Konstitutionsutskottets betänkande
1989/90:KU36

Riksdagens arbetsformer

1989/90

KU36

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande ett tjugotal motioner från
allmänna motionstiderna 1989 och 1990. Dessutom tar utskottet vissa
initiativ med anledning av dels förslag från kammarkansliet, dels de
pågående försöken med förändrad budgetprocess och med förändrad
ordning för frågestunderna.

Utskottet föreslår att försöket med förändrad budgetprocess fortsätter
även under nästa riksmöte och därefter utvärderas. Sista tidpunkt för
avlämnande av anslagspropositionerna sätts våren 1991 till den 22
februari. Beträffande riksdagens organisation för uppföljning och utvärdering
föreslår utskottet att en utredning tillsätts av talmanskonferensen.
Utredningen skall särskilt undersöka frågan om ökad samordning
av utskottens och revisorernas verksamhet.

Utskottet förordar vidare att den s.k. 1-novemberregeln avskaffas.

Utskottet understryker dock vikten av att utskotten genom sammanträden
under riksmötesuppehållet färdigställer betänkanden som kan
behandlas när riksdagen börjar på hösten.

Beträffande utskottens ledamotsantal anser utskottet att ingen ändring
bör göras i riksdagsordningens huvudbestämmelse om minst 15
ledamöter i varje utskott. Däremot föreslås att den tilläggsbestämmelse
enligt vilken utskotten för närvarande skall bestå av 17 ledamöter får
ett annat innehåll. I bestämmelsen bör föreskrivas att ledamotsantalet
fastställs av riksdagen på förslag av valberedningen. Den nya bestämmelsen
skall börja tillämpas vid nästa utskottsval.

Därutöver föreslår utskottet två mindre justeringar i riksdagsordningens
regler om utskotten. Genom en förändring i reglerna om
utskottsval klargörs att utskottens mandatperiod upphör i och med att
den nyvalda riksdagen samlas. Vidare föreslås att storleken av den
utskottsminoritet som kan begära upplysningar eller yttrande förändras
från minst en tredjedel till minst fem.

Nuvarande ordning med frågestunderna förlagda till tisdagar föreslås
fortsätta även under 1990/91 års riksmöte.

Övriga motioner avstyrks av utskottet.

Till betänkandet är fogat reservationer rörande 1) finansmakten och
budgetprocessen (m), 2) organisationen av den statliga revisionen (m
+ fp), 3) reformering av riksdagens arbetsformer (mp), 4) riksdagens 1

1 Riksdagen 1989/90. 4 sami. Nr 36

Rättelse: S. 2 raderna 23-26 utgår

arbetsformer (c), 5) användning av tilltalsordet Du i kammardebatterna
(mp), 6) utskottens ledamotsantal (m), 7) utskottens sammansättning
(mp), 8) inrättande av miljöutskott (mp), 9) sanningsförsäkran
vid utskottsutfrågning (m + mp) och 10) utrikesnämndens sammansättning
(vpk + mp). Särskilda yttranden har avgetts beträffande 1)
organisationen av den statliga revisionen (c), 2) utskottsberedningen av
alkoholbeskattningen (mp), 3) beslut om offentlighet vid utskottsutfrågning
(c) och 4) jäv för utskottsledamöter (mp).

Motionerna

1988/89:K210 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utredning för att överväga riksdagens revisorers
ställning och verksamhet samt frågan om riksdagens kontrollmakt
i övrigt.

1988/89:K317 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen
beslutar tillsätta en parlamentarisk utredning om partiernas representation
i riksdagens utskott, som skall framlägga förslag härom till nästa
riksmöte.

1988/89:K327 av Anders Björck (m) vari yrkas att riksdagen beslutar
att 4 kap. 10 § andra stycket i riksdagsordningen skall ha följande

lydelse: "Begär minst en fjärdedel av ledamöterna i ett utskott

avsevärt men."

1989/90:K202 av förste vice talman Ingegerd Troedsson och Bengt
Harding Olson (m, fp) vari yrkas att riksdagen beslutar om sådan
försöksverksamhet att frågor som framställts av riksdagsledamot under
sommaruppehållet kan besvaras skriftligt i enlighet med vad i motionen
anförts.

1989/90:K215 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den statliga revisionen och om riksdagens kontrollmakt
i övrigt.

1989/90:K234 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att målsättningen om en över tiden balanserad
budget skall ges grundlagsmässigt uttryck,

2. att riksdagen beslutar att i anslutning till finansdebatten ramar
skall fastställas för utskottens förslag i anslagsfrågor,

3. att riksdagen beslutar att anslagsbeslut skall vara preliminära i
avvaktan på en samlad avvägning i finansutskottet, vilken sedan läggs
till grund för kammarens slutliga beslut om statsbudgeten,

1989/90: KU36

2

4. att riksdagen med ändring av lagen (1988:1387) om statens
upplåning beslutar att bemyndigandet till regeringen skall ange en
övre gräns, som inte får överskridas utan nytt riksdagsbeslut,

5. att riksdagen hos regeringen begär tilläggsdirektiv till budgetpropositionsutredningen
angående redovisning av senaste utfall för olika
budgetposter,

6. att riksdagen föreskriver och underlättar ett närmare samarbete
mellan riksdagens revisorer och finansutskottet beträffande redovisningsrevisionen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nödvändigheten av att följa uppställda regler för
budgetprocessen.

1989/90:K235 av Hugo Andersson (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om en översyn av arbetsformerna enligt vad
i motionen anförts angående kontroll av hur beslut verkställs.

1989/90:K236 av Hans Lindblad (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar
genomfora en egen granskning av metoder att förstärka riksdagens
förmåga att genomskåda statsförvaltningen och dess effekter i enlighet
med vad som anförts i motionen.

1989/90:K301 av Eva Goés och Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas att
riksdagen beslutar att socialutskottet skall bereda skattesatserna på
alkohol.

1989/90:K302 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk utredning
om en omläggning av budgetåret i enlighet med vad som anförts i
motionen,

2. att riksdagen beslutar att 4 kap. 12 § första stycket riksdagsordningen
skall ha följande lydelse: Utskott skall — — — skall vara
offentligt. Sådan offentlig utfrågning skall anordnas om minst en
tredjedel av utskottets ledamöter förenar sig därom,

3. att riksdagen ger talmanskonferensen i uppdrag att tillsätta en
parlamentarisk utredning om de förslag som framläggs i motionen om
riksdagsfria veckor, om ordningen för debatter och beslut i kammaren
samt om förbättrad information om riksdagens arbete,

4. att riksdagen uttalar sig för att de utredningar om riksdagens inre
arbete som pågår i skilda grupper skall inordnas i den ovan nämnda
utredningen.

1989/90:K303 av Håkan Holmberg och Lars Ernestam (fp) vari yrkas
att riksdagen beslutar förändra sin utskottsorganisation så att miljöfrågorna
hädanefter handläggs av ett särskilt miljöutskott.

1989/90:K306 av Helge Hagberg och Lars Svensson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utvärdering och uppföljning av riksdagsutskottens beslut.

1989/90: KU36

3

1989/90:K308 av Birgit Friggebo (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar
att motionsrätt om riktlinjer för den ekonomiska politiken skall föreligga
med anledning av en regeringsskrivelse om den ekonomiska
utvecklingen.

1989/90:K309 av Rune Thorén (c) vari yrkas att riksdagen beslutar
tillsätta en parlamentarisk utredning med uppgift att utreda och inkomma
till riksdagen med förslag om förändring av riksdagens arbetsår
enligt de riktlinjer som angivits i motionen.

1989/90:K311 av Anders Björck och Hans Leghammar (m, mp) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär att frågan om sanningsförsäkran
för dem som lämnar upplysningar till riksdagsutskott skyndsamt
utreds i syfte att framlägga lagförslag om sådan försäkran.

1989/90:K320 av Görel Bohlin (m) vari yrkas att riksdagen beslutar om
en omläggning av arbetsrutinerna i riksdagen i enlighet med vad som
anförts i motionen.

1989/90:K321 av Hans Leghammar (mp) vari yrkas att riksdagen beslutar
att ledamöter har rätt att på eget ansvar använda tilltalsordet Du i
kammararbetet.

1989/90:K325 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen tar ett initiativ för att utreda förutsättningarna för en
ändring av behandlingsordningen i riksdagen med anledning av regeringens
mera genomgripande propositioner,

2. att riksdagen låter utreda förutsättningarna för en ändring av
behandlingen av motioner som inte har föranletts av proposition,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om beslutsredovisning och uppföljning,

4. att riksdagen låter utreda förutsättningarna för en vitalisering av
kammardebatterna,

5. att riksdagen låter utreda förutsättningarna för utvidgad motionsrätt,

6. att riksdagen låter utreda förutsättningarna för att utvidga tiden
för riksmöte,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om hemliga handlingar och s.k. arbetspapper,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om deltagande i utrikesnämnden.

1989/90:K326 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen
beslutar att ändra tilldelningen av utskottsplatserna till riksdagens alla
utskott i enlighet med vad som yrkas i motionen.

1989/90:K327 av Åsa Domeij och Maria Leissner (mp, fp) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär lagförslag så att möjligheterna att
kombinera utskottsuppdrag och styrelseuppdrag i statliga verk begränsas
på det sätt som anförts i motionen.

1989/90: KU36

1989/90:K328 av Görel Thurdin (c) vari yrkas att riksdagen beslutar
utreda frågan om radiosändningar från kammardebatterna.

4

Utskottet

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet motioner rörande riksdagens
arbetsformer som i några fall väckts under allmänna motionstiden
1989 och i flertalet fell under årets allmänna motionstid. Dessutom
upptas frågan om förlängning av pågående försök med budgetprocessen
och med frågestunderna. Vidare tar utskottet initiativ till vissa ändringar
i fråga om utskottsvalen och uppskovsinstitutet med anledning av
framställningar från talmanskonferensen m.m.

Betänkandet har beretts inom utskottets arbetsgrupp för riksdagsfrågor
(se nedan).

Inledningvis vill utskottet redovisa pågående utredningsarbete på
riksdagsområdet. Här upptas endast sådana utredningar m.m. i vilka
riksdagsledamöter ingår.

Budgetpropositionsutredningen (C 1989:04). Regeringen beslöt den 23
februari 1989 att tillkalla en kommitté för att göra en översyn av
budgetpropositionens innehåll och utformning m.m. Kommittén beräknas
avge sitt slutbetänkande sommaren 1990. Ordförande i kommittén
är landshövding Björn Molin. Som ledamöter ingår bl.a. riksdagsledamöterna
Margit Gennser (m) och Iris Mårtensson (s).

Konstitutionsutskottets arbetsgrupp för riksdagsfrågor. Gruppen har sedan
1979 fungerat som ett mer eller mindre permanent utredningsorgan
för frågor rörande riksdagens arbetsformer. I arbetsgruppen ingår
sju ledamöter av konstitutionsutskottet, nämligen Olle Svensson (s),
ordf., Anders Björck (m), Kurt Ove Johansson (s), Birgit Friggebo (fp),
Bengt Kindbom (c), Bo Hammar (vpk) samt Hans Leghammar (mp).
Företrädare för kammarkansliet och förvaltningskontoret deltar som
experter i gruppens arbete.

Partigruppernas företrädare i talmanskonferensen. Förutom de uppgifter
som anges i riksdagsordningen har denna grupp initierat vissa åtgärder
och utredningar. Gruppen utgörs av Jan Bergqvist (s), Lars Tobisson
(m), Ingemar Eliasson (fp), Gunnar Björk (c), Bo Hammar (vpk) och
Inger Schörling (mp).

Referensgruppen för informationsfrågor. I gruppen ingår Olle Svensson
(s) ordf., Lars Ernestam (fp), Eva Goés (mp), Bengt Kindbom (c),
Göthe Knutson (m), Sören Lekberg (s) och Annika Åhnberg (vpk).
Dessutom finns i gruppen företrädare för kammarkansliet och förvaltningskontoret.

Riksdagens lokalkommitté. Riksdagens förvaltningsstyrelse beslöt den 8
februari 1989 tillsätta en parlamentarisk kommitté för de långsiktiga
lokalfrågorna. Resultatet från kommitténs arbete skall enligt direktiven
föreligga före 1990 års utgång. Kommittén har följande sammansättning:
Hans Gustafsson (s), ordf., Margareta Persson (s), Knut Billing
(m), Ingemar Eliasson (fp), Martin Olsson (c), Elisabeth Persson (vpk)

1989/90:KU36

5

och Kjell Dahlström (rap). Som adjungerade ledamöter ingår företrädare
för de fackliga organisationerna i riksdagen. Företrädare för
kammarkansliet, förvaltningskontoret och byggnadsstyrelsen ingår som
experter.

Riksdagens budgetprocess
Pågående försöksverksamhet

Riksdagen beslöt våren 1988 (KU 1987/88:43) att inleda försök med en
förändrad budgetprocess i riksdagen under innevarande mandatperiod.
Målsättningen för försöket med förändrad budgetprocess skulle vara att
budgetförslaget (utom kompletteringspropositionen) behandlas före
den 1 maj. För att uppnå detta mål var det önskvärt att budgetpropositionen
var mera fullständig än vad som varit fallet tidigare. Anslagspropositionerna
skulle under försöksperioden lämnas senast den 25 februari
i stället för den 10 mars. Med början i slutet av mars skulle sedan
ske en samlad behandling av varje utskottsområde av budgetförslaget.
Kompletteringspropositionen och andra ekonomiska åtgärdspaket skulle
under försöksperioden behandlas i finansutskottet efter hörande av
berörda utskott.

I ett av riksdagen godkänt betänkande hösten 1989 (1989/90:KU19)
redovisade utskottet en utvärdering som gjorts av hur försöket utfallit
under våren 1989. Utskottet ansåg att erfarenheterna var tillräckligt
goda för att man skulle låta försöksverksamheten fortsätta under
1989/90 års riksmöte på ungefär samma sätt som tidigare. Genom ett
uttalande till regeringen borde riksdagen ånyo understryka vikten av
att budgetpropositionen är fullständigare än för närvarande. I fråga om
tidpunkten för framläggande av anslagspropositioner hade utskottet
kommit fram till att en tidigareläggning borde ske. En lämplig tidpunkt
var enligt utskottet den 10 februari. Med hänsyn till att tidsplaneringen
för propositionsavlämnandet våren 1990 redan inletts i regeringskansliet
borde denna tidsgräns dock inte gälla under 1989/90 års
riksmöte. När det gällde budgetens behandling i kammaren var enligt
utskottet en ökad ämnesmässig koncentration önskvärd. Detta behövde
dock inte innebära att ett visst utskotts hela område behandlas vid ett
och samma tillfälle, utan en viss ämnesmässig uppdelning kan ske.

Frågan om budgetpropositionens fullständighet har också behandlats
i både 1989 och 1990 års granskningsbetänkanden (1988/89:KU30 s. 12
resp. 1989/90:KU30 s. 23). Utskottet har därvid uttalat att det är
betydelsefullt att budgetpropositionen är så heltäckande som möjligt
för att riksdagens ledamöter skall fa möjlighet att redan under den
allmänna motionstiden i januari ta ställning till den ekonomiska
politik som regeringen avser att föra under i första hand det kommande
budgetåret. I 1990 års granskningsbetänkande konstateras att någon
förbättring inte skett i detta års budgetproposition när det gäller
fullständigheten. Åtgärder måste därför vidtas av regeringen för att
åstadkomma en mer heltäckande budgetproposition.

1989/90:KU36

6

Motionen

1 motion 1989/90:K234 av Lars Tobisson m.fl. (m) behandlas finansmakten
och budgetprocessen. Som ett led i att skapa en stramare
budgetprocess föreslås att en föreskrift införs i grundlagen av innebörd
att statsbudgeten skall vara balanserad över tiden. För att göra riksdagens
budgetarbete mer sammanhållet och konsekvent föreslås vidare i
motionen att finansutskottet åläggs att föreslå ramar för olika utgiftsområden,
vilka efter riksdagens beslut skall utgöra riktlinjer för
fackutskottens fortsatta prövning. Dessutom anser motionärerna att det
finns skäl att låta de olika utgiftsbesluten vara preliminära i avvaktan
på att finansutskottet vidtar från ekonomisk-politisk synpunkt erforderliga
korrigeringar och sedan förelägger kammaren ett slutligt budgetförslag
för antagande.

Motionärerna anser vidare att riksdagens årliga bemyndigande enligt
lagen (1988:1387) om statens upplåning bör vara försett med en
beloppsgräns som inte får överskridas utan nytt riksdagsbeslut. För att
skapa bättre förutsättningar för en bättre uppföljning och utvärdering
av budgetbesluten från riksdagens sida föreslås att föregående års
budgetutfall skall redovisas i budgetpropositionen för varje anslag.
Vidare bör ett närmare samarbete i redovisningsrevisionellt avseende
etableras mellan riksdagens revisorer och finansutskottet.

Slutligen framhåller motionärerna nödvändigheten av att följa uppställda
regler för budgetprocessen. Bl.a. hävdas att om budgetförslaget
är fullständigt när det överlämnas till riksdagen kan budgetbehandlingen
klaras under en kortare tid.

Yttrande

Finansutskottet har yttrat sig över motionen (1989/90:FiU5y, bilaga

2 )■

I yttrandet erinrar finansutskottet inledningsvis om att riksdagen har
betydligt större formella möjligheter än flertalet andra parlament att
besluta om ändrade utgifter och inkomster. En genomgång av vilka
förändringar som faktiskt skett under riksdagsbehandlingen visar emellertid
att avvikelserna från regeringens förslag varit relativt få och ofta
av mindre omfattning. Skulle emellertid utvecklingen under riksdagens
budgetarbete komma att avvika från den som föreslagits i budgetpropositionen
och särpropositionerna är enligt finansutskottet möjligheterna
för riksdagen att korrigera eller vända en sådan utveckling
utomordentligt små.

