Justitieutskottets betänkande
1989/90:JuU32

Processrättsliga frågor

1989/90

JuU32

Propositionen

I propositionen 1989/90:71 har regeringen (justitiedepartementet) föreslagit
att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om ändring i rättegångsbalken,

2. lag om ändring i föräldrabalken,

3. lag om ändring i jordabalken,

4. lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1),

5. lag om ändring i lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken,

6. lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden,

7. lag om ändring i lagen (1949:164) med vissa bestämmelser om
rättegången i tryckfrihetsmål,

8. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988),

9. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

10. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),

11. lag om ändring i lagen (1978:28) om försäkringsdomstolar,

12. lag om ändring i vattenlagen (1983:291),

13. lag om ändring i lagen (1984:649) om företagshypotek, samt

14. lag om ändring i förvaltningslagen (1986:223).

Lagförslagen har — utom såvitt avser förslagen 8 och 12 — granskats
av lagrådet. De har den lydelse som framgår av bilaga.

Propositionens huvudsakliga innehåll redovisas på s. 3 f.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

1989/90:Ju20 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
åklagarens skyldighet att anlita opartisk sakkunnig och rätt att överklaga
åklagarens beslut om anlitande av viss sakkunnig.

1 Riksdagen 1989/90. 7 sami. Nr 32

1989/90:Ju21 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett avskaffande av fastighetsdomstolarna, hyresoch
arrendenämnderna och bostadsdomstolen samt om behovet av
resurser till tingsrätterna,

2. att riksdagen hos regeringen begär att utredningen om översyn av
domstolarnas uppgifter, arbetssätt och organisation ges tilläggsdirektiv
beträffande sakkunniginstitutet i enlighet med vad i motionen anförts.

1989/90:Ju22 av Britta Bjelle m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förbättringar av
sakkunnigreglerna enligt vad i motionen anförts,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om regler så att
experter utan rösträtt kan medverka i rätten i mål där barns villkor är
föremål för bedömning,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till att avveckla fastighetsdomstolarna,
arrende- och hyresnämnderna samt bostadsdomstolen.

Motioner väckta under allmän motionstid

1988/89:Ju414 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag innebärande att hyresnämnd och bostadsdomstol
avskaffas och ärendena överförs till allmän domstol.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89:Bo405.

1988/89:Ju419 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en fullständig översyn av systemet med partssammansatta
domstolar och specialdomstolar.

1988/89:Ju804 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

4. att riksdagen beslutar att de s.k. eko-domstolarna skall avvecklas
fr.o.m. budgetåret 1989/90,

5. att riksdagen hos regeringen begär att en översyn av domstolsorganisationen
görs i syfte att minska antalet specialdomstolar,

6. att riksdagen beslutar att avveckla bostadsdomstolen och hyresnämnderna
i enlighet med vad i motionen har anförts.

1989/90:Ju412 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en fullständig översyn av systemet med partssammansatta
domstolar och specialdomstolar.

1989/90:Ju705 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag innebärande att hyresnämnd och bostadsdomstol
avskaffas och ärendena överförs till allmän domstol.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Bo403.

1989/90:Ju708 av Bengt Harding Olson och Margitta Edgren (båda fp)
vari yrkas att riksdagen beslutar att 23 kap. rättegångsbalken skall ha
följande lydelse: 14 § Undersökningsledaren — — — sakkunnig. Ej må

1989/90:JuU32

den vara sakkunnig, som till saken eller till någondera parten står i
sådant förhållande, att hans tillförlitlighet därigenom kan anses förringad.
Finnes redan — — — förundersökning.

1989/90:Ju803 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att minska antalet specialdomstolar,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att avveckla bostadsdomstolen
och hyresnämnderna i enlighet med vad i motionen anförts.

Utskottet

Inledning

Förfarandet i de allmänna domstolarna regleras i första hand i rättegångsbalken
(RB) som trädde i kraft år 1948. Lagstiftningen har
fortlöpande anpassats till samhällsutvecklingen. Under senare år har
reformarbetet huvudsakligen baserats på det arbete som utförts av den
kommitté som tillkallades år 1977 för att se över reglerna för rättegången
vid de allmänna domstolarna (rättegångsutredningen). Sålunda
reformerades tingsrättsförferandet år 1988 (prop. 1986/87:89, JuU 31,
rskr. 278). Den 1 juli 1989 trädde nya regler om förfarandet i högsta
domstolen i kraft (prop. 1988/89:78, JuU20, rskr. 260), och hovrättsförforandet
moderniserades samma år i olika hänseenden (prop.
1988/89:95, JuU23, rskr. 288).

I den proposition som behandlas i detta ärende behandlas i första
hand frågor om expertmedverkan m.m. i de allmänna domstolarna.
Härutöver behandlas bl.a. vissa frågor om sakkunnigjnstitutet.

Förslagen i propositionen grundar sig huvudsakligen på rättegångsutredningens
delbetänkande (SOU 1987:13) Översyn av rättegångsbalken
3 Expertmedverkan och specialisering samt på slutbetänkandet
(Ds 1988:66) Några processrättsliga frågor, vilka remissbehandlats. Till
underlaget hör vidare bl.a. en skrivelse från domstolsverket till regeringen
om valbarhetskraven för nämndemän och ett förslag från
Stockholms tingsrätt till ändrade regler när det gäller huvudförhandling
i tvistemål. Även dessa förslag har remissbehandlats.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen avvisas rättegångsutredningens förslag om expertmedverkan
i tingsrätt och hovrätt. Däremot föreslås dels att samtliga
tingsrätter skall få möjlighet att anlita särskilda experter i mål om
kvalificerad ekonomisk brottslighet, eko-mål, dels att de särskilda
forumreglerna för sådana brottmål avskaffas. Härutöver föreslås ytterligare
ändringar i de regler som styr domstolarnas handläggning av mål
och ärenden.

Möjligheten att meddela mellandom föreslås sålunda utvidgad. Domstolarna
föreslås också få större möjlighet att rätta fel i sina avgöranden

1989/90:JuU32

och en omprövningsmöjlighet föreslås införd när det gäller vissa s.k.
domstolsärenden. Besvärstiden, dvs. den tid inom vilken en tingsrätts
beslut i mål och ärenden kan överklagas, föreslås ändrad från två till
tre veckor. Härigenom blir besvärstiden densamma som tiden för
överklagande av domar.

Regeringen föreslår vidare att åklagarens personliga ansvar för rättegångskostnader
i brottmål avskaffas. Åklagaren föreslås också få skyldighet
att normalt bereda den som misstänks för ett brott eller hans
försvarare tillfälle att yttra sig innan åklagaren inhämtar ett sakkunnigutlåtande
från någon annan än en myndighet.

Reglerna om behörighetskrav för nämndemän föreslås ändrade så att
den som är tjänsteman vid domstol är utesluten från valbarhet till
uppdrag som nämndeman.

Slutligen föreslås, i enlighet med ett tidigare riksdagsuttalande, att
polismans rätt enligt RB att besluta om husrannsakan inskränks.

Regleringen leder till följdändringar i ett flertal lagar.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1990.

Expertmedverkan m.m.

En huvudprincip i den nuvarande domstolsorganisationen kan sägas
vara de allmänna domstolarnas mer eller mindre generella sakliga
kompetens och den därmed sammanhängande tanken att en domare
bör ha en så bred kunskap om och överblick över hela det juridiska
fältet som möjligt. Det är framför allt denna huvudprincip som aktualiseras
i rättegångsutredningens betänkande Expertmedverkan och specialisering.

Mot huvudprincipen står att det särskilt under ett tidigare skede
skett en viss utveckling mot en ökad specialisering. Denna har skett i
olika former, och tre olika modeller kan urskiljas.

En metod har varit att koncentrera en viss typ av mål till vissa
domstolar, vilka därjämte ofta tillförts expertkunskap. Detta gäller t.ex.
eko-mål. En annan metod har varit att förlägga prövningen av vissa
målkategorier till särskilda domstolar. Sådana domstolar är t.ex. arbetsdomstolen,
marknadsdomstolen och bostadsdomstolen. Slutligen har
viss verksamhet förlagts till särskilda, domstolsliknande nämnder, t.ex.
hyres- och arrendenämnderna.

Rättegångsutredningen konstaterade (SOU 1987:13 s. 17) att den
specialisering som hittills skett ofta inneburit ökade garantier för en
effektiv rättsprocess och materiellt riktiga avgöranden. Detta såg rättegångsutredningen
som en effekt av att experter på det aktuella området
kunnat medverka som ledamöter i rätten. Rättegångsutredningen pekade
emellertid också på de nackdelar för rättskipningen som följer av
avsteg från huvudprincipen, främst risken för en utarmning av de
allmänna domstolarna. Rättegångsutredningens förslag syftade sålunda
till en återgång till ett mer enhetligt domstolsväsende.

Rättegångsutredningens huvudförslag innebar dels att flera av specialdomstolarna
skulle avskaffas, dels att det skulle bli möjligt för

1989/90:JuU32

tingsrätterna och hovrätterna att förstärka rätten med en eller två
expertledamöter i alla slags mål. Förslaget innebar med andra ord att
en generell möjlighet till expertmedverkan skulle öppnas.

Förslaget fick ett blandat mottagande av remissinstanserna, och i
propositionen tar regeringen avstånd från det. Skälen härför är flera.
Bl.a. anför justitieministern (s. 34 ff) att det finns risk att parterna kan
misstänka att en expertledamot under överläggningen tillför rätten
viktiga sakupplysningar som parterna inte fått tillfälle att bemöta, och
hon understryker att det självklart inte är önskvärt att tilltron till
domstolsväsendet rubbas av den anledningen. Försiktighet bör därför
iakttas med att utvidga användningen av expertledamöter. Hon anför
också betänkligheter mot förslaget när det gäller det sätt på vilket
expertledamöterna skulle utses — dessa skulle inte utses i förväg utan
rätten skulle ha att från fall till fall utse expertledamöter bland
personer som i regel saknar erfarenhet av dömande verksamhet — och
hon finner den föreslagna ordningen främmande för vår domstolstradition.
Hon anför också att en experts bristande domstolsvana kan leda
till nackdelar från praktisk synpunkt, och hon ifrågasätter om behovet
av en förstärkning av domstolarna i detta hänseende är så stort som
rättegångsutredningen hävdat. Slutligen anser hon att det kan hävdas
att handläggningen blir mer omsorgsfull, allsidig och begriplig om de
lagfarna domarna tvingas att sätta sig in i sakfrågorna från grunden
utan experthjälp.

