Justitieutskottets betänkande
1989/90:JuU22

Anslag till kriminalvården

1989/90

JuU22

ANDRA HUVUDTITELN
Kriminalvården

Verksamhetens mål och inriktning

1973 års kriminalvårdsreform

Arbetet inom kriminalvården består i att verkställa fängelsestraffen och
ansvara för övervakningen av skyddstillsynsdömda och villkorligt frigivna
samt att svara för verksamheten vid landets häkten. Kriminalvårdslagstiftningen
vilar i allt väsentligt på de principer som lades fast
genom 1973 års kriminalvårdsreform. Dessa principer går ut på att, så
långt det är möjligt med hänsyn till kravet på samhällsskydd och
differentiering, främja de dömdas anpassning till samhället och motverka
de skadliga följderna av frihetsberövande!.

Motioner

1989/90Ju607 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tillsättande av en parlamentarisk utredning om
kriminalvårdens inriktning mot bakgrund av en utvärdering av 1973
års kriminalvårdsreform.

1989/90:Ju804 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en genomgripande utvärdering av 1974 års
kriminalvårdsreform inom ramen för en parlamentarisk utredning.

Utskottet

Kriminalvården har under senare tid varit föremål för ett omfattande
översynsarbete. Översynen har rört såväl kriminalvårdsverkets organisation
som förutsättningarna för straffverkställigheten i anstalt i olika
hänseenden. Inom kriminalvårdsstyrelsen pågår vidare ett arbete med
att närmare precisera målen för kriminalvårdens verksamhetsgrenar.
Resultatet av detta arbete skall bl.a. ligga till grund för den övergång

1 Riksdagen 1989/90. 7 sami. Nr 22

till målstyrning sorn avses ske i samband med förestående decentralisering
och omorganisation. Nyligen har justitieministern bemyndigats att
tillkalla en särskild utredare som skall överväga möjligheterna till att
vidareutveckla innehållet i de påföljder som utgör alternativ till fängelsestraffet
och vidare se över vissa frågor om verkställigheten av fängelsestraff.

I motionerna Ju607 och Ju804 begärs en utvärdering av 1973 års
kriminaivårdsreform. Enligt motionärerna bör en sådan utvärdering
ske inom ramen för en parlamentarisk utredning.

Utskottet har tidigare behandlat och avstyrkt bifall till liknande
motionsönskemål. Riksdagen har följt utskottet. Senast i höstas
(1989/90:JuU9 s. 4) konstaterade utskottet att det inte kan komma i
fråga att överge 1973 års grundläggande principer för kriminalvården.
Sammanfattningsvis ansåg utskottet att det inte fanns anledning för
riksdagen att initiera tillsättandet av en parlamentarisk utredning med
uppgift att se över kriminalvårdslagstiftningen.

När frågan om en utvärdering av 1973 års kriminaivårdsreform nu
åter är aktuell för riksdagen vill utskottet vidhålla sin tidigare inställning.
Någon genomgripande utvärdering av reformen på det sätt som
motionärerna förespråkar är enligt utskottets mening inte erforderlig.
Utskottet, som i det följande ställer sig positivt till den förutskickade
omorganisationen av kriminalvårdsverket, vill här erinra om vad justitieministern
anfört i årets budgetproposition (s. 39), nämligen att
avsikten är att det samlade resultatet av omorganisationen av kriminalvårdsverket
och de åtgärder som nu övervägs inom kriminalvårdsstyrelsen
skall skapa förutsättningar såväl för ett bättre innehåll i straffverkställigheten
som för ett effektivare utnyttjande av kriminalvårdens
samlade resurser. Utskottet avstyrker bifall till motionerna Ju607 och
Ju804 i nu behandlade delar.

Lokalförsörjningen inom kriminalvården m.m.
Regeringsförslag

I proposition 1989/90:100 bilaga 4 (justitiedepartementet) har regeringen
(s. 84—85) berett riksdagen tillfälle att ta del av vad justitieministern
anfört om lokalförsörjningen för kriminalvården m.m.

Motioner

1989/90:Ju503 av Iris Mårtensson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av en ny kriminalvårdsanstalt i Hudiksvall.

1989/90:Ju505 av Gunnar Björk och Karin Starrin (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att projektering
och byggstart skall ske av en ny kriminalvårdsanstalt i Hudiksvall.

1989/90:Ju509 av Monica Öhman m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av ny huvudbyggnad vid kriminalvårdsanstalten i Haparanda.

1989/90:JuU22

2

1989/90:Ju514 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
synpunkter och förslag vid förändringar av kriminalvården.

Utskottet

Byggnadsstyrelsen är lokalhållare för häktena och kriminalvårdsanstalterna
samt för kriminalvårdsstyrelsen, regionskanslierna och skyddskonsulentorganisationen.
Lokalbeståndet uppgår till ca 529 000 m’.
Under innevarande budgetår disponeras ca 200 milj. kr. för lokalkostnader.

År 1988 infördes en ny anslagskonstruktion för investeringar inom
byggnadsstyrelsens lokalhållningsområde (prop. 1987/88:100, bil. 2 och
9, FiU25, rskr. 338). Planerade investeringar redovisas numera samlat
och i form av en rullande treårsplan. Inom ramen för treårsplanen
beslutar regeringen om genomförandet av enskilda byggnadsobjekt.
Medel för investeringarna har beräknats under sjunde huvudtiteln
(finansdepartementet).

I årets budgetproposition (prop. 1989/90:100, bil. 9) har regeringen
föreslagit riksdagen att något särskilt investeringsanslag för byggnadsstyrelsens
investeringar inte längre skall redovisas på statsbudgeten. Regeringen
har i stället föreslagit att byggnadsstyrelsen får finansiera investeringarna
genom upptagande av lån i riksgäldskontoret.

Utskottet kan konstatera att denna nya ordning inte innebär någon
förändring av utskottets möjligheter att för riksdagen bereda frågor om
byggnadsarbeten för kriminalvården; eventuella avvikelser får beaktas
av vederbörande utskott vid ställningstagande till föreslagen investeringsplan
och bemyndigande för regeringen att ta upp lån i riksgäldskontoret.

Av justitieministerns redovisning för lokalförsörjningen inom kriminalvården
m.m. i årets budgetproposition (1989/90:100, bil. 4, s.
84—85) framgår bl.a. att en ny lokalanstalt i Göteborg skall uppföras
och att de nuvarande lokalanstalterna i Halmstad och Vänersborg skall
bytas ut. Anstalterna i Göteborg och Halmstad beräknas bli färdiga
under sommaren 1990. Byggstart för Vänersborgsanstalten planeras ske
under hösten 1991. Justitieministern konstaterar (s. 84 f) att färdigställandet
av dessa anstalter innebär att den långsiktiga plan för anstaltsbyggandet
som beslutades genom 1973 års kriminalvårdsreform (prop.
1973:1, JuU15, rskr. 152) och principplanen från år 1980 (prop.
1979/80:100, bil. 5, s. 68-72, JuU34, s. 1-4, rskr. 282) i betydande
utsträckning kunnat genomföras. Hon anför vidare att det för närvarande
råder stor osäkerhet om den framtida utformningen av kriminalvårdsanstalter
beträffande såväl riksanstalter som lokalanstalter, bl.a.
till följd av klientutvecklingen. Det kan, enligt hennes mening, diskuteras
dels om inte placeringar i anstalt bör ske från delvis andra
utgångspunkter än hittills, dels hur detta i så fall bör påverka planeringen
av nya anstalter. Hon konstaterar att det fortfarande finns ett
antal äldre anstalter som från såväl byggnads-, arbetsmiljö- som effektivitetssynpunkt
kan behöva bytas ut. Det kan emellertid, anser hon,

1989/90:JuU22

3

ifrågasättas om dessa anstalter bör ersättas med den typ av lokalanstalt
som byggts under de senaste 15 åren. Hon konstaterar att det för
närvarande allmänt sett råder en relativ balans mellan platsbehov och
platstillgång i anstaltssystemet, bl.a. till föjd av att sammanlagt 200
slutna anstaltsplatser åter öppnats de senaste åren. Sammantaget anser
justitieministern att angivna förhållanden talar för att det nu bör göras
en samlad bedömning av hur det framtida anstaltsbyggandet bör ske.
Frågan skall behandlas av en arbetsgrupp inom regeringskansliet i
samarbete med kriminalvårdsstyrelsen och byggnadsstyrelsen.

I motionerna Ju503 och Ju505 begärs ny- eller ombyggnad av
kriminalvårdsanstalten i Hudiksvall, och i motion Ju509 begärs att
kriminalvårdsanstalten i Haparanda får en ny huvudbyggnad. 1 motion
Ju514 förordas införandet av en ny anstaltstyp, kallad region- eller
mellananstalt, där grava missbrukare kan placeras.

Utskottet har under senare år vid flera tillfällen behandlat motionsyrkanden
om bl.a. ny- eller tillbyggnad av anstalterna i Hudiksvall och
Haparanda (se senast 1988/89:JuU17 s. 3). Utskottet har vid dessa
tillfällen avstyrkt bifall till motionerna under hänvisning till att utskottet
inte kunde förorda byggande av kriminalvårdsanstalter i vissa orter
före andra.

I samband med att riksdagen år 1980 antog den ovannämnda principplanen
om det framtida anstaltsbyggandet inom kriminalvården
uttalade utskottet bl.a. att planen fortlöpande bör revideras allteftersom
förutsättningarna för den ändras. Ändringar i planen borde då i
lämpligt sammanhang underställas riksdagen. Mot bakgrund av vad
justitieministern nu anfört ansluter sig utskottet till bedömningen att
en samlad översyn bör göras av hur det framtida anstaltsbyggandet bör
ske i enlighet med vad justitieministern anfört.

I belysning av det sagda avstyrker utskottet bifall till motionerna
Ju503, Ju505 och Ju509 om ny- eller tillbyggnad av kriminalvårdsanstalterna
i Hudiksvall och Haparanda.

Vidkommande spörsmålet i motion Ju514 om införande av en ny
anstaltstyp vill utskottet hänvisa till justitieministerns ovan redovisade
överväganden i fråga om det fortsatta anstaltsbyggandet. I detta läge
saknas det enligt utskottets mening anledning för riksdagen att göra
särskilt uttalande. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju514 i nu
behandlad del.

I linje med vad utskottet uttalade år 1980 vill utskottet framhålla att
utskottet utgår från att resultatet av översynen av anstaltsbyggandet
underställs riksdagen.

1989/90:JuU22

4

Decentralisering och organisationsförändringar inom
kriminalvården

Regeringsförslag

I proposition 1989/90:100 bilaga 4 (justitiedepartementet) har regeringen
(s. 85—91) berett riksdagen tillfälle att ta del av vad justitieministern
anfört om decentralisering och organisationsförändringar inom
kriminalvården.

Motioner

1989/90:Ju511 av Karl Hagström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen nförts om
kriminalvårdens regionala organisation.

1989/90:Ju514 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
synpunkter och förslag vid förändringar av kriminalvården.

1989/90:Ju515 av Görel Thurdin och Martin Olsson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att i kriminalvårdsstyrelsens regionala organisation bör ingå
en Norrlandsregion med regionkontor i Härnösand och avdelningskontor
i Umeå.

Utskottet

I budgetpropositionen redovisas att kriminalvårdsverket, efter en genomförd
försöksverksamhet med decentralisering, varit föremål för en
omfattande översyn i organisatoriskt hänseende. I framställningar till
regeringen har kriminalvårdsstyrelsen föreslagit förändringar i fråga
om uppgifter och organisation inom kriminalvårdsverket.

Justitieministern har i väsentliga delar ställt sig bakom kriminalvårdsstyrelsens
förslag. Sammanfattningsvis innebär de förändringar
som hon förordar att tyngdpunkten inom kriminalvården förskjuts
nedåt i organisationen. Huvuddelen av klientarbetet kommer att skötas
lokalt vid anstalter, häkten och skyddskonsulentdistrikt. Den regionala
organisationen koncentreras till kraftfullare enheter, förstärks på kriminalvårdsstyrelsens
bekostnad och får som uppgift bl.a. att leda
kriminalvården i regionerna enligt styrelsens riktlinjer och att stödja
verksamheten vid de lokala myndigheterna. Kriminalvårdsstyrelsens
arbete koncentreras på övergripande uppgifter.

I motion Ju514 uttalas tveksamhet till om de grundläggande värderingarna
i 1973 års kriminalvårdsreform kan bibehållas om den förordade
decentraliseringen och organisationsförändringen inom kriminalvården
kommer till stånd på aviserat sätt. Motionären anser att det
först bör fastställas vilka förändringar i innehållet i reformen som är
nödvändiga.

Som anförs i propositionen har statsmakterna under senare år
strävat efter att föra ut arbetsuppgifter från central nivå till regionala

1989/90: JuU22

5

och lokala organ. Avsikten är att de centrala myndigheterna därigenom
skall kunna använda sina resurser för uppgifter av mera övergripande
slag såsom frågor om verksamhetens inriktning, utvecklingsarbete
och utbildning. Kriminalvårdsstyrelsen har efter utvärdering funnit
att erfarenheterna av den skedda försöksverksamheten med decentralisering
är goda.

Utskottet har tidigare i detta betänkande uttalat att 1973 års grundläggande
principer alltjämt skall prägla arbetet inom kriminalvården
och avstyrkt bifall till motionsönskemål om en utvärdering av dessa
principer. Utskottet utgår ifrån att den nu aviserade organisationsförändringen,
vilken utskottet kan ställa sig bakom, inte skall innebära
någon ändring av verksamheten härvidlag. Verkningarna av organisationsförändringen
bör dock, enligt utskottets mening, utvärderas efter
hand. Med dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall till motion Ju514
i nu berörd del.

Justitieministern förordar, som framgått ovan, vissa förändringar av
kriminalvårdens regionala organisation. Ändringarna går bl.a. ut på att
antalet regioner minskas från nuvarande 12 till sju och att riksanstalterna
förs in under regionerna i organisatoriskt hänseende. De sju nya
regionernas kansliorter och geografiska områden redovisas i propositionen
(s. 96). Justitieministern går här ifrån kriminalvårdsstyrelsens
förslag, enligt vilket regionerna föreslogs bli sex till antalet, och där
Norrlandsregionen omfattade Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län. Hon anser (s. 90) att nämnda
region blir för stor till ytan varför den, enligt hennes mening, bör
delas upp i två regioner med kanslier i Umeå och Härnösand. Den
allra nordligaste regionen omfattar, enligt hennes förslag, Västerbottens
och Norrbottens län.

I motion Ju511 förespråkas bl.a. en större jämnhet i storlek mellan
de sju regionerna. Denna princip har enligt motionärerna frångåtts vad
gäller den nordligaste regionen. I motion Ju515 förordas att kriminalvårdsstyrelsens
förslag beträffande Norrlandsregionen genomförs.

Utskottet delar justitieministerns bedömning såvitt gäller ny regionindelning
för kriminalvården varför utskottet avstyrker bifall till motionerna
Ju511 och Ju515.

Kriminalvårdsstyrelsen

Regeringsförslag

Regeringen har under punkt E 1 (s. 91 — 93) föreslagit riksdagen att till
Kriminalvårdsstyrelsen för budgetåret 1990/91 anvisa ett förslagsanslag
på 105 766 000 kr.

Utskottet

Utskottet godtar regeringens förslag till medelsanvisning.

1989/90: JuU22

6

Kriminalvårdsanstalterna

1989/90: JuU22

Regeringsförslag

Regeringen har under punkt E 2 (s. 93—99) föreslagit riksdagen att till
Kriminalvårdsanstalterna för budgetåret 1990/91 anvisa ett förslagsanslag
på 2 021 182 000 kr.

Motioner

1988/89:Ju501 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skärpta krav på dem som är villkorligt frigivna.

1988/89:Ju805 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

9. att riksdagen beslutar att ändra brottsbalken och lagen (1974:203)
om kriminalvård i anstalt så att den obligatoriska villkorliga frigivningen
upphävs.

1988/89:Ju808 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fakultativ villkorlig frigivning efter två tredjedelar
av strafftiden.

1989/90:Ju501 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär att krim inål vårdsverket får i uppdrag att starta ett
övergångshem på försök i Helsingborg.

1989/90:Ju502 av Ingbritt Irhammar och Karl Erik Olsson (c) vari
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att fängelset i Kristianstad ej nu skall läggas ner,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att straffvärdet för vissa brott, exempelvis egen domsbrott,

ej bör sänkas i samband med en övergång till villkorlig
frigivning efter två tredjedelar av strafftiden.

