Justitieutskottets betänkande
1989/90:JuU20

Rattfylleri m.m.

1989/90

JuU20

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet fem motionsyrkanden med
anknytning till trafiknykterhetslagstiftningen. Förslag om bl.a. att den
nedre straffbarhetsgränsen sänks till 0,1 %o, att det lindrigare trafiknykterhetsbrottet
benämns rattonykterhet och att skyddstillsyn i kombination
med behandlingsprogram skall vara normalpåföljd vid rattfylleribrott
avstyrks av utskottet.

Med anledning av ett motionsyrkande om körkortsåterkallelser föreslår
utskottet att riksdagen uttalar sig för att vissa utgångspunkter skall
gälla för den översyn av reglerna om körkortsingripanden som för
närvarande pågår.

Till betänkandet har fogats tre särskilda yttranden.

Motionerna

1989/90:Ju223 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar att straffbarhetsgränsen för rattonykterhet
skall vara 0,1 %o alkohol i blodet.

1989/90:Ju230 av Hugo Andersson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts rörande övervakning och information vid en sänkt
promillegräns.

1989/90:Ju602 av förste vice talman Ingegerd Troedsson (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att begreppet rattonykterhet behålls vid
blodalkoholhalter understigande 1,5 %o,

2. att riksdagen beslutar att körkort inte skall kunna återkallas vid så
låga alkoholhalter att förmågan att föra fordonet på ett betryggande sätt
inte påverkats.

1989/90:Ju608 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag innebärande att skyddstillsyn i kombination
med behandlingsprogram blir huvudregel vid rattfylleribrott.

1

1 Riksdagen 1989/90. 7 sami. Nr 20

Utskottet

1989/90:JuU20

Inledning

Riksdagen behandlade nyligen ett regeringsförslag om ändringar i
trafiknykterhetslagstiftningen samt ett antal motioner med anknytning
till regeringens förslag (prop. 1989/90:2, JuU2, rskr. 106).

I ärendet beslutades bl.a. att trafiknykterhetsbrotten i trafikbrottslagen
och järnvägstrafikjagen skall vara indelade i två grader,
rattfylleri och grovt rattfylleri samt att den nedre straffbarhetsgränsen
skall sänkas från nuvarande 0,5 %o till 0,2 %o alkohol i blodet (med
en motsvarande sänkning för alkoholhalten i utandningsluften). Ändringar
företogs även i körkortslagens regler om återkallelse och varning
i körkortsärenden, och vidare gjordes vissa uttalanden om påföljdsvalet
vid trafiknykterhetsbrott.

De beslutade ändringarna träder i kraft den 1 juli 1990.

Nedre straffbarhetsgränsen vid rattfylleri

I motion Ju223 yrkas att den nedre straffbarhetsgränsen för rattfylleri
skall sänkas till 0,1 %o. Enligt motionärerna bör gränsen vara så låg
som möjligt, eftersom en högre gräns innebär risk för förgiftningssymptom
för känsligare personer och även inbjuder till slarv med
starkare drycker än lättöl.

Som har nämnts ovan beslutade riksdagen nyligen om en sänkning
av den nedre gränsen för det straffbara området vid rattfylleri från

0,5 %o till 0,2 %o. Enligt vad utskottet då anförde (1989/90:JuU2 s.
18 0 skulle en sådan gräns mer tillgodose behovet av att i trafiknykterhetslagstiftningen
beakta den inverkan som även lägre alkoholhalter
kan ha på körförmågan. Utskottet framhöll vidare att en gräns på 0,2
%o ligger så nära noll som för närvarande kan anses vara motiverat
från trafiksäkerhetssynpunkt och att en så låg promillegräns — i
förening med regeln om kliniskt rattfylleri, som kriminaliserar varje
alkoholpåverkan som kan antas innebära en fara för trafiksäkerheten
— innebar att budskapet om att alkohol och trafik inte hör ihop
kommer till klarare uttryck också i lagstiftningen.

Utskottet uttalade att vad som sammanfattningsvis hade varit avgörande
för utskottets inställning var följande.