Utskottet delar justitieministerns nu redovisade uppfattning, och
rättegångsutredningens förslag om generell möjlighet till expertmedverkan
bör alltså inte genomföras. Utskottet vill i detta sammanhang
understryka att utskottet, i likhet med justitieministern, slår vakt om
principen om de allmänna domstolarnas breda sakliga kompetens och
den därmed sammanhängande tanken att en domare bör ha en så djup
kunskap om och god överblick över hela det juridiska Sltet som
möjligt.

Utskottet är emellertid inte berett att gå så långt som krävs i
motionerna Ju419, Ju804, Ju412 och Ju803 där en översyn förordas
som syftar till att avskaffa specialdomstolarna. Det torde stå utom allt
tvivel att expertkompetens också fortsättningsvis är starkt påkallad i
vissa typer av mål, och utskottet anser inte att någon ytterligare
utredning krävs för att komma fram till denna ståndpunkt — frågan
om expertmedverkan har fått en grundlig genomlysning i rättegångsutredningens
betänkande och även specialdomstolarna har blivit i viss
mån belysta. Någon ytterligare beredning är enligt utskottets mening
inte erforderlig. Utskottet avstyrker bifall till här aktuella motionsyrkanden.

Utskottet måste alltså konstatera att den hittillsvarande utvecklingen
visar att det mer allmänt sett finns behov av expertmedverkan i vissa
typer av mål. En följd av utskottets ställningstagande i det föregående
är att det behovet även framgent i viss utsträckning kommer att
tillgodoses genom specialdomstolar.

När det t.ex. gäller vissa tekniskt komplicerade mål som i dag
handläggs vid fastighetsdomstol behövs, som justitieministern anför
1* Riksdagen 1989190. 7 sami. Nr 32

1989/90:JuU32

(s. 39 0, ett särskilt kvalificerat prövningsförfarande. Fastighetsdomstolarna
uppfyller de krav som kan ställas i detta hänseende och starka
skäl talar för att den specialistkompetens som finns där bör bevaras.
Utskottet tar således avstånd från yrkandena i motionerna Ju21 och
Ju22 om att avskaffa fastighetsdomstolarna. Utskottet vill i sammanhanget
omnämna ett pågående arbete i justitiedepartementet, som
omfattar bl.a. frågan om vissa måltyper som i dag handläggs av
fastighetsdomstolarna kan övertas av tingsrätterna. En promemoria (Ds
1989:40) har upprättats, och den övervägs för närvarande inom justitiedepartementet
efter remissbehandling.

Också när det gäller hyres- och arrendenämnderna och bostadsdomstolen
finns motionskrav om att de, i enlighet med rättegångsutredningens
förslag, skall avskaffas.

Rättegångsutredningens förslag i denna del har under remissbehandlingen
mötts av starkt negativa reaktioner bl.a. från hyresgästernas och
fastighetsägarnas organisationer. Bl.a. mot den bakgrunden bör förslaget
enligt utskottets mening inte genomföras. Frågan om resurser till
tingsrätterna, som i detta sammanhang aktualiseras i motion Ju21, är
därmed förfallen. Utskottet avstyrker alltså bifall till motionerna
Ju414, Ju804, Ju21, Ju22, Ju705 och Ju803 i ifrågavarande delar.

1 sammanhanget vill utskottet också nämna att justitieministern i
direktiven till domstolsutredningen (dir. 1989:56) konstaterar att organisationen
av nämnderna inte är helt lyckad från effektivitets- och
kostnadssynpunkt. Utredningen har därför fatt i uppdrag att överväga
en ordning med gemensamma kanslier för nämnderna och tingsrätterna,
möjligen med undantag för de tre största nämnderna.

Det hittills sagda hindrar inte att utskottet anser att det i och för sig
är önskvärt med åtgärder som motverkar behovet av ytterligare specialisering
inom domstolsväsendet. Sådana åtgärder aktualiseras i motionerna
Ju21 och Ju22 där en utvidgad användning av sakkunnigbeviset förespråkas.
Utskottet är i likhet med justitieministern (se s. 36) positiv
till att sådana frågor övervägs närmare. Ett arbete på departementsnivå
bör dock anstå till dess att ett pågående, i sammanhanget väsentligt,
rättsvetenskapligt forskningsarbete kring sakkunnigbeviset avslutats.
Utskottet avstyrker alltså bifall till här behandlade delar av motion
Ju21 och Ju22.

Utskottet är inte heller berett att tillstyrka den särskilda konstruktionen
för expertmedverkan i mål rörande barn som föreslås i motion
Ju22. Förslaget går ut på att en expert utan rösträtt skulle medverka
som ledamot av rätten i mål där barns villkor är föremål för bedömning.
Enligt utskottets uppfattning är det inte en lämplig ordning inom
domstolsväsendet att låta experten biträda rätten även vid överläggningen
och vid utformningen av domen utan att för den skull ingå i rätten.
Om experten skall medverka på angivet sätt i rättens avgörande bör
han också ha samma ansvar som en ledamot av rätten. Härtill kommer
de betänkligheter som utskottet i det föregående anfört mot en utvidgning
av expertmedverkan i domstolarna. Utskottet avstyrker bifall till
motion Ju22 i denna del.

1989/90: Ju U32

Som utskottet nyss konstaterade behövs medverkan av experter i
vissa typer av mål, och möjligheten att anlita experter kan i vissa fall
behöva utvidgas till fler domstolar. Utskottet tänker här på förslaget i
propositionen om att ge alla tingsrätter, och inte som nu är fallet
endast vissa av dem, möjlighet att handlägga eko-mål i den särskilt
kvalificerade sammansättning som anges i 1 kap. 7 och 8 §§ RB, där
frågan om expertmedverkan i sådana brottmål regleras för tingsrätternas
del. Enligt utskottets bedömning bör regeringsförslaget medföra att
en större andel av eko-målen i fortsättningen kommer att avgöras i den
mer kvalificerade sammansättningen. Härigenom skapas ökade förutsättningar
för domstolens ledamöter att förstå och objektivt analysera
det av parterna framlagda processmaterialet, något som utskottet med
hänvisning till sina tidigare uttalanden i frågan (se JuU 1984/85:39 s.
lif), anser önskvärt. Genom att avskaffa koncentrationen skulle man
således, som justitieministern anför (s. 38), skapa bättre förutsättningar
för ett användande av de särskilda sammansättningsreglerna i komplicerade
brottmål och för ett effektivare utnyttjande av domstolsväsendets
samlade kompetens inom området. Utskottet ställer sig bakom
regeringsförslaget i denna del. Härigenom är yrkandet i motion Ju804
om ett avskaffande av eko-domstolarna tillgodosett.

Sakkunnigbeviset i brottmål

I propositionen föreslås att en regel införs om skyldighet för förundersökningsledaren
i brottmål att, om inte särskilda skäl föreligger, låta
den misstänkte lämna synpunkter på val av sakkunnig innan sakkunnigutlåtande
inhämtas.

I anslutning till förslaget behandlar utskottet några motionskrav.
Detta gäller önskemålen i motionerna Ju20 och Ju708 att ett uttryckligt
krav på opartiskhet skall gälla även för sakkunnig som utses under
förundersökningen, och kravet i motion Ju20 att åklagarens beslut om
anlitande av viss sakkunnig skall kunna överklagas.

Mot regeringsförslaget finns ingen erinran och utskottet förordar att
det genomförs.

Beträffande offentliga sakkunniga, som utses av rätten, finns en
föreskrift i 40 kap. 2 § RB att den sakkunnige inte får stå i sådant
förhållande till saken eller till någon av parterna att hans tillförlitlighet
därigenom kan anses förringad. En motsvarande uttrycklig bestämmelse
saknas när det gäller sakkunnig som utses av åklagaren enligt 23
kap. 14 § RB.

Genom den ordning med möjlighet för den misstänkte att yttra sig i
fråga om valet av sakkunnig, som utskottet nyss förordat, kommer den
misstänkte att beredas tillfälle att i större utsträckning än för närvarande
påverka valet av sakkunnig. Om den misstänkte och förundersökningsledaren,
normalt åklagaren, har olika uppfattning om valet av
sakkunnig är det, anser utskottet vidare, i det närmaste självklart att
denne jämlikt 23 kap. 14 § överlämnar frågan till rättens prövning.
Regleringen i 40 kap. 2 § blir då direkt tillämplig. Utskottet vill vidare
erinra om att det i RB och andra författningar ställs stränga krav på

1989/90:JuU32

förundersökningen i fråga om kvalitet och fullständighet. Förundersökningen
skall sålunda bedrivas objektivt, och inte endast de omständigheter
som talar emot den misstänkte utan även de omständigheter
som är gynnsamma för honom skall beaktas, och bevis som talar till
hans förmån skall tillvaratas. Härav följer, som justitieministern framhåller
(s. 71) att åklagaren är skyldig att se till att den sakkunnige han
anlitar är tillförlitlig i alla hänseenden. Den nuvarande regleringen
kan alltså inte tas till intäkt för att kravet på objektivitet och opartiskhet
skulle vara lägre när det gäller sakkunnig som förordnats av
åklagaren än när det gäller sakkunnig som förordnats av rätten.

Mot denna bakgrund anser utskottet att de krav som framställs i
motionerna Ju20 och Ju708 i allt väsentligt är tillgodosedda, och
utskottet avstyrker bifall till här behandlade motionsyrkanden.

När det sedan gäller möjligheten att överklaga beslut om sakkunnig
som utsetts under förundersökningen gäller, i fråga om beslut som
fattats av åklagare, att den misstänkte kan begära att beslutet överprövas
av högre åklagare (se JuU 1984/85:30 s. 3 f). Så till vida är alltså
yrkandet i motion Ju20 tillgodosett redan genom gällande ordning,
och utskottet avstyrker bifall till motionen i denna del.

