Justitieutskottets betänkande
1989/90:JuU31

Summarisk process

1989/90

JuU31

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet ett regeringsförslag om en ny
summarisk process. Förslaget innebär att lagen om lagsökning och
betalningsföreläggande samt handräckningslagen upphävs och ersätts
med en lag om betalningsföreläggande och handräckning. Handläggningen
av den nya summariska processen flyttas från tingsrätterna till
kronofogdemyndigheterna. I betänkandet behandlas också fem motioner.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker bifall till motionerna.

Propositionen

I proposition 1989/90:85 har regeringen (justitiedepartementet) efter
hörande av lagrådet föreslagit riksdagen att anta genom propositionen
framlagda förslag till

1. lag om betalningsföreläggande och handräckning,

2. lag om ändring i rättegångsbalken samt

3. lag om ändring i utsökningsbalken.

Propositionens huvudsakliga innehåll redovisas på s. 15.

I samband med propositionen behandlar utskottet fyra med anledning
av propositionen väckta motioner samt ett yrkande i en under
den allmänna motionstiden i år väckt motion. Motionsyrkandena
redovisas på s. 14.

I ärendet har utskottet inhämtat yttrande från lagutskottet
(1989/90:LU3y) vilket fogas som bilaga till detta betänkande.

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

1 Riksdagen 1989190. 7 sami. Nr 31

Propositionens lagförslag
1 Förslag till
Lag om betalningsföreläggande och handräckning

Härigenom föreskrivs följande.

Tillämpningsområde

1 § Ett yrkande om att någon skall åläggas att fullgöra en förpliktelse får
prövas av kronofogdemyndigheten enligt denna lag. Yrkandet kan avse
betalningsföreläggande, vanlig handräckning eller särskild handräckning.

2 § En ansökan om betalningsföreläggande får avse åläggande för svaranden
att betala en penningfordran som är förfallen till betalning, om förlikning
är tillåten i saken.

Den som har en fordran som avses i första stycket, för vilken panträtt i
fast egendom, skepp eller skeppsbygge eller företagshypotek har upplåtits
skriftligen, kan i en ansökan om betalningsföreläggande begära att betalningen
skall fastställas att utgå ur den egendom i vilken panträtten eller
företagshypoteket gäller. Så kan också den göra, som för fordringen har
inteckning i luftfartyg eller reservdelar till luftfartyg.

3 § En ansökan om vanlig handräckning får, om förlikning är tillåten i
saken, avse åläggande för

1. en tidigare ägare eller nyttjanderättshavare att flytta från fast egendom,
bostadslägenhet eller annat utrymme i byggnad när besittningsrätten
har upphört (avhysning),

2. svaranden att fullgöra något annat än betalning, om tidpunkten för
fullgörelse har inträtt.

4 § En ansökan om särskild handräckning får avse åläggande för svaranden
att

1. vidta rättelse när sökandens besittning har egenmäktigt rubbats eller
annan olovlig åtgärd har vidtagits beträffande fast eller lös egendom eller
utövningen av sökandens rätt till viss egendom på annat sätt olovligen
hindras,

2. vidta eller tåla en åtgärd när särskild handräckning får ske enligt
föreskrift i lag.

Särskild handräckning enligt första stycket 1 får inte avse avhysning i
fall som anges i 3 § 1.

5 § Om enligt någon särskild föreskrift en tvist angående en förpliktelse
skall tas upp av en annan myndighet än tingsrätt, kan saken prövas enligt
denna lag endast om det finns bestämmelser som medger sådan prövning.
Vad som sägs i denna lag om tingsrätt skall i sådana fall i stället gälla den
andra myndigheten.

Behörig myndighet

6 § Ansökan skall göras hos kronofogdemyndigheten i det län där svaranden
har sitt hemvist. Som hemvist anses därvid den ort där han är bosatt
samt, beträffande dödsbo, den ort där den döde senast var bosatt och,

1989/90:JuU31

beträffande annan juridisk person, den ort som enligt 10 kap. rättegångsbalken
grundar domstols behörighet i tvistemål i allmänhet.

Ansökan får också göras hos kronofogdemyndigheten i det län där
egendom som tillhör svaranden finns eller där verkställighet annars lämpligen
kan ske.

Ansökan mot flera svarande får göras hos den kronofogdemyndighet
som enligt första eller andra stycket är behörig i fråga om någon av dem,
om ansökningen beträffande var och en stöder sig på väsentligen samma
grund.

7 § Kronofogdemyndigheten prövar självmant sin behörighet. Sökandens
uppgifter om de omständigheter som gör myndigheten behörig skall
godtas, om det inte finns anledning att anta att de är oriktiga.

8 § Har ansökan gjorts hos en kronofogdemyndighet som inte är behörig,
skall målet genast överlämnas till en kronofogdemyndighet som enligt vad
handlingarna visar är behörig. Även om den myndighet där ansökan gjorts
är behörig, får målet överlämnas till annan behörig kronofogdemyndighet,
om det inte utan avsevärd olägenhet kan handläggas vid den första myndigheten
eller om det av andra skäl är uppenbart att ett överlämnande
skulle främja målets handläggning. Ansökan anses gjord när den kom in
till den första myndigheten.

Ansökan

9 § Ansökan skall göras skriftligen. Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får dock föreskriva undantag från kravet på skriftlighet.

10 § Sökanden skall i ansökningen ange sitt yrkande och grunden för det.

11 § I en ansökan om betalningsföreläggande skall anges fordringens
belopp, förfallodagen och den ränta som begärs.

Begär sökanden dröjsmålsränta på huvudfordringen, behöver grunden
för ränteyrkandet anges endast om det avser högre ränta än som följer av
räntelagen (1975:635). Framgår det inte av ansökningen från vilken dag
räntan yrkas, skall yrkandet anses gälla ränta från den dag då ansökningen
delges svaranden.

12 § Till en ansökan om betalningsföreläggande, som avser fastställelse
till betalning ur viss egendom, skall sökanden foga pantförskrivning eller
annan handling, enligt vilken säkerheten upplåtits.

13 § En ansökan om betalningsföreläggande får även innefatta en ansökan
om vanlig handräckning, om yrkandena stöder sig på väsentligen
samma grund.

14 § Avser en ansökan om vanlig handräckning avhysning på grund av
att nyttjanderätten har förverkats, skall sökanden utöver vad som följer av

10 § närmare utveckla grunden för sitt yrkande.

15 § Om sökanden vill att en ansökan om handräckning skall handläggas
enligt reglerna för särskild handräckning, skall detta anges i eller på annat
sätt tydligt framgå av ansökningen.

1989/90:JuU31

Till en ansökan om särskild handräckning skall sökanden foga de skriftliga
bevis och andra handlingar som han åberopar.

16 § Om sökanden inte vill att ett kommande utslag i målet skall verkställas
eller om han har några särskilda yrkanden i fråga om verkställigheten,
skall han ange detta i ansökningen.

17 § Om sökanden begär ersättning för kostnader med anledning av
målet, skall han ange detta i ansökningen och samtidigt uppge vilka
kostnaderna är.

18 § Ansökningen skall innehålla uppgifter om parterna i den utsträckning
som anges i 33 kap. 1 § rättegångsbalken. I ansökningen skall vidare
anges de omständigheter som gör kronofogdemyndigheten behörig, om
inte detta framgår på annat sätt.

19 § En skriftlig ansökan skall vara undertecknad av sökanden eller hans
ombud och ges in till kronofogdemyndigheten i original och en kopia. De
handlingar som bifogas ansökningen skall ges in i två exemplar.

20 § Är ansökningen så bristfällig att den inte kan läggas till grund för
handläggning av målet, skall sökanden föreläggas att avhjälpa bristen.
Sådant föreläggande får sändas till sökanden med posten under hans i
målet uppgivna adress eller förmedlas på annat lämpligt sätt. Följer sökanden
inte föreläggandet, skall ansökningen avvisas. Sökanden skall upplysas
om detta i föreläggandet.

Första stycket skall också tillämpas, om kronofogdemyndigheten begär
att sökanden skall betala ansökningsavgiften i förskott.

21 § Ansökningen skall också avvisas, om den avser en åtgärd som inte
omfattas av denna lag eller om det finns något annat hinder mot att
ansökningen tas upp.

22 § Återkallar sökanden ansökningen, skall målet avskrivas.

Ogrundade eller obefogade anspråk

23 § Om det kan antas att sökandens yrkande i ett mål om betalningsföreläggande
eller vanlig handräckning är ogrundat eller obefogat, skall ansökningen
behandlas som om svaranden bestritt den.

Ett yrkande om ersättning för åtgärder som avses i 2 eller 3 § lagen
(1981:739) om ersättning för inkassokostnader m.m. skall alltid antas
vara ogrundat eller obefogat, i den mån ersättningen inte kan utgå enligt
den lagen.