1989/90:Ju504 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
kriminalvårdsanstalten i Kristianstad.

1989/90:Ju506 av Bertil Danielsson och Ewy Möller (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökad yrkesutbildning för interner på fängelserna.

1989/90:Ju508 av Johnny Ahlqvist och Maja Bäckström (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvärdering av verksamheten vid kriminalvårdsanstalten
Kristianstad-Centrum.

1989/90:Ju513 av Wiggo Komstedt (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att verksamheten vid kriminalvårdsanstalten
Kristianstad centrum får fortsätta som tidigare planerats för

att dels ge möjlighet till genomförande av vid anstalten påbörjat
projekt, dels trygga anställningarna för dem som är sysselsatta vid
anstalten.

1989/90:Ju516 av Hans Nyhage (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om narkotikahundar
på kriminalvårdsanstalterna.

1989/90:Ju607 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om narkotikafria kriminalvårdsanstalter,

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om myndigheters skyldighet att informera de kvinnliga
brottsoffren när gärningsmannen lämnar fängelset,

36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behandlingsprogram för män som gjort sig
skyldiga till övergrepp mot kvinnor och barn,

38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en god eftervård i syfte att underlätta rehabilite ringen,

39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om effektivare narkotikakontroll vid fångvårdsanstalterna,

40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stramare permissionsbestämmelser,

41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om fakultativ villkorlig frigivning efter två tredjede lar

av strafftiden samt att straffsatserna ej skall mildras för egendomsbrott.

1989/90:Ju617 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om narkotikafria anstalter.

1989/90:Ju626 av Margareta Gard och Ann-Cathrine Haglund (m) vari
yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kvinnors rätt till information om permissioner
och tid för frisläppande när mannen är intagen på kriminalvårdsanstalt.

1989/90:Ju627 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas

I. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utvidgat försök med psykoterapeutisk behandling
för män som våldfört sig på kvinnor,

1989/90:Ju802 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

10. att riksdagen beslutar att ändra brottsbalken och lagen
(1974:203) om kriminalvård i anstalt så att den obligatoriska villkorliga
frigivningen upphävs,

II. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om särbehandling av intagna i kriminalvårdsanstalt,

1989/90:JuU22

8

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om permissioner till intagna i kriminalvårdsanstalt,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om narkotikamissbruk inom kriminalvården,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bevakning av fängelsedömda,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om rehabilitering av dömda brottslingar.

1989/90:Ju804 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om rätten för intagna att bli placerade på narkotikafria
anstalter,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bekämpning av narkotika på anstalterna,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om regler för villkorlig
frigivning efter två tredjedelar av strafftiden, enligt vad i motionen
anförts,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skärpta krav på dem som är villkorligt frigivna,

11. att riksdagen beslutar om sådan ändring i tillämpliga lagar att
förutsättningarna ökar att särbehandla intagna dömda till fängelse i
lägst två år,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om krav på skötsamhet vid permissioner,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om rätten för kvinnliga intagna att få välja att bli
placerade isolerade från manliga intagna.

1989/90:Ju829 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om insatser för vård och behandling av förövare av
våld mot kvinnor.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:So320.

Utskottet

Anslaget

Regeringens förslag innebär en ökning av anslaget med 205 milj. kr.
jämfört med innevarande budgetår. Totalt föreslås ett anslag av

2 021 182 000 kr.

I propositionen anger justitieministern beträffande utnyttjandet av
anstalts- och häktesorganisationen (s. 96—97) att beläggningen under
åren 1987 och 1988 vid anstalterna och häktena ökat med sammanlagt
13 % resp. 25 %. Under det första halvåret 1989 har beläggningen vid
såväl anstalter som häkten legat på samma nivå som under det första
halvåret 1988. Läget vid anstalterna har förbättrats något genom att

1989/90: JuU22

9

sammanlagt 200 tidigare stängda platser vid slutna anstalter åter tagits i
bruk. Däremot anförs att situationen vid häktena alltjämt är mycket
besvärande i flera regioner.

I 1988 års budgetproposition uttalade dåvarande chefen för justitiedepartementet
att den slutna kriminalvårdsanstalten Härlanda i Göteborg
borde kunna läggas ned när de nya anstalterna i Göteborg och
Halmstad öppnas. Dessa anstalter beräknas kunna öppnas under hösten.
Justitieministern uttalar att hon i likhet med kriminalvårdsstyrelsen,
mot bakgrund av det ökande antalet intagna med långa strafftider,
bedömer att Härlandaanstalten tills vidare bör behållas. Med hänsyn
till beläggningssituationen och tillskottet av nya lokalanstaltsplatser har
hon bedömt att den tidigare nedlagda kriminalvårdsanstalten i Kristianstad,
som tillfälligt åter tagits i anspråk, bör kunna stängas.

I flera motioner tas frågan om en stängning av anstalten i Kristianstad
upp. I motion Ju502 begärs att anstalten inte skall stängas och i
motion Ju504 hemställs att frågan om fortsatt verksamhet vid anstalten
övervägs av den arbetsgrupp inom regeringskansliet som skall se över
det fortsatta anstaltsbyggandet. I motion Ju508 begärs en utvärdering
av verksamheten och i motion Ju513 begärs att verksamheten får
fortsätta under ytterligare några år. Motiveringarna rör dels den nyanställda
personalens situation inför en nedläggning, dels den projektverksamhet
med de intagna som bedrivs på anstalten.

Kristianstadsanstalten uppfördes under 1800-talet. Den togs ur bruk
år 1984 och öppnades åter, efter en upprustning på ca 1 milj. kr., år
1988. Anstalten har ca 33 tjänster och tillhandahåller 37 platser.

Under riksmötet 1987/88 behandlade utskottet en motion om rivning
av den ifrågavarande anstalten. Utskottet avstyrkte bifall till
motionen under hänvisning till att kriminalvården då fortfarande hade
behov av anstalten för sin verksamhet (JuU 1987/88:31 s. 3). Riksdagen
följde utskottet.

Utskottet anser att en fortsatt drift vid anstalten i Kristianstad skulle
vara av stort värde. Utskottet förutsätter att kriminalvårdsstyrelsen
genom analys av beläggningsutvecklingen och möjligheterna till omdisponering
av medel söker få till stånd en fortsatt drift inom befintliga
ramar. Vad utskottet nu med anledning av motionerna Ju502, Ju504,
Ju508 och Ju513 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

Utskottet godtar regeringens förslag till medelsanvisning.

Narkotikafria anstalter m.m.

1 motionerna Ju607, Ju617, Ju802 och Ju804 begärs olika åtgärder i
syfte att komma till rätta med narkotikamissbruket på kriminalvårdsanstalterna.
1 motionerna Ju607, Ju617 och Ju804 begärs mer differentiering
mellan intagna med utgångspunkt i deras narkotikavanor och
rätt för intagna att bli narkotikafritt placerade. 1 flertalet av motionerna
framförs krav på skärpt och effektivare kontroll inom anstalterna
när det gäller bl.a. rätt till besök m.m.

1989/90:JuU22

10

Utskottet kan först konstatera att narkotikasituationen sedan lång tid
utgör ett svårbemästrat problem inom kriminalvården.

Utskottet har tidigare behandlat liknande yrkanden som i de nu
aktuella motionerna (se bl.a. JuU 1985/86:30 s. 3 ff, JuU 1986/87:20 s.
7 ff? JuU 1987/88:31 s. 7 ff och 1988/89:JuU17 s. 8 ff). I betänkandena,
till vilka här hänvisas, finns utförliga redogörelser för vilka åtgärder
som sedan mitten av 1960-talet vidtagits för att fa överblick och
kontroll över narkotikamissbruket på anstalterna.

Vid dessa tillfällen har utskottet erinrat om att självklara riktmärken
för narkotikapolitiken på kriminalvårdens område måste vara att intagna
utan narkotikaproblem och sådana som vill bli av med sitt
missbruk inte skall behöva komma i kontakt med narkotika under
anstaltsvistelsen, att missbrukare avskärs från tillförsel av droger och
att intagna förhindras att bedriva narkotikahandel inom anstalterna
och ute i samhället.

Som utskottet konstaterat vid tidigare behandling av liknande motioner
bedrivs ett ambitiöst och medvetet arbete mot narkotika inom
kriminalvårdens olika organ. Utskottet har också konstaterat att det är
väl sörjt för möjligheter till differentiering på riksanstalterna samtidigt
som vård och behandling kan erbjudas missbrukare som vill upphöra
med sitt missbruk. Utskottet har däremot konstaterat att det på landets
lokalanstalter saknats, på något undantag när, såväl narkotikafria avdelningar
som särskilda avdelningar för intagna som inte missbrukar
narkotika.

Under de senaste åren har även här skett en förändring. Således
finns i dag s.k. motivationsavdelningar med särskilda behandlingsprogram
på flera lokalanstalter, bl.a. Helsingborg, Fosie, Stallargården,
Håga och Täby. På ytterligare ett tiotal lokalanstalter är sådana avdelningar
under uppbyggnad. Inom Stockholmsregionen sker också en
särskild differentiering av dömda omotiverade narkotikamissbrukare
till lokalanstalten Hageby. Inom kriminalvårdsstyrelsen pågår vidare
arbete med att utarbeta ett program för narkotikamissbrukare där
personalen mer strukturerat skall ha droginformation och kurser för
dessa intagna.

Här kan vidare nämnas att justitieministern för kommande budgetår
beräknar 14 milj. kr. under anslaget E 1 för fortsatta insatser mot aids
inom kriminalvården, vilket utskottet i ett föregående avsnitt ställt sig
bakom. Det kan tilläggas att regeringen under femte huvudtiteln
föreslår medelsanvisning för insatser mot aids inom andra områden,
bl.a. för effektivare samverkan mellan narkomanvård och kriminalvård.

Den tidigare nämnda översynen av kriminalvårdens innehåll och
verksamhetsformer som bedrivs inom regeringskansliet har bl.a. resulterat
i ett uppdrag till kriminalvårdsstyrelsen beträffande lokala handlingsplaner
vid kriminalvårdsanstalterna. Strävan bör enligt uppdraget
vara att varje anstalt utformar mål och metoder anpassade till anstaltens
särskilda förutsättningar bl.a. i fråga om klientel och andra lokala
förutsättningar. På anstalter med en hög andel narkotikamissbrukare
bör inriktningen vara att lokala handlingsplaner mot narkotika upp -

1989/90:JuU22

11

rättas och genomförs. I ett första skede bör de slutna lokalanstalterna i
storstadsregionerna prioriteras. Samverkansformerna mellan anstalten
och socialtjänstens narkomanvård bör, enligt uppdraget, ägnas särskild
uppmärksamhet när handlingsplanerna utarbetas. Uppdraget skall redovisas
genom delrapporter samt slutligt senast den 1 september 1991.

I sammanhanget kan också erinras om att kriminalvårdsstyrelsen
enligt ett regeringsuppdrag sett över urinprovstagningen inom kriminalvården.
Ett huvudsyfte med översynen är att provtagningen skall
ske så ändamålsenligt som möjligt, och ett annat syfte är att fl till
stånd enhetliga regler för verksamheten.

Kriminalvårdsstyrelsen har i skrivelse till regeringen den 20 oktober
1989 redovisat vissa synpunkter härvidlag. Styrelsen har för avsikt att
utarbeta allmänna råd angående urinprovstagningen. De behandlingsmässiga
åtgärderna skall vara mer framträdande än vad som kommer
till uttryck i anstaltsföreskrifterna. Vidare föreslås att alla nyintagna på
anstalt bör lämna urinprov för att personalen skall få ett utgångsläge
vid behandlingsplaneringar. Det redovisas att några anstalter har egna
instrument för analys av urinprov. Detta bedöms ha påverkat anstaltsarbetet
i positiv riktning. Det redovisas vidare att kriminalvårdsstyrelsen
har för avsikt att samla samtliga styresmän vid såväl riks- som
lokalanstalter för att tillsammans med dem slutgiltigt fastställa enhetliga
regler för kriminalvårdens urinprovstagning.

Utskottet vill rent allmänt uttala att sådant arbete som nu beskrivits
är mycket angeläget.

När det gäller tankarna i flertalet motioner på ett effektivare kontrollsystem
inom anstalterna mot narkotika m.m. vill utskottet anföra
följande.

Vad motionärerna eftersträvar är bl.a. skärpta kontroller av intagna
och besökande i anstalt och kännbara sanktioner vid positiva urinprov
m.m.

En arbetsgrupp inom kriminalvårdsstyrelsen som arbetar med förslag
från personalen om åtgärder mot narkotika på anstalterna har
under år 19S9 lagt fram olika sådana förslag. Bl.a. har urinprovskontroller
och besöksrutiner setts över. Arbetsgruppen har föreslagit bl.a.
att urinprov får ställas som villkor för obevakade besök, för permissioner
utan tillsyn och för andra typer av utevistelser. Förslag har också
lagts fram om begränsningar i den intagnes besökskrets, skärpt besökskontroll
och besöksförbud i vissa situationer. Arbetsgruppens förslag
bereds nu inom kriminalvårdsstyrelsen.

Utskottet kan liksom tidigare år konstatera att ett målmedvetet och
mycket ambitiöst arbete mot narkotika bedrivs inom kriminalvårdens
olika organ. Under det år som gått sedan utskottet senast hade att ta
ställning till motionsönskemål av likartat innehåll som i de nu aktuella
motionerna har ytterligare insatser planerats elier vidtagits.

Sammanfattningsvis anser utskottet mot den angivna bakgrunden att
det för närvarande inte finns anledning för riksdagen att göra något
uttalande om ytterligare åtgärder utöver dem som redan pågår eller
planeras.

1989/90:JuU22

12

Utskottet avstyrker på grund av det anförda bifall till motionerna
Ju607, Ju617, Ju802 och Ju804 i här behandlade delar.

I motion Ju516 begärs ett uttalande om behovet av
narkotikahundar på kriminalvårdsanstalterna. Enligt motionären skulle
redan vetskapen om att sådana hundar finns på anstalterna motverka
förekomsten av narkotika.

Inom kriminalvården finns visitationspatruller, vars verksamhet är
att förhindra insmuggling och förekomst av bl.a. narkotika på anstalterna.
Verksamheten med visitationspatruller har successivt byggts ut,
och i dag förfogar kriminalvården över sex sådana patruller. I patrullerna
ingår en hundförare med narkotikahund. Visitationspatrullerna
är knutna till anstalterna Hall, Kumla, Malmö, Norrköping, Norrtälje
och Tidaholm. Kriminalvårdsstyrelsen har planer på att eventuellt
inrätta ytterligare en visitationspatrull. Härför finns i dag en hundförare
med narkotikahund placerad på kriminalvårdsanstalten i Härnösand.

Patrullerna svarar för särskilda visitationer och säkerhetsarbete i
första hand vid den egna anstalten. Därutöver skall patrullen också
utföra visitationsuppdrag vid ett antal anstalter och häkten som geografiskt
ligger nära hemanstalten. Landets anstalter och häkten har därför
indelats i sex zoner.

Beslut om särskild visitation vid övriga anstalter och häkten fattas av
kriminalvårdsstyrelsen efter framställning från styresmannen vid berörd
anstalt eller häkte. Stickprovsvis utförda kontroller utan sådan
framställning förekommer också. Under år 1989 utfördes totalt ca 275
kontroller utanför den egna anstalten.

Enligt kriminalvårdsstyrelsens bedömning finns för närvarande inte
behov av ytterligare narkotikahundar inom kriminalvården.

Utskottet, som anser att narkotikahundar otvivelaktigt är ett viktigt
hjälpmedel i arbetet med att spåra och leta efter narkotika på anstalterna,
saknar emellertid anledning att frångå kriminalvårdsstyrelsens bedömning
i frågan. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju516.

Särbehandling a v vissa långtidsdömda

I motionerna Ju802 och Ju804 efterlyses en sådan ordning att särbehandling
kan ske av intagen i kriminalvårdsanstalt som dömts till
fängelse i lägst två år oavsett brottslighetens karaktär. Allmänhetens
skyddsintresse bör här, enligt motionärerna, sättas i första rummet.