Utskottet vill i sammanhanget nämna att ett beslut om sakkunnig
som fattas av rätten, t.ex. efter det att frågan om förordnande av
sakkunnig hänskjutits dit av åklagaren, får överklagas endast i samband
med talan mot dom eller slutligt beslut i målet. Detta överensstämmer
med vad som även eljest i princip gäller i fråga om rättens beslut om
bevisning i rättegång (jfr 49 kap. 4 och 8 §§ RB).

Övrigt

Propositionen innehåller som framgått redan i det inledande avsnittet
om propositionens huvudsakliga innehåll ett flertal förslag om ändringar
i främst RB som syftar till att i första hand på olika sätt
förenkla och skynda på handläggningen i domstolarna.

Utskottet finner för sin del förslagen väl avvägda och har ingenting
att erinra mot dem.

Under ärendets beredning har det uppmärksammats att ytterligare
en ändring av nyssnämnda karaktär bör göras. Det gäller bestämmelsen
om besvärstidens längd i 16 kap. 9 § konkurslagen (1987:672).
Besvärstiden bör ändras till tre veckor.

Utskottet vill till sist även ge uttryck för sin tillfredsställelse över att
den av utskottet aktualiserade frågan om inskränkningar i polismans
rätt enligt RB att besluta om husrannsakan (se 1988/89:JuU25 s. 29 f)
nu får en lösning.

I övrigt har utskottet ingenting att anföra med anledning av propositionen
eller motionerna.

1989/90: Ju U32

Hemställan

1989/90: JuU32

Utskottet hemställer

1. beträffande översyn av specialdomstolarna

att riksdagen avslår motion 1988/89:Ju419, motion 1988/89:
Ju804 yrkande 5, motion 1989/90:Ju412 och motion 1989/90:
Ju803 yrkande 4,

res.t (m, fp)

2. beträffande fastighetsdomstolarna

att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju21 yrkande 1 i denna del
och motion 1989/90:Ju22 yrkande 3 i denna del,

res. 2 (fp, c)

3. beträffande hyresnämnd och bostadsdomstol m.m.

att riksdagen avslår motion 1988/89:Ju414, motion 1988/89:
Ju804 yrkande 6, motion 1989/90:Ju21 yrkande 1 i denna del,
motion 1989/90:Ju22 yrkande 3 i denna del, motion 1989/90:
Ju705 och motion 1989/90:Ju803 yrkande 5,

res. 3 (m, fp, c)

4. beträffande utvidgad användning av sakkunnigbeviset

att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju21 yrkande 2 och motion
1989/90:Ju22 yrkande 1,

res. 4 (fp, c)

5. beträffande expertmedverkan i mål rörande barn
att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju22 yrkande 2,

res. 5 (fp, vpk)

6. beträffande handläggningen av eko-mål

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:71 och med
anledning av motion 1988/89:Ju804 yrkande 4 antar det i propositionen
framlagda förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken
såvitt avser 1 kap. 7 och 8 §§,

7. beträffande utseende av sakkunnig under förundersökning

att riksdagen avstyrker motion 1989/90:Ju20 i denna del och
motion 1989/90:Ju708,

res. 6 (vpk)

8. beträffande överklagande av beslut om sakkunnig
att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju20 i denna del,

res. 7 (vpk)

9. beträffande konkurslagen

att riksdagen beslutar att anta följande

Förslag till
Lag om ändring i konkurslagen (1987:672)

Härigenom föreskrivs att 16 kap. 9 § konkurslagen (1987:672) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90: Ju U32

9§

Ett sådant beslut av tingsrätten
som avses i 5 § får överklagas
genom besvär i hovrätten. Överklagandet
skall ske inom två veckor
från den dag då beslutet meddelades.
Är det fråga om ett konkursbeslut
eller ett beslut om nedläggning
av en konkurs på grund
av frivillig uppgörelse, räknas
dock tiden för överklagande från
den dag då kungörelsen om beslutet
var införd i Post- och Inrikes
Tidningar.

Ett sådant beslut av tingsrätten
som avses i 5 § får överklagas
genom besvär i hovrätten. Överklagandet
skall ske inom tre veckor
från den dag då beslutet meddelades.
Är det fråga om ett konkursbeslut
eller ett beslut om nedläggning
av en konkurs på grund
av frivillig uppgörelse, räknas
dock tiden för överklagande från
den dag då kungörelsen om beslutet
var införd i Post- och Inrikes
Tidningar.

Beslut om åläggande av reseförbud, om skyldighet för gäldenären att
lämna ifrån sig sitt pass, om förbud att utfärda pass samt om någons
häktande eller kvarhållande i häkte får överklagas utan inskränkning
till viss tid. Detsamma gäller klagan mot ett beslut på den grunden att
förfarandet onödigt uppehålls genom beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990. Äldre bestämmelser gäller
dock i fråga om tid för besvär över beslut som meddelats före ikraftträdandet.

10. beträffande förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken i
övrigt

att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
om ändring i rättegångsbalken i den mån det inte omfattas av
vad utskottet hemställt ovan,

11. beträffande övriga lagförslag

att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

a. lag om ändring i föräldrabalken,

b. lag om ändring i jordabalken,

c. lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1),

d. lag om ändring i lagen (1946:804) om införande av nya
rättegångsbalken,

e. lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av
domstolsärenden,

f. lag om ändring i lagen (1949:164) med vissa bestämmelser
om rättegången i tryckfrihetsmål,

g. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988),

h. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

i. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),

j. lag om ändring i lagen (1978:28) om försäkringsdomstolar,
k. lag om ändring i vattenlagen (1983:291),

1. lag om ändring i lagen (1984:649) om företagshypotek, samt
m. lag om ändring i förvaltningslagen (1986:223).

Stockholm den 8 maj 1990
På justitieutskottets vägnar

Britta Bjelle

Närvarande: Britta Bjelle (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Ulla-Britt Åbark
(s), Jerry Martinger (m), Birthe Sörestedt (s), Göthe Knutson (m),
Göran Magnusson (s), Eva Johansson (s), Björn Ericson (s), Göran
Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c), Berith Eriksson
(vpk), Inger Schörling (mp), Sigrid Bolkéus (s), Barbro Andersson (s)
och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c).

Reservationer

1. Översyn av specialdomstolarna (mom. 1)

Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Göthe Knutson (m), Lars
Sundin (fp) och Göran Ericsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med "Utskottet
är" och slutar med "aktuella motionsyrkanden" bort ha följande
lydelse:

Mot den bakgrunden anser utskottet förslaget i motionerna Ju419,
Ju804, Ju412 och Ju803 om en översyn av specialdomstolarna väl värt
att överväga närmare. En sådan översyn bör göras med utgångspunkten
att flertalet specialdomstolar skall avskaffas, och utskottet vill särskilt
understryka att starka rättssäkerhetsskäl talar för en förändring i den
riktningen. Utskottet vill i sammanhanget nämna att rättegångsutredningen
kom fram till att detta borde vara möjligt; låt vara att rättegångsutredningen
därvid utgick från det förslag om expertmedverkan
som utskottet nu avvisat. Utskottets ställningstagande i den delen
hindrar dock inte att utskottet kan tänka sig andra former av expertmedverkan
när det behövs, och rättegångsutredningens betänkanden
bör åtminstone delvis kunna tjäna som underlag för förnyade överväganden
i frågan. Utskottets mening är att det är lämpligt att frågan om
avskaffande av specialdomstolarna i hela dess vidd tas upp i domstolsutredningen.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande översyn av specialdomstolarna
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Ju419, motion
1988/89:Ju804 yrkande 5, motion 1989/90:Ju412 och motion
1989/90:Ju803 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

1989/90:JuU32

2. Fastighetsdomstolarna (mom. 2)

1989/90:JuU32

Britta Bjelle (fp), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c) och Ingvar
Karlsson i Bengtsfors (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "När
det" och på s. 6 slutar med "efter remissbehandling" bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser emellertid att fastighetsdomstolarna inte tillhör de
specialdomstolar som även fortsättningsvis behövs. Utskottet kan således
inte dela justitieministerns uppfattning på denna punkt. Enligt
utskottets uppfattning finns det varken principiella eller oöverkomliga
praktiska hinder mot att de tvister som i dag avgörs i fastighetsdomstolarna
överflyttas till de allmänna domstolarna. En sådan överflyttning
bör lämpligen förberedas av domstolsutredning, vars direktiv sålunda
bör kompletteras i detta hänseende. Vad utskottet nu anfört bör
riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande fastighetsdomstolarna
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Ju21 yrkande 1 i
denna del och motion 1989/90:Ju22 yrkande 3 i denna del som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Hyresnämnd och bostadsdomstol (mom. 3)

Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Göthe Knutson (m), Lars
Sundin (fp), Anders Svärd (c), Göran Ericsson (m) och Ingvar Karlsson
i Bengsfors (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med "Rättegångsutredningens
förslag" och slutar med "ifrågavarande delar" bort
ha följande lydelse:

Rättegångsutredningens förslag i denna del har under remissbehandlingen
mötts av starkt negativa reaktioner bl.a. från hyresgästernas och
fastighetsägarnas organisationer. Utskottet anser det för sin del utifrån
principiella utgångspunkter betänkligt att intresseorganisationer, vilket
här är fallet, är representerade i de dömande organen, och utskottet är
inte heller berett att medverka till att organisationerna ges ett avgörande
inflytande i organisationsfrågan. Utskottets uppfattning är sålunda
att rättegångsutredningens förslag i denna del bör genomföras. Att
utskottets uppfattning är välgrundad bekräftas också av att justitieministern
i direktiven till domstolsutredningen (dir. 1989:56) konstaterar
att organisationen av hyres- och arrendenämnderna inte är helt lyckad
från effektivitets- och kostnadssynpunkt. Regeringen bör sålunda få i
uppdrag att snarast lägga fram ett förslag för riksdagen som innebär att
nämndernas och bostadsdomstolens verksamhet överförs till de allmänna
domstolarna och som även innefattar erforderliga resursförstärkningar,
främst till de små tingsrätterna. Vad utskottet med anledning

av motionerna Ju414, Ju804, Ju21, Ju22, Ju705 och Ju803 i här
behandlade delar anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande hyresnämnd och bostadsdomstol m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Ju414, motion
1988/89:Ju804 yrkande 6, motion 1989/90:Ju21 yrkande 1 i
denna del, motion 1989/90:Ju22 yrkande 3 i denna del, motion
1989/90:Ju705 och motion 1989/90:Ju803 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Utvidgad användning av sakkunnigbeviset
(mom. 4)

