Justitieutskottets betänkande
1989/90:JuU29

Forskning — Brottsförebyggande rådet

m.m. 1989/90

JuU29

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringsförslag om medelsanvisning
för nästa budgetår under andra huvudtiteln till anslagen A 3
Utredningar m.m. samt G 1 Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader
och G 2 Brottsförebyggande rådet: Utvecklingskostnader. Förslagen
är framlagda i årets budgetproposition och i proposition
1989/90:90 om forskning. Utskottet behandlar också ett antal motioner,
dels sådana från allmän motionstid — gällande frågor om bl.a. unga
lagöverträdare, ekonomisk brottslighet, vapeninnehav och prostitution
—, dels sådana som väckts med anledning av forskningspropositionen.

Inledningsvis berör utskottet brottsförebyggande rådets centrala ställning
när det gäller forskning kring brott och brottslighet och framhåller
det värde som ligger i ett framtida inrättande av professurer vid
rådet. Utskottet pekar vidare på betydelsen av det forskningsarbete som
bedrivs vid andra myndigheter inom utskottets beredningsområde,
såsom kriminalvårdsstyrelsen, statens kriminaltekniska laboratorium
och polishögskolan; i sistnämnda hänseende understryker utskottet
vikten av att den inrättade professuren i polisforskning tillsätts utan
dröjsmål. Utskottet erinrar också om nyttan av kontakter och annat
samarbete mellan lagstiftaren och den rättsvetenskapliga forskningen
vid de juridiska fakulteterna.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om medelsanvisning. Med
anledning av en motion förordar utskottet ökade satsningar på samordning
av olika myndigheters åtgärder för unga lagöverträdare. Övriga
motionsyrkanden avstyrks.

Vid betänkandet har fogats 27 reservationer och 2 särskilda yttranden.

Propositionerna

I proposition 1989/90:100, bil. 4 (justitiedepartementet), har regeringen
föreslagit riksdagen att för budgetåret 1990/91 till Utredningar m.m.
anvisa ett reservationsanslag på 23 665 000 kr. (punkt A 3, s. 43 och
44).

1 Riksdagen 1989190. 7 sami. Nr 29

I samma proposition har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan
på särskild forskningsproposition, för samma budgetår anvisa dels
till Brottsförebyggande rådet: Fövaltningskostnader ett förslagsanslag på
7 896 000 kr., dels till Brottsförebyggande rådet: Utvecklingskostnader
ett reservationsanslag på 4 647 000 kr.

Därefter har regeringen i proposition 1989/90:90 om forskning under
andra huvudtiteln föreslagit

-att riksdagen för budgetåret 1990/91 till Brottsförebyggande rådet:
Förvaltningskostnader anvisar ett förslagsanslag på 11 272 000 kr. (s.
108),

-att riksdagen för budgetåret 1990/91 till Brottsförebyggande rådet:
Utvecklingskostnader anvisar ett reservationsanslag på 3 851 000 kr.
(s. 109), samt

-att riksdagen under reservationsanslaget Utredningar m.m. för budgetåret
1990/91 anvisar 1 000 000 kr. utöver vad som föreslagits i
proposition 1989/90:100 bil. 4.

Motionerna

I samband med propositionerna behandlar utskottet dels yrkanden i
motioner som väckts med anledning proposition 1989/90:90, dels yrkanden
i motioner från den allmänna motionstiden åren 1989 och
1990. Motionsyrkandena redovisas på s. 2 ff.

Motioner väckta med anledning av proposition
1989/90:90

1989/90:Ju27 av Lena Boström (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande
av en fond för forskning om våld och förtryck mot kvinnor.
Motiveringen återfinns i motion Ub27.

1989/90:Ju28 av Maggi Mikaelsson m.fl. (vpk, fp, c) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till ett brett upplagt forskningsprogram
om kvinnomisshandel och sexualiserat våld i enlighet med
vad som i motionen anförts.

1989/90:Ju29 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inriktningen av forskning om invandrargruppers
brottslighet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen i övrigt anförts om inriktningen av brottsforskningen.

Motiveringen återfinns i motion Ubl25.

1989/90:Ju30 av Larz Johansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
polishögskola.

Motiveringen återfinns i motion Ubl40.

1989/90: Ju U 29

2

1989/90:Ju31 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
angående forskning om rehabilitering av kriminellt belastade människor.

Motiveringen återfinns i motion Ubl41.

Motion väckt under den allmänna motionstiden 1989

1988/89:Ju801 av Ingbritt Irhammar och Kjell Ericsson (c) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär att 1987 års vapenutredning får i
uppdrag att föreslå regler som möjliggör vapenamnesti och skärpt
ammunitionskontroll i enlighet med vad som anförts i motionen.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden
1990

1989/90:Ju207 av Rolf Dahlberg (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om 1987 års
vapenutrednings förslag.

1989/90:Ju510 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av utvärdering av behandiingsforskning inom kriminalvården.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:So262.

1989/90:Ju607 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen till en riksomfattande folkkampanj mot våldet för
budgetåret 1990/91 anslår 10 000 000 kr.,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om medel från allmänna arvsfonden till kampanjen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om regionalpolitikens betydelse för att begränsa och
förebygga brottslig verksamhet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att aktivt verka för att föräldrar är närvarande
när barn och ungdomar blir föremål för förundersökning eller domstolsförhandling,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av normbildning, kontroll av närvaro,
brottsbekämpning, åtgärder mot mobbning m.m. i skolans arbete,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om samordning av olika myndigheters insatser för
unga lagöverträdare,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att lagen om skadelindrande arbete
blir mer effektiv,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om prioriteringar i syfte att förkorta utredningstiderna
om brott,

24. att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av
jourdomstolar för i första hand unga lagöverträdare,

1989/90:JuU29

3

33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om forskning för kartläggning av samband mellan
pornografi, prostitution och våld,

34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om könsrollernas betydelse, behov av forskning om
förbättring av behandlingsmetoder m.m.,

35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om forskning i syfte att förebygga brott mot barn,

45. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om konfrontation mellan offer och gärningsman
samt medlingsförfarande,

49. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för brottsbekämpning bland utländska
medborgare.

1989/90:Ju609 av Bengt Silfverstrand och Maja Bäckström (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skärpning av gällande skattebrottslag.

1989/90:Ju610 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förtydligande av
hela nöd värnsrätten i enlighet med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
lagförslag bör avges med skyndsamhet.

1989/90:Ju611 av Anders Svärd m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
upphävande av lagen om företagsbot.

1989/90:Ju612 av Maja Bäckström och Bengt Silfverstrand (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en översyn angående möjligheterna att undvika
fängelsestraff för barn och ungdomar.

1989/90:Ju619 av Rosa Östh m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att frågan om kriminalisering av de prostituerades
kunder skall prövas i enlighet med vad i motionen anförts.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:So436.

1989/90:Ju622 av Anders Svärd m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att en parlamentarisk utredning tillsätts med uppgift
att göra en översyn av de speciella EKO-brottslagar som tillkom under
1980-talet.

1989/90:Ju623 av Ove Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
påföljd för unga brottslingar.

1989/90:Ju631 av Gunilla André m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till sådan ändring i brottsbalken att prostitutionskontakter
kriminaliseras i enlighet med vad som anförts i motionen.

1989/90: JuU29

4

1989/90:Ju635 av Hans Göran Franck, m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en genomlysning och utvärdering
av samtliga näringsbranscher och områden inom rättsväsendet
som ännu inte varit föremål för en utvärdering,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om särskilda informationsinsatser,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av
snara åtgärder beträffande skärpta regler mot miljöbrott, skattebrott
och skattetillägg samt näringsförbud.

1989/90:Ju637 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
skärpning av bötesstraffet för smuggling och om införandet av ordningsbot
för ringa varusmuggling.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:So321.

1989/90:Ju707 av Ingbritt Irhammar och Anders Svärd (c) vari yrkas
att riksdagen begär att regeringen skyndsamt lägger fram förslag till
lagstiftning om ersättning för rättegångskostnader i förvaltningsprocessen
(utom skattemål) i enlighet med vad i motionen anförts.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Sk807.

1989/90:Ju801 av Margitta Edgren (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att en guide utarbetas, som beskriver vilka resurser
som står till buds i samhället för att ekonomiskt stödja engagemang för
att minska våldet.

1989/90:Ju802 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om familjens betydelse i det brottsförebyggande arbetet,

18. att riksdagen hos regeringen begär utredning med syfte att öka
rättssäkerheten i lagar gällande ekonomisk brottslighet.

1989/90:Ju803 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att upphäva lagen om företagsbot.

1989/90:Ju806 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yTkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
invandrarforskning.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Sf610.

1989/90:Ju807 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp, s, m, c, vpk, mp) vari
yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att BRÅ får i uppdrag att som
särskilt projekt medverka vid försöksverksamhet med grannsamverkan
mot brott i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen till detta projekt anslår erforderligt belopp.

1989/90:Ju809 av Britta Bjelle m.fl. (fp) vari yrkas

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om
jourdomstolar enligt vad i motionen anförts,

1989/90:JuU29

5

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av reglerna
för fullföljd till hovrätterna enligt vad i motionen anförts.

1989/90:Ju810 av Britta Bjelle m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om
jourdomstolar för unga enligt vad i motionen anförts,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler om närvaroskyldighet
för vårdnadshavare när deras barn står inför rätta enligt vad
i motionen anförts,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrade förutsättningar
för anhållande och häktning av 15—17-åringar så att endast
särskilda skäl skall behöva föreligga,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagstiftning avseende
registrering av brott begångna av barn under 15 år.

1989/90:Ju814 av Jerry Martinger m.fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om
registrering av personer under 15 år som gjort sig skyldiga till brott på
sätt som anges i motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om statistik över brott som begåtts av personer under
15 år,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om
snabbare utredning av brott som begåtts av unga personer på sätt som
anges i motionen,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om
jourdomstolar på sätt som anges i motionen,

8. att riksdagen beslutar att upphäva 30 kap. 5 § andra stycket
brottsbalken.

1989/90:Ju815 av Rune Thorén (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försäljningen
av sprayburkar med färg.

1989/90:Ju816 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förslagen i 1987 års vapenutredning.

1989/90:Ju817 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om ändring av allmänna ordningsstadgan i
enlighet med vad som anges i motionen.

1989/90:Ju818 av Magnus Persson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om 1987 års
vapenutrednings förslag.

1989/90:Ju820 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om
snabbare utredning av brott begångna av unga personer på sätt som
anges i motionen,

1989/90:JuU29

6

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om
registrering av personer under 15 år som gjort sig skyldiga till brott på
sätt som anges i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om statistik över brott begångna av personer under
15 år,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om
jourdomstolar på sätt som anges i motionen,

5. att riksdagen beslutar att upphäva 30 kap. 5 § andra stycket
brottsbalken.

1989/90:Ju823 av Gunilla André och Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag om en sådan ändring av
allmänna ordningsstadgan att ett verksamt förbud mot pornografisk
föreställning stadgas.

1989/90:Ju825 av Arne Andersson i Ljung m.fl. (m, s, fp, c, vpk, mp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att förslagen i SOU 1989:44 av 1987 års vapenutredning
inte kan läggas till grund för förslag till riksdagen.

Utskottet

Brottsförebyggande rådet
Forskning

Inledning

I proposition 1989/90:90 om forskning lämnar regeringen i avsnitten
6.3 och 11.1 sina synpunkter på den framtida forskningen om brott
och brottsförebyggande åtgärder. De ågärder som vidtas mot brottslighet
bör, framförs det, bygga på kunskap, och den kriminologiska
forskningen bör enligt regeringens mening förstärkas för att förse såväl
regering, riksdag och myndigheter som den enskilde med denna kunskap.

Redan inledningsvis kan utskottet ansluta sig till regeringens ställningstaganden
när det gäller angelägna forskningsområden. Det är
således även enligt utskottets uppfattning viktigt att få ökad kunskap
om såväl gärningsmännen och deras kriminella karriärer som om
utsattheten och rädslan för brott. Ett annat angeläget forskningsområde
är invandrare och brottslighet, och vidare är det angeläget att de
samband som finns mellan brottslighet och olika fysiska och sociala
miljöer närmare kartläggs.

Som regeringen anför har brottsförebyggande rådet (BRÅ) en central
ställning när det gäller forskning kring brott och brottslighet i
Sverige. Enligt sin nya instruktion (SFS 1988:1223) har BRÅ också
getts ett större ansvar för samordningen av samhällets brottsförebyggande
verksamhet liksom för information inom det egna verksamhetsom -

1989/90:JuU29

7

rådet. BRÅ skall också, när det gäller forskningsarbetet, i ökad omfattning
ägna sig åt utvärdering av reformer inom det kriminalpolitiska
fältet och även kunna ge underlag för framtida kriminalpolitiska
reformer genom att pröva och utvärdera olika åtgärder. Utskottet har
tidigare ställt sig bakom denna nya inriktning hos BRÅ (se
1988/89:JuU17 s. 17), och utskottet vill nu understryka vikten av att
det forsknings- och utvecklingsarbete som skall ske inom BRÅ kan
bedrivas under tillfredsställande omständigheter. Här bör erinras om
det värde som inrättande av professurer vid rådet skulle kunna ha på
forskningen och rekryteringen av forskare. Detta bör beaktas på sikt i
det fortsatta utvecklings- och budgetarbetet.

Utskottet har tidigare i skilda sammanhang betonat och vill även nu
framhålla betydelsen av det forskningsarbete som bedrivs även inom
andra myndigheter inom justitieutskottets beredningsområde. Här avses
kriminalvårdsstyrelsen, statens kriminaltekniska laboratorium och
polishögskolan (se JuU 1986/87:27 och där gjorda hänvisningar). När
det gäller forskning inom det polisiära området kan erinras om att
utskottet tillstyrkt att en professur i polisforskning inrättas vid rikspolisstyrelsen
(se JuU 1987/88:30 s. 6). Utskottet vill nu understryka
vikten av att tjänsten tillsätts utan dröjsmål. När det gäller professurens
organisatoriska hemvist kan nämnas att utskottet ansett det angeläget
att innehavaren av tjänsten bör ingå i lämpligt fakultets- eller sektionskollegium
vid universitetet i Stockholm.

Utskottet vill i detta sammanhang gärna erinra om vad utskottet
tidigare (JuU 1986/87:27) uttalat om vikten av kontakter och annat
samarbete mellan lagstiftaren och den rättsvetenskapliga forskningen
vid de juridiska fakulteterna.

I motion Ju30 begärs att forskningen inom polishögskolan måste
uppmärksammas.

I den nyligen på riksdagens bord lagda propositionen 1989/90:155
om förnyelse inom polisen har förslag lämnats om den framtida
polisforskningen. Här behandlas främst två frågor som är av intresse i
dessa sammanhang. Polisforskningen föreslås organisatoriskt böra föras
till polishögskolan. Vidare betonas vikten av polisforskningens kontakter
med omvärlden. Utan att föregripa riksdagens ställningstagande till
förslagen i propositionen vill utskottet här uttala sin positiva inställning
till att riktlinjer m.m. om den framtida forskningen med polisverksamheten
som ämnesområde nu förelagts riksdagen. Motionsönskemålet
får mot bakgrund av det redovisade anses tillgodosett.

Särskilt om forskning inom BRÅ, m.m.

BRÅ upprättar löpande treåriga verksamhetsplaner. I samband med
anslagsframställningen för budgetåret 1990/91 har rådet lämnat en
sådan plan för verksamheten under budgetåren 1990/91 — 1992/93. Regeringen
har i forskningspropositionen sagt sig i huvudsak dela BRÅ:s
bedömning av behovet av forskning, utredning och information på de
områden som anges i verksamhetsplanen. I fråga om prioriteringen
har regeringen särskilt 6st uppmärksamheten på några områden.

1989/90: JuU29

8

I motionerna Ju31 , Ju510 och Ju607 efterlyses ytterligare forskning
och utvärdering av behandlingsmetoder inom kriminalvården. Syftet är
att nå bättre och effektivare behandling inom kriminalvården; i motion
JuSlO anförs att ytterligare resurser bör satsas på sådan forskning.

I sin anslagsframställning för budgetåret 1990/91 har BRÅ påpekat
att rådet i sitt förslag till verksamhetsplan för de kommande tre åren
endast har ett projekt som kan sorteras in under begreppet behandlingsforskning.
BRÅ anser att det är angeläget att ytterligare sådan
forskning initieras. Enligt BRÅ är kompetensen inom detta forskningsområde
i Sverige begränsad och en kompetensutveckling bör därför
ske vid bl.a. rådet. En sådan kompetensutveckling förutsätter ett tillskott
av två till tre tjänster med en kompetensprofil som för närvarande
inte finns inom rådet.

Under senare år har utskottet behandlat liknande motioner. Utskottet
har då framhållit att frågan om vilka behandlingsformer som —
från olika utgångspunkter — är de mest fördelaktiga sedan länge har
varit en huvudfråga inom kriminalpolitiken. Vid den senaste behandlingen
av ämnet (se 1988/89:JuU17 s. 18 och där gjord hänvisning)
hänvisade utskottet bl.a. till att frågan ständigt är aktuell och att ett
exempel på detta var den översyn av kriminalvårdens verksamhetsformer
och innehåll som under hösten 1988 påbörjats av en arbetsgrupp
inom justitiedepartementet i samarbete med kriminalvårdsstyrelsen.
Även inom den rättsvetenskapliga och kriminologiska forskningen
hade frågan enligt utskottet rönt intresse. Utskottet hänvisade också till
att det inom kriminalvårdsstyrelsens egen forsknings- och utvecklingsgrupp
fortlöpande sker en viss utvärdering av de olika behandlingsformer
som används inom kriminalvården, och så långt det är möjligt
söker man dra slutsatser också av annan verksamhet som pågår i syfte
att rehabilitera kriminellt belastade personer inom ramen för lokala
projekt eller annan försöksverksamhet.

Utskottet avstyrkte bifall till motionen och utgick från att behandlingsforskning
även i framtiden skulle bedrivas i minst samma omfattning
som hittills utan någon särskild åtgärd från riksdagens sida.
Riksdagen följde utskottet.

Utskottet kan ställa sig bakom de tannar som bär upp motionerna.
Som regeringen anför i forskningspropositionen (s. 68) bör de åtgärder
som vidtas mot brottslighet bygga på kunskap. Ökad kunskap krävs
således om såväl gärningsmännen som deras kriminella karriärer och
här spelar naturligtvis de olika behandlingsåtgärder som sätts in och
utfallet av dessa en stor roll. I linje med sitt tidigare ställningstagande
utgår utskottet från att behandlingsforskning i den omfattning som är
motiverad kommer att bedrivas även i fortsättningen utan något särskilt
uttalande från riksdagens sida. Såvitt gäller möjligheterna att
bedriva sådan forskning inom BRÅ bör beaktas vad som påpekas i
forskningspropositionen (s. 107 f), nämligen att BRÅ för att öka sina
resurser bör utnyttja möjligheten att personal från andra myndigheter
tjänstgör i projekt inom BRÅ. Kostnaderna bör i dessa fall belasta resp.
myndighetsanslag. BRÅ bör även liksom hittills kunna komma överens
med andra statliga och kommunala instanser om delfinansiering av

1989/90:JuU29

9

projekt som är av gemensamt intresse och som genomförs under
medverkan av sådana organ. På sikt borde det vara möjligt för BRÅ att
öka utrymmet för nya forsknings- och utvecklingsprojekt. Liksom
regeringen anser utskottet det motiverat att BRÅ tillförs ytterligare
resurser för nya forskning?- och utvecklingsprojekt, och medel har
beräknats härför.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till berörda yrkanden i
motionerna Ju31, Ju510 och Ju607.

