Konstitutionsutskottets betänkande
1989/90:KU5

Tryckfrihets- och sekretessfrågor

1989/90

KU5

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas 13 motioner från de allmänna motionstiderna
1988 och 1989 om tryckfrihet och sekretess. Utskottet har
avstyrkt samtliga motioner. I ärendet föreligger två reservationer och
tre särskilda yttranden.

Motionerna

Motioner från allmänna motionstiden 1988

1987/88:K404 av Knut Wachtmeister m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag om förstärkt sekretess vid beslut om
avvikelse från självdeklaration.

1987/88:K432 av Göthe Knutson (m) vari, såvitt nu är i fråga (yrkandena
1—6), yrkas

1. att riksdagen såsom vilande grundlagsändring antar följande förslag
till ändring av tryckfrihetsförordningen: 2 kap. 15 §

Nuvarande Lydelse

Föreslagen lydelse

Om annan — — — beslutet.
Talan mot beslut av statsråd skall
förås hos regeringen och talan
mot beslut av annan myndighet
hos domstol.

I den — — — skyndsamt.

Angående — — — föreskrivet.

Om annan — — — beslutet.
Talan mot beslut av statsråd skall
föras hos regeringsrätten och talan
mot beslut av annan myndighet
hos domstol.

I den — — — skyndsamt.

Angående — — — föreskrivet.

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
statsrådens ärendelistor skall anses som upprättade handlingar vid
regeringssammanträdenas slut och därför skall återföras för arkivering
i resp. departement,

3. att riksdagen anhåller om förslag från regeringen som gör regeringsprotokollen
bättre tillgängliga för allmänheten,

1 Riksdagen 1989/1980. 4 sami. Nr. 5.

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

samtliga departement och statsrådsberedningen snarast bör upprätta
förteckningar enligt sekretesslagen 15 kap. 11 § och datalagen 7 a §,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

inpasseringskontrollen till finansdepartementet skall anses vara en del i
dess myndighetsutövning,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att varje
tillämpningspraxis av offentlighetsprincipen som förutsätter inlåsning
av medborgare bör utmönstras av regeringen.

1987/88:K435 av Ingela Gardner (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

uppgifter som är sekretessbelagda i grundskolan och gymnasieskolan

skall vara sekretessbelagda även hos intagningsnämnderna för gymnasieskolan.

Motioner från allmänna motionstiden 1989

1988/89:K402 av Ingbritt Irhammar och Kjell Ericsson (båda c) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär att 1987 års vapenutredning
får i uppdrag att föreslå regler som möjliggör en skärpt sekretess i
vapenärenden i enlighet med vad som anförts i motionen.

1988/89:K404 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen
beslutar om sådan ändring i sekretesslagen (1980:100) att konkursförvaltare
får rätt att ta del av taxerings- och skatterevisionspromemorior.

1988/89:K407 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om förstärkt sekretess vid beslut om avvikelse
från självdeklaration.

1988/89:K413 av Allan Ekström (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär sådan ändring av 5 kap. 5 § sekretesslagen som
förordas i motionen.

1988/89:K416 av Isa Halvarsson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande
av föreskrift om att uppgifter ur "inkomst- och förmögenhetsregister"
inte får göras tillgängliga beträffande personer som skriftligen undanbett
sig att bli upptagna i taxeringskalender.

1988/89:K417 av Axel Andersson och Olle Östrand (båda s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av ökad sekretess rörande vapenlicenser.

1988/89:K425 av Bo Hammar m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av sekretesslagen
16 kap. och TF 3 kap. 3 § i enlighet med vad som anförs i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av bestämmelserna
om meddelarskydd för svenska tidskrifter tryckta utomlands i enlighet
med vad som anförs i motionen.

1989/90: KU5

1988/89:K433 av Elisabeth Fleetwood och Karin Falkmer (båda m)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om förstärkt
sekretess i vapenregisterfrågor.

1988/89:K437 av Rune Rydén m.fl. (m, fp, c) vari yrkas att riksdagen
begär att regeringen låter utarbeta förslag till sådan ändring i sekretesslagen
att sekretessen i den elewårdande verksamheten i förskolan och
den obligatoriska skolan kommer att ha samma regler.

1988/89:K811 av Ingegerd Elm och Åke Gustavsson (båda s) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i tryckfrihetsförordningen
att de bestämmelser som reglerar meddelarfriheten
för svenska skrifter, vilka trycks och utges i Sverige, utsträcks till att
omfatta även utrikes tryckta svenska skrifter som utges i Sverige.

Utskottet

1. Förstärkt skattsekretess
Motioner

I motion 1988/89:K416 av Isa Halvarsson (fp) erinras om att regeringen
i ett beslut år 1975 undanröjt ett av datainspektionen fattat beslut om
att taxeringskalendern inte skulle få innehålla uppgifter om en persons
inkomst- och förmögenhetstaxering för det fall personen i fråga undanbett
sig att bli upptagen i kalendern. Motionären anser att det av
hänsyn till den personliga integriteten bör införas en föreskrift om att
sådana uppgifter inte får göras tillgängliga beträffande personer som
skriftligen undanbett sig att bli upptagna i taxeringskalendern.

I motionerna 1987/88:K404 av Knut Wachmeister m.fl. (m) och
1988/89:K407 av Bo Lundgren m.fl. (m) påtalas att motiveringarna i
beslut om avvikelse från självdeklaration är offentliga. Enligt motionerna
kan sådana motiveringar innehålla för den enskilde känsliga
uppgifter om vederbörandes ekonomi och personliga levnadsförhållanden.
Motionsyrkandena går ut på att 9 kap. 1 § sekretesslagen ändras
så att skattesekretessen i första instans görs absolut med undantag för
den del av besluten som är föremål för s.k. längdföring.

I motion 1988/89:K407 (m) tilläggs att rätt till meddelarfrihet i
aktuellt hänseende inte heller bör föreligga.

Gällande rätt

I skatteärenden gäller som allmän princip absolut sekretess. Från
sekretessen har undantagits beslut varigenom skatt eller pensionsgrundande
inkomst bestäms eller underlag för bestämmande av skatt fastställs
(9 kap. 1 § tredje stycket sekretesslagen). Till beslut räknas inte
bara själva beslutet utan också de skäl som myndigheten anger i
beslutet.

1989/90: KU 5

Beslut i taxeringsärenden redovisas i skattelängd och i vissa fall även
i den skattskyldiges självdeklaration. Enligt 68 § taxeringslagen
(1956:623) skall av taxeringsnämnd beslutade taxeringar för varje skattskyldig
således införas i skattelängd. Om taxeringsnämnden inte följt
självdeklarationen vid taxeringen skall enligt 69 § taxeringslagen deklarationen
förses med uppgift om avvikelsen och skälen därför.
Sistnämnda föreskrift uppfylls i praktiken genom att en kopia av den
underrättelse om avvikelse som skall tillställas den skattskyldige biläggs
deklarationen. Enligt den förut berörda bestämmelsen i sekretesslagen
är uppgifterna om avvikelsen och skälen för denna offentliga.

Utskottets bedömning

1 motion 1988/89:K416 (fp) har begärts införande av en föreskrift om
att uppgifter om en persons inkomst- och förmögenhetstaxering inte
får göras tillgängliga beträffande personer som skriftligen undanbett sig
att bli upptagna i taxeringskalendern.

För att kunna uppfylla det i motionen framförda önskemålet fordras
att sekretesslagstiftningen på skatteområdet ändras. Den avvägning i
sekretesshänseende som där gjorts mellan å ena sidan de enskildas
skyddsintresse och å andra sidan offentlighetsintresset har resulterat i
nuvarande ordning med en absolut sekretess med undantag för bl.a.
taxeringsmyndigheternas beslut om taxering och skatt. Utskottet anser
inte att det i ärendet framkommit något som ger anledning att överväga
en utvidgning av sekretessen till att även kunna omfatta uppgifterna
i inkomst- och förmögenhetslängderna. Utskottet avstyrker därför motion
1988/89:K416 (fp).

