Konstitutionsutskottets betänkande
1989/90: KU22

Provning av fråga om tillämpningen av
3 kap. 15 § riksdagsordningen i visst fall

Aktuella bestämmelser

Enligt 4 kap. 3 § regeringsformen får varje riksdagsledamot i enlighet
med vad som närmare anges i riksdagsordningen (RO) väcka förslag i
fråga om allt som kan komma under riksdagens prövning. Närmare
bestämmelser härom finns i 3 kap. RO. Förslaget avges genom motion
(9 §). Rätten att väcka motion är begränsad till viss tid — i huvudsak
enligt följande. Motion får väckas inom femton dagar från den dag då
budgetpropositionen anmäldes i kammaren (10 § första stycket första
meningen). Denna tid brukar kallas den allmänna motionstiden. Med
anledning av annan proposition får motion avlämnas inom femton
dagar från den dag då propositionen anmäldes i kammaren (11 §
första stycket första meningen). Ett undantag från föreskrifterna om
motionsrättens tidsbegränsning finns i kapitlets 15 §. Enligt den paragrafen
får medan riksmöte pågår motion med anledning av händelse
av större vikt väckas gemensamt av minst tio ledamöter, om händelsen
ej har kunnat förutses eller beaktas under motionstid som avses i 10 §
eller kunnat föranleda motionsrätt enligt annan bestämmelse i kapitlet.

Enligt 4 kap. 1 § första stycket RO skall motion för beredning
hänvisas till utskott. Beslutet fattas av riksdagen. Enligt 2 kap. 9 § RO
ställer talmannen proposition till beslut. Finner han yrkande strida
mot grundlag eller mot riksdagsordningen, skall han med angivande av
skäl, vägra proposition. Begär kammaren ändå proposition, skall talmannen
hänvisa frågan till konstitutionsutskottet för avgörande. Proposition
får ej vägras på vad utskottet har förklarat icke strida mot
grundlag eller mot riksdagsordningen.

Den fråga som hänvisats till utskottet

Moderata samlingspartiet har genom en s.k. kommittémotion av Bo
Lundgren m.fl. (sammanlagt 10 m) tagit upp frågan om ändrade
skatteregler med anledning av fastighetstaxeringen 1990. Vid kammarens
sammanträde den 11 oktober 1989 vägrade talmannen proposition
på hänvisning av motionen till utskott. Kammaren beslutade med 162
röster (63 m, 35 fp, 33 c, 17 vpk och 14 mp) mot 140 röster (138 s,
1 fp, 1 c) att begära proposition. Med anledning härav har talmannen
hänskjutit frågan till konstitutionsutskottet för avgörande.

1989/90

KU22

1 Riksdagen 1989190. 4 sami. Nr 22

Motionen

1989/90:KU22

I motionen yrkas att 1989 års taxeringsvärden för småhus skall gälla
vid beskattning under beskattningsåret 1990 och att riksdagen hos
regeringen skall begära förslag för tiden efter 1991 om ändrade regler
för uttag av statlig fastighetsskatt, för schablonberäkning av inkomst av
fastighet samt för beräkning av förmögenhetsskatt, arvsskatt och gåvoskatt.
Slutligen hemställs att riksdagen hos regeringen skall begära en
utredning om utformningen av småhusbeskattningen.

Till stöd för att motionen skulle fa väckas enligt 3 kap. 15 § RO
har motionärerna åberopat följande. Efter föregående riksmötes avslutande
redovisade lantmäteriverket de förväntade genomsnittliga taxeringsvärdeförändringarna
för småhusfastigheter vid 1990 års allmänna
fastighetstaxering. Den förväntade genomsnittliga förändringen av taxeringsvärdena
uppgår till en höjning med 49 %. Stora lokala variationer
förekommer dock — som mest en höjning med 135 % och som
lägst en höjning med 25 %. De nya taxeringsvärdena kommer att
tillämpas fr.o.m. 1990. Regeringen har tidigare aviserat att förslag om
justeringar av de skatteregler som grundas på fastigheternas taxeringsvärden
skulle föreläggas riksdagen hösten 1989. Någon sådan proposition
aviseras emellertid inte i propositionsförteckningen. Inte heller
aviseras någon proposition angående inkomstbeskattningen 1990.

Talmannens bedömning

Till stöd för sin vägran att ställa proposition på hänvisning av motionen
anförde talmannen följande.

Rätten att väcka motion med anledning av händelse av större vikt
infördes i samband med grund lagsreformen 1974. I grundlagspropositionen
underströks att den föreslagna bestämmelsen var av undantagskaraktär.

