Justitieutskottets betänkande
1989/90:JuU35

Ett utvidgat knivförbud m.m.

1989/90

JuU35

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet ett regeringsförslag om ett
utvidgat knivförbud som skall avse allmän plats och även områden där
grundskole- eller gymnasieundervisning bedrivs. Utskottet tillstyrker
förslaget men förordar ytterligare överväganden i fråga om förbud mot
innehav av överlåtelse av vissa farliga föremål.

I en reservation (m) görs uttalanden till förmån för en begränsad
utvidgning av det nuvarande knivförbudet.

Propositionen m.m.

I proposition 1989/90:129 har regeringen (justitiedepartementet) föreslagit
riksdagen att anta av lagrådet granskade förslag till

1. lag om ändring i lagen (1988:254) om förbud mot att i vissa fall
inneha knivar och andra farliga föremål och

2. lag om upphävande av förordningen (1959:312) om förbud mot
innehav av vissa stiletter m.m.

Propositionens huvudsakliga innehåll redovisas på s. 6.

I samband med propositionen behandlar utskottet tre med anledning
av propositionen väckta motioner samt yrkanden i en under den
allmänna motionstiden i år väckt motion.

Motionsyrkandena redovisas på s. 5 f.

Lagförslagen har följande lydelse.

1 Riksdagen 1989/90. 7 sami. Nr 35

Propositionens lagförslag

1989/90:JuU35

1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1988:254) om förbud mot att i vissa
fall inneha knivar och andra farliga föremål

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:254) om förbud mot att i
vissa fall inneha knivar och andra farliga föremål
dels att rubriken skall ha följande lydelse,
dels att 1, 2 och 5 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Lag (1988:254) om förbud mot
att i vissa fall inneha knivar och andra
farliga föremål

Förbudet i första stycket gäller
inte,

1. om innehavet står i överensstämmelse
med ändamålet med tillställningen
eller sammankomsten,

2. om föremålet skall användas
vid arbete pd platsen eller

3. om innehavet annars med hänsyn
till föremålets art och övriga omständigheter
är att anse som befogat.

Föreslagen lydelse

Lag (1988:254) om förbud beträffande
knivar och andra farliga
föremål

Knivar, andra stick- och skärvapen
och andra föremål som är ägnade
att användas som vapen vid brott
mot liv eller hälsa får inte innehas pd
allmän plats eller inom skolområde
där grundskole- eller gymnasieundervisning
bedrivs.

Förbudet i första stycket gäller
inte, om föremålet enligt särskilda
föreskrifter ingår i utrustning för
viss tjänst eller visst uppdrag eller
om innehavet annars med hänsyn till
föremålets art, innehavarens behov
och övriga omständigheter är att anse
som befogat.

Stickvapen eller knivar som är
konstruerade så att klingan eller
bladet snabbt iean fällas eller skjutas
ut ur sitt skaft (springstiletter eller
springknivar) får inte innehas av
personer under 21 år.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Utöver vad som följer av 1 § gäl- Krwgjärn, kaststjämor eller andra
ler förbud mot att på allmän plats sådana föremål som är särskilt ägna inneha

knogjärn, batonger, kaststjär- de att användas som vapen vid brott

nor och andra sådana föremål som är mot liv eller hälsa samt springstiletter

särskilt ägnade att användas som va- eller springknivar får inte överlåtas

pen vid brott mot liv eller hälsa. till personer under 21 år eller salu hållas.

Förbudet i första stycket gäller
inte om föremålet enligt särskilda
föreskrifter ingår i utrustning för
viss tjänst eller visst uppdrag eller
om innehavet annars med hänsyn till
särskilda omständigheter mäste anses
uppenbart befogat.

5 §

Knivar eller andra föremål som Knivar eller andra föremål som
innehafts i strid mot 1 eller 2 § skall innehafts i strid mot 1 § eller som

förklaras förverkade, om det inte är överlåtits eller saluhållits i strid mot

uppenbart oskäligt. 2 § skall förklaras förverkade, om

det inte är uppenbart oskäligt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

1989/90:JuU35

1* Riksdagen 1989/90. 7 sami. Nr 35

2 Förslag till

Lag om upphävande av förordningen (1959:312) om förbud
mot innehav av vissa stiletter m. m.

Härigenom föreskrivs att förordningen (1959:312) om förbud mot innehav
av vissa stiletter m. m. skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1990.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

1989/90:JuU35

Motioner

1989/90:JuU35

Motioner väckta med anledning av propositionen

1989/90:Ju35 av Anne Wibble (fp) vari yrkas att riksdagen avslår
regeringens förslag om ändring av bestämmelserna i 1 § att bära kniv
m.m. på allmän plats, dock med undantag för regeln om knivförbud
på skolområde.