1 motionerna 1987/88:K404 (m) och 1988/89:K407 (m) har begärts
förstärkning av skattesekretessen så att den även skall gälla motiveringarna
i beslut om avvikelse från självdeklaration. Utskottet har vid tre
tidigare tillfällen (KU 1983/84:29, KU 1985/86:13 och KU 1987/88:22)
avstyrkt motionsyrkanden av samma innebörd. Utskottet har därvid
bl.a. uttalat att uppgifterna i taxeringsnämnds beslut har ett offentlighetsintresse
inte minst med hänsyn till allmänhetens möjligheter att
granska beskattningsmyndigheternas verksamhet. Utskottet har vidare
utgått ifrån att taxeringsnämnderna iakttar nödvändiga integritetshänsyn.
I det senaste ärendet inhämtades yttrande från riksskatteverket (se
KU 1987/88:22 s. 7 f.), som ansåg övervägande skäl tala för att bibehålla
gällande ordning. Det har inte nu framkommit något som givit
utskottet anledning att frångå sin angivna ståndpunkt, som godtagits av
riksdagen. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
1987/88:K404 (m) och 1988/89:K407 (m).

1989/90: KU5

2. Skärpt sekretess för uppgifter i vapenregistret
Motioner

I motionerna 1988/89:K402 av Ingbritt Irhammar och Kjell Ericsson
(båda c), 1988/89:K413 av Allan Ekström (m), 1988/89:K417 av Axel
Andersson och Olle Östrand (båda s) samt 1988/89:K433 av Elisabeth
Fleetwood och Karin Falkmer (båda m) begärs skärpning av sekretessen
för uppgifterna i polismyndigheternas vapenregister. 1 motionerna
hävdas att den gällande sekretessbestämmelsen på området (5 kap. 5 §
sekretesslagen), vilken varit i kraft sedan den 1 januari 1987, visat sig
otillräcklig. Enligt motionärerna innebär således den nuvarande lagstiftningen
inte ett tillräckligt skydd mot att uppgifter om vapeninnehav
kommer i orätta händer med åtföljande risk för vapenstölder. I
några av motionerna påpekas i sammanhanget att det kan föreligga
intresse för främmande makt att kartlägga befolkningens vapeninnehav.
I motion 1988/89:K402 (c) begärs att 1987 års vapenutredning (Ju
1987:04) lår i uppdrag att föreslå regler som möjliggör en skärpning av
den ovannämnda bestämmelsen. I motion 1988/89:K413 (m) förordas
att bestämmelsen, som för närvarande innehåller ett s.k. rakt skaderekvisit,
konstrueras med ett s.k. omvänt skaderekvisit innebärande en
presumtion för sekretess.

Gällande rätt m.m.

Enligt 5 kap. 5 § sekretesslagen (1980:100) gäller sekretess hos polismyndighet
i verksamhet, som avser förande av eller uttag ur vapenregister,
för uppgift som har tillförts registret, om det kan antas att
röjande av uppgiften skulle medföra fara för att vapen kommer till
brottslig användning. Bestämmelsen trädde i kraft den 1 januari 1987
(prop. 1986/87:3, KU9). Dessförinnan gällde inte någon sekretess på
förevarande område.

1987 års vapenutredning (Ju 1987:04) konstaterar i sitt nyligen
avgivna slutbetänkande Översyn av vapenlagstiftningen (SOU 1989:44)
att den så sent som den 1 januari 1987 ikraftträdda sekretessregeln för
uppgifterna i vapenregistret inte helt löst problemen kring frågan. För
att minska risken för att uppgifter om vapenregister används i brottsligt
syfte föreslår utredningen en skärpning av sekretessregeln. Utredningen
föreslår att regeln ändras så att det s.k. raka skaderekvisit, som
gäller i dag och som innebär en presumtion för offentlighet, ändras till
ett omvänt skaderekvisit, som innebär presumtion för sekretess. Denna
sekretess bör enligt utredningen i fortsättningen gälla om det inte står
klart att registeruppgiften kan röjas utan fara för att vapen kommer till
brottslig användning. Vidare föreslår utredningen att detsamma bör
gälla i verksamhet som avser folkbokföring för uppgift som hänför sig
till vapenregister. Här avses i folkbokföringsregistret intagna uppgifter
om personer med s.k. vapenmarkering (V-markering). Vapenmarkeringen
är till för att vapenregistret skall fa en underrättelse om någon
ändring förs in i folkbokföringsregistret beträffande den markerade
personens bostadsort, namn etc. V-markeringen i folkbokföringsregist -

1989/90: K U5

1* Riksdagen 1989/1980. 4 sami. Nr. 5.

ret får emellertid faktiskt den verkan att den offentliggör vilka personer
som förekommer i vapenregistret. Gällande sekretesslagstiftning
hindrar alltså inte utlämnande av sådana uppgifter.

Vapenutredningens betänkande, vilket bereds i justitiedepartementet,
är för närvarande föremål för remissbehandling.

Utskottets bedömning

De frågor som tagits upp i motionerna har behandlats av 1987 års
vapenutredning i dess betänkande (SOU 1989:44) Översyn av vapenlagstiftningen.
Betänkandet, som bereds i justitiedepartementet, är för
närvarande föremål för remissbehandling. Utskottet, som utgår ifrån
att förslag i saken så snart som möjligt kommer att föreläggas riksdagen,
anser inte att det med hänsyn till det pågående beredningsarbetet
finns anledning för riksdagen att nu ta ställning till de i motionerna
upptagna frågorna. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
1988/89:K402 (c), 1988/89:K413 (m), 1988/89:K417 (s) och

1988/89:K433 (m).

3. Sekretessen i förskolan och den obligatoriska
skolan

Motion

1 motion 1988/89:K437 av Rune Rydén m.fl. (m, fp, c) begärs att
regeringen låter utarbeta förslag till sådan ändring i sekretesslagen att
sekretessen i den elewårdande verksamheten i förskolan och den
obligatoriska skolan kommer att ha samma regler.

För uppgifter i den elevvårdande verksamheten i förskolan gäller
socialtjänstsekretess enligt 7 kap. 4 § sekretesslagen, dvs. presumtion
för sekretess. För uppgifter i grundskolan gäller enligt 7 kap. 9 §
sekretesslagen presumtion för offentlighet. Enligt motionen innebär
denna olikhet ett besvärande hinder för ett förtroendefullt samarbete. I
motionen berörs vidare den sekretessbrytande bestämmelsen i 14 kap.
3 § sekretesslagen, den s.k. generalklausulen. Enligt första stycket i
lagrummet får uppgifter lämnas till myndighet om det är uppenbart att
intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som
sekretessen skall skydda. Enligt lagrummets andra stycke gäller emellertid
bestämmelsen inte för uppgifter inom bl.a. socialtjänsten. Enligt
motionärerna tillämpas bestämmelserna inom skolområdet på ett sådant
sätt att en strängare sekretess upprätthålls än lagstiftaren avsett,
något som är till avsevärt men för den elewårdande verksamheten.
Motionärerna, som framhåller att största möjliga öppenhet bör råda i
informationsutbytet mellan förskolan och grundskolan, anser att samma
sekretessregler bör gälla på bägge områdena.

1989/90: KU5

Utskottets bedömning

Utskottet behandlade under 1988/89 års riksmöte (1988/89:KU14) en
motion (m, fp, c) med samma innebörd som den här aktuella motionen.
Utskottet, som samtidigt behandlade fyra andra motioner innehållande
önskemål om vidgade möjligheter för myndighet att till annan
myndighet få lämna ut sekretessbelagda uppgifter inom hälso- och
sjukvård samt socialtjänst, fann behov av en belysning av de problem
som redovisats i motionerna och i remissyttranden över motionerna.
Utskottet fenn det påkallat att begära en översyn av sekretessreglerna i
fråga.