Britta Bjelle (fp), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c) och Ingvar
Karlsson i Bengtsfors (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med "Det
hittills sagda" och slutar med "och Ju22" bort ha följande lydelse:

Det hittills sagda hindrar inte att utskottet anser att det i och för sig
är önskvärt med åtgärder som motverkar behovet av ytterligare specialisering
inom domstolsväsendet. Sådana åtgärder aktualiseras i motionerna
Ju21 och Ju22 där en utvidgad användning av sakkunnigbeviset
förespråkas. Utskottet anser i likhet med motionärerna att möjligheten
att i större utsträckning anlita sakkunniga under bl .a. det förberedande
skedet av målet bör utredas närmare. I det sammanhanget bör också
övervägas om inte kostnaden för den sakkunniges medverkan i större
utsträckning än för närvarande bör kunna stanna på statsverket. Utredningsarbetet,
som bör påbörjas genast, bör också ta del av de rön som
gjorts inom den pågående rättsvetenskapliga forskningen på området
och synpunkter av värde bör naturligtvis tas till vara. Vad utskottet nu
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande utvidgad användning av sakkunnigbeviset

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Ju21 yrkande 2
och motion 1989/90:Ju yrkande 1 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

5. Expertmedverkan i mål rörande barn (mom. 5)

Britta Bjelle (fp), Lars Sundin (fp) och Berith Eriksson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med "Utskottet
är" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:

Utskottet är berett att tillstyrka att den särskilda konstruktionen för
expertmedverkan i mål om barn som föreslås i motion Ju22 prövas.
Förslaget går ut på att en expert utan rösträtt skall medverka som
ledamot av rätten i mål där barns villkor är föremål för bedömning.
Utskottet finner det för sin del särskilt angeläget att behovet av
expertkunskap garanteras i sådana mål. Genom den föreslagna ord1*'
Riksdagen IVfiVVO 7 samt. Nr 32
Rättelse: S. 14 rad 29 tillkommit: och motion 1989/90:Ju708

1989/90:JuU32

ningen skulle rätten kunna tillföras kvalificerad kunskap om barns
utveckling och behov utan att vissa av de nackdelar som utskottet i det
föregående nämnt när det gäller expertmedverkan i domstolarna skulle
uppstå. Regeringen bör snarast lägga fram ett förslag till försöksverksamhet
med den angivna inriktningen.

dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande expertmedverkan i mål rörande barn
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Ju22 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Utseende av sakkunnig under förundersökning
(mom. 7)

Berith Eriksson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Mot
denna" och slutar med "behandlade motionsyrkanden" bort ha följande
lydelse:

Trots vad utskottet nu anfört anser utskottet att förslaget i motion
Ju20, som innebär att det skall uttryckligen föreskrivas att åklagaren
endast får anlita opartiska sakkunniga har fog för sig. Det har visat sig
att innebörden i den nuvarande regleringen inte är alldeles tydlig och
att den ifrågasätts av en bred allmänhet. Detta är ägnat att minska
tilltron till rättsväsendet och pekar enligt utskottets mening på att det
finns behov av en uttrycklig reglering i rättegångsbalken. Regeringen
bör få i uppdrag att snarast lägga fram ett förslag för riksdagen. Vad
utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande utseende av sakkunnig under förundersökning
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Ju20 i denna del
och motion 1989/90:Ju708 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

7. Överklagande av beslut om sakkunnig (mom. 8)

Berith Eriksson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "När
det" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:

I motion Ju20 framförs krav på att åklagarens beslut om sakkunnig
skall kunna överklagas av den misstänkte.

När det gäller möjligheten att överklaga beslut om sakkunnig som
utsetts under förundersökningen gäller, i fråga om beslut som fattats av
åklagare, att den misstänkte kan begära att beslutet överprövas av
högre åklagare (se JuU 1984/85:30 s. 3 f). Rätten till överprövning är
emellertid, som framgår i det nyssnämnda betänkandet, inte uttryckligt
reglerad. På denna punkt erfordras enligt utskottets mening ett klargö -

1989/90: Ju U32

rande, och utskottet tillstyrker bifall till motionen. Regeringen bör
snarast lägga fram ett förslag för riksdagen. Vad utskottet nu anfört bör
ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande överklagande av beslut om sakkunnig
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Ju20 i denna del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1989/90:JuU32

1 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken1

dels att 1 kap. 7 § skall upphöra att gälla,

dels att i 50 kap. 3 §, 51 kap. 3 §, 52 kap. 2 §, 55 kap. 3 § och 56 kap. 3 §

orden ”på föreskrivet sätt eller” skall utgå,

dels att 1 kap. 8 §, 17 kap. 5 och 15 §§ , 23 kap. 14 §, 28 kap. 4 och 5 §§,
30 kap. 13 §, 31 kap. 1-6, 10 och 11 §§ , 48 kap. 12 a §,49 kap. 12 §, 52
kap. 1 § samt 55 kap. 12 a § skall ha följande lydelse,

dels att det i balken skall införas tre nya paragrafer, 18 kap. 16 § , 49 kap.
1 a § och 54 kap. 1 a § , av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

8 §2

Utöver vad som följer av 3 b § får Utöver vad som följer av 3 b §

i en tingsrätt, som avses i 7 §, vid får, vid prövning av vidlyftiga eller

prövning av där avsedda mål såsom annars särskilt krävande mål om

särskilda ledamöter ingå, var för sig allmänt åtal i vilka bedömningen av

eller tillsammans, ekonomiska eller skatterättsligaför hållanden

har väsentlig betydelse,
såsom särskilda ledamöter ingå, var
för sig eller tillsammans,

1. en person som förordnats som ekonomisk expert enligt 4 kap. 10 a § ,
om det finns behov av särskild fackkunskap inom rätten i fråga om
ekonomiska förhållanden,

2. en person som är eller har varit lagfaren domare i allmän förvaltningsdomstol,
om det finns behov av särskild fackkunskap inom rätten i fråga
om skatterättsliga förhållanden.

Deltar särskild ledamot vid huvudförhandlingen, gäller i fråga om antalet
nämndemän 3 b § första stycket andra och tredje meningarna samt
tredje stycket.

17 kap.

5 § 3

Handläggas i en rättegång talan Beror prövningen av en viss talan
om fastställelse, huruvida visst rätts- av en annan talan som handläggs i

förhållande består eller icke består, samma rättegång, får särskild dom

och tillika talan, vars prövning beror ges över den talan.
därav, må särskild dom givas över
fastställelsetalan. Beror eljest prövningen
av viss talan av annan talan,

1 Senaste lydelse av

1 kap. 7 § 1985: 1415

50 kap. 3 § 1973:240

51 kap. 3 § 1973:240

52 kap. 2§ 1973:240

55 kap. 3 § 1973:240

56 kap. 3§ 1973:240.

2 Senaste lydelse 1989:656.

’ Senaste lydelse 1971:218.

1989/90:JuU32

Bilaga

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

som handlägges i samma rättegång,
må ock särskild dom givas över den
talan.

År beträffande samma käromål
fråga om flera omständigheter, som
var för sig äro av omedelbar betydelse
för utgången, och finnes med
hänsyn till utredningen lämpligt, att
sådan del av målet avgöres för sig,
må på parts begäran särskild dom
givas däröver; mot parts bestridande
må sådan dom ej givas med mindre
synnerliga skäl äro därtill.

Då särskild dom enligt denna paragraf
givits, äge rätten förordna,
att målet i övrigt skall vila, till dess
domen vunnit laga kraft.

Om det är lämpligt med hänsyn
till utredningen, får särskild dom
ges över en av flera omständigheter,
som var för sig är av omedelbar
betydelse för utgången, eller över
hur en viss i målet uppkommen fråga,
som främst angår rättstillämpningen,
skall bedömas vid avgörande
av saken.

När särskild dom ges enligt denna
paragraf, får rätten bestämma
att målet i övrigt skall vila till dess
domen har vunnit laga kraft.

15§

Finner rätten på grund av anmärkning
eller eljest, att dom eller
beslut till följd av skrivfel, missräkning
eller annat dylikt förbiseende
innehåller uppenbar oriktighet,
meddele rätten, sedan parterna erhållit
tillfälle att yttra sig, beslut om
rättelse.

Rättelse skall antecknas å
huvudskriften av domen eller beslutet
eller, då beslutet intagits i protokoll,
i detta så ock, om det kan ske,
å utskrift av domen eller beslutet;
därvid skall tillika angivas den dag,
då anteckningen göres.

Om rätten finner att en dom eller
ett beslut innehåller någon uppenbar
oriktighet till följd av rättens
eller någon annans skrivfel, räknefel
eller liknande förbiseende, får
rätten besluta om rättelse.

Har rätten av förbiseende underlåtit
att fatta ett beslut som skulle ha
meddelats i samband med en dom
eller ett slutligt beslut, får rätten
komplettera sitt avgörande inom två
veckor från det att avgörandet meddelades.

Innan beslut om rättelse eller
komplettering fattas, skall parterna
ha fått tillfälle att yttra sig, om det
inte är uppenbart obehövligt. Beslutet
skall om möjligt antecknas på
varje exemplar av det avgörande
som rättats.

18 kap.

16 §

I mål där en myndighet för talan
på det allmännas vägnar utan att
talan avser tillvaratagande av statens
eller någon annans enskilda
rätt tillämpas i fråga om rättegångskostnader
bestämmelserna i 31
kap., om annat inte är föreskrivet.

1989/90:JuU32

Bilaga

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

23 kap.
14 §4

Undersökningsledaren åge inhämta
yttrande av sakkunnig. Finnes
redan under förundersökningen
sakkunnig böra utses av rätten, åge
undersökningsledaren framställa
begäran därom. Han åge ock hos
rätten begära föreläggande, att
skriftligt bevis skall företes eller
föremål tillhandahållas för besiktning,
eller förordnande, att allmän
handling som kan antagas äga betydelse
som bevis skall tillhandahållas
vid förundersökningen.

