Justitieutskottets betänkande
1989/90: JuU26

Anslag till rättshjälp m.m.

1989/90

JuU26

ANDRA HUVUDTITELN
Rättshjälp m.m.

Rättshjälpskostnader

Regeringsförslag

I proposition 1989/90:100 bilaga 4 (justitiedepartementet) har regeringen
under punkt F 1 (s. 104) föreslagit riksdagen att till Rättshjälpskostnader
för budgetåret 1990/91 anvisa ett förslagsanslag på 426 800 000
kr.

Motioner

1989/90:Ju706 av Charlotte Cederschiöld m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
upphäver 8 § 7. rättshjälpslagen.

1989/90:Ju711 av Mona Saint Cyr och Ewy Möller (m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att socialstyrelsen får i uppdrag att
initiera lämplig åtgärd för att lösa det i motionen anförda problemet i
samband med bodelning.

1989/90:Ju713 av Ewy Möller och Mona Saint Cyr (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vidgade möjligheter för småföretagare att erhålla rättshjälp.

1989/90:Ju822 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

4. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning som får i
uppdrag att göra en översyn av rättshjälpslagen utifrån vilka behoven
är utanför försäkringssystemet,

5. att riksdagen till anslaget F 1 Rättshjälpskostnader för budgetåret
1990/91 anslår 30 000 000 kr. utöver vad regeringen har anslagit eller
således "476 800 000 kr." för ökade möjligheter att fa rättegångsbiträde.

1 Riksdagen 1989/90. 7 sami. Nr 26

Utskottet

1989/90: JuU 26

Anslag till rättshjälpskostnader

Från anslaget betalas de kostnader som enligt rättshjälpslagen och
lagen om målsägandebiträde skall betalas av allmänna medel.

Regeringens förslag till medelsanvisning för rättshjälpskostnader innebär
en ökning med drygt 76 milj. kr. Anslaget för innevarande
budgetår är 350 milj. kr. vilket innebar en ökning av anslaget i
förhållande till budgetåret 1988/89 med 80 milj. kr. I årets budgetproposition
(1989/90:100 bil. 4, s. 104) anför departementschefen att
samhällets kostnader för den allmänna rättshjälpen ökade under budgetåret
1988/89. Ökningen berodde enligt departementschefen på att
många kostnadskrävande ärenden, av den typ i vilken möjligheterna
att fä rättshjälp nu har begränsats, avslutats under året. Hon bedömer
därför att kostnadsökningen i allt väsentligt är tillfällig.

1 motion Ju822 yrkas att riksdagen till rättshjälpskostnader skall
anslå 30 milj. kr. utöver vad regeringen föreslagit. Med hänsyn bl.a. till
den ökade rätten att fa målsägandebiträde och till en ökning av antalet
asylsökande delar motionärerna inte departementschefens uppfattning
att förra årets ökande kostnader för rättshjälpen var tillfälliga.

Den 1 juli 1988 begränsades rätten att erhålla allmän rättshjälp
ytterligare (prop. 1987/88:73, JuU21, rskr. 193). De tidigare inskränkningarna
i rätten för fastighetsägare att erhålla rättshjälp utvidgades till
att avse även tidigare ägare av fastighet. Vidare utvidgades förbudet att
bevilja allmän rättshjälp dels i ärenden avseende bodelning, dels —
med vissa undantag — i angelägenhet rörande trafikskadeersättning
enligt trafikskadelagen eller rörande skadestånd som kan betalas från
en föreliggande ansvarsförsäkring. Enligt rättshjälpskommitténs beräkningar
(se prop. 1987/88:73 s. 28, 32 och 35) kommer dessa inskränkningar
att leda till besparingar på mellan 35 och 40 milj. kr.

Utskottet godtar regeringens förslag till medelsanvisning. Detta innebär
att utskottet avstyrker bifall till motion Ju822 i denna del.

Översyn av räushjälpslagen

I motion Ju822 begärs en översyn av rättshjälpslagen utifrån vilka
behov och begränsningar som finns utanför försäkringssystemet som
rättshjälpen borde täcka. Motionärerna anför att stora rättsområden
undantagits från rättshjälp. Dessa har förts över till försäkringsområdet
samtidigt som försäkringsbolagen försämrat de skadelidandes möjligheter
att ekonomiskt och på annat sätt ta till vara sin rätt.

Lagen om allmän rättshjälp (RHL) trädde i kraft den 1 juli 1973.
Efter ikraftträdandet har lagen fortlöpande setts över. Av de översyner
som skett och de ändringar som vidtagits kan särskilt följande nämnas.