En utgångspunkt är att alkohol och trafik inte hör ihop. Också
lagstiftningen bör — inom ramen för rättssäkerhetens krav — förmedla
detta pedagogiska budskap.

Aven om det i och för sig finns anledning att sänka den nuvarande
gränsen, så bör detta ske med den återhållsamhet som grundläggande
straffrättsliga principer påbjuder. Strafflagstiftning är i princip ett
medel som skall användas endast mot gärningar som är klart skadliga
eller farliga för enskilda eller för samhället, och för att utvidga det
straffbara området skall det krävas mycket starka skäl. Redan den av
utskottet förordade sänkningen innebär en kraftig utvidgning av det
straffbara området, och en ytterligare utvidgning skulle medföra att det
kriminaliserade området utvidgades i en omfattning som inte är moti -

verad från trafiksäkerhetssynpunkt. En ytterligare utvidgning skulle
också möta kraftiga erinringar med hänsyn till vikten av att rationellt
utnyttja rättsväsendets knappa resurser. I förlängningen ligger här
också en kriminalpolitiskt sett allvarlig fara för upprätthållandet av
den allmänna laglydnaden.

Utskottet vidhåller denna inställning och avstyrker därför bifall till
yrkandet i motionen.

Rattfylleri eller rattonykterhet?

I motion Ju602 yrkas att begreppet rattonykterhet behålls vid blodalkoholhalter
understigande 0,5 %o. Enligt motionärens uppfattning är
det orimligt att använda beteckningen rattfylleri redan vid blodalkoholhalter
som är så låga att någon påverkan på körförmågan inte
föreligger.

Vid behandlingen av det ovan nämnda regeringsförslaget om ändringar
i trafiknykterhetslagstiftningen anslöt sig utskottet
(1989/90:JuU2 s. 22 f) till regeringens förslag att trafiknykterhetsbrotten
borde delas in i två grader. Utskottet ställde sig också bakom de
valda brottsbeteckningarna, rattfylleri och grovt rattfylleri.

I en motion som behandlades i samband med regeringsförslaget hade
förordats att det för överträdelser under 0,5 %o borde finnas en
särskild brottstyp (rattfylleriförseelse eller rattonykterhet) och att påföljden
för sådana överträdelser borde vara endast böter. Utskottet
ansåg (1989/90:JuU2 s. 23) detta inte vara lämpligt och uttalade att
tiden får visa om det finns något behov av en sådan ytterligare
differentiering av trafiknykterhetsbrotten. Detta kunde enligt utskottets
mening lämpligen övervägas i samband med den utvärdering av de nya
reglernas tillämpning som utskottet förordade.

Utskottet har inte nu anledning att ha någon annan uppfattning i
frågan om hur bestämmelserna om trafiknykterhetsbrotten bör vara
utformade än den som har redovisats ovan. Utskottet avstyrker därför
bifall till motionen i den här delen.

Påföljdsvalet vid grovt rattfylleri

I motion Ju608 yrkas att riksdagen hos regeringen skall begära ett
förslag innebärande att skyddstillsyn i kombination med behandlingsprogram
skall vara huvudregel vid valet av påföljd vid rattfylleribrott.

I samband med behandlingen av regeringsförslaget om ändringar i
trafiknykterhetslagstiftningen behandlade utskottet en motion med
samma syfte som den nu aktuella. Utskottet framhöll då (1989/90:JuU2
s. 26) att möjligheterna att vid rattfylleribrott använda icke frihetsberövande
påföljder ökade med regeringens förslag. Vidare erinrade utskottet
om att utskottet vid flera tidigare tillfällen hade uttalat sig för att
man vid sidan om traditionell behandling även borde försöka ta till
vara de positiva effekter som rehabiliteringsprogram kunde ge, och
enligt utskottets mening borde verksamhet av detta slag kunna ges en
väsentligt bredare tillämpning.