I motion Ju607 begärs ett uttalande om forskning kring könsrollernas
betydelse för brottsligheten. Enligt motionärerna kan upplysningar
erhållas om hur det brottsförebyggande arbetet bör bedrivas om undersökningar
görs av de faktorer som ligger bakom förhållandet att så få
kvinnor blir kriminella.

Senast under riksmötet 1988/89 behandlade utskottet ett motsvarande
motionsönskemål (se 1988/89:JuU17 s. 19 och där gjord hänvisning).
Utskottet har uttryckt förståelse för motionärernas synpunkter
men med beaktande av att olika forskningsprojekt på området har
pågått eller planerats har det enligt utskottets mening saknats anledning
för riksdagen att göra något uttalande i saken.

Under våren 1989 arrangerade BRÅ en konferens om kvinnor och
brott. Syftet var att belysa frågor om orsakerna till kvinnors låga
kriminalitet och om möjliga orsaker härtill, och vidare att inspirera
till fortsatt diskussion samt till forskning och utredning som belyser
och förklarar kvinnans roll som brottsling. BRÅ har nu publicerat de
föreläsningar som förekom under konferensen i rapporten (BRÅrapport
1990:1) Kvinnor och brott.

I sin anslagsframställning för budgetåret 1990/91 framhåller BRÅ att
forskning när det gäller kvinnors kriminalitet är angelägen. Här redovisas
att ett av delprojekten i Stockholmsprojektet, Kvinnor, brott och
storstadsmiljö, faller inom området. Enligt BRÅ behövs dock ytterligare
forskning. I sin bidragsprövning för de närmaste åren prioriterar
BRÅ särskilt forskning om bl.a. kvinnor och brott.

Kvinno- och jämställdhetsforskning har hört till de områden som
prioriterats i de forskningspropositioner som har lagts fram under
1980-talet. De insatser som hittills gjorts har medfört ett ökat intresse
för sådan forskning, men såsom framhålls i forskningspropositionen (s.
456) återstår dock mycket för att kunskap om kvinnors resp. mäns
villkor på skilda områden skall bli allsidig.

Som tidigare vill utskottet uttala förståelse för motionärernas synpunkter.
Frågeställningen är emellertid uppmärksammad genom den
av BRÅ ovan nämnda publikationen, och det förhållandet att BRÅ i
sin bidragsprövning prioriterar forskning om kvinnor och brott kan
förväntas påverka utvecklingen i den riktning som motionärerna eftersträvar.
Mot denna bakgrund saknas det enligt utskottets uppfattning
anledning för riksdagen att göra ett särskilt uttalande när det gäller
forskning om könsrollernas betydelse för brottsligheten. Utskottet avstyrker
bifall till motionen i nu behandlad del.

1989/90: JuU29

10

I motion Ju607 begärs ökad forskning om sexualbrott mot barn. Här
framhålls särskilt att det hos BRÅ planerade men ej beslutade projektet
om "Brott mot barn" snarast bör komma i gång.

Inom BRÅ pågår för närvarande ett projekt om sexuella övergrepp
mot barn. Projektets syfte har varit att 1) kartlägga utvecklingen och
omfattningen av sexuella övergrepp mot barn och myndigheternas
handläggning av ärendena, 2) göra en genomgång av utländsk och
svensk forskning om olika aspekter av sexuella övergrepp mot barn
och 3) planera och genomföra en empirisk undersökning för att belysa
omfattningen och karaktären av sexuella övergrepp mot barn i Sverige.
— Projektdelarna 1 och 2 har avslutats. Avrapporteringen av del tre är
under arbete.

Av BRÅ:s verksamhetsplanering framgår att det där planeras att
genomföra det projekt som tas upp i motion Ju607. Projektet utgör en
fortsättning på det ovan nämnda arbetet om sexuella övergrepp mot
barn och skall innefatta även andra typer av brott mot barn, t.ex.
barnmisshandel och brott inom familjen. Projektet kommer dels att
analysera brottsutvecklingen för dessa brottstyper, dels att sammanfatta
och kritiskt diskutera teori och forskning på området.

Regeringen har i huvudsak ställt sig bakom den verksamhetsplan
som BRÅ presenterat för de närmaste tre budgetåren. Utskottet saknar
anledning att ha någon annan uppfattning och utgår ifrån att projektet
beslutas och genomförs utan något särskilt uttalande från riksdagens
sida. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju607 i nu behandlad del.

Forskning kring våld mot kvinnor tas upp i motionerna Ju27 och
Ju28, och i motion Ju607 begärs en kartläggning av sambandet mellan
pornografi, prostitution och våld. I motion Ju27 begärs främst att det
tillskapas en fond för forskning om bl.a. kvinnovåldet. I motion Ju28
efterlyses en tvärvetenskaplig forskning inom området kvinnomisshandel.

Som anförs i forskningspropositionen (s. 457) är våld och sexuella
övergrepp mot kvinnor tillräckligt ofta förekommande för att kunna
sägas utgöra ett allvarligt samhällsproblem. Mot denna bakgrund föreslås
i propositionen att en professur inrättas som avser ett samhällsvetenskapligt
ämne som ger möjlighet att forska kring frågeställningar
om makt som konfliktorsak mellan kvinnor och män och om hur våld
mot kvinnor kan relateras till andra förhållanden i samhället.

Även i övrigt har frågan om forskning om våld mot kvinnor
uppmärksammats. I direktiven till den av regeringen tillsatta arbetsgruppen
för frågor som rör våld mot kvinnor anförs att kunskaperna
måste öka och mekanismerna bakom olika former av övergrepp måste
göras synliga för att på ett mer effektivt sätt kunna förebygga och
förhindra våld och andra övergrepp mot kvinnor. Arbetsgruppen skall
i detta syfte bl.a. ta reda på var fördjupade kunskaper behövs inom
t.ex. forskningen. Arbetsgruppens arbete skall vara avslutat före utgången
av år 1990.

BRÅ planerar också att tillsätta en arbetsgrupp som skall se över
frågor om våld inom familjen.

1989/90: JuU29

11

Utskottet har förståelse för de synpunkter som framförs i motionerna
Ju27 och Ju28, och även enligt utskottets uppfattning är det
angeläget att genom forskning få belyst orsakerna till det våld och de
övergrepp som sker mot kvinnor. Som framgått ovan har nyligen ett
flertal initiativ i denna riktning tagits, och utskottet ser positivt på
denna utveckling. Därmed saknas det också enligt utskottets uppfattning
anledning för några riksdagens åtgärder på området. Av det sagda
framgår att utskottet inte kan tillstyrka bifall till motionerna Ju27 och
Ju28.

Från BRÅ har utskottet inhämtat att det inom rådet för närvarande
inte är aktuellt med någon forskning som rör sambandet mellan
pornografi, prostitution och våld. Inte heller i övrigt förekommer
någon sådan forskning enligt vad utskottet kunnat utröna. Inte heller i
Norge, där ett femårigt forskningsprogram om kvinnomisshandel
igångsattes år 1985, har frågan studerats isolerad. Däremot berörs
frågan indirekt i några av de projekt som ingår i programmet. Det
norska forskningsprojektet skall avslutas inom det närmaste året.

Även om utskottet ser positivt på önskemålet i motion Ju607 i
denna del kan utskottet inte förorda en särskild prioritering av arbete
på den begärda kartläggningen. Utskottet avstyrker bifall till motionen
i nu berörd del.

I motionerna Ju29, Ju607 och Ju806 efterlyses forskning om invandrares
kriminalitet.

Regeringen har i forskningspropositionen (s. 105) prioriterat sådan
forskning inom BRÅ under den kommande treårsperioden. Regeringen
anför att det saknas tillräcklig kunskap om och i vilken utsträckning
brottslighet har samband med den invandring som skett till
Sverige. Enligt regeringens bedömning är det nödvändigt att forsknings-
och utvecklingsarbetet inom detta område intensifieras under
den kommande treårsperioden. Det anförs att det behövs mer kunskaper
om invandrares brottslighet, om vilka faktorer i det svenska
samhället som negativt påverkar olika invandrargruppers anpassningsmöjligheter
samt om hur man kan komma till rätta med dessa problem.

Inom BRÅ finns nu tre olika projekt som avser brottslighet bland
invandrare. En belysning skall ske av utländska gärningsmäns betydelse
för våldtäktsbrottsligheten. Vidare planeras att, i ett av delprojekten
i det s.k. Stockholmsprojektet, göra en studie av brottsligheten hos
personer med utländsk bakgrund och med särskild inriktning på
ungdomsbrottsligheten i invandrartäta områden. BRÅ planerar vidare
att genomföra ytterligare ett forskningsprojekt om invandrares brottslighet
tillsammans med centrum för invandrarforskning vid Stockholms
universitet.

Även utskottet anser att kunskaperna kring frågorna om invandrarna
och brottsligheten är otillräckliga. En bristande kunskap härvidlag
befrämjar uppkomsten av ogrundade föreställningar, som kan bidra till
främlingsfientlighet och etniska konflikter. Utskottet kan därför ställa
sig bakom den prioritering som regeringen här förordat. I motion Ju29
vänder sig motionärerna mot de utgångspunkter för invandrarforsk -

1989/90: JuU29

12

ningen som regeringen anger. Enligt motionärerna bör inte de faktorer
i det svenska samhället som negativt påverkar olika invandrargruppers
anpassningsmöjligheter studeras, utan arbetet bör tvärtom i forsta hand
vara inriktat på att söka de faktorer hos olika invandrargrupper som
medverkar till brottslighet.

Den planerade forskningen om invandrares brottslighet bör även
enligt utskottets uppfattning belysa de faktorer som tas upp i motion
Ju29. Detta bör emellertid inte stå i motsats till att också de faktorer i
det svenska samhället som negativt påverkar olika invandrargruppers
anpassningsmöjligheter studeras.

Utskottet utgår ifrån att utskottets nu uttalade synpunkter beaktas
utan något särskilt uttalande i frågan från riksdagens sida. Med det nu
anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna Ju29, Ju607 och
Ju806 i här behandlade delar.

1 linje med vad utskottet ovan anfort om BRÅ:s utnyttjande av
personal från andra myndigheter vill utskottet i detta sammanhang
understryka BRÅ:s behov av att tillföras externa medel för sin invandrarforskning.
Utskottet utgår från att regeringen i dessa hänseenden
medverkar till positiva och smidiga lösningar.

Uttalanden om ökad forskning beträffande ekonomisk brottslighet efterlyses
i motion Ju635 och här begärs bl.a. en utvärdering av samtliga
näringsbranscher. Motion Ju29 tar avstånd från en prioritering av
detta forskningsområde och förordar i stället att brottsoffrens
situation liksom de totala kostnaderna för brottsligheten blir föremål för
särskilda undersökningar.

Regeringen har prioriterat forskning om ekonomisk brottslighet.
BRÅ har sedan år 1985 på regeringens uppdrag genomfört forskningsoch
utvärderingsprojekt om ekonomisk brottslighet. Det senaste uppdraget
avser formerna för och omfattningen av ekonomisk brottslighet
i sju näringsbranscher. BRÅ planerar också att genomföra en särskild
undersökning av den ekonomiska brottsligheten inom hyres- och fastighetsbranschen,
en undersökning som riksdagen efterfrågat (se JuU
1987/88:39 s. 8 f, rskr. 319).

Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning att forskningen
kring den ekonomiska brottsligheten bör prioriteras. Utskottet vill här
rent allmänt hänvisa till de bedömningar utskottet gjorde vid budgetbehandlingen
förra året, se 1988/89:JuU15, s. 11 och 12 om prioriteringen
av åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Det är angeläget
att de branschstudier som riksdagen och regeringen uppdragit åt
BRÄ att utföra slutförs. Utskottet anser emellertid att dessa utvärderingar
bör avvaktas innan utskottet tar ställning till frågan om ytterligare
sådana branschstudier. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju635
i nu behandlad del.

Med hänsyn till den prioritering utskottet nyss ställt sig bakom kan
utskottet inte tillstyrka kraven på sådana undersökningar som efterlyses
i motion Ju29. Beträffande önskemålet om utredning med syfte att
klarlägga de totala kostnaderna för brott kan tilläggas att utskottet i sitt
av riksdagen godkända betänkande senast i höstas avvisade ett liknande
motionskrav (se 1989/90:JuU16 s. 5 0- Och i fråga om yrkandet om en

1989/90: Ju U29

13

undersökning beträffande brottsoffer vill utskottet hänvisa till regeringens
uttalande i forskningspropositionen (s. 106). Där anförs att när det
gäller frågor sorn sammanhänger med bl.a. stöd till brottsoffer så pågår
en rad aktiviteter, såväl inom regeringskansliet som inom kommittéer
och arbetsgrupper, och det sägs vara önskvärt att BRÅ inom ordinarie
ramar har en viss beredskap för att vidta det forsknings- och utvecklingsarbete
som kan visa sig nödvändigt med anledning av dessa
aktiviteter. I sin verksamhetsplan har BRÅ vidare angett ett deltagande
i en internationell offerundersökning. Med det anförda avstyrker utskottet
bifall till motion Ju29 i nu berört hänseende.

Medelsanvisning till Brottsförebyggande rådet:
Förvaltningskostnader

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Medelsanvisning till Brottsförebyggande rådet:
Utvecklingskostnader

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Brottsförebyggande åtgärder

Under detta avsnitt behandlar utskottet ett antal motionsyrkanden om
brottsförebyggande åtgärder av skilda slag.

På senare år har frågor om våldsbrott och brottsoffer varit föremål
för stor uppmärksamhet både i den allmänna debatten och i riksdagen.
Så debatterades i riksdagen sent i höstas åtgärder mot våldet, och
utskottet behandlade strax därefter i ett motionsbetänkande
(1989/90:JuU5) ett flertal motioner med begäran om sådana åtgärder. I
nämnda betänkande lämnade utskottet en utförlig redogörelse för de
åtgärder som på senare tid vidtagits från regeringens sida i dessa frågor,
och utskottet vill i allt väsentligt hänvisa till den redovisningen. Här
skall endast nämnas att våldsbrottsligheten sedan länge är ett prioriterat
område för polisen. Regeringen tillsatte också i höstas en kommission
för att motverka våldet och förbättra stödet till brottsoffren.
Denna, våldskommissionen (dir. 1989:58), skall i första hand stimulera
lokala initiativ och verka för en bättre lokal samordning. Kommissionen
skall vidare sträva efter att få med både myndigheter, organisationer,
företag och enskilda i arbetet. Kommissionens arbete skall vara
avslutat inom ett år.

Utskottet konstaterade i sitt ovan nämnda betänkande att en rad
åtgärder mot våldsbrottsligheten vidtagits men ansåg ändå att ytterligare
insatser måste ske. Utskottet förordade därför en landsomfattande
kampanj mot våld och droger. Vad utskottet uttalat gav riksdagen som
sin mening regeringen till känna (rskr. 1989/90:65).

I motion Ju607 begärs att riksdagen till kampanjen för budgetåret
1990/91 anslår 10 000 000 kr. i ett första steg. Vidare begärs ett uttalande
om att allmänna arvsfonden därutöver bör bidra med stöd.

1989/90: JuU29

14

Närmare bestämmelser om allmänna arvsfondens ändamål och förvaltningen
av fondens medel finns i lagen (1928:281) om allmänna
arvsfonden. Av lagen framgår att egendom som tillfaller fonden skall
förvaltas av kammarkollegiet som en särskild fond för främjande av
vård och fostran av barn och ungdom samt omsorg om handikappade.
Understöd ur fonden utdelas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer. Understöd får inte lämnas för åtgärd, som det
åligger stat eller kommun att bekosta. En samlad redovisning av hur
allmänna arvsfondens medel används skall numera årligen lämnas till
riksdagen (se 1989/90:SoU3, rskr. 14). Regeringen har nyligen lämnat
en sådan redogörelse för budgetåret 1988/89 (skr. 1989/90:131).

Socialutskottet har i andra sammanhang inskärpt betydelsen av att
allmänna arvsfondens medel endast får användas för ändamål som
främjar vård och fostran av barn och ungdom samt omsorg om
handikappade (1988/89:SoU6 s. 37). Justitieutskottet har ingen annan
mening.

Vidkommande motionsönskemålen anser utskottet att frågor rörande
den av riksdagen förordade kampanjen mot våld och droger kan
fålla inom ramen för våldskommissionens arbete. Det kan således
ankomma på kommissionen att föreslå regeringen på vilket sätt kampanjen
skall genomföras och vilka eventuella medel som behöver
anslås för ändamålet. Utskottet utgår från att regeringen verkställer
uppdraget om kampanjen utan något ytterligare uttalande från riksdagens
sida. Något uttalande om hur medel bör anskaffas eller anvisas är
inte aktuellt.

Mot bakgrund av det nu sagda avstyrker utskottet bifall till nu
berörda yrkanden i motion Ju607.

I motionerna Ju635 och 1989/90:Ju801 tas upp frågor om information
till enskilda och andra om möjligheterna till ekonomiskt stöd för
informationsinsatser mot brottslighet. Sålunda begärs i motion Ju635
sådan information beträffande ekonomisk brottslighet, och motion
1989/90:Ju801 handlar om enskildas insatser mot våld.

Vid budgetberedningen år 1986 av Anslaget A 5 Information om
lagstiftning m.m. behandlade utskottet ett motionsyrkande om stöd åt
organisationer för information om ekonomisk och organiserad brottslighet.
Utskottet (JuU 1985/86:29 s. 1 f, rskr. 214) uttalade att regeringen
borde verka för att informationsåtgärder i ökad utsträckning vidtas
vad gäller lagstiftning och andra åtgärder från det allmännas sida mot
ekonomisk brottslighet. Enligt utskottet borde det i sammanhanget
uppmärksammas det värde som ligger i att även låta insatser på
området komma till stånd genom enskilda organ (t.ex. fackliga organisationer
och branschsammanslutningar). För att främja sådana insatser
borde dessa organ kunna erhålla ekonomiskt stöd och det borde
övervägas att även för sådant ändamål ta medel i anspråk från det
ovannämnda anslaget. Vad utskottet anfört gav riksdagen som sin
mening regeringen till känna.

Under budgetåret 1987/88 behandlade utskottet en liknande motion.
Utskottet vidhöll då sin tidigare uttalade ståndpunkt och tilläde att det

1989/90:JuU29

15

på lämpligt sätt borde ges upplysning om möjligheterna till ekonomiskt
stöd. Vad utskottet uttalat gav riksdagen som sin mening regeringen
till känna (JuU 1987/88:39 s. 8, rskr. 319).