24 § Om det i ett mål om särskild handräckning är uppenbart att sökandens
yrkande är ogrundat, skall ansökningen genast avslås.

Föreläggande för svaranden att yttra sig

25 § Tar kronofogdemyndigheten upp ansökningen, skall svaranden föreläggas
att till myndigheten yttra sig inom viss tid från det att ansökningen
delgavs honom. Tiden får inte utan särskilda skäl bestämmas till mer än
två veckor.

1989/90:JuU31

26 § Svaranden skall i föreläggandet upplysas om att målet kan komma
att avgöras även om han inte yttrar sig över ansökningen. Han skall också
uppmanas att, om han bestrider ansökningen, ange skälen för bestridandet.

Svaranden skall vidare uppmanas att lämna de uppgifter om sig som
avses i 33 kap. 1 § första —tredje styckena rättegångsbalken i den mån
uppgifterna i ansökningen är ofullständiga eller felaktiga. Om det behövs,
får svaranden föreläggas att vid vite lämna sådana uppgifter.

27 § Om sökanden begärt ersättning för sina kostnader i målet, skall
kronofogdemyndigheten i föreläggandet ange den kostnadsersättning som
svaranden kan åläggas att betala, om utslag meddelas i målet.

28 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
föreskrifter om vad föreläggandet ytterligare skall innehålla.

Delgivning av föreläggandet

29 § Föreläggandet skall tillsammans med en kopia av ansökningshandlingarna
delges svaranden i enlighet med vad som enligt rättegångsbalken
gäller för delgivning av stämning i tvistemål. 1 ett mål om betalningsföreläggande
eller vanlig handräckning får delgivning dock inte ske genom
kungörelse enligt 15 § delgivningslagen (1970:428).

30 § Har delgivning inte kunnat ske, skall kronofogdemyndigheten pröva
om försöken till delgivning skall fortsätta eller om sökanden skall erbjudas
att själv ombesöija delgivningen. Hänsyn skall därvid tas till det arbete
och den kostnad som dittills har lagts ned på delgivningen, förutsättningarna
för att fortsatta försök skall lyckas samt omständigheterna i övrigt.
Erbjudandet får sändas med posten till sökanden under hans i målet
uppgivna adress eller förmedlas på annat lämpligt sätt. Antar sökanden
erbjudandet, tillämpas 32 kap. 2 § rättegångsbalken. 1 annat fall skall
ansökningen avvisas.

Bestridande av ansökningen

31 § Om svaranden vill bestrida ansökningen, skall han göra det skriftligen.

32 § I ett mål om särskild handräckning skall svaranden till bestridandet
foga de skriftliga bevis och andra handlingar som han åberopar. Om
svaranden begär ersättning för sina kostnader, skall han ange detta i
bestridandet och samtidigt uppge vilka kostnaderna är.

överlämnande av mål om betalningsföreläggande eller vanlig handräckning
till tingsrätt

33 § Om svaranden i ett mål om betalningsföreläggande eller vanlig
handräckning bestrider ansökningen i rätt tid, skall sökanden genast
underrättas om det. Om sökanden vill vidhålla sitt yrkande, kan han
begära att målet eller, om bestridandet avser endast en del av yrkandet,
målet i den bestridda delen skall överlämnas till tingsrätt.

1989/90: JuU31

Underrättelse enligt första stycket skall innehålla upplysning om vad
som sägs där samt i 34, 35 och 37 §§ .

34 § Vill sökanden att målet skall överlämnas till tingsrätt, skall han
begära detta skriftligen. Hans begäran skall ha kommit in till kronofogdemyndigheten
inom tre veckor från den dag då underrättelsen sändes till
honom.

35 § I sin begäran om överlämnande skall sökanden ange de omständigheter
och bevis som han vill åberopa i rättegången vid tingsrätten. Han
skall samtidigt ge in de skriftliga bevis och andra handlingar som han
åberopar.

36 § Om sökanden har begärt överlämnande i rätt tid, skall kronofogdemyndigheten
överlämna målet till en tingsrätt som enligt vad handlingarna
visar är behörig att handlägga målet.

37 § Om sökanden inte i rätt tid har begärt att målet skall överlämnas till
tingsrätt, skall målet, eller den del av målet som svaranden har bestritt,
avskrivas.

Den fortsatta handläggningen av mål om särskild handräckning

38 § Om det behövs, skall sökanden få tillfälle att yttra sig över vad
svaranden har anfört i bestridandet. Begär sökanden ersättning för kostnader
som uppkommit efter ansökningen, skall han ange detta i ett sådant
yttrande.

Kronofogdemyndigheten får inte förordna om ytterligare skriftväxling i
målet.

39 § Sökanden skall styrka de omständigheter som han åberopar till stöd
för sin ansökan. Hans framställning av omständigheterna skall dock läggas
till grund för prövningen, i den mån framställningen har lämnats utan
invändning av svaranden och det inte är uppenbart att den är oriktig.

40 § En berättelse som någon har lämnat skriftligen med anledning av
handräckningsmålet får åberopas som bevis i målet.

41 § Om en ansökan inte bifalls till någon del, skall kronofogdemyndigheten
avslå ansökningen.

Utslag

42 § Har i mål om betalningsföreläggande eller vanlig handräckning svaranden
inte i rätt tid bestritt ansökningen, skall kronofogdemyndigheten
snarast meddela utslag i enlighet med ansökningen. Om svaranden har
bestritt endast en del av ansökningen, skall utslag meddelas i enlighet med
den obestridda delen av ansökningen.

I fall som avses i 2 § andra stycket skall i utslaget fastställas att fordringen
skall utgå med förmånsrätt i den pantsatta eller intecknade egendomen i
den omfattning som gäller enligt lag.

1989/90: JuU31

43 § I mål om särskild handräckning skall kronofogdemyndigheten meddela
utslag i enlighet med ansökningen i den mån denna är lagligen

grundad och de omständigheter som enligt 39 § skall läggas till grund för
prövningen utgör skäl för att bevilja åtgärden.

44 § Underrättelse om utslaget skall genast sändas till parterna. Om
utslaget skall verkställas utan särskild begäran från sökanden, skall underrättelsen
också innehålla upplysning om detta.

45 § Av 2 kap. 1 § utsökningsbalken följer att kronofogdemyndigheten
självmant verkställer utslaget, om inte sökanden har angett att verkställighet
inte skall ske.

Kostnader i målet

46 § Om utslag meddelas, skall kronofogdemyndigheten i utslaget ålägga
svaranden att ersätta sökandens kostnader i målet, om inte sökanden har
inlett förfarandet i onödan.

47 § Om en ansökan om särskild handräckning inte leder till något utslag,
kan kronofogdemyndigheten ålägga sökanden att ersätta svarandens
kostnader i målet, om det finns skäl för det.

48 § Regeringen får meddela föreskrifter om ersättning enligt 46 och

47 §§.

49 § Kronofogdemyndigheten prövar självmant storleken av parternas
yrkanden om kostnadsersättning enligt 46 och 47 §§ .

50 § Någon annan kostnadsersättning än den som följer av 46 — 48 §§ får
inte fastställas i målet hos kronofogdemyndigheten.

51 § Avvisas eller avskrivs en ansökan om betalningsföreläggande eller
vanlig handräckning av kronofogdemyndigheten, är sökanden skyldig att
betala skälig ersättning för svarandens kostnader i målet, om det finns
synnerliga skäl för det. Ett yrkande om sådan ersättning får dock inte
framställas i målet hos kronofogdemyndigheten.

Återvinning

52 § Är svaranden missnöjd med ett utslag i ett mål om betalningsföreläggande
eller vanlig handräckning, får han ansöka om återvinning.

53 § Återvinning skall sökas skriftligen. Ansökningen skall ha kommit in
till kronofogdemyndigheten inom en månad från dagen för utslaget.

54 § Har återvinning sökts i rätt tid, skall kronofogdemyndigheten överlämna
målet för fortsatt handläggning till en tingsrätt som enligt vad
handlingarna visar är behörig att handlägga målet. I annat fall skall kronofogdemyndigheten
avvisa ansökningen.

överklagande

55 § Den som är missnöjd med ett utslag i ett mål om särskild handräckning
får överklaga utslaget genom besvär till hovrätten inom tre veckor

1989/90:JuU31

från dagen för utslaget. Detsamma gäller om sökanden i ett mål om

betalningsföreläggande eller vanlig handräckning är missnöjd med ett utslag.

56 § Ett beslut varigenom ett mål har avgjorts på annat sätt än genom
utslag får överklagas genom besvär till hovrätten inom tre veckor från
dagen för beslutet. Beslut att överlämna ett mål till tingsrätt och avskrivningsbeslut
enligt 37 § får dock inte överklagas.

57 § Kronofogdemyndighetens beslut under handläggningen av ett mål
får inte överklagas särskilt. Beslut som avses i 63 § får dock överklagas
särskilt genom besvär till hovrätten inom tre veckor från dagen för beslutet.