Finansutskottet delar motionärernas uppfattning att detta inte är en
tillfredsställande ordning. Det finns därför goda skäl att se över riksdagens
beslutsfattande i budgetfrågor. Finansutskottet anger att utskottet
med anledning av ett förslag från riksdagens revisorer (förs.
1989/90:11) och i samband därmed väckta motioner har förordat att
riksdagen genom talmanskonferensens försorg tillsätter en arbetsgrupp
med uppgift att se över riksdagens roll i budgetprocessen
(1989/90:FiU39). Utskottet anser att den problemskrivning som motionärerna
gör bör ingå som bakgrundsmaterial för detta arbete.

1989/90:KU36

7

När det gäller motionärernas konkreta förslag skulle de enligt finansutskottet
innebära förbättringar i vissa avseenden. Utskottet ser
emellertid flera komplikationer med förslagen.

Krav på grundlagsmässiga regler rörande statsbudgetens balansering
ser finansutskottet som en bristande tilltro till statsmakternas vilja och
förmåga att av egen kraft sätta gränser för statsutgifternas stegring och
vid varje tillfälle finna en rimlig avvägning mellan inkomster och
utgifter. Konstitutionsutskottet bör därför enligt finansutskottet avstyrka
yrkande 1 i motionen. I en avvikande mening (m) framhålls att det
finns skäl att återinföra en föreskrift i grundlagen om att statsbudgeten
skall vara balanserad över tiden.

Förslaget om ramar för olika utgiftsområden fördes fram av folkstyrelsekommittén
i betänkandet Folkstyrelsens villkor (SOU 1987:6).
Finansutskottet erinrar om att konstitutionsutskottet avstyrkte (KU
1987/88:43) detta förslag med motiveringen att det är tveksamt om
denna metod för styrning av budgetarbetet skulle vara verkningsfull.
Den skulle också innebära att det utskott — finansutskottet — som
skulle föreslå riksdagen att anta sådana ramar i praktiken fick en
överordnad ställning i förhållande till andra utskott. Enligt finansutskottet
skulle även i övrigt förslaget få mycket långtgående konsekvenser.
Utskottet är inte berett att tillstyrka yrkande 2, innan dessa frågor
är närmare utredda.

Förslaget att endast låta utgiftsbesluten vara preliminära har finansutskottet
viss förståelse för mot bakgrund av det relativt utdragna
budgetarbete som sker i riksdagen. Det finns emellertid även andra sätt
att komma till rätta med dessa svårigheter. Om budgetpropositionen
utformas som ett komplett budgetförslag utan öppna punkter och om
kompletteringspropositionen begränsas till ett minimum av åtgärder
underlättas den samlade behandlingen. Finansutskottet vill därför för
närvarande, innan en grundligare genomgång gjorts av vilka alternativ
som finns, inte förorda den av motionärerna förordade modellen.
Yrkande 3 avstyrks.

När det gäller upplåningsbehovet och bestämmandet av statsskuldens
storlek sker den reella prövningen av detta i samband med riksdagens
budgetarbete. Finansutskottet ser mot denna bakgrund inte något behov
av att riksdagen, som föreslås i yrkande 4, årligen fastställer en
beloppsgräns för den statliga upplåningen. Enligt en avvikande mening
(m) bör riksdagens årliga lånebemyndigande vara försett med en
beloppsgräns, som inte får överskridas utan nytt riksdagsbeslut.

Förslaget att föregående års budgetutfall skall redovisas i budgetpropositionen
för varje anslag övervägs enligt vad finansutskottet erfarit i
budgetpropositionsutredningen. Utskottet anser mot denna bakgrund
att något initiativ från riksdagens sida inte är påkallat med anledning
av motionens yrkande 5.

När det gäller förslaget om redovisningsrevisionelit samarbete mellan
riksdagens revisorer och finansutskottet (yrkande 6) hänvisar finansutskottet
till att en särskild utredare fått i uppdrag att studera hur
redovisningsrevisionen bättre skall utnyttjas i utvärderingsarbetet i
framtiden.

1989/90: KU36

8

Vad slutligen gäller utformningen av budgetpropositionen (yrkande
7) anger finansutskottet att utskottet så sent som i april 1990 behandlat
denna fråga (1989/90:FiU20). Utskottet ser mot denna bakgrund inte
anledning för riksdagen att nu göra några uttalanden i frågan.

Utskottet

Det försök med förändrad budgetprocess i riksdagen som pågått under
innevarande mandatperiod bör enligt utskottet fortsätta även .under
nästa riksmöte.

Tidpunkten den 10 februari som gräns för avlämnande av anslagspropositioner
berörs i en promemoria från rättschefen i statsrådsberedningen.
I promemorian framhålls bl.a. att en ytterligare beskärning
av tidsutrymmet mellan budgetpropositionens avlämnande och slutdatum
för särpropositionerna ger uppenbara svårigheter att kunna utarbeta
och färdigställa förslagen för behandling i riksdagen samma vår.
Rättschefen hänvisar också till att budgetpropositionsutredningens förslag
bör avvaktas, innan några förändringar genomförs.

Utskottet har erfarit att frågan om tidpunkten för budgetförslagens
överlämnande till riksdagen diskuteras inom budgetpropositionsutredningen
bl.a. med anledning av riksdagens upprepade krav att erhålla
en mer fullständig budgetproposition.

Utskottet vill ånyo understryka kravet på en mer fullständig budgetproposition
och förutsätter att regeringen villfar detta krav. Under
förutsättning av att detta krav uppfylls, skulle det vara möjligt att sista
tidpunkt för avlämnande av anslagspropositioner tidigarelades ytterligare.
Med hänsyn till budgetpropositionsutredningens arbete bör dock
ingen förändring genomföras nu. Med anledning av att den 25 februari
nästa år infaller under en sammanträdesfri vecka föreslår utskottet att
"stoppdatum" sätts till den 22 februari. I övrigt föreslås att försöksverksamheten
fortsätter som tidigare.

Utskottet vill redan nu avisera att inför den slutliga utvärdering av
försöket som avses göras under 1991 kommer synpunkter på erfarenheterna
att inhämtas från samtliga utskott.

Frågan om finansmakten och budgetprocessen tas upp i motion K234.
Motionen ges en ingående behandling i det yttrande som inhämtats
från finansutskottet. Utskottet kan därför nöja sig med att understryka
vissa synpunkter.

Utskottet delar motionärernas allmänna utgångspunkt att det krävs
en ökad samordning av budgetarbetet i riksdagen. Detta är också ett av
syftena med det pågående försöket med förändrad budgetprocess i
riksdagen. Genom att budgetarbetet i detta försök bör vara avslutat till
den 1 maj ges regering och riksdag tidsmässigt utrymme till de
korrigeringar som den tidigare processen kan ha gett anledning till.
Finansutskottets möjligheter att föreslå samordnande åtgärder ökar
genom att kompletteringspropositionen och andra förslag med ekonomiskt-politiskt
syfte i sin helhet bereds i detta utskott. När denna
försöksverksamhet har utvärderats och resultatet av budgetpropositionsutredningens
arbete samt av arbetet i den utredning som nu finansut -

1989/90: KU36

9

skottet föreslår riksdagen att tillsätta föreligger får en samlad bedömning
göras av behovet av samordningsåtgärder på det budgetpolitiska
området.

När det gäller motionens konkreta förslag ställer sig utskottet liksom
finansutskottet avvisande. Att i grundlagen föra in en målsättning om
en över tiden balanserad budget torde vara tämligen verkningslöst eller
rent av försvåra möjligheterna att föra en rationell ekonomisk politik.
Yrkande 1 i motionen avstyrks.

Tanken på ramar för olika utgiftsområden har utskottet, som ovan
framgått, avvisat tidigare. Utskottet vidhåller denna ståndpunkt och
avstyrker yrkande 2.

Förslaget att låta utgiftsbesluten vara preliminära anser utskottet
liksom finansutskottet inte vara något bra sätt att förbättra samordningen
av budgetprocessen. En fullständigare budgetproposition och förbättrade
möjligheter till korrigeringar i budgetarbetets slutfas är enligt
utskottet bättre metoder. Yrkande 3 avstyrks.

När det gäller förslaget att årligen fastställa en beloppsgräns för den
statliga upplåningen delar utskottet finansutskottets avvisande hållning
och avstyrker yrkande 4.

I fråga om yrkandet 5 (redovisning av föregående års budgetutfall i
budgetpropositionen) kan utskottet nöja sig med att instämma i finansutskottets
avstyrkande.

När det gäller frågan om etablerandet av ett närmare redovisningsrevisionellt
samarbete mellan riksdagens revisorer och finansutskottet
vill utskottet framhålla att riksdagens revisorer är huvudsakligen inriktade
på en övergripande förvaltningsrevisionen granskning. Sambandet
mellan redovisningsrevision och förvaltningsrevision i utvärderingssammanhang
gör dock att frågan kan komma att beröras av den
utredning om en ökad samordning av utskottens och revisorernas
verksamhet som utskottet föreslår i nästa avsnitt. Yrkande 6 avstyrks.

Utskottet delar slutligen helt motionärernas uppfattning om nödvändigheten
av att följa uppställda regler för budgetprocessen. Riksdagen
har i skilda sammanhang och vid upprepade tillfällen riktat kritik mot
regeringen för att budgetpropositionerna är ofullständiga, anslagspropositionerna
försenade och kompletteringspropositionen innehåller
alltför många inslag som saknar ekonomisk-politisk innebörd. Utskottet
finner det inte nu meningsfullt att upprepa dessa uttalanden utan
föreslår att budgetpropositionsutredningens arbete avvaktas. Yrkande 7
avstyrks.

Revision, utvärdering m.m.

Motionerna

I motionerna 1988/89:K210 yrkande 11 och 1989/90:K215 yrkande 11
av Bengt Westerberg m.fl. (fp) föreslås att en utredning tillsätts för att
överväga frågan om den statliga revisionens ställning och verksamhet,
konstitutionsutskottets verksamhet samt frågan om riksdagens kontrollmakt
i övrigt. Enligt motionen kan det från konstitutionella utgångs -

1989/90: KU36

10

punkter ifrågasättas om inte ansvaret för den statliga kontrollen av
förvaltningen i högre grad än nu bör ligga på riksdagen. Ett överförande
av hela revisionsverksamheten inom riksrevisionsverket till riksdagen
bör prövas. Vidare bör i samband med införandet av treårsbudgetering
ges utrymme för utskotten att ägna sig mer åt att granska utfallet
av satsade resurser och stiftade lagar. Konstitutionsutskottets arbete
behöver enligt motionen reformeras och förstärkas med ytterligare
resurser.

Enligt motion 1989/90:K235 yrkande 1 av Hugo Andersson (c) bör
sådana förändringar vidtas i riksdagens arbetsformer att en bättre
kontroll möjliggörs från riksdagsledamöternas sida av hur beslut tolkas
och verkställs.

I motion 1989/90:K236 av Hans Lindblad (fp) föreslås att riksdagen
beslutar genomföra en egen granskning av metoder att förstärka riksdagens
förmåga att genomskåda statsförvaltningen och dess effekter. Utredningen
bör ta sikte på vägar att över utskottsgränserna förmedla
erfarenhet och insikt av generell natur genom att samla kunskap såväl
från riksdagens egna organ som från forskning och internationell
debatt. Särskilt bör belysas möjligheterna att genom utökat samarbete
mellan utskott och riksdagens revisorer kunna angripa allvarligare
misshushållningar och systemfel i statsförvaltningen och den statsunderstödda
verksamheten.

I motion 1989/90:K306 av Helge Hagberg och Lars Svensson (båda s)
framhålls att riksdagen inte har några rutiner för att följa upp och
utvärdera politiska målbeslut. Det måste därför övervägas om inte
riksdagens utskott borde ägna mer arbete åt uppföljande och utvärderande
verksamhet. Genom övergången till längre budgetperioder belastas
inte utskotten årligen med samma uppgifter.

I motion 1989/90:K325 yrkande 3 av Inger Schörling m.fl. (mp)
framhålls att i ett riksdagsbeslut bör anges när beslutet skall vara
verkställt och vilka såväl ekologiska som sociala och ekonomiska
konsekvenser det skall ha. Detta skall vara utgångspunkten för riksdagens
fortlöpande kontroll av att besluten genomförs och att de får
avsedd verkan.

Frågans tidigare behandling

Riksdagens gransknings- och utvärderingsverksamhet behandlades senast
våren 1988 i konstitutionsutskottets betänkande om riksdagens
arbetsformer (KU 1987/88:43). Betänkandet som godkändes av riksdagen
var i nu aktuella delar enhälligt utom när det gäller frågan om
huvudmannaskapet för den statliga revisionen.

Utskottet uttalade bl.a. följande.

Utvärdering av politiska beslut framstår som en alltmer angelägen
uppgift. Det är uppenbart att riksdagen med sina breda kontaktytor
mot det omgivande samhället är särskilt lämpad för denna uppgift.
Den granskning som riksdagen gör bör också vara mer fristående från
myndighetsintressen än regeringens och de övriga granskningsorganens.

1989/90: KU36

11

Riksdagens utvärdering bör vara framåtsyftande och inriktad mot att
finna uppslag och idéer för framtiden. Den lednings- och samordningsfunktion
som regeringen har i en parlamentarisk demokrati får emellertid
inte försvagas.

Utskotten bör ge hög prioritet åt att följa upp resultatet av beslutade
reformer. Utvärderingen på ett visst område kan ske i anslutning till
den mer djupgående behandling av området som förordas ske en gång
per valperiod. Redan hösten före budgetbehandlingen bör utvärderingen
kunna påbörjas genom utfrågningar och förberedande undersökningar.
Vill ett utskott intressera riksdagens revisorer för att göra
undersökningar på det aktuella området bör givetvis resonemang med
dem tas upp ännu tidigare. Bemyndiganderegistret bör kunna användas
av utskotten i utvärderingsverksamheten.

Någon särskild utredning om riksdagens uppföljningsverksamhet
förordades inte. En utvärdering av konstitutionsutskottets granskning
aviserades.

I fråga om huvudmannaskapet för den statliga revisionen avvisades
förslaget om att utreda ett överförande av detta till riksdagen. Reservation
avgavs av m- och fp-ledamöterna.

Utskottet

Utskottet vill på nytt understryka vikten av att riksdagen ägnar ökad
uppmärksamhet åt att följa upp och utvärdera resultaten av de politiska
besluten. Det är enligt utskottet betydelsefullt att utvärderingen är
framåtsyftande och inriktad mot att finna uppslag och idéer för framtiden.

Denna strävan från riksdagens sida bör enligt utskottet sammankopplas
med det pågående arbetet med en omläggning av den statliga
budgetprocessen. Det viktigaste inslaget i den nya budgetprocessen är
att hela verksamhetsområdet för en myndighet skall underkastas en
fördjupad redovisning och prövning vart tredje år. Prövningen skall
således omfatta inte bara myndighetens förvaltning utan också sådana
transfereringar, regelsystem, tillsynsfrågor m.m. som ankommer på
myndigheten. Under mellanliggande år förenklas budgetprövningen
för myndigheterna. Hittills har försöksverksamhet bedrivits vid åtskilliga
myndigheter. Under budgetåren 1991/92—1993/94 skall systemet
med fördjupad verksamhetsprövning genomföras fullt ut. Härvid har
myndigheter och myndighetsområden indelats i tre grupper, som lämnar
redovisning under olika budgetår av treårsperioden.

1 årets budgetproposition (prop. 1989/90:100, bilaga 2 s. 23 ff.)
behandlas det pågående utvecklingsarbetet med styrning av den statliga
verksamheten. Det framhålls att strävan skall vara att lägga mindre
tonvikt på direkt styrning av myndigheterna genom resurstilldelning. I
stället skall ökade krav ställas på tydlighet och precisering av statsmakternas
styrning av verksamhetens inriktning, dvs. vilket resultat som
förväntas av de resurser som avsätts för verksamheten. Styrningen bör
utformas och uttryckas så att en uppföljning blir möjlig.

1989/90:KU36

12

Mot bakgrund av den betydelse som frågan om uppföljning och
utvärdering av den statliga verksamheten fatt under senare år är det
enligt utskottet motiverat att en prövning kommer till stånd av den
organisation som riksdagen har för dessa uppgifter. Härmed avses
främst riksdagens utskott och riksdagens revisorer.

Utskottet vill erinra om att genom beslut av riksdagen 1979 (FiU
1978/79:26) fick revisionsverksamheten en närmare anknytning till
riksdagens utskott bl.a. genom att ett regelbundet samråd mellan
utskotten och revisorerna infördes. Vidare skulle revisorernas framställningar
med anledning av gjorda iakttagelser i fortsättningen uteslutande
riktas till riksdagen, som beslutar efter utskottsberedning i
sedvanlig ordning.

Vid behandlingen av verksledningspropositionen förordade konstitutionsutskottet
(KU 1986/87:29) att ett närmare samarbete etablerades
mellan utskotten och revisorerna. Utskottet uttalade också att förslagen
om fördjupad budgetprövning kunde medföra att en översyn senare
behövde göras av riksdagsrevisorernas organisation, resurser och samverkan
med andra riksdagsorgan.

Aven finansutskottet har vid flera tillfällen framhållit det önskvärda
i att revisorernas samarbete med riksdagsutskotten byggs ut och fördjupas.
I årets betänkande rörande revisorernas budget (1989/90:FiU15)
uttalas bl.a. att under den kommande treårsperioden bör en viss
beredskap finnas hos revisorerna för att omgående ta sig an förslag
från utskotten.

Enligt konstitutionsutskottets mening bör en utredning nu tillsättas
av talmanskonferensen för att undersöka frågan om hur en ökad
samordning av utskottens och revisorernas verksamhet skall kunna
åstadkommas. Utredningen bör också pröva frågan om vilka konsekvenser
ett utökat samarbete med utskotten får för organisationen av
riksdagens revisorer. Aven riksdagsrevisionens resurser bör utredas.

Motionerna K235, K236, K306 och K325 yrkande 3 får anses besvarade
med vad utskottet anfört.

I motionerna K210 från allmänna motionstiden 1989 och K215 från
allmänna motionstiden i år behandlas också frågan om organisationen
av den statliga revisionen, varvid förespråkas ett ökat inflytande för
riksdagen. Utskottet vidhåller sin tidigare intagna ståndpunkt att någon
förändring beträffande huvudmannaskapet för den statliga revisionen
inte är påkallad. Motionerna avstyrks.