Vid sin behandling av frågan under föregående riksmöte inhämtade
utskottet att det inte ansökts om eller utbetalats något ifrågavarande
bidrag men att information om möjligheterna härtill spritts till brottsförebyggande
rådets arbetsgrupp för informationsfrågor (1988/89:JuU17
s. 19 0-

I årets budgetproposition (prop. 1989/90:100 bil. 4, s. 44) har under
andra huvudtiteln under anslaget A 4 Information om lagstiftning
m.m. beräknats högst 250 000 kr. för att stödja organisationer och
projekt som syftar till att bekämpa ekonomiska brott och våldsbrottslighet.
Utskottet har inhämtat att det inom regeringskansliet förbereds
informationsmaterial som skall ge upplysningar om dessa möjligheter
till ekonomiska bidrag.

Enligt utskottets mening påkallas inga åtgärder utöver vad nu redovisats,
och motionsönskemålen får anses tillgodosedda. Utskottet utgår
härvid också ifrån att våldskommissionen, som enligt sina direktiv bl.a.
skall främja åtgärder som är ägnade att motverka våldet, vid sina
möten på olika platser i landet lämnar upplysningar i nu aktuellt
hänseende och även i övrigt beaktar behovet av sådana åtgärder som
efterlysts i motion 1989/90:Ju801.

I motion Ju607 begärs uttalanden om betydelsen i brottsförebyggande
hänseende av en centerpartistisk regionalpolitik. I motionen begärs
också uttalanden om vikten av brottsförebyggande arbete i skolan.

Riksdagen har nyligen förelagts en proposition om regionalpolitiken
för 1990-talet. I propositionen föreslås att gällande mål för regionalpolitiken
om att ge människor tillgång till arbete, service och god miljö
oavsett var de bor i landet skall ligga feist.

Som justitieministern framhåller i årets budgetproposition är den
centrala kriminalpolitiska uppgiften att förebygga brott. Det brottsförebyggande
arbetet är emellertid inte enbart en uppgift för kriminalpolitiken
i snäv mening. Intresset att motverka brott gör sig gällande på
hela det samhällspolitiska fältet. Även om brottsutvecklingen delvis
kan förklaras av välfärdsutvecklingen står det, som justitieministern
också framhåller, klart att möjligheterna att motverka brottslighet och
social utslagning hänger nära samman med vår förmåga att bygga ett
samhälle som präglas av solidaritet, omtanke och ansvarstagande människor
emellan. Även enligt utskottets uppfattning är det särskilt
viktigt att skapa goda förutsättningar för barn och ungdom att växa
upp och finna en plats i samhället. Genom insatser inom bostads- och
fåmiljepolitiken, i skolan, i arbetslivet och i fritidsverksamheten kan
det skapas förutsättningar för att ta ett gemensamt ansvar för att
motverka och hindra sådana sociala och personliga problem som är en
grogrund för brottslighet. Här spelar naturligtvis regionalpolitiken sin
roll för att utjämna skillnader inom landets olika delar. Härom torde
inte heller, enligt utskottets uppfattning, råda någon oenighet. Regionalpolitikens
närmare utformning ankommer det emellertid inte på

1989/90:JuU29

16

utskottet att bereda, och något uttalande utöver det sagda är inte
påkallat. Utskottet avstyrker med dessa uttalanden bifall till nu berört
yrkande i motion Ju607.

När det gäller det brottsförebyggande arbetet i skolan vill utskottet
uttala att det inte heller här torde råda någon oenighet om att ett
sådant arbete är av stor betydelse. Här vill utskottet erinra om den
undervisning i lag och rätt som polisen sedan lång tid bedriver i
skolorna. Det lokala samarbetet regleras i Kungl. Maj:ts cirkulär
(1970:513) om intensifierat samarbete mellan polis, socialtjänst och
skola. Ungdomsministern har tagit initiativ till en översyn av de frågor
som berörs i cirkuläret i syfte att bidra till ett bredare och mer
samordnat lokalt engagemang (jfr skr. 1989/90:69 s. 12).

BRÅ och skolöverstyrelsen har också nyligen uppmärksammat frågan
genom ett seminarium om brottsförebyggande arbete i skolan. I en
antologi över seminariet (BRÅ-rapport 1989:2), som spritts och bl.a.
används i lärarutbildningen, sägs t.ex. att undersökningar visar att det
finns ett starkt samband mellan skolk eller dålig skolanpassning och
kriminalitet. Syftet med seminariet var bl.a. att tillsammans med
forskare och experter diskutera de forskningsresultat som föreligger
samt att utröna vilka ytterligare kunskaper som behöver tillföras för att
kunna bedriva effektivt förebyggande arbete i skolan. Vid seminariet
betonades vikten av en fortsatt samverkan mellan BRÅ och skolöverstyrelsen
för att främja en utvecklingsmiljö fri från mobbning, våld,
skadegörelse och skolk inom skolan. BRÅ:s barn- och ungdomsgrupp
gör nu ett uppföljningsarbete av samtliga brottsförebyggande insatser
som skett i skolan i samverkan med andra myndigheter under 1980-talet.
Gruppen skall utfärda rekommendationer för hur skolan i samarbete
med föräldrar och övriga barn- och ungdomsverksamheter kan
arbeta brottsförebyggande.

Utskottet har stor förståelse för syftet bakom det nu berörda yrkandet
i motion Ju607 om brottsförebyggande insatser i skolan. Som
framgått ovan är frågan uppmärksammad, och utskottet utgår ifrån att
fortsatta ansträngningar sker härvidlag utan något särskilt uttalande i
saken från riksdagens sida. Utskottet avstyrker bifall till motionsyrkandet.

I motion Ju815 tas upp frågan om åtgärder mot klotter. Således
begärs i motionen ett uttalande om att regeringen bör träffa överenskommelse
med handelns organisationer om att sprayburkar med färg
skall köpas över disk och ej vara tillgängliga direkt för kunden.

Riksdagen behandlade under föregående riksmöte en proposition
med förslag till olika lagstiftningsåtgärder för att motverka vandalisering
i form av klotter och liknande skadegörelse. I samband härmed
gjorde riksdagen ett uttalande i samma riktning som eftersträvas i
motionen (prop. 1987/88:143, 1988/89:JuU13, rskr. 145).

Med anledning av BRÅ:s rapport Ökad säkerhet inom handeln
kommer BRÅ under året att hålla en hearing med företrädare för
branschorganisationerna inom handeln för att diskutera bl.a. buriksrån
och snatterier. I det sammanhanget kommer även klotterfrågan att tas
upp. Utskottet vill i anledning av riksdagens uttalande förra året

1989/90:JuU29

17

2 Riksdagen 1989/90. 7 sami. Nr 29

kraftigt understryka att sådana överläggningar som eftersträvas i motionen
kommer till stånd och förutsätter att en inledning härtill sker vid
den av BRÅ planerade konferensen. Något nytt särskilt uttalande i
saken från riksdagen är inte motiverat. Utskottet avstyrker bifall till
motionen.

I motion Ju807 begärs att BRÅ får i uppdrag att som särskilt projekt
driva försöksverksamhet med grannsamverkan mot brott i samarbete
med organisationen Våga Värna Varandra (WV). Verksamheten skall
läggas upp med förebild i den i många anglosaxiska länder utbredda
formen av brottsbekämpande arbete "Neighbourhood Watch". Vidare
hemställs att riksdagen till detta projekt anslår erforderligt belopp.

I sin rapport (1986:2) Bra lås och goda grannar har BRÅ presenterat
den modell för granntillsyn som förekommer i England under beteckningen
Neighbourhood Watch. Denna tillsyn organiseras av polisen
och syftar till ett nära samarbete med de personer som har anslutit sig
till aktiviteten. Anslutningen till Neighbourhood Watch sker antingen
genom att polisen tar kontakt med och stimulerar människorna i ett
bostadsområde att engagera sig i tillsynen, eller genom att invånarna
själva tar kontakt med polisen. Därefter utses en eller flera s.k.
samordnare bland de boende i det aktuella området. Samordnare är en
person, som normalt tillbringar en stor del av sin tid i sitt hem och
som de andra invånarna skall lämna information till om allt misstänkt
de har sett eller hört. Samordnaren skall sedan i sin tur vidarebefordra
informationen till polisen. Därefter ankommer det på polisen att
använda uppgifterna i sitt brottsbekämpande arbete. Även i en artikel i
BRÅ:s tidskrift Apropå nr 1/90 har nyss nämnda verksamhet närmare
presenterats.

Under innevarande riksmöte har utskottet behandlat en liknande
motion. Utskottet konstaterade då i sitt av riksdagen godkända betänkande
(1989/90:JuU16 s. 6 0 att motionen fick anses tillgodosedd med
den försöksverksamhet med grannsamverkan mot brott som redan i
dag drivs av BRÅ. Sedan år 1987 driver BRÅ ett projekt om brottsförebyggande
åtgärder i Fisksätra, som är en förort till Stockholm. I
projektet ingår ett delprojekt med grannskapsövervakning. Grannskapsövervakningen
bedrivs i princip enligt den modell som beskrivs i
den nu aktuella motionen, och BRÅ har överlämnat åt brottsförebyggande
enheten vid den lokala polisen att bygga upp verksamheten.
Projektet skall utvärderas av BRÅ under år 1991.

Även på andra platser i landet pågår aktiviteter med grannsamverkan
mot brott. I Linköping bedrivs sådan verksamhet i samarbete
mellan polisen, ett försäkringsbolag och flera villaägarföreningar. Även
i Norrköping är flera sådana verksamheter under uppbyggnad. Stockholmspolisens
brottsförebyggande enhet har under senare år i samverkan
med bostadsföretag och försäkringsbolaget Folksam bl.a. bedrivit
ett projekt i brottsförebyggande syfte i Akalla med inslag av grannsamverkan
mot brott. I ett projekt om samverkan mot brott i Västerort har
den brottsförebyggande enheten vid Stockholmspolisen vidare planerat
att driva en försöksverksamhet mellan polis, olika småhusägarföreningar
och försäkringsbolaget Folksam efter den modell med grannsamver -

1989/90: JuU29

18

kan mot brott som bedrivs i Linköping. Försöksverksamheten skall
starta den 1 september 1990 och avslutas den 31 december 1992. I
sammanhanget kan också nämnas att stöldskyddsföreningen, som är en
ideell förening med uppgift att förebygga brottslig verksamhet, tagit
initiativ till att varje år genomföra en stöldskyddsvecka med start nu i
maj 1990. För stöldskyddsveckan innevarande år är temat grannsamverkan
mot brott; man erbjuder ett startpaket från organisationen Våga
Värna Varandra.

I motionen görs gällande att grannsamverkan mot brott enligt den i
motionen beskrivna modellen inte prövats i vårt land. Utskottet har
från BRÅ inhämtat att det i de anglosaxiska länderna bedrivs olika
former av Neighbourhood Watch och att dessa är uppbyggda efter de
lokala förutsättningarna på platsen. Enligt BRÅ är grundprincipen för
dessa projekt densamma som i de svenska projekt som nu bedrivs.
Utskottet ställer sig positivt till denna typ av samverkan mot brott och
anser att alla tänkbara modeller är värda att pröva. Som utskottet
uttalade i höstas har emellertid BRÅ redan nu en försöksverksamhet
med grannsamverkan mot brott i gång, och projektet skall utvärderas
under år 1991. Motionen får så till vida anses tillgodosedd, och det
saknas anledning till särskild medelsanvisning som begärts i motionen.

Vissa frågor rörande unga lagöverträdare

Inledning

Under detta avsnitt behandlar utskottet ett antal motionsyrkanden som
gäller unga lagöverträdare.

Sedan länge särbehandlas unga lagöverträdare under 18 år. Deras
brottslighet skall i betydligt mer begränsad utsträckning än de äldres
bli föremål för domstolsprövning och åtgärder inom kriminalvårdens
ram. Principen är i stället att de unga skall uppmärksammas av de
sociala myndigheterna och att dessa på olika sätt skall ge råd och stöd
eller ingripa med andra åtgärder enligt sociallagstiftningen, i första
hand socialtjänstlagen (SOL; 1980:620) och lagen (1980:621) med
särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Tanken är att åtal
skall kunna underlåtas, om man kan åstadkomma lika goda eller
bättre behandlingsmöjligheter för en ung lagöverträdare utan att åtal
väcks.

Särskilda regler om barn och ungdomar som begår brott finns bl.a. i
lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare
(LUL). Lagen blev senast föremål för ändringar i ett lagstiftningsärende
år 1988 (prop. 1987/88:135, JuU36, rskr. 403) varvid bl.a. infördes
bestämmelser som syftade till att öka snabbheten i mål mot unga.
Vidare föreskrevs att vårdnadshavaren normalt omedelbart skall underrättas,
när någon som är mellan 15 och 18 år är skäligen misstänkt för
brott. Genom en särskild förordning (1988:217) tog regeringen samtidigt
initiativ till en försöksverksamhet med snabbare utredningar rörande
unga lagöverträdare. Försöksverksamheten bedrivs vid åtta åkla -

1989/90: Ju U29

19

gardistrikt i landet. Både försöksverksamheten och den nya lagstiftningen
utvärderas nu av BRÅ. Den slutliga utvärderingen beräknas
vara färdig under sommaren 1990.

En arbetsgrupp inom regeringskansliet med företrädare för justitie-,
social- och civildepartementen har närmare studerat hur socialtjänstens
och rättsväsendets insatser när det gäller unga lagöverträdare
lämpligen kan samordnas. Enligt vad utskottet inhämtat har arbetsgruppen
numera slutfört sitt uppdrag. Avsikten är nu att med utgångspunkt
från arbetsgruppens arbete tillkalla en parlamentariskt sammansatt
kommitté med uppgift att göra en bred översyn av det allmännas
insatser i samband med brott som begåtts av unga.

Familjens brottsförebyggande betydelse

I motion Ju802 begärs ett tillkännagivande av familjens brottsförebyggande
betydelse när det gäller unga människor.

I samband riksdagsbehandlingen år 1988 av de nyss nämnda ändringarna
i LUL behandlade utskottet ett liknande motionsönskemål.

Utskottet delade motionärernas uppfattning att familjens betydelse
knappast kan överskattas när det gäller att ge barn och ungdom en
trygg uppväxt och konstaterade att det inte torde råda någon oenighet
om att goda uppväxtförhållanden är en brottsförebyggande faktor av
mycket stor betydelse. Utskottet avstyrkte emellertid bifall till motionen
då det inte fanns behov av något särskilt uttalande i saken från
riksdagens sida (JuU 1987/88:36 s. 21). Riksdagen följde utskottet.

Utskottet vidhåller sin tidigare uttalade inställning. Här vill utskottet
också erinra om vad ungdomsministern i regeringens skrivelse
1989/90:69 om ungdomsfrågor uttalat, nämligen att samhällets insatser
skall stödja familjen i dess olika roller och bidra till att barnen Sr
växa upp under bästa tänkbara betingelser. I skrivelsen betonas också
att föräldraansvaret måste förtydligas.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionsyrkandet.

Registrering av brott av barn m.m.

I motionerna Ju810, Ju814 och Ju820 begärs att statistik skall föras
över brott som begåtts av barn under 15 år. Här pekas på att effektiva
åtgärder mot ungdomsbrottsligheten förutsätter kunskaper om den. I
motionerna Ju814 och Ju820 begärs vidare att barn under 15 år som
begått brott skall kunna registreras hos polisen i ett sekretesskyddat
register. Syftet är att underlätta polisens arbete och öka möjligheterna
till effektiv brottsbekämpning.

Senast under innevarande riksmöte har utskottet behandlat motsvarande
motionsönskemål. Utskottet konstaterade då (1989/90:JuU14 s.
10 ff) att statistik över brott som begåtts av barn inte förs och att
orsaken härtill främst är att sådan statistik riskerar att bli ofullständig
bl.a. på grund av bestämmelserna om utredning av brott av barn.
Utskottet lämnade också dels en redovisning för de regler som gäller
för registrering i polisens olika register, dels en redogörelse för den
tidigare riksdagsbehandlingen av de nu aktuella frågorna. Utskottet vill

1989/90:JuU29

20

hänvisa till den redogörelsen och nu endast nämna att utskottet under
riksmötet 1984/85 tog avstånd från tanken på att personregister med
uppgifter om brottsmisstankar mot barn skulle få föras hos polisen
(JuU 1984/85:6 s. 11).

Avslutningsvis underströk utskottet i sitt betänkande tidigare under
innevarande riksmöte att det skulla vara av stort värde att ha tillgång
till tillförlitlig information om brott av barn under 15 år men då
frågan redan var aktualiserad inom en arbetsgrupp inom regeringskansliet
krävdes det inte någon åtgärd i saken från riksdagens sida.
Utskottet var heller inte berett att ompröva sitt ställningstagande till
frågan om registrering av barn som begår brott; även den frågan var
föremål för den nämnda arbetsgruppens ställningstaganden. Utskottet
avstyrkte därför bifall till motionerna i behandlade delar. Riksdagen
följde utskottet.

Även kulturutskottet har under innevarande riksmöte i sitt av
riksdagen godkända betänkande avvisat tanken på registrering av brott
av barn under 15 år (1989/90:KrU14 s. 7).

Enligt vad utskottet nu inhämtat övervägs frågorna alltjämt inom
regeringskansliet. Det saknas därför anledning för någon riksdagens
åtgärd i saken. Utskottet avstyrker därför bifall till nu berörda yrkanden
i motionerna Ju810, Ju814 och Ju820.

Närvaro av föräldrar vid förundersökning och
domstolsförhandling

I motionerna Ju607 och Ju810 tas upp frågan om föräldrars närvaro
vid förundersökning och domstolsförhandlingar beträffande unga lagöverträdare.
I motion Ju607 begärs ett uttalande om att myndigheterna
bör verka aktivt härför och i motion Ju810 begärs en lagreglering av
vårdnadshavarnas närvaroplikt vid sådana domstolsförhandlingar.

När det gäller föräldrars medverkan vid förundersökning vill utskottet
erinra om att det år 1988 infördes en uttrycklig regel av innebörd
att vårdnadshavaren omedelbart skall underrättas om någon som fyllt
15 men inte 18 år misstänks för brott. Bestämmelsen finns intagen i
6 § c LUL. Underrättelse får underlåtas endast om det finns särskilda
skäl. Uppgiftsskyldigheten åvilar polis eller åklagare. En motsvarande
regel finns i 13 § LUL när det gäller utredning om brott av barn
under 15 år. Beträffande förhör med barn under 15 år föreskrivs också
i 23 kap. 10 § rättegångsbalken (RB) att vårdnadshavare bör vara
närvarande om det kan ske utan men för utredningen. Utskottet vill
också erinra om att åklagaren, ifall denne med stöd av 1 § LUL
beslutat om åtalsunderlåtelse beträffande brott för vilket är föreskrivet
svårare straff än böter eller, med stöd av 6 a § LUL utfärdat strafföreläggande,
har att muntligen underrätta den underårige härom och
detta skall, om möjligt, ske i vårdnadshavares närvaro. I den ovan
nämnda förordningen om försöksverksamhet med snabbare utredningar
rörande unga lagöverträdare finns beträffande meddelande om be -

1989/90:JuU29

21

slut om åtalsunderlåtelse en uttrycklig föreskrift om att åklagaren skall
sträva efter att vårdnadshavaren är närvarande vid ett sådant sammanträffande.

