av offentligt visad film

Filmcensur har funnits i vårt land sedan 1911. I propositionen anför
departementschefen att filmcensurens vara eller icke vara länge har
debatterats och att det i dag torde råda enighet om att det inte går att
avskaffa den. Vidare anför han att mediemarknaden är expansiv och
att det samtidigt finns en tendens att spekulera i våld på ett sätt som
inte kan tolereras. I propositionen föreslås därför att ett villkor för att
en film eller ett videogram skall få visas vid en offentlig tillställning
eller en allmän sammankomst liksom hittills skall vara att innehållet
har godkänts för visning av statens biografbyrå. När det gäller granskningspliktens
omfattning finns det enligt departementschefen inte någon
anledning att göra några förändringar. Enligt förslaget undantas
från granskningsplikten liksom för närvarande filmer och videogram
som sänds i radiosändning eller via kabel eller som utgör reklam eller
som visas vid vissa varumässor, utställningar eller sportevenemang.
Departementschefen anser däremot att det är rimligt att något lätta på
föreskrifterna när det gäller ett enstaka evenemang, t.ex. filmfestivaler
som riktar sig till en vuxen publik. Han föreslår därför att biografbyrån
skall kunna medge undantag från granskningsplikten, om avsikten
är att en film eller ett videogram endast skall visas vid en bestämd
filmfestival eller ett liknande evenemang och att det sker endast för
personer som fyllt 15 år.

Enligt nuvarande ordning får biografbyrån för offentlig visning för
personer över 15 år inte godkänna film eller videogram vars förevisande
på grund av det sätt varpå händelserna skildras och det sammanhang
vari de förekommer kan verka förråande eller skadligt upphetsande
eller förleda till brott. Dessutom kan biografbyrån vägra att

1989/90:KrU30

Bilaga 6

59

godkänna en film, om byrån finner att visning av den uppenbarligen
skulle strida mot allmän lag. Av dessa fyra censurgrunder har enligt
departementschefen under senare år censurgrunden förråande praktiskt
taget varit den enda som har använts. Den har använts mot
våldsskildringar och barnpornografi. Departementschefen föreslår att
endast denna censurgrund skall behållas.

I motion Kr5 yrkandena 1 och 2 av Ingrid Sundberg m.fl. (m) hälsar
motionärerna med tillfredställelse att regeringen inte föreslår förhandsgranskning
av videogram som är avsedda för privat bruk. De menar
emellertid att det är helt inkonsekvent att ha kvar censur av film och
videogram för vuxna. Enligt motionärerna är detta helt främmande för
den svenska synen på yttrandefriheten på andra områden, t.ex. det
tryckta ordet, teatern och konsten. De anser att all censur av filmer
och videogram bör avskaffas och att de förslag om censur som läggs
fram i propositionen bör avslås. Enligt motionärernas uppfattning bör
dock en frivillig förhandsgranskning kunna vara värdefull, och de
anser därför att regeringen bör lägga fram förslag om detta (yrkande 5
såvitt nu år i fråga).

Enligt motion Kr8 yrkande 1 såvitt nu är i fråga av Jan-Erik Wikström
m.fl. (fp) anser motionärerna att vuxencensuren bör avskaffas
sedan ett system med ansvarig utgivare och ytterligare en åldersgräns
på 18 år har införts.

I motion KrlO yrkande 2 såvitt nu år i fråga av Maj Britt Theorin
m.fl. (s) förklarar motionärerna att de delar uppfattningen att det inte
finns anledning att ha kvar censurgrunder som inte kommer till
användning. Motionärerna vill dock peka på det faktum att många
filmer som bland en stor del av allmänheten skulle betraktas som
förråande ändå passerar censuren utan åtgärd. De anser att det är
tveksamt om biografbyråns uppfattning om vad som kan få negativa
effekter vid stor filmkonsumtion överensstämmer med allmänhetens
uppfattning. De menar också att censorerna skall ha kvalificerad
utbildning i beteendevetenskapliga ämnen och erfarenhet av sådan
verksamhet.

