Konstitutionsutskottets betänkande
1989/90:KU6

Åtgärder mot våldsskildringar i
videogram m.m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlas ett antal under den allmänna motionstiden
1989 väckta motioner om åtgärder mot våldsskildringar i videogram
m.m. Motionsyrkandena har avstyrkts, i de flesta fall med hänvisning
till den beredning som pågår i regeringskansliet av de förslag som
våldsskildringsutredningen har lagt fram. Två reservationer har fogats
till betänkandet.

Motionsyrkanden

1988/89:K403 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen antar
följande förslag till lag om förhandsgranskning av videogram och
filmer:

1 § Videogram får inte i yrkesmässig verksamhet eller annars i
förvärvssyfte spridas genom saluhållning eller annat tillhandahållande
utan att dessförinnan ha godkänts av statens biografbyrå.

Vad som i lagen föreskrivs om videogram skall också gälla film.

2 § Biografbyrån får ej godkänna

1. videogram eller del av videogram med skildringar av sexuellt våld
eller tvång eller närgångna eller utdragna skildringar av grovt våld mot
människor eller djur, om inte spridandet är försvarligt med hänsyn till
framställningens syfte och sammanhang samt omständigheterna i övrigt,

2. videogram eller del av videogram med ingående skildringar av
verklighetstrogen karaktär som återger våld eller hot om våld mot
människor eller djur, om spridning skall ske till barn under 15 år.

3 § Angående biografbyråns granskning gäller i tillämpliga delar vad
därom är stadgat i 5— 7 §§ förordningen (1959:348) med särskilda
bestämmelser om biografföreställningar m.m.

4 § Bryter någon uppsåtligen mot föreskriften i 1 § skall han dömas
till böter eller fängelse i högst sex månader. Sker överträdelsen av
oaktsamhet, som ej är ringa, döms till böter.

1988/89:K421 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär lagförslag om att införa förhandsgranskning av alla
videogram och videofilmer som sprids till allmänheten för privat bruk.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89:Ju623.

1 Riksdagen 1989/90. 4sami. Nr 6

1989/90

KU6

1988/89:K422 av Berndt Ekholm m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som 1989/90:KU6
sin mening ger regeringen till känna att kontrollen av förbudet mot
produktion, distribution, försäljning och visning av barnpornografiska
filmer behöver skärpas.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89:L716.

1988/89:K426 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag som begränsar det förråande videoutbudet.

1988/89:K427 av Marianne Samuelsson och Birger Schlaug (båda mp)
vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att förhandsgranskning och registrering av
videofilm skall ske,

2. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att snarast ta fram förslag
till åtgärd för att förhindra spridning av TV-spel med våldsförhärligande
innehåll.

1988/89:K429 av Birthe Sörestedt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
behovet av en lag om allmän förhandsgranskning av alla videogram
samt ökat stöd till informationsverksamheter.

1988/89:K438 av Maj Britt Theorin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen hemställer om ett snabbt införande av en granskningsavgift
i syfte att finansiera en allmän förhandsgranskning av videogram.

1988/89:K439 av Maj Britt Theorin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
beslutar om en allmän förhandsgranskning av videogram.

1988/89:K441 av Anneli Hulthén m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
obligatorisk förhandsgranskning av hemvideogram.

1988/89:K444 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om förhandsgranskning av videogram.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89:Kr353.

Bakgrund

1989/90: KU6

Gällande bestämmelser

Förhandsgranskning (censur) kan bara ske av filmer och videogram
som skall visas offentligt. Bestämmelser om detta finns i förordningen
(1959:348) med särskilda bestämmelser om biografföreställningar m.m.

Vid offentlig förevisning får inte förevisas film eller videogram som
inte dessförinnan godkänts av statens biografbyrå. Biografbyrån får inte
godkänna film eller videogram eller del av film eller videogram, vars
förevisande på grund av det sätt varpå händelserna skildras, och det
sammanhang som de förekommer i, kan verka förråande eller skadligt
upphetsande eller förleda till brott. Film eller videogram eller del av
film eller videogram får inte heller godkännas till förevisning lör barn
i en viss särskilt angiven åldersgrupp, i den mån den kan vålla barn i
en sådan åldersgrupp psykisk skada.