Ordningen för behandlingen av propositioner och
motioner

Motionen

I motion 1989/90:K325 yrkandena 1, 2 och 5 av Inger Schörling m.fl.
(mp) föreslås en annan behandlingsordning för propositioner och
motioner. Regeringens mer genomgripande propositioner skall behandlas
i sex steg (presentation i kammaren, noggrann presentation,

1989/90:KU36

13

eventuell utfrågning i utskottet, analys och debatt i utskottet, preliminära
ställningstaganden i utskottet, justering, debatt och beslut i kammaren).

För motionsbehandlingen bör utskotten vid inledningen av valperioden
i princip slå last en ärendeplan, som normalt för med sig att en
typ av ärenden normalt bara behandlas en gång under denna tid.
Ledamöterna skall då kunna motionera enskilt, i grupp eller i partimotion
i samband med dessa planerade betänkanden. Ärenden måste
slutbehandlas före följande ordinarie val. För extraordinära förhållanden
bör dock en möjlighet öppnas att flytta behandlingen av ett ärende
till nästkommande valperiod. En sådan möjlighet kan behöva kompletteras
med någon form av minoritetsskyddsregel.

Regeringen skall ha skyldighet att, när riksdagen så bestämmer,
årligen eller för annan lämplig tidsperiod till riksdagen redovisa en
resultatuppföljning som grundas på syftet med riksdagsbeslutet. I anslutning
till redovisningen bör motionsrätt gälla.

Utskottet

Utskottet kan ställa sig positivt till flera av de idéer som framförs i
motionen. Som framgår på andra ställen i detta betänkande ligger de
på det hela taget väl i linje med de reformsträvanden som finns i
riksdagen. Några initiativ med anledning av motionen är därför inte
nödvändiga. Motionen avstyrks i nu berörda delar.

Omläggning av budgetåret
Motionen

I motion 1989/90:K302 yrkande 1 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c) förordas
en omläggning av budgetåret till kalenderår. Regeringens förslag till
statsbudget skulle överlämnas till riksdagen när riksmötet öppnas på
hösten. Till budgetförslaget knyts den allmänna motionstiden. En
jämnare arbetsrytm skulle åstadkommas genom att riksdagsarbetet under
hösten koncentreras på budgetfrågor och under våren på lagstiftningsfrågor.

Tidigare behandling

Frågan behandlades senast hösten 1989 (1989/90:KU10). Utskottet hänvisade
då till den avvisande ståndpunkt som riksdagen intagit i samband
med behandlingen av folkstyrelsekommitténs förslag (KU
1987/88:43 s. 11). Vid detta tillfälle framhöll utskottet att en flyttning
av budgetarbetet till hösten skulle ha stora fördelar från riksdagens
synpunkt. Ett starkt argument mot förslaget var emellertid enligt
utskottets mening att valen då måste flyttas till våren. En flyttning
skulle t.ex. innebära att riksdagsarbetet ett valår måste avslutas i
månadsskiftet mars—april, om man inte vill förkorta valrörelserna
eller bedriva dem parallellt med riksdagsarbetet. Utskottet ville också

1989/90: KU36

14

erinra om att val på hösten har en lång tradition i vårt land och att en
förändring därför var en åtgärd av rätt ingripande slag för väljare,
politiker och partiorganisationer. Reservation avgavs av c-ledamöterna.

Det kan nämnas att denna fråga inte ingår i budgetpropositionsutredningen
arbete.

Utskottet

Utskottet vidhåller den ståndpunkt som intogs i frågan våren 1988.
Motionen avstyrks.

Allmän motionstid på hösten
Motionen

I motion 1989/90:K320 av Görel Bohlin (m) föreslås att enbart motioner
med ekonomiska konsekvenser fick läggas inom en 14-dagarsperiod
efter avlämnandet av budgetpropositionen. En andra motionsperiod
för enskilda ledamöters motioner kunde sedan förläggas exempelvis
till hösten.

Tidigare behandling

Samma förslag behandlades och avstyrktes senast hösten 1989
(1989/90:KU10 s. 6). Utskottet uttalade då att de förslag till förändring
av riksdagens arbete som såväl försöksverksamheten med en förändrad
budgetprocess i riksdagen som arbetet med en förändring av budgetpropositionens
utformning kan tänkas resultera i kan ge anledning till
en översyn också av reglerna för avgivande av motioner. Enligt utskottet
bör det ingå i uppföljningsuppdraget till dess arbetsgrupp för
riksdagsfrågor att också överväga denna fråga.

Utskottet

Utskottet finner inte anledning att frångå den ståndpunkt som intogs i
frågan hösten 1989. Motionen avstyrks.

Uppskovsförfarandet
Beslut i talmanskonferensen

En arbetsgrupp bestående av företrädare för kammarkansliet och utskottens
kanslichefer utarbetade under hösten 1989 en promemoria
med förslag om ändrade bestämmelser för uppskov med behandlingen
av ärenden. I promemorian föreslogs att ett ärende enligt huvudregeln
skall avgöras före utgången av den valperiod under vilken ärendet
väckts. Genom ett särskilt beslut skulle riksdagen kunna uppskjuta
behandlingen av ärendet till den närmast följande valperioden. Under
valperioden skulle utskotten få frihet att avgöra när ärendet skall
behandlas. I promemorian föreslogs också ett avskaffande av regeln i 4
kap. 8 § RO att betänkande i ärende som uppskjutits från ett riksmöte

1989/90:KU36

15

till ett annat skall avgöras före den 1 november, om inte riksdagen
beslutar annat. I stället för detta förfarande skulle utskotten före april
månads utgång redovisa sina arbetsplaner för kommande höst.

Vid ett sammanträde med de valda ledamöterna i talmanskonferensen
och vice talmännen beslöts att promemorian skulle överlämnas till
konstitutionsutskottets arbetsgrupp för riksdagsfrågor för yttrande.

Arbetsgruppen ställde sig för närvarande avvisande till en utvidgning
av uppskovsmöjligheterna men ansåg att det kunde finnas anledning
att på nytt ta upp frågan när resultatet av budgetpropositionsutredningens
arbete föreligger. Enligt arbetsgruppen borde man kunna avskaffa
"1 november-regeln", om talmanskonferensen bedömde det som möjligt
att med utskottens arbetsplaner som utgångspunkt åstadkomma en
jämn arbetsrytm i kammaren under hösten.

Vid talmanskonferensens sammanträde den 9 maj behandlades frågan
om en ändring i uppskovsinstitutet. Talmanskonferensen beslöt
följande.

Utskotten bör före den 22 maj inkomma med plan för bordläggning av
de ärenden som skall uppskjutas till nästa riksmöte. Vid uppgörandet
av planen bör eftersträvas att uppskjutna motionsärenden skall bordläggas
så tidigt som möjligt men senast den 16 november. Endast i
speciella fell bör motionsärenden bordläggas så sent att de blir behandlade
i december.

Konstitutionsutskottet förutsätts initiera lagstiftning av innebörd att
regeln om 1 november i RO 4.8 och 4.8.2 upphör.

Utskottet

Talmanskonferensen har beslutat begära hos utskottet att initiativ tas
till att avskaffa reglerna om att det krävs kammarens beslut för att få
behandla uppskjutna ärenden efter den 1 november.

Utskottet vill inte motsätta sig att de berörda reglerna avskaffas men
vill understryka att strävan bör fullföljas att skapa en ordning som
syftar till en jämn arbetsrytm på hösten. Reglerna skall ersättas med ett
planeringsförferande där utskotten på våren bör inkomma med en
plan för bordläggning av de ärenden som skall uppskjutas till nästa
riksmöte. Förfarandet bygger i grunden på att utskotten frivilligt
medverkar till att åstadkomma en jämnare arbetsrytm. I sammanhanget
skall erinras om att efter en ändring i 4 kap. 11 § RO våren 1988
(KU 1987/88:43 s. 18) är det numera en skyldighet för utskotten att
sammanträda under tid riksmöte icke pågår, om riksdagsarbetet kräver
det. Det är enligt utskottet viktigt att utskotten genom sammanträden
under riksmötesuppehållet färdigställer betänkanden som kan behandlas
när riksdagen börjar på hösten.

Reglerna i 4 kap. 8 § tredje stycket samt tilläggsbestämmelsen 4.8.2
föreslås bli avskaffade fr.o.m. den 1 juli 1990.

1989/90: KU36

16

Riksdagens arbetsår
Motionerna

I motion 1989/90:K302 yrkande 3 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c) föreslås
bl.a. införande av fler riksdagsfria veckor.

Enligt motion 1989/90:K309 av Rune Thorén (c) bör riksdagsåret
börja i slutet av augusti eller första veckan i september. I gengäld bör
ledamöterna i större utsträckning än vad nu är fallet kunna vara
hemma i sin egen valkrets de flesta måndagar och fredagar.

I motion 1989/90:K325 yrkande 6 av Inger Schörling m.fl. (mp)
föreslås att tiden för riksmötet utvidgas. Detta skulle möjliggöra fler
sammanträdesfria veckor under vår och höst.

Tidigare behandling

Förslag om fler sammanträdesfria veckor avstyrktes av utskottet senast
våren 1988 (KU 1987/88:43 s. 20). Enligt utskottet skulle förslaget ha
vissa fördelar när det gäller ledamöternas arbete i den egna valkretsen.
Det är däremot tveksamt om det skulle medföra några positiva effekter
för riksdagen. Tvärtom såg utskottet en viss risk för att ytterligare
svårigheter skulle uppkomma i strävandena att hålla en jämn arbetstakt
i utskotten och kammaren.

Utskottet

Beträffande sin principiella inställning till frågan om införande av fler
sammanträdesfria veckor hänvisar utskottet till den ståndpunkt som
intogs i frågan våren 1988. Denna inställning innebär givetvis inte att
utskottet motsätter sig införande av någon ytterligare sammanträdesfri
vecka, om talmannen vid sin planering av riksdagsarbetet skulle finna
att detta är möjligt utan negativa konsekvenser för riksdagsarbetet.
Motion K302 yrkande 3, såvitt nu är i fråga, avstyrks.

Någon utvidgning av tiden för riksmötet på det sätt som föreslås i
motionerna är enligt utskottets mening för närvarande inte nödvändig.
Utskottet vill dock i sammanhanget understryka betydelsen av att
ärenden uppskjuts från våren till hösten och att utskotten sedan
sammanträder under uppehållet mellan riksmötena för att behandla
uppskjutna ärenden. Detta krävs om man vill åstadkomma en jämn
arbetsrytm i kammaren och i så stor utsträckning som möjligt hålla
måndagar och fredagar fria från arbetsplenum. Motionerna K309 och
K325 yrkande 6 avstyrks.

Kammararbetet

Motionerna

Enligt motion 1989/90:K302 yrkande 3 (delvis) av Bertil Fiskesjö m.fl.
(c) bör ordningen för debatter och beslut i kammaren samt frågan om
förbättrad information om riksdagens arbete utredas. Enligt motionen
finns det inslag i riksdagens arbetssätt som försvårar journalisternas

1989/90: KU36

17

2 Riksdagen 1989/90. 4 sami. Nr 36

arbete och som gör att urvalet bestäms av faktorer som inte har med
nyhetsvärdering att göra. Sådana faktorer är kvällsplena och ordningen
med voteringar som kan komma långt efter sakdebatterna. I motionen
föreslås därför att kvällsplena avskaffas och att voteringar alltid skall
äga rum samma dag som sakärendena debatteras.

För att förbättra informationen om riksdagen föreslås i motionen
vidare att tidningen Från Riksdag & Departement utvidgas och får ett
fylligare och mera mångsidigt innehåll. Riksdagen bör också i förhandlingar
med företrädare för Sveriges Radio undersöka möjligheterna till
flera sändningar från riksdagen.

I motion 1989/90:K321 av Hans Leghammar (mp) föreslås att att
ledamöter skall ha rätt att på eget ansvar använda tilltalsordet Du i
kammararbetet.

I motion 1989/90:K325 yrkande 4 (delvis) av Inger Schörling m.fl.
(mp) föreslås att förutsättningarna för en vitalisering av kammardebatterna
utreds. När det gäller debattordningen vid ärendebehandling
borde det enligt motionen vara så att alla debattdeltagare håller sina
huvudanföranden varefter det blir en replikrunda med tre omgångar
om tre minuter per deltagare. Ansvariga ministrar bör delta i debatterna
i mycket större utsträckning än i dag. De allmänpolitiska debatterna
bör enligt motionen kunna livas genom en bättre ämnesindelning
med deltagande av ansvariga ministrar. Vidare föreslås som ett komplement
till frågestunderna att det skall vara möjligt att genomföra
utmanardebatter, dvs. debatter där en ledamot utmanar en annan i en
avgränsad fråga. Debattreglerna skulle vara desamma som vid frågestunderna.

Enligt motion 1989/90:K328 av Görel Thurdin (c) bör samtliga
kammardebatter sändas i radion. Talmanskonferensen föreslås fa undersöka
möjligheterna till detta.

Tidigare behandling

Frågan om kvällsplena togs upp av utskottet våren 1988 med anledning
av motioner (KU 1987/88:43 s. 20). Utskottet uttalade att den långsiktiga
målsättningen för arbetsplaneringen bör vara att kvällsplena undviks
utom i slutskedet av vår- och höstsessionerna.

Ordningen med voteringsfria kvällar behandlades av utskottets arbetsgrupp
för riksdagsfrågor senast i en skrivelse till talmanskonferensen
den 18 april 1989. Arbetsgruppen föreslog där att denna ordning
skulle permanentas fr.o.m. 1989/90 års riksmöte. Vid talmanskonferensens
sammanträde den 25 maj 1989 förklarade talmannen att han tills
vidare ämnade tillämpa systemet med voteringsfria kvällar men att det
senare kunde finnas anledning att på nytt pröva frågan. Talmannen
ämnade i så fall återkomma i ärendet till talmanskonferensen. Konferensen
hade inte något att erinra mot denna uppläggning.

Från kammarkansliet har upplysts att som riktlinjer i frågan om
voteringar skall anordnas under kvällsplenum gäller vad talmannen
uttalade vid talmanskonferensens sammanträde den 2 december 1987.
Undantag från regeln att voteringar inte skall förekomma efter kl.

1989/90: KU36

18

18.00 angavs då vara kvällsplenum i slutet av sessionerna eller före
längre uppehåll i riksdagsarbetet. Undantag kunde också göras för
ärenden där det är av stort allmänt intresse att beslutet kommer i nära
anslutning till debatten. Om sådana undantag avsåg talmannen att
samråda med de valda ledamöterna av talmanskonferensen och informera
kammarens ledamöter i så god tid som möjligt. Talmanskonferensen
lämnade talmannens meddelande utan erinran.

Med anledning av en motion (mp) behandlades användningen av
tilltalsordet Du i kammardebatterna av riksdagen hösten 1989
(1989/90:KU10 s. 12, res. 6 (mp)). Utskottet framhöll att ett flitigt
användande av tilltalsordet Du kunde medföra missförstånd och oklarheter.
Talmännens och vice talmännens agerande i kammaren gav
enligt utskottet också vid handen att de eftersträvade enhetlighet i nu
berört hänseende och sålunda kräver att ledamöter och statsråd undviker
"duande". Motionen avslogs.

Utskottet

Utskottet delar uppfattningen i motion K302 att massmediernas rapportering
från kammaren delvis är beroende av när debatterna och
voteringarna äger rum. Bl.a. av denna anledning bör därför, som
riksdagen på utskottets förslag uttalade våren 1988, den långsiktiga
målsättningen för arbetsplaneringen vara att kvällsplena undviks utom
i slutskedet av vår- och höstsessionerna. Om denna målsättning skall
kunna förverkligas måste det ske en utjämning av arbetsrytmen och en
koncentration av debatterna. Av särskild vikt är enligt utskottet att
förenkla voteringsförfarandet. Avgörande härvidlag är utformningen av
utskottsbetänkandena. Undvikandet av kvällsplena får däremot inte
innebära att antalet förmiddagsplena på fredagar ökar.

Så länge det ännu är nödvändigt att anordna kvällsplena bör dessa
enligt utskottets mening vara voteringsfria. Undantag bör endast kunna
göras vid enstaka tillfållen före längre uppehåll i riksdagsarbetet och
mot sessionernas slut.

Om kammararbetet förändras på det sätt som utskottet uttalat sig för
är det möjligt att också etermedieföretagen gör den bedömningen från
nyhetsvärderingssynpunkt att sändningarna från riksdagen bör öka.
Något uttalande om fler TV- eller radiosända debatter bör riksdagen
enligt utskottet inte göra.

Beträffande förslaget i motion K302 att utvidga tidningen Från
Riksdag & Departement vill utskottet framhålla att det är en uppgift
för tidningens ledning att i samråd med referensgruppen för informationsfrågor
överväga om några förändringar bör göras i tidningens
redaktionella inriktning.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motionerna K302 yrkande
3, såvitt nu är i fråga, samt K328.

Enligt utskottets uppfattning bör det också vara möjligt att göra
kammardebatterna mer intressanta genom att förändra uppläggningen.
Under senare år har också vissa framgångsrika försök gjorts till förnyelse
på detta område. De idéer som framförs i motion K325 kan

1989/90:KU36

19

enligt utskottet vara värda att övervägas i sammanhanget. Något initiativ
från riksdagen är dock inte nödvändigt. Motion K325 avstyrks i nu
berört hänseende.

När det gäller användningen av tilltalsordet Du i kammardebatterna
får utskottet hänvisa till den ståndpunkt i frågan som intogs hösten

1989. Motion K321 avstyrks.

Motionsrätten på skrivelser
Motionen

Birgit Friggebo (fp) föreslår i motion 1989/90:K308 att motionsrätt om
riktlinjer för den ekonomiska politiken skall föreligga med anledning
av en regeringsskrivelse om den ekonomiska politiken. Enligt motionen
förefaller gällande tolkning av motionsrätten på dessa skrivelser
vara att den fråga regeringen har väckt bara gäller bedömningen av vad
som händer i ekonomin. Om oppositionspartierna inte har möjlighet
att motionsvägen reagera på de fakta regeringen redovisar i en skrivelse
om den ekonomiska utvecklingen och föreslå korrigeringar i riktlinjerna
för den ekonomiska politiken blir enligt motionen både
skrivelsen och dess behandling i riksdagen mindre meningsfull.

