Konstitutionsutskottets betänkande
1989/90:KU4
Vallagsfrågor
1989/90
KU4
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet ett antal motioner från den allmänna
motionstiden 1989 som berör vallagsfrågor. Motionerna rör röstning
i utlandet (K210), budröstning (K702, K708), vallokalens tillgänglighet
(K703), utjämningsmandat i valkretsindelade kommuner (K705,
K706, K709, K713), nomineringsförfarandet (K707), s.k. dubbelröstning
(K710), valkretsindelningar i Malmöhus län (K711) och valsedlar
på miljövänligt papper (K712). Utskottet har avstyrkt motionerna. Två
reservationer föreligger avseende budröstning (m, fp, c, mp) resp.
utjämningsmandat vid kommunfullmäktigval i valkretsindelade kommuner
(fp, c, vpk, mp). Ett särskilt yttrande (m) har avgetts rörande
utjämningsmandat.
Motionerna
1988/89:K210 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om svenska medborgares rösträtt i Schweiz och i
Förbundsrepubliken Tyskland.
1988/89:K702 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c) vari yrkas
att riksdagen beslutar att vallagen 11 kap. 3 § skall ha följande lydelse.
3 §
Väljare som — — — fyllt 18 år. Vårdare är den som yrkesmässigt
eller på ett därmed likartat sätt ger väljaren vård av mera varaktigt
slag. Sådan valsedelsförsändelse — — — följande sätt.
Väljaren lägger — — — för dem. Vårdare skall ange i vilket
vårdnadsförhållande han står till väljaren. Vittne skall — — — vara
vittne.
1988/89:K703 av Ingegerd Anderlund och Ingvar Björk (båda s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet dels av kartläggning av existerande
brister, dels av åtgärder för att göra alla vallokaler tillgängliga för alla.
1 Riksdagen 1989190. 4 sami. Nr 4
1988/89:K705 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (båda s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om övergång till ett enhetligt valsystem vid kommun-
och landstingsvalen.
1988/89:K706 av Karl-Göran Biörsmark och Bengt Harding Olson
(båda fp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i vallagen
som leder till att fasta mandat införs vid val till kommunfullmäktige,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i vallagen
som leder till att en 2 % spärr införs vid val till kommunfullmäktige.
1988/89:K707 av Karl-Göran Biörsmark och Bengt Harding Olson
(båda fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till
sådan ändring i vallagen att kandidat ej sätts upp på valsedel mot sin
vilja.
1988/89:K708 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
en lagändring som ger sambor samma rätt som gifta när det gäller
ombudsröstning vid allmänna val.
1988/89:K709 av Sten Andersson i Malmö (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar sådan ändring i vallagen att ett system med utjämningsmandat
tillämpas vid kommunfullmäktigeval i enlighet med vad som föreslagits
i motionen.
1988/89:K710 av Ewy Möller (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till sådan ändring i vallagens 10 kap. 1 § samt
13 kap. 3 och 4 §§ såvitt avser poströstning som föreslagits i motionen.
1988/89:K711 av Knut Wachtmeister och Rune Rydén (båda m) vari
yrkas att riksdagen beslutar om en ändring av valkretsindelningen i
Malmöhus län för val till riksdagen i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1988/89:K712 av Ingela Mårtensson och Hans Lindblad (båda fp) vari
yrkas att riksdagen beslutar att valsedlarna för 1991 års val trycks på
miljövänligt papper. Motiveringen återfinns i motion 1988/89:Fi712.
1988/89:K713 av Pär Granstedt (c) vari yrkas att riksdagen begär att
regeringen framlägger förslag om utjämningsmandat i de kommuner
som är indelade i valkretsar.
1989/90: KU4
2
Utskottet
1989/90: KU4
1. Röstning i utlandet
Motionen
I motion 1988/89:K210 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) föreslås att den
svenska regeringen på nytt tar upp förhandlingarna med regeringarna i
Schweiz och Förbundsrepubliken Tyskland om möjlighet för svenska
medborgare att avge sina röster — vid de svenska valen — i dessa
länder som i alla andra, nämligen hos svensk utlandsmyndighet.
Nuvarande förhållanden, m.m.
Förbundsrepubliken Tyskland tillåter inte röstmottagning hos utlandsmyndigheter.
Röstberättigade svenska medborgare som befinner sig där
har genom särskild lagstiftning sedan 1982 års allmänna val kunnat
sända sina valsedlar direkt till valnämnden med posten, s.k. brevröstning.
Inte heller Schweiz tillåter att utländska medborgare deltar i val
genom röstning hos utlandsmyndighet. Brevröstning har hittills inte
heller varit möjlig.
Riksdagen har inför de allmänna valen 1982, 1985 och 1988 antagit
lag om brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland. I proposition
1987/88:21 s. 27 med förslag till aktuell brevröstningslag uppgavs att
Förbundsrepubliken Tyskland inte ändrat ståndpunkt i fråga om utländska
medborgares röstning. Enligt propositionen bör brevröstningsförfarandet
ses som ett provisorium bl.a. med hänsyn till att förfarandet
medför att förhållandevis många röster inte kan godkännas på
grund av formella fel från väljarnas sida. Antalet brevröster har vid de
tre aktuella valen varit omkring 2 000 enligt vad som redovisas i
riksskatteverkets redovisning av erfarenheter m.m. från 1988 års allmänna
val. Andelen underkända brevröster var 1982 11 %, 1985 8 %
och 1988 13 %.