I 16 kap. brottsbalken finns föreskrifter om straff som gör det
möjligt att ingripa i efterhand mot barnpornografi och mot våldsskildringar
i film och videogram.

Den som skildrar barn i pornografisk bild med uppsåt att bilden
sprids eller som sprider sådan bild av barn kan dömas för barnpornografibrott.

Den som i stillbild eller i en film, ett videogram, ett televisionsprogram
eller andra rörliga bilder skildrar sexuellt våld eller tvång med
uppsåt att bilden eller bilderna sprids eller som sprider en sådan
skildring kan dömas för olaga våldsskildring. Detsamma gäller den som
i rörliga bilder närgånget eller utdraget skildrar grovt våld mot människor
eller djur med uppsåt att bilderna sprids eller som sprider en
sådan skildring. Bestämmelserna om olaga våldsskildring gäller inte
offentliga förevisningar av filmer eller videogram och inte heller
filmer eller videogram som har godkänts för visning av statens biografbyrå
eller upptagningar av rörliga bilder med samma innehåll som en
film eller ett videogram som har godkänts av biografbyrån.

För otillåten utlämning av film eller videogram kan den dömas som i
yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte till den som är
under 15 år lämnar ut en film, ett videogram eller en annan upptagning
av rörliga bilder med ingående skildringar av verklighetstrogen
karaktär som återger våld eller hot om våld mot människor eller djur.
Detta gäller dock inte filmer eller videogram som statens biografbyrå
har godkänt för visning för någon åldersgrupp av barn under 15 år
eller upptagning av rörliga bilder med samma innehåll som en film
eller ett videogram som har godkänts av biografbyrån. Straffbestämmelsen
gäller inte heller offentliga förevisningar av filmer eller videogram.

1* Riksdagen 1989190. 4 sami. Nr6

Utvidgat grundlagsskydd för andra medier än det
tryckta ordet

De krav på allmän förhandsgranskning av videogram som förs fram i
de nu behandlade motionerna hänger nära samman med frågan om ett
utvidgat grundlagsskydd för andra medier än det tryckta ordet.

Denna fråga har utretts av två parlamentariskt sammansatta kommittéer
— massmedieutredningen och yttrandefrihetsutredningen. Yttrandefrihetsutredningen
avgav 1983 betänkandet (SOU 1983:70) Värna yttrandefriheten.
I betänkandet diskuterades två lagtekniska lösningar för
ett sådant utbyggt skydd. Den ena lösningen var en ny grundlag som
omfattade såväl en reglering av tryckfriheten som de andra uttrycksformerna.
Den andra lösningen utgjordes av en parallell reglering i en
separat yttrandefrihetslag för dessa andra uttrycksformer. Utredningen
uttalade sympatier för en lösning i det längre perspektivet med en
enda sammanhållen grundlag men stannade ändå för den andra lösningen.
Utredningen föreslog således en ny grundlag — yttrandefri hetsgrundlag
— med bestämmelser för program i eter- och trådsändningar,
ljudupptagningar, upptagningar av rörliga bilder samt sådana sceniska
framställningar och utställningar som har en särskilt utsedd utgivare.
Förslaget innebar att ett särskilt ensamansvar skulle införas beträffande
de grundlagsskyddade medierna — i första hand för en särskilt utsedd
utgivare och i andra hand för den som bedriver verksamheten. Utredningen
föreslog också vissa ändringar i tryckfrihetsförordningen och
regeringsformen.