Sedan riksdagen som sin mening givit regeringen till känna vad
utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna har inom
justitiedepartementet påbörjats en översyn av reglerna om överföring
av sekretess inom vårdområdet m.m., som beräknas vara klar vid
årsskiftet.

Utskottet, som således kan konstatera att den i motionen upptagna
frågan redan är föremål för beredning inom regeringskansliet, anser
inte att det finns anledning för riksdagen att nu göra något särskilt
uttalande eller vidta någon åtgärd i saken. Med det anförda avstyrker
utskottet motion 1988/89:K437 (m, fp, c).

4. Sekretess för vissa uppgifter hos gymnasieskolans
intagningsnämnder

Motion

I motion 1987/88:K435 av Ingela Gardner (m) förordas att sekretess
införs för vissa uppgifter hos gymnasieskolans intagningsnämnder.

I motionen framhålls att det i vissa ärenden hos gymnasieskolans
intagningsnämnder åberopas uppgifter om den sökande eleven och
dennes anhöriga vilka är av den karaktären att de bör kunna beläggas
med sekretess. Motionären åsyftar i första hand ärenden där särskilda
skäl åberopas för intagning, trots att meriterna inte är tillräckliga ("fria
kvoten"). I dessa ärenden förekommer enligt motionären inte sällan
uppgifter gällande känsliga personliga förhållanden. Sådana uppgifter
är enligt motionen ofta av den karaktären att de är sekretessbelagda på
den avlämnande skolan, vare sig det är fråga om grundskola som
överlämnar uppgifterna till gymnasieskolan eller gymnasieskola som
överlämnar uppgifterna till vederbörande intagningsnämnd. Hos intagningsnämnden
blir uppgifterna emellertid offentliga. Motionären anser
det nödvändigt att uppgifter av detta slag skall kunna åberopas hos
intagningsnämnderna utan att berörda elever och föräldrar skall behöva
riskera att uppgifterna blir offentliga. Det i övrigt berättigade kravet
på insyn i nämndernas arbete måste på detta område vika för elevens
och familjens integritet. Motionären anser därför att sekretesslagen
snarast bör kompletteras med en bestämmelse som medför att uppgifter
som är sekretessbelagda i grundskolan och gymnasieskolan bibehåller
sin sekretess hos intagningsnämnderna.

1989/90: K U5

Gällande rätt m.m.

Enligt 7 kap. 9 § första stycket sekretesslagen gäller sekretess i grundskolan
och gymnasieskolan bl.a. för uppgifter inom den verksamhet
som bedrivs av skolpsykolog med ett omvänt skaderekvisit, dvs. presumtion
för sekretess. För uppgifter inom elevvården i övrigt i grundskolan
och gymnasieskolan gäller sekretess med ett rakt skaderekvisit,
dvs. presumtion för offentlighet. För verksamheten hos gymnasieskolans
intagningsnämnder finns inte någon särskild sekretessbestämmelse.
Enligt sekretesslagen gäller att sekretessen för en uppgift är knuten
till den skyddsvärda uppgiften och att sekretessen inte följer uppgiften
utanför det s.k. primära sekretessområdet (t.ex. den myndighet eller
verksamhet som anges i den bestämmelse i sekretesslagen som det är
fråga om); någon allmän regel om s.k. sekundär sekretess föreligger
inte. Det anförda innebär att uppgifter av ovannämnt slag hos intagningsnämnderna
är offentliga.

Under förarbetena till sekretesslagen diskuterades utförligt den generella
frågan om sekretessens spridning utanför det primära sekretessområdet
(sekundär sekretess). 1 valet mellan en generell regel om
sekundär sekretess eller speciella föreskrifter om sekretessens spridning
valdes alltså den senare linjen. Invändningarna mot den generella
lösningen sammanfattades av föredragande statsrådet på följande sätt
(prop. 1979/80:2, Del A, s. 75 f.).

Den viktigaste invändningen hänger samman med det förhållandet att
behovet av och styrkan i en sekretess inte kan bestämmas enbart med
hänsyn till sekretessintresset. Detta måste i varje sammanhang vägas
mot intresset av insyn i myndigheternas göranden och låtanden. Denna
avvägning kan mycket väl tänkas utfalla på annat sätt utanför det
område där den primära sekretessregeln gäller än innanför området.
Offentlighetsintresset kan med andra ord kräva att de uppgifter som
behandlades som hemliga hos den ena myndigheten är offentliga hos
annan myndighet som har inhämtat dem hos den förstnämnda. Jag
föreställer mig också att det är svårt att överblicka konsekvenserna av
en regel som innebär att sekretess sprider sig i kanske flera led från
myndighet till myndighet. En sådan regel måste också skapa svårigheter
vid tillämpningen. Fördelarna med en disposition av sekretessreglerna
som bygger på indelningen i förvaltningsområden går delvis
förlorade, om varje myndighet dessutom, i fråga om utifrån erhållna
uppgifter, måste beakta den sekretessreglering som i första hand gäller
för andra myndigheter. I en känsla av osäkerhet om rättsläget kan
tjänstemän välja att för säkerhets skull hålla tyst med uppgifter som
efter en korrekt bedömning är offentliga. Till detta kommer att en
allmän regel om sekretessens spridning antagligen måste förses med
förbehåll och undantag som gör regleringen för svårgripbar i den
praktiska hanteringen. Vad jag nu har anfört utgör också skäl mot att
införa generella regler om att sekretesskyddet för uppgift i allmän
handling skall bibehållas oavsett var handlingen befinner sig. En sådan
ordning skulle f.ö. skapa ytterligare tillämpningssvårigheter och
grändsdragningsproblem, i den mån det över huvud taget går att förena
den med sekretesslagens systematik. Det förtjänar slutligen nämnas att
något problem i fråga om sekretessens spridning inte aktualiseras i
fråga om de regler som utan begränsning sekretessbelägger uppgifter
med visst innehåll.

1989/90: KU5

Jag delar alltså åsikten att någon allmän regel om sekundär sekretess
inte bör införas i den nya sekretesslagen. Sekretessbehovet får i stället i
allmänhet tillgodoses vid utformningen av de primärt gällande sekretessbestämmelserna.
Denna metod bör givetvis tillämpas i så stor
utsträckning som möjligt. Härigenom får både lagstiftare och rättstillämpare
en säkrare uppfattning om hur långt sekretessen i olika fall
sträcker sig. Visserligen är det antagligt att metoden för med sig en del
luckor i sekretesskyddet. Denna konsekvens får emellertid accepteras.
Skulle det visa sig att sådana luckor föranleder praktiska olägenheter,
får erforderliga justeringar i de primära reglerna göras.

Bestämmelser om gymnasieskolans intagningsnämnder finns i 5 kap.
12 och 13 §§ skollagen (1985:1100). Lagens förarbeten (prop.
1985/86:10 s. 57 f. och 106, UbU 6) innehåller inga överväganden i
fråga om eventuell sekretess för uppgifterna hos intagningsnämnd.

Utskottets bedömning

I motion 1987/88:K435 (m) begärs att sekretess införs för vissa uppgifter
hos gymnasieskolas intagningsnämnd. Motionärens önskemål är att
sådana uppgifter hos grundskola eller gymnasieskola som omfattas av
sekretess enligt 7 kap. 9 § första stycket sekretesslagen — dvs. bl.a.
uppgifter inom den verksamhet som bedrivs av skolpsykolog — skall
bibehålla sin sekretess när de lämnas till sådan intagningsnämnd.