Som framgått ovan finns alltså ett flertal bestämmelser beträffande
förundersökningen som syftar till att väcka vårdnadshavarens uppmärksamhet
och fa honom eller henne att engagera sig i den unges
situation. Utskottet utgår också från att vederbörande myndigheter
agerar i enlighet härmed. Mot denna bakgrund är något sådant särskilt
uttalande om föräldrars närvaro vid förundersökning som efterfrågas i
motion Ju607 inte erforderligt.

Vidkommande spörsmålet om föräldrars närvaro vid huvudförhandling
mot en ung lagöverträdare kan erinras om följande. I 21 kap. 1 §
RB föreskrivs beträffande misstänkta som är omyndiga att rätten om
det med hänsyn till brottets beskaffenhet eller eljest finnes erforderligt
skall höra den som har vårdnaden om honom. Denne får också föra
talan för den omyndige. Vidare framgår av 9 § LUL att den som är
under 18 år inte får dömas till fängelse eller skyddstillsyn, om inte den
som har vårdnaden om honom har blivit hörd i målet, där så lämpligen
kan ske. 1 praktiken innebär dessa bestämmelser att vårdnadshavaren
som regel kallas till huvudförhandlingen. Han kan kallas vid vite.

Motionsönskemål om närvaroplikt för föräldrar vid huvudförhandling
mot unga lagöverträdare har behandlats av utskottet under riksmötet
1987/88. Utskottet (JuU 1987/88:36 s. 20) erinrade då om vad
som gäller om underrättelse till vårdnadshavaren vid brottsmisstanke.
Sådan underrättelse Sr, som framgått ovan, underlåtas om det finns
särskilda skäl. Undantaget är avsett bl.a. för fall när underrättelse
skulle vara till större skada än nytta för den unge. Utskottet ansåg i sitt
av riksdagen godkända betänkande att ett motsvarande synsätt kunde
anläggas på frågan om vårdnadshavaren skall åläggas närvaroskyldighet
vid huvudförhandling. Övervägande skäl talade, ansåg utskottet, för
den gällande ordningen där vårdnadshavaren skall kallas till huvudförhandlingen
men själv avgör om han vill inställa sig.

När det gäller kravet i motion Ju810 om en närvaroplikt för
vårdnadshavaren vid huvudförhandling är utskottet inte berett att
ändra sin tidigare ståndpunkt. Motionsyrkandet avstyrks därför.

Nu gällande regler på området verkar också i den riktning som
åsyftas i motion Ju607 där krav framförs på ett aktivt verkande från
myndigheternas sida att få vårdnadshavarna att inställa sig till en
huvudförhandling. Även detta motionsyrkande avstyrks.

Kortare utredningstider m.m.

I motionerna Ju607, Ju814 och Ju820 framställs krav om kortare
utredningstider i ungdomsmålen. I de två sistnämnda motionerna
anförs att det bör införas en tidsgräns inom vilken en förundersökning
mot en ung lagöverträdare bör vara färdig.

I LUL finns ett antal regler som syftar till att hålla handläggningstiderna
i ungdomsmålen så korta som möjligt. Några särskilda frister för
brottsutredningar mot unga finns däremot inte. Av 2 § förundersök -

1989/90:JuU29

22

ningskungörelsen (1947:948) följer emellertid att åklagarna och polisen
regelbundet skall samråda för att motverka dröjsmål i förundersökningar
mot dem som inte fyllt 18 år.

Som framgått ovan har regeringen tagit initiativ till en försöksverksamhet
med snabbare utredningar rörande unga lagöverträdare. Försöksverksamheten
utvärderas nu av BRÅ. I en preliminär rapport har
konstaterats bl.a. att handläggningstiderna i de distrikt som omfattas av
försöksverksamheten är genomsnittligt sett kortare än i de kontrolldistrikt
som valts ut. Några bestämda slutsatser kan dock inte dras förrän
den slutliga utvärderingen är färdig i juni 1990.

I höstas behandlade utskottet motionskrav om kortare handläggningstider
i ungdomsmålen. Utskottet (1989/90:JuU14 s. 8) uttalade i
sitt av riksdagen godkända betänkande att den definitiva utvärderingen
av försöksverksamheten borde avvaktas innan ställning togs till de
organisatoriska ändringsförslag som härvidlag framfördes i motionerna.
Utskottet avstyrkte således bifall till motionerna.

Utskottet saknar anledning att nu frångå sitt tidigare ställningstagande
och avstyrker bifall till berörda yrkanden i motionerna Ju607,
Ju814 och Ju820.

I syfte att korta ned handläggningstiderna framförs i motionerna
Ju607, Ju809, Ju8I0, Ju814 och Ju820 yrkanden om att det skall
inrättas jourdomstolar, främst för unga lagöverträdare. I motionerna
Ju814 och Ju820 framhålls särskilt att ett försök med jourdomstolar
bör bedrivas avseende vissa typer av brott.

Senast i höstas tog utskottet ställning till liknande motionsönskemål
(se 1989/90:JuU14 och där gjord hänvisning) och avstyrkte då i sitt av
riksdagen godkända betänkande bifall till motionerna. Utskottet har
ansett och anser alltjämt att kravet på jourdomstolar för unga lagöverträdare
stämmer mindre väl överens med utgångspunkten att unga
lagöverträdare i princip inte skall bli föremål för domstolsbehandling.
Andra vägar bör därför i huvudsak väljas för att få till stånd en
snabbare behandling av mål mot unga. De senaste ändringarna i LUL
och den nyss nämnda försöksverksamheten har bl.a. verkat i denna
riktning. Utskottet saknar anledning att nu frångå sitt tidigare ställningstagande.
Motionsyrkandena i saken avstyrks.

Häktning av unga

Enligt 7 § LUL krävs synnerliga skäl för häktning när den misstänkte
är under 18 år.

I motion Ju810 begärs ett lagförslag innehållande ändrade förutsättningar
för anhållande och häktning av 15—17-åringar. Enligt motionärerna
bör det räcka med särskilda skäl för att sådan häktning skall
komma till stånd. Syftet är dels att få en kontroll över ungdomar som
begått brott, dels att påskynda handläggningen i dessa mål.

Utskottet behandlade under riksmötet 1987/88 en motion vari det
begärdes lagändringar av innebörd att ungdomar skulle kunna häktas i
samma utsträckning som andra lagöverträdare. Utskottet (JuU
1987/88:36 s. 23) avstyrkte bifall till motionen. Riksdagen följde utskot -

1989/90:JuU29

23

tet. I sin motivering hänvisade utskottet till LUL:s regler om förkortade
handläggningstider för domstolarna i mål där den tilltalade inte fyllt
18 år och brottet förskyller fängelse i mer än ett år. I dessa fall skall
iakttas de tidsfrister som gäller för åtgärd i mål där den tilltalade är
häktad. Utskottet slog vidare fast att de skärpta krav som enligt LUL
gäller för häktning av unga har föreskrivits av samma skäl som
begränsningarna i fråga om att döma unga till fängelse och konstaterade
att regleringen alltså har goda skäl för sig. Utskottet hänvisade
vidare till de alternativ till häktning som möjliggör en tillfredsställande
övervakning och kontroll av den unge, nämligen placering i en sådan
institution som avses i 12 § LVU. Inom ramen för en sådan vistelse är
det möjligt att ålägga den unge sådana restriktioner beträffande rörelsefrihet
och kommunikation med omvärlden som eljest tillgodoses genom
häktning. Sammanfattningsvis ansåg utskottet att goda möjligheter
till andra alternativ än häktning står till buds.

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och är inte berett att
förorda en utvidning av möjligheterna till häktning av unga lagöverträdare
under 18 år. Utskottet avstyrker således bifall till motion Ju810 i
nu behandlad del.

Skadelindrande arbete m.m.

I motion Ju607 hävdas att regleringen av skadelindrande arbete i LUL
inte fungerar på ett tillfredsställande sätt. Motionärerna vill ha en
effektivare utformning av reglerna. I motionen begärs också att konfrontation
mellan främst unga lagöverträdare och målsägande bör
prövas i större omfattning i Sverige än vad nu är fallet.

Utskottet behandlade i höstas liknande motionsönskemål
(1989/90:JuU14 s. 9 ff). I samband härmed lämnade utskottet en
utförlig redogörelse för lagregleringen beträffande skadelindrande arbete
och vidare en beskrivning av de försöksverksamheter med konfrontation
som bedrivs på olika håll i Norden. Utskottet vill nu hänvisa till
den redogörelsen och endast tillägga att lagreglerna om skadelindrande
arbete trädde i kraft den 1 juli 1988 och nu är föremål för en
utvärdering av BRÅ.

Utskottet, som avstyrkte bifall till motionerna, uttalade stor förståelse
för motionärernas syfte med yrkandena om konfrontation och
skadelindrande arbete. Utskottet underströk både vikten av att den
unge får klart för sig att hans brottslighet inte accepteras och av att
han kommer till insikt om vad brottsligheten betyder för den som
drabbats. Tanken på ett medlingsförfarande fann utskottet i detta
sammanhang värd att överväga närmare. Utskottet förutsatte att frågan
aktualiseras i samband med den utvärdering som BRÅ nu gör och
något uttalande härom av riksdagen var således inte erforderligt.

Enligt vad utskottet inhämtat pågår för närvarande försöksverksamhet
med konfrontation i Sundbyberg, Södertälje och Uppsala i bl.a.
skyddsvärnets regi. BRÅ skall utvärdera verksamheten så snart den fått
en sådan omfattning att en utvärdering kan ske.

1989/90: JuU29

24

Utskottet anser att BRÅ:s utvärdering bör avvaktas innan utskottet
tar ställning till frågan om en effektivisering av bestämmelserna om
skadelindrande arbete. Motionsyrkandet avstyrks.

Utskottet har samma uppfattning när det gäller en utökad försöksverksamhet
med konfrontation. Även i denna del avstyrker utskottet
bifall till motion Ju607.

Påföljder för unga

Förutsättningarna för att döma ungdomar till Sngelse anges i 30 kap.
5 § brottsbalken (BrB). När det gäller ungdomar under 18 år krävs
synnerliga skäl. Ungdomar i åldersgruppen 18 till 21 år får dömas till
Sngelse endast om det med hänsyn till gärningens straffvärde eller
annars finns särskilda skäl för det.

I motion Ju612 begärs att en utredning snarast tillsätts med uppgift
att ytterligare begränsa möjligheterna att döma unga personer till
fängelse. Översynen skall enligt motionärerna inte bara avse de allra
yngsta lagöverträdarna utan det bör också övervägas om det inom
ramen för socialtjänsten kan skapas sådana särskilda resurser att även
de något äldre ungdomarna kan besparas Sngelsestraff i större utsträckning
än för närvarande. I motionerna Ju814 och Ju820 begärs å
andra sidan att rådande begränsningar härvidlag avskaffas såvitt avser
ungdomar i åldersgruppen 18 till 21 år. I motion Ju623 efterlyses fler
påföljdsalternativ för unga; främst förespråkas att samhällstjänst skall
kunna komma i fråga också för ungdomar i åldersgruppen 15 till 17
år.

Under innevarande riksmöte har riksdagen senast (se 1989/90:Jul4 s.
12 f och där gjord hänvisning) behandlat och avstyrkt bifall till
motioner i vilka framställts önskemål om dels att möjligheterna att
döma ungdomar under 18 år till fängelse bör avskaffas, dels att
möjligheterna att döma ungdomar mellan 18 och 21 år till fängelse
ytterligare begränsas.

I dessa sammanhang har utskottet när det gäller frågan om Sngelse
för ungdomar under 18 år konstaterat att det inte i alla situationer är
möjligt att undvika Sngelsestraff. Utskottet har dock understrukit att
Sngelsestraff bör ses som en absolut sista utväg när socialtjänstens
möjligheter till hjälp och stöd är uttömda eller när brottslighetens art
kräver ett Sngelsestraff.

När det sedan gällt de äldre ungdomarna har utskottet uttalat att
nödvändigheten av att undvika Sngelsestraff inte gör sig gällande med
samma styrka, och utskottet har här instämt i vad justitieministern
uttalat under år 1988 (prop. 1987/88:120 s. 103), nämligen att det är
naturligt att ju närmare 21-årsgränsen man kommer, desto svagare blir
de skäl som med hänsyn till gärningsmannens ungdom talar för en
icke frihetsberövande påföljd. Utskottet har vidare pekat på strafflindringsbestämmelsen
i 29 kap. 7 § BrB och vidare hänvisat till försöksverksamheten
med samhällstjänst.

Utskottet kan instämma i flera av de tankegångar som ligger bakom
önskemålet i motion Ju612. Såsom utskottet tidigare framhållit i olika

1989/90:JuU29

25

sammanhang bör här understrykas vikten av att så långt det är möjligt
minska användningen av frihetsstraff och detta gäller med särskild
styrka i fråga om ungdomar. Utskottet har därför i och för sig
förståelse för motionsönskemålet. Som utskottet framhållit ovan har
emellertid en arbetsgrupp inom regeringskansliet med företrädare för
justitie-, social- och civildepartementen närmare studerat hur socialtjänstens
och rättsväsendets insatser när det gäller unga lagöverträdare
lämpligen kan samordnas, och utskottet utgår ifrån att den aviserade
kommittén fortsätter detta arbete. Av särskild betydelse att nämna är
vidare att regeringen nyligen tillkallat en särskild utredare som skall
göra en översyn av vissa kriminalvårdsfrågor. Av direktiven (dir.
1990:2) framgår att utredaren bl.a. skall överväga om de särskilda
reglerna i 30 kap. 5 § BrB om påföljdsvalet för unga är väl avvägda
liksom om det finns behov av liknande bestämmelser för andra kategorier.

Saken är således redan uppmärksammad både inom regeringskansliet
och inom utredningsväsendet och någon riksdagens åtgärd i anledning
av kraven i motion Ju612 kan därför inte anses påkallad.

Av det anförda följer att utskottet inte kan ställa sig bakom yrkandena
i motionerna Ju814 och Ju820 om utökade möjligheter att döma
unga personer i åldergruppen 18 till 21 år till Sngelse.

I anledning av det i motion Ju623 framförda kravet på att ungdomar
mellan IS och 17 år skall kunna ådömas samhällstjänst vill utskottet
erinra om att denna påföljdsvariant kan komma i fråga för denna
grupp när alternativet är Sngelse även om utrymmet i praktiken är
begränsat. Som redovisats ovan krävs synnerliga skäl för att döma ut
fängelsestraff för dessa unga, och Sngelse kommer i stort sett till
användning endast vid brottslighet med så högt straffvärde att någon
annan påföljd är utesluten (jfr prop. 1989/90:7 s. 21).

Däremot har utskottet vid flera tillSllen och senast i mars i år
(1989/90:JuU22 s. 25) tagit avstånd från tanken på att samhällstjänst
skall kunna ådömas unga i denna åldersgrupp även när alternativet
inte är Sngelse, en uppSttning som utskottet alltjämt har. Utskottet
har här pekat på principen att unga lagöverträdare skall uppmärksammas
av de sociala myndigheterna och endast i begränsad utsträckning
bör bli föremål för domstolsprövning och åtgärder inom kriminalvårdens
ram. Utskottet avstyrker således bifall till motion Ju623.

KrAmi-verksamheten m.m.

I motion Ju607 begärs ett tillkännagivande om samordning av olika
myndigheters insatser för unga lagöverträdare. Motionärerna förespråkar
att s.k. KrAmi-verksamhet, som bedrivs i bl.a. Malmö, skall byggas
upp även på andra platser i landet.

KrAmi (Kriminalvårdsklienter i Arbetsmarknadsinstitut) startade år
1980 i Malmö som ett samarbetsprojekt mellan kriminalvårdsverket,
länsarbetsnämnden och Malmö kommun. Syftet är att genom arbetsplacering
söka återföra socialt handikappade och kriminellt belastade

1989/90:JuU29

26

ungdomar till en ordnad tillvaro. Verksamheten riktar sig till ungdomar
mellan 18 och 24 år som är aktuella hos arbetsförmedlingen,
kriminalvården och socialförvaltningen.

Verksamheten är nu permanentad och de myndigheter som ingår i
verksamheten bidrar med tjänstemän i ett arbetslag i gemensamma
lokaler; däri ingår bl.a. arbetskonsulent, arbetsförmedlare, kriminalvårdsassistent,
socialassistent och fritidsassistent. Att delta i KrAmiverksamheten
bygger på frivillighet och anslutning härtill sker via
ovannämnda myndigheter. Arbetslaget avgör om en insats är lämplig.
Ungdomarna erhåller utbildningsbidrag. I genomsnitt är 60 ungdomar
inskrivna per år. Ett kontrakt mellan arbetslaget och eleven upprättas
där arbetslaget förbinder sig att ge stöd för att finna, få och behålla ett
arbete och där eleven bl.a. förbinder sig att avstå från kriminalitet och
att vara drogfri.

KrAmi-verksamhet förekommer också i Örebro, efter samma modell
som den i Malmö. Även i Uppsala planeras en sådan verksamhet.
Samordning mellan olika berörda myndigheter när det gäller unga
lagöverträdare förekommer lokalt även på andra platser under olika
former. Kriminalvården har t.ex. på ett tiotal platser i landet haft
samarbete med komvux och kommunerna för att bereda ungdomar
specialundervisning. Det kan tilläggas att olika samarbetsprojekt mellan
kriminalvårdens frivård, arbetsmarknadsmyndigheter, socialtjänst
m.fl. behandlas i den översyn av frivården som för närvarande bedrivs
inom regeringskansliet.

Enligt utskottets mening är det av stor vikt att det allmänna kan
samordna sina insatser när det gäller de unga lagöverträdarna. Utskottet
kan därför ställa sig bakom de tankar som bär upp motionsönskemålet.
Den samverkansmodell som kännetecknar KrAmi-verksamheten
är enligt utskottets mening värdefull liksom många andra liknande
projekt på andra håll i landet. Sådana samverkansmodeller bör således
prövas också i andra delar av landet. Det får ankomma på regeringen
att vidta de åtgärder härför som kan krävas, och i samband med den
kommande budgetberedningen bör de finansiella följderna härav beaktas.
Vad utskottet nu med anledning av motion Ju607 uttalat bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Övriga frågor

Ekonomisk brottslighet m.m.

I motionerna Ju609 och Ju635 begärs ett uttalande om en skärpning
av skattebrottslagen. Här anförs bl.a. att en sådan åtgärd skulle markera
att brott mot gemensamma samhällsintressen skall leda till kännbara
straffrättsliga påföljder.