58 § Vid överklagande av kronofogdemyndighetens utslag eller beslut
tillämpas 18 kap. 8—11 §§ utsökningsbalken.

övriga bestämmelser

59 § Avvisas ansökningen, skall kronofogdemyndigheten underrätta sökanden
om detta. Meddelar myndigheten något annat beslut som innebär
att målet avgörs eller ett beslut enligt 63 §, skall båda parterna underrättas
om beslutet, om det inte är uppenbart obehövligt.

60 § I mål som har överlämnats till tingsrätt med stöd av 36 § eller efter
ansökan om återvinning skall talan anses väckt när ansökan om betalningsföreläggande
eller handräckning kom in till kronofogdemyndigheten.
De av sökanden ingivna handlingarna skall anses som stämningsansökan.
Stämning i målet skall anses utfärdad när rätten förordnar om målets
handläggning. Har kronofogdemyndigheten meddelat utslag, skall detta
anses som tredskodom.

61 § Om en tingsrätt, som får ett mål från en kronofogdemyndighet eller
en annan tingsrätt, finnér att det inte framgår av handlingarna att tingsrätten
är behörig att handlägga målet, skall rätten överlämna målet till en
annan tingsrätt som kan vara behörig. Tingsrättens beslut om överlämnande
får inte överklagas.

62 § Om sökanden vill få till stånd kvarstad eller någon annan säkerhetsåtgärd
innan ett utslag kan verkställas, får han göra framställning om det
vid tingsrätt enligt bestämmelserna i 15 kap. rättegångsbalken.

63 § I mål om särskild handräckning får den sökta åtgärden beviljas
omedelbart, om sökanden yrkar det och gör sannolikt att saken inte tål
uppskov. Kronofogdemyndigheten skall ompröva ett sådant beslut så
snart som möjligt.

64 § Sedan tiden för återvinning löpt ut får ett utslag i mål om betalningsföreläggande
eller vanlig handräckning rättskraft i enlighet med vad som
gäller för en lagakraftvunnen tvistemålsdom.

65 § Ett utslag i ett mål om särskild handräckning hindrar inte att en part
väcker talan i fråga om det bakomliggande rättsförhållandet i den ordning
som är föreskriven för tvistemål i allmänhet.

1989/90:JuU31

66 § I den mån särskilda bestämmelser inte har meddelats i denna lag,
gäller i tillämpliga delar vad som är föreskrivet om utsökningsmål i 1 kap.

3 —5 §§ samt 2 kap. 6 — 9, 18 och 20 §§ utsökningsbalken.

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2. Genom lagen upphävs lagen (1946:808) om lagsökning och betalningsföreläggande
samt handräckningslagen (1981:847). Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om mål om lagsökning, betalningsföreläggande
och handräckning som kommit in till tingsrätt före ikraftträdandet.

3. Om en inteckningshandling som rör fast egendom, fartyg eller näringsverksamhet
vid ikraftträdandet utgör säkerhet för fordran, får ansökan
om betalning ur egendomen göras enligt 2 § andra stycket, även om
säkerhetsupplåtelsen inte gjorts skriftligen.

1989/90:JuU31

1* Riksdagen 1989190. 7 sami. Nr 31

2 Förslag till

1989/90: Ju U31

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken
dels att 44 kap. 10 § skall ha följande lydelse,

dels att det i balken skall införas två nya paragrafer, 18 kap. 3 a § och 44

kap. 7 b §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

18 kap.
3a§

Har den vinnande parten inlett
rättegången genom ansökan om
stämning trots att saken lika gärna
hade kunnat avgöras i mål enligt
lagen (1990:000) om betalningsföreläggande
och handräckning, är
hans rätt till ersättning för kostnader
begränsad till vad han hade kunnat
få i ett sådant mål.

Har käranden grundat sitt yrkande
på ett skriftligt fordringsbevis eller
på en skriftlig utfästelse som rör
annan fullgörelse än betalning, får
tredskodom meddelas även om svaranden
efter föreläggande att skriftligen
avge svaromål vid påföljd av
tredskodom uppfyllt vad som sägs i

7 a§ andra stycke! men inte förmått
visa sannolika skäl för sin inställning.

Första stycket gäller inte, om kärandens
yrkande grundas på ett ömsesidigt
förpliktande avtal och svaranden
gör invändning om vederla -

Tredskodom enligt första stycket
får inte meddelas om käranden
motsätter sig det.

44 kap.
7b§

get.

44 kap.

10 §’

Vid återvinning skall handlägg- Vid återvinning skall handläggningen
av målet, i den del återvin- ningen av målet, i den del återvinning
har sökts, fortsätta där den ning har sökts, fortsätta där den

slutade när frågan om tredskodom slutade när frågan om tredskodom

togs upp.

togs upp. Avser återvinningsansök -

1 Senaste lydelse 1987:747.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:JuU31

ningen en tredskodom som meddelats
med stöd av 7 b §, får sådan
tredskodom inte meddelas på nytt i
målet.

En part mot vilken tredskodom meddelas på nytt har inte rätt till
återvinning i målet.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

3 Förslag till

1989/90: JuU31

Lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 §, 3 kap. 11 och 12 §§, 8 kap. 4 § samt
rubriken närmast före 3 kap. 11 § utsökningsbalken skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

1§

Ansökan om verkställighet görs muntligen eller skriftligen.

Ansökningshandling skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden
eller hans ombud.

Utslag i mål om betalningsföreläggande
eller handräckning verkställs
självmant av kronofogdemyndigheten,
om inte sökanden i målet
har angelt att verkställighet inte
skall ske. Ansökan om verkställighet
anses gjord när utslaget meddelades.

3 kap.

Utslag och beslut i lagsöknings- Utslag och beslut i mål om betalmål
m. m. ningsföreläggande och handräck ning -

11 §

Utslag eller beslut i lagsökningsmål
varigenom betalningsskyldighet
har ålagts får verkställas genast,
om ej annat förordnas med anledning
av talan om återvinning eller
besvär. Utslag eller beslut i lagsökningsmål
i annat fall verkställs såsom
lagakraftägande dom, om ej
annat förordnas med anledning av
talan om återvinning eller besvär.

Bevis i mål om betalningsföreläggande
att utmätning får äga rum
verkställs såsom lagakraftägande
dom, om ej gäldenären har sökt
återvinning. Har återvinning sökts,
gäller vad som sägs i 6 § om underrätts
dom, om ej domstolen förordnar
att verkställighet ej får äga rum
tills vidare.

Utslag eller beslut i mål om betalningsföreläggande
eller handräckning
varigenom någon har ålagts
betalningsskyldighet får verkställas
genast, om inte något annat förordnas
med anledning av ansökan om
återvinning eller besvär. Har gäldenären
sökt återvinning eller överklagat,
tillämpas vad som sägs i 6§om
underrätts dom.

12 §

Utslag eller beslut i mål enligt Utslag i mål om handräckning
handräckningslagen (1981:847) verkställs, utom i fall som avses i

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90: JuU31

verkställs såsom lagakraftägande
dom, om ej annat förordnas med
anledning av talan om återvinning
eller besvär. I fråga om betalningsskyldighet
gäller dock att utslaget
eller beslutet får verkställas genast,
om ej annat förordnas med anledning
av talan om återvinning eller
besvär.

11 §, såsom lagakraftägande dom,
om inte något annat förordnas med
anledning av ansökan om återvinning
eller besvär.

8 kap.
4§

När utmätning har skett med
stöd av 3 kap. 6 §, får egendomen ej
säljas utan gäldenärens samtycke
förrän exekutionstiteln har vunnit
laga kraft. Motsvarande gäller, om
utmätning har skett på grund av bevis
i mål om betalningsföreläggande
att utmätning får äga rum och gäldenären
har sökt återvinning.

När utmätning har skett med
stöd av 3 kap. 6 §, får egendomen ej
säljas utan gäldenärens samtycke
förrän exekutionstiteln har vunnit
laga kraft. Detsamma gäller, när utmätning
har skett på grund av utslag
eller beslut i mål om betalningsföreläggande
eller handräckning
och gäldenären har sökt återvinning
eller överklagat.

Lös egendom som har betydande värde eller fast egendom får ej heller i
annat fall säljas utan gäldenärens samtycke, om ej exekutionstiteln har
vunnit laga kraft eller får verkställas såsom lagakraftägande dom.

Lös egendom som hastigt faller i värde eller kräver alltför kostsam vård
skall utan hinder av första eller andra stycket säljas så snart som möjligt.

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om utslag eller beslut som
meddelats enligt lagen (1946:808) om lagsökning och betalningsföreläggande
samt handräckningslagen (1981:847).