Gällande regler

Enligt 3 kap. 11 § RO får motion väckas med anledning av skrivelse
från regeringen. Bestämmelsen fick sin nuvarande utformning genom
beslut av riksdagen våren 1988 (prop. 1987/88:22, KU 43 s. 23). Som
anges i motionen uttalade utskottet vid tillfället att en motion med
anledning av en skrivelse från regeringen skall gå ut på att riksdagen
skall göra ett uttalande i någon fråga som berörs i skrivelsen. En
motion med förslag om ändrad lagstiftning, höjning av anslag e.d.
måste däremot anses gå utanför ramen för de ärenden regeringen har
väckt. En sådan motion bör därför inte få väckas.

Utskottet

Utskottet vill erinra om att regeringen i en skrivelse inte har lagt fram
något förslag för riksdagen. I stället har riksdagen beretts tillfälle att ta
del av vad ett föredragande statsråd har anfört i en viss fråga. I
konsekvens härmed får motioner med anledning av skrivelser från
regeringen innehålla förslag om tillkännagivanden från riksdagens sida
men inte förslag om för regeringen statsrättsligt bindande beslut, t.ex.
ändrad lagstiftning, höjning av anslag, fastställande av riktlinjer.

Vad beträffar de i motionen omnämnda skrivelser om den ekonomiska
politiken som regeringen regelmässigt överlämnar till riksdagen
i oktober vill utskottet påminna om att budgetpropositionsutredningen
har i uppdrag att överväga behovet av och förutsättningarna för att
komplettera denna information i vissa avseenden. Syftet skulle vara att
förbättra riksdagens beslutsunderlag, vad gäller sådana ekonomiska
beslut som meddelas under hösten. Motion K308 avstyrks.

1989/90: KU36

20

Utskottens storlek, sammansättning m.m.

1989/90:KU36

Promemoria från kammarkansliet

Inom kammarkansliet har utarbetats en promemoria (1990-01-16) som
innehåller vissa förslag till ändringar i riksdagsordningen och dess
tilläggsbestämmelser. Promemorian har föredragits för partirepresentanterna
i talmanskonferensen som beslutat överlämna frågan till konstitutionsutskottets
arbetsgrupp för riksdagsfrågor för de initiativ som
gruppen anser lämpliga.

Av promemorians fyra delfrågor har två tidigare behandlats av
utskottet (se 1989/90:KU37). Återstående delar rör utskottens mandatperiod
och antalet ledamöter i utskotten.

Beträffande utskottens mandatperiod anförs i promemorian att enligt
nu gällande bestämmelser gäller valet av utskott till dess riksdagen
förrättar nytt val under nästa valperiod. Det föreslås att riksdagsordningen
ändras så att valet av utskott endast kommer att gälla till
valperiodens slut.

I fråga om ledamotsantalet föreslås att tilläggsbestämmelsen RO 4.3.1
ändras så att valberedningen, som även i övrigt har att bereda utskottsvalen,
också får i uppgift att lägga förslag i denna fråga. Förutom den
variation som kan aktualiseras av valresultatet kan det enligt promemorian
också någon gång befinnas lämpligt med olika antal ledamöter
i skilda utskott.

Motionerna

Enligt motion 1988/89:K327 av Anders Björck (m) bör 4 kap. 10 § RO
ändras så att den minoritet som kan kräva att upplysningar eller
yttrande skall inhämtas från en myndighet skall utgöra en fjärdedel i
stället för en tredjedel av ledamöterna i ett utskott. I motionen
framhålls att genom höjningen av ledamotsantalet i utskotten krävs det
numera sex ledamöter för att utlösa denna minoritetsrättighet. Före
höjningen räckte det med fem. Härigenom har minoritetsskyddet försämrats.

Enligt motionerna 1988/89:K317 och 1989/90:K326 av Inger Schörling
m.fl. (mp) bör utskottsplatserna fördelas så att varje parti, som
vunnit inträde i riksdagen, skall vara försäkrat att få en plats i varje
utskott. De därefter återstående platserna fördelas proportionellt på så
sätt som föreskrivs i 7 kap. 4 § riksdagsordningen. Skulle något parti
avstå från någon av de icke proportionellt fördelade platserna, tillfaller
platsen den partigrupp som står näst i tur med hänsyn till jämförelsetal.

I motionen framhålls att denna metod medför att utskottsplatserna
inte strikt speglar partiernas röstetal i riksdagen och att sålunda det
förslag som vunnit majoritet i utskottet kan få minoritet i kammarens
votering. Detta måste dock betraktas som en mindre olägenhet, eftersom
utskottet trots allt endast är ett beredande organ.

21

Gällande regler

1989/90: KU36

Före 1978 innebar bestämmelsen om utskottsval (4 kap. 2 § RO) att
utskotten valdes vid början av varje lagtima riksmöte. Valet gällde för
tiden till dess nästa lagtima riksmöte började. 1978 ändrades reglerna
så att utskotten sedan 1979 väljs för varje valperiod (KU 1977/78:30).
Huruvida mandatperioden slutar då den nyvalda riksdagen samlas eller
först då de nya utskotten valts togs inte upp av utskottet.

Av 3 kap. 5 § RF framgår att riksdagens valperiod är tiden från det
att den nyvalda riksdagen har samlats till dess den närmast därefter
valda riksdagen samlas. Med utgångspunkt från denna definition upphör
utskottens mandatperiod då den nyvalda riksdagen första gången
sammanträder.

I 7 kap. 6 § RO finns emellertid en bestämmelse som säger att val,
som enligt vad som är särskilt föreskrivet avser tid motsvarande
riksdagens valperiod, skall förrättas snarast efter valperiodens början
och gäller till dess att riksdagen förrättar nytt val under nästa valperiod.
Enligt grundlagberedningen (prop. 1973:90 s. 572) preciserades i
denna paragraf närmare gränserna för mandatperioder som skall följa
riksdagens valperiod. Regeln om mandatperiodens slutpunkt motiverades
med att åtskilliga organ, som väljs för riksdagens valperiod (t.ex.
utrikesnämnden, krigsdelegationen, riksbanksfullmäktige) "med tanke
på arten av sina uppgifter bör vara permanent tillgängliga", dvs. även
under den tid som förflyter mellan riksdagens första sammanträde och
valet av organet i fråga. I de fall då valet skulle upphöra att gälla med
valperiodens utgång (t.ex. beträffande talmän, valberedning) fick detta
enligt beredningens mening anges särskilt.

Med tillämpning av ovanstående regel gäller utskottens mandatperiod
intill dess att nya utskott valts.

Varje utskott skall enligt 4 kap. 3 § RO bestå av udda antal
ledamöter, lägst 15. I tilläggsbestämmelsen 4.3.1 till RO stadgas att
varje utskott skall bestå av 17 ledamöter. Den senare bestämmelsen
fick sin utformning genom beslut av riksdagen i början av innevarande
valperiod (1988/89:KU1). Då skedde en utökning från 15 till 17
ordinarie platser i syfte att bereda även miljöpartiet representation i
utskotten. Moderata samlingspartiet motsatte sig denna utökning med
hänvisning till att krav på utskottsrepresentation kan resas om ytterligare
partier i en framtid passerar 4-procentsspärren men inte erhåller
tillräckligt antal mandat för att vara garanterade ordinarie platser i
utskotten, eller om nya partibildningar uppstår i riksdagen under en
mandatperiod. Utskotten kommer då att få en storlek som är helt
olämplig ur arbetssynpunkt. Folkpartiet och centerpartiet framhöll i
ett särskilt yttrande att de inte såg beslutet om utökning som prejudicerande
för hur frågan om utskottsrepresentation skall avgöras i framtiden.
Beträffande utskottens ledamotsantal skall erinras om vad grundlagberedningen
uttalade vid den nuvarande utskottsorganisationens tillkomst
(SOU 1969:69 s. 69):

22

Bestämmandet av antalet platser i varje utskott påverkas — förutom av
önskemålet om utskottssysselsättning för riksdagsledamöterna — av
flera andra faktorer.

En utgångspunkt är att alla riksdagsärenden skall få en likvärdig
beredning. I konsekvens härmed bör man sträva efter att ge de skilda
utskotten samma antal ledamöter. För att också i övrigt behandlingen
skall ske i likartade yttre former, bör man undvika att bilda utskott,
som för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter måste mera permanent
— delvis med undanskjutande av utskottets plenum — förlägga arbetet
till avdelningar.

Om alla partier, som passerat fyraprocentsspärren, skall få minst en
företrädare i utskott, måste antalet platser i utskottet uppgå till lägst
25. Ett så högt ledamotsantal bör inte stipuleras. Men det är viktigt att
antalet platser inte sätts så lågt att även någorlunda stora partier blir
utan utskottsrepresentation. Inget utskott bör därför ha mindre än 15
ordinarie ledamöter. Detta synes också vara ett lämpligt antal för att
utskotten skall kunna arbeta i smidiga och effektiva former. Från
denna synpunkt bör i vart fell en övre gräns för utskottens storlek gå
vid ungefår 20 platser (ett så högt antal torde i praktiken komma att
väljas i huvudsak bara för särskilt eller sammansatt utskott).

För att lika röstetal skall undvikas bör utskotten ha udda ledamotsantal.

Några nya synpunkter framkom inte vid riksdagsbehandlingen av
ärendet (prop. 1970:40, KU 27).

Beträffande behandlingen under 1970- och 1980-talen av frågan om
principerna för utskottens sammansättning hänvisas till 1988/89:KU1 s.
2 ff.

Utskottet

Frågan om utskottens mandatperiod tas upp med anledning av promemorian
från kammarkansliet. Enligt 4 kap. 2 § RO tillsätts riksdagens
utskott för varje valperiod. Ett val som avser tid motsvarande riksdagens
valperiod skall enligt 7 kap. 6 § RO förrättas snarast efter
valperiodens början och gälla till dess att riksdagen förrättar nytt val
under nästa valperiod. Med tillämpning av denna regel gäller således
utskottsvalen intill dess att nya utskott valts.

Enligt utskottet bör dock utskottens mandatperiod upphöra i och
med att den nyvalda riksdagen samlas. Detta måste också ha varit
avsikten då nuvarande ordning med utskottsval gällande riksdagens
hela valperiod infördes 1978. Anledningen till att man då förbisåg
regeln i 7 kap. 6 § RO torde ha varit att man utgick från den
definition av riksdagens valperiod som finns i 3 kap. 5 § RF. Enligt
denna bestämmelse är riksdagens valperiod tiden från det att den
nyvalda riksdagen har samlats till dess den närmast därefter valda
riksdagen samlas. Utskottet ifrågasätter i och för sig det lämpliga i att
regeringsform och riksdagsordning har skilda definitioner men avser
inte nu att ta något initiativ i denna fråga. I stället bör den uppkomna
situationen lagtekniskt lösas genom ett tillägg till 4 kap. 2 § RO.
Lagförslag framläggs i bilaga 1. Den nya bestämmelsen bör tillämpas
första gången när utskotten nästa gång väljs.

1989/90:KU36

23

Beträffande utskottens ledamotsantal stadgas i huvudbestämmelse i
RO (4 kap. 3 § RO) att varje utskott skall bestå av ett udda antal
ledamöter, lägst 15. I tilläggsbestämmelse 4.3.1 till RO anges sedan
början av innevarande valperiod att varje utskott skall bestå av 17
ledamöter. I kammarkansliets promemoria föreslås att den senare
regeln ersätts med en bestämmelse av innebörd att antalet ledamöter i
utskotten fastställs av riksdagen på förslag av valberedningen.

Utskottet anser att huvudregeln alltjämt bör vara att varje riksdagsutskott
har 15 ledamöter. Med tanke på de skiftande partimässiga
förhållandena i riksdagen är det dock önskvärt med en viss flexibilitet
i ledamotsantalet utöver det minimiantal av 15 som fastslås i riksdagsordningens
huvudbestämmelse. För att utskotten skall kunna arbeta i
smidiga och effektiva former kan det dock endast bli aktuellt med en
utökning med några enstaka platser. Undantagsvis kan man tänka sig
att ledamotsantalet är olika i skilda utskott.

Om riksdagen vill förändra utskottens ledamotsantal vid valperiodens
inledning förutsätter den nuvarande regleringen att först ett
konstitutionsutskott väljs enligt gällande regler. Detta konstitutionsutskott
föreslår därefter riksdagen att anta en ny tilläggsbestämmelse.
Sedan denna bestämmelse antagits och trätt i kraft kan utskottsvalen
förrättas. Detta förfarande är enligt utskottet alltför tungrott. Därför
bör, som föreslås i kammarkansliets promemoria, ledamotsantalet fastställas
av riksdagen på förslag av valberedningen i samband med att
utskottsvalen förrättas i början av varje valperiod. Beslutet om ledamotsantalet
bör fattas av riksdagen innan valberedningens arbete med
utskottsnomineringarna påbörjas.

Den nya bestämmelsen bör börja tillämpas vid nästa utskottsval.

I detta sammanhang vill utskottet ta upp den fråga om minoritetsskyddet
i utskotten som behandlas i motion 1988/89:K327. Enligt motionen
har minoritetsskyddet försämrats genom att det på grund av
utökningen av ledamotsantalet numera krävs sex i stället för fem
ledamöter för tillämpning av regeln i 4 kap. 10 § RO. Enligt denna
regel kan en tredjedel av ett utskotts ledamöter begära upplysning eller
yttrande från statlig myndighet.

Med anledning av motionen föreslår utskottet att storleken av den
utskottsminoritet som kan begära upplysningar eller yttrande fastställs
till minst fem ledamöter. En ändring med denna innebörd bör göras i
riksdagsordningen (se bilaga 1 ). Ändringen bör träda i kraft den 1 juli

1990.

Frågan om utskottens sammansättning tas upp i motionerna K317
som väcktes under allmänna motionstiden 1989 och K326 som väckts
under årets allmänna motionstid. Enligt motionen bör platserna i
utskotten fördelas så att varje parti skall vara försäkrat en plats i varje
utskott. Resten av platserna fördelas proportionellt mellan partierna.

Utskottet har vid tidigare behandling av frågan om utskottens sammansättning
understrukit att det är ett starkt intresse att alla i riksdagen
representerade partier som passerat 4-procentsspärren deltar i
utskottsarbetet. Det har emellertid inte gått att vinna enighet kring ett
valsystem som tillgodoser denna princip. I stället har riksdagen med

1989/90: KU36

24

beaktande av den under valperioden rådande parlamentariska situationen
sökt skapa förutsättningar för alla partiers deltagande i utskottsarbetet,
under innevarande valperiod genom en utökning av ledamotsantalet.

Det förslag till valsystem som framläggs i motionerna har, som
utskottet ser det, vissa förtjänster. Men det säkerställer inte i alla
situationer att majoritetsförhållandena i kammaren återspeglas i utskottens
sammansättning. Med hänsyn härtill avstyrks motionen.

Utskottsindelningen

Motionerna

Enligt motion 1989/90:K301 av Eva Goés och Ragnhild Pohanka (båda
mp) bör socialutskottet bereda skattesatserna på alkohol i stället för
skatteutskottet. Förslaget motiveras i motion 1989/90:So219 med att
alkoholen i högre grad skall bära sina egna kostnader.

I motion 1989/90:K303 av Håkan Holmberg och Lars Ernestam
(båda fp) påpekas att jordbruksutskottet är ett av de mest arbetsbelastade
utskotten. Ett huvudskäl till detta är att antalet viktiga miljöfrågor
vuxit mycket starkt under senare år. Motionärernas förslag är att
miljöfrågorna bryts ut från jordbruksutskottet och i framtiden handläggs
av ett särskilt nyinrättat miljöutskott.

Tidigare behandling

Genom beslut av riksdagen våren 1988 (KU 1987/88:43 s. 30, res. 8
(m)) överfördes de alkoholpolitiska frågorna från skatteutskottet till
socialutskottet. Alkoholskattefrågorna skulle dock ligga kvar i skatteutskottet.

En motion om inrättande av ett miljöutskott behandlades av riksdagen
hösten 1989 (1989/90:KU 10 s. 7 f., res. 3 (mp)). Utskottet
framhöll bl.a. att frågan om utskottsindelningen och ärendefördelningen
fick behandlas i ett sammanhang inför nästa mandatperiod. Motionen
avslogs av riksdagen.

Utskottet

Som utskottet tidigare uttalat bör frågor som rör utskottsindelningen i
allmänhet behandlas i ett sammanhang inför en ny mandatperiod.
Utskottet anser således att frågor av det slag som tas upp i motion
K303 bör behandlas av riksdagen våren 1991. Motionen avstyrks.

Även frågor rörande ärendefördelningen bör enligt utskottet behandlas
enligt nyssnämnda ordning. Motion K301 avstyrks.

1989/90: KU36

25

Utskottens uppgiftsinhämtande
Motionerna

I motion 1989/90:K302 yrkande 2 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c) föreslås
en ändring i riksdagsordningen med innebörd att en tredjedel av
utskottets ledamöter skall ha rätt att avgöra om en utfrågning skall
vara offentlig eller ej.

Enligt motion 1989/90:K311 av Anders Björck (m) och Hans Leghammar
(mp) är det otillfredsställande att det är möjligt att vid
utfrågning inför ett riksdagsutskott lämna felaktiga eller vilseledande
uppgifter liksom att förtiga viktig information, utan att detta går att
åtgärda juridiskt. Motionärerna hemställer om en utredning i syfte att
skyndsamt införa en ordning med sanningsförsäkran inför ett riksdagsutskott.
I samband härmed bör övervägas om olika regler bör gälla för
olika kategorier av utfrågade. Att statsråd, statssekreterare och politiskt
sakkunniga bör avlägga sanningsförsäkran är enligt motionen självklart.

Enligt motion 1989/90:K325 yrkande 7 av Inger Schörling m.fl.
(mp) bör varje riksdagsledamot ha rätt att från regeringen eller annat
offentligt organ få del av hemliga handlingar och även s.k. arbetspapper
som berör ett ämne i hans eller hennes utskott. Om ett parti inte
är representerat i ett utskott bör rätten anförtros viss ledamot från
partiet. Undantag kan göras för frågor som rör rikets säkerhet.