Frågan om biografbyråns rätt att medge ytterligare undantag från
granskningsplikten i vissa fall tas upp i motion Kr8 yrkande 2 av
Jan-Erik Wikström m.fl. (fp). Enligt motionärerna bör det ytterligare
preciseras i vilka sammanhang — utöver visning vid filmfestivaler —
som sådana undantag kan medges. Motionärerna föreslår att bestämmelsen
om undantag ges en sådan utformning att biografbyrån får
medge befrielse från granskning av filmer och videogram inom ramen
för verksamhet inom kyrkor, samfund och ideella organisationer dit
allmänheten äger tillträde.

Enligt utskottets mening framstår det som helt klart att det bör
förekomma förhandsgranskning av filmer och videogram som skall
visas offentligt för barn. En förhandsgranskning av filmer avsedda att
visas offentligt för barn inger inte heller några större yttrandefrihetsrättsliga
betänkligheter. En mycket mera komplicerad fråga är om
förhandsgranskningen också skall gälla för vuxna. Här gör sig givetvis
de yttrandefrihetsrättsliga aspekterna gällande med betydande styrka.

1989/90: KrU30

Bilaga 6

60

Det kan dock knappast hävdas att en lagstiftning som går ut på att
förhindra offentlig visning av mycket extrema våldsskildringar av spekulativ
karaktär eller av barnpornografi utgör en fara för yttrandefriheten.
Som anförs i propositionen förekommer det på mediemarknaden
tendenser till spekulation i våld. Enligt utskottet måste samhället
ange gränser för vad som kan tolereras när det gäller offentligt visade
skildringar med sådant innehåll. Utskottet kan därför inte dela den
uppfattning som förs fram i motion Kr5 yrkandena 1 och 2 av Ingrid
Sundberg m.fl. (m) och motion Kr8 yrkande 1 såvitt nu är i fråga av
Jan-Erik Wikström m.fl. (fp) utan anser att filmcensuren bör vara kvar
och bedrivas i huvudsak på det sätt som sker i dag. Utskottet ansluter
sig alltså till propositionens förslag i fråga om censur av offentligt visad
film.

De frågor om utredning om censurens omfattning och ökad utbildning
av censorerna som tas upp i motion Kr 10 yrkande 2 såvitt nu är
i fråga av Maj Britt Theorin m.fl. (s) kan enligt utskottets mening
lämpligen behandlas inom ramen för det arbete som det av regeringen
inrättade rådet mot skadliga våldsskildringar skall bedriva. Något ytterligare
uttalande från riksdagens sida med anledning av motionsyrkandet
är enligt utskottets mening inte nödvändigt.

Enligt 3 § i den föreslagna lagen om granskning och kontroll av
filmer och videogram får biografbyrån för en viss filmfestival eller ett
liknande evenemang medge undantag från kravet på förhandsgranskning.
Paragrafens utformning ger enligt utskottets mening biografbyrån
rätt att även medge undantag för en allmän sammankomst som äger
rum i verksamhet som bedrivs inom kyrkor, samfund och ideella
organisationer. Med detta uttalande får syftet med motion Kr8
yrkande 2 av Jan-Erik Wikström m.fl. (fp) anses tillgodosett.

O

Åldersgränser för barn

Enligt propositionen skall de nuvarande åldersgränserna — sju, elva
och femton år — behållas i fråga om vilka filmer och videogram som
får visas offentligt för barn. Regleringen mjukas dock upp så att ett
barn som är i sällskap med en vuxen får se filmer och videogram som
har godkänts för barn i den närmast högre åldersgruppen. Detta skall
dock inte gälla om filmen eller videogrammet endast får visas för
personer som har fyllt 15 år. Aven om det inte föreslås några nya
åldersgränser förklarar departementschefen att det kan finnas skäl att
ta upp och närmare överväga om det inte borde införas en ny gräns
också vid 18 år. Enligt departementschefen bör den frågan i första
hand kunna lämnas till det råd mot skadliga våldsskildringar i rörliga
bilder som föreslås i propositionen.

