Jordbruksutskottets betänkande
1989/90:JoU9

Bioteknik

1989/90

JoU9

Sammanfattning

I betänkandet behandlas ett tiotal parti- och kommittémotioner om
forskning och tillämpning inom bioteknik/genteknik. Utskottet redovisar
tämligen utförligt sin syn på bioteknikens möjligheter och risker
och på behovet av en ökad samhällskontroll på detta område. Särskilt
framhålls de etiska problem och ekologiska risker som är förenade
med den nya tekniken. Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet sålunda anfört. De motionsyrkanden
som innehåller mer preciserade yrkanden om utredning, lagstiftning
och förbud mot viss genteknisk forskning och tillämpning
m.m. avstyrks av utskottet. Huvudskälet till detta ställningstagande är
att regeringen nyligen beslutat tillsätta en parlamentarisk beredning för
att bereda frågor om användning av genteknik. Även i anslutning till
dessa motioner gör utskottet dock uttalanden angående olika frågor
som bör uppmärksammas i det fortsatta beredningsarbetet.

Till betänkandet fogas 14 reservationer.

Motioner

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1989

1988/89:Jo601 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utredning kring biotekniken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om initiativ för att stimulera debatt och information
om biotekniken,

3. att riksdagen beslutar hos regeringen begära förslag om lagstiftning
kring biotekniken i enlighet med motionen,

4. att riksdagen i avvaktan på en biotekniklag beslutar att hos
regeringen begära förslag om förbud att frisläppa genetiskt modifierade
mikroorganismer i naturen,

1 Riksdagen 1989/90. 16 sami. Nr 9

5. att riksdagen i avvaktan på en biotekniklag beslutar att hos
regeringen begära förslag om förbud mot insprutning av tillväxthormon
i djur,

6. att riksdagen i avvaktan på biotekniklag beslutar att hos regeringen
begära förslag om förbud mot skapandet av "mosaikdjur" och att
gränser anges för transgenetisk överföring,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om internationellt agerande mot biotekniken,

1988/89:Jo610 av Lars Ernestam m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
lagreglering av utplantering/utspridning av genetiskt förändrade organismer.

1988/89:Jo611 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär en tillsättning av en parlamentarisk utredning
om bioteknik i enlighet med motionen.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89:So481.

1988/89:Jo614 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en särskild gentekniklag,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om begränsningar av genteknisk verksamhet,

3. ett moratorium för genteknisk forskning och utveckling.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1990

1989/90:Jo270 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

16. att riksdagen beslutar om förbud mot frisläppande av gentekniskt
förändrade organismer i naturen,

1989/90:Jo607 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om riktlinjer för politiken på bioteknikområdet,

2. att riksdagen för budgetåret 1990/91 till miljövärdering av den
moderna biotekniken till Statens naturvårdsverk anslår 2,5 milj. kr.
utöver vad regeringen föreslagit,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagstiftning rörande
utsläpp av gentekniskt modifierade organismer.

1989/90:Jo616 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bioteknikens risker och möjligheter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bioteknisk inspektion,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om forskningsetiska nämnder,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den offentligt finansierade forskningen vad gäller
biotekniken,

1989/90:JoU9

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en heltäckande
biotekniklag,

6. att riksdagen förbjuder gentekniskt modifierade växter i naturen
enligt vad som sägs i motionen,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag på hur Sverige kan
stärka arbetet på en heltäckande genbank här och i u-länderna,

8. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket får i
uppdrag att inrätta en specialenhet för bioteknik enligt vad som sägs i
motionen,

9. att riksdagen för budgetåret 1990/91 anslår 10 000 000 kr. som ett
specialdestinerat anslag till naturvårdsverket för biotekniskt arbete
enligt vad som sägs i motionen.

1989/90:617 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tillsättande av en parlamentarisk utredning om
bioteknik,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en samlad heltäckande
lagstiftning om bioteknik,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inrättande av en bioteknikinspektion,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om initiativ för att stimulera debatt och information
om biotekniken,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förbud mot användning
av genterapi på djur för livsmedelsproduktion,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler för användande
av genterapi på djur i forskning och för produktion av nödvändiga
läkemedel, i enlighet med motionen,

7. att riksdagen hos regeringen begär förbud mot skapande av
mosaikdjur,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förbud mot frisläppande
av gentekniskt förändrade organismer i naturen.

1989/90:Jo622 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en parlamentarisk
utredning som får i uppgift att utforma en gentekniklag,

2. att riksdagen, i det fall att tidigare framställda krav om moratorium
för genteknisk forskning och utveckling avslås, ger regeringen till
känna att hybrid-DNA-delegationen skall ges befogenhet att förbjuda
utplantering av gentekniskt förändrade organismer m.m. i enlighet
med vad som anges i motionen,

3. att riksdagen förbjuder genteknisk manipulation med patogent
material,

4. att riksdagen förbjuder spridning av gentekniskt förändrade organismer
i naturmiljön.

1989/90:JoU9

1989/90:Jo883 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om miljökonsekvensanalyser inom genteknikområdet
m.m.,

Motivering

I motion 1988/89:Jo601 av Olof Johansson m.fl. (c) redovisas utförligt
hur biotekniken tillämpas inom bl.a. områdena sjukvård, jordbruk,
djurhållning, skogsbruk, industri och miljövård. Bioteknikens risker
diskuteras ingående med hänsyn till de etiska problem och miljöproblem
som tekniken aktualiserar. Under rubriken Lagstiftning och
kontroll beskrivs rättsläget i Sverige och internationellt när det gäller
lagstiftning och annan kontroll över bioteknisk tillämpning på olika
områden.

Motionen utmynnar i en diskussion om hur samhället i tid skall
kunna leda utvecklingen i önskad riktning. Forskning och praktiska
tillämpningar måste av samhället ges etiska, sociala och miljömässiga
ramar. Det behövs en samlad strategi som tar vara på bioteknikens
möjligheter men samtidigt anger gränserna. Kunskapsuppbyggnaden är
viktig. Samhället måste ge starkt stöd till den kunskapsuppbyggande
forskningen och till sådan utvecklingsverksamhet som syftar till att
utnyttja biotekniken för att lösa miljöproblem och behandla sjukdomar.
En utredning om biotekniken måste snarast tillsättas (yrkande 1).

En bred debatt och informationsspridning om bioteknikens roll i
samhället måste initieras (yrkande 2).

I dag finns endast fragment till lagstiftning på bioteknikområdet. Det
är hög tid att en heltäckande lagstiftning utarbetas som anger de etiska,
miljömässiga och sociala ramarna. Lagen bör också ange gränserna för
tillåten transgenetisk överföring (yrkande 3).

1 avvaktan på en sådan lag bör riksdagen nu begära förslag om
förbud mot frisläppande av genetiskt modifierade mikroorganismer i
naturen, tillämpad insprutning av tillväxthormon i djur, skapande av
mosaikdjur och tillämpad embryoöverföring av klonat material (yrkandena
4—6).

Sverige måste aktivt verka för att fa till stånd ett internationellt
regelverk kring forskning och användning av bioteknik. Det bör ske
inom FN-systemets ram och genom dess fackorgan (yrkande 7).

I den år 1990 väckta motionen Jo617 upprepar centerpartiet kraven
på en parlamentarisk utredning och en samlad, heltäckande lagstiftning
om bioteknik. Vidare framförs ånyo krav på initiativ för att
stimulera debatt och information om biotekniken, på förbud mot
mosaikdjur och mot frisläppande av gentekniskt förändrade mikroorganismer
i naturen. Enligt motionen bör en kompetent myndighetsorganisation
byggas upp för att följa och kontrollera utvecklingen på
bioteknikområdet. I ett avsnitt med rubriken Respekt för djuren anför
centerpartiet bl.a. att man inte kan acceptera åtgärder som leder till
permanenta sjukdomstillstånd hos djuren för att höja produktionen.
Insprutning av tillväxthormon hos mjölkkor är exempel på sådana

1989/90: Jo U 9

åtgärder. Skapande av transgena djur för livsmedelsproduktion bör
enligt motionen förbjudas. I forskningssammanhang och för produktion
av nödvändiga läkemedel kan däremot förfarandet tillåtas. Det
krävs dock bestämda regler för detta.

Även i folkpartiets partimotion 1988/89:So481 — som innehåller motiveringen
till motion J06II — diskuteras ingående bioteknikens användningsområden
samt därmed förenade etiska problem och risker.
Folkpartiets utgångspunkt är att området är nationellt rättsligt oreglerat
i väsentliga delar. Det finns t.ex. behov av en lagstiftning för
utplantering/spridning av gentekniskt förändrade organismer. Vidare
saknas effektiv insyn i och kontroll över utvecklingen. Dessutom pågår
ett omfattande internationellt regleringsarbete där Sverige deltar utan
att som grund ha en parlamentariskt grundad nationell policy. Mot
denna grund yrkas att en parlamentarisk utredning omedelbart tillsätts
med uppgift att precisera etiska och moraliska aspekter på biotekniken,
att lägga fram en genomarbetad ståndpunkt för hela bioteknikområdet,
att föreslå en lagstiftning och annan samhällskontroll över den
biotekniska utvecklingen, att lämna förslag till privaträttsligt skydd
samt att beakta behovet av internationell harmonisering av bioteknikreglering.

I motion 1988/89:Jo610 av Lars Ernestam m.fl. (fp) yrkas — med i
huvudsak samma motivering som i J06II — en lagreglering av utplantering/utspridning
av genetiskt förändrade organismer.

I folkpartiets partimotion Jo607 diskuteras utförligt de etiska problemen
och ekologiska riskerna som är förknippade med biotekniken.
Partiet anser att vi inte skall frånhända oss den nytta vi alla kan få av
bioteknikens tillämpningar: mediciner till sjuka, bättre hälsovård,
skonsamma industriprocesser och nya grödor för att mätta hungrande.
I motionen preciseras vissa riktlinjer för politiken på bioteknikområdet:
Utvecklingen skall styras av principen om människovärdets
okränkbarhet och rätten till personlig integritet. Vi måste ta ansvar för
att utvecklingen kommer alla jordens länder till del, förhindra miljöfarlig
användning av bioteknik och motverka monopoliseringssträvanden
i industrin. Olika myndigheters ansvar och åligganden måste
preciseras. Delegationen för hybrid-DNA-frågor måste förstärkas. Naturvårdsverket
bör tilldelas medel för miljövärdering av bioteknik. En
lagstiftning måste utformas för att reglera utsläpp av gentekniskt modifierade
organismer.

Aven i vpk:s partimotion J06I6 redovisas synpunkter på bioteknikens
risker och möjligheter. Det framhålls att dessa risker och möjligheter
bör bli föremål för en omfattande diskussion i samhället och att
kunskaperna i ämnet måste bli allmän egendom. En bioteknikinspektion
bör inrättas, kompletterad med forskningsetiska nämnder där
forskare, industri och andra partsintressen samt politiskt förtroendevalda
finns representerade. Den offentligt finansierade forskningen måste
öka för att motverka näringslivets dominerande roll. Forskningen skall
sträva efter resultat som är till nytta även för u-länderna. En heltäck -

1989/90: Jo U9

ande biotekniklag är mer nödvändig än någonsin. I avbidan på denna
bör ett antal övergångsåtgärder vidtas, såsom 1. förbud mot utsläpp av
gentekniskt modifierade växter i naturen, 2. arbete på en heltäckande
genbank för att motverka en utarmning av det genetiska materialet,
där Sverige deltar i förstärkningen av tredje världens genbanker, 3.
patent på levande materia förbjudas (denna del av motionen behandlas
i lagutskottet) och 4. förstärkning av naturvårdsverket med en speciell
enhet för bioteknik. För detta ändamål föreslås ett anslag om 10 milj.
kr.

I motion Jo270 (vpk) yrkande 16 yrkas förbud mot frisläppande av
gentekniskt modifierade mikroorganismer i naturen.

Miljöpartiet de gröna kräver i sin motion 1988/89:Jo614 om gentekniken
att en särskild gentekniklag utarbetas (yrkande 1). Denna lagstiftning
skall dra upp nödvändiga gränser för såväl forskning och
utveckling som tillverkning och användning av de produkter som kan
tas fram med genteknik. Med genteknik avses härvid metoder där
fragment av en individs gener överförs från en cell till en annan så att
dessa gener kommer att ingå i mottagarcellens genom. Traditionell
växt- och djurförädling berörs således inte av den föreslagna lagen.
Aven i miljöpartiets motion redovisas tänkbara risker och oönskade
resultat och effekter av den moderna gentekniken. Det är enligt
motionärerna angeläget att vi skaffar oss bättre kunskaper kring dessa
frågor och utvecklar sociala och etiska normer med vilka den nya
tekniken kan hanteras på ett bra och klokt sätt. Tydliga och bestämda
gränser måste sättas upp för vad som kan accepteras. Förbud bör gälla
för bl.a. genteknisk manipulation av könsceller, genmanipulation på
människor, genmanipulation med patogent genmaterial och spridning
av genmanipulerade organismer i naturmiljön (yrkande 2). Gentekniska
hybrider av människor eller delar av människor får under inga
omständigheter tillverkas. Patent på organismer, oavsett om de är
resultat av genteknisk manipulation eller ej, får ej komma i fråga. Liv
får inte betraktas som mänskliga uppfinningar eller smarta maskiner.

I motionen framhålls även bioteknikens och genteknikens möjligheter.
Motionärerna anser det vara av största vikt att stimulera forskning
och utveckling på området med "grön" inriktning, dvs. med inriktning
mot ökad energieffektivitet, minskad sårbarhet, ökad lokal kontrollerbarhet
och ökad miljövänlighet.

Enligt yrkande 3 i motionen bör ett moratorium införas för den
gentekniska forskningen och utvecklingen vad gäller eukaryota organismer
(celler från växter, djur, människor och svampar). Under
moratoriet bör vi kunna utveckla de nödvändiga sociala och etiska
normer som krävs för att kunna hantera utvecklingen på ett sunt och
konstruktivt sätt. Från moratoriet bör undantas prokaryota organismer,
dvs. bakterier och blågröna alger, vilka kännetecknas av att de
saknar cellkärna. Motionärerna bedömer att ett moratorium i enlighet
med yrkande 3 inte behöver få några särskilda negativa effekter.

Miljöpartiet kompletterar sina synpunkter i motion Jo622 från
innevarande år och föreslår att en parlamentarisk kommitté tillsätts
med representanter för samtliga riksdagspartier och med uppgift att

1989/90:JoU9

utforma en gentekniklagstiftning. Om det av miljöpartiet tidigare framförda
yrkandet om moratorium avslås yrkas i andra hand att hybridDNA-delegationen
får befogenhet att stoppa genteknisk verksamhet
som bedöms riskabel. Särskilt framhålls att delegationen bör få rätt att
stoppa utplantering av gentekniskt modifierade organismer i naturen.
Förbud mot genteknisk manipulation med patogent material och mot
spridning av gentekniskt förändrade organismer i naturmiljön bör
införas.

I motion Jo883 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) framhålls behovet
av miljökonsekvensanalyser inom genteknikområdet.

Utskottet

Remissyttranden, utfrågning

Utskottet har inhämtat yttranden över de under år 1989 väckta motionerna
från lantbruksstyrelsen, statens naturvårdsverk, universitets- och
högskoleämbetet, Sveriges lantbruksuniversitet, medicinska forskningsrådet,
naturvetenskapliga forskningsrådet, skogs- och jordbrukets forskningsråd,
styrelsen för teknisk utveckling, delegationen för hybridDNA-frågor,
Ingenjörsvetenskapsakademien, Lantbrukarnas riksförbund
och Svenska naturskyddsföreningen. Universitets- och högskoleämbetet
har i sin tur inhämtat yttranden från samtliga universitet
och högskolor och från Karolinska institutet. Remissyttrandena fogas
till detta betänkande som bilaga.

Utskottet har vidare anordnat en utfrågning den 18 januari 1990
med representanter för dels samtliga remissorgan, dels centrala försöksdjursnämnden,
institutet för framtidsstudier, Svensk förening för
medicinsk utvecklingsbiologi, Industrins kommitté för bioteknik och
Hilleshög AB.

Avgränsning av ämnet

I detta betänkande behandlas i första hand frågor om bioteknikens och
genteknikens tillämpning på djur, växter och mikroorganismer. De
delar av motionerna som berör genteknikens användning på människan
samt patentfrågor och försäkringsskydd faller utanför jordbruksutskottets
beredningsområde. Frågor om patent, försäkring och skadeståndsansvar
behandlas av lagutskottet. Användningen av genteknik på
människa tillhör socialutskottets ansvarsområde.

Några grundläggande begrepp

Alla organismer är uppbyggda av celler. Organismvärlden indelas i två
huvudgrupper, prokaryota resp. eukaryota organismer, beroende på
avsaknad eller förekomst av cellkärna. Den prokaryota gruppen, som
saknar cellkärna, innefattar bakterierna. Arvsmassan finns hos dessa
samlad i en enda kromosom, som ligger fritt exponerad i cellens

1989/90:JoU9

cytoplasma. Hos den eukaryota gruppen, som innefattar djur, växter,
alger och svampar, är cellernas kromosomer avgränsade från cellens
cytoplasma innanför ett membran i en struktur som kallas cellkärna.

Bakterierna är till större delen encelliga organismer, dvs. organismen
består av en enda cell även om de enskilda cellerna ibland kan
växa i förband eller aggregat. Majoriteten av eukaryota organismer är
flercelliga. Dock Finns även bland eukaryota organismer encelliga
former som vissa alger, svampar i form av jäst och vissa djur som
amöbor, flagellater och spordjur (encelliga djur = protozoer).

Beskrivningen av eller "ritningen" för en viss organism både vad
beträffar struktur och funktion finns lagrad i generna. Generna, som
består av DNA (deoxyribonukleinsyra), är delar i de större enheter
som kallas kromosomer. I generna finns informationen lagrad i en
kodad sekvens av de fyra kvävebaserna A (adenin), T (thymin), G
(guanin) och C (cytosin). Dessa kan läsas och översättas till en sekvens
av aminosyror, det vi kallar ett äggviteämne. Med hjälp av gentekniken
(se närmare nedan) kan man föra över arvsanlag (gener) från en
organism och foga ihop dem med generna i en kromosom i en annan
organism. Detta kan utnyttjas i många sammanhang både i forskning
och praktisk tillämpning.

Bioteknik är — som många remissinstanser påpekat — ett begrepp
som är svårt att avgränsa och definiera och som omfattar ett mycket
stort antal ämnes- och metodområden inom bl.a. jordbruk, skogsbruk,
akvakultur och livsmedelsframställning. Framställningen av vin, öl och
ost brukar nämnas som exempel på gammal och traditionell bioteknik.
Framställning av antibiotika genom odling av svamp eller bakterier är
ett annat exempel. I många sammanhang kan det vara ändamålsenligt
att anlägga den definition av begreppet som rekommenderats av European
Federation for Biotechnology: biotekniken är en syntes av biokemi,
mikrobiologi och processteknologi i syfte att tekniskt utnyttja
egenskaper hos mikroorganismer, cell- och vävnadskulturer eller cellbeståndsdelar.

Genteknik är ett metodområde inom biotekniken. Eftersom hybridDNA-tekniken
är en viktig del av gentekniken har termen hybridDNA-teknik
något oegentligt kommit att användas som en synonym
till genteknik över huvud taget. Det är också vanligt att ordet genteknik
felaktigt används som synonym till det mycket vidare begreppet
bioteknik.

I hybrid-DNA-tekniken överförs viss genetisk information från en
cell till en annan cell, vars DNA saknar denna information. DNA
isoleras från en givarorganism eller framställs på konstgjord väg. DNAsegmentet
sammanfogas i provrör med ett plasmid- eller virus-DNA
(bärar- eller vektor-DNA). Den sammanfogade produkten är en hybrid-DNA-molekyl.
Sådana molekyler förs in i den cell som valts som
mottagarcell (värd). När mottagarcellen delar sig replikeras även tillfört
hybrid-DNA i samband med delningen. En grupp identiska celler
som på detta sätt uppkommer genom delning av en och samma
ursprungscell kallas en klon. Under rätt valda betingelser kan man fa

1989/90: Jo U9

den främmande genen i hybrid-DNA-molekylen att fungera i t.ex. en
bakteriecell så att bakterien producerar den produkt som den "transplanterade"
genen ger cellen information för att tillverka. En bakteriecell
kan t. ex. fas att tillverka mänskligt insulin. Tekniken ger alltså
möjlighet att överföra gener från en organism till en annan och
härigenom komma förbi naturliga artbarriärer vad gäller överföring
och uttryck av genetisk information.

Det är inte bara bakterier och andra mikroorganismer som kan
odlas som cellkulturer. Aven celler från växter, djur och människa
kan i dag odlas på analogt sätt i suspensionskulturer. Bärar-DNA
(vektorer) finns likaså utvecklade inte bara för mikroorganismer utan
även för växt- och djurceller. Det visar sig nu också att bakterier och
andra mikroorganismer inte alltid är de bästa systemen för produktion
av substanser normalt tillverkade i djur och människor, utan kloning
och produktion i djur- eller humana cellsystem är i vissa fell bättre
alternativ.

Ett annat syfte med att använda hybrid-DNA-teknik kan vara att
massframställa gener i identiska kopior (molekylär kloning) för att
användas för bestämning av nukleotidsekvens (dvs. ordningsföljden av
kvävebaserna A, T, G och C). Det kan gälla att specifikt förändra
reglerfunktioner som leder till ökad produktion eller att göra förändringar
inom en gen som leder till en förändrad och bättre genprodukt.

Inom den växtmolekylära genetiken drar man nytta av den genetiska
variation som uppträder i plantor som regenereras från enskilda celler
i en växtcellskultur. Denna variation (somaklonal variation) kan vara
en naturlig egenskap hos växtmaterialet i fråga, men mera vanligt är
att den induceras under de konstlade betingelser som startandet av en
växtcellskultur innebär. De genetiska förändringar som kan inträffa
inkluderar förändringar i nukleotidsekvens inom gener, förändringar i
kromosomstruktur och kromosomtal.

Olika arter är normalt sexuellt inkompatibla, dvs. det finns biologiska
barriärer som förhindrar korsning över artgränserna. Sådana barriärer
kan man nu hos växter komma förbi genom att framställa protoplaster
(celler från vilka cellväggen avlägsnats genom enzymbehandling).
Protoplasterna kan sedan med konstlade medel fas att fusera,
varvid först bildas celler som innehåller kärnor och cytoplasma från de
båda arterna. Om cellkärnorna sedan fuserar uppkommer ånyo en
enkärnig cell i vilken kärnan innehåller kromosomer från de båda
ursprungliga cellkärnorna. Slutresultatet av en protoplastfusion av
nämnda slag blir som regel ett stort antal olika varianter i den
regenererade populationen av intakta växtceller från vilka sedan hela
plantor kan regenereras och studeras.

Växtcellen har en egenskap som möjliggör manipulerande av det
slag som ovan beskrivits, nämligen att den är totipotent. Totipotens
innebär att man från en enda somatisk växtcell efter tillsats av lämplig
kombination av växthormoner får utveckling av en hel planta. Med
djurceller kan man i stort sett göra samma manipulationer som ovan
beskrivits för växtceller, men eftersom den enskilda djurcellen inte kan

1989/90:JoU9

differentieras vidare stannar allt manipulerande vid erhållande av
cellkulturer innehållande olika cellhybrider. Ur dessa cellhybrider kan
ingen levande varelse utvecklas.

Andra exempel på metoder där man arbetar på cellstadium eller
tidigt embryonalt stadium är in vitro-befruktning och embryoöverföring
hos djur. Mikromanipuleringsteknik tillåter produktion av identiska
djur genom separation av tidiga celler (blastomerer) i ett embryos
utveckling, och genom delning av något äldre embryon kan identiska
tvillingar produceras. Genom separering och blandning av celler från
mycket tidigt embryonalt stadium har man erhållit s.k. mosaikdjur.

Begreppet kloning har nämnts ovan. Med begreppet kloning avses
annars framställning på asexuell väg av genetiskt identiska kopior av
en individ. Sticklingsförökning av växter är exempel på traditionell
kloningsteknik. Vissa lägre djur kan också kloningsförökas.

Genteknikens tillämpning på djur

Huvudområden för genteknikens tillämpning på djur är framställning
av vacciner, sjukdomsdiagnostik och husdjursförädling. Vid vaccinframställning
går metoden bl.a. ut på att hitta och bestämma den
socker- eller proteinstruktur (antigen) på smittämnets yta (virus, bakterie)
som framkallar bildningen av antikroppar hos det smittade djuret.
Vid diagnostik av virus, bakterier och andra smittämnen kan kortare
eller längre bitar av DNA, som är unika för smittämnet i fråga, väljas
ut för användning som genprober (sonder). Positiv svarssignal innebär
att det i provets DNA finns sekvenser av nukleotider som är homologa
med sekvenser i probe-DNA. Diagnostik av smittämnen kan också
baseras på användning av monoklonala antikroppar (immunteknik)
vars framställning är ett annat exempel på en biotekniskt framställd
produkt.

Enligt lantbruksstyrelsens yttrande förekommer på djurområdet bl.a.
embryoöverföring, dvs. överföring av befruktade ägg från ett hondjur
(donator) till ett eller flera andra hondjur (mottagardjur). Denna
teknik används i begränsad omfattning inom nötkreatursaveln. Verksamheten
kan i sig själv inte betecknas som genteknik eftersom ingen
ändring sker av arvsmassan. Embryoöverföring är dock en av förutsättningarna
för utvecklingen av genteknik. Verksamheten tillståndsprövas
enligt lagen (1985:342) om kontroll av husdjur. Enligt lantbruksstyrelsens
föreskrifter får endast s.k. oblodig metod användas. Gällande
lagstiftning och kontrollmöjligheter i övrigt redovisas närmare i ett
följande avsnitt.