Vad gäller Schweiz har enligt vad riksskatteverket uppgivit frågan
om brevröstning aktualiserats inom utrikesdepartementet med anledning
av att Schweiz nyligen beslutat medge utländska medborgare rätt
att rösta per korrespondens i val i deras resp. länder. Frågan är
föremål för handläggning inom utrikesdepartementet.
Tidigare riksdagsbehandling
Frågor om möjligheterna att rösta för svenska medborgare som vistas i
Schweiz och Förbundsrepubliken Tyskland har tidigare behandlats av
riksdagen, senast våren 1988 (KU 1987/88:22), med anledning av
motioner med krav på att den svenska regeringen borde ta upp
förhandlingar med de berörda ländernas regeringar för att säkerställa
att svenska medborgare skall få samma möjligheter att avge sina röster
i dessa länder som i andra länder.
1* Riksdagen 1989190. 4 sami. Nr 7
Utskottet
1989/90: KU4
Som framgår av riksskatteverkets uppgifter har frågan om brevröstning
för röstberättigade bosatta i Schweiz aktualiserats inom utrikesdepartementet
med anledning av att man i Schweiz nyligen beslutat medge
utländska medborgare rätt att rösta per korrespondens i val i deras
resp. länder. Därigenom kommer de i Schweiz bosatta svenskarna inte
att behöva resa till annat land för att där rösta hos utlandsmyndighet.
Detta är enligt utskottet positivt. Vad gäller röstningsmöjligheterna för
svenskar i Förbundsrepubliken Tyskland gäller fortfarande det särskilda
brevröstningsförfarandet. Enligt vad utskottet erfarit övervägs för
närvarande förutsättningarna för att medge utländska medborgare rätt
att rösta hos sina utlandsmyndigheter.
Utskottet vill framhålla det angelägna i att utrikesdepartementet
liksom hittills allmänt verkar för att säkerställa att svenska medborgare
som är bosatta utomlands kan utöva sin rösträtt. Något särskilt tillkännagivande
till regeringen på sätt som föreslås i motionen anser utskottet
inte erforderligt. Motion K210 avstyrks.
2. Budröstning
Motionerna
I motion 1988/89:K702 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c)
hemställs att reglerna om budröstning ändras så att begreppet vårdare definieras
samt att den som avlämnar valsedelsförsändelse i egenskap av
vårdare skall ange i vilket vårdnadsförhållande han står till väljaren.
I motiveringen anförs att nuvarande ordning inte är tillfredsställande.
Risken för fusk och otillbörlig påverkan är för stor med nuvarande
regler, vilket ett antal överklaganden till valprövningsnämnden visat.
Vårdnadsförhållandet bör vara stabilt varaktigt och/eller av samhället
sanktionerat och kunna styrkas inför röstmottagaren. Motionärerna
anser vidare att det nyligen tagna riksdagsbeslutet om avskaffande av
institutet omyndigförklarande innebär nya omständigheter som gör att
användningen av vårdare som bud vid röstning med valsedelsförsändelser
kommer att öka. En del av dem som tidigare ej haft rösträtt
kommer troligen att behöva hjälp av t.ex. vårdare vid röstning.
I motion 1988/89:K708 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen om en lagändring som ger sambor samma rätt som gifta när
det gäller ombudsröstning vid allmänna val.
Motionärerna anför i motiveringen att valförfarandet på många sätt
förenklats genom åren. Nuvarande regler i vallagen jämställer inte
samboförhållande med äkta make. Vad gäller budröstning finns heller
inte sambor upptagna bland dem som får tjänstgöra som bud.
4
Gällande regler, m.m.
1989/90:KU4
Särskilda bestämmelser om röstning med valsedelsförsändelse återfinns
i 11 kap. vallagen. Enligt 3 § får väljare, som på grund av sjukdom,
rörelsehinder eller hög ålder ej kan inställa sig i vallokalen, lämna
valsedel genom bud. Bud får den vara som är väljarens barn, barnbarn,
feder eller moder eller syskon eller hans vårdare som fyllt 18 år. I
nämnda paragraf finns också detaljföreskrifter om valsedelsförsändelser.
Då valsedelsförsändelse mottas skall valförrättaren kontrollera att
försändelsen är i föreskrivet skick — 11 kap. 7 §. Bud som ej är känt
av röstmottagaren är skyldigt att legitimera sig — 8 §. Väljare som är
gift får lämna valsedel genom sin make — 1 §.
Tidigare behandling m.m.
Motionsyrkanden avseende budröstning har tidigare behandlats av
riksdagen, senast hösten 1987 (KU 1987/88:15). Då avslogs en likartad
motion under hänvisning till tidigare bedömning, varvid utskottet
framhöll vikten av att budröstningsförferandet och partiernas roll hålls
klart isär och att det var av särskild betydelse att de som medverkar i
röstningsförfarandet på vårdinstitutioner följer gällande regler. Det
kunde enligt utskottet förutsättas att de politiska partierna kommer att
verka för att de aktiva i det lokala valarbetet blir orienterade om
gällande föreskrifter. I en reservation (m, c, fp) yrkades bifall till
motionens lagförslag. Riksdagen följde utskottet.
