Jordbruksutskottets betänkande
1989/90:JoU25

Livsmedelspolitiken

1989/90

JoU25

I —-

i Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1989/90:146 om livsmedelspolitiken.
I anslutning härtill behandlas dels 133 motionsyrkanden från
allmänna motionstiden, dels följdmotioner med 257 yrkanden.

Utskottets ställningstagande innebär att regeringens förslag om
i grunddragen i en ny livsmedelspolitik tillstyrks. Utskottet ställer sig
således bakom förslagen om en marknadsanpassning och avreglering
av jordbruket. På flera punkter föreslår utskottet ändringar och tillägg
till propositionen. De viktigaste punkterna är följande.

Under övergångstiden skall särskilda medel avsättas för att bibehålla
l oljeväxtodlingen på nuvarande nivå. En utgångspunkt är att kostnaderna
för detta skall bestridas inom den av regeringen förordade totala
kostnadsramen för omställningsåtgärder m.m.

Systemet för lönsamhetsutjämning inom mjölkprisregleringen förlängs
till den 1 juli 1995. Systemet avtrappas med 50% den 1 juli 1994.
Avvecklingsersättningen till äldre mjölkproducenter, den s.k. mjölkpensionen,
höjs till 75 öre per liter.

Det temporära systemet för finansiering av köttexport utökas till att
omfatta 200 milj.kr. för regleringsåret 1991/92, 150 milj.kr. för 1992/93
och 100 milj. kr. för 1993/94. Vidare skall det belopp om 360 milj.kr.
som regeringen föreslår för utslaktning av kor m.m. ges en delvis
annorlunda och mer flexibel användning. Medlen skall i första hand
användas för att stimulera minskad mjölkproduktion, utslaktning eller
övergång till självrekryterande köttproduktion samt åtgärder för att
förhindra ett pristryckande köttöverskott.

Under avsnittet om kvalitetsreglering av vissa livsmedel föreslår
utskottet att regeringen återkommer med förslag om en kvalitetskontroll
av ägg genom äggbranschens försorg.

I anslutning till diskussionerna om regional pol i tiskt stöd och stöd
till Norrlandsjordbruket förordar utskottet en uppföljning av det särskilda
åtgärdsprogrammet för jordbruket i norra Sverige. Ett särskilt
anslag för detta ändamål föreslås med 50 milj.kr. för vart och ett av
budgetåren 1990/91 och 1991/92.

1 Riksdagen 1989/90. 16 sami. Nr 25

I anslutning till det föreslagna nya stödet till landskapsvårdande
insatser föreslår utskottet att naturvårdsverket för nästa budgetår tilldelas
ytterligare 30 milj.kr. för det s.k. NOLA-stödet (naturvårdsåtgärder
i odlingslandskapet).

Särskilda utredningsinsatser föreslås vad beträffar dels arrendatorernas
situation, dels samordning av resurserna för lantbruksutbildning
och rådgivning m.m. Uppdraget avseende arrendatorernas situation
skall redovisas skyndsamt.

För att stärka konsumenternas intressebevakning skall 2 milj.kr.
anvisas för stöd till ideella konsumentorganisationer.

En uppföljning av det livsmedelspolitiska beslutets effekter skall
göras och redovisas för riksdagen vid årsskiftet 1994—1995. I enlighet
med regeringens förslag skall också en kontinuerlig uppföljning ske
under hela omställningsperioden.

Kompensationsbeloppet till jordbruket för regleringsåret 1990/91
skall räknas upp med 600 milj.kr., som avser mjölkproduktionen och
getstödet. En översyn av getstödet inom ramen för Norrlandsstödet
förordas.

En omfördelning föreslås både tidsmässigt och beloppsmässigt mellan
de inkomststöd, omställningsstöd och anläggningsstöd som regeringen
föreslår under rubriken Övergångsåtgärder. Syftet med detta är
bl.a. att ge tydligare signaler i fråga om behovet av en snabb omställning
av spannmålsarealen. Det arealbaserade inkomststödet för 1993/94
och 1994/95 slopas helt. För åren 1991/92 och 1992/93 skall inkomststöd
utgå med lägre belopp än regeringen föreslagit, nämligen med 900
resp. 700 kr. per ha. I stället höjs omställningsstödet för regleringsåren
1991/92-1993/94 till 9 000, 6 000 resp. 4 000 kr. per ha.

Vidare skall det arealbaserade inkomststödet övergå till den nye
ägaren vid överlåtelse av jordbruksmark under övergångsperioden.

I omställningsstödet skall ingå även kontraktbaserad odling av ettåriga
energigrödor. Vidare skall lantbruksstyrelsen få i uppdrag att utforma
ett system där extensiv betes- och vallproduktion kan ingå i
omställningsstödet. I samband härmed skall villkor kunna ställas om
minskad användning av handelsgödsel.