Under innevarande riksmöte har utskottet behandlat liknande motionsönskemål.
Utskottet erinrade då (1989/90:JuU16 s. 11 ff) om att
fängelsestraffkommittén enligt sina direktiv haft att se över om ändringar
kan behövas i de straffvärden som kommer till uttryck i
brottsbalken och andra för&ttningar i syfte att stödja samhällets insat -

1989/90:JuU29

27

ser i kampen mot bl.a. ekonomisk brottslighet. Utskottet hänvisade till
att kommitténs förslag härvidlag är föremål för regeringens ställningstagande
och att detta arbete inte borde föregripas. Arbetet pågår.

Utskottet vidhåller sin uppfattning och avstyrker bifall till motionerna
Ju609 och Ju635 i nu berört ämne.

I motion Ju635 begärs bl.a. också ett uttalande om en skärpning när
det gäller miljöbrott.

Om ansvar för miljöbrott finns bestämmelser både i 13 kap. 8 a §
BrB och i 45 § miljöskyddslagen (1969:387). Även straflskalorna i
dessa stadganden har varit föremål för den straffekaleöversyn som
Sngelsestraffkommittén bedrivit. Lagstiftningen skärptes i vissa delar
den 1 juli 1989 (prop. 1987/88:85, JoU23, rskr. 373).

Inte heller här anser utskottet att det arbete som pågår inom
regeringskansliet bör föregripas. Det kan tilläggas att miljöskyddslagstiftningen
nu också ses över inom utredningsväsendet (se dir.
1989:32). Motionsyrkandet avstyrks.

Även i motionerna Ju622 och Ju802 tas upp spörsmål som berör
den ekonomiska brottsligheten. Här hemställs att en parlamentarisk
utredning får i uppdrag att se över rättssäkerheten i lagar gällande
ekonomisk brottslighet. Det betonas att utredningen bör belysa bl.a.
rättssäkerhetsaspekterna och avgränsningen mot annan brottslighet.

Utskottet har under innevarande riksmöte behandlat liknande motionsönskemål.
Utskottet erinrade då (1989/90:JuU 16 s. 11 ff) om att
BRÅ har ett regeringsuppdrag innefattande ett forsknings- och utvärderingsprojekt
om ekonomisk brottslighet där bl.a. de lagstiftningsåtgärder
som vidtagits mot sådan brottslighet utvärderas och där rättssäkerhetsaspekterna
ägnas särskild uppmärksamhet. Mot denna bakgrund
saknades det enligt utskottets uppfattning anledning för riksdagen
att initiera tillsättandet av parlamentarisk utredning med uppdrag
att utreda samma frågor. BRÅ:s arbete pågår.

Utskottet saknar anledning att nu ändra denna sin inställning och
avstyrker bifall till nu berörda yrkanden i motionerna Ju622 och
Ju802.

I motionerna Juöll och Ju803 hemställs att sanktionen
företagsbot skall avskaffas. Det hävdas dels att lagstiftningen inte tillgodoser
elementära rättssäkerhetskrav, dels att betydande tillämpningssvårigheter
föreligger.

Frågan om avskaffande av bestämmelserna i 36 kap. 7—10 §§ BrB
om företagsbot, som är en särskild rättsverkan av brott, har tidigare vid
flera tillfållen och senast i höstas varit föremål för riksdagens ställningstagande
i anledning av motionsönskemål. Utskottet (se
1989/90:JuU8 s. 14 f och där gjord hänvisning) har då i sina av
riksdagen godkända betänkanden funnit bl.a. att behovet av den ifrågavarande
regleringen var dokumenterat i samband med bestämmelsernas
tillkomst år 1986, och att inga omständigheter då förelåg eller har
tillkommit som föranleder invändningar i rättssäkerhetshänseende mot
regleringen.

I höstas tilläde utskottet att talan om företagsbot väckts i flera mål
under år 1989 och att behovet av lagstiftningen därigenom ytterligare

1989/90: Ju U29

28

dokumenterats. Utskottet har nu inhämtat att det avkunnats flera
domar innehållande prövning av frågan om företagsbot och vidare att
talan om företagsbot väckts i ytterligare Hall.

Anledning saknas för utskottet att frångå sin tidigare ståndpunkt.
Utskottet kan inte tillstyrka bifall till motionerna Juöll och Ju803 i
nu behandlade delar.

Kriminalisering av prostitutionskontakter m.m.

I motionerna Ju619 och Ju631 föreslås en kriminalisering av kontakter
med prostituerade. Vad som avses är en kriminalisering av kundernas
förfarande. I motiveringarna anförs bl.a. att samhället genom att
inte kriminalisera kundernas kontakter i prostitutionsförhållande sviker
de prostituerade. Vidare åberopas att en kriminalisering skulle
bidra till att begränsa spridningen av HIV-smitta.

Frågan om kriminalisering av prostitutionskontakter har utskottet
prövat vid olika tillfällen under senare år och senast i höstas (se
1989/90:JuU6 och där gjord hänvisning). I nämnda betänkande lämnade
utskottet en utförlig redogörelse för dels den lagstiftning som gäller
på området, dels den tidigare riksdagsbehandlingen. Utskottet vill nu
hänvisa till den redogörelsen och här endast sammanfattningsvis anföra
följande.

Det är enligt gällande regler inte straffbart att mot ersättning tillhandahålla
sexuella tjänster. Att skaffa sig sådana tjänster är endast undantagsvis
straffbart. Ett sådant undantag föreligger då den prostituerade är
under 18 år, då det kan bli aktuellt att tillämpa straffbestämmelsen om
förförelse av ungdom i 6 kap. 10 § BrB. Straffet är böter eller fängelse
i högst sex månader. Ett annat undantag är om den prostituerade
befinner sig i ett hjälplöst tillstånd, då det kan vara fråga om sexuellt
utnyttjande enligt 6 kap. 3 § BrB.

Att främja prostitution är däremot straffbart i flera fall, bl.a. som
koppleri jämlikt 6 kap. 8 § första stycket BrB. Straffet är fängelse i
högst fyra år. För grovt koppleri är straffet fängelse i lägst två och högst
sex år (6 kap. 9 § BrB). Ett särskilt straffansvar gäller i vissa fall för
fastighetsägare då en upplåten lägenhet används för prostitution (6
kap. 8 § andra stycket BrB).

Vid sin tidigare behandling av frågan har utskottet som sin mening
anfört att prostitutionen i första hand skall motarbetas med sociala
insatser och inte med straffrättsliga. Vid riksmötet 1987/88 anslöt sig
utskottet således till vad socialutskottet yttrat om att socialtjänsten
borde stimuleras att bygga upp en kontinuerlig prostitutionsförebyggande
verksamhet, förslagsvis genom bidrag till utvecklingsarbete på
området eller på annat sätt. Vad utskottet uttalat gav riksdagen som sin
mening regeringen till känna (JuU 1987/88:12, rskr. 174).

Som framgått ovan har riksdagen även under innevarande riksmöte
avvisat tanken på en utvidgad kriminalisering vid prostitution. I sitt av
riksdagen godkända betänkande (1989/90:JuU6 s. 17) anförde utskottet
bl.a. följande:

1989/90:JuU29

29

Som är nämnt tidigare har utskottet vid flera tillfållen avstyrkt förslag
om en utvidgad kriminalisering vid prostitution. Inte heller socialutskottet,
som yttrade sig till justitieutskottet då frågan senast behandlades
i riksdagen, har förklarat sig vilja ställa sig bakom en kriminalisering
av kundernas beteende.

I och för sig kan utskottet liksom motionärerna inte utesluta att en
kriminalisering av kundernas beteende skulle kunna fa en viss avhållande
effekt på benägenheten att anlita prostituerade, och utskottet kan
också väl förstå uppfattningen att en sådan kriminalisering skulle
kunna sägas markera att samhället tar avstånd från den verksamhet
som prostitutionen innebär. Enligt utskottets mening är emellertid
dessa skäl inte tunga nog för att uppväga de nackdelar som är förenade
med en kriminalisering.

Mot en kriminalisering kan, som utskottet anförde vid frågans
behandling år 1987, för det första åberopas att det kan vara svårt att
tillräckligt entydigt definiera den straffbelagda gärningen. Vidare är det
uppenbart att det skulle vara förenat med påtagliga svårigheter att
bevisa ett påstått brott, inte minst därför att gärningen i normalfallet
bygger på en uppgörelse mellan två personer som inte har något
intresse av att avslöja att ett brott har begåtts.

En annan huvudinvändning är att en kriminalisering av kundernas
beteende skulle kunna få negativa effekter även för de inblandade
kvinnorna. Eftersom kunderna efter en kriminalisering kan tänkas bli
mer måna om att inte synas, är risken stor att prostitutionen går under
jorden, vilket skulle försvåra socialtjänstens arbete med förebyggande
åtgärder. En sådan utveckling vore särskilt allvarlig med hänsyn till att
många av kvinnorna har missbruksproblem och behöver vård. Risken
för spridning av HIV-smitta gör det dessutom än viktigare att inte
försvåra socialtjänstens möjligheter till förebyggande insatser.

Aven om justitieutskottet således inte heller denna gång kan ställa
sig bakom motionsförslagen om att kriminalisera kundernas beteende,
vill justitieutskottet liksom tidigare framhålla att prostitutionen är en
företeelse som över huvud taget inte kan accepteras. Prostitiution
medför bl.a. att kvinnor utnyttjas och förnedras och den motverkar
strävandena mot jämställdhet mellan kvinnor och män. Dessutom
bidrar prostitutionen till att negativt påverka sexualsynen i allmänhet.

Enligt vad utskottet nu inhämtat har för innevarande budgetår ur
aidsanslaget under femte huvudtiteln lämnats olika bidrag för att stödja
olika prostitutionsförebyggande projekt. Dels har medel från det s.k.
storstadsbidraget använts för att motverka prostitution och vidare har
getts stöd för olika behandlingsinsatser för kvinnliga missbrukare.

Utskottet saknar anledning att frångå sitt tidigare ställningstagande.
Motionsyrkandena avstyrks.

Pornografiska föreställningar

I motionerna Ju817 och Ju823 begärs en ändring av allmänna ordningsstadgan
(1956:617) så att det där i 10 § stadgade förbudet mot
offentlig pornografisk föreställning blir verksammare. Enligt vad som
anförs i motionerna har det visat sig att detta förbud är otillräckligt
och att sådan verksamhet pågår pppet där unga kvinnor utsätts för
betydande risker och där steget till prostitution är nära.

Åtgärder mot otillåten pornografisk föreställning har under senare
år varit föremål för riksdagens ställningstaganden vid flera tillfällen.
Utskottet behandlade frågan senast i höstas (se 1989/90:JuU6 s. 9 ff och

1989/90:JuU29

30

där gjord hänvisning) då utskottet avstyrkte bifall till motioner liknande
de nu aktuella. I nämnda betänkande lämnade utskottet en utförlig
redovisning för dels den aktuella lagstiftningen, dels den tidigare
riksdagsbehandlingen. Utskottet vill i allt väsentligt hänvisa till den
redogörelsen och här endast sammanfattningsvis anföra följande.

Efter en lagändring år 1982 är det enligt 10 § allmänna ordningsstadgan
förbjudet att anordna offentlig pornografisk föreställning. Den
som bryter mot detta förbud kan enligt 29 § första stycket 1 dömas till
böter eller fängelse i högst sex månader (prop. 1981/82:187, JuU56,
rskr. 355). Till grund för lagändringarna låg förslag som hade framförts
av 1977 års prostitutionsutredning i betänkandet (SOU 1981:71) Prostitutionen
i Sverige — bakgrund och åtgärder.

I sina överväganden i höstas erinrade utskottet inledningsvis om vad
som framhållits i samband med tillkomsten av förbudet mot offentlig
pornografisk föreställning. Förbudet utgör ett led i samhällets ansträngningar
mot prostitution, och det är också åtgärder av samma slag som
vidtas mot prostitutionen som i första hand skall tillgripas mot de s.k.
sexklubbarna. Syftet med dessa åtgärder är att förhindra att unga
kvinnor dras in i den verksamhet som bedrivs i och i anslutning till
pornografiska föreställningar. Utskottet konstaterade vidare att ansvaret
för att förbudet i allmänna ordningsstadgan efterlevs åligger polis och
åklagare, men betonade att det viktiga förebyggande arbetet — att få
unga människor att hålla sig borta från dessa miljöer — är en uppgift
främst för socialtjänsten. Vad utskottet uttalat om behovet av resurser
för förebyggande insatser när det gäller prostitution och om angelägenheten
av att en permanent prostitutionsförebyggande verksamhet byggs
upp gällde således också arbetet med åtgärder mot de pornografiska
föreställningarna. Utskottet underströk, för att tillämpningen av bestämmelsen
i allmänna ordningsstadgan skall få avsedd effekt, nödvändigheten
av att polis och åklagare noga följer utvecklingen och utnyttjar
de möjligheter till ingripanden som lagstiftningen medger. Här
betonades också den brottsförebyggande effekten av en väl synlig,
patrullerande polis. Utskottet ansåg också att den numera gällande
ordningen att besluten om den närmare inriktningen av polisverksamheten
och användningen av polisens resurser fattas på lokal nivå
kunde bidra till att vid behov skapa goda förutsättningar för ett aktivt
arbete av polisen med att förhindra inte bara prostitution över huvud
taget utan också olagliga pornografiska föreställningar.

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och vill nu endast tillägga
att riksdagen nyligen har antagit en ny lag med särskilda bestämmelser
om vård av unga (LVU; prop. 1989/90:28, SoU15, rskr. 112). Enligt
den nya lagens lydelse skall samhället kunna ingripa bl.a. om den
unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas
genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet
eller något annat socialt nedbrytande beteende. I propositionen (s. 66)
nämns som exempel på "något annat socialt nedbrytande beteende" att
den unge uppträder på sexklubb. Om förutsättningarna för ett ingri -

1989/90:JuU29

31

pande i övrigt är uppfyllda sägs att det kan vara angeläget att ingripa
med ett LVU-omhändertagande för att få bort den unge från den
olämpliga miljön.

Utskottet avstyrker bifall till motionerna Ju817 och Ju823.

Utredningar m.m.

Anslag

Som ovan anförts har regeringen i proposition 1989/90:100 bil. 4
föreslagit riksdagen att till Utredningar m.m. för budgetåret 1990/91
anvisa ett reservationsanslag på 23 665 000 kr. Därefter har regeringen
i proposition 1989/90:90 om forskning föreslagit riksdagen att till
Utredningar m.m. anvisa ytterligare 1 000 000 kr.

I proposition 1989/90:90 anför regeringen bl.a. (s. 109 f) att det, för
att öka regeringens möjlighet att följa upp och analysera de övergripande
målen och den huvudsakliga inriktningen av de forskningspolitiska
besluten, under den senaste treårsperioden, under andra huvudtitelns
anslag A 3 Utredningar m.m., avsatts vissa medel till statsrådsberedningens
disposition. Inför kommande forskningspolitiska beslut
kommer enligt regeringen systematiska uppföljningar och utvärderingar
av pågående verksamhet att behöva göras. Regeringen, som i budgetpropositionen
beräknat 3 milj. kr. för uppföljning och utvärdering av
forskning och utveckling, har, som ovan anförts, föreslagit att ytterligare
medel anvisas för detta ändamål.

Utskottet godtar regeringens förslag till medelsanvisning.

Övriga frågor

Vapenamnesti

I motion /988/89:Ju801 framförs önskemål om att vapenutredningen
skall få i uppdrag att föreslå regler som möjliggör att en vapenamnesti
genomförs. Vidare vill motionärerna att vapenutredningen skall föreslå
regler om skärpt ammunitionskontroll enligt internationella regler.

Vapenutredningen överlämnade år 1989 sitt betänkande (SOU
1989:44) Översyn av vapenlagstiftningen till regeringen. Utredningen
har behandlat de av motionärerna väckta förslagen.

I betänkandet föreslås sålunda att en vapenamnesti skall genomföras
under en period av tolv månader. Under denna tid skall den som
olovligen innehar skjutvapen eller ammunition vara fri från ansvar för
brott mot vapenlagen om vapnet eller ammunitionen lämnas in till en
polismyndighet. Förfarandet skall enligt förslaget regleras i en särskild
lag om vapenamnesti.

Beträffande kontroll av ammunition anförs i betänkandet att det är
en mindre mängd ammunition som förs in i landet som inte uppfyller
högt ställda internationella krav. Med hänsyn härtill är det enligt

1989/90:JuU29

32

utredningen knappast motiverat att införa krav på typbesiktning, vilket
skulle innebära att endast ammunition som är godtagbar ur säkerhetssynpunkt
får saluföras i landet.

De frågor som behandlas i motionen har, som framgår av vad ovan
anförts, varit föremål för övervägande av vapenutredningen. Dess förslag
bereds i regeringskansliet. I avbidan på resultatet härav bör
riksdagen inte göra något uttalande. Utskottet avstyrker därför bifall
till motionen.

Vapenutredningen

I motionerna Ju207, Ju816, Ju818 och Ju825 framförs kritik mot delar
av de förslag som presenterats i slutbetänkandet av 1987 års vapenutredning
— Översyn av vapenlagstiftningen. Kritiken avser främst inskränkning
i rätten att inneha vapen, såväl sådana som används till
jakt, sportskytte m.m. som sådana som innehas på grund av dess
samlar- eller affektionsvärde. Motionärerna anför att de inte kan finna
att vapenutredningens förslag kommer att ha någon effekt på våldsbrottsligheten.
De begär därför riksdagens tillkännagivande att utredningens
slutbetänkande inte bör ligga till grund för en framtida
vapenlagstiftning.

Förslagen i vapenutredningen går bl.a. ut på att införa skärpningar i
vapenlagstiftningen på särskilt kritiska punkter. Utredningen föreslår,
för att tillgången på skjutvapen skall begränsas, en del förändringar i
fråga om förutsättningarna för att erhålla tillstånd att inneha vapen
(vapenlicens). För närvarande kan en jägare, i enlighet med de rekommendationer
som rikspolisstyrelsen (RPS) utfärdat, normalt räkna med
att få licens för sex skjutvapen; denna uppsättning vapen kallas av
utredningen för vapengarderoben. I betänkandet föreslås att RPS ändrar
sina rekommendationer. Något förslag om införande av en generell
begränsning av rätten att inneha vapen föreslås emellertid inte. Däremot
anser utredningen att det finns skäl till en nyansering av vapengarderoben
på så sätt att licens inte meddelas genast för sex vapen, dvs.
en full vapengarderob. Det kan enligt utredningen vara befogat att en
nybliven jägare till en början får licens på ett färre antal vapen, t.ex.
två stycken. Vidare anser utredningen att det, för att licens skall
beviljas för sex vapen, i många fell kan vara rimligt att kräva att
vederbörande dokumenterat ett försatt jaktintresse och behov av jaktvapen
exempelvis genom att under några år ägna sig åt jakt i en
omfattning som inte är helt obetydlig. Genom att endast mer avancerade
jägare kan erhålla en fullständig vapengarderob borde det enligt
utredningen vara möjligt att komma ifrån att nyblivna jägare skaffar
sig fler vapen än de sedermera visar sig behöva utan att man därmed
vållar några påtagliga olägenheter för dem som hunnit skaffa sig en
större jaktvana och därmed behov av ett större antal vapen.