1989/90:Ju36 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen — med avslag på propositionens förslag i denna del
— beslutar att utforma 1 § första stycket knivlagen i enlighet med vad
i motionen anförts,

2. att riksdagen beslutar att någon åldersbegränsning avseende förbud
att inneha och överlåta springstiletter m.m. och så kallade gatustridsvapen
inte skall föreskrivas i knivlagen, i enlighet med vad i
motionen anförts.

1989/90:Ju37 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av förtydligande av rätten att inneha
kniv i legitimt syfte,

2. att riksdagen beslutar att utvidga förbudet mot springstiletter,
springknivar och s.k. gatustridsvapen till att gälla import, saluhållande
och innehav av sådana vapen,

3. att riksdagen beslutar att en regel införs om möjlighet att i vissa
fall meddela undantag från förbudet att importera, saluhålla och
inneha stiletter, springknivar och s.k. gatustridsvapen,

4. att riksdagen beslutar att till lagen om knivförbud överföra
reglerna om vårdnadshavares ansvar för att barn under 15 år inte
befattar sig med springstiletter, springknivar och s.k. gatustridsvapen,

5. att riksdagen beslutar införa övergångsbestämmelser till lagen om
knivförbud som innebär att otillåtna vapen inom viss tid skall inlämnas
till polismyndighet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utvärdering av lagen om knivförbud.

Motion väckt under den allmänna motionstiden

1989/90:Ju607 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

19. att riksdagen beslutar om sådan lagändring att förbudet att bära
kniv även omfattar allmän plats,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om importförbud, förbud mot överlåtelse och saluhållande
av gatustridsvapen.

Utskottet

1989/90:JuU35

Inledning

Under senare år har olika lagstiftningsåtgärder vidtagits för att motverka
våldsbrotten och hindra den brottsliga användningen av vapen,
knivar och andra tillhyggen. År 1983 utvidgades möjligheten enligt 36
kap. 3 § brottsbalken (BrB) att förklara knivar och andra farliga
föremål förverkade. Sedan den 1 juli 1987 har polisen enligt polislagen
(1984:387) rätt att under vissa omständigheter kroppsvisitera personer
för att söka efter vapen och andra farliga föremål som kan förklaras
förverkade enligt nyssnämnda regel i BrB. Förverkande av knivar och
andra farliga föremål kan också ske med stöd av den allmänna
bestämmelsen i 36 kap. 2 § BrB. Lagen (1988:254) om förbud mot att
i vissa fall inneha knivar och andra farliga föremål (knivlagen) trädde i
kraft den 1 juni 1988 (prop. 1987/88:98, JuU40, rskr. 254) och
innehåller bl.a. förbud mot innehav av knivar och andra farliga
föremål vid offentliga tillställningar och allmänna sammankomster.
Knivlagen byggde på 1987 års vapenutrednings betänkande (SOU
1987:61) Knivförbud. Utredningen har därefter utvärderat erfarenheterna
av knivlagen. I sitt slutbetänkande (SOU 1989:44) Översyn av
vapenlagstiftningen har utredningen redovisat utvärderingen och föreslagit
bl.a. att knivförbudet utvidgas till att gälla generellt på allmän
plats. Propositionen bygger på betänkandet och remissbehandlingen av
det.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ett utvidgat knivförbud. Förslaget innebär att
det blir förbjudet att på allmän plats och inom områden där grundskole-
eller gymnasieundervisning bedrivs inneha knivar och andra farliga
föremål. Med sådana förmål avses bl.a. andra stick- och skärvapen än
knivar samt s.k. gatustridsvapen.

Undantag från förbudet skall gälla dels fall där föremålet ingår i
utrustning för viss tjänst eller visst uppdrag, dels när innehavet annars
med hänsyn till föremålets art, innehavarens behov och övriga omständigheter
är att anse som befogat.

Förbudet mot innehav av springstiletter m.m. för personer under 21
år och förbudet mot överlåtelse av sådana föremål till sådana personer,
vilket nu föreskrivs i förordningen (1959:312) om förbud mot innehav
av vissa stiletter m.m., behålls och förs in i knivlagen. Lagförslaget
innehåller vidare ett motsvarande förbud mot överlåtelse av gatustridsvapen.
Slutligen föreslås att ett förbud mot saluhållande av stiletter,
springknivar och gatustridsvapen införs.

Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1990.

Överväganden

1989/90: Ju U35

Knivförbudets räckvidd m.m.

Enligt förslaget ersätts det nuvarande förbudet i knivlagen mot att
inneha knivar och andra forliga föremål vid offentliga tillställningar
och allmänna sammankomster liksom förbudet mot att på allmän plats
inneha s.k. gatustridsvapen av ett mer vidsträckt förbud mot att på
allmän plats och inom vissa skolområden inneha sådana föremål och
vapen (1 § första stycket). Allmän plats används här i den betydelse
som begreppet har i BrB.