Motioner

1989/90: JuU31

Motioner väckta med anledning av proposition
1989/90:85

1989/90:Ju23 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att 21 § i den föreslagna
lagen får följande formulering:

21 §

Ansökningen skall också avvisas i följande fell:

-om den avser en åtgärd som inte omfattas av denna lag,

-om ansökan ingår i en myndighets ärende, där varken slutligt beslut
i ärendet, eller interimistiskt beslut om att inlämna ansökan föreligger,

-om ansökan inlämnats av ett inkassoföretag, som inte berett svaranden
möjlighet att kommunicera i ärendet enligt reglerna om god
inkassosed,

-om ansökan inlämnats av ett inkassoföretag, vars verksamhet står i
strid med inkassolagen (1974:182),

-om ansökan är oskälig eller annars framstår som djupt oetisk, eller
-om det finns något annat hinder mot att ansökningen tas upp.

1989/90:Ju24 av Karin Starrin (c) vari yrkas att riksdagen avslår
proposition 1989/90:85 Ny summarisk process.

1989/90:Ju25 av Kent Lundgren (mp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1989/90:85,

2. att riksdagen, om yrkande 1 inte bifalls, avslår propositionen i
den del den avser särskild handräckning,

3. att riksdagen hos regeringen begär nytt förslag till lag om summarisk
process vilket går ut på att betalningsföreläggande och lagsökning
handläggs i samma ordning vid tingsrätt.

1989/90:Ju26 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1989/90:85 Ny summarisk process,

2. att riksdagen hos regeringen begär att utredningen om översyn av
domstolarnas uppgifter, arbetssätt och organisation ges tilläggsdirektiv
beträffande bedömning av forum för handläggningen av den summariska
processen i samband med en helhetsöversyn av domstolsväsendet.

Motion väckt under den allmänna motionstiden 1990

1989/90:Ju402 av Gunilla André m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den summariska processen.

Utskottet

Inledning

Summarisk, process är den gemensamma benämningen för handläggning
av mål om lagsökning, betalningsföreläggande och handräckning
vid tingsrätterna. Processen går ut på att den som har ett krav mot
någon annan skall kunna få detta fastställt av tingsrätten på ett snabbt,
enkelt och billigt sätt. Med tingsrättens avgörande som grund kan
sedan utmätning eller annan verkställighet begäras hos kronofogdemyndigheten.
Lagsökning och betalningsföreläggande, som regleras i
lagen (1946:808) om lagsökning och betalningsföreläggande, avser krav
på pengar, medan handräckning enligt handräckningslagen (1981:847)
avser andra krav.

De regler om lagsökning, betalningsföreläggande och handräckning
som tillämpas i dag utvecklades i sina grundläggande drag redan före
sekelskiftet. Någon genomgripande modernisering har inte skett av
reglerna om lagsökning och betalningsföreläggande. En reformering av
den summariska processen har emellertid varit föremål för överväganden
vid flera tillfållen.

Inom justitiedepartementet upprättades år 1988 promemorian (Ds
1988:71) Ny summarisk process. I promemorian föreslås bl.a. att
handläggningen av den summariska processen flyttas till kronofogdemyndigheterna
och görs enklare och mer enhetlig än vad som är fallet
i dag.

Propositionen bygger på promemorian och remissbehandlingen av
denna.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en helt ny summarisk process. Handläggningen
flyttas från tingsrätterna till kronofogdemyndigheterna och blir
enklare och mer enhetlig än i dag. Lagsökning och betalningsföreläggande
förs samman till en enda processform som kallas betalningsföreläggande.
Förfarandet står öppet för alla typer av krav på pengar i
sådana mål där förlikning om saken är tillåten (s.k. dispositiva mål).
Svaranden kan genom ett enkelt bestridande undvika att förklaras
betalningsskyldig.

Handräckningsmålen följer enligt förslaget normalt samma regler
som målen om betalningsföreläggande. En ny handräckningsförm —
särskild handräckning — införs för att man i vissa fell utan omgång
skall kunna återställa olovligen rubbad besittning eller vidta annan
rättelse.

Leder förfarandet i den nya summariska processen till ett verkställbar!
avgörande — ett utslag — skall kronofogdemyndigheten i princip
verkställa utslaget utan någon ny ansökan.

Bestrider svaranden sökandens anspråk skall målet normalt — på
begäran av sökanden — överlämnas från kronofogdemyndigheten till
tingsrätten för fortsatt handläggning.

1989/90: Ju U31

Den bevisfördel som åberopandet av ett skriftligt fordringsbevis har
enligt nuvarande ordning saknar motsvarighet i den nya summariska
processen. Däremot kan det skriftliga fordringsbeviset utnyttjas inom
ramen för ett skriftligt tvistemålsförfarande vid tingsrätten.

Den summariska processen skall enligt förslaget regleras i en enda
lag, som föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Avsikten
är att ikraftträdandet skall ske den 1 januari 1992.

Utskottets överväganden
Rättsväsendets lokala förankring m.m.

I motionerna Ju402, Ju24, Ju25 och Ju26 framförs krav på att den i
proposition 1989/90:85 föreslagna reformen inte skall genomföras. Enligt
motionärerna kommer rättsväsendets lokala förankring att äventyras
om handläggningen av den summariska processen överförs från
tingsrätterna till kronofogdemyndigheterna. Reformen kommer enligt
motionärerna att leda till att mindre tingsrätter måste läggas ner. I
motionerna Ju24, Ju25 och Ju26 framförs dessutom kritik mot förslaget
att kronofogdemyndigheterna skall handlägga judiciella frågor;
sådana spörsmål bör enligt motionärerna förbehållas domstolarna.
Bifalls yrkandena om avslag på propositionen vill motionärerna i Ju25
och Ju26 att den summariska processen skall bli föremål för ytterligare
utredning. För det fall att propositionen inte avslås yrkas i motion
Ju25 att förslaget om särskild handräckning skall avslås.

När det gäller frågan om rättsväsendets lokala förankring vill utskottet
först peka på att en överflyttning av den summariska processen
ligger väl i linje med det pågående arbetet att renodla domstolarnas
uppgifter. Som departementschefen framhåller i propositionen kan
reformen inte ensam sägas hota tingsrätternas geografiska spridning.
Som det uttalas i propositionen bör vidare särskilt noteras att det vid
de flesta tingsrätter knappast torde förekomma att lagfarna domare
(med undantag av notarier) handlägger mål om lagsökning och betaln
i ngsfö re läggande.

Mot den bakgrunden finnér utskottet att de farhågor som framförts
om att den föreslagna reformen skall hota tingsrätternas lokala förankring
är betydligt överdrivna. Det kan t.ex. enligt utskottets mening inte
bli aktuellt att överväga sammanförandet av en tingsrätt med en annan
enbart på grund av att den summariska processen förs över från
tingsrätterna till kronofogdemyndigheterna.

Ett näraliggande spörsmål är frågan om reformens inverkan på den
rättssökande allmänhetens möjligheter att kunna ta till vara sin rätt. I
sitt yttrande till justitieutskottet kommer lagutskottet till slutsatsen att
denna möjlighet inte kommer att förändras nämnvärt i förhållande till
vad som nu gäller. Enligt lagutskottets uppfattning kommer behovet av
personliga kontakter sannolikt att bli litet. Anledningen härtill är
enligt lagutskottet att det summariska förfarandet bara innehåller
skriftliga moment och att 80 % av alla ansökningar kommer att ske
med hjälp av något ADB-medium. Lagutskottet konstaterar samman -

1989/90: JuU31

fattningsvis i denna del att det saknas anledning befara att den föreslagna
reformen kommer att medföra någon försämring för den rättssökande
allmänheten.

Justitieutskottet delar lagutskottets bedömning. Härutöver vill justitieutskottet
tillägga att modern datorteknik i och för sig skulle möjliggöra
en handläggning av målen inom den summariska processen vid
kronofogdemyndigheternas samtliga verksamhetsställen, således även
vid de s.k. kronokontoren som ofta finns på de orter som tidigare haft
en kronofogdemyndighet. Utskottet vill erinra om att allmänheten
skall kunna ge in sina ansökningar till kronokontoren och där också
kunna fa upplysningar i frågor om den summariska processen. I linje
med vad som framgår i lagutskottets yttrande bör enligt justitieutskottets
mening i vissa regioner också prövas sådana lösningar att målen
handläggs vid kronokontoren om detta visar sig påkallat.

Beträffande kritiken i motionerna Ju24, Ju25 och Ju26 mot att det
skall förekomma rättslig prövning vid kronofogdemyndigheterna bör
enligt utskottets mening noteras, såsom lagutskottet gjort, dels att den
summariska processen inte är rättskipning i egentlig mening, dels att
kronofogdemyndigheten, bortsett från en viss formell granskning, i de
allra flesta målen endast skall ha att konstatera huruvida svaranden
bestritt ansökningen eller inte. Som lagutskottet ytterligare framhållit
får varje kronofogdemyndighet, efter den reform av exekutionsväsendet
som genomfördes år 1988, numera förutsättas ha tillgång till erforderlig
juridisk kompetens, varför det inte finns någon anledning att befara
att myndigheterna inte skulle kunna överta den summariska processen.
Utskottet kan med hänsyn till det anförda inte dela motionärernas
farhågor för att rättssäkerheten skulle äventyras om reformen genomförs.