I motion Kr5 yrkande 3 av Ingrid Sundberg m.fl. (m) krävs en ny
åldersgräns på 18 år. Även i motion Kr 10 yrkande 2 såvitt nu år i fråga
av Maj Britt Theorin m.fl. (s) tas frågan om ytterligare en åldersgräns
upp. I den motionen anför motionärerna att tiden är mogen för en
höjd åldersgräns och att åren mellan 15 och 18 är viktiga år för
danandet av personligheten. Att i detta avseende betraktas som vuxen

1989/90: KrU30

Bilaga 6

61

anser motionärerna vara en sådan liten fördel att den inte uppväger
nackdelarna med att kunna utsättas för film som är avsedd för vuxna.
De menar att en höjd åldersgräns inte innebär att behovet av fortsatt
vuxencensur minskar. Frågan om en höjd åldersgräns bör enligt motionärerna
utredas ytterligare. De förklarar att uppgiften eventuellt kan
läggas på det föreslagna rådet mot skadliga våldsskildringar i rörliga
bilder.

I en skrivelse till kulturutskottet den 9 februari 1990 har statens
biografbyrå och statens filmgranskningsråd lämnat vissa synpunkter på
frågan om ytterligare en åldersgräns. I skrivelsen anförs att den högsta
åldersgränsen 15 år länge har varit ett problem och att med begrepp
som "barnförbjuden" eller "tillåten för vuxna" följer antingen att
ungdomar mellan 15 och 18 år skall betraktas som lika vuxna som
myndiga personer eller att filmer som anses som alltför förråande för
denna grupp ungdomar förbjuds även för vuxna. Vidare anförs att det
upptrappade våld som allt fler filmer innehåller gör dem svåra att
tillåta för femtonåringar. Med en högsta åldersgräns på 18 år som
komplettering skulle enligt skrivelsen yttrandefriheten öka för de
människor som annars anses som vuxna i Sverige samtidigt som ännu
en ungdomsgrupp skulle skyddas från det grövsta våldet. I skrivelsen
erinras också om att de högsta åldersgränserna i andra europeiska
länder regelmässigt är högre än 15 år.

Utskottet har ingen erinran mot förslaget i propositionen att något
mjuka upp regleringen när det gäller åldersgränserna för de yngre
barnen. När det gäller införandet av en ny åldersgräns på 18 år finner
utskottet att de olika synpunkter som kommer till uttryck i motionerna
och nyssnämnda skrivelse visar att frågan kräver ytterligare överväganden
och därför inte kan avgöras i detta sammanhang. Utskottet
anser i likhet med vad som anförs i propositionen att frågan bör
lämnas till rådet mot skadliga våldsskildringar.

Bevarandet av biografbyråns beslutsunderlag och frågor om
offentlighet och sekretess

I 2 kap. tryckfrihetsförordningen finns bestämmelser om allmänna
handlingars offentlighet. Varje medborgare har rätt att ta del av allmänna
handlingar (1 §). Den rätten får begränsas om det är påkallat
med hänsyn till skyddet för enskilds personliga eller ekonomiska
förhållanden (2 § första stycket 6). Begränsningen skall anges noga i
bestämmelse i en särskild lag (2 § andra stycket). Den särskilda lagen
är sekretesslagen (1980:100). Med handling förstås framställning i skrift
eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt
uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel. En handling är allmän, om
den förvaras hos en myndighet och enligt särskilda föreskrifter i
kapitlet är att anse som inkommen till eller upprättad hos en myndighet
(3 § första stycket). En ljud- eller bildupptagning som från enskild
har tillförts allmänt arkiv uteslutande för förvaring och vård eller
forsknings- och studieändamål är inte allmän handling (11 § 3). Be -

1989/90:KrU30

Bilaga 6

62

stämmelser om skyldighet att överlämna filmer och videogram till ett
sådant arkiv — arkivet för ljud och bild — finns i lagen (1978:487) om
pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar.