Riksskatteverket har i sin utvärdering av erfarenheter från 1988 års
val bl.a. tagit upp frågan om valsedelsförsändelser. RSV anför i denna
del följande:
I 1 § regleras röstning genom make varvid ytterkuvert skall förses med
försäkran från väljaren och intyg av vittne. I 3 § regleras röstning
genom bud för väljare som på grund av sjukdom, rörelsehinder eller
hög ålder inte själv kan inställa sig i vallokalen. Även i detta fell skall
budet, som skall vara nära släkting eller vårdare, påteckna ytterkuvertet.
I 5 § regleras röstning genom lantbrevbärare varvid väljarens
försäkran och vittnes intygande skall finnas på ytterkuvertet. Vidare
skall lantbrevbäraren intyga att han mottagit försändelsen. I samtliga
fall skall ytterkuvertet förses med datum enligt 6 a §.
Som framgått av de refererade bestämmelserna är dessa olika för de
olika alternativa valsedelsförsändelserna. Detta medför att många försändelser
underkänns. De avgörande skillnaderna mellan makeförsändelse
och budförsändelse är att make inte själv behöver underteckna
försändelsen samt att budförsändelse endast får användas av väljare
som på grund av sjukdom, rörelsehinder eller hög ålder ej kan inställa
sig i vallokalen.
Något avgörande skäl för att make inte skall underteckna försändelsen
har RSV inte kunnat finna. Kritik har i många fall dessutom
anförts mot att samboförhållande inte jämställs med äkta make i dessa
sammanhang. Möjligheterna för valförrättare eller röstmottagare att
kontrollera äktamakeförhållande är dessutom obefintliga.
Kravet på sjukdom, rörelsehinder m.m. för att lämna valsedel genom
bud kan normalt inte kontrolleras av valförrättare eller röstmottagare.
Även för bud och vittnen kan det i många fall vara svårt att
avgöra om kriteriet för bud försändelse uppfylls.
Enligt RSVs bedömning kan en avsevärd förbättring åstadkommas
genom att make åläggs att underteckna försändelsen. Det kan i detta
sammanhang även ifrågasättas om kraven på sjukdom, rörelsehinder
eller hög ålder måste finnas vid budröstning med hänsyn till att dessa
förhållanden normalt inte kan kontrolleras.
Utskottet
Frågan om reglerna för budröstning genom vårdare har behandlats vid
ett flertal tillfällen med anledning av motioner, senast hösten 1988
(KU 1988/89:12). I den nu aktuella motionen 1988/89:K702 av tredje
vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c) framläggs förslag till sådan ändring
av 11 kap. 3 § vallagen att begreppet vårdare närmare definieras.
Risken för fusk och otillbörlig påverkan är enligt motionen för stor
med nuvarande regler. Den ökade budröstning som enligt motionärerna
kan förutsättas med anledning av det nyligen tagna riksdagsbeslutet
om avskaffande av institutet omyndigförklaring innebär nya omständigheter
som motiverar en precisering av bestämmelserna.
Utskottet har tidigare avstyrkt förslag om ändrade regler för budröstningsförfarandet
och i sammanhanget framhållit att det får förutsättas
att de politiska partierna kommer att verka för att de aktiva i det
lokala valarbetet blir orienterade om gällande föreskrifter. Frågan om
röstning med valsedelsförsändelser allmänt, alltså även de som avser
vårdare, har tagits upp av riksskatteverket i dess utvärdering av erfarenheterna
från 1988 års val. Verket har bl.a. pekat på att kravet på
sjukdom, rörelsehinder m.m. för att få lämna valsedel genom bud
normalt inte kontrolleras av valförrättare eller röstmottagare. Mot
bakgrund av att frågan kommer under övervägande inom justitiedepartementet
med anledning av RSV:s skrivelse och med hänvisning till
utskottets tidigare uttalanden avstyrker utskottet bifall till motion
K702.
1 motion 1988/89:K708 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) föreslås att
reglerna om röstning med valsedelsförsändelse bör ändras så att samboförhållande
jämställs med äkta make. Utskottet noterar alt riksskatteverket
i den nämnda utvärderingen erinrat om att det riktats kritik i
många fall mot att samboförhållande inte jämställs med äkta make i
valsammanhang. Utskottet delar motionärens uppfattning att det är
naturligt att samboförhållande även i valsammanhang bör vara jämställt
med äkta make. Mot bakgrund av att frågan kommer under
övervägande inom justitiedepartementet med anledning av riksskatteverkets
utvärdering anser utskottet inte påkallat med något särskilt
tillkännagivande till regeringen. Motion K708 avstyrks.
1989/90: KU4
6
3. Vallokalers tillgänglighet
1989/90: KU 4
Motionen
I motion 1988/89:K703 av Ingegerd Anderlund och Ingvar Björk
(båda s) begärs att riksdagen ger regeringen till känna att en kartläggning
bör ske av befintliga brister i vallokalens tillgänglighet för handikappade
samt att åtgärder vidtas för att öka tillgängligheten.