På grundval av betänkandet remitterade regeringen till lagrådet
förslag till vissa ändringar av grundlagsskyddet för tryckta skrifter
m.m. (intaget i prop. 1986/87:151 om ändringar i tryckfrihetsförordningen
m.m.). Enligt förslaget skulle förbudet mot censur och sådana
andra hindrande åtgärder som inte har stöd i grundlagen utsträckas till
att omfatta även de medier som inte utgjordes av det tryckta ordet.
Från censurförbudet gjordes undantag i fråga om offentliga förevisningar
av rörliga bilder. I remissprotokollet antecknades att frågan om
förhandsgranskning av filmer och videogram som sprids på annat sätt
än genom offentlig visning utreddes av våldsskildringsutredningen. I
väntan på resultatet av det arbetet, som inte kunde föreligga i sådan tid
att det kunde beaktas i det aktuella lagstiftningsärendet, ansåg sig
departementschefen inte ha underlag för att föreslå någon grundlagsregel
som tillåter annan censur än den som avser offentlig förevisning.
Skulle på grundval av resultatet av våldsskildringsutredningens arbete
det ställningstagandet göras att förhandsgranskning skall omfatta mer,
skulle det enligt departementschefen krävas ett nytt förslag till grundlagsändring.
En redogörelse för våldsskildringsutredningens arbete
lämnas nedan.

1989/90 :KU6

I remissen lades vidare fram ytterligare ett förslag till lagteknisk 1989/90:KU6
lösning av det utvidgade grundlagsskyddet för andra uttrycksformer än
det tryckta ordet. Detta förslag innebar att tryckfrihetsförordningen
skulle kompletteras med bestämmelser om andra medier än det tryckta
ordet i en ny, andra avdelning. De tryckfri hetsrättsliga bestämmelserna
skulle behållas i en första avdelning i förordningen.

Enligt lagrådet var det ofrånkomligt att ge radio och television
grundlagsskydd medan det var tveksamt om det var välbetänkt att
grundlagsskydda film och videogram. Lagrådet ville emellertid från
sina utgångspunkter inte motsätta sig detta och anslöt sig i princip till
det remitterade förslaget till lagteknisk lösning.

Sedan lagrådsremissen publicerats uppstod en debatt i vilken det
sattes i fråga om det var lämpligt att ta in de nya bestämmelserna i
tryckfrihetsförordningen. I sin anmälan av lagrådets yttrande (också
den intagen i prop. 1986/87:151) vidhöll departementschefen att den
lösning som hade lagts fram i remissen hade avgörande fördelar från
både saklig och systematisk synpunkt. Han konstaterade att det vid
grundlagsändringar av det aktuella slaget normalt eftersträvas en förhållandevis
bred enighet i riksdagen. Enligt departementschefen fick
det i det dåvarande läget bedömas som osäkert om en sådan bred
enighet fanns i fråga om den lagtekniska lösningen av hur man bör
skapa ett utbyggt grundlagsskydd för andra medier än det tryckta ordet.

Han anförde att ytterligare beredning måste äga rum och att denna
naturligtvis borde ske på ett sådant sätt att företrädare för riksdagspartierna
i någon form deltog i beredningen. Frågan om det utbyggda
grundlagsskyddet för andra medier än det tryckta ordet bröts därför ut
ur ärendet.

Under sommaren och hösten 1987 bereddes frågan i regeringskansliet
under medverkan av företrädare för riksdagspartierna. För att ett
grundlagsförslag skulle kunna behandlas en första gång före riksdagsvalet
1988, skulle det ha förelagts riksdagen senast i mitten av november
1987. Det gick inte att uppnå någon enighet i tid. Beredningsarbetet
avbröts därför.

Vid riksdagsbehandlingen av den nämnda propositionen uttalade
utskottet att det var angeläget att det utrednings- och beredningsarbete
som under lång tid lagts ned i syfte att åstadkomma grundlagskydd för
vissa andra utrycksformer än det tryckta ordet leder till grundlagsreglering.
Enligt utskottet syntes det fortsatta beredningsarbetet i huvudsak
kunna inriktas på att underkasta det omfattande sakliga materialet en
ny prövning som i stor utsträckning kunde utgå från de bedömningar
yttrandefrihetsutredningen gjort. Med tanke på frågans betydelse och
det angelägna i att uppnå en bred politisk enighet ansåg utskottet att
beredningsarbetet skulle ske under parlamentarisk medverkan av representanter
för de politiska partierna i riksdagen. Beredningsarbetet
borde enligt utskottets mening inriktas mot en lösning i enlighet med
principerna för yttrandefrihetsutredningens förslag, dvs. en särskild
grundlag för de aktuella medierna (KU 1987/88:36).

Beredningsarbetet har återupptagits i regeringskansliet. Det sker 1989/90:KU6
under medverkan av företrädare för riksdagspartierna.

