Konstitutionsutskottets betänkande
1989/90:KU12

Vissa grundlagsfrågor

1989/90

KU12

Sammanfattning

I betänkandet behandlas 42 motioner från allmänna motionstiden 1989
rörande grundlagsfrågor. Tre motionsyrkanden föreslås besvarade med
vad utskottet anfört. Övriga avstyrks. Till betänkandet har fogats 24
reservationer och två särskilda yttranden. Framställningen har delats
upp i följande avsnitt:

1. Övergång till republik

2. Maktfördelning m.m.

3. Egendomsrätt m.m.

4. Närings- och yrkesfrihet

5. Familjerätt

6. Förstärkt lagprövningsrätt m.m.

7. Folkomröstningsinstitutet

8. Politisk åsiktsregistrering

9. Förbud mot rasistiska organisationer

10. Samernas rätt

11. Grundlagsskydd för nationalparker och vissa älvar

12. Förbud mot könsdiskriminerande reklam

13. EG-anpassningen

14. Rösträttsregler

15. Mandatperiodens längd och den gemensamma valdagen

16. Personval

17. Antalet ledamöter i riksdagen

18. Fyraprocentsspärren

19. Partibegreppet

20. Valbarhetsregler, uppdragskoncentration m.m.

21. Kontroll av politiker m.m.

Motionerna

1988/89:Sf502 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående åtgärder mot rasism och främlingsfientlighet.

1 Riksdagen 1989/1980. 4 sami. Nr. 12.

1988/89:Sf510 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag mot organiserad
rasism i enlighet med FN-konventionen.

1988/89:K203 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär utredning och skyndsamt förslag om grund lagsskyddad
egendomsrätt i enlighet med vad som i motionen anförts.

1988/89:K205 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c) vari yrkas
att riksdagen beslutar att regeringsformen 3 kap. 2 § skall ha följande
lydelse:

2 § Rösträtt vid val till riksdagen tillkommer svensk medborgare som
är eller någon gång varit bosatt i riket. Den som icke har uppnått
aderton års ålder senast på valdagen har ej rösträtt.

1988/89:K207 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att såsom vilande anta motionärernas förslag
till lag om ändring i regeringsformen,

2. att riksdagen beslutar att såsom vilande anta förslaget — i överensstämmelse
med i yrkande 1 föreslagen ändring i regeringsformen
1 kap. 3 § — att successionsordningen skall upphöra att gälla vid
utgången av år 1991,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till följdändringar i
lagtext i övrigt och till reglering av andra förhållanden som kan
föranledas av beslut om övergång till republik.

1988/89:K209 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär grundlagsförslag till skydd för egendomsrätten i
enlighet med vad i motionen anförts.

1988/89:K210 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förbättrade möjligheter till personval,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fyraåriga mandatperioder och skilda valdagar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ökade möjligheter till folkomröstning,

4. att riksdagen beslutar att som vilande anta följande lydelse av

3 kap. 2 § regeringsformen:

Rösträtt vid val till riksdagen tillkommer svensk medborgare som
är eller någon gång har varit bosatt i riket. Den som icke har
uppnått aderton års ålder senast på valdagen har ej rösträtt. Fråga
huruvida rösträtt enligt första stycket föreligger avgöres på grund av
en före valet upprättad röstlängd.

1988/89:K211 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att förslag om rösträtt för invandrare i riksdagsval,
oberoende av medborgarskap, snarast föreläggs riksdagen.

1988/89:K214 av Per Gahrton (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en utredning om offentlig insyn i toppolitikers och andra
makthavares privatekonomi.

1989/90: KU 12

1988/89:K215 av Allan Ekström (m) vari yrkas att riksdagen beslutar
att slopa begreppet "uppenbart" i 11 kap. 14 § regeringsformen.

1988/89:K216 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c) vari yrkas
att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift
att i enlighet med vad som anges i motionen utvärdera erfarenheterna
av rådgivande folkomröstningar samt att framlägga förslag om nya
regler för folkomröstningar.

1988/89:K218 av Kenth Skårvik m.fl. (fp, m, c) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen anhåller om förslag till grundlagsskyddad närings- och
yrkesfrihet i enlighet med vad som i motionen anförts.

1988/89:K219 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen
beslutar anta följande förslag till ändring i regeringsformen 2 kap. 3 §:

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anteckning om medborgare i Anteckning om medborgare i
allmänt register får ej utan hans allmänt register får ej utan hans

samtycke grundas enbart på hans samtycke grundas på hans politis politiska

åskådning. ka åskådning.

1988/89:K220 av Per Gahrton m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger till känna att en reformering av regerings- och riksdagsmakt
enligt de i motionen angivna riktlinjerna bör genomföras
genom beslut och verkställighet direkt i berörda riksdagsorgan.

1988/89:K221 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär utredning syftande till författningsmässig reglering
av familjerätten i grundlagen.

1988/89:K222 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär utredning om ökade möjligheter
till personval i enlighet med vad som i motionen anförts,

2. att riksdagen hos regeringen begär utredning om minskat antal
riksdagsmän i enlighet med vad som i motionen anförts,

3. att riksdagen hos regeringen begär utredning om rådgivande
folkomröstningar i enlighet med vad som i motionen anförts,

4. att riksdagen hos regeringen begär utredning om stärkt minoritetsskydd
i enlighet med vad som i motionen anförts,

5. att riksdagen uttalar att fyraåriga mandatperioder och skilda
valdagar för riksdags- och kommunalval bör införas,

9. att riksdagen hos regeringen begär utredning om grundlagsskyddad
äganderätt och avtalsfrihet i enlighet med vad som i motionen
anförts,

10. att riksdagen hos regeringen begär utredning om grundlagsskyddad
närings- och yrkesfrihet i enlighet med vad som i motionen
anförts,

11. att riksdagen beslutar att ändra 11 kap. 14 § regeringsformen i
enlighet med vad som i motionen anförts,

1989/90: KU 12

12. att riksdagen hos regeringen begär utredning om införandet av
en författningsdomstol i enlighet med vad som i motionen anförts,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om politiska besluts lagenlighet.

1988/89:K223 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att näringsfriheten bör grundlagsskyddas.
Motiveringen återfinns i motion 1988/89:N256.

1988/89:K224 av Åsa Domeij m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att rösträttsåldern bör sänkas till
16 år.

1988/89:K225 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att spärren till riksdagen sänks till 2 %.

1988/89:K228 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär att lagrådet får i uppdrag att göra en allmän
granskning av de lagtekniska konsekvenserna av EG-anpassningen.

1988/89:K230 av Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en författningsutredning som utreder frågan om
maktfördelningen i det svenska styrelseskicket.

1988/89:K232 av Margit Gennser och Charlotte Cederschiöld (båda m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
frågor om rättssäkerhet och konstitutionell kontroll bör utredas och
prövas i ett sammanhang inom den ram som har angivits i motionen.

1988/89:K233 av Bengt Kindbom m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen av
regeringen begär en utredning om skyddet för närings- och yrkesffiheten
och egendomsrättens ställning i grundlag.

1988/89:K234 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär en utredning för översyn av vissa
grundlagsbestämmelser i enlighet med vad som angelis i motionen.

1988/89:K236 av Kent Lundgren (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan ändring i
vallagen att punkt 1 i motionen kan verkställas,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring så att
motionens intentioner om politikeransvar genomförs,

3. att — om 2 går igenom — riksdagen beslutar om att parti, eller
partigrupp, som ingår i regering ej skall ha majoritet i KU,

4. att — om 2 går igenom — riksdagen hos regeringen begär
utredning om lämpligaste instans för utdömande av suspendering av
rikspolitiker.

1988/89:K237 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas att de fyra sista
större outbyggda älvarna grundlagsskyddas: Torne älv, Pite älv, Kalix
älv och Vindelälven.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89:J086O.

1989/90: KU 12

1988/89:K240 av Gunnar Hökmark (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
beslutande folkomröstningar.

1988/89:K241 av Bo Lundgren och Anders Björck (båda m) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med
uppgift att framlägga förslag till ändringar i grundlagen i enlighet med
vad som i motionen anförts beträffande beskattningsmakten.

1988/89:K243 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
vad gäller mandatperiodens längd samt om skilda val till riksdag resp.
landsting och kommuner.

1988/89:K244 av Birger Schlaug och Hans Leghammar (båda mp) vari
yrkas

1. att riksdagen beslutar förbjuda omval till riksdagen efter tre

valperioder,

2. att riksdagen beslutar förbjuda omval till landsting efter tre

valperioder,

3. att riksdagen beslutar förbjuda omval till kommunfullmäktige
efter tre valperioder.

1988/89:K245 av Birger Schlaug och Hans Leghammar (båda mp) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om

skydd för samernas rättigheter enligt vad som anförts i motionen.

1988/89:K246 av Birger Schlaug och Hans Leghammar (båda mp) vari
yrkas att riksdagen begär att regeringen utreder frågan om politiskt
mångsyssleri och vidtar åtgärder för att minska mångsyssleriet.

1988/89:K249 av Birger Schlaug och Ragnhild Pohanka (båda mp) vari
yrkas att riksdagen beslutar att utlänningar skall ges rösträtt till riksdagsval
efter fem års vistelse i Sverige oavsett svenskt medborgarskap.

1988/89:K250 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen
beslutar att skyddet för nationalparkerna skall grundlaglästas.
Motiveringen återfinns i motion Jo970.

1988/89:K251 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om att ett
villkor för rösträtt och valbarhet till riksdagen skall vara svenskt
medborgarskap.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89:Sf547.

1988/89:K324 av Daniel Tarschys (fp) vari yrkas att riksdagen antar
motionens förslag till ändring av RF 3:1 och 3:6.

1988/89:K423 av Aina Westin och Anita Johansson (båda s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att frågan om könsdiskriminerande reklam beaktas
i det fortsatta grundlagsarbetet.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89:L717.

1989/90: KU 12

1988/89:K443 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag snarast om
förbud mot bildande av nya rasistorganisationer och deltagande i
gamla rasistorganisationer.

1988/89:K704 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om utredning och förslag om skilda valdagar för
kommunalval och riksdagsval samt om fyraåriga mandatperioder.

1988/89:K501 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en översyn av förbudet mot retroaktiv skattelagstiftning.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89:Ju804.

1988/89:K701 av Bengt Silfverstrand och Gunnar Nilsson (båda s) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av vallagen i
enlighet med vad som anförts i motionen.

1988/89:K810 av Hans Leghammar (mp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en utredning om rekommendationer och eventuella
regler för ett enhetligare system i lönesättning och pensioner för
politiker på alia nivåer.

Utskottet

1. Övergång till republik
Motionen

Lars Werner m.fl. (vpk) föreslår i motion K207 att riksdagen beslutar
om övergång till republik. Motionärerna hänvisar dels till de argument
de själva anfört i motioner till tidigare riksmöten, dels till argumentationen
i en artikel av Tage Erlander i tidskriften Clarie, nummer 8,
1927.

Utskottets bedömning

Utskottet har tidigare vid ett stort antal tillfållen behandlat motsvarande
motionsyrkanden. Senast skedde det hösten 1988 (1988/89:KU11) då
motionen liksom tidigare avstyrktes under erinran om den ståndpunkt
angående statsformen som intogs vid 1974 års författningsreform. Utskottet
gör samma bedömning nu och avstyrker motion K207.

1989/90: KU 12

2. Maktfördelning m.m.

1989/90:KU12

Motionerna

I motion K230 av Margit Gennser begärs en utredning av frågan om
maktfördelningen i det svenska statsskicket. Enligt motionären finns
det i princip två slag av författningar; den ena typen bygger på Hobbes’
suveränitetsprincip, där huvudfrågan är vilket organ som skall utöva
en makt med få restriktioner: parlamentet, regeringen eller folket. Den
andra typen utgår ifrån Lockes maktfördelningsprincip, enligt vilken
grundproblemet är att införa restriktioner på utövandet av offentlig
makt genom maktfördelning och regler om mänskliga rättigheter.

I motionen erinras om att 1974 års svenska konstitution i hög grad
bygger på folksuveränitetsprincipen och att den utveckling som skedde
före dess tillkomst redan den ledde till att det svenska systemet kom att
ligga betydligt närmare Hobbes än Locke.

Enligt motionären måste varje politiker ställa sig frågan om det kan
vara en fullödig etisk princip att med smalaste tänkbara majoritet låta
riksdagen fetta beslut som kan fa kännbara effekter för enskilda
människor minst 50 år fram i tiden. Konstitutionsutskottets offentliga
utfrågningar utgör enligt motionen en ny och välkommen restriktion
på den offentliga makten. Andra sådana restriktioner skulle kunna
vara begränsande procedurregler, t.ex. att man kräver olika slags
majoritet, upp till förslagsvis 90 %, för skilda beslut. Ytterligare begränsningsmöjligheter
som anvisas i motionen är beslutande folkomröstningar,
konstitutionella regler mot stora budgetunderskott och en
alltför snabb expansion av den offentliga sektorn samt inkorporering i
svensk lag av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.

Frågan om minoritetsskydd i författningen, främst vad gäller prövning
av lagar som angår de medborgerliga fri- och rättigheterna,
behandlas också i motion K222 yrkande 4 av Carl Bildt m.fl. (m). I
motionen erinras om att för vissa situationer innehåller såväl regeringsformen
som riksdagsordningen krav på kvalificerad majoritet eller
särskilt flertal för beslut. Enligt motionärerna kan man emellertid hysa
tvekan för att ha en ordning med kvalificerad majoritet beträffande
frågor som kan tänkas aktualiseras tämligen ofta. En mellanväg skulle
kunna vara att överväga om en minoritet i riksdagen skulle ges rätt att
skjuta fram riksdagens beslut i viss fråga, på det sätt som enligt 2 kap.
12 § tredje stycket regeringsformen gäller för lag om vissa fri- och
rättigheter.

I motion K220 av Per Gahrton m.fl. (mp) behandlas förhållandet
riksdag—regering. Enligt motionen är det i ett givet ögonblick i ett
visst politiskt system inte orimligt att anta att det finns ett visst bestämt
mått av makt att utöva av politiska organ på central nationell nivå.
Riksdagens makt kan därför knappast på allvar ökas utan att regeringens
minskas. 1 motionen ges en rad exempel på åtgärder som skulle
kunna vidtas för att försvaga regeringens makt. Bland dessa ingår t.ex.
att hela regeringen väljs av riksdagen, att riksdagsutskotten får ta över
utnämningar av generaldirektörer och att större motioner och utskott -

sinitiativ i riksdagens handläggning ges minst samma dignitet som
propositioner. Motionärerna anser att de i motionen angivna riktlinjerna
bör genomföras genom beslut och verkställighet direkt i berörda
riksdagsorgan.