I det föregående har redovisats de överväganden som ligger till
grund för den reglering som i sekretesslagen valts i fråga om sekretessens
spridning utanför det primära sekretessområdet. Att någon sekretessbestämmelse
för uppgifter av aktuellt slag i ärenden hos gymnasieskolas
intagningsnämnd inte införts sammanhänger uppenbarligen
med att de intressen som bär upp offentlighetsprincipen i sådana
ärenden gör sig starkt gällande. Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motion 1987/88:K435 (m).

5. Konkursförvaltares rätt till
taxeringsrevisionspromemoria

Motion

I motion 1988/89:K404 av Bengt Harding Olson (fp) begärs att sekretesslagen
ändras så att konkursförvaltare får rätt att ta del av vid
taxerings- och skatterevision upprättade promemorior. I motionen
betonas vikten av att konkursförvaltaren har reella möjligheter att
fullgöra sin viktiga uppgift. Enligt motionen är en grundförutsättning
härför att konkursförvaltaren kan skaffa sig största möjliga information
om konkursgäldenärens ekonomiska förhållanden. En möjlighet är att
detta sker genom en särskild revision för konkursboets räkning och på
dess bekostnad. Enligt motionen är det emellertid en "genväg" att
konkursförvaltaren utnyttjar upprättade promemorior vid taxeringsoch
skatterevision. Sekretesslagens avfattning (9 kap. 2 §) torde dock
enligt motionären utgöra hinder häremot.

1989/90: KU 5

Gällande rätt

1989/90: KU5

Enligt 9 kap. 2 § första stycket punkt 1 gäller sekretess bl.a. i särskilt
ärende om kontroll beträffande skatt eller om säkringsåtgärd i samband
med sådan kontroll för uppgift om enskilds personliga eller
ekonomiska förhållanden. Sekretessen är absolut med vissa smärre här
icke aktuella inskränkningar.

I 14 kap. 4 § sekretesslagen stadgas som huvudregel att sekretess inte
gäller i förhållande till den enskilde själv och att den i övrigt helt eller
delvis kan efterges av honom. I domar av regeringsrätten under åren
1985, 1987 och 1988 har prövats huruvida konkursförvaltare med stöd
av denna bestämmelse har rätt att ta del av uppgifter avseende konkursgäldenär
i revisionspromemoria upprättad inom skatteförvaltningen
före konkursutbrottet. Genom domarna har klarlagts att konkursförvaltaren
inte får ta del av sådana uppgifter såvida inte konkursgäldenären
ger sitt samtycke och att det därvid inte har någon betydelse om
revisionspromemorian avser en fysisk eller juridisk person.

Utskottets bedömning

Riksskatteverket har i en nyligen avgiven framställning till justitiedepartementet
hemställt om en ändring av sekretesslagen av samma
innebörd som begärts i motion 1988/89:K404 (fp). I framställningen
föreslås således att konkursförvaltare ges rätt att ta del av en revisionspromemoria
som upprättats inom skatteförvaltningen beträffande konkursgäldenär,
oavsett om promemorian upprättats före eller efter
konkursutbrottet. Justitiedepartementet har skickat framställningen på
remiss. Mot bakgrund av det pågående beredningsarbetet anser utskottet
inte att det finns anledning för riksdagen att nu ta ställning till den
i motionen upptagna frågan. Med det anförda avstyrker utskottet
motion 1988/89:K404 (fp).

6. Översyn av vissa bestämmelser i
tryckfrihetsförordningen m.m.

Motioner

I motion 1988/89:K425 av Bo Hammar m.fl. (vpk) behandlas reglerna
om meddelarskydd m.m. Motionärerna anser att det — mot bakgrund
av vad som förekom vid det vittnesförhör vid domstol som i slutet av
år 1988 hölls på begäran av justitiekanslern med en journalist vid en
dagstidning om vem som lämnat journalisten uppgifter som publicerats
i tidningen — finns ett starkt behov att se över tryckfrihetsförordningens
bestämmelser om meddelarskydd, särskilt 3 kap. 3 §, och
sekretesslagens bestämmelser i 16 kap. om kvalificerad tystnadsplikt i
syfte att förstärka meddelarffiheten och anonymitetsrätten (yrkande 1).

Vidare anser motionärerna att den i förhållande till skrift tryckt i
Sverige något längre gående inskränkning i meddelarffiheten som

gäller för tidningar tryckta utomlands (13 kap. 5 § TF) avsedda för
spridning i Sverige bör borttas. Motionärerna anser att en översyn av
dessa bestämmelser bör komma till stånd (yrkande 2).

Sistnämnda fråga tas även upp i motion 1988/89:K811 av Ingegerd
Elm och Åke Gustavsson (båda s). I motionen begärs att riksdagen hos
regeringen begär förslag till sådan ändring i tryckfrihetsförordningen
att de bestämmelser som reglerar meddelarfriheten för svenska skrifter,
vilka trycks och utges i Sverige, utsträcks till att omfatta även utrikes
tryckta svenska skrifter som utges i Sverige.

Meddelarskyddskommittén

I tilläggsdirektiv (dir. 1989:3) till meddelarskyddskommittén (Ju
1988:03), beslutade den 2 februari 1989, tas de båda i motionerna
aktualiserade frågorna upp. Genom direktiven ges kommittén bl.a. i
uppdrag att överväga justeringar av 3 kap. 3 § 4 och 5 tryckfrihetsförordningen
(TF). 1 denna del anförs i direktiven bl.a. följande.

Enligt vad som tidigare gällde hade vittnesplikten generellt företräde
framför tystnadsplikten enligt TF. Genom den reform som beslutades
år 1976 ersattes den tidigare ordningen med en reglering som bygger
på en avvägning emellan de två viktiga samhälleliga intressen som står
mot varandra. Dessa är dels intresset att kunna beivra allvarlig brottslighet
m.m., dels skyddet för bl.a. massmediernas källor. För min del
anser jag att den avvägning som då gjordes fortfarande är i huvudsak
riktig. Det finns därför inte anledning att se över reglerna annat än i
begränsad utsträckning. Vad jag syftar på är främst att det kan behöva
undersökas i vad mån det är oklart vilka frågor som får ställas vid
förhör enligt 3 kap. 3 § 4 TF. Saken har diskuterats för det fallet att
en misstänkt person inte har velat vara anonym när han meddelat
uppgifter för publicering men det finns ett behov av att få bekräftat
huruvida han då har begått ett brott eller inte. I sammanhanget bör
också punkten 5 i samma paragraf uppmärksammas (jfr 36 kap. 8 §
andra stycket och 49 kap. 4 § första stycket 3 rättegångsbalken). Den
är en mera generell bestämmelse som kan vara tillämplig i olika
situationer.

Kommittén bör således överväga om det i klarhetens intresse finns
ett behov av att justera de nämnda bestämmelserna i 3 kap. 3 § TF.
Också motsvarande föreskrifter i den radiorättsliga regleringen bör tas
med i översynen.

Om kommittén finner att det behövs lagändringar, bör den lämna
förslag till sådana.

Vidare ges kommittén i uppdrag att överväga om TF:s särskilda föreskrifter
om skrifter som är tryckta utomlands är lämpligt utformade på
vissa punkter. Det gäller friheten att lämna meddelanden för publicering,
om det är fråga om skrifter som är huvudsakligen avsedda för
spridning här i landet, och att anskaffa uppgifter i sådant publiceringssyfte.

1989/90: KU 5

Utskottets bedömning

De båda i motionerna 1988/89:K425 (vpk) och 1988/89:K811 (s) aktualiserade
frågorna är, som nyss framgått, föremål för meddelarskyddskommitténs
överväganden. Kommittén beräknas avsluta sitt arbete i
månadsskiftet februari-mars 1990. Riksdagen bör inte föregripa kommitténs
överväganden i saken genom att nu ta ställning till de i
motionerna upptagna frågorna. Med det anförda avstyrker utskottet
motionerna 1988/89:K425 (vpk) och 1988/89:K811 (s).