I motiveringen erinras om att det ofta uppstår praktiska problem för
äldre och handikappade i vallokalen med t.ex. höga trappor och
avsaknad av hiss. Valnämnderna bör åläggas att på ett bättre sätt vara
uppmärksamma på frågor om tillgänglighet.
Gällande regler m.m.
I varje kommun skall finnas en valnämnd. Valnämnden är på kommunal
nivå ansvarig för genomförande av val, och kommunen skall
tillhandahålla lämpliga vallokaler och erforderlig personal. Centrala
valmyndigheten (RSV) ger i föreskrifter och råd särskilda anvisningar.
Inför valet 1988 har RSV i valmeddelande sju avseende valnämndens
förberedelser anfört "att vallokalen bör om möjligt förläggas till byggnad
som är så utformad att handikappade personers möjligheter att
rösta underlättas. RSV har i sin utvärdering av erfarenheter från 1988
års allmänna val särskilt tagit upp frågan om handikappvänliga vallokaler.
Enligt RSV är flertalet vallokaler numera anpassade för handikappade.
Fråga om att på röstkorten redovisa vilka vallokaler som är
tillgängliga för handikappade har övervägts. Enligt verket kan dock
uppstå gränsdragningsproblem såväl för valnämnderna att lämna underlag
för informationen som för de röstberättigade vid bedömning av
informationen i det enskilda fallet. RSV tar som regel upp lokalfrågorna
och de handikappades situation i arbetet med förberedelser och
valutbildning. Ytterst är det dock de lokala praktiska förhållandena
som avgör.
Frågan om handikappanpassade vallokaler behandlades i proposition
1987/88:21 (s. 34) om ändring i vallagen m.m. Departementschefen
anförde i denna del bl.a. följande:
Det är naturligtvis ytterst angeläget att vallokalerna i görligaste mån är
handikappanpassade. Jag är emellertid medveten om att det inte inom
alla valdistrikt finns tillräckligt många lämpliga sådana lokaler att
tillgå. I dagens läge används ofta skolbyggnader som inte alltid uppfyller
kravet på handikappanpassade offentliga byggnader. Jag vill dock
betona vikten av att valnämnderna bemödar sig om att se till att de
lokaler som används för val så långt möjligt är handikappanpassade. I
den mån sådana vallokaler inte finns att tillgå bör valnämnden göra
sitt bästa för att finna vallokaler som ändå är så lättillgängliga som
möjligt för handikappade väljare.
Avslutningsvis vill jag också erinra om att frågan tidigare varit
aktuell bl.a. i riksdagen (se KU 1983/84:11 s. 5 f., 15) utan att riksdagen
ansett något särskilt initiativ från riksdagens sida vara behövligt.
Utskottet
1989/90: KU4
Som framgår av den lämnade redovisningen är det den kommunala
valnämnden som är ansvarig för tillhandahållande av vallokaler. Riksskatteverket
följer frågan och har i sitt informationsmaterial till valnämnderna
erinrat om att vallokal bör om möjligt förläggas till byggnad
som är så utformad att handikappade personers möjligheter att
rösta underlättas. Frågan om handikappanpassade vallokaler togs också
upp i proposition 1987/88:21. Några ytterligare åtgärder utöver dem
som riksskatteverket vidtagit föreslogs inte. Riksskatteverket har även i
årets utvärdering tagit upp handikappfrågan. Utskottet vill understryka
betydelsen av att riksskatteverkets rekommendationer följs av de lokala
valmyndigheterna.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att
frågorna fortlöpande uppmärksammas. Med hänsyn till redan vidtagna
åtgärder anser utskottet det inte erforderligt med något initiativ från
riksdagens sida. Med det anförda avstyrks motion K703.
4. Utjämningsmandat vid kommunfullmäktigval i
valkretsindelade kommuner
Motionerna
I motionerna 1988/89:K705 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt
(båda s), 1988/89:K706 av Karl-Göran Biörsmark och Bengt Harding
Olson (båda fp), 1988/89:K709 av Sten Andersson i Malmö (m) och
1988/89:K713 av Pär Granstedt (c) föreslås att valsystemet vid kommunfullmäktigvalen
ändras på så sätt att i valkretsindelade kommuner
mandat fördelas på fasta mandat och utjämningsmandat.
I motionerna hävdas att det med nuvarande system uppstår olägenheter
i valkretsindelade kommuner genom att partier kan erhålla
åtskilliga s.k. överskottsröster som inte ger någon effekt. 1 motion K706
föreslås vidare att det i kommunfullmäktigvalen införs en 2-procentsspärr.
Gällande regler m.m.
Enligt 2 kap. 9 § vallagen (1972:620) skall kommun indelas i valkretsar
om det i kommunen finns fler än 24 000 röstberättigade invånare
eller om det för kommunen skall utses minst 51 fullmäktige. Om
antalet röstberättigade invånare överstiger 6 000 får kommun indelas i
valkretsar. Annan kommun får indelas i valkretsar om synnerliga skäl
föreligger på grund av kommunens särskilt betydande utsträckning
eller liknande förhållanden. Vidare gäller för valkretsindelningen bl.a.
att valkretsarna skall utformas på sådant sätt att varje krets kan
beräknas utse minst 15 ledamöter i fullmäktige. Det är kommunfullmäktige
som beslutar om valkretsindelning, vars beslut dock skall
fastställas av länsstyrelsen. Någon småpartispärr finns inte. Viss spärreffekt
följer dock av det system som tillämpas vid fördelningen av
mandaten (jämkningen i uddatalsmetoden med 1,4 som första divisor).