Kloning eller delning av embryon förekommer inte i praktisk
verksamhet i Sverige. Ej heller delning av embryon betraktas som
genteknik eftersom arvsmassan inte förändras.

Vid befruktning in vitro (provrörsbefruktning) används äggstockar
från slaktade djur. Metoden används för närvarande inte i Sverige.

Tillförsel av hormoner är i sig inte genteknik, men hormoner kan
framställas med utnyttjande av genteknik på mikroorganismer. Det
som främst diskuteras är tillväxthormoner. Tillförsel av hormoner

1989/90:JoU9

regleras genom djurskyddslagen (1988:534) och lantbruksstyrelsens
föreskrifter. Enligt styrelsens bedömning finns för närvarande inga
krav eller intresse från jordbrukets sida att fa utnyttja tillväxthormoner
i produktionen.

Under rubriken Genteknik anges i lantbruksstyrelsens yttrande i
sammanlagt åtta punkter vilka former av genteknik som diskuteras
inom husdjursområdet. Dessa är i korthet följande:

1. Produktionshöjande effekter. Gener för produktion av tillväxthormoner
kan tillföras djuret.

2. Förändring av produktsammansättning. Gener kan bytas så att t.ex.
mjölkens sammansättning förändras.

3. Transgena djur. Gener från andra arter kan överföras till djur som
därigenom förmås att producera ämnen som är värdefulla inom humanmedicinen,
såsom t.ex. blodfaktorer eller proteiner.

4. Sjukdomsresistens. Gensammansättningen ändras så att djurens motståndskraft
mot sjukdomar ökar.

5. Gener som medför missbildningar kan tas bort i spermier eller
äggceller före befruktning.

6. Idisslarnas mikroorganismer kan förändras genom genteknik för att
öka effektiviteten i näringsupptagandet.

7. Användning av genteknik inom veterinärmedicinen vid diagnostisering
av smittämnen och för framställning av vaccin.

8. Mosaikdjur. Korsning mellan olika arter av djur; bedöms ej få
någon praktisk betydelse.

Ingen av de ovan nämnda formerna av genteknik utnyttjas i dag i det
praktiska jordbruket. Däremot sker viss forskning på området.

Genteknikens tillämpning på växter

Odling av kulturväxter och urval av de för odlingen mest anpassade
arterna har ägt rum i årtusenden. Redan i de tidiga egyptiska kulturerna
kunde man korsa olika växter och driva ett urval som påskyndade
kulturväxternas utveckling. Under 1800-talet växte den moderna växtförädlingen
fram, baserad på korsning och omkombination av gener
och urval av de bästa kombinanterna. På senare tid har, som ovan
nämnts, inom forskningen gjorts betydande framsteg i fråga om utveckling
av effektiva metoder för att förändra de odlade växternas
egenskaper i önskad riktning. Gentekniken innebär ett stort steg i
denna riktning. Den moderna gentekniken gör det möjligt att hämta
gener utanför en viss art och använda dem i förädlingsarbetet. Korsningsbarriärer
mellan arter är inte längre något hinder. Ytterligare en
teknik ger liknande möjligheter. Det är den moderna cellodlingstekniken
med vars hjälp man kan förena eller sammansmälta växtceller av
samma eller olika arter. Enligt lantbruksstyrelsens bedömning torde
dock gentekniken inte under överskådlig tid ersätta den traditionella
förädlingstekniken, utan den får snarare ses som ett komplement till

1989/90:JoU9

denna. Nya sorter och varieteter kommer alltid oavsett hur de tagits
fram att behöva testas i befintliga korsnings- och växtodlingsprogram
innan de släpps ut på den öppna marknaden.

Den nya tekniken anses ge betydande möjligheter att lösa angelägna
problem, t.ex. i fråga om bättre resistens mot skadegörare i odlade
grödor. Bland de negativa effekterna nämns ofta risken för utarmning
av den genetiska variationen, olika icke önskvärda miljöeffekter samt
möjligheten att tekniken skulle leda till ett ökat beroende av kemiska
bekämpningsmedel.

Genom en år 1989 beslutad ändring i växtskyddslagen (1972:318) är
det fr.o.m. den 1 juli 1989 möjligt att meddela föreskrifter om förbud
eller villkor för användning av genteknik m.m. inom växtodlingsområdet
(se närmare härom nedan).

Bioteknikens/genteknikens användning på
mikroorganismer

Enligt gen-etikkommitténs betänkande SOU 1984:88 används genteknik
på mikroorganismer för forskning inom medicin och veterinärmedicin
ävensom vid tillverkning inom läkemedelsindustrin. Härvid utnyttjas
transformerade organismer (bakterier och jästsvampar) inom
kemisk industri, livsmedelsindustri, gruv- och mineralindustri, energiområdet,
miljöområdet och vissa andra områden.

Inom kemisk industri antas gentekniken fa stor betydelse t.ex. när
det gäller att använda förnybar biomassa i stället för petroleumprodukter
som råvarubas i kemisk industri.

Av särskilt intresse för livsmedelsindustrin är de mikroorganismer
och enzymer som medverkar i sådana processer som t.ex. bakning,
framställning av öl och vin samt olika förädlade mjölkprodukter.

Inom gruv- och mineralindustri har diskuterats att utnyttja naturligt
förekommande bakterier som har förmåga att utlaka metaller från
kemiska föreningar eller mineral. Det anses även möjligt att gentekniskt
framställa bakteriestammar som kan anrika metaller ur havsvatten.

Genteknikens betydelse på energiområdet ligger främst i att förnybara
rersurser, som biomassa, kan utnyttjas på ett ekonomiskt sätt och att
energibesparingar kan göras i processer som används vid omvandlingen
av dessa resurser.

På miljöområdet anser man att möjligheter finns att med genteknik
förändra mikroorganismer så att de kan bidra till att oskadliggöra icke
önskade avfallsprodukter i miljön. Ett område där forsknings- och
utvecklingsarbete pågår är nedbrytning av oljeutsläpp i vatten och på
land samt avsvavling av olja i raffinaderier. I naturvårdsverkets yttrande
framhålls bl.a. ett område av särskild betydelse för verket, miljövårdsbioteknologi.
Denna teknologi har lång tradition inom miljövården.
bl.a. inom avfallshantering och avloppsvattenrening.

Gentekniskt modifierade organismer kan användas i växtodlingen
för olika ändamål. Som exempel har nämnts s.k. antifrostbakterier
som kan användas för att skydda frostkänsliga grödor och framtagande

1989/90: JoU9

av effektivare symbiotiska kvävefixerande bakterier. Mera avlägsen och
osäker torde möjligheten vara att göra andra grödor än ärtväxter
kvävefixerande.

De potentiella ekologiska riskerna i samband med planerad spridning
av gentekniskt modifierade organismer är internationellt föremål
för en omfattande debatt. Naturvårdsverket har initierat ökad forskning
om ekologisk riskvärdering av genteknik. Under hösten 1989 har
framlagts ett förslag till samlat flerårigt forskningsprogram angående
ekologiska risker med spridning av transgena organismer.

Gällande lagstiftning och kontrollmöjligheter i övrigt

Flera olika lagar innehåller bestämmelser som gör det möjligt att i viss
utsträckning kontrollera genteknisk tillämpning och därmed jämförbara
metoder.

Grundläggande bestämmelser om djurens vård och behandling finns
i djurskyddslagen (1988:534). De innebär bl.a. att djur som föds upp
eller hålls för produktion av livsmedel, ull, skinn eller pälsar skall
hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det
främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Vidare
finns ett principiellt förbud mot operativa ingrepp på djur i annat fall
än då det är veterinärmedicinskt befogat. Särskilda bestämmelser gäller
för kontroll och etisk prövning av användningen av djur för vetenskapligt
ändamål m.m. Av särskilt intresse är 12 §, som bemyndigar
regeringen eller lantbruksstyrelsen att meddela föreskrifter om förbud
eller villkor för 1. användning av genteknik på djur, 2. tillförsel av
hormoner eller andra ämnen till djur för att påverka djurets egenskaper
i annat syfte än att förebygga, påvisa, lindra eller bota sjukdom
eller sjukdomssymtom samt 3. avel med sådan inriktning som kan
medföra lidande för djuren eller påverka djurets naturliga beteende.

Tillförsel av hormoner regleras även i lagen (1985:295) om foder.
Enligt 4 § får antibiotika eller andra kemoterapeutiska medel tillsättas
foder endast för att förebygga, lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymtom.

Lantbruksstyrelsen har i föreskrifter (LSFS 1988:40) tillåtit att hormoner
får tillföras djur i syfte att förhindra befruktning, framkalla
abort, stimulera ägglossning, verka sammandragande på livmoder eller
synkronisera brunst.

Lantbruksstyrelsen har för närvarande inget bemyndigande att pröva
om t.ex. gentekniskt förändrade djur får användas inom animalieproduktionen.
I skrivelse till regeringen den 18 september 1989 har
styrelsen föreslagit att djurskyddsförordningen kompletteras i angivna
hänseende.

Tillstånd till embryoöverföring i fältverksamhet prövas med stöd av
lagen (1985:342) om kontroll av husdjur. Tillstånd ges endast till s.k.
oblodig metod. Enligt lantbruksstyrelsen har tillstånd till embryoöverföring
lämnats till två seminföreningar samt till Svensk husdjursskötsel
och en enskild lantbrukare.

1989/90:JoU9

Vid den etiska prövningen av djurförsök bedöms i första hand
djurets behandling och försökets betydelse. Vid genteknisk forskning
på djur prövas inte huruvida resultatet ger produkter eller livsmedel
som är etiskt försvarbara.

På växtområdet finns sedan den 1 juli 1989 en bestämmelse i växtskyddslagen
(1972:318) som ger regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer möjlighet att meddela föreskrifter om förbud eller
villkor för användning av 1. genteknik på växter, 2. gentekniskt
modifierade växter samt 3. gentekniskt modifierade organismer vid
växtodling. Motiven för denna lagändring redovisas i proposition
1988/89:140 s. 41-44.

Med stöd av detta bemyndigande har regeringen den 15 februari
1990 beslutat införa krav på tillstånd för att odla gentekniskt förändrade
växter. Tillståndet skall ges av lantbruksstyrelsen i samråd med
delegationen för hybrid-DNA-frågor och statens naturvårdsverk. Innan
tillstånd lämnas skall en riskbedömning göras. Tillstånd får inte ges om
odlingen innebär risker för omgivningen eller för miljön eller för att
naturens genetiska mångfald utarmas.

Som framgår av den ovannämnda propositionen kan även bestämmelserna
i växtskyddslagen om skydd mot växtskadegörare bli tillämpliga
i sammanhanget. Om t.ex. en gentekniskt modifierad växt kan
förorsaka skada på andra växter kan införsel, sådd eller plantering av
växten förbjudas.

Andra lagar som kan bli aktuella är utsädeslagen (1976:298), skogsvårdslagen
(1979:429) och lagen (1975:74) med bemyndigande att
meddela vissa föreskrifter för trädgårdsnäringen. Med stöd av utsädeslagen
är det möjligt att förhindra att utsäde av växtsort som på grund av
genmodifiering anses olämplig att odla överlämnas till annan. Med
stöd av skogsvårdslagen kan regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer meddela föreskrifter om förbud eller villkor för användningen
av eller handeln med skogsodlingsmaterial. Sådana föreskrifter
kan bl.a. avse materialets genetiska ursprung.

Frågan om frisläppande av gentekniskt modifierade organismer i
naturen har uppmärksammats bl.a. av naturvårdsverket och av delegationen
för hybrid-DNA-frågor. I en skrivelse till regeringen 1988 har
delegationen begärt en översyn av befintlig lagstiftning för att dels
klarlägga i vad mån yttre miljöapplikationer av genteknik kan regleras
via existerande lagar, dels belysa vilka kompletteringar som behövs för
en heltäckande reglering.

Delegationen för hybrid-DNA-frågor har till uppgift att genom rådgivande
verksamhet främja säkerheten vid användning av hybridDNA-teknik
och näraliggande tekniker och att sprida kunskap om
utvecklingen på detta område. Delegationens uppgifter regleras i instruktion
(SFS 1987:394). Där föreskrivs bl.a. att delegationen skall
anmäla till regeringen om något användningsområde eller någon planerad
användning av hybrid-DNA-tekniken kan ifrågasättas från etiska
eller humanitära synpunkter. Sådan anmälan skall också göras om
området för samhällets tillsyn behöver utvidgas till att omfatta andra

1989/90: JoU9

frågor än dem som nu är föremål för tillståndstvång eller offentlig
kontroll. Vidare ingår det i delegationens uppgifter att informera
allmänheten om gentekniken.

I oktober 1989 trädde arbetarskyddsstyrelsens föreskrift i kraft för
arbete med mikroorganismer, vilken även inkluderar gentekniskt modifierade
mikroorganismer. Enligt föreskrifterna kommer tillstånd att
krävas för arbete med vissa smittfarliga mikroorganismer.

Utredningar m.m.

1981 års gen-etikkommitté avgav i november 1984 ett slutbetänkande
med titeln Genetisk integritet (SOU 1984:88). Enligt utredningsuppdraget
skulle kommittén utreda etiska, humanitära och sociala frågor
kring hybrid-DNA-tekniken samt överväga behovet av en etisk och
social lagstiftning i syfte att sätta gränser för hur långt försök med att
på konstlad väg förändra anlag hos levande organismer skall tillåtas.
Arbetsmiljö- eller andra miljörisker omfattades ej av uppdraget. Däremot
stod på ett tidigt stadium klart att kommittén också borde ta
hänsyn till andra närliggande tekniker som med ett gemensamt namn
kan kallas gentekniker.

Kommitténs förslag tar främst sikte på genteknikens användning på
människan. Betänkandet innehåller emellertid också en omfattande
redovisning av bl.a. genteknikens användning på djur, växter och
mikroorganismer. Vidare förs en etisk diskussion om de flesta metodområden
där genteknik kommer till användning. Betänkandet utmynnar
i två förslag, dels om införande av ett tiotal etiska normer för olika
former av genteknisk verksamhet, dels en lag om användning av
genteknik på människa m.m.

Betänkandet har remissbehandlats och bereds i socialdepartementet.

Jordbruksministern har tillkallat en utredare med uppgift att göra
en översyn av forskning och användning av genteknik på djur och
växter. Syftet med översynen är bl.a. att göra en genomgång av gällande
lagreglering på området och en bedömning av behovet av eventuellt
nya regler. Utredningen, som presenterades i början av februari 1990,
innehåller bl.a. en redovisning av den internationella och den svenska
forskningen med och användning av genteknik på djur och växter.
Den svenska lagstiftningen och det internationella regelsystemet redovisas.
Utredningens överväganden och förslag innebär sammanfattningsvis
att forskning och tillämpning av genteknik på djur, växter och
mikroorganismer bör kontrolleras av samhället. Särskild uppmärksamhet
måste ägnas de etiska problemen och de ekologiska riskerna.
Samhällets kontroll kan enligt utredaren upprätthållas med en anmälnings-
eller tillståndsplikt. Några generella förbud föreslås inte. Hybrid-DNA-delegationen
föreslås få förstärkningar och en ändrad sammansättning.
En särskild nämnd för hybrid-DNA-frågor föreslås inrättad
med uppgift att vara första prövningsinstans i ärenden om användning
av genteknik (Ds 1990:9).

Regeringen har den 29 mars 1990 beslutat bemyndiga justitieministern
att tillkalla en parlamentarisk beredning för att belysa frågor om

1989/90: Jo U9

användning av gentekniken. I direktiven konstateras att utvecklingen
inom gentekniken nu går mycket snabbt. Det ställer krav på en
löpande bedömning av vilka åtgärder som erfordras. En samlad översyn
bör därför göras. Översynen bör omfatta följande huvudområden:

1. Kunskapsläget om de ekologiska risker som är förbundna med ett
frisläppande av genetiskt förändrade organismer, principer för ekologisk
riskvärdering samt behovet av forskning kring de ekologiska
riskerna.

2. Etiska principer för vad som bör vara tillåtet och otillåtet vid
användning av genteknik.

3. Principer för anmälningsplikt och prövning av genteknisk verksamhet
och organisationen av denna kontroll i framtiden.

4. Övergripande immaterialrättsliga frågor (patent och växtförädlarrätt).

Det bör vidare nämnas att det Nordiska ministerrådet våren 1988
fastställt ett nordiskt bioteknologiskt samarbetsprogram för femårsperioden
1988 — 1992. Målsättningen för programmet är bl.a. att förstärka
de nationella förutsättningarna för utnyttjande av bioteknik inom
olika områden och stärka näringslivets konkurrenskraft. Ett nordiskt
utskott för etik inom bioteknologin har inrättats (se prop. 1989/90:90 s.
45).

På uppdrag av statens naturvårdsverk har en forskargrupp nyligen
framlagt ett förslag till forskningsprogram rörande ekologiska risker
med spridning av transgena organismer.

Etisk provning av forskningen m.m.

1 djurskyddslagen finns bestämmelser om tillståndsprövning och etisk
prövning av användning av djur för vetenskapliga ändamål m.m.
Frågor om tillstånd prövas av lantbruksstyrelsen. Enligt djurskyddsförordningen
(1988:539) skall det finnas minst sex djurförsöksetiska
nämnder för den etiska prövningen. Nämnderna har en rådgivande
funktion. Vid prövningen skall hänsyn tas till å ena sidan försökets
betydelse och å andra sidan lidandet för djuret. Nämnden skall avstyrka
att djur används för vetenskapliga ändamål om det inte kan anses
angeläget från allmän synpunkt. Nämnden skall också avstyrka sådan
användning av djur om det är möjligt att fa likvärdig kunskap genom
andra metoder.

Ali biomedicinsk forskning som innefattar försök på människa och
som inte är avsedd att direkt gagna en enskild patient skall sedan år
1978 granskas av en forskningsetisk kommitté. Det finns sex sådana
kommittéer knutna till de medicinska fakulteterna vid universiteten.
Dessa kommittéer skall bl.a. bedöma huruvida forskningsprojekten står
i överensstämmelse med den s.k. Helsingforsdeklarationen. Verksamheten
är ej författningsreglerad. Medicinska forskningsrådet har en
särskild grupp för samordning av de forskningsetiska kommittéernas
verksamhet.

1989/90:JoU9

Hybrid-DNA-delegationen som inrättades år 1980 (se ovan) har bl.a.
till uppgift att ge råd i skydds- och säkerhetsfrågor samt att anmäla till
regeringen om någon användning av tekniken kan ifrågasättas från
etiska eller humanitära synpunkter. I delegationen ingår parlamentariker,
forskare samt representanter för vissa myndigheter och organisationer.

Statens medicinsk-etiska råd tillkom år 1985 och är ett rådgivande
organ till regeringen. Rådet har till uppgift att ta upp medicinsk-etiska
frågor ur ett övergripande samhällsperspektiv. Det består av representanter
för de politiska partierna samt etiker och representanter för
berörda myndigheter och organisationer.

Socialstyrelsen inrättade år 1985 en rådgivande nämnd för bedömning
av de etiska frågeställningar som hänger samman med utvecklingen
inom det medicinska och sociala området samt frågor som berör
omvårdnaden inom dessa områden.

Forskningsetiska utredningen har nyligen lagt fram ett betänkande
med förslag angående etisk granskning av medicinsk forskning (SOU
1989:75). Förslaget innebär bl.a. att den forskningsetiska granskningen
vid högskolan byggs ut och författningsregleras. Okad utbildning och
information om forskningsetiska frågor föreslås också.

Utskottets överväganden

I detta betänkande behandlas tio parti- och kommittémotioner som i
huvudsak syftar till en ökad samhällelig kontroll av bioteknik och
genteknik i forskning och praktisk tillämpning. Motionerna har utförligt
redovisats i det föregående (se s. 4 f.). Sammanfattningsvis innebär
de bl.a. följande.

I motion 1988/89:Jo601 av Olof Johansson m.fl. (c) förordas bl.a. en
utredning och heltäckande lagstiftning på bioteknikområdet. En bred
debatt och informationsspridning om bioteknikens roll i samhället bör
initieras. I avvaktan på en heltäckande lagstiftning bör riksdagen
begära förslag om förbud mot frisläppande av gentekniskt modifierade
mikroorganismer i naturen, mot tillämpad insprutning av tillväxthormon
i djur, mot skapande av mosaikdjur och mot tillämpad embryoöverföring
av klonat material. Sverige bör aktivt verka för ett internationellt
regelverk på området. Ytterligare yrkanden framförs i centerpartiets
partimotion Jo617 från innevarande år: Inrättande av en bioteknikinspektion,
förbud mot genterapi på djur för livsmedelsproduktion
samt fasta regler för genterapi på djur i forskning och för
produktion av läkemedel.

Folkpartiet yrkade år 1989 att en parlamentarisk utredning skulle
tillsättas med uppgift att precisera etiska och moraliska aspekter på
biotekniken m.m. (1988/89:Jo611). I motion 1988/89:Jo610 av Lars
Ernestam m.fl. understryks behovet av en lagreglering av utplantering/utspridning
av genetiskt förändrade organismer. 1 folkpartiets partimotion
Jo607 från innevarande år preciseras ståndpunkterna ytterligare:
vissa riktlinjer för politiken på bioteknikområdet föreslås som
innebär att utvecklingen skall styras av principen om människovärdets

1989/90:JoU9

2 Riksdagen 1989190. 16 sami. Nr 9

okränkbarhet och rätten till personlig integritet. Vi måste ta ansvar för
att utvecklingen kommer jordens alla länder till del, förhindra miljöfarlig
användning av bioteknik och motverka monopoliseringssträvanden
i industrin. Härutöver föreslås att statens naturvårdsverk tilldelas
2,5 milj. kr. för miljövärdering av bioteknik samt att förslag framläggs
om lagstiftning rörande utsläpp av gentekniskt modifierade organismer.

I motion Jo883 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) anförs att miljökonsekvensanalyser
bör användas på genteknikområdet (yrkande 6).

Vpk har i en partimotion från allmänna motionstiden 1990 anfört
synpunkter på bioteknikens risker och möjligheter (J06I6). Motionen
innefattar även yrkanden om inrättande av en bioteknisk inspektion,
forskningsetiska nämnder, ökad offentligfinansierad forskning, en heltäckande
biotekniklag, förbud mot gentekniskt modifierade växter och
satsningar på en heltäckande genbank både i Sverige och i u-länderna.
En särskild enhet för biotekniskt arbete bör inrättas vid naturvårdsverket.
För ändamålet föreslås ett anslag om 10 milj. kr.

1 motion Jo270 (vpk) yrkande 16 krävs ett förbud mot frisläppande
av gentekniskt förändrade organismer i naturen.

Miljöpartiet de gröna kräver i motion 1988/89:Jo614 en särskild
gentekniklag och vissa begränsningar av genteknisk verksamhet. Vidare
föreslås ett moratorium för den gentekniska forskningen och utvecklingen
vad gäller eukaryota organismer. Synpunkterna från miljöpartiet
preciseras och kompletteras i motion Jo622. Enligt denna bör en
parlamentarisk kommitté tillsättas med uppgift att utforma en gentekniklag.
Om det tidigare framförda kravet på moratorium avslås bör
hybrid-DNA-delegationen ges befogenhet att förbjuda utplantering av
gentekniskt förändrade organismer. Genteknisk manipulation med patogent
material bör förbjudas liksom spridning av gentekniskt modifierade
organismer i naturmiljön.

Yttranden över de under år 1989 väckta motionerna har inhämtats
från ett stort antal myndigheter, forskningsorgan och övriga organisationer
(se bilaga). Vidare har utskottet hållit en omfattande expertutfrågning
i ämnet.

Ett tecken på det stora intresse som dessa frågor tilldrar sig är vidare
att utskottet mottagit ett stort antal opinionsyttringar från olika intresseorganisationer
m.fl.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att detta betänkande främst
omfattar bioteknik i forskning och praktisk tillämpning såvitt avser
djur, växter och mikroorganismer. Andra aspekter av biotekniken,
som t.ex. användning av genteknik på människa och patenträttsliga
frågor, kommer enligt vad utskottet erfarit att behandlas av socialutskottet
resp. lagutskottet.

Vidare bör framhållas att bioteknik är ett begrepp som är svårt att
avgränsa och definiera och som omfattar ett stort antal ämnes- och
metodområden inom jordbruk, skogsbruk, akvakultur och livsmedelsframställning.
Som utskottet anfört i bakgrundsbeskrivningen har European
Federation for Biotechnology rekommenderat följande defini -

1989/90:JoU9

tion: biotekniken är en syntes av biokemi, mikrobiologi och processteknologi
i syfte att tekniskt utnyttja egenskaper hos mikroorganismer,
cell- och vävnadskulturer eller cellbeståndsdelar. En stor del av dessa
metoder är väl beprövade och har utnyttjats under lång tid. Dessa
omfattas givetvis inte av diskussionerna om behovet av ökad samhällskontroll
på bioteknikens eller genteknikens områden.

Genteknik är ett metodområde inom biotekniken. Eftersom hybridDNA-tekniken
är en viktig del av gentekniken har termen något
oegentligt kommit att användas som en synonym till genteknik över
huvud taget. Utskottet har i det föregående (s. 7 f.) redovisat och
definierat olika former av genteknik m.m. och beskrivit dessas huvudsakliga
användningsområden.

Utskottet kan konstatera att biotekniken under senare år har tillmätts
en allt större betydelse inom olika samhällssektorer. De största
tillämpningsmöjligheterna av den nya tekniken förväntas inom växtoch
djurförädling, med stora konsekvenser för foderproduktion, livsmedelsproduktion
och annan fytokemisk produktion. Växter och djur
kan utnyttjas för produktion av humanmedicinska och veterinärmedicinska
produkter. Tillämpningar av speciellt intresse för miljövården
är biotekniskt utvecklade bekämpningsmedel, bioteknisk saneringsoch
reningsteknik samt råvaruutvinning.