Riksdagen har också tillämpat föreskriften restriktivt. Endast oförutsedda
händelser av stor betydelse inom eller utom landet har föranlett
rätt att väcka motion med åberopande av 3 kap. 15 § RO.

Det i motionen åberopade första skälet för motionsrätten, dvs. att
lantmäteriverkets provtaxeringar av småhus redovisades under sommaren
1989, anser jag inte bärkraftigt av den anledningen att resultatet av
provtaxeringen inte kan anses oförutsett, eftersom provtaxeringen
grundade sig på taxeringsprinciper som riksdagen har godkänt.

Vad beträffar skälet att regeringen inte i propositionsförteckningen
medtagit aviserad proposition rörande 1990 års beskattning vill jag säga
följande.

Att en väntad proposition i en viktig fråga uteblir kan enligt min
mening vara en sådan händelse som föranleder motionsrätt. Men när,
såsom i förevarande fall, statsministern i samband med att propositionsförteckningen
avlämnas förklarar sig beredd att med partierna i
riksdagen ta upp överläggning om bl.a. de skatter som den väntade
propositionen skulle avse, anser jag att det för närvarande inte heller
föreligger någon motionsrätt på denna grund.

En remiss av denna motion till utskott skulle enligt min uppfattning
innebära ett klart avsteg från tidigare tillämpad praxis och en utvidgning
av motionsrätten.

Uttalanden i förarbeten m.m.

I förarbetena till bestämmelsen om motionsrätt med anledning av
inträffad händelse i 3 kap. 15 § RO uttalade departementschefen att
den parlamentariska oppositionen inte utan mycket starka skäl borde
avskäras från en möjlighet att för riksdagen lägga fram förslag med
anledning av verkligt betydelsefulla händelser som inte rimligen har
kunnat förutses eller beaktas under den allmänna motionstiden. Samtidigt
underströk han bestämmelsens undantagskaraktär. Departementschefen
ansåg att den inte borde få leda till att en allmän motionstid
skulle utvecklas i början av riksmötet och menade att kravet på att
händelser av större vikt skall ha inträffat inte fick sättas för lågt.
Normala konjunkturrörelser kunde enligt hans uppfattning inte anses
falla under bestämningen, naturligtvis inte heller en utebliven konjunkturförändring.
Enligt departementschefen fick det bli talmannens
sak att vaka över att bestämmelsen inte får en tillämpning som leder
till att regeln om tidsbegränsad rätt att väcka fristående motioner
urholkas (prop. 1973:90 s. 479).

Bestämmelsen har — i enlighet med dessa uttalanden — tillämpats
restriktivt. I sammanhanget vill utskottet något erinra om den praxis
som hittills förekommit.

Den 17 oktober 1975 avvisades motion 1975/76:1 om förbud mot
användningen av asbest. Motionen hade föranletts av att åtta personer
hade avlidit i bukcancer efter att ha arbetat med asbest. Den 11
oktober 1976 avvisades motion 1976/77:1 om laddning av Barsebäck 2
m.m. och motion 1976/77:2 om den svenska järn- och stålindustrins
situation. Sistnämnda motion föranleddes av planerade inskränkningar
av den industriella verksamheten i två bruksorter. Motion 1978/79:3
avvisades den 5 oktober 1978 och motion 1978/79:6 avvisades den 10 i
samma månad. Båda motionerna gällde en folkomröstning i kärnkraftsfrågan
och regeringen hade avgått under mellantiden. I inget av
dessa fall ansågs det ha förekommit händelser som grundade motionsrätt
enligt 3 kap. 15 § RO.

1989/90: KU22

I några fall har motioner godtagits med stöd av bestämmelsen. Först
kan nämnas motionerna 1978/79:1 och 1978/79:2 om åtgärder inom
den ekonomiska politiken för att förbättra sysselsättningen samt motion
1979/80:4 om åtgärder för att stabilisera ekonomin, m.m.

I 1976 års budgetproposition förutskickade regeringen att riksdagen
under det pågående riksmötet skulle föreläggas en proposition på
grundval av alkoholpolitiska utredningens slutbetänkande (prop.
1975/76:100 bil. 9 s. 132). Därefter lämnades beskedet att propositionen
skulle komma först våren 1977. Av den anledningen godtogs
motionerna 1975/76:2210, 1975/76:2211 och 1975/76:2214 om alkoholpolitiken.

Utskottets avgörande

I det nu aktuella fallet gör utskottet följande bedömning.