Den satsning om 500 milj.kr. för miljövänlig energiproduktion som
aviseras i propositionen skall enligt utskottets beslut under fem år ingå
som ett led i omställningsprogrammet. Medlen skall användas bl.a. för
investeringar som tryggar avsättningsmöjligheterna och därmed förutsättningarna
för en långsiktig och lönsam odling av energigrödor. Från
jordbrukspolitisk synpunkt är härvid etanolproduktionen särskilt intressant
eftersom det är angeläget att den goda åkermarken används på
ett sätt som gör att den vid behov lätt kan omställas till livsmedelsproduktion.

Bidrag till barrskogsplantering skall ej utgå i anläggningsstödet.
Stödet skall för närvarande ej preciseras i ett visst belopp per ha utan
utgå inom en kostnadsram om 400 milj.kr. totalt. Det skall avse
anläggning av våtmarker samt plantering av lövskog och energiskog.
Stödet skall utgöra ett tillägg till eventuellt tidigare utbetalat omställningsstöd.

1989/90:JoU25

2

Genom dessa omdispositioner frigörs medel för att finansiera andra
angelägna åtgärder enligt utskottets beslut.

När det gäller gränsskyddet understryker utskottet att någon ensidig
neddragning eller förändring i övrigt inte bör komma i fråga för
Sveriges del.

I fråga om exportstödet understryker utskottet att samma princip om
ömsesidighet skall gälla som beträffande gränsskyddet.

Till betänkandet fogas 27 reservationer och 17 särskilda yttranden.

Propositionen

Regeringen (jordbruksdepartementet) har i proposition 1989/90:146
föreslagit

dels att riksdagen antar förslagen till

1. lag om avgifter på vissa jordbruksprodukter m.m.,

2. lag om införande av lagen (1990:000) om avgifter på vissa jord bruksprodukter

m.m.,

3. lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark,

4. lag om ändring i ädellövskogslagen (1984:119),

5. lag om ändring i lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets

område,

6. lag om ändring i lagen (1974:1021) om utbetalning av pristillägg
på kött,

7. lag om upphävande av två författningar om köttbesiktning,

8. lag om upphävande av kungörelsen (1950:506) med vissa bestämmelser
angående utförsel av fisk, fiskrom och fiskkonserver,

9. lag om upphävande av två författningar om viss offentlig kontroll
av livsmedel,

dels att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om

10. mål och medel för livsmedelspolitiken (avsnitt 3.1.1, 3.3, 3.4.1,
3.6.1),

11. prisregleringen för olika jordbruksprodukter (avsnitten

3.2.1 —3.2.9),

12. prisstödet till jordbruket i norra Sverige (avsnitt 3.4.3),

13. glesbygdsstöd (avsnitt 3.4.4),

14. startstöd till jordbrukare (avsnitt 3.5),

15. landskapsvård (avsnitt 3.6.2),

16. minskad användning av kemiska bekämpningsmedel (avsnitt

3.6.3),

17. råvarukostnadsutjämning (avsnitt 3.9),

18. sociala frågor (avsnitt 3.10),

19. kvalitetsreglering (avsnitt 3.11),

20. användningen av införselavgiftsmedel som inflyter under regleringsåret
1990/91 (avsnitt 3.12.1),

21. prisregleringen för socker och sockerbetor under regleringsåret
1990/91 (3.12.2),

1989/90:JoU25

3

22. avvecklingen av de s.k. fördelningsplanerna för införselavgiftsmedel
samt disposition och användning av avgiftsmedel efter regleringsåret
1990/91 (avsnitt 3.12.3),

23. stimulans- och stödåtgärder (avsnitt 5.2),

24. avvecklingsstöd till mjölkproducenter (avsnitt 5.3),

25. stöd till skuldsatta jordbrukare (avsnitt 5.4),

dels

26. att riksdagen tar del av vad i övrigt anförts i propositionen om
livsmedelspolitiken.

Under rubriken Anslagsfrågor för budgetåret 1990/91 har regeringen
föreslagit att riksdagen under nionde huvudtiteln

27. till Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket för budgetåret
1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 60 000 000 kr.,

28. till Stöd till skuldsatta jordbrukare för budgetåret 1990/91 anvisar
ett förslagsanslag på 1 000 kr.,

29. till Startstöd till jordbrukare för budgetåret 1990/91 anvisar ett
förslagsanslag på 15 000 000 kr.,

30. medger att statens jordbruksnämnd för säsongmässig lagring av
jordbruksprodukter under budgetåret 1990/91 får disponera en rörlig
kredit på högst 50 000 000 kr. i riksgäldskontoret,

31. medger att regeringen eller, efter regeringens bestämmande,
statens jordbruksnämnd för ändamål inom jordbruksprisregleringen
och regleringen av sockernäringen för budgetåret 1990/91 får disponera
en rörlig kredit på högst 60 000 000 kr. i riksgäldskontoret,

32. medger att statens jordbruksnämnd för råvarukostnadsutjämning
under budgetåret 1990/91 får disponera en rörlig kredit på högst
20 000 000 kr. i riksgäldskontoret,

33. till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 4 461 000 000 kr.,

34. till Inköp av livsmedel m.m. för beredskapslagring för budgetåret
1990/91 anvisar ett reservationsanslag av 103 000 000 kr.,

35. till Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m. för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 201 308 000 kr.,

36. till Prisstöd till jordbruket i norra Sverige för budgetåret 1990/91
anvisar ett förslagsanslag på 660 000 000 kr.,

37. till Stöd till sockerbruken på Öland och Gotland m.m. för
budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 28 000 000 kr.

dels under tionde huvudtiteln

38. under reservationsanslaget Regionala utvecklingsinsatser för budgetåret
1990/91 anvisar 72 000 000 kr. utöver vad som föreslagits i
prop. 1989/90-76,

och dels under fjortonde huvudtiteln

39. till Landskapsvårdande åtgärder för budgetåret 1990/91
anvisar ett reservationsanslag på 100 000 000 kr.

