Konstitutionsutskottets betänkande
1989/90:KU2

Vissa kyrkliga frågor

1989/90

KU2

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet 14 motioner från den allmänna
motionstiden 1989 som samtliga berör kyrkliga frågor. Motionerna rör
stat—kyrka-frågan, medlemskapsreglerna i svenska kyrkan, kyrkans
valdag, biskopens ställning i kyrkomötet, kyrkofondens styrelse, fördelning
av prästtjänster, kyrkoherdar för döva, vissa frågor rörande kyrkliga
elektorsval och en öppnare kyrka. Med anledning av motioner
rörande kyrkoherdar för döva och vissa elektorsval har utskottet
föreslagit att vad utskottet anfört ges regeringen till känna. En motion
om fördelning av prästtjänster föreslås bli besvarad. Övriga motioner
avstyrks. Sju reservationer och två särskilda yttranden har avgetts.

Motionerna

1988/89:K212 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
kyrkans skiljande från staten.

1988/89:K213 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels
om tillsättande av den utredning kyrkomötet i skrivelse till regeringen
begärt, dels om klargörande av villkoren från statens sida vid en
relationsförändring meitan staten och svenska kyrkan.

1988/89:K222 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas, såvitt nu är i fråga,

6. att riksdagen uttalar att en kyrkans valdag bör införas i enlighet
med vad som anförts i motionen,

1988/89:K226 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att som sin mening uttala att nuvarande
relationer mellan kyrka och stat skall bevaras,

2. att riksdagen — därest yrkande 1 avslås — beslutar uttala att inga
grundläggande förändringar i de nuvarande relationerna mellan kyrka
och stat får vidtagas utan att frågan underställts medborgarna i en
allmän folkomröstning.

1 Riksdagen 1989/1980. 4 sami. Nr. 2.

1988/89:K235 av Ingela Mårtensson och Erling Bager (båda fp) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär att initiativ tas syftande till att
undanröja den påtalade motsättningen mellan regeringsformens 2 kap.
2 § och religionsfrihetslagen.

1988/89:K238 av Åsa Domeij m.fl. (mp) vari yrkas, såvitt nu är i fråga,

1. att riksdagen beslutar att kollektivanslutningen till statskyrkan
skall avvecklas.

1988/89:K602 av Ulla Tillander och Stina Eliasson (båda c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om redovisning av gällande lagstiftning för medlemskap i
trossamfund.

1988/89:K621 av Annika Åhnberg (vpk) vari yrkas att riksdagen begär
att regeringen i samarbete med svenska kyrkans centralstyrelse utreder
hur kyrkans verksamhet kan vidgas i enlighet med vad som i motionen
anförts.

1988/89:K624 av förste vice talman Ingegerd Troedsson m.fl. (m) vari
yrkas att riksdagen antar följande förslag till lydelse av 4 § kyrkofondslagen:
4 § För kyrkofonden skall finnas en styrelse. Denna skall bestå
av en ordförande och sex andra ledamöter. Tre av ledamöterna utses
för tre år av regeringen. Ordföranden och tre av de övriga ledamöterna
utses av kyrkomötet. Dessa ledamöter väljs för kyrkomötets valperiod
snarast efter valperiodens början. Valet gäller till dess kyrkomötet
förrättar nytt val under nästa valperiod.

För styrelsens ledamöter skall det finnas lika många ersättare. De
utses på samma sätt som ledamöterna.

1988/89:K625 av Anders Svärd (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om sådan ändring att 6 kap. 8 § församlingslagen
(1988:180) ges följande lydelse: 8 § I fråga om valbarhet till
elektor eller ersättare för elektor, verkan av att valbarheten upphör
och rätt att avsäga sig uppdraget tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 5 §
första och tredje styckena om ledamot och suppleant i kyrkofullmäktige.
Den som är myndig på dagen för elektorsvalet är dock valbar,

2. att riksdagen beslutar om sådan ändring att 7 kap. 14 § första
stycket församlingslagen (1988:180) ges följande lydelse: 14 § När
kyrkorådet väljer en sådan avdelning som avses i 17 §, ett organ
bestående av ledamöter eller suppleanter i rådet för beredning av
ärenden som rådet skall handlägga samt elektorer och deras suppleanter
för val av stiftsfullmäktige, tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 23 §
om proportionella val.

1988/89:K628 av Ulla Orring (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar om
sådan ändring i prästanställningslagen att 6 § får följande lydelse:
"kyrkoråd eller tillsättningsnämnd må besluta att ej tillsätta tjänst som
kyrkoherde eller komminister och med eget yttrande överlämna tillsättningsärendet
till domkapitlet. Domkapitlet må därvid tillsätta tjänsten
eller besluta att tjänsten skall kungöras ledig på nytt" samt att 21 §
prästanställningslagen skall utgå.

1989/90: KU2

1988/89:K630 av Göran Åstrand m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
uttalar att biskoparna skall vara självskrivna ledamöter i kyrkomötet.

1988/89:K631 av Rune Rydén (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer
angående fördelningen av prästtjänster.

1988/89:K635 av Anders Svärd (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i församlingslagen att
1 kap. 8 § 2 fr.o.m. den 1 juli 1989 ges följande lydelse: 2. främjande
av församlingsarbete bland finskspråkiga, samer och teckenspråkiga,
andlig vård vid sjukhus och andra större vårdinrättningar samt vid
kriminalvårdsanstalter och militära förband i fredstid,

2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i övergångsbestämmelserna
till prästanställningslagen (1988:184) att punkt 7 övergångsbestämmelserna
fr.o.m. den 1 juli 1989 ges följande lydelse: 7. Den som med
fullmakt innehar en statlig tjänst som kyrkoherde för döva eller enligt
förordnande uppehåller en obesatt sådan tjänst skall utöva sin tjänst
genom att fullgöra motsvarande arbetsuppgifter hos de stiftssamfälligheter
svenska kyrkans centralstyrelse bestämmer.

Utskottet

1. Stat—kyrka-frågan

Motionerna

Enligt motion K212 av Lars Werner m.fl. (vpk) bör frågan om kyrkans
skiljande från staten tas upp så snart som möjligt. Förhållandena
mellan kyrkan och staten på de ekonomiska och rättsliga områdena
bör enligt motionen regleras i enlighet med de förslag som Alva
Myrdal lade fram i början av 1970-talet. Att man från riksdagens sida
varit tveksam till att skilja kyrka och stat torde enligt motionen bero
på fruktan för att konservativa och fundamentalistiska präster skall ta
kommandot i kyrkan och styra in den på en kurs som de politiska
partierna inte önskar. Enligt motionen kan en demokratisk och öppen
folkkyrkoutveckling bara bygga på och garanteras av medlemmarna
själva.

I motion K213 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) hävdas att varje
trossamfund bör stå fritt från staten. Kyrkomötet 1979 avvisade ett
enligt motionärerna generöst förslag till uppgörelse om skiljande mellan
stat och kyrka. De därefter successiva reformerna har syftat till att
öka svenska kyrkans frihet och allmänt förbättra dess möjligheter att
fungera i samhället. Motionärerna erinrar om att 1988 års kyrkomöte
begärt en utredning om bl.a. den ekonomiska situationen och de
juridiska villkoren för en relationsförändring. När utredningen lagt
fram sina förslag bör nästa steg bli samtal mellan regeringen och
svenska kyrkan där regeringen klargör vilka statens villkor är för en
relationsförändring.

1989/90: KU 2

Enligt motion K226 av Olof Johansson m.fl. (c) är det av stort värde
att den svenska folkkyrkan kan bevaras och vidareutvecklas och att
detta sker inom ramen för den samverkan som nu finns mellan kyrka
och stat. Ett brytande av dessa band skulle utsätta kyrkan för stora
påfrestningar och allvarligt kunna skada förutsättningarna för religiös
verksamhet bland breda folkgrupper. Riksdagsbeslutet om kyrkans
lokala organisation innebar att principen om den dubbla ansvarslinjen
av prästerlig ämbetsförvalnting och folkligt förankrad självstyrelse slogs
fast. Ett brytande av banden mellan kyrkan och staten och ett upphävande
av lagstiftningen om församlingarna skulle i ett slag ta bort
garantin för den demokratiska uppbyggnaden och lekmännens möjlighet
till inflytande. En enkät som Församlings- och pastoratsförbundet
nyligen genomfört visar enligt motionen att 95 % av de församlingar
som besvarat enkäten stöder linjen om ett bevarat samband med staten.