I motionerna Ju35 och Ju36 riktas kritik mot förslaget såvitt avser
införandet av ett knivförbud på allmän plats. I motion Ju35 begärs
således att propositionen avslås i denna del. Bl.a. anför motionären att
erfarenheterna från ett liknande generellt knivförbud i Finland visat
att förbudet där endast haft symbolisk funktion och att våldsbrotten
inte har blivit lindrigare eller forre samt att lagförslaget brister i
förutsebarhet. I motion Ju36 anförs att förslaget i nu aktuella delar är
alltför vidsträckt. Motionärerna föreslår i stället att 1 § knivlagen i den
nu gällande lydelsen kompletteras med ett förbud att bära kniv även "i
samband med" eller "i anslutning till" offentlig tillställning eller
allmän sammankomst. En sådan lagändring skulle, enligt motionärerna,
öppna möjlighet att beslagta knivar från exempelvis personer som
köar utanför ett dansställe eller i övrigt — exempelvis efter att ha
avvisats — uppehåller sig i närheten, vilket enligt motionärerna är
exempel på situationer där risken för våld är som störst.

Utskottet delar justitieministerns uppfattning att ett utvidgat knivförbud
är ägnat att minska antalet sådana våldsbrott där stick- och
skärvapen kommer till användning. Många våldsbrott av detta slag,
särskilt på allmänna platser, kan vara situationsbetingade och begås av
någon som utan närmare överväganden tar fram en kniv i en situation
som har inletts av en ordväxling eller ett handgemäng. Blotta vetskapen
om att det finns ett klart förbud mot att över huvud taget ta med
sig en kniv bör rimligtvis få en förebyggande effekt, och ett mer
generellt knivförbud bör således kunna påverka den allmänna attityden
till innehav av knivar och andra liknande föremål. Enligt vad som
redovisas i propositionen anses det år 1977 införda finska förbudet mot
farliga eggvapen ha medfört en sådan ändrad inställning. Effekterna av
ett utvidgat knivförbud bör naturligtvis inte överskattas, men enligt
utskottets mening talar övervägande skäl för en utvidgning. Utskottet
kan således inte dela den kritik mot förslaget som framställs i motion
Ju35.

När det gäller frågan om räckvidden av ett utvidgat knivförbud vill
utskottet erinra om att det förbud mot innehav av s.k. gatustridsvapen
som nu finns i 2 § knivlagen gäller allmän plats med den innebörd
som begreppet har i BrB. Utredningen har inte föreslagit att någon
annan avgränsning skall tillämpas beträffande det utvidgade knivförbudet,
och under remissbehandlingen har inte heller framförts någon
invändning häremot. Även om i och för sig andra avgränsningar kan

tänkas saknar utskottet anledning att frångå vad utredningen och
justitieministern här föreslagit. Utskottet kan så till vida instämma i
uttalandet i motion Ju36, vilket också påpekats från polishåll (jfr prop.
s. 9), att risken för våld är större bland personer som har samlats
utanför den plats eller den lokal där en allmän sammankomst eller
offentlig tillställning äger rum än på själva platsen eller i lokalen. Men
även i andra situationer kan förekomsten av knivar öka risken för våld
betydligt. Utskottet tänker här på förekomsten av andra köbildningar
och träffpunkter där många personer förekommer samtidigt, t.ex. vid
tunnelbanestationer, järnvägsstationer och busshållplatser. Här kan
också nämnas köer vid korvkiosker och liknande inrättningar. Den i
motion Ju36 föreslagna räckvidden av ett knivförbud skulle enligt
utskottets uppfattning kunna vålla gränsdragningsproblem som inte,
vilket föreslås i motionen, torde kunna lösas i praxis med bibehållet
krav på rättsäkerhet. Med anledning av de farhågor som uttrycks i
motionen om att det nu föreslagna utvidgade knivförbudet kommer att
medföra risk för regelmässiga kroppsvisitationer av gemene man vill
utskottet hänvisa till vad som framhölls i samband med att det nuvarande
knivförbudet infördes (se prop. 1987/88:98 s. 19). Här underströks
att det utöver vad som kan följa av 19 § andra stycket polislagen
inte föreligger någon allmän befogenhet för polisen att, utan brottsmisstanke,
kroppsvisitera personer för att undersöka om någon har
överträtt reglerna om knivförbud.

Mot bakgrund av vad nu anförts ställer sig utskottet bakom propositionen
i nu behandlad del. Utskottet avstyrker bifall till motionerna
Ju35 och Ju36.

Genom utskottets nu gjorda ställningstagande får kravet i motion
Ju607 om införande av knivförbud på allmän plats anses tillgodosett.