En del av biotekniken som har debatterats livligt under senare år är
gentekniken. Debatten har främst återgett en oro för vad gentekniken
kan användas till när det gäller djur och växter samt vilka konsekvenser
en användning av tekniken får för både miljö och produktion. De
etiska problemställningarna liksom de ekologiska riskerna av olika
tillämpningar har alltmer kommit i fokus. Den användning som går ut
på att t.ex. husdjuren skall öka sin produktion eller växa fortare har
särskilt ifrågasatts från bl.a. etiska synpunkter. Inom växtförädlingen
pågår ett arbete för att ta fram sorter som är resistenta mot vissa
sjukdomar eller skadegörare eller mot vissa kemiska bekämpningsmedel.
Risken för att detta skulle leda till en ökad användning av sådana
bekämpningsmedel eller andra negativa konsekvenser har påtalats.
Från många håll har man också velat fästa uppmärksamheten på att
gentekniken kan leda till en genetisk utarmning av djur- och växtarter.
De potentiella ekologiska riskerna i samband med planerad spridning
av gentekniskt modifierade organismer i naturen har varit föremål för
en omfattande debatt både i Sverige och internationellt.

Utskottet vill framhålla att den biotekniska forskningen under de
senaste decennierna genomgått en utveckling som resulterat i en helt
annan förståelse av livsprocesserna än vad som tidigare varit möjlig.
En allmän uppfattning är att framför allt gentekniken har gett forskningen
en ny dimension. Det har bl.a. blivit möjligt att studera celler
och biologiska processer med en precision som tidigare inte var
möjlig. Med genteknik kan växter och djur ges egenskaper som med
traditionell förädling ej kan uppnås. Stora förväntningar knyts till
gentekniken när det gäller att diagnostisera och finna botemedel för
olika sjukdomar. Enligt utskottets mening kan biotekniken bidra till
att föra utvecklingen framåt inom det medicinska och veterinärmedi -

1989/90: Jo U9

cinska området, liksom inom växtförädling och husdjursförädling.
Biotekniska processer har också, som nyss nämnts, en stor betydelse
och en stor utvecklingspotential inom den farmaceutiska industrin och
livsmedelsindustrin, liksom på miljövårdsområdet. På det rättsmedicinska
området är gentekniken ett värdefullt hjälpmedel i analysarbetet.
Möjligheterna att med bioteknikens hjälp utveckla olika fytokemiska
produkter inom de areella näringarna bör uppmärksammas både
från närings-, energi- och jordbrukspolitiska utgångspunkter.

Samtidigt har utskottet förståelse för den oro som föreligger beträffande
framför allt de ekologiska risker och etiska problem som är
förenade med den nya tekniken. Möjligheterna att med allt större
precision modifiera djur, växter och mikroorganismer så att de erhåller
nya eller förändrade egenskaper måste enligt utskottets mening
hanteras med ansvar och varsamhet. En ovarsam hantering av den
kunskap som kan vinnas med gentekniken kan ge upphov till negativa
effekter på flera områden. Det är därför viktigt att frågorna om
ansvarsfördelningen mellan staten, forskningen och den industriella
tillämpningen ägnas stor uppmärksamhet. Allteftersom forskningen
tillför nya kunskaper och tillämpningar kan det dessutom förväntas att
nya frågor och problem aktualiseras. Det måste enligt utskottets mening
finnas en beredskap att möta de nya frågeställningar och problem
som kan uppstå. Framför allt de etiska frågorna kräver en omfattande
diskussion både inom och utanför forskarsamhället. Utskottet vill
härvidlag knyta an till de uttalanden som görs i forskningspropositionen
om forskningsetiken och utvecklingen av den etiska granskningen
av forskningen (prop. 1989/90:90 s. 44). Det är viktigt att forskningen
följer samma etiska och rättsliga regler som gäller för samhällelig
verksamhet i övrigt. Nya kunskaper om grundläggande livsprocesser
innebär även ett ansvar för forskningen.

Utskottet går i detta betänkande inte närmare in på de etiska
frågeställningarna i den meningen att viss, närmare angiven forskning
och tillämpning kan definieras som acceptabel eller ej acceptabel från
etisk synpunkt. I rapporten Ds 1990:9 görs en översiktlig redovisning
av vilka riktlinjer som bör gälla för den etiska bedömningen av viss
genteknisk forskning och tillämpning på djur. Dessa överväganden är
väl ägnade att ligga till grund för den fortsatta beredningen av kontrollfrågorna.

Vid sidan av de etiska frågeställningarna bör särskild uppmärksamhet
ägnas åt den ekologiska riskvärderingen. Detta gäller bl.a. användningen
av gentekniskt förändrade växter och mikroorganismer. Riskvärderingen
av biologiska bekämpningsmedel bör också framhållas
som en viktig faktor. En säkrare bedömning av de potentiella riskerna
från ekologisk synpunkt — varmed avses även riskerna för genetisk
utarmning — kräver ökade kunskaper.

Det är viktigt att den fortsatta utvecklingen på detta område kan
följas och redovisas med största möjliga öppenhet. För forskningens
del innebär detta bl.a. att medborgarna kontinuerligt bör informeras
om forskningsresultat och forskningsprocesser. Den informationsverksamhet
som bl.a. hybrid-DNA-delegationen och skogs- och jordbrukets

1989/90:JoU9

forskningsråd (SJFR) bedriver har i detta hänseende en viktig funktion.
Som utskottet närmare anger i det följande är det också angeläget
med en levande och öppen samhällsdebatt i dessa frågor.

Det anförda innebär att utskottet i stor utsträckning instämmer i de
allmänna synpunkter på bioteknikens möjligheter och risker som
framförts i oppositionspartiernas motioner och som också framförts i
ett flertal utredningar och i de nyligen framlagda direktiven till den
parlamentariska beredningen angående vissa frågor om genteknik. I
folkpartiets och vpk:s motioner Jo607 yrkande 1 resp. J06I6 yrkande 1
utmynnar dessa synpunkter i yrkanden om allmänna riktlinjer för
politiken på bioteknikområdet resp. om bioteknikens risker och möjligheter.

Vad utskottet ovan anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

I de övriga motionerna (m, c, mp) framläggs synpunkter liknande
dem som utskottet nyss anfört till grund för mer preciserade yrkanden
om utredning, lagstiftning, miljökonsekvensbedömningar m.fl. åtgärder.
Dessa behandlas närmare i det följande.

Enligt utskottets mening torde det råda allmän enighet om att
samhället i större utsträckning än som för närvarande sker måste
kontrollera utvecklingen på bioteknikens område. Från de synpunkter
utskottet har att företräda föreligger ett behov av ökad sam hällskontroll
framför allt när det gäller den praktiska tillämpningen på djur
och växter för olika ändamål samt i fråga om spridning av transgena
mikroorganismer i naturen. Vad beträffar forskningen anser utskottet
att det vetenskapliga sökandet efter nya kunskaper i största möjliga
utsträckning bör stå fritt från statlig styrning och kontroll. Som utskottet
nyss anfört ovan bör ansvaret i stor utsträckning bäras av forskarna
själva. I den mån det finns ett behov av ökad kontroll av forskningen
bör denna i första hand inriktas på en etisk granskning. Utskottet går
här inte närmare in på frågan hur en sådan kontroll skall organiseras.
Utskottet utgår från att de förslag om etisk granskning av forskningen
som framlagts i forskningspropositionen och i rapporten Genteknik —
växter och djur (se nedan) kommer att ligga till grund för den fortsatta
beredningen av denna fråga.

Utskottet erinrar i detta sammanhang om att kontrollfrågorna och
övriga med biotekniken sammanhängande frågor i viss utsträckning
redan blivit föremål för överväganden resp. konkreta beslut genom
olika initiativ från regeringens och berörda myndigheters sida. Sammanfattningsvis
innebär dessa insatser bl.a. följande:

Som framgår av utskottets redovisning i det föregående har inom
jordbruksdepartementet nyligen framlagts en rapport med titeln Genteknik
— växter och djur (Ds 1990:9). Rapporten innehåller bl.a. en
beskrivning av forskning och tillämpning både nationellt och internationellt
inom områdena genteknik på djur, växter och mikroorganismer.
Utredningens förslag innebär i korthet att samhället bör skärpa
kontrollen av genteknisk forskning och tillämpning inom angivna
områden och att kontrollen kan upprätthållas med en anmälningseller
tillståndsplikt. Några generella förbud föreslås ej. En särskild

1989/90:JoU9

nämnd för hybrid-DNA-frågor föreslås inrättad med uppgift att pröva
hithörande ärenden. Delegationen för hybrid-DNA-frågor föreslås få
förstärkningar och en ändrad sammansättning. Bl.a. innebär förslaget
att den politiska representationen i delegationen förstärks.

På uppdrag av statens naturvårdsverk har en forskargrupp i november
1989 avgett en rapport med förslag till forskningsprogram rörande
ekologiska risker med spridning av transgena organismer.

Utskottet har nyligen erfarit att Stockholms internationella miljöinstitut
beslutat att frågor om miljökonsekvenser av bioteknik i jordbruket
skall ingå i forskningsprogrammet.

I beslut den 15 februari 1990 har regeringen med stöd av bemyndigandet
i växtskyddslagen infört krav på tillstånd för att odla gentekniskt
förändrade växter. Tillståndet skall ges av lantbruksstyrelsen efter
samråd med delegationen för hybrid-DNA-frågor och naturvårdsverket.
Innan lantbruksstyrelsen meddelar tillstånd skall en riskbedömning
göras. Tillstånd får inte ges om odlingen innebär risker för omgivningen
eller för miljön. Odlingen får heller inte innebära risker för att
naturens genetiska mångfald utarmas.

Regeringen har den 29 mars 1990 beslutat bemyndiga justitieministern
att tillkalla en parlamentarisk beredning för att belysa frågor om
användning av gentekniken. I direktiven konstateras att utvecklingen
inom gentekniken nu går mycket snabbt. Det ställer krav på en
löpande bedömning av vilka åtgärder som erfordras. En samlad översyn
bör därför göras. Översynen bör omfatta följande huvudområden:

2. Etiska principer för vad som bör vara tillåtet och otillåtet vid
användning av genteknik.

3. Principer för anmälningsplikt och prövning av genteknisk verksamhet
och organisationen av denna kontroll i framtiden.

4. Övergripande immaterialrättsliga frågor (patent och växtförädlarrätt).

Beredningen bör arbeta snabbt. Arbetet bör slutföras före utgången av
mars 1992. Det framhålls som angeläget att arbetet bedrivs med ett
brett deltagande från riksdagspartierna. Tillsättandet av beredningen får
inte utgöra något hinder för regeringen att fatta de beslut och vidta de
åtgärder inom bioteknikens område som kan visa sig påkallade under
arbetets gång.

Några motioner innehåller krav på att en övergripande utredning med
parlamentarisk sammansättning tillsätts om biotekniken (c, fp, mp).
Förslag om en heltäckande biotekniklagstiftning framförs i motioner
från tre partier (c, vpk, mp).

Utskottet konstaterar att det i remissyttrandena uttryckts en viss
tveksamhet angående behovet av ytterligare omfattande utredningar i
detta ämne. Beträffande möjligheten och behovet av en heltäckande

1989/90: JoU9

lagstiftning anför flera remissinstanser att en sådan lagstiftning knappast
skulle vara ändamålsenlig och att det skulle vara en i det närmaste
omöjlig uppgift att i en sammanhållen lagstiftning täcka det mångskiftande
och omfattande ämnesområde som biotekniken utgör. Utskottet
anser för sin del att en parlamentarisk beredning bör ha bättre
förutsättningar än en utredning av traditionellt slag att med erforderlig
snabbhet skaffa sig en överblick över genteknikens tillämpningar och
föreslå lämpliga åtgärder efter hand som behovet av kontrollinsatser
aktualiseras. Det får förutsättas att rapporten Genteknik — växter och
djur och remissyttrandena över denna kommer att ingå i underlagsmaterialet
för beredningens ställningstaganden. Enligt utskottets mening
har regeringens beslut om tillsättande av en parlamentarisk beredning
och direktiven till denna beredning utformats på ett sådant sätt att
motionärernas önskemål om utredningsinsatser m.m. i huvudsak är
tillgodosedda.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1988/89:Jo601 yrkandena
1 och 3, 1988/89:Jo611, 1988/89:Jo614 yrkande 1, J06I6
yrkande 5, Jo617 yrkandena 1 och 2 samt Jo622 yrkande 1.

Frågan om den organisatoriska utformningen av en ökad kontroll av
genteknisk verksamhet tas upp i motionerna J06I6 yrkande 2 och
Jo617 yrkande 3, båda med förslag om inrättande av en bioteknisk
inspektion. Utskottet erinrar härvidlag om att förslag framlagts om
inrättande av en särskild nämnd för hybrid-DNA-frågor vid delegationen
för hybrid-DNA-frågor. Nämnden skall fungera som första prövningsinstans
i enskilda ärenden om användning av genteknik och som
tillsynsmyndighet. Utskottet anser att mycket talar för att det bör
finnas en myndighet eller annat statsrättsligt organ som har huvudansvaret
för kontrollen av den gentekniska verksamheten. Som framgår
av de ovan redovisade direktiven är det en av beredningens huvuduppgifter
att överväga hithörande organisationsfrågor. I detta sammanhang
skall hybrid-DNA-delegationens arbetsuppgifter och organisatoriska
ställning övervägas. Det finns därför ej anledning för riksdagen att nu
ta ställning till förmån för en viss lösning av frågan om den organisatoriska
utformningen av kontrollverksamheten. Utskottet avstyrker de
angivna motionsyrkandena.

Den omständigheten att utskottet avstyrker motionerna om en samlad
eller heltäckande lagstiftning på detta område innebär givetvis inte
att utskottet avvisar tanken på lagstiftning som ett medel att kontrollera
viss forskning och tillämpning av genteknik m.m. Tvärtom bör det
understrykas att lagstiftningen på detta område ger en något splittrad
bild och att det t.o.m. saknas bestämmelser som direkt kan tillämpas
på viss verksamhet, såsom t.ex. spridning av transgena mikroorganismer
för annat ändamål än växtodling. Som framgår av lantbruksstyrelsens
remissvar finns det i gällande regelsystem ej heller något uttryckligt
bemyndigande för styrelsen att meddela föreskrifter eller förbud
rörande användningen av gentekniskt förändrade djur. Ett annat exempel
där rättsläget förefaller oklart är frågan om kontrollmöjligheter och
tillämplig lagstiftning från t.ex. faunavårdssynpunkt om gentekniskt
förändrade djur sätts ut i frihet (jfr 41 § jaktförordningen). Utskottet

1989/90: Jo U 9

vill med det anförda endast peka på några exempel där lagstiftningen
bör ses över och förutsätter att dessa frågor beaktas i den fortsatta
beredningen av departementsförslaget Ds 1990:9 och i samband med
den parlamentariska beredningens verksamhet.

Det anförda innebär att kraven på lagstiftning om utsläpp av gentekniskt
modifierade organismer resp. förbud mot sådan verksamhet för
närvarande inte påkallar någon särskild åtgärd från riksdagens sida.
Som framgår av redovisningen ovan är motionerna delvis tillgodosedda
genom regeringens beslut om tillståndsprövning vid odling av gentekniskt
modifierade växter. Utskottet avstyrker således motionerna Jo607
yrkande 3, J06I6 yrkande 6, Jo270 yrkande 16, Jo617 yrkande 8,
Jo622 yrkande 4 samt från riksmötet 1988/89 motionerna J06OI yrkande
4 och J06IO.

Som utskottet anfört inledningsvis är det viktigt att de med gentekniken
förknippade ekologiska riskerna beaktas och att kunskapsläget i
detta ämne förbättras. Med hänsyn till att denna fråga är en av
beredningens huvuduppgifter bör motion Jo883 yrkande 6 om miljökonsekvensanalyser
nu inte föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens
sida.

Utskottet kan i stor utsträckning ansluta sig till de synpunkter som
framförs i motion J06I6 (yrkande 4) om behovet av ökad offentligfinansierad
forskning rörande biotekniken. Som anförs i motionen finns
det en risk för att den företagsfinansierade och tillämpade forskningen
alltför mycket inriktas på utveckling av produkter och processer och
att grundforskningen upptar en alltför liten del av den totala forskningen.
De uppgifter som framkommit under remissbehandlingen och
vid utfrågningen understryker ytterligare det angelägna i att samhället
stödjer en långsiktig kunskaps- och kompetensuppbyggande forskning
på detta område. I forskningspropositionen (s. 12 f.) anförs bl.a. att
den totala FoU-verksamhet som omfattas av SCB:s statistik i första
hand utförs inom företagssektorn och universitets- och högskolesektorn.
Företagens verksamhet är främst inriktad på utveckling av produkter
och processer, ca 87 %. Insatserna för forskning, och då i första
hand tillämpad forskning, motsvarar således inom företagen endast ca
13 %. Inom universitets- och högskolesektorn kan enligt propositionen
relationerna antas vara ungefär de omvända. Till bilden hör emellertid
också att universitets- och högskolesektorn i Sverige har en stark
ställning jämfört med andra länder (prop. s. 31). När utgifterna för
denna sektor sätts i förhållande till de totala nationella resurserna
motsvarar andelen i Sverige 0,7 % av bruttonationalprodukten, vilket
enligt propositionen är högst i världen. Vad särskilt gäller den biotekniska
forskningen tillhör denna de forskningsområden som särskilt
uppmärksammas i forskningspropositionen (s. 461).

Utskottets bedömning av motion J06I6 yrkande 4 blir sammanfattningsvis
att motionärerna tar upp viktiga frågor som förtjänar stor
uppmärksamhet men att motionsyrkandet i övrigt ej påkallar någon
särskild åtgärd från riksdagens sida. Utskottet utgår härvid också från

1989/90: Jo U9

att de satsningar sorn föreslås i forskningspropositionen på bioteknisk
forskning och grundforskning över huvud taget i viss mån tillgodoser
syftet med motionen i denna del.

Med delvis samma motivering avstyrker utskottet yrkandena om en
särskild enhet för biotekniskt arbete vid statens naturvårdsverk (J06I6
yrkandena 8 och 9). Det framhålls i forskningspropositionen att projektet
miljövärdering av den moderna biotekniken bör sättas i gång
snarast. Den verksamhet som motionärerna åsyftar bör således kunna
påbörjas så snart riksdagen godkänt motsvarande förslag i propositionen.
Några organisatoriska förändringar vid naturvårdsverket torde
inte krävas för att detta syfte skall kunna uppnås. Om det på något
längre sikt skulle uppstå behov av att inrätta en särskild enhet vid
naturvårdsverket får det givetvis förutsättas att verket i sin anslagsframställning
eller i annat lämpligt sammanhang redovisar behoven av
organisatoriska förändringar och därmed sammanhängande medelsbehov.
Denna fråga är också i hög grad beroende av tillgången på
experter med lämplig utbildning och kvalifikationer i övrigt. Utskottet
har för sin del inget sakligt underlag för att nu tillstyrka motionärernas
förslag i detta avseende.

Det anförda innebär att även yrkandet i motion Jo607 (yrkande 2)
om särskilda medel till naturvårdsverket för miljövärdering av bioteknik
avstyrks av utskottet.

I anslutning till förslaget i motion Joél6 yrkande 3 om forskningsetiska
nämnder vill utskottet hänvisa dels till utskottets uttalanden
ovan om behovet av en etisk prövning i allmänhet, dels till vad som
anförs i rapporten Ds 1990:9 om en utökad prövning från etisk
synpunkt. Vidare vill utskottet erinra om vad som sägs i forskningspropositionen
om ett system för etisk granskning av forskningen. Enligt
propositionen måste det för hela högskolan finnas genomtänkta former
för behandling av etiska frågor i forskningsarbetet. Det finns inom
forskarsamhället en stor medvetenhet om forskningsetiska problem
och om det ansvar dessa för med sig. De förslag som framlagts om
forskningsetisk prövning ger enligt propositionen ett värdefullt underlag
för den fortsatta utbyggnaden av en forskningsetisk granskningsorganisation
inom högskolan. En sådan utbyggnad är viktig för att
ytterligare bygga upp det nödvändiga förtroendet mellan forskningen
och medborgarna. Utskottet anser inte att riksdagen bör föregripa den
fortsatta beredningen genom att redan nu slå fast att den etiska
prövningen skall organiseras på det sätt som föreslås i motion J06I6
yrkande 3.

Enligt yrkande 7 i motion J06I6 bör Sverige verka för att heltäckande
genbanker upprättas både inom landet och i tredje världen. Utskottet
har erfarit att det pågår ett omfattande internationellt samarbete för
att bevara växt- och djurarter i genbanker och genom andra bevarandeåtgärder.
Insatserna samordnas till stor del genom FAO, men frågorna
har också behandlats i FN:s miljöorgan UNEP. På svenskt initiativ
har frågorna skrivits in i Nordiska rådets program för jordbruk,
skogsbruk och fiske. De nordiska länderna samarbetar om ett omfattande
projekt för bevarande av växtarter bland de södra randstaterna

1989/90:JoU9

på den afrikanska kontinenten. Enligt uppgift omfattar detta projekt
en budget om 100 milj. kr. under drygt 20 år. I Nordiska ministerrådet
planeras en särskild arbetsgrupp som skall utreda resursbehovet för
alla globala genresurser och överväga hur de nordiska länderna skall
kunna förstärka dels insatserna i det internationella samarbetet med
hänsyn till u-ländernas behov, dels u-ländernas egen förädling och
produktion. I nordiska genbankens verksamhet bevaras även exotiska
växtarter. Vad beträffar inhemska åtgärder har utskottet vid flera
tillfällen understrukit behovet av kraftfulla åtgärder för att bevara
utrotningshotade djur- och växtarter och redovisat pågående arbete för
att bl.a. bygga upp artdatabanker för flora- och faunavård (se t.ex.
1988/89:JoU8).

Det anförda innebär att syftet med motion J06I6 yrkande 7 torde
komma att tillgodoses utan någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet instämmer vidare till stor del i de önskemål som framförs
i motionerna 1988/89:Jo601 och Jo617 om en bred debatt och informationsspridning
angående bioteknikens roll i samhället. Några remissinstanser
har anslutit sig till dessa önskemål men samtidigt påpekat
att det knappast finns något som hindrar t.ex. de politiska partierna
att ta upp en fri och öppen debatt i dessa frågor. Utskottet
konstaterar för sin del att biotekniken på senare tid blivit föremål för
en allt större uppmärksamhet och att såväl högskolorna som forskningsråden
och hybrid-DNA-delegationen bidragit till att på olika sätt
informera om forskning och tillämpning och att ge underlag för en
omfattande samhällsdebatt i dessa frågor. Som exempel kan nämnas att
en omfattande internationell konferens anordnades i mars 1990 av
SJFR och hybrid-DNA-delegationen. Ytterligare exempel på informations-
och utbildningsinsatser från bl.a. forskningens sida torde kunna
anföras. Utskottet vill i detta sammanhang också hänvisa till de uttalanden
som görs i forskningspropositionen i avsnittet om utveckling av
den etiska granskningen (s. 46 f.). Möjligheterna att alls bedriva
forskning hör intimt samman med att medborgarna kontinuerligt
informeras om forskningsresultat och forskningsprocesser. Allmänhetens
frågor kan också leda till att forskarna får möjlighet att ifrågasätta
problem och metoder i forskningsverksamheten. I den forskningsetiska
granskningsorganisationen bör förutsättningar för ett utvidgat samspel
mellan forskare och allmänhet finnas.

Med det anförda bör enligt utskottets mening motionerna
1988/89:Jo601 yrkande 2 och Jo617 yrkande 4 anses tillgodosedda.

Utskottet övergår härefter till att behandla motionsyrkandena om
uttryckliga förbud mot vissa verksamheter inom bioteknisk forskning
och tillämpning.

Förslaget i motion 1988/89:Jo614 om ett moratorium för genteknisk
forskning och utveckling av eukaryota organismer har starkt kritiserats
av flertalet remissinstanser. Bl.a. har framhållits att ett moratorium
skulle innebära ett mycket allvarligt avbräck för den långsiktiga kunskapsuppbyggande
forskning som bedrivs i vårt land och som är
särskilt väsentlig i det skede av snabb och intensiv utveckling som
biotekniken nu befinner sig i. Utskottet delar remissinstansernas upp -

1989/90:JoU9

fattning i denna fråga. Det bör understrykas att den svenska forskningen
ingår i ett omfettande intellektuellt kontaktnät som spänner över de
flesta nationsgränser. Ett generellt förbud, låt vara tidsbegränsat, mot
viss forskning är enligt utskottets mening helt främmande för de
traditioner som sedan länge råder i förhållandet mellan forskningen
och samhället i övrigt. Utskottet avstyrker motionen i denna del
(yrkande 3).

Motion Jo622 yrkande 2 om utökade befogenheter för hybridDNA-delegationen
bör ej heller föranleda någon riksdagens åtgärd i
avbidan på den fortsatta prövningen av de organisatoriska frågorna.
Som utskottet angett ovan skall den parlamentariska beredningen bl.a.
överväga delegationens arbetsuppgifter och organisatoriska ställning.

När det gäller övriga motionsyrkanden om förbud mot viss genteknisk
forskning och tillämpning kan utskottet konstatera att ett flertal
remissinstanser ställer sig avvisande till generella förbud på forskningsområdet
med hänvisning bl.a. till det stora behov av kunskapsuppbyggande
forskning som föreligger. Enligt medicinska forskningsrådet representerar
försök med t.ex. transgena djur ett synnerligen viktigt
experimentellt system för studier av geners funktion. Det kan leda till
ny kunskap rörande bl.a. genteknisk reglering av normal utveckling
och åldrande samt uppkomstmekanismer för cancer, olika hormonella
sjukdomar som diabetes metlitus och tillväxtrubbningar samt sjukdomar
i immunsystemet. Naturvetenskapliga forskningsrådet understryker
bl.a. att ett förbud mot genmanipulation med patogent material
skulle dels försvåra arbetet med att finna botemedel för motsvarande
sjukdomar, dels faktiskt öka smittorisken för laboratoriepersonalen.