7. Talerätten mot beslut varigenom framställning att
utfå allmän handling avslagits

Motion

1 motion 1987/88:K432 yrkande 1 av Göthe Knutson (m) yrkas att
riksdagen såsom vilande grundlagsändring antar ett i motionen framlagt
förslag till ändring av 2 kap. 15 § tryckfrihetsförordningen (TF).
Enligt förslaget skall talan mot statsråds beslut att vägra utge handling
eller ge inskränkande förbehåll i sökandens rätt att förfoga över
handlingen föras hos regeringsrätten i stället för som för närvarande
hos regeringen.

Till grund för motionsyrkandet anges bl.a. att det vore en fördel för
det politiska livet om regeringskansliet fick fasta normer när det gäller
vad som är hemligt och offentligt, en avvägning som enligt motionären
inte passar in i den politiska beslutsprocessen.

Gällande rätt m.m.

Enligt 2 kap. 15 § TF skall talan mot beslut av statsråd att avslå
begäran att få ta del av handling eller lämna ut allmän handling med
förbehåll föras hos regeringen. Besvärsbestämmelsen tillkom efter ett
förslag härom av konstitutionsutskottet (KU 1975/76:48, KU 1976/77:1)
i samband med behandlingen av prop. 1975/76:160 om nya grundlagsbestämmelser
angående allmänna handlingars offentlighet. Enligt då
gällande rätt kunde beslut av departementschef rörande avslag på
framställning att ta del av handling inte överklagas. I propositionen
föreslogs att den utvidgade besvärsrätten också skulle gälla statsråd som
inte är departementschef. I två motioner (fp resp. vpk) förordades att
besvärsrätt infördes över statsråds beslut av aktuellt slag. I motionerna
föreslogs som besvärsinstans regeringsrätten (fp-motionen) resp. konstitutionsutskottet
(vpk-motionen).

Utskottet anförde i saken bl.a. följande:

Tillgången till handlingar från regeringskansliet är självfallet av största
intresse när det gäller den bevakning av det offentliga livet som är det
yttersta ändamålet med offentlighetsprincipen. Prövningen av frågan
om utgivande av en allmän handling skall självklart göras utifrån de
grunder som uppställts härför i grundlag och annan lag. För att denna
prövning skall få största möjliga allsidighet är det dock enligt utskottets
mening motiverat med någon form av besvärsrätt också mot enskilt
statsråds beslut i sådana frågor. I vårt konstitutionella system är det

1989/90: KU5

enligt utskottets uppfattning mest följdriktigt att frågan i sista hand
avgörs av regeringen. Utskottet är således inte berett att tillstyrka
motionsyrkandena om att besvärsinstans skall vara domstol eller detta
utskott.

Två reservationer (fp resp. vpk) avgavs.

Utskottets bedömning

På förslag av utskottet infördes från den 1 januari 1978 rätt att
överklaga statsråds beslut att avslå begäran att fa ta del av handling
eller lämna ut allmän handling med förbehåll. I sina överväganden
angående vilket organ som skulle vara besvärsinstans hade utskottet
bl.a. att ta ställning till ett motionsyrkande av samma innebörd som
det nu aktuella, dvs. att regeringsrätten skulle vara besvärsinstans.
Utskottet uttalade emellertid att det i vårt konstitutionella system är
mest följdriktigt att frågan i sista hand avgörs av regeringen (KU
1975/76:48 s. 13). Enligt utskottets mening har det inte i ärendet
framkommit något som givit anledning att frångå detta ställningstagande.
Med det anförda avstyrker utskottet motion 1987/88:K432
yrkande 1 (m).

8. Regeringssammanträdenas ärendelistor
Motion

1 motion 1987/88:K432 yrkande 2 av Göthe Knutson (m) hävdas — i
motsats till den inom regeringskansliet rådande uppfattningen — att
den lista över regeringsärenden, som i regeringsammanträde deltagande
statsråd medför till sammanträdet, är att betrakta som allmän handling
sedan sammanträdet avslutats. Enligt motionen är nämligen handlingen
då — med de eventuella tillägg och ändringar som statsrådet gjort
under sammanträdet — att betrakta som upprättad. Enligt motionären
skall den därför efter sammanträdet återföras till berört departement
för arkivering. Motionären anser att riksdagen bör ge regeringen detta
till känna.

Gällande ordning

Det finns inga författningsbestämmelser om hanteringen av förteckningarna
över de ärenden som förekommer vid regeringssammanträdena.

Uppgifter om sådana förteckningar har tagits upp i statsrådsberedningens
handbok Protokoll och expeditioner i regeringskansliet (den
s.k. Gula boken). Nedan återges vissa av dessa uppgifter, varvid bortses
från de förteckningar som gäller ärenden i vilka beslutet skall tas in i
det s.k. huvudprotokollet.

Inför ett regeringsammanträde upprättar varje departement en förteckning
(föredragningslista) över de ärenden som hör till departementet.
Dagen före regeringssammanträdet delas ärendeförteckningarna ut
enligt sedvanlig rutin inom departementen samt tillställs protokollföra -

1989/90: KU5

ren och statsrådsberedningen. De ställs normalt samtidigt till massmediernas
förfogande. De exemplar av ärendeförteckningar som tillställs
resp. föredragande statsråd är kompletterade med en högerkolumn
innehållande uppgifter som anger vilka beslut föredraganden föreslår.
Efter sammanträdet samlar protokollföraren in dessa exemplar. Sedan
protokollföraren gjort erforderliga anteckningar och kompletteringar
sänds förteckningarna till resp. departements kontaktman. På grundval
av förteckningarna ges de beslut det gäller slutlig avfattning. Sedan
från ett departement samtliga beslut har expedierats upprättas inom
departementet ett s.k. underprotokoll. Detta innehåller regeringens
beslut och vad föredraganden eller något annat statsråd finner vara av
betydelse att anteckna inför ärendets avgörande. Underprotokollet och
den ursprungliga ärendeförteckningen sänds därefter över till protokollföraren.
För det fall att ärendeförteckningen kompletterats eller
ändrats vid regeringssammanträdet ersätts den dock av en ny version
innehållande ändringarna.

De ärendeförteckningar som slutligen översänds till protokollföraren
vid regeringssammanträdet innehåller ej uppgifter om fattade beslut
(saknar högerkolumn). Inom statsrådsberedningen upprättas därefter
huvudprotokoll till vilket fogas ärendeförteckningarna i deras slutliga
skick. Sedan huvudprotokollet blivit justerat kan departementen makulera
de föredragande statsrådens egna ärendeförteckningar.

I handboken görs följande uttalande angående frågan om ärendeförteckningarna
är att betrakta som allmänna handlingar (Gula boken
s. 12):

Om ärendeförteckningarna till ett visst regeringssammanträde bara
hade funktionen att utgöra en del av protokollet över besluten vid
sammanträdet, skulle de bli allmänna handlingar först då huvudprotokollet
har justerats, något som i allmänhet dröjer ganska länge. Före
denna tidpunkt föreligger inget protokoll. Som har nämnts i punkt 2
delas emellertid ärendeförteckningarna före regeringssammanträdet ut
inom departementen och ställs i stor utsträckning till massmediernas
förfogande. Förteckningarna måste därför rimligen betraktas som självständiga
handlingar som upprättas av bl.a. serviceskäl och som blir
allmänna handlingar i och med att de har färdigställts. Statsrådens
exemplar med tillfogade uppgifter om de beslut som föreslås intar en
särställning. De får anses vara sådana minnesanteckningar som inte
blir allmänna handlingar om de inte omhändertas för arkivering.