1989/90: JoU25

4

Propositionens huvudsakliga innehåll

1989/90:JoU25

I propositionen läggs fram förslag till en ny livsmedelspolitik. Förslaget
innebär att prisstödets roll som livsmedelspolitiskt medel tonas ned,
medan direkta medel för att nå målen angående miljö, landskapsvård,
regional fördelning och beredskap förstärks. Nuvarande jordbruksprisreglering,
bestående av ett gränsskydd och en intern reglering, upphör
den 1 juli 1991. Därefter skall priserna på de i dag jordbruksprisreglerade
produkterna endast skyddas med hjälp av ett gränsskydd. För
vissa produktionsgrenar föreslås att de interna regleringarna avvecklas
stegvis med början den 1 juli 1991, medan andra regleringar förenklas
men behålls i avvaktan på resultatet av internationella förhandlingar.
Den framtida nivån på gränsskyddet görs avhängig resultatet av de
pågående GATT-förhandlingarna.

För att underlätta anpassningen till de nya förutsättningar som
förslaget innebär lämnas också förslag till övergångsåtgärder. Under en
övergångsperiod på fem år, 1990/91 — 1994/95, betalas en arealbaserad
ersättning till all areal som för närvarande används för produktion av
prisreglerade grödor. Ersättning lämnas oavsett om arealen används för
prisreglerade eller icke prisreglerade grödor under övergångsperioden.
Kostnaderna beräknas till 5,6 miljarder kronor för hela perioden,
varav 2,1 miljarder kronor utgår under regleringsåret 1990/91. Vidare
lämnas omläggningsstöd för areal som permanent tas ur produktion
och anläggningsstöd vid plantering av skog eller energiskog, eller vid
anläggning av våtmarker. Kostnaderna för dessa stöd beräknas till 3,9
miljarder kronor för övergångsperioden. Vidare föreslås att sammanlagt
400 milj.kr. disponeras under en femårsperiod för bl.a. stöd till
skuldsatta jordbrukare som får ekonomiska problem vid en avreglering.
En förlängning föreslås av möjligheten att erhålla ersättning vid
avveckling av mjölkproduktion. Kostnaderna beräknas till 180 milj.kr.

Ett etableringsstöd för jordbrukare föreslås infört fr.o.m. den 1 juli
1990. Kostnaderna för en femårsperiod beräknas till 225 milj.kr.

Förslag lämnas vidare om ändringar i lagen om skötsel av jordbruksmark.
Brukningsplikten slopas och tillståndskravet för att få ta mark
ur produktion ersätts med en anmälningsplikt.

Vidare föreslås särskilda åtgärder för att öka variationen i odlingslandskapet
och bevara från natur- och kulturmiljösynpunkt intressanta
odlingslandskap. För perioden 1990/91 — 1992/93 föreslås 100, 200 resp.
250 milj.kr. för detta ändamål. I propositionen lämnas också förslag
till åtgärder för att minska användningen av kemiska bekämpningsmedel.
Förslag läggs också fram om åtgärder för att stärka livsmedetspolitikens
regionalpolitiska profil, bl.a. om ett utökat glesbygdsstöd med
100 milj.kr. som särskilt går till kombinationsföretag, där jordbruket
ingår som en del, och om ett fortsatt prisstöd till jordbruket i norra
Sverige. Prisstödet föreslås öka med 6 % budgetåret 1990/91.

För hela övergångsperioden beräknas kostnaderna uppgå till 13,6
miljarder kronor.

Lagförslagen bifogas som bilaga 1 till detta betänkande.

Motioner

1989/90:JoU25

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1990

1989/90:Jo201 av Birger Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
förskjutning av sydgränsen söderöver så att norra Västmanland (Bergslagsdelen)
hänförs till stödområde 4.

1989/90:Jo202 av Stina Eliasson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att åtgärder vidtas för att bibehålla ett levande fäbodbruk
i Sverige.

1989/90:Jo203 av Karl-Gösta Svenson och Bertil Danielsson (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
nuvarande gränsskydd avseende stärkelse till livsmedels- eller tekniskt
ändamål inte skall avvecklas i snabbare takt än vad som gäller i vår
omvärld.

1989/90:Jo204 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till åtgärder för att viss åkermark men
också diverse impediment skall bli använt för energiodlingar av exempelvis
luzern eller salix.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:N414.