I rapporten Ds 1990:9 föreslås att all forskning som innebär att
genteknik används på djur eller som använder gentekniskt förändrade
djur skall anmälas och prövas från en, i jämförelse med nuvarande
prövning enligt djurskyddslagen, utökad etisk synpunkt. Utredningen
anser att nämnden endast med stor restriktivitet bör tillstyrka forskning
med genteknik på djur när en framtida användning syftar till att
djuren skall utgöra livsmedel eller hållas som sällskapsdjur. Utredningen
anser även att forskning med genteknik på livsmedelsproducerande
djur eller sällskapsdjur alltid skall avstyrkas om den innebär att ett
djur tillförs en gen från annan djurart eller människa. Aven forskning
med genteknik på livsmedelsproducerande djur som syftar till att öka
djurens avkastning eller öka tillväxten skall enligt utredningens mening
alltid avstyrkas. Ett krav på tillstånd föreslås infört när det gäller
att föra ut användning av gentekniskt förändrade djur i produktionen
och att föra ut användning av genteknik på djur i produktionen. Även
i dessa hänseenden ger utredningen uttryck för en restriktiv uppfattning.
Ett lidande som förorsakats av att djur har förändrats med
genteknik kan enligt utredningens mening inte accepteras i något fell.
Ej heller bör det tillåtas att transgena djur som har fått en gen från
annan djurart eller människa insatt i sitt genom förs ut i livsmedelsproduktionen.
Tillstånd att föra ut gentekniskt förändrade djur i
livsmedelsproduktionen eller som sällskapsdjur bör endast ges med

1989/90: JoU9

stor restriktivitet. Skapande av s.k. mosaikdjur har enligt utredningen
inte något värde och bör således inte tillåtas vare sig i forsknings- eller
produktionssyfte.

Av det anförda framgår att det finns en hög grad av samstämmighet
mellan utredningens synpunkter och de tankegångar som förs fram i
hithörande motioner, framför allt i centerpartiets motioner
1988/89:Jo601 och Jo617. Frågan huruvida viss genteknisk verksamhet
skall förbjudas eller prövas restriktivt bör enligt utskottets mening inte
nu bli föremål för något slutgiltigt ställningstagande från riksdagens
sida. Ett sådant beslut skulle innebära att resultatet av såväl utredningen
som den parlamentariska beredningens verksamhet föregreps. Det
bör emellertid framhållas att utskottet delar utredningens principiella
uppfattning angående skapandet av s.k. mosaikdjur. Eftersom det är en
av beredningens huvuduppgifter att dra upp etiska principer för vad
som bör vara tillåtet och otillåtet vid användningen av genteknik avstår
utskottet från att föreslå något särskilt riksdagsuttalande i denna fråga.
Utskottet utgår från att pågående överväganden leder fram till ett
prövnings- och kontrollsystem där samhället kan utöva en från etiska
och andra utgångspunkter betryggande kontroll över den ifrågavarande
verksamheten. I anslutning till yrkandet om förbud mot behandling av
djur med tillväxthormoner bör tilläggas att lantbruksstyrelsens föreskrifter
med stöd av 12 § djurskyddslagen ej medger hormontillförsel i
tillväxtbefrämjande syfte. Enligt lantbruksstyrelsens remissyttrande
finns för närvarande inga krav eller intresse från jordbrukets sida att få
utnyttja tillväxthormoner i produktionen. Med det anförda avstyrker
utskottet motionerna 1988/89:Jo601 yrkandena 5 och 6 och Jo617
yrkandena 5—7.

Vidare avstyrker utskottet motionerna 1988/89:Jo614 yrkande 2 och
Jo622 yrkande 3.

Enligt yrkande 7 i motion 1988/89:Jo601 bör Sverige aktivt verka
för ett internationellt regelverk kring forskning och användning av
bioteknik. Det bör ske inom FN-systemets ram och genom dess fackorgan.
Många remissinstanser har i anslutning till detta yrkande framhållit
att en internationell samverkan och harmonisering på bioteknikens
område är viktig. För den svenska forskningen är det ett grundläggande
villkor att man deltar i det internationella kunskapsutbyte som äger
rum. 1 direktiven till den parlamentariska beredningen framhålls att
dess arbete kan tjäna som vägledning för det svenska agerandet vid de
olika internationella diskussioner som skall äga rum. Utskottet har
således anledning att utgå från att Sverige aktivt deltar i det internationella
samarbetet men är i övrigt inte berett att föreslå någon särskild
åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionsyrkandet.

1989/90: Jo U9

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande bioteknikens risker och möjligheter

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Jo607 yrkande
1 och 1989/90:Jo616 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande en parlamentarisk utredning och samlad lagstiftning
om biotekniken m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo616 yrkande 5,
1989/90:Jo617 yrkandena 1 och 2, 1989/90:Jo622 yrkande 1,
1988/89:Jo601 yrkandena 1 och 3, 1988/89:Jo611 och

1988/89:Jo614 yrkande 1,

res. I (c, vpk, mp)

3. beträffande inrättande av en bioteknikinspektion

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo616 yrkande 2 och
1989/90:Jo617 yrkande 3,

res. 2 (c, mp)

4. beträffande lagstiftning om utsläpp av gentekniskt modifierade
organismer

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo270 yrkande 16,
1989/90: Jo607 yrkande 3, 1989/90:Jo616 yrkande 6,

1989/90:Jo617 yrkande 8, 1989/90:Jo622 yrkande 4,

1988/89:Jo601 yrkande 4 och 1988/89:Jo610,

res. 3 (c, vpk, mp)
res. 4 (fp)

5. beträffande miljökonsekvensbedömningar av genteknik
att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo883 yrkande 6,

res. 5 (m)

6. beträffande ökad offenthgfinansierad forskning

att riksdagen lämnar motion 1989/90:Jo616 yrkande 4 utan
vidare åtgärd,

7. beträffande en särskild enhet för biotekniskt arbete vid statens
naturvårdsverk

att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo616 yrkandena 8 och 9,

res. 6 (vpk)

8. beträffande särskilda medel till miljövärdering av bioteknik
att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo607 yrkande 2,

res. 7 (fp)

9. beträffande inrättande av forskningsetiska nämnder
att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo616 yrkande 3,

res. 8 (vpk)

10. beträffande genbanker

att riksdagen lämnar motion 1989/90:Jo616 yrkande 7 utan
vidare åtgärd,

res. 9 (vpk, mp)

11. beträffande debatt och information om biotekniken

att riksdagen lämnar motionerna 1989/90:Jo617 yrkande 4 och
1988/89:Jo601 yrkande 2 utan vidare åtgärd,

res. 10 (c, vpk)

1989/90: Jo U9

12. beträffande ett moratorium för viss genteknisk forskning och
utveckling

att riksdagen avslår motion 1988/89:Jo614 yrkande 3,

res. 11 (mp)

13. beträffande ökade befogenheter för hybrid-DNA-delegationen att

riksdagen avslår motion 1989/90:Jo622 yrkande 2,

14. beträffande förbud mot mosaikdjur m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo617 yrkandena 5, 6
och 7 samt 1988/89:Jo601 yrkandena 5 och 6,

res. 12 (c, vpk, mp)

15. beträffande förbud mot genteknisk manipulation med patogent
material

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo622 yrkande 3 och
1988/89:Jo614 yrkande 2,

res. 13 (mp)

16. beträffande ett internationellt regelverk för bioteknik
att riksdagen avslår motion 1988/89:Jo601 yrkande 7.

res. 14 (c, vpk)

Stockholm den 17 april 1990
På jordbruksutskottets vägnar

Karl Erik Olsson

Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Hans Gustafsson (s), Håkan Strömberg
(s), Sven Eric Lorentzon (m), Grethe Lundblad (s), Lars Ernestam
(fp), Martin Segerstedt (s), Jens Eriksson (m), Åke Selberg (s),
Ingvar Eriksson (m), Annika Åhnberg (vpk), Inge Carlsson (s), Kaj
Larsson (s), Karin Starrin (c), Berndt Ekholm (s), Anders Castberger
(fp) och Roy Ottosson (mp).

Reservationer

1. En parlamentarisk utredning och samlad
lagstiftning om biotekniken m.m. (mom. 2)

Karl Erik Olsson (c), Annika Åhnberg (vpk), Karin Starrin (c) och
Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med
"Utskottet konstaterar " och på s. 23 slutar med "yrkande 1 " bort ha
följande lydelse:

Utvecklingen på bioteknikområdet går mycket snabbt. Informationen
och kunskaperna om vad som är på gång är bristfälliga. Någon
egentlig samhällsdebatt om värderingar kring biotekniken har ännu
inte kommit i gång. Sverige tillhör de länder som i huvudsak saknar

1989/90: JoU9

lagstiftning inom bioteknikområdet. Enligt utskottets mening bör en
parlamentarisk utredning tillsättas med uppgift att utarbeta en samlad,
heltäckande lagstiftning på bioteknikområdet. Denna lagstiftning skall
ange de etiska, sociala och miljömässiga ramarna för forskning och
tillämpning. Det är nödvändigt att gränser dras för såväl forskning och
utveckling som tillverkning och användning av de produkter sorn kan
tas fram med bioteknik. Utskottet ansluter sig således till de yrkanden
om tillsättande av en parlamentarisk utredning och om en heltäckande
lagstiftning som framförts av bl.a. centern, vpk och miljöpartiet i
motionerna 1988/89:Jo601 yrkandena 1 och 3, 1988/89:Jo611,

1988/89:Jo614 yrkande 1, J06I6 yrkande 5, Jo617 yrkandena 1 och 2
samt Jo622 yrkande 1. Det anförda innebär att regeringen bör upphäva
sitt beslut om tillsättande av en parlamentarisk beredning eller ändra
beslutet till att avse en parlamentarisk utredning, med bl.a. de uppgifter
som utskottet angivit. Vad utskottet anfört med anledning av
angivna motionsyrkanden bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande en parlamentarisk utredning och samlad lagstiftning
om biotekniken m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Jo616 yrkande
5, 1989/90:Jo617 yrkandena 1 och 2, 1989/90:Jo622 yrkande
1, 1988/89:Jo601 yrkandena 1 och 3, 1988/89:Jo611 och
1988/89:Jo614 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

2. Inrättande av en bioteknikinspektion (mom. 3)

Karl Erik Olsson (c), Karin Starrin (c) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med "Frågan
om" och slutar med "angivna motionsyrkandena" bort ha följande
lydelse:

Behovet av en kompetent och effektiv myndighetsorganisation som
kan ta ett samlat grepp på bioteknisk forskning och tillämpning är
stort. Utskottet delar motionärernas uppfattning att en särskild myndighet
bör inrättas i form av t.ex. en bioteknikinspektion, i enlighet
med de synpunkter som framförs i motionerna J06I6 yrkande 2 och
Jo617 yrkande 3. En sådan myndighet är angelägen inte bara från
kontrollsynpunkt utan också för att skapa maximal öppenhet mot
allmänheten och bidrag till kunskapsuppbyggande i samhället. Vad
utskottet anfört med anledning av dessa motionsyrkanden bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande inrättande av en bioteknikinspektion

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Jo616 yrkande
2 och 1989/90:Jo617 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

1989/90:JoU9

3. Lagstiftning om utsläpp av gentekniskt modifierade
organismer (mom. 4)

Karl Erik Olsson (c), Annika Åhnberg (vpk), Karin Starrin (c) och
Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande sorn på s. 24 börjar med "Det
anförda" och på slutar med "och Jo610" bort ha följande lydelse:

Som framgår av utskottets redovisning ovan föreligger ett stort
behov av en samlad och heltäckande lagstiftning om biotekniken. På
flera punkter är rättsläget oklart. På vissa områden råder det otillfredsställande
förhållandet att lagbestämmelser helt saknas. Ett sådant område
är utsläpp av gentekniskt förändrade organismer för annat ändamål
än växtodling. De regler rörande växtodling som nyligen införts är
dessutom knappast tillräckliga som garanti mot oönskade eller oförutsedda
ekologiska effekter. I motion Jo617 redovisas utförligt bl.a. vilka
ekologiska risker som är förknippade med denna verksamhet. Kunskapsläget
i denna viktiga fråga måste betecknas som otillfredsställande.
Utskottet delar den uppfattning som framförs i motionerna från centern,
vpk och miljöpartiet att verksamheten bör förbjudas bl.a. på den
grunden att kunskaperna om dess långsiktiga och kortsiktiga ekologiska
effekter är bristfälliga. I denna fråga kan inte resultatet av utredningens
arbete på en heltäckande lagstiftning avvaktas. Regeringen bör
därför snarast möjligt framlägga förslag om förbud mot spridning av
gentekniskt förändrade organismer, i enlighet med motionerna
1988/89:Jo601 yrkande 4, J06I6 yrkande 6, Jo270 yrkande 16, Jo617
yrkande 8 och Jo622 yrkande 4. Motionerna 1988/89:Jo610 och Jo607
yrkande 3 avstyrks i den mån de ej tillgodoses genom utskottets
ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande lagstiftning om utsläpp av gentekniskt modifierade
organismer

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Jo270 yrkande
16, 1989/90:Jo616 yrkande 6, 1989/90:Jo617 yrkande 8,
1989/90:Jo622 yrkande 4 och 1988/89:Jo601 yrkande 4 samt med
avslag på motionerna 1989/90: Jo607 yrkande 3 och
1988/89:Jo610 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

4. Lagstiftning om utsläpp av gentekniskt modifierade
organismer (mom. 4)

Lars Ernestam och Anders Castberger (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med "Det
anförda" och slutar med "och J06IO " bort ha följande lydelse:

Som framgår — — — (lika med reservation 3) — — — ekologiska
effekter. Utskottet delar den uppfattning som framförs i fp-motionen
1988/89:Jo610 att det vid sidan av de etiska problemen framför allt bör
beaktas riskerna med bestående skador på miljön som kan förorsakas

1989/90: JoU9

av utplantering/utsläpp av gentekniskt modifierade organismer. Riksdagen
bör begära att regeringen skyndsamt framlägger förslag om lagstiftning
i detta ämne. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna
1988/89:Jo610 och Jo607 yrkande 3 bör ges regeringen till känna.
Övriga motioner avstyrks i den mån de ej tillgodoses genom utskottets
ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande lagstiftning om utsläpp av gentekniskt förändrade
organismer

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Jo607 yrkande
3 och 1988/89:Jo610 och med avslag på motionerna
1989/90:Jo270 yrkande 16, 1989/90: Jo616 yrkande 6,

1989/90:Jo617 yrkande 8, 1989/90:Jo622 yrkande 4 och

1988/89:Jo601 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

5. Miljökonsekvensbedömningar av genteknik
(mom. 5)

Sven Eric Lorentzon (m), Jens Eriksson (m), Ingvar Eriksson (m) och
Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med "Som
utskottet " och slutar med "riksdagens sida " bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion Jo883 är miljökonsekvensanalyser ett viktigt
och angeläget inslag i miljövårdsarbetet. Miljökonsekvensanalyser bör
därför användas inom genteknikområdet. Skyddet för miljön skulle
genom detta förfarande väsentligt förbättras. Vad utskottet anfört med
anledning av motion Jo883 yrkande 6 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande miljökonsekvensbedömningar av genteknik

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Jo883 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. En särskild enhet för biotekniskt arbete vid statens
naturvårdsverk (mom. 7)

Annika Ahnberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med "Med
delvis" och slutar med "detta avseende" bort ha följande lydelse:

I avvaktan på en biotekniklag och en bioteknikinspektion bör
statens naturvårdsverk förstärkas. Med ett flytande läge på myndighetsoch
lagområdet är det viktigt att något organ följer upp vad som
händer på området och ges möjlighet till ordentlig information, kontroll
och prövning. Regeringen bör uppdra åt naturvårdsverket att
inrätta en speciell enhet för bioteknik. För ändamålet bör anvisas 10
milj. kr. för nästa budgetår, i enlighet med motion J06I6 yrkandena 8
och 9.

1989/90: JoU9

3 Riksdagen 1989190. 16 sami. Nr 9

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande en särskild enhet för biotekniskt arbete vid statens
naturvårdsverk

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Jo616 yrkandena
8 och 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört samt till Statens naturvårdsverk för budgetåret 1990/91 —
utöver tidigare anvisat anslag — anvisar ett ramanslag på
10 000 000 kr.,

7. Särskilda medel till miljövärdering av bioteknik
(mom. 8)

Lars Ernestam (fp), Anders Castberger (fp) och Roy Ottosson (mp)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med "Det
anförda" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion Jo607 att statens naturvårdsverk
i enlighet med folkpartiets förslag bör tilldelas särskilda medel för
en utvärdering av bioteknikens miljöeffekter. Ett belopp om 2,5 milj.
kr. bör anvisas för ändamålet.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande särskilda medel för miljövärdering av bioteknik
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Jo607 yrkande 2
till Statens naturvårdsverk för budgetåret 1990/91 — utöver tidigare
anvisat anslag — anvisar ett ramanslag på 2 500 000 kr.,

8. Inrättande av forskningsetiska nämnder (mom. 9)

Annika Åhnberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med "I
anslutning" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till vad som anförs i motion J06I6 om behovet
av forskningsetiska nämnder. Dessa kan med fördel placeras på lokal
och regional nivå. I nämnderna bör ingå forskare, industrianställda
och andra partsintressen liksom politiskt förtroendevalda. Dessa representanter
bör fa en grundlig utbildning i både tekniska och etiska
frågor. En majoritet i nämnderna skall vara lekmän. Vad utskottet
anfört med anledning av motion J06I6 yrkande 3 bör ges regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande inrättande av forskningsetiska nämnder

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Jo616 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1989/90: JoU9

9. Genbanker (morn. 10)

Annika Åhnberg (vpk) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med "Enligt
yrkande" och på s. 26 slutar med "riksdagens sida" bort ha följande
lydelse:

Som anförs i motion J06I6 bör arbetet på en heltäckande genbank
stärkas. Risken finns annars att vi står inför en genetisk utarmning i
perspektiv av kloning m.m. Detta gäller speciellt tredje världen, där en
katastrofalt snabb utarmning av det genetiska materialet pågår. Sverige
måste här delta i stärkandet av de genbanker som finns så att dessa blir
mer heltäckande och får en bättre teknik. Vad utskottet anfört med
anledning av motion J06I6 yrkande 7 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande genbanker

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Jo616 yrkande 7
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Debatt och information om biotekniken
(mom. 11)

Karl Erik Olsson (c), Annika Åhnberg (vpk) och Karin Starrin (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med
"Utskottet instämmer" och slutar med "anses tillgodosedda" bort ha
följande lydelse:

Som framhålls i motionerna Jo617 och 1988/89:Jo601 måste en bred
debatt och informationsspridning initieras om bioteknikens roll i
samhället. Det bör vara en viktig uppgift för bl.a. skolan och folkrörelserna.
Biotekniken kan på ett naturligt sätt behandlas i såväl den
naturvetenskapliga undervisningen som i filosofi och religion. Stimulanser
måste utgå till sådan verksamhet och för framtagande av undervisningsmaterial.
Forskare, producenter och beslutsfattare måste i tid
hantera och ta sitt ansvar för bioteknikens utveckling. Den som vill
värna om teknikens utveckling kan aldrig bortse från kravet på en
öppen värdering av tekniken och dess samhällskonsekvenser. Vad
utskottet anfört med anledning av nämnda motioner bör ges regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande debatt och information om biotekniken

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Jo617 yrkande
4 och 1988/89:Jo601 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

1989/90:JoU9

11. Ett moratorium för viss genteknisk forskning och
utveckling (mom. 12)

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med
"Förslaget i" och på s. 27 slutar med "(yrkande 3)" bort ha följande
lydelse:

I motion 1988/89:Jo614 föreslås ett moratorium för den gentekniska
forskningen och utvecklingen vad gäller eukaryota organismer. Syftet
uppges vara att få fram en acceptabel lagstiftning och initiera en
bredare debatt och information om den nya gen- och biotekniken i
samhället. Med genteknik avses i detta sammanhang metoder där
fragment av en individs gener överförs från en cell till en annan, så att
dessa gener kommer att ingå i mottagarcellens genom. Traditionella
avels-, hybridiserings- och urvalsmetoder baserade på överförande av
könsceller och naturlig befruktning räknas däremot inte hit. Traditionell
växt- och djurförädling berörs inte. Utskottet ansluter sig till
motionärernas uppfattning att ett moratorium för viss genteknisk
forskning, utveckling och tillämpning bör införas. Moratoriet bör
omfatta åtminstone s.k. hybrid-DNA-teknik på högre organismer och
människan. Moratoriet skall endast gälla till dess en acceptabel lagstiftning
på bioteknikområdet har trätt i kraft. Syftet är att skapa ett
nödvändigt rådrum för en bred debatt kring den nya bioteknikens
risker och möjligheter och att samtidigt ta fram en bra lagstiftning på
området under demokratiskt vettiga former. De farhågor som flera
remissinstanser framfört om starkt negativa effekter för forskningen
finner utskottet vara överdrivna och trångsynta. Enligt utskottets mening
överväger moratoriets fördelar de nackdelar som begränsade delar
av forskarsamhället eventuellt kan drabbas av. Regeringen bör skyndsamt
framlägga förslag om lagstiftning, syftande till ett moratorium i
enlighet med vad som ovan anförts. Förbudet bör träda i kraft snarast
möjligt och gälla till dess en acceptabel lagstiftning på bioteknikområdet
i stort har utarbetats och trätt i kraft.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande ett moratorium för viss genteknisk forskning och
utveckling

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Jo614 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Förbud mot mosaikdjur m.m. (mom. 14)

Karl Erik Olsson (c), Annika Åhnberg (vpk), Karin Starrin (c) och
Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med "När
det" och på s. 28 slutar med "yrkandena 5—7" bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening finns det av framför allt etiska skäl anledning
att göra en klar gränsdragning mellan acceptabelt och icke

1989/90:JoU9

acceptabelt utnyttjande av djur i biotekniken. Härvidlag ansluter sig
utskottet till vad som anförts i motion Jo617 liksom i motion
1988/89:Jo601 om människans ansvar gentemot djuren och behovet av
att visa respekt för allt levande. Det innebär till en början att skapandet
av s.k. mosaikdjur inte tjänar något vettigt syfte och därför inte bör
tillåtas.

Ej heller bör det tillåtas att man skapar permanenta sjukdomstillstånd
eller sjukdomsliknande tillstånd hos djuren för att höja produktionen.
Insprutning av tillväxthormoner är exempel på en sådan hantering.
Utskottet anser att användning av genterapi på djur måste förbjudas.
Även skapandet av transgena djur för livsmedelsproduktion skall
förbjudas. En rad olika sätt att framställa transgena djur har sin
praktiska tillämpning både inom forskningen och i läkemedelsindustrin.
Denna verksamhet bör enligt utskottets mening kunna tillåtas.
Det krävs dock bestämda regler och gränser för användningen av
transgena djur i forskningssammanhang och för framställning av nödvändiga
läkemedel. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna
1988/89:Jo601 yrkandena 5 och 6 samt Jo617 yrkandena 5 — 7 bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande förbud mot mosaikdjur m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Jo617 yrkandena
5, 6 och 7 samt 1988/89:Jo601 yrkandena 5 och 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Förbud mot genteknisk manipulation med
patogent material (mom. 15)

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med "Vidare
avstyrker" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:

Som anförs i miljöpartiets motioner måste tydliga och bestämda
gränser för genteknisk verksamhet upprättas. Ett exempel på verksamhet
som snarast bör förbjudas är viss genteknisk manipulation med
patogent material. Sådant patogent, dvs. sjukdomsalstrande, material
kan utgöras av såväl gener som organismer. Risken består bl.a. i att det
gentekniska förfarandet kan öppna nya spridningsvägar för sjukdomar
och att tidigare ofarliga mikroorganismer omvandlas till sjukdomsalstrare.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna
1988/89:Jo614 yrkande 2 (delvis) och Jo622 yrkande 3 bör ges regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande förbud mot genteknisk manipulation med patogent
material

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Jo622 yrkande
3 och 1988/89:Jo614 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

1989/90: Jo U9

14. Ett internationellt regelverk för bioteknik
(morn. 16)

Karl Erik Olsson (c), Annika Åhnberg (vpk) och Karin Starrin (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med "Enligt
yrkande" och slutar med "av motionsyrkandet" bort ha följande lydelse: Som

anförs i motion 1988/89:Jo601 bör Sverige aktivt verka för att
få till stånd ett internationellt regelverk kring forskning och användning
av bioteknik. Det kan ske inom FN-systemets ram och genom
dess fackorgan. Den moderna biotekniken får inte leda till en ytterligare
exploatering av tredje världen. Vad utskottet anfört bör ges regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande ett internationellt regelverk för bioteknik
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Jo601 yrkande 7
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1989/90:JoU9

Remissyttranden
Lantbruksstyrelsen
Yttrande över motioner om bioteknik

Riksdagens jordbruksutskott har hemställt att lantbruksstyrelsen skall
yttra sig över motionerna 1988/89:J06OI, J06IO, J06II och Jo614 om
bioteknik m m.

Biotekniska processer av olika slag har använts inom många områden
under lång tid inom jordbruket, t ex vid syrning av mjölk. De
biotekniska processerna har efter hand utvecklats och blivit alltmer
kraftfulla. Växtförädling och avelsarbete inom husdjursskötseln innebär
alltid att växternas eller djurens genetiska uppsättning förändras.
Den moderna gentekniken har inneburit att avelsarbetet fatt ett mycket
effektivt och förfinat instrument som snabbt och revolutionerande
kan ändra växternas, djurens och mikroorganismernas genuppsättning.
I och med detta har de etiska frågorna liksom bedömningen av vilka
risker det finns att släppa ut t ex genmanipulerade mikroorganismer i
naturen fått en helt annan betydelse. Kraven på kontroll från samhällets
sida har ökat liksom kraven på fastställande av etiska gränser.