I 1983 års demokratiberednings uppdrag ingick att pröva frågan om
förbättrad proportionalitet vid val av kommunfullmäktige i valkretsindelade
kommuner. Beredningen stannade för att föreslå att nuvarande
valsystem vid kommunfullmäktigvalen tillämpas tills ytterligare erfarenheter
vunnits. Ställningstagandet redovisades i en skrivelse till civildepartementet
den 30 juni 1985. Beredningen var inte enig. Tre ledamöter
(c, fp, vpk) reserverade sig till förmån för ett system med
utjämningsmandat utan procentspärr. I motiveringen anförde majoriteten
att de studier som gjorts visar att det nuvarande systemet fyller
högt ställda krav på proportionalitet. En övergång till valsystem med
fasta valkretsmandat och utjämningsmandat skulle endast medföra
vissa smärre förbättringar vad gäller proportionaliteten. Beredningen
ansåg inte tillräckliga skäl föreligga att frångå den överenskommelse
som träffades mellan de fyra största riksdagspartierna år 1975. Beredningen
ansåg inte heller att antalet mandat per valkrets borde höjas,
bl.a. med hänvisning till att större valkretsar är en nackdel ur demokratisynpunkt.
Behandling i riksdagen
I proposition 1986/87:91 om aktivt folkstyre i kommuner och landsting
behandlades frågan om det kommunala valsystemet. Civilministern
anförde (s. 59) att han liksom demokratiberedningen ansåg att det
går att åstadkomma en tillfredsställande proportionalitet med nuvarande
kommunala valsystem och att en eventuell förändring av detta
system måste bygga på ytterligare erfarenheter. Med hänvisning härtill
föreslogs inte några ändrade regler för beräkningen av mandat i
valkretsindelade kommuner eller någon höjning av minimiantalet
mandat i valkretsarna.
I motioner hade föreslagits ett införande av ett system med utjämningsmandat.
Utskottet (KU 1987/88:23) avstyrkte motionerna under
hänvisning till tidigare ställningstaganden i saken och tillstyrkte propositionen.
1 en reservation (fp, vpk) hemställdes att regeringen skulle tå
i uppdrag att utarbeta regler för övergång till ett system med utjämningsmandat
i valkretsindelade kommuner. I ett särskilt yttrande av de
moderata ledamöterna anfördes att frågan om utjämningsmandat och
småpartispärr borde ytterligare belysas i lämpligt sammanhang. Riksdagen
följde utskottet.
Utskottet
Frågor om införande av utjämningsmandat i valkretsindelade kommuner
har behandlats vid ett flertal tillfällen av riksdagen sedan det
nuvarande valsystemet infördes. Fråga om spärr vid val av kommunfullmäktige
har också aktualiserats i ett antal motioner. Som ovan
framgår utredde 1983 års demokratiberedning fråga om proportionalitet
vid val av kommunfullmäktige i valkretsindelade kommuner, men
majoriteten stannade för att inte föreslå någon ändring. De studier som
gjorts visade enligt beredningen att det gällande systemet fyller högt
ställda krav på proportionalitet. Tre ledamöter (c, fp, vpk) reserverade
1989/90: K U4
9
sig till förmån för ett system med utjämningsmandat utan procentspärr.
Regeringen ansåg i proposition 1986/87:91 om aktivt folkstyre
inte heller skäl föreligga för någon ändring innan ytterligare erfarenheter
vunnits. Utskottet (KU 1987/88:23) fann inte anledning att frångå
de tidigare ställningstagandena och den bedömning som gjorts i propositionen
vad avsåg utjämningsmandat med eller utan spärr. I en
reservation (fp, vpk) förordades en övergång till utjämningsmandat. 1
ett särskilt yttrande (m) anfördes att frågan, även omfattande spärr,
borde ytterligare belysas i lämpligt sammanhang. Riksdagen följde
utskottet. Med hänvisning till det anförda avstyrks motionerna K705,
K706, K709 och K713.
5. Nomineringsförfarandet
Motionen
I motion 1988/89:K707 av Karl-Göran Biörsmark och Bengt Harding
Olson (båda fp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag
till sådan ändring i vallagen att kandidat ej sätts upp på valsedel mot
sin vilja. Motionärerna erinrar om att den nu gällande fria nomineringsrätten
innebär att personer ibland mot sin vilja sätts upp som
kandidater på valsedlar. Detta förfaringssätt kan upplevas som stötande
för berörda personer och utgör intrång i den personliga integriteten.
Motionärerna hänvisar till den ändring i vallagen som trätt i kraft den
1 januari 1989 och som innebär att personer vilkas namn förekommer
på valsedlar, utan att de har samtyckt till detta, kan anmäla detta till
länsstyrelsen som för en förteckning över inkomna anmälningar. Motionärerna
anser att den nyligen beslutade ändringen inte eliminerar
problemet. Det bör därför införas en regel om att den person vars
namn sätts på valsedel först skall ha givit sitt samtycke därtill och att
namnet skall anses obefintligt om medgivande saknas.