Utskottet har tidigare, senast under innevarande riksmöte, behandlat
liknande motionsönskemål. Utskottet lämnade då (1989/90:JuU9 s. 4
ff) en utförlig redogörelse för de bestämmelser i lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt (KvaL), som reglerar hur kriminalvården i
anstalt skall anordnas och vad som är vägledande vid placering i
anstalt av till fängelse dömda personer. Utskottet hänvisar till den
redogörelsen och vill här endast översiktligt nämna vad som gäller vid
anstaltsplacering av vissa långtidsdömda enligt 7 § tredje stycket KvaL.

En intagen som undergår fängelse i lägst fyra år eller dömts till
fängelse i lägst två år för grovt narkotikabrott eller grov varusmuggling

1989/90: JuU 22

13

som avser narkotika eller för försök, förberedelse, stämpling eller
medverkan till brott som nu angetts skall placeras i sluten anstalt, om
det med hänsyn till arten av hans brottslighet eller annars kan befaras
att han är särskilt benägen att avvika eller fortsätta en brottslig verksamhet
av allvarlig karaktär innan verkställigheten i anstalt har avslutats.
Sådan placering skall jämlikt 6 § fjärde stycket KvaL ske i sluten
riksanstalt och därvid företrädesvis i sådan anstalt eller avdelning av
anstalt som är särskilt lämpad att tillgodose kraven på hög säkerhet.

I samband med att nu nämnda bestämmelser fick sin nuvarande
lydelse (prop. 1987/88:130, JuU43, rskr. 361) behandlade utskottet
flera motioner liknande de nu aktuella.

Utskottet avstyrkte bifall till motionerna. Utskottet ansåg därvid bl.a.
att bekämpandet av narkotikabrottsligheten motiverade kravet på fängelse
i lägst två år för sådan brottslighet. När det sedan gällde frågan om
brott av annat slag var gränsen på fängelse i lägst fyra år enligt
utskottets uppfattning väl avvägd. Emellertid uttalade utskottet att ett
önskemål på sikt bör vara att det införs en så enhetlig reglering som
möjligt såvitt gäller samtliga långtidsdömda (JuU 1987/88:43, s. 11).

Vid behandlingen av frågan i 1989 års ärende hänvisade utskottet till
sina överväganden när bestämmelsens nuvarande utformning antogs av
riksdagen och avstyrkte bifall till motionerna. Riksdagen följde utskottet.

Utskottet saknar anledning att nu göra annan bedömning. Utskottet
avstyrker därför bifall till motionerna Ju802 och Ju804 i nu behandlade
delar.

Permissioner m.m.

I ett flertal motioner tas frågan om permissioner inom kriminalvården
upp. Således begärs i motionerna Ju607, Ju802 och Ju804 ett tillkännagivande
om att reglerna om permissioner bör stramas upp på olika
sätt.

Förra året behandlade utskottet liknande motionsönskemål med
begäran om tillkännagivanden om stramare permissionsbestämmelser
och krav på skötsamhet innan permissioner beviljas. Utskottet lämnade
då (1989/90:JuU9 s. 9 ff) en utförlig redogörelse för reglerna om
permissioner inom kriminalvården till vilken här hänvisas.

Utskottet konstaterade då att kriminalvårdens nya permissionsföreskrifter,
vilka trädde i kraft den 1 juni 1989, i stort sett tillgodosåg de
önskemål som framfördes i motionerna och erinrade vidare om de
särskilda reglerna om permission som gäller för vissa långtidsdömda.
Utskottet ansåg således inte att det fanns anledning för riksdagen att
göra några sådana uttalanden som eftersträvades i motionerna och
avstyrkte bifall till dessa. Riksdagen följde utskottet.

Enligt utskottets uppfattning saknas det anledning för riksdagen att
nu ändra sin inställning till motionsönskemålen. Utskottet avstyrker
därför bifall till motionerna Ju607, Ju802 och Ju804 i här behandlade
delar.

1989/90: JuU22

14

I motion Ju626 begärs ett tillkännagivande om misshandlade kvinnors
rätt till information om permissioner och tid för frisläppande när
gärningsmannen är intagen i kriminalvårdsanstalt. 1 motion Ju607 begärs
en lagreglering i samma syfte.

Förra året behandlade utskottet liknande motionsönskemål. Utskottet
(se 1989/90:JuU5 s. 20 f) ansåg att motionsönskemålen fick anses
tillgodosedda genom att kriminalvårdsstyrelsen i december 1988 utfärdat
allmänna råd (ARK 1988:5), enligt vilka sådan information skall
lämnas om målsäganden begär det. Utskottet pekade särskilt på att
målsäganden skall underrättas även om gärningsmannen motsätter sig
det och att underrättelseskyldigheten också omfattar t.ex. rymningar.

Utskottet är nu av samma mening och anser att de nu behandlade
önskemålen i motion Ju626 och Ju607 får anses tillgodosedda med den
reglering som finns på området.

Bevakning i anstalt

I motion Ju802 begärs ett tillkännagivande om att bevakningen av de
intagna i kriminalvårdsanstalt måste förbättras. Enligt motionärerna är
det oacceptabelt från såväl principiella som samhällsekonomiska utgångspunkter
att intagna kan avvika från anstalterna.

Utskottet har tidigare vid flera tillfällen och senast i november
månad 1989 (se 1989/90:JuU9 s. 12 ff och där gjord hänvisning)
behandlat motsvarande motionsönskemål. Utskottet lämnade då en
utförlig beskrivning, till vilken här hänvisas, över de insatser som
under senare tid gjorts för att höja säkerheten vid anstalterna. Här
skall endast erinras om att kriminalvårdsstyrelsen för budgetåret
1990/91 beräknat 13,8 milj. kr. för sådana byggnadsåtgärder vid vissa
riksanstalter. I budgetpropositionen har justitieministern anfört att
dessa byggnadsåtgärder bör kunna genomföras inom ramen för de
medel som beräknas för mindre byggnadsobjekt.

Sammanfattningsvis anförde utskottet i 1989 års ärende att det är en
viktig uppgift för kriminalvården att förhindra rymningar från anstalterna.
Samtidigt borde, enligt utskottets uppfattning, beaktas att frågorna
om anordnandet av bevakningen både personellt och tekniskt
kontinuerligt uppmärksammas och att här hela tiden sker en anpassning
efter utvecklingen. Utskottet inskärpte betydelsen av att detta
arbete fortsätter men ansåg att något särskilt uttalande från riksdagens
sida i frågan inte var nödvändigt. Utskottet avstyrkte därför bifall till
motionerna. Riksdagen följde utskottet.

Utskottet saknar anledning att nu göra annan bedömning. Utskottet
avstyrker därför bifall till motion Ju802.

Kvinnor på lokalanstalt

I motion Ju804 begärs ett tillkännagivande om att kvinnliga intagna
skall ha rätt att bli placerade isolerade från manliga intagna.

Utskottet har tidigare vid flera tillfällen behandlat motsvarande
motionsönskemål (se 1988/89:JuU17 s. 11 f och där gjord hänvisning).
Utskottet har i dessa sammanhang lämnat en redogörelse för bestäm -

1989/90:JuU22

15

melserna om placering i anstalt till vilken här hänvisas. Här skall
endast erinras om att kriminalvårdslagstiftningen inte innehåller några
bestämmelser om att kvinnliga och manliga intagna på samma anstalt
skall hållas åtskilda. Däremot kräver hänsynen bl.a. till internationella
konventioner att det på anstalter med kvinnliga intagna finns en
särskild bostadsavdelning för kvinnor.

Vid tidigare behandling av den nu aktuella frågan har utskottet
konstaterat att någon ingående utvärdering av ordningen med placering
av män och kvinnor på samma anstalt inte gjorts. Erfarenheterna
noterades ha varit skiftande. Utskottet har erinrat om möjligheterna
för kvinnliga intagna på lokalanstalt att söka sig till riksanstalt. Utskottet
har pekat på att det inom Stockholmsregionen numera finns en
lokalanstalt som används enbart för kvinnliga intagna. I dessa ärenden
har utskottet också redovisat att det i enstaka fall vidtagits åtgärder på
blandade lokalanstalter så att kvinnliga intagna helt kunnat genomföra
sin anstaltsvistelse isolerade från de manliga intagna.

Enligt vad utskottet nu inhämtat har kriminalvårdsmyndigheterna
det senaste året, mot bakgrund av den diskussion som förevarit, i stor
utsträckning koncentrerat placeringen av kvinnliga intagna till en viss
eller vissa lokalanstalter även inom andra regioner än Stockholmsregionen.

Utskottet kan sålunda konstatera att det numera är väl sörjt för en
differentiering av kvinnliga intagna i den riktning som motionärerna
eftersträvar. Utskottet avstyrker därför bifall till motion Ju804 i nu
behandlad del. Utskottet anser emellertid, liksom tidigare, att det är
angeläget att fortsatta ansträngningar görs inom kriminalvården så att
intagna kvinnors behov kan tillgodoses också på blandade anstalter.
Utskottet vill också erinra om sitt uttalande från år 1988 om att
regeringen i lämpligt sammanhang bör lämna riksdagen en redogörelse
för sina överväganden i frågan om placeringen av kvinnliga intagna.

Verkställighetsinnehållet m.m.

I motionerna Ju607, Ju627 och Ju829 förespråkas en utvidgad och
intensifierad verksamhet med psykoterapeutisk behandling av män som
begått övergrepp mot kvinnor och barn. I motion Ju607 framhålls
särskilt att de erfarenheter som vunnits genom den försöksverksamhet
som bedrivits på området bör tas till vara i behandlingsarbetet.

Inom kriminalvården har under senare år bedrivits en försöksverksamhet
i syfte att finna lämpliga behandlingsmetoder för män som
gjort sig skyldiga till övergrepp mot kvinnor och barn. Genom omprioriteringar
på befintliga anslag inrättade kriminalvårdsstyrelsen den 1
juli 1988 tre halvtidstjänster som psykolog speciellt för nämnda målgrupp.
Dessa resurser används för såväl psykoterapi som handledning
och utbildning av personal inom kriminalvården i stort. I sin anslagsframställning
för budgetåret 1990/91 har kriminalvårdsstyrelsen begärt
medel bl.a. för 2,5 tjänst som psykolog för behandlingsverksamhet för
män dömda för övergrepp mot kvinnor och barn samt för utbildningsinsatser
för den kriminalvårdspersonal som arbetar med sådana män.

1989/90:JuU22

16

Justitieministern har i budgetpropositionen (s. 98 0 anfört att det av
kriminalvårdsstyrelsen yrkade beloppet för psykologtjänsterna ryms
inom anslaget.

Utskottet kan konstatera att det, enligt vad som redovisas i budgetpropositionen,
inom kriminalvårdsverket för närvarande bedrivs och
planeras en rad verksamheter med olika inriktning för män som
dömts för brott av det nu aktuella slaget. Kursprogram med inriktning
på sex- och samlevnadsfrågor är under utarbetande för att användas på
flera anstalter i landet. På ett par riksanstalter planerar man att
genomföra särskilda behandlingsprogram för sexualbrottslingar.

Vid flera tillfällen har utskottet (se senast 1989/90:JuU8 s. 11 f)
understrukit vikten av att man i rehabiliterande syfte söker utveckla
metoder för särskilda insatser för de grupper av män som dömts för
olika former av våldsbrott mot kvinnor. Utskottet har därvid ställt sig
positivt till den nyssnämnda försöksverksamheten. Dock har utskottet
av principiella skäl tagit avstånd från tanken på införande av en
straffpåföljd som skulle kunna innebära ett obligatoriskt vårdprogram
för de berörda till långelse dömda männen. Vid riksdagsbehandlingen
år 1988 (JuU 1987/88:31 s. 22 ff) slog utskottet fast att det är angeläget
att försöksverksamheten med behandling av personer som dömts för
misshandel och sexualbrott vidareutvecklas och att det då är viktigt att
all personal har en tillräcklig insikt i det arbete som bedrivs. Detta gav
riksdagen som sin mening regeringen till känna (rskr. 1987/88:239).

Utskottet vill ånyo uttala att det är angeläget att behandlingsverksamhet
av här aktuellt slag prioriteras inom anstaltsvården. Med tanke
på att verksamheten är i full gång och på att ytterligare verksamhet i
denna riktning planeras, finns emellertid inte anledning för riksdagen
att göra något särskilt uttalande i saken. Utskottet avstyrker därför
bifall till motionerna Ju607, Ju627 och Ju829 i nu berört hänseende.

1 motionerna Ju506 och Ju802 tas upp frågor om rehabiliterande
åtgärder för intagna i anstalt. Tillkännagivanden begärs om främst
ökad yrkesutbildning och social träning.

I höstas (1989/90:JuU9 s. 14 ff) behandlade utskottet liknande motionsönskemål.
Utskottet konstaterade att möjligheter till både yrkesutbildning
och social färdighetsträning finns i anstalt, men att andelen
intagna som genomgår yrkesutbildning var liten i förhållande till dem
som genomgår teoretisk utbildning. Utskottet ansåg det angeläget att
kriminalvårdsstyrelsen i samråd med skolöverstyrelsen och arbetsmarknadsverket
anordnar den utbildning i anstalt som de intagna har behov
av. Utskottet utgick från att så skedde utan något särskilt uttalande från
riksdagens sida. Utskottet avstyrkte bifall till motionerna. Riksdagen
följde utskottet.

Enligt vad utskottet nu inhämtat har kriminalvårdsstyrelsen och
arbetsmarknadsverket i slutet av förra året genomfört en samarbetskonferens
i syfte att förbättra samarbetet mellan myndigheterna. En arbetsgrupp
med företrädare för de båda verken har bildats. Arbetsgruppen
skall undersöka möjligheterna av en förändrad och förbättrad tillgång
till yrkesutbildning för de intagna i anstalt.

1989/90: Ju U22

17

2 Riksdagen 1989/90. 7 sami. Nr 22

Då samarbetet mellan kriminalvårdsstyrelsen och arbetsmarknadsverket
beträffande yrkesutbildning i anstalt för de intagna nu avancerat
i en riktning som utskottet kan ställa sig bakom saknas det, enligt
utskottets uppfattning, skäl för riksdagen att göra något särskilt uttalande
i frågan. Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna Ju506 och
Ju802 i nu behandlade delar.

Villkorlig frigivning m.m.

I ett stort antal motioner tas upp frågan om villkorlig frigivning från
anstalt. I motionerna 1988/89:Ju805 och Ju802 begärs att den obligatoriska
halvtidsfrigivningen skall avskaffas. Motionärerna förespråkar i
princip ett system med avtjänandet av hela straffet. I motionerna
!988l89:Ju808 och Ju607 förordas en fakultativ villkorlig frigivning
efter två tredjedelar av strafftiden. I motion Ju804 förordas en obligatorisk
villkorlig frigivning efter nyss nämnda tid, dock med möjlighet
att uppskjuta denna i fall av misskötsamhet. I motionerna
!988/89:Ju805, Ju502, Ju607 och Ju802 förespråkas att någon sänkning
av straffskalorna inte skall ske om villkorlig frigivning efter två
tredjedelar av strafftiden införs. Önskemål om skärpta krav på villkorligt
frigivna framställs i motionerna 1988l89:Ju501 och Ju804. Motionärerna
anser att den dömde bör återintas i anstalt vid misskötsamhet i
form av hantering med droger.

Reglerna om villkorlig frigivning från fängelsestraff finns i 26 kap.
brottsbalken (BrB). Reglerna innebär i huvudsak att villkorlig frigivning
av den som har en strafftid som understiger två år i princip alltid
skall ske när halva tiden har avtjänats. Beträffande villkorlig frigivning
från längre straff gäller att, om någon har dömts till fängelse i lägst två
år för särskilt allvarlig brottslighet som har riktat sig mot eller medfört
fara för liv eller hälsa och påtaglig risk bedöms föreligga för att han
efter frigivningen fortsätter brottslighet av samma slag, får han inte
villkorligt friges förrän två tredjedelar av den i domen bestämda
strafftiden har avtjänats.

För en villkorligt frigiven gäller en prövotid av ett år eller, om
straffet är fängelse i två år eller mer, lägst ett och högst tre år. Den
frigivne skall ställas under övervakning om det bedöms påkallat i det
enskilda fallet; övervakningen upphör normalt sedan ett år av prövotiden
förflutit. Särskild föreskrift kan meddelas om vistelseort, arbetsanställning,
läkarvård, nykterhetsvård m.m. och tid och sätt för skadestånds
fullgörande. Om den frigivne ställs under övervakning kan
föreskrift också meddelas om vad som skall gälla för denna.