Undersökningsledaren får inhämta
yttrande från en sakkunnig.
Innan ett yttrande inhämtas från
någon annan än en myndighet,
skall den som misstänks för brottet
eller hans försvarare ges tillfälle att
yttra sig om valet av sakkunnig, om
inte särskilda skäl talar mot detta.

Om en sakkunnig redan under
förundersökningen bör utses av rätten,
får undersökningsledaren
framställa begäran om det. Han får
också hos rätten begära föreläggande
att skriftligt bevis skall företes
eller föremål tillhandahållas för besiktning
eller förordnande att allmän
handling som kan antas ha betydelse
som bevis skall tillhandahållas
vid förundersökningen.

28 kap.
4§5

Förordnande om husrannsakan
meddelas av undersökningsledaren,
åklagaren eller rätten. Förordnande
om husrannsakan för delgivning
av stämning i brottmål skall
alltid meddelas av rätten. Kan i annat
fall husrannsakan antas bli av
stor omfattning eller medföra synnerlig
olägenhet för den hos vilken
åtgärden företas, bör, om ej fara är i
dröjsmål, åtgärden inte vidtas utan
rättens förordnande.

Förordnande om husrannsakan
meddelas, utom i fall som avses i
tredje stycket, av undersökningsledaren,
åklagaren eller rätten. Förordnande
om husrannsakan för delgivning
av stämning i brottmål
skall alltid meddelas av rätten. Kan

i annat fall husrannsakan antas bli
av stor omfattning eller medföra
synnerlig olägenhet för den hos vilken
åtgärden företas, bör, om ej
fara är i dröjsmål, åtgärden inte
vidtas utan rättens förordnande.

Fråga om husrannsakan får rätten ta upp på yrkande av undersökningsledaren
eller åklagaren. Efter åtalet får rätten även på yrkande av måls ägande

eller självmant ta upp en sådan fråga. Fråga om husrannsakan för
delgivning av stämning i brottmål tas upp av rätten självmant eller på
yrkande av polismyndighet eller åklagaren.

Förordnande om husrannsakan
för eftersökande av den som skall
häktas enligt beslut som avses i 24
kap. 17 § tredje stycket eller hämtas
till inställelse vid rätten meddelas av
polismyndighet eller polisman enligt
bestämmelser i polislagen
(1984:387).

1989/90:JuU32

Bilaga

4 Senaste lydelse 1980:101.

' Senaste lydelse 1985:267.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5§6

Utan förordnande, som sägs i
4 §, får polisman företa husrannsakan,
om ålgärden har till syfte att
eftersöka den som skall gripas, anhållas
eller häktas eller hämtas till
förhör eller till inställelse vid rätten
eller att verkställa beslag av föremål,
som på färsk gärning följts eller
spårats, så ock eljest, då fara är i
dröjsmål. Vad som sagts nu gäller ej
husrannsakan för delgivning av
stämning i brottmål.

Utan förordnande, som sägs i
4 §, får polisman företa husrannsakan,
om fara är i dröjsmål. Vad
som sagts nu gäller ej husrannsakan
för delgivning av stämning i brottmål.

30 kap.
13 §

Om rätten finnér all en dom eller
ett beslut innehåller någon uppenbar
oriktighet till följd av rättens
eller någon annans skrivfel, räknefel
eller liknande förbiseende, får
rätten besluta om rättelse.

Har den dömde lämnat oriktiga
uppgifter om sitt namn eller personnummer
utan att detta avslöjats under
rättegången, får rätten på åklagarens
begäran besluta om rättelse
av sitt avgörande.

Innan beslut om rättelse eller
komplettering fattas, skall parterna
ha fått tillfälle att yttra sig, om det
inte är uppenbari obehövligt. Beslutet
skall om möjligt antecknas på
varje exemplar av det avgörande
som rättats.

31 kap.

1§7

Dömes i mål, vari åklagare för
talan, den tilltalade för brottet, skall
han till statsverket återgälda vad
enligt rättens beslut av allmänna
medel utgått för hans inställelse vid

Döms den tilltalade för brottet i
ett mål där åklagaren för talan,
skall den tilltalade ersätta staten
vad som enligt rättens beslut betalats
av allmänna medel för hans in -

1989/90:JuU32

Bilaga

6 Senaste lydelse 1985:267.

7 Senaste lydelse 1983:920.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

rätten under förundersökningen,
till vittne eller sakkunnig eller eljest
för bevisning under förundersökningen
eller i rättegången samt i ersättning
till försvarare så ock statsverkets
kostnad för hans hämtande
till rätten. Den tilltalade vare dock
ej ersättningsskyldig för kostnad,
som icke skäligen varit påkallad för
utredningen, eller för kostnad, som
vållats genom vårdslöshet eller försummelse
av annan än den tilltalade,
hans ombud eller av honom utsedd
försvarare. Han vare ej heller i
annat fall än som sägs i 4 § första
stycket skyldig att betala mera än
som motsvarar det för honom gällande
maximibeloppet för rättshjälpsavgift
vid allmän rättshjälp
enligt rättshjälpslagen (1972:429).

ställelse vid rätten under förundersökningen,
för bevisning under förundersökningen
eller i rättegången
samt i ersättning till försvarare.
Han skall också ersätta staten för
kostnaden att hämta honom till rätten.

Ersättningsskyldigheten omfattar
dock inte kostnader, som inte skäligen
varit motiverade för utredningen,
eller kostnader, som vållats
genom vårdslöshet eller försummelse
av någon annan än den tilltalade,
hans ombud eller försvarare
som utsetts av honom.

Den tilltalade är inte i annat fall
än som sägs i 4 § första stycket skyldig
att betala mera än som motsvarar
det för honom gällande maximibeloppet
för rättshjälpsavgift vid
allmän rättshjälp enligt rättshjälpslagen
(1972:429). Har han haft offentlig
försvarare i målet, skall
maximibeloppet minskas med vad
han har betalat i rådgivningsavgift
till försvararen.

Om den tilltalade har haft offentlig
försvarare i målet, skall vid
tillämpning av första stycket sista
meningen hans maximibelopp för
rättshjälpsavgiften minskas med
vad han har betalat i rådgivningsavgift
till försvararen.

Vad den tilltalade enligt första
stycket skall återbetala får jämkas
eller efterges, om skäl härtill föreligger
med hänsyn till den tilltalades
brottslighet eller hans personliga
och ekonomiska förhållanden.

Vad den tilltalade skall betala får
jämkas eller efterges, om skäl härtill
föreligger med hänsyn till den
tilltalades brottslighet eller hans
personliga och ekonomiska förhållanden.

Om det belopp som den tilltalade skulle vara skyldig att ersätta understiger
en viss av regeringen fastställd gräns, skall ersättningsskyldighet inte
åläggas.

2 §8

Frikänns tilltalad i mål, vari åklagare
för talan, eller avvisas eller avskrivs
av åklagare väckt åtal, kan
rätten av allmänna medel tillerkänna
den tilltalade ersättning för hans
kostnad för försvarare, för rådgiv -

Frikänns den tilltalade i mål, där
åklagaren för talan, eller avvisas eller
avskrivs åtal som är väckt av
åklagaren, kan rätten besluta att
den tilltalade skall få ersättning av
allmänna medel för sina kostnader

1989/90:JuU32

Bilaga

* Senaste lydelse 1983:920.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

ning enligt rättshjälpslagen
(1972:429), för vittne eller sakkunnig
eller eljest för bevisning under
förundersökningen eller i rättegången
samt för delgivning och för
utskrift av protokoll eller annat dylikt,
såvitt kostnaden skäligen varit
påkallad för tillvaratagande av hans
rätt, sä ock för hans inställelse vid
rätten.

Ersättning /or tilltalads inställelse
utgår i enlighet med vad som gäller
för tilltalad som åtnjuter rättshjälp.

Finnes åklagare hava väckt åtal
utan skäl, må han förpliktas att ersätta
statsverket kostnad, som avses
i 1 §, sä ock till statsverket återgälda
vad enligt 2 § tillerkänts den tilltalade.

Har målsäganden utan skäl gjort
angivelse eller eljest föranlett åtalet,
må i den omfattning, som finnes
skälig, ersättningsskyldighet ock
åläggas honom.

för försvarare, för rådgivning enligt
rättshjälpslagen (1972:429), för bevisning
under förundersökningen
eller i rättegången samt för expeditionsavgifter,
om kostnaderna skäligen
varit motiverade för att den
tilltalade skulle kunna ta till vara
sin rätt.

Den tilltalade kan också få ersättning
för inställelse inför rätten. Sådan
ersättning utgår enligt vad som
gäller för en tilltalad som har rättshjälp.

Döms den tilltalade för brottet,
kan han få ersättning av allmänna
medel för sådana kostnader som avses
i första eller andra stycket och
som vållats honom genom fel eller
försummelse av åklagaren.

3§

Har målsäganden utan skäl gjort
angivelse eller på annat sätt föranlett
allmänt åtal, får han i den omfattning
som är skälig förpliktas att
ersätta staten kostnad, som avses i

1 §, och vad som enligt 2 § tillerkänts
den tilltalade.

4§

Har i mål, vari åklagare för talan,
den tilltalade genom att utebliva
från rätten eller ej iakttaga föreläggande,
som rätten meddelat, eller
genom påslående eller invändning,
som han insett eller bort inse sakna
fog, eller annorledes genom vårdslöshet
eller försummelse föranlett
uppskov i målet elter eljest vållat
kostnad för statsverket, vare han
skyldig att ersätta sådan kostnad,
huru rättegångskostnaden i övrigt
än skall bäras.

Vad nu sagts åge motsvarande
tillämpning, om åklagaren, målsäganden
eller offentlig försvarare

Om den tilltalade i ett mål, där
åklagaren för talan, genom att utebli
från rätten eller inte följa ett föreläggande,
som rätten meddelat,
eller genom påståenden eller invändningar,
som han insett eller
bort inse sakna fog, eller på annat
sätt genom vårdslöshet eller försummelse
vållat kostnader för staten,
är han skyldig att ersätta sådana
kostnader oavsett hur ansvaret
för rättegångskostnaderna i övrigt
skall fördelas.