1989/90:JuU20

3

De ambitioner som ligger bakom motionsförslaget är enligt utskottets
mening väl värda att ta fasta på, och utskottet vill därför än en
gång framhålla angelägenheten av att vid val av påföljd för rattfylleribrott
möjligheterna att använda olika typer av rehabiliteringsprogram
tas till vara. Det kan också konstateras att sådana påföljdskombinationer
som motionärerna förordar har kommit till ökad användning
redan med nuvarande regler, och förutsättningarna för en fortsatt
utveckling i den riktningen har förbättrats genom de beslutade ändringarna
i trafiknykterhetslagstiftningen; de ger ju över huvud taget
ökade möjligheter att använda icke frihetsberövande påföljder vid
rattfylleribrott, t.ex. skyddstillsyn i förening med rehabiliteringsprogram
eller kontraktsvård.

Med dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall till motionen.

Körkortsingripanden

I motion Ju602 yrkas att riksdagen skall besluta att körkort inte skall
kunna återkallas vid så låga alkoholhalter att förmågan att föra fordonet
på ett betryggande sätt inte har påverkats. I motiveringen ger
motionären uttryck för att de nyligen beslutade ändringarna i
körkortslagen innebär att möjligheterna att återkalla körkort vid lägre
alkoholhalter är för vidsträckta. Motionären framhåller att reglerna
medför att en person som har haft en blodalkoholhalt på 0,5 %o, men
där förmågan att föra fordonet på ett betryggande sätt över huvud taget
inte har ifrågasatts, inte bara skall dömas till böter eller fängelse utan
dessutom — om inte synnerliga skäl föreligger — få sitt körkort
återkallat med de allvarliga sociala konsekvenser som detta kan medföra.

Att inneha körkort är inte en rättighet som tillkommer envar. Av
trafiksäkerhetsskäl är det nödvändigt att en person som inte klarar de
krav som måste ställas på förare av körkortspliktiga fordon inte heller
får inneha körkort. Till dessa krav hör — vid sidan om rent fysiska
och medicinska förutsättningar — att körkortshavaren har kunskap
om och visar respekt för gällande trafikregler. I linje härmed måste det
finnas möjligheter att ingripa mot körkortshavare som visar sig vara
olämpliga att inneha körkort, och sådana möjligheter finns i körkortslagens
bestämmelser om varning och återkallelse. Dessa ingripanden är
inte några egentliga brottspåföljder men de har samma syfte, nämligen
att förmå körkortshavaren att respektera trafikreglerna och därmed
främja trafiksäkerheten.

I samband med att utskottet tog ställning till de nämnda ändringarna
i körkortslagen instämde utskottet till en början (1989/90:JuU2 s. 27) i
justitieministerns uppfattning att det är en naturlig följd av en sänkning
av straffbarhetsgränsen att även brott inom det område som blir
nykriminaliserat skall kunna få konsekvenser i körkortshänseende.
Utskottet framhöll emellertid samtidigt att återkallelse av körkort kan
drabba den enskilde mycket hårt och att detta särskilt gäller yrkeschaufförer
och andra som är starkt beroende av körkort för sin
yrkesverksamhet, men också exempelvis personer som är bosatta i

1989/90: JuU20

4

glesbygd. Det kunde enligt utskottets uppfattning för övrigt sättas i
fråga om en körkortsåterkallelse verkligen behöver vara den regelmässiga
följden av en överträdelse, särskilt om överträdelsen i det enskilda
fallet inte kan sägas ha medfört några konkreta trafikrisker. För
återhållsamhet i detta hänseende talade enligt utskottets mening också
att det rent allmänt finns skäl att vara restriktiv med åtgärder som är
ingripande för den enskilde, om inte starka skäl av annat slag talar för
att åtgärderna är nödvändiga.

Utskottet framhöll vidare att trafiknykterhetsbestämmelserna å andra
sidan är grundläggande för trafiknykterheten och att det för respekten
för dessa regler är viktigt att klart och tydligt markera att överträdelser
inte tolereras. Utskottet ansåg därför att i likhet med vad som gäller i
dag återkallelse borde vara huvudregel vid överträdelser av trafiknykterhetsreglerna
men att det inom det nykriminaliserade området borde
göras möjligt att meddela varning i stället för att återkalla körkortet.
Vid dessa överträdelser borde, i likhet med vad som gäller vid andra
trafiköverträdelser, varning kunna meddelas om detta av särskilda skäl
kan anses vara en tillräcklig åtgärd. Särskilt vid lägre alkoholkoncentrationer
borde enligt utskottets mening varning ofta kunna vara en
tillräcklig åtgärd, förutsatt att föraren inte genom andra överträdelser
av trafikföreskrifter eller på annat sätt har visat en bristande vilja eller
förmåga att rätta sig efter vad som krävs i trafiken. Utskottet framhöll
också att det är av väsentlig betydelse under vilka omständigheter i
övrigt som överträdelsen har skett och med vilket slags fordon.