Utöver vad nu sagts vill utskottet understryka att, såsom anges i
propositionen, rationaliseringsvinster uppnås på flera sätt såväl för
parterna som för det allmänna genom att handläggningen av den
summariska processen förs över från tingsrätterna till kronofogdemyndigheterna;
för det allmänna kan kostnadsbesparingarna beräknas till
drygt 10 milj. kr. årligen.

Justitieutskottets ställningstagande i det föregående innebär att utskottet
avstyrker bifall till de nu behandlade yrkandena i motionerna
Ju402, Ju24, Ju25 och Ju26.

Detta gäller även de i motionerna Ju25 och Ju26 framställda yrkandena
om ytterligare utredning av den summariska processen.

De i propositionen framlagda förslagen tillgodoser behovet av ett
enkelt, snabbt och billigt summariskt förfarande. En inte oväsentlig del
i detta regelsystem utgör den föreslagna särskilda handräckningen.
Utskottet kan inte finna fog för kritiken mot detta förslag i motion
Ju25 och avstyrker bifall till yrkandet i motionen såvitt avser särskild
handräckning.

1989/90:JuU31

Avvisning av ansökningar

1989/90: JuU31

En ansökan i den summariska processen skall enligt 21 § förslaget till
lag om betalningsföreläggande och handräckning avvisas om den avser
en åtgärd som inte omfattas av lagen eller om det finns något annat
hinder mot att ansökningen tas upp. I motion Ju23 yrkas att en
ansökan skall avvisas inte bara i de fall som anges i propositionen,
utan även i en rad andra fall, t.ex. om en ansökan är oskälig eller
djupt oetisk.

Lagutskottet uttalar i sitt yttrande att förslaget i motionen uteslutande
tar sikte på inkassoverksamheten. Eventuella onöjaktigheter i sådan
verksamhet bör enligt lagutskottet åtgärdas inom ramen för inkassolagen
och inte genom föreskrifter i lagen om summarisk process. Justitieutskottet
delar lagutskottets bedömning och avstryker därför bifall
till motionen och tillstyrker förslaget i propositionen i denna del.

Lagförslaget i övrigt

Utöver vad som skett i det föregående har utskottet inte något att
anföra med anledning av propositionen och motionerna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på propositionen m.m.

att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju24, motion 1989/90:25

yrkandena 1 och 3, motion 1989/90:Ju26 och motion

1989/90:Ju402,

res. 1. (m,fp)
res. 2. (c)
res. 3. (mp)

2. beträffande särskild handräckning

att riksdagen med avslag på motion 1989/90:Ju25 yrkande 2
antar det i proposition 1989/90:85 framlagda förslaget till lag om
betalningsföreläggande och handräckning såvitt avser 1 §, 4 §,

15 §, 24 §, 32 §, 38 §, 39 §, 40 §, 41 §, 43 §, 47 §, 48 §, 49 §,

50 §, 55 §, 57 §, 63 § och 65 §,

3. beträffande avvisning av ansökningar

att riksdagen med avslag på motion 1989/90:Ju23 antar den i
moment 2 nämnda lagen såvitt avser 21 §,

res. 4. (m)

4. beträffande förslaget till lag om betalningsföreläggande och
handräckning i övrigt

att riksdagen antar det i moment 2 nämnda lagförslaget i den
mån det inte omfattas av utskottets hemställan ovan,

5. beträffande övriga lagförslag

att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

a. lag om ändring i rättegångsbalken samt

b. lag om ändring i utsökningsbalken.

Stockholm den 15 maj 1990
På justitieutskottets vägnar

Britta Bjelle

Närvarande: Britta Bjelle (fp), Lars-Erik Lovden (s), Ulla-Britt Åbark
(s), Birthe Sörestedt (s), Bengt-Ola Ryttar (s), Göthe Knutson (m),
Göran Magnusson (s), Björn Ericson (s), Göran Ericsson (m), Lars
Sundin (fp), Anders Svärd (c), Berith Eriksson (vpk), Inger Schörling
(mp), Sigrid Bolkéus (s), Birgit Henriksson (m), Gunilla André (c)
och Kent Carlsson (s).

Reservationer

1. Avslag på propositionen (mom. 1)

Britta Bjelle (fp), Göthe Knutson (m), Göran Ericsson (m), Lars
Sundin (fp) och Birgit Henriksson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 16 med "När
det" och slutar på s. 17 med "summariska processen" bort ha följande
lydelse:

Frågan om en reformering av den summariska processen har i olika
sammanhang varit föremål för överväganden under lång tid. Regeringen
har nu genom proposition 1989/90:85 om ny summarisk process
föreslagit att den summariska processen skall flyttas över från tingsrätterna
till kronofogdemyndigheterna. Utskottet ser i och för sig med
tillfredsställelse att det för riksdagen nu presenterats ett förslag till
reformering av den gällande ordningen. Emellertid har saken enligt
utskottets mening samband med det uppdrag att se över de allmänna
domstolarnas uppgifter, arbetssätt och organisation som påbörjats av
den nyligen tillsatta domstolsutredningen (dir. 1989:56). Detta samband
är sådant att det enligt utskottets mening är påkallat att domstolsutredningen
under sitt arbete med en helhetsbedömning av domstoissystemet
får i uppdrag även att bedöma och framlägga förslag om var
handläggningen av den summariska processen lämpligen bör ske.
Domstolsutredningen bör få tilläggsdirektiv som tillgodoser vad utskottet
nu anfört. Detta bör med anledning av motionerna Ju25, Ju26 och
Ju402 ges regeringen till känna.

Utskottets ställningstagande innebär att utskottet med anledning av
motionerna Ju24, Ju25, Ju26 och Ju402 avstyrker bifall till propositionen.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande avslag på propositionen m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Ju24,

1989/90:JuU31

1989/90:Ju25 yrkandena 1 och 3, 1989/90:Ju26 och

1989/90:Ju402, dels avslår proposition 1989/90:85, dels som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Avslag på propositionen (mom. 1)

Ingbritt Irhammar (c) och Anders Svärd (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 16 med "När
det" och slutar på s. 17 med "summariska processen" bort har följande
lydelse:

Enligt utskottets mening finns det inget att erinra mot förslaget att
föra samman lagsökning och betalningsföreläggande till en enda processform.
Aven förslaget om att dela upp institutet handräckning i två
skilda former bör godtas. Utskottet kan däremot inte tillstyrka att den
nya summariska processen flyttas över från tingsrätterna till kronofogdemyndigheterna.
Mot denna del av förslaget i propositionen kan
åtskilliga invändningar resas.

Ett tungt vägande skäl mot en överflyttning är att förfarandet
alltjämt kommer att innehålla judiciella inslag. Denna omständighet
gör att prövningen från rättssäkerhetssynpunkt bör hållas skild från det
exekutiva förfarandet. Det inger nämligen starka betänkligheter att
lägga över förfarandet till ett utpräglat verkställande organ som kronofogdemyndigheterna.

En överföring av den summariska processen från 97 tingsrätter till
landets 24 kronofogdemyndigheter innebär vidare en allvarlig försämring
av rättskipningens lokala förankring. Enligt utskottets synsätt
skulle ett förverkligande av förslaget också innebära att några tingsrätter
måste sammanföras med andra till större enheter och därmed
allvarligt minska många medborgares möjligheter att ha tillgång till en
lokal rättskipningsinstans.

Den centralisering som den föreslagna förändringen innebär kommer
också att försämra den rättssökande allmänhetens möjlighet att
kunna ta till vara sin rätt inom den summariska processen. Riksskatteverket
har visserligen försäkrat att det även vid de s.k. kronokontoren
skall finnas befattningshavare som skall kunna lämna upplysningar om
den summariska processen. Även om så blir fallet kommer reformen
att innebära en försämring eftersom målen inte kommer att handläggas
vid kronokontoren utan vid centralkontoren.

Ytterligare en omständighet som talar mot att nu överflytta den
summariska processen till tingsrätterna är att denna nyordning föregriper
den översyn av de allmänna domstolarnas uppgifter, arbetssätt och
organisation som påbörjats av den nyligen tillsatta domstolsutredningen
(dir. 1989:56). Enligt utskottets mening ter det sig naturligt att
domstolsutredningen, med utgångspunkt i en helhetsbedömning av
domstolssystemet, även får bedöma och framlägga förslag om var
handläggningen av den summariska processen lämpligen bör ske.