Utskottets bedömning

I sitt betänkande SOU 1972:15 Ny regeringsform—ny riksdagsordning
framhöll grundlagberedningen att det representativa systemet är nödvändigt
för handläggningen av rikets gemensamma angelägenheter. De
valda representanterna svarar politiskt för följderna av de beslut de
fattar. De handlar offentligt och deras handlande kan granskas. Genom
det representativa systemet kan vidare sambandet mellan olika beslut
upprätthållas. I fråga om den utveckling till parlamentarism som skett
från det maktdelningssystem som från början präglade 1809 års regeringsform
framhöll beredningen att den lett till att vissa förändringar
gjorts i regeringsformen redan i samband med enkammarreformen.
Ändringarna innebar att regeringens beroende av riksdagen kom att
framgå än klarare än tidigare.

Grundlagberedningen föreslog att parlamentarismen skulle befästas
ytterligare. Den nya grundlagen skulle över huvud taget inte konstituera
ett system med krafter som balanserade varandra. I författningen
borde det, enligt grundlagberedningen, komma till klart uttryck att all
offentlig makt i landet primärt ligger hos folket, att riksdagen är det
centrala statsorganet och att riksstyrelsen ligger hos en regering som
grundar sin ställning på riksdagens sammansättning och är ansvarig
inför riksdagen. Riksdagens dominerande ställning borde enligt grundlagberedningen
komma till uttryck i grundlagen.

Propositionens (1973:90) förslag byggde på samma grundvalar som
redovisats av beredningen. Utskottet (KU 1973:26) delade de värderingar
som legat till grund för grundlagsförslaget.

Grundlagberedningen behandlade också frågan om önskemål om
inskrivande av medborgerliga fri- och rättigheter i grundlagen. Önskemål
framfördes såväl om att man i grundlagen skulle binda de politiska
rättigheterna som om att grundlagen skulle innehålla en programförklaring
angående välfärdsstatens strävanden. Olika invändningar
restes mot samtliga dessa önskemål. Beredningen fann det angeläget att
kunna lägga fram ett så långt möjligt enhälligt förslag på detta centrala
område. Utan meningsskiljaktigheter föreslog man att den nya grundlagen
i vissa hänseenden skulle slå fast klara regler om skydd för
medborgerliga rättigheter. Krav på att begränsningar av de politiska frioch
rättigheterna skulle underkastas folkomröstning avvisades däremot,
liksom tanken på att det skulle krävas kvalificerad majoritet för beslut
som innebar sådana begränsningar.

Propositionens förslag till reglering i regeringsformen av grundläggande
fri- och rättigheter byggde väsentligen på grundlagberedningens
förslag. Riksdagens beslut innebar att flera rättigheter — t.ex. yttrandefriheten,
rätten till information, föreningsfriheten, rörelsefriheten
— kom till positivt uttryck i den svenska rättsordningen. Vidare gavs

1989/90:KU12

vissa fri- och rättigheter, bl.a. förbud mot dödsstraff och tillfälliga
domstolar, det skyddet att de inte kunde begränsas i annan ordning än
den som gäller för ändring av grundlag. Övriga rättigheter som skrevs
in i grundlagen fick inte inskränkas annat än genom beslut av riksdagen
i form av lag.

Ett enigt konstitutionsutskott ansåg emellertid inte denna reform
tillräcklig utan tog initiativ till fortsatt utredning av fri- och rättighetsfrågorna.
Utredningsarbetet bedrevs av den s.k. fri- och rättighetsutredningen
som i sitt betänkande (SOU 1975:75) föreslog dels att det
grundlagsskyddade området skulle utvidgas, dels att vissa gränser skulle
dras för de normgivande organens möjligheter att besluta om rättighetsbegränsande
föreskrifter.

Fri- och rättighetsutredningens förslag låg i allt väsentligt till grund
för proposition 1975/76:209. Föredragande statsrådet ville inte godta ett
system med krav på kvalificerad majoritet som en del av skyddet för de
medborgerliga fri- och rättigheterna. Han var däremot inte helt främmande
för tanken att förstärka skyddet för vissa rättigheter genom
regler om särskild tidsutdräkt vid riksdagens behandling av ett förslag
till lag som begränsar en sådan rättighet. Han förordade att möjligheterna
att på detta sätt bygga ut skyddet för fri- och rättigheterna skulle
utredas i särskild ordning.

Konstitutionsutskottets majoritet fann att de skäl som talade mot ett
system med kvalificerad majoritet som en del av rättighetsskyddet
sammantagna hade en sådan styrka att utskottet inte kunde anta en
sådan ordning. Arbetet på att förstärka och fördjupa rättighetsskyddet
borde dock enligt utskottet inte ses som avslutat i och med att
propositionen 1975/76:209 behandlades av riksdagen. I stället borde
arbetet även därefter fortsätta med bl.a. en ny utredningsomgång med
följande remissbehandling. Utskottet tillstyrkte däremot den föreslagna
utvidgningen av det grundlagsskyddade området, och genom riksdagens
beslut fick 2 kap. regeringsformen sin nuvarande, kraftigt utvidgade
omfattning.

Mot bakgrund av utskottets uttalande om behovet av fortsatt utredningsarbete
tillsattes rättighetsskyddsutredningen. Utredningens förslag
ledde till att en rad grundlagsändringar gjordes som innebar ett förstärkt
skydd för de grundläggande fri- och rättigheterna enligt regeringsformen.
Ett viktigt inslag i detta var införande av bestämmelsen i
2 kap. 12 § tredje stycket regeringsformen att förslag till lag som angår
begränsning av vissa av de grundläggande fri- och rättigheterna, t.ex.
yttrandefriheten och mötesfriheten, på begäran av lägst tio riksdagsledamöter
skall vila i minst tolv månader innan det Sr antas om inte
förslaget vid omröstningen i riksdagens kammare Sr stöd av minst fem
sjättedelar av de röstande.

På grundval av utredningens förslag vidtogs också andra grundlagsändringar.
Dessa rörde bl.a. den s.k. lagprövningsrätten och lagrådets
granskning av lagförslag. Vidare gjordes ändringar i bestämmelserna i
8 kap. 15 § regeringsformen om formerna för stiftande av grundlag.
En av dessa ändringar gällde införandet av bestämmelsen om att

1989/90: KU 12

beslutande folkomröstning skall anordnas rörande grundlagsförslag om
yrkande därom framställs av minst en tiondel av riksdagens ledamöter
och minst en tredjedel av ledamöterna röstar för bifall till yrkandet.

Folkstyrelsekommittén konstaterade (SOU 1987:6) att grundlagsskyddet
för de medborgerliga fri- och rättigheterna hade byggts ut
etappvis under 1970-talet i huvudsak i enighet mellan de politiska
partierna och att de s.k. opinionsfriheterna därigenom erhållit ett
starkt ökat skydd mot ingrepp från det allmänna. Kommittén beskrev
sammanfattningsvis detta skydd så att det bygger på en ingående
reglering i grundlag kompletterad med lagrådsgranskning, vissa minoritetsrättigheter
i riksdagen och lagprövningsrätt som en yttersta garanti.

Enligt utskottet har skyddet för de medborgerliga fri- och rättigheterna
genom de företagna förändringarna fatt en tillfredsställande utformning.
Det ligger ett särskilt värde i att dessa förändringar i
huvudsak har kunnat genomföras i enighet mellan partierna. Några
förutsättningar föreligger inte för att under samma grad av enighet
ytterligare förstärka minoriteters möjligheter att i riksdagen förhindra
eller uppskjuta beslut på sätt som föreslås i motionerna K222
yrkande 4 och K230 såvitt nu är i fråga. Motionerna avstyrks.

Maktutredningen har till uppgift att fördjupa kunskaperna om den
svenska demokratins villkor, om medborgarnas möjligheter att påverka
sina levnadsvillkor och om de faktorer som skapar makt att forma
morgondagens Sverige. Enligt direktiven (1985:36) bör kommitténs
arbete i huvudsak vara avslutat vid halvårsskiftet 1990. Det finns enligt
utskottet ingen anledning att innan maktutredningens resultat presenterats
tillsätta en utredning om maktfördelningen i det svenska styrelseskicket
på sätt som föreslås i motion K230 såvitt nu är i fråga.

Enligt utskottet finns heller ingen anledning att nu göra förändringar
i det system för kompetens- och arbetsfördelning mellan riksdag och
regering som regeringsformen föreskriver och om vilken stor enighet
rådde mellan de politiska partierna vid grundlagsreformens genomförande.
Motion K220 avstyrks.

3. Egendomsrätt m.m.

Motionerna

I motion K203 av Carl Bildt m.fl. (m) hävdas att äganderätten måste
ges ett starkare skydd i grundlagen. Alternativa sätt att åstadkomma ett
sådant skydd redovisas. I motionen krävs ett skyndsamt förslag om
grundlagsreglering av äganderätten. Samma motionärer framför i motion
K222 yrkande 9 ett krav på en utredning av grundlagsskyddad
äganderätt och avtalsfrihet. I motionen sägs att grundlagen för närvarande
ger utrymme för reglering, dvs. inskränkt avtalsfrihet, inom
skiftande områden. Då avtalsfriheten har sådan stor betydelse för vårt
samhällsskick bör den enligt motionen ges uttryckligt grundlagsskydd.

1989/90:KU12

Det påpekas samtidigt att avtalsfriheten inte kan vara helt utan begränsningar.
Enligt motionärerna bör det i grundlag anges vilka begränsningar
som får ske.

En utredning om egendomsrätten begärs också i motion K233 av
Bengt Kindbom m.fl. (c). I motionen erinras om den grundlagsbestämmelse
som innebär att varje medborgare vilkens egendom tas i anspråk
genom expropriation eller annat sådant förfogande skall vara tillförsäkrad
ersättning för förlusten enligt grunder som bestäms i lag (2 kap.
18 § regeringsformen). Motionärerna påpekar att paragrafen i fråga
inte föreskriver full ersättning och att det alltså utan hinder av
grundlag i vanlig lag kan föreskrivas att endast en del av förlusten skall
ersättas. Enligt motionen bör enskild egendom så snart som möjligt
tillförsäkras skydd i grundlag. Skyddet bör omfatta såväl fest som lös
egendom liksom förfogandeförhållanden.

I motion K209 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) sägs att den personliga
äganderätten utgör en grundpelare i det svenska samhället. Det innebär
enligt motionen inte att äganderätten är eller bör vara obegränsad
men att det är angeläget att den ges ett starkt lagskydd. Äganderätten
bör därför föras in i regeringsformen. Enligt motionärerna bör man
därutöver i samband med en översyn av äganderättens ställning se över
beskattningsmaktens gränser och komplettera retroaktivitetsförbudet i
grundlagen, så att det också innefattar den reella retroaktiviteten. I
motion K501 yrkande 2 av samma motionärer anges att den extra
vinstdelningsskatten, den tillfälliga förmögenhetsskatten och den s.k.
engångsskatten på pensionssparandet har karaktären av retroaktiv lagstiftning.
Vad som avses vara tillåtna undantag från förbudet mot
retroaktiv skattelagstiftning måste klarläggas och grundlagstexten preciseras.

Beskattningsmaktens gränser behandlas också i motion K241 av Bo
Lundgren och Anders Björck (båda m). I motionen sägs att det med
anledning av bl.a. finansministerns "nyårspaket" och den tidigare
genomförda engångsskatten på pensionssparandet och annat försäkringssparande
har uppkommit flera principiella frågeställningar. Det
gäller egendomsskyddets omfattning, beskattningens gränser, retroaktivitetsförbudets
omfattning, föreskrifters utformning m.m. Motionärerna
anser att en utredning bör tillsättas med uppgift att belysa dessa
frågeställningar och lämna konkreta förslag om ändringar i grundlagen.

Utskottets bedömning

Utskottet har vid flera tillfållen avstyrkt motionsyrkanden om förstärkt
skydd i grundlagen för egendomsrätten. Senast skedde det hösten 1988
(1988/89:KU11). Beträffande frågans bakgrund hänvisas till utskottets
betänkande från hösten 1987 (KU 1987/88:9). Ett motionsyrkande om
grundlagsreglering av avtalsfriheten behandlades även av utskottet hösten
1988 (1988/89-.KU11). Utskottet fann det inte befogat med ett

1989/90: KU 12

utskottsinitiativ i denna fråga. Utskottet gör samma bedömning nu.
Motionerna K203, K222 yrkande 9, K233 såvitt nu är i fråga samt
K209 såvitt nu är i fråga avstyrks.

Utskottet har också vid upprepade tillfällen avstyrkt motioner om
utredning av beskattningsmaktens gränser och om översyn av förbudet
mot retroaktiv lag om skatt eller statlig avgift. Senast skedde det hösten
1987 (KU 1987/88:9). Utskottet gav då en redovisning av frågans
bakgrund. Retroaktiv skattelagstiftning behandlades också i betänkande
1988/89:KU7.

Det finns enligt utskottets mening inte heller nu någon anledning
till riksdagsinitiativ i dessa frågor. Motionerna K209 såvitt nu är i
fråga, K501 yrkande 2 samt K241 avstyrks.

4. Närings- och yrkesfrihet

Motionerna

I motion K218 av Kenth Skårvik m.fl. (fp, c, m) hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om förslag till grundlagsskyddad näringsoch
yrkesfrihet. Aven i motion K223 yrkande 1 av Bengt Westerberg
m.fl. (fp) krävs en grundlagsreglering av näringsfriheten. En utredning
om grund lagsskyddad närings- och yrkesfrihet begärs i motion K222
yrkande 10 av Carl Bildt m.fl. (m) samt i motion K233 av Bengt
Kindbom m.fl. (c).

I motionerna hävdas att friheten att starta företag är en omistlig del i
ett marknadsekonomiskt system. Där ges också exempel på hur denna
frihet enligt motionärernas mening i dag är hotad eller inskränkt.
Rätten att driva näringsverksamhet är enligt motionärerna så grundläggande
att den förtjänar ett starkt stöd i konstitutionen.

Utskottets bedömning

Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat frågan om grundlagsskydd
för närings- och yrkesfriheten. Senast skedde det hösten 1988 då
utskottet avstyrkte yrkanden om utredning med motiveringen att ytterligare
erfarenheter av reformerna på fri- och rättighetsområdet borde
avvaktas innan initiativ togs till förändringar (1988/89:KU11). Beträffande
frågans bakgrund i övrigt hänvisas till utskottets betänkande KU
1987/88:9.

Svensk rätt utgår på detta område från principen att varje medborgare
har full frihet att bedriva näring och utöva yrke. Som påpekas i
motion K233 är dock friheten begränsad i olika hänseenden t.ex. på
grund av säkerhets-, hälsovårds-, arbetarskydds- och andra ordningsintressen.
De inskränkningar som måste göras till förmån för dessa
intressen har ansetts utgöra ett hinder för en grundlagsbestämmelse till
skydd för närings- och yrkesfriheten. Enligt utskottet bör man undvika
att införa grundlagsbestämmelser vars värde urholkas av en rad nödvändiga
undantagsregler. Motionerna K218, K223 yrkande 1, K222
yrkande 10 samt K233 såvitt nu är i fråga avstyrks.