När det gäller de regler som bör gälla för bevarande av material och
för sekretess hos biografbyrån finns enligt propositionen flera viktiga
intressen att beakta. Departementschefen pekar först på intresset av
insyn i censurverksamheten och att detta intresse får särskild styrka
genom att censuren är ett avsteg från den grundlagsfästa yttrandefriheten.
I motsatsförhållande till detta insynsintresse står enligt departementschefen
i viss mån rättighetshavarnas ekonomiska och ideella
intressen. Han konstaterar att de filmverk som lämnas för granskning
visserligen utgör upphovsrättsligt skyddade verk men att de upphovsrättsliga
reglerna i detta fell inte utgör ett tillräckligt skydd i konkurrens
med tryckfrihetsförordningens regler om handlingsfrihet. Enligt
departementschefen finns ytterligare ett motstående intresse i själva
ändamålet med censuren; om förbjudna filmer skulle finnas att tillgå
som allmänna och offentliga handlingar, skulle censuren i betydande
omfattning kunna kringås.

En sammanvägning av dessa intressen leder departementschefen till
slutsatsen att principen om allmänhetens insyn i myndigheternas beslut
måste tåla rätt betydande undantag med hänsyn främst till rättighetshavarnas
intressen. Han finner därför att hela filmverk som regel
inte bör vara tillgängliga för allmänheten hos biografbyrån. Enligt
departementschefen bör i stället insynsintresset när det gäller verk som
byrån har haft att granska kunna tillgodoses därigenom att pliktexemplar
av de filmverk som har granskats alltid levereras till arkivet för
ljud och bild. Vad som bör hållas tillgängligt på biografbyrån är enligt
departementschefen dokumentation av de avsnitt som har förbjudits i
sådana filmverk som har godkänts delvis. Han finner att det inte möter
samma betänkligheter att sådana sekvenser blir allmänna handlingar
som att låta hela verk bli allmänna handlingar och anser att man kan
dra en skiljelinje mellan skedet fram till dess att det finns ett rättskraftigt
avgörande i granskningsärendet och tiden därefter. 1 skedet fram
till avgörandet kan problemet lösas genom sekretessregler. För tiden
därefter bör lösningen vara att biografbyrån åläggs att återställa det
material som getts in för granskning och att behålla kopior av förbjudna
sekvenser i delvis godkända verk. I enlighet härmed föreslår han att
det i 8 kap. sekretesslagen införs en ny paragraf vari föreskrivs att
sekretess skall gälla i ärende om granskning av film eller videogram
för uppgift ur filmen eller videogrammet. Enligt paragrafen skall
sekretessen upphöra att gälla när beslut i saken har vunnit laga kraft.
Efter biografbyråns beslut blir alltså detta material offentligt. Vidare
föreslår han att det i den föreslagna lagen om granskning och kontroll
av filmer och videogram tas in en föreskrift som innebär att filmer
eller videogram, som har lämnats in för granskning, skall återlämnas
till den som har begärt granskningen. Om en framställning har godkänts
delvis, skall biografbyrån enligt förslaget spela av de delar som

1989/90:KrU30

Bilaga 6

63

inte har godkänts och bevara dessa avspelningar. Om framställningen
är en film, får dock biografbyrån i stället klippa av och bevara de delar
som inte har godkänts.

Utskottet finner i likhet med vad som anförs i propositionen att
viktiga intressen står mot varandra när det gäller att avgöra i vilken
utsträckning biografbyråns beslutsunderlag skall var offentligt och hur
underlaget skall bevaras. Den lösning som föreslås i propositionen får
enligt utskottets mening anses godtagbar, och utskottet har därför
ingen erinran mot förslagen i denna del.