Sammanfattningsvis anser alltså utskottet att den föreslagna reformen
av den summariska processen inte bör genomföras. Riksdagen bör
således avslå proposition 1989/90:85. Utskottet anser också att dom -

1989/90:JuU31

stolsutredningen bör erhålla i uppgift att göra en bedömning av var
den summariska processen skall handläggas i samband med en helhetsbedömning
av domstolarnas uppgifter, arbetssätt och organisation. Detta
bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande avslag på propositionen
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Ju24,
1989/90:Ju25 yrkandena 1 och 3, 1989/90:Ju26 och

1989/90:Ju402, dels avslår proposition 1989/90:85, dels som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Avslag på propositionen (mom. 1)

Inger Schörling (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 16 med "När
det" och slutar på s. 17 med "summariska processen" bort ha följande
lydelse:

När det gäller frågan om rättsväsendets lokala förankring vill utskottet
redan inledningsvis betona att en överföring av den summariska
processen från 97 tingsrätter till 24 kronofogdemyndigheter innebär en
allvarlig försämring av rättskipningens lokala förankring. Handläggningen
av den summariska processen fungerar för närvarande på ett
tillfredsställande sätt vid de allra flesta tingsrätter. Den föreslagna
reformen är till fördel endast för de tre största tingsrätterna — Stockholm,
Göteborg och Malmö —där handläggningen av den summariska
processen inte fungerar på ett ändamålsenligt sätt. För flertalet mindre
tingsrätter innebär den föreslagna reformen ett hot mot deras fortlevnad.
Den summariska processen utgör nämligen i många fall en så stor
del av den sammanlagda ärendemängden på domstolen att borttagandet
av denna s.k. sidofunktion kan komma att medföra att en omfattande
domkretsreglering måste genomföras.

Den centralisering som den föreslagna reformen innebär kommer
vidare att försämra den rättssökande allmänhetens möjligheter att
kunna ta till vara sin rätt inom den summariska processen. Riksskatteverket
har visserligen försäkrat att det även vid de s.k. kronokontoren
skall finnas befattningshavare som skall kunna lämna upplysningar om
den summariska processen. Även om så blir fallet kommer reformen
att innebära en försämring eftersom målen inte kommer att handläggas
vid kronokontoren utan vid centralkontoren.

Enligt 11 kap. 3 § regeringsformen får rättstvist mellan enskilda inte
utan stöd av lag avgöras av annan myndighet än domstol. Även om
bestämmelsen inte innebär något förbud mot att låta myndigheter
avgöra rättstvister kan det enligt utskottets mening ändå från principiella
utgångspunkter anföras vissa betänkligheter mot att kronofogdemyndigheterna
skall uppta mål till materiell prövning. En myndighet
som anförtros rättskipningsuppgifter bör inte också handlägga frågor
om verkställighet av avgöranden; ett sådant förhållande kan leda till att
allmänheten kan ifrågasätta myndighetens förmåga att opartiskt avgöra

1989/90:JuU31

olika mål. Kronofogdemyndigheterna sysslar för närvarande inte bara
med frågor om verkställighet utan företräder även staten som skatteborgenär.
Härigenom kan, om den föreslagna förändringen av den
summariska processen genomförs, en kronofogdemyndighet komma att
avgöra ett mål om betalningsföreläggande i sammanhang där myndigheten
samtidigt står som sökande i egenskap av företrädare för staten.

Förslaget i propositionen bygger på förutsättningen att kronofogdemyndigheterna
tillförs ytterligare resurser. Enligt departementschefen
skall denna resursförstärkning i väsentlig omfattning komma till stånd
genom att personal på tingsrätterna som i dag handlägger den summariska
processen skall söka sig till kronofogdemyndigheterna. Enligt en
enkätundersökning som miljöpartiet de gröna låtit utföra har det
emellertid visat sig att det saknas fog för antagandet att räkna med att
personalen från tingsrätterna kommer att flytta över till kronofogdemyndigheterna.
Denna förlust av kompetens och erfarenhet kommer
att få menlig inverkan på effektivitet och rättssäkerhet under mycket
lång tid.

Utskottet har inget att invända mot att det sker en förenklig av den
summariska processen. Emellertid anser utskottet i enlighet med vad
ovan anförts att målen även fortsättningsvis bör handläggas av tingsrätterna.
Förslaget i propositionen bör därför avslås. Regeringen bör
snarast för riksdagen presentera ett nytt förslag till lag om summarisk
process enligt vilken handläggningen skall ske vid tingsrätterna. Detta
bör ges regeringen till känna.

Justitieutskottets ställningstagande i det föregående innebär att utskottet
avstyrker bifall till proposition 1989/90:85.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande avslag på motionen m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Ju24,
1989/90:Ju25 yrkandena 1 och 3, 1989/90:Ju26 och 1989/90:
Ju402, dels avslår proposition 1989/90:85, dels som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Avvisning av ansökningar (mom. 3)

Göthe Knutson, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 som börjar med
"Lagutskottet uttalar" och slutar med "denna del" bort ha följande
lydelse:

Som framgår av motion Ju23 förekommer det inom inkassoverksamhet
en del fall av oacceptabla förfaranden. För att komma till rätta
med sådana fall av speciella — djupt oetiska — betalningsförelägganden
bör enligt utskottets uppfattning möjligheterna att avvisa en ansökning
vidgas i enlighet med vad som föreslås i motionen. Regeringen
bör ges i uppdrag att återkomma med förslag till lag som tillgodoser
dessa synpunkter. I avbidan härpå får det liggande regeringsförslaget i
denna del godtas. Vad utskottet nu med anledning av motionen uttalat
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

1989/90: Ju U31

dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande avvisning av ansökningar
att riksdagen dels antar den i moment 2 nämnda lagen såvitt
avser 21 §, dels med anledning av motion 1989/90:Ju23 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1989/90: JuU31

Lagutskottets yttrande
1989/90:LU3y
Ny summarisk process
Till justitieutskottet

Justitieutskottet har berett lagutskottet tillfälle att yttra sig över proposition
1989/90:85 om ny summarisk process jämte motionerna
1989/90:Ju402 av Gunilla André m.fl (c), 1989/90:Ju23 av Göthe
Knutson (m), 1989/90:Ju24 av Karin Starrin (c), 1989/90:Ju25 av Kent
Lundgren (mp) och 1989/90:Ju26 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c).

Summarisk process är den gemensamma benämningen för handläggning
av mål om lagsökning, betalningsföreläggande och handräckning.
Sådana mål handläggs för närvarande vid tingsrätterna och processen
går ut på att den som har ett krav mot någon annan skall kunna fa
detta fastställt på ett enkelt, snabbt och billigt sätt. Lagsökning och
betalningsföreläggande avser penningfordringar medan handräckning
avser andra krav, exempelvis att en hyresgäst skall avhysas. Med
tingsrättens avgörande som grund kan utmätning eller annan verkställighet
begäras hos kronofogdemyndigheten. Bestämmelser om lagsökning
och betalningsföreläggande finns i lagsökningslagen (1946:808)
medan handräckning regleras i handräckningslagen (1981:847).

I propositionen föreslår regeringen en helt ny summarisk process.
Reglerna om den nya processen föreslås bli införda i en enda lag som
avses träda i kraft den 1 januari 1992. Förslaget innebär att handläggningen
flyttas från tingsrätterna till kronofogdemyndigheterna och blir
enklare och mer enhetlig än i dag. Lagsökning och betalningsföreläggande
sammanförs till en enda processform — betalningsföreläggande
— som skall stå öppen för alla slags penningfordringar när saken är
sådan att en förlikning mellan parterna är tillåten. Svaranden kan
genom ett enkelt bestridande undvika att förklaras betalningsskyldig.
Handräckningsmålen följer enligt förslaget normalt samma regler som
målen om betalningsföreläggande. En ny handräckningsform — särskild
handräckning — införs för att man i vissa fall utan omgång skall
kunna återställa olovligen rubbad besittning eller vidta annan rättelse.
Leder förfarandet inom den summariska processen till ett verkställbart
avgörande — ett utslag — skall kronofogdemyndigheten i princip
verkställa utslaget utan någon ny ansökan.

Om svaranden bestrider sökandens anspråk skall målet normalt
överflyttas från kronofogdemyndigheten till tingsrätten för fortsatt
handläggning. En förutsättning härför är dock att sökanden begär det.

I motionerna Ju402, Ju24, Ju25 och Ju26 framförs krav på att
reformen inte skall genomföras. Enligt motionärerna kommer rättsväsendets
lokala förankring att äventyras om handläggningen av den
summariska processen överförs från tingsrätterna till kronofogdemyn -

1989/90:JuU31

Bilaga

digheterna. Reformen kan sålunda komma att leda till att mindre
tingsrätter måste läggas ner. I motionerna Ju24, Ju25 och Ju26 framförs
dessutom kritik från rättssäkerhetsaspekter mot förslaget att kronofogdemyndigheten
skall handlägga judiciella frågor; sådana spörsmål
bör enligt motionärerna förbehållas domstolarna. Motionären i motion
Ju23 yrkar att bestämmelserna i lagen om när en ansökan skall avvisas
kompletteras med en regel om avvisning också då ansökningen är t.ex.
oskälig eller djupt oetisk.