Bakgrund

I samband med behandling av en motion i stat—kyrka-frågan hösten
1986 lämnade utskottet bl.a. en redovisning av frågans tidigare behandling
i riksdagen (KU 1986/87:5 s. 15). Utskottet anförde bl.a. följande:

Utskottet har tidigare uttalat (KU 1982/83:2 och 1985/86:4) att när
erfarenheter vunnits av den nya kyrkomötesorganisationen bör en
noggrann utvärdering och analys av reformens tillämpning i praktiken
komma till stånd. Regeringen har nyligen beslutat om en sådan
översyn, vilken skall göras inom civildepartementet. I de riktlinjer för
översynen som utfärdats har angivits att översynen inte skall syfta till
grundläggande förändringar av den nya kyrkomötesorganisationen, vilken
bör bestå i sina huvuddrag, bl.a. vad gäller ansvarsfördelningen
mellan riksdagen, regeringen och kyrkomötet. Resultatet av arbetet
skall redovisas före utgången av år 1987.

Som utskottet framhållit i tidigare sammanhang (KU 1981/82:36 och
KU 1985/86:4) innebär den reformering av kyrkomötet m.m. som
vidtagits inte att frågan om de framtida relationerna mellan staten och
kyrkan föregripits. Den översyn av den nya kyrkomötesorganisationen
som skall företas bör emellertid, som utskottet senast under föregående
riksmöte framhållit (KU 1985/86:4), avvaktas innan några nya åtgärder
i stat—kyrka-frågan övervägs.

Utskottet avstyrkte hösten 1987 en partimotion (fp) vari begärdes att
regeringen skulle ta initiativ till överläggningar mellan staten och
svenska kyrkan i syfte att ge kyrkan en gentemot staten fri ställning.
Utskottet (KU 1987/88:4) hänvisade till den översyn som pågick av
kyrkomötesorganisationen och ansåg att resultatet av denna borde
avvaktas innan några nya åtgärder i stat—kyrka-frågan övervägdes.

Vid svar på en interpellation den 18 januari 1989 av Jan-Erik
Wikström (fp) (1988/89:99) om förhållandet mellan stat och kyrka
m.m. erinrade statsrådet Margot Wallström om att kyrkomötet 1979
avvisat ett förslag av den dåvarande folkpartiregeringen om ändrade
relationer mellan stat och kyrka. Hon framhöll att den socialdemokratiska
regeringen sedan 1982 intagit den ståndpunkten att ett nytt
initiativ till en grundläggande förändring av relationerna närmast bör
ankomma på kyrkan. Hon erinrade om att betydande reformer på det

1989/90: KU2

kyrkliga området under hela 1980-talet har inneburit att alltmer av
beslutsfattandet på det kyrkliga området flyttats över till kyrkliga
myndigheter och organ. Regeringens befattning med löpande förvaltningsärenden
rörande svenska kyrkan kommer inom kort att vara
reducerat till ett minimum.

Pågående utredningar

Den av regeringen år 1986 beslutade utvärderingen av kyrkomötesreformen
har numera avslutats vilket skedde sommaren 1989. Utvärderingen
har utförts inom civildepartementet, under ledning av statssekreteraren
och därefter av expeditionschefen. Resultatet av utvärderingen
redovisas i en rapport (Ds 1989:58) som i preliminär upplaga
distribuerades till ledamöterna i årets kyrkomöte. Utvärderingen har
omfattat en analys av kyrkomötesreformens tillämpning i praktiken
men har inte syftat till några grundläggande förändringar av den nya
kyrkomötesorganisationen. De frågor som tagits upp avser bl.a. antalet
ledamöter i kyrkomötet, biskoparnas ställning i kyrkomötet samt lärofrågornas
behandling.

Rapporten kommer att remitteras till skilda organ inom svenska
kyrkan som då får tillfälle att yttra sig. Ärendet kommer därefter att
beredas vidare inom civildepartementet.

Det skall vidare erinras om att 1988 års kyrkomöte begärt att
regeringen skulle tillsätta en expertutredning med inriktning på att
närmare klargöra svenska kyrkans ekonomiska och rättsliga förhållanden
(mot. 1988:2, 29 och 28, KL 5, Kskr. 3). Direktiv till denna
utredning meddelades den 16 februari 1989. Dessa innebär bl.a. uppdrag
att redovisa ett fylligt underlag för en bedömning av vilka
ekonomiska och rättsliga betingelser kyrkan lever under i dag och hur
dessa låter anpassa sig till förändringar av relationerna inom ramen för
nuvarande samband mellan stat och kyrka eller förändringar med mer
långtgående innebörd. Härvid bör övervägas vilka alternativa ekonomiska
modeller som kan erbjuda sig för svenska kyrkan. Utgångspunkten
skall vara den i lagen om svenska kyrkan uppställda målsättningen
att kyrkan genom sina församlingar skall upprätthålla en på demokratisk
grund uppbyggd riksomfattande verksamhet. Resultatet av den
nyligen gjorda utvärderingen av kyrkomötesreformen bör också beaktas
i arbetet. Jämförelser med andra folkkyrkor kan också enligt
direktiven vara av värde för att belysa frågan. Redovisningen bör avse
de olika politiska resp. teologiska principer som utgör bakgrund till de
alternativ som presenteras. Utredningen bör utgå från svenska kyrkans
särskilda karaktär av öppen folkkyrka med rikstäckande verksamhet
och demokratiska arbetsformer. Arbetet bör vara avslutat före utgången
av år 1991.

1989/90: KU2

1* Riksdagen 1989/1980. 4 sami.Nr. 2.

Utskottet

Utskottet har vid flera tillfällen behandlat motioner med samma syfte
som K212 och K213 i vilka föreslås att åtgärder vidtas för att genomföra
ett skiljande mellan stat och kyrka, senast hösten 1987 (se KU
1987/88:4). Utskottet hänvisade då till den av regeringen beslutade
utvärderingen av den nya kyrkomötesorganisationen som pågick och
ansåg att resultatet av denna borde avvaktas innan några åtgärder i
stat—kyrka-frågan kunde övervägas. Utvärderingen avslutades sommaren
1989. Den redovisades i en rapport, som kommer att bli föremål
för remissbehandling inom skilda organ inom svenska kyrkan m.fl.

Regeringen har i februari 1989 med anledning av en begäran av
1988 års kyrkomöte tillsatt en expertutredning med inriktning på
kyrkans rättsliga och ekonomiska förhållanden. I utredningens uppdrag
ingår bl.a. att redovisa ett fylligt underlag för en bedömning av
vilka ekonomiska betingelser kyrkan lever under i dag och hur dessa
låter anpassa sig till förändringar av relationerna inom ramen för
nuvarande samband mellan stat och kyrka eller förändringar av mer
långtgående innebörd. Resultatet av den nyligen avslutade kyrkomötesöversynen
skall också beaktas i detta nya utredningsarbete.

Utskottet anser att resultatet av såväl kyrkomötesöversynen som den
nya utredning om de rättsliga och ekonomiska förhållanden som
kyrkomötet påkallat måste avvaktas innan några nya åtgärder i stat—kyrka-frågan
bör övervägas. Utskottet avstyrker sålunda motionerna K212
och K213. Utskottet finner på samma grunder inte skäl till annan
bedömning av det förslag till uttalande om oförändrade relationer på
sätt förordas i motion K226 vilken också avstyrks.