Behovet av restriktivitet beträffande återkallelse av körkort gjorde
sig enligt utskottets mening naturligtvis än mer gällande inom ramen
för den sänkning av straffbarhetsgränsen som utskottet föreslog, och i
anslutning härtill påpekade utskottet att — om det i ett enskilt fall
bedöms inte vara tillräckligt med en varning — det enligt den aktuella
bestämmelsen i körkortslagen är möjligt att bestämma en så kort
spärrtid som en månad.

Vidare framhöll utskottet betydelsen av att den föreslagna utvidgningen
av det kriminaliserade området vid trafiknykterhetsbrott — och
de konsekvenser i körkortshänseende som denna kan medföra i de
enskilda fallen — blir beaktad i den översyn (av bl.a. reglerna om
återkallelse av körkort) som skall göras av den nyligen tillsatta körkortsutredningen
(dir. 1989:55).

Utskottet kan så till vida ansluta sig till synpunkterna i den nu
aktuella motionen att utskottet än en gång vill framhålla vikten av att
de gjorda förändringarna i lagstiftningen om trafiknykterhetsbrotten
blir beaktade i den pågående översynen av körkortslagens bestämmelser.
Enligt utskottets mening måste en utgångspunkt vid denna översyn
vara den återhållsamhet som enligt det tidigare sagda rent allmänt bör
prägla användningen från samhällets sida av åtgärder som är särskilt
ingripande för den enskilde. Även eljest bör vad utskottet har anfört i
saken vara vägledande i översynsarbetet.

Vad utskottet nu med anledning av motion Ju602 har uttalat bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

1989/90:JuU20

5

Information och övervakning

I motion Ju230 yrkas ett uttalande av riksdagen om att en sänkt
promillegräns måste åtföljas av bättre övervakning och information.

Vid behandlingen av det tidigare berörda regeringsförslaget om
ändringar i trafiknykterhetslagstiftningen framhöll utskottet
(1989/90:JuU2 s. 29) att det var angeläget med information för att
förbättra trafiknykterheten. Utskottet konstaterade att sådan information
förekommer regelbundet och i en inte obetydlig omfattning och
att den allmänna debatt som förslaget hade föranlett utgjorde ett
värdefullt inslag i det fortlöpande informationsarbete som pågår hos
myndigheter och organisationer. Enligt vad utskottet anförde skulle
ytterligare informationsinsatser komma att krävas i samband med att
de nya reglerna träder i kraft, och utskottet förklarade sig utgå från att
sådana insatser skulle fortgå och vid behov intensifieras även utan
något särskilt uttalande från riksdagens sida.

Utskottet är alltjämt av denna uppfattning och finner ytterligare stöd
för den i det förhållandet att trafiksäkerhetsverket för närvarande
förbereder särskilda informationsinsatser inför ikraftträdandet den 1
juli 1990 av de nya trafiknykterhetsreglerna.

Vad gäller det behov av bättre övervakning som påtalas i motionen
vill utskottet framhålla att det självfallet är en uppgift för polisen att
inom ramen för befintliga resurser övervaka efterlevnaden av de nya
reglerna. Med utgångspunkt i de allmänna riktlinjer som statsmakterna
ger får detta arbete ske i enlighet med de fortlöpande överväganden
som polisen gör lokalt och regionalt för att förebygga och bekämpa
brottslighet av olika slag. Det kan här nämnas att civilministern i årets
budgetproposition (prop. 1989/90:100, bil. 15 s. 128) anger hastighetsövervakningen
som ett område som bör ägnas särskild uppmärksamhet
i polisarbetet. En intensifierad övervakning på detta område bör enligt
utskottets uppfattning kunna få positiva effekter även när det gäller
övervakningen av trafikbrottslighet av annat slag, t.ex. trafiknykterhetsöverträdelser.