En genomgripande reform som byggde på rättshjälpsutredningens
betänkande (SOU 1977:49) Översyn av rättshjälpssystemet genomfördes
1980 (prop. 1978/79:90, JuU30, rskr. 268). Genom ändringar som
trädde i kraft den 1 maj 1983 undantogs fastighetstvister från lagens
område (prop. 1982/83:61, JuU19, rskr. 172). Till grund för lagänd -

ringen låg promemorian (Ds Ju 1982:2) Rättshjälpskostnaderna, som
upprättats inom justitiedepartementet. Ar 1981 tillsattes rättshjälpskommittén
(dir. 1981:75). Kommittén har avgett sex betänkanden
varav (SOU 1984:66) Den allmänna rättshjälpen bl.a. ledde till att det
s.k. fastighetsundantaget utvidgades till att avse även tidigare fastighetsägare
samt till att möjligheten att erhålla rättshjälp vid skadeståndstvister
begränsades (prop. 1987/88:73, JuU21, rskr. 193). Efter det att
riksdagen uppdragit åt regeringen att överväga åtgärder för att öka
möjligheterna att erhålla rättshjälp i bl.a. fostighetstvister upprättades
inom justitiedepartementet promemorian (Ds Ju 1988:43) Ett par
frågor om allmän rättshjälp i fastighetstvister och patientskadeärenden.
Som ett resultat härav utvidgades rätten att erhålla rättshjälp i fastighetstvister
den 1 juli 1989 (prop. 1988/89:117, JuU19, rskr. 259). För
närvarande pågår inom justitiedepartementet en översyn av reglerna
om allmän rättshjälp i ärenden om bodelning.

Som framgår av ovanstående har de olika inskränkningar som gjorts
i rätten att erhålla allmän rättshjälp föregåtts av noggranna överväganden.
Med hänsyn härtill och till den alltjämt pågående översynen av
RHL finns det enligt utskottets mening inte anledning att ånyo utreda
de frågor som motionärerna berört. Utskottet avstyrker därför bifall till
motionen i denna del.

Rättshjälp vid bodelning

Möjligheterna att erhålla allmän rättshjälp vid bodelning är begränsade.
Enligt 8 § första stycket 7 RHL i dess lydelse efter den 1 juli 1988
fordras det, för att rättshjälp skall fa beviljas vid bodelning, att särskilda
skäl föreligger med hänsyn till boets beskaffenhet och makarnas
eller sambornas personliga förhållanden. I ärende om bodelning, som
inte avser klander, får, enligt 20 § andra stycket RHL, biträde inte
förordnas.

I motion Ju706 yrkas att 8 § första stycket 7 RHL skall upphävas.
Motion Ju711 innehåller önskemål om att den som är i behov av
pengar för att få till stånd en bodelning skall, i stället för att erhålla
rättshjälp, kunna få låna av allmänna medel; återbetalningsskyldighet
skall inträda när bodelning skett och penningmedel därigenom lösgjorts.

Utskottet behandlade frågan om allmän rättshjälp vid bodelning
senast i april 1989 (se 1988/89:JuU19). I sitt av riksdagen godkända
betänkande avstyrkte utskottet bifall till ett yrkande med samma innehåll
som det i motion Ju711. Utskottet uttalade då bl.a. (s. 17) att det
enligt utskottets mening kan finnas anledning att närmare studera
huruvida den nya regleringen i RHL — i den praktiska tillämpningen

— kan ha medfört en i något hänseende alltför restriktiv bedömning
av behovet av rättsligt bistånd i bodelningsärenden.

Inom regeringskansliet pågår, med anledning av vad utskottet enligt
ovan uttalade, en översyn av möjligheterna att erhålla allmän rättshjälp

1989/90:JuU26

vid bodelning. Resultatet av översynen bör enligt utskottet avvaktas
innan det kan bli aktuellt för riksdagen att ta ställning i saken.
Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna.

Rättshjälp till näringsidkare

En näringsidkares möjlighet att erhålla allmän rättshjälp i angelägenhet
som har uppkommit i hans näringsverksamhet är enligt 8 § första
stycket 3 RHL begränsad. Rättshjälp får inte beviljas om det inte finns
skäl med hänsyn till verksamhetens art och begränsade omfattning,
näringsidkarens ekonomiska och personliga förhållanden och omständigheterna
i övrigt.

I motion Ju713 framförs önskemål om förbättrade möjligheter för
småföretagare att erhålla allmän rättshjälp.

Utskottet har återkommande behandlat denna fråga. Detta skedde
senast i samband med att riksdagen förra året beslutade om förändringar
i rättshjälpens organisation (prop. 1988/89:117, JuU19, rskr. 259).
Utskottet hänvisade i sitt betänkande till att utskottet tidigare anslutit
sig till vad justitieministern uttalat angående rättshjälp för näringsidkare.
Av justitieministerns uttalande (se prop. 1987/88:73 samt JuU21)
framgick bl.a. att hon, med hänsyn till att begränsade resurser står till
buds, inte var beredd att föreslå någon ändring i detta hänseende.
Vidare uttalade justitieministern att näringsidkare även i fortsättningen
skall kunna beviljas rättshjälp om deras ekonomiska situation är sådan
att de kan jämställas med löntagare i vanliga inkomstlägen.

Utskottet vidhåller sin tidigare intagna ståndpunkt och avstyrker
bifall till motion Ju713.

Rättshjälpsnämnderna

Regeringsförslag

Regeringen har under punkt F 2 (s. 105 och 106) föreslagit riksdagen
att till Rättshjälpsnämnderna för budgetåret 1990/91 anvisa ett förslagsanslag
på 11 119 000 kr.