I förarbetena till bestämmelsen om särskild motionsrätt förutsätts
stor restriktivitet i tillämpningen. Detta har också iakttagits i praxis.
Den befogenhet som tillagts talmannen att vägra proposition på hänvisning
av motion till utskott innebär självfallet utrymme för en
diskretionär prövning, dvs. en bedömning från fall till fall. De beslut
på detta område som talmannen har fattat har hittills respekterats.

Resultatet av lantmäteriverkets provtaxeringar är enligt utskottets
mening inte någon sådan händelse av större vikt som avses i 3 kap.
15 § RO. 1 likhet med talmannen anser utskottet därför att detta
resultat inte kan ligga till grund för särskild motionsrätt.

Principiellt sett är den omständigheten att regeringen inte har förelagt
riksdagen förslag till åtgärder inom olika områden av samhällslivet
inte av den karaktären att den utan vidare bör utlösa rätt att väcka
motion i enlighet med det åberopade lagrummet. När det gäller 1976
års fall vill utskottet peka på att beskedet om den tillämnade propositionen
hade lämnats av regeringen till riksdagen inför den allmänna
motionstiden. I förevarande fall har regeringen emellertid aldrig lämnat
riksdagen något besked om att den avser att förelägga riksdagen
förslag i fråga om fastighetstaxeringens inverkan på beskattningen.
Utskottet finner sålunda att det inte heller på denna grund föreligger
någon särskild motionsrätt.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om den möjlighet att väcka
ärenden som ligger i utskottens självständiga initiativrätt.

Med hänvisning till det anförda finner utskottet att proposition inte
skall ställas på hänvisning av motionen till utskott.

1989/90: KU 2 2

Utskottets anmälan

1989/90:KU22

Resultatet av den företagna prövningen av frågan om tillämpligheten
av 3 kap. 15 § riksdagsordningen får utskottet härmed för riksdagen

anmäla.

Stockholm den 19 oktober 1989
På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s). Anders Björck (m), Catarina Rönnung
(s), Kurt Ove Johansson (s), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c),
Sture Thun (s), Flans Nyhage (m), Sören Lekberg (s), Anita Modin (s),
Torgny Larsson (s), Elisabeth Fleetwood (m), Bo Flammar (vpk), Hans
Foghammar (mp), Ulla Pettersson (s), Ingela Mårtensson (fp) och
Hugo Andersson (c).

Reservation

Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Hans Nyhage (m), Elisabeth
Fleetwood (m), Bo Hammar (vpk), Hans Löhammar (mp) och Ingela
Mårtensson (fp) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 4
börjar med "I förarbetena till bestämmelsen om särskild motionsrätt"
och slutar med "motionen till utskott" bort ha följande lydelse:

Frågan om fastighetstaxeringens inverkan på beskattningen behandlades
av riksdagen våren 1989. Riksdagen beslutade därvid att hos
regeringen som sin mening ge till känna vad skatteutskottet anfört om
att det utgår från att ett förslag från regeringen under hösten 1989
kommer att läggas fram rörande sådana ändringar av beskattningsreglerna
att oskäliga effekter kan undvikas av de höjda taxeringsvärdena
på småhus som skall tillämpas fr.o.m. beskattningsåret 1990
(1988/89:SkU36, rskr. 298).

Att regeringen inte har aviserat att den avser att lägga fram det 1989/90:KU22
förslag riksdagen begärt är mot denna bakgrund en sådan händelse av
större vikt som bör föranleda motionsrätt såvitt gäller den fråga som
riksdagen har begärt förslag om. Det i motionen upptagna yrkandet att
1989 års taxeringsvärden för småhus skall gälla vid beskattning under
beskattningsåret 1990 bör därför enligt utskottets mening hänvisas till
utskott för beredning.

Övriga i motionen upptagna yrkanden avser dels begäran om förslag
för tiden efter 1991, dels begäran om utredning om utformningen av
den framtida småhusbeskattningen. Enligt utskottets mening är det
inte förenligt med bestämmelsens undantagskaraktär att medge särskild
motionsrätt för dessa yrkanden. Dessa motionsyrkanden bör därför
enligt utskottets mening inte hänvisas till utskott för beredning.

Med hänvisning till det anförda finner utskottet att proposition skall
ställas på hänvisning av motionen till utskott såvitt avser yrkandet att
1989 års taxeringsvärden för småhus skall gälla vid beskattningen
under beskattningsåret 1990 medan sådan proposition inte skall ställas
beträffande motionen i övriga delar.

gotab 99081. Stockholm 1989