1 motionerna tas upp en rad frågeställningar som i huvudsak berör
andra områden än jordbruket. Förutom övergripande frågor begränsar
lantbruksstyrelsen yttrandet till frågor som rör jordbruket. Inom jordbruket
berörs djurproduktionen och växtodlingen inklusive yttre miljön.
Lantbruksstyrelsen redovisar allmänt nuläget, vilka regler som
gäller samt en bedömning av vilka åtgärder som behövs inom dessa
områden. Därutöver redovisas synpunkter mera utförligt inom några
områden som är av principiell karaktär. Frågor om patent berörs inte.

Djurområdet

Embryoöverföring dvs. överföring av befruktade ägg från ett hondjur
(donator) till ett eller flera andra hondjur (mottagardjur) är en teknik
som tillämpas i Sverige i begränsad omfattning inom nötkreatursaveln.
Verksamheten kan i sig själv inte betecknas genteknik eftersom ingen
ändring sker av arvsmassan. Embryoöverföring är dock en av förutsättningarna
för utvecklingen av genteknik.

Tillstånd till embryoöverföring i fältverksamhet prövas med stöd av
Lag om kontroll av husdjur (SFS 1985:342) m m av lantbruksstyrelsen.
Endast s k oblodig metod får användas dvs. embryon får inte tas ifrån
donatordjuret med kirurgiskt ingrepp. Motsvarande gäller inplacering
av embryot i mottagardjuret. Tillstånd till embryoöverföring har för
närvarande 2 seminföreningar, Svensk Husdjursskötsel och en enskild
lantbrukare. Totalt sker mellan 50 och 100 embryoöverföringar per år
i Sverige. Importtillstånd för nötembryon har beviljats. Import av
embryoner kan i många fall vara en fördel ur smittskyddssynpunkt
jämfört med import av levande djur och kan därför beräknas öka i
omfattning.

1989/90:JoU9

Bilaga

Embryoöverföring förekommer inte för närvarande i praktisk, drift
hos andra djurslag än nötkreatur. Verksamheten med embryoöverföringen
beräknas öka. Inom EG har man gjort den bedömningen att 75
procent av lantbrukarna med mjölkproduktion år 2005 har möjlighet
att utnyttja embryoöverföring.

Kloning eller delning av embryon. Delning av embryon förekommer
inte i praktisk verksamhet i Sverige. Delning av embryon kan inte
heller betraktas som genteknik eftersom arvsmassan inte förändras.
Delning eller kloning ger ett antal djur som är exakta kopior från
genetisk synpunkt.

Lantbruksstyrelsen har inte prövat om tillstånd kan ges till embryoöverföring
kombinerad med kloning eller delning. Lantbruksstyrelsen
gör dock den bedömningen att det för närvarande inte finns tillräckligt
författningsstöd för att förbjuda kloning eller delning av embryon. Om
kloning av djur skulle bli en allmänt använd metod inom avelsarbetet
finns risker för utarmning av den genetiska variationen.

Befruktning in vitro. Äggstockar från slaktade djur används. Från varje
djur kan 15—20 ägg erhållas. Äggen befruktas med spermier i provrör.
Metoden används inte för närvarande i Sverige. Samma regler som
gäller semin och embryoöverföring bör gälla för denna metod.

Hormoner. Att tillföra ett djur hormoner är i sig själv inte bioteknik.
Hormoner kan dock framställas genom utnyttjande av genteknik på
mikroorganismer. Med sådan teknik kan framställningen av betydande
kvantiteter hormoner ske snabbt och billigt. Hormoner har därmed
blivit ett intressant hjälpmedel i kommersiell animalieproduktion.

Det som främst diskuteras är tillväxthormoner. Kvigor som tillförs
tillväxthormoner får en 25-procentig högre avkastning som kor. Gödtjurar
växer fortare och får magrare kött om de tillförs hormoner.
Tillförsel av hormoner i Sverige regleras genom Lagen om foder (SFS
1985:245) och Djurskyddslagen (SFS 1988:534). 1 lag om foder lyder
paragraf 3: "Antibiotika eller andra kemoterapeutiska medel får tillsättas
foder endast för att förebygga, lindra eller bota sjukdom eller
sjukdomssymtom". Hormoner kan hänföras till andra kemoterapeutiska
medel.

I djurskyddslagen paragraf 12 står: "Regeringen eller efter regeringens
bemyndigande lantbruksstyrelsen får meddela föreskrifter om förbud
mot eller villkor för

2. tillförsel av hormoner eller andra ämnen till djur för att
påverka djurets egenskaper i annat syfte än att förebygga,
påvisa, lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymtom."

Lantbruksstyrelsen har i föreskrifter (LSFS 1988:40) tillåtit att hormoner
får tillföras djur i syfte att förhindra befruktning, framkalla abort,
stimulera ägglossning, verka sammandragande på livmoder eller synkronisera
brunst.

1989/90:JoU9

Bilaga

Enligt lantbruksstyrelsens bedömning finns för närvarande inga krav
eller intresse från jordbrukets sida i Sverige att fa utnyttja tillväxthormoner
i produktionen.

Genteknik. Inom detta område kan en rad olika former komma att
utvecklas beroende på syftet med förändringen av arvsmassan. Här
beskrivs några av de former av genteknik som diskuteras inom husdjursområdet
utifrån syftet med genförändringen.

1. Produktionshöjande effekter. Gener för produktion av
tillväxthormoner kan tillföras djuret.

2. Förändring av produktsammansättning. Gener kan bytas
så att t ex mjölkens sammansättning förändras.

Fettsammansättningen kan förändras i slaktdjur.

3. Transgena djur. Gener från andra arter t ex människa
kan överföras till djur som sedan producerar en blodfaktor
eller protein som är värdefullt inom humanmedicinen.

Inom EG bedöms att transgena djur kommer att kunna
utnyttjas kommersiellt 1998.

4. Sjukdomsresistens. Gensammansättningen förändras så att
djurens motståndskraft mot vissa sjukdomar ökar.

5. Gener som medför missbildningar kan tas bort i spermier
eller äggceller före befruktning.

6. Idisslarnas mikroorganismer kan förändras genom
genteknik för att öka effektiviteten i näringsupptagandet.

7. Användning inom veterinärmedicinen vid diagnostisering
och framställning av vaccin.

8. Mosaikdjur. Korsning av djur mellan olika arter.

Mosaikdjur bedöms inte fa någon praktisk betydelse.

Ingen av ovan nämnda former av genteknik utnyttjas i det praktiska
jordbruket idag. Däremot sker viss forskning i om området i Sverige.

Den nya djurskyddslagen ger möjligheter att meddela förbud eller
villkor för användning av genteknik på djur.

Djurskyddslagen 12 paragraf lyder. "Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande lantbruksstyrelsen får meddela föreskrifter om förbud
eller villkor för

1. användning av genteknik på djur

3. avel med sådan inriktning som kan medföra lidande för
djuren eller påverka djurens naturliga beteenden."

Lantbruksstyrelsen har för närvarande inget bemyndigande att pröva
om t ex gentekniskt förändrade djur får användas inom animalieproduktionen.

Lantbruksstyrelsen har i skrivelse till regeringen 1989-09-18 föreslagit
vissa ändringar i djurskyddslagen och djurskyddsförordningen. När
det gäller genteknik har lantbruksstyrelsen begärt att djurskyddsförordningen
skall fa ett tillägg med följande lydelse:

Om genteknik på djur skall föras ut i praktisk användning skall
lantbruksstyrelsens tillstånd inhämtas.

1989/90: Jo U9

Bilaga

Lantbruksstyrelsen anför vidare i skrivelsen att forskningen inom
området bör vara fri och begränsas endast av den etiska prövningen av
försöksdjursanvändningen.

Förutom bedömning från djurskyddssynpunkt kan genteknik på
djur komma att kräva en särskild etisk bedömning om tekniken
resulterar i livsmedel som är skadliga eller oacceptabla för konsumenten.
Lantbruksstyrelsen har inte tagit ställning till hur sådan prövning
skall ske och av vem utan avvaktar här den utredning som jordbruksdepartementet
genomför om genteknik.

Försök och forskning. Lantbruksstyrelsen anser det angeläget att forskning
och försök om genteknik liksom övriga biotekniska processer kan
fortsätta i Sverige och avstyrker således det förslag till moratorium som
framförts i motion Jo 614. Det är viktigt att det finns en kompetens
inom området i Sverige så att en prövning kan ske av teknik eller
produkter som införs från utlandet eller utvecklas inom Sverige.

Beträffande användning av genteknik på försöksdjur skall detta
liksom all annan försöks- och forskningsverksamhet prövas från etisk
synpunkt innan användningen påbörjas (paragraf 21 i djurskyddslagen).
Denna prövning avser i första hand djurets behandling, om
försöket på djur är nödvändigt osv. Någon bedömning sker inte om
resultatet av gentekniken ger produkter eller livsmedel som inte är
etiskt försvarbara.

Sammanfattningsvis bör följande kriterier vara vägledande vid tillämpning
av den nya tekniken hos djur.

- Djuret eller dess avkomma får inte lida vid behandlingen
-Den genetiska variationen lår inte utarmas

-Tekniken får inte resultera i livsmedel som är skadliga eller oacceptabla
för konsumenten

Växtodling och växtförädling

Inom växtförädlingen har gjorts betydande framsteg i fråga om utveckling
av effektiva metoder för att förändra de odlade växternas egenskaper
i önskad riktning. Under senare år har möjligheterna att föra över
egenskaper mellan olika arter ökat väsentligt. Gentekniken innebär
ytterligare ett stort steg i denna utveckling. Denna teknik kommer att
få stor betydelse i det framtida växtförädlingsarbetet. Den torde dock
inte under överskådlig tid ersätta traditionell förädlingsteknik, utan
snarare vara ett värdefullt komplement till denna.

Som framgår bl a av motionerna anses den nya tekniken ge betydande
möjligheter att lösa angelägna problem, t ex i fråga om bättre
resistens mot skadegörare i våra odlade grödor. Den nya tekniken kan
emellertid leda utvecklingen i icke önskvärd riktning. Några sådana
exempel redovisas i de föreliggande motionerna, såsom risk för utarmning
av den genetiska variationen, olika icke önskvärda miljöeffekter
av växter framställda med denna teknik samt möjligheten att tekniken
skulle leda till ett ökat beroende av kemiska bekämpningsmedel.

1989/90:JoU9

Bilaga

Enligt lantbruksstyrelsens mening medför införandet av transgena
växter i miljön risker av olika slag. Dessa risker måste emellertid vägas
mot de fördelar som kan vinnas.

Användningen av växtmaterial vars egenskaper påverkats med hjälp
av genteknik kan via utsädeslagstiftningen regleras på samma sätt som
traditionellt framställt sortmaterial. Genom ändring i växtskyddslagen
är det from 1989-07-01 möjligt att meddela förbud eller villkor för
användning av

1. genteknik på växter

2. gentekniskt modifierade växter

3. gentekniskt modifierade organismer vid växtodling

Beträffande odlade växter och även gentekniskt modifierade organismer
som används vid växtodling finns således redan nu vissa möjligheter
att reglera användningen. I äldre lagstiftning på växtodlingsområdet
har inte beaktats de särskilda förhållanden och risker som gentekniken
skapat. Förarbeten saknas därför helt i vilka lagstiftarens syn på olika
frågor utvecklats till stöd för myndighetsutövningen. Ofta har konsumentskyddsaspekter
varit grunden för nuvarande lagstiftning. Det innebär
bl a att införsel av utsäde och växter för enskilt bruk vanligen
inte kontrolleras. I den mån äldre lagstiftning skall användas för
kontroll måste den därför kompletteras. Utan att ingående ha prövat
hur detta skulle kunna ske är styrelsen tveksam till om detta är en
framkomlig väg. Styrelsen anser därför att en särskild lagstiftning
sannolikt behövs.

Allmänna synpunkter i fråga om åtgärder för det fortsatta
arbetet

Utvecklingen inom det biotekniska området kan medföra risker, som
dessutom ofta är svåra att bedöma. Därmed blir också ofta sådana
frågor kontroversiella för en bred allmänhet. Det är därför angeläget
att dessa frågor, och då särskilt frågor om genteknik, blir föremål för
en bred diskussion. Berörda frågor bör därför utredas. Inom jordbrukets
område pågår som tidigare nämnts utredning av vissa sådana
frågor.

Enligt lantbruksstyrelsens bedömning föreligger inom jordbrukets
område inte skäl att i avvaktan på nämnda utredningsarbete stoppa
den gentekniska utvecklingen. Det är istället angeläget att berörda
myndigheter m fl snarast engageras i utredningen och kontrollarbetet.
På så sätt främjas en nödvändig kompetensutveckling bäst. De möjligheter
till kontroll som föreligger bör vara till fyllest under den tid som
krävs för utredning och ställningstaganden till behovet av ytterligare
åtgärder. I den mån Hybrid-DNA-delegationens resurser är otillräckliga
bör dessa tillfälligt förstärkas.

Styrelsen vill slutligen understryka vikten av internationell samverkan
på detta område.

1 handläggningen av detta ärende har deltagit tf generaldirektören,
avdelningscheferna Carl Johan Lidén och Bengt Nordblom, avdelningsdirektör
Karl-Axel Hansson samt föredragande byråchef Agneta

1989/90:JoU9

Bilaga

Brasch.

1989/90:JoU9

Bilaga

Alf Wallin
Tf generaldirektör

Agneta Brasch
Byråchef

Statens naturvårdsverk

Genom att begreppet bioteknik är utgångspunkten för rubricerade
motioner berör deras innehåll och förslag utomordentligt stora områden
av näringsliv och samhälle. Den snabba utvecklingen av biotekniken,
speciellt den s k hybrid-DNA-tekniken, gör det uppenbart angeläget
med en bred debatt om den nya teknikens möjligheter och risker.

Motionerna redogör på ett relativt likartat sätt för problem och
möjligheter samt lämnar förslag som i huvudsak går i samma riktning.
Naturvårdsverket koncentrerar sig till de förslag som närmast berör
verkets ansvarsområde, nämligen utvecklingen av tillämpningar inom
de areella näringarna, miljövårdsbioteknologi, riskvärdering av genteknologi,
lagstiftning och kontroll. Det är naturligtvis viktigt att verkets
bedömningar om dessa frågor vägs samman med bedömningar om
andra motionsförslag till en helhetssyn. Bland annat bör också diskuteras
de konsekvenser ett uteblivet utnyttjande av den nya tekniken
innebär.

Under 1970-talet fokuserades debatten kring den nya hybrid-DNAtekniken
till risker med oavsiktlig spridning av hälsofarliga mikroorganismer
från industrianläggningar, exempelvis läkemedelsindustrin.
Kraven från myndigheter ledde till särskilda säkerhetsåtgärder, bl a
inneslutna processer. Idag diskuteras risker i samband med avsiktlig
spridning av gentekniskt modifierade organismer, speciellt inom jordbruk,
skogsbruk och vattenbruk. Just avsikten att konstruera mer organismer
avsedda för att överleva i naturmiljön har framhållits som ett
särskilt problem i sammanhanget. Ett annat problem är sambandet
mellan användning av gentekniskt modifierade organismer i kombination
med bekämpningsmedel. Användningen av gentekniskt modifierade
organismer kan hindra ansträngningarna att begränsa kemikalieanvändningen
inom de areella näringarna. Ytterligare problem är de
miljökonsekvenser som kan uppträda och fördelas mellan u-länder
och i-länder vid gentekniskt FoU och tillämpning samt följder av
ersättning av naturliga råvaror med gentekniska produkter.

Biotekniskt utvecklingsarbete har också en kontaktyta mot ett annat
problemområde inom miljövården. Allt förädlingsarbete måste baseras
på god tillgång till genetiskt material. Ett alltför intensivt förädlingsarbete
innebär risker för förlust av genmaterial. Det är därför viktigt att
ursprungliga genkombinationer bevaras i vilt levande material. Inte
minst mångformigheten i tropikernas fauna och flora innebär en
genresurs som kan utnyttjas för framtida behov inom förädlingsarbete.

Utvecklingen av den nya biotekniken inom de areella näringarna är
enligt verkets uppfattning ett prioriterat område för forskning och
debatt.

Motionerna behandlar endast i liten omfattning ett tillämpningsområde
av särskild betydelse för naturvårdsverket, miljövårdsbioteknologi.
Teknologin har lång tradition inom miljövården, bl a inom
avfallshantering och avloppsvattenrening. Ny bioteknik kan effektivisera
processer, förbättra renings- och saneringsteknik. Det är angeläget
att miljövårdsbioteknologisk forskning uppmuntras inom ramen för
det nationella bioteknikprogrammet för vilket STU har ett särskilt
ansvar.

De potentiella ekologiska riskerna i samband med planerad spridning
av gentekniskt modifierade organismer — eller transgena organismer
— är internationellt föremål för en omfattande debatt. Motionerna
har tagit upp möjliga risker med en sådan introduktion och lämnat
förslag om förbud mot spridning (c och mp) samt lagreglering av
utplantering/spridning av genetiskt förändrade organismer (fp). Naturvårdsverket
delar uppfattningen att det finns potentiella risker med
avsiktlig introduktion av transgena organismer.

En saklig bedömning av den nya biotekniken kräver en kunskapsuppbyggande
forskning där inte minst internationella erfarenheter tas
till vara. Naturvårdsverket har initierat ökad forskning om ekologisk
riskvärdering av genteknik. Under hösten 1989 kommer ett förslag till
samlat flerårigt forskningsprogram att finnas på området. Ekologer och
annan expertis kan idag inte förutsäga eventuella problem med olika
slags transgena organismer på dagens kunskapsnivå. Forskningen behöver
utveckla metoder för problemidentifiering, bygga upp erfarenhet
om gjorda introduktioner och medverka vid myndigheters arbete med
riskvärdering, dokumentationskrav och övervakning.

Forskningen innefattar många viktiga vetenskapliga frågeställningar,
exempelvis överlevnad och reproduktion av introducerad organism,
samverkan med andra organismer i miljön och effekter på ekosystemnivån,
samt kräver medverkan från skilda discipliner, bl.a. molekylärbiologi,
genetik, ekologi och utvecklingsbiologi. Ökat internationellt
samarbete är uppenbart nödvändigt inte bara på forskningsnivån utan
också om riskvärdering och övervakning på myndighetsnivån, bl a
inom OECD och EG.

Alla motionerna hemställer om en översyn av lagstiftning och kontroll
inom bioteknikområdet, bl a föreslås en särskild gentekniklag
(mp) och en biotekniklag (c). Naturvårdsverket har i hybrid-DNAdelegationen
framfört att osäkerhet föreligger om gällande lagstiftning
och kontroll i Sverige ger möjligheter till en effektiv reglering av
avsiktlig spridning av gentekniskt modifierade organismer. Delegationen
har till regeringen framfört att en översyn och eventuell komplettering
av gällande lagar och förordningar bör göras.

I proposition 1988/89:140 har regeringen föreslagit riksdagen en
ändring i växtskyddslagen vilken möjliggör för regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om
förbud eller villkor för användning av genteknik på växter, gentekniskt

1989/90: JoU9

Bilaga

modifierade växter samt gentekniskt modifierade organismer vid växtodling.
Riksdagen biföll den 2 juni förslaget. Jordbruksdepartementet
har också initierat en departementsutredning med syfte att kartlägga
forskning om och användning av genteknik på växter och djur.

Naturvårdsverket anser att ändringen i växtskyddslagen är ett steg i
rätt riktning. En bredare översyn av lagstiftning och kontroll gällande
även annan bioteknisk verksamhet eller produktion, i enlighet med
motionärernas förslag, är emellertid nödvändig. En sådan översyn får
visa om det är tillräckligt med modifieringar i existerande lagstiftning
eller om det är nödvändigt med en kompletterande bioteknik- eller
gentekniklag. I sammanhanget bör även övervägas vilka existerande
myndigheter eller nya organ som bör pröva nya genteknik-tillämpningar.

Nuvarande situation som innebär att introduktion av transgena
organismer kan göras utan en ekologisk riskvärdering är otillfredsställande.
Hybrid-DNA-delegationens prövning är idag inte obligatorisk.
Med hänsyn till den brist på kunskap och den stora osäkerhet som
idag gäller beträffande de ekologiska riskerna med att frisläppa transgena
organismer är det naturligt med en mycket restriktiv hållning och
en ingående prövning i varje enskilt fall.

En prövning bör inledas med en bedömning av motiven bakom
önskemålet att frisläppa genmodifierade organismer och möjligheterna
att nå samma mål med alternativa metoder. Om man därvid finner att
motiv för att använda sig av den aktuella organismen föreligger, bör bl
a en ekologisk riskbedömning utföras. Bedömningen bör innefatta
möjligheterna till överlevnad, reproduktion och spridning samt riskerna
för genöverföring till andra organismer och förändringar i det
genetiska material som de frisläppta organismerna representerar. Garantier
för att spridningen av genmodifierade organismer kan kontrolleras
och att de kan avdödas eller insamlas vid behov måste ges. För
dessa bedömningar bör ett organ upprättas, till vilket experter med
forskningserfarenhet i de aktuella problemområdena kan knytas.

Sammanfattningsvis anser naturvårdsverket att
-den nya bioteknikens möjligheter och risker bör på olika sätt få en
fortsatt belysning,

-utvecklingen inom jordbruk, skogsbruk och vattenbruk är särskilt
angelägen att följa med hänsyn till potentiella ekologiska risker,
fördelar och undvikande av risker,

-intensifierade insatser behövs inom miljöbioteknologi för att åstadkomma
renare processer, renings- och saneringsteknik,

-ett forskningsprogram avseende riskvärdering av genteknik är nödvändigt
för problemidentifiering och bedömning av ekologiska risker,

-en bred översyn av lagstiftning och kontroll är nödvändig och bör
ske snarast,

-det är nödvändigt med en restriktiv hållning till ett medvetet frisläppande
av transgena organismer med hänsyn till bristen på kunskap
och den stora osäkerheten vad gäller de ekologiska riskerna.

1989/90: JoU9

Bilaga

Beslut om detta yttrande har fattats av undertecknad generaldirektör.
Vid handläggningen av ärendet har i övrigt närvarit avdelningscheferna
Lars-Erik Esping och Göran Persson, avdelningsdirektören Mats
Eriksson, forskaren Cynthia de Wit samt avdelningsdirektören Ingvar
Andersson, föredragande.

Valfrid Paulsson Ingvar Andersson
Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ)

UHÄ har berett samtliga universitet och karolinska institutet tillfälle
att yttra sig. Inkomna yttranden bifogas och UHÄ hänvisar i sakfrågorna
till de synpunkter som förs fram i dessa (här utelämnade).

Den biotekniska forskningen har under de senaste decennierna
genomgått en utveckling som resulterat i en helt annan förståelse av
livsprocesserna än vad som tidigare varit möjlig att uppnå. Tillämpningar
av resultat från bioteknisk forskning har visat sig vara av stort
värde bl a för framställning av nya läkemedel.

Genteknik är ett metodområde som kan finna användning inom
bioteknik. Genteknik kan utnyttjas för att tillföra en cell nya egenskaper.

UHÄ delar universitetets i Göteborg åsikt att det allvarligaste aktuella
problemet rörande diskussioner om bioteknik och genteknik är
"den okunskap om grundläggande biologiska och naturvetenskapliga
principer som finns i samhället i stort inklusive dess politiska företrädare.
För att på sikt bota denna okunskap måste den naturvetenskapliga
utbildningen i grundskolan ses över och lärarna ges en fortlöpande
utbildning angående framstegen inom naturvetenskaplig forskning".
Informationsverksamheten i skolan och till allmänheten rörande bioteknik
och genteknik bör utökas.

Den snabba utvecklingen har ställt en rad moraliska och etiska
frågor på sin spets. Lunds universitet pekar på att inställningarna till
gentekniken varierar mellan ytterligheterna ett oreserverat ja till en
helt fri forskning och tillämpning på växter och djur till ett totalt
förbud för fortsatt forskning och tillämpning.

Mot bakgrund av forskningens snabba framsteg anser UHÄ att det är
viktigt att en etisk diskussion kring dessa frågor stimuleras. UHÄ
hänvisar i detta sammanhang till utredningen Forskningsetisk prövning
(SOU 1989:74).

Miljöpartiets förslag till införande av ett moratorium för genteknisk
utveckling vad gäller eukaryota organismer avstyrkes av remissinstanserna.

Det är inte gentekniken som arbetsmetod utan dess tillämpningar
som bör underställas granskning. UHÄ delar universitetets i Stockholm
yttrande att "ett moratorium mot genteknisk forskning och

1989/90:JoU9

Bilaga

utveckling skulle bli ett dråpslag för svensk naturvetenskaplig forskning,
som har uppnått en långsiktig och mycket god internationell
ställning".

Intressanta forskningsresultat kommer alltid att användas, utvecklas
och ligga till grund för vidare forskning. Det är inte möjligt att "lägga
locket på" och förbjuda viss forskning. Det är forskningsresultatens
tillämpningar som måste stå under samhällelig kontroll. Lagstiftningen
och dess tillämpbarhet måste ständigt uppdateras respektive ses över.

UHÄ anser att genteknikens positiva möjligheter skall utnyttjas men
dess tillämpningar skall regleras. UHÄ instämmer vidare i universitetets
i Lund åsikt att reglering skall ske med hjälp av "etiska normer och
konventioner för den enskildes och samhällets handlande, av lagstiftning
med vissa förbud samt av samhällelig kontroll, nationellt och
internationellt".