Överklagande

I propositionen föreslås att biografbyråns beslut i frågor om filmcensur
i fortsättningen skall överprövas av kammarrätten i stället för av
regeringen. Departementschefen pekar på att Sverige genom den föreslagna
ordningen kommer att säkert uppfylla alla de krav i fråga om
överprövning av förvaltningsbeslut som grundas på Europarådets konvention
om de mänskliga rättigheterna. Enligt 12 § första stycket lagen
(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar är kammarrätt domför
med tre lagfarna ledamöter. När det är särskilt föreskrivet att nämndemän
skall ingå i rätten, är enligt paragrafens andra stycke kammarrätt
domför med tre lagfarna ledamöter och två nämndemän. 1 propositionen
anför departementschefen att en sammansättning med lagfarna
domare och nämndemän i och för sig skulle vara den mest naturliga i
den nu aktuella typen av mål. Han menar emellertid att domstolen
mer eller mindre regelmässigt skulle bli tvungen att inhämta utlåtanden
från sakkunniga och att en ordning med sakkunnigbevisning alltid
innebär en viss omgång. En processekonomiskt mer fördelaktig ordning
skulle man enligt departementschefen kunna uppnå, om man lät
två personer med särskilda kunskaper i beteendevetenskapliga ämnen
eller om film ingå i rätten som särskilda ledamöter. Han pekar på att
det finns förebilder för en sådan ordning såväl vid de allmänna
domstolarna som vid kammarrätterna och att erfarenheterna i allt
väsentligt torde vara positiva. Frågan om en mer allmän möjlighet för
domstolarna att använda experter som ledamöter av rätten behandlas i
proposition 1989/90:71 om några processrättsliga frågor. Regeringen
kommer där fram till slutsatsen att någon sådan möjlighet inte bör
införas. Enligt den propositionen är det principiellt främmande för vår
domstolstradition med en ordning som innebär att rätten från fall till
fall utser expertledamöter bland personer som i regel saknar erfarenhet
av dömande verksamhet. I propositionen i det nu aktuella ärendet
menar emellertid departementschefen att de nackdelar som är förknippade
med den typen av expertmedverkan inte alls gör sig gällande med
samma styrka med den ordning som det skulle bli fråga om när det
gäller censurfrågorna. Han menar att det i stället finns goda garantier
för att en ordning med i förväg utsedda expertledamöter skulle fungera
tillfredsställande. Departementschefen pekar också på att en kommitté
har tillkallats med uppgift att se över domstolarnas uppgifter, arbetssätt
och organisation och att det i det sammanhanget kan bli aktuellt att

1989/90:KrU30

Bilaga 6

64

ompröva ställningstagandet i ljuset av vunna erfarenheter. I enlighet
med dessa överväganden föreslås att kammarrätten vid prövning av
mål som gäller granskning av film och videogram skall bestå av tre
lagfarna ledamöter samt två särskilda ledamöter. Av de särskilda ledamöterna
skall en ha särskilda kunskaper om film och en i beteendevetenskap.
Enligt förslaget skall regeringen för högst fem år i sänder
förordna minst sex, högst tio personer att inträda som särskilda ledamöter
i kammarrätten i sådana mål.

I motion Kr8 yrkande 3 av Jan-Erik Wikström m.fl. (fp) anför motionärerna
att systemet med särskilda ledamöter i domstolarna i stort sett
är främmande för den svenska domstolstraditionen och pekar på
uttalandena i den nämnda propositionen 1989/90:71 om några processrättsliga
frågor. De processekonomiska skäl som regeringen åberopar
anser motionärerna inte är av sådan tyngd att en sådan särreglering
bör införas. De föreslår därför att kammarrätten vid prövning av de nu
aktuella målen skall vara sammansatt av lagfarna domare och nämndemän.