Den frigivne skall under prövotiden iaktta skötsamhet, efter förmåga
söka försörja sig samt i övrigt ställa sig till efterrättelse vad som åligger
honom enligt föreskifter i BrB eller enligt föreskrift eller anvisning
som meddelats med stöd därav. Vid misskötsamhet utan samband med
ny brottslighet kan övervakningsnämnden utdela varning eller förlänga
övervakningen. Har den frigivne allvarligt åsidosatt sina åligganden

1989/90:JuU22

18

och kan det antas att han inte kommer att låta rätta sig genom någon
annan åtgärd som övervakningsnämnden kan vidta, kan den villkorligt
medgivna friheten förklaras förverkad för högst en månad varje gång.

Övervakningsnämnden kan vidare omhänderta den villkorligt frigivne
om det t.ex. uppkommer fråga om att förklara villkorligt medgiven
frihet förverkad eller om den frigivne undandrar sig övervakning. Den
omhändertagne får inte kvarhållas längre än en vecka, eller, om
synnerliga skäl därtill föreligger, genom nytt beslut under ytterligare
en vecka.

Overvakningsnämnderna meddelade beträffande villkorligt frigivna
under budgetåret 1988/89 beslut om varning i 232 fall. Förordnande
om tillfälligt omhändertagande meddelades i 974 fall, varav 586 verkställdes.
Villkorligt medgiven frihet förklarades förverkad i 73 fall och
föreskrifter meddelades i 307 fall.

I budgetpropositionen (s. 35 f) redovisar justitieministern att det för
närvarande inom justitiedepartementet bereds förslag till ändrade bestämmelser
om villkorlig frigivning. Den frågan har, anför hon, ett
nära samband med den översyn av straffskalorna som fängelsestraffkommittén
bedrivit. Hennes avsikt är att föreslå att den nuvarande
huvudregeln om halvtidsfrigivning avskaffas. En målsättning med detta
arbete är att det samlade resultatet inte skall leda till några generella
ökningar av de faktiska anstaltstiderna, och frågan om den villkorliga
frigivningens framtida utformning bör därför, enligt hennes mening,
övervägas i ett större sammanhang där också bl.a. frågor om verkställighetsformer
men även om alternativ till frihetsstraff ägnas uppmärksamhet.
Inom justitiedepartementet pågår nu ett beredningsarbete med
den inriktningen.

Under riksmötet 1987/88 behandlade utskottet flera motionsförslag
om en återgång till tidigare gällande ordning med villkorlig frigivning
först efter två tredjedelar av strafftiden varvid i en motion särskilt
framhölls att ändringen borde ske utan att straffsatserna samtidigt
ändrades.

Utskottet avstyrkte bifall till motionerna under hänvisning till de
överväganden som redan då i dessa sammanhang pågick inom regeringskansliet.
Utskottet underströk att det inte kunde komma i fråga
att genomföra en sådan ändring av reglerna för villkorlig frigivning
utan att samtidigt straffckalorna ses över (JuU 1987/88:45 s. 37).

Utskottets tidigare ställningstagande i frågan om ändring av reglerna
om villkorlig frigivning och ändring av straffckalorna har alltjämt
bärighet. Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna
1988/89:Ju805, 1988/89:Ju808, Ju502, Ju607, Ju802 och Ju804 i nu
behandlade delar.

När det sedan gäller önskemålen om skärpta krav på villkorligt
frigivna är det utskottets uppfattning att nuvarande bestämmelser tillgodoser
de krav som bör kunna ställas på en villkorligt frigiven.
Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna 1988/89:Ju501 och
Ju804 i nu berörda delar.

1989/90:JuU22

19

Eftervård m.m.

Frågan om tillgängliga platser för eftervård av kriminalvårdens klienter
tas upp i motion Ju607. Vad motionärerna närmast synes syfta på är
att en intagen jämlikt 34 § KvaL i rehabiliteringssyfte kan fa vistas
utanför anstalt under lämplig tid i anstaltsvistelsens slutskede. Enligt
motionärerna motsvarar antalet tillgängliga vårdplatser i familjehem
och behandlingshem inte behovet och ett tillkännagivande om ökade
insatser härför framställs.

Utskottet behandlade förra året liknande motionsönskemål. Utskottet
konstaterade att antalet vårdplatser för intagna med speciella vårdbehov,
exempelvis psykiskt störda missbrukare, var begränsat och inte
motsvarade behovet. Utskottet inhämtade emellertid att arbete pågick
med tillskapandet av sådana platser och ansåg mot bakgrund härav att
det saknades anledning för riksdagen att göra något särskilt uttalande i
frågan (1989/90:JuU9, s. 21). Riksdagen följde utskottet.

Enligt vad utskottet nu inhämtat från kriminalvårdsstyrelsen har
läget förbättrats något sedan utskottet senast hade att ta ställning i
ämnet. Utskottet utgår från att arbetet på att tillskapa erforderliga
platser fullföljs.

Under hänvisning till det anförda finner utskottet att det även nu
saknas anledning för riksdagen att här göra något särskilt uttalande.
Motionsyrkandet avstyrks.

I motion JuSOl hemställs att riksdagen hos regeringen begär att
kriminalvårdsverket får i uppdrag att på försök starta ett
övergångshem i Helsingborg för bl.a. frigivna från anstalt. Som motivering
anförs bl.a. att bristen på egen bostad har en stor negativ inverkan
på det rehabiliteringsarbete som genomförs på anstalten.

Inom kriminalvården finns i dag s.k. frivårdshotell eller inackorderingshem.
Dessa tillkom mot bakgrund av 1960-talets bostadsbrist. Då
bostadssituationen under 1970-talet på många håll förbättrades kom
anläggningarna att nyttjas i mindre grad än väntat. Nyttjandet försköts
i en del fall alltmer från kravlöst boende till behandlingsmässiga
insatser för den mest socialt handikappade klientgruppen. 1 början av
1980-talet omvandlades flera frivårdshotell till anstalter eller anstaltsavdelningar
och personalen där överfördes från frivården till anstaltsorganisationen.
I dag återstår inom kriminalvården frivårdshotell eller
inackorderingshem i Stockholm, Uppsala och Borås. Totalt disponerar
dessa 35 platser. Samtliga institutioner har ett program med fritidsaktiviteter
m.m. för de boende.

Av utskottets ovan gjorda redogörelse framgår att det redan i dag
inom kriminalvården finns den typ av "övergångshem" som motionären
efterlyser i motionen. Behov av en försöksverksamhet på området
saknas således. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju501.

1989/90:JuU22

20

Frivården

1989/90: JuU22

Regeringsförslag

Regeringen har under punkt E 3 (s. 99—101) föreslagit riksdagen att
till Frivården för budgetåret 1990/91 anvisa ett förslagsanslag på
282 459 000 kr.

Motioner

1989/90:514 av Hans Göran Franck m.fl. vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
synpunkter och förslag vid förändringar av kriminalvården.

1989/90:Ju607 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utveckling av frivården,

43. att riksdagen till Frivården för budgetåret 1990/91 anslår
5 000 000 kr. utöver vad regeringen har föreslagit eller således
287 459 000 kr.

44. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utvidgad försöksverksamhet med samhällstjänst.

1989/90:Ju627 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kontraktsvård för män som våldfört sig på
kvinnor.

1989/90:Ju809 av Britta Bjelle m.fl. (fp) vari yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skyddskonsulentverksamheten.

1989/90:Ju810 av Britta Bjelle m.fl. (fp) vari yrkas

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till försöksverksamhet
med samhällstjänst för 15—17-åringar enligt vad i motionen anförts.

1989/90:Ju822 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

2. att riksdagen till anslaget E 3 Frivården för budgetåret 1990/91
anslår 2 500 000 kr. utöver vad regeringen har föreslagit till försöksverksamheten
med projekt samhällstjänst,

3. att riksdagen till anslaget E 3 Frivården för budgetåret 1990/91
anslår 50 000 000 kr. utöver vad regeringen har föreslagit för att
utvidga kontraktsvård, handledning samt andra åtgärder mot återfallsbrott.

21

Utskottet

1989/90:JuU22

Allmänt

Frivårdens verksamhet är för närvarande huvudsakligen inriktad på
personundersökningsverksamhet, övervakningsverksamhet och arbete
på häkten och lokalanstalter.

Enligt kriminalvårdsstyrelsens anslagsframställning för budgetåret
1990/91 har kriminalvården noterat en väsentligt högre belastning på
såväl frivården som häkten och anstalter. Bl.a. har kontraktsvårdsreformen
medfört en påtagligt ökad arbetsbelastning för frivården. Således
utfördes under budgetåret 1989/90 ca 550 kontraktsvårdsutredningar.
Ett växande problem uppges också vara gränsdragningen enligt normaliseringsprincipen
mellan frivården och andra samhällsorgan oavsett
huvudman.

1 motion Ju809 begärs ett uttalande om ökad uppmärksamhet åt
frivårdens nuvarande problem och i motion Ju607 begärs ett uttalande
om en utvecklad frivård där ökat samarbete med folkrörelser, fackföreningar
och kristna samfund m.m. förordas. I motion Ju514 begärs
överväganden om att överlämna väsentliga delar av frivårdens arbetsuppgifter,
främst då frigivningsförberedelser och andra rehabiliterande
insatser, till socialtjänsten. Bakgrunden uppges vara svårigheterna med
gränsdragningsproblem mellan olika myndigheter såvitt gäller kriminalvårdens
klienter.

Utskottet kan, i likhet med vad justitieministern anför i årets budgetproposition
(s. 38), konstatera att kriminalvårdens klienter till stor
del är starkt missgynnade både socialt och i de flesta andra avseenden.
Enligt utskottets mening måste kriminalvårdens ambitionsnivå vara
hög för att främja de dömdas anpassning men här krävs också medverkan
från andra samhällsorgan för att ge dem en rimlig social plattform.
Utskottet vill understryka att kriminalvårdens klienter har samma
principiella rätt som andra medborgare till den service och omsorg
som samhället tillhandahåller.

Avsikten med den översyn av frivården som pågår inom regeringskansliet
är bl.a. att åstadkomma underlag för ställningstaganden till
frivårdens framtida roll och arbetsuppgifter. Översynen omfattar således
frågeställningar rörande frivårdens roll i kriminalvårdsarbetet liknande
dem som tas upp i motionerna Ju607 och Ju809. 1 nuvarande
beredningsläge saknas det, enligt utskottet mening, anledning för riksdagen
att i ifrågavarande sammanhang göra några särskilda uttalanden
i anledning av motionerna. Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna
Ju607 och Ju809 i nu behandlade delar.

Inom ramen för översynen skall bl.a. frivårdens ansvarsområde i
förhållande till andra myndigheter utifrån den s.k. normaliseringsprincipen
och möjligheterna att renodla frivårdens uppgifter belysas. De
överväganden som efterlyses i motion Ju514 gäller således frågor som
är föremål för uppmärksamhet i regeringskansliet. 1 detta läge saknas
det, enligt utskottets mening, skäl för riksdagen att göra sådana uttalanden
som efterlyses i motionen. Motionsyrkandet avstyrks.

Anslaget

Från anslaget betalas kostnaderna för frivårdsorganisationens och övervakningsnämndernas
verksamhet samt ersättning till övervakare. Regeringen
föreslår ett anslag till frivården på 282 459 000 kr.

1 motion Ju822 framhålls att det är viktigt att försöksverksamheten
med samhällstjänst kan genomföras på ett tillfredsställande sätt. För
detta syfte begärs att anslaget ökas med 2,5 milj. kr. I motionen
förordas också en ytterligare satsning på bl.a. kontraktsvårdsärenden. Enligt
motionärerna kommer satsningar på alternativ till fängelse att på
sikt leda till nedskärningar av antalet fängelseplatser och minskad
återfallsbrottslighet. För utvecklandet av olika öppna behandlingsformer
föreslås en ökning av anslaget med ytterligare 50 milj. kr.

I motion Ju607 begärs en ökning av anslaget med 5 milj. kr.
Yrkandet har sin grund i motionärernas krav på bl.a. höjd ersättning
till lekmannaövervakarna. Denna fråga behandlar utskottet i ett följande
avsnitt i detta betänkande. Som framgår där kan det för närvarande
inte anses erforderligt med den ytterligare medelsanvisning som förordas
i motionen.

Utskottet kan konstatera att regeringens förslag till medelsberäkning
för frivården innebär dels att frivården undantagits från tillämpning av
huvudförslaget om besparing, dels en ökning med nästan 23 milj. kr.
jämfört med innevarande budgetår.

Av budgetpropositionen framgår att den totala kostnaden för försöksverksamheten
med samhällstjänst under ett budgetår beräknas
uppgå till 2,4 milj. kr. För kommande budgetår beräknas att nämnda
kostnader ryms inom ramen för anvisade medel.

Regeringens förslag till medelsanvisning bör enligt utskottets uppfattning
godtas. Utskottet kan därför inte ställa sig bakom kraven i
motion Ju822 på högre anslag till frivården. Utskottet avstyrker således
bifall till motion Ju822 i nu behandlad del.

Utskottets ställningstagande innebär emellertid inte att utskottet är
omedvetet om det ansträngda arbetsläge som råder inom frivården.
Sedan lång tid tillbaka har minskad användning av fängesestraff varit
ett huvudmål i det kriminalpolitiska utvecklingsarbetet. Som tidigare
uttalats är det därför angeläget att försöksverksamheten med samhällstjänst
inte ger ett missvisande utslag på grund av otillräckliga resurser
och vidare är det angeläget att erforderligt förberedelsearbete inför s.k.
kontraktsvård kan ske. Av det anförda föijer att anslagsutvecklingen
här måste följas noga av statsmakterna.

Ersättning lill övervakare

I motionerna Ju607 och Ju809 tas upp spörsmålet om ersättningen till
lekmannaövervakarna. Motionärerna anser att ersättningen är för låg
och att den bör höjas. Yrkandet i motion Ju607 ligger bakom ett
yrkande om ökat anslag som utskottet behandlat i ett föregående
avsnitt. I motion Ju809 uttalas att den höjda ersättningen kan erhållas
genom en omdisponering av frivårdens resurser.

1989/90:JuU22

23

Lekmannaövervakarna ersätts sedan den 1 juli 1986 med 200 kr. per
månad och uppdrag, varav hälften utgör en schabloniserad kostnadsersättning.
Därutöver kan ersättning utgå med 35 kr. i arvode per timme
vid särskilda insatser. Det finns också möjligheter till ersättning för
särskilda kostnader.

Under budgetberedningen i riksdagen under förra riksmötet behandlade
utskottet en motion med begäran om en översyn av lekmannaövervakarnas
villkor, där den ekonomiska ersättningen särskilt borde
uppmärksammas. Utskottet ansåg att motionsyrkandet fick anses tillgodosett
genom den översyn av frivården inom regeringskansliet som då
aviserats och där bl.a. övervakarnas ekonomiska villkor skulle behandlas.
Utskottet underströk vikten av detta arbete (1988/89:JuU17 s. 13 f).
Riksdagen följde utskottet.

Då frågan om övervakarnas villkor för närvarande är föremål för
överväganden inom regeringskansliet saknas det, enligt utskottets uppfattning,
anledning för riksdagen att nu göra något särskilt uttalande i
frågan om övervakarnas ersättning. Utskottet avstyrker därför bifall till
motionerna Ju607 och Ju809 i nu behandlade delar.

Samhällstjänst

I motion Ju607 begärs ett uttalande om en utvidgning av försöksverksamheten
med samhällstjänst. Motionärerna anser dels att försöksverksamheten
bör omfatta hela landet, dels att andra arbetsuppgifter än de
som de ideella organisationerna kan erbjuda skall utnyttjas. Motionärerna
anser också, vilket även förespråkas i motion Ju810, att samhällstjänst
bör kunna användas som påföljd för unga lagöverträdare
mellan 15 och 17 år även när alternativet inte är fängelse.

Riksdagen antog i december förra året lagen (1989:928) om försöksverksamhet
med samhällstjänst. Lagen, som trädde i kraft den 1
januari 1990 och upphör att gälla vid utgången av år 1992, innebär att
rätten i brottmål i vissa fall får döma till skyddstillsyn med föreskrift
att den dömde skall utföra oavlönat arbete i angiven omfattning
(samhällstjänst). Försöksverksamheten omfattar brottmål som prövas
av Uppsala, Linköpings, Helsingborgs, Malmö och Gävle tingsrätter.

I samband med behandlingen av lagstiftningsärendet om samhällstjänst
avstyrkte utskottet (prop. 1989/90:7, JuUlO) bifall till liknande
motionsönskemål som de nu aktuella. Riksdagen följde utskottet.