UHÄ konstaterar att Sverige bör sträva efter en europeisk och
internationell harmonisering av lagstiftningen. UHÄ instämmer med
karolinska institutets åsikt att "med tanke på forskningens snabba
utveckling och den oro detta väcker hos många är det värdefullt om
oberoende instanser, i första hand hybrid-DNA-delegationen och etiska
kommittéer, fortlöpande följer utvecklingen".

Beslut i detta ärende har fattats av sektionschef Modéer efter föredragning
av avdelningsdirektör Mellvig.

På UHÄ:s vägnar

Camilla Modéer Staffan Mellvig

Sveriges lantbruksuniversitet

Yttrande över fyra motioner om genteknik m.m.

Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har anmodats avge yttrande över
motionerna 1988/89:Jo601 (c), J06IO (fp), J06II (fp) och Jo614 (mp)
om genteknik m m. I yttrandet skall behandlas de avsnitt i motionerna
som tillhör jordbruksutskottets beredningsområde och följaktligen inte
de avsnitt i vilka tas upp genteknikens användning på människor samt
patentfrågor. SLU får med anledning av ovanstående anföra följande.

I motionerna J06OI (c) och J06II (fp) redovisas ingående vad
bioteknik är och några väsentligare användningsområden. Vidare diskuteras
tänkbara risker och behovet av kontrollmöjligheter, t ex nya
lagar m m. SLU konstaterar att bakgrundsbeskrivning och fakta i
huvudsak är korrekta. I den första motionen finns dock vissa väl
drastiska utblickar som knappast har någon förankring i en framtida
utveckling av biotekniken, t ex avsnittet ur Lovelocks bok Gaia (sid
11-12).

SLU noterar med tillfredsställelse den positiva syn som förs fram i
motionerna på de stora framsteg som kan uppnås med hjälp av
biotekniska metoder inom SLU:s ansvarsområde. SLU instämmer där -

1989/90: JoU9

Bilaga

för helt i förslaget i motion J06OI (sid 2) om ett "starkt stöd till den
kunskapsuppbyggande forskningen inom bioteknikområdet". SLU:s
forskning inom detta område har förstärkts väsentligt under de senaste
åren. Bl a byggs nu ett nytt genetikcentrum vari en stor del av den
biotekniska forskningen kan samordnas. Det är angeläget att den
påbörjade uppbyggnaden av den biotekniska forskningen kan fortsätta
under kommande år, vilket även förs fram i den nyligen fastlagda
"Framtidsplan för SLU 1990/91 — 92/93" som utgör SLU:s underlag till
nästa forskningspolitiska proposition.

I det följande koncentreras SLU:s synpunkter på de förslag som
läggs i motionerna.

Motion J06OI (c)

I motionen föreslås en utredning om biotekniken, lagstiftning kring
området och inrättandet av en särskild myndighetsorganisation —
liknande kärnkraftsinspektionen och datainspektionen — för bioteknikområdet.
SLU anför med anledning av dessa förslag följande tre
punkter.

För det första omfattar biotekniken ett mycket stort och heterogent
område som har både gamla och nya tillämpningar inom SLU:s
ansvarsområde. I många fell finns det ingen klar gräns mellan biotekniska
och andra metoder som används inom forskning och utvecklingsarbete
vid t ex växtförädling. Det är därför olämpligt att alltför
ensidigt fokusera uppmärksamheten på detta teknikområde och fastlägga
några heltäckande biotekniska lagar. Eventuella restriktioner och
lagar måste väl anpassas till de skilda tillämpningseffekter som biotekniska
metoder redan har och kan få i framtiden.

För det andra finns det redan idag ett antal myndigheter som har —
och även framdeles bör ha — ett naturligt ansvar för många av de
biotekniska tillämpningarna, t ex naturvårdsverket, lantbruksstyrelsen
och livsmedelsverket. Det finns redan ett antal lagar som gör det
möjligt för de närmast berörda myndigheterna att kontrollera och
reglera olika användningar av biotekniken. Om det uppstår behov av
nya lagar bör sådana föreslås av dessa myndigheter. Nya lagar som
reglerar verksamheten inom bioteknikområdet bör dock inte vara
detaljerade och omfatta generella förbud för olika aktiviteter. De
räcker att den närmast berörda myndigheten får mandat att i varje
enskilt fall ta ställning till och fatta beslut för den aktuella verksamheten.

För att de berörda myndigheterna skall kunna ta ställning till och
utfärda föreskrifter för biotekniska tillämpningar krävs naturligtvis att
de har en god kompetens inom bioteknik. Det kan därför vara befogat
att förstärka denna kompetens inom vissa av de aktuella myndigheterna.

Det är med anledning av vad som anförts ovan olämpligt att inrätta
en särskild myndighetsorganisation för bioteknikområdet. Vissa övergripande
uppgifter som inte naturligt feller inom någon annan myn -

1989/90: JoU9

Bilaga

4 Riksdagen 1989/90. 16 sami. Nr 9

dighets ansvarsområde kan dock lämpligen fullgöras av en förstärkt
delegation för Hybrid-DNA-frågor — i huvudsak enligt det interimistiska
förslag som finns i motion J06II (fp).

För det tredje kan noteras att bioteknikområdet redan har varit
föremål för så många utredningar att det bör finnas tillräckligt med
faktaunderlag för att vidta de åtgärder som krävs. SLU avstyrker därför
att en utredning tillsätts för att arbeta med de frågor som föreslås i de
aktuella motionerna.

I vissa fall kan det emellertid vara svårt att fastlägga vilken myndighet
som har det primära ansvaret för vissa biotekniska tillämpningar.
Det kan därför vara befogat att se över hur ansvarsfördelningen inom
bioteknikområdet bör fördelas mellan de aktuella myndigheterna. SLU
föreslår med anledning därav att en utredning tillsätts och får som
uppgift att studera hur ansvaret för att erforderliga åtgärder vidtas
inom bioteknikområdet bör fördelas på befintliga myndigheter och
delegationen för Hybrid-DNA-frågor.

SLU avstyrker som en konsekvens av vad som skrivits ovan förslagen
till förbud som förs fram i punkterna 4—6 i motionen.

Förslaget att stimulera debatt och information om biotekniken är
bra. Som komplement till vad som skrivs i motionen är det väsentligt
att vi kan erbjuda journalister en bra utbildning inom området.

En obligatorisk ansvarsförsäkring kan vara befogad för produkter
framställda med hjälp av vissa biotekniska metoder. En sådan försäkring
är dock knappast nödvändig för forskningsverksamhet inom området.
Någon motsvarande ansvarsförsäkring finns inte för annan forskning
som innebär lika stora risker t ex inom områdena mikrobiologi,
immunologi och biokemi. Det kan emellertid vara befogat att närmare
utreda om viss försöksverksamhet som bedrivs med biotekniskt modifierade
organismer kan medföra sådana risker att det är motiverat att
införa en ansvarsförsäkring för denna verksamhet.

Vad avser patentfrågor inom SLU:s ansvarsområde är det klart —
vilket framförs i motion J06II (fp) — att växtförädlarskydd och
patentskydd hänger nära ihop. Det är därför nödvändigt att invänta
resultaten av de förestående överläggningarna mellan W1PO och
UPOV innan beslut inom detta område fattas i Sverige.

SLU tillstyrker att Sverige agerar för att förstärka B-konventionen i
syfte att förhindra militärt utnyttjande av biotekniken i offensiva
syften.

Motion J06IO (fp)

Med hänvisning till de synpunkter som framförts ovan avstyrker SLU
en lagreglering som innebär generella förbud mot olika former av
bioteknisk verksamhet.

1989/90:JoU9

Bilaga

Motion J06II (fp)

Som framgår av vad som anförts för motion J06OI (c) ovan tillstyrker
SLU att en utredning tillsätts för bioteknikområdet, men föreslår
samtidigt att denna utredning får andra uppgifter än de som föreslås i
fp-motionen.

SLU tillstyrker att delegationen för Hybrid-DNA-frågor får ökade
uppgifter inom bioteknikområdet i överensstämmelse med de förslag
som redovisas i motionen. En sådan förstärkt delegation bör kunna ta
initiativ till att göra de kompletterande utredningar som behövs och
utarbeta förslag till vissa nya lagar inom området. För att delegationen
skall kunna fullgöra de nya uppgifterna krävs förstärkta resurser varför
SLU tillstyrker motionen i detta avseende.

Motion Jo614 (mp)

I enlighet med de synpunkter som redovisats ovan vill SLU starkt
-avstyrka en gentekniklag med de generella förbud som tas upp i
motionen,

-avstyrka de generella begränsningar av genteknisk verksamhet som
föreslås, vilket naturligtvis inte innebär att all tänkbar användning
av den nya tekniken bör vara tillåten samt
-avstyrka ett moratorium för genteknisk forskning och utveckling vad
gäller eukaryota organismer. Bedömningen "att ett sådant moratorium
inte behöver få några särskilda negativa konsekvenser" är
felaktig. Ett sådant moratorium skulle vara direkt förödande för
angelägen ekologisk, mikrobiologisk, miljöinriktad och veterinärmedicinsk
forskning.

Vid utarbetandet av detta yttrande har medverkat professorerna Sara
von Arnold, Carl-Ivar Brändén, Kristina Glimelius, Bror Morein,
Thomas Nilsson och Lars Rask samt docenten Leif Andersson.

Detta ärende har avgjorts av undertecknad rektor i närvaro av
förvaltningschefen, universitetsdirektör Görel Oscarsson. Föredragande
har varit avdelningsdirektör Bengterik Ronne.

På styrelsens för Sveriges lantbruksuniversitets vägnar

Mårten Carlsson Bengterik Ronne
Delegationen för hybrid-DNA-frågor
Motion J06OI

Bioteknik är ett mångomfattande område utan entydig avgränsning.
DN A-delegat io nen begränsar därför sitt yttrande till att gälla genteknik.
Delegationen bedömer att det praktiskt och funktionellt närmast
är en omöjlig uppgift att sammanföra regelsystem för användning av
genteknik i en samlad lag, eftersom den skulle omfatta vitt skilda

1989/90:JoU9

Bilaga

områden som t ex arbetarskyddsfrågor, prenataldiagnostik, anlagstestning
inför anställning, rättsmedicinsk användning, ekologiska konsekvenser
av utsläpp i naturen av gentekniskt forändrade organismer,
växt- och djurförädling och patentskydd för levande organismer.

I stora delar är användning av hybrid-DNA-teknik okontroversiell
och i de fall etiska frågeställningar respektive behov av riskbedömning
med hänsyn till tänkbara miljöeffekter uppkommer måste dessa bedömas
i relation till det specifika tillämpningsområdet; djur, växter och
encelliga organismer.

Regelsystem för tillämpning på djur respektive växter i samband
med växtodling har nyligen fastslagits och tillämpningsföreskrifter är
under utarbetning. Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse med föreskrifter
om mikroorganismer träder i kraft den 1 oktober 1989. Beträffande
frisläppande av gentekniskt (i motionen kallade genetiskt) modifierade
organismer i naturen har delegationen för hybrid-DNA-frågor behandlat
den aktuella frågeställningen i en skrivelse 1988 till regeringen och
begärt en översyn av befintliga lagstiftningar för att dels klarlägga i vad
mån yttre miljöapplikationer av genteknik kan regleras via existerande
lagstiftningar dels belysa vilka kompletteringar som erfordras för heltäckande
reglering.

De i motionen föreslagna inskränkningarna av genteknisk forskning
och utveckling och det i motion Jo614 föreslagna moratoriet och
begränsningar för hela fältet är med hänsyn till ovan angivna tillgängliga
och under utarbetning varande regelsystem ej motiverade. En åtgärd
av föreslagen art skulle ha en omfattande skadlig effekt på svensk
bioteknisk forskning och utveckling i allmänhet och genteknisk forskning
och utveckling i synnerhet.

Detta är speciellt allvarligt eftersom utvecklingen kommer att fortgå
utomlands med troligen stegrande tempo på detta konkurrensutsatta
område där Sverige nu har en framstående position. Förbud och
moratorier skulle därför troligen leda till att berörda svenska företag
och forskare tvingas flytta utomlands.

Motion Jo610

Hänvisning göres till senare delen av svaret på motion Jo601.

Motion Jo611

En eventuell parlamentarisk utredning bör begränsas till genteknikområdet,
eftersom bioteknik är ett alltför vitt och dåligt definierat
område. Utredningen bör vidare begränsas till sådana applikationer av
gentekniken som ej penetrerats i de tidigare genteknikutredningarna.
Frågorna kring lagstiftning och samhällskontroll kräver en ordentlig
genomlysning inte minst mot bakgrund av de internationella harmoniseringssträvandena.
Olika tillämpningsområden för genteknik bör utvärderas
separat.

1989/90:JoU9

Bilaga

Motion Jo614

Delegationen hänvisar till svaret på motion J06OI.

Detta ärende har avgjorts av delegationens ordinarie ledamöter: E.
Norrby, H.G. Forsberg, B. Bucht, C.I. Brändén, B. Daneholt, L. Holm.
G. Hugoson, J. Högberg, C. Nilsson, G. Nyberg, U. Pettersson, B.-M.
Sjöberg, L. Wieslander, B. Åberg samt tjänstgörande ersättarna: I.
Andersson, B. Ekholm och Å. Hammarström. Föredragande var G.
Brunius. (S. Pettersson deltog ej i beslutet i detta ärende.)

För delegationen för hybrid-DNA-frågor

Erling Norrby Gustaf Brunius

Styrelsen för teknisk utveckling (STU)

Allmänt

Den moderna biotekniken har sitt ursprung i ett antal genombrott
inom den naturvetenskapliga grundforskningen. Den viktigaste förutsättningen
för den moderna biotekniken är de metoder som med ett
gemensamt namn brukar kallas för genteknik. Genteknikens betydelse
för industrin och samhället kan i framtiden bli mycket stor. Ännu har
biotekniken inte nått upp till de mest optimistiska prognoserna, men
samtidigt som de praktiska tillämpningarna blir allt fler har den
naturvetenskapliga grundforskningen närmast revolutionerats. Det är
idag möjligt att studera celler och livsprocesser med en precision som
tidigare var omöjlig. Detta ger oss oanade möjligheter, men kan också
innebära risker. Samtidigt som forskningen och dess tillämpningar kan
ge oss ett giftfriare jordbruk, friskare djur och en bättre hushållning
med naturresurser kan en ovarsam hantering av kunskapen leda fram
till oetiska djuruppfödningsmetoder eller ekologisk obalans. Den nya
kunskapen måste därför behandlas med stor varsamhet. För att undvika
negativa effekter och att bioteknikens positiva möjligheter i onödan
bromsas krävs att tillämpningarna av genteknik på olika områden och
de tänkbara negativa konsekvenserna för framtiden studeras.

Lagstiftning och regler

Idag utgörs de främsta riktlinjerna för riskvärdering av industriell
genteknisk verksamhet av de av OECD 1986 utgivna "Recombinant
DNA Safety Considerations". I dessa finns rekommendationer inte
enbart beträffande industriella tillämpningar utan även för yttre-miljöhantering
av hybrid-DNA-innehållande organismer. OECD:s arbete
har återupptagits 1988 för att framtaga mer detaljerade säkerhetsanvisningar
av växter och mikroorganismer. OECD:s riktlinjer har starkt
påverkat de förslag som utarbetats inom EG. I Danmark finns en lag

1989/90:JoU9

Bilaga

sorn i princip förbjuder utsläpp i naturen av modifierade organismer.
Dispens kan dock ges i undantagsfall. En dispensansökan gällande
fälttest av transgena sockerbetor är redan inlämnad till folketinget.

I Sverige finns inga speciella lagtexter med giltighet för bioteknisk
verksamhet inom jordbruket. Enligt vad STU erfarit har regeringen
dock som svar på en skrivelse från delegationen för hybrid-DNA-frågor
deklarerat att statliga kommittéer bör beakta EG:s direktiv. Den första
juli 1989 trädde i kraft ett tillägg till växtskyddslagen. Detta ger
regeringen bemyndigande att uppställa villkor eller förbud för användning
av genteknik på växter eller odling av gentekniskt modifierade
växter.

STU:s synpunkter

Med anledning av de fyra motionerna och mot bakgrund av vad som
anförts ovan vill STU sammanfatta sina synpunkter på följande sätt:
-STU anser att en övergripande biotekniklag inte är ändamålsenlig.
Denna skulle behöva bli mycket allmänt hållen. De problem som
kan uppkomma berör så skilda områden som arbetarskydd, växtförädling,
djuruppfödning, prenataldiagnostik, ekologiska konsekvenser
av utsläpp i naturen av modifierade organismer och rättsmedicinska
tillämpningar. Det är enligt STU:s uppfattning i det närmaste omöjligt
att uppställa regler som på ett klart sätt kan tillämpas över hela
fältet. I stället bör konkreta problemområden identifieras. Inom
dessa områden bör först undersökas om den befintliga lagstiftningen
kan utnyttjas. Om så inte är fallet bör nya riktlinjer eller regler
utformas.

-Den nationella kontrollen över den nya tekniken bör noga beakta
den internationella utvecklingen. STU finner det angeläget att framtida
svenska regler för forskning och tillämpning inom området
någorlunda harmonierar med de som finns i andra tongivande
länder.

-STU anser det viktigt att hålla isär å ena sidan forskningen och å
andra sidan dess tillämpningar. Medan användningen av kunskaper i
vissa fall kan tänkas mindre önskvärd och därför bör bli föremål för
utredningar och eventuellt begränsningar, vore ett moratorium för
forskning på eucaryota organismer synnerligen olyckligt. Ett sådant
skulle drabba forskningen på ett närmast katastrofalt sätt och leda
till inte enbart tempoförlust utan även till forskarflykt och skingrad
kompetens.

I detta sammanhang finns också skäl att även på växt- och djursidan
tillvarata erfarenheterna från debatten i USA under 1970-talet. HybridDNA-tekniken
var då ny och dess risker mera okända än de är idag. I
efterhand kan konstateras att åtskilliga av den tidens farhågor var
överdrivna. Detta stärker STU i uppfattningen att eventuella problem
skall kunna utredas utan att tillgripa så drastiska åtgärder som ett
moratorium.

-STU delar uppfattningen att delegationen för hybrid-DNA-frågor bör
fa ökade resurser.

1989/90:JoU9

Bilaga

-Enligt vår bedömning hanteras genteknikfrågor i Sverige idag på ett
seriöst sätt av såväl forskarna själva som av de anslagsgjvande instanserna.
Det kan emellertid finnas skäl att inrätta särskilda forskningsetiska
kommittéer med representanter som inte enbart företräder
forskarsamhället eller industrin. STU anser att en maximal öppenhet
gentemot allmänheten är viktig. För att en sådan öppenhet skall bli
mera än en tom gest krävs vidare att forskarna engagerar sig i
uppgiften att på ett klart och begripligt sätt upplysa omvärlden om
sin verksamhet och dessas konsekvenser.

Detta yttrande har beslutats av undertecknad överdirektör. Närvarande
vid beslutet har även varit avdelningschefen Carl-Joel Andreen och
avdelningsdirektören Lennart Pettersson, den sistnämnde som föredragande.

Lennart Lindeborg Lennart Pettersson
Medicinska forskningsrådet (MFR)

1 motionerna från centerpartiet och folkpartiet tas frågan om en
speciell lagstiftning för bioteknik upp. Även motionen från miljöpartiet
synes peka i en liknande riktning. MFR har förståelse och respekt
för att den pågående debatten kring gentekniken och dess utveckling
väckt oro och medfört att nämnda frågeställning kommit upp. Emellertid
anser MFR lagstiftning knappast vara det rätta instrumentet för
att motverka oro och reglera utvecklingen inom bioteknikområdet.
Den internationella forskningen inom gen- och biotekniken är så
intensiv och dynamisk att de etiska och juridiska perspektiven ständigt
förändras. Tillkomsten av en generell lagstiftning avsedd att gripa över
hela bioteknikområdet skulle riskera att snabbt bli föråldrad och
skulle kunna utgöra en allvarlig hämsko för utvecklingen. En av
anledningarna till de snabba genombrotten inom den aktuella forskningen
är de stora resurser som satsas internationellt. Så t ex prioriterar
NIH och övriga forskningsfinansierande organ i USA molekylärbiologiska
projekt. Detta gäller inte minst den enorma satsningen på
forskning kring AIDS, vilken innebär en utomordentlig stimulans för
den gentekniska utvecklingen. Som ytterligare exempel kan nämnas de
mycket stora belopp som läkemedelsbolagen Hoechst, BoehringerIngelheim
(i samarbete med Genentech) och Squibb satsar på molekylärbiologiska
grundforskargrupper i respektive Boston (Dr. Howard
Goodman), Wien (Dr. Max Birnstiel) samt Strasbourg (Dr. Pierre
Chambon).

En mera adekvat form för samhället att nyttja för att följa utvecklingen
inom biotekniken torde vara en instans av typen delegationen
för hybrid-DNA-frågor. Ett sådant organ bör tillse att forskningsetiska
värderingar respekteras och att ställningstaganden till och utvecklingen
av vår nationella molekylärbiologiska forskning följer vad som sker i
det internationella forskarsamhället och de normer andra länder ut -

1989/90: Jo U9

Bilaga

vecklat för sådan verksamhet. Det åligger ett sådant organ att utfärda
riktlinjer avsedda för forskning såväl vid universiteten som inom
industrin. Med tanke på den ytterst snabba takten internationellt i den
molekylärbiologiska forskningen är det väsentligt att instansen förses
med en tillräckligt bred kompetens så att den kan hålla sig ä jour med
händelser inom den vetenskapliga världen långt innan forskningsfynd
publiceras i internationella tidskrifter; vid tidpunkten för publicering
har de aktuella resultaten vanligen sedan en längre tid varit kända i
forskarvärlden och redan givit upphov till diskussioner och följdförsök.
En möjlig väg är att inrätta ett helt nytt organ med de angivna
arbetsuppgifterna; det synes emellertid mera ändamålsenligt att satsa på
hybrid-DNA-delegationen och därvid förstärka dess resurser så att den
kan fylla funktionen av ett organ av ovan skisserad natur. I sammanhanget
vill MFR påpeka att forskning i vårt land på såväl djur som
människa sedan länge är underkastad noggrann prövning av djurförsöksetiska
respektive forskningsetiska kommittéer.

Det är utomordentligt väsentligt att betona att Sveriges insatser inom
den genteknologiska forskningen på ett oupplösligt sätt ingår i ett
internationellt, intellektuellt kontaktnät som är av vital betydelse för
det svenska forskarsamhällets möjligheter att deltaga i vetenskaplig
kommunikation med omvärlden. Sverige kan således ej forska på egna
premisser utan måste följa internationell kutym och synsätt. Aven en
kort tids avbrott inom väsentliga delar av svensk genteknologisk forskning
skulle med tanke på den konkurrensintensiva och dynamiska
internationella utvecklingen medföra irreparabla skador för svensk
forskning och dess anseende utomlands. Detta får sannolikt negativa
konsekvenser inom många av de områden där man i dag har stora
förhoppningar att biotekniken skall medföra avgörande genombrott
och framsteg. Forskare inom gentekniken måste självfallet välja en
arbetsmiljö där deras verksamhet bäst befrämjas; om Sverige genom ett
moratorium för genteknisk forskning (i enlighet med miljöpartiets
motion) skulle försämra möjligheterna att bedriva kompetitiv molekylärbiologisk
forskning kan följden bli en forskarflykt; en sådan åderlåtning
av landets forskare skulle få förödande konsekvenser för Sveriges
förmåga att hävda sin internationella ställning som frontforskningsnation.
En nedgång med avseende på den svenska naturvetenskapliga och
medicinska forskningen skulle även få negativa effekter inom andra
samhällsområden.

I en av motionerna föreslås förbud mot försök med transgena djur.
Transgena djur representerar ett synnerligen viktigt experimentellt
system för studier av geners funktion och kan leda till ny kunskap
rörande bl a genteknisk reglering av normal utveckling och åldrande
samt uppkomstmekanismer för cancer, olika hormonella sjukdomar
som diabetes mellitus och tillväxtrubbningar samt sjukdomar i immunsystemet.
Vidare ger tekniken möjlighet att utveckla djurmodeller
för studier av genetiska sjukdomar och deras behandling. Ett förbud
mot transgena djur skulle allvarligt hämma viktig medicinsk och
naturvetenskaplig grundforskning.

1989/90:JoU9

Bilaga

Centerpartiet betonar i sin motion vikten av att sprida information
hos allmänheten om biotekniken och dess möjligheter. MFR vill gärna
understryka vikten av att informationsfrågan erhåller tillräcklig uppmärksamhet;
det bör ankomma på forskningsråden och NRF att utöka
sin verksamhet härvidlag.

För medicinska forskningsrådet

Henry Danielsson Ivar Vallin
professor, sekreterare kanslichef

Naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR)

Motionerna behandlar ingående vad som avses med bioteknik och ger
en lång rad exempel på hur biotekniken kan förväntas påverka olika
samhällsområden. Motionärerna påpekar att biotekniken sannolikt
kommer att vara viktig för att t ex lösa miljöproblem och behandla
sjukdomar men betonar samtidigt att den medför etiska problem och
kanske också risker för miljön. Man framhåller behovet av stöd till
forskning och utvecklingsarbete men argumenterar samtidigt för att
samhället har behov av att "leda utvecklingen inom bioteknikområdet"
och att "ge etiska, sociala och miljömässiga ramar för verksamheten".
Motion J06OI föreslår att en särskild biotekniklag stiftas, motion
J06IO att utspridning av genetiskt förändrade organismer regleras i lag,
motion J06II att en parlamentarisk utredning om bioteknik tillsätts
och motion Jo614 att en särskild gentekniklag stiftas och att genteknisk
verksamhet begränsas eller stoppas.