Undantag från knivförbudet

Från förbudet att inneha knivar och andra farliga föremål föreslås i
propositionen vissa undantag (1 § andra stycket). Det gäller innehav
av föremål som enligt särskilda föreskrifter ingår i utrustning för viss
tjänst eller visst uppdrag. Här avses t.ex. en batong som bärs med stöd
av en reglementsenlig befogenhet, t.ex. av poliser, väktare eller ordningsvakter.
Det andra undantaget gäller innehav som annars med
hänsyn till föremålets art, innehavarens behov och övriga omständigheter
är att anse som befogat. Behovet är i dessa fall avsett att hänföra
sig till i första hand arbete eller friluftsliv.

I motion Ju37 kritiseras lagförslaget i denna del och det efterlyses ett
tillkännagivande till regeringen om behovet av förtydligande. Enligt
motionärerna bör det av lagtexten klart framgå att förbudet inte är
avsett att inkräkta på den legitima användningen av kniv, t.ex. vid
arbete, hobbyverksamhet, jakt och friluftsverksamhet m.m.

Lagförslaget i lagrådsremissen (prop. s. 29) innehöll en bestämmelse
som uttryckligen undantog föremål som "vid tillfället behövs vid
arbete eller för friluftsliv". I specialmotiveringen härtill uttalades bl.a.

1989/90:JuU35

att det, för att undantaget skulle gälla, borde vara tillräckligt att
personen bär med sig föremålet med hänsyn till något arbete eller
friluftsliv "som han är, har varit eller kommer att bli engagerad i".

Lagrådet (prop. s. 33) ifrågasatte bl.a. om inte nyssnämnda motivuttalande
syntes alltför långtgående i förhållande till lagtexten. Enligt
lagrådet föreföll det vidare svårt att i lagtext ge uttryck för de situationer
som avses med undantaget. Lagrådet ifrågasatte därför om inte
tillämpningen av lagen snarast skulle underlättas om dessa fall, på
samma sätt som alla övriga undantag, fick bedömas enbart utifrån
synpunkten att befogade innehav skall vara straffria.

I propositionen har lagtexten justerats i enlighet med lagrådets
synpunkter. Utskottet saknar anledning att här ha annan uppfattning.
Utformningen av undantagen innebär i realiteten att ett totalt förbud
mot knivar som till sin typ inte har något normalt legitimt användningsområde,
t.ex. springstiletter, föreligger. Förbudet kommer också
att omfatta alla former av innehav för vilka det inte finns något
godtagbart skäl, exempelvis knivar som bärs i självförsvarssyfte, och en
sådan avgränsning är ju också just själva grundtanken bakom förslaget
till det utvidgade förbudet.

Det bör strykas under att förbudet inte träffar sådant innehav av
kniv som framstår som rimligt och naturligt i samhället. Som exempel
nämns i propositionen en hantverkare som bär med sig sina arbetsredskap
eller en person som annars bär med sig en kniv på väg till eller
från ett arbete där kniven behövs. Att jägare, scouter eller annat
friluftsfolk har med sig kniv måste givetvis också godtas från straffrättslig
synpunkt. Vägledande för tillämpningen av den föreslagna regleringen
av förbud mot innehav av kniv bör, som det framhålls i
propositionen, normalt kunna vara om det är fråga om ett sådant
knivinnehav som typiskt sett ökar risken för våldsanvändning i samhället.
Aven enligt utskottets uppfattning torde det i praktiken inte
innebära några särskilda svårigheter att urskilja dessa fell från fall när
innehavet typiskt sett framstår som befogat, och polisen bör givetvis i
överensstämmelse med allmänna principer i tveksamma fell avstå från
att ingripa. Som framhölls när det nuvarande knivförbudet infördes är
det naturligtvis angeläget att knivförbudet tillämpas med förnuft och
generositet, så att det inte med fog kan uppfattas som ett otillbörligt
ingrepp i den personliga sfären. Som justitieministern anför kan det
med en sådan tillämpning inte resas invändningar mot förbudet från
rättssäkerhetssynpunkt.

Mot bakgrund av vad nu anförts avstyrker utskottet bifall till motion
Ju37 i denna del.

Innehavsförbud avseende stiletter och gatustridsvapen

Enligt regeringsförslaget överflyttas det nu i stilettförordningen stadgade
innehavsförbudet beträffande springstiletter och springknivar för
personer under 21 år till knivlagen (1 § tredje stycket). Begreppen har
i propositionen definierats något annorlunda än enligt nuvarande
reglering, så att de också omfattar s.k. butterflyknivar (se prop. s. 13 0-

1989/90:JuU35

Motionsvägen framförs synpunkten att forslaget här är för snävt.
Således begärs i motionerna Ju36 och Ju37 att förbudet skall gälla
generellt utan åldersgräns och även omfatta s.k. gatustridsvapen. Vidare
föreslås i motion Ju37 undantagsbestämmelser från ett sådant generellt
förbud för bl.a. samlarobjekt.