Utskottet konstaterar att förslaget innebär att expertledamöterna
kommer att utses i förväg i likhet med vad som brukar gälla i fråga om
expertmedverkan i domstolarna. En sådan ordning innebär inte samma
nackdelar som när expertledamöter utses från fall till fall. Som
anförs i propositionen avser censurfrågorna ett väl avgränsat område
där domstolarna inte har någon tidigare erfarenhet. Utskottet ansluter
sig därför till bedömningen i propositionen att det föreligger speciella
förhållanden som motiverar att expertledamöter ingår i rättens sammansättning.

Stockholm den 17 april 1990
På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Catarina Rönnung (s), Kurt Ove Johansson
(s), Birgit Friggebo (fp), Sture Thun (s), Hans Nyhage (m),
Sören Lekberg (s), Torgny Larsson (s), Elisabeth Fleetwood (m), Ylva
Annerstedt (fp), Bo Hammar (vpk), Hans Leghammar (mp), Ulla
Pettersson (s), Rosa-Lill Wåhlstedt (s), Stig Bertilsson (m), Birger
Andersson (c) och Rosa Östh (c).

1989/90: KrU30

Bilaga 6

65

Avvikande meningar

1. Förhandsgranskning av film och videogram för
privat bruk

Hans Leghammar (mp), Birger Andersson och Rosa Östh (båda c)
anser att den del av utskottets yttrande under rubriken Förhandsgranskning
av film och videogram för privat bruk som börjar med "Mot
obligatorisk förhandsgranskning" och slutar med "visa sig vara otillräckliga"
bort ha följande lydelse:

Som utskottet i olika sammanhang har framhållit är den från
yttrandefrihetssynpunkt principiellt bästa lösningen på problemet
straffsanktioner och en effektiv tillsyn av efterlevnaden av bestämmelserna
på området. Genom propositionen lägger regeringen också fram
förslag i den riktningen. Utskottet anser emellertid att dessa och övriga
föreslagna åtgärder inte är tillräckliga för att effektivt hindra spridningen
av videogram som innehåller den nämnda typen av våldsskildringar.
Det åtgärdsprogram som regeringen har lagt fram bör därför
kompletteras med ett system med förhandsgranskning av filmer och
videogram som är avsedda för privat bruk. Det innebär att samma
gransknings- och ansvarsregler kommer att gälla för alla filmer och
videogram. Utskottet ansluter sig alltså till de krav på lagstiftning om
förhandsgranskning som förs fram i motionerna Kr214 av Olof Johansson
m.fl (c), Kr285 yrkande 1 av Claes Roxbergh m.fl. (mp), Kr9 av
Ingrid Ronne-Björkqvist och Maria Leissner (båda fp) samt motion
Krl2 yrkande 1 av Jan Hyttring m.fl. (c). På grund av det anförda
förordar utskottet att det i 1 § i den föreslagna lagen om granskning
och kontroll av filmer och videogram förs in ett nytt andra stycke av
följande lydelse: "En film eller ett videogram får inte heller i yrkesmässig
verksamhet eller annars i förvärvssyfte spridas genom försäljning
eller uthyrning utan att dessförinnan ha granskats och godkänts
av biografbyrån." I konsekvens med detta bör det även i 8 § i samma
lag införas ett nytt andra stycke av följande lydelse: "En film eller ett
videogram som tillhandahålls genom försäljning eller uthyrning skall
vara försedd med uppgift att framställningen i filmen eller videogrammet
har granskats och godkänts enligt 1 § andra stycket."

2. Tillsyn över videogrammarknaden

Hans Nyhage, Elisabeth Fleetwood och Stig Bertilsson (alla m) anser
att den del av utskottets yttrande som under rubriken Tillsyn av
videogrammarknaden börjar med "En effektiv tillsyn" och slutar med
"Ingrid Sundberg m.fl." bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening innebär det förslag om tillsyn som läggs
fram i propositionen att biografbyrån får uppgifter som det ankommer
på polis- och åklagarmyndigheterna att lösa. Utskottet anser i likhet
med motion Kr5 yrkande 5 såvitt nu är i fråga och yrkande 7 såvitt
nu är i fråga av Ingrid Sundberg m.fl. (m) att detta är olämpligt och

1989/90: KrU30

Bilaga 6

66

förordar därför att propositionen avslås såvitt avser bestämmelserna om
tillsyn i den föreslagna lagen om granskning och kontroll av filmer
och videogram.