1989/90:Jo205 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
jordbruket inom stödområdet.

1989/90:Jo206 av Lennart Brunander m.fl. (c, s, fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om biodlingen.

1989/90:Jo207 av Stina Gustavsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
angående bibehållande av mjölksubventionerna.

1989/90:Jo208 av Annika Åhnberg (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att ett stimulansbidrag för verksamhet med stadsbondgårdar
inrättas.

1989/90:Jo209 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om jordbruket i norra Sverige och dess roll för den
regionala utvecklingen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om målsättningen för jordbruksproduktionens volym

i norra Sverige,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett sammanhållet område för prisstöd till jordbruket
i norra Sverige,

6

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stödet till jordbruket i norra Sverige.

1989/90:Jo210 av Owe Andréasson och Ulla-Britt Åbark (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behov av en konsulenttjänst i alternativ odling vid lantbruksnämnderna.

1989/90:Jo212 av Nils-Olof Gustafsson och Marianne Stålberg (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts beträffande åtgärder till gagn för jordbruket i Jämtlands
län.

1989/90:Jo213 av Karl-Gösta Svenson och Bertil Danielsson (m) vari
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om betydelsen av sockerbetsodling och sockerproduktion
på Gotland,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utökad sockerbetsodling.

1989/90:Jo214 av Kersti Johansson och Stina Gustavsson (c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att vidmakthålla ett livskraftigt lantbruk och
en levande landsbygd i skogs- och mellanbygderna i södra Sverige.

1989/90:Jo215 av Erik Holmkvist (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten
av ett ökat nyföretagande inom jordbruket i de norra länen i
allmänhet och Norrbotten i synnerhet.

1989/90:Jo216 av Sven-Olof Petersson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
gränsskyddet för stärkelse.

1989/90:Jo217 av Stina Eliasson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vaktslående om kal Ib lodsraserna och ökad utbildning
för användning av hästar i skogsbruket och ökad utbildning
för hästskötarinstruktörer,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om särskilda medel för rid- och körhall vid Wångens
hingstuppfödningsanstalt,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ökat stöd till hästaveln,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utbildningsstöd till premieringsverksamheten.

1989/90:Jo218 av Stig Alemyr m.fl. (s, m, fp, c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att sockerbruket i Mörbylånga med tillhörande
odlingsområde av regionalpolitiska skäl skall vara kvar i nuvarande
omfattning,

1989/90:JoU25

7

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen i övrigt anförts om sockernäringens framtid.

1989/90:Jo219 av Karin Starrin och Stina Eliasson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

farnäringen skall ges större plats i den regionala planeringen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

getnäringen skall ges större plats i den regionala planeringen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Norrlandsstödet beträffande får-, lamm- och getkött skall uppräknas.

1989/90:Jo220 av Bengt Rosén m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
jordbrukspolitiken för budgetåret 1990/91.

1989/90:Jo221 av Kjell Ericsson m.fl. (c, m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
jordbruket i Värmland.

1989/90:Jo222 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en konsekvensanalys för varje län inför en
eventuellt förändrad jordbrukspolitik,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om betydelsen av fortsatt sockerproduktion på Gotland.

1989/90:Jo223 av Ingvar Karlsson i Bengtsfors och Elving Andersson
(c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ändrad stödområdesindelning i norra
Bohuslän och Dalarnas skogs- och mellanbygder.

1989/90:Jo225 av Leif Marklund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utvecklingen av jord- och skogsbruksnäringen i skogslänen.

1989/90:Jo226 av Marianne Jönsson och Agne Hansson (c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jordbruket i Kalmar län.

1989/90:Jo227 av Leif Olsson och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det är
nödvändigt att kombinera en avreglering av jordbruket med arealersättning
för att bevara mjölkproduktion i Bohuslän,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
produktionen av lövträdsplantor måste öka,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
bidragen till gödselvårdsanläggningar i Bohuslän måste öka,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av försöksodling i Bohuslän av bioprodukter,

1989/90:JoU25

8

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av arealersättning och försöksgårdar för
alternativodling.

1989/90:Jo228 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar att självförsörjningsgraden beträffande socker skall vara minst

95 %.

1989/90:Jo229 av Sven-Olof Petersson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om självförsörjningsgraden på socker,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om betydelsen av svensk sockerbetsodling,

3. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om alternativ
användning av jordbruksprodukter för industriändamål.

1989/90:Jo230 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
avskaffande av regleringsavgifter på mejeriprodukter.

1989/90:Jo235 av Annika Åhnberg (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn och uppräkning av
prisstödet till getnäringen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av forsknings- och utvecklingsarbete
rörande getnäringen,

3. att riksdagen för budgetåret 1990/91 anslår 2 000 000 kr. för
utvecklingsinsatser för getnäringen.

1989/90:Jo236 av Börje Hörnlund och Karin Israelsson (c) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär att förslag till etableringsstöd till
jordbruket i norra Sverige föreläggs 1989/90 års riksmöte i enlighet
med vad som anförts i motionen.