Utskottet anslöt sig således till förslaget i propositionen att lokalt
begränsa försöksverksamheten med samhällstjänst till vissa domstolar.
För detta talade bl.a. resursskäl. Vidare hänvisades till att det i andra
fall både utom och inom landet gjorts lokalt begränsade försök på det
kriminalpolitiska området. Utskottet erinrade vidare om att det vid en
eventuell förlängning av försöksverksamheten kunde bli aktuellt att
utöka den till att omfatta även andra delar av landet.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker bifall till motion
Ju607 i nu berörd del.

Beträffande motionsönskemål om att även andra arbetsupppgifter än
de som finns hos de ideella organisationerna borde komma i fråga för

1989/90:JuU22

24

samhällstjänst underströk utskottet bl.a. vad sorn härvidlag anfördes i
propositionen, nämligen att arbetsuppgifterna för samhällstjänst i första
hand skall skaffas inom den ideella föreningsverksamheten och så
långt det är möjligt bör vara av den arten att de normalt inte utförs av
anställda.

Utskottet saknar anledning att frångå denna bedömning och avstyrker
bifall till berört yrkande i motion Ju607.

När det sedan gällde önskemålen om att samhällstjänst skulle kunna
användas som påföljd för unga lagöverträdare mellan 15 och 17 år även
om alternativet inte är fängelse erinrade utskottet om att det huvudsakliga
målet med försöksverksamheten med samhällstjänst är att minska
användningen av fängelsestraff. Härtill kom principen att unga lagöverträdare
skall uppmärksammas av de sociala myndigheterna och
endast i begränsad utsträckning bör bli föremål för domstolsprövning
och åtgärder inom kriminalvårdens ram.

Utskottet vidhåller här sin tidigare bedömning och avstyrker därför
bifall till här behandlade yrkanden i motionerna Ju607 och Ju810.

Kontraktsvård

I motion Ju627 begärs ett uttalande om att kontraktsvård skall användas
som påföljd för män som våldfört sig på kvinnor.

Utskottet har tidigare vid flera tillfällen behandlat motioner om
tillämpningsområdet för kontraktsvård. I samband med att kontraktsvård,
som är en särskild form av skyddstillsyn, infördes den 1 januari
1988 (prop. 1986/87:106, JuU32, rskr. 279) behandlade och avstyrkte
utskottet bifall till motioner om att denna påföljdsform skulle fa
tillämpas enbart beträffande personer med missbruksproblem. Under
innevarande riksmöte har utskottet vidare avstyrkt bifall till motioner
med önskemål om lagförslag beträffande kontraktsvård vid sexualbrott
och grova misshandelsbrott (1989/90:JuU8). Riksdagen har följt utskottet.

I höstas (1989/90:JuU8 s. 12) konstaterade utskottet sålunda att
kontraktsvård tillämpas i viss om än ringa omfattning när det är fråga
om sexualbrott eller misshandelsbrott. Utskottet ansåg att denna praxis
är väl förankrad i förarbetena till lagstiftningen. Ett riksdagsbeslut
syftande till en utvidgning av tillämpningsområdet var enligt utskottets
mening då inte aktuellt; härför krävs, ansåg utskottet, en längre tids
tillämpning av de nya reglerna och en utvärdering av dem.

Vad utskottet uttalade i saken förra året har alltjämt giltighet.
Utskottet avstyrker därför bifall till motion Ju627 i här behandlad del.

Maskin- och verkstygsutrustning
Regeringsförslag

Regeringen har under punkt E 4 (s. 101) föreslagit riksdagen att till
Maskin- och verktygsutrustning m.m. för budgetåret 1990/91 anvisa ett
reservationsanslag på 19 700 000 kr.

1989/90: Ju U22

25

Utskottet

1989/90:JuU22

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Engångsanskaffning av inventarier m.m.

Regeringsförslag

Regeringen har under punkt E 5 (s. 102) föreslagit riksdagen att till
Engångsanskaffning av inventarier m.m. för budgetåret 1990/91 anvisa
ett reservationsanslag på 25 200 000 kr.

Utskottet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Utbildning av personal m.fl.

Regeringsförslag

Regeringen har under punkt E 6 (s. 102—103) föreslagit riksdagen att
till Utbildning av personal m.fl. för budgetåret 1990/91 anvisa ett
reservationsanslag på 24 078 000 kr.

Utskottet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Påföljdsfrågor m.m.

Motioner

1989/90:Ju408 av Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en utredning med syfte att förkorta häktningstiderna
på så sätt som i motionen angivits.

1989/90:Ju507 av Jan Andersson och Bengt Silfverstrand (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av åtgärder för att förbättra förhållandena vid
häktena.

1989/90:Ju607 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

47. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kontraktsvården.

1989/90:Ju712 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av förändringar i reglerna om restriktioner för häktade.

1989/90:Ju802 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om villkorligt fängelse,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stramare skyddstillsyn,

9. att riksdagen sorn sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om strängare straff vid vanebrottslighet.

1989/90:Ju804 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar om sådana ändringar i lagen om kontraktsvård
som föranleds av motionens förslag,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i tillämpliga
lagar som föranleds av vad i motionen anförts om skärpning av straff
vid återfall,

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler om villkorlig
fängelsedom, enligt vad i motionen anförts.

1989/90:Ju810 av Britta Bjelle m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om straffsatser vid upprepad brottslighet.

Utskottet

Villkorligt fängelse

I motionerna Ju802 och Ju804 hemställs att villkorlig dom skall ersättas
med villkorligt fängelse. Motionärerna konstaterar att en villkorlig
dom ofta uppfattas som ett frikännande. Den villkorliga domen bör
därför bytas ut mot ett villkorligt anstånd med ett fängelsestraffe
verkställande. I motionerna Ju607 och Ju804 begärs att villkorligt
fängelse skall införas vid kontraktsvård.

Frågan om villkorligt fängelse har behandlats av riksdagen vid flera
tillfållen under senare år. Sålunda var frågan aktuell både i ärendet om
kontraktsvård år 1987 (prop. 1986/87:106, JuU32, rskr. 279) och i
ärendet om nya bestämmelser för straffmätning och påföljdsval år 1988
(prop. 1987/88:120, JuU45, rskr. 404) samt i samband med behandlingen
av vissa motioner om påföljdssystemet under år 1989
(1989/90:JuU8). Utskottet har här i sina av riksdagen godkända betänkanden
avstyrkt bifall till motionsönskemål om införande av villkorligt
fängelse.

Vid dessa tillfållen har utskottet ansett att villkorligt fängelse inte
bör införas som en självständig påföljd i brottsbalkens påföljdssystem,
vare sig med eller utan kombination med kontraktsvård. Skälen härför
var flera. Utskottet ansåg att det var svårt att bortse från de olägenheter
som det skulle innebära att införa villkorligt fängelse som en självständig
frivårdspåföljd. Riskerna var påtagliga för att frivårdssystemet skulle
bli svårhanterligt om villkorligt fängelse infördes utan att villkorlig
dom och skyddstillsyn samtidigt avskaffades. Utskottet pekade också på
att det fanns risk för en ojämn och varierande praxis inom ramen för
ett frivårdssystem med dessa olika påföljdsvarianter. Utskottet ifrågasatte
slutligen om införandet av villkorligt fängelse — en reform av ett
relativt begränsat slag — kunde motivera ett så pass kraftigt ingrepp i
påföljdssystemet och lagstiftningen i övrigt som det skulle vara frågan
om.

1989/90:JuU22

27

Vad utskottet tidigare uttalat har alltjämt giltighet. Utskottet anser
således att villkorlig dom inte bör ersättas med villkorligt långelse.
Utskottet avstyrker därför bifall till nu aktuella yrkanden i motionerna
Ju802 och Ju804.

Inte heller anser utskottet att villkorligt fängelse bör införas vid
kontraktsvård. Yrkandena härom i motionerna Ju607 och Ju804 avstyrks.

Straffskärpning vid återfall m.m.

I flera motioner tas upp olika frågor om påföljdsval och straffmätning
vid återfallsbrottslighet. I motionerna Ju802 och Ju804 framförs synpunkten
att möjligheten till straffekärpning vid återfall är alltför begränsad
enligt nuvarande bestämmelser och att här krävs en ändring i
skärpande riktning. I motion Ju802 kritiseras vidare möjligheten att
låta en tidigare dom på skyddstillsyn omfatta också brott som begåtts
efter skyddstillsynsdomen. I motion Ju810 betonas att det genom straffskärpning
vid återfall även vid ungdomsbrottslighet bör klargöras att
återfall i brott är en försvårande omständighet.

Som framgått ovan beslutade riksdagen i maj 1988 om nya regler för
straffmätning och påföljdsval (prop. 1987/88:120, JuU45, rskr. 404). De
nya reglerna trädde i kraft den 1 januari 1989. Utskottet behandlade då
utförligt frågan om straffbestämningen vid återfall (se JuU45 s. 33 ff)
och ställde sig bakom förslagen i propositionen. Utskottet avstyrkte
bifall till flera motioner i vilka framställdes krav på strängare regler
vid återfall än de föreslagna. Riksdagen följde utskottet.

I sin motivering härför framhöll utskottet bl.a. att den nya ordningen
innebär en skärpning i förhållande till tidigare reglering, särskilt i
fråga om straffmätningen vid upprepade återfall i allvarlig brottslighet.
Det är också, ansåg utskottet, i första hand för dessa fall som en
uppstramning av regelsystemet är påkallad.

Under innevarande riksmöte har riksdagen också behandlat frågan
om straffskärpning vid återfall (se 1989/90:JuU8 s. 9 f). Utskottet
avstyrkte då bifall till motionerna under hänvisning dels till att den
nya lagstiftningen endast varit i kraft i knappt ett år, dels till att
utskottet saknade anledning att frångå sina ställningstaganden i frågan
från ärendet om straffmätning och påföljdsval. Utskottet behandlade då
också motioner med önskemål om att fängelse skall vara normalpåföljd
vid återfall i brott efter en dom på skyddstillsyn. Också frågan om
påföljd i dessa situationer borde enligt utskottets uppfattning avgöras
efter en prövning i enlighet med de riktlinjer som lades fast i det
nyssnämnda ärendet. Utskottet avstyrkte således bifall till motionsönskemålet.
Riksdagen följde utskottet.

Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning när det gäller straffskärpning
vid återfall i brott och avstyrker bifall till motionerna Ju802,
Ju804 och Ju810 i nu behandlade delar.

Även yrkandet i motion Ju802 om stramare skyddstillsyn vid återfallsbrottslighet
avstyrks.

1989/90:JuU22

28

Vissa häktningsfrågor

I motion Ju408 begärs en utredning med syfte att förkorta häktningstiderna.
Utredningen bör, enligt motionären, bl.a. överväga införandet
av en tidsgräns, efter vilken det skulle krävas synnerliga skäl för att
häktningsbeslutet skall bestå.

Utskottet har behandlat en liknande motion under innevarande
riksmöte (1989/90:JuU9 s. 21 ff). Utskottet avstyrkte motionen under
hänvisning bl.a. till att en utredning så sent som för några år sedan
uppmärksammat frågan om häktningstiderna men inte funnit anledning
att föreslå några genomgripande förändringar på detta område.
Utskottet erinrade avslutningsvis om att i den mån långa häktningstider
kan vara att hänföra till bristande polis- eller åklagarresurser, så är
detta en fråga som uppmärksammas i det återkommande budgetarbetet.

När frågan nu åter är aktuell saknar utskottet anledning att frångå
sina tidigare överväganden. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen.

I motion Ju507 begärs ett tillkännagivande om behovet av åtgärder
för att förbättra förhållandena vid häktena. Enligt motionärerna har
den s.k. häktningsreformen, med bl.a. förkortad tidsfrist för domstolsprövning,
försvårat personalförhållanden m.m. på häktena.

Som motionärerna anför har den s.k. häktningsreformen inneburit
stora påfrestningar på kriminalvårdens personal trots att förstärkningar
gjorts i form av bl.a. ökade personalresurser. Detta framgår av domstolsverkets
utvärdering av reformen (DV-rapport 1989:9) Häktningsreformen.
Emellertid har, som redovisas i budgetpropositionen (s. 38),
kriminalvårdsstyrelsen sett över personaldimensioneringen och resursutnyttjandet
inom häktes- och anstaltsorganisationen. Utredningen,
som avslutades i september 1989, har föreslagit bl.a. att resurserna skall
omfördelas mellan olika anstalter i syfte att åstadkomma en jämnare
personaldimensionering vid likvärdiga enheter. Förslaget innebär —
totalt sett — en personalförstärkning vid bl.a. häktena. Förslaget remissbehandlas
för närvarande och kriminalvårdsstyrelsen avser att
redovisa resultatet av översynen i samband med nästa års anslagsframställning.
Utskottet utgår ifrån att det ansträngda läget vid landets
häkten uppmärksammas i detta arbete utan något särskilt uttalande
från riksdagens sida. Vad utskottet nu anfört betyder att utskottet
avstyrker bifall till motion Ju507.

I motion Ju712 begärs ett tillkännagivande om behovet av förändringar
i reglerna om restriktioner för häktade. Motionärerna föreslår att
beslut om restriktioner för häktade skall fattas av domstol med möjlighet
för åklagare att häva sådana restriktioner.

Beträffande den som är häktad på grund av misstanke om brott
ankommer det på undersökningsledaren eller åklagaren att avgöra om
eller i vad mån den häktade kan, med hänsyn till risken för att bevis
undanröjs eller brottsutredningen annars försvåras, få medgivande att
vistas tillsammans med annan häktad, avsända eller ta emot brev eller
försändelse av annat slag utan föregående granskning av innehållet, ta

1989/90:JuU22

29

emot besök, ha telefonsamtal eller lämna förvaringslokalen. Undersökningsledaren
eller åklagaren får också besluta om inskränkningar helt
eller delvis i den häktades rätt att ha tillgång till tidskrifter, tidningar,
radio och TV, om det är påkallat för att undvika att bevis undanröjs
eller utredning om brott annars försvåras. Frågor av nu aktuellt slag
som avser ordning och säkerhet ansvarar häktesföreståndaren för.

Reglerna i ämnet finns i lagen (1976:371) om behandlingen av
häktade och anhållna m.fl. Beslut om restriktioner skall omprövas så
ofta anledning därtill uppkommer. Åklagares beslut kan överprövas
inom ramen för riksåklagarens (RA) och statsåklagares tillsyn över
lägre åklagares verksamhet.

Frågan om att låta domstol överpröva åklagares beslut om restriktioner
har behandlats bl.a. av utredningen angående översyn av häktningsbestämmelserna.
Utredningen föreslog i sitt betänkande (SOU
1977:50) Häktning och anhållande att det borde införas möjlighet för
den som är häktad eller anhållen att begära domstolsprövning av en
åklagares beslut om begränsningar i hans rätt till kontakt med omvärlden.
Enligt utredningen borde överprövningen förläggas till allmän
domstol och i många fall torde det enligt utredningen vara lämpligt att
sådana frågor togs upp i samband med häktningsförhandling.

Vid remissbehandlingen av betänkandet Fick förslaget ett blandat
mottagande. Flera remissinstanser avstyrkte förslaget med motiveringen
att det vid sidan av den nuvarande möjligheten till överprövning av
sådana beslut av statsåklagare och RÅ inte fanns något behov av en
särskild besvärsordning. Det framhölls också att en sådan ordning är
kostsam och betungande samt att den i praktiken knappast skulle fylla
någon funktion med hänsyn till att åklagarens beslut ofta kommer att
vara ändrat innan rätten hinner ta upp det till prövning. Man ansåg
också att den misstänktes tilltro till rättens opartiskhet minskar ju fler
beslut domstolen har att fatta beträffande den misstänkte under förundersökningen.

Departementschefen (prop. 1980/81:201 s. 27) delade de betänkligheter
som sålunda fördes fram mot förslaget. De gällande möjligheterna
till överprövning fick anses tillfredsställande. Med hänsyn härtill och
till de olägenheter som den föreslagna ordningen skulle innebära
borde förslaget, enligt hans mening, inte genomföras.

Vid riksdagsbehandlingen av ovanstående proposition väcktes en
motion med önskemål om att häktade och anhållna gavs möjligheter
att begära rättens prövning av åklagarens beslut om restriktioner.
Utskottet (JuU 1981/82:13 s. 31) delade departementschefens bedömning
och avstyrkte bifall till motionen. Riksdagen följde utskottet.