Utskottet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet
Regeringsförslag

Regeringen har under punkt F 3 (s. 106 och 107) föreslagit riksdagen
att till Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet för budgetåret
1990/91 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

1989/90: JuU26

Utskottet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag

1989/90:JuU26

Regeringsförslag

Regeringen har under punkt F 4 (s. 108) föreslagit riksdagen att till
Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag för budgetåret 1990/91 anvisa ett
förslagsanslag på 4 105 000 kr.

Utskottet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Vissa domstolskostnader m.m.

Regeringsförslag

Regeringen har under punkt F 5 (s. 108) föreslagit riksdagen att till
Vissa domstolskostnader m.m. för budgetåret 1990/91 anvisa ett förslagsanslag
på 178 021 000 kr.

Motion

1989/90:Ju709 av Ewa Hedkvist Petersen m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om ersättning för förlorad arbetsförtjänst samt bilersättning enligt
statliga normer för vittnen.

Utskottet

Medelsan visningen

Från anslaget betalas vissa kostnader för rättegångsväsendet, bl.a. den
ersättning som av allmänna medel skall betalas till vittnen samt,
fr.o.m. budgetåret 1990/91, kostnaderna för reseersättningar och ersättningar
till nämndemän.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning.

Vittnesersättning

I motion Ju709 görs uttalanden till förmån för högre vittnesersättning.
Motionärerna anför att orsaken till att många personer underlåter att
vittna står att finna i att den ekonomiska ersättningen inte alltid täcker
de kostnader vittnen har.

Ersättning som av allmänna medel skall betalas till vittnen m.fl.
beräknas enligt förordningen (1982:805; senast ändrad 1989:555) om
ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m. Den ersättning som
kan komma i fråga kan avse nödvändiga kostnader för resa (reseersättning)
och uppehälle (traktamente) samt ersättning för förlorad inkomst
eller annan ekonomisk förlust (ersättning för tidsspillan).

Enligt förordningen utgår ersättning för närvarande huvudsakligen
enligt följande. Reseersättning betalas för resa med tåg med belopp
som motsvarar avgiften i andra klass; resa med egen bil ersätts med 70

öre per kilometer. Traktamente utgår med högst 60 kr. per dag; utgift
för nattlogi ersätts i regel med högst 400 kr. per natt. Ersättning för
tidsspillan utgår med det belopp som svarar mot den faktiska förlusten,
dock högst 300 kr. per dag. Den ersättning som utgår enligt förordningen
är sedan den 1 januari 1987 skattefri Iprop. 1985/86:150 (bil.
1), SkU50, rskr. 360|. De i vittnesersättningen ingående beloppen
justerades uppåt år 1986; en höjning av ersättningsnivån för tidsspillan
företogs år 1988.

Utskottet har vid åtskilliga tillfällen behandlat frågan om vittnesersättning
(se JuU 1985/86:26, JuU 1987/88:22 och 1988/89:JuU18).

Som utskottet många gånger tidigare uttalat vilar skyldigheten att
vittna på en lagstadgad vittnesplikt (se JuU 1984/85:21 s. 6 f). Denna
vittnesplikt åvilar i rättskipningens intresse var och en (se 36 kap.
rättegångsbalken). Skyldigheten att inställa sig som vittne aktualiseras
för ett relativt litet antal personer; i de flesta fall endast vid något eller
några tillfällen. Vissa yrkeskategorier förekommer dock förhållandevis
ofta som vitten, t.ex. poliser. Vad nu sagts talar i och för sig för en viss
varsamhet vid bedömningen av krav på uppräkning av vittnesersättningen.
Emellertid måste samtidigt betonas att, så som utskottet tidigare
uttalat, regleringen om ersättning till vittnen m.fl. har en inte
oväsentlig betydelse för en väl fungerande rättsordning, och att det är
angeläget att ersättningsbeloppens storlek inte får en negativ inverkan
på allmänhetens beredvillighet att vittna. Kostnader eller inkomstbortfall,
t.ex. löneavdrag, bör vittnet som utskottet tidigare också uttalat i
princip få full ersättning för. Det kan redan av processekonomiska skäl
enligt utskottets mening inte få förekomma att rättegångar måste ställas
in på grund av att vittnen underlåter att hörsamma vittneskallelser,
under åberopande av att de inte kan erhålla gottgörelse för sina med
inställelsen förenade kostnader.

Mot den här angivna bakgrunden kan det enligt utskottets mening
för att åstadkomma en anpassning till utvecklingen finnas skäl att göra
en översyn av reglerna om ersättning till vittnen. Utskottet utgår från
att regeringen kommer att göra detta utan något uttalande därom från
riksdagen. Med hänsyn härtill saknas det enligt utskottets mening skäl
till någon riksdagens åtgärd med anledning av motionen.

Diverse kostnader för rättsväsendet
Regeringsförslag

Regeringen har under punkt F 6 (s. 109) föreslagit riksdagen att till
Diverse kostnader för rättsväsendet för budgetåret 1990/91 anvisa ett
förslagsanslag på 17 000 000 kr.