1989/90: KU 12

5. Familjerätt

1989/90:KU12

Motionen

I motion K221 av Charlotte Cederschiöld (m) sägs att familjen utgör
basen i vår samhällsordning. Rätten till familjen skall vara en rätt för
barnen till föräldrarna, båda sina föräldrar och för föräldrarna till sina
barn — oavsett förändrat boende — och familjestrukturer. Det kräver
enligt motionären en samhällsordning som ger utrymme för familjegemenskap
och som innebär att man får tid och ork för varandra. I
annat fall kan familjeansvaret inte upprätthållas. I motionen erinras
om att utskottet avstyrkt tidigare krav på en grundlagsfäst föräldrarätt
under hänvisning till svårigheterna att utforma sådana lagregler. Motionären
anser sig dock kunna konstatera att tidigare grundlagsfäder
tillfredsställande lyckats lösa svårare konstitutionella frågor än så. Det
borde därför vara rimligt att en utredning får tillfälle att pröva
utformningen av ett grundlagsskydd för familjerätten. Detta begrepp
skall då i enlighet med vad som anförts i motionen ges en vidare
innebörd än föräldrarätt.

Utskottets bedömning

Som påpekas i motionen har utskottet vid en rad tillfällen behandlat
frågan om grundlagsskydd för föräldrarätten. Senast skedde det hösten
1988 i utskottets betänkande 1988/89:KU 11. Utskottet gjorde då samma
bedömning som tidigare av svårigheterna att utforma en grundlagsregel
om föräldrars rätt till vårdnaden om sina minderåriga barn på ett
sådant sätt att den ger ett verkligt skydd för vårdnadsrätten men ändå
inte kommer i konflikt vare sig med föräldrabalkens regler om vårdnad
eller med föreskrifter om samhällsvård. Beträffande frågans bakgrund
i övrigt hänvisas till utskottets betänkande KU 1987/88:9.

Enligt utskottet föreligger än större svårigheter att lagreglera det
vidare begreppet familjerätt. Motion K221 avstyrks.

6. Förstärkt lagprövningsrätt m.m.

Motionerna

Lagprövningsrätten behandlas i motion K222 yrkande 11 av Carl Bildt
m.fl. (m). I motionen erinras om att domstolarna genom en grundlagsändring
1979 uttryckligen tillerkändes en lagprövningsrätt. Sedan dess
gäller enligt 11 kap. 14 § regeringsformen att om domstol eller annat
offentligt organ finner att en föreskrift står i strid med bestämmelse i
grundlag eller annan överordnad författning, eller att stadgad ordning i
något väsentligt hänseende har åsidosatts vid dess tillkomst, får föreskriften
icke tillämpas. Det påpekas i motionen att det finns en
begränsning i lagprövningsrätten. Om riksdagen eller regeringen beslutat
om föreskriften skall tillämpningen underlåtas endast om felet är
uppenbart. Den nuvarande regleringen har enligt motionen skapat
utrymme för lagstiftning som stämmer mindre väl överens med rege -

ringsformens krav. En utvidgad lagprövningsrätt bör därför införas.
Motionärerna menar att lagprövning bör kunna ske även om avvikelsen
inte är uppenbar. 1 motionen hemställs att detta ges regeringen till
känna.

Enligt motionärerna kan det dock tänkas att en utvidgad lagprövningsrätt
inte skulle vara tillräcklig för att garantera en grundlagsenlig
lagstiftning och lagtillämpning. Mot bakgrund av bl.a. den debatt som
under senare tid förts om förhållandet mellan riksdag och lagråd och
om minoriteters rättigheter i olika politiska sammanhang begärs i
motionen, yrkande 12, att det snarast tillsätts en utredning om inrättande
av en författningsdomstol, dess kompetens, sammansättning och
verksamhet. I motionen, yrkande 13, erinras om det argument som
framförts mot lagprövningsrätten och mot införande av författningsdomstol,
att det vore fel att låta domstolar avgöra politikens innehåll.
Enligt motionärerna grundas detta argument på en felsyn. Lagprövningsrätten
— liksom inrättandet av en författningsdomstol — bygger
på den enkla principen att även politiker skall följa gällande lagar.

Ett slopande av begreppet "uppenbart" i 11 kap. 14 § begärs i
motion K215 av Allan Ekström. I motionen hänvisas till Svea hovrätts
yttrande över folkstyrelsekommitténs slutbetänkande Folkstyrelsens
villkor (SOU 1987:6). Enligt motionären sägs vidare att betydelsen av
en författningsdomstol självfallet beror av de befogenheter och den
kompetens som domstolen utrustas med.

I motion K234 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c) sägs däremot att ett
tillstånd där lagprövningsrätten kommer till vidsträckt användning inte
är önskvärt. Detta skulle, sägs det i motionen, snarast vara ett allvarligt
tecken på stora brister i lagstiftningssystemet som helhet, inte minst
vad gäller grundlagarnas utformning. I motionen anförs en rad argument
mot införandet av en författningsdomstol. Ett argument är enligt
motionärerna att det även om författningsdomstol kan sägas att behovet
av en sådan grundar sig på att grundlagen inte är tillfredsställande
utformad. I motionen ges också ett antal exempel på områden där
grundlagens regler är sådana att de kan ge upphov till olika tolkningar.
En parlamentarisk utredning bör enligt motionärerna få i uppgift
att göra en översyn byggd på en systematisk genomgång av de delar av
grundlagen som visat sig vara kontroversiella och svårtillämpade.

Frågor rörande rättssäkerhet och konstitutionell kontroll behandlas
i motion K232 av Margit Gennser och Charlotte Cederschiöld (båda
m). Motionen anknyter till utskottets avstyrkande av motion
1987/88:K209 i samma ämne. Enligt motionärerna tyder utskottets
behandling av den motionen i betänkande 1988/89:KU11 på att utskottet
antingen inte förstått innebörden eller vidden av de problem som
berörs i motionen eller inte velat se en lösning av desamma. De frågor
som behandlades i motion 1987/88:K209 har enligt motionärerna dess
värre en än större aktualitet 1989 än de hade för ett år sedan. 1
motionen sägs att det man betraktar som en av de grundläggande
rättighetsfrågorna präglas av två klart urskiljbara utvecklingslinjer.

Den ena avser frågan om de personliga fri- och rättigheterna och
deras förhållande till framför allt processuella tvångsmedel.

1989/90:KU12

Den andra gäller bristerna i den svenska katalogen av fri- och
rättigheter och katalogens förhållande till de rättigheter som omfattas
av bl.a. Europakonventionen.

I motionen yrkas att frågor om rättssäkerhet och konstitutionell
kontroll utreds och prövas i ett sammanhang inom den ram som
angivits i motionen.

Utskottets bedömning

Skyddet för de medborgerliga fri- och rättigheterna bygger, som tidigare
berörts, på en ingående reglering i grundlag kompletterad med
lagrådsgranskning, vissa minoritetsrättigheter i riksdagen samt lagprövningsrätten
som en yttersta garanti. Utrymmet för lagprövning är
snävt. För att tillämpning av en föreskrift som beslutats av riksdagen
eller regeringen skall kunna underlåtas krävs att konflikten med
grundlagen eller den stadgade proceduren är uppenbar. När lagprövningsrätten
skrevs in i regeringsformen 1979 framhöll utskottet enhälligt
(KU 1978/79:39) att riksdagen är den instans som är bäst ägnad att
pröva om en viss föreskrift är grundlagsenlig. Uppenbarhetsrekvisitet
medförde i detta fall, enligt utskottets mening, att riksdagens tillämpning
av ett visst grund lagsstadgande måste respekteras så länge den
håller sig inom ramen för en möjlig tolkning av bestämmelsen i fråga.

I utskottets betänkande KU 1987/88:32 behandlades motioner från
allmänna motionstiden 1988 rörande såväl förstärkt lagprövningsrätt
som införande av författningsdomstol.

Enligt utskottet skulle ett slopande av uppenbarhetsrekvisitet för
lagprövning medföra en icke önskvärd överföring av politisk makt från
direkt eller indirekt folkvalda organ till domstolar och administrativa
myndigheter. En på det sättet vidgad lagprövningsrätt skulle också
kunna leda till osäkerhet om vad som är gällande rätt och skada
förtroendet för rättsordningen. Även förslag om införande av författningsdomstol
avvisades av utskottet, som sade sig dela uppfattningen
att en sådan är främmande för vårt samhällsskick.

Utskottet gör samma bedömning nu och avstyrker motionerna K222
yrkandena 11—13 och K215. Lagprövningsrätten bör finnas kvar som
en sista utväg att korrigera uppenbara misstag som gjorts i lagstiftningsprocessen.
Enligt utskottet är det dock väsentligt att lagstiftningsarbetet
har en sådan kvalitet att behovet att utnyttja den minimeras. Detta
gäller självfallet också för den lagstiftning om processuella tvångsmedel
som berörs i motion K232. Enligt utskottet är det inte befogat med
någon speciell ordning för konstitutionell kontroll av denna lagstiftning
och dess tillämpning. Motionen avstyrks i denna del.

I betänkande KU 1985/86:5 vidhöll utskottet sin tidigare uppfattning
att svensk lagstiftnings förenlighet med ingångna konventioner fortlöpande
borde bevakas inom regeringskansliet och fenn ingen anledning
frångå sin tidigare ståndpunkt när det gällde kravet på inkorporering
av Europakonventionen med svensk rätt. När frågan därefter behand -

1989/90:KU12

lats, senast i betänkande 1988/89:KU11, har utskottet inte funnit anledning
frångå detta ställningstagande. Motion K232 avstyrks också i
denna del.

Enligt utskottet föreligger inga större problem med de nuvarande
grundlagsreglernas tolkning. Inte minst det faktum att lagprövningsrätten
i så liten utsträckning kommit till användning ger stöd för denna
uppfattning. Något behov av en översyn av grundlagsreglerna utifrån
de utgångspunkter som anges i motion K234 finns enligt utskottet
därför inte. Motionen avstyrks.

7. Folkomröstningsinstitutet
Motionerna

I motion K240 av Gunnar Hökmark (m) förordas att grundlagens
möjligheter till beslutande folkomröstningar utvidgas att gälla även
andra frågor än vilande grundlagsförslag. För att inte osäkerhet skall
skapas om när lagar träder i kraft bör, enligt motionen, yrkande om
folkomröstning inlämnas senast dagen efter det att beslut om viss lag
har fattats. Lagförslaget skulle då bli vilande till dess riksdagen tagit
ställning till frågan om folkomröstning och — om det blir riksdagens
beslut — folkomröstningen genomförts.

En utredning om ökade möjligheter till rådgivande folkomröstning
föreslås i motionerna K210 yrkande 3 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)
samt K222 yrkande 3 av Carl Bildt m.fl. (m). Enligt motionärerna bör
inriktningen vara att låta en minoritet på förslagsvis en tredjedel av
riksdagens ledamöter få till stånd folkomröstning. Även andra former
för att utlösa en sådan omröstning, t.ex. folkinitiativ, bör utredas i
sammanhanget.

Enligt de båda motionerna bör utredningen också omfatta möjligheterna
till och förfaranderegler för kommunala folkomröstningar.

Även i motion K216 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c) begärs en utredning
om bestämmelserna om folkomröstning. I motionen ges en redogörelse
för de brister som enligt motionärernas mening åvilar den nuvarande
lagstiftningen och som utredningens förslag bör syfta till att undanröja.
Vad som enligt motionärerna bör övervägas är bl.a. att göra de nu
rådgivande omröstningarna beslutande, att ge en riksdagsminoritet rätt
att få folkomröstning till stånd samt att tillskapa en ordning som gör
att flera olika alternativ inte kan förekomma i samma omröstning.

Utskottets bedömning

Frågan om folkomröstningsinstitutet behandlades senast av utskottet
våren 1988 (KU 1987/88:32). Utskottet konstaterade då att frågan tagits
upp av folkstyrelsekommittén men att dess majoritet motsatt sig någon
utvidgning av detta med motiveringen att ett ökat inslag av folkomröstningar
skulle försvaga det representativa styrelseskicket och motverka
strävandena att stärka riksdagens ställning. Liksom justitieministern

1989/90:KU 12

delade utskottet kommitténs uppfattning i denna fråga. Utskottet gör
samma bedömning nu. Motionerna K240, K210 yrkande 3, K222
yrkande 3 samt K216 avstyrks.

8. Politisk åsiktsregistrering
Motionen

I motion K219 av Lars Werner m.fl. (vpk) upprepas ett krav från en
motion från allmänna motionstiden 1988 om ett striktare förbud mot
åsiktsregistrering. Flera händelser under det år som förflutit sedan den
motionen presenterades har enligt motionen ytterligare bestyrkt behovet
av en sådan förändring. Bestämmelsen i 2 kap. 3 § regeringsformen
har följande lydelse: "Anteckning om medborgare i allmänt
register får ej utan hans samtycke grundas enbart på hans politiska
åskådning." Enligt motionärerna öppnar formuleringen möjligheten
att anteckna någons politiska åsikt om det samtidigt finns andra ting
att anteckna i registret, t.ex. att någon deltagit i en politisk demonstration.
I motionen yrkas att förbudet mot åsiktsregistrering genom en
ändring av denna formulering görs absolut.

Utskottets bedömning

Som påpekas i motionen kommer en förändring av det slag som där
krävs att få konsekvenser för personalkontrollsystemet. Frågan om
personalkontrollens utformning behandlas av utredningen om översyn
av den svenska säkerhetspolisen. Utskottet erinrade om detta när
motsvarande motionskrav senast behandlades (1988/89:KU11). Enligt
utskottets mening borde resultatet av det pågående utredningsarbetet
avvaktas innan frågan om eventuella ändringar i grundlagen på detta
område aktualiserades. Utskottet gör samma bedömning nu. Motionen
avstyrks.

9. Förbud mot rasistiska organisationer
Motionerna

Lagförslag om förbud mot rasistiska organisationer begärs i motion
K443 av Hans Göran Franck m.fl. (s). 1 motionen erinras om att
FN-konventionen från 1965 omfattar förbud mot alla former av rasdiskriminering.
I dess artikel 4 b stadgas bl.a. att konventionsstaterna
skall "olagligförklara och förbjuda organisationer och organiserad eller
annan propaganda som främjar och uppmanar till rasdiskriminering
samt förklara deltagande i dylika organisationer eller dylik verksamhet
som en brottslig handling straffbar enligt lag". Enligt motionärerna är
det viktigt, inte minst med tanke på Sveriges trovärdighet i internationella
sammanhang, att reagera på de med tiden allt kraftigare anmärkningar
som riktats mot Sverige från FN-kommitténs sida för att Sverige

1989/90: KU 12

2 Riksdagen 1989/1980. 4 sami Nr. 12.

inte lagstiftat enligt konventionen. Även i motion Sf510 yrkande 1 av
Lars Werner m.fl. (vpk) begärs ett lagförslag mot organiserad rasism i
enlighet med FN-konventionen.