Utskottet vill nu, med anledning av vad som framförs i den nu
aktuella motionen, inledningsvis erinra om att åklagaren får fatta
beslut om restriktioner endast under förutsättning att det är påkallat
eller medför fara för att bevis undanröjs eller utredning om brott eljest
försvåras. Den som är häktad på grund av recidivfara kan således inte
meddelas restriktioner om inte nämnda förutsättning är uppfylld.
Enligt utskottets mening kan flera av de skäl som åberopades mot en
överprövningsrätt för domstol i de nu aktuella frågorna också åberopas

1989/90: Ju U22

30

mot ett överflyttande av beslutsbefogenheten till domstol. Därtill kommer
att beslut om restriktioner i regel beslutas i samband med anhållandet,
och således inte först i och med häktningsbeslutet, vilket skulle
bli fallet om motionärens förslag genomförs. Åklagarna har också i
och med sin beredskapstjänstgöring möjlighet att, vilket inte sällan
förekommer i praktiken, fatta besluten om restriktioner även utom
ordinarie tjänstetid, något som i regel inte torde gälla för domstolarnas
vidkommande. Sammanfattningsvis kan utskottet inte förorda en sådan
ordning som motionären föreslår. Utskottet avstyrker därför bifall till
motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utvärdering av kriminalvårdsreformen

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Ju607 yrkande 37 och
1989/90:Ju804 yrkande 1,

res. I (m, fp, c, mp)

2. beträffande kriminalvårdsanstalten i Hudiksvall

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Ju503 och
1989/90:Ju505,

3. beträffande kriminalvårdsanstalten i Haparanda
att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju509,

4. beträffande lokalförsörjningen för kriminalvården

att riksdagen lämnar utan erinran vad justitieministern anfört
om lokalförsörjningen för kriminalvården,

5. beträffande mellananstalt m.m.

att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju514 i denna del,

6. beträffande decentralisering och organisationsförändringar
inom kriminalvården

att riksdagen med avslag på motion 1989/90:Ju514 i denna del
lämnar utan erinran vad justitieministern anfört om decentralisering
och organisationsförändringar inom kriminalvården,

7. beträffande kriminalvårdens regionindelning

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Ju511 och
1989/90:Ju515,

8. beträffande anslag till kriminalvårdsstyrelsen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Kriminalvårdsstyrelsen
för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på
105 766 000 kr.,

9. beträffande anslag till kriminalvårdsanstalterna

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Kriminalvårdsanstalterna
för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag
på 2 021 182 000 kr.,

10. beträffande kriminalvårdsanstalten i Kristianstad

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Ju502 yrkande
1, 1989/90:Ju504, 1989/90:Ju508 och 1989/90:Ju513 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1989/90:JuU22

31

11. beträffande narkotikafria anstalter m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Ju607 yrkandena 16 och
39, 1989/90:Ju617 yrkande 7, 1989/90:Ju802 yrkande 13 och
1989/90:Ju804 yrkandena 3 och 4,

res. 2 (m, fp, c, mp)

12. beträffande narkotikahundar på kriminalvårdsanstall
att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju516,

13. beträffande särbehandling av vissa långtidsdömda

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Ju802 yrkande 11 och
1989/90:Ju804 yrkande 11,

res. 3 (m, fp, c)

14. beträffande stramare permissionsbestämmelser

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Ju607 yrkande 40,
1989/90:Ju802 yrkande 12 och 1989/90:Ju804 yrkande 12,

res. 4 (m, fp, c)

15. beträffande information om permissioner m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Ju607 yrkande 29 och
1989/90:Ju626 yrkande 2,

16. beträffande bevakning i anstalt

att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju802 yrkande 14,

res. 5 (m)

17. beträffande kvinnor på lokalanstalt

att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju804 yrkande 15,

res. 6 (fp, c, mp)

18. beträffande behandlingen av våldsmän m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Ju607 yrkande 36,
1989/90:Ju627 yrkande 1 och 1989/90:Ju829 yrkande 3,

res. 7 (fp, c, vpk, mp)

19. beträffande yrkesutbildning i anstalt m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Ju506 och

1989/90:Ju802 yrkande 15,

res. 8 (m)

20. beträffande villkorlig frigivning m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Ju805 yrkande 9,
1988/89:Ju808 yrkande 28, 1989/90:Ju502 yrkande 2,

1989/90:Ju607 yrkande 41, 1989/90:Ju802 yrkande 10 och
1989/90:Ju804 yrkande 8,

res. 9 (fp, c)
res. 10 (m)

21. beträffande krav på villkorligt frigivna

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Ju501 yrkande 7 och
1989/90:Ju804 yrkande 9,

res. 11 (fp)

22. beträffande platser för eftervård

att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju607 yrkande 38,

res. 12 (c)

23. beträffande försöksverksamhet med övergångshem
att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju501,

24. beträffande frivårdens situation

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Ju607 yrkande 42 i
denna del och 1989/90:Ju809 yrkande 15 i denna del,

1989/90: Ju U22

32

res. 13 (fp, c, mp)

25. beträffande frivårdens arbetsuppgifter

att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju514 i denna del,

26. beträffande ersättning till övervakare

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Ju607 yrkande 42 i
denna del och 1989/90:Ju809 yrkande 15 i denna del,

res. 14 (fp, c, vpk)

27. beträffande anslag till frivården

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Ju607 yrkande

43 och 1989/90:Ju822 yrkandena 2 och 3 samt med bifall till
regeringens förslag till Frivården för budgetåret 1990/91 anvisar
ett förslagsanslag på 282 459 000 kr.,

res. 15 (c) — villk. 14
res. 16 (vpk)

28. beträffande samhällstjänst i heta Landet

att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju607 yrkande 44 i denna
del,

res. 17 (m,fp, c)

29. beträffande arbetsuppgifter vid samhällstjänst

att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju607 yrkande 44 i denna
del,

res. 18 (c)

30. beträffande samhällstjänst för ungdomar

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Ju607 yrkande 44 i
denna del och 1989/90:Ju810 yrkande 5,

res. 19 (fp, c)

31. beträffande kontraktsvård för våldsmän

att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju627 yrkande 2,

res. 20 (vpk)

32. beträffande anslag till maskin- och verktygsutrustning m.m.
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Maskin- och
verktygsutrustning m.m. för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag
på 19 700 000 kr.,

33. beträffande anslag till engångsanskaffning av inventarier
m.m.

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Engångsanskaffning
av inventarier m.m. för budgetåret 1990/91 anvisar ett
reservationsanslag på 25 200 000 kr.,

34. beträffande utbildning av personal m.fl.

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Utbildning av
personal m.fl. för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag
på 24 078 000 kr.,

35. beträffande villkorligt fängelse i stället för villkorlig dom

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Ju802 yrkande 7 och
1989/90:Ju804 yrkande 10,

res. 21 (m, fp)

36. beträffande villkorligt fängelse vid kontraktsvård

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Ju607 yrkande 47 och
1989/90:Ju804 yrkande 2,

res. 22 (fp, c)

1989/90:JuU22

33

3 Riksdagen 1989/90. 7 sami Nr 22

37. beträffande straffskärpning vid återfall

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Ju802 yrkande 9,
1989/90:Ju804 yrkande 5 och 1989/90:Ju810 yrkande 2,

res. 23 (m, fp, c)

38. beträffande stramare skyddstillsyn

att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju802 yrkande 8,

res. 24 (m)

39. beträffande utredning om kortare häktningstider
att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju408,

40 beträffande häktesförhållanden
att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju507,

41. beträffande restriktioner för häktade
att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju712.

Stockholm den 13 mars 1990
På justitieutskottets vägnar

Britta Bjelle

Närvarande: Britta Bjelle (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Ulla-Britt Åbark
(s), Jerry Martinger (m), Birthe Sörestedt (s), Ingbritt Irhammar (c),
Bengt-Ola Ryttar (s), Göthe Knutson (m), Göran Magnusson (s), Eva
Johansson (s), Björn Ericson (s), Göran Ericsson (m), Lars Sundin
(fp), Anders Svärd (c), Berith Eriksson (vpk). Kent Lundgren (mp)
och Sigrid Bolkéus (s).

Reservationer

1. Utvärdering av kriminalvårdsreformen (mom. 1)

Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Ingbritt Irhammar (c). Göthe
Knutson (m), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c)
och Kent Lundgren (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 2 som börjar med "När
frågan" och slutar med "behandlade delar" bort ha följande lydelse:

Det har i huvudsak rått politisk enighet om att Sverige skall slå vakt
om den humana kriminalpolitik som kriminalvårdsreformen var ett
uttryck för. Detta innebär emellertid inte att reformen är utan brister.
I likhet med motionärerna kan utskottet konstatera att utvecklingen i
samhället har varit en annan än vad det fanns anledning att planera
för vid mitten och slutet av 1960-talet när kriminalvårdsreformen
utformades. Inte minst narkotikabrottsligheten och narkotikamissbruket
på anstalterna har kommit att försvåra genomförandet av en del av
ambitionerna i reformen. De ursprungliga målen kan i dag enligt

1989/90:JuU22

34

utskottets uppfattning inte ses som realistiska. En genomgripande
utvärdering av kriminalvårdsreformen bör därför, som framförs i motionerna
Ju607 och Ju804, äga rum:

Det översynsarbete av kriminalvårdens innehåll och verksamhetsformer
som pågår inom regeringskansliet och utredningsväsendet är mot
denna utveckling av värde och likaså den aviserade översynen av det
framtida anstaltsbyggandet. Emellertid har de aktuella frågorna på
kriminalvårdens område sådan dignitet att en parlamentariskt utsedd
utredning bör tillsättas med uppgift att överväga om de hittillsvarande
målen för kriminalvården fortfarande i alla avseenden skall gälla och
om de medel som står till förfogande i så fall är de riktiga. Vidare bör
övervägas om den s.k. närhetsprincipen skall ha samma styrande effekt
vid placeringen i anstalt som i dag. Denna princip har visat sig ha
mindre önskvärda sidoeffekter, såsom att de intagna berövas möjligheterna
till att ta sig ur ett destruktivt socialt umgänge. Vidare bör
utredningen överväga formerna för att i större utsträckning än i dag
differentiera de intagna med hänsyn framför allt till missbrukssituationen.
Här bör då särskilt belysas huruvida anstalternas nuvarande
utformning och byggnadssätt kan vara ett hinder för ett utpräglat
sådant differentieringssystem, och om så befinns vara fallet bör förslag
lämnas till en framtida anstaltsorganisation där ett sådant differentieringssystem
kan fungera. Utredningen bör vara oförhindrad att även i
övrigt ta upp och belysa de frågor rörande kriminalvårdens innehåll
och utformning som kan aktualiseras under arbetets gång. Vad utskottet
nu uttalat med anledning av motionerna Ju607 och Ju804 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande utvärdering av kriminalvårdsreformen
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Ju607 yrkande
37 och 1989/90:804 yrkande 1 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

2. Narkotikafria anstalter m.m. (mom. 11)

Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Ingbritt Irhammar (c), Göthe
Knutson (m), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c)
och Kent Lundgren (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 12 med
"Utskottet kan" och slutar på s. 13 med "behandlade delar" bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets mening måste arbetet med att fa krim inål vårdsanstalterna
fria från narkotika intensifieras. Ett grundläggande krav måste
vara att intagna som vill bli narkotikafritt placerade skall ha den
möjligheten. En förutsättning för att detta skall kunna förverkligas är
emellertid att anstalterna görs narkotikafria. Ytterligare åtgärder för att
stoppa narkotikainflödet till anstalterna måste vidtas. Angelägenheten
av att så sker är enligt utskottets mening uppenbarligen så framträdande
att intresset av att de intagna helt garanteras personlig integritet

1989/90: Ju U22

35

måste ge vika för att detta resultat skall uppnås. Således bör kontrollen
av de intagna och även besökande i anstalt skärpas. Vid missbruk av
den intagne bör sanktioner inträda i form av indragna permissioner
och disciplinära bestraffningar i vidare omfattning än för närvarande.

Utskottet vill vidare erinra om sina senast förra året gjorda uttalanden
att självklara riktmärken för narkotikabekämpningen på kriminalvårdsanstalterna
är att intagna utan narkotikaproblem inte skall behöva
komma i kontakt med narkotika, att missbrukare avskärs från
tillförsel av droger och att intagna förhindras att bedriva narkotikahandel
inom anstalterna och ute i samhället. Utskottet nödgas återigen
konstatera att hittills företagna åtgärder är långt ifrån tillräckliga. De
narkotikafria avdelningarna på landets riksanstalter är för få, och även
om sådana avdelningar nu är under uppbyggnad på ett flertal lokalanstalter,
motsvarar de inte på långt när behovet.

Okade satsningar på en differentiering av de olika kategorierna
intagna på olika avdelningar resp. anstalter i kombination med inrättande
av mindre avdelningar måste göras.

Utskottet har tidigare konstaterat att lokalanstalternas utformning
med småbostadsavdelningar och för hela anstalten gemensamma
utrymmen för arbete och fritid ger små möjligheter till differentiering
beroende på svårigheterna att effektivt isolera olika grupper av intagna
från varandra. Differentiering på lokalanstalterna torde därför komma
att medföra att vissa anstalter helt inrättas för vissa kategorier intagna.
Det är givet att en sådan åtgärd i vissa fall kan komma att medföra
placeringar av intagna i strid med den s.k. närhetsprincipen. Utskottet
anser dock att intresset att hindra spridningen av narkotikamissbruket
och att kunna erbjuda möjligheter till rehabilitering även på lokalanstalterna
väger så tungt att den här påvisade möjligheten inte bör
uteslutas. Utskottet vill också framhålla att det inom storstadsregionerna,
där narkotikaproblemen är som störst, också finns flera lokalanstalter
inom resp. region. Möjligheterna till differentiering av den här
skisserade modellen utan konflikt med närhetsprincipen är således
också störst här, och utskottet noterar att ett sådant system nu prövas
inom Stockholmsregionen. Detta är emellertid inte tillräckligt, och
även inom andra storstadsregioner bör sådana arrangemang vidtas.

Det bör ankomma på regeringen att snarast vidta åtgärder så att
ovan av utskottet skisserat differentieringssystem och skärpt kontroll
inom anstalterna kommer till stånd. Vad utskottet nu med anledning
av motionerna Ju607, Ju617, Ju802 och Ju804 uttalat bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 11 bort ha följande
lydelse:

11. beträffande narkotikafria anstalter m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Ju607 yrkandena
16 och 39, 1989/90:Ju617 yrkande 7, 1989/90:Ju802
yrkande 13 och 1989/90:Ju804 yrkandena 3 och 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1989/90: Ju U22

36

3. Särbehandling av vissa långtidsdömda (mom. 13)

Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Ingbritt Irhammar (c), Göthe
Knutson (m), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp) och Anders Svärd
(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med
"Utskottet saknar" och slutar med "nu behandlade delar" bort ha
följande lydelse:

Mot bakgrund av klientutvecklingen med ett ökat antal långtidsdömda
i anstalt kan utskottet nu instämma i det som framförs i
motionerna Ju802 och Ju804, nämligen att den lagändring som senast
vidtogs i nu aktuellt hänseende var otillräcklig. I likhet med motionärerna
anser utskottet således att särbehandling enligt 7 § tredje stycket
KvaL skall gälla alla intagna som har dömts till fängelse i lägst två år
oavsett brottslighetens karaktär. Som motionärerna påpekar, och vilket
utskottet vill framhålla, har en person som har dömts till ett så långt
fängelsestraff som två år normalt sett gjort sig skyldig till mycket svår
brottslighet, inte sällan allvarliga våldsbrott. Här måste enligt utskottets
uppfattning allmänhetens skyddsintresse sättas i första rummet. Bestämmelsen
bör därför ändras i enlighet med önskemålen i motionerna.
Lagändringen bör vidtas utan dröjsmål. Det bör ankomma på
regeringen att utarbeta förslag till denna lagändring och skyndsamt
återkomma till riksdagen därmed. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 13 bort ha följande
lydelse:

13. beträffande särbehandling av vissa långtidsdömda
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Ju802 yrkande
11 och 1989/90:Ju804 yrkande 11 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Stramare permissionsbestämmelser (mom. 14)

Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Ingbritt Irhammar (c), Göthe
Knutson (m), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp) och Anders Svärd
(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med "Enligt
utskottets" och slutar med "här behandlade delar" bort ha följande
lydelse:

Kriminalvårdsstyrelsens föreskrifter om permission syftar till att
uppnå ett system som är enkelt att tillämpa och där intresset av
enhetlighet, fasthet och konsekvens tillgodoses. Föreskrifterna, som nu
varit gällande i knappt ett år, innebär dock för det stora flertalet
intagna i praktiken inte någon större ändring i förhållande till tidigare
permissionsbestämmelser. Såsom förespråkas i motionerna Ju607,
Ju802 och Ju804 bör reglerna om permissioner ytterligare stramas upp
på olika sätt. Bl.a. bör kvalifikationstiderna för ny permission efter
misskötsamhet av olika slag göras längre. Vidare bör obevakade per -

1989/90: Ju U22

37

missioner starkt begränsas för intagna som gång på gång återfaller i
brott. När det gäller intagna som begått allvarliga våldsbrott och
narkotikabrott bör, enligt utskottets mening, permission få förekomma
endast rent undantagsvis. Regeringen bör ta initiativ till de författningsändringar
och andra åtgärder som påkallas av denna bedömning.
Vad utskottet nu med anledning av motionerna Ju607, Ju802 och
Ju804 i berörda delar anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 14 bort ha följande
lydelse:

14. beträffande stramare permissionsbestämmelser
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Ju607 yrkande
40, 1989/90:Ju802 yrkande 12 och 1989/90:Ju804 yrkande
12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

5. Bevakning i anstalt (mom. 16)

Jerry Martinger, Göthe Knutson och Göran Ericsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med
"Utskottet saknar" och slutar med "motion Ju802" bort ha följande
lydelse:

Som framgått tidigare vidtas och planeras olika åtgärder för att höja
säkerheten vid kriminalvårdsanstalterna. Utskottet noterar emellertid
samtidigt att rymningarna fortsätter trots dessa ansträngningar; förra
budgetåret rymde över 200 intagna från de slutna anstalterna. I likhet
med motionärerna anser utskottet att det från såväl principiella som
samhällsekonomiska utgångspunkter är oacceptabelt att en intagen kan
avvika från en anstalt.