Inledningsvis vill utskottet erinra om att innehav av springstiletter
eller springknivar automatiskt kommer att omfattas av det förslagna
generella förbudet mot att inneha kniv på allmän plats och på vissa
skolområden. I förhållande till stilettförordningens regler innebär detta
en skärpning genom att förbudet kommer att gälla oavsett innehavarens
ålder. Frågan om införandet av ett totalt innehavsförbud för de
knivar som avses i 1 § tredje stycket (här kallade stiletter) har inte
närmare övervägts av utredningen och ej heller berörts i propositionen.

Stilettförordningen infördes år 1959 efter riksdagens hörande (prop.
1959:158, 2LU41, rskr. 309). I samband härmed väcktes en motion vari
förespråkades att förbudet mot att inneha dessa vapen skulle gälla även
personer över 21 år. Andra lagutskottet (2LU41 s. 13) uttalade att
utskottet, eftersom ifrågavarande vapen saknar nämnvärd betydelse
såsom redskap vid legala förehavanden, inte hyste några starkare
betänkligheter mot ett generellt förbud i enlighet med motionärernas
förslag. Såsom föredragande departementschefen framhållit i propositionen
skulle emellertid ett sådant förbud medföra administrativa
svårigheter, och utskottet ansåg sig därför böra förorda att riksdagen
antog förslaget om ett förbud mot ett sådant innehav av personer
under 21 år. Utskottet ansåg emellertid att om den föreslagna ordningen
skulle visa sig ineffektiv saken borde tas upp på nytt.

Beträffande det legala användningsområdet för stiletter saknar utskottet
anledning att ha annan uppfattning än vad andra lagutskottet
gav uttryck för år 1959. Utredningsmaterialet i nu ifrågavarande lagstiftningsärende
redovisar att förekomsten av kniv och stilett vid misshandel,
rån och våldtäkt i Stockholm ökat starkt vilket inger utskottet
en stor oro. Det nu föreslagna generella knivförbudet på allmän plats
och på vissa skolområden innebär emellertid, enligt vad som redovisats
ovan, en skärpning av nu gällande regler i stilettförordningen och bör
skapa förutsättningar för en förbättring härvidlag.

När det sedan gäller frågan om ett förbud mot innehav av sådana
vapen som avses i 2 § (s.k. gatustridsvapen; ang. definition, se prop. s.
15) gäller redan i dag ett sådant förbud på allmän plats. Utredningen
har föreslagit att detta förbud bör kompletteras med ett förbud mot
import, saluhållande och överlåtelse, och menat att ett totalförbud
skulle vara alltför långtgående. Nästan samtliga remissinstanser har
godtagit utredningens förslag.

Justitieministern har stannat för att låta förbudet att inneha gatustridsvapen
gälla enbart innehav på allmän plats och inom skolområden.
I sina överväganden (prop. s. 15 f) anför hon att hon har svårt att
se att gatustridsvapen har något egentligt existensberättigande. Emellertid
bör, enligt hennes mening, en förbudslagstiftning inte gå längre än
vad som är klart motiverat. Utredningens förslag härvidlag torde i

1989/90: JuU35

praktiken, anser hon, ligga nära ett totalförbud. Av betydelse är också,
anför hon vidare, att det nuvarande förbudet tycks ha fungerat bra och
att konsekvenserna av ett totalförbud kan vara svåra att överblicka.

Enligt utskottets uppfattning finns det mycket som talar för att ett
generellt förbud mot innehav av stiletter och gatustridsvapen, som
således inte avser enbart personer under 21 år, allvarligt borde övervägas
i linje med tankarna i motionerna Ju36 och Ju37. Ett sådant
förbud måste emellertid förses med undantagsbestämmelser för exempelvis
innehav av enstaka samlarobjekt och samlingar på museer.
Olika lösningar för att nå detta syfte kan självfallet tänkas.

Utskottets bedömning är att de överväganden som utskottet således
förordar bör äga rum i anslutning till den utvärdering som utskottet
förutskickar i det följande. I avvaktan på resultatet av dessa överväganden
godtar utskottet den av regeringen nu föreslagna regleringen. Vad
utskottet nu med anledning av motionerna Ju26 och Ju37 uttalat bör
ges regeringen till känna.

Förbud mot överlåtelse och saluhållande av stiletter och
gatustridsvapen

Propositionen i denna del innehåller förslag om förbud mot att saluhålla
stiletter och gatustridsvapen samt mot att överlåta sådana föremål
till personer under 21 år (2 §).

I motion Ju36 begärs att ett generellt överlåtelseförbud (dvs. utan
åldersgräns) skall gälla beträffande dessa föremål. I motion Ju607 framförs
önskemål om dels ett generellt överlåtelseförbud när det gäller
gatustridsvapen, dels förbud mot saluhållande av sådana föremål. I
motion Ju37 framförs önskemål om förbud mot saluhållande av
springstiletter, springknivar och gatustridsvapen.