Om målsäganden eller en offentlig
försvarare genom vårdslöshet eller
försummelse vållat kostnader

1989/90:JuU32

Bilaga

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

genom vårdslöshet eller forsum- för staten eller den tilltalade, är han

melse vållat kostnad för statsverket skyldig att ersätta dessa kostnader.

eller den tilltalade.

5§

Skall enskild part enligt detta kapitel
helt eller delvis ersätta rättegångskostnad
och finnes ställföreträdare
för parten eller partens ombud
eller biträde eller av honom utsedd
försvarare hava genom åtgärd,
som avses i 3 § andra stycket, eller
genom vårdslöshet eller försummelse,
som sägs i 4 §, vållat sådan
kostnad, äge rätten, även om yrkande
därom ej framställts, förplikta
honom att jämte parten ersätta
kostnaden.

4 §, vållat sådan kostnad, äge rätten,
även om yrkande därom ej
framställts, förplikta honom att
jämte parten ersätta kostnaden.

6§"

Dömas flera för medverkan till
samma brott eller för brott, som
äga samband med varandra, eller
skola flera målsägande eller åklagaren
och målsäganden ersätta rättegångskostnad,
svare de för kostnaden
en för alla och alla för en. 1 den
mån kostnad hänför sig till del av
målet, som angår allenast någon av
dem, eller ock någon orsakat kostnad
genom vårdslöshet eller försummelse,
som avses i 4 §, skall
dock denna kostnad gäldas av honom
ensam.

Är någon enligt 5 § skyldig att jämte part ersätta kostnad, svare de en för
båda och båda för en.

Dömas flera för medverkan till
samma brott eller för brott, som
äga samband med varandra, eller
skola flera målsägande ersätta
rättegångskostnad, svare de för
kostnaden en för alla och alla för
en. I den mån kostnad hänför sig
till del av målet, som angår allenast
någon av dem, eller ock någon orsakat
kostnad genom vårdslöshet eller
försummelse, som avses i 4 §,
skall dock denna kostnad gäldas av
honom ensam.

10 §'°

Fullföljes mål från lägre rätt,
skall skyldigheten att ersätta rättegångskostnad
i högre rätt bestämmas
med hänsyn till rättegången
därstädes. Högre rätts dom skall
anses som fallande, allenast då den
tilltalade dömes till påföljd, som är
att anse såsom svårare än den, vartill
lägre rätt dömt, eller, om han
frikänts av lägre rätt, finnes hava
begått brottet eller av honom full -

Fullföljes mål från lägre rätt,
skall skyldigheten att ersätta rättegångskostnad
i högre rätt bestämmas
med hänsyn till rättegången
därstädes. Högre rätts dom skall
anses som fällande, allenast då den
tilltalade dömes till påföljd, som är
att anse såsom svårare än den, vartill
lägre rätt dömt, eller, om han
frikänts av lägre rätt, finnes hav?
begått brottet eller av honom full -

1989/90:JuU32

Bilaga

’ Senaste lydelse 1948:453.

10 Senaste lydelse 1964:166.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

följd talan ej föranleder ändring i
lägre rätts dom. Stadgandet i 3 §
skall avse det fall, att i högre rätt
talan utan skäl fullföljts av åklaga -

ren.

följd talan ej föranleder ändring i
lägre rätts dom. Stadgandet i 3 §
skall avse det fall, att målsäganden
utan skäl föranlett att talan fullföljts
av åklagaren.

Om kostnad i högre rätt i mål angående fråga, som dit fullföljts särskilt,
äge vad i detta kapitel stadgas om mål, som väckts vid lägre rätt, motsvarande
tillämpning.

Återförvisas mål, skall frågan om kostnaden i den högre rätten prövas i
samband med målet efter dess återupptagande.

11 §"

Om rättegångskostnad i mål, vari allenast målsägande för talan, gälle i
tillämpliga delar vad i 18 kap. är stadgat.

I fråga om den tilltalades skyldig- I fråga om den tilltalades skyldighet
att ersätta staten kostnad för het att ersätta staten kostnad för

offentlig försvarare och för annan offentlig försvarare och för annan

rättshjälp åt honom själv tillämpas rättshjälp åt honom själv tillämpas

dock 1 § första stycket sista mening- dock 1 § andra och tredje styckena

en samt andra och tredje styckena detta kapitel,
detta kapitel.

1 fråga om skyldighet för målsägande att i mål, vari han biträtt allmänt
åtal eller eljest fört talan jämte åklagaren eller denne fört talan för målsäganden,
ersätta rättegångskostnad och om hans rätt till ersättning för
sådan kostnad gälle, utöver bestämmelserna i 3 och 4 §§, vad i 18 kap. 12 §
är stadgat.

48 kap.
12 a §12

Finner åklagaren att ett strafföreläggande,
som har godkänts, till
följd av skrivfel, felräkning eller annat
liknande förbiseende innehåller
en uppenbar oriktighet, skall han,
sedan den som har godkänt föreläggandet
har beretts tillfälle att yttra
sig, besluta om rättelse av föreläggandet.

Om åklagaren finnér att ett
strafföreläggande, som har godkänts,
innehåller en uppenbar oriktighet
till följd av åklagarens eller
någon annans skrivfel, räknefel eller
liknande förbiseende, skall han,
sedan den som har godkänt föreläggandet
har getts tillfälle att yttra sig,
besluta om rättelse av föreläggandet.

Rättelse får inte göras, om den som har godkänt föreläggandet motsätter
sig det.

En rättelse får inte innebära att straffet höjs.

49 kap.
lag

När en tingsrätt meddelar dom i
fall som avses i 17 kap. 5 § andra

1989/90:JuU32

Bilaga

11 Senaste lydelse 1983:920.

13 Senaste lydelse 1982:1123.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

stycket, bestämmer rätten med hänsyn
till omständigheterna om talan
mot domen skall Joras särskilt eller
endast i samband med talan mot
tingsrättens slutliga avgörande. Talan
förs genom vad.

12 §13

Talan mot tingsrättens dom eller beslut i mål som handlagts av en
lagfaren domare enligt 1 kap. 3 d § första stycket får inte prövas av
hovrätten i vidare mån än som framgår av 13 §, om inte hovrätten meddelat
parten prövningstillstånd.

Prövningstillstånd behövs inte vid talan mot beslut som rör någon
annan än en part eller en intervenient, beslut varigenom tingsrätten ogillat
jäv mot en domare, beslut angående utdömande av förelagt vite eller om
ansvar för en rättegångsförseelse eller beslut varigenom en missnöjesanmälan
eller en ansökan om återvinning eller en vade- eller besvärstalan
avvisats.

I fråga om meddelade prövnings- I fråga om meddelade prövningstillstånd
skall 54 kap. 11 § andra tillstånd skall 54 kap. 11 § tredje

stycket och 13 § gälla i tillämpliga stycket och 13 § gälla i tillämpliga

delar. delar.

52 kap.

1 §><

Vill någon anföra besvär mot
underrätts beslut, skall han inom
två veckor från den d?g då beslutet
meddelades inkomma med besvärsinlaga
till underrätten. Om ett beslut
under rättegången inte har
meddelats vid sammanträde för
förhandling och det inte heller vid
något sådant sammanträde har tillkännagivits
när beslutet kommer
att meddelas, skall dock besvärstiden
räknas från den dag då klaganden
fick del av beslutet. Klagan
över beslut om någons häktande eller
kvarhållande i häkte eller om
åläggande av reseförbud eller i fråga,
som avses i 49 kap. 6 §, är inte
inskränkt till viss tid.

Om skyldighet att anmäla missnöje
med beslut, som avses i 49 kap.

3 § eller 4 § första stycket 1, 2, 3, 7,

8 eller 9, stadgas i nämnda kapitel.

Vill någon överklaga en tingsrätts
beslut, skall han ge in en besvärsinlaga
till tingsrätten. Inlagan skall
ha kommit in till rätten inom tre
veckor från den dag då beslutet
meddelades. Om ett beslut under
rättegången inte har meddelats vid
sammanträde för förhandling och
det inte heller vid något sådant
sammanträde har tillkännagivits
när beslutet kommer att meddelas,
skall dock besvärstiden räknas från
den dag då klaganden fick del av
beslutet. Klagan över beslut om någons
häktande eller kvarhållande i
häkte eller om åläggande av reseförbud
eller i fråga, som avses i 49
kap. 6 §, är inte inskränkt till viss
tid.

I 49 kap. finns bestämmelser om
att den, som vill överklaga ett beslut,
i vissa fall först skall anmäla
missnöje.

” Senaste lydelse 1989:656.
14 Senaste lydelse 1984: 131.

1989/90:JuU32

Bilaga

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

54 kap.

1 a §

När en hovrätt meddelar dom i
fall som avses i 17 kap. 5 § andra
stycket, bestämmer hovrätten med
hänsyn till omständigheterna om
talan mot domen skall föras särskilt
eller endast i samband med talan
mot hovrättens slutliga avgörande.
Talan förs genom ansökan om revision.

55 kap.

12 a §,s

Om högsta domstolen med tillämpning av bestämmelserna i 54 kap. 11
eller 11 a § har prövat en prejudikatfråga får domstolen, om ytterligare
prövning krävs, helt eller delvis grunda sitt avgörande av målet i övrigt på
hovrättens bedömning eller, med undanröjande av lägre rätts dom, återförvisa
målet till lägre rätt för fortsatt handläggning.

En prejudikatfråga får avgöras En prejudikatfråga får avgöras
genom dom. genom dom även i andra fall än

som avses i 17 kap. 5 § andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990. Äldre bestämmelser gäller dock

1. i fråga om fullföljd av talan mot särskild dom enligt 17 kap. 5 § som
har meddelats före ikraftträdandet,

2. i fråga om tid för besvär över beslut som meddelats före ikraftträdandet,

3. i fråga om lägre rätts skyldighet att pröva om talan mot avgörande
som meddelats före ikraftträdandet fullföljts på föreskrivet sätt.

Har i mål som avses i 1 kap. 7 § äldre lydelsen talan före ikraftträdandet
väckts vid viss tingsrätt som sägs där, behåller tingsrätten sin behörighet
att handlägga målet.