2. Medlemskapsreglerna i svenska kyrkan
Motionerna

Enligt motion K235 av Ingela Mårtensson och Erling Bager (båda fp)
står inte religionsfrihetslagens bestämmelser om medlemskap i svenska
kyrkan i överensstämmelse med reglerna i regeringsformen (RF) om
de medborgerliga fri- och rättigheterna. Motionärerna framhåller att
man därför har tvingats införa en övergångsbestämmelse till RF enligt
vilken reglerna om medlemskap i svenska kyrkan skall gälla utan
hinder av 2 kap. 2 § RF. Motionärerna anser att det är allvarligt att en
lagkonflikt som lösts genom övergångsbestämmelser får bestå under så
lång tid — mer än tio år. I motionen erinras om det utredningsarbete
inom svenska kyrkans centralstyrelse som bedrivits i fråga om dop och
kyrkotillhörighet. Riksdagen bör snarast hos regeringen begära att
initiativ tas i syfte att undanröja motsättningen mellan regeringsformens
2 kap. 2 § och religionsfrihetslagen.

I motion K238 av Åsa Domeij m.fl. (mp) anförs att rätten att vara
aktiv och organisera sig i föreningar är en grundläggande rättighet i ett
demokratiskt samhälle. Det borde enligt motionären vara en lika
självklar rättighet att slippa vara medlem i föreningar som man inte
sympatiserar med. Det skall inte krävas en aktiv handling från den

1989/90: KU2

enskildes sida för detta. Religionsfriheten borde självfallet innebära att
speciella samfund inte favoriseras av staten. Enligt motionen måste
kollektivanslutningen till statskyrkan avvecklas.

I motion K602 av Ulla Tillander och Stina Eliasson (båda c) anförs
att ett av de utmärkande dragen hos de trossamfund som har folkkyrkokaraktär
är att medlemskap i samfundet bygger på familjetillhörighet.
Medlemskapet är således inte grundat på individuell bekännelse
till samfundets tro. Exempel på sådana samfund som verkar i vårt land
är grekisk-ortodoxa kyrkans församlingar, den romersk-katolska kyrkan
och svenska kyrkan. Enligt motionärerna har det från olika håll
framförts tolkningar av 1974 års regeringsforms bestämmelser om
religionsfrihet och tillhörighet till trossamfund, som innebär att den
nuvarande regeringsformen inte ger utrymme för folkkyrkligt organiserade
trossamfund. Motionärerna anser att förhållandena på denna
punkt måste klarläggas.

Bakgrund

Gällande bestämmelser om medlemskap i svenska kyrkan finns i
religionsfrihetslagen (1951:680), vilka i korthet innebär att endast
svenska medborgare eller i riket bosatt utlänning får vara medlem i
svenska kyrkan. Barn i äktenskap inträder vid födseln i svenska
kyrkan om någon av föräldrarna tillhör kyrkan. Detsamma gäller barn
utom äktenskap om modern tillhör kyrkan. Tillhör fadern men inte
modern kyrkan antecknas barnet såsom icke tillhörande kyrkan. Gifter
sig föräldrarna med varandra innan barnet fyllt tolv år kommer
barnet, till följd av faderns kyrkotillhörighet, att antecknas som tillhörande
kyrkan. Om barn, vars föräldrar inte är gifta, döps påverkas inte
barnets kyrkotillhörighet i det fall att endast fadern tillhör kyrkan. För
att barnet i samband med dopet skall komma att tillhöra kyrkan krävs
en särskild ansökan om inträde. Detsamma gäller i princip adopterade
barn, som inte i samband med födelsen kommit att antecknas såsom
tillhörande svenska kyrkan. Allmänt gäller att den som förvärvar
svenskt medborgarskap upptas i kyrkan utan särskild ansökan om
vederbörande är evangelisk-luthersk trosbekännare och ej anmält att
han inte önskar inträda i svenska kyrkan.

Svenska kyrkans centralstyrelse har i sin verksamhetsberättelse
(CsSkr 1989:2) till kyrkomötet lämnat en redovisning beträffande det
utredningsarbete som genomförts om dop och kyrkotillhörighet med
anledning av beslut vid 1983 års kyrkomöte. Två alternativa lösningar
har redovisats. Enligt den ena skulle kyrkotillhörigheten bestämmas
efter nu gällande principer med det tillägget att för valbarhet till
kyrklig förtroendepost, liksom för anställning i församlingsvårdande
tjänst liksom vissa andra tjänster inom kyrkan, förutsätts delaktighet i
kyrkans sakramentala liv, dokumenterad genom dop. Det andra alternativet
utgår från de faktiska förändringar som skett i relationen
mellan folk och kyrka och som talar för sådana förändrade regler att

1989/90: KU2

dopet blir grund för kyrkotillhörigheten, dock att omyndiga barn med
avseende på kyrkotillhörigheten följer sina föräldrar. Enligt detta alternativ
kan alltså ingen myndig odöpt person tillhöra kyrkan.

Centralstyrelsen har inte tagit ställning tili utredningens förslag.
Inom kyrkan kommer man med ledning av den fortsatta debatten att
bearbeta dessa frågor. Det skall i sammanhanget erinras om att frågan
om dop och kyrkotillhörighet behandlades ingående vid kyrkomötets
kyrkopolitiska debatt den 24 augusti 1989.

Utskottet

Utskottet har under senare år vid flera tillfällen behandlat motioner
med samma innebörd som de nu aktuella motionerna (se
1988/89:KU4). Utskottet har därvid bekräftat den i motion K235 påtalade
motsättningen, varvid hänvisats till uttalanden av såväl regeringen
som riksdagen vid behandlingen av 1976 års grundlagsbeslut (prop.
1975/76:209, s. 117, KU 1975/76:56, s. 30 f.) Utskottet har emellertid,
bl.a. mot bakgrund av den inom svenska kyrkan pågående utredningen
om kyrkotillhörighet och dop. inte ansett skäl föreligga att överväga ett
slopande av den övergångsbestämmelse i RF enligt vilken reglerna om
medlemskap i svenska kyrkan skall gälla utan hinder av 2 kap. 2 §
RF. Utskottet har inte heller ansett att riksdagen bör ta något initiativ i
medlemskapsfrågan utan ansett att man borde avvakta resultatet av
utredningsarbetet samt kyrkomötets ställningstagande med anledning
härav.

Som framgår av den ovan lämnade redovisningen har den inomkyrkliga
utredningen i början av året slutfört sitt uppdrag rörande
dopet och kyrkotillhörigheten. Två alternativa förslag till lösningar har
presenterats och frågan är föremål för debatt inom svenska kyrkan.
Svenska kyrkans centralstyrelse bereder nu ärendet.

Utskottet anser, under hänvisning till vad som redovisats om det
pågående beredningsarbetet, att riksdagen inte bör föregripa kyrkomötets
kommande ställningstagande. Utskottet avstyrker därför motionerna
K235, K238 och K602.

3. Kyrkans valdag

Motionen

I motion K222 av Carl Bildt m.fl. (m) föreslås att riksdagen uttalar att
en annan kyrkans valdag bör införas. Genom de kyrkliga valens
förläggning till oktober samma år som de allmänna valen har enligt
motionärerna sämsta tänkbara förutsättningar för en kyrklig valdebatt
skapats. Valdeltagandet är som regel mycket lågt. Enligt motionen bör
alla kyrkliga val samlas till en ny valdag, lämpligen i oktober året före
kommunfullmäktigvalen. Kyrkofullmäktiges valperiod bör vara lika
lång som kommunfullmäktiges.

1989/90:KU2

Bakgrund

Folkstyrelsekommittén (Ju 1984:05) hade enligt sina direktiv att utreda
frågor rörande de kyrkliga valen. Kommittén förordade i sitt
betänkande Folkstyrelsens villkor (SOU 1987:6) att kyrkofullmäktigvalen
skulle förrättas året före övriga allmänna val. Kommittén bedömde
att de kyrkokommunala frågorna skulle kunna uppmärksammas mer
och att valdeltagandet skulle öka. Två ledamöter (c och fp) reserverade
sig och förordade att kyrkofullmäktigvalen vid skilda valdagar för riksoch
kommunalval skulle förrättas tillsammans med kommunfullmäktigvalen.

I den proposition som byggde på folkstyrelsekommitténs betänkande
(prop. 1987/88:22) lades under hänvisning till bristande politisk enighet
inte fram något förslag till ändring av tidpunkten för kyrkofullmäktigvalen.