I motion Sf502 yrkande 30 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) sägs
däremot att det finns anledning att redan nu klargöra att Sverige inte
bör införa ett förbud mot rasistiska organisationer. Mot tanken på ett
sådant talar enligt motionärerna dels att det är principiellt förkastligt
att förbjuda en åsikt, dels att bevissituationen blir ytterst svår och att
man troligen inte kommer att kunna döma någon organisation för
brott mot en sådan lag.

Utskottets bedömning

I proposition 1986/87:151 om ändringar i tryckfrihetsförordningen
m.m. gavs en utförlig redogörelse för frågan om förbud mot rasistiska
organisationer. Utskottet behandlade propositionen jämte bl.a. motionskrav
från allmänna motionstiderna 1987 och 1988 om införande
av sådant förbud i sitt betänkande KU 1987/88:36. Utskottet gjorde den
bedömningen att Sverige även utan ett särskilt organisationsförbud fick
anses uppfylla våra åtaganden enligt FN:s rasdiskrimineringskonvention.
Utskottet delade vidare den i propositionen gjorda bedömningen
att det vid den tidpunkten inte kunde anses föreligga något egentligt
behov av att i lagstiftningen införa ett direkt organisationsförbud.

Enligt utskottets mening var det dock angeläget att med hänsyn till
det starka samhälleliga intresset med kraft motverka rasistiska organisationer
och att regeringen med uppmärksamhet följde frågan. Utskottet
påpekade att regeringen hade anledning återkomma till saken vid
beredningen av det förslag som den parlamentariska kommissionen
mot rasism och främlingsfientlighet väntades lägga fram.

Kommissionen redovisade i sin slutrapport (SOU 1989:14) en rad
argument för och emot ett organisationsförbud. Sammantaget fann
kommissionen att även om förbud mot gruppbildning inte skulle
förhindra alla människors möjligheter att stärka sin rasism i mindre
subkulturer torde förbudet kunna hindra sådana kulturer från att fa
ett omfattande genomslag i samhället. Organisationernas möjligheter
att arbeta effektivt skulle försvåras samtidigt som dubbelheten i samhällets
budskap skulle upphöra. Lagstiftningen skulle bli en viktig
markering till medborgarna om vilka värderingar och normer som bör
råda i samhället. Sett ur denna aspekt tedde sig för kommissionen
lagreglering inte bara lämplig utan t.o.m. önskvärd.

Enligt kommissionen kunde man dock förvänta sig en del negativa
följder av ett förbud. Problemen med lagstiftningen finns enligt kommissionen
både på ett principiellt och ett praktiskt plan. Den principiella
frågan är huruvida det är förenligt med den svenska demokratin
att göra ingrepp i föreningsfriheten. De praktiska problemen sammanhänger
främst med två frågor. Den ena handlar om att bedöma vilka
effekter förbudet får, både på den förbjudna organisationen och på
allmänheten. Den andra frågan är, enligt kommissionen, hur förbudet

1989/90: KU 12

skall utformas för att gränsdragningen skall bli möjlig mellan tillåtet
och otillåtet på ett så klart sätt att lagbestämmelsen inte öppnar för
bevisproblem och godtycke i rättstillämpningen.

Kommissionen föreslog att ett förbud mot rasistiska organisationer
skulle införas. Kommissionen var dock inte ening och redovisade inte
något fullständigt förslag till lag. Frågan bereds för närvarande i
regeringskansliet, och en proposition till riksdagen kan förväntas under
våren 1990, varför utskottet då får anledning att återkomma till
frågan. Motionerna K443, Sf510 yrkande 1 och Sf502 yrkande 30 får
anses besvarade med vad utskottet anfört.

10. Samernas rätt
Motionen

I motion K245 av Birger Schlaug och Hans Leghammar (båda mp)
föreslås en särskild lagstiftning som ger samerna skydd mot exploatering
i sameområdet. Lagen bör enligt motionärerna ge samerna rätt att
själva förvalta sina naturtillgångar — t.ex. renbeten och fiskevatten.
Lagen bör dessutom ge samerna vetorätt i frågor som är av grundläggande
betydelse för deras försörjning samt ge garantier för att det
samiska språket och den samiska kulturen kan leva vidare.

Utskottets bedömning

Samerättsutredningen föreslår i sitt huvudbetänkande SOU 1989:41
Samerätt och sameting ett grundlagsstadgande om samernas särskilda
ställning som etnisk minoritet och urbefolkning i Sverige. I betänkandet
föreslås också inrättandet av ett sameting samt ändringar i bl.a.
rennäringslagen till skydd för samernas renskötselrätt. Utredningens
förslag bereds för närvarande i regeringskansliet. Motion K245 avstyrks.

Enligt utskottet finns inte anledning för riksdagen att i avvaktan på
regeringens förslag göra ett uttalande i frågan om samernas ställning.

11. Grundlagsskydd för nationalparker och vissa älvar
Motionerna

I motion K237 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) sägs att de fyra sista, stora
outbyggda älvarna bör bevaras för kommande generationer. Motionärerna
anser att dessa älvar representerar så stora naturvärden att de bör
skyddas i grundlagen.

Grundlagsskydd för nationalparkerna föreslås i motion K250 av Roy
Ottosson m.fl. (mp). Motionärerna finner det oacceptabelt att det bara
behövs ett enkelt majoritetsbeslut vid ett enda tillfälle i Sveriges
riksdag för att upphäva nationalparksskyddet. En sådan ordning motsäger
enligt motionen själva grundtanken med nationalparker, nämligen
att ge större naturområden ett tryggt och varaktigt skydd.

1989/90:KU12

Utskottets bedömning

1989/90: KU 12

Bostadsutskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat yrkanden om
särskilt skydd för de outbyggda älvarna. Senast skedde det med anledning
av två motioner från den allmänna motionstiden i år
(1988/89:BoU 12). I den ena motionen (Bo509) föreslogs att de fyra
huvudälvarna skulle förklaras som nationalälvar, i den andra (Bo552)
yrkades att de skulle få nationalparksstatus.

Bostadsutskottet anförde att det skydd som älvsträckor och vattenområden
givits genom att de tagits in i naturresurslagen innebär att de
inte kan byggas ut med mindre än att lagen ändras. Några sådana
ändringsförslag har inte förelagts riksdagen. Bostadsutskottet kunde
inte heller se att något väsentligt skulle vara att vinna på att tillmötesgå
motionärernas förslag. Motionerna avstyrktes.

Nationalparkernas ställning regleras i naturvårdslagen (1964:822). I
4 § stadgas att i syfte att bevara större sammanhängande område av
viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd eller i väsentligen oförändrat
skick kan staten tillhörig mark avsättas till nationalpark.

Riksdagen har beslutat om skydd för de outbyggda älvarna. Detta
skydd kan inte brytas på annat sätt än genom riksdagsbeslut. Även för
att ändra ett områdes status som nationalpark krävs beslut av riksdagen.
Enligt utskottet skulle det bryta grundlagens principiella uppläggning
att i den införa särskilda bestämmelser till skydd för dessa objekt.
Motionerna K237 och K250 avstyrks.

12. Förbud mot könsdiskriminerande reklam
Motionen

Enligt motion K423 av Aina Westin och Anita Johansson (båda s) är
det från konsumentekonomisk synpunkt angeläget att grundlagen ger
möjlighet att genom vanlig lag ingripa mot könsdiskriminerande reklam,
vilket bör beaktas i det fortsatta grundlagsarbetet.

Bakgrund

Frågan om förbud mot könsdiskriminerande reklam har tidigare prövats
flera gånger av riksdagen med anledning av motioner. För en
redogörelse för bakgrunden och frågans tidigare behandling hänvisas
till lagutskottets betänkande 1988/89:LU17. I betänkandet behandlas
fyra motioner i ämnet från allmänna motionstiden i år. Lagutskottet
redovisar att konsumentverket i en rapport (1988/89:5) föreslagit att
lagregler införs mot reklam som kränker ettdera könet.

Med hänsyn till att frågan om lagstiftning mot könsdiskriminerande
reklam således nu kommer att prövas av regeringen har lagutskottet
inte ansett det påkallat med något uttalande i saken från riksdagens
sida.

Näringslivets organisationer har på eget initiativ för att åstadkomma
en självsanering inom branschen inrättat Näringslivets etiska råd mot
könsdiskriminerande reklam.

Utskottets bedömning

1989/90: KU 12

Enligt utskottet finns inte anledning att innan beredningsarbetet i
regeringskansliet är avslutat ta ställning till behovet av eventuell
grundlagsändring för att möjliggöra införandet av en lag mot köndiskriminerande
reklam. Motion K423 avstyrks.

13. EG-anpassningen
Motionen

I motion K228 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) begärs att lagrådet får i
uppdrag att göra en allmän granskning av de lagtekniska konsekvenserna
av det pågående arbetet med EG-anpassning. I motionen citeras
chefen för det s.k. integrationssekretariatet inom utrikesdepartementets
handelsavdelning. Enligt citatet kommer "ingen ny lag att stiftas utan
att man först sneglat på EG". Enligt motionärerna kan det hävdas att
det hade varit i överensstämmelse med 8 kap. 18 § regeringsformen
att inhämta yttrande från lagrådet före ett riksdagsbeslut som innebär
att aila framtida lagar avses bli anpassade till EG.

Utskottets bedömning

Frågan om lagrådet borde ha fått ta ställning till EG-harmoniseringen
tas i likalydande formulering upp som en delfråga i en granskningsanmälan
till utskottet från en av motionärerna, Per Gahrton (mp).
Utskottet har beslutat ta upp denna anmälan till behandling under
innevarande riksmöte.

Utrikesdepartementets handelsavdelning har i en promemoria med
anledning av granskningsärendet anfört att det påstådda citatet från
chefen för dess integrationssekretariat kan härledas till en rubrik till
en intervju med denne i tidningen Dagens Industri den 18 oktober
1988. Denne refererade i intervjun till att regeringen i direktiv 1988:43
uppmanat kommittéer och särskilda utredare att beakta EG-aspekter i
utredningsverksamheten.

Enligt promemorian är direktiven till kommittéerna en direkt följd
av ett uttalande av riksdagen (UU 1987/88:24 s. 27) om vikten av att
regeringen "där så bedöms vara av betydelse, redovisar huruvida förslag
till lagar och regler överensstämmer med lagar och regler inom
EG".

Lagrådet finns enligt 8 kap. 18 § regeringsformen för att yttra sig
över lagförslag. I andra stycket anges över vilka lagförslag yttrande bör
inhämtas. Som påpekas i handelsavdelningens promemoria har inget
förslag till lagstiftning förelagts riksdagen rörande framtida lagstiftnings
anpassning till EG. Utöver det nämnda uttalandet har riksdagen heller
inte fattat något beslut i detta ärende.

Då något lagförslag inte förelagts riksdagen har det enligt utskottet
inte heller varit möjligt att inhämta lagrådets yttrande över det. Det
skulle falla utanför lagrådets grundlagsreglerade kompetens att utan

anknytning till framlagt lagförslag yttra sig över de lagtekniska konsekvenserna
av det pågående arbetet med EG-anpassning. Motion K228
avstyrks.

14. Rösträttsregler
Motionerna

Grundlagsreglering av svenska medborgares rösträtt föreslås i motionerna
K205 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c) samt K210 yrkande 4 av Bengt
Westerberg m.fl. (fp). Förslaget innebär att den särbestämmelse som nu
finns i 3 kap. 2 § regeringsformen och som möjliggör förändring av
utlandssvenskarnas rösträtt genom ändring av vallagen utgår.

Förslag om rösträtt för invandrare i riksdagsvalen begärs i motion
K211 av Lars Werner m.fl. (vpk). I motion K249 av Birger Schlaug
och Ragnhild Pohanka (båda mp) yrkas att riksdagen beslutar att
utlänningar skall ges rösträtt till riksdagsval efter fem års vistelse i
Sverige oavsett svenskt medborgarskap. I motion K251 av Sten Svensson
m.fl. (m) erinras om att frågor rörande medborgarskap m.m.
utreds av den s.k. medborgarskapskommittén. Motionärerna vill inte
föregå de förslag som kan komma i anledning av utredningen, men
vill som sin bestämda mening uttrycka att ett villkor för rösträtt och
valbarhet till riksdagen skall vara svenskt medborgarskap.

En sänkning av rösträttsåldern från 18 till 16 år förordas i motion
K224 av Åsa Domeij (mp). I motionen erinras om att skolplikten
upphör vid 16 års ålder och att den obligatoriska skolan bl.a. har till
uppgift att informera om hur samhället fungerar, inkl. det politiska
systemet. En 16-åring skall alltså fa den information som staten anser
behövs för att kunna deltaga aktivt i samhällslivet. Enligt motionären
finns det därför ingen anledning att behöva vänta med att fä rösträtt
ända till 18 års ålder.

Utskottets bedömning

Utskottet har tidigare behandlat frågan om grundlagsreglering av utlandssvenskarnas
rösträtt. Senast skedde det våren 1988 (KU
1987/88:32). Utskottet erinrade om att den 1985 tillsatta medborgarskapskommittén
har till uppgift att överväga frågan om dubbelt medborgarskap.
Enligt utskottet borde resultatet av tidigare och nu pågående
utredningsarbete avvaktas innan ställning togs till frågan om grundlagsreglering
av utlandssvenskarnas rösträtt.

Sambandet mellan rösträtt och medborgarskap berörs särskilt i medborgarskapskommitténs
direktiv. Kommittén har avgett diskussionsbetänkandet
(Ds A 1986:6) Dubbelt medborgarskap och nyligen presenterat
sitt slutbetänkande. Enligt kommittén bör strävan vara att genom
överenskommelser åstadkomma en samordning mellan länderna i frågan
om sambandet mellan rösträtt och medborgarskap. I första hand
bör en lösning sökas inom Norden. På svenskt initiativ har också ett
arbete påbörjats i Europarådet i frågan.

1989/90:KU12

Enligt utskottet bör den fortsatta beredningen av kommitténs förslag
avvaktas innan ställning tas till frågan om utlandssvenskarnas rösträtt.
Motionerna K205 och K210 yrkande 4 avstyrks.

Då medborgarskapskommitténs arbete i hög grad har rört frågan om
invandrarnas rösträtt bör enligt utskottet den fortsatta beredningen av
kommitténs slutrapport avvaktas innan ställning tas till denna fråga.
Motionerna K211, K249 samt K251 avstyrks.