Sista meningen syftar på 2 kap. 9 § första stycket TF. Enligt denna
bestämmelse gäller att hos myndigheten tillkommen minnesanteckning
blir allmän handling om den expedieras eller om den tas om hand för
arkivering när ärendet har slutbehandlats.

I beslut den 29 oktober 1987 har regeringen avslagit en framställning
om utfående av statsråds exemplar av ärendeförteckningar som
ovan nämnts. Enligt beslutet får dessa ärendeförteckningar anses vara
sådana minnesanteckningar som avses i 2 kap. 9 § första stycket TF.
De har inte tagits om hand för arkivering och skall därför inte anses
som allmänna handlingar.

1989/90: KU5

Utskottets bedömning

1989/90: KU5

Med anledning av vad som anförts i motion 1987/88:K432 (m) om
vissa ärendeförteckningar har utskottet i det föregående lämnat en
utförlig redovisning av hanteringen inom regeringskansliet av förteckningarna
över de ärenden som förekommer vid regeringssammanträdena.
Utskottet delar den bedömning som regeringen gjort i frågan om
ärendeförteckningarna är att betrakta som allmänna handlingar. Det
anförda innebär att utskottet avstyrker motion 1987/88:K432 yrkande 2
(m).

9. Förbättrad tillgänglighet till regeringsprotokollen
Motion

I motion 1987/88:K432 yrkande 3 av Göthe Knutson (m) hemställs att
riksdagen begär förslag från regeringen som gör regeringsprotokollen
bättre tillgängliga för allmänheten. Enligt motionen innebär gällande
ordning bl.a. följande. Det är praktiskt taget omöjligt att fa del av
regeringsprotokollen tidigare än ett år efter det att de har upprättats.
Det tar fyra—fem månader innan alla departement expedierat sina
handlingar så att huvudprotokollet kan färdigställas. Därefter går handlingarna
till inbindning. Nästa åtgärd är att de inbundna handlingarna
går till riksdagen för granskning. Då de därifrån återkommer till
regeringskansliet har det gått nio till tolv månader från det att sammanträdet
ägt rum. Redan efter fem år går de därefter till arkivering.

Motionären hävdar att regeringskansliet tillämpar den ordningen att
uppgifter från ett regeringsprotokoll inte lämnas ut förrän protokollet
är i alla avseenden fullständigt. Hinder mot utlämnande anses föreligga
så länge någon handling, som skall ingå i protokollet, saknas. Detta
innebär enligt motionen en felaktig tillämpning av 2 kap. 7 § TF. I
motionen förordas vidare att huvudprotokollen arkiveras först efter tio
år, eftersom den onödigt tidiga arkivläggningen allvarligt försvårar
insynen i regeringskansliet.

Gällande ordning

Huvudprotokollet från ett regeringssammanträde består till största delen
av slutliga versioner av förteckningarna över de ärenden som
handläggs vid sammanträdet med uppgift om vem som har varit
föredragande i de olika ärendena. Huvudprotokollet innehålller vidare
uppgifter om närvarande statsråd, om ordförande och om protokollförare.
Undantagsvis tas i huvudprotokollet in regeringens beslut, nämligen
i ärenden som faller inom två eller flera departements verksamhetsområden,
främst gemensamma propositioner. Härvid tas också in i
huvudprotokollet vad föredraganden eller annat statsråd finner böra
antecknas till sammanfattning inför ärendets avgörande.

Inom varje departement upprättas ett s.k. underprotokoll. Dessa
innehåller regeringens beslut i fråga om alla ärenden utom det fatal i
vilka beslutet tas in i huvudprotokollet. Beträffande i underprotokollet

upptagna ärenden kan dessutom tas med vad föredraganden eller något
annat statsråd finner vara av betydelse att anteckna inför ärendets
avgörande. När samtliga departement har underrättat statsrådsberedningen
(protokollföraren vid regeringssammanträdet) om att underprotokollen
från ett regeringssammanträde är justerade, sammanställer
protokollföraren huvudprotokollet, skriver under det och ser till att
protokollet justeras.

Huvudprotokollet och underprotokollen i original sänds till konstitutionsutskottet
för granskning. Departementen har kvar dels kopior
av alla handlingar i de avgjorda ärendena, dels kopior av de ärendeförteckningar
som ingår i huvudprotokollet.

Beträffande arkiveringen av regeringens protokoll gäller följande.
Överlämnande av arkivhandlingar från departement till regeringskansliets
centralarkiv sker vid den tidpunkt som bestäms av den arkivansvarige
på departementet och chefen för centralarkivet. Överföringen
sker i de flesta departementen efter fem år. På motsvarande sätt
överenskommer chefen för centralarkivet och riksarkivet med stöd av
16 § förordningen (1976:1105) om arkiv hos regeringskansliet om när
handlingarna skall lämnas vidare till riksarkivet. Som regel sker detta
efter 15—20 år räknat från det att handlingarna överlämnades till
centralarkivet.

Utskottets bedömning

Med anledning av klagomålen i motion 1987/88:K432 (m) över regeringsprotokollens
tillgänglighet har utskottet i det föregående lämnat
en utförlig redovisning av hanteringen inom regeringskansliet av protokollen
över regeringssammanträdena och arkiveringen av dessa. Den
tillämpade ordningen innebär i och för sig att det kan ta lång tid
innan det blir möjligt för allmänheten att hos statsrådsberedningen få
ta del av huvudprotokollet från ett regeringssammanträde, eftersom
detta justeras först sedan samtliga underprotokoll från sammanträdet är
justerade. Detta är självfallet inte tillfredsställande. Utskottet utgår
ifrån att regeringen har sin uppmärksamhet riktad på frågan och i
möjligaste mån verkar för att tiden för huvudprotokollens färdigställande
förkortas. I sammanhanget vill utskottet dock framhålla att den
gällande ordningen i allmänhet inte torde innebära några olägenheter
eftersom hos varje departement finns dels kopior av departementets i
huvudprotokollen ingående ärendeförteckningar, dels själva handlingarna
i de ärenden som berör departementet. En enskild som önskar
skaffa sig information om visst ärende som avgjorts vid regeringssammanträde
kan alltså, i den mån sekretess inte lägger hinder i vägen,
göra detta genom att vända sig till det berörda departementet. Vad som
sålunda och i övrigt framkommit ger inte utskottet anledning att vidta
någon ytterligare åtgärd. Med det anförda avstyrker utskottet motion
1987/88:K432 yrkande 3 (m).

1989/90:KU5

10. Dataregister enligt 15 kap. 11 § sekretesslagen och
7 a § datalagen

Motion

I motion 1987/88:K432 yrkande 4 av Göthe Knutson (m) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att samtliga
departement och statsrådsberedningen snarast bör upprätta förteckningar
enligt sekretesslagen 15 kap. 11 § och 7 a § datalagen.

Enligt motionären har finansdepartementet först hösten 1987, dvs.
flera år för sent, upprättat beskrivningar enligt nyss angivna lagrum,
vilka beskrivningar alltjämt är ofullständiga.

Gällande bestämmelser m.m.

Enligt 15 kap. 11 § sekretesslagen skall varje myndighet för allmänheten
hålla tillgänglig beskrivning av de register, förteckningar eller
andra anteckningar hos myndigheten som förs med hjälp av automatisk
databehandling (ADB-register). Sådan skyldighet föreligger dock
inte i fråga om ADB-register som inte till någon del anses som allmän
handling hos myndigheten. Myndigheten är inte heller skyldig att
tillhandahålla beskrivning som uppenbarligen skulle vara av ringa
betydelse för enskildas rätt att ta del av allmänna handlingar hos
myndigheten. Bestämmelsen trädde i kraft den 1 juli 1982. I fråga om
ADB-register som börjat användas före ikraftträdandet skulle beskrivning
av angivet slag hållas tillgänglig senast den 1 januari 1983.