Enligt utskottets uppfattning måste en målsättning såvitt gäller bevakningen
på anstalterna vara att rymningar förhindras. Regeringen
bör därför initiera ytterligare åtgärder och sätta in särskilda resurser så
att bevakningsnivån motsvarar denna målsättning. Vad utskottet nu
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 16 bort ha följande
lydelse:

16. beträffande bevakning i anstalt
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Ju802 yrkande

14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

6. Kvinnor på lokalanstalt (mom. 17)

Britta Bjelle (fp), Ingbritt Irhammar (c), Lars Sundin (fp), Anders
Svärd (c) och Kent Lundgren (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med
"Utskottet kan" och slutar med "kvinnliga intagna" bort ha följande
lydelse:

1989/90:JuU22

38

Som framgått ovan finns numera en lokalanstalt i Stockholmsregionen
reserverad enbart för kvinnliga intagna. Utskottet välkomnar detta
eftersom erfarenheterna av de gemensamma placeringarna varit negativa
inom denna region på så sätt att kvinnliga intagna i vissa fall blivit
utnyttjade av de manliga intagna och det visat sig svårt att tillgodose
kvinnornas särskilda vårdbehov. Även inom andra storstadsregioner
kan en sådan lösning bli nödvändig. Enligt utskottets uppfattning får
det emellertid även anses vara ett grundläggande krav att intagna
kvinnor på blandade lokalanstalter skall kunna tillbringa sin anstaltsvistelse
isolerade från de manliga intagna om de så önskar. Arrangemang
bör därför vidtas på de blandade lokalanstalterna så att möjlighet
till en sådan anstaltsvistelse för de kvinnliga intagna kan skapas. En
utvärdering av de gemensamma placeringarna måste enligt utskottets
uppfattning skyndsamt genomföras. Det får ankomma på regeringen
att initiera de åtgärder som utskottet förordar. Vad utskottet nu anfört
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 17 bort ha följande
lydelse:

17. beträffande kvinnor på lokalanstalt
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Ju804 yrkande

15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

7. Behandlingen av våldsmän m.m. (mom. 18)

Britta Bjelle (fp), Ingbritt Irhammar (c), Lars Sundin (fp), Anders
Svärd (c), Berith Eriksson (vpk) och Kent Lundgren (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med
"Utskottet vill" och slutar med "berört hänseende" bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser det värdefullt att den försöksverksamhet som bedrivs
på området inom kriminalvården har utvidgats. Vikten av att verkställighetstiden
utnyttjas för att rehabilitera personer som dömts för våldsoch
sexualbrott kan dock, enligt utskottets uppfattning, inte nog understrykas.
Den försöksverksamhet med behandling av personer, dömda
för sexualbrott och våldsbrott, som bedrivs inom kriminalvården
bör därför ytterligare utökas och intensifieras. Målet måste vara att de
intagna som vill och har behov av det skall kunna erhålla sådan
behandling. De erfarenheter som redan vunnits under försöksverksamheten
bör också tillvaratas i det ordinarie behandlingsarbetet med de
intagna. Det får ankomma på regeringen av vidta erforderliga åtgärder
härför. Vad utskottet nu uttalat bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 18 bort ha följande

lydelse:

1989/90: Ju U22

39

18. beträffande behandlingen av våldsmän m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Ju607 yrkande
36, 1989/90:Ju627 yrkande 1 och 1989/90:Ju829 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Yrkesutbildning i anstalt m.m. (mom. 19)

Jerry Martinger, Göthe Knutson och Göran Ericsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med "Då
samarbetet" och slutar med "behandlade delar" bort ha följande lydelse: Som

framhålls i motion Ju802 har många av dem som intas i anstalt
sociala, utbildningsmässiga, psykiska och medicinska problem. Kriminalvårdens
strävan är också att på olika sätt underlätta den intagnes
återanpassning i samhället. Emellertid räcker, enligt utskottets uppfattning,
inte de ansträngningar som nu görs inom kriminalvårdens ram i
detta hänseende. Ytterligare insatser måste göras för att förbättra den
intagnes möjligheter att klara sig ute i samhället. En bättre utbyggd
yrkesutbildning i anstalt borde i dessa sammanhang, som anförs i
motionerna Ju506 och Ju805, vara av betydande värde. Längre yrkesutbildningar
finns endast på ett fåtal av landets kriminalvårdsanstalter.
Tillgången till yrkesutbildning och social träning i anstalt måste som
utskottet ser det utökas väsentligt om det rehabiliterande arbetet med
de intagna skall ha några utsikter att lyckas och återfallen i brottslighet
minskas. Det bör ankomma på regeringen att initiera de åtgärder som
behövs. Vad utskottet nu med anledning av motionerna Ju506 och
Ju802 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

deb att utskottets hemställan under moment 19 bort ha följande
lydelse:

19. beträffande yrkesutbildning i anstalt m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Ju506 och
1989/90:Ju802 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

9. Villkorlig frigivning m.m. (mom. 20)

Britta Bjelle (fp), Ingbritt Irhammar (c), Lars Sundin (fp) och Anders
Svärd (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med
"Utskottets tidigare" och slutar med "behandlade delar" bort ha följande
lydelse:

En utveckling i den riktning som förordas i motionerna är således
på väg, men det är enligt utskottets mening angeläget att ändringen
kommer till stånd så fort som möjligt. Enligt utskottets mening bör
huvudprincipen för förslaget vara att den obligatoriska halvtidsfrigivningen
avskaffas och att det i stället införs en villkorlig frigivning efter
två tredjedelar av strafftiden i linje med vad som framförs i motionerna
Ju607 och Ju804.

1989/90:JuU22

40

Vidare är det viktigt att framhålla att utskottet inte delar justitieministerns
uppfattning att ändrade regler om villkorlig frigivning inte får
leda till generella ökningar av de faktiska anstaltstiderna, dvs. enligt
utskottets uppfattning är det inte en förutsättning för ändrade regler
om villkorlig frigivning att samtidigt straffskalorna ses över, i vart fall
inte när det gäller t.ex. egendomsbrotten där någon sänkning av
straffen inte kan komma i fråga.

Vad utskottet nu uttalat bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 20 bort ha följande
lydelse:

20. beträffande villkorlig frigivning m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:Ju805 yrkande
9, 1988/89:Ju808 yrkande 28, 1989/90:Ju502 yrkande 2,
1989/90:Ju607 yrkande 41, 1989/90:Ju802 yrkande 10 och
1989/90:Ju804 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

10. Villkorlig frigivning m.m. (mom. 20)

Jerry Martinger, Göthe Knutson och Göran Ericsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med
"Utskottets tidigare" och slutar med "behandlade delar" bort ha följande
lydelse:

En utveckling i den riktning som förordas i motionerna är således
på väg. Enligt utskottets mening är det emellertid angeläget att framhålla
att de nya reglerna utformas så att villkorlig frigivning inte skall
äga rum efter en viss avtjänad tid. I princip förespråkar utskottet ett
avtjänande av hela den utdömda strafftiden. Möjligheten till villkorlig
frigivning skall förekomma som en belöning för gott uppförande och
under alla förhållanden inte kunna ske förrän större delen av straffet
har avtjänats.

Vidare är det viktigt att framhålla att utskottet inte delar justitieministerns
uppfattning att ändrade regler om villkorlig frigivning inte får
leda till generella ökningar av de faktiska anstaltstiderna, dvs. enligt
utskottets mening är det inte en förutsättning för ändrade regler om
villkorlig frigivning att samtidigt straffekalorna ses över. Någon generell
sänkning av straffen kan enligt utskottets mening inte komma i
fråga.

Vad utskottet sålunda uttalat bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 20 bort ha följande
lydelse:

20. beträffande villkorlig frigivning
att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:Ju805 yrkande
9, 1988/89:Ju808 yrkande 28, 1989/90:Ju502 yrkande 2,

1989/90: JuU22

41

4 Riksdagen 19X919/). 7 sami Nr 22

1989/90:Ju607 yrkande 41, 1989/90:Ju802 yrkande 10 och
1989/90:Ju804 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

11. Krav på villkorligt frigivna (mom. 21)

Britta Bjelle och Lars Sundin (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med "När
det" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:

När det sedan gäller önskemålen i motionerna 1988/89:Ju501 och
Ju804 om skärpta krav på villkorligt frigivna kan utskottet instämma i
tankegången att den villkorligt medgivna friheten bör kunna förverkas
i större utsträckning än vad som är möjligt enligt gällande regler.
Principen bör vara att en villkorligt frigiven som inte följer vad som
åligger honom enligt BrB eller enligt föreskrift eller anvisning som
meddelats med stöd därav skall kunna återintas i anstalt. En grundläggande
regel bör här vara att missbruk av narkotika inte kan accepteras
under prövotiden. Det bör ankomma på regeringen att genast utarbeta
förslag till nya bestämmelser om förverkande av villkorligt medgiven
frihet vid misskötsamhet under prövotiden enligt de riktlinjer som
utskottet nu skisserat. Förslaget bör föreläggas riksdagen utan dröjsmål.
Vad utskottet nu med anledning av motionerna 1988/89:Ju501 och
Ju804 uttalat bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 21 bort ha följande
lydelse:

21. beträffande krav på villkorligi frigivna
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Ju501 yrkande 7
och 1989/90:Ju804 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

12. Platser för eftervård (mom. 22)

Ingbritt Irhammar och Anders Svärd (båda c) anser

dels att del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med "Under
hänvisning" och slutar med "Motionsyrkandet avstyrks" bort ha följande
lydelse:

Utskottet kan återigen konstatera att — i likhet med vad som anförs
i motion Ju607 — antalet tillgängliga vårdplatser för 34 §-placeringar
av intagna med missbruksproblem i familjehem och behandlingshem
för närvarande inte motsvarar behovet även om en viss förbättring
skett under senare tid. Aven enligt utskottets mening är en sådan
placering ett viktigt inslag i rehabiliteringen av dessa intagna, och
utskottet vill understryka betydelsen av att ett tillräckligt antal vårdplatser
för ändamålet finns att tillgå. En särskild fördel med denna
form av verkställighet är att vården efter avtjänat straff kan övergå i
frivillig placering enligt socialtjänstlagen. Detta gör vårdformen särskilt

1989/90:JuU22

42

lämplig för missbrukare som ofta har ett långvarigt behov av vård.
Samtidigt blir det möjligt att på ett varsamt och planerat sätt slussa ut
missbrukaren i samhället.

Arbete pågår med att utöka antalet vårdplatser. Emellertid är bristen
akut och åtgärder bör vidtas omgående för att lösa problemet. Det får
ankomma på regeringen att initiera de aktiva insatser som behövs för
att antalet platser inom missbruksvården skall svara mot de behov som
kriminalvården har i detta hänseende. Vad utskottet nu med anledning
av motion Ju607 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 22 bort ha följande
lydelse:

22. beträffande platser för eftervård
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Ju607 yrkande
38 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

13. Frivårdens situation (mom. 24)

Britta Bjelle (fp), Ingbritt Irhammar (c), Lars Sundin (fp). Anders
Svärd (c) och Kent Lundgren (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med
"Avsikten med" och slutar med "behandlade delar" bort ha följande
lydelse:

Som framförs i motionerna Ju607 och Ju809 leder en väl fungerande
frivård till ett minskat behov av fängelseplatser, och en aktiv

fri vårdsorganisation med goda möjligheter till stöd och hjälpinsatser är
av största vikt för ett framgångsrikt brottsförebyggande arbete. Intresset
för icke frihetsberövande påföljder har också kommit i fokus under
senare tid genom införandet av s.k. kontraktsvård och försöksverksamheten
med samhällstjänst. Som framgår av kriminalvårdsstyrelsens
anslagsframställning har arbetsbelastningen härigenom också ökat väsentligt
inom frivården, och läget har försvårats ytterligare genom att
klienterna generellt uppvisar en fördjupad problematik. Enligt utskottets
uppfattning bör frivården lyftas fram inom kriminalvårdsarbetet,
och nya vägar bör sökas för att göra frivårdspåföljderna effektivare.

Här kan t.ex., som framförs i motion Ju607, samarbetet med olika

folkrörelser utvecklas så att dessa engageras i frivårdsarbetet i större
utsträckning än vad som sker i dag. Aven andra vägar kan prövas och
ett grundläggande krav är att frivården ges tillräckliga resurser så att
frivårdspåföljderna kan användas så långt lagstiftningen gör det möjligt.
Det får ankomma på regeringen att vidta de åtgärder härför som kan
anses erforderliga. Problemen är emellertid akuta och arbetet på att
lösa dessa bör bedrivas med största skyndsamhet. Vad utskottet nu med
anledning av motionerna Ju607 och Ju809 uttalat bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 24 bort ha följande

lydelse:

1989/90:JuU22

43

24. beträffande frivårdens situation
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Ju607 yrkande
42 i denna del och 1989/90:Ju809 yrkande 15 i denna del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

14. Ersättning till övervakare (mom. 26)

Britta Bjelle (fp), Ingbritt Irhammar (c), Lars Sundin (fp), Anders
Svärd (c) och Berith Eriksson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med "Då
frågan" och slutar med "behandlade delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill i likhet med vad som framhålls i motionerna Ju607
och Ju809 understryka att systemet med lekmannaövervakare bör
behållas och helst utvidgas. Reglerna om ersättning till övervakarna
måste därför vara sådana att de främjar en önskvärd rekrytering till
övervakaruppdrag och möjliggör att särskilda insatser sker för klienterna.
Som framgått av utskottets redovisning ovan är frågan om övervakarnas
ekonomiska villkor för närvarande föremål för överväganden
inom regeringskansliet. Emellertid är frågan akut då antalet klienter
inom kriminalvården som har lekmannaövervakare sjunkit kraftigt de
senare åren, från 56 % i januari 1986 till 47 % i mars 1989.
Lekmannaövervakaren utgör ett värdefullt komplement till handläggaren
på skyddskonsulentexpeditionen genom att han kan ingå i klientens
sociala nätverk och på ett smidigt sätt svara för både informell
kontroll och kamratstöd. Genom övervakaren kan klienten fa en
modell för ett anpassat vuxenliv och positiva sociala kontakter. Det är
mot denna bakgrund ytterst angeläget att ersättningen till lekmannaövervakarna
höjs omgående. Det bör ankomma på regeringen att
omedelbart vidta åtgärder härför. Vad utskottet nu med anledning av
motionerna Ju607 och Ju809 uttalat bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 26 bort ha följande
lydelse:

26. beträffande ersättning till övervakare
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Ju607 yrkande
42 i denna del och 1989/90:Ju809 yrkande 15 i denna del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

15. Anslag till frivården (mom. 27)

Under förutsättning av bifall till reservation 14

Ingbritt Irhammar och Anders Svärd (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med "I
motion Ju607" och slutar med "i motionen" bort ha följande lydelse:
Yrkandet om ytterligare medelstilldelning i motion Ju607 har sin
grund i motionärernas krav på högre ersättning till lekmannaövervakarna.
Reglerna härom måste, även enligt utskottets mening, vara såda -

1989/90:JuU22

44

na att de främjar en önskvärd rekrytering till övervakaruppdrag, och
ersättningen bör således, som framhålls i motion Ju607, höjas och
detta bör ske redan under budgetåret 1990/91. Ytterligare 5 milj. kr.
bör därför anslås till frivården.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med
"Regeringens förslag" och slutar med "behandlad del" bort ha följande
lydelse:

I fråga om medelsbehovet anser utskottet som framgått ovan att
anslaget bör ökas med 5 milj. kr. utöver vad regeringen föreslagit.
Utskottet kan däremot inte ställa sig bakom de krav på ökat anslag
som framställs i motion Ju822.

dels att utskottets hemställan under moment 27 bort ha följande
lydelse:

27. beträffande anslag till frivården
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med
bifall till motion 1989/90:Ju607 yrkande 43 samt med avslag på
motion 1989/90:Ju822 yrkandena 2 och 3 till Frivården för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 287 459 000 kr.