Rösträttsåldern har sedan 1965 sänkts i etapper. Vid antagandet av
1974 års regeringsform fastställdes den till 18 år. Dessutom beslöts att
rösträttens inträdande skulle vara knutet till medborgarens ålder på
valdagen och inte till hans ålder vid kalenderårsskiftet närmast före
valet, som tidigare varit fallet. Grundlagberedningen angav att man vid
valet av denna åldersgräns hade beaktat den betydelse som 18-årsgränsen
i andra sammanhang har för inträdandet av medborgerliga rättigheter
och skyldigheter. Beredningen hänvisade bl.a. till den omfattande
civilrättsliga handlingsförmåga som var knuten till 18-årsåldern
samt att värnpliktsåldern och rätt att ingå äktenskap inträdde vid
samma ålder.

Utskottet finner det inte befogat med ett riksdagsinitiativ i frågan om
rösträttsåldern. Motion K224 avstyrks.

15. Mandatperiodens längd och den gemensamma
valdagen

Motionerna

En förlängning av mandatperioden vid de allmänna valen i förening
med en övergång till skilda valdagar för riksdags- resp. kommunal- och
landstingsvalen förordas i motionerna K210 yrkande 2 av Bengt
Westerberg m.fl. (fp), K222 yrkande 5 av Carl Bildt m.fi. (m), K243 av
Claes Roxbergh m.fl. (mp) samt K704 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c).
Motiveringarna för en förlängning av mandatperioden är att med en
sådan skulle förutsättningar skapas för en längre planeringsperiod.
Med skilda valdagar skulle, enligt motionärerna, risken för att kommunalvalen
kommer i skymundan för riksdagsvalen försvinna.

Utskottets bedömning

1 folkstyrelsekommittén enade sig de fyra största partierna om att
föreslå en förlängning av mandatperioden till fyra år. Däremot rådde
det delade meningar i kommittén om huruvida riksdagsvalen och de
kommunala valen skulle äga rum samtidigt eller ej. Kommitténs
majoritet bestående av de socialdemokratiska ledamöterna förordade
att den gemensamma valdagen bevarades. Företrädarna för de borgerliga
partierna föreslog däremot att valen till riksdagen och till de
kommunala församlingarna skulle hållas åtskilda med två års mellanrum.
Vpk-ledamoten förespråkade ett bibehållande av det dittillsvarande
systemet. Mot denna bakgrund avstod regeringen från att lägga fram
förslag i denna fråga.

1989/90:KU12

Utskottet behandlade våren 1988 (KU 1987/88:32), tillsammans med
regeringens proposition med anledning av folkstyrelsekommitténs förslag,
motioner från de allmänna motionstiderna 1987 och 1988 med
förslag om en övergång till fyraåriga mandatperioder och skilda valdagar.
Utskottet beklagade att kommittén inte kunde enas om en lösning
av denna fråga. Någon förnyad sakbehandling av frågan i utskottet
eller i en ny kommitté fann utskottet vid den tidpunkten inte meningsfull.
Motionerna avstyrktes.

Utskottet gör samma bedömning nu. Motionerna K210 yrkande 2,
K222 yrkande 5, K243 samt K704 avstyrks.

16. Personval
Motionerna

En utredning om förbättrade möjligheter till personval begärs i motionerna
K210 yrkande 1 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) och K222
yrkande 1 av Carl Bildt m.fl. (m). I den senare motionen erinras om
att folkstyrelsekommittén presenterade ett förslag om hur ett alternativt
personvalssystem skulle kunna konstrueras. Förslaget innebar att
väljaren genom en siffermarkering på valsedel fick ange om någon
annan kandidat än listans första namn skulle placeras överst på valsedeln.
Enligt motionärerna skulle detta utgöra ett steg i rätt riktning,
men den föreslagna ordningen skulle inte leda till tillräckligt påtagliga
förändringar jämfört med nu rådande system. Enligt motion K210
yrkande 1 var det av folkstyrelsekommittén föreslagna systemet helt
otillräckligt. Det är, enligt motionärerna, viktigt att riksdagen så snart
som möjligt får anledning att ta ställning till ett nytt system som
innebär att den enskilde väljaren får ökade möjligheter till personval.

Utskottets bedömning

Utskottet har tidigare behandlat yrkanden om utredning av ökade
möjligheter till personval inom ramen för det svenska valsystemet.
Senast skedde det våren 1988 (KU 1987/88:32). Utskottet konstaterade
då att två kommittéer, först personvals- och valkretsutredningen (SOU
1977:94) och senare folkstyrelsekommittén, hade lämnat förslag till
förstärkning av personvalsinslaget. Båda förslagen hade fått ett svalt
motttagande och kritiserats från både principiella och tekniska utgångspunkter.
Detta uppfattade utskottet som ett uttryck för att ett
tillräckligt intresse för personvalsfrågan inte förelåg. Utskottet fann det
därför vid den tidpunkten inte meningsfullt med ytterligare utredningar
i frågan.

Utskottet gör samma bedömning nu. Motionerna K210 yrkande 1
och K222 yrkande 1 avstyrks.

1989/90: KU 12

17. Antalet ledamöter i riksdagen
Motionerna

Om antalet riksdagsmän minskade skulle det enligt motion K222
yrkande 2 av Carl Bildt m.fl. (m) medverka till att riksdagsmän blev
mer kända av medborgarna. Det skulle därutöver leda till en arbetsdugligare
riksdag. Då en minskning av antalet riksdagsmän även medför
andra nödvändiga ändringar bör frågan, enligt motionärerna, bli
föremål för utredning. I motion K324 av Daniel Tarschys (fp) yrkas på
en reduktion av antalet ledamöter till 299.

Utskottets bedömning

Författningsutredningen (SOU 1963:17) föreslog i sitt enkammaralternativ
att antalet ledamöter i riksdagen skulle reduceras från dåvarande
383 till 290. Enligt utredningens mening skulle man då trots reduktionen
få lika fullständig representation som man hade i andra jämförbara
länder. Vid remissbehandlingen av utredningens förslag var meningarna
starkt delade om det lämpliga antalet ledamöter.

Grundlagberedningen (SOU 1967:26) ansåg att det fanns anledning
att gå fram med försiktighet om man ville begränsa antalet ledamöter i
en enkammarriksdag. Enligt beredningen skulle en begränsning sannolikt
gå ut framför allt över glesbygdernas representation. Vid en
avvägning mellan de skilda synpunkter som framförts kom beredningen
för sin del till uppfattningen att enkammarriksdagen borde bestå av
350 ledamöter.

Frågan om den nya riksdagens ledamotsantal blev föremål för en
omfattande debatt. Konstitutionsutskottet (KU 1968:20 s. 15—16) konstaterade
att det även inom utskottet funnits delade meningar, men att
flertalet ledamöter funnit sig böra godta den kompromiss som träffats
av grundlagberedningens majoritet.

Vid grundlagberedningens (SOU 1970:17 s. 49) behandling av frågan
om ersättare för riksdagsledamöterna väcktes tanken att ett införande
av ett ersättarsystem borde kombineras med en sänkning av
riksdagens ledamotsantal. Beredningen fann dock att det angelägna i
en nära och levande kontakt mellan väljare och valda bjöd till försiktighet
inför tanken att minska ledamotsantalet.

Departementschefen anförde i samband med förslaget om införande
av ersättare (prop. 1972:66) att det enligt hans mening inte fanns
anledning att koppla samman ersättarfrågan med den större frågan om
lämpligt antal riksdagsledamöter. Han tillfogade att den senare frågan
varken kunde eller borde bedömas uteslutande eller ens huvudsakligen
under hänsynstagande till arbetsförhållandena i riksdagen. Andra faktorer
som t.ex. hänsynen till möjligheterna att bereda olika landsdelar
allsidig representation i riksdagen måste enligt föredragande statsrådet
väga tyngre. Utskottet (KU 1972:30) kunde för sin del ansluta sig till
denna ståndpunkt. Enligt utskottets mening borde därför inte frågan
om riksdagens ledamotsantal tas upp till prövning i det sammanhanget.

1989/90:KU12

Antalet ledamöter i riksdagen ändrades vid antagandet av 1974 års
regeringsform till 349.

Folkstyrelsekommittén ansåg (SOU 1987:6 s. 89) att antalet ledamöter
i riksdagen inte gärna kunde minskas om man ville behålla en
rimlig representation även för de rena glesbygdsområdena.

Utskottet delar denna uppfattning. Det framgår bl.a. av de studier
som utfördes för folkstyrelsekommitténs räkning att kraven på och
önskemålen om deltagande av riksdagsledamöter i sammankomster
och andra aktiviteter i valkretsarna har ökat starkt under senare år. Ett
minskat antal ledamöter i riksdagen skulle göra det ännu svårare för
framför allt ledamöterna från de mindre partierna att tillfredsställa
dessa önskemål om deltagande i verksamhet i valkretsarna. Motionerna
K222 yrkande 2 och K324 avstyrks.

18. Fyraprocentsspärren m.m.

Motionen

I motion K225 yrkande 1 av Inger Schörling m.fl. (mp) hemställs att
riksdagen beslutar sänka spärren till riksdagen till 2 %.

Utskottets bedömning

Grundlagberedningen (SOU 1967:26 s. 149) anförde i sitt förslag till
partiell författningsreform att det var nödvändigt att liksom i det
tidigare valsystemet ha vissa spärrar som utestängde mycket små partier
från representation i riksdagen. Det skulle kunna äventyra det
parlamentariska styrelseskicket, om man vid valen till enkammarriksdagen
tillämpade ett valsystem som gjorde det lätt för småpartier att
erövra mandat. Utländska erfarenheter visade, enligt beredningen, att
förekomsten i folkrepresentationen av många små partigrupper i vissa
lägen kunde försvåra lösningen av regeringsfrågan och minska möjligheterna
att fa en handlingskraftig parlamentsmajoritet.

Folkstyrelsekommittén (SOU 1987:6 s. 125) föreslog ingen ändring
av spärreglerna. Erfarenheterna från andra länder visade enligt kommittén
att det för demokratins funktionsduglighet var väsentligt att
valsättet inte ledde till långtgående partisplittring i parlamentet.

Utskottet har vid ett stort antal tillfällen avslagit yrkanden om
slopande av fyraprocentsspärren. Senast skedde det våren 1988 (KU
1987/88:32). Utskottet angav då att det delade folkstyrelsekommitténs
uppfattning i spärrfrågan.

Utskottet gör samma bedömning nu. Motion K225 avstyrks.

1989/90:KU12

19. Partibegreppet

1989/90: KU 12

Motionen

I motion K701 av Bengt Silfverstrand och Gunnar Nilsson (båda s)
erinras dels om den valtekniska definition av partibegreppet som gjorts
i 3 kap. 7 § regeringsformen:. "Med parti avses varje sammanslutning
eller grupp av väljare, som uppträder i val under särskild partibeteckning",
dels om bestämmelsen i 6 kap. 9 § ValL om tillhandahållande
av s.k. parti markerade valsedlar. Enligt motionärerna har utvidgningen
av den senare regeln till att gälla parti som vid något av de två senaste
valen latt 1 % av rösterna i hela landet i förening med en ökande
tendens hos olika partier och väljargrupper att uppträda på skilda sätt
i de tre valen lett till att det i vissa fall från valmyndigheternas sida har
tillhandahållits partimarkerade valsedlar som varit oönskade av partiet
i fråga. Detta förhållande är, enligt motionen, djupt otillfredsställande
och bör snarast leda till en ändring av vallagen.

I motionen sägs också att det enligt uppgift förekommit att väljare i
kommunalval har begagnat partimarkerade valsedlar för miljöpartiet
de gröna i fall där partiet inte alls ställt upp till val. I avsaknad av
något handskrivet namn på person, som skulle ha kunnat besätta en
fullmäktigeplats, har detta lett till att länsstyrelsen tilldelat "partiet" i
fråga mandatet men fatt låta platsen i praktiken stå obesatt.

Enligt motionärerna kan det ifrågasättas om det alls framträtt något
parti i regeringsformens mening, vilket kunnat tilldelas något mandat
och om inte en rimligare lösning vore att låta platsen eller platser gå
vidare bland övriga partier.

I motionen begärs en översyn av vallagen i berörda hänseenden.

Utskottets bedömning

Bestämmelserna om tillhandahållande av valsedlar m.m. ändrades senast
1987 (KU 1987/88:15). Utskottet avstyrkte då en motion av Birgit
Friggebo m.fl. (fp) om att den centrala valmyndigheten skulle beakta
partiorganisationernas önskemål om utläggning av valsedlar. Utskottet
ansåg att en generell regel på detta område av praktiska skäl inte borde
införas. Enligt utskottet borde det hållas i minnet att tillhandahållandet
av valsedlar gäller alla de tre valen och att det kan uppkomma
situationer då man inte vet vilken partiorganisation som skall avgöra
frågan. Utgångpunkten borde som dittills vara ett partis deltagande i
tidigare riksdagsval.

Riksskatteverket har i sin genomgång av erfarenheterna från 1988
års allmänna val behandlat problemet med obesatta mandat. Enligt
riksskatteverket inträffade det i 1988 års val i två kommuner att
mandat från miljöpartiet blev obesatta på grund av att kandidatnamn
helt saknades på valsedlarna. I nio kommuner kunde någon suppleant
inte utses för miljöpartiet. Även vänsterpartiet kommunisterna blev
helt utan suppleanter i en kommun. Omfattningen av obesatta mandat

och otillräckligt antal suppleanter efter 1988 års val utgör enligt RSV:s
bedömning motiv för en särskild översyn av ifrågavarande bestämmelser.

Riksskatteverkets rapport är nu föremål för beredning i regeringskansliet.
I avvaktan på resultatet av denna beredning är det enligt
utskottet inte påkallat med något riksdagens uttalande i frågan. Motion
K701 avstyrks.

20. Valbarhetsregler, uppdragskoncentration m.m.
Motionerna

Birger Schlaug och Hans Leghammar (båda mp) yrkar i motion K246
att riksdagen begär att regeringen utreder frågan om politiskt mångsyssleri
och vidtar åtgärder för att minska detta. Enligt motionen måste
uppdragen spridas, då politiska förtroendeuppdrag är något som alla
människor borde ha under någon del av sitt liv. Samma motionärer
hävdar i motion K244 att det är ett konserverande inslag i politiken att
maktpositioner uppehålls under mycket lång tid av samma personer.
Enligt motionärerna bör riksdagen besluta att omval efter tre valperioder
till riksdag, landsting och kommunfullmäktige förbjuds. Ett liknande
yrkande förs fram i motion K236 yrkande 1 av Kent Lundgren
(mp). Enligt motionären bör riksdags- och/eller regeringsledamöter
inte fa sitta i mer än tre valperioder i sträck.