Tidigare behandling m.m.
Folkstyrelsekommittén (SOU 1987:6) behandlade frågor om vissa problem
med den fria nomineringsrätten (s. 154). Utredningen stannade
för att föreslå ett system där den som mot sin vilja tagits upp på en
valsedel skall kunna anmäla detta och offentligt förklara att han inte
önskar kandidera. Utredningen avvisade tanken att sådana namn skulle
anses obefintliga vid röstsammanräkningen med hänsyn till att röstsammanräkningen
skulle bli komplicerad.
1 proposition 1987/88:22 lades kommitténs förslag i denna del fram.
Vid riksdagsbehandlingen väcktes en motion av Karl-Göran Biörsmark
och Börje Stensson (båda fp) av samma innebörd som den nu aktuella.
Utskottet (KU 1987/88:32) anslöt sig till kommitténs uppfattning och
tillstyrkte propositionen i denna del.
1989/90:KU4
10
Utskottet
1989/90: KU4
Det problem som ligger i att personer mot sin vilja kan föras upp på
valsedlar har som framgått nyligen varit föremål för överväganden i
riksdagen. Fr.o.m. den 1 januari 1989 gäller att person som mot sin
vilja satts upp på valsedel kan anmäla detta till länsstyrelsen. Avsikten
är att det skall skapas förutsättningar för information i valrörelsen om
sådana förhållanden. I motion 1988/89:K707 föreslås att namn på
kandidat som ej givit sitt medgivande skriftligen skall anses obefintligt
vid sammanräkningen. Mot bakgrund av den nyligen företagna prövningen
avstyrker utskottet motion K707.
6. Dubbelröstning
Motionen
I motion 1988/89:K710 av Ewy Möller (m) föreslås att den som utövat
sin rösträtt genom poströstning inte på nytt får utöva sin rösträtt i
vallokalen. Motionären anser att den s.k. ångerröstningen medför
olägenheter och försenar den preliminära rösträkningen i vallokalerna.
Om poströsterna var definitiva skulle de kunna läggas i urnorna under
valdagens gång.
Gällande regler m.m.
Bestämmelser om röstning i vallokal finns i 9 kap. vallagen. Valförrättarna
kontrollerar bl.a. att väljaren är upptagen som röstberättigad i
röstlängden och att han inte redan röstat. Valkuverten läggs därefter i
valurnorna. Poströster tillförs valmaterialet sedan röstningen avslutats
efter kontroller enligt 13 kap. 3 §. I det fall väljaren röstat i vallokalen
läggs poströsten åt sidan.
Riksskatteverket tog i sin utvärdering av erfarenheter från 1985 års
val upp bl.a. frågan om s.k. dubbelröstning. RSV förordade emellertid
inte att rätten att dubbelrösta skulle upphävas. Utvärderingen överlämnades
av justitiedepartementet till folkstyrelsekommittén som inte heller
föreslog några ändringar som rörde möjligheten till ångerröstning.
Utskottet
1 den nu aktuella motionen föreslås att den som redan poströstat inte
på nytt skall få utöva sin rösträtt på valdagen i vallokalen. Utskottet får
erinra om att denna fråga togs upp till behandling av riksskatteverket
med anledning av erfarenheter från 1985 års val men inte föranledde
förslag till några ändringar i vallagens regler. Utskottet finner inte
anledning tillstyrka motionsförslaget. Motion K710 avstyrks.
11
7. Valkretsindelningen i Malmöhus län
1989/90: KU 4
Motionen
I motion 1988/89:K711 av Knut Wachtmeister och Rune Rydén
(båda m) hemställs att riksdagen beslutar om ändring av valkretsindelningen
i Malmöhus län för val till riksdagen. Motionärerna anser att
nuvarande indelning är otidsenlig och bör göras om med hänsyn till
samhällsutvecklingen.
Gällande regler, m.m.
För val till riksdagen är riket indelat i 28 valkretsar. I de flesta fell
utgör länet en valkrets. Enligt 2 kap. 1 § vallagen utgör Malmö,
Helsingborg, Landskrona och Lunds kommuner en valkrets (fyrstadskretsen)
och Malmöhus län i övrigt en valkrets.
Tidigare behandling
Frågan om valkretsindelningen behandlades av personvals- och valkretsutredningen
(Ju 1974:19) som 1977 föreslog ny indelning i tre
geografiskt sammanhängande valkretsar. Förslaget utreddes vidare av
en särskild utredare som förordade (Ds Ju 1980:3) en sådan lösning.
Förslaget har inte fullföljts genom någon proposition.
Folkstyrelsekommittén (SOU 1987:6) hade i uppdrag att behandla
frågan. Kommittén lade emellertid inte fram något förslag till ändring
under hänvisning till att någon allmän uppslutning från partiernas sida
inte kunde skapas. Justitieminister Laila Freivalds anförde vid ett
frågesvar den 16 mars 1989 att hon inte avsåg ta något initiativ i frågan
med hänsyn till att förslaget nyligen prövats av folkstyrelsekommittén.
Utskottet
Motsvarande motionsförslag har behandlats vid ett flertal tillfällen
under senare år. Folkstyrelsekommittén utredde frågan men lade inte
fram något ändringsförslag under hänvisning till att någon allmän
uppslutning från partiernas sida inte kunde uppnås. Utskottet får med
hänsyn till att frågan nyligen varit föremål för parlamentarisk prövning
avstyrka motion K711.