Utskottet

Frågan om ändring av tidpunkten för de kyrkokommunala valen har
som framgått behandlats av folkstyrelsekommittén. Kommittén blev
inte enig i frågan. Utskottet vill erinra om att ändringar i valsystemet
enligt hävd inte brukar göras utan bred politisk enighet. Med hänvisning
till det anförda avstyrker utskottet motion K222 såvitt nu är i
fråga.

4. Biskopens ställning i kyrkomötet
Motionen

I motion K630 av Göran Astrand m.fl. (m) hemställs att riksdagen
uttalar att biskoparna skall vara självskrivna ledamöter av kyrkomötet.
Motionärerna erinrar om att den svenska kyrkan har en utpräglad
episkopal struktur. Biskopen är enligt nu gällande stiftsorganisation
självskriven ordförande i såväl domkapitlet som stiftsstyrelsen. Det
borde enligt motionärerna vara självklart att biskopen skall vara självskriven
ledamot i kyrkomötet.

Bakgrund

Genom 1982 års kyrkomötesreform, vilken trädde i kraft den 1 januari
1983, avskaffades biskoparnas självskrivna ställning som ledamöter
av kyrkomötet. Biskoparna skulle emellertid ha närvaroplikt och
yttranderätt i kyrkomötet men skulle fa delta i besluten endast om de
var valda till ledamöter.

Frågan om biskoparnas ställning i kyrkomötet diskuterades i propositionen
om ett reformerat kyrkomöte (prop. 1981/82:192). Föredragande
statsrådet underströk att biskoparna har en särställning i svenska
kyrkan genom sitt ansvar för frågor som hänger samman med kyrkans
lära. Han var dock inte beredd att bryta den grundläggande principen
att endast fritt valda ledamöter skall ingå i ett organ av kyrkomötets
karaktär. För beredningen av lärofrågor inrättades med anledning av

1989/90: KU2

att biskoparna ej längre skulle vara självskrivna ledamöter ett särskilt
organ — läronämnden — bestående av biskoparna i stiften samt åtta
av kyrkomötet för varje valperiod valda ledamöter. Nämnden yttrar sig
till kyrkomötets utskott i frågor som rör svenska kyrkans lära m.m.
Konstitutionsutskottet (KU 1982/83:2) tillstyrkte förslaget till reformerat
kyrkomöte i enlighet med propositionens förslag och framhöll
därvid att när erfarenheter vunnits av den nya kyrkomötesorganisationen
borde en noggrann utvärdering och analys av reformens tillämpning
i praktiken komma till stånd. Utskottet erinrade i sammanhanget
om att 1985 års kyrkomöte beslutat att hos regeringen göra framställning
om återförande av den gamla ordningen med biskoparna som
självskrivna ledamöter i kyrkomötet.

Frågan om biskoparnas ställning har därefter behandlats i riksdagen
med anledning av motioner, senast hösten 1987. Utskottet avstyrkte då
(KU 1987/88:4) en motion vari begärts förslag till sådan lagändring att
biskoparna blir självskrivna ledamöter i kyrkomötet. Utskottet hänvisade
till pågående utvärdering av 1982 års kyrkomötesreform.

Som tidigare framgått har den av regeringen år 1986 beslutade
utvärderingen av 1982 års kyrkomötesreform avslutats. I översynen har
också ingått frågan om biskoparnas ställning i kyrkomötet. Härvidlag
förordas att biskoparna blir självskrivna ledamöter. I sammanhanget
skall nämnas att det också förordas att antalet kyrkomötesledamöter
sänks från 251 till 151. Frågorna re missbe hand las för närvarande.

Utskottet

Frågan om biskopens ställning i kyrkomötet har som framgått behandlats
av utskottet med anledning av motioner vid ett flertal tillfällen
senast hösten 1987 (KU 1987/88:4). Utskottet avstyrkte då ett motionsyrkande
av samma innebörd som det nu aktuella under hänvisning till
att resultatet av den pågående översynen av 1982 års kyrkomötesreform
borde avvaktas. Som framgått har översynen, som utförts inom
civildepartementet, avslutats under året genom en särskild rapport i
vilken skilda tänkbara förändringar övervägts. Bl.a. förordas att biskoparna
åter blir självskrivna ledamöter i kyrkomötet. Utredningsrapporten
kommer nu att remitteras till skilda organ inom svenska kyrkan.
Utskottet anser att resultatet av översynen i sin helhet bör avvaktas
innan ställningstagande sker i sakfrågan. Under hänvisning härtill
avstyrks motion K630.

5. Kyrkofondens styrelse
Motionen

I motion K624 av förste vice talman Ingegerd Troedsson m.fl. (m)
föreslås att kyrkofondslagen ändras så att kyrkomötet får utse majoriteten
av kyrkofondens styrelse. Enligt motionärerna har kyrkan sedan
kyrkomötesreformen fått en gentemot regeringen självständigare ställning.
Med hänsyn till den stora betydelse kyrkofonden har för kyrkans
verksamhet anser motionärerna det angeläget att kyrkan själv ges ökat

1989/90:KU2

inflytande i styrelsen. Motionärerna erinrar om att riksdagen i samband
med behandlingen av proposition 1987/88:31 om ny organisation
på lokal- och stiftsplanet i svenska kyrkan beslutade att kyrkoavgiften
skall beslutas i lag. Grunden för kyrkofondens inkomster hänför sig
till den allmänna och särskilda kyrkoavgiften. Mot den bakgrunden är
det naturligt att kyrkan själv får ökat inflytande över medlens användning.

Bakgrund

Genom kyrkofonden fördelas kostnaderna för svenska kyrkans verksamhet.
Kyrkofonden tillförs medel i form av allmän och särskild
kyrkoavgift samt genom statsbidrag. Till fonden förs även avkastning
och ersättning från vissa tillgångar som tillhör kyrkan. Kyrkofonden
har möjlighet att efter regeringens bestämmande ta upp lån. Enligt 4 §
kyrkofondslagen (1988:182) utses ordföranden och tre ledamöter av
regeringen. Övriga tre ledamöter utses av kyrkomötet.

Vid behandlingen av proposition 1987/88:31 om en ny organisation
på lokal- och stiftsplanet i svenska kyrkan, som även omfattade förslag
till ny kyrkofondslag, avstyrkte utskottet en motion av samma innebörd
som den nu aktuella. Utskottet (KU 1987/88:30, s. 16) erinrade
om att motiveringen för inrättandet av en särskild styrelse för kyrkofonden
var att kyrkan borde ges ett ökat medinflytande över fondens
förvaltning (prop. 1981/82:158 s. 32 och 52). Det ansågs då naturligt
att staten fick utse flertalet ledamöter i styrelsen. Riksdagen följde
utskottet.

Utskottet

Vid behandlingen av förslaget till ny kyrkofondslag med anledning av
proposition 1987/88:31 avstyrkte utskottet motionsförslag om att kyrkomötet
skall utse majoriteten i fondens styrelse. Utskottet vidhåller
denna uppfattning och avstyrker motion K624.

6. Fördelning av prästtjänster m.m.

Motionerna

I motion K631 av Rune Rydén (m) anförs att den nya organisationen
på församlings- och stiftsplanen syftar till en mindre fast reglering från
statens sida av kyrkans angelägenheter och därmed ett ökat ansvar för
stiftsorganen, bl.a. stiftsstyrelserna. Genom sin kunskap om de enskilda
församlingarnas behov liksom om den samlade situationen för kyrkans
arbete skall dessa organ ansvara för fördelningen av tillgängliga prästtjänster.
Enligt motionären måste stor hänsyn tas till sådana faktorer
som aktuell samhällsstruktur. Motionären anser att riksdagen genom
ett uttalande bör klargöra att de tidigare fördelningsreglerna från 1957
även i det nya systemet bör spela en sådan roll.

I motion K628 av Ulla Orring (fp) föreslås att prästanställningslagen
ändras så att ett kyrkoråd eller tillsättningsnämnd får besluta att

1989/90: KU2

avbryta ett tillsättningsförfarande rörande kyrkoherde eller komminister
i vissa fall och överlämna ärendet till domkapitlet. Enligt motionären
råder inom hela arbetsmarknaden en stor frihet för arbetsgivare att
välja lämplig person för anställning. Även en statlig arbetsgivare kan
ledigförklara en tjänst ånyo om man inte är nöjd med urvalet av
sökande. Enligt prästanställningslagens nuvarande utformning ges möjlighet
att avbryta ett tillsättningsärende rörande kyrkoherde- eller
komministertjänst endast om grundkravet på minst tre behöriga sökande
ej uppfyllts.