Våldsskildringsutredningen

I enlighet med ett bemyndigande av regeringen tillkallade statsrådet
och chefen för utbildningsdepartementet 1985 en särskild utredare för
att utreda frågor om åtgärder mot våldsskildringar i inspelningar av
rörliga bilder (dir. 1985:29). Bakgrunden till detta var de starkt delade
meningar som hade kommit fram i frågan om förhandsgranskning av
filmer och videogram och som enligt regeringen kunde ses som ett
uttryck för oro och osäkerhet inför den snabba framväxten av nya
medier för spridningen av program med rörliga bilder.

Utredningen, som antog namnet våldsskildringsutredningen, avgav i
juni 1987 rapporten Videovåld (Ds U 1987:8). I maj 1988 överlämnade
utredningen sitt huvudbetänkande (SOU 1988:28) Videovåld II — förslag
till åtgärder. I mars 1989 överlämnade utredningen sitt slutbetänkande
(SOU 1989:22) Censurlagen — en modernisering av biografförordningen.

I huvudbetänkandet diskuterar utredningen förutsättningarna att
införa allmän förhandsgranskning av hemvideogram. Frågan belyses
särskilt från yttrandefrihetssynpunkt. Även de praktiska svårigheterna
med avgränsning av förhandsgranskningen tas upp.

Utredningen presenterar två olika principförslag till lagstiftning. Det
ena avser en lag om allmän förhandsgranskning av filmer och videogram.
Bestämmelserna i det lagförslaget innebär att granskningen
omfattar praktiskt taget alla framställningar i filmer och videogram
som inom ramen för näringsverksamhet tillhandahålls konsumenter
för enskilt bruk. Det andra principförslaget avser en lag om registrering
och förhandsgranskning av filmer och videogram. Förslaget innebär
ett system med allmän registrering av videogram i kombination
med förhandsgranskning i vissa fall.

I sina överväganden kommer utredningen fram till att det är ytterst
tveksamt om censur i en eller annan form är ett lämpligt medel för att
komma till rätta med problemet att barn och ungdomar tar skada av
s.k. extremvåld i rörliga bilder. Enligt utredningen skulle antagligen
någon ytterligare begränsning åstadkommas, om man inför allmän
förhandsgranskning av hemvideogram. Utredningen finner att dessa
begränsade effekter dock måste vägas mot de omfettande resurser som
en förhandsgranskning kräver. Enligt utredningen kommer dessa resurser
i varje förhandsgranskningssystem att främst gå åt för att kontrollera
den del av marknaden som inte innehåller extremvåld. En
ordning med en särskild tillsynsorganisation i kombination med kraftigt
höjda straff har enligt utredningen inte denna nackdel eftersom de
resurser som samhället ställer till förfogande då helt kan utnyttjas för

kontroll av utbudet av extremvåld i videogram. Den pågående självsaneringen
inom videomarknaden ger ytterligare möjligheter till en
koncentrerad inriktning mot dessa våldsskildringar. Utredningen anser
således att samhällets kontrollverksamhet ger störst effekt om den
utnyttjas för denna tillsyn.

Med hänsyn främst till förhandsgranskningens begränsade effekter i
förhållande till alternativet tillsyn finnér utredningen vidare att det är
tveksamt om det är förenligt med regeringsformens regler om skydd
för yttrandefriheten att införa censur av hemvideogram.

Utredningens slutsats blir att den inte kan förorda ett system med
förhandsgranskning. I stället föreslår utredningen en särskild tillsynsorganisation
i kombination med höjda straff.

Utredningens betänkanden har remissbehandlats och bereds för närvarande
i regeringskansliet. Som framgått av det föregående berör detta
arbete beredningen av frågan om utvidgat grundlagsskydd för andra
medier än det tryckta ordet.