Naturvetenskapliga forskningsrådet anser att det knappast föreligger
behov av en särskild biotekniklag (eller gentekniklag), som på ett
olyckligt sätt skulle fokuseras på tekniken som sådan snarare än på de
vitt skilda tillämpningseffekter tekniken har eller kommer att fa.
Eftersom problemen kan gälla så vitt skilda områden som t ex rena
arbetarskyddsfrågor, prenataldiagnostik och ställningstagande till abort,
anlagstestning inför anställning, rättsmedicinsk användning, ekologiska
konsekvenser av utsläpp i naturen av genetiskt modifierade organismer,
växt- och djurförädling och patentskydd för levande organismer
är det närmast ogörligt att uppställa klara regler, som på ett meningsfullt
sätt är tillämpbara över hela fältet. Rådet anser därför att det inte
är lämpligt att tillsätta en bioteknikutredning med syftet att nå fram
till en heltäckande biotekniklag. 1 stället måste konkreta problemområden
definieras då de blir aktuella och ingående studeras för att man
sedan skall kunna avgöra om en separat lagstiftning är nödvändig eller
om man kan utnyttja redan befintlig lagstiftning (djurskyddslag, arbetsmiljölag,
läkemedelslag etc.).

I nuvarande läge är det först och främst viktigt att avvakta den
proposition som regeringen avser att lägga på grundval av Gen-etikkommitténs
betänkande och som behandlar människan och gentekniken.
Ett annat område, nämligen utsläpp av manipulerade organismer

1989/90: Jo U9

Bilaga

5 Riksdagen 1989/90. 16 sunil. Nr 9

i naturen, har redan av Delegationen för hybrid-DNA-frågor föreslagits
för utredning (J06IO har samma förslag). Rådet instämmer i att detta
område är ett sådant väl avgränsat område som är lämpat för en
separat utredning och eventuell lagstiftning.

Rådet instämmer i att Delegationen för hybrid-DNA-frågor är en
lämplig instans för att bevaka utveckJingen inom bioteknik, som helhet
och att hålla vederbörande myndigheter underrättade om när det
föreligger behov av utredning av en viss tillämpning av tekniken för
eventuell ny lagstiftning (förslag i motion J06II). För att klara av
denna uppgift är en förstärkning av Delegationens resurser angelägen.

Eftersom biotekniken kommer att ha en rad positiva effekter för
samhället inom t ex biomedicinens område, anser rådet det viktigt att
tillämpningen av bioteknik inom olika områden noggrant följs men att
man inte oöverlagt och i onödan reglerar verksamheten med en serie
förbud. Det är också viktigt att följa utvecklingen i andra länder och
att på internationell nivå söka nå fram till gemensamma värderingar
och sträva efter en likartad lagstiftning. Lagstiftningen i Danmark på
detta område framstår knappast som något föredöme utan är snarare
ett exempel på ett förhastat agerande, som nu måste omprövas.

Rådet anser att det är viktigt att hålla isär bioteknisk grundforskning
och tillämpningen av denna. Det är självfallet angeläget att grundforskningen
får möjlighet att utvecklas fritt och obundet liksom grundforskning
inom andra vetenskapliga discipliner, eftersom resultaten från
denna grundforskning utgör själva basen för bedömningen av hur en
framgångsrik, riskfri och etiskt godtagbar tillämpning av biotekniken
skall utformas. Det vore därför synnerligen olyckligt om ett moratorium
för genteknisk forskning på eukaryota organismer skulle införas
(miljöpartiets motion Jo614). Det vittnar om stor okunnighet att påstå
att ett moratorium för genteknisk forskning på djur och växter "inte
behöver fa några särskilda negativa effekter" för svensk forskning.
Tvärtom är forskningen inom detta fält nu särskilt intensiv och framgångsrik
och effekterna av ett moratorium skulle bli näst intill förödande
för svensk biomedicinsk forskning med stor risk för en irreparabel
forskarflykt från landet. Vidare är det uppenbart att ett moratorium
inte skulle ha några egentliga effekter utanför landet utan skulle
ensidigt drabba svenska forskare och svensk forskning. Förslaget i
samma motion om begränsningar av genteknisk verksamhet ter sig lika
illa genomtänkt. Förbudet av genmanipulation med patogent genmaterial
skulle t ex dels försvåra arbetet med att finna botemedel för
motsvarande sjukdomar, dels faktiskt öka smittorisken för laboratoriepersonalen.
Förbudet för genmanipulation på människa föreslås omfatta
även organ och vävnader; somatisk genterapi som från etisk synpunkt
är att jämställa med konventionell organtransplantation skulle
alltså inte tillåtas.

Rådet ser inget behov av en särskild ansvarsförsäkring för genteknisk
forskning (motion J06OI). Denna forskning bör behandlas på samma
villkor som t ex biokemisk, immunologisk och mikrobiologisk verksamhet.

1989/90:JoU9

Bilaga

Rådet anser att dagens rutiner för ansökningsbehandling vid råden
är tillfredsställande och att en särskild riskvärdering inte är behövlig
(motion J06OI). Gängse förfarande innebär att de enskilda forskarna
erhåller information via råden om vilken typ av projekt som Delegationen
för hybrid-DNA-frågor önskar granska, och forskaren skall i
förekommande fell ge Delegationen en rad specificerade uppgifter som
sedan ligger till grund för Delegationens riskklassificering. Genom att
utforma informationen till forskarna på lämpligt sätt kan Delegationen
se till att den kontinuerligt skaffer sig behövliga upplysningar och
sedan anvisa lämpliga åtgärder.

Beslut i detta ärende fettades vid rådets sammanträde 1989-06-13. I
beslutet deltog ordföranden S Gustafsson och ledamöterna B Daneholt,
K Fredga, O Goscinski, C Kurland, N Malmer, J Norrman, I Offerlund
och S Wold.

Ärendet har behandlats i Kommittén för molekylärbiologi (KOMBI)
och i rådets programutskott för biolog?.

Föredragande var B Daneholt.

Carl Nordling Ingrid Jansson

Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR)

Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR) har anmodats avge yttrande
över rubricerat material och får med anledning härav anföra
följande:

Bioteknik som ett samlingsbegrepp för gamla och nya tekniker har
under 1980-talet blivit ett område med stor utvecklingspotential. Biotekniken
rymmer en mängd vetenskapliga och tekniska kunskapsområden.
Den mest omdiskuterade är gentekniken. Upptäckter i början
av 1970-talet har gjort det möjligt att flytta gener melian mikroorganismer,
växter, djur och människa.

Forskning och tillämpningar

I de aktuella motionerna redovisas flera av de tillämpningar som är
eller kan bli aktuella för den moderna biotekniken. Redovisningarna
överensstämmer i stort med de bedömningar som görs såväl nationellt
som internationellt. SJFR vill i det sammanhanget särskilt trycka på
användningen av gentekniken som ett regelrätt forskningsinstrument.
Nödvändigheten av en grundläggande kunskapsuppbyggande forskning
kan inte överskattas. Det måste, som sägs i motionen J06OI, skapas en
kunskapsgrund för den tillämpade utvecklingen.

1989/90: JoU9

Bilaga

Nordiskt samarbete

SJFR ser med tillfredsställelse att ett samarbetsprogram för biotekniken
på ett nordiskt plan har etablerats. Inom programmet behandlas
såväl forskningsfrågor som etiska frågor och frågor gällande lagstiftningen.
Rådet medverkar aktivt i programmets genomförande. Enligt
rådets bedömningar är synsättet i dessa frågor i huvudsak likartat i de
fem länderna. Det skulle därför vara en fördel om man kunde harmonisera
lagstiftning och övrigt regelverk i de nordiska länderna.

Internationellt

På ett vidare internationellt plan följer SJFR uppmärksamt utvecklingen.
Särskilt angeläget är att etablera kontakter med det bioteknikprogram,
"Biotechnology Research for Innovation, Development and
Growth in Europé" (BRIDGE), som nu är under utveckling inom
EG.

Debatt och information

I motion J06OI hemställes om initiativ för att stimulera debatt och
information om biotekniken. SJFR delar uppfattningen att en sådan
debatt och informationsspridning är ytterst angelägen. I det syftet har
rådet under det gångna verksamhetsåret initierat och tillsammans med
bl a Umeå universitets innovationscentrum Uminova genomfört ett
antal kurser i bioteknik med deltagare från riksdag, myndigheter,
massmedia och en bredare allmänhet. SJFR fortsätter denna satsning
under 1989/90 med bl a en större internationell konferens, "Trends in
biotechnology", tillsammans med delegationen för hybrid-DNA-frågor,
under tiden 11—14 mars 1990. Företrädare för SJFR har också i
skrifter, föredrag och på annat sätt medverkat till att sprida information
om frågor som gäller den moderna biotekniken.

Lagstiftning

I de aktuella motionerna framförs förslag om lagstiftning kring biotekniken/gentekniken.
Rådet vill framhålla att det som lämpligen bör
diskuteras är en lagstiftning som gäller biotekniken. Inte "isolerat"
gentekniken. Skälet är att det uppenbarligen är tillämpningar av
biotekniken i en vidare mening som aktualiserar eventuella ställningstaganden
och åtgärder från samhällets sida. Det är inte bara tillverkningen
på genteknisk väg av t ex tillväxthormoner som är intressant.
Frågan om användning av hormonerna på husdjur finns det minst lika
stor anledning att uppmärksamma trots att den knappast kan räknas
till ett gentekniskt förfarande. Samma resonemang kan föras kring en
mängd olika tillämpningar som oftast består av en kombination av just
genteknik och andra biotekniska förfaranden. Självfallet omfattas däremot
inte den "gamla" biotekniken med t ex brödbak, ölbryggning
och vintillverkning av denna diskussion.

Det är enligt rådets uppfattning uppenbart att biotekniken kommer
att vara av stor betydelse för samhällets utveckling. Det förefaller

1989/90: JoU9

Bilaga

därför rimligt att samhället genom en lagstiftning också uttrycker
åsikter om och lämnar ramar för dess användning. Just därför att
kunskapsområdena och tillämpningarna inom biotekniken hänger
samman är en sammanhållen lagstiftning att föredra. Självfallet måste
den föregås av en sådan utredning som föreslås i motionerna J06OI
och J06II.

Frisläppande

Frågan om frisläppande i naturen av gentekniskt förändrade organismer
(mikroorganismer, växter och djur) tillhör de mer kontroversiella
när det gäller bioteknikens tillämpningar. Frågan har aktualiserats bl a
i en skrivelse från statens naturvårdsverk till delegationen för hybridDNA-frågor
1988-02-08. En skrivelse som berör denna fråga har också
avgivits från kemikalieinspektionen till miljö- och energidepartementet
1988-03-17. Statens naturvårdsverk framhöll för sin del i "förbudsfrågan"
att "det som närmast bör övervägas är en reglering liknande
den som nu finns i Danmark eller den som förbereds för EG". "1
Danmark är medvetet frisläppande av genmodifierade organismer förbjudet
i lag och regleringar finns eller förbereds i många andra länder"
konstaterar naturvårdsverket. Skrivelsen föranledde i sin tur delegationen
för hybrid-DNA-frågor att skriva till regeringen (arbetsmarknadsdepartementet)
och konstatera att: "i vissa fall risker föreligger för
bestående effekter på den yttre miljön vid avsiktligt frisläppande av
modifierade organismer — — —"

SJFR kan konstatera att frisläppandefrågan nu blivit aktuell även i
Sverige. Under året har växtförädlingsföretaget Hilleshög prövat en
gentekniskt förändrad vårraps. Därmed har självfallet frågan om ett
svenskt regelverk blivit än angelägnare att besvara.

Men idag råder uppenbarligen osäkerhet om säkerheten. Hanteringen
i delegationen för hybrid-DNA-frågor i våras av Hilleshögs planer
på att så den aktuella vårrapsen visade dessutom dels på att det då inte
fanns någon tillämplig lagstiftning för tillståndsgivning, dels på att det
inte fanns någon myndighet med ansvar för att genomföra en sådan
eventuell prövning.

Rådet kan för egen del inte ta ställning till riskerna med ett
frisläppande av olika organismer. Rådet utgår från att det i de allra
flesta fallen kan ske utan ekologiska eller andra risker. Men rådet
konstaterar samtidigt att ingen idag kan uttala sig med säkerhet i
denna fråga.

Statens naturvårdsverk har 1989-02-16 uppdragit åt professor Torbjörn
Fagerström att tillsammans med professor Staffan Kjelleberg
genomföra en utredning av forskningsbehovet inom området riskvärdering
av genteknik. 1 direktiven konstaterar naturvårdsverket bl a.:
"En potentiell risk med avsiktligt spridda genmodifierade organismer
är rörligheten av det genetiska materialet; risken är att gener överförs
från den ursprungliga recipientorganismen tilt en annan organism,
exempelvis från en herbicidresistent gröda till ett ogräs. Ytterligare ett

1989/90:JoU9

Bilaga

6 Riksdagen 1989/90. 16 sami. Nr 9

riskmoment är den genetiskt modifierade organismens förmåga att
överleva och att sprida sig i miljön och sekundärt ge ekosystemeffekter.
"

Naturvårdsverkets utredning kommer att kunna ge ett gott underlag
för bedömningen av behov av fortsatta forskningssatsningar på det
aktuella området.

Som en följd av regeringens proposition 1988/89:140 bemyndigade
riksdagen i våras regeringen (JoU21 1988/89) att meddela föreskrifter
om förbud mot eller villkor för användningen av genteknik på växter
och för användningen av gentekniskt modifierade växter. Bemyndigandet
omfattar också användningen av gentekniskt modifierade organismer
vid växtodling. Befogenheten kan delegeras till berörda myndigheter.
Bestämmelserna har tagits in i växtskyddslagen.

Det givna bemyndigandet gör det såvitt SJFR kan bedöma alltså
möjligt för regeringen att utfärda förbud mot sådan användning som
framgår av propositionen och jordbruksutskottets betänkande. Bemyndigandet
innebär vad SJFR kan bedöma däremot inte i sig ett förbud
på det sätt som efterfrågas i den aktuella motionen eller som gäller i
Danmark.

Inte heller tycks bemyndigandet till regeringen beröra sådant frisläppande
av gentekniskt förändrade mikroorganismer som berörs i den
tidigare redovisade skrivelsen från naturvårdsverket. Där talas bl a om
risker med frisläppande av genmodifierade organismer för oljeutvinning,
mineralutlakning, metallanrikning, oljesanering, avloppsrening
etc.

Mycket talar enligt SJFR för att hela frågan om reglering av frisläppandet
av gentekniskt förändrade organismer i naturen måste klarläggas
i sin helhet så att eventuella bestämmelser kommer att omfatta
samtliga de tillämpningar som är eller förväntas bli aktuella. Eventuella
bestämmelser bör enligt rådets uppfattning rymma såväl kriterier för
föreskrifter som kan komma att utfärdas liksom en tydlig ansvarsfördelning.

Mycket talar enligt SJFR för att ett principiellt förbud tillämpas till
dess mer grundläggande överväganden av säkerhetsfrågorna genomförts
och de övergripande lagstiftningsfrågorna och ansvarsfrågorna klarlagts.
Det bör eftersträvas att förbudet blir temporärt och att därefter
till sin karaktär mer positiva förslag till åtgärder kan genomföras så att
fördelarna med den nya tekniken kan utnyttjas.

Frågari om övervakning av efterföljd liksom hanteringen av eventuella
dispenser under den tid förbudet råder måste parallellt ges en
tillfredsställande lösning.

Alternativet till denna handlingsväg är att frisläppande av de aktuella
organismerna generellt är tillåten med möjlighet till någon form av
retroaktiva sanktioner. Enligt rådets uppfattning är det alternativet
från flera utgångspunkter otillfredsställande. Bl a kan skador ske i
ekosystemen innan åtgärden blir möjlig att beivra.

1989/90:JoU9

Bilaga

Tillväxthormon och mosaikdjur

Insprutning av tillväxthormon i djur för att t ex öka mjölkproduktionen
etc. kan enligt rådets uppfattning inte accepteras. För den ståndpunkten
talar främst etiska bedömningar. Det finns dessutom knappast
några sådana behov sett från aspekter som hänger samman med vår
livsmedelsförsörjning. Viss reglering finns också på detta område.

Det finns enligt rådets uppfattning inte heller något som talar för
skapandet av s k mosaikdjur. En sådan tillämpning av bioteknisk
kunskap måste betraktas som direkt olämplig.

Rådet vill understryka att detta ställningstagande inte berör frågan
om transgena djur.

Genteknikmoratorium

Med de utgångspunkter rådet har redovisat ovan är ett moratorium
"för den gentekniska utvecklingen" varken möjlig eller önskvärd. Och
detta även om moratoriet begränsas till eukaryota celler. Vi saknar på
många områden grundläggande kunskaper om cellens funktioner.
Kunskapsuppbyggnaden bör därför enligt rådet fortsätta. Utvecklingen
på det aktuella området låter sig f ö knappast hejdas av ett eventuellt
svenskt moratorium av det i motion Jo614 angivna slaget.

Sammanfattning

Rådet vill avslutningsvis framhålla att det är angeläget att man i arbetet
med frågor som gäller den moderna biotekniken förmår att utnyttja
möjligheterna samtidigt som man är uppmärksam på och hanterar de
etiska frågorna och miljöriskerna på ett tillfredsställande och säkert
sätt.

Beslut

Principiellt ställningstagande i detta ärende har fattats vid rådets sammanträde
1989-08-29. Beslut har sedan efter rådets bemyndigande
fattats av undertecknad ordförande Ingvar Widén, huvudsekreterare
professor Ingmar Månsson samt informationschef Lennart Daléus, den
sistnämnde föredragande.

Ingvar Widén Ingmar Månsson Lennart Daléus
Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA)

Sammanfattning

Det finns nu konkreta resultat och produkter av den nya biotekniken.
Utvecklingen inom området är snabb och eventuella risker som finns
måste hela tiden granskas kritiskt. Kunskap och information är viktig
och måste förmedlas till allmänheten kontinuerligt.

1989/90:JoU9

Bilaga

Risker får inte överdrivas i missvisande information och man får
inte glömma att mycket bioteknik bygger i stort sett på samma
principer som naturen förlitat sig på under årtusenden.

För att undvika missbruk och upprätthålla kontrollen inom bioteknikområdena
föreslår IVA att Hybrid-DNA-delegationen får bättre
resurser för att därigenom kunna utöka sin bevakning och kontroll av
utvecklingen inom biotekniken.

IVA ser det önskvärt att ett sammanhållande organ, Hybrid-DNAdelegationen,
har beslutsrätt om samhällets hantering av biotekniskt
framställda produkter t ex export och import.

IVA rekommenderar att befintliga lagar utnyttjas för att reglera de
respektive områden där bioteknik används. IVA tar således avstånd
från speciella biotekniklagar.

Allmänt

Av samtliga motioner framgår att förväntningarna på bioteknik och
dess påverkan på och betydelse för samhället är mycket stora. IVA vill
framhålla att bioteknik är benämningen på en rad olika tekniker, vilka
används som redskap inom områden som bl a hälso- och sjukvård,
jordbruk, livsmedels- och kemiindustrin. Bioteknik är därför ett
mångomfattande område utan tydliga avgränsningar och blir i sig
därför inte "den enda lösningen".

Lagstiftning

Bioteknik används som redskap inom befintliga tillämpningsområden,
varför nu rådande lagar och förordningar, i vissa fall med viss modifiering,
kan tillämpas på den bioteknik som är ny. Lagar är statiska och
det är därför fel att skapa specifika lagar för bioteknik, vilka skulle
hindra och rentav stoppa utvecklingen inom de mycket rörliga och
expansiva områden som biotekniken omfattar.

Moratorium

IVA vill framhålla att grundforskning inte kan förbjudas. Forskningen
skall bedrivas fritt och denna frihet är okränkbar. Det är tillämpningarna
som skall regleras. För hårt reglerad forskning och utveckling
inom bioteknik kan leda oss till den situationen som råder i både
Danmark och Västtyskland. 1986 fick Danmark en genteknisk lag som
förbjöd spridning av rekombinanta organismer. Danska staten har
dock tvingats att ge dispenser till olika projekt för att inte stoppa
utvecklingen och för att hindra företag från att lämna landet. Detta
förfarande undergräver beslutet om totalförbud och beslutsfattarna
ämnar nu ge dispens till en herbicidresistent sockerbeta. Dispenser
från lagar bör undvikas för att inte försvaga rättssystemet.

Danmark kommer dock att underordna sig EGs föreskrifter, som är
under utarbetande, angående utsläpp av gentekniskt framställda organismer
i naturen. Det kan leda till en uppluckring av den nuvarande
danska lagstiftningen.

1989/90:JoU9

Bilaga

IVA tar starkt avstånd från förslaget om ett "moratorium för den
gentekniska utvecklingen vad gäller eukaryota organismer". Förslaget
är dåligt underbyggt och harmoniserar illa med bestämmelser i andra
länder. Ett moratorium inom bioteknik leder till att svensk bioteknikforskning
stannar av och forskarnas framsteg går förlorade. Forskare
måste söka sig utomlands för att genomföra experimenten.

Om Sverige ställer sig vid sidan av utvecklingen genom att förbjuda
forskningen under några år försitter vi chansen att medverka i en
styrning av utvecklingen i etiskt acceptabla banor.

Hybrid-DNA-delegationen

IVA föreslår att Hybrid-DNA-delegationens nuvarande rådgivande roll
och dess skyldighet att informera regeringen om aktuella forskningsprojekt
utökas med rätten att besluta om föreslagna bioteknikexperiment.
Överklagande av delegationens beslut skall ske till regeringen.
Kammarrätten skall inte kunna överklaga besluten eftersom man då
riskerar att Hybrid-DNA-delegationen inte har möjlighet att engagera
sig lika djupt i de enskilda ansökningarna. Då delegationens fackkunskaper
är nödvändiga för en korrekt riskvärdering av de experiment
som ansökningarna avser, är det av yttersta vikt att delegationen får en
stark position i beslutsprocessen.

Delegationens utvidgade ansvar bör kombineras med en lag som slår
fast att de industrier som använder moderna biotekniska metoder
också bär ansvar för eventuella negativa konsekvenser av dessa. Ett
sådant ansvar skulle göra det lättare för allmänheten att acceptera den
forskning och de nya produkter som ingår i den nya biotekniken.

Transgena djur

På ett transgent djur har man med gentekniska metoder gjort en
förändring i djurets genuppsättning för att få fram en speciell egenskap
hos djuret. På grundforskningsnivå finns det exempel på djur som fått
en gen som kodar för insulin från människa överförd till sin egen
genuppsättning. Djuret producerar sedan det mänskliga insulinet i sin
egen syntes av mjölk- eller blodproteiner.

Andra exempel på transgena djur är sådana som fatt en gen från en
annan art som kodar för proteiner som stimulerar tillväxt insatt i sin
egen arvsmassas gener. Forskningsresultatet visar att djuret växer snabbare
och blir större men ännu pågår detta på grundforskningsnivå.

Man har under lång tid, med hjälp av konventionella avelsmetoder,
skapat experimentdjur med nedärvda sjukdomar. En betydligt snabbare
metod är att utnyttja den nya gentekniken. Med den kan man idag
ta fram transgena försöksdjur med ärftliga sjukdomar genom att den
sjukdomsalstrande genen sätts in i djurets arvsmassa. Oavsett vilken av
avelsmetoderna som används blir resultatet detsamma. Studier av dessa
djur är viktiga för att kunna förstå och kunna bota olika sjukdomar.

Hanteringen av gentekniskt framavlade transgena djur lyder i dag
under den skyddslag som gäller sedan 1988.

1989/90:JoU9

Bilaga

Frisläppande av gentekniskt modifierade mikroorganismer i
naturen

Tillägget i växtskyddslagen, paragraf 2, omfattar genteknik och växtodling
där lagstiftningen innesluter även det berörda området. Lagstiftningen
är dock troligen inte heltäckande därför bör den av HybridDNA-delegationen
begärda utredningen startas för att ge stöd åt en
specifikare lagstiftning för gentekniskt modifierade mikroorganismer.
Hybrid-DNA-delegationen ska sedan kunna besluta om tillstånd från
fall till fell.

Tillverkarna bör åläggas strikt ekonomiskt ansvar för eventuella
skador som orsakas av produkten, ställt i relation till de användningsområden
produkten godkänts för av ansvarig myndighet.

Patentering av genetiskt manipulerade livsformer

Patentinstitutionen innebär att all information om den patenterade
produkten görs tillgänglig för allmänheten. Varje försök att förbjuda
patent, även inom bioteknikområdet, motverkar forskarens skyldighet
att informera om sina resultat. Denna skyldighet är synnerligen viktig
för att eliminera missförstånd. Patent är också nödvändigt för att ge det
rättsskydd biotekniska produkter och förfaranden behöver.

Parlamentarisk utredning

En parlamentarisk utredning av bioteknikområdet är inte nödvändig
innan regeringen har behandlat genetikkommitténs förslag. De flesta
problemställningar, som tas upp i motionerna, har redan belysts i
gen-etikutredarnas betänkande, "Genetisk integritet", som berör människan
och gentekniken och "Behövs hybrid-DNA-kontrollen", som
diskuterar arbetsmiljö, produktion och forskning inom gentekniken.

Ur dessa hittills utförda utredningar har också presenterats förslag
till lösningar, som bl a lett till förenklad lagstiftning inom bioteknikområdet.
Dessutom pågår en utredning på jordbruksdepartementet
som kartlägger forskning och användandet av genteknik på djur och
växter. Den tar dessutom upp regleringen och de föreskrifter som
gäller. Man bör avvakta resultatet före vidare beslutsfattning.

Vid utarbetandet av detta remissvar har synpunkter inhämtats från
akademiledamöterna i avdelning X, bioteknik.

Ingenjörsvetenskapsakademien

Bengt Thulin Ann Segerborg

1989/90:JoU9

Bilaga

Lantbrukarnas Riksförbund (LRF)

Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) har beretts ti I Itai le att avge yttrande
över rubricerade motioner. LRF har inhämtat synpunkter från Svenska
Mejeriernas Riksförening, Slakteriförbundet, Svenska Lantmännens
Riksförbund, Svensk Husdjursskötsel samt Sveriges Frö- och Oljeväxtodlares
förening.