Bakgrund

Riksdagen antog 1988 förslag till ny prästanställningslag (prop.
1987/88:31, KU 30). Beslutet innebar vad gäller prästtjänsterna att
regeringen fastställer det totala antalet prästtjänster i landet. Utgångspunkten
var oförändrat antal tjänster. Svenska kyrkans centralstyrelse
fördelar tjänsterna mellan stiften och beslutar om inrättande och
indragning av alla stiftstjänster utom pastorsadjunkttjänster. Stiftsstyrelsen
beslutar om inrättande och indragning av pastoratstjänster och
pastorsad j u n ktst jänster.

Frågan om fördelningen av tjänster i den nya organisationen togs
upp i en motion (c). Enligt motionen var det angeläget att centralstyrelsen
inte frångick principen om oförändrat antal tjänster och de
grundläggande målsättningar som legat bakom kyrkomötets godtagande
av de principer som gällt för den s.k. ortsindelningen. Utskottet som
inhämtat yttrande från kulturutskottet besvarade motionen genom
följande uttalande:

Konstitutionsutskottet vill erinra om att bakom 1957 års beslut angående
ortsindelning vid fördelning av prästtjänster låg en strävan att
åstadkomma en så vitt möjligt jämn fördelning av prästtjänsterna
mellan olika delar av landet och mellan tätort och landsbygd så att
hela befolkningen i görligaste mån skall ha lika möjlighet till prästerlig
betjäning. Utskottet anser att denna målsättning även bör gälla för
framtiden. Riksdagen bör således uttala att hittills gällande principer
för ortsindelning bör vara avgörande vid fördelning av prästtjänster
mellan och inom stiften. Utskottet vill dock erinra om att tidigare
fattade beslut genom antagande av den nya prästanställningslagen kommer
att sakna formell betydelse och att det är stiftsstyrelserna som
beslutar om inrättande och indragning av pastoratstjänster.

Den nya prästanställningslagen (1988:184) omfattar bl.a. grundläggande
föreskrifter om statligt reglerade prästtjänster i svenska kyrkan. Den
reglerar den prästerliga tjänsteorganisationen i stift och pastorat samt
förfarandet vid tillsättning av prästtjänster. Sålunda innehåller lagen
bestämmelser om inrättande av tjänster och tillsättning av dessa, om
behörighet och befordringsgrunder samt om anställningsformer.

Första och andra gången en kyrkoherdetjänst i ett pastorat är ledig
skall domkapitlet pröva vilka sökande som är behöriga. Tjänsten
tillsätts sedan efter yttrande av domkapitlet av kyrkorådet i enförsamlingspastorat
och av en tillsättningsnämnd i flerförsamlingspastorat.
Tredje gången tjänsten som kyrkoherde är ledig tillsätts den av domka -

1989/90: KU2

pitlet efter yttrande från berörda församlingars kyrkoråd. Komministertjänster
tillsätts av kyrkorådet eller tillsättningsnämnden. Domkapitlet
prövar vilka sökande som är behöriga till tjänsten och avger
yttrande.

1 lagtekniskt hänseende har den nya lagen anpassats till regler i
lagen om offentlig anställning (LOA), anställningsförordningen och
lagen om anställningsskydd.

Om högst två sökande har bedömts behöriga till en tjänst som
kyrkoherde eller komminister får kyrkorådet eller tillsättningsnämnden
begära att tjänsten ledigförklaras på nytt. Om efter nytt ledigförklarande
inte flera än två sökande har bedömts behöriga, får kyrkorådet
eller tillsättningsnämnden välja att tillsätta tjänsten eller att lämna
över ärendet till domkapitlet. Domkapitlet får i det senare fallet
antingen tillsätta tjänsten eller besluta att hålla den vakant.

Vid riksdagsbehandlingen 1988 (KU 1987/88:30) godtogs i allt väsentligt
det framlagda förslaget till prästanställningslag.

Utskottet

Vid behandlingen av proposition 1987/88:31 om en ny organisation på
lokal- och stiftsplanet i svenska kyrkan erinrade utskottet (KU
1987/88:30) om innebörden av 1957 års principbeslut som innebar en
strävan att åstadkomma en så vitt möjligt jämn fördelning av prästtjänsterna
mellan olika delar av landet och mellan tätort och landsbygd så
att hela befolkningen i görligaste mån skulle ha lika möjlighet till
prästerlig betjäning. Utskottet ansåg att denna målsättning även borde
gälla för framtiden. Utskottet föreslog sålunda ett riksdagsuttalande av
innebörd att hittills gällande principer för ortsindelning bör vara
avgörande vid fördelning av prästtjänster mellan och inom stiften.
Utskottet erinrade även om att tidigare fettade beslut genom antagande
av den nya prästanställningslagen kommer att sakna formell betydelse
och att det är stiftsstyrelserna som beslutar om inrättande och indragning
av pastoratstjänster.

Utskottet får med anledning av den nu aktuella motionen hänvisa
till det tidigare ställningstagandet. Fördelningsfrågorna är en utpräglat
inomkyrklig fråga, och det är den nya stiftsstyrelsen som fettar de
avgörande besluten. Det finns anledning utgå från att största möjliga
hänsyn tas till lokala behov i särskilda fell. Frågorna är också föremål
för en särskild utredning inom svenska kyrkan.

Med hänvisning till det anförda får motion K631 anses besvarad.

Vad gäller den i motion K628 aktualiserade frågan om ändring i
prästanställningslagen på så sätt att ett anställningsförfarande skall
kunna avbrytas även i de fell då tre behöriga sökande finns till tjänst
som kyrkoherde eller komminister anser utskottet att det inte finns
skäl att överväga någon lagändring med hänsyn till att prästanställningslagen
nyligen varit föremål för genomgripande översyn i anslutning
till den nya organisationen på lokal- och stiftsplanet inom svenska
kyrkan. Motion K628 avstyrks följaktligen.

1989/90: KU2

7. Kyrkoherdar för döva

1989/90: KU2

Motionen

I motion K635 av Anders Svärd (c) föreslås att sådana ändringar görs i
församlingslagen och prästanställningslagen att tjänsterna som kyrkoherdar
för döva förs över till stiftssamfälligheterna. Övergång till stiften
skulle bl.a. innebära att de som nu är anställda som dövpräster inte
behöver byta arbetsgivare en extra gång genom tjänstgöringen som nu
är anknuten till Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet
(SFRV).

Bakgrund

I proposition 1987/88:31 om ny organisation på lokal- och stiftsplanet
föreslogs att kyrkoherdarna för döva skulle överföras till den rikskyrkliga
organisationen och avlönas av SFRV. Tidigare hade landets kyrkoherdar
för döva varit knutna till Stockholms domkapitel. Denna
ordning kunde enligt propositionen inte bevaras när domkapitlens
arbetsuppgifter i den nya organisationen begränsades.

Verksamheten bland döva och hörselskadade är indelad i sju distrikt
med en kyrkoherde i varje. Indelningen bygger på länsindelningen.

Kyrkomötet 1987 ansåg vid behandlingen av reformförslaget (KL
1987:5 avsnitt 3.4.3) att församlingsarbetet bland döva borde vara en
angelägenhet för stiftssamfälligheterna. Departementschefen fann för
sin del att den organisatoriska frågan borde närmare övervägas och att
detta borde ske i samråd med de dövas intresseorganisationer. Om en
sådan översyn visade att det var lämpligt att församlingsarbetet bland
döva och hörselskadade utgjorde en angelägenhet för stiftssamfålligheten
kunde stiftsfullmäktige besluta om en utvidgad verksamhet på det
sätt som kyrkomötet anvisat.