Bestämmelsen tillkom i syfte att göra det möjligt för den som vill ta
del av en myndighets allmänna handlingar som utgörs av ADBupptagningar
att fa en överblick över vilka ADB-upptagningar som är
tillgängliga för myndigheten på ett sådant sätt att han får rätt att ta del
av dem (prop. 1981/82:37, KU 21).

Enligt 7 a § datalagen skall hos den registeransvarige finnas en
aktuell förteckning över de personregister som han är ansvarig för.
Bestämmelsen trädde i kraft den 1 januari 1983. (Med personregister
avses register, förteckning eller andra anteckningar som förs med hjälp
av automatisk databehandling och som innehåller personuppgift som
kan hänföras till den som avses med uppgiften.)

Rättschefen i statsrådsberedningen har i en skrivelse till departementen
erinrat om den i de förut återgivna bestämmelserna angivna
skyldigheten att föra dataregister. De departement som omfattas av
dessa bestämmelser skall numera ha upprättat sådana register.

Utskottets bedömning

Med anledning av vad som i motion 1987/88:K432 (m) anförts i fråga
om statsdepartementens dataregister har utskottet infordrat dels de
rekommendationer i saken som rättschefen i statsrådsberedningen utfärdat
till departementen, dels de dataregister som justitie- och finansdepartementen
upprättat. Därvid har inte framkommit något som givit
utskottet anledning till något särskilt uttalande eller annan åtgärd. I

1989/90: K U5

sammanhanget skall nämnas att utskottet, som under senare år i sitt
granskningsarbete vid flera tillfällen tagit upp regeringens handläggning
av olika datafrågor, under 1985/86 års granskning uppmärksammade
att olika uppfattningar då rådde i regeringskansliet beträffande
registeransvaret för vissa register (se KU 1985/86:25 s. 25). Mot angiven
bakgrund överväger utskottet att i årets granskning återkomma till den
i motionen upptagna frågan. Med det anförda avstyrker utskottet
motion 1987/88:K432 yrkande 4 (m).

11. Offentlighetsprincipens tillämpning i
finansdepartementet

Motion

I motion 1987/88:K432 yrkande 5 av Göthe Knutson (m) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att inpasseringskontrollen
till finansdepartementet skall anses vara en del i dess
myndighetsutövning.

Motionären anför att ABAJB-vakterna vid ingången till finansdepartementet
kontrollerar vilka de personer är som begär att få ta del av
departementets allmänna handlingar. Enligt motionären hävdar finansdepartementets
expeditionschef att förfarandet inte innebär ett åsidosättande
av tryckfrihetsförordningens bestämmelser om förbud att, när
någon önskar ta del av allmän handling, efterforska vem denne är,
eftersom förbudet inte gäller för ABAB. Enligt motionen gäller emellertid
detta förbud även för ABAB, eftersom kontroll av besökare till
en myndighet utgör myndighetsutövning. Motionären framhåller att de
besökslistor som ABAB för med anteckningar om besökare tillhör
finansdepartementet och är att anse som allmänna handlingar.

I motionen hemställs vidare att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att varje tillämpning av offentlighetsprincipen
som förutsätter inlåsning av medborgare bör utmönstras av regeringen
(yrkande 6). Enligt motionären hålls det rum i vilket en besökande
hos finansdepartementets registratur tar del av allmänna handlingar
under ett sådant besök låst.

Gällande bestämmelser m.m.

I av regeringen utfärdade föreskrifter om säkerhetsskyddet i regeringskansliet
m.m. anges i 3 kap. (Tillträdesskydd) 24 § bl.a. följande: Om
någon som inte har blivit förhandsanmäld vill besöka registratorn i ett
departement för att ta del av innehållet i en handling, får personen
inte tillfrågas om sitt namn. Sedan kontakt tagits med registratorn skall
personen eskorteras till registratorskontoret. — Vad som sägs i första
stycket om besök hos registratorn gäller också besök hos någon annan
departementstjänsteman i syfte att ta del av innehållet i en handling.

I av ABAB utfärdade anvisningar för dess personal anges — under
rubriken Besökande till registrator — bl.a. följande:

1989/90: KU 5

För besök till registrator på departementet för att ta del av innehållet i
en handling gäller följande.

Tryckfrihetsförordningen garanterar var och en rätt att ta del av
allmänna handlingar. Den som vill ta del av en allmän handling hos
tex registratorn i ett departement behöver inte uppge varför han/hon
vill titta på handlingen. Detta medför också att den som vill besöka
registratorn i nyss angivet ärende inte behöver legitimera sig. De
rutiner som normalt gäller för besökskontrollen i regeringskansliet
kan alltså inte följas om den situation inträffar att någon säger sig vilja
besöka registrator för att ta del av innehållet i en handling. Istället
skall i det läget följande rutiner tillämpas:

-Fråga inte om personens namn eller dennes legitimation.

- Be den besökande vänta.

-Underrätta registrator.

-Tillkalla en kollega, orientera om situationen och be honom
eskortera den besökande till registratorn.

-Den eskorterande följer besökaren och ser till att endast registratorn
besöks och att den besökande sedan återvänder ut. — Eskortören
skall självfallet inte underrätta sig om vilken offentlig handling
besökaren är intresserad av eller fråga om namn eller legitimation.
-Flera besökare än som kan följas och övervakas bör inte tillåtas
besöka registratorn samtidigt.

-Drar besöket ut på tiden och den som utför eskorten behövs för
annan uppgift skall säkerhetsansvarig (säkchef/stf) rådfrågas om vi
kan slutföra eskorten och låta någon annan ta ansvaret för den
besökande. Denne ansvarar även för att besökaren följs ut.

Vad som här sägs om besök till registrator gäller också för besök hos
annan departementstjänsteman i syfte att ta del av innehållet i en
handling.

I beslut av regeringen den 15 september 1988 avslogs en begäran om
utfaende av kopior av AB AB-personals legitimationshandlingar och
namnbrickor under hänvisning till att handlingarna i fråga inte förvarades
hos finansdepartementet och därför inte var att anse som allmänna
handlingar enligt 2 kap. 3 § TF.

Vid kontakt med finansdepartementets expeditionschef med anledning
av uppgiften i motionen om inlåsning har bl.a. följande upplysts.
Den som hos registratorn i departementet önskar ta del av en allmän
handling får göra detta i ett särskilt avskärmat utrymme intill registratorn.
Detta utrymme har en egen ingång från trapphallen och förbindelse
med registratorskontoret genom en disk med glasfönster. Det är
försett med läs- och skrivfaciliteter. Tidigare var dörren till besöksutrymmet
försedd med ett lås som öppnades med en låsknapp från
registratorskontoret när en besökande bereddes tillträde till rummet
eller önskade lämna det efter avslutat besök. Efter en ombyggnad
våren 1989 har låsanordningen i dörren tagits bort, varför en besökare
numera kan komma in i och lämna rummet utan registratorns medverkan.

1989/90:KU5

Utskottets bedömning

I motion 1987/88:K432 (m) ifrågasätts om offentlighetsprincipen
tillämpas på ett korrekt sätt i finansdepartementet. Motionären hävdar
bl.a. att ABAB-vakterna vid ingången till finansdepartementet åsidosätter
tryckfrihetsförordningens bestämmelser genom att kontrollera vilka
de personer är som begär att få ta del av departementets allmänna
handlingar.