Tillstånd att inneha minnes- eller prydnadsvapen kan meddelas
enskild person även i de fell då de i vapenlagen uppställda kraven på
behov och behörighet, som normalt måste vara för handen för erhållande
av vapenlicens, inte är uppfyllda. För att uppnå en viss begräns -

1989/90: JuU29

33

3 Riksdagen 1989190. 7 sami. Nr 29

ning vad avser möjligheten att få vapenlicens för minnes- och prydnadsvapen
bör det enligt utredningen föreskrivas att sådan licens
endast får utfärdas om det föreligger särskilda skäl. En sådan regel bör
enligt utredningen förstås så att tillståndsmyndigheten skall göra en
avvägning mellan sökandens intresse av att få licens och de risker som
vapeninnehavet kan medföra, t.ex. risk för missbruk eller stöld av
vapen.

Enligt utskottets mening innebär några av de förslag som presenteras
i slutbetänkandet av 1987 års vapenutredning stora inskränkningar i
rätten att inneha vapen, och delar av utredningsförslaget har mött
kritik som kan ha fog för sig. Utskottet noterar att utredningens
uppdrag gällt bl.a. att föreslå åtgärder till skydd mot att skjutvapen och
ammunition kommer i orätta händer eller används i brottsliga sammanhang.
Utskottet hyser för sin del stark tvekan i frågan huruvida det
kan finnas någon beaktansvärd brottsförebyggande effekt i utredningsförslaget
om begränsning av antalet vapen i vapengarderoben.

Mot den angivna bakgrunden vill utskottet i linje med vad som
uttalas i motionerna ifrågasätta utredningens förslag i denna del. Efter
remissbehandling övervägs förslaget för närvarande i regeringskansliet,
och i detta läge bör med anledning av motionerna inte göras något
annan uttalande än vad utskottet nyss gjort. Riksdagen bör avvakta
regeringsförslaget som nu bereds.

Med dessa uttalanden bör motionerna Ju207, Ju816, Ju818 och
Ju825 inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.

Nödvärnsrätten

I motion Ju610 begärs förslag till förtydligande av nödvärnsrätten;
motionären vill dessutom att regeringen med skyndsamhet skall avge
ett lagförslag i enlighet med önskemålet i motionen.

Utskottet har återkommande behandlat denna fråga. Detta skedde
senast i december 1989. Utskottet uttalade då i sitt av riksdagen
godkända betänkande (1989/90:JuU16 s. 25) att fångelsestraffkommitténs
förslag om en omredigering av bestämmelsen i brottsbalken om
nödvärn är föremål för regeringens ställningstagande. Detta arbete
borde enligt utskottet inte föregripas. Inte heller fordrades det enligt
utskottets mening några särskilda uttalanden om nödvärnsrätten i
övrigt varför utskottet avstyrkte bifall till motionen. Utskottet gör
återigen motsvarande bedömning och avstyrker därför bifall till motionen.

Varusmuggling

Motion Ju637 innehåller önskemål om en skärpning av bötesstraffet
för smuggling av spritdrycker. Dessutom vill motionärerna att ordningsbot
skall inforas för ringa varusmuggling av spritdrycker.

Enligt 1 § första stycket lagen (1960:418) om straff för varusmuggling
är straffet för varusmuggling, när det inte är fråga om narkotika,
böter eller fängelse i högst två år. Är varusmuggling som avses i 1 §

1989/90: JuU29

34

första stycket med hänsyn till godsets värde och övriga omständigheter
vid brottet att anse som ringa döms enligt 2 §, när fråga inte är om
narkotika, till böter högst 1 000 kr.

Bötesstraffet har varit föremål för översyn av fängelsestraffkommittén
som redovisade sina överväganden i betänkandet (SOU
1986:13—15) Påföljd för brott. Utredningens förslag övervägs Kr närvarande
inom justitiedepartementet. Arbetet är inriktat på att ett
förslag skall föreläggas riksdagen senare i år. Eftersom bötesstraffet är
föremål för övervägande saknas enligt utskottets uppfattning anledning
för riksdagen att nu vidta någon sådan åtgärd som motionärerna
efterlyser. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen i denna del.

Beträffande motionsönskemålet om möjlighet att utfärda ordningsbot
för varusmuggling kan utskottet konstatera att det av 2 § ordningsbotskungörelsen
(1968:199) framgår att, när fråga är om brott enligt 2
§ lagen om straff för varusmuggling och försök till sådant brott, inte
bara polis och åklagare utan även tulltjänsteman får utfärda ordningsbot.
Motionen får således i denna del anses tillgodosedd redan genom
gällande regler. Utskottet avstyrker därför bifall till motion Ju637 även
i denna del.

Ersättning för rättegångskostnader i förvaltningsmål

I motion Ju707 begärs förslag till lagstiftning om rätt för enskilda att
erhålla ersättning för sina rättegångskostnader i förvaltningsprocessen.

Frågan om ersättning för rättegångskostnader i mål inom förvaltningsprocessen
har vid flera tillfällen varit föremål för behandling av
riksdagen. År 1985 gav riksdagen regeringen till känna att frågan borde
utredas och att det fick ankomma på regeringen att föranstalta om
utredningsarbetet (JuU 1984/85:15, rskr. 161). Frågan har därefter
återkommande behandlats av riksdagen (se JuU 1985/86:21, JuU
1986/87:26 och JuU 1987/88:22). Förra året konstaterade utskottet
(1988/89:JuU19 s. 23 0 att regeringen föreslagit en särskild lag som
skulle göra det möjligt att i vissa fall med statsmedel ersätta en
skattskyldig för bl.a. hans kostnader för ombud i ett ärende eller ett
mål om skatt. [Lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden
och mål om skatt, m.m. trädde i kraft den 1 juli 1989.] Utskottet, som
uttalade att riksdagen återkommande under senare år förväntat sig att
riksdagens begäran om en utredning av frågan om ersättning för
rättegångskostnader i skattemål och andra förvaltningsprocesser skulle
resultera i någon åtgärd från regeringens sida, konstaterade att det
förslag som förelagts riksdagen endast till en del kunde anses tillgodose
det av riksdagen uttalade önskemålet. Detta önskemål avsåg, anförde
utskottet, en utredning av om det inom förvaltningsprocessen även
finns andra målgrupper där det föreligger behov av möjligheter att på
något sätt ersätta den enskilde för hans rättegångskostnader. Utskottet
ansåg sig än en gång böra erinra om innehållet i det uttalande som
riksdagen — enhälligt — ställde sig bakom år 1985. Utskottet utgick
från att regeringen utan ytterligare tidsutdräkt föranstaltade om den
utredning av frågan som riksdagen förutsatt.

1989/90:JuU29

35

Enligt direktiven till den av regeringen nyligen tillsatta kommitté
som skall göra en översyn av domstolarnas uppgifter, arbetssätt och
organisation (dir. 1989:56) — domstolsutredningen — ingår i kommitténs
uppdrag bl.a. att göra en översyn av reglerna om ersättning för
rättegångskostnader inom förvaltningsprocessen.

Utskottet kan konstatera att regeringen nu föranstaltat om den av
riksdagen under lång tid efterlysta utredningen. Resultatet av den
inledda översynen bör enligt utskottets mening avvaktas. Utskottet
avstyrker bifall till motion Ju707.

Prövningstillstånd

I motion Ju809 framförs önskemål om lagstiftning om prövningstillstånd
för prövning av vissa mindre brottmål i hovrätt. Motionärerna
anför att det från rättssäkerhetssynpunkt är betänkligt att stora delar av
hovrätternas resurser används på småmål, medan det kan förflyta lång
tid innan mer omfattande mål företas till avgörande.

I rättegångsbalken (RB) finns bestämmelser om att talan mot tingsrättens
avgörande i dispositiva tvistemål, i vilka värdet av vad som
yrkas inte överstiger hälften av basbeloppet, i allmänhet får prövas
endast om hovrätten meddelar prövningstillstånd. Motsvarande bestämmelse
för brottmålens del saknas (49 kap. 12 och 13 §§ RB).

Frågan om prövningstillstånd i brottmål övervägs för närvarande
inom ramen för den översyn av domstolarnas uppgifter, arbetssätt och
organisation som verkställs av den nyss nämnda domstolsutredningen.
Med hänsyn härtill saknas det enligt utskottets uppfattning anledning
till något riksdagens uttalande i frågan. Utskottet avstyrker därför bifall
till motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande polisforskning

att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju30,

2. beträffande behandlingsforskning m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Ju31, 1989/90:Ju510 och
1989/90:Ju607 yrkande 34 i denna del,

res. 1 (c, mp)

3. beträffande könsrollernas betydelse för brottsligheten

att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju607 yrkande 34 i denna
del,

res. 2 (c)

4. beträffande forskning om sexualbrott mot barn

att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju607 yrkande 35,

5. beträffande forskning om våld mot kvinnor m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Ju27 och 1989/90:Ju28,

res. 3 (fp, c, vpk)

1989/90:JuU29

36

6. beträffande forskning om sambandet mellan pornografi och
våld m.m.

att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju607 yrkande 33,

res. 4 (c, vpk, mp)

7. beträffande forskning om invandrares kriminalitet

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Ju29 yrkande 1,
1989/90:Ju607 yrkande 49 och 1989/90:Ju806,

res. 5 (m, fp, c)

8. beträffande forskning om ekonomisk brottslighet m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Ju29 yrkande 2 och
1989/90:Ju635 yrkande 1,

res. 6 (m)

9. beträffande anslag till Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader att

riksdagen med bifall till regeringens förslag till Brottsförebyggande
rådet: Förvaltningskostnader för budgetåret 1990/91 anvisar
ett förslagsanslag på 11 272 000 kr.,

10. beträffande anslag till Brottsförebyggande rådet: Utvecklingskostnader att

riksdagen med bifall till regeringens förslag till Brottsförebyggande
rådet: Utvecklingskostnader för budgetåret 1990/91 anvisar
ett reservationsanslag på 3 851 000 kr.,

11. beträffande folkkampanj mot våld m.m.

att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju607 yrkandena 1 och 2,

res. 7 (c)

12. beträffande information till enskilda om finansiering av
insatser mot våld m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Ju635 yrkande 3 och
1989/90:Ju801,

13. beträffande regionalpolitikens brottsförebyggande effekt
att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju607 yrkande 3,

14. beträffande brottsförebyggande åtgärder i skolan
att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju607 yrkande 5,

res. 8 (c)

15. beträffande försäljning av sprayburkar m.m.
att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju815,

16. beträffande grannsamverkan mot brott
att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju807,

17. beträffande familjens brottsförebyggande betydelse
att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju802 yrkande 5,

res. 9 (m)

18. beträffande registrering av brott av barn m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Ju810 yrkande 8,
1989/90:Ju814 yrkandena 4 och 5 och 1989/90:Ju820 yrkandena

2 och 3,

res. 10 (m,fp)

19. beträffande föräldrars nävaro vid förundersökning

att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju607 yrkande 4 i denna
del,

res. II (c)

1989/90: Ju U29

37

20. beträffande föräldrars närvaro vid huvudförhandling

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Ju607 yrkande 4 i denna
del och 1989/90:Ju810 yrkande 4,

res. 12 (fp)
res. 13 (c)

21. beträffande kortare utredningstider

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Ju607 yrkande 23,
1989/90:Ju814 yrkande 6 och 1989/90:Ju820 yrkande 1,

res. 14 (m, fp, c)

22. beträffande jourdomstolar

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Ju607 yrkande 24,
1989/90:Ju809 yrkande 5, 1989/90:Ju810 yrkande 3, 1989/90:
Ju814 yrkande 7 och 1989/90:Ju820 yrkande 4,

res. 15 (m, fp, c)

23. beträffande möjligheterna att häkta unga

att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju810 yrkande 6,

res. 16 (fp)

24. beträffande skade lindrande arbete

att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju607 yrkande 22,

res. 17 (c)

25. beträffande konfrontation

att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju607 yrkande 45,

res. 18 (fp, c)

26. beträffande utredning om fängelsestraff för unga
att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju612,

res. 19 (vpk, mp)

27. beträffande fängelsestraff för unga

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Ju814 yrkande 8 och
1989/90:Ju820 yrkande 5,

res. 20 (m)

28. beträffande samhällstjänst för unga
att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju623,

29. beträffande samordnade insatser för unga lagöverträdare

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Ju607 yrkande

21 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

30. beträffande skärpning av skattebrottslagen m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Ju609 och 1989/90:

Ju635 yrkande 4,

res. 21 (vpk, mp)

31. beträffande översyn av EKO-lagstiftningen

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Ju622 och 1989/90:

Ju802 yrkande 18,

res. 22 (m, fp, c)

32. beträffande företagsbot

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Ju611 och 1989/90:

Ju803 yrkande 1,

res. 23 (fp, c)

1989/90:JuU29

38

33. beträffande kriminalisering av prostitutionskontakter

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Ju619 och 1989/90:
Ju631,

res. 24 (c)

34. beträffande pornografiska föreställningar

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Ju817 och 1989/90:
Ju823,

res. 25 (c, vpk, mp)

35. beträffande anslag till Utredningar m.m.

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Utredningar
m.m. för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på
24 665 000 kr.,

36. beträffande vapenamnesti

att riksdagen avslår motion !988/89:Ju801,

37. beträffande vapenutredningen

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Ju207, 1989/90:Ju816,
1989/90:Ju818 och 1989/90:Ju825,

res. 26 (m)

38. beträffande nödvärnsråtten

att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju610,

39. beträffande varusmuggling

att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju637,

40. beträffande ersättning för rättegångskostnader i förvaltningsmål att

riksdagen avslår motion 1989/90:Ju707

res. 27 (c)

41. beträffande prövningstillstånd

att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju809 yrkande 11.

Stockholm den 15 maj 1990
På justitieutskottets vägnar

Britta Bjelle

Närvarande: Britta Bjelle (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Ulla-Britt Åbark
(s), Birthe Sörestedt (s), Ingbritt Irhammar (c), Bengt-Ola Ryttar (s).
Göthe Knutson (m), Göran Magnusson (s), Björn Ericson (s), Göran
Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c), Berith Eriksson
(vpk), Inger Schörling (mp), Sigrid Bolkéus (s), Birgit Henriksson (m)
och Kent Carlsson (s).

1989/90:JuU29

39

Reservationer

1989/90:JuU29

1. Behandlingsforskning m.m. (mom. 2)

Ingbritt Irhammar (c) och Inger Schörling (mp) anser

dels att utskottets yttrande på s. 10 som börjar med "Med det" och
slutar med "och Ju607" bort ha följande lydelse:

Härutöver anser utskottet i linje med vad som framförs i motionerna
Ju31, Ju510 och Ju607 att det är angeläget att initiativ nu tas till
forskning som berör olika behandlingsmetoder inom kriminalvården.
Som framgått ovan har BRÅ endast ett forskningsprojekt som kan
sorteras in under begreppet behandlingsforskning, och BRÅ har ansett
att det är angeläget att ytterligare sådan forskning initieras. Enligt BRÅ
föreligger ett stort behov av sådan forskning som underlag för en
effektivisering av behandlingen inom såväl kriminalvården som missbrukarvården.
Kompetensen inom detta forskningsområde är, som
BRÅ också påpekar, i Sverige begränsad och en kompetensutveckling
bör ske vid såväl högskolor, kriminialvårdsstyrelsen som BRÅ. Det får
ankomma på regeringen att verka för att forskning om olika behandlingsmetoder
kommer till stånd såsom utskottet nu förordat. Detta bör
ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande behandlingsforskning m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Ju31,
1989/90:Ju510 och 1989/90:Ju607 yrkande 34 i denna del som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Könsrollernas betydelse för brottsligheten (mom. 3)

Ingbritt Irhammar (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med "Som
tidigare" och slutar med "behandlad del" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att kvinnors låga kriminalitet
utgör en intressant utgångspunkt för forskning om könsrollernas
betydelse för brottsligheten. Kunskap om de bakomliggande faktorerna
bör kunna öka insikten om brottslighetens orsaker och härigenom
skapa bättre förutsättningar för det brottsförebyggande arbetet.
Som utskottet ovan redovisat har frågan om forskning kring kvinnors
låga kriminalitet uppmärksammats av BRÅ, och BRÅ har ansett att
ytterligare forskning här krävs. BRÅ har dock endast ett sådant projekt
i gång. Detta är otillräckligt, och enligt utskottets uppfattning är tiden
nu inne för att starta forskning med mera direkt inriktning på skillnaderna
i brottsbenägenhet mellan kvinnor och män. Regeringen bör ta
de initiativ i denna sak som behövs. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

40

dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande könsrollernas betydelse för brottsligheten
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Ju607 yrkande
34 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

3. Forskning om våld mot kvinnor m.m. (mom. 5)

Britta Bjelle (fp), Ingbritt Irhammar (c), Lars Sundin (fp) och Berith
Eriksson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med
"Utskottet har" och slutar med "och Ju28" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna att det är angeläget att
genom forskning fa belyst orsakerna till det våld och de övergrepp som
sker mot kvinnor. Som ovan framgått har också nyligen ett flertal
initiativ i denna riktning tagits och utskottet ser positivt på denna
utveckling. Emellertid krävs här ännu större insatser. Som framförs i
motion Ju28 har antalet anmälda fall av incest, misshandel och våldtäkt
ökat. Samtidigt är det känt att endast en del av fallen anmäls.
Kvinnor och barn som blivit utsatta för dessa övergrepp får inte den
hjälp de behöver. Samhället saknar erforderlig kunskap om orsakerna
till våldet, och utan kunskap kan heller inga verkliga stödåtgärder
utarbetas. Enligt utskottets mening behövs således en tvärvetenskaplig
forskning när det gäller kvinnomisshandel och sexualiserat våld. En
bred belysning som kan beskriva och förklara kvinnovåldets konkreta
verklighet och orsaker bör ske. Forskningen kan, som framförs i
motion Ju28, ge kunskaper om bl.a. våldsprocessens förlopp och
följder samt vilka åtgärder som i preventivt syfte bör vidtas. Det får
ankomma på regeringen att initiera den forskning om kvinnomisshandel
och sexuellt våld som utskottet nu skisserat. Detta bör ges regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande forskning om våld mot kvinnor m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Ju27 och
1989/90:Ju28 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

4. Forskning om sambandet mellan pornografi och
våld m.m. (mom. 6)

Ingbritt Irhammar (c), Berith Eriksson (vpk) och Inger Schörling
(mp) anser

dels att den del av utskottet yttrande på s. 12 som börjar med "Även
om" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:

Ovan har redovisats att någon särskild forskning med inriktning på
att klarlägga ett evenutellt samband mellan pornografi, prostitution
och våld inte bedrivs i Sverige. Som framförs i motion Ju607 kan
emellertid orsakerna till visst kvinnovåld ha en grogrund i den förned -

1989/90: JuU29

41

4 Riksdagen 1989190. 7 sami. Nr 29

rande kvinnosyn som kommer till uttryck i pornografin. Utskottet
anser därför att en forskning på området är angelägen, och enligt
utskottets uppfattning får det ankomma på regeringen att initiera
denna. Vad utskottet nu med anledning av motion Ju607 uttalat bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande forskning om sambandet mellan pornografi och
våld m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Ju607 yrkande
33 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

5. Forskning om invandrares kriminalitet (mom. 7)

Britta Bjelle (fp), Ingbritt Irhammar (c), Göthe Knutson (m), Göran
Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c) och Birgit Henriksson
(m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med
"Utskottet utgår" och som slutar med "behandlade delar" bort ha
följande lydelse:

Vad utskottet nu med anledning av motionerna Ju29, Ju607 och
Ju806 i berört ämne uttalat bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande forskning om invandrares kriminalitet

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Ju29 yrkande
1, 1989/90:Ju607 yrkande 49 och 1989/90:Ju806 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Forskning om ekonomisk brottslighet m.m.
(mom. 8)

Göthe Knutson, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med
"Utskottet ansluter" och på s. 14 slutar med "berört hänseende" bort
ha följande lydelse:

Utskottet kan inte ansluta sig till regeringens bedömning att forskningen
kring den ekonomiska brottsligheten bör särskilt prioriteras.
Visserligen har nyligen i propositionen om förnyelse inom polisen
föreslagits att kampen mot sådan brottslighet skall prioriteras nästa
budgetår. Utan att föregripa riksdagens ställningstagande till förslaget
vill utskottet redan nu förutskicka att utskottet ställer sig tveksamt till
en sådan prioritering.