Inom SFRV har numera genomförts en organisationsöversyn i kontakt
med de dövas intresseorganisationer. Detta har resulterat i förslag
till förändrad distriktsindelning. Översynen har gett vid handen att
svenska kyrkan önskar att det direkta ansvaret för församlingsarbetet
bland teckenspråkiga och därmed också tjänsterna som kyrkoherdar
för döva bör ligga på stiftsorganen. Arbetet med organisationsfrågorna
fortsätter. I förslag till budget för SFRV för verksamheten under år
1990 har medel beräknats för de sju tjänsterna. Avsikten är att tjänsterna
i en nära framtid skall överföras till stiften.

Utskottet

Utskottet anser i likhet med vad som anförts i motion K635 att den
kyrkliga verksamheten för döva bör förås in i stiftssamfällighetsorganisationen.
Frågan bör med hänsyn till organisationsförhållandena få sin
reglering i församlingslagen och närmare beredas inom civildepartementet
varefter förslag kan föreläggas riksdagen. Vad utskottet sålunda
anfört med anledning av motion K635 bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.

8. Vissa frågor rörande kyrkliga elektorsval

1989/90: KU2

Motionen

1 motion K625 av Anders Svärd (c) anförs att det föreligger oklarhet i
församlingslagens regler rörande valbarhet till elektor för val av stiftsfullmäktige.
Enligt motionen bör den ändringen vidtas så att bl.a.
församlingskyrkoherde kan utses till elektor.

I motionen anförs vidare att bestämmelserna om proportionellt val
bör kunna tillämpas även då kyrkoråd förrättar val av elektorer och
suppleanter för val av stiftsfullmäktige. Motionären erinrar om att
elektorsval kan ske av kyrkoråd i de fell kyrkofullmäktige inte finns.
De val som förrättas av fullmäktige kan under vissa förutsättningar
vara proportionella. Motsvarande möjlighet bör införas då kyrkoråd
väljer elektorer.

Bakgrund

Reglerna i församlingslagen om val av stiftsfullmäktige innebär bl.a. att
den som innehar tjänst som biskop inte är valbar till ledamot eller
suppleant. Kyrkoherde eller annan präst som är ledamot i församlingens
kyrkoråd samt den som är anställd hos församlingen och som i
egenskap av föredragande hos kyrkorådet eller på grund av andra
uppgifter som hör till tjänsten har den ledande ställningen bland
församlingens tjänstemän är inte heller valbar (se 2 kap. 5 §).

Vid kyrkomötet 1989 behandlades motioner i samma syfte som den
nu aktuella motionen. Kyrkolagsutskottet (KL 1989:21) föreslog kyrkomötet
att hos regeringen anhålla att initiativ tas till sådana ändringar i
församlingslagen som påyrkats i motionerna. Kyrkomötet följde utskottet.

Enligt 6 kap. 7 § församlingslagen väljs elektorer för varje församling
av kyrkofullmäktige eller av kyrkorådet, om kyrkofullmäktige inte
finns. Regler rörande kyrkoråd finns i 7 kap. samma lag. Enligt 7 kap.
17 § får kyrkoråd om kyrkofullmäktige eller kyrkostämman beslutar
det uppdra åt ett särskilt organ att handha vissa grupper av ärenden.
Vid val av sådant organ kan enligt 7 kap. 14 § bestämmelserna i

2 kap. 23 § om proportionellt val tillämpas. Möjlighet till proportionellt
val då kyrkoråd utser elektorer för val av stiftsfullmäktige finns
inte enligt bestämmelsernas nuvarande utformning. I förarbetena har
frågan inte närmare kommenterats.

Utskottet

Enligt motion K625 bör reglerna i församlingslagen ändras så att även
församlingskyrkoherde skall kunna vara valbar till elektor för val av
stiftsfullmäktige. 1 samma motion föreslås vidare att bestämmelserna i
2 kap. 23 § församlingslagen om proportionellt val skall kunna tillämpas
då kyrkoråd förrättar val av elektorer och suppleanter för val av
stiftsfullmäktige.

Utskottet kan ansluta sig till vad som anförts i motionen. Med
hänsyn till att kyrkomötet begärt vissa ändringar av församlingslagen i
övrigt bör den lagtekniska lösningen närmare övervägas i ett sammanhang.
Utskottet anser att riksdagen med anledning av motion K625 bör
ge regeringen till känna vad utskottet sålunda anfört i fråga om val av
elektorer.

9. En öppnare kyrka
Motionen

I motion K621 av Annika Åhnberg (vpk) hemställs att riksdagen begär
att regeringen i samarbete med svenska kyrkans centralstyrelse utreder
hur kyrkans verksamhet skall kunna vidgas. Motionären anser att så
länge svenska kyrkan förblir förbunden med staten bör det finnas
utrymme för riksdagen att ta initiativ som påverkar kyrkans verksamhet.
Det finns enligt motionären vissa tecken på en utveckling i syfte
att göra kyrkan mer öppen och delaktig i den aktuella samhällsdebatten
kring olika livsfrågor. Kyrkorna är gudstjänstlokaler men de är
också en väsentlig del av vårt gemensamma kulturarv. Genom att
öppna kyrkorna för verksamheter som inte bär religiös prägel får även
de som inte är troende, eller tillhör andra samfund, i högre grad
tillgång till det gemensamma kulturarvet. Frågan om en vidgning av
kyrkans verksamhet bör utredas. En sådan måste ske i samarbete med
de valda församlingarna som har att besluta om kyrkans verksamhet.

Utskottet

I motion K621 har föreslagits att regeringen i samarbete med svenska
kyrkans centralstyrelse utreder hur kyrkans verksamhet skall kunna
vidgas. Utskottet får med anledning härav framhålla att statsmakternas
under senare år genomförda reformarbete rörande svenska kyrkans
organisation syftat till ökad självständighet för kyrkan. Den kyrkliga
verksamheten är en exklusivt inomkyrklig fråga och behandlas av
församlingarna, stiftsorganen och den centrala kyrkliga organisationen.
Under hänvisning härtill avstyrks motion K621.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande stat—kyrka-frågan

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:K212, 1988/89:K213 och
1988/89:K226,

res. 1 (fp)
res. 2 (vpk, mp)
res. 3 (c)

2. beträffande medlemskapsreglerna i svenska kyrkan

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:K235, 1988/89:K238 yrkande
1 och 1988/89:K602,

res. 4 (fp. mp)

1989/90: KU 2

3. beträffande kyrkans valdag

att riksdagen avslår motion 1988/89:K222 yrkande 6,

res. 5 (m)

4. beträffande biskopens ställning i kyrkomötet
att riksdagen avslår motion 1988/89:K630,

res. 6 (m)

5. beträffande kyrkofondens styrelse

att riksdagen avslår motion 1988/89:K624,

res. 7 (m)

6. beträffande fördelning av prästtjänster m.m.

att riksdagen dels förklarar motion 1988/89:K631 besvarad med
vad utskottet anfört, dels avslår motion 1988/89:K628,

7. beträffande kyrkoherdar för döva

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:K635 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. beträffande vissa frågor rörande kyrkliga elektorsval

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:K625 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. beträffande en öppnare kyrka

att riksdagen avslår motion 1988/89:K621.

Stockholm den 14 november 1989
På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Catarina Rönnung
(s), Kurt Ove Johansson (s), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c),
Sture Thun (s), Hans Nyhage (m), Sören Lekberg (s), Anita Modin (s),
Torgny Larsson (s). Bengt Kindbom (c), Bo Hammar (vpk), Hans
Leghammar (mp), Ulla Pettersson (s), Ingela Mårtensson (fp)* och
Göran Åstrand (m)*.

*Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer

1. Stat —kyrka-frågan (mom. 1)

Birgit Friggebo och Ingela Mårtensson (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Regeringen
har" och slutar med "också avstyrks" bort ha följande lydelse:
Syftet med de beslut riksdagen sedan 1979 fattat rörande svenska
kyrkans förhållande till staten har varit att öka svenska kyrkans frihet
och allmänt förbättra dess möjligheter att fungera i samhället. Den

1989/90: KU2

uttalade avsikten har varit att inte genom de fattade besluten föregripa
ett ställningstagande i principfrågan om relationerna mellan staten och
svenska kyrkan.