1989/90:Jo237 av Ingrid Hemmingsson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
indelningen av mjölkprisstödsområden i norra Sverige.

1989/90:Jo239 av Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas att riksdagen
beslutar att det inte får planteras gran på jordbruksmark.

1989/90:Jo241 av Mona Saint Cyr m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
rådgivningsverksamheten inom jordbruket och skogsbruket.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Ub307.

1989/90:Jo242 av Bengt Kindbom och Gunilla André (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om målsättningen för den framtida jordbrukspolitiken i Skaraborgs
län.

1989/90:Jo243 av Karin Starrin och Gunnar Björk (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
lönsamheten för jordbruket i alla Norrlandslän måste återställas,

1989/90:JoU25

9

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Norrlandsstödets uppräkning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att etableringsstöd för nystartade jordbrukare

införs.

1989/90:Jo244 av Per Stenmarck och Rune Rydén (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om anläggnings- och omställningsersättning till brukare
som långsiktigt tar arealer ur livsmedelsproduktion,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stöd till forskning och utveckling av alternativa
jordbruksgrödor som råvaror i industriell produktion,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om användande av överskottsarealer till produktion
av etanol och biobränsle,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fortsättning av det s.k. NYLA-programmet (program
för ökad variationsrikedom och minskad spannmålsareal i slättbygden).

1989/90:Jo245 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
handeln med jordbruksprodukter.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:N311.

1989/90:Jo246 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inriktningen av den framtida jordbrukspolitiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om beredskapsmålet för livsmedelsproduktionen,

3. att riksdagen beslutar uttala att all brukningsvärd åkermark skall
bevaras,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om konsumentmålet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om införande av ett folkhälsomål,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inkomstmålet för jordbrukare,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om de regionalpolitiska målen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om miljömålet för jordbrukare,

10. att riksdagen för budgetåret 1990/91 anslår 35 milj.kr. utöver
regeringens förslag till anslaget Bil Miljöförbättrande åtgärder inom
jordbruket, dvs. totalt 115 milj.kr.,

11. att riksdagen beslutar att samhällets delkostnadsansvar för överskottsarealen
skall vara 60 %,

1989/90:JoU25

10

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inriktningen av samhällets delansvar för överskottsarealens
kostnader,

1989/90:Jo248 av Håkan Hansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om synen på det svenska jordbruket,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett tioårigt affärsutvecklings-
och omställningsprogram för jordbruket i enlighet med vad
som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar anslå ett statligt stöd på totalt 15 000
milj.kr. under tio år för genomförandet av detta omställningsprogram,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om statliga villkorslån till industriella utvecklingsprojekt
i anslutning till lantbrukets förnyelse,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om de fortsatta GATT-förhandlingarna,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om statens fortsatta ansvar för spannmålsöverskottet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nya industriråvaror från lantbruket,

8. att riksdagen hos regeringen begär att förutsättningar för en
industriell utveckling av produkter från jordbruket övervägs innan nya
genomgripande förändringar av jordbruket föranstaltas.

1989/90:Jo249 av Eva Goés m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om rådgivning till ekologiskt lantbruk,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att KRAV får ett statligt stöd,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett
omställningsstöd till ekologiskt lantbruk skall finnas även i fortsättningen.

1989/90:Jo251 av Ingvar Eriksson och Jerry Martinger (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till kompensation för
miljöförbättrande åtgärder inom lantbruket i enlighet med det tidigare
fattade riksdagsbeslutet,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om visst dispensförfarande
såvitt avser miljöförbättrande åtgärder i enlighet med vad som
anförts i motionen.

1989/90:Jo255 av Anna Horn af Rantzien och Eva Goés (mp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att varje beslut som tas i frågor som gäller
markens användning skall föregås av en långsiktig konsekvensbeskrivning
enligt de beräkningsgrunder som framgår av motionen.

1989/90:Jo256 av Åsa Domeij m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att jordbruksnämnden får i uppdrag att se över
getstödet i enlighet med vad som anförts i motionen.

1989/90:JoU25

11

1989/90:Jo257 av Göran Engström och Birgitta Hambraeus (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om initiativ för ett fullföljande av projektet Trelänsmotets
Utvecklingsgårdar.

1989/90:Jo258 av Lars Norberg (mp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om biodling.

1989/90:Jo259 av Birgitta Hambraeus m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
stöd till alternativodlarnas organisationer.

1989/90:Jo260 av Bertil Danielsson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om jordbrukspolitikens mål,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om jordbruks- och livsmedelspolitikens medel under
punkterna 1 t.o.m. 7,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inrättandet av en särskild Olandsfond.

1989/90:Jo261 av Arne Andersson i Ljung m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande "programmerad" omställning av svenskt jordbruk.

1989/90:Jo262 av Marianne Andersson och Stina Gustavsson (c) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär ett särskilt fortbildningsprogram
för stimulans av jordbrukets omställning och förnyelse.

1989/90:Jo264 av Ingvar Eriksson (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående
sockerbets- och fabrikspotatisodlingen.