Löne- och pensionsvillkoren för heltidsanställda politiker behandlas
i motion K810 av Hans Leghammar (mp). Enligt motionären uppfattas
de skiftande lönevillkoren, t.ex. mellan olika kommuner, som om
lönerna sätts godtyckligt och utan att politikerna tar ansvar för den
totala lönebilden i landet. I motionen tas också statsrådslönerna och
riksdagsledamöternas inkomstgaranti som exempel på lönesättningar
som av allmänheten kan uppfattas som konstiga.

Utskottets bedömning

Frågor rörande rekryteringen till förtroendeuppdrag, uppdragskoncentration
samt omsättningen på förtroendevalda har varit föremål för en
rad studier, vad gäller såväl riks- som de landstings- och primärkommunala
nivåerna. Uppgifter om riksdagsledamöternas olika uppdrag
har t.ex. nyligen sammanställts inom ramen för det av Riksbankens
jubileumsfond finansierade forskningsprojektet, Riksdagen, valen och
den representativa demokratin. Förtroendeuppdragsutredningen (dir.
1988:5) som bl.a. har att analysera de förtroendevaldas situation i
kommuner och landsting har samlat in motsvarande uppgifter för de
nivåerna. Utredningens huvuduppgift är att lämna förslag till hur de
kommunalt förtroendevalda skall ersättas för förlorad arbetsförtjänst. I
ett delbetänkande (Ds 1988:46) har utredningsmannen föreslagit ändringar
i kommunallagens regler om ersättning till förtroendevalda.
Kommunerna ges genom förslaget stor frihet att själva utforma ersättningssystem
beroende på lokala förhållanden och enskilda förtroende -

1989/90:KU12

valdas speciella situation. För en närmare redogörelse för utredningens
förslag samt för nu gällande ordning hänvisas till utskottets betänkande
1989/90:KU3.

Statsrådens arvoden och andra förmåner bestäms av en särskild
nämnd, statsrådslönenämnden. Arvoden till riksdagens ledamöter utgår
(KU 1983/84:15) med ett belopp som motsvarar den genomsnittliga
lönen för tjänster som byråchefer vid statliga myndigheter och som
rådmän, hovrättsråd och kammarrättsråd.

De nu gällande reglerna för inkomstgaranti till riksdagsledamöterna
fastställdes av riksdagen våren 1988 (KU 1987/88:42). De innebär i
korthet att en ledamot som tjänstgjort minst tolv riksdagsår är berättigad
att vid sin avgång få 66 % av det gällande ledamotsarvodet.
Garantin minskas om den avgångne ledamoten uppbär förvärvsinkomster.
För ledamöter som tjänstgjort kortare tid än tolv år eller som
fyllt 40 år är garantin begränsad till storlek och tid.

Enligt utskottet strider de i motionerna föreslagna begränsningarna i
valbarhetsreglerna mot den grundläggande principen om den fria
nomineringsrätten. Motionerna K244, K246 och K236 yrkande l avstyrks.

Utskottet avstyrker också med hänvisning till vad som anförts om
gällande regler för bestämmande av arvoden till innehavare av politiska
uppdrag motion K810.

21. Kontroll av politiker m.m.

Motionerna

En utredning om formerna för offentlig insyn i toppolitikers och
andra makthavares privatekonomi begärs i motion K214 av Per Gahrton
(mp). Enligt motionären bör man slå fast att dessa personers
privatekonomi alltid är en offentlig angelägenhet. Den som söker vissa
typer av politiska uppdrag skall veta vilka krav och normer som gäller.
Sådana regler finns i andra länder. I USA utsätts t.ex. vissa politiker
för ingående offentliga granskningar. De senaste årens affärer, bland
dem den s.k. Raineraffären, har enligt motionen visat att det är mycket
hög tid att Sverige också i detta avseende vaknar ur sin oskuld.

1 motion K236 yrkandena 2—4 behandlas frågan om införandet av
ett "politikeransvar". Bakgrunden är att politikerna enligt motionären
inte står för sina gärningar när manipulationer eller andra affärer
upptäcks. Detta har lett till att politikerförakt har uppstått i Sverige
som förnedrar även idealistiska politiker. Systemet med politikeransvar
bör vara så utformat att om ett fel bedöms som "uppsåtligt eller grovt"
bör konstitutionsutskottet fa väcka åtal vid HD eller regeringsrätten.
Domstolen skall kunna döma till suspension från "allt riksarbete" på
upp till tre mandatperioder, dvs. för närvarande nio år. För att effekt
skall nås måste konstitutionsutskottet enligt motionen ha en "ickeregeringskonstellationsmajoritet".
Instanser motsvarande konstitutionsutskottet
bör enligt motionen tillsättas på kommunal- och landstingsplanet.

1989/90:KU12

Utskottets bedömning

1989/90: KU 12

En rad uppgifter som rör en persons ekonomiska förhållanden är
enligt gällande lagstiftning offentliga. Det gäller t.ex. beslut varigenom
skatt eller pensionsgrundande inkomst bestäms eller underlag för
bestämmande av skatt fastställs. Undantagna härifrån är enligt 9 kap.
1 § sekretesslagen endast förhandsbesked och vissa andra speciella
beslut.

Även uppgifter som rör fostighetsinnehav såsom fastighets taxeringsvärde,
inteckningar som belastar fastighet m.m. är tillgängliga genom i
första hand fastighetsboken och fastighetsregistret.

Enligt lagen om förenklad aktiehantering (1987:623) skall förvaltare
av aktier till Värdepapperscentralen lämna uppgifter om de aktieägare
som har mer än 500 aktier i samma aktiebolag inregistrerade i förvaltarens
namn. Uppgifterna ställs samman för varje aktiebolag. Sammanställningen
skall hållas tillgänglig för alla.

Utskottet gav i granskningsbetänkande! 1983/84:30 en redogörelse
för praxis beträffande redovisning av statsråds förmögenhetsinnehav.
Utskottet noterade att en offentlig redovisning hade skett sedan 1976
men i skiftande former. Utskottet uttalade att det hade för avsikt att
även fortsättningsvis uppmärksamt följa regeringspraxis i dessa frågor.

Utskottet behandlade i sitt betänkande 1979/80:23 ett yrkande om att
riksdagen skulle låta utreda frågan om regler om offentlighet i beslutfattares
ekonomi och vilka som borde omfattas av sådana regler.
Utskottet erinrade om de möjligheter till insyn i en persons privata
ekonomiska förhållanden som svensk lagstiftning ger. Bl.a. är inkomstoch
förmögenhetsuppgifter offentliga. Några särbestämmelser för politiska
beslutsfattare i dessa hänseenden var enligt utskottet inte motiverade.

Utskottet gör samma bedömning nu och vill i sammanhanget särskilt
peka på partiernas centrala roll i det politiska systemet i Sverige.
Det bör ankomma på partierna att försäkra sig om att de kandidater de
nominerar för olika politiska uppdrag — till följd av privata ekonomiska
förhållanden eller av annan orsak — inte är mindre väl skickade
att på ett förtroendefullt sätt sköta uppdragen. Motion K214 avstyrks.

Riksdagens ledamöter har ett visst immunitetsskydd. För yttranden
och åtgärder i tjänsten innebär det enligt 4 kap. 8 § regeringsformen
att talan kan väckas mot dem eller att de kan berövas friheten endast
om riksdagen med fem sjättedels majoritet medgivit det.

Riksdagsledamöterna tillförsäkras också ett visst immunitetsskydd
med anledning av brott som har begåtts utanför uppdraget som riksdagsledamot.

Syftet med dessa bestämmelser är enligt grundlagberedningen (SOU
1972:15 s. 135) att trygga ledamöterna vid en fri och obunden utövning
av ledamotskapet. Med hänvisning till denna grundläggande princip
avstyrker utskottet motion K236 yrkandena 2—4.

Hemställan

1989/90: KU 12

Utskottet hemställer

1. beträffande övergång till republik

att riksdagen avslår motion 1988/89:K207,

res. I (vpk)

2. beträffande minoritetsskydd

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:K222 yrkande 4 och
1988/89:K230,

res. 2 (m)

3. beträffande förhållandet regering—riksdag
att riksdagen avslår motion 1988/89:K220,

res. 3 (mp)

4. beträffande egendomsrätt

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:K203, 1988/89:K209 såvitt
nu är i fråga, 1988/89:K222 yrkande 9 och 1988/89:K233
såvitt nu är i fråga,

res. 4 (m, fp. c)

5. beträffande beskattningsmakten

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:K209 såvitt nu är i
fråga, 1988/89:K241 och 1988/89:K501 yrkande 2,

res. 5 (m, fp)

6. beträffande närings- och yrkesfrihet

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:K218, 1988/89:K222 yrkande
10, 1988/89:K223 yrkande 1 och 1988/89:K233 såvitt nu
är i fråga,

res. 6 (m. fp. c)

7. beträffande familjerätt

att riksdagen avslår motion 1988/89:K221,

res. 7 (m)

8. beträffande lagprövning och konstitutionell kontroll

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:K222 yrkandena 11 — 13,
1988/89:K215 och 1988/89:K232,

res. 3 (m)

9. beträffande översyn av grundlagsregler
att riksdagen avslår motion 1988/89:K234,

res. 9 (c)

10. beträffande folkomröstningsinstitutet

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:K210 yrkande 3,
1988/89:K216, 1988/89:K222 yrkande 3 samt 1988/89:K240,

res. 10 (m. fp. c. mp)

11. beträffande politisk åsiktsregistrering
att riksdagen avslår motion 1988/89:K219,

res. II (vpk. mp)

12. beträffande förbud mot rasistiska organisationer

att riksdagen förklarar motionerna 1988/89:K443 yrkande 1,
1988/89:Sf510 yrkande 1 och 1988/89:Sf502 yrkande 30 besvarade
med vad utskottet anfört,

13. beträffande samernas rätt

att riksdagen avslår motion 1988/89:K245,

res. 12 (mp)

14. beträffande nationalparker och outbyggda ålvar

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:K237 och 1988/89:K250,

res. 13 (mp)

15. beträffande könsdiskriminerande reklam
att riksdagen avslår motion 1988/89:K423,

16. beträffande EG-anpassningen

att riksdagen avslår motion 1988/89:K228,

17. beträffande utlandssvenskarnas rösträtt

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:K205 och 1988/89:K210
yrkande 4,

res. 14 (m, fp. c)

18. beträffande invandrarnas rösträtt

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:K211, 1988/89:K249 och
1988/89:K251,

res. 15 (vpk)
res. 16 (mp)

19. beträffande rösträttsåldern

att riksdagen avslår motion 1988/89:K224,

res. 17 (mp)

20. beträffande mandatperiodens längd och den gemensamma
valdagen

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:K210 yrkande 2,
1988/89:K222 yrkande 5, 1988/89:K243 och 1988/89:K704,

res. IS (m, fp, c. mp)

21. beträffande personval

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:K210 yrkande 1 och
1988/89:K222 yrkande 1,

res. 19 (m.fp, c)

22. beträffande antalet riksdagsledamöter

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:K222 yrkande 2 och
1988/89:K324,

res. 20 (m. fp)

23. beträffande fyraprocentsspärren

att riksdagen avslår motion 1988/89:K225 yrkande 1,

res. 21 (vpk. mp)

24. beträffande partibegreppet

att riksdagen avslår motion 1988/89:K701,

25. beträffande valbarhetsregler och uppdragskoncentration

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:K244, 1988/89:K246 och
1988/89:K236 yrkande 1,

res. 22 (mp)

26. beträffande politikers löner och pensioner
att riksdagen avslår motion 1988/89:K810,

res. 23 (mp)

27. beträffande insyn i politikers ekonomi m.m.
att riksdagen avslår motion 1988/89:K214,

res. 24 (mp)

28. beträffande politikeransvar

att riksdagen avslår motion 1988/89:K236 yrkandena 2—4.

1989/90:KU12

Stockholm den 14 november 1989

På konstitutionsutskottets vägnar

1989/90: KU 12

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Catarina Rönnung
(s), Kurt Ove Johansson (s), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c),
Sören Lekberg (s), Anita Modin (s), Torgny Larsson (s), Elisabeth
Fleetwood (m), Ylva Annerstedt (fp), Bengt Kindbom (c), Bo Hammar
(vpk), Hans Leghammar (mp), Ulla Pettersson (s), Rosa-Lill Wåhlstedt
(s) och Stig Bertilsson (m).

Reservationer

1. Övergång till republik (morn. 1)

Bo Hammar (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Utskottet
har" och slutar med "motion K207" bort ha följande lydelse:

Monarkin är en rest från det feodala ståndssamhället och strider mot
principerna för ett demokratiskt statsskick och om alla människors
lika värde. Även om konungens makt formellt sett är begränsad saknar
monarkin inte maktpolitisk betydelse. Den är en ideologisk maktfaktor
som tjänar att bevara en borgerlig livshållning och motverka strävanden
mot jämlikhet och solidaritet. Några godtagbara skäl för att bevara
monarkin har inte anförts. Statschefen är en av landets främsta företrädare
och dennes uppgifter är således av stor betydelse. Det är därför
enligt utskottets mening viktigt att statschefen är väl förankrad i
landets politiska liv. Utskottet anser med hänsyn till det goda anseende
riksdagens talman har i alla politiska läger att denne bör vara rikets
statschef. Utskottet tillstyrker således motion K207.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande övergång till republik
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:K207

a) som vilande antar de ändringar av regeringsformen som
framgår av bilaga 1,

b) som vilande antar det i bilaga 1 upptagna förslaget till lag
om upphävande av successionsordningen,

c) hos regeringen hemställer om förslag till följdändringar i
andra författningar och till reglering av andra förhållanden som
kan föranledas av beslutet om övergång till republik.

3 Riksdagen 1989/1980. 4 sami Nr. 12.

2. Minoritetsskydd (mom. 2)

Anders Björck, Elisabeth Fleetwood och Stig Bertilsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Enligt
utskottet" och slutar med "är i fråga" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet är minoritetsskyddet i den svenska författningen, till
trots av de förändringar som genomförts under 1970-talet, svagt i
jämförelse med vad som gäller i många andra länder. Utskottet delar
den uppfattning som framförts i motionerna K222 yrkande 4 och K230
att det skulle vara av värde om minoritetsskyddet när det gäller
prövning av lagar som angår de medborgerliga fri- och rättigheterna
kunde förstärkas. Frågan bör enligt utskottet bli föremål för utredning.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

2. beträffande minoritetsskydd

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:K222 yrkande 4 och
med anledning av motion 1988/89:K230 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Förhållandet regering—riksdag (mom. 3)

Hans Leghammar (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Enligt
utskottet" och slutar med "K220 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottet står det dock redan nu klart att riksdagens makt
måste stärkas på regeringens bekostnad. Endast på det sättet kan man
erhålla en stärkt folkvald initiativrik riksdag. Riksdagen kan själv vidta
en rad åtgärder för att åstadkomma en sådan förändring. Vad som förts
fram i motion K220 kan tjäna som exempel på sådana åtgärder.
Motion K220 tillstyrks.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

3. beträffande förhållandet regering—riksdag

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:K220 uppdrar åt
talmanskonferensen att utreda möjligheterna att förstärka riksdagens
makt enligt de i motionen angivna riktlinjerna.