Det nuvarande systemet innebär dock alltjämt att riksdag och regering
har ett avgörande inflytande över beslut som rör kyrkans organisation,
ekonomiska ramar och tillsättande av andliga ledare. Enligt
utskottets åsikt är denna ordning av principiella skäl inte godtagbar.
Varje trossamfund bör stå fritt från staten. Utifrån denna principsyn är
det angeläget att både staten och svenska kyrkan gör klart vilken avsikt
man har med svenska kyrkans relationer till staten för framtiden.
Därför bör nu precisering ske av de reformer som återstår innan
slutmålet är nått, dvs. att låta svenska kyrkan bli ett från staten
fristående trossamfund.

Enligt utskottet bör bl.a. följande reformer genomföras. Svenska
kyrkan bör själv få bestämma över sin organisation. Detta betyder att
kyrkan själv får bestämma om de författningar som nu styr svenska
kyrkans yttre och inre former skall bli bestående i form av inomkyrkliga
beslut eller ersättas av andra bestämmelser. Förändringar av svenska
kyrkans organisation på lokal- och stiftsplanet har genomförts i
huvudsaklig överensstämmelse med proposition 1987/88:31. Kyrkan
har därigenom fått en basorganisation som ökar förutsättningarna för
självständighet. Svenska kyrkan bör nu också få befogenhet att tillsätta
biskopar och domprostar som i dag tillsätts av staten. Folkbokföringen
överförs enligt riksdagsbeslut 1987 till statligt organ. När det gäller
begravningsväsendet bör den allmänna principen vara att, om svenska
kyrkan så önskar, staten kan överlåta på svenska kyrkan att i sin lokala
organisation ombesörja denna uppgift mot statlig ersättning. Den kyrkliga
egendomen bör förbli svenska kyrkans egendom. Svenska kyrkan
måste garanteras en säker ekonomi.

Kyrkomötet 1988 tog ett betydelsefullt initiativ i stat—kyrka-frågan
genom sin begäran att regeringen skulle tillsätta en ny utredning för
att se över de rättsliga och ekonomiska villkoren för svenska kyrkan
bl.a. med sikte på ett eventuellt skiljande.

Riksdagen bör uttala att målsättningen skall vara att ge svenska
kyrkan en gentemot staten fri ställning. Det aktuella utredningsarbetet
bör kunna vara avslutat före utgången av år 1990 och inte i slutet av år
1991 som angetts i direktiven. Genom de delreformer som genomförts
under åren har en god organisatorisk grund lagts för att svenska
kyrkan skall kunna fungera oberoende av staten.

Utskottet vill tillägga att oavsett hur det fortsatta reformarbetet
genomförs måste svenska kyrkan garanteras goda möjligheter att också
fortsättningsvis fungera som en öppen folkkyrka och kunna bedriva
sin verksamhet över hela landet. Genomförandet av reformen bör
därför ske i den takt och på sådant sätt att svenska kyrkans egen åsikt
om övergången respekteras.

Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker
med det anförda motion K213.

1989/90: KU 2

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande stat—kyrka-frågan
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:K213 och med
avslag på motionerna 1988/89:K212 och 1988/89:K226 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Stat —kyrka-frågan (mom. 1)

Bo Hammar (vpk) och Hans Leghammar (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande sorn på s. 6 börjar med "Regeringen
har" och slutar med "också avstyrks" bort ha följande lydelse:

Det nuvarande statskyrkosystemet innebär som framhållits i vpkmotionen
att en kyrka har en särställning i det svenska samhället, trots
att det i Sverige, bl.a. på grund av den omfattande invandringen, inte
finns någon allomfattande eller entydig religionsuppfattning. Rådande
förhållanden är enligt utskottets åsikt inte godtagbara från religionsfrihetssynpunkt.
Kyrkans skiljande från staten är därför en i hög grad
angelägen fråga.

Relationerna mellan kyrkan och staten har behandlats av ett flertal
utredningar under de senaste decennierna. Detta arbete har emellertid
inte resulterat i några beslut om kyrkans skiljande från staten. I stället
har vissa författningsändringar vidtagits som innebär en anpassning till
statskyrkosystemet. Det kan befaras att dessa ändringar leder till att
statskyrkosystemet permanentas och att en lösning av stat—kyrka-frågan
ytterligare fördröjs.

Enligt utskottets mening finns det inte anledning att ytterligare
skjuta på avgörandet i den aktuella frågan. Underlagsmaterial för att
lösa relationerna mellan staten och kyrkan finns genom det utredningsarbete
som företagits. Förhållandena bör på de ekonomiska och
rättsliga områdena regleras i stor enighet med de förslag som Alva
Myrdal lade fram i sin utredning från 1970-talet. Den ytterligare
beredning som behövs och som kan rymmas i den expertutredning
som nyligen tillsatts bör därför kunna ske snabbt. Regeringen bör
därför inom loppet av en relativt kort tid kunna lägga fram förslag
angående kyrkans skiljande från staten för riksdagen. Kyrkan har för
övrigt nu fått centrala ledningsorgan, ett demokratiskt förankrat kyrkomöte
och en ny stiftsorganisation som också är folkligt förankrad,
varför de organisatoriska förutsättningarna är goda för att kyrkan skall
klara av sin självständighet visavi statsmakterna. Utskottet tillstyrker
med det anförda motion K212. Motion K213 kan därmed anses tillgodosedd
med vad utskottet anfört. Motion K226 avstyrks.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lidelse:

1. beträffande stat—kyrka-frågan
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:K212 och med
avslag på motionerna 1988/89:K213 och 1988/89:K226 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1989/90: KU2

3. Stat—kyrka-frågan (mom. 1)

Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Regeringen
har" och slutar med "också avstyrks" bort ha följande lydelse:

De band som fortfarande finns mellan kyrkan, staten och församlingarna
har gett kyrkan en demokratisk förankring som positivt
påverkat kunskapen om samt intresset och förståelsen för de kyrkliga
frågorna.

Utskottet anser att det är av stort värde att den svenska folkkyrkan
kan bevaras och vidareutvecklas. Detta bör ske inom ramen för den
samverkan som nu finns mellan kyrka och samhälle. Ett brytande av
dessa band skulle utsätta kyrkan för stora påfrestningar och allvarligt
kunna skada förutsättningarna för religiös verksamhet bland breda
folkgrupper i olika delar av vårt land, utan att några påtagliga fördelar
skulle vinnas.

Risken skulle vara stor för att den nuvarande generösa och av
allmänheten så uppskattade öppenheten skulle snävas in. Kyrkan skulle
då inte bli en kyrka dit alla skulle vara välkomna och där alla
kunde känna sig hemma utan en kyrka för ett mindretal. Folkkyrkokaraktären
skulle därmed försvinna.

I riksdagen har under flera år folkpartiet och vänsterpartiet kommunisterna
i motioner krävt att kyrka och stat definitivt skall skiljas åt.
Socialdemokraterna har sedan länge haft samma uppfattning även om
man inte direkt lagt fram några förslag i riksdagen. Hittills har inga
initiativ tagits av riksdagen för att omedelbart söka förverkliga denna
uppfattning. Även om det från regeringen bl.a. i samband med inledningen
av 1989 års kyrkomöte uttalades att det inte nu är aktuellt med
några nya initiativ i kyrka—stat-frågan så är det bara kortsiktiga
ställningstaganden.

En för hela folket så stor och avgörande fråga som förändrade
villkor för den svenska folkkyrkan bör enligt utskottets mening inte
avgöras utan att medborgarna direkt tillfrågats om sin åsikt. Det bör
skapas garantier för att så sker. Utskottet föreslår därför att riksdagen
redan nu uttalar sig för ett fortsatt samband mellan kyrka och samhälle
och beslutar att inga grundläggande förändringar i det nuvarande
folkkyrkosystemet får genomföras utan att medborgarna i en folkomröstning
ges möjlighet att ta ställning till frågan.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande stat—kyrka-frågan
att riksdagen bifaller motion 1988/89:K226 och avslår motionerna
1988/89:K212 och 1988/89:K213.