Utskottet

Förhandsgranskning av videogram avsedda för privat
bruk

Frågan om en utvidgning av förhandsgranskningen av filmer och
videogram tas upp i motionerna K403 av Olof Johansson m.fl. (c),
K421 av Lars Werner m.fl. (vpk), K426 av Erling Bager m.fl. (fp),
K427 yrkande 1 av Marianne Samuelsson och Birger Schlaug (mp),
K429 av Birthe Söderstedt m.fl. (s), såvitt nu är i fråga, K.438 och K439
av Maj Britt Theorin m.fl. (s), K441 av Anneli Hulthén m.fl. (s) och
K444 yrkande 2 av Inger Schörling m.fl. (mp).

Motion K403 inehåller ett förslag till lag om förhandsgranskning av
videogram och filmer. Enligt förslaget får videogram och filmer inte i
yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte spridas genom
saluhållning eller annat tillhandahållande utan att dessförinnan ha
godkänts av statens biografbyrå. I motion K439 föreslår motionärerna
en lag om allmän förhandsgranskning av filmer och videogram i
huvudsak enligt våldsskildringsutredningens principmodell. Förslaget
innebär en allmän granskningsplikt för filmer och videogram utom för
vissa särskilt angivna undantag. Det innebär vidare att granskningen
skall ske utifrån samma kriterier oberoende av om framställningen är
avsedd för offentlig förevisning eller för enskilt bruk. I båda motionerna
kritiseras våldsskildringsutredningens slutliga förslag till lösning
såsom alltför otillräckligt och halvhjärtat.

Enligt motion K438 bör kostnaderna för en allmän förhandsgranskning
av det slag som föreslås i motion K439 tas ut av videobranschen.

1989/90:KU6

I motion K421 fordrar motionärerna att samhället klart visar att det
tar avstånd från kvinnoförtryck i olika former. De pekar på den form
av kvinnoförtryck som kommer tili uttryck i s.k. sexualvåldsvideo och
kräver därför förhandsgranskning av alla videogram och filmer som
sprids till allmänheten.

Enligt motion K426 är det angeläget att komma till rätta med de
problem som ett förråande videoutbud för med sig. Motionärerna
anför ätt det finns både principiella och praktiska svårigheter men att
det är angeläget att finna en eller flera framkomstvägar. De är beredda
att acceptera en förhandsgranskning av film som vänder sig till de
yngsta grupperna.

I motion K429, såvitt nu är i fråga, och motion K441 anförs att
nuvarande lagstiftning och andra åtgärder inte är tillräckliga för att fa
bort de grova våldsinslagen i videofilm och att obligatorisk granskning
av alla videogram därför bör införas. Liknande uppfattningar framförs
i motion K427 yrkande 1 och motion K444 yrkande 2.

Utskottets bedömning

Riksdagen har tidigare avslagit motionsyrkanden om att den obligatoriska
förhandsgranskningen av videogram skall utvidgas till att omfatta
även sådana som är avsedda för privat bruk. Riksdagen hänvisade
därvid till våldsskildringsutredningens arbete och att detta inte borde
föregripas (KU 1985/86:11, rskr. 40 och KU 1987/88:36, rskr. 290).

Frågan om ytterligare åtgärder från samhällets sida mot våldsskildringar
i videogram bereds nu inom regeringskansliet. Enligt utskottet
bör resultatet av detta beredningsarbete avvaktas innan riksdagen för
egen del tar ställning i frågan. Utskottet avstyrker därför motionerna
K403, K421, K426, K427 yrkande 1, K429, såvitt nu är i fråga, K438,
K439, K441 och K444 yrkande 2.

Andra åtgärder än förhandsgranskning

Två motioner tar upp andra åtgärder än förhandsgranskning när det
gäller att komma till rätta med alster av olämpligt innehåll.

I motion K422 pekar motionärerna på att det förekommer produktion
och distribution av barnpornografiska filmer trots att detta är
förbjudet. De anför att kontrollen av förbudets efterlevnad måste bli
bättre.

1989/90:KU6

Enligt motion K429, såvitt nu är i fråga, måste forskning och 1989/90:KU6
kunskapsspridning om våldsskildringarnas effekter ökas och en bred
upplysningskampanj påbörjas i syfte att nå attitydförändringar samt
underlätta för föräldrar och barn att göra medvetna val och efterfråga
kvalitetsfilmer.