Tidigare behandling m.m.

Offentliga utskottsutfrågningar infördes genom ett enhälligt riksdagsbeslut
hösten 1987 (prop. 1987/88:22, KU 18). Beslutet innebar att ett
utskott med vanliga majoritetsregler kunde besluta att sammanträde till
den del det avser inhämtande av upplysningar helt eller delvis skall
vara offentligt. I utskottsbetänkande! framhölls att riksdagsbeslutet var
resultatet av en kompromiss inom folkstyrelsekommittén. Några av
partierna hade släppt sitt motstånd till den öppna utfrågningsformen,
medan andra frånfallit sitt krav på en rätt för en minoritet att få till
stånd en öppen utfrågning.

I sammanhanget skall erinras om att på talmanskonferensens initiativ
har en utvärdering av de hittillsvarande erfarenheterna av offentliga
utfrågningar genomförts. Av talmannens slutsatser av utvärderingen
framgår att den formella hanteringen av beslut om utfrågningar och
regler för genomförande m.m. inte synes ha vållat några större problem
i utskotten. Det konstateras att frågan om en offentlig utfrågning
skall komma till stånd avgörs på vanligt sätt med enkel majoritet.
Utvärderingen omfattar inte konstitutionsutskottets utfrågningar.

En motion om sanningsförsäkran vid utskottsutfrågningar behandlades
av riksdagen hösten 1989 (1989/90:KU10 s. 9 f., res. 5 (m, mp)).
Utskottet framhöll bl.a. att en regel om någon form av edgång eller
sanningsförsäkran vid utskottsutfrågning för att få effekt måste vara
kopplad till bestämmelser om plikt att delta i sådan utfrågning och att

1989/90: KU36

26

där lämna upplysningar. Utfrågningarna skulle då få en helt annan
karaktär än att vara ett led i utskottets inhämtande av sakupplysningar.
Motionen avslogs.

Utskottens rätt att få del av hemliga handlingar följer av bestämmelsen
i 4 kap. 10 § första stycket RO. Enligt denna är en statlig
myndighet skyldig att lämna upplysningar och avge yttrande, då ett
utskott begär det. Skyldigheten att lämna uppgift för vilken sekretess
gäller hos myndigheten gäller dock ej vid offentlig del av utskottssammanträde
(4 kap. 12 § andra stycket RO).

Regeringen är generellt undantagen från uppgiftsskyldigheten. För
konstitutionsutskottets granskning gäller dock särskilda regler. En
myndighet som lyder under regeringen kan hänskjuta ett utskotts
begäran om uppgift eller yttrande till regeringens avgörande.

Om minst en tredjedel av ledamöterna i ett utskott begär det, skall
utskottet enligt 4 kap. 10 § andra stycket RO inhämta upplysningar
eller yttrande från en myndighet. Utskottet kan endast avslå en sådan
begäran om det finner att därmed förenat dröjsmål med ärendets
behandling skulle leda till avsevärt men. Avslaget skall motiveras i
betänkandet i ärendet.

En enskild riksdagsledamot som begär upplysningar från en myndighet
har i förhållande till myndigheten ställning som enskild person.
Detta gäller oavsett om han eller hon gör det i egenskap av ledamot av
ett berört utskott eller ej. I sammanhanget skall dock erinras om de
särskilda möjligheter att erhålla information från regeringen som fråge-
och interpellationsinstituten innebär.

Utskottet

Som framgår av talmanskonferensens utvärdering av de offentliga utskottsutfrågningarna
är erfarenheterna tämligen positiva. I allmänhet
har också enighet kunnat uppnås i utskotten om vilka utfrågningar
som skall vara offentliga. Det gäller även konstitutionsutskottets utfrågningar,
som inte omfattas av talmanskonferensens utvärdering. Utskottet
vill dock upplysa om att inom konstitutionsutskottet pågår en
utvärdering av de egna utfrågningarna.

Enligt utskottet bör strävan vara att tillgodose krav på öppenhet i
utfrågningarna. Självfallet måste dock såväl sekretessynpunkter som
synpunkter av praktiskt slag vägas in i bedömningen. Att efter så
begränsade erfarenheter ändra regelsystemet för de offentliga utfrågningarna
är enligt utskottet inte påkallat. Utskottet vill också erinra
om den kompromiss i folkstyrelsekommittén som låg till grund för
beslutet om införande av offentliga utfrågningar. Motion K302 yrkande
2 avstyrks.

När det gäller förslaget att införa sanningsförsäkran vid utskottsutfrågningar
vidhåller utskottet den ståndpunkt som intogs hösten 1989.
Motion K311 avstyrks.

1989/90:KU36

27

Vad beträffar riksdagsledamots möjlighet att få del av hemliga handlingar
m.m. har utskottet i det föregående redogjort för de regler som
gäller. Något skäl för att utvidga dessa möjligheter föreligger enligt
utskottet inte. Motion K325 yrkande 7 avstyrks.

Jäv för utskottsledamöter

Motionen

I motion 1989/90:K327 av Åsa Domeij (mp) och Maria Leissner (fp)
föreslås att riksdagen hos regeringen begär lagförslag av innebörd att
riksdagsledamöter inte skall få delta i utskottsbehandlingen av ärenden
som ligger inom verksamhetsområde som tillhör ett statligt verk där
ledamoten sitter med i styrelsen.

Gällande regler

Enligt 4 kap. 13 § RO får ingen närvara i utskott, när ärende som
personligen rör honom eller någon honom närstående förekommer till
överläggning eller beslut.

Denna bestämmelse är konstruerad på samma sätt som jävsbestämmelsen
i 2 kap. 11 § RO för kammarsammanträde. Vid en jämförelse
med motsvarande regler i rättegångsbalken och förvaltningslagen framgår
att jävsbestämmelserna i riksdagen är mindre långtgående. De har
konstruerats med utgångspunkt från reglerna i kommunallagen.

Enligt 2 kap. 13 § kommunallagen (1977:179) får ej ledamot i
fullmäktige delta i handläggningen av ärende som personligen rör
honom själv eller hans make, föräldrar, barn eller syskon eller annan
honom närstående. I 1988 års kommunallagskommittés förslag till ny
kommunallag (SOU 1990:24) införs begreppet "sambo" i lagtexten. I
övrigt sker ingen förändring i sak.

För att jäv skall föreligga måste ärendet direkt angå vederbörande.
Berörs han av ärendet såsom medlem av ett kollektiv (t.ex. en yrkesgrupp)
eller såsom tjänsteman, föreligger inte jäv. En statlig verkschef,
som är riksdagsledamot, kan sålunda delta vid behandlingen av anslagen
till hans verk.

Utskottet

Utskottet konstaterar att nuvarande jävsregler inte omfattar den situation
som anges i motionen. Det är enligt utskottets uppfattning inte
heller önskvärt att lagreglera denna fråga. Motionen avstyrks.

1989/90:KU36

28

Interpellationer och frågor

1989/90: KU36

Pågående försöksverksamhet

Riksdagen beslöt våren 1989 (1988/89:KU37) att under 1989/90 års
riksmöte pröva en ordning för frågestunderna som innebär att frågestunderna
äger rum på tisdagar med början kl. 14.30. Sista tidpunkt
för inlämnande av fråga till denna frågestund fastställdes till kl. 10.00
fredagen i föregående vecka.

Motionerna

I motion 1989/90:K202 av förste vice talman Ingegerd Troedsson (m)
och Bengt Harding Olson (fp) föreslås att riksdagen beslutar om sådan
försöksverksamhet att frågor som framställts av riksdagsledamot under
sommaruppehållet kan besvaras skriftligt. Förslagsvis borde frågor
framställda senast den 10 juni, juli, augusti resp. september kunna
besvaras senast i slutet av samma månad.

I motion 1989/90:K325 yrkande 4 (delvis) av Inger Schörling m.fl.
(mp) behandlas de interpellationsdebatter där statsrådet besvarar flera
interpellationer samtidigt. I sådana debatter måste enligt motionen
deltagarna få vidgad replikrätt.

Utskottet

Utskottet föreslår att samma ordning för frågestunderna prövas under
1990/91 års riksmöte som under det innevarande riksmötet.

När det gäller förslaget om skriftliga frågesvar under riksmötesuppehållen
vill utskottet framhålla att syftet med att framställa en fråga i de
allra flesta fallen torde vara inte bara att inhämta information utan
också kunna följa upp denna information med diskussion. Med hänsyn
härtill avstyrks motion K202.

I fråga om reglerna för interpellationsdebatterna vill utskottet hänvisa
till att de nyligen ändrats. Efter att ha bedrivit försöksverksamhet
under ett antal år beslöt riksdagen enhälligt våren 1989
(1988/89-.KU37) att slutligt anta nu gällande regler. Någon anledning
till omprövning av dessa regler finns enligt utskottet inte. Motion K325
yrkande 4, såvitt nu är i fråga, avstyrks.

Utrikesnämndens sammansättning
Motionen

I motion 1989/90:K325 yrkande 8 av Inger Schörling m.fl. (mp)
föreslås en utredning som syftar till att skapa förutsättningar för att
företrädare för samtliga i riksdagen representerade partier får minst en
ledamot i utrikesnämnden.

29

Gällande regler

1989/90:KU36

Utrikesnämnden består av talmannen och nio andra ledamöter som
riksdagen väljer inom sig (10 kap. 7 § RF). Valet bereds av valberedningen
(7 kap. 2 § RO) och sker proportionellt (7 kap. 4 § RO). För
talmannen är vice talman suppleant. Antalet valda suppleanter skall
vara nio (8 kap. 7 § RO).

Utskottet

Enligt utskottet bör utrikesnämnden, med hänsyn till sina uppgifter,
vara begränsad till sin storlek och ha en proportionell sammansättning.
Förslaget i motionen förutsätter att man ger avkall på endera
eller båda dessa principer. Motionen avstyrks.

Utredningsarbetet på riksdagsområdet
Motionen

I motion 1989/90:K302 yrkande 4 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c) påpekas
att det finns en rad olika arbetsgrupper som på ett eller annat sätt
sysslar med frågor som rör riksdagens arbete. Sådan verksamhet bedrivs
enligt motionen av arbetsgrupper underställda talmanskonferensen,
förvaltningskontoret och konstitutionsutskottet. Detta försvårar
samordning och överblick. Därför bör riksdagen uttala sig för att de
utredningar om riksdagens inre arbete som pågår i skilda grupper skall
inordnas i en av talmanskonferensen tillsatt utredning.

Utskottet

Utskottet har inledningsvis redovisat de utredningar som pågår på
riksdagsområdet. Utskottet har därutöver i detta betänkande föreslagit
att ytterligare en utredning tillsätts av talmanskonferensen, nämligen
om riksdagens organisation för uppföljning och utvärdering. Det får
ankomma på talmanskonferensen att bedöma om denna utredning
skall tilläggas ytterligare uppgifter eller föranleder någon annan ändring
i riksdagens utredningsväsende. Motionen avstyrks.

Övrigt

I detta betänkande föreslås ändringar i riksdagsordningens huvudbestämmelser.
Eftersom dessa ändringar föreslås träda i kraft den 1 juli
1990 måste ändringarna beslutas med kvalificerad majoritet (se 8 kap.
16 § RF).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande fortsatt försök med förändrad budgetprocess i
riksdagen

att riksdagen antar i bilaga 1 intaget förslag till ändrad lydelse av
3 kap. 2 § och 4 kap. 7 § riksdagsordningen,

2. beträffande finansmakten och budgetprocessen
att riksdagen avslår motion 1989/90:K234,

res. I (m)

3. beträffande utredning av riksdagens organisation för uppföljning
och utvärdering

att riksdagen godkänner vad utskottet uttalat och förklarar motionerna
1989/90:K235 yrkande 1, K236, K306 och K325 yrkande
3 besvarade med detta uttalande,

4. beträffande organisationen av den statliga revisionen

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:K210 yrkande 11 och
1989/90:K215 yrkande 11,

res. 2 (m, fp)

5. beträffande ordningen för behandlingen av propositioner och
motioner

att riksdagen avslår motion 1989/90:K325 yrkandena 1, 2 och 5,

res. 3 (mp)

6. beträffande omläggning av budgetåret

att riksdagen avslår motion 1989/90:K302 yrkande 1,

res. 4 (c)

7. beträffande allmän motionstid på hösten
att riksdagen avslår motion 1989/90:K320,

8. beträffande uppskovsförfarandet

att riksdagen a) avskaffar tilläggsbestämmelsen 4.8.2 till riksdagsordningen,
b) antar i bilaga 1 angiven lydelse av 4 kap. 8 §
riksdagsordningen,

9. beträffande sammanträdesfria veckor i riksdagen

att riksdagen avslår motion 1989/90:K302 yrkande 3, såvitt nu är
i fråga,

res. 4 (c)

10. beträffande utvidgning av riksmötet

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:K309 och K325 yrkande
6,

res. 3 (mp)

11. beträffande information om kammararbetet m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:K302 yrkande 3, såvitt
nu är i fråga, och K328,

res. 4 (c)

12. beträffande vitalisering av kammardebatterna

att riksdagen avslår motion 1989/90:K325 yrkande 4, såvitt nu är
i fråga,

13. beträffande användning av tilltalsordet Du i kammardebatterna att

riksdagen avslår motion 1989/90:K321,

res. 5 (mp)

14. beträffande motionsrätten på skrivelser
att riksdagen avslår motion 1989/90:K308,

15. beträffande utskottens mandatperiod

att riksdagen antar i bilaga 1 angiven lydelse av 4 kap. 2 §
riksdagsordningen,

1989/90: KU36

31

16. beträffande utskottens ledamotsantal

att riksdagen antar i bilaga 1 angiven lydelse av tilläggsbestämmelsen
4.3.1 till riksdagsordningen,

res. 6 (m)

17. beträffande minoritetsskyddet i utskotten

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:K327 antar i
bilaga 1 angiven lydelse av 4 kap. 10 § riksdagsordningen,

18. beträffande utskottens sammansättning

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:K317 och 1989/90:K326,

res. 7 (mp)

19. beträffande inrättande av ett miljöutskott
att riksdagen avslår motion 1989/90:K303,

res. 8 (mp)

20. beträffande utskottsberedningen av alkoholbeskattningen
att riksdagen avslår motion 1989/90:K301,

21. beträffande beslut om offentlighet vid utskottsutfrågning
att riksdagen avslår motion 1989/90:K302 yrkande 2,

22. beträffande sanningsförsäkran vid utskottsutfrågning
att riksdagen avslår motion 1989/90:K311,

res. 9 (m, mp)

23. beträffande riksdagsledamots möjlighet att få del av hemliga
handlingar m.m.

att riksdagen avslår motion 1989/90:K325 yrkande 7,

res. 3 (mp)

24. beträffande jäv för utskottsledamöter
att riksdagen avslår motion 1989/90:K327,

25. beträffande ordningen för frågestunderna

att riksdagen antar i bilaga 1 angiven lydelse av tilläggsbestämmelsen
6.2.3 till riksdagsordningen,

26. beträffande skriftliga frågesvar

att riksdagen avslår motion 1989/90:K202,

27. beträffande reglerna för interpellationsdebatterna

att riksdagen avslår motion 1989/90:K325 yrkande 4, såvitt nu är
i fråga,

res. 3 (mp)

28. beträffande utrikesnämnden sammansättning
att riksdagen avslår motion 1989/90:K325 yrkande 8,

res. 10 (vpk, mp)

29. beträffande utredningsarbetet på riksdagsområdet
att riksdagen avslår motion 1989/90:K302 yrkande 4,

res. 4 (c)

30. beträffande lagförslaget i övrigt

att riksdagen antar i bilaga 1 angivet förslag till lag om ändring i
riksdagsordningen i den mån det inte omfattas av vad utskottet
tidigare hemställt.

1989/90: KU36

32

Stockholm den 17 maj 1990
På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Catarina Rönnung
(s), Kurt Ove Johansson (s), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c),
Sture Thun (s), Hans Nyhage (m), Sören Lekberg (s), Anita Modin (s),
Torgny Larsson (s), Elisabeth Fleetwood (m), Ylva Annerstedt (fp),
Bengt Kindbom (c), Bo Hammar (vpk), Hans Leghammar (mp) och
Ulla Pettersson (s).

Reservationer

1. Finansmakten och budgetprocessen (mom. 2)

Anders Björck, Hans Nyhage och Elisabeth Fleetwood (alla m) anser

att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "När det
gäller motionens" och slutar med "avstyrker yrkande 4" bort ha
följande lydelse:

Regleringen av finansmakten i grundlagen är påfallande kortfattad.
Det har dock tidigare funnits inskrivet ett krav att statsbudgeten skall
vara balanserad.

Enligt utskottets mening finns det skäl att återinföra denna föreskrift
som en målsättning över tiden. Detta löser visserligen inte problemet
med de alltför stora utgifts- och skattekvoterna. Med nuvarande riksdagsmajoritet
och regering får man här i stället lita till de allt friare
rörelser över gränserna för arbetskraft och kapital som genom marknadens
försorg kommer att framtvinga en anpassning nedåt för Sveriges
del. Utskottet tillstyrker yrkande 1 i motion K234.

Tanken på (= utskottet)— — — Yrkande 3 avstyrks.

En egendomlighet i utövandet av den svenska finansmakten är att
riksdagen inte anger någon gräns för den upplåning som regeringen
bemyndigas att ikläda staten. 1 andra länder, t.ex. Danmark, Finland,
Norge, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland och Förenta Staterna,
beslutar parlamenten hur mycket staten får låna upp under en viss
tidsperiod eller hur stor statsskulden högst får vara. Om dessa gränser
behöver överskridas, måste berörd regering återkomma till parlamentet
med begäran om nytt bemyndigande, vilket föranleder offentlig debatt
och naturligtvis ökar de folkvaldas kontrollmöjligheter. På motsvarande
sätt bör riksdagens årliga lånebemyndigande i enlighet med vad som
föreslås i motionen vara försedd med en beloppsgräns, som inte får
överskridas utan nytt riksdagsbeslut. Utskottet tillstyrker yrkande 4 i
motion K234.