1989/90:KU2

4. Medlemskapsreglerna i svenska kyrkan (mom. 2) 1989/90:KU2

Hans Leghammar (mp) och Ingela Mårtensson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Utskottet
har" och slutar med "och K602" bort ha följande lydelse:

Utskottet får anföra följande. Enligt 2 kap. 2 § regeringsformen
(RF) skall varje medborgare gentemot det allmänna vara skyddad mot
tvång att tillhöra trossamfund. I samband med att denna regel om s.k.
negativ religionsfrihet infördes fr.o.m. den 1 januari 1977 konstaterades
att reglerna om medlemskapet för svenska kyrkan inte var förenliga
med den nya grundlagsregeln. Denna lagkonflikt löstes genom att
RF försågs med en övergångsbestämmelse av innebörd att bestämmelserna
om medlemskap i svenska kyrkan skulle gälla utan hinder av
2 kap. 2 § RF.

En sådan lösning av en grundläggande fri- och rättighetsfråga kan
enligt utskottets mening försvaras endast som ett provisorium under
kortare tid i avvaktan på att förhållandena anpassas till den nya
ordningen så att övergångsbestämmelsen inte längre behövs. Det har
nu emellertid gått drygt tio år utan att den negativa religionsfriheten
enligt 2 kap. 2 § RF har realiserats. De motioner om ett slopande av
övergångsbestämmelsen som väckts i riksdagen varje år sedan 1983 har
alla avslagits. Som skäl härför har angivits att det arbete som pågår
inom svenska kyrkan med att analysera kyrkans eget medlemskap i
förhållande till dopet bör avvaktas innan riksdagen tar ställning i
frågan.

Som framhållits i motionerna K235 och K238 borde det i en
demokrati vara självklart att det är en viljeyttring som konstituerar
medlemskap i ett trossamfund. Utskottet anser det inte längre försvarbart
att ytterligare avvakta det pågående kyrkliga utredningsarbetet.
Den inkonsekventa utformningen av RF:s religionsfrihetsregler bör nu
reformeras. Det inomkyrkliga utredningsarbetet har hittills visat en
splittrad syn i dop- och medlemskapsfrågan. Utskottet anser därför att
övergångsbestämmelsen i fråga — punkt 3 till 2 kap. 2 § RF — bör
upphävas och att därmed huvudregeln om den negativa religionsfriheten
ges full rättsverkan. I konsekvens härmed måste vidare religionsfrihetslagens
bestämmelser om medlemskap i svenska kyrkan ändras så
att full harmoni uppnås mellan dessa bestämmelser och 2 kap. 2 §
RF. Riksdagen bör hos regeringen begära att förslag i dessa frågor
skyndsamt utarbetas och föreläggs riksdagen. Vad utskottet sålunda
anfört med anledning av motionerna K235 och K238 bör ges regeringen
till känna.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande medlemskapsreglerna i svenska kyrkan
att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:K235 och
1988/89:K238 och med avslag på motion 1988/89:K602 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Kyrkans valdag (morn. 3)

Anders Björck, Stig Bertilsson och Göran Åstrand (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Frågan
om" och slutar med "i fråga" bort ha följande lydelse:

Genom de kyrkliga valens förläggning i oktober samma år som de
allmänna valen har sämsta tänkbara förutsättning för en kyrklig valdebatt
skapats. Valdeltagandet är som regel mycket lågt. Endast en liten
del av Sveriges röstberättigade medlemmar i svenska kyrkan utövar sin
rösträtt.

En förklaring till det svaga intresset för de kyrkliga valen är med
stor sannolikhet deras placering en månad efter de allmänna valen till
riksdag, landsting och kommun. All kraft och energi har i partiorganisationer
och media ägnats valen i september. Folkstyrelsekommittén
föreslog därför att kyrkofullmäktigvalen skulle förrättas året före de
allmänna valen.

Utskottet anser att alla kyrkliga val bör samlas till en ny kyrkans
valdag. Denna valdag bör placeras i oktober året före kommunfullmäktigevalen.
Förändringen skulle innebära att ökad uppmärksamhet
från väljare, partiorganisationer och media skulle kunna riktas mot de
kyrkliga valen. Kyrkofullmäktige bör ha lika lång mandatperiod som
kommunfullmäktige.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

3. beträffande kyrkans valdag

att riksdagen bifaller motion 1988/89:K222 yrkande 6.

6. Biskopens ställning i kyrkomötet (mom. 4)

Anders Björck, Stig Bertilsson och Göran Åstrand (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Frågan
om" och slutar med "motion K630" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att frågan om biskoparnas ställning i kyrkomötet är
av stor betydelse. Det finns i denna fråga särskild anledning att fasta
vikt vid att kyrkomötet såväl år 1985 som 1988 uttalat som sin mening
att biskoparna åter blir självskrivna ledamöter. Vid några tidigare
tillfallen har utskottet under hänvisning till då pågående översyn av
kyrkomötesreformen avstyrkt motionsyrkanden med samma syfte som
den nu aktuella. Översynen är nu avslutad, och det framgår av den
aktuella rapporten att också utredningen förordar att biskoparna bör
vara självskrivna ledamöter av kyrkomötet. Mot denna bakgrund tillstyrker
utskottet motion K630.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

4. beträffande biskopens ställning i kyrkomötet
att riksdagen bifaller motion 1988/89:K630.

1989/90: KU2

7. Kyrkofondens styrelse (mom. 5)

Anders Björck, Stig Bertilsson och Göran Åstrand (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med "Vid
behandlingen" och slutar med "motion K624" bort ha följande lydelse:
Sedan kyrkomötesreformen genomfördes 1983 har kyrkan en demokratiskt
förankrad central ledning och en gentemot regeringen självständigare
ställning. Redan 1983 års kyrkomöte anhöll hos regeringen
om att kyrkomötet skulle fa utse en majoritet av kyrkofondens styrelse
inbegripet dess ordförande. Mot bakgrund av den stora betydelse
kyrkofonden har för kyrkans verksamhet finner utskottet det rimligt
att kyrkan själv ges ökat inflytande i styrelsen. Motion 1988/89:K624
tillstyrks således.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

5. beträffande kyrkofondens styrelse
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:K624 beslutar att
4 § kyrkofondslagen (1988:182) skall ha i bilaga som reservationens
förslag betecknade lydelse.

Särskilda yttranden

1. Medlemskapsreglerna i svenska kyrkan

Birgit Friggebo (fp) anför:

Jag delar i sak det synsätt i medlemskapsfrågan som redovisas i motion
K235. Mot bakgrund av mitt ställningstagande i stat—kyrka-frågan
— se reservation 1 — anser jag det dock inte nu påkallat med ett
separat initiativ i saken. Medlemskapsfrågan måste naturligen tas upp i
samband med det fortsatta reformarbetet som syftar till att ge svenska
kyrkan en gentemot staten fri ställning.

2. Betänkandet allmänt

Bo Hammar (vpk) och Hans Leghammar (mp) anför:

Vänsterpartiet kommunisterna och miljöpartiet de gröna företräder
den principiella uppfattningen att kyrkan bör skiljas från staten. Vi
har därför ingen anledning att ta ställning till en rad inomkyrkliga
frågor i det nuvarande statskyrkosystemet.

1989/90:KU2

Förslag till
Lag om ändring i kyrkofondslagen (1988:182)

Härigenom föreskrivs att 4 § kyrkofondslagen (1988:182) skall ha
följande lydelse:

Nuvarande lydelse Av reservanterna föreslagen lydelse

4 § För kyrkofonden skall det finnas en styrelse. Denna skall bestå
av en ordförande och sex andra ledamöter.

Ordföranden och tre av de övriga
ledamöterna utses för tre år av
regeringen.

Tre ledamöter utses av kyrkomötet.
Dessa ledamöter väljs för
kyrkomötets valperiod snarast efter
valperiodens början. Valet gäller
till dess att kyrkomötet förrättar
nytt val under nästa valperiod.

Tre av ledamöterna utses
tre år av regeringen.

för

Ordföranden och tre av de övriga
ledamöterna utses av kyrkomötet.
Dessa ledamöter väljs för kyrkomötets
valperiod snarast efter
valperiodens början. Valet gäller
till dess att kyrkomötet förrättar

nytt val under nästa valperiod.
För styrelsens ledamöter skall det finnas lika många ersättare. De
utses på samma sätt som ledamöterna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

1989/90: KU 2
Bilaga

gotab 99247, Stockholm 1989