Utredningen har föreslagit ett generellt förbud mot att överlåta
gatustridsvapen och stiletter.

Justitieministern har i propositionen (s. 20) redovisat sina överväganden
beträffande överlåtelse av nu aktuella föremål. Hon anser att
de viktigare fallen där en överlåtelse kommit till stånd torde träffas av
det förbud mot saluhållande som hon föreslagit, och hon påpekar
också att ansvar kan komma i fråga för överträdelse av förbudet mot
innehav på allmän plats. Mot bakgrund härav anser hon det inte
motiverat att dessutom införa ett generellt förbud mot överlåtelse. Ett
sådant förbud skulle i praktiken komma att avse överlåtelser mellan
enskilda personer, och det är, enligt hennes mening, mycket tveksamt
om det skulle komma att få någon praktisk betydelse. Hon tillägger att
det inte kan komma i fråga att införa ett förbud mot överlåtelser utan
att samtidigt göra undantag för exempelvis enstaka överlåtelser av
samlarobjekt. När det gäller ungdomar under 21 år anser hon däremot
att ett sådant överlåtelseförbud som redan i dag gäller enligt stilettförordningen
även fortsättningsvis bör gälla och då även omfatta gatustridsvapen.

I likhet med vad utskottet nyss funnit i frågan om förbud att inneha
stiletter och gatustridsvapen anser utskottet att många skäl talar för en

1989/90:JuU35

generell förbudsreglering, såsom utredningen föreslagit, också i fråga
om överlåtelse av dessa vapentyper. Även här gäller emellertid, som
justitieministern anför, att en sådan reglering fordrar undantagsbestämmelser
för bl.a. samlarobjekt. Detta gäller även t.ex. batonger o.d. till
polisverksamhet eller annan verksamhet där sådana föremål enligt
särskilda föreskrifter ingår i utrustning för viss tjänst eller visst uppdrag
(se 1 § andra stycket).

Utskottet gör även här den bedömningen att de överväganden som
utskottet anser påkallade i denna sak bör äga rum i anslutning till den
förut nämnda utvärderingen. I avvaktan på resultatet av övervägandena
godtar utskottet den i propositionen föreslagna regleringen. Vad utskottet
nu med anledning av motion Ju36 och Ju607 i dessa delar
uttalat bör ges regeringen till känna.

Yrkandena i motionerna Ju37 och Ju607 om förbud mot saluhållande
av stiletter och gatustridsvapen får anses tillgodosedda med förslaget
härom i propositionen.

I fråga om önskemålet i motion Ju37 rörande en mera allmänt
hållen bestämmelse om undantag från förbudet mot saluhållande av
stiletter och gatustridsvapen kan utskottet inte dela motionärernas
synpunkt. Emellertid finner utskottet att det generella förbudet mot
saluhållande skulle kunna vålla olägenheter eller tveksamhet när det
gäller försäljning av t.ex. batonger o.d. till polisverksamhet och annan
verksamhet där sådana föremål enligt särskilda föreskrifter ingår i
utrustning för viss tjänst eller visst uppdrag (jfr här utredningens
lagförslag i detta hänseende). Frågan om erforderlig lagstiftning för att
undanröja dessa olägenheter bör prövas av regeringen och förslag i
förekommande fall snarast föreläggas riksdagen. Vad utskottet nu med
anledning av motion Ju37 anfört bör ges regeringen till känna.

Importförbud avseende stiletter och gatustridsvapen

Förslagen i motionerna Ju37 och Ju607 om importförbud när det
gäller stiletter och gatustridsvapen och begäran om undantagsbestämmelser
härifrån i motion Ju37 får väsentligen anses tillgodosedda
genom propositionen. Justitieministern anför att hon anser att det inte
finns skäl att tillåta import av vare sig stiletter eller gatustridsvapen.
Ett importförbud måste dock enligt hennes mening, för att inte få
orimliga konsekvenser, förses med undantag för dels legal användning
av t.ex. batonger, dels föremål som är avsedda att ingå i museers eller
enskilda personers vapensamlingar. Hon har därför för avsikt att
(prop. s. 17 f) med stöd av bemyndigandet i 1 § tredje stycket
vapenlagen (1973:1176) återkomma till regeringen med förslag om ett
införselförbud beträffande vissa gatustridsvapen och stiletter. Fördelen
med en sådan lösning är bl.a., anför jusititieministern, att det blir
möjligt att på ett klarare sätt avgränsa importförbudets omfattning
samtidigt som de generella reglerna i vapenlagen om bl.a. undantag
från förbudet blir direkt tillämpliga.