Utskottet, som från regeringskansliet erhållit vissa upplysningar i
saken, får anföra följande. Av 2 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen
framgår att envar skall äga fri tillgång till myndigheternas allmänna
och offentliga handlingar. Härav följer rätt att ta del av sådan handling
utan att vederbörande behöver uppge sitt namn eller syfitet med sin
begäran att få ta del av handlingen. Som framgår av de inhämtade
upplysningarna erinras härom i av regeringen utfärdade föreskrifter
om säkerhetsskyddet i regeringskansliet m.m. Vidare har ABAB låtit
utfärda anvisningar för sin personal vari lämnas tydliga riktlinjer för
hur en besökande som här avses skall behandlas för att ovannämnda
ordning inte skall åsidosättas. Utskottet anser de instruktioner för
ABAB-personalen som sålunda föreligger till fyllest. Utskottet, som
utgår ifrån att tillämpningen härav noggrant efterföljs, finner inte
anledning i denna del till något ytterligare uttalande eller annan
åtgärd. Med det anförda avstyrker utskottet motion 1987/88:K432 yrkande
5 (m).

Vad slutligen gäller vad som påtalats i motion K432 yrkande 6 (m)
om ordningen i samband med att besökare tar del av allmänna
handlingar i finansdepartementet har utskottet erfarit att nya rutiner
härvidlag numera införts. Motionen i denna del bör enligt utskottet
inte föranleda någon åtgärd. Motionsyrkandet avstyrks följaktligen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande förstärkt skattesekretess (uppgifter om taxerad
inkomst och förmögenhet)

att riksdagen avslår motion 1988/89:K416,

2. beträffande förstärkt skattesekretess (motiveringar i taxeringsärenden) att

riksdagen avslår motionerna 1987/88:K404 och 1988/89.K407,

res. 1 (m, fp, c)

3. beträffande skärpt sekretess för uppgifter i vapenregistret

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:K402, 1988/89:K413,
1988/89:K417 och 1988/89:K433,

4. beträffande sekretessen i förskolan och den obligatoriska
skolan

att riksdagen avslår motion 1988/89:K437,

5. beträffande sekretess för vissa uppgifter hos gymnasieskolans
intagningsnämnder

att riksdagen avslår motion 1987/88:K435,

res. 2 (m)

1989/90: KU5

6. beträffande konkursförvaltares rått till laxeringsrevisionspromemoria att

riksdagen avslår motion 1988/89:K404,

7. beträffande översyn av vissa bestämmelser i tryckfrihetsförordningen
m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:K425 och 1988/89:K811,

8. beträffande talerätten mot beslut varigenom framställning att
utfå allmän handling avslagits

att riksdagen avslår motion 1987/88:K432 yrkande 1,

9. beträffande regeringssammanträdenas ärendelistor
att riksdagen avslår motion 1987/88:K432 yrkande 2,

10. beträffande förbättrad tillgänglighet till regeringsprotokoll
att riksdagen avslår motion 1987/88:K432 yrkande 3,

11. beträffande dataregister enligt 15 kap. II § sekretesslagen
och 7 a § datalagen

att riksdagen avslår motion 1987/88:K432 yrkande 4,

12. beträffande offentlighetsprincipens tillämpning i finansdepartementet att

riksdagen avslår motion 1987/88:K432 yrkandena 5 och 6.

Stockholm den 21 november 1989
På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Catarina Rönnung
(s), Kurt Ove Johansson (s), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c),
Hans Nyhage (m), Sören Lekberg (s), Anita Modin (s), Torgny Larsson
(s), Ylva Annerstedt (fp), Bengt Kindbom (c), Bo Hammar (vpk), Hans
Leghammar (mp), Ulla Pettersson (s), Rosa-Lill Wåhlstedt (s) och Stig
Bertilsson (m).

Reservationer

1. Förstärkt skattessekretess (motiveringar i
taxeringsärenden) (mom. 2)

Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Hans
Nyhage (m), Ylva Annerstedt (fp), Bengt Kindbom (c) och Stig Bertilsson
(m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med "1
motionerna" och slutar med "och 1988/89:K407 (m)M bort ha följande
lydelse:

1989/90:KU5

Vad härefter angår motionerna 1987/88:K404 (m) och 1988/89:K407
(m), vari begärts förstärkning av skattesekretessen så att den även skall
gälla motiveringarna i beslut om avvikelse från självdeklaration, får
utskottet anföra följande.

Taxeringsförfarandet är en mycket omfattande myndighetsutövning
som berör större delen av befolkningen. De skattskyldiga har långtgående
skyldigheter att till ledning för taxeringen lämna uppgifter om
personliga och ekonomiska förhållanden. Bl.a. på grund härav är
huvudregeln inom beskattningsområdet att sekretessen är absolut, dvs.
något skaderekvisit finns inte och inte heller någon meddelarfrihet. I
samband med införandet av den nya sekretesslagen framhölls i förarbetena
att den då rådande sekretessnivån, som i princip innebar absolut
sekretess, borde bibehållas. Utformningen av 9 kap. 1 § sekretesslagen
har emellertid uppenbarligen medfört en ej förutsedd utveckling mot
minskad sekretess, som gör att syftet med den avsedda sekretessen på
skatteområdet till stor del förfelas. Detta har lett till att mycket
integritetskänsliga uppgifter som taxeringsnämnderna omnämnt i sina
motiveringar kan bli offentliga. Enligt utskottets uppfattning talar på
grund härav starka skäl för att motiveringarna till taxeringsnämndernas
beslut bör åtnjuta sekretesskydd. Riksdagen bör hemställa hos
regeringen om förslag till ändring av 9 kap. 1 § sekretesslagen i
enlighet med det ovan anförda.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

2. beträffande förstärkt skattesekretess (motiveringar i taxeringsår
enden)

att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:K404 och
1988/89:K407 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

2. Sekretess för vissa uppgifter hos gymnasieskolans
intagningsnämnder (mom. 5)

Anders Björck, Hans Nyhage och Stig Bertilsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "I det
föregående" och slutar med "motion 1987/88:K435 (m)" bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar motionärens bedömning att uppgifter av angivet slag
bör kunna åberopas hos gymnasieskolas intagningsnämnd utan att
berörda elever och föräldrar skall behöva riskera att uppgifterna blir
offentliga. Detta fordrar att sekretesslagen kompletteras med en bestämmelse
av innebörd att uppgifter som är sekretessbelagda i grundskolan
och gymnasieskolan bibehåller sin sekretess när de lämnas till
gymnasieskolas intagningsnämnd. Utskottet anser att regeringen snarast
bör återkomma till riksdagen med ett sådant förslag. Vad utskottet
sålunda anfört med anledning av motion 1987/88:K435 (m) bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

1989/90: KU 5

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

5. beträffande sekretess för vissa uppgifter hos gymnasieskolans
intagningsnämnder

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:K435 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Sekretessen i förskolan och den obligatoriska
skolan

Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anför:

Centerpartiet har i olika sammanhang föreslagit ändringar i gällande
sekretessreglering för att på skolans område — till gagn för den
enskilde eleven — åstadkomma ett förbättrat samarbete mellan bl.a.
föräldrar, skola, socialtjänst, ungdomsverksamhet och polis. Vi kan här
bl.a. hänvisa till reservation 2 i utskottets betänkande 1988/89:KU25
om vissa sekretessfrågor rörande skyddet för enskilds personliga förhållanden
m.m. Centerpartiet kommer noggrant följa utvecklingen på
detta område.

2. Översyn av vissa bestämmelser i
tryckfrihetsförordningen m.m.

Bo Hammar (vpk) anför:

Jag vill i detta avsnitt tillägga följande. Det är angeläget att meddelarskyddskommitténs
översyn så snart som möjligt leder fram till de
förändringar av tryckfrihetslagstiftningen m.m. som begärts i motion
1988/89:K425 (vpk).

3. Offentlighetsprincipens tillämpning i
finansdepartementet

Anders Björck, Hans Nyhage och Stig Bertilsson (alla m) anför:

Vi vill i förevarande avsnitt tillägga följande. Som ovan framgått har
utskottet inte företagit någon undersökning av hur de ifrågavarande
instruktionerna för ABAB-personalen har tillämpats. Vi överväger att i
annat sammanhang återkomma till denna fråga.

1989/90:KU5