3. Censur av offentligt visad film

Hans Nyhage, Elisabeth Fleetwood och Stig Bertilsson (alla m) anser
att den del av utskottets yttrande som under rubriken Censur av
offentligt visad film börjar med "Det kan dock" och slutar med "offentligt
visad film" bort ha följande lydelse:

Censur av film och videogram för vuxna är enligt utskottets mening
dessutom helt främmande för synen på yttrandefriheten på andra
områden, t.ex. det tryckta ordet, teatern och konsten. I likhet med vad
som anförs i motion Kr5 yrkandena 1 och 2 av Ingrid Sundberg m.fl.
(m) och motion Kr8 yrkande 1 såvitt nu är i fråga av Jan-Erik
Wikström m.fl. (fp) anser utskottet att vuxencensuren bör avskaffas.
Utskottet förordar därför att propositionen avslås såvitt gäller bestämmelserna
om granskningsplikt för filmer och videogram avsedda för
vuxna i den föreslagna lagen om granskning och kontroll av filmer
och videogram. Detta innebär att lagens föreskrifter om granskning
endast kommer att gälla filmer och videogram för barn.

4. Censur av offentligt visad film

Birgit Friggebo och Ylva Annerstedt (båda fp) anser att den del av
utskottets yttrande som under rubriken Censur av offentligt visad
film börjar med "Det kan dock" och slutar med "offentligt visad film"
bort ha följande lydelse:

Filmcensuren utgör en särreglering från 1911 och framstår numera
som förlegad med hänsyn till den utveckling som i övrigt har ägt rum
på det yttrandefrihetsrättsliga området. Som framgått ovan har utskottet
uttalat sig för att frågan om införandet av ett system med ansvarig
utgivare bör fa en positiv lösning i arbetet med en yttrandefrihetsgrundlag
för andra medier än det tryckta ordet. Enligt utskottets
mening bör förhandsgranskningen av filmer och videogram avsedda
för vuxna (personer över 18 år) kunna avskaffas när ett sådant system
är genomfört. Detta förutsätter också att den nuvarande femtonårsgränsen
kompletteras med en artonårsgräns.

O

5. Åldersgränser för barn

Birgit Friggebo (fp), Hans Nyhage (m), Elisabeth Fleetwood (m), Ylva
Annerstedt (fp) och Stig Bertilsson (m) anser att den del av utskottets
yttrande som under rubriken Åldersgränser för barn börjar med "När
det gäller införandet" och slutar med "mot skadliga våldsskildringar"
bort ha följande lydelse:

I likhet med vad som anförs i motion Kr5 yrkande 3 av Ingrid
Sundberg m.fl. (m) och motion Kr8 yrkande 1 såvitt nu är i fråga av
Jan-Erik Wikström m.fl. (fp) finner utskottet att den nuvarande fem -

1989/90:KrU30

Bilaga 6

67

tonårsgränsen bör kompletteras med en artonårsgräns. Utskottet förordar
därför att 5 § i den föreslagna lagen om granskning och kontroll
av filmer och videogram utformas i enlighet med detta.

6. Överklagande

Birgit Friggebo (fp), Hans Nyhage (m), Elisabeth Fleetwood (m), Ylva
Annerstedt (fp), Stig Bertilsson (m), Birger Andersson (c) och Rosa
Östh (c) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Överklagande börjar med "Utskottet konstaterar att" och slutar med" i
rättens sammansättning" bort ha följande lydelse:

Medverkan av särskilda ledamöter förekommer undantagsvis i domstolarna
och är därför som anförs i propositionen i stort sett främmande
för svensk domstolstradition. Utskottet ansluter sig också till uttalandet
i propositionen att man inte bör skapa särregler om expertmedverkan
i domstolar, om inte tvingande skäl påkallar det. Till skillnad
från vad som anförs i propositionen kan utskottet emellertid inte finna
att det föreligger några sådana tvingande skäl i detta fell. Utskottet
ansluter sig till vad som anförs i motion Kr8 yrkande 3 av Jan-Erik
Wikström m.fl. (fp) och förordar i stället att kammarrätten i censurmålen
skall vara sammansatt med lagferna domare och nämndemän.