1989/90:JuU35

Vårdnadshavares ansvar vid barns innehav av springstiletter
m.m.

Stilettförordningen innehåller en särskild straffbestämmelse för vårdnadshavare
som haft vetskap om att barn under femton år innehaft
stiletter och inte gjort vad på honom ankommer för att förhindra det.
Straffet härför är dagsböter. Någon sådan bestämmelse har inte föreslagits
i propositionen.

I motion Ju37 begärs att knivlagen kompletteras med en bestämmelse
av denna innebörd.

Utredningen har ansett bestämmelsen överflödig under hänvisning
till den generella regeln i 23 kap. 6 § andra stycket BrB om föräldrars
och andras ansvar för att förhindra barn att begå brott.

Utskottet anser i likhet med justitieministern att utredningens förslag
bör godtas. Utskottet avstyrker därför bifall till motion Ju37 i nu
behandlad del.

Övriga frågor

I motion Ju37 begärs att knivlagen förses med övergångsbestämmelser
som innebär att otillåtna vapen inom viss tid skall inlämnas till
polismyndighet. I motionen framförs också krav på en utvärdering
inom två år av nu aktuella ändringar i knivlagen.

Genom den föreslagna regleringen har inte något totalförbud införts
beträffande något av de föremål som är aktuella. Skäl att för närvarande
införa sådana övergångsbestämmelser som motionärerna efterlyser
saknas därför. En annan sak är att en sådan reglering kan komma att
påkallas senare. Motionsyrkandet avstyrks.

Vad gäller önskemålet om en utvärdering av nu aktuella lagändringar
noterar utskottet att justitieministern uttalar, att hon avser att noga
följa utvecklingen beträffande det utvidgade förbudet mot att inneha
knivar och andra föremål. Som antytts i det föregående förordar
utskottet i linje med vad justitieministern uttalat att en utvärdering av
lagstiftningen sker och att erforderliga åtgärder vidtas om behov därav
uppkommer. Vad utskottet nu med anledning av motion Ju37 uttalat
bör ges regeringen till känna.

1 övrigt har utskottet inget att anföra med anledning av propositionen
och motionerna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande knivförbud på allmän plats m.m.
att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Ju35 och
1989/90:Ju36 yrkande 1 och med anledning av motion
1989/90:Ju607 yrkande 19 antar det i proposition 1989/90:129
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1988:254) om
förbud mot att i vissa fall inneha knivar och andra farliga
föremål, såvitt avser 1 § första stycket,

res. (m)

1989/90: Ju U35

2. beträffande undantag från knivförbudet m.m.

att riksdagen med avslag på motion 1989/90:Ju37 yrkande 1
antar det under moment 1 nämnda lagförslaget såvitt avser 1 §
andra stycket,

3. beträffande innehavsförbud avseende stiletter och gatustridsvapen att

riksdagen med anledning av propositionen och motionerna
1989/90:Ju36 yrkande 2 i denna del och 1989/90:Ju37 yrkandena

2 och 3 i denna del dels antar det under moment 1 nämnda
lagförslaget såvitt avser 1 § tredje stycket, dels som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. beträffande förbud mot överlåtelse av stiletter och gatustridsvapen att

riksdagen med anledning av propositionen och motionerna
1989/90:Ju36 yrkande 2 i denna del och 1989/90:Ju607 yrkande
20 i denna del dels antar det under moment 1 nämnda lagförslaget
såvitt avser 2 §, dels som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

5. beträffande förbud mot saluhållande av stiletter och gatustridsvapen att

riksdagen avslår motionerna 1989/90:Ju37 yrkande 2 i denna
del och 1989/90:Ju607 yrkande 20 i denna del,

6. beträffande undantag från förbudet mot saluhållande

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Ju37 yrkande 3 i
denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

7. beträffande importförbud avseende stiletter och gatustridsvapen att

riksdagen avslår motionerna 1989/90:Ju37 yrkandena 2 och 3
i denna del och 1989/90:Ju607 yrkande 20 i denna del,

8. beträffande vårdnadshavares ansvar

att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju37 yrkande 4,

9. beträffande övergångsbestämmelser

att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju37 yrkande 5,

10. beträffande utvärdering

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Ju37 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. beträffande lagförslagen i övrigt

att riksdagen dels antar det i moment 1 nämnda lagförslaget i
den mån det inte omfattas av utskottets hemställan i det föregående,
dels antar det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om upphävande av förordningen (1959:312) om förbud
mot innehav av vissa stiletter m.m.

1989/90: JuU35

Stockholm den 8 maj 1990
På justitieutskottets vägnar

Britta Bjelle

Närvarande: Britta Bjelle (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Ulla-Britt Åbark
(s), Jerry Martinger (m), Birthe Sörestedt (s), Göthe Knutson (m),
Göran Magnusson (s), Eva Johansson (s), Björn Ericson (s), Göran
Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c), Berith Eriksson
(vpk), Inger Schörling (mp), Sigrid Bolkéus (s), Barbro Andersson (s)
och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c).