8. Valsedlar på miljövänligt papper
Motionen
1 motion 1988/89:K712 av Ingela Mårtensson och Hans Lindblad
(båda fp) hemställs med hänvisning till motion 1988/89:Fi712 att riksdagen
beslutar att valsedlarna för 1991 års val trycks på miljövänligt
papper. Motionärerna anser att det borde vara en självklarhet att man
vid valet 1991 använder miljövänliga valsedlar.
12
Riksskatteverket
1989/90: KU4
Enligt uppgifter från chefen för riksskatteverkets valsektion har frågan
om användning av miljövänligt papper i det omfattande valmaterialet
varit aktuell i verket de senare åren. Redan vid valet 1988 företogs
upphandling av flertalet valsedlar och valkuvert med miljövänligt
papper. Endast de vita valsedlarna kunde inte då tas fram i miljövänligt
papper. Inför upphandlingen av material till 1991 års val torde
även de vita valsedlarna kunna bli miljövänliga. Ärendet har vissa
kostnadseffekter men man räknar med att frågan går att lösa.
Utskottet
Som framgår av den ovan lämnade redovisningen av uppgifter från
riksskatteverket har åtgärder redan vidtagits för användning av miljövänligt
papper i valmaterialet. Utskottet anser detta tillfredsställande.
Något särskilt initiativ från riksdagens sida är således inte erforderligt.
Motion K712 avstyrks under hänvisning härtill.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande röstning i utlandet
att riksdagen avslår motion 1988/89:K210 yrkande 5,
2. beträffande budröstning såvitt avser vårdare
att riksdagen avslår motion 1988/89:K702,
3. beträffande budröstning såvitt avser "sambo"
att riksdagen avslår motion 1988/89:K708,
4. beträffande vallokalens tillgänglighet
att riksdagen avslår motion 1988/89:K703,
5. beträffande utjämningsmandat i valkretsindelade kommuner
m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1988/89:K705, 1988/89:K706,
1988/89:K709 och 1988/89:K713,
6. beträffande nomineringsförfarandet
att riksdagen avslår motion 1988/89:K707,
7. beträffande dubbelröstning
att riksdagen avslår motion 1988/89:K710,
8. beträffande valkretsindelningen i Malmöhus län
att riksdagen avslår motion 1988/89:K711,
9. beträffande valsedlar på miljövänligt papper
att riksdagen avslår motion 1988/89:K712.
Stockholm den 17 oktober 1989
På konstitutionsutskottets vägnar
Olle Svensson
13
Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Catarina Rönnung
(s), Kurt Ove Johansson (s), Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s), Hans
Nyhage (m), Sören Lekberg (s), Torgny Larsson (s), Bo Hammar (vpk),
Hans Leghammar (mp), Ulla Pettersson (s), Rosa-Lill Wåhlstedt (s),
Stig Bertilsson (m), Ingela Mårtensson (fp), Lars Sundin (fp) och Hugo
Andersson (c).
Reservationer
1. Budröstning såvitt avser vårdare (mom. 2)
Anders Björck (m), Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage (m), Hans Leghammar
(mp), Stig Bertilsson (m), Ingela Mårtensson (fp), Lars Sundin
(fp) och Hugo Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Utskottet
har" och slutar med "motion K702" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill starkt understryka vikten av att så många som möjligt
kan avge sina röster i de allmänna valen. Olika former av budröstning
är härvidlag ett viktigt komplement till den personliga röstavgivningen.
Samtidigt är det av största vikt att skapa garantier för att riskerna för
otillbörlig påverkan vid budröstning undanröjs. Vidare är det av stor
betydelse att reglerna är så utformade, att röstmottagarna på så säkra
och likformiga grunder som möjligt kan avgöra om den som tjänstgör
som bud skall accepteras eller ej. Det är olyckligt med olikartad praxis
mellan olika röstmottagare. Tvister om valförrättarnas beslut kan dessutom
leda till överklaganden och i vissa fall omval.
Erfarenheten visar att problem särskilt uppkommit vad gäller budröstning
genom vårdare. Rena missbruk har förekommit, i några fall
beivrade vid domstol. Det har också i övrigt rått stor osäkerhet om vad
som skall avses med ett vårdnadsförhållande.
Genom den reform som leder till att institutet omyndigförklaring
upphört kommer i fortsättningen många av de personer som i dag är
omyndigförklarade att ha rösträtt. Detta leder till en ökning av budröstning
genom vårdare, varför det nu är särskilt motiverat att införa
vissa klargörande bestämmelser i vallagen. Dessa ökar rättssäkerheten
för den enskilde och underlättar för vaiförrättaren att avgöra om en
valsedelsförsändelse skall godtas eller avvisas.
Utskottet anser därför i likhet med vad som anförts i motionen att
det föreligger behov av att komplettera föreskrifterna i 11 kap. 3 §
vallagen på det sätt som föreslås i motion 1988/89:K702.
dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
2. beträffande budröstning såvitt avser vårdare
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:K702 beslutar att 11
kap. 3 § vallagen (1972:620) skall ha i bilaga som reservanternas
förslag betecknade lydelse.