1989/90:KU36

33

3 Riksdagen 1989190. 4 sami. Nr 36

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

2. beträffande finansmakten och budgetprocessen
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:K234

a) hos regeringen begär förslag om grundlagsreglering av en
balanserad budget,

b) hos regeringen begär förslag om ändring i lagen
(1988:1387) om statens upplåning.

2. Organisationen av den statliga revisionen (mom. 4)

Anders Björck (m). Birgit Friggebo (fp), Hans Nyhage (m), Elisabeth
Fleetwood (m) och Ylva Annerstedt (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med "I
motionerna" och slutar med "Motionerna avstyrks" bort ha följande
lydelse:

Med hänsyn till det ansvar som riksdagen har enligt grundlagen för
granskningen av rikets styrelse och förvaltning anser utskottet det
naturligt att riksdagen också ges ett väsentligt större inflytande över
den statliga förvaltningsrevisionen. Detta är för övrigt en ordning som
tillämpas i de flesta jämförbara länder där den statliga revisionen
betraktas som en naturlig och självklar uppgift för i första hand
parlamentet. Frågan bör närmare övervägas i en utredning.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

4. beträffande organisationen av den statliga revisionen
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:K210 yrkande
11 och 1989/90:K215 yrkande 11 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

3. Reformering av riksdagens arbetsformer (mom. 5,
10, 23 och 27)

Hans Leghammar (mp) anser

dels att utskottets yttrande såvitt avser motion 1989/90:K325 yrkandena
1, 2, 4, såvitt nu är i fråga, 5, 6 och 7 bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet krävs en reformering av riksdagens arbetsformer i
syfte att förbättra förutsättningarna för en fri och obunden åsiktsbildning
i riksdagen. Fri åsiktsbildning innebär tillgång till information,
tid att sätta sig in i den och rimlig möjlighet att använda den i egna
politiska syften. Riksdagsarbetet kännetecknas emellertid för det mesta
av stor brådska. Det finnas oftast allt för litet tid för ledamöterna att
tränga in i de förslag som kommer.

Med den arbetsbörda som riksdagen har är det dock enligt utskottets
mening svårt att åstadkomma den nödvändiga fördjupningen av arbetet.
Därför måste beslutsfattandet i ökad utsträckning decentraliseras
från riksdag—regering till kommunerna. Genom treårsbudgeteringen
öppnas också möjligheter till en rationellare ordning, där ärendeområden
kommer upp till behandling en gång vart tredje år i stället för
varje år.

1989/90:KU36

34

För att demokratisera riksdagen anser utskottet att en utredning bör
göras av förslagen i motion K325 som gäller handläggningen av propositioner
och motioner, resultatuppföljning av riksdagens beslut, former
för kammardebatter, motions- och arbetstider samt riksdagsledamots
rätt att fa del av hemliga handlingar inklusive s.k. arbetspapper från
regeringen och andra myndigheter.

För det första föreslår utskottet med tillstyrkande av yrkande 1 i
motionen en annan behandlingsordning med anledning av regeringens
mera genomgripande propositioner. Denna skall ske enligt följande.

1. Ansvarig minister presenterar propositionen i kammaren. Presentationen
skall kunna föranleda debatt.

2. Vid det följande utskottssammanträdet presenteras propositionen
mera noga av representanter för regeringskansliet. Syfte och förväntade
verkningar skall beskrivas och protokollföras som underlag för framtida
beslutsuppföljning. Vid detta sammanträde bedömer utskottet om
motionstiden måste förlängas. Om representanter för två partier begär
detta skall motionstiden förlängas till en månad.

Vid nästa utskottssammanträde bör det äga rum en utfrågning av
personer och grupper, som har speciella kunskaper och erfarenheter
av det område som propositionen avhandlar, om representanter för två
partier begär detta.

3. Det sammanträde som följer efter det att motionstiden utgått
används till föredragning och debatt. Till detta bör en sammanställning
av motioner och proposition föreligga så att en jämförelse kan göras av
var de avgörande skillnaderna mellan regeringen och oppositionen
finns och hur dessa skillnader ser ut.

4. Påföljande sammanträde kan användas till att gå igenom det
utarbetade utkastet till betänkande med partirepresentanterna, varvid
dessa tar preliminär ställning till betänkandet.

5. Därpå följer justeringssammanträde då oppositionspartierna markerar
skillnaderna gentemot majoritetens betänkande. Tidpunkt för
avlämnande av reservationer fastställs.

6. Debatt i kammaren och beslut.

När det för det andra gäller behandling av motioner som inte har
föranletts av propositionen bör enligt utskottet utredas en ordning,
som kan innebära att utskotten vid inledningen av den treåriga riksmötesperioden
i princip slår fast en ärendeplan, som för med sig att en
typ av ärenden normalt bara behandlas en gång under denna tid. Ett
sådant förfarande skulle innebära en minskning av arbetsbelastningen
och upprepningar av redan kända ståndpunkter samt leda till en mera
grundlig behandling av frågorna.

Ärenden måste slutbehandlas före följande ordinarie val. För extraordinära
förhållanden bör det dock kunna öppnas möjlighet att flytta
behandling av ärende till nästkommande valperiod. En sådan möjlighet
kan behöva kompletteras med någon form av minoritetsskyddsregel.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet yrkande 2.

1989/90:KU36

35

För det tredje är det enligt utskottet viktigt med beslutsredovisning
och uppföljning av resultat. Utskottet behandlar emellertid denna fråga
i annat sammanhang och föreslår där tillsättande av en utredning.

Utskottet behandlar också på annan plats frågan om en vitalisering
av kammardebatterna. Här upptas därför endast frågan om de interpellationsdebatter
där en minister samlar ihop flera interpellationer under
ett svar. Vid sådana situationer måste deltagarna enligt utskottet fa
en vidgad replikrätt så att debatten kan bli fullödig. Utskottet tillstyrker
yrkande 4, såvitt nu är i fråga.

Utskottets förslag att göra större, mera genomarbetade betänkanden
en gång under en mandatperiod betyder att riksdagen via utskotten
måste göra upp en plan för detta arbete. Ledamöterna skall då kunna
motionera enskilt, i grupp eller i partimotion i samband med dessa
planerade betänkanden. På detta sätt utökas motionsrätten och initiativrätten
för ledamöterna och partierna. Det betyder inte att den
allmänna motionstiden skall avskaffas. Det är enligt utskottet viktigt att
ledamöterna kan motionera i anslutning till budgetpropositionen. Utskottet
tillstyrker yrkande 5.

Enligt utskottet bör andra tider för riksmötet övervägas så att det
blir fler sammanträdesfria veckor under vår och höst. Det är viktigt att
ledamöterna får bättre möjligheter att hålla kontakt med väljare och
organisationer. Särskilt på vårarna då riksdagen behandlar många
betydelsefulla frågor bör fler sammanträdesfria veckor läggas in för att
göra det möjligt för riksdagsledamöterna att förankra sina ståndpunkter
hos väljarna. En följd av detta blir att tiden för riksmötena måste
utvidgas. Utskottet tillstyrker yrkande 6. Motion K309 avstyrks.

Fri åsiktsbildning i en demokratisk process förutsätter slutligen att
åtminstone riksdagens ledamöter har tillgång till relevant material i sitt
riksdagsarbete. Utskottet anser därför att varje riksdagsledamot bör ha
rätt att från regeringen eller annat offentligt organ få del av hemliga
handlingar och även s.k. arbetspapper som berör ett ämne i hans eller
hennes utskott. Om ett parti inte är representerat i ett utskott bör
rätten anförtros viss ledamot från detta parti. Undantag kan göras för
frågor som rör rikets säkerhet. Utskottet tillstyrker yrkande 7.

dels att momenten 5, 10, 23 och 27 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:

5. beträffande ordningen för behandlingen av proposition och
motioner

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:K325 yrkandena 1, 2
och 5 godkänner vad utskottet uttalat,

10. beträffande utvidgning av riksmötet
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:K325 yrkande 6 och
med avslag på motion 1989/90:K309 godkänner vad utskottet
uttalat,

23. beträffande riksdagsledamots möjlighet att del av hemliga
handlingar m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:K325 yrkande 7
godkänner vad utskottet uttalat,

1989/90: KU36

36

27. beträffande reglerna för interpellationsdebatterna
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:K325 yrkande 4,
såvitt nu är i fråga, godkänner vad utskottet uttalat.

4. Riksdagens arbetsformer (mom. 6, 9, 11 och 29)

Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anser

dels att utskottets yttrande såvitt avser motion 1989/90:K302 yrkandena
1, 3 och 4 bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet är de villkor som gäller för riksdagens arbete viktiga
ur en rad olika aspekter.

Den folkvalda riksdagen är det främsta statsorganet i riket. Riksdagen
har bl.a. det slutliga ansvaret för lagstiftning och budgetreglering.
De uppgifter som är knutna till detta ansvar måste kunna genomföras
effektivt och med stor noggrannhet.

Riksdagen är landets främsta forum för debatter och politiska initiativ.
De är i riksdagen partier och ledamöter lägger fram de förslag och
redovisar de åsiktsbrytningar som utgör grunden för det politiska
meningsutbytet och den politiska viljebildningen i landet som helhet.

Arbetsformerna har stor betydelse för hur rapporteringen genom
massmedierna sker ut till medborgarna om de förslag som läggs fram i
riksdagen, de beslut som fattas och de argument som förs fram.

Rikdagsledamöterna är folkrepresentanter. För att på ett tillfredsställande
sätt kunna leva upp till detta måste de förtroendevalda ledamöterna
också under riksdagssessionerna ha goda möjligheter att delta i
informationsaktivitet och kontaktverksamhet utanför riksdagen.

De grundläggande villkoren för uppläggningen av riksdagsarbetet
har dock inte förändrats genom de delreformer som genomförts. För
att mera påtagliga förbättringar skall kunna ske krävs det enligt utskottets
mening mera djupgående förändringar.

Budgetårets förläggning

Det grundläggande felet med det nuvarande systemet är enligt utskottet
att viktiga bestämmelser om t.ex. budgetår och allmänna motionstider,
vilka i hög grad avgör det reella innehållet i riksdagsarbetet, inte är
anpassade till riksdagsåret. Budgetpropositionen framläggs således inte
vid riksmötets början och någon allmän motionstid finns inte heller.
Regeringens budgetförslag avlämnas i januari, och i anslutning till
detta kommer de stora partimotionerna och en mängd enskilda motioner
under den allmänna motionstiden. Senare under våren avlämnas
också regelmässigt ett stort antal fristående propositioner och i anslutning
till dessa följdmotioner. Den största arbetsbelastningen kommer
således, liksom före omläggningen av riksdagsåret, under våren med en
särskild anhopning av viktiga beslutsärenden under riksmötets två sista
månader.

Utskottet menar att de förhållanden som här berörts har en rad
negativa konsekvenser för planeringen av riksdagens arbete.

1. Anhopningen under våren försvårar arbetet i utskotten.

1989/90: KU36

37

2. Rapporteringen utåt i massmedierna blir begränsad redan av det
skälet att anhopningen av stora och viktiga ärenden gör en selektion
nödvändig.

3. Riksdagsledamöterna blir under långa tider hårt bundna till
riksdagshuset och Stockholm och har således små möjligheter att ställa
upp i aktiviteter på hemorten.

4. Ur allmän politisk synpunkt är det också otillfredsställande att
riksmötets början inte också innebär en mera substantiell upptakt i
riksdagsår betet.

5. För att i någon mån utjämna arbetsbördan under riksmötet har
under senare år behandlingen av många motioner och en del propositioner
skjutits från vår till höst, dvs. i realiteten från ett riksmöte till
ett annat. Huvudregeln borde givetvis vara att varje riksmöte skall ta
ställning i de frågor som väckts under riksmötet.

6. Den nuvarande ordningen innebär också i många fall onödigt
dubbelarbete. Motioner som behandlas av utskott och kammare strax
före jul återkommer i betydande utsträckning under den allmänna
motionstiden i januari.

7. Den ärendeanhopnng som det nuvarande systemet ger och den
orationella ordning som råder har tvingat fram en del ändringar av
debatt- och beslutsformerna som i huvudsak inte är positiva ur arbetssynpunkt
och inte heller ur informations- och publicitetssynpunkt.

En övergång till kalenderårsbudget skulle enligt utskottet helt allmänt
vara till fördel. Bl.a. skulle därmed uppnås parallellitet med vad
som gäller i kommuner och landsting. Förutsättningarna för en bättre
planering av riksdagens arbete skulle bli helt annorlunda med en
kalenderårsbudget. Riksdagsarbetet skulle med en sådan uppläggning i
stort kunna läggas upp efter följande schema:

Regeringens förslag till statsbudget överlämnas till riksdagen när
riksmötet öppnas på hösten. Till budgetförslaget knyts den allmänna
motionstiden. Huvudparten av riksdagsarbetet under hösten ägnas åt
budgetbehandlingen, dvs. åt regeringens förslag och de motioner som
innehåller budgetförslag. En särskild fördel med detta skulle vara att
budgetfrågorna därmed fick en mera sammanhållen behandling än nu.

En invändning som framförts är att en omläggning av budgetåret
skulle kräva att riksdagsvalen förlädes till våren. En sådan ordning
skulle ha vissa fördelar, bl.a. att valen kom i nära anslutning till
riksmötets avslutning.

Utskottet anser dock inte att en övergång till val på våren är någon
förutsättning för en omläggning av budgetåret. En eventuell ny riksdagsmajoritet
har efter valet goda möjligheter att under budgetarbetet
under hösten göra de förändringar i den avgående regeringens budgetförslag
som man anser erforderliga. Här kan hänvisas till erfarenheter
från andra länder.

Utskottets förslag innebär att budgeten antas innan riksdagen gör
uppehåll för julhelgen. Under våren skulle därmed riksdagen få mera
tid att ägna sig åt principfrågor och lagfrågor i anledning av propositioner
och motioner.

1989/90: KU36

38

Omläggningen skulle enligt utskottet också underlätta genomförandet
av förslaget om regelbundet återkommande riksdagsfria veckor. En
sådan ordning skulle på ett mycket verksamt sätt förbättra ledamöternas
möjligheter att fullgöra de uppgifter utanför riksdagen som är nära
förknippade med och en förutsättning för riksdagsuppdraget men som
nu ständigt kommer i kollision med det direkta riksdagsarbetet.

Rapporteringen från riksdagen

Som utskottet framhållit ovan finns det inslag i riksdagens arbetssätt
som försvårar journalisternas arbete och som gör att selektionen bestäms
av faktorer som inte har med nyhetsvärderingen att göra. En
sådan faktor är onekligen kvällsplena och ordningen med voteringar
som kan komma långt efter sakdebatterna.

Detta är ett skäl för att debatt och beslut i sakärenden i princip inte
bör äga rum efter kl. 18.00.

Det finns enligt utskottet många medborgare som vill ha tillgång till
en utförligare information om vad som försiggår i riksdagen än den
som ges i tidningar, radio och TV. Detta är ur allmändemokratisk
synpunkt positivt och riksdagen bör söka tillgodose dessa önskemål.

Utskottet föreslår därför att riksdagen beslutar att den tidning som
nu finns, nämligen Från Riksdag & Departement, utvidgas och får ett
fylligare och mera mångsidigt innehåll. Med detta avses såväl direkta
redovisningar av förslag, debatter och beslut som allmänna reportage
kring riksdagen, debattinlägg och recensioner av politisk litteratur.
Även inslag om vad som händer i andra länders parlament borde
kunna förekomma. Det finns utomlands exempel på tidningar av detta
slag, vilka kunde tjäna som förebild.

Det har visat sig att direktsändningar i radio och tv från riksdagen
tilldragit sig stor uppmärksamhet. Förvånansvärt många — med tanke
på arbetstider och påstått allmänt ointresse för riksdagen — följer dessa
direktsändningar helt eller delvis. Antalet direktsändningar är dock
starkt begränsat, och med den uppläggning som varit vanlig är det i
första hand debatter mellan partiledarna som sänds. Från de sakdebatter
som ständigt förekommer i kammaren är sändningarna mycket få.

Utskottet föreslår därför med instämmande i motion K302 och K328
att riksdagen i förhandlingar med företrädare för SR undersöker
möjligheterna till flera sändningar från riksdagen.

Enligt utskottets mening skulle det vara en fördel ur många olika
synpunkter om angränsande ärenden i högre grad än nu sammanfördes
i ett betänkande och om betänkanden inom samma ämnesområde i
större utsträckning än nu togs upp till debatt i kammaren vid samma
tillfålle. En sådan ordning skulle ge underlag för mera principiellt
hållna debatter och också underlätta rapporteringen i medierna.

1989/90:KU36

39

Genomförandet av förslagen

1989/90:KU36

De förslag utskottet framlagt är av olika karaktär och bör för den
skulle beredas på olika sätt.

Förslaget om en omläggning av budgetåret bör behandlas av en
sedvanlig parlamentarisk utredning eftersom det har betydelse för
verksamheter och organ också utanför riksdagen. Utskottet tillstyrker
således yrkande 1 i motion K302.

Övriga förslag som rör riksdagens arbete bör behandlas av en
parlamentariskt sammansatt utredning som tillsätts av riksdagen, lämpligen
genom talmanskonferensens försorg. Härmed tillstyrks yrkande 3
i motion K302. Även motion K328 tillstyrks.

I detta sammanhang vill utskottet Sista uppmärksamheten på att det
finns en rad olika arbetsgrupper som på ett eller annat sätt sysslar med
frågor som rör riksdagens arbete. Detta försvårar samordning och
överblick. Utskottet föreslår därför att all utredningsverksamhet om
riksdagens inre arbete samordnas i den utredning som förordats ovan.
Utskottet tillstyrker yrkande 4.

dels att utskottets hemställan under punkterna 6, 9, 11 och 29 bort ha
följande lydelse:

6. beträffande omläggningen av budgetåret
att riksdagen bifaller motion 1989/90:K302 yrkande 1,

9. beträffande sammanträdesfria veckor i riksdagen
att riksdagen bifaller motionerna 1989/90:K302 yrkande 3, såvitt
nu är i fråga, samt 1989/90:K328,

11. beträffande information om kammararbetet
att riksdagen bifaller motionerna 1989/90:K302 yrkande 3, såvitt
nu är i fråga, och K328,

29. beträffande utredningsarbetet på riksdagsområdet
att riksdagen bifaller motion 1989/90:K302 yrkande 4.