Reservation

Knivförbud på allmän plats (mom. 1)

Jerry Martinger, Göthe Knutson och Göran Ericsson (alla m) anser

dels att den av utskottets yttrande som på s. 7 som börjar med
"Utskottet delar" och på s. 8 slutar med "anses tillgodosett" bort ha
följande lydelse:

Mot bakgrund av den ökande våldsbrottsligheten finner utskottet det
motiverat med en viss skärpning av den nuvarande knivlagens förbud
mot innehav vid offentliga tillställningar och allmänna sammankomster.
Förslaget i propositionen går emellertid som framförs i motion
Ju36 för långt i den del förbudet utsträcks till allmän plats.

Begreppet allmän plats i BrB är mycket omfattande, och det föreslagna
förbudet riktar sig i princip mot alla människor som vistas på
allmän plats. Enligt utskottets mening bör lagändringen syfta till att
straffbelägga knivinnehav i de situationer där risken för våldsbrott är
störst. Som påpekats från polishåll finns den mest överhängande risken
för våldsbrottslighet med kniv inte på den plats eller i den lokal där en
allmän sammankomst eller offentlig tillställning äger rum och där
knivförbudet enligt nuvarande regler gäller. Risken är i stället störst
bland personer som har samlats utanför denna plats eller lokal. Det nu
gällande knivförbudet bör därför enligt utskottets mening utsträckas
till att gälla även i samband med eller i anslutning till sådana tillställningar
eller sammankomster. Det är varken möjligt eller lämpligt att
ange någon exakt gräns för denna vidgning av knivförbudet, utan en
närmare avgränsning får bestämmas av rättstillämpningen. Då det även
enligt utskottets uppfattning normalt torde saknas anledning för elever
att bära kniv m.m. i samband med undervisning bör propositionens
förslag om knivförbud på skolområden godtas.

Utskottets ställningstagande innebär att utskottet avstyrker bifall till
motionerna 1989/90:Ju35 och 1989/90:Ju607 i denna del.

1989/90:JuU35

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande knivförbud på allmän plats m.m.
att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Ju35 och
1989/90:Ju607 yrkande 19 samt med bifall till motion
1989/90:Ju36 yrkande 1 och med anledning av proposition
1989/90:129 antar 1 § första stycket i det genom propositionen
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1988:254) om
förbud mot att i vissa fall inneha knivar och andra farliga
föremål med följande som utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

1 §

första stycket

Knivar, andra stick- och skärvapen
och andra föremål som är
ägnade att användas som vapen
vid brott mot liv eller hälsa får
inte innehas på allmän plats
eller inom skolområde där grundskole-
eller gymnasieundervisning
bedrivs.

Knivar, andra stick- och skärvapen
och andra föremål som är
ägnade att användas som vapen
vid brott mot liv eller hälsa får
inte innehas vid offentliga tillställningar
som avses i allmänna ordningsstadgan
(1956:617) eller vid
allmänna sammankomster som avses
i lagen (1956:618) om allmänna
sammankomster eller i samband
med eller i anslutning till sådana
tillställningar eller sammankomster.
Förbudet gäller också inom skolområde
där grundskole- eller
gymnasieundervisning bedrivs. Utöver
vad nu sagts gäller förbud
mot att på allmän plats inneha
knogjärn, batonger, kaststjärnor
och andra sådana föremål som är
särskilt ägnade att användas som
vapen vid brott mot liv eller
hälsa.

Särskilt yttrande

Inger Schörling (mp) anför:

Den nu gällande lagen om knivförbud har enligt vad som upplysts i
ärendet spelat en ytterst liten roll i brottsförebyggande eller annat
kriminalpolitiskt syfte. Den nya lagen avses förbättra läget. Miljöpartiet
de gröna är tveksamt till om generella knivförbud av det slag som det
här är fråga om är ändamålsenliga. Lagstiftningen kan också ifrågasättas
från principiell synpunkt.

Samtidigt är det ytterst angeläget att försöka motverka våldsutövning
där knivar och andra farliga föremål utnyttjas. Miljöpatiet de gröna

1989/90:JuU35

har därför inte velat motsätta sig den föreslagna förstärkningen av
lagen. Dock är det av utomordentlig vikt att den av utskottet förordade
utvärderingen kommer till stånd.

Om en utvärdering visar att lagen inte varit ändamålenlig kan det på
goda grunder ifrågasättas om lagen bör bestå. Någon ytterligare förstärkning
i generell riktning bör knappast vara möjlig med hänsyn till
enskildas integritet och rättssäkerhet. I ett sådant läge förefaller det
rimligt att lagen upphävs.

1989/90:JuU35