Utskottet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

1989/90:JuU26

Övriga frågor

1989/90: JuU26

Motioner

1989/90:Ju607 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stöd till kvinnor som utsatts för våldtäkt utomlands.

1989/90:Ju721 av Kent Lundgren (mp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till förbättring av allmän rättshjälp i ärenden
hos förvaltningsmyndigheter och förvaltningsdomstolar.

1989/90:Ju722 av Stig Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av lagändringar vad gäller advokatverksamhet.

Utskottet

Våldtäkter utomlands

I motion Ju607 begärs ett uttalande om stöd till kvinnor som utsatts
för våldtäkt utomlands. Bl.a. föreslås att regler införs så att svenska
kvinnor får tolk- eller advokathjälp i sådana situationer. I motiveringen
hänvisas till att en svensk medborgare, som åtalas för brott utomlands,
enligt lag har rätt till tolk- och advokathjälp via svenska ambassadens
försorg.

De bestämmelser som motionärerna hänvisar till finns i lagen
(1973:137) om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet
m.m. Genom denna lag föreskrivs bl.a. att svensk medborgare, som är
bosatt i Sverige och som anhållits eller eljest berövats friheten genom
beslut av domstol eller annan myndighet i utlandet, är berättigad att av
beskickning eller konsulat erhålla ekonomiskt bistånd i den utsträckning
som behövs för att han skal! beredas ett tillfredsställande rättsskydd.
Rätten till bistånd enligt lagen gäller även lagföring för brott
utan frihetsberövande och andra förfaranden som avser hans avlägsnande
från den främmande staten, omhändertagande för vård eller
annat frihetsberövande, om påföljden eller åtgärden skulle för honom
innebära ett allvarligt ingrepp. Sådant bistånd får omfatta kostnad för
utredning och bevisning samt för ersättning till försvarare, rättegångsbiträde,
ombud eller tolk, om kostnaden uppkommit under förundersökning,
i rättegång eller i annat rättsligt förfarande. Föreligger särskilda
skäl får biståndet avse även annan kostnad. Aterbetalningsskyldighet
för den som erhållit bistånd föreligger men jämkning kan ske i vissa
fall. Bestämmelserna omfattar inte svenska medborgare som utomlands
blir utsatta för brott.

Några andra möjligheter att enligt svensk processuell lagstiftning
ersätta en svensk medborgare, som kallats att inställa sig till domstol
utomlands för att vittna eller höras som målsägande i rättegång torde

heller inte finnas. Om en målsägande däremot t.ex. för talan om
skadestånd i en sådan rättegång kan vederbörande emellertid söka
rättshjälp för den saken här i landet.

Allmän rättshjälp får i princip inte beviljas vare sig svenska medborgare
eller andra i angelägenheter som skall prövas eller på annat sätt
behandlas utomlands. Undantagsvis kan sådan hjälp beviljas under
förutsättning att den rättssökande är bosatt här i landet och att det
föreligger särskilda skäl för rättshjälp (8 § första stycket 1 RHL).

I praxis har bestämmelsen rörande angelägenhet som behandlas
utomlands tillämpats så att sakens särskilda beskaffenhet varit utslagsgivande
för fråga om rättshjälp skall beviljas eller ej. I flera fall har
hänvisats till den rättssökandes personliga förhållanden. I de fall där
rättshjälp har beviljats kan två grupper urskiljas. Den ena gruppen
gäller ärenden som rör statusfrågor, dvs. frågor om äktenskapsskillnad,
vårdnad om barn, medborgarskap m.m. Den andra gruppen utgörs av
ärenden med humanitärt inslag, t.ex. ärenden som gällt skadestånd på
grund av nazistisk förföljelse eller återförening av familjemedlemmar.

Det finns inte några bestämmelser i RHL som reglerar vilka rättshjälpsförmåner
som utgår i angelägenheter som skall behandlas utomlands.
I förarbetena (prop. 1972:4 s. 419 f) anges emellertid att de enda
förmåner som kan komma i fråga är förmånerna av biträde och
utomprocessuell utredning. Den rättssökandes kostnad för resa och
uppehälle i samband med inställelse inför domstol torde således inte
omfattas av rättshjälpen. Emellertid kan som ovan anförts biträde
förordnas i angelägenhet som skall prövas eller på annat sätt behandlas
utomlands. Rättshjälpskommittén — som behandlat frågan om rättshjälp
rörande angelägenheter som behandlas utomlands — konstaterade
i sitt betänkande (SOU 1984:66) Den allmänna rättshjälpen att det
ligger i sakens natur att biträdeshjälpen måste få begränsad omfattning.
Som huvudregel gäller enligt praxis att biträdet får driva ärendet från
Sverige. I normalfallet har det inte accepterats att biträdet företar resor
utomlands för att medverka vid förlikningsförhandlingar eller för att
inställa sig vid förhandlingar inför domstol eller annan myndighet.
När omständigheterna har gjort det nödvändigt att utföra biträdesarbete
utomlands har det ansetts att biträdet bort uppdra åt någon på
platsen verksam jurist eller annan att utföra arbetet.