5. Användningen av tilltalsordet Du i
kammardebatterna (mom. 13)

Hans Leghammar (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar "När det
gäller användningen" och slutar "K321 avstyrks" bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottet bör tilltalsordet Du kunna tillåtas i situationer där
tveksamhet om vem som avses inte kan uppkomma. Liksom när det
gäller andra ord och uttryck som brukas i debatterna måste det vara
den enskilde ledamoten som i sista hand avgör och tar ansvar för när
tilltalsordet Du skall kunna användas. Motion K321 tillstyrks.

dets att moment 13 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

13. beträffande användning av tilltalsordet Du i
kammardebatterna

att riksdagen bifaller motion 1989/90:K321.

6. Utskottens ledamotsantal (mom. 16)

Anders Björck, Hans Nyhage och Elisabeth Fleetwood (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "nästa utskottsval" bort ha följande
lydelse:

Den utökning av ledamotsantalet från 15 till 17 som skett är enligt
utskottet olycklig. Den har försvårat för utskotten att arbeta smidigt
och effektivt. Än värre riskerar det att bli om den ordning som nu
föreslås genomförs. Den skulle underlätta en fortsatt eller rent av
ytterligare utökning av antalet ledamöter. Det skulle i praktiken inte
gå att motsätta sig krav på utökning, om ytterligare partier passerar
4-procentsspärren utan att erhålla tillräckligt många mandat för att
vara garanterade plats i utskott med 15 ledamöter.

Enligt utskottets mening bör inte heller en så viktig fråga som
antalet ledamöter i utskott beredas av valberedningen utan på sedvanligt
sätt av utskott.

Utskottet kan således inte ställa sig bakom förslaget i kammarkansliets
promemoria. Utskottet föreslår i stället att riksdagen fr.o.m. nästa
valperiod återgår till ordningen med 15 ledamöter i varje utskott.

dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

16. beträffande utskottens ledamotsantal
att riksdagen antar följande lydelse av tilläggsbestämmelsen 4.3.1
till riksdagsordningen:

Varje utskott skall bestå av femton ledamöter.

7. Utskottens sammansättning (mom. 18)

Hans Leghammar (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med "Det
förslag" och slutar med "avstyrks motionen" bort ha följande lydelse:
Skulle flera partier bli representerade i riksdagen, skulle modellen
med utökning av ledamotsantalet kunna innebära att utskotten blir
otympligt stora. Därför bör enligt utskottet ett annat system för en
rättvis fördelning av utskottsplatserna utredas.

Detta system innebär att varje parti som vunnit inträde i riksdagen
skall vara försäkrat att 11 en plats i varje utskott. De därefter återstående
platserna fördelas proportionellt. Skulle något parti avstå från
någon av de icke proportionellt fördelade platserna, tillfaller platserna
den partigrupp som står näst i tur med hänsyn till jämförelsetal.

Denna metod medför att utskottsplatserna inte strikt speglar partiernas
röstetal i riksdagen och att sålunda de förslag som vunnit majoritet
i utskottet kan få minoritet i kammarens votering. Detta måste dock
betraktas som en mindre olägenhet, eftersom utskottet trots allt endast
är ett beredande organ.

Utskottet tillstyrker således motionerna 1988/89:K317 och
1989/90:K326.

1989/90: KU36

41

4 Riksdagen 1989190. 4 sami. Nr 36

dels att moment 18 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

18. beträffande utskottens sammansättning

att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:K317 och
1989/90:K326 godkänner vad utskottet uttalat.

8. Inrättande av ett miljöutskott (mom. 19)

Hans Leghammar (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med "Sorn
utskottet" och slutar med "Motionen avstyrks" bort ha följande lydelse: Enligt

utskottet finns goda skäl att som föreslås i motion K303 göra
en översyn av utskottsorganisationen. Miljöfrågorna behandlas nu i en
rad utskott. Detta innebär att inget utskott har det totala ansvaret för
miljöområdet som sin huvusakliga uppgift, vilket försvårar möjligheterna
till överblick och till att driva en samlad politik på detta område.
Inrättandet av ett miljöutskott bör av denna anledning, och med tanke
på miljöfrågornas växande internationella betydelse och det utrymme
de måste fa framöver i svensk politik, vara en utgångspunkt för
översynsarbetet. Som framhålls i motion K303 skulle till detta utskott,
utöver de från jordbruksutskottet utbrutna miljöfrågorna, även kunna
föras vissa av de miljöfrågor som i dag behandlas av andra utskott.

dels att moment 19 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

19. beträffande inrättande av ett miljöutskott

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:K303 godkänner
vad utskottet uttalat.

9. Sanningsförsäkran vid utskottsutfrågning
(mom. 22)

Anders Björck (m), Hans Nyhage (m), Elisabeth Fleetwood (m) och
Hans Leghammar (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med "När
det gäller" och slutar med "K311 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottet är det självfallet av största vikt att de informationer
som lämnas till utskotten är korrekta och fullständiga. Frånvaron av
regler om sanningsförsäkran i samband med utskottsutfrågningar kan
förmodligen förklaras av att sådana var sparsamt förekommande vid
tidpunkten för arbetet med nu gällande regeringsform och riksdagsordning.
Situationen i dag är emellertid en helt annan. Så har t.ex.
granskningen av regeringen vuxit i omfattning och blivit mer inträngande.
Det finns enligt utskottet starka skäl att införa någon form av
sanningsförsäkran för dem som utfrågas av riksdagsutskotten. Frågan
bör därför bli föremål för skyndsam utredning. I samband härmed bör
övervägas om olika regler bör gälla för olika kategorier av utfrågade.
Att statsråd, statssekreterare och politiskt sakkunniga bör avlägga sanningsförsäkran
är enligt utskottet självklart.

1989/90: KU36

42

dels att moment 22 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

22. beträffande sanningsförsäkran vid utskottsutfrågning
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:K311 som sin mening
ger regeringen till känna vad uskottet anfört.

10. Utrikesnämndens sammansättning (mom. 28)

Bo Hammar (vpk) och Hans Leghammar (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med "Enligt
utskottet" och slutar med "Motionen avstyrks" bort ha följande lydelse: I

ett parlamentariskt system är det viktigt att vissa partier inte
diskrimineras när det gäller viktig samhällsinformation. Av den anledningen
anser utskottet att alla riksdagspartier som passerat 4-procentsspärren
bör vara representerade i utrikesnämnden med minst en
ledamot. En utredning med syfte att skapa förutsättningar för detta bör
enligt utskottet göras. Motion K325 yrkande 8 tillstyrks.

dels att moment 28 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

28. beträffande utrikesnämndens sammansättning
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:K325 yrkande 8 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Organisationen av den statliga revisionen (mom. 4)

Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anför:

Enligt vår uppfattning är det viktigt att riksdagens revisorer får vidgade
uppgifter och ordentliga resurser för att lösa dessa uppgifter. Det finns
emellertid ett behov även på regeringssidan av ett revisionsorgan. Vi
motsätter oss därför förslaget i motionerna att överföra riksrevisionsverkets
uppgifter till riksdagen. I sammanhanget vill vi dock betona
vikten av att den revision som utförs av riksrevisionsverket sker
självständigt och fritt från påtryckningar från regeringen. Självständigheten
bör också komma till uttryck i att verket har möjlighet att i stor
utsträckning ta egna initiativ till revisionella utredningar.

2. Utskottsberedningen av alkoholbeskattningen
(mom. 20)

Hans Leghammar (mp) anför:

Enligt miljöpartiet de grönas uppfattning skulle det i och för sig vara
en bättre ordning om alkoholbeskattningsfrågorna handlades i samma
utskott som behandlar alkoholfrågan från sociala utgångspunkter. Detta
vore bl.a. riktigare av den anledningen att beskattningen är ett
viktigt instrument i alkoholpolitiken. Vi anser emellertid inte att man

1989/90: KU36

43

nu bör bryta ut frågan om alkoholbeskattningens beredning till särskild
behandling. Enligt vår uppfattning är det viktigt att man så snart
som möjligt gör en samlad översyn av utskottsorganisationen med syfte
att åstadkomma bättre förutsättningar för en helhetssyn på många
områden. I det sammanhanget bör också beredningen av alkoholfrågorna
tas upp.

3. Beslut om offentlighet vid utskottsutfrågningar
(mom. 21)

Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anför:

Det är majoriteten i ett utskott som bestämmer om en utfrågning skall
vara offentlig eller ej. Som regel har inte detta medfört några problem.
Men det finns exempel på att utskottsmajoriteten motsatt sig krav från
en betydande minoritet om offentlighet. Vi finner det högst olyckligt
om detta skulle bli mera vanligt.

Ett enigt konstitutionsutskott har nu uttalat att det bör vara en
strävan att tillgodose krav på öppenhet i utfrågningarna. Med detta
uttalande och den diskussion som väckandet av vår motion lett till har
vi anledning tro att berättigade minoritetsönskemål om öppenhet vid
en utfrågning inte kommer att avslås av utskottsmajoriteten. Vi har
därför avstått från att yrka bifall till vår motion K302 yrkande 2.

4. Jäv för utskottsledamöter (mom. 24)

Hans Leghammar (mp) anför:

Många riksdagsledamöter kombinerar sitt arbete i riksdagen med andra
uppdrag som t.ex. att vara ledamöter i styrelser för statliga verk och
styrelser. Ofta är kombinationen sådan att uppdraget utanför riksdagen
ligger inom samma verksamhetsområde som ledamotens utskottsuppdrag
i riksdagen. Att det blir så är inte så svårt att förstå. Riksdagsledamöterna
försöker fa uppdrag inom sitt eget intresseområde, och det är
lättare att sätta sig in i frågorna om man väljer uppdrag inom samma
område.

Jag anser att det kan föra med sig nackdelar om riksdagsledamöter
sitter i verksstyrelser och utskott och där behandlar samma frågor. Det
måste då vara svårare att göra en fristående bedömning i utskottet och
lyssna på andras synpunkter. Risken är att granskningen av olika
statliga verks uppgifter inte blir så förutsättningslös som den borde
vara.

Detta är emellertid inte i första hand en fråga som skall lösas med
lagstiftning med tanke på den komplexitet som i så fall måste utmärka
en sådan lagstiftning. Det måste främst ankomma på den enskilda
ledamoten i samråd med sin partigrupp att ta ställning till uppdragskombinationer
av detta slag. Jag har därför avstått från att yrka bifall
till motion K327.

1989/90:KU36

44

Förslag till
Lag om ändring i riksdagsordningen

Härigenom föreskrivs i fråga om riksdagsordningen1

dels att tilläggsbestämmelsen 4.8.2 skall upphöra att gälla,

dels att 3 kap. 2 §, 4 kap. 2, 7, 8 och 10 §§ samt tilläggsbestämmelserna
4.3.1 och 6.2.3 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

2 §

Budgetåret börjar den 1 juli. Regeringen skall senast den 10 januari
eller, om hinder möter till följd av nyligen inträffat regeringsskifte,
snarast möjligt därefter avlämna proposition med förslag till statsbudget
(budgetproposition) för det närmast följande budgetåret. Propositionen
skall innehålla finansplan och nationalbudget. Regeringen skall
avgiva särskilt förslag till slutlig reglering av statsbudgeten (kompletteringsproposition).
Sådant förslag skall om hinder ej möter avlämnas
före utgången av april månad.

Annan proposition angående
anslag för det närmast följande
budgetåret skall avlämnas senast
den 10 mars, såvida regeringen
icke finner att propositionens behandling
kan uppskjutas till följande
riksmöte. Vid 1989190 års
riksmöte skall dock en sådan proposition
avlämnas senast den
25 februari.

Annan proposition angående
anslag för det närmast följande
budgetåret skall avlämnas senast
den 10 mars, såvida regeringen
icke finner att propositionens behandling
kan uppskjutas till följande
riksmöte. Vid 1990191 års
riksmöte skall dock en sådan proposition
avlämnas senast den
22 februari.

Proposition med förslag om nytt eller väsentligen höjt anslag eller
om sådana riktlinjer för viss statsverksamhet som avses i 9 kap. 7 §
regeringsformen bör innehålla uppskattning av framtida kostnader för
det ändamål som förslaget avser. Om förslag till anslag grundar sig på
plan för längre tid än den för vilken anslaget har beräknats i propositionen,
bör planen redovisas.

4 kap.

2 §

Riksdagen tillsätter inom sig för
varje valperiod ett konstitutionsutskott,
ett finansutskott, ett skatteutskott
och minst tolv andra utskott.

Riksdagen tillsätter inom sig för
varje valperiod ett konstitutionsutskott,
ett finansutskott, ett skatteutskott
och minst tolv andra utskott.
Valet gäller till valperiodens
slut.

Riksdagen kan under riksmöte tillsätta ytterligare utskott för längst
den tid som har angivits i första stycket.

1989/90:KU36

Bilaga 1

1 Riksdagsordningen omtryckt 1988:1446. Senaste lydelse av 3 kap. 2 § och
4 kap. 7 § 1989:878 och av tilläggsbestämmelsen 6.2.3 1989:674.

45

4.3.1

Varje utskott skall bestå av sjut- Antalet ledamöter i utskotten

ton ledamöter. fastställs av riksdagen på förslag av

valberedningen.

7 §

Annat ärende än budgetpropo- Annat ärende än budgetpropositionen
får delas mellan två eller sitionen får delas mellan två eller

flera utskott endast om särskilda flera utskott endast om särskilda

skäl föranleder det. Vid skäl föranleder det. Vid

1989/90 års riksmöte får ej kom- 1990/91 års riksmöte får ej kompletteringspropositionen
och and- pletteringspropositionen och andra
ärenden med ekonomiskt-poli- ra ärenden med ekonomiskt-poli tiskt

syfte delas. tiskt syfte delas.

8 §

Utskott skall avgiva betänkande i ärende som har hänvisats till
utskottet och som ej har återkallats. Utskott kan dock överflytta ärende
till annat utskott, om detta samtycker därtill, eller överenskomma med
ett eller flera utskott att de skall bereda ärendet gemensamt genom
deputerade i sammansatt utskott. Sådant utskott avgiver betänkande till
riksdagen.

Betänkande i ärende vars behandling har uppskjutits från en valperiod
för riksdagen till nästa skall avgivas av utskott som har tillsatts av
den nyvalda riksdagen.

Betänkande i ärende vars behandling
har uppskjutits från ett
riksmöte till nästa inom samma
valperiod skall avgivas före den
1 november. Riksdagen kan dock
besluta att betänkande i sådant
ärende får avgivas även efter denna
tidpunkt.

Utskott skall till anmälan till kammaren av vilande beslut som sägs i
3 kap. 16 § foga yttrande i ärendet.

Har lagförslag vilat enligt 2 kap. 12 § tredje stycket regeringsformen,
skall utskottet avgiva nytt betänkande i ärendet.

10 §

Statlig myndighet skall lämna upplysningar och avgiva yttrande, då
utskott begär det, om ej annat följer av 12 § andra stycket. Sådan
skyldighet åligger dock ej regeringen. Myndighet som ej lyder under
riksdagen kan hänskjuta begäran från utskott till regeringens avgörande.

Begär minst en tredjedel av le- Begär minst fem av ledamöterdamöterna
i ett utskott vid be- na i ett utskott vid behandlingen

handlingen av ett ärende att upp- av ett ärende att upplysningar el lysningar

eller yttrande skall in- ler yttrande skall inhämtas från

hämtas från myndighet som avses myndighet som avses i första styc i

första stycket, skall utskottet för- ket, skall utskottet föranstalta om

anstalta om detta, såvida det icke detta, såvida det icke finner att

finner att därmed förenat dröjs- därmed förenat dröjsmål med

mål med ärendets behandling ärendets behandling skulle leda

skulle leda till avsevärt men. Ut- till avsevärt men. Utskottet skall i

skottet skall i sitt betänkande i sitt betänkande i ärendet redovisa

ärendet redovisa skälen till att en skälen till att en sådan begäran

sådan begäran om upplysningar om upplysningar eller yttrande

eller yttrande har avslagits. har avslagits.

1989/90:KU36

Bilaga 1

46

Konstitutionsutskottet får icke avgiva förklaring, att 2 kap. 12 §
tredje stycket regeringsformen icke är tillämpligt i fråga om visst
lagförslag, utan att lagrådet har yttrat sig i saken.

6.2.3

Vid 1989/90 års riksmöte skall Vid 1990191 års riksmöte skall

följande tillämpas i stället för följande tillämpas i stället för
tilläggsbestämmelse 6.2.2. tilläggsbestämmelse 6.2.2.

Frågor besvaras vid en frågestund varje tisdag som riksdagen sammanträder.
Vid denna frågestund besvaras frågor som har ingivits till
kammarkansliet senast kl. 10 under fredagen i föregående vecka.

Om arbetsförhållandena i riksdagen kräver det får talmannen besluta
att frågesvar skall lämnas på annan dag än tisdagen. Talmannen får
även besluta att en fråga skall besvaras tillsammans med en interpellation.

Meddelande om när en fråga skall besvaras skall anslås senast kl. 14
dagen före sammanträdet och tas upp på föredragningslistan.

Efter det att statsrådet har lämnat ett frågesvar får det första anförandet
från varje talare räcka längst två minuter och varje följande
anförande längst en minut. När ett statsråd besvarar en fråga tillsammans
med en interpellation tillämpas de regler om anföranden som
gäller för interpellationer.

En fråga som inte besvaras på dag som avses i andra eller tredje
stycket förfaller, om inte den ledamot som ingivit frågan senast kl. 10
följande fredag meddelar kammarkansliet att frågan skall kvarstå till
nästa frågestund.

Vid frågestund får talmannen utan hinder av tilläggsbestämmelse
2.15.4 anvisa plats i plenisalen från vilken talare skall yttra sig.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

Bestämmelserna i 4 kap. 2 § och tilläggsbestämmelsen 4.3.1 tillämpas
första gången vid riksdagens val av utskott efter nästa riksdagsval.