4. Egendomsrätt (mom. 4)

Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Elisabeth
Fleetwood (m), Ylva Annerstedt (fp), Bengt Kindbom (c) och Stig
Bertilsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med
"Utskottet har vid" och på s. 12 slutar med "fråga avstyrks" bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets mening har utvecklingen under de senaste åren
tydligt visat på behovet av ett förstärkt skydd för egendomsrätten i
grundlagen.

Frågan om hur skyddet för äganderätten skall stärkas hänger självfallet
samman med hur denna rätt skall definieras. Den juridiska inne -

1989/90:KU12

börden är inte helt klar. Det finns inte i svensk lagstiftning över huvud
taget några bestämmelser om vad äganderätten egentligen är. Det
betyder dock inte att äganderätten skulle sakna rättslig innebörd.

De oklarheter som för närvarande råder vad gäller skyddet av
äganderätten i regeringsformen bör undanröjas. I stället bör regeringsformen
utformas som ett positivt erkännande av äganderätten. Det bör
också klarare redovisas vilka inskränkningar i äganderätten som får
ske i vanlig lag.

Enligt utskottet bör en utredning ske i syfte att klarlägga hur
äganderättens ställning kan stärkas i regeringsformen. Detta arbete bör
ske snarast och bedrivas skyndsamt.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

4. beträffande egendomsrätt

att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:K203,
1988/89:K209 såvitt nu är i fråga samt 1988/89:K233 såvitt nu är
i fråga och med anledning av motion 1988/89:K222 yrkande 9
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Beskattningsmakten (mom. 5)

Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Elisabeth Fleetwood (m),
Ylva Annerstedt (fp) och Stig Bertilsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med
"Utskottet har också" och slutar med "K241 avstyrks" bort ha följande
lydelse:

Den möjlighet som finns att genom skatt inskränka äganderätten har
vållat och vållar stora problem. Anledningen till detta är dels svårigheten
att definiera vad skatt är, dels osäkerheten om vad som avses vara
tillåtna undantag från förbudet mot retroaktiv lagstiftning på skatteområdet.
Mot denna bakgrund bör en utredning tillsättas med uppgift att
belysa dessa frågeställningar och lämna förslag om ändringar i grundlagen.
Motionerna K209 såvitt nu är i fråga, K241 samt K501 yrkande 2
tillstyrks.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

5. beträffande beskattningsmakten

att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:K209 såvitt nu
är i fråga, 1988/89:K241 samt 1988/89:K501 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Närings- och yrkesfrihet (mom. 6)

Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Elisabeth
Fleetwood (m), Ylva Annerstedt (fp), Bengt Kindbom (c) och Stig
Bertilsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Svensk
rätt" och slutar med "fråga avstyrks" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det givet att näringsfriheten måste vara
försedd med undantag på grund av bl.a. säkerhets-, miljö-, hälsovårds -

1989/90: KU 12

och arbetarskyddsintressen, men själva grundtanken att varje medborgare
skall ha frihet att driva näring och välja yrke är i sig så
betydelsefull att besväret med att utforma undantagsbestämmelser förefaller
försumbart. Mot denna bakgrund är det angeläget att de gränser
som skall gälla för närings- och yrkesfrihet fastställs. En utredning bör
därför kartlägga i vilka avseenden dessa friheter kan ges ett skydd i
grundlagen. Motionerna K218, K222 yrkande 10, K223 yrkande 1
samt K233 såvitt nu är i fråga tillstyrks.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

6. beträffande närings- och yrkesfrihet

att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:K218,
1988/89:K222 yrkande 10, 1988/89:K223 yrkande 1 samt

1988/89:K233 såvitt nu är i fråga, som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

7. Familjerätt (mom. 7)

Anders Björck, Elisabeth Fleetwood och Stig Bertilsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med "Som
påpekas" och slutar med "betänkande 1987/88:KU11" bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottet skulle en grundlagsfäst familjerätt ha ett symbolvärde
när det gäller att stärka familjens roll i samhället, familjens ansvarstagande
och familjens roll i barnens liv. Regeringen bör därför ges i
uppdrag att skyndsamt låta utreda denna fråga. Också de konsekvensändringar
som skulle erfordras i annan lagstiftning bör samtidigt
utredas. I de fall då barnen riskerar fara illa genom föräldrars vållande
måste självklart avsteg göras från grundprincipen om föräldrars rätt att
bestämma om sina barns vård och fostran. Även detta bör regleras i
särskild författning, t.ex. i lagen om vård av unga (LVU).

dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

7. beträffande familjerätt

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:K221 som sin
mening ger regeringen tili anna vad utskottet anfört.

8. Lagprövning och konstitutionell kontroll (mom. 8)

Anders Björck, Elisabeth Fleetwood och Stig Bertilsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med
"Utskottet gör" och slutar med "i denna del" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottet finns det tydliga tecken på bristande respekt hos
regeringen för grundlagens krav vad gäller såväl innehåll som beredning
vid lagstiftning. Nuvarande reglering med krav på uppenbar
avvikelse som grund för lagprövning har skapat utrymme för lagstiftning
som stämmer mindre väl överens med regeringsformens krav. Till
trots av de nackdelar som är behäftade med en prövning i efterhand
bör det därför övervägas om inte lagprövning i fortsättningen bör
kunna ske även om avvikelsen inte är uppenbar.

1989/90: KU 12

Framför allt finns det skäl att utreda frågan om inrättande av
författningsdomstol. I en rad avseenden är i dag medborgarna i ett
klart underläge gentemot det allmänna. Grundlagens stadgande på frioch
rättighetsområdet uppfattas ofta av myndigheterna som abstrakta
begrepp som det inte finns direkt anledning att tillämpa. Att föra talan
vid Europarådets kommisssion för mänskliga rättigheter och vid Europadomstolen
är ofta tidsödande, komplicerat och kostsamt.

Under senare tid har en livlig diskussion förts om förhållandet
mellan riksdag och lagråd och om minoriteters rättigheter i olika
politiska sammanhang. Också detta ger anledning till att noggrant
pröva frågan om införande av författningsdomstol och dess uppgifter.
Behovet av att få vissa frågor med anknytning till grundlag och t.ex.
vallag prövade, utifrån strikt juridiska utgångspunkter, framstår i dag
som allt mer markerat. Med en författningsdomstol skulle också de
krav på konstitutionell kontroll som tas upp i motion K232 kunna
tillgodoses.

Mot denna bakgrund bör frågan om inrättande av en författningsdomstol,
dess kompetens, sammansättning och verksamhet snarast göras
till föremål för en allsidig och inträngande utredning.

dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

8. beträffande Lagprövning och konstitutionell kontroll
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:K222 yrkandena
11 — 13 och med anledning av motionerna 1988/89:K215 och
1988/89:K232 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

9. Översyn av grundlagsregler (mom. 9)

Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med "Enligt
utskottet föreligger" och slutar med "Motionen avstyrks" bort ha
följande lydelse:

Under den tid den nya grundlagen gällt är det flera bestämmelser
som ifrågasatts och som föranlett delade meningar. Vid flera tillfällen
har t.ex. de regler som gäller för skattelagstiftning gett upphov till
olika tolkningar. Det har rört definitionen av skattebegreppet. En del
pålagor som rätteligen är skatter går under beteckningen avgifter.
Andra pålagor befinner sig i gränsområdet mellan avgifter och straffsanktioner.

Vidare har på skatteområdet flera gånger ifrågasatts om beslut varit
förenliga med grundlagsstadgandet om förbud mot retroaktiv lagstiftning.

Aven det myndighetsbegrepp som finns i regeringsformen har varit
föremål för olika tolkningar. Normgivningsmaktens fördelning enligt
regeringsformen är en annan fråga som gett upphov till kontroverser
särskilt vad gäller möjligheterna till delegation.

1989/90:KU12

4 Riksdagen 1989/1980. 4 sami. Nr. 12.

[ de här nämnda liksom en rad andra frågor har lagrådets granskning
visat på en lång rad problem vad gäller grundlagstolkningarna. I
en del frågor har lagrådets ledamöter varit oense.

Det finns enligt utskottet ett uppdämt och starkt behov av översyn
av en rad grundlagsbestämmelser som gett upphov till svårigheter av
olika slag vid tillämpningen. En parlamentarisk utredning bör få i
uppgift att göra denna översyn som kan bygga på en systematisk
genomgång av de delar av grundlagen som visat sig vara kontroversiella
och svårtillämpade. Motion K234 tillstyrks.

dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

9. beträffande översyn av grundlagsregler

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:K234 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Folkomröstningsinstitutet (mom. 10)

Anders Björck (m). Birgit Friggebo (fp). Bertil Fiskesjö (c), Elisabeth
Fleetwood (m), Ylva Annerstedt (fp), Bengt Kindbom (c), Hans Leghammar
(mp) och Stig Bertilsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med "Frågan
om" och på s. 17 slutar med "K216 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Den svenska författningen har — jämfört med många andra länders
— ett begränsat minoritetsskydd. Det finns enligt vår uppfattning
anledning att i olika sammanhang stärka minoriteternas rätt. Det ter
sig naturligt att en minoritet i riksdagen i vissa lägen skall ha rätt att
föra en fråga direkt till rådgivande folkomröstning.

Skälen för att utöka möjligheterna till folkomröstning är flera. Nya
frågor kan bli aktuella där de politiska partierna inte kan göra anspråk
på att tala för en samlad folkopinion. Vissa frågor skär genom partilinjerna
eller följer inte traditionella skiljelinjer i politiken.

Mot denna bakgrund framstår det som viktigt att prova om t.ex. en
minoritet inom riksdagen skall ges möjlighet att få till stånd folkomröstningar.

Enligt utskottets mening bör frågan snarast bli föremål för ny
behandling i lämpligt sammanhang i syfte att ge den en mer inträngande
och fullständig beredning. Motionerna K210 yrkande 3, K240,
K222 yrkande 3 samt K216 tillstyrks.

dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

10. beträffande folkomröstningsinstitutet

att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:K210
yrkande 3, 1988/89:K240, 1988/89:K222 yrkande 3 samt

1988/89:K216 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

1989/90: KU 12

11. Politisk åsiktsregistrering (mom. 11)

Bo Hammar (vpk) och Hans Leghammar (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med "Som
påpekas" och slutar med "Motionen avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas åsikt att formuleringen "enbart på
hans politiska åskådning" i 2 kap. 3 § regeringsformen ger utrymme
för godtycke och rättsosäkerhet. Människor som deltagit i politiska
demonstrationer och andra fullt lagliga aktiviteter kan registreras, och
därvid kan den registrerades politiska uppfattning också markeras. Det
finns starka skäl för att förmoda att förbudet mot politisk åsiktsregistrering
därmed uppluckras till stort men för många människor i vårt
land.

Förbudet mot åsiktsregistrering bör därför som framhålls i motion
K219 markeras genom en ändring i 2 kap. 3 § regeringsformen.

dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

11. beträffande politisk åsiktsregistrering
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:K219 som vilande
antar den ändring i regeringsformen som framgår av bilaga 2.

12. Samernas rätt (mom. 13)

Hans Leghammar (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med "Enligt
utskottet" och slutar med "samernas ställning" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottet har det samiska folket en självklar rätt att behålla
och utveckla sitt sätt att leva, de måste ha rätt att på egna villkor
utveckla sina näringar och sin kultur. Utskottet delar motionärernas
uppfattning att det för att samerna skall kunna ta till vara denna rätt
krävs en särskild lagstiftning som ger skydd mot exploatering i sameområden.
Lagen bör ge samerna rätt att själva förvalta sina naturtillgångar
— t.ex. renbeten och fiskevatten. Den bör dessutom ge samerna
vetorätt i frågor som är av grundläggande betydelse för deras försörjning
— t.ex. vetorätt mot kalhuggning som drabbar renskötseln. Motion
K245 tillstyrks.

dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

13. beträffande samernas rätt
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:K245 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

13. Nationalparker och outbyggda älvar (mom. 14)

Hans Leghammar (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med
"Riksdagen har" och slutar med "K250 avstyrks" bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottet representerar såväl de fyra sista, stora outbyggda
älvarna som nationalparkerna oersättliga värden. Det är väsentligt att

1989/90: KU 12

dessa värden ges ett bättre skydd än för närvarande, så att de inte kan
äventyras genom beslut tillkomna till följd av tillfälliga opinioner i
riksdagen. Såväl de fyra outbyggda huvudälvarnas som nationalparkernas
ställning bör därför grundlagsregleras. Motionerna K237 och K250
tillstyrks.

dels att moment 14 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

14. beträffande nationalparker och outbyggda älvar
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:K237 och
1988/89:K250 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

14. Utlandssvenskarnas rösträtt (mom. 17)

Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Elisabeth
Fleetwood (m), Ylva Annerstedt (fp), Bengt Kindbom (c) och Stig
Bertilsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med "Enligt
utskottet" och på s. 23 slutar med "K210 yrkande 4" bort ha följande
lydelse:

Enligt gällande lag har så gott som alla utlandssvenskar rösträtt, men
den är inte grundlagsreglerad. De senaste årens debatt och utveckling
har enligt utskottet visat att detta är otillfredsställande. Genom ett enda
riksdagsbeslut med enkel majoritet kan svenska medborgare som vistas
utomlands berövas möjligheten att utöva sin rösträtt. Det är därför av
stor betydelse att skyddet för rösträtten förstärks. Detta bör enligt
utskottets mening ske genom att nuvarande bestämmelser om utlandssvenskarnas
rösträtt skrivs in i 3 kap. 2 § regeringsformen. Utskottet
tillstyrker således motionerna K205 och K210 yrkande 4.

dels att moment 17 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

17. beträffande utlandssvenskarnas rösträtt
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:K205 samt
1988/89:K210 yrkande 4 som vilande antar följande lydelse av
3 kap. 2 § regeringsformen:

Rösträtt vid val till riksdagen tillkommer svensk medborgare som
är eller någon gång varit bosatt i riket. Den som icke har uppnått
aderton års ålder senast på valdagen har ej rösträtt.