Särskilt yttrande

Catarina Rönnung (s) anför:

Min principiella uppfattning är att filmcensuren, som infördes 1911,
bör avskaffas. En ytterligare åldersgräns på 18 år bör införas, om
vuxencensuren hävs. Varken filmer eller videogram som visas för
vuxna vid offentlig visning bör vara föremål för förhandsgranskning.
Filmen är den enda konstart som censureras. Budskap med likartat
innehåll som sprids via andra konstarter får fritt framföras och filmen
intar därför en oacceptabel undantagsställning. En betydande uppluckring
av granskningsplikten har redan skett eftersom filmer och videogram,
som sänds via radiosändning eller kabel, är undantagna. Ytterligare
undantag föreslås i propositionen. En parlamentarisk beredning
arbetar för närvarande med en ny yttrandefrihetslag. Ett förbud mot
censur skall vara en grundläggande princip för alla medier. Jag avvaktar
att beredningen skall framlägga ett lagförslag som får bredast
möjliga uppslutning i riksdagen.

1989/90: KrU30

Bilaga 6

68

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motionerna 2

Motion som väckts under allmänna motionstiden 1989 . 2

Motioner som väckts under allmänna motionstiden

1990 2

Motioner som väckts med anledning av propositionen . . 3

Ärendets beredning 5

Utskottet 5

Propositionens innehåll i huvudsak 5

Förhandsgranskning av film och videogram för privat

bruk 6

Rådet mot skadliga våldsskildringar 10

Straffekärpning m.m 11

Tillsyn över videogrammarknaden 12

Censur av offentligt visad film 14

Åldersgränser för barn 17

Granskningsavgifter 19

Filmgranskningsrådet och barnfilmnämnden 19

Överklagande 19

Budgetfrågor 21

Hemställan 22

Reservationer 24

1. Avslag på de i proposition 1989/90:70 framlagda
förslagen till lag om granskning och kontroll av filmer
och videogram och till lag om ändring i lagen
(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar (m) .... 24

2. Olaga våldsskildring (m, fp, c, mp) 25

3. Obligatorisk förhandsgranskning av filmer och videogram
för privat bruk (c, mp) 25

4. Censur av offentligt visad film (m, fp) 26

5. Åldersgräns på 18 år (m, fp) 27

6. Biografbyråns tillsynsuppgifter m.m. (m) 28

7. Kammarrättens sammansättning (m, fp) 28

8. Ökad upplysning och utbildning, m.m. (m) 29

9. Användning av överskottet från vissa granskningsav gifter

(c) 29

10. Medelsanvisningen till Statens biografbyrå och till
Utredningar m.m. (m) 30

Bilaga 1 I propositionen framlagda lagförslag 31

Bilaga 2 Av utskottet föreslagen ändring i regeringens
förslag till Lag om granskning och kontroll av filmer och

videogram 44

Bilaga 3 I reservation 3 föreslagen ändring i regeringens

förslag till Lag om granskning och kontroll av filmer och

videogram 45

1989/90: KrU30

69

Bilaga 4 I reservation 5 föreslagen ändring i regeringens 1989/90:KrU30

förslag till Lag om granskning och kontroll av filmer och

videogram 46

Bilaga 5 I reservation 7 föreslagen ändring i regeringens
förslag till Lag om granskning och kontroll av filmer och

videogram 47

Bilaga 6 Konstitutionsutskottets yttrande 1989/90:KU7y 48

70