I samband med utskottets behandling av ärendet har företrädare för
riksskatteverket (RSV) lämnat upplysningar om behovet av resursförstärkningar
till kronofogdemyndigheterna inför reformen.

Lagutskottet har beslutat att avge yttrande och får anföra följande.

Enligt utskottets mening är det av flera skäl angeläget att rättsordningen
erbjuder borgenärerna ett snabbt, billigt och enkelt förfarande
för att de skall kunna få sina fordringar indrivna när gäldenären inte
betalar i rätt tid. Ett ineffektivt system för indrivning för sålunda lätt
med sig att den allmänna betalningsmoralen i samhället försämras. Det
förhåller sig också så att borgenärernas möjligheter att utverka betalning
från betalningsovilliga gäldenärer påverkar villkoren vid kreditgivning.
Brister i indrivningssystemet medför att borgenärerna tvingas
ställa upp mera oförmånliga villkor än vad som eljest skulle varit
fallet, något som drabbar både de försumliga gäldenärerna och dem
som betalar i tid. De kostnader och förluster som orsakas borgenärerna
kommer vidare att fördelas över hela gäldenärskollektivet i form av
exempelvis högre priser.

Inkassoåtgärder, summarisk process och verkställighet utgör tre led i
det nuvarande indrivningsförfarandet. Även om systemet i stort sett
har fungerat tillfredsställande har sedan länge en reform på området
varit aktuell. Som närmare utvecklas i propositionen tillgodoser förfarandet
enligt lagsökningslagen inte fullt ut dagens krav på snabbhet,
effektivitet och låga kostnader. En betydande nackdel är vidare att
borgenärerna tvingas att först utverka en exekutionsurkund hos tingsrätten
och sedan vända sig till kronofogdemyndigheten för att få den
verkställd. Indrivningen blir härmed tämligen tidsödande. Mot den
angivna bakgrunden ser utskottet med tillfredsställelse att regeringen
nu framlagt förslag till en ny ordning för den summariska processen,
och utskottet ställer sig bakom att i huvudsak enhetliga regler nu
införs för handläggningen av krav på pengar och andra krav.

Som tidigare redovisats föreslås i propositionen att det nya summariska
förfarandet skall handhas av kronofogdemyndigheterna. Det ankommer
inte på lagutskottet att bedöma förslagets konsekvenser för
tingsrätternas del. Utskottet vill emellertid framhålla att den reform av
exekutionsväsendet som genomfördes år 1988 har skapat förutsättningar
för att kronofogdemyndigheterna skall kunna svara för handläggningen
av den summariska processen. Reformen innebar bl.a. att det
av landets dåvarande 81 kronofogdemyndigheter bildades 24 myndigheter
med länet som verksamhetsområde. Varje kronofogdemyndighet
kan således numera förutsättas ha tillgång till erforderlig juridisk
kompetens. Den ökade kompetensen hos myndigheterna har också

1989/90:JuU31

Bilaga

medfört att nya och juridiskt komplicerade uppgifter har kunnat
läggas på kronofogdemyndigheterna. Som exempel härpå vill utskottet
hänvisa till att kronofogdemyndigheterna anförtrotts uppgifterna att
vara tillsynsmyndighet i konkurs samt att svara för exekutiv försäljning
av fast egendom. Det finns enligt utskottets mening ingen anledning att
befara att myndigheterna inte skulle kunna överta jämväl den summariska
processen. De nya arbetsuppgifterna medför dock att kronofogdemyndigheterna
måste tillföras ytterligare resurser. I propositionen anges
att kronofogdemyndigheterna kommer att kunna handlägga den
summariska processen med väsentligt mindre personalstyrka än vad
som för närvarande beräknas åtgå vid tingsrätterna. Med utgångspunkt
i domstolsverkets normer för personaldimensionering vid tingsrätter
tar den summariska processen uppskattningsvis i anspråk — räknat i
årsarbetskrafter — ett tiotal lagfarna domare, omkring 80 tingsnotarier
och 280 domstolsbiträden. Vid en överföring av den summariska
processen till kronofogdemyndigheterna beräknas personalbehovet till

25 jurister och 195 assistenter. Det mindre personalbehovet beror
enligt departementschefen dels på ADB-hantering och andra rationaliseringar,
dels på förenklingar i den nya processen. Företrädare för
RSV har inför utskottet uppgett att kronofogdemyndigheterna enligt
deras beräkning skall kunna handlägga den summariska processen
med den personalstyrka som anges i propositionen. Enligt RSV bör
eventuellt också verkets exekutionsavdelning tillföras en av juristtjänsterna.

Utskottet finner nu inte anledning att ifrågasätta beräkningen av
kronofogdemyndigheternas behov av resurstillskott. Utskottet vill
emellertid understryka det angelägna i att regeringen noga följer utvecklingen
och tar de initiativ som erfordras om det skulle visa sig att
ytterligare resurser måste tillföras myndigheterna. Utskottet vill också
betona vikten av att myndigheterna erhåller det ADB-stöd som erfordras.

Med anledning av den kritik som framförs i motionerna mot att
handläggningen av den summariska processen koncentreras från 97
tingsrätter till landets 24 kronofogdemyndigheter vill utskottet påpeka
att kronofogdemyndigheternas verksamhet inte är koncentrerad till
endast centralorterna. 1 betydande utsträckning bedrivs också verksamhet
vid s.k. kronokontor som ofta återfinns på de orter som tidigare
haft en kronofogdemyndighet. Det förekommer även att personal från
kronofogdemyndigheterna är utstationerade på särskilda orter, s.k.
stationeringar. Av departementschefens uttalanden i propositionen
framgår att de som vill utnyttja den summariska processen kommer att
kunna ge in ansökningarna till kronokontoren oavsett om målen
sedan faktiskt skall handläggas där eller inte. En annan ordning skulle
enligt hennes uppfattning vara för svårhanterlig för både myndigheterna
och ingivarna. Frågan var inom respektive län själva handläggningen
skall ske bör enligt departementschefens uppfattning regleras i
kronofogdemyndigheternas arbetsordningar. Förträdarna för RSV har
inför utskottet upplyst att handläggning av målen planeras ske vid
kronofogdemyndigheternas centralkontor men att, om detta i något län

1989/90: Ju U31

Bilaga

skulle visa sig vara opraktiskt, andra lösningar kan tänkas i vissa fall.
Det har även uppgjvits att tjänstemännen vid kronokontoren skall
kunna lämna upplysning i frågor som rör den summariska processen.

Enligt utskottets mening är det givetvis viktigt att den föreslagna
reformen inte försämrar den rättssökande allmänhetens möjligheter att
kunna ta tillvara sin rätt inom den summariska processen. Med den i
propositionen föreslagna ordningen kommer dock möjligheterna till
personlig kontakt med den myndighet som handlägger ärendena inte
att förändras nämnvärt i förhållande till vad som nu gäller. I sammanhanget
bör även beaktas att behovet av personliga kontakter sannolikt
kommer att bli litet eftersom det summariska förfarandet bara innehåller
skriftliga moment och 80 procent av alla ansökningar enligt beräkningar
i propositionen kommer att ske med hjälp av något ADBmedium.
Med hänsyn till det anförda saknas enligt utskottets mening
anledning befara att den föreslagna reformen kommer att medföra
någon försämring för den rättssökande allmänheten. Tvärtom uppkommer
det särskilt för borgenärerna fördelar genom att en och samma
myndighet i fortsättningen skall svara för både den summariska processen
och verkställigheten.

I motionerna Ju24, Ju25 och Ju26 riktas kritik mot att det skall
förekomma rättslig prövning vid kronofogdemyndigheterna. I denna
fråga uttalar departementschefen dels att den summariska processen
enligt hennes uppfattning inte är rättskipning i egentlig mening, dels
att kronofogdemyndigheten, bortsett från en viss formell granskning, i
de allra flesta av målen endast skall ha att konstatera huruvida svaranden
bestritt ansökningen eller ej. Utskottet ansluter sig till dessa
uttalanden. Endast i mål om särskild handräckning kan det förekomma
ett visst mått av materiell prövning; kronofogdemyndigheten kan
inte bara bifalla utan även avslå en ansökan om särskild handräckning.
Som utskottet redan tidigare påpekat får emellertid kronofogdemyndigheterna
numera förutsättas ha tillgång till den juridiska kompetens
som krävs för handläggning av målen inom den summariska processen.
Nya juristtjänster skall även tillföras myndigheterna. Utskottet kan
med hänsyn till det sagda inte dela motionärernas farhågor för att
rättssäkerheten äventyras om reformen genomförs. Det bör i sammanhanget
påpekas att det genom resursförstärkningarna till kronofogdemyndigheterna
skapas utrymme för att en tjänsteman endast i undantagsfall
skall behöva handlägga mål inom ramen för den summariska
processen samtidigt som han har hand om vekställighetsåtgärder. Med
hänsyn till vikten av att allmänheten har förtroende för kronofogdemyndigheternas
opartiskhet är det enligt utskottets mening angeläget
att den nya verksamheten också organiseras på detta sätt.