Utskottet har tidigare behandlat motionsönskemål om förbättrade
möjligheter att erhålla rättshjälp i angelägenheter som handläggs utomlands.
Vad som då närmast varit föremål för utskottets bedömning har
varit frågan om rättshjälp i ärenden om klagomål enligt den europeiska
konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och
de grundläggande friheterna. Under riksmötet 1987/88 avstyrkte utskottet
i sitt av riksdagen godkända betänkande bifall till en sådan
motion. Utskottet konstaterade att det i praxis uppenbarligen har
intagits en restriktiv hållning när det gällt att bevilja rättshjälp i
utlandsärenden och att en sådan utveckling också låg i linje med
uttalanden i förarbetena till RHL. Enligt utskottets mening kunde det
dock finnas anledning att framhålla att det är väl förenligt med
gällande rätt att rättshjälp beviljas i ärenden som visserligen skall

1989/90: JuU26

handläggas utomlands men där det föreligger starka humanitära skäl
för den rättssökande att få sin sak prövad, något som enligt utskottets
mening inte sällan kan vara fallet vid klagomål enligt Europakonventionen
(JuU 1987/88:21 s. 33). Under förra riksmötet behandlade och
avstyrkte utskottet bifall till en liknande motion och hänvisade då till
sitt tidigare gjorda ställningstagande (1988/89:JuU19 s. 19 ff). Riksdagen
följde utskottet.

Vid behandlingen av nu aktuella spörsmål vill utskottet inledningsvis
uttala att det enligt utskottets bedömning skulle föra för långt att
införa en generell bestämmelse av innebörd att svenskt bistånd i form
av advokat- och tolkhjälp eller betalda inställelsekostnader skall utges
till en ,,,ålsägande som skall höras inför domstol utomlands. Utskottet
vill erinra om de möjligheter till bevisupptagning här i landet varom
stadgas i lagen (1946:816) om bevisupptagning åt utländsk domstol.
Som framgått ovan kan, i den mån målsäganden för egen talan om
t.ex. skadestånd i en rättegång utomlands, rättshjälp i Sverige beviljas
för en sådan angelägenhet även om detta, vilket förutsatts vid RHL:s
tillkomst, i praxis skett rent undantagsvis. Utskottet vill dock här
framhålla att det i mål av här aktuellt slag inte sällan kan tänkas finnas
starka humanitära skäl och att det i sådana fell i enlighet med gällande
rätt kan bli aktuellt att bevilja rättshjälp.

Det kan tilläggas att våldskommissionen (dir. 1989:58) i sitt arbete
kommer att beröra olika frågor om stöd och hjälp åt kvinnor i sådana
situationer som avses med motionen.

Mot den angivna bakgrunden saknas det enligt utskottets uppfattning
skäl för någon riksdagens åtgärd med anledning av motionsönskemålet,
och utskottet avstyrker därför bifall till motion Ju607 i nu
behandlad del.

Rättshjälp i förvaltningsmål m.m.

I motion Ju721 begärs förslag till förbättrade möjligheter till allmän
rättshjälp i ärenden hos förvaltningsmyndigheter och förvaltningsdomstolar.
Som exempel på ärenden där behov av rättshjälp föreligger
nämns arbetsskade-, social-, byggnadslovs- och planärenden samt felbehandling
av läkare.

Inledningsvis kan utskottet konstatera att allmän rättshjälp enligt
RHL kan utgå i rättslig angelägenhet, vare sig det gäller ett ärende som
behandlas av domstol eller av förvaltningsmyndighet eller fråga är om
rådfrågning eller biträde i övrigt.

Rättshjälpskommittén konstaterade i sitt betänkande (SOU 1984:66)
Den allmänna rättshjälpen att allmän rättshjälp beviljas restriktivt i
socialförsäkringsärenden och övriga förvaltningsärenden. Denna restriktivitet
sammanhänger med att förvaltningsdomstolar och förvaltningsmyndigheter
har skyldighet att bistå den enskilde på olika sätt.
Kommittén hänvisade här till myndigheternas vidsträckta skyldigheter
att tillhandagå allmänheten med upplysningar. Förvaltningsdomstol
skall också tillse att mål vid domstolen blir så utrett som dess beskaffenhet
kräver (8 § förvaltningsprocesslagen). Det åligger vidare dom -

1989/90:JuU26

stolen att vid behov anvisa hur utredningen skall kompletteras. Mot
bakgrund härav ansågs behov av rättshjälp föreligga endast undantagsvis
i förvaltningsärenden. Det är främst i ärenden där den rättssökande
trots den handläggande myndighetens utredningsskyldighet själv har att
förebringa viss utredning eller har att yttra sig över omfattande utredning
som rättshjälp beviljas.