1989/90:KU36

Bilaga 1

47

Finansutskottets yttrande
1989/90:FiU5y

Finansmakten och budgetprocessen
Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har den 13 mars 1990 beslutat bereda finansutskottet
tillfälle att yttra sig över motion 1989/90:K234 av Lars Tobisson
m.fl. (m) om finansmakten och budgetprocessen.

Motionsyrkandena

1989/90:K234 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att målsättningen om en över tiden balanserad
budget skall ges grundlagsmässigt uttryck,

2. att riksdagen beslutar att i anslutning till finansdebatten ramar
skall fastställas för utskottens förslag i anslagsfrågor,

3. att riksdagen beslutar att anslagsbeslut skall vara preliminära i
avvaktan på en samlad avvägning i finansutskottet, vilken sedan läggs
till grund för kammarens slutliga beslut om statsbudgeten,

4. att riksdagen med ändring av lagen (1988:1387) om statens
upplåning beslutar att bemyndigandet till regeringen skall ange en
övre gräns, som inte får överskridas utan nytt riksdagsbeslut,

5. att riksdagen hos regeringen begär tilläggsdirektiv till budgetpropositionsutredningen
angående redovisning av senaste utfall för olika
budgetposter,

6. att riksdagen föreskriver och underlättar ett närmare samarbete
mellan riksdagens revisorer och finansutskottet beträffande redovisningsrevisionen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nödvändigheten av att följa uppställda regler för
budgetprocessen.

Utskottet

Motionärerna tar i motion K234 upp flera principiellt viktiga frågor i
den statliga budgetprocessen. 1 den internationella jämförelse som
motionärerna gör konstateras sammanfattningsvis att den beslutsrätt i
budgetfrågor som formellt tilldelas folkrepresentationen i olika länder
ofta i praktiken vilar hos regeringen men i vissa länder görs ändringar
även under budgetprocessens senare led.

För Sveriges del kan konstateras att budgetprocessen i riksdagen i
jämförelse med flertalet andra länder är relativt lång. Därtill kommer

1989/90: KU36

Bilaga 2

48

att ledamöternas och utskottens initiativrätt när det gäller utgifts- och
inkomstförslag är mycket långtgående. Riksdagen har därigenom betydligt
större formella möjligheter än flertalet andra parlament att
besluta om ändrade utgifter och inkomster. En genomgång av vilka
förändringar som faktiskt skett under riksdagsbehandlingen visar emellertid
att avvikelserna från regeringens förslag varit relativt få och ofta
av mindre omfattning. De förändringar av budgetsaldot under beredningens
gång som redovisas i motionen har ofta sin orsak i att den
ekonomiska utvecklingen blivit en annan än den som förutsågs i
budgetpropositionen, vilket i första hand har påverkat inkomstutvecklingen.

Det är således inte riksdagens bristande utgiftskontroll som bidragit
till den statliga utgiftsutvecklingen. Utvecklingen har i stort sett varit i
överensstämmelse med förslagen i statsbudget och i särpropositioner.
Skulle emellertid utvecklingen under riksdagens budgetarbete komma
att avvika från den som föreslagits i propositionerna är, som motionärerna
framhåller, möjligheterna för riksdagen att korrigera eller vända
en sådan utveckling utomordentligt små.

Finansutskottets betänkande med riktlinjer för budgetregleringen i
februari och kammarens beslut med anledning därav skall enligt
intentionerna vara styrande för utgiftsprövningen i fackutskotten. Som
nämns i motion K234 har denna ofta påbörjats dessförinnan, och det
förekommer ingen samlad prövning av huruvida utgiftsöverskridanden
inom ett visst område uppvägs av nedskärningar på annat håll eller av
inkomstförstärkningar. Som motionärerna framhåller kan finansutskottet
på riksmötets sista dag få sammanställa en statsbudget som
kraftigt avviker från vad riksdagen tre månader tidigare fastslagit som
bindande norm. Riksdagen torde vara ett av de få parlament i världen
som inte har något organ som har ansvar för att hålla samman
behandlingen av den statliga budgeten.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att detta inte är en tillfredsställande
ordning. Det finns därför goda skäl att se över riksdagens
beslutsfattande i budgetfrågor. Motionärernas förslag skulle innebära
förbättringar i vissa avseenden. Finansutskottet skulle ges ett större
ansvar för budgetbehandlingen, och riksdagens styrning och kontroll
av budgetutvecklingen skulle därmed förbättras. Utskottet ser emellertid
flera komplikationer med några av de konkreta förslag till förändringar
som motionärerna redovisar. Utskottet återkommer till detta.
Det finns även andra åtgärder som kan vidtas för att förbättra budgetprocessen
i riksdagen. Bl.a. bör, som framhålls i motion K234, uppföljningen
av riksdagens beslut om statens inkomster och utgifter förbättras.
Det kan också hävdas att om budgetförslaget är mera fullständigt
när det överlämnas till riksdagen kan budgetbehandlingen klaras under
en kortare tid. Under förutsättning att den försöksverksamhet för
budgetbehandlingen som konstitutionsutskottet förordat fortsätter skulle
man redan i slutet av april kunna få en uppfattning om utfallet av
budgetbehandlingen i riksdagen. Det finns därmed möjlighet för rege -

1989/90:KU36

Bilaga 2

49

ringen, om så är nödvändigt, att lägga fram kompletterande förslag i
kompletteringspropositionen. Behandlingen av dessa förslag underlättas
av en sammanhållen behandling i finansutskottet.

Utskottet anser sammanfattningsvis att formerna för riksdagens beslutsfattande
i budgetprocessen bör ses över. Riksdagens revisorer har i
ett förslag 11 om riksdagens roll i budgetprocessen väckt förslag om
bl.a. förändringar i budgetarbetet, ändrade styrformer och bättre uppföljning.
Utskottet har med anledning av detta förslag och i samband
därmed väckta motioner i ett betänkande 1989/90:FiU39 förordat att
riksdagen genom talmanskonferensens försorg tillsätter en arbetsgrupp
med uppgift att se över riksdagens roll i budgetprocessen.

Utskottet anser att den problembeskrivning som motionärerna gör i
motion K234 bör ingå som bakgrundsmaterial för detta arbete.

Utskottet övergår härefter till att behandla de konkreta yrkandena i
motion K234.

Som ett led i att skapa en stramare budgetprocess föreslås i motionen,
yrkande 1, att en föreskrift införs i grundlagen att statsbudgeten
skall vara balanserad över tiden.

Finansutskottet har vid tidigare behandling (FiU 1980/81:21) av
liknande yrkanden anfört att man kan se krav på grundlagsmässiga
regler rörande statsbudgetens balansering som en bristande tilltro till
statsmakternas vilja och förmåga att av egen kraft sätta gränser för
statsutgifternas stegring och vid varje tillfälle finna en rimlig avvägning
mellan inkomster och utgifter. Utskottet uttryckte en viss förståelse
härför 1981. Budgetunderskottet hade under åren närmast dessförinnan
vuxit mycket kraftigt. Det vore emellertid snarast att befria riksdagen
från dess ansvar för utvecklingen och den uppkomna budgetsituationen,
anförde utskottet, om man i stället införde regler i grundlagen.
Det ligger i sakens natur att sådana regler, om de infördes, skulle bli
mycket allmänt formulerade och i en mängd situationer kunna ge
upphov till tolkningsproblem. Utskottet uttryckte för sin del tilltro till
riksdagens förmåga att fatta beslut som vänder utvecklingen. Utskottet
har alltjämt samma uppfattning och anser att den budgetmässiga
förändring som skett sedan 1981 visar prov på detta. Konstitutionsutskottet
bör enligt finansutskottet avstyrka yrkande 1 i motion K234.

För att göra riksdagens budgetarbete mer sammanhållet och konsekvent
föreslås i motionen att finansutskottet åläggs att föreslå ramar för
olika utgiftsområden, vilka efter riksdagens beslut skall utgöra riktlinjer
för fackutskottens fortsatta prövning. Vidare anser motionärerna att det
finns skäl att låta de olika utgiftsbesluten vara preliminära i avvaktan
på att finansutskottet vidtar från ekonomisk-politisk synpunkt erforderliga
korrigeringar och sedan förelägger kammaren ett slutligt budgetförslag
för antagande.

Folkstyrelsekommittén föreslog i sitt betänkande Folkstyrelsens villkor
(SOU 1987:6) att ramar borde fastställas för utskottens olika
utgiftsområden. Konstitutionsutskottet avstyrkte (KU 1987/88:43) detta
förslag med motiveringen att det är tveksamt om denna metod för
styrning av budgetarbetet skulle vara verkningsfull. Den skulle också

1989/90: KU36

Bilaga 2

50

innebära att det utskott — finansutskottet — som skulle föreslå riksdagen
att anta sådana ramar i praktiken fick en överordnad ställning i
förhållande till andra utskott.

Finansutskottet anser att sakliga invändningar kan resas mot motionärernas
förslag. Det skulle innebära långtgående begränsningar av
utskottens initiativrätt under budgetbehandlingen och försvåra omprioriteringar
mellan olika utgiftsområden. Även omfördelningar av resurser
som är finanspolitiskt neutrala skulle förhindras. Förslaget väcker
också frågor om vad det skulle innebära för särpropositioner och
motionsrätten med anledning härav. Hur påverkas utskottsbehandlingen
och reservationsrätten av att ramar fastställs för varje utskottsområde?
Är avsikten att ramarna skall vara bindande vid utskottsbehandlingen
även för de partier/ledamöter som inte står bakom rambeslutet?
Det är uppenbart att förslaget får mycket långtgående konsekvenser
som det ankommer på konstitutionsutskottet att slutligen bedöma.
Finansutskottet kan för sin del innan dessa frågor är närmare utredda
inte tillstyrka yrkande 2 i motion K234.

Förslaget att endast låta utgiftsbesluten vara preliminära har utskottet
viss förståelse för mot bakgrund av det relativt utdragna budgetarbete
som sker i riksdagen. Under budgetarbetets gång hinner förutsättningarna
ändras flera gånger, vilket påverkar bedömningarna av utgiftsbehoven.
Dels förändras de yttre förutsättningarna i form av konjunkturutsikter
och liknande, dels hinner regeringen lägga flera nya
eller kompletterande förslag under budgetarbetets gång. Detta försvårar
en samlad prövning av alla utgiftsbeslut. Det finns emellertid även
andra sätt att komma till rätta med dessa svårigheter. Om budgetpropositionen
utformas som ett komplett budgetförslag utan öppna punkter
och om kompletteringspropositionen begränsas till ett minimum av
åtgärder underlättas den samlade behandlingen. Man kan även överväga
att på andra sätt koncentrera budgetbehandlingen i riksdagen.
Finansutskottet vill därför för närvarande, innan en grundligare genomgång
gjorts av vilka alternativ som finns, inte förorda den av
motionärerna förordade modellen.

Motionärerna anser vidare att riksdagens årliga bemyndigande enligt
lagen (1988:1387) om statens upplåning bör vara försett med en beloppsgräns
som inte får överskridas utan nytt riksdagsbeslut (yrkande 4).

Det kan naturligtvis hävdas att ett öppet bemyndigande för regeringen
att lånefinansiera statsbudgeten innebär en långtgående befogenhet
att vidga den finansmakt som det enligt regeringsformen åligger riksdagen
att utöva. Samtidigt måste emellertid konstateras att budgetunderskottet
och därmed upplåningsbehovet bestäms av riksdagens olika
utgiftsbeslut och beslut om skatter och avgifter. Dvs. den reella prövningen
av upplåningsbehovet och bestämmandet av statsskuldens storlek
sker i samband med riksdagens budgetarbete. Utskottet ser mot
denna bakgrund inte något behov av att riksdagen årligen fastställer en
beloppsgräns för den statliga upplåningen.

1989/90: KU36

Bilaga 2

51

Motionärerna tar vidare upp olika sätt att skapa förutsättningar för
en bättre uppföljning och utvärdering av budgetbesluten från riksdagens
sida. Bl.a. föreslås att föregående års budgetutfall skall redovisas i
budgetpropositionen för varje anslag.

Enligt vad utskottet erfarit övervägs denna fråga i den utredning,
den s.k. budgetpropositionsutredningen (Dir. 1989:13 En reformering
av budgetpropositionen), som har att se över budgetpropositionens
framtida utformning bl.a. med anledning av införandet av treåriga
budgetperioder i statsförvaltningen. Ett av huvudsyftena med den nya
budgetprocessen är att lägga större vikt vid uppföljning och utvärdering
av de resultat som uppnåtts.

Det kan i detta sammanhang också nämnas att en särskild utredare
fatt i uppdrag att studera hur redovisningsrevisionen bättre skall kunna
utnyttjas i detta utvärderingsarbete (Dir. 1989:28 Den statliga redovisningsrevisionen
i framtiden).

Finansutskottet anser mot denna bakgrund att något initiativ från
riksdagens sida inte är påkallat med anledning av motionens yrkande

5.

Motionärerna föreslår (yrkande 6) att ett närmare samarbete i redovisningsrevisionelit
avseende bör etableras mellan riksdagens revisorer
och finansutskottet.

Riksdagens revisorer är för närvarande i sin revision huvudsakligen
inriktade på en övergripande förvaltningsrevisionen granskning. Redovisningsrevision
görs endast av anlitade konsulter för vissa speciella
uppdrag. Frågan om redovisningsrevisionens organisation i statsförvaltningen
har som utskottet ser det ett samband med hur förvaltningsrevisionen
organiseras. Utskottet har behandlat denna fråga senast i sitt
betänkande 1989/90:FiU23. Samarbetet mellan riksdagens revisorer
och riksdagens utskott har utskottet även behandlat i betänkandet
1989/90:FiU15 om anslag till riksdagens revisorer.

Som nämnts har även en utredningsman tillkallats för att se över
hur redovisningsrevisionen bör kunna utnyttjas i det uppföljningsarbete
som ingår som en väsentlig beståndsdel i den nya budgetprocessen.

Utskottet ser mot denna bakgrund inte anledning att nu föreslå
några förändringar av den redovisningsrevisionella organisationen i
statsförvaltningen.

Vad slutligen gäller utformningen av budgetpropositionen (yrkande 7)
har utskottet så sent som i april 1990 behandlat denna fråga
(1989/90:FiU20). Utskottet ser mot denna bakgrund inte anledning för
riksdagen att nu göra några uttalanden i frågan.

Stockholm den 15 maj 1990
På finansutskottets vägnar

Anne Wibble

1989/90:KU36

Bilaga 2

52

Närvarande: Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Arne Andersson i
Gamleby (s), Gunnar Björk (c), Per Olof Håkansson (s), Rune Rydén
(m), Iris Mårtensson (s), Lisbet Calner (s), Arne Kjörnsberg (s), Filip
Fridolfsson (m), Ivar Franzén (c), Lars-Ove Hagberg (vpk), Carl Frick
(mp), Marianne Carlström (s), Sonia Karlsson (s), Maria Hed (s) och
Ingela Mårtensson (fp).

Avvikande meningar

1. Grundlagsreglering av målsättningen om en över
tiden balanserad budget

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser att
den del av utskottets yttrande som börjar med "Finansutskottet har"
och slutar med "yrkande 1 i motion K234" bort ha följande lydelse:

Snabbt stigande statsutgifter och skatter samt växande budgetunderskott
framkallade under 1970-talet i många länder en reaktion mot den
relativistiska lössläppthet som följde i spåren av den aktiva konjunkturpolitiken
och övergången till flytande växelkurser. Krav restes på en
återgång till fasta normer. En viktig diskussion handlade om möjligheterna
att med olika konstitutionella medel inskränka statsorganens
möjligheter att öka de offentliga utgifternas och inkomsternas andelar
av samhällsekonomin och att underbalansera budgeten.

Sverige uppvisar de högsta utgifts- och skattekvoterna bland OECDländerna.
Dock föreligger inte längre något underskott i statens finanser.
Vidgas blicken till hela den offentliga sektorn, pågår i stället en
kraftig överbeskattning, vars syfte anges vara att stärka det offentliga
sparandet men som i praktiken leder till en successiv socialisering.

Utskottet ser det som rimligt att på konstitutionell väg försöka
försvåra en utveckling som leder till ett sämre funktionssätt för ekonomin
och på längre sikt till ett byte av samhällssystem. Regleringen av
finansmakten i grundlagen är påfallande kortfattad. Det har dock
tidigare funnits inskrivet ett krav att statsbudgeten skall vara balanserad.

Enligt utskottets mening finns det skäl att återinföra denna föreskrift
som en målsättning över tiden. Detta löser visserligen inte problemet
med de alltför stora utgifts- och skattekvoterna. Med nuvarande riksdagsmajoritet
och regering får man här i stället lita till de allt friare
rörelser över gränserna för arbetskraft och kapital som genom marknadens
försorg kommer att framtvinga en anpassning nedåt för Sveriges
del.

Konstitutionsutskottet bör enligt finansutskottet tillstyrka yrkande 1
i motion K234.

1989/90:KU36

Bilaga 2

53

2. Tak för den statliga upplåningen

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser att
den del av utskottets yttrande som börjar med "Det kan naturligtvis"
och slutar med "statliga upplåningen" bort ha följande lydelse:

En egendomlighet i utövandet av den svenska finansmakten är att
riksdagen inte anger någon gräns för den upplåning som regeringen
bemyndigas att ikläda staten. I andra länder, t.ex. Danmark, Finland,
Norge, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland och Förenta staterna,
beslutar parlamenten hur mycket staten får låna upp under en viss
tidsperiod eller hur stor statsskulden högst Sr vara. Om dessa gränser
behöver överskridas, måste berörd regering återkomma till parlamentet
med begäran om nytt bemyndigande, vilket föranleder offentlig debatt
och naturligtvis ökar de folkvaldas kontrollmöjligheter. På motsvarande
sätt bör riksdagens årliga lånebemyndigande i enlighet med vad som
föreslås i motionen vara försett med en beloppsgräns, som inte Sr
överskridas utan nytt riksdagsbeslut.

Konstitutionsutskottet bör enligt finansutskottet tillstyrka yrkande 4
i motion K234.

1989/90:KU36

Bilaga 2

54