1989/90: KU4
14
2. Utjämningsmandat vid kommunfullmäktigval i
valkretsindelade kommuner (mom. 5)
Bertil Fiskesjö (c), Bo Hammar (vpk), Hans Leghammar (mp), Ingela
Mårtensson (fp), Lars Sundin (fp) och Hugo Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Frågor
om" och på s. 10 slutar med "och K713" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är viktigt att åtgärder vidtas i syfte att
förbättra proportionaliteten i de kommunala valen. Demokratiberedningen
har i sin utredning av det kommunala valsystemet kommit
fram till att ett valsystem med fasta valkretsmandat och utjämningsmandat
skulle innebära större rättvisa. Beredningens majoritet ansåg
visserligen att en sådan förändring endast skulle ge smärre förbättringar.
I ett sammanhang som detta är det dock enligt utskottet angeläget
att varje möjlighet till förbättring tas till vara. Riksdagen bör därför nu
uppdra åt regeringen att utarbeta regler för övergång till ett valsystem
med utjämningsmandat i valkretsindelade kommuner. Utskottet förordar
således bifall till de i det föregående redovisade motionsyrkandena
gällande utjämningsmandat.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
5. beträffande utjämningsmandat vid kommunfullmäktigval i
valkretsindelade kommuner
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:K705,
1988/89:K706 yrkande 1, 1988/89:K709 och 1988/89:K713 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
1. Utjämningsmandat vid kommunfullmäktigval i
valkretsindelade kommuner (mom. 5)
Anders Björck, Hans Nyhage och Stig Bertilsson (alla m) anför:
Vårt ställningstagande till motionerna rörande ändrat valsystem i kommunfullmäktigval
i valkretsindelade kommuner innebär inte att vi
anser att denna fråga därmed skall läggas åt sidan. Vi är av den
uppfattningen att det vore värdefullt att i annat lämpligt sammanhang
få ytterligare belysta de effekter som införandet av utjämningsmandat
och någon form av småpartispärr för med sig.
1989/90:KU4
15
Förslag till
Lag om ändring i vallagen (1972:620)
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 3 § vallagen skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Reservanternas förslag till lydelse
11 kap.
Väljare, som på grund av sjukdom,
rörelsehinder eller hög ålder
ej kan inställa sig i vallokalen
för det valdistrikt där han är upptagen
i röstlängd eller, om han
vistas utomlands, hos närmaste utlandsmyndighet
där röstning äger
rum, får lämna valsedel genom
bud. Bud får den vara som är
väljarens barn, barnbarn, fader,
moder eller syskon eller hans vårdare
och som fyllt 18 år. Sådan
valsedelsförsändelse anordnas på
följande sätt.
Väljaren lägger för varje val
själv in sin valsedel i ett innerkuvert.
I närvaro av budet och ett
vittne lägger han sedan in iordningställda
innerkuvert i ett ytterkuvert
för valsedelsförsändelse
och tillsluter detta. Därefter tecknar
väljaren på ytterkuvertet försäkran
på heder och samvete att
han förfarit på detta sätt samt att
han av anledning som anges i första
stycket ej kan inställa sig för
röstning i vallokalen för valdistriktet
eller hos utlandsmyndigheten.
Budet och vittnet intygar
skriftligen att väljaren egenhändigt
undertecknat försäkran samt
att något förhållande som strider
mot innehållet ej är känt för dem.
Vittne skall ha fyllt 18 år. Väljarens
make eller barn eller makens
barn får ej vara vittne.
Väljare, som på grund av sjukdom,
rörelsehinder eller hög ålder
ej kan inställa sig i vallokalen
för det valdistrikt där han är upptagen
i röstlängd eller, om han
vistas utomlands, hos närmaste utlandsmyndighet
där röstning äger
rum, får lämna valsedel genom
bud. Bud får den vara som är
väljarens barn, barnbarn, feder,
moder eller syskon eller hans vårdare
och som fyllt 18 år. Vårdare
är den sorn yrkesmässigt eller på ett
därmed likartat sätt ger väljaren
vård av mer varaktigt slag. Sådan
valsedelsförsändelse anordnas på
följande sätt.
Väljaren lägger för varje val
själv in sin valsedel i ett innerkuvert.
I närvaro av budet och ett
vittne lägger han sedan in iordningställda
innerkuvert i ett ytterkuvert
för valsedelsförsändelse
och tillsluter detta. Därefter tecknar
väljaren på ytterkuvertet försäkran
på heder och samvete att
han förfarit på detta sätt samt att
han av anledning som anges i första
stycket ej kan inställa sig för
röstning i vallokalen för valdistriktet
eller hos utlandsmyndigheten.
Budet och vittnet intygar
skriftligen att väljaren egenhändigt
undertecknat försäkran samt
att något förhållande som strider
mot innehållet ej är känt för dem.
Vårdare skall ange i vilket vårdnadsförhållande
han står till väljaren.
1989/90: KU 4
Bilaga
16
Nuvarande lydelse
Reservanternas förslag till lydelse
Vittne skall ha fyllt 18 år. Väljarens
make eller barn eller makens
barn får ej vara vittne.
1989/90:KU4
Bilaga
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1990.
gotab 99151, Stockholm 1989