Utskottet avstyrker med dessa uttalanden bifall till motion Ju230.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande den nedre straffbarhetsgränsen

att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju223 yrkande 2,

2. beträffande brottsbeteckningen för det lindrigare trafiknykterhelsbrottet att

riksdagen avslår motion 1989/90:Ju602 yrkande 1,

3. beträffande påföljdsvalet vid rattfylleribrott
att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju608,

4. beträffande körkortsingripanden

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Ju602 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört,

1989/90:JuU20

6

5. beträffande information och övervakning
att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju230.

Stockholm den 6 mars 1990
På justitieutskottets vägnar

Britta Bjelle

Närvarande: Britta Bjelle (fp), Ulla-Britt Åbark (s), Birthe Sörestedt
(s), Ingbritt Irhammar (c), Bengt-Ola Ryttar (s), Göthe Knutson (m),
Göran Magnusson (s), Eva Johansson (s), Björn Ericson (s), Göran
Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c), Berith Eriksson
(vpk), Kent Lundgren (mp), Sigrid Bolkéus (s), Birgit Henriksson (m)
och Kent Carlsson (s).

Särskilda yttranden

1. Den nedre straffbarhetsgränsen (mom. 1)

Ingbritt Irhammar (c), Anders Svärd (c), Berith Eriksson (vpk) och
Kent Lundgren (mp) anför:

I samband med att utskottet nyligen behandlade ett förslag från regeringen
om en sänkning av promillegränsen reserverade sig företrädarna
för (c), (vpk) och (mp) till förmån för en sänkning av straffbarhetsgränsen
till 0,1 %o. Enligt vad som framhölls i reservationen skulle en
sådan gräns innebära en principiell nollgräns, dvs. att den nedre straffbarhetsgränsen
sattes så nära noll som är möjligt med hänsyn till
rättssäkerheten samt praktiska och medicinska skäl.

Vi är alltjämt av denna uppfattning men med hänsyn till att riksdagen
helt nyligen har tagit ställning till var gränsen bör ligga avstår vi
från att i detta sammanhang framföra något eget yrkande i frågan.

2. Brottsbeteckningen för det lindrigare
trafiknykterhetsbrottet (mom. 2)

Göthe Knutson, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m) anför:

Enligt vår uppfattning finns det anledning att ifrågasätta om beteckningen
rattfylleri verkligen är den mest lämpliga för överträdelser
inom det intervall (0,2—1,5 %o) som fr.o.m. den 1 juli 1990 utgör
rattfylleri. Särskilt vid låga alkoholhalter (0,5 %o och därunder) framstår
beteckningen rattfylleri som mindre träffande.

Med hänsyn till att riksdagen helt nyligen har tagit ställning till
brottsbeteckningarna i trafiknykterhetslagstiftningen och till att riksda -

1989/90:JuU20

7

gen då uttaiat sig till förmån för en utvärdering av den nya lagstiftning- 1989/90:JuU20

ens tillämpning avstår vi emellertid från att i detta sammanhang
framföra något yrkande i frågan.

3. Påföljdsvalet vid rattfylleri (mom. 3)

Göthe Knutson, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m) anför:

I samband med att utskottet senast behandlade frågor om trafiknykterhetsbrotten
tog utskottets företrädare för (m) i en reservation avstånd
från vad utskottets majoritet anförde beträffande påföljdsvalet vid rattfylleribrott.
I reservationen framhölls att straffvärdet för grovt rattfylleri
var så högt att det normalt motiverar fängelse i stället för en icke
frihetsberövande påföljd och att med andra ord utrymmet för andra
påföljder än fängelse var begränsat.

Vi har alltjämt denna uppfattning men med hänsyn till att riksdagen
helt nyligen har uttalat sig i saken avstår vi från att i detta sammanhang
framföra något eget yrkande.

gotab 96182, Stockholm 1990

8