Sammanfattning

LRF anser att

-kunskapsuppbyggnaden inom bioteknikområdet vid universiteten
måste främjas så att vi sakligt, insiktsfullt och kritiskt kan bedöma
forskningsresultat och rätt värdera deras möjliga tillämpning inom
bl a vårt eget lantbruk. LRF avvisar därför förslaget till moratorium,
-utöver redan befintlig registrering för hybrid-DNA-verksamhet, en
obligatorisk registrering av genteknisk verksamhet införs,

- Hybrid-DNA-delegationens instruktion och arbetsformer bör ses
över,

-de flesta användningar av genteknik kan hanteras inom befintliga
författningar,

-överföring av enskilda gener på djur avsedda för livsmedelsproduktion
inte skall ta förekomma,

-samhället med stor uppmärksamhet skall följa utvecklingen av tillverkning
och användning av samtliga produkter som härleds från
genteknisk forskning främst vad avser ekologiska risker samt
-samhället skall ställa samma krav på importerade som på svenska
livsmedels framställningssätt och egenskaper samt i internationella
sammanhang skapa förståelse för det svenska synsättet.

Kunskap viktig

Inom lantbrukets föreningsrörelse har debatten under de senaste åren
varit mycket omfattande när det gäller den moderna bioteknikens
risker och möjligheter.

Diskussionerna resulterade i att LRFs riksförbundsstämma i juni
1988 antog ett handlingsprogram "Den moderna biotekniken och
lantbruket".

I programmet anges vad stämman anser skall gälla för svenskt
lantbruk och svensk livsmedelsproduktion i frågor som rör biotekniken.

LRF anser att de resultat från genteknisk forskning som kommer att
användas inom lantbruket måste vara säkra, väl beprövade och inte
väcka känslor som leder till avståndstagande på etiska och emotionella
grunder. Det innebär att metoderna måste ha en hög acceptans hos
såväl konsumenter och producenter som riksdag och regering.

Jämfört med tidigare teknik, som införts i lantbruket, kan de nya
biotekniska metoderna få konsekvenser som mindre förutsebart och
mer definitivt påverkar lantbrukets villkor. Risken för icke avsedda

1989/90:JoU9

Bilaga

och oönskade effekter är så mycket större om producenters och
konsumenters insikt och överblick inte håller samma takt som exploateringen
av gentekniken.

Det är därför viktigt att såväl jordbruket som livsmedelsindustrin
har ett från början väl genomtänkt förhållningssätt till de nya verktyg
som erbjuds.

En viktig förutsättning för att klara detta är att resonemang och
ståndpunkter vidareutvecklas genom ett fortsatt kunskapssökande och
en vidare debatt i samhället så att vald lärdriktning alltid är väl
underbyggd.

På nuvarande tidiga stadium, när många av de tekniker som diskuteras
bara är på försöksstadiet, måste vi i Sverige öka vår gentekniska
forskning, så att vi har tillräckligt med egen kunskap för att sakligt och
insiktsfullt kunna bedöma internationella resultat inom gentekniken
samt värdera deras tillämpning inom bl a vårt eget lantbruk. LRF ser
det således som mycket väsentligt att en kontinuerlig kunskapsuppbyggnad
sker inom genteknikområdet. LRF vill därför starkt avvisa
miljöpartiets motion om att införa ett moratorium vad gäller genteknisk
forskning och utveckling.

Befintliga författningar

Vad LRF kan se så finns redan nu vissa författningar som reglerar det
gentekniska området.

LRF vill som exempel peka på att i Djurskyddslagen stadgas (SFS
1988:534 12 §) "Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
lantbruksstyrelsen får meddela föreskrifter om förbud mot eller villkor
för

1. användning av genteknik på djur

2. tillförsel av hormoner eller andra ämnen till djur för att påverka
djurets egenskaper i annat syfte än att förebygga, påvisa, lindra eller
bota sjukdom eller sjukdomssymtom, eller

3. avel med sådan inriktning som kan medföra lidande för djuren
eller påverka djurens naturliga beteenden."

I djurskyddsförordningen (SFS 1988:539 28 §) stadgas:

"Det är förbjudet att tillföra djur hormoner eller andra ämnen för
att påverka djurets egenskaper i annat syfte än att förebygga, påvisa,
bota eller lindra sjukdom eller sjukdomssymtom."

Vad gäller överföring av befruktade ägg så föreskrivs i Förordning
om kontroll av husdjur m m (SFS 1985:343 2 §) att sådan överföring
mellan hondjur inte får ske utan lantbruksstyrelsens tillstånd. Lantbruksstyrelsen
får även meddela föreskrifter om villkor för sådan
verksamhet.

Lantbruksstyrelsens kungörelse om överföring av ägg mellan hondjur
för avel av husdjur (LSFS 1979:52) reglerar närmare i andra och
tredje paragraferna äggöverföring samt det tekniska utförandet.

Vad gäller import av embryon så har lantbruksstyrelsen i "Införseltillstånd
för frysta nötkreatursembryon från USA" 1989-02-28 angett
vilka krav som skall ställas på importerade embryon.

1989/90:JoU9

Bilaga

Däri sägs bl a att i exportlandet skall en behörig veterinär ha
utfärdat ett intyg som skall vara bestyrkt av vederbörande lantbruksministerium.

Intyget skall styrka

-att embryon ej härrör från besättningar som varit föremål för
hormonbehandling i produktionsbefrämjande syfte
-att embryon ej har varit föremål för genteknologisk behandling
exempelvis att genom överföring av gener bilda transgena djur
-att embryon ej har varit utsatta för delning s k kloning
-att metod som fordrar kirurgiskt ingrepp ej har tillämpats vid
uttagning av embryon.

Vad gäller användning av genteknik inom växtområdet så beslutade
riksdagen i samband med behandlingen av prop. 1988/89:140 om
reglering av priserna på jordbruksprodukter m m att (SFS 1989:492 §
2): Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter för användning av

1. genteknik på växter

2. gentekniskt modifierade växter samt

3. gentekniskt modifierade organismer vid växtodling.

Kommentarer till motion Jo601

1. Initiativ till en omfattande etisk, social och miljöbetingad diskussion
om biotekniken och dess användningar.

LRF ser det som angeläget att diskussion kommer till stånd i dessa
frågor. Det är väsentligt att t ex metoder som används för att nå
framsteg skall vara säkra, väl beprövade och icke väcka känslor som
leder till avståndstagande på emotionella grunder. De gentekniska
metoder som används måste därför ha en hög acceptans hos såväl
konsumenter, producenter som samhället. En saklig information om
olika metoders för- och nackdelar är därför nödvändig.

2. Utarbetandet av en sammanhållen strategi för samhällets hantering
av biotekniken.

LRF ser det som en självklarhet att riksdagen har en sammanhållen
strategi i denna liksom i andra frågor den har att besluta i.

3. Starkt stöd till kunskapsuppbyggande forskning inom bioteknikområdet.

LRF anser att kunskapsuppbyggnad inom bioteknikområdet skall
främjas vid universiteten så att vi i Sverige kan bedöma internationella
forskningsresultat och rätt värdera deras möjliga tillämpning inom bl a
vårt eget lantbruk. Detta får dock inte innebära att resurser tas från
nuvarande forsknings- och utvecklingsområden.

LRF anser att genteknisk forskning och tillämpning kan vara värdefull
om den

- leder till billigare och effektivare metoder när det gäller diagnostik
och sjukdomsbekämpning

1989/90:JoU9

Bilaga

- underlättar arbetet med att fastställa den genetiska uppsättningen hos
våra växter och husdjur
-åstadkommer ökad precission i växtförädlingen och berikar vårt
sortiment av växter med specifika egenskaper för speciella ändamål.
LRF anser att gentekniken kan komplettera och påskynda den
traditionella växtförädlingen. Tekniken kan också göra det möjligt att
bredda den genetiska basen för våra kulturväxter genom överföring av
gener från andra arter. Likaså kan den få betydelse för att ändra
kvaliteten hos en växt om det exempelvis behöver framställas "skräddarsydda
teknikväxter" för specifika industriella ändamål. LRF har
därför inga principiella invändningar mot att sådana mål ställs upp för
genteknikforskningen när det gäller växter och växtodling. Det krävs
dock att ekologiska risker beaktas tidigt inom forskningen och att
frånvaro av sådana risker väl kan dokumenteras vid tillståndsprövning
och sortgodkännande.

Det är även synnerligen angeläget att vi i Sverige slår vakt om vår
egen växtförädling och motverkar tendensen att kemiföretag saluför
sorter med resistens mot ogräsmedel tillsammans med tillhörande
bekämpningsmedel.

Avelsarbetet med husdjur måste svara mot högt ställda etiska krav.
Häri ryms att metoder och hjälpmedel i avelsarbetet inte åstadkommer
lidande, eller negativt påverkar fundamentala biologiska funktioner
(t.ex. naturlig förlossning) hos djuren. Avelsarbetet får heller inte leda
till onormal minskning av den genetiska variationen i djurpopuiationen.
Detta är exempel på krav som både producent och konsument
har intresse av att försvara när aktuella biotekniska metoder skall
värderas.

Det är oerhört viktigt att vi i all avelsverksamhet är på vår vakt så
att kunskaperna om de nya teknikerna är tillräckliga den dag vi måste
ta definitiv ställning till deras eventuella användning. Biotekniska
satsningar skall därför inte göras enbart på snävt avgränsade projekt
inom bioteknikområdet utan även innefatta ekologiska och ekonomiska
utvärderingar. Givetvis gäller det att särskilt kritiskt bedöma dessa
tekniker ur bland annat etisk synvinkel och från konsumenternas och
marknadens perspektiv.

4. Särskild biotekniklag.

I motionen talas om att biotekniken kan komma att revolutionera
morgondagens samhälle. Särskild övergripande lagstiftning kan då verka
motiverad för att reglera denna revolution.

LRF ser det som mycket angeläget att det finns lagstiftning som
reglerar genteknikområdet. Som nämnts tidigare har regeringen redan
nu bemyndigande att agera inom såväl djur- som växtområdet när det
gäller gentekniska frågor. LRF anser att särskild lagstiftning inom
genteknikens område kan erfordras för t ex utspridning av genetiskt
modifierade organismer i naturen respektive för etiska gränsdragningar
vid vissa tillämpningar av gentekniken.

1989/90: JoU9

Bilaga

Mot bakgrund av ovanstående är LRF tveksamt till att införa en
särskild övergripande biotekniklag. Det skulle även bli mycket svårt att
få en sådan lag heltäckande, vilket betyder att den gentekniska verksamheten
ändå skall regleras av flera författningar.

5. Bioteknikinspektion.

LRF anser att Hybrid-DNA-delegationens instruktion och arbetsformer
bör ses över och anpassas till de förändrade förutsättningar som
skett sedan delegationen inrättades. Bl a bör de arbetsuppgifter som
LRF föreslår under pkt 9 ingå.

6. Förbud mot tillämpad insprutning av tillväxthormoner i djur.

Det finns redan nu förbud mot att använda tillväxthormon till djur,
vilket helt överensstämmer med LRFs inställning. I andra sammanhang
exempelvis vid brunstsynkronisering och embryoöverforing är
användning av hormoner viktiga delar, vilket lantbruksstyrelsen har
fått möjlighet att reglera enl SFS 1988:539 § 28.

Motionens krav i denna fråga är således redan uppfyllt.

7. Förbud mot tillämpad genöverföring av klonat material.

LRF har tidigare nämnt att regeringen redan nu har bemyndigande
att reglera detta område, vilket överensstämmer helt med LRFs inställning.

8. Förbud mot skapande av mosaikdjur.

LRF tar bestämt avstånd från att tekniken används på livsmedelsproducerande
djur.

9. Förbud mot frisläppande av genetiskt modifierade mikroorganismer
i naturen.

LRF är emot ett frisläppande av genetiskt modifierade mikroorganismer
i naturen men är tveksam till om bästa lösningen är att reglera
detta i en ny lag. LRF ser det dock som mycket angeläget att man med
stor uppmärksamhet följer utvecklingen av tillverkning och användning
av samtliga produkter som härleds från genteknisk forskning
främst vad avser ekologiska risker. LRF anser även att utöver redan
befintlig registrering av hybrid-DNA-verksamhet så behövs en obligatorisk
registrering av genteknisk verksamhet.

10. Förbud mot patentering.

I internationella organ diskuteras för närvarande det immaterialrättsliga
skyddet för gentekniskt framställda produkter — mikrobiologiska
stammar, växtsorter och avelslinjer hos hjusdjur. Från bioteknikindustrin
och patentmyndigheter framförs att patenträtten bör utvidgas
så att patent kan beviljas också för levande material — mikroorganismer,
växter och djur — vars genetiska uppsättning förändrats med
hjälp av genteknik.

LRFs uppfattning är att livet, definierat som växter och djur, inte
kan patenteras. Ett sådant synsätt är helt enkelt inte i samklang med
grundläggande etiska värderingar i samhället. Dessa värderingar kan
inte särskiljas från utformningen av det immaterialrättsliga skyddet på

1989/90:JoU9

Bilaga

området. Ett sådant synsätt hindrar emellertid inte att gentekniska
framsteg inom växtförädling och husdjursavel bör ges ett skydd som
medger en rimlig ersättning för gjorda utvecklingsinsatser.

Detta kan ske inom växtförädlarrättens ram, som därför snarast bör
reformeras. Sådana diskussioner pågår i internationella organ. 1 det
sammanhanget bör också frågan om behovet av ett motsvarande skydd
på husdjursområdet tas upp. Skillnaden mellan växtförädlarrätt och
patent är bl a den att växtförädlarrätten ger ett skydd till och med
produktion och försäljning av utsäde medan patenträtten kan utsträckas
till framtagande av en industriellt bearbetad produkt baserad på
användning av t ex en viss växtsort eller grupp av husdjur.

11. Svenskt initiativ för en internationell konvention om bioteknik.

LRF anser det mycket väsentligt att internationella regler inom
genteknikområdet harmoniseras. Detta inte minst mot bakgrund av ett
ökat internationellt samarbete, GATT-förhandlingar och EG-harmonisering.

LRF anser att ställningstaganden om biotekniken måste fa en bred
förankring i samhället. Sveriges bönder är beredda att ta sitt ansvar för
vilken tillämpning som biotekniken får i lantbruket och även ta
avstånd ifrån vissa produktionsmetoder som är tillåtna utomlands.
Regeringen måste dock ta ställning till hur och i vilken grad olika
biotekniska resultat skall utnyttjas inom det svenska jordbruket. Regeringen
måste då även i internationella sammmanhang klart deklarera
att ett svenskt ställningstagande mot exempelvis vissa biotekniska hjälpmedel
inte skall ses som ett handelshinder utan som de krav som
riksdag, regering och myndigheter ställer på livsmedel avsedda för
konsumtion i Sverige. Det kan även påpekas att inte minst inom
växtodlingen, med en allt mer ökande internationalisering i fråga om
förädling och sorthandel, är det av största vikt med observans på vad
som sker utomlands.

Kommentarer till motion J06IO

I motionen föreslås "generellt förbud mot utplantering/utspridning av
genetiskt förändrade organismer". LRF anser att ett förbud enligt den
formulering som används i motionen absolut inte kan genomföras, då
det förhindrar vidare växtförädling i Sverige eftersom all växtförädling
innebär förändring av gensammansättningen.

LRF har ingenting emot att en parlamentarisk utredning tillsätts
som bl a bör precisera etiska och moraliska gränsdragningar.

LRF har dock presenterat sin tveksamhet till en samlad biotekniklag
i kommentarerna till motion J06OI pkt 4.

För kommentarer till motionens förslag i övrigt hänvisas till LRFs
kommentarer till motion J06OI.

1989/90:JoU9

Bilaga

Kommentarer till motion Jo614

LRF vill understryka yttrandet över motion J06OI att växtförädlingsföretag
måste ha ett förädlarskydd som är av minst samma omfattning
som i dag.

LRF har tidigare starkt avvisat motionens förslag till moratorium.
Lantbrukarnas Riksförbund

Bo Dockered Thorsten Andersson

Svenska naturskyddsföreningen

Naturskyddsföreningen har genom remiss 1989-03-13 beretts tillfälle
att avge yttrande över rubricerade motioner. Med anledning av remissen
vill Naturskyddsföreningen anföra följande:

Sammanfattning
Naturskyddsföreningen anser att:

-samhället måste skaffa sig en strategi och helhetssyn rörande biotekniken.
En utredning bör snarast tillsättas för att ta fram ett underlag
för en sådan strategi. Staten bör också avsätta medel för folkbildningsarbete
och opinionsbildning kring dessa frågor
-det måste finnas en samlad biotekniklagstiftning
-en särskild tillsynsmyndighet inrättas för bioteknisk forskning, produktion
och tillämpning
-staten måste satsa på en biologisk grundforskning och kunskapsuppbyggnad
utan kommersiell tillämpning
-frisläppande av gentekniskt modifierade organismer av alla slag
måste förbjudas tills det finns garantier för att inga negativa miljökonsekvenser
kan uppstå

- patent på levande organismer måste förbjudas och att Sverige måste
arbeta internationellt för ett förbud
-Sverige måste verka internationellt för åtgärder som hindrar en
fortsatt genetisk utarmning.

Behov av helhetssyn och strategi

Bioteknologiska tillämpningar har medvetet utnyttjats sedan mycket
lång tid tillbaka, t ex jäsningsprocesser och avloppsrening. De senaste
decenniernas kunskapsutveckling inom de biologiska vetenskaperna —
särskilt biokemi och mikrobiologi — har medfört en revolution inom,
och en till stor del helt ny inriktning på, bioteknologin. De nya
tillämpningarna, främst i form av genteknik, har givit möjligheter att
direkt styra och hantera alla levande organismers funktion och livsprocesser.
Härigenom hotar miljökonsekvenser av oanat slag. De ekologiska
och sociala konsekvenserna av tekniska missgrepp, felbedömningar
och överoptimistiska satsningar kan bli oändligt mycket allvarligare än

1989/90:JoU9

Bilaga

vid såväl tillämpningen av traditionella bioteknologiska processer som
de flesta andra mänskliga aktiviteter. Förutom effekterna av direkta
misstag vid biotekniktillämpningar finns det uppenbara moraliska/etiska
aspekter och därmed konsekvenser.

Utvecklingen inom biotekniken öppnar samtidigt möjligheter, bl a
beträffande framställningen av läkemedel, och det är naturligtvis önskvärt
att de positiva effekterna av dessa kan tillvaratas. Detta kräver
dock att bioteknikens problem, möjligheter och risker lär en väsentligt
bättre belysning och beaktas i högre grad än för närvarande vilket
innebär såväl kunskapsuppbyggnad som avvägningar från samhällets
utgångspunkter.

Naturskyddsföreningen anser det helt nödvändigt att samhället skaffar
sig en helhetssyn och strategi rörande biotekniken, dess utveckling
och tillämpningar. En sådan strategi måste präglas av en stor försiktighet
när det gäller genetisk modifiering av levande organismer. Den
snabba utvecklingen inom området sker för närvarande utan kontroll
och insyn från samhällets sida, vilket är helt oacceptabelt med tanke
på riskerna. Naturskyddsföreningen anser att en utredning snarast
måste tillsättas för att utarbeta ett underlag till en sådan strategi. Det är
angeläget att det samtidigt initieras en bredare samhällsdebatt kring de
etiska, sociala och miljömässiga ramarna för bioteknikens tillämpningar.
Det är viktigt att det i en sådan debatt även deltar intressen som
står fria från de kommersiella tillämpningarna. Naturskyddsföreningen
anser därför att staten bör avsätta medel för folkbildningsarbete och
opinionsbildning.

Lagstiftning

Naturskyddsföreningen instämmer i motionernas krav på en samlad
lagstiftning för hela bioteknikområdet. De lagstiftningar som finns idag
täcker inte hela området. När det gäller t ex biotekniktillämpningarna
inom jordbruket, där utvecklingsarbetet är mycket intensivt, är såväl
den nuvarande växtskyddslagens som djurskyddslagens regelverk helt
otillräckliga.

Naturskyddsföreningen stöder centermotionens krav på obligatorisk
ansvarsförsäkring för produktion och forskningsverksamhet. Naturskyddsföreningen
anser det också nödvändigt att det införs förbud mot
frisläppande av transgena organismer, genmanipulation av människa
samt militär användning av genmanipulerade organismer. Naturskyddsföreningen
stödjer också motionernas krav på en speciell tillsynsmyndighet
eftersom bioteknikfrågorna kommer att spela en mycket
stor och komplex roll i samhällsutvecklingen.

Forskning

Bioteknik är inte en vetenskap utan en tillämpning av ett antal
vetenskaper där biokemi, molekylärbiologi och mikrobiell ekologi
intar centrala platser. Det är ingen tvekan om att den snabba utvecklingen
av biotekniken under senare år är orsakad av mycket stora
satsningar från intressenter kring de kommersiella tillämpningarna.

1989/90:JoU9

Bilaga

Detta innebär en styrning av forskningen, utan insyn från samhällets
sida, som inte är acceptabel. Det är enligt Naturskyddsföreningen en
klar skillnad mellan grundforskning och kommersiellt tillämpad forskning.
Den förra är en nödvändighet för samhällets ställningstaganden.
Naturskyddsföreningen anser därför att det krävs en stark och motiverad
statlig satsning för en biologisk grundforskning och kunskapsuppbyggnad
med full insyn från samhället.

Frisläppande av gentekniskt modifierade organismer

Frisläppande av genetiskt modifierade organismer i naturen är en
ytterst central fråga. I flera länder pågår redan en verksamhet, om än
begränsad. I Sverige har under innevarande sommar filtförsök utförts
med genetiskt modifierad gröda. Detta anser Naturskyddsföreningen
vara oacceptabelt. Kunskapsunderlaget för att göra en acceptabel riskvärdering
anser föreningen ännu vara ytterst bristfälligt. Det rör sig om
ytterst komplexa system, t ex ekologiska interaktioner mellan olika
organismer eller överföring av genetiskt material mellan olika organismer,
där vi idag ännu saknar kunskap om viktiga samband. Paralleller
kan dras med kemisamhället, där synergieffekter har givit upphov till
oförutsägbara effekter, eller då nya arter har förts över naturliga
spridningsbarriärer och introducerats. Det finns många exempel på
fatala effekter av det senare.

Med gentekniken kan denna typ av misstag fa oöverskådliga effekter.
Problemet är inte bara en spridning till icke avsedda områden utan
även att spontana korsningar och/eller oförutsägbara förändringar av
genmaterialet genom selektionstryck kan uppstå. Naturskyddsföreningen
stödjer därför oreserverat kravet på att spridning av gentekniskt
modifierade organismer i dagsläget måste förbjudas.

Om kunskapsläget i framtiden förbättras så mycket att konsekvenserna
av spridning kan överblickas och sådan kommer att övervägas
anser Naturskyddsföreningen att en noggrann miljökonsekvensbedömning
måste göras avseende såväl direkta som indirekta effekter. Herbicidresistenta
grödor är enligt föreningen en avart inom den tillämpade
genteknologin vars indirekta konsekvenser, dvs. en ökad giftanvändning
inom jordbruket, uppenbart kan utgöra en mycket stor risk för
miljön.

När det gäller introduktion av främmande arter har föreningen i
andra sammanhang framfört krav som bör kunna övervägas gälla även
för frisläppande av gentekniskt modifierade organismer, eftersom det
finns principiella likheter. För det första skall en fullödig dokumentation
om den aktuella artens egenskaper och funktion göras av den som
avser introducera. Denna dokumentation skall bl a visa att introduktionen
inte riskerar att medföra påtagliga negativa miljökonsekvenser.
För det andra skall introduktionen vara reversibel, dvs. den introducerade
arten skall vara under kontroll och om riskerna för miljön så
kräver skall det vara möjligt att eliminera den. Motsvarande krav har
också framförts av Internationella Naturvårdsunionen (IUCN) när det
gäller introduktion av nya arter.

1989/90:JoU9

Bilaga

Patent på liv

Det råder idag i Sverige i princip förbud på att ta patent på levande
organismer. Då patent kan erhållas på mikrobiella processer kan dock
indirekt mikroorganismer och svampar patenteras. Över hela världen
pågår dock ett arbete i riktning mot att kunna patentera även växter
och djur. Sverige påverkas också av detta genom sin anslutning till
EPC (Europeiska patentkonventionen). Detta anser Naturskyddsföreningen
vara en oacceptabel utveckling. Föreningen anser att patent på
levande organismer är moraliskt och etiskt stötande. Eftersom patent
av denna typ hitintills inte varit tillåtet i Sverige anser föreningen att
Sverige i första hand skall driva kravet på ett förbud inom ramen för
konventionen och därutöver arbeta för samma krav för länder som ej
är anslutna till konventionen.

Genetisk erosion

Föreningen vill också peka på att den nya biotekniken med säkerhet
kommer att påskynda den genetiska erosion, som växtförädlingen
iscensatt. När ett allt mindre antal högproduktiva grödor och djurraser
blir allt mer dominerande trängs den nedärvda genetiska variationen
ut och försvinner för alltid. Utarmning av den genetiska basen, genom
t ex kloning av embryon, påverkar dramatiskt flexibiliteten och de
framtida möjligheterna inom jordbruket, särskilt i utvecklingsländerna.
Naturskyddsföreningen anser att den genetiska utarmningen är ett av
de största globala miljöproblemen. Sverige måste kraftfullt driva dessa
frågor internationellt och verka för att på olika sätt förhindra en
fortsatt utarmning.

Stockholm 1989-10-02

Naturskyddsföreningen

Per Wramner Lars-Erik Liljelund.

ordförande avd. chef

1989/90:JoU9

Bilaga

gotab 96550, Stockholm 1990