I anslutning till motionen vill utskottet erinra om att det beträffande
skattemålen så sent som förra året infördes en särskild lag (prop.
1988/89:126, SkU31, rskr. 301; SFS 1989:479) om ersättning för kostnader
i ärenden och mål om skatt, m.m. Bestämmelserna i lagen gör
det möjligt att med statsmedel ersätta en skattskyldig för hans kostnader
för ombud eller biträde, utredning eller annat som skäligen
behövts för att ta till vara hans rätt i ett ärende eller ett mål om skatt
om det med hänsyn till omständigheterna är oskäligt att han står för
kostnaderna själv. Lagen gäller också tullar och avgifter och trädde i
kraft den 1 juli 1989.

1 angelägenheter som rör ersättning till en patient för behandlingsskada
eller läkemedelsskada vidgades utrymmet för allmän rättshjälp
förra året (prop. 1988/89:117, JuU19, rskr. 259). Vid prövningen av en
rättshjälpsansökan i sådana ärenden skall enligt 8 a § RHL särskild
hänsyn tas till den rättssökandes personliga förhållanden.

Regeringen har nyligen tillsatt en kommitté, vilken skall utreda
domstolsväsendet. Enligt direktiven (dir. 1989:56) skall kommittén
bl.a. se över förvaltningsprocesslagen. Till de mer centrala punkterna
för en sådan översyn hör, enligt direktiven, bl.a. förvaltningsdomstolarnas
utredningsskyldighet i olika måltyper, tvåpartsprocessen och domstolens
formella processledning. Här ingår också reglerna om ersättning
för rättegångskostnader i förvaltningsprocessen.

I enlighet med vad som redovisas ovan beviljas allmän rättshjälp
restriktivt i förvaltningsrättsliga mål och ärenden mot bakgrund av den
utredningsskyldighet som i dessa fall åvilar bl.a. förvaltningsdomstolarna.
Utredningsskyldigheten liksom frågan om rättegångskostnader i
förvaltningsprocessen skall nu ses över av en utredning. I nuvarande
situation bör, enligt utskottets uppfattning, resultatet härav avvaktas
innan utskottet tar ställning till frågan om en utvidgad rättshjälp i
rättsliga angelägenheter som skall prövas av förvaltningsdomstolar och
förvaltningsmyndigheter. Utskottet avstyrker därför bifall till motion
Ju721.

Advokatsamfundets disciplinnämnd

I motion Ju722 förespråkas en ändring beträffande sammansättningen
av ledamöterna i advokatsamfundets disciplinnämnd. Det föreslås att
majoriteten av ledamöterna skall utgöras av offentliga representanter
och att till ordförande skall utses en högt kvalificerad domare. Enligt
motionärerna är det angeläget att disciplinnämndens sammansättning
ändras för att allmänhetens och myndigheternas tilltro till advokaternas
yrkesutövning skall bestå.

1989/90:JuU26

När rättegångsbalken (RB) infördes år 1948 blev advokatväsendet
reglerat i lag (8 kap. RB). Huvudsyftet med regleringen var att i
möjligaste mån säkerställa den rättssökande allmänhetens intresse av
att kunna fa biträde av personer med nödvändiga kvalifikationer. Detta
syfte kunde vinnas genom att advokatsamfundet fick en i viss mån
offentligrättslig ställning och underkastades kontroll. I 8 kap. RB
föreskrivs bl.a. att advokatsamfundets stadgar festställs av regeringen.

I 8 kap. 7 § RB föreskrivs att en advokat, som i sin verksamhet
uppsåtligen gör orätt eller som annars förfar oredligt, skall uteslutas ur
advokatsamfundet. Är omständigheterna mildrande, får varning i stället
tilldelas honom. Åsidosätter han annars sina plikter som advokat,
får varning eller erinran meddelas honom. Ar omständigheterna synnerligen
försvårande, får han uteslutas ur samfundet. Tilldelas en
advokat varning, får han, om det finns särskilda skäl, även åläggas att
utge en straffavgift till samfundet.

Disciplinärt ingripande mot ledamot av samfundet upptas av advokatsamfundets
styrelse, som utövar tillsyn över advokatväsendet. Finner
styrelsen att åtgärd enligt 8 kap. 7 § RB inte är påkallad, äger
styrelsen avgöra ärendet. I annat fall skall ärendet hänskjutas till
advokatsamfundets disciplinnämnd.

Disciplinnämnden består av ordförande, vice ordförande samt sju
andra ledamöter. Ordföranden, vice ordföranden och fem övriga ledamöter,
alla advokater, väljs vid ordinarie fullmäktigemöte för fyra år i
taget. Nämndens återstående två ledamöter utses av regeringen för
samma tid. Talan mot nämndens beslut kan föras hos högsta domstolen
av justitiekanslern och, när någon har uteslutits ur samfundet, av
denne.

När den nuvarande ordningen med två officiella representanter i
disciplinnämnden infördes (prop. 1981/82:57, JuU34) väcktes vid frågans
riksdagsbehandling en motion liknande den nu aktuella. Utskottet
uttalade inledningsvis att det är av vikt att advokatkåren har
allmänhetens förtroende. Detta talade för att det allmänna borde ha
insyn i den disciplinära verksamheten. Utskottet delade departementschefens
uppfattning att denna insyn borde åstadkommas genom att
lekmän bereddes plats i det organ som handlägger disciplinfrågorna.