Utskottets bedömning

Frågor om åtgärder för att förbättra efterlevnaden av förbudet mot
barnpornografiska filmer och om information till allmänheten om de
negativa konsekvenserna av våldsskildringar har ett nära samband med
den beredning av våldsskildringsutredningens betänkanden som nu
pågår i regeringskansliet. Utskottet anser att det arbetet bör avvaktas
innan ställning tas till de krav som förs fram i motionerna. Utskottet
avstyrker således motion K422 och motion K429, såvitt nu är i fråga.

Åtgärder mot våldsförhärligande dataspel

Enligt motion K427 yrkande 2 förekommer det våldsförhärligande
innehåll också i videospel (TV-spel, dataspel). I motionen krävs åtgärder
för att förhindra spridning av sådana spel.

Utskottets bedömning

Under våren 1989 behandlade riksdagen motionsyrkanden om åtgärder
mot försäljningen och marknadsföringen av våldsförhärligande leksaker
och spel. När det gäller data- och TV-spel pekade riksdagen på att
en arbetsgrupp med företrädare för databranschen och barnmiljörådet
hade bildats. Riksdagen utgick från att arbetet inom en snar framtid
skulle leda till en rimlig lösning. Riksdagen erinrade också om att
spelen med de mest markerade våldsinslagen ofta saluförs av näringsidkare
som inte är anslutna till någon branschorganisation. I den mån
det skulle visa sig att den oorganiserade handeln inte frivilligt begränsade
sitt utbud till vad som kan anses acceptabelt, borde man enligt
riksdagen inte tveka att tillgripa lagstiftning. Riksdagen uttalade att den
utgick från att regeringen noga följde utvecklingen och att regeringen
skulle ta de initiativ som kunde bli nödvändiga. Någon särskild åtgärd
från riksdagens sida ansågs inte påkallad varför motionsyrkandena
avslogs (1988/89:LU17, rskr. 128).

Enligt utskottets mening är det inte heller nu påkallat att riksdagen
vidtar någon särskild åtgärd beträffande dataspel. Utskottet avstyrker
därför motion K427 yrkande 2. Utskottet vill i detta sammanhang peka
på att ingripanden mot spridningen av dataspel kan fa yttrandefri hetsrättsliga
aspekter.

Hemställan

1989/90:KU6

Utskottet hemställer

1. beträffande förhandsgranskning av videogram avsedda för
privat bruk

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:K403, 1988/89:K421,
1988/89:K426, 1988/89:K427 yrkande 1, 1988/89:K429, såvitt nu
är i fråga, 1988/89:K438, 1988/89:K439, 1988/89:K441 och

1988/89:K444 yrkande 2,

res. I (c, vpk. mp)

2. beträffande åtgärder mot barnpornografi
att riksdagen avslår motion 1988/89:K422,

3. beträffande information om våldsskildringars skadlighet
att riksdagen avslår motion 1988/89:K429, såvitt nu är i fråga,

4. beträffande åtgärder mot våldsförhärligande dataspel
att riksdagen avslår motion 1988/89:K427 yrkande 2.

res. 2 (mp)

Stockholm den 10 oktober 1989
På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s). Anders Björck (m). Catarina Rönnung
(s), Kurt Ove Johansson (s), Birgit Friggebo (fp), Sture Thun (s), Hans
Nyhage (m), Sören Lekberg (s), Anita Modin (s), Torgny Larsson (s),
Ylva Annerstedt (fp), Bo Hammar (vpk), Hans Leghammar (mp),
Rosa-Lill Wåhlstedt (s). Stig Bertilsson (m), Birger Andersson (c) och
Hugo Andersson (c).

Reservationer

1989/90:KU6

1. Förhandsgranskning av videogram avsedda för
privat bruk (morn. 1)

Bo Hammar (vpk), Hans Leghammar (mp) samt Birger Andersson och
Hugo Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Riksdagen
har tidigare" och slutar med "K444 yrkande 2" bort ha följande
lydelse:

I ett demokratiskt samhälle är yttrandefriheten av grundläggande
betydelse för både samhälle och medborgare. Sedan länge har denna
frihet varit en självklar medborgerlig rättighet i vårt land. En viktig
princip är att överträdelser av yttrandefriheten bara bör föranleda
ingripanden i efterhand. Uttryckliga förbud mot censur finns i såväl
tryckfrihetsförordningen som radiolagen. Som ett undantag från denna
princip förekommer censur i betydelsen obligatorisk, fortlöpande förhandsgranskning
beträffande sådana Bimer och videogram som skall
visas offentligt. Att utvidga censuren till att även avse sådant som
medborgarna tar del av i hemmen inger allvarliga betänkligheter från
yttrandefrihetssynpunkt. Det bör bara komma i fråga, om särskilt
starka skäl talar för det.