1989/90:JuU32

Bilaga

15 Senaste lydelse 1989:352.

2 Förslag till 1989/90:JuU32

Lag om ändring i föräldrabalken Bilaga

Härigenom föreskrivs att 20 kap. 9 § föräldrabalken1 skall upphöra att
gälla vid utgången av juni 1990.

1 Senaste lydelse 1981:26.

3 Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs att 19 kap. 17 § jordabalken1 skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

19 kap.
17 §

Om införing i fastighetsboken eller
tomträttsboken finnes innehålla
uppenbar oriktighet till följd av inskrivningsmyndighetens
eller någon
annans skrivfel eller liknande förbiseende,
skall införingen rättas. Kan
rättelse bli till förfång för ägare eller
innehavare av panträtt eller innehavare
av rättighet, för vilken inskrivning
är beviljad eller sökt,
skall det inbördes företrädet mellan
berörda förvärv bestämmas efter
vad som finnes skäligt. Tillfälle att
yttra sig skall lämnas part som beröres,
om han är känd, samt myndighet
som avses i 18 kap. 5 § första
stycket.

Beslut i ärende som avses i första stycket meddelas genom införing i
fastighetsboken eller tomträttsboken. Skälen för beslutet skall antecknas i
akten.

Om införing i fastighetsboken eller
tomträttsboken finnes innehålla
uppenbar oriktighet till följd av
skrivfel eller annat dylikt förbiseende,
skall införingen rättas. Kan rättelse
bli till förfång för ägare eller
innehavare av panträtt eller innehavare
av rättighet, för vilken inskrivning
är beviljad eller sökt,
skall det inbördes företrädet mellan
berörda förvärv bestämmas efter
vad som finnes skäligt. Tillfälle att
yttra sig skall lämnas part som beröres,
om han är känd, samt myndighet
som avses i 18 kap. 5 § första
stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

1989/90: JuU32

Bilaga

1 Balken omtryckt 1971:1209.

4 Förslag till

Lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1)

1989/90:JuU32

Bilaga

Härigenom föreskrivs att 39 § sjölagen (1891:35 s. I)1 skall ha följande
lydelse.

Föreslagen lydelse
39 §

Nuvarande lydelse

Om införing i skepps- eller
skeppsbyggnadsregistret finnes innehålla
uppenbar oriktighet till
följd av skrivfel eller annat dylikt
förbiseende, skall införingen rättas.
Vad som nu sagts har motsvarande
tillämpning på uppenbar oriktighet

i registret till följd av tekniskt fel.
Kan rättelse bli till förfång för ägare
eller för innehavare av pantbrev på
grund av inteckning, skall det inbördes
företrädet mellan berörda
förvärv bestämmas efter vad som
finnes skäligt. Tillfälle att yttra sig
skall lämnas part som beröres, om
han är känd, samt myndighet som
avses i 372 §.

Om införing i skepps- eller
skeppsbyggnadsregistret finnes innehålla
någon uppenbar oriktighet
till följd av registermyndighetens eller
någon annans skrivfel eller liknande
förbiseende, skall införingen
rättas. Vad som nu sagts har motsvarande
tillämpning på uppenbar
oriktighet i registret till följd av tekniskt
fel. Kan rättelse bli till förfång
för ägare eller för innehavare av
pantbrev på grund av inteckning,
skall det inbördes företrädet mellan
berörda förvärv bestämmas efter
vad som finnes skäligt. Tillfälle att
yttra sig skall lämnas part som beröres,
om han är känd, samt myndighet
som avses i 372 §.

Beslut om rättelse meddelas genom införing i registret. Skälen för beslutet
antecknas i dagboken eller akten. 1 stället för bevis eller handling, som
utfärdats i enlighet med den tidigare införingen, skall ny sådan handling
utfärdas. Den tidigare handlingen skall återfordras, göras obrukbar och
behållas av registermyndigheten. Den som innehar handlingen är skyldig
att ingiva den för detta ändamål. 1 föreläggande att fullgöra sådan skyldighet
får vite utsättas.

Talan mot beslut om rättelse får föras även av myndighet som avses i
372 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

1 Lagen omtryckt 1985: 176.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1946:804) om införande av nya
rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 20 § lagen (1946:804) om införande av nya
rättegångsbalken skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1990.

Äldre föreskrifter gäller fortfarande

1. i fråga om påföljd för parts utevaro, om parten före ikraftträdandet
kallats till förhandling, och

2. i fråga om ordningen för målets fullföljd i högre rätt, om det avgörande
mot vilket talan fullföljts har meddelats före ikraftträdandet.

1989/90:JuU32

Bilaga

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av
domstolsärenden

Härigenom föreskrivs att i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden
skall införas två nya paragrafer, 9 a och 9 b § §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 a§

Finner en tingsrätt att ett beslut,
som den har meddelat som första
instans, är uppenbart oriktigt på
grund av nya omständigheter eller
av någon annan anledning, skall
rätten ändra beslutet, om det kan
ske snabbt och enkelt och utan att
det blir till nackdel för någon enskild
part (omprövning).

Skyldigheten gäller även om beslutet
överklagas. Skyldigheten gäller
dock inte, om tingsrätten har
överlämnat handlingarna i ärendet
till en högre instans eller om det i
annat fall finns särskilda skäl mot
att rätten ändrar sitt beslut.

En part har inte rätt att få beslutet
omprövat, om han begär omprövning
sedan tiden för överklagande
av beslutet har gått ut.

9b§

Ett överklagande av en tingsrätts
beslut förfaller, om rätten själv ändrar
beslutet så som klaganden begär.
Iså fall tillämpas inte 52 kap. 2
och 4 §§ rättegångsbalken.

Ändrar rätten beslutet på annat
sätt än klaganden begär, skall överklagandet
anses omfatta det nya beslutet,
om inte avvisning skall ske
enligt 52 kap. 2 § rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

Äldre bestämmelser gäller i fråga om ändring av beslut som meddelats
före ikraftträdandet.

1989/90:JuU32

Bilaga

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1949:164) med vissa bestämmelser
om rättegången i tryckfrihetsmål

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1949:164) med vissa bestämmelser
om rättegången i tryckfrihetsmål1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

I mål angående ansvar på grund av tryckfrihetsbrott skall rätten vid
förberedande behandling så snart ske kan utreda huruvida den tilltalade
enligt 8 kap. tryckfrihetsförordningen är ansvarig för skriften samt, om så
erfordras, meddela beslut därom.

Vid beredande av tryckfrihets- Vid beredande av tryckfrihetsmål,
vari talan föres om ansvar, må mål, vari talan föres om ansvar, må

rätten, även då fråga är om allmänt rätten, även då fråga är om allmänt

åtal, höra part eller annan så ock åtal, höra part eller annan så ock

meddela beslut i fråga om målets meddela beslut i fråga om målets

avvisande. För behandling av fråga avvisande. För behandling av fråga

som avses i första stycket må hu- som avses i första stycket må huvudförhandling
utsättas; vid sådan vudförhandling utsättas; vid sådan

förhandling eller vid huvudför- förhandling eller vid huvudförhandling,
som eljest utsättes ehuru handling, som eljest utsättes ehuru

målet i övrigt ej är berett till huvud- målet i övrigt ej är berett till huvudförhandling,
skall rätten bestå av förhandling, skall rätten bestå av

tre eller fyra lagfarna domare. tre lagfarna domare.

Om särskild talan mot beslut, varigenom rätten ogillat invändning av
tilltalad att han enligt 8 kap. tryckfrihetsförordningen icke är ansvarig för
skriften, gälle vad i rättegångsbalken är stadgat angående invändning om
rättegångshinder.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

1989/90:JuU32

Bilaga

1 Lagen omtryckt 1977:1017.

8 Förslag till

Lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

Härigenom föreskrivs att 15 kap. 2 § och 17 kap 1 § fastighetsbildningslagen
(1970:988)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 kap.

2 §2

Fastighetsbildningsmyndighetens beslut skall överklagas särskilt, om
myndigheten

1. avvisat ansökan om fastighetsbildning eller fastighetsbestämning eller
avvisat ombud eller biträde,

2. ogillat jäv mot förrättningsman,

3. beslutat i fråga om förskott enligt 5 kap. 30 § fjärde stycket eller
tidpunkt för rättighetshavares skyldighet att avträda mark enligt 5 kap.

30 b §,

4. beslutat i fråga om ersättning till sakkunnig eller syssloman eller till
sådan skadelidande som avses i 4 kap. 38 §,

5. beslutat i fråga om rättelse av förrättningsbeslut, karta eller annan
handling,

6. beslutat att gemensamt arbete skall utföras enligt denna lag eller att
fråga om sådant arbete skall prövas enligt annan lagstiftning,

7. beslutat enligt 9 kap. 3 § om fördelning av kostnader för gemensamt
arbete eller enligt 9 kap. 4 § om utdebitering av sådana kostnader,

8. beslutat att syssloman som fått i uppdrag att ombesörja gemensamt
arbete skall skiljas från uppdraget,

9. avvisat överklagande.

Skrivelsen med överklagande en- Skrivelsen med överklagande enligt
denna paragraf skall ges in till ligt denna paragraf skall ges in till

fastighetsbildningsmyndigheten fastighetsbildningsmyndigheten

inom två veckor från den dag då inom tre veckor från den dag då

beslutet meddelades. Överklagande beslutet meddelades. Överklagande

får göras av sakägare. Beslut som får göras av sakägare. Beslut som

avses i 1,4,5 och 8 får överklagas avses i 1,4,5 och 8 får överklagas

även av annan som beslutet rör. även av annan som beslutet rör.

17 kap.

1§3

Fastighetsdomstols utslag eller Fastighetsdomstols utslag eller

beslut får, om inte annat är före- beslut får, om inte annat är föreskrivet,
överklagas till hovrätten. skrivet, överklagas till hovrätten.

Skrivelsen med överklagandet skall Skrivelsen med överklagandet skall

ges in till fastighetsdomstolen. 1 ges in till fastighetsdomstolen. 1

stället för den i 52 kap. 1 § rätte- stället för den i 52 kap. 1 § rättegångsbalken
föreskrivna tiden av gångsbalken föreskrivna tiden gäl två

veckor gäller en tid av fyra vec- ler en tid av fyra veckor,

kor.