1989/90:Jo265 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
Sveriges uppgift att inom ramen för GATT-förhandlingarna verka för
ett breddat handelsutbyte med jordbruksprodukter och andra livsmedel.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:N346.

1989/90:Jo267 av Annika Åhnberg m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar inrätta ett långsiktigt stöd till alternativ
odling,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till utformningen av ett
sådant stöd i enlighet med vad som i motionen anförs,

3. att riksdagen reserverar medel på 1 000 kronors anslag för stöd
till alternativ odling,

4. att riksdagen beslutar inrätta ett stöd för alternativ produktion av
frukt och grönsaker,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till utformningen av ett
sådant stöd,

6. att riksdagen anslår 5 milj. kr. för stöd till alternativ produktion
av frukt och grönsaker,

1989/90: JoU25

12

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utveckling av småskalig livsmedelsförädling.

1989/90:Jo268 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de areella
näringarnas betydelse för landsbygdens utveckling och åtgärder för att
underlätta för dessa näringar.

!989/90:Jo269 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att stödsystemet inom jord- och skogsbruksnäringen bör ges
en utformning så att kulturlandskapets öppna karaktär kan bibehållas.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Kr368.

1989/90:Jo270 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utgångspunkter och mål för den svenska jordbrukspolitiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om det globala perspektivet.

3. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om effekterna av
en EG-anpassning för svenskt jordbruk,

4. att riksdagen hos regeringen begär en analys av den framtida
globala livsmedelsförsörjningen i perspektivet av det pågående GATTarbetet,

5. att riksdagen hos regeringen begär att överläggningar upptas med
representanter för jordbruksnäringen om jordbrukets kompensation
för ökade kostnader regleringsåren 1989/90 och 1990/91,

6. att riksdagen hos regeringen begär att överläggningar upptas med
representanter för jordbruksnäringen angående övergångslösning vad
gäller spannmålsöverskottet,

7. att riksdagen hos regeringen begär en konsekvensanalys i enlighet
med vad som i motionen anförs,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stöd till självförsörjning med energi av olika slag
inom jordbruket,

1989/90:Jo271 av Göthe Knutson och Gullan Lindblad (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om jordbruket i Värmland.

1989/90:Jo272 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om medel för befintlig och utvidgad rådgivning om

alternativa odlingsformer under Biodynamiska föreningens ansvar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om resurser för Nordisk forskningsring för biodynamisk
odling.

1989/90:JoU25

13

1989/90:Jo274 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om jordbrukets möjligheter till konkurrens på lika
villkor,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avreglering,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om mångfald inom jordbruket,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fria företagare och enskilt ägande,

5. att riksdagen beslutar avskaffa skatterna på bekämpningsmedel
och handelsgödsel,

6. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av användning
av hittills influtna medel från avgifter på bekämpningsmedel och
handelsgödsel,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av lagen
om skötsel av åkermark i enlighet med vad som anförts i motionen,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om prisregleringen 1989/90,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett års förlängning av 1985 års jordbrukspolitiska
beslut,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att statens delansvar för spannmålsexportens
kostnader även under budgetåret 1990/91 bör vara 40 %,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om livsmedelssubventionerna,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Norrlandsstödet.

1989/90:Jo312 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i skötsellagen
i enlighet med vad som anförts i motionen,

1989/90:Jo82l av Sigge Godin (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om försök med storskaligt odlingsprojekt av fibergröda
i Västernorrland.

1989/90:Jo822 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om miljöåtgärder i jordbruket.

1989/90:Jo882 av Åsa Domeij och Roy Ottosson (mp) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att ändrad markanvändning från jordbruksmark
och lövskogsdominerad mark till barrskogsdominerad mark skall förbjudas
inom försurningskänsliga områden.

1989/90:JoU25

14

1989/90:U252 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om forhandlingar om internationella beredskapslager.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo274.

1989/90:A753 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om lösning av semesterfrågan för Sveriges
animalieproducenter i enlighet med de riktlinjer som anförts i motionen.

Motiveringen återfinns i motion Jo246.

1989/90:A758 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen i anledning av proposition 1989/90:59 om en sjätte
semestervecka som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av särskilda åtgärder för att ge lantbrukare
med animalieproduktion möjligheter till en längre sammanhängande
ledighet.

Motioner väckta med anledning av propositionen

1989/90:Jo56 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen med ändring i propositionens förslag beslutar om
sådan ändring i lagen om skötsel av jordbruksmark att den föreslagna
åttamånadersgränsen för normalfallet ändras till en tremånadersgräns,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av lagstiftning om kvalitetskrav på ägg
som saluförs i butik,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att vid överlåtelse av fastighet det temporära
arealstödet skall övergå till nye ägaren,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om möjlighet till räntestöd även för nystartad som är
beroende av kvittningsrätt,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förhandlingar om kostnadskompensation för
budgetåret 1990/91,

6. att riksdagen avslår förslaget att göra handelsföretag ansvariga vid
rekonstruktion av lantbruksföretag,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att minst hälften av den spannmålsareal som tas
ur produktion skall utgöras av mark i slättbygd,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att huvuddelen av nyplantering av skog utgörs av
löv,

9. att riksdagen begär att regeringen under nästa budgetår skall
återkomma till riksdagen med förslag till system för utbytesimport/export,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behållen areal under omställningstiden för oljeväxtodlingen,

1989/90:JoU25

15

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om medelstillskott till fonden för skördeskadeskyddet,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om minskning av den administrativa personalen
inom jordbruket,

13. att riksdagen för budgetåret 1990/91 under fjortonde huvudtiteln
för Landskapsvårdande åtgärder anslår 50 milj.kr. mer än regeringen
föreslagit eller således 150 milj.kr. och som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en motsvarande höjning de bägge
följande budgetåren.