16. Anslag till frivården (mom. 27)

Berith Eriksson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med
"Regeringens förslag" och slutar med "av statsmakterna" bort ha
följande lydelse:

Som framförs i motion Ju822 är det angeläget att försöksverksamheten
med samhällstjänst kan genomföras på ett tillfredsställande sätt,
och en förutsättning härför är att tillräckliga medel finns för ändamålet.
Enligt utskottets uppfattning bör ytterligare 2,5 milj. kr. anslås till
frivården inför nästa budgetår. Alternativ till fängelsestraff och en bra
uppföljning efter fängelsestraff bör över huvud taget lyftas fram eftersom
en sådan satsning på sikt kan tänkas leda till dels ett minskat antal
fängelseplatser, dels minskad återfallsbrottslighet genom att meningsfull
behandling kan komma i fråga för fler klienter. Som framförs i
motion Ju822 kan bristen på handläggare inom frivården innebära att
möjligheten att använda kontraktsvård starkt begränsas. Mot bakgrund
av vad utskottet nyss anfört vore detta en olycklig utveckling. Utskottet
kan därför instämma i motionärernas krav på en ytterligare medelstilldelning
till frivården på 50 milj. kr. för utvecklandet av olika
öppna behandlingsformer.

dels att utskottets hemställan under moment 27 bort ha följande
lydelse:

27. beträffande anslag till frivården
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med
bifall till motion 1989/90:Ju822 yrkandena 2 och 3 samt med
avslag på motion 1989/90:Ju607 yrkande 43 till Frivården för
budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 334 959 000 kr.

1989/90: Juli 2 2

45

17. Samhällstjänst i hela landet (mom. 28)

1989/90:JuU22

Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Ingbritt Irhammar (c), Göthe
Knutson (m), Göran Ericsson (m). Lars Sundin (fp) och Anders Svärd
(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med
"Utskottet vidhåller" och slutar med "berörd del" bort ha följande
lydelse:

1 likhet med vad lagrådet uttalade i ovanstående lagstiftningsärende
kan utskottet konstatera att det är en allmän rättsgrundsats att lika
brott skall föranleda lika straff och att vissa personer eller persongrupper
vid rättstillämpningen inte skall gynnas eller missgynnas. Dessa
grundläggande principer om likabehandling inom straffrätten talar
enligt utskottets uppfattning för att möjligheten att under försöksperioden
ådömas skyddstillsyn i förening med samhällstjänst inte bör tillkomma
endast yngre lagöverträdare som döms av vissa tingsrätter.
Försöksverksamheten med samhällstjänst bör därför, som framförs i
motion Ju607, nu utvidgas till att omfatta hela landet. Det tär ankomma
på regeringen att utarbeta lagförslag med denna inriktning och
snarast återkomma till riksdagen härmed. Vad utskottet nu uttalat bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 28 bort ha följande
lydelse:

28. beträffande samhällstjänst i hela landet
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Ju607 yrkande
44 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

18. Arbetsuppgifter vid samhällstjänst (mom. 29)

Ingbritt Irhammar och Anders Svärd (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med
"Utskottet saknar" och slutar med "motion Ju607" bort ha följande
lydelse:

Utskottet kan emellertid nu instämma i uttalandet i motion Ju607
att samhällstjänst, som ett unikt tillfälle, kan komma att utgöra ett led
i anpassningen till det normala arbetslivet. Aven enligt utskottets
uppfattning är det därför angeläget att den dömde upplever de arbetsuppgifter
som kan komma i fråga som meningsfyllda. Här bör sålunda
mera regelbundet prövas även andra vägar än dem som de ideella
organisationerna kan erbjuda, t.ex. i större omfattning också sådana
inom den reguljära arbetsmarknaden. Regeringen bör ta de initiativ
som föranleds av vad utskottet förordar. Vad utskottet nu med anledning
av motion Ju607 uttalat bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 29 bort ha följande

lydelse:

46

29. beträffande arbetsuppgifter vid samhällstjänst

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Ju607 yrkande

44 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

19. Samhällstjänst för ungdomar (mom. 30)

Britta Bjelle (fp), Ingbritt Irhammar (c), Lars Sundin (fp) och Anders
Svärd (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med
"Utskottet vidhåller" och slutar med "och Ju810" bort ha följande
lydelse:

1 likhet med vad som framförs i motionerna Ju607 och Ju810 bör
nu, enligt utskottets uppfattning, möjligheterna att kunna döma till
samhällstjänst vara större när det gäller de yngre lagöverträdarna än
vad som förordades i det nyssnämnda lagstiftningsärendet. Samhällstjänst
bör således kunna användas som ett alternativ till skyddstillsyn,
och i synnerhet när det gäller ungdomar mellan 15 och 17 år bör
samhällstjänst kunna komma i fråga, även om alternativet inte är
fängelse. Som framförs i motionerna är det framför allt i denna
åldersgrupp som behovet av aktivt stöd och social gemenskap är störst
och möjligheterna till återanpassning är som bäst. Det bör ankomma
på regeringen att snarast bereda och för riksdagen framlägga erforderliga
ändringar härför i lagen om försöksverksamhet med samhällstjänst.
Vad utskottet nu med anledning av motionerna Ju607 och Ju810
uttalat bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 30 bort ha följande
lydelse:

30. beträffande samhällstjänst för ungdomar

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Ju607 yrkande
44 i denna del och 1989/90:Ju810 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

20. Kontraktsvård för våldsmän (mom. 31)

Berith Eriksson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med "Vad
utskottet" och slutar med "behandlad del" bort ha följande lydelse:

Som utskottet konstaterade förra året tillämpas kontraktsvård i viss
om än ringa omfattning vid brott av nu aktuellt slag. Denna praxis kan
visserligen sägas stå i överensstämmelse med uttalanden i förarbetena
till lagstiftningen. Utskottet anser emellertid att erfarenheter som redovisats
efter införandet av kontraktsvårdspåföljden tydligt pekar på att
vård just vid sexualbrott och misshandelsbrott som riktat sig mot
kvinnor är en särskilt lämplig reaktion som är ägnad att förebygga
fortsatt brottslighet av samma slag. Mot den bakgrunden anser utskottet
att möjligheten att utdöma kontraktsvård i dessa fall bör utvidgas.
Regeringen bör snarast lägga fram ett förslag härom för riksdagen.

1989/90:JuU22

47

Vad utskottet nu anfört med anledning av motion Ju627 bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 31 bort ha följande
lydelse:

31. beträffande kontraktsvård för våldsmän
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Ju627 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

21. Villkorligt fängelse i stället för villkorlig dom
(mom. 35)

Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Göthe Knutson (m), Göran
Ericsson (m) och Lars Sundin (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med "Vad
utskottet" och slutar med "och Ju804" bort ha följande lydelse:

När nu utskottet har att ta ställning i saken anser emellertid utskottet
att bl.a. utvecklingen av brottsligheten visat att det är nödvändigt att
på ett tydligare sätt markera att en villkorlig dom innebär ett villkorat
straff. En ordning som den nuvarande där den villkorliga domen av
både allmänheten och den dömde ofta uppfattas som ett frikännande
är i längden inte acceptabel. Villkorlig dom bör därför bytas ut mot
dom på villkorligt långelse med innebörden att ett fängelsestraff utdöms
men anstånd med straffverkställigheten medges. Härigenom görs
det klart att fängelsestraffet måste avtjänas vid fortsatt misskötsamhet.

Regeringen bör fa i uppdrag att snarast lägga fram ett förslag med
sådant innehåll för riksdagen. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 35 bort ha följande
lydelse:

35. beträffande villkorligt fängelse i stället för villkorlig dom
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Ju802 yrkande
7 och 1989/90:Ju804 yrkande 10 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

22. Villkorligt fängelse vid kontraktsvård (mom. 36)

Britta Bjelle (fp), Ingbritt Irhammar (c), Lars Sundin (fp) och Anders
Svärd (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med "Inte
heller" och slutar med "Ju804 avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet har i dag uppfattningen att tiden nu är mogen att pröva en
ordning där vissa av fri vårdspåföljderna förenas med ett villkorligt
fängelsestraff; i första hand gäller detta kontraktsvård. Genom en sådan
ordning framförs ett klart och entydigt budskap att den ådömda
påföljden utgör ett förtroende som visas den dömde, och han får en
påtaglig påminnelse härom genom det latenta straffhot som det villkorliga
fängelset innebär. Samtidigt bör just straffhotet kunna utgöra ett
stöd för den dömde när det gäller att genomföra vårdprogrammet.

1989/90: JuU22

48

Sammantaget leder (let anförda utskottet till att förorda en ordning
med villkorligt fängelse vid kontraktsvård. Regeringen bör få i uppdrag
att snarast lägga fram ett sådant förslag för riksdagen. Detta bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 36 bort ha följande
lydelse:

36. beträffande villkorligt fängelse vid kontraktsvård
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Ju607 yrkande
47 och 1989/90:Ju804 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

23. Straffskärpning vid återfall (mom. 37)

Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Ingbritt Irhammar (c), Göthe
Knutson (m), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp) och Anders Svärd
(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med
"Utskottet vidhåller" och slutar med "behandlade delar" bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör utgångspunkten för påföljdsregleringen
vid återfall vara att det skall vara en försvårande omständighet att ha
återfallit i brott. De nuvarande reglerna tillåter, anser utskottet, inte ett
tillräckligt hänsynstagande till återfallet vid straffmätningen.

1 propositionen om straffmätning och påföljdsval uttalade justitieministern
sålunda att bestämmelsen om straffskärpning vid återfall inte är
avsedd att medföra en mer allmän straffskärpning vid återfall utan en
straffskärpning bör endast komma i fråga i sådana fall där återfallssituationen
framstår som särskilt anmärkningsvärd. Förutom återfall i
synnerligen allvarlig brottslighet förklarade justitieministern sig avse
bl.a. upprepad och vanemässig grov tillgreppsbrottslighet. Med allvarlig
brottslighet åsyftas enligt propositionen att straffvärdet för såväl den
gamla som den nya brottsligheten är minst ett års fängelse.

Denna reglering innebär att möjligheterna till straffskärpning är
alltför begränsade. Det är nämligen förhållandevis sällsynt att så långa
fängelsestraff som ett års fängelse döms ut. Utskottet anser att hänsyn
till återfallet skall kunna tas även om straffvärdet för brottsligheten
understiger fängelse i ett år.

Likaså bör det vara möjligt att förverka villkorligt medgiven frihet i
större utsträckning än vad som nu är fallet. Det bör heller inte som nu
vara näst intill uteslutet att skärpa straffet när villkorligt medgiven
frihet förverkas.

Sammanfattningsvis anser utskottet att den nuvarande regleringen
inte möjliggör tillräckligt effektiva reaktioner vid återfall i brott.
Regeringen bör således fa i uppdrag att utarbeta och för riksdagen
framlägga förslag till lagändringar i linje med vad som ovan anförts.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 37 bort ha följande

lydelse:

1989/90:JuU22

49

37. beträffande straffskärpning vid återfall

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Ju802 yrkande
9, 1989/90:Ju804 yrkande 5 och 1989/90:Ju810 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

24. Stramare skyddstillsyn (mom. 38)

Jerry Martinger, Göthe Knutson och Göran Ericsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med "Även
yrkandet" och slutar med "återfallsbrottslighet avstyrks" bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets synsätt bör varje brott i princip leda till en särskild
reaktion. Det bör således inte ifrågakomma att utan vidare låta en
tidigare dom på skyddstillsyn omfatta nya brott som begåtts efter
skyddstillsynsdomen. I stället bör i sådana lägen domen på skyddstillsyn
normalt undanröjas och ett gemensamt fängelsestraff dömas ut.
Regeringen bör lägga fram förslag för riksdagen med den här angivna
inriktningen beträffande påföljdsvalet vid återfall efter dom på skyddstillsyn.

Vad utskottet nu med anledning av motion Ju802 uttalat bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 38 bort ha följande
lydelse:

38. beträffande stramare skyddstillsyn

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Ju802 yrkande 8
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Narkotikahundar på kriminalvårdsanstalt
(mom. 12)

Jerry Martinger, Göthe Knutson och Göran Ericsson (alla m) anför:

Det är ett känt faktum att narkotikahundar är till stor hjälp och nytta
för polis och tull i jakten på narkotika. Detta framhålls i flera
moderata riksdagsmotioner. I motion 1989/90:Ju516 av Hans Nyhage
hemställs om att narkotikahundar i större utsträckning placeras på
kriminalvårdsanstalter. Enligt kriminalvårdsstyrelsens bedömning finns
dock för närvarande inte behov av ytterligare narkotikahundar inom
kriminalvården. I detta läge vill vi prioritera anskaffningen av tio
narkotikahundar till tullen vilket vi framställt krav om i motion
1989/90:Sk616.

1989/90:JuU22

50

2. Information om permissioner m.m. (mom. 15)

1989/90: JuU22

Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Ingbritt Irhammar (c), Göthe
Knutson (m), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp) och Anders Svärd
(c) anför:

Den informationsskyldighet till målsäganden som åvilar kriminalvårdsstyrelsen
när en gärningsman lämnar fängelset borde enligt vår uppfattning
varit lagfäst. Eftersom föreskrifterna härvidlag i kriminalvårdsstyrelsens
allmänna råd varit tillämpliga endast en kort tid anser vi
dock att den nuvarande ordningen kan prövas. En utvärdering av hur
föreskrifterna tillämpas måste dock komma till stånd så snart som
möjligt. I händelse av negativt utfall för målsägandens del avser vi att
återkomma i ärendet.

51

Innehållsförteckning

Verksamhetens mål och inriktning

1973 års kriminalvårdsreform

Motioner

Utskottet

Lokalförsörjningen inom kriminalvården m.m

Regeringsförslag

Motioner

Utskottet

Decentralisering och organisationsförändringar inom

kriminalvården

Regeringsförslag

Motioner

Utskottet

Kriminalvårdsstyrelsen

Regeringsförslag

Utskottet

Kriminalvårdsanstalterna

Regeringsförslag

Motioner

Utskottet

Anslaget

Narkotikafria anstalter m.m

Särbehandling av vissa långtidsdömda

Permissioner m.m

Bevakning i anstalt

Kvinnor på lokalanstalt

Verkställighetsinnehållet m.m

Villkorlig frigivning m.m

Eftervård m.m

Frivården

Regeringsförslag

Motioner

Utskottet

Allmänt

Anslaget

Ersättning till övervakare

Samhällstjänst

Kontraktsvård

Maskin- och verktygsutrustning

Regeringsförslag

Utskottet

Engångsanskaffning av inventarier m.m

Regeringsförslag

Utskottet

Utbildning av personal m.fl
Regeringsförslag ....
Utskottet

Påföljdsfrågor m.m. 1989/90:JuU22

Motioner 26

Utskottet 27

Villkorligt fängelse 27

Straffskärpning vid återfall m.m 28

Vissa häktningsfrågor 29

Hemställan 31

Reservationer 34

Särskilda yttranden 50

53