Under senare tid har utvecklingen på videogramområdet fört med
sig att våldsskildringar i videogram har sålts eller hyrts ut till allmänheten.
Särskilt det förhållandet att barn och ungdomar i ökad utsträckning
har latt tillgång till sådana videogram har ingett stark oro. Ar
1981 infördes därför bestämmelser om förbud mot att sprida sådana
skildringar. Bestämmelserna har därefter skärpts vid några tillfällen.
Trots dessa åtgärder förekommer det videogram som sprids till allmänheten
i spekulationssyfte och som innehåller närgångna och utdragna
skildringar av brutalt våld — ibland med sadistiska inslag. Dessa
skildringar är många gånger av sådan art att de uppenbarligen inte
skulle godkännas för offentlig visning. Att sådana videogram sprids är
oacceptabelt, särskilt som de ofta kan bli tillgängliga för barn och
ungdomar.

Som utskottet i olika sammanhang har framhållit är den från
yttrandefrihetssynpunkt principiellt bästa lösningen att söka komma
till rätta med problemet genom straffsanktioner och en effektiv tillsyn
av efterlevnaden av bestämmelserna på området. Enligt utskottets
mening står det emellertid klart att sådana åtgärder inte på ett tillräck -

ligt effektivt sätt förhindrar spridningen av videogram som innehåller 1989/90:KU6
den nämnda typen av våldsskildringar. Utskottet anser därför att ett
system med förhandsgranskning av videogram och filmer för privat
bruk bör prövas. Det bör utformas så att det tillgodoser de yttrandefrihetsrättsliga
intressena. Enligt utskottets mening bör regeringen på
grundval av våldsskildringsutredningens betänkanden lägga fram förslag
till lagstiftning om förhandsgranskning av videogram och filmer.

Utskottet anser att lagförslaget bör få en utformning som huvudsakligen
överensstämmer med det förslag som läggs fram i motion K403.

Härigenom är syftet med den motionen tillgodosett. Utskottet tillstyrker
bifall till motionerna K421, K426, K427 yrkande 1, K429, såvitt nu
är i fråga, K441 och K444 yrkande 2. Med det anförda får även
motionerna K438 och K439 i allt väsentligt anses tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande förhandsgranskning av videogram avsedda för
privat bruk

att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:K421,

1988/89:K426, 1988/89:K427 yrkande 1, 1988/89:K429, såvitt nu
är i fråga, 1988/89:K441 och 1988/89:K444 yrkande 2 och med
anledning av motionerna 1988/89:K403, 1988/89:K438 och
1988/89:K439 hos regeringen begär förslag till lagstiftning om
förhandsgranskning av videogram och filmer avsedda för privat
bruk i enlighet med vad utskottet anfört.

2. Åtgärder mot våldsförhärligande dataspel (mom. 4)

Hans Leghammar (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Under
våren 1989" och slutar med "yttrandefrihetsrättsliga aspekter" bort ha
följande lydelse:

Många dataspel som säljs eller hyrs ut till barn och ungdomar har
ett innehåll som förhärligar våld och som befäster ras- och könsfördomar
samt människoförakt. Utskottet anser att det nu är dags att
samhället söker komma till rätta med spridningen av sådana dataspel.

Riksdagen bör därför hos regeringen begära förslag till lagstiftning om
åtgärder mot spridningen av dataspel med våldsförhärligande innehåll.

dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande åtgärder mot våldsförhärligande dataspel
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:K427 yrkande 2 hos
regeringen begär förslag till lagstiftning om åtgärder mot spridningen
av dataspel i enlighet med vad utskottet anfört.

gotab 99067, Stockholm 1989