1989/90:Jo57 av Lena Öhrsvik m.fl. (s, m, fp, c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att bönodling även fortsättningsvis erhåller tillräckligt stöd, för att
möjliggöra fortsatt svensk odling.

1989/90:Jo58 av Carl G Nilsson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av rådgivning och utbildning med anledning
av de förändringar svenskt jordbruk står inför,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av samordning och effektivisering av
lantbrukets rådgivning.

1989/90:Jo59 av Börje Nilsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av insatser för att trygga tillgången på
alternativa sysselsättningsmöjligheter och en socialt acceptabel strukturomvandling
inom sockernäringen, odlingen av fabrikspotatis samt
fläskproduktionen i östra Skåne,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om användningen av potatis för tillverkningen av
konsumtionssprit under en övergångsperiod,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om medel för omställningsåtgärder i avsikt att trygga
tillskapandet av alternativ sysselsättning i samband med en eventuell
nedläggning av sockerbruket i Karpalund.

1989/90:Jo60 av Lennart Pettersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillstånd
för mjölkproducenter att sälja opastöriserad mjölk till en bredare krets
av konsumenter.

1989/90:Jo61 av Stina Eliasson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tre fundamentala krav för att kunna bedriva ett
meningsfullt lantbruk i Norrland,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Norrlandsstödets utformning,

1989/90:JoU25

16

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om produktionsmålet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om forskning och utveckling med direkt anknytning
till jordbruket.

1989/90:Jo62 av Kjell Ericsson och Jan Hyttring (båda c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stödet till jordbruket i norra Sverige,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om justering av nuvarande geografiska stödområdesindelning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stödet till landskapsvård,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om forskningsinsatser och anslaget till SLU.

1989/90:Jo63 av Carl G Nilsson och Ingvar Eriksson (båda m) vari
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett centralt branschorgan för fröproduktionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stöd för fortsatt upprätthållen inhemsk
fröutsädesproduktion.

1989/90:Jo64 av Ingvar Eriksson m.fl. (m, fp) vari yrkas att riksdagen
ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående bibehållen
potatislinje inom svensk bränneriindustri.

1989/90:Jo65 av Karin Israelsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1989/90:146 såvitt avser bibehållandet
av konsumentdelegationen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av konsumenternas intressebevakning av
en ny livsmedelspolitik.

1989/90:Jo66 av Knut Wachtmeister m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
inrättandet av en professur i sydsvensk växtodling.

1989/90:Jo67 av Gunilla André m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå regeringens proposition 1989/90:146,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en offensiv livsmedelspolitik
som tar hänsyn till global livsmedelsförsörjning i enlighet
med vad som anförts i motionen.

1989/90:Jo68 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om jordbruket som framtidsnäring,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om samhällets fortsatta ansvar för jordbruket,

1989/90:JoU25

17

2 Riksdagen 1989190. 16 sami. Nr 25

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om målen för jordbrukspolitiken,

4. att riksdagen hos regeringen begär en analys av vilken beredskap
som behövs för att minska sårbarheten i förhållande till eventuella
miljökatastrofer,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag i syfte att minska
sårbarheten hos det svenska jordbruket,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ökade svenska insatser i det internationella
samarbetet för att klara världens livsmedelsförsörjning,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bevarad handlingsfrihet i framtiden,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om krav på importerade livsmedel,

9. att riksdagen hos regeringen begär en analys över effekterna för
svenskt jordbruk av ett närmande till EG,

10. att riksdagen anslår 5 milj.kr. för projekt i syfte att värna
konsumentintresset under omställningsperioden,

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avveckling av
matmomsen i enlighet med vad som i motionen föreslås,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om den kooperativa företagsformen,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om gränsskyddets nivå,

14. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med
uppgift att se över förutsättningarna för småskalig livsmedelsförädling,
samt lämna förslag till åtgärder som gynnar sådan livsmedelsförädling,

15. att riksdagen beslutar att den totala avgiften på bekämpningsmedel
skall vara oförändrad och i sin helhet utgöra en miljöavgift,

16. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till återföring av
inkomsterna från miljöavgiften på bekämpningsmedel i form av finansiering
av kalkning av jordbruksmark,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den
föreslagna landskapsvårdancU. “rsättningen skall ges en tydligare koppling
till produktionen av mjölk, nötkött och får,

18. att riksdagen tili landskapsvårdande ersättning anslår 500
milj.kr.,

19. att riksdagen till NOLA-eriättning anslår, utöver vad som tidigare
beslutats, 20 milj.kr.,

20. att riksdagen hos regeringen begär förslag till samlat program för
att stimulera till ökad alternativ odling i enlighet med vad i motionen
anförts,

21. att riksdagen för marknadsföring och kontroll av alternativt
odlade produkter till lantbruksstyrelsen anslår 5 milj.kr. årligen under
omställningsperioden,

22. att riksdagen till lantbruksstyrelsen anslår 60 milj.kr. på nytt
anslag för investeringsstöd i samband med åtgärder för förbättrade
djurmiljöer.