I propositionen föreslås att en ansökan i den summariska processen
skall avvisas om den avser en åtgärd som inte omfattas av den föreslagna
lagen eller om det finns något annat hinder mot att ansökningen tas
upp (21 §). Enligt motion Ju23 bör en ansökan avvisas, inte bara i de
fall som föreslås i propositionen, utan även i en rad andra fall, t.ex.
om svaranden inte i enlighet med god inkassosed fått tillSlle att yttra
sig innan ansökan lämnas in eller om ansökan inlämnats av ett

1989/90:JuU31

Bilaga

inkassoföretag vars verksamhet står i strid med inkassolagen
(1974:182). Enligt utskottets mening tar förslaget i motionen uteslutande
sikte på inkassoverksamheten. Eventuella onöjaktigheter i sådan
verksamhet bör åtgärdas inom ramen för inkassolagen och inte genom
föreskrifter i lagen om summarisk process. Med hänsyn härtill bör
enligt utskottets mening motionen avslås.

Utskottet förordar sammanfattningsvis att det i propositionen framlagda
förslaget till ny summarisk process genomförs samt att de i
ärendet aktuella motionerna avslås.

Utöver det anförda föranleder propositionen och motionerna inte
några uttalanden från lagutskottets sida.

Stockholm den 19 april 1990
På lagutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

Närvarande: Rolf Dahlberg (m), Lennart Andersson (s), Owe Andréasson
(s), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Allan Ekström (m), Bengt
Kronblad (s), Gunnar Thollander (s), Lena Boström (s), Ewy Möller
(m), Bengt Harding Olson (fp), Stina Eliasson (c), Elisabeth Persson
(vpk), Elisabet Franzén (mp), Anita Jönsson (s), Maj-Inger Klingvall
(s) och Gunilla Andersson (s).

Avvikande meningar

Martin Olsson och Stina Eliasson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 2 med "Som
tidigare" och slutar på s. 4 med "detta sätt" bort ha följande lydelse:

Eftersom det ankommer på justitieutskottet och inte på lagutskottet
att bedöma vilka konsekvenser de i propositionen framlagda förslagen
kan komma att medföra för tingsrätternas del berör utskottet endast de
frågor som ligger inom utskottets beredningsområde.

Enligt utskottets mening finns det inget att erinra mot förslaget att
föra samman lagsökning och betalningsföreläggande till en enda processform.
Även förslaget om att dela upp institutet handräckning i två
skilda former bör godtas. Emellertid anser utskottet inte att det finns
anledning att flytta över hela den summariska processen från tingsrätterna
till kronofogdemyndigheterna. Mot denna del av förslaget i
propositionen kan åtskilliga invändningar resas.

Ett tungt vägande skäl mot att överflytta den summariska processen
till kronofogdemyndigheterna är att förfarandet alltjämt kommer att
innehålla judiciella inslag. Denna omständighet gör att prövningen
från rättssäkerhetssynpunkt bör hållas skild från det exekutiva förfa -

1989/90: JuU31

Bilaga

randel. Det inger nämligen starka betänkligheter att lägga över förfarandet
till ett utpräglat verkställande organ som kronofogdemyndigheterna.

En överföring av den summariska processen från 97 tingsrätter till
landets 24 kronofogdemyndigheter innebär en allvarlig försämring av
rättskipningens lokala förankring. Den centralisering som den föreslagna
förändringen innebär kommer vidare att försämra den rättssökande
allmänhetens möjligheter att kunna ta tillvara sin rätt inom den
summariska processen. Riksskatteverket har visserligen försäkrat att
det även vid de s.k. kronokontoren skall finnas befattningshavare som
skall kunna lämna upplysningar om den summariska processen. Även
om så blir fallet kommer reformen att innebära en försämring eftersom
målen inte kommer att handläggas vid kronokontoren utan vid
centralkontoren.

Ytterligare en omständighet som talar mot att nu överflytta den
summariska processen till tingsrätterna är att denna nyordning föregriper
den översyn av de allmänna domstolarnas uppgifter, arbetssätt och
organisation som påbörjats av den nyligen tillsatta domstolsutredningen.
Enligt utskottets mening ter det sig naturligt att domstolsutredningen,
med utgångspunkt i en helhetsbedömning av domstolssystemet,
även får bedöma och framlägga förslag om vid vilket forum handläggningen
av den summariska processen lämpligen bör ske.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med "Utskottet
förordar" och slutar med "motionerna avslås" bort ha följande
lydelse:

Det anförda leder utskottet till uppfattningen att förslaget i propositionen
inte bör genomföras. Utskottet tillstyrker således bifall till
motionerna Ju402, Ju24, Ju25 och Ju 26. Motion Ju23 avstyrks.

Elisabet Franzén (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 2 med "Som
tidigare" och slutar på s. 4 med "detta sätt" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill inledningsvis anmärka att det inte ankommer på
utskottet att bedöma vilka konsekvenser de i propositionen presenterade
förslagen kan komma att medföra för tingsrätternas del.

Som tidigare redovisats föreslås i propositionen att det nya summariska
förfarandet skall handhas av kronofogdemyndigheterna. Enligt 11
kap. 3 § regeringsformen får rättstvist mellan enskilda inte utan stöd
av lag avgöras av annan myndighet än domstol. Även om bestämmelsen
inte innebär något förbud mot att låta myndigheter avgöra rättstvister
kan det enligt utskottet ändå från principiella utgångspunkter
anföras vissa betänkligheter mot att kronofogdemyndigheterna skall
handha uppgift att uppta mål till materiell prövning. En myndighet
som anförtros rättskipningsuppgifter bör inte också handlägga frågor
om verkställighet av avgöranden; ett sådant förhållande kan leda till att
allmänheten kan ifrågasätta myndighetens förmåga att opartiskt avgöra
olika mål. Kronfogdemyndigheterna sysslar för närvarande inte bara
med frågor om verkställighet utan företräder även staten som skatte -

1989/90: Ju U31

Bilaga

borgenär. Härigenom kan, om den föreslagna förändringen av den
summariska processen genomförs, en kronofogdemydighet komma att
avgöra ett mål om betalningsföreläggande där myndigheten samtidigt
står som sökande i egenskap av företrädare för staten.

Ytterligare en omständighet som talar mot att nu överflytta den
summariska processen till tingsrätterna är att denna nyordning föregriper
den översyn av de allmänna domstolarnas uppgifter, arbetssätt och
organisation som påbörjats av den nyligen tillsatta domstolsutredningen.
Enligt utskottets mening ter det sig naturligt att domstolsutredningen,
med utgångspunkt i en helhetsbedömning av domstolssystemet,
även Sr bedöma och framlägga förslag om i vilket forum handläggningen
av den summariska processen lämpligen bör ske.

Förslaget i propositionen bygger på förutsättningen att kronofogdemyndigheterna
tillförs ytterligare resurser. Enligt departementschefen
skall denna resursförstärkning i väsentlig omfattning komma till stånd
genom att personal på tingsrätterna som i dag handlägger den summariska
processen skall söka sig till kronofogdemyndigheterna. Enligt en
enkätundersökning som miljöpartiet de gröna låtit utföra visar det sig
emellertid att det saknas fog för antagandet att räkna med att personalen
från tingsrätterna kommer att flytta över till kronofogdemyndigheterna.
Denna förlust av kompetens och erfarenhet kommer att få
menlig inverkan på effektivitet och rättssäkerhet under mycket lång tid
till dess ny erfarenhet byggts upp.

Sammanfattningsvis har utskottet inget att invända mot att det sker
en förenkling av den summariska processen. Även om det genom den
reform av exekutionsväsendet som genomfördes år 1988 skapades
förutsättningar för att kronofogdemyndigheterna skall kunna svara för
handläggningen av den summariska processen anser utkottet i enlighet
med vad som ovan anförts att målen av bl.a. hänsyn till rättssäkerheten
alltjämt bör handläggas av tingsrätterna.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med "Utskottet
förordar" och slutar med "motionerna avslås" bort ha följande
lydelse:

Mot bakgrund av det anförda vill lagutskottet förorda att justitieutskottet
hemställer att riksdagen med bifall till motion Ju25 dels avslår
proposition 1989/90:85 om ny summarisk process, dels hos regeringen
begär ett nytt förslag till lag om summarisk process där handläggning -

1989/90: JuU31

Bilaga

en av målen skall ske vid tingsrätt. Ställningstagandet innebär att 1989/90:JuU31

motionerna Ju402, JU24 och Ju26 blir tillgodosedda. Motion Ju23 Bilaga

avstyrks.

•3 -i

, Stockholm 1990