1 Lagen omtryckt 1971: 1035

2 Senaste lydelse 1989:724.

5 Senaste lydelse 1989:724.

1989/90:JuU32

Bilaga

Överklagande får göras av sakägare och annan enskild part samt av
sådan företrädare för allmänt intresse som kunnat föra talan i frågan vid
fastighetsdomstolen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990. Äldre föreskrifter gäller dock i
fråga om tid för besvär över beslut som meddelats före ikraftträdandet.

1989/90:JuU32

Bilaga

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 20 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 §'

Valbar till nämndeman i kammarrätt och länsrätt är svensk medborgare,
som är kyrkobokförd i länet och som inte är underårig eller har förvaltare
enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.

Tjänsteman vid allmän förvalt- Tjänsteman vid domstol, länsstyningsdomstol,
länsstyrelse, läns- reise, länsskattemyndighet eller un skattemyndighet

eller under läns- der länsstyrelse eller länsskatte styrelse

eller länsskattemyndighet myndighet lydande myndighet, lag lydande

myndighet, lagfaren dorna- faren domare, åklagare, polisman

re, åklagare, polisman eller advokat eller advokat eller annan som har

eller annan som har till yrke att föra till yrke att föra andras talan inför

andras talan inför rätta får inte vara rätta får inte vara nämndeman,

nämndeman.

Nämndeman i länsrätt får inte samtidigt vara nämndeman i kammarrätt.

Den som har fyllt sextio år eller uppger något giltigt hinder är inte
skyldig att ta emot uppdrag som nämndeman. Den som har avgått som
nämndeman är inte skyldig att ta emot nytt uppdrag förrän efter tre år.

Rätten prövar självmant den valdes behörighet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990. I fråga om nämndemän som
valts före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser.

1989/90:JuU32

Bilaga

' Senaste lydelse 1988:1329.

10 Förslag till

Lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)

Härigenom föreskrivs att 32 och 50 §§ förvaltningsprocesslagen
(1971:291) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Beslut, som innehåller någon uppenbar
oriktighet till följd av domstolens
eller någon annans skrivfel,
räknefel eller liknande förbiseende,
får rättas av domstolen.

Har domstolen av förbiseende
underlåtit att fatta ett beslut som
skulle ha meddelats i samband med
ett avgörande, får domstolen komplettera
sitt avgörande i det hänseendet
inom två veckor frän det att
avgörandet meddelades.

Om det inte är obehövligt, skall
parterna få tillfälle att yttra sig innan
rättelse eller komplettering
sker.

50 §'

Behärskar part, vittne eller annan som skall höras inför rätten ej svenska
språket eller är han allvarligt hörsel- eller talskadad, skall rätten vid behov
anlita tolk. Rätten får även i annat fall vid behov anlita tolk.

Första stycket skall tillämpas även i fråga om överföring från punktskrift
till vanlig skrift eller omvänt.

Som tolk får ej anlitas den vars
tilljörlitlighet kan anses förringad
på grund av hans ställning till någon
som för talan i målet eller på
grund av annan därmed jämförlig
omständighet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

Beslut, som till följd av skrivfel,
räknefel eller annat sådant förbiseende
innehåller uppenbar oriktighet,
får rättas av domstolen. Om det
ej är obehövligt, skall tilljälle lämnas
part alt yttra sig innan rättelse
sker.

1989/90:JuU32

Bilaga

' Senaste lydelse 1987: 748.

11 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978:28) om försäkringsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1978:28) om försäkringsdomstolar
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

9 §'

Valbar till nämndeman i försäkringsrätt
är varje svensk medborgare,
som är kyrkobokförd i länet och
inte är underårig eller har förvaltare
enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.
Den som är tjänsteman i allmän
försäkringskassa eller ledamot av
socialförsäkringsnämnd, tjänsteman
vid lokal skattemyndighet eller
riksförsäkringsverket, lagfaren
domare, annan ledamot eller tjänsteman
i försäkringsdomstol, åklagare,
advokat eller annan som har till
yrke att föra andras talan inför rätta
får inte vara nämndeman.

Föreslagen lydelse

Valbar till nämndeman i försäkringsrätt
är varje svensk medborgare,
som är kyrkobokförd i länet och
inte är underårig eller har förvaltare
enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.
Den som är tjänsteman i allmän
försäkringskassa eller ledamot av
socialförsäkringsnämnd, tjänsteman
vid lokal skattemyndighet eller
riksförsäkringsverket, lagfaren
domare, annan ledamot i försäkringsdomstol,
tjänsteman vid domstol,
åklagare, advokat eller annan
som har till yrke att föra andras
talan inför rätta får inte vara nämndeman.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990. I fråga om nämndemän som
valts före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser.

1989/90: JuU32

Bilaga

1 Senaste lydelse 1988: 1330.

12 Förslag till

Lag om ändring i vattenlagen (1983:291)

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 37 § samt 13 kap. 56 och 65 §§ vattenlagen
(1983:291) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 kap.

37 §

Förrättningsmannens beslut överklagas särskilt, om förrättningsmannen
har

1. ogillat jäv enligt 7 §,

2. beslutat angående ersättning till sakkunnig eller tolk,

3. beslutat angående ersättning enligt 24 § tredje stycket,

4. beslutat angående rättelse enligt 35 §.

Överklagande enligt första styc- Överklagande enligt första stycket
sker genom besvär som skall ges ket sker genom besvär som skall ges

in till vattendomstolen inom två in till vattendomstolen inom tre

veckor från den dag då beslutet veckor från den dag då beslutet

meddelades. meddelades.

Ett beslut att godta en invändning om jäv får inte överklagas.

Den som menar att förrättningen onödigt uppehålls genom ett beslut av
förrättningsmannen får överklaga beslutet genom besvär hos vattendomstolen.
Denna besvärsrätt är inte inskränkt till någon viss tid.

13 kap.

56 §

Har förrättningsmannens beslut Har förrättningsmannens beslut
inte överklagats på föreskrivet sätt inte överklagats inom rätt tid, skall

eller inom rätt tid, skall klagomålen klagomålen omedelbart avvisas av

omedelbart avvisas av vattendom- vattendomstolen. Har besvärsinla stolen.

Har besvärsinlagan före be- gan före besvärstidens utgång in svärstidens

utgång inkommit till kommit till förrättningsmannen,

förrättningsmannen, skall den om- skall den omständigheten att inla ständigheten

att inlagan först efter gan först efter utgången av nämnda

utgången av nämnda tid inkommit tid inkommit till domstolen inte

till domstolen inte föranleda att ta- föranleda att talan avvisas,

lan avvisas.

65 §■

Vattendomstolens domar eller Vattendomstolens domar eller
beslut får, om inte annat är före- beslut får, om inte annat är föreskrivet,
överklagas hos vattenöver- skrivet, överklagas hos vattenöver domstolen.

1 stället för de tider som domstolen. I stället för de tider som

föreskrivs i 50 kap. 1 och 2 §§ samt föreskrivs i 50 kap. 1 och 2 §§ rätte 52

kap. 1 § rättegångsbalken gäller gångsbalken gäller för vad fyra vec för

vad fyra veckor, för anslut- kor och för anslutningsvad två vec ningsvad

två veckor och för anfö- kor.

rande av besvär tre veckor.

1989/90:JuU32

Bilaga

1 Senaste lydelse 1987: 758.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990. Äldre föreskrifter gäller dock

1. i fråga om tid för besvär över beslut som meddelats före ikraftträdandet,
och

2. i fråga om skyldighet att pröva om talan mot avgörande som meddelats
före ikraftträdandet fullföljts på föreskrivet sätt.

1989/90: JuU32

Bilaga

13 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:649) om företagshypotek

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 22 § lagen (1984:649) om företagshypotek
skall ha följande lydelse.

Föreslagen lydelse

4 kap.

22 §

Nuvarande lydelse

En införing i företagsinteckningsregistret
skall rättas, om införingen
innehåller en uppenbar oriktighet
till följd av skrivfel, något annat
liknande förbiseende eller något
tekniskt fel. Det inbördes företrädet
mellan inteckningar som berörs
av en rättelse skall bestämmas efter
vad som är skäligt, om rättelsen
kan skada näringsidkaren eller någon
innehavare av företagshypoteksbrev.

En införing i företagsinteckningsregistret
skal! rättas, om införingen
innehåller någon uppenbar oriktighet
till följd av inskrivningsmyndighetens
eller någon annans skrivfel
eller liknande förbiseende eller till
följd av något tekniskt fel. Det inbördes
företrädet mellan inteckningar
som berörs av en rättelse
skall bestämmas efter vad som är
skäligt, om rättelsen kan skada näringsidkaren
eller någon innehavare
av företagshypoteksbrev.

Tillfälle att yttra sig skall lämnas den vars rätt berörs, om han är känd,
samt den myndighet som avses i 5 kap. 3 §.

En anteckning om ärendet skall göras i registret, om inte beslut meddelas
samma dag som ärendet har tagits upp.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

1989/90: JuU3 2

Bilaga

14 Förslag till

Lag om ändring i förvaltningslagen (1986:223)

1989/90:JuU32

Bilaga

Härigenom föreskrivs att 26 § förvaltningslagen (1986:223) skall ha
följande lydelse.

Föreslagen lydelse
26 §

Nuvarande lydelse

Ett beslut som till följd av skrivfel,
räknefel eller något annat sådant
förbiseende innehåller en uppenbar
oriktighet får rättas av den
myndighet som har meddelat beslutet.
Innan rättelse sker skall myndigheten
ge den som är part tillfälle
att yttra sig, om ärendet avser myndighetsutövning
mot någon enskild
och åtgärden inte är obehövlig.

Ett beslut som innehåller en uppenbar
oriktighet till följd av myndighetens
eller någon annans skrivfel,
räknefel eller liknande förbiseende,
får rättas av den myndighet
som har meddelat beslutet. Innan
rättelse sker skall myndigheten ge
den som är part tillfälle att yttra sig,
om ärendet avser myndighetsutövning
mot någon enskild och åtgärden
inte är obehövlig.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

gotab 96671, Stockholm 1990