Under 1980-talet har initierats och genomförts åtskilliga undersökningar
om ekonomisk brottslighet. Som exempel härpå kan nämnas
den ovan redovisade undersökningen avseende sju näringsbranscher.
Enligt utskottets uppfattning bör den av riksdagen tidigare efterfrågade
undersökningen av den ekonomiska brottsligheten inom hyres- och

1989/90: J u U29

42

fastighetsbranschen inte ges prioritet. I stället bör, sorn framhålls i
motion Ju29, brottsoffrens situation liksom de totala kostnaderna för
brottsligheten bli föremål för särskilda undersökningar.

Det finns för närvarande, med undantag för den begränsade enkätundersökning
som BRÅ tidigare genomfört, inte någon heltäckande
kartläggning av hur ett brottsoffer reagerar psykologiskt efter att ha
blivit utsatt för brott. Inte heller finns någon utredning om brottsoffrens
kontakter med olika myndigheter. Myndigheternas erfarenheter
av sådant arbete finns inte heller beskrivna eller belysta. Här behövs
forskningsinsatser. Enligt utskottets uppfattning skulle resultatet av ett
sådant forskningsarbete kunna ligga till grund för ytterligare åtgärder
till brottsoffrens skydd och stöd. Underlag för beslut om myndigheternas
arbete med brottsoffer skulle också kunna förbättras med ytterligare
kunskaper härvidlag.

Vidare är det angeläget att fa närmare klarlagt hur mycket de totala
kostnaderna för brottsligheten uppgår till. Här skulle klarläggas de
samlade kostnaderna för samhällets alla insatser i samband med brottslighet.
Inte minst för övervägandena kring behovet av brottsförebyggande
och brottsbekämpande insatser måste det vara viktigt att ha
tillgång till rättvisande uppgifter om dessa kostnader. Närmare kunskaper
om samhällets kostnader för den totala brottsligheten är också av
värde för att fa till stånd ett förbättrat utnyttjande av de totala samhällsresurser
som tas i anspråk med anledning av brottsligheten. Kunskaper
härvidlag skulle också vara av stor betydelse för ytterligare
insatser för brottsoffren. För att fa till stånd en analys härav anser
utskottet att det behövs mera kvalificerade forskningsinsatser.

Utskottet anser att det får ankomma på regeringen att föranstalta om
att det snarast kommer till stånd sådan forskning som utskottet nu
förordat. Vad utskottet nu med anledning av motion Ju29 uttalat bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Av det anförda framgår att uskottet inte kan tillstyrka bifall till
motion Ju635 i nu berörd del.

dels att utskottets hemställan under moment 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande forskning om ekonomisk brottslighet m.m.
att riksdagen med avslag på motion 1989/90:Ju635 yrkande 1
och med anledning av motion 1989/90:Ju29 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Folkkampanj mot våld m.m. (mom. 11)

Ingbritt Irhammar och Anders Svärd (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med
"Vidkommande motionsönskemålen" och slutar med "motion Ju607"
bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör samhällets insatser mot våldet
ytterligare intensifieras. Den av riksdagen beslutade landsomfattande
kampanjen mot våld och droger bör därför nu på allvar dräs i gång.
Kampanjen bör läggas upp på så sätt att det engagemang som i dag

1989/90:JuU29

43

finns i samhällsarbetet genom olika ideella organisationer på ett bättre
sätt utnyttjas i det brottsförebyggande arbetet. Målsättningen bör vara
att genom dessa idella organisationer i samarbete med skola och
berörda myndigheter bygga upp en folkkampanj. Härför bör, som
föreslås i motion Ju607, medel för kommande budgetår anvisas. Detta
bör ske på ett nyinrättat anslag under andra huvudtiteln.

Därutöver bör, som också framhålls i motionen, allmänna arvsfonden
bidra med stöd i den del kampanjen riktar sig till ungdomar. För
att främja barns och ungdomars vård och fostran bör således ges extra
stöd till t.ex. ungdomsföreningen Non-fighting Generation i Stockholm,
olika idrottsförbund, nykterhetsrörelsen m.fl. organisationer.
Regeringen bör initiera detta. Vad utskottet nu med anledning av
motion Ju607 anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 11 bort ha följande
lydelse:

11. beträffande folkkampanj mot våld m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Ju607 yrkandena
1 och 2 dels under andra huvudtiteln till Bidrag till folkkampanjen
mot våld för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag
på 10 000 000 kr., dels som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om stöd ur allmänna arvsfonden.

8. Brottsförebyggande åtgärder i skolan (mom. 14)

Ingbritt Irhammar och Anders Svärd (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med
"Utskottet har" och slutar med "till motionsyrkandet" bort ha följande
lydelse:

Utskottet ser positivt på de nu beskrivna åtgärderna. Emellertid
anser utskottet att utbildningsinsatserna för förskole- och skolpersonal
bör förbättras i nu aktuellt hänseende. Enligt utskottets uppfattning
bör, som framhålls i motion Ju607, skolan mer uppmärksamt arbeta
med normfrågor. Barnen måste tidigt lära sig att respektera de grundläggande
rättsregler som råder, bl.a. i umgänget mellan människor.
Utbildningen bör här vara så konkret som möjligt. Undervisningen om
droger och sambandet mellan droger och våld måste också ges större
utrymme och göras mer effektiv. Härför krävs särskilda utbildningsinsatser.
Det får ankomma på regeringen att vidta åtgärder i detta
hänseende. Vad utskottet nu med anledning av motion Ju607 anfört
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 14 bort ha följande
lydelse:

14. beträffande brottsförebyggande åtgärder i skolan
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Ju607 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1989/90:JuU29

44

9. Familjens brottsförebyggande betydelse (mom. 17) 1989/90:JuU29

Göthe Knutson, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 sorn börjar med
"Utskottet vidhåller" och slutar med "till motionsyrkandet" bort ha
följande lydelse:

Som motionärerna anför har familjen en avgörande betydelse då det
gäller att förhindra att unga människor begår brott. Föräldrarna måste
alltid ha huvudansvaret för att barn och ungdomar lär sig att känna
respekt för andra människor. Att barnen får handlingsmönster och
uppfostras till att ta ansvar för sig själva och sina medmänniskor är
bästa vägen att förebygga brottslighet. Familjens ställning måste således
stärkas och ges vidgade möjligheter att själva bestämma över sina
villkor. Möjligheterna att välja om en eller om båda föräldrarna skall
yrkesarbeta är därvid av mycket stor betydelse. I detta hänseende bör
observeras de möjligheter som förändringar i skattesystemet innebär
och införandet av vårdnadsbidrag. Minst lika viktig är möjligheten att
välja skola och boendeform. Även härvidlag måste sålunda förändringar
företas i det rådande systemet i syfte att öka familjens valfrihet.
Kraftfulla insatser måste göras i nu berörda hänseenden, och regeringen
bör snarast lägga fram förslag för riksdagen i enlighet med vad
utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under moment 17 bort ha följande
lydelse:

17. beträffande familjens brottsförebyggande betydelse
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Ju802 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Registrering av brott av barn m.m. (mom. 18)

Britta Bjelle (fp), Göthe Knutson (m), Göran Ericsson (m), Lars
Sundin (fp) och Birgit Henriksson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med "Enligt
vad" och slutar med "och Ju820" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill liksom förra året betona att det skulle vara av stort
värde att ha tillgång till tillförlitlig information om brott av unga
under IS år. Detsamma gäller naturligtvis i fråga om unga under IS år
som begår brott. Frågor om statistik rörande brott av unga under 15 år
har varit aktuella för överväganden av den tidigare nämnda interdepartementala
arbetsgruppen inom regeringskansliet. Arbetsgruppen har
nu avslutat sitt arbete, och fortsatta överväganden bör, enligt utskottets
uppfattning, ske i den aviserade kommittén. Då en majoritet i utskottet
tidigare i olika sammanhang ställt sig avvisande till tanken på införande
av statistik av aktuellt slag, finns det anledning för utskottet att här
understryka att utskottet numera är berett att ställa sig bakom inhämtande
och registrering av sådana upgifter som efterfrågas i motionerna

5 Riksdagen 1989190. 7 sami. Nr 29

Ju810, Ju814 och Ju820. Frågorna, sorn enligt utskottets mening är
kriminalpolitiskt mycket betydelsefulla, bör behandlas med största
skyndsamhet. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 18 bort ha följande
lydelse:

18. beträffande registrering av brott av barn m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Ju810 yrkande
8, 1989/90:Ju814 yrkandena 4 och 5 och 1989/90:Ju820
yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

11. Föräldrars närvaro vid förundersökning
(mom. 19)

Ingbritt Irhammar och Anders Svärd (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med "Som
framgått" och slutar med "inte erforderligt" bort ha följande lydelse:
Som framgått ovan finns ett flertal bestämmelser beträffande förundersökningen
som syftar till att väcka vårdnadshavarens uppmärksamhet
och få honom eller henne att engagera sig i den unges situation.
Detta är emellertid inte tillräckligt. En uttrycklig föreskrift om att
polisen eller åklagaren skall verka för att vårdnadshavaren inställer sig
vid ett förhör med den unge bör införas i förundersökningskungörelsen.
Regeringen bör snarast föranstalta om en sådan bestämmelse.
Undantag bör givetvis föreligga då en närvaro skulle vara till större
skada än nytta för den unge. Vad utskottet nu med anledning av
motion Ju607 uttalat bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 19 bort ha följande
lydelse:

19. beträffande föräldrars närvaro vid förundersökning

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Ju607 yrkande 4
i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

12. Föräldrars närvaro vid huvudförhandling
(mom. 20)

Britta Bjelle och Lars Sundin (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med "När
det" och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det viktigt att föräldrarna är närvarande
när en ung lagöverträdare ställs inför domstol. Föräldrarnas uppgift är
inte endast att ge den unge stöd utan även att informera sig om den
eventuella påföljd som den unge får. Utskottet anser därför i likhet
med vad som framförs i motion Ju810 att föräldrar eller andra
vårdnadshavare till unga under 18 år bör åläggas närvaroplikt vid
huvudförhandling mot deras barn. Skyldigheten att närvara skall jämställas
med den som gäller för t.ex. vittnen. Undantag bör dock kunna

1989/90:JuU29

46

gälla om det är uppenbart att barnet kan ta skada om vårdnadshavaren
kallas. Regeringen bör snarast lägga fram ett förslag i enlighet med vad
som nu anförts. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 20 bort ha följande
lydelse:

20. beträffande föräldrars närvaro vid huvudförhandling
att riksdagen med avslag på motion 1989/90:Ju607 yrkande 4 i
denna del och med anledning av motion 1989/90:Ju810 yrkande
4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

13. Föräldrars närvaro vid huvudförhandling
(mom. 20)

Ingbritt Irhammar och Anders Svärd (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med "Nu
gällande" och slutar med "motionsyrkande avstyrks" bort ha följande
lydelse:

Däremot anser utskottet i likhet med vad som framförs i motion
Ju607 att myndigheterna aktivt bör verka för att föräldrarna är närvarande
vid en huvudförhandling mot deras barn. Överväganden om på
vilket sätt en sådan ordning bör komma till stånd bör ske av regeringen.
Undantag bör givetvis föreligga i de Sall då det är till större skada
än nytta för den unge att vårdnadshavaren är närvarande. Regeringen
bör utarbeta förslag till en reglering och i lämpligt sammanhang
återkomma till riksdagen härmed. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 20 bort ha följande
lydelse:

20. beträffande föräldrars närvaro vid huvudförhandling
att riksdagen med avslag på motion 1989/90:Ju810 yrkande 4
och med anledning av motion 1989/90:Ju607 yrkande 4 i denna
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

14. Kortare utredningstider (mom. 21)

Britta Bjelle (fp), Ingbritt Irhammar (c), Göthe Knutson (m), Göran
Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c) och Birgit Henriksson
(m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med
"Utskottet saknar" och slutar med "och Ju820" bort ha följande
lydelse:

Som utskottet anförde förra året bör den definitiva utvärderingen av
försöksverksamheten avvaktas innan ställning tas till organisatoriska
m.fl. åtgärder som aktualiseras genom motionerna. Utskottet anser det
emellertid synnerligen angeläget att sådana organisatoriska eller andra
förändringar som erfordras för att korta ned utrednings- och handläggningstiderna
genomförs så snart som möjligt. Det arbete som startar
inom regeringskansliet när utvärderingen avslutats bör sålunda bedri -

1989/90:JuU29

47

vas med största skyndsamhet och med sikte på att nya bestämmelser
skall kunna träda i kraft snarast. Vad utskottet nu anfört med anledning
av motionerna Ju607, Ju814 och Ju820 bör ges regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under moment 21 bort ha följande
lydelse:

21. beträffande kortare utredningstider

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Ju607 yrkande
23, 1989/90:Ju814 yrkande 6 och 1989/90:Ju820 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

15. Jourdomstolar (mom. 22)

Britta Bjelle (fp), Ingbritt Irhammar (c), Göthe Knutson (m). Göran
Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c) och Birgit Henriksson
(m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med "Senast
i" och slutar med "saken avstyrks" bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motionerna ligger det ett värde i att samhället
snabbt visar sin reaktion när en ung person begår brott. Mot denna
bakgrund bör, som framförs i motionerna, jourdomstolar för unga
inrättas på försök. Härigenom skulle också själva domsto Isförfarandet
påskyndas, och den unge skulle i omedelbar anslutning till brottet
möta en reaktion på sin brottslighet. Utskottet vill i sammanhanget
peka på att det finns möjlighet att utveckla jourdomstolar ur den
basorganisation som tillskapats i syfte att under jourtid handlägga
häktningsfrågor. Regeringen bör snarast lägga fram ett förslag för
riksdagen i linje med vad utskottet nu anfört. Detta bör ges regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 22 bort ha följande
lydelse:

22. beträffande jourdomstolar

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Ju607 yrkande
24, 1989/90:Ju809 yrkande 5, 1989/90:Ju810 yrkande 3,
1989/90:Ju814 yrkande 7 och 1989/90:Ju820 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

16. Möjligheterna att häkta unga (mom. 23)

Britta Bjelle och Lars Sundin (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med
"Utskottet vidhåller" och slutar med "behandlad del" bort ha följande
lydelse:

Liksom hittills anser utskottet att det också i fortsättningen bör vara
de sociala myndigheterna som i övervägande antalet fall skall ha
ansvaret för vad som händer med en lagöverträdare i åldersgruppen
15—17 år. För att möta de värst belastade ungdomsbrottslingarna bör
emellertid, som framförs i motion Ju810, möjligheterna att häkta

1989/90: JuU29

48

ungdomar under 18 år vidgas så att det i fortsättningen endast krävs
särskilda skäl för ett sådant beslut. Följden härav är att polis och
åklagare kan hålla kontroll över den unge till dess vederbörande blivit
ställd inför domstol, och målet skall i dessa fall handläggas med
yttersta skyndsamhet. Bestämmelsen i 7 § LUL bör ändras i enlighet
med vad utskottet nu uttalat. Ett ändringsförslag med denna innebörd
bör snarast utarbetas av regeringen och läggas på riksdagens bord. Vad
utskottet nu uttalat bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 23 bort ha följande
lydelse:

23. beträffande möjligheterna att häkta unga

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Ju810 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

17. Skadelindrande arbete (mom. 24)

Ingbritt Irhammar och Anders Svärd (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "Motionsyrkandet avstyrks" bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser att syftet med bestämmelserna om skadelindrande
arbete är lovvärt. Som motionärerna påpekar visar erfarenheterna
emellertid att bestämmelserna inte fungerar i praktiken. Av BRÅ:s
preliminära utvärdering framgår att bestämmelserna bara delvis slagit
igenom, att kännedom om dem saknas och att tillämpningen är
begränsad. Här behövs åtgärder som kan åstadkomma en effektivisering
av regleringen. Utskottet anser det lämpligt att regeringen i
samband med beredningen av BRÅ:s utvärdering bör vidta eller initiera
de åtgärder som kan krävas och som syftar i den riktning som
utskottet nu förordat. Regeringen bör i lämpligt sammanhang redovisa
sina ställningstaganden till riksdagen. Vad utskottet nu med anledning
av motion Ju607 uttalat bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 24 bort ha följande
lydelse:

24. beträffande skadelindrande arbete

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Ju607 yrkande

22 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

18. Konfrontation (mom. 25)

Britta Bjelle (fp), Ingbritt Irhammar (c), Lars Sundin (fp) och Anders
Svärd (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med
"Utskottet har" och slutar med "motion Ju607" bort ha följande
lydelse:

1989/90;JuU29

49

Många brott av ungdomar begås av oförstånd eller förhastat, och
ungdomar gör ofta inte klart för sig vilka konsekvenser brottet får för
den som drabbas. Utskottet tänker här inte endast på de ekonomiska
konsekvenserna av ett brott utan även t.ex. på den känsla av otrygghet
som under lång tid kan följa en drabbad person. Det måste därför vara
ett starkt önskemål att på olika sätt tydliggöra effekterna av brott,
särskilt för unga lagöverträdare. Ett sådant sätt är, som motionärerna
framhåller, konfrontation mellan den unge och målsäganden i syfte att
hos den unge skapa en medvetenhet om och förståelse för vad brottsligheten
innebär för den som drabbas. Konfrontation i detta syfte
måste förväntas ha en stark brottsavhållande effekt på många unga
lagöverträdare. Med konfrontationen bör även — där så är lämpligt —
följa någon form av gottgörelse eller annan reparerande eller återställande
åtgärd från brottslingens sida. Självfallet skall konfrontationen
inte fa äga rum mot brottsoffrets vilja. Försöksverksamheten med
konfrontation bör snarast utökas och ges en sådan omfattning att BRÅ
kan utvärdera verksamheten. Det får ankomma på regeringen att vidta
åtgärder härför. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 25 bort ha följande
lydelse:

25. beträffande konfrontation
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Ju607 yrkande
45 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

19. Utredning om fängelsestraff för unga (mom. 26)

Berith Eriksson (vpk) och Inger Schörling (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med "Saken
är" och slutar med "anses påkallad" bort ha följande lydelse:

Som framgår ovan är flera frågor som rör påföljdsvalet m.m. för
unga personer som begått brott uppmärksammade både inom regeringskansliet
och inom utredningsväsendet. Detta är emellertid, enligt
utskottets uppsättning, inte tillräckligt. Fängelsestraffkommittén t.ex.
har inom ramen för sitt arbete inte haft möjlighet att förutsättningslöst
överväga frågan om i vilken utsträckning fängelse bör kunna ådömas
unga lagöverträdare. Kommittén har därför uttalat uppfattningen att
det är mycket angeläget att denna fråga övervägs ytterligare. Främst
bör, enligt kommittén, undersökas möjligheten att helt förbjuda fängelse
som påföljd för ungdomar i åldern 15—17 år. Liksom motionärerna
anser utskottet att tiden nu är mogen för en översyn av det slag som
fängelsestraffkommittén efterlyst. Översynen bör, enligt utskottets uppfattning,
inte bara syfta till att Sngelse avskaffas för de yngsta lagöverträdarna
utan också till att det inom ramen för socialtjänsten skapas
sådana särskilda resurser att även de något äldre ungdomarna besparas
fängelsestraff i väsentligt större utsträckning än för närvarande. Den av
utskottet nu förordade översynen bör komma till stånd utan dröjsmål.
En lämplig väg kan vara att direktiven till den aviserade parlamenta -

1989/90: JuU29

50

riskt sammansatta kommittén om insatser för unga lagöverträdare
utformas i enlighet med vad som framförs i motion Ju612. Vad
utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 26 bort ha följande
lydelse:

26. beträffande utredning om fängelsestraff för unga

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Ju612 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

20. Fängelsestraff för unga (mom. 27)

Göthe Knutson, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med "Av
det" och slutar med "till Sngelse" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att gällande begränsningar när det gäller att döma
unga lagöverträdare under 18 år till fängelse alltjämt bör råda. Däremot
har utskottet uppfattningen att det saknas anledning att behålla
en sådan begränsning när det gäller unga i åldersgruppen 18—21 år.
Dessa personer är, som framhålls i motionerna Ju814 och Ju820,
myndiga och bör fullt ut svara för sina handlingar. Någon särreglering
när det gäller att döma till Sngelse i dessa fall bör inte finnas. Hänsyn
till den dömdes ungdom kan i stället beaktas vid straffmätningen
jämlikt 29 kap. 7 § BrB, där den allmänna strafflindringsbestämmelsen
för unga under 21 år finns. Utskottet anser således att andra stycket i
30 kap. 5 § BrB skall upphävas. Det bör ankomma på regeringen att
upprätta ett lagförslag med den innebörd som utskottet nu förordat.
Förslaget bör snarast föreläggas riksdagen. Vad utskottet nu uttalat bör
ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 27 bort ha följande
lydelse:

27. beträffande fängelsestraff för unga

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Ju814 yrkande
8 och 1989/90:Ju820 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

21. Skärpning av skattebrottslagen m.m. (mom. 30)

Berith Eriksson (vpk) och Inger Schörling (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med
"Utskottet vidhåller" och slutar med "berört ämne" bort ha följande
lydelse:

I likhet med vad som framförs i motion Ju609 anser sig utskottet
kunna konstatera att domstolarna under senare år kommit att se
mindre allvarligt på skattebrotten än tidigare. Bi a. har antalet personer
som dömts till Sngelse för skattebrott i stort sett halverats. Enligt
utskottets uppfattning är detta inte en godtagbar utveckling. Ytterst är
det flertalet av samhällsmedlemmarna som är de stora förlorarna på

1989/90:JuU29

51

skattebrottsligheten. Statsmakterna bör här markera att brott mot gemensamma
samhällsintressen skall leda till kännbara straffrättsliga
påföljder.

Utskottet anser mot denna bakgrund att straffskalorna för de brott
som kan vara aktuella vid ingripande mot ekonomisk brottslighet bör
ses över i höjande riktning i enlighet med förslagen i motionerna
Ju609 och Ju635. Det finns emellertid också skäl att här påpeka att
man inte kan räkna med att komma till rätta med den ekonomiska
brottsligheten enbart genom att höja straffskalan för sådan brottslighet.
Naturligtvis bör även andra åtgärder, framför allt för att öka upptäcktsrisken,
komma till stånd.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med "Inte
heller" och slutar med "Motionsyrkandet avstyrks" bort ha följande
lydelse:

Även strafSskalorna för de olika miljöbrotten bör, som framförs i
motion Ju635, ses över i höjande riktning. Det gäller ju här skyddet
för ett starkt hotat och mycket väsentligt samhällsintresse.

Det bör ankomma på regeringen att i konsekvens med det sagda
vidta de åtgärder som krävs. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 30 bort ha följande
lydelse:

30. beträffande skärpning av skattebrottslagen m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Ju609 och
1989/90:Ju635 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

22. Översyn av EKO-lagstiftningen (mom. 31)

Britta Bjelle (fp), Ingbritt Irhammar (c). Göthe Knutson (m), Göran
Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c) och Birgit Henriksson
(m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med
"Utskottet saknar" och slutar med "och Ju802" bort ha följande
lydelse:

Som motionärerna framhåller bör statens brottsbekämpande ansvar
understrykas också när det gäller ekonomisk brottslighet. Men lika
självklart är att också lagar som gäller sådan brottslighet måste uppfylla
elementära rättssäkerhetskrav. Som framgår bl.a. av BRÅ:s rapport
(1988:3) Eko-brott, Eko-lagar och Eko-domstolar finns tvekan om
detta är fallet, och utskottet finner för sin del att en bred översyn med
parlamentarisk förankring av lagstiftningen mot den ekonomiska
brottsligheten är motiverad.

I likhet med motionärerna anser utskottet således att en parlamentariskt
utsedd utredning bör tillsättas med uppgift att göra en översyn av
lagstiftningen på området. Utredningen bör vara oförhindrad att även i
övrigt ta upp och belysa de frågor rörande innehållet i den berörda
lagstiftningen som aktualiseras under arbetets gång. Särskilt bör härvid

1989/90: Ju U29

52

belysas de överlappningse Sekter som hasten i det av utskottet nu
kritiserade lagstiftningsarbetet inneburit. En strävan bör vara att i
rättssäkerhetens intresse konkretisera och till omfattningen nedbringa
den aktuella regleringen. Vidare bör ägnas särskilda studier åt t.ex.
frågan om den aktuella lagstiftningen i någon mån påverkat det
allmänna rättsmedvetandet och om en ändrad styrning behövs. Där
rättssäkerhetskraven inte är uppfyllda eller där skäl för lagstiftning
saknas bör riksdagen omedelbart föreläggas förslag till lagändringar.
Vad utskottet nu med anledning av motionerna Ju622 och Ju802
uttalat bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 31 bort ha följande
lydelse:

31. beträffande översyn av EKO-lagstiftningen

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Ju622 och
1989/90:Ju802 yrkande 18 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

23. Företagsbot (mom. 32)

Britta Bjelle (fp), Ingbritt Irhammar (c), Lars Sundin (fp) och Anders
Svärd (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med
"Anledning saknas" och slutar med "behandlade delar" bort ha följande
lydelse:

Förslaget till bestämmelserna om företagsbot utsattes för mycket
hård kritik vid lagrådsgranskningen år 198S. Kritiken riktade in sig på
lagtextens oklara och alltför öppna formuleringar, som mer eller
mindre gav den karaktär av ramlagstiftning. Enligt utskottets mening
togs inte tillräcklig hänsyn till lagrådets synpunkter vid riksdagsbehandlingen,
och lagstiftningen är präglad av en teknik som inte är
godtagbar på straffrättens område. Det var alltså möjligt att förutse
betydande svårigheter vid regeltillämpningen redan vid förslagets antagande.
Detta gällde både i fråga om gränserna för tillämpningsområdet
och i fråga om de skönsmässiga bedömningar som domstolen i varje
enskilt fell måste göra.

Utskottet anser med hänvisning till vad som nu anförts att lagstiftningen
om företagsbot inte kan anses uppfylla elementära rättssäkerhetskrav
och förordar att den upphävs. Ett förslag härom bör snarast
läggas fram för riksdagen. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 32 bort ha följande
lydelse:

32. beträffande företagsbot

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Ju611 och
1989/90:Ju803 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

1989/90:JuU29

53

24. Kriminalisering av prostitutionskontakter
(mom. 33)

Ingbritt Irhammar och Anders Svärd (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 sorn börjar med
"Utskottet saknar" och slutar med "Motionsyrkandena avstyrks" bort
ha följande lydelse:

Utskottet vill nu till en början slå fast att det är ett angeläget
samhällsintresse att så långt möjligt försöka motverka prostitutionen
och dess tilltagande, mycket allvarliga skadeverkningar. Ett steg i sådan
riktning som nu måste tas är att införa en kriminalisering såvitt gäller
kundernas förfarande i ett prostitutionsförhållande. Detta skulle enligt
utskottets mening inte motverka intresset av effektiva socialvårdande
insatser. Inte heller i övrigt föreligger det enligt utskottets mening
några sådana betänkligheter mot en kriminalisering, som väger över
intresset av att få ned antalet prostitutionskontakter. Särskilt är detta
fallet beträffande en kriminalisering som riktar sig enbart mot dem
som utnyttjar de prostituerades tjänster, dvs. kunderna. En sådan
kriminalisering skulle enligt utskottets mening vara ett sätt för samhället
att ge uttryck för att prostitution inte kan accepteras. Det kan för
övrigt redan nu genom regeln om förförelse av ungdom sägas finnas
ett, låt vara begränsat, straffeanktionerat förbud mot prostitutionskontakter.
Att en kriminalisering som riktar sig mot kundernas förfarande
skulle bidra till att minska prostitutionens omfattning står enligt
utskottets mening klart. Att motverka prostitutionen är särskilt angeläget
med hänsyn till den risk för spridning av HIV-smitta som är
förknippad med prostitutionskontakter.

Det sagda innebär att utskottet anser att man — samtidigt som det
genomförs kraftfulla sociala och andra liknande insatser — inte längre
bör avstå från att använda sig även av straffrättsliga åtgärder för att
komma till rätta med prostitutionen.

Det får ankomma på regeringen att arbeta fram ett förslag till
lagstiftning i ämnet och snarast förelägga riksdagen förslaget. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 33 bort ha följande
lydelse:

33. beträffande kriminalisering av prostitutionskontakter
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Ju619 och
1989/90:Ju631 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

25. Pornografiska föreställningar (mom. 34)

Ingbritt Irhammar (c), Anders Svärd (c), Berith Eriksson (vpk) och
Inger Schörling (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med
"Utskottet vidhåller" och på s. 32 slutar med "och Ju823" bort ha
föjande lydelse:

1989/90: JuU29

54

Trots nu redovisade åtgärder kan utskottet konstatera att gällande
lagstiftning mot anordnandet av offentlig pornografisk föreställning
inte har haft avsedd effekt. Verksamheten pågår såvitt utskottet kan
förstå öppet med en ständigt pågående nyrekrytering av unga kvinnor
till verksamheten. Dessa kvinnor blir utnyttjade i en verksamhet som
till sin natur är grovt kränkande för kvinnorna. Steget från deltagande
i pornografiska föreställningar till att ägna sig åt prostitution är heller
inte långt. Samma syn som utskottet tidigare har redovisat när det
gäller prostitutionskontakter (JuU 1987/88:12 s. 14 f) gör sig alltså
gällande även beträffande otillåtna pornografiska föreställningar. Utskottet
vill här peka på att den nya lagen med särskilda bestämmelser
om vård av unga kan verka i en förbättrande riktning. Men utöver
sociala insatser, vilka självfallet är nödvändiga även de, anser utskottet
att också en skärpt lagstiftning måste till för att S bort anordnandet av
otillåtna pornografiska föreställningar. Samma inställning hade för
övrigt socialutskottet då frågan behandlades i riksdagen år 1987 (se
SoU 1986/87:3y s. 8 f). En väg att gå kunde vara att ändra i den
nuvarande straffskalan för överträdelser av förbudet i allmänna ordningsstadgan.
Regeringen bör snarast lägga fram förslag till en skärpt
lagstiftning mot anordnandet av offentliga pornografiska föreställningar.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 34 bort ha följande
lydelse:

34. beträffande pornografiska föreställningar
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Ju817 och
1989/90:Ju823 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

26. Vapenutredningen (mom. 37)

Göthe Knutson, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 34 som börjar med "Mot
den angivna" och slutar med "vidare åtgärd" bort ha följande lydelse:
Kritik med styrka har riktats mot flera andra av utredningens
förslag. De aktiva och seriösa jägarnas intressen har av utredningen
satts åsido på ett överraskande sätt.

Sammantaget anser utskottet att utredningens förslag inte får läggas
till grund för en framtida vapenlagstiftning. Som också framhållits i
sexpartimotionen Ju825 bör en parlamentariskt förankrad kommitté
med erforderlig sakkunnig expertis tillkallas för en bred och vidsynt
utredning av frågan om vapeninnehav och administrationen häromkring.
Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 37 bort ha följande
lydelse:

37. beträffande vapenutredningen
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Ju207,
1989/90:Ju816, 1989/90:Ju818 och 1989/90:Ju825 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1989/90:JuU29

55

27. Ersättning för rättegångskostnader i
förvaltningsprocessen (mom. 40)

Ingbritt Irhammar och Anders Svärd (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 36 sorn börjar med
"Utskottet kan" och slutar med "motion Ju707" bort ha följande
lydelse:

Utskottet kan konstatera att regeringen nu föranstaltat om den av
riksdagen under lång tid efterlysta utredningen. Emellertid anser utskottet
att saken brådskar. Utredningsarbetet i denna del bör därför
bedrivas med förtur så att regeringen skyndsamt kan lägga fram förslag
till lagstiftning om ersättning för rättegångskostnader i enlighet med
vad utskottet uttalat. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 40 bort ha följande
lydelse:

40. beträffande ersättning för rättegångskostnader i förvaltningsmål att

riksdagen med anledning av motion 1989/90:Ju707 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Registrering av brott av barn m.m. (mom. 18)

Ingbritt Irhammar och Anders Svärd (båda c) anför:

Vi har tidigare uttalat (jfr reservation nr 4 i 1989/90:KrU14) att det
kan finnas anledning att understryka vikten av att det förs statistik
rörande brott begångna av barn under 15 år. Med hänsyn till den
behandling saken nyligen fått har vi avstått från att i detta sammanhang
föra fram en skiljaktig mening.

2. Samhällstjänst för unga (mom. 28)

Britta Bjelle (fp), Ingbritt Irhammar (c), Lars Sundin (fp) och Anders
Svärd (c) anför:

Vi vill understryka att vi tidigare (jfr reservation nr 19 i
1989/90:JuU22) uttryckt uppfattningen att samhällstjänst bör kunna
användas som påföljd för unga lagöverträdare i åldern 15—17 år även
när alternativet inte är fängelse. Med hänsyn till den behandling saken
nyligen fått har vi avstått från att i detta sammanhang föra fram en
skiljaktig mening.

1989/90:JuU29

56

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionerna 1

Motionerna 2

Utskottet 7

Brottsförebyggande rådet 7

Forskning 7

Inledning 7

Särskilt om forskning inom BRÅ, m.m 8

Medelsanvisning till Brottsförebyggande rådet:

Förvaltningskostnader 14

Medelsanvisning till Brottsförebyggande rådet: Utvecklingskostnader
14

Brottsförebyggande åtgärder 14

Vissa frågor rörande unga lagöverträdare 19

Inledning 19

Familjens brottsförebyggande betydelse 20

Registrering av brott av barn m.m 20

Närvaro av förädrar vid förundersökning och domstolsförhandling
21

Kortare utredningstider m.m 22

Häktning av unga 23

Skadelindrande arbete m.m 24

Påföljder för unga 25

KrAmi-verksamheten m.m 26

Övriga frågor 27

Ekonomisk brottslighet m.m 27

Kriminalisering av prostitutionskontakter m.m 29

Pornografiska föreställningar 30

Utredningar m.m 32

Anslag 32

Övriga frågor 32

Vapenamnesti 32

Vapenutredningen 33

Nödvärnsrätten 34

Varusmuggling 34

Ersättning för rättegångskostnader i förvaltningsmål
35

Prövningstillstånd 36

Hemställan 36

Reservationer 40

1. Behandlingsforskning m.m. (c, mp) 40

2. Könsrollernas betydelse för brottsligheten (c) 40

3. Forskning om våld mot kvinnor m.m. (fp, c, vpk) ... 41

4. Forskning om sambandet mellan pornografi och

våld m.m. (c, vpk, mp) 41

5. Forskning om invandrares kriminalitet (m, fp, c) ... . 42

6. Forskning om ekonomisk brottslighet m.m. (m) 42

1989/90:JuU29

57

7. Folkkampanj mot våld m.m. (c) 43 1989/90:JuU29

8. Brottsförebyggande åtgärder i skolan (c) 44

9. Familjens brottsförebyggande betydelse (m) 45

10. Registrering av brott av barn m.m. (m, fp) 45

11. Föräldrars närvaro vid förundersökning (c) 46

12. Föräldrars närvaro vid huvudförhandling (fp) 46

13. Föräldrars närvaro vid huvudförhandling (c) 47

14. Kortare utredningstider (m, fp, c) 47

15. Jourdomstolar (m, fp, c) 48

16. Möjligheterna att häkta unga (fp) 48

17. Skadelindrande arbete (c) 49

18. Konfrontation (fp, c) 49

19. Utredning om fängelsestraff för unga (vpk, mp) .... 50

20. Fängelsestraff för unga (m) 51

21. Skärpning av skattebrottslagen m.m. (vpk, mp) 51

22. Översyn av EKO-lagstiftningen (m, fp, c) 52

23. Företagsbot (fp, c) 53

24. Kriminalisering av prostitutionskontakter (c) 54

25. Pornografiska föreställningar (c, vpk, mp) 54

26. Vapenutredningen (m) 55

27. Ersättning för rättegångskostnader i förvaltnings processen

(c) 56

Särskilda yttranden 56

1. Registrering av brott av barn m.m. (c) 56

2. Samhällstjänst för unga (fp, c) 56

58

.