När det sedan gällde antalet lekmän i detta organ borde enligt
utskottets mening slås fast att det inte framkommit omständigheter
som gav anledning till kritik mot samfundets sätt att utöva den
disciplinära verksamheten. Den ändring som utskottet anslöt sig till
motiverades således inte av ett behov av skärpt kontroll utan främst av
de skäl till insyn som inledningsvis berörts av utskottet. Motionskravet
om att majoriteten av ledamöterna i det disciplinära organet skulle
vara samhällsrepresentanter framstod mot denna bakgrund som mindre
väl underbyggt. Härtill kom, enligt utskottets mening, att det är
angeläget att upprätthålla principen att advokatverksamheten utgör en
fri yrkesutövning; ett tillgodoseende av motionskravet skulle kunna
rubba denna princip.

1989/90: JuU26

Utskottet, som under ärendets beredning inhämtat synpunkter från
lekmannaledamöterna i disciplinnämnden, anser att de skäl som år
1982 åberopades mot den nu i motion Ju722 föreslagna ordningen
alltjämt har giltighet. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande anslag till rättshjälpskostnader

att riksdagen med avslag på motion 1989/90:Ju822 yrkande 5
och med bifall till regeringens förslag till Rättshjälpskostnader
för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på
426 800 000 kr.,

res. 1 (vpk)

2. beträffande översyn av rättshjälpslagen

att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju822 yrkande 4,

res. 2 (vpk)

3. beträffande rättshjälp vid bodelning

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Ju706 och 1989/90:
Ju711,

4. beträffande rättshjälp till näringsidkare
att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju713,

res. 3 (m)

5. beträffande anslag till rättshjälpsnämnderna

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Rättshjälpsnämnderna
för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på

11 119 000 kr.,

6. beträffande anslag till allmänna advokatbyråer: uppdragsverksamhet att

riksdagen med bifall till regeringens förslag till Allmänna
advokatbyråer: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1990/91 anvisar
ett förslagsanslag på 1 000 kr.,

7. beträffande anslag till allmänna advokatbyråer: driftbidrag

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Allmänna
advokatbyråer: Driftbidrag för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag
på 4 105 000 kr.,

8. beträffande anslag till vissa domstolskostnader m.m.

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Vissa
domstolskostnader m.m. för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag
på 178 021 000 kr.,

9. beträffande vittnesersättning

att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju709,

10. beträffande anslag till diverse kostnader för rättsväsendet

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Diverse kostnader
för rättsväsendet för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag
på 17 000 000 kr.,

1989/90: Ju U26

11. beträffande våldtäkt utomlands
att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju607 yrkande 32,

res. 4 (c, vpk, mp)

12. beträffande rättshjälp i förvaltningsmål m.m.
att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju721,

res. 5 (mp)

13. beträffande Advokatsamfundets disciplinnämnd
att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju722.

Stockholm den 27 mars 1990
På justitieutskottets vägnar

Britta Bjelle

Närvarande: Britta Bjelle (fp), Ulla-Britt Åbark (s), Jerry Martinger
(m). Birthe Sörestedt (s), ingbritt Irhammar (c), Göthe Knutson (m),
Göran Magnusson (s), Eva Johansson (s), Björn Ericson (s), Göran
Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c), Berith Eriksson
(vpk). Kent Lundgren (mp), Sigrid Bolkéus (s). Barbro Andersson (s)
och Kent Carlsson (s).

Reservationer

1. Anslag till rättshjälpskostnader (moni. 1)

Berith Eriksson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 2 som börjar med “Utskottet
godtar" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening innebär de utökade möjligheterna bl.a. för
asylsökande att erhålla offentligt biträde att de ökade kostnaderna för
den allmänna rättshjälpen kommer att bli bestående. Med hänsyn
härtill bör riksdagen anslå ytterligare 30 milj. kr. till rättshjälpen
utöver vad regeringen föreslagit.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande anslag till rättshjälpskostnader
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med
bifall till motion 1989/90:Ju822 yrkande 5 till Rättshjälpskostnader
för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på
456 800 000 kr.

1989/90:JuU26

2. Översyn av rättshjälpslagen (mom. 2)

Berith Eriksson (vpk) anser

dels att den av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med "Som
framgår" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:

Av det egentliga syftet med rättshjälpslagen — att ingen skulle av
ekonomiska skäl vara förhindrad att ta till vara sina rättsliga intressen

— finns i dag inte mycket kvar. Lagen har undan för undan urholkats.
Genom att stora rättsområden har undantagits från rättshjälp och förts
över till en försäkringssfär har de skadelidandes möjligheter att ekonomiskt
och på annat sätt ta till vara sin rätt minskats eller helt
inskränkts. Detta beroende på att försäkringsbolagen infört försämrade
villkorsbestämmelser.

Det lönsam hetskrav som ställs på de allmänna advokatbyråerna, den
neddragning som skett av antalet byråer samt urholkningen av rättshjälpen
har medfört att de allmänna advokatbyråerna numera går med
vinst. Utskottet kan inte oreserverat instämma i departementschefens
uppfattning att detta är en vinst för rättssamhället.