Fråga om huruvida rösträtt enligt första stycket föreligger avgöres
på grund av en före valet upprättad röstlängd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

15. Invandrarnas rösträtt (mom. 18)

Bo Flammar (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med "Då
medborgarskapskommitténs" och slutar med "K251 avstyrks" bort ha
följande lydelse:

1989/90: KU 12

Det är i dag vanligt att den situationen uppstår att av de människor
som arbetar på samma arbetsplats och har gemensamma sociala och
ekonomiska intressen är en del utestängda från möjligheten att politiskt
påverka dessa intresen på grund av att de är utländska medborgare.
Från demokratiska utgångspunkter är detta djupt otillfredsställande.
Invandrarna bör därför ges rösträtt också i riksdagsval.

dels att moment 18 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

18. beträffande invandrarnas rösträtt
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:K211 och med
anledning av motion 1988/89:K249 samt med avslag på motion
1988/89:K251 begär förslag till lagstiftning om rösträtt i riksdagsval
för invandrare, oberoende av medborgarskap i enlighet med
vad utskottet anfört.

16. Invandrarnas rösträtt (mom. 18)

Hans Leghammar (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med "Då
medborgarkommitténs" och slutar med "K251 avstyrks" bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottet är det otillfredsställande att personer som inte är
svenska medborgare saknar rätt att delta i riksdagsval, oavsett hur
länge de bott eller verkat i Sverige. Lagstiftningen bör ändras så att
utlänningar ges rösträtt till riksdagsval efter fem års fast bosättning i
Sverige oavsett svenskt medborgarskap.

dels att moment 18 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

18. beträffande invandrarnas rösträtt
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:K249 och motion
1988/89:K211 samt med avslag på motion 1988/89:K251 hos
regeringen begär förslag till ändring i regeringsformen i enlighet
med vad utskottet anfört.

17. Rösträttsåldern (mom. 19)

Hans Leghammar (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med
"Utskottet finner" och slutar med "K224 avstyrks" bort ha följande
lydelse:

Om det politiska systemet skall kunna fungera på sikt är det enligt
utskottet viktigt att människor intresserar sig för politik och tycker att
politik är viktigt. Om yngre människor ges rösträtt kan det politiska
intresset bland ungdomar stimuleras eftersom det känns meningsfullt
att engagera sig i politik om rätten att rösta inte ligger alltför långt
fram i tiden. Den nuvarande rösträttsåldern måste betraktas som hög.
Skolplikten upphör vid 16 års ålder, och den obligatoriska skolan har
bl.a. till uppgift att informera om hur samhället, inkl. det politiska
systemet, fungerar. En 16-åring skall alltså ha fått den information som
riksdagen har ansett behövas för att kunna delta aktivt i samhällslivet.

1989/90:KU 12

Det finns därför ingen anledning att behöva vänta med att få rösträtt
ända till 18 års ålder. Rösträttsåldern bör därför sänkas till 16 år.
Motion K224 tillstyrks.

dels att moment 19 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

19. beträffande rösträttsåldern

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:K224 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

18. Mandatperiodens längd och den gemensamma
valdagen (mom. 20)

Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Elisabeth
Fleetwood (m), Ylva Annerstedt (fp), Bengt Kindbom (c), Hans Leghammar
(mp) och Stig Bertilsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med
"Utskottet gör" och slutar med "K704 avstyrks" bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottet skulle fyraåriga mandatperioder skapa förutsättningar
för en längre planeringsperiod och motverka den ryckighet som
nuvarande korta mandatperioder skapar.

Knuten till frågan om mandatperiodens längd är frågan om valdagarna
för riksdags- och kommunalval som i dag skall vara desamma
eller om de skall vara åtskilda. Enligt utskottet är skilda valdagar en
förutsättning för de fyraåriga mandatperioderna. Härigenom får väljarna
tillfälle att vartannat år göra sin stämma hörd vad gäller politiska
preferenser. Därtill kommer att skilda valdagar skulle öka intresset för
de kommunala frågorna och medverka till att vitalisera den kommunala
debatten. I tidigare genomförda utredningar finns ett omfattande
underlag i denna fråga. Ett konkret beslutsunderlag bör således kunna
tas fram utan alltför lång tidsutdräkt. Motionerna K210 yrkande 2,
K222 yrkande 5, K243 samt K704 tillstyrks.

dels att moment 20 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

20. beträffande mandatperiodens längd och den gemensamma
valdagen

att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:K210
yrkande 2, 1988/89:K222 yrkande 5, 1988/89:K243 samt

1988/89:K704 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

19. Personval (mom. 21)

Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Elisabeth
Fleetwood (m), Ylva Annerstedt (fp), Bengt Kindbom (c) och Stig
Bertilsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med
"Utskottet gör" och slutar med "K222 yrkande 1 avstyrks" bort ha
följande lydelse:

1989/90: KU 12

Det svenska valsystemet ger väljarna små möjligheter att välja kandidater
inom partierna. Särskilt i stora valkretsar och inom de stora
partierna är detta påtagligt. Väljarna får lätt en känsla av att valet av
personer är avgjort på förhand. Avståndet mellan väljare och valda
ökar. Det är därför angeläget att denna fråga får ingå i ett fortsatt
reformarbete på författningsområdet och att riksdagen så snart som
möjligt får anledning ta ställning till ett system som innebär att den
enskilde väljaren får ökade möjligheter till personval. Folkstyrelsekommitténs
förslag bör ingå bland de alternativ som övervägs i detta
reformarbete.

dels att moment 21 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

21. beträffande personval

att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:K210 yrkande 1
och 1988/89:K222 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

20. Antalet riksdagsledamöter (mom. 22)

Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Elisabeth Fleetwood (m),
Ylva Annerstedt (fp) och Stig Bertilsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med
"Utskottet delar" och slutar med "K324 avstyrks" bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottet skulle en minskning av antalet ledamöter i vissa
avseenden kunna vara till fördel med tanke på arbetsförhållandena i
riksdagen. Frågan bör därför prövas. Då en en minskning av antalet
riksdagsledamöter även medför att förändringar måste göras i valsystemet
bör frågan bli föremål för utredning.

dels att moment 22 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

22. beträffande antalet riksdagsledamöter

att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:K222 yrkande
2 och 1988/89:K324 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

21. Fyraprocentsspärren (mom. 23)

Bo Hammar (vpk) och Hans Leghammar (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med
"Utskottet har" och slutar med "K225 avstyrks" bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottet bör den nuvarande fyraprocentsspärren vid riksdagsval
sänkas till två 2 %. En spärr på den nivån skulle enligt utskottet
underlätta för starka, men mindre opinioner att göra sina stämmor
hörda i riksdagen. I konsekvens härmed bör också den nuvarande
spärren på 12 % av rösterna i en enskild riksdagsvalkrets sänkas.

1989/90: KU 12

dels att moment 23 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

23. beträffande fyraprocentsspärren
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:K225 yrkande 1
hos regeringen begär förslag till ändring av regeringsformen i
enlighet med vad utskottet anfört.

22. Valbarhetsregler och uppdragskoncentration
(mom. 25)

Hans Leghammar (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med "Enligt
utskottet" och slutar med "K236 yrkande 1 avstyrks" bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottet är det väsentligt att innehav av politiskt förtroendeuppdrag
inte blir att jämföra med att ha ett yrke vilket som helst på
vilket man försörjer sig. En förändring av valbarhetsreglerna bör
därför göras så att omval efter tre valperioder till riksdag, landsting
eller kommunfullmäktige omöjliggörs. De politiska uppdragen måste
enligt utskottet också spridas. Ju fler människor som tagit aktiv del av
politiska uppdrag, desto mer levande kan den parlamentariska demokratin
bli. Frågan om det politiska mångsyssleriet bör därför utredas.

dels att moment 25 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

25. beträffande valbarhetsregler och uppdragskoncentration
att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:K244,
1988/89:K246 och 1988/89-.K236 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

23. Politikers löner och pensioner (mom. 26)

Hans Leghammar (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med
"Utskottet avstyrker" och slutar med "motion K810" bort ha följande
lydelse:

Det faktum att arvodena för heltidsengagerade politiker varierar
kraftigt både mellan riks- och lokalnivån och mellan olika kommuner
och landsting ger intrycket att de bestäms på ett godtyckligt sätt och
utan att politikerna tar ansvar för den totala lönepolitiken i landet.
Enligt utskottet saknar också det pensionssystem som byggts ut för
politiker i sin generositet motsvarighet i arbetslivet i övrigt.

De nuvarande systemen för fastställande av arvoden och pensioner
för heltidsengagerade politiker blir inflationshöjande genom att även
andra lönegrupper kräver högre förmåner. Frågan är enligt utskottet
synnerligen viktig också ur ett moraliskt och solidariskt perspektiv. En
utredning bör därför tillsättas med uppdrag att utarbeta rekommendationer
och eventuella regler för ett enhetligare system i lönesättning
och pensioner för politiker på alla nivåer.

1989/90:KU 12

dels att moment 26 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

26. beträffande politikers löner och pensioner

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:K810 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

24. Insyn i politikers ekonomi m.m. (mom. 27)

Hans Leghammar (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med
"Utskottet gör" och slutar med "K214 avstyrks" bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottet visar en rad händelser under senare år att politikers
och andra makthavares privatekonomi har betydelse för förtroendet
för dem och deras handlande och därför är en offentlig angelägenhet.
En utredning bör därför tillsättas om under vilka former man skall
kunna skapa större insyn i toppolitikers och andra makthavares privatekonomi.

dels att moment 27 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

27. beträffande insyn i politikers ekonomi m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:K214 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Lagprövning och konstitutionell kontroll (mom. 8)

Birgit Friggebo (fp), Ylva Annerstedt (fp) och Hans Leghammar (mp)
anför:

Ett problem i Sverige är att det finns en bristande kännedom om och
känsla för grundlagarna. Med en bättre folklig förankring av grundlagarna
skulle det politiska trycket bli starkare för att bättre kunna
hävda grundlagsenligheten i lagstiftningen. Samtidigt delar vi uppfattningen
i motion K234 om att det finns problem med vissa av de
nuvarande grundlagsreglernas tolkning. Resonemangen kring lagprövningsrätten
och författningsdomstol i moderat- och centermotionerna
gör dock att vi nu avstår från att bifalla motionerna.

2. EG-anpassningen (mom. 16)

Hans Leghammar (mp) anför:

Det är enligt min mening svårt att uppfatta regeringens direktiv till
kommittéerna som något annat än ett de facto-beslut om att all
framtida lagstiftning skall anpassas till EG. Jag delar motionärernas
uppfattning att beslut av denna omfattning måste prövas noga i förväg
och att det vid en sådan prövning borde vara naturligt med ett yttrande
från lagrådet.

1989/90: KU 12

Det är otillfredsställande att beslut av denna omfattning, till skillnad
från t.ex. smärre ändringar i enskilda lagtexter, inte med en strikt
tolkning av 8 kap. 18 § tillhör området för lagrådsprövning. Detta
trots att de kan komma att få oöverskådliga följder för den enskilde
medborgaren.

Som framgår av utskottets utlåtande kommer en mera ingående
prövning av hela frågan om den konstitutionella grunden för det
pågående EG-anpassningsarbetet att ske i det granskningsarbete som
utskottet redan beslutat om.

1989/90: KU 12

1 Förslag till

Lag om ändring i regeringsformen

Härigenom föreskrivs i fråga om regeringsformen dels att 5 kap. 5 och 7 §§
skall upphöra att gälla, dels att 1 kap. 3 och 5 §§, 5 kap. 2-4 och 6 §§ skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

Regeringsformen, successionsordningen
och tryckfrihetsförordningen
är rikets grundlagar.

Konungen eller drottning, som enligt
successionsordningen innehar
Sveriges tron, är rikets statschef.

Vad i denna regeringsform är stadgat
om konungen skall, om drottning
är statschef, gälla henne.

5 k

Som statschef får endast den
tjänstgöra som är svensk medborgare
och har fyllt tjugofem år. Han får
icke samtidigt vara statsråd eller utöva
uppdrag såsom talman eller riksdagsledamot.

Statschefen skall samråda med
statsministern, innan han reser utrikes.

Är konungen av sjukdom, utrikes
resa eller annan orsak hindrad att
fullgöra sina uppgifter, inträder enligt
gällande tronföljd medlem av
konungahuset, sorn ej är hindrad, för
att såsom tillfällig riksföreståndare
fullgöra statschefens uppgifter.

Utslocknar kungahuset, utser riksdagen
en riksföreståndare alt fullgöra
statschefens uppgifter tills vidare.
Riksdagen utser samtidigt en vice
riksföreståndare.

Regeringsformen och tryckfrihetsförordningen
är rikets grundlagar.

Riksdagens talman är rikets statschef.

ap.

Som statschef får endast den
tjänstgöra sorn är svensk medborgare.
Hon eller han får icke samtidigt
vara statsråd.

Statschefen skall samråda med
statsministern, innan hon eller han
reser utrikes.

Är riksdagens talman av sjukdom,
utrikes resa eller annan orsak hindrad
att fullgöra sina uppgifter som
statschef inträder den av riksdagens
vice talmän, sorn är närmast i rang
och ej är förhindrad, för att såsom
tillförordnad statschef fullgöra statschefens
uppgifter.

Avlider riksdagens talman fullgöres
statschefsfunktionen av den av
riksdagens vice talmän sorn är närmast
i rang och ej är förhindrad, till
dess nyval av talman företagits.

1989/90: KU 12
Bilaga 1

1989/90:KU 12
Bilaga 1

5 §

Har konungen under sex månader
utan avbrott varit hindrad att fullgöra
sina uppgifter eller underlåtit att fullgöra
dem skall regeringen anmäla det
till riksdagen. Riksdagen bestämmer
om konungen skall anses ha avgått.

6 §

Riksdagen kan utse någon att efter Om riksdagens talman och vice
regeringens förordnande tjänstgöra talmän är förhindrade att tjänstgöra

som tillfällig riksföreståndare när in- skall, så länge hindret består, som

gen med behörighet enligt 3 eller 4 § tillförordnad statschef tjänstgöra den

kan tjänstgöra. av riksdagens ledamöter som längst

lid har varit ledamot av riksdagen.

Talmannen eller, vid förfall för
honom, vice talman tjänstgör efter
regeringens förordnande som tillfällig
riksföreståndare, när ingen annan
behörig kan tjänstgöra.

Konungen kan ej åtalas för sina
gärningar. Riksföreståndare kan ej
åtalas för sina gärningar som statschef.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

Detsamma gäller, om konungen
dör eller avgår och tronföljaren ännu
ej har fyllt tjugofem år.

2 Förslag till

Lag om upphävande av successionsordningen

Härigenom föreskrivs att successionsordningen skall upphöra att gälla vid
utgången av år 1991.

Förslag till

Lag om ändring i regeringsformen

1989/90:KU12

Bilaga 2

Härigenom föreskrivs i fråga om regeringsformen att 2 kap. 3 § skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Anteckning om medborgare i allmänt
register får ej utan hans samtycke
grundas enbart på hans politiska
åskådning.

Föreslagen lydelse
Anteckning om medborgare i allmänt
register får ej utan hans samtycke
grundas på hans politiska
åskådning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.