Med hänsyn till vad utskottet anfört om de försämringar som skett
inom rättshjälpssystemet är det utskottets mening att en översyn av
rättshjälpslagen utifrån behovsaspekten måste göras. Inriktningen måste
vara att åstadkomma en väsentlig förbättring av möjligheterna för
den enskilde att få allmän rättshjälp. Detta bör riksdagen ge regeringen
tili känna.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande översyn av rättshjälpslagen
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Ju822 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Rättshjälp till näringsidkare (mom. 4)

Jerry Martinger, Göthe Knutson och Göran Ericsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med "Utskottet
har" och slutar med "motion Ju713" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är nuvarande rättstillämpning alltför restriktiv
när det gäller möjligheterna för vissa näringsidkare att få
rättshjälp. Dessa möjligheter bör öka för sådan näringsidkare som är
att jämställa med löntagare. Regeringen bör enligt utskottets mening
återkomma till riksdagen med förslag i denna riktning. Detta bör ges
regeringen till känna med anledning av motion Ju713.

dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande rättshjälp till näringsidkare
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Ju713 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1989/90: JuU26

4. Våldtäkt utomlands (mom. 11)

Ingbritt Irhammar (c), Anders Svärd (c), Berith Eriksson (vpk) och
Kent Lundgren (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med "Mot
den" och slutar med "behandlad del" bort ha följande lydelse:

Utskottet ser i och för sig positivt på att våldskommissionen i sitt
arbete skall behandla frågan om olika stödåtgärder till kvinnor som
utsatts för våldtäkt utomlands. Frågan om ekonomisk hjälp för inställelsekostnader
i samband med domstolsförhandlingar utomlands samt
bistånd i form av advokat- eller tolkhjälp där behöver emellertid inte
utredas. Här bör, som framförs i motion Ju607, en ändring kunna ske
i lagen (1973:137) om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i
utlandet m.m., så att där stadgade bestämmelser om ekonomiskt bistånd
i brottmål m.m., blir gällande också beträffande personer som
utomlands blivit utsatta för våldtäkt eller annat allvarligt liknande
övergrepp. Enligt utskottets uppfattning bör sådan hjälp kunna komma
i fråga i sådana fall där, om rättegången skulle ha ägt rum i
Sverige, ett målägandebiträde hade kunnat förordnas enligt lagen
(1988:609) om målsägandebiträde. Någon återbetalningsskyldighet till
statsverket, utöver den som gäller enligt sistnämnda lag, bör heller inte
åläggas i dessa fall. Det får ankomma på regeringen att genast utarbeta
ett lagförslag i den riktning som uiskottet nu förordat. Vad utskottet
uttalat bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 11 bort ha följande
lydelse:

11. beträffande våldtäkt utomlands
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Ju607 yrkande
32 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

5. Rättshjälp i förvaltningsmål m.m. (mom. 12)

Kent Lundgren (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med "I
enlighet" och slutar med "motion Ju721" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att allmän rättshjälp beviljas restriktivt i
förvaltningsmål och förvaltningsärenden mot bakgrund av den utredningsskyldighet
som i dessa fall åvilar bl.a. förvaltningsdomstolarna.
Enligt utskottets uppfattning är detta inte en tillfredsställande ordning.
Som framförs i motion Ju721 finns behov av advokathjälp i många
slags ärenden där allmän rättshjälp för närvarande inte beviljas. Detta
gäller exempelvis skatteärenden, arbetsskadeärenden, sociala ärenden,
byggnadslovs- och planärenden samt vid felbehandling av läkare. Utskottet
vill här, när det gäller skatteärendena och patientärendena,
anmärka att de lagändringar som härvidlag genomfördes förra året är
långt ifrån tillräckliga. Som motionärerna anför är det samhällets sak
att se till att varje svensk medborgare alltid skall ha rätt och råd att fa

1989/90: JuU26

sin sak prövad. Det får ankomma på regeringen att utarbeta ett
lagförslag om ändringar i rättshjälpslagen så att allmän rättshjälp kan
komma i fråga i större utsträckning i förvaltningsmål och förvaltningsärenden
i linje med vad utskottet nyss anfört. Arbetet bör bedrivas
skyndsamt och ett förslag bör snarast föreläggas riksdagen. Vad utskottet
nu uttalat bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 12 bort ha följande
lydelse:

12. beträffande rättshjälp i förvaltningsmål m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Ju721 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Rättshjälp vid bodelning (mom. 3)

Jerry Martinger, Göthe Knutson och Göran Ericsson (alla m) anför:

Vi anser i enlighet med vad som framgår av motion Ju706 att ökade
möjligheter bör tillskapas för rättshjälp i angelägenhet angående bodelning.
Som utskottet anför övervägs denna fråga för närvarande inom
justitiedepartementet. Leder denna översyn inte till en förbättring av
möjligheterna att erhålla allmän rättshjälp vid bodelning avser vi att
återkomma i denna sak.

1989/90:JuU26

gotab 96379, Stockholm 1990