1989/90:JoU25

18

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om övergångstid och leveransmöjligheter för fabrikspotatis,

24. att riksdagen ger regeringen till känna vad som sägs i motionen
om investeringsbidrag till kommunerna,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om biogasproduktion i försöksanläggningar,

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett samhällsdominerat etanolbolag,

27. att riksdagen anslår 900 milj.kr. för byggandet av två etanolfabriker,

28. att riksdagen avslår propositionens förslag om nedskärning av
oljeväxtproduktionen,

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om industrigrödor,

30. att riksdagen för budgetåret 1990/91 anslår 800 milj.kr. utöver
regeringens förslag till mjölkproduktionen,

31. att riksdagen för budgetåret 1990/91 anslår 525 milj.kr. utöver
regeringens förslag till nötkötts- och övrig produktion,

32. att riksdagen beslutar enligt det förslag om stödområdesindelning
som jordbruksnämnden lade till regeringens proposition 1988/89:140,

33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om jordbruksnämndens fortsatta arbete med stödområdesindelningen,

35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om de sociala frågorna,

36. att riksdagen beslutar att sätta inlösenpriset för spannmål till

0,90 kr./kg för åren 1991/92 och 1993/94 och överföra frigjorda medel
till det arealbaserade inkomststödet,

37. att riksdagen beslutar att ett kombinerat djur- och arealbaserat
stöd på samma nivå som inkomststödet för spannmålen enligt vad som
anförts i motionen även införs för vallen,

38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om våtmarkerna,

39. att riksdagen avslår bidraget till barrskogsplanteringar på åkermark,

40. att riksdagen till exportfinansiering anslår 800 milj.kr. att finansieras
med införselavgifter enligt vad som anförts i motionen,

41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om exportfinansieringens slopande,

42. att riksdagen hos regeringen begär en årligen återkommande
samlad analys av omställningsprocessen, med eventuella förslag till
åtgärder.

1989/90:Jo69 av Christina Pettersson och Ines Uusmann (båda s) vari
yrkas

1989/90:JoU25

19

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att landskapsvårdsprogrammets medel skall kunna
utnyttjas av länsstyrelserna också för anskaffande av bättre beslutsunderlag
i synnerhet inom kulturmiljövårdens område,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en förändrad målformulering för
livsmedelspol itiken.

1989/90:Jo70 av Bo Lundgren och Wiggo Komstedt (båda m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts beträffande rätt att leverera potatis som råvara för
konsumtio nssprit.

1989/90:Jo71 av Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande
rätt att leverera potatis som råvara för konsumtionssprit.

1989/90:Jo72 av Ingvar Eriksson och Carl G Nilsson (båda m) vari
yrkas

1. att riksdagen beslutar tillåta utbytesexport av ägg och äggprodukter
att finansieras med införselmedel,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om äggkontrollen.

1989/90:Jo73 av Stina Gustavsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bibehållen och förenklad internreglering på
mjölkområdet,

2. att riksdagen beslutar om stöd till landskapsvård i enlighet med
vad som anförts i motionen.

1989/90:Jo74 av Hans Dau (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar höja det särskilda prisstödet till norra
Sverige till den nivå som erfordras för att av riksdagen tidigare fattade
beslut om produktionsnivå och effekt av tvåprissystemets avskaffande
genomförs samt att vad som föreslås i propositionen skall kunna
verkställas,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag på hur den norrländska
odlingen av högvärdigt potatisutsäde skall stimuleras,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om forskning och utveckling kring odling av energigrödor
och utvecklingen av förbränningstekniken.

1989/90:Jo75 av Torsten Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening (»er regeringen till känna vad i motionen anförts om
etanoltilh rkning i Östergötland.

1989/90:Jo76 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
inrättandet av ett folkhälsoinstitut och dess uppgifter.

1989/90:JoU25

20

1989/90:Jo77 av Oiof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening beslutar ge regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en särskild jordbrukspolitik,

2. att riksdagen som sin mening beslutar ge regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en särskild livsmedelspolitik,

3. att riksdagen som sin mening beslutar ge regeringen till känna
vad i motionen anförts om minst 100% självförsörjningsgrad,

4. att riksdagen som sin mening beslutar ge regeringen till känna
vad i motionen anförts om den globala livsmedelsförsörjningen,

5. att riksdagen som sin mening beslutar ge regeringen till känna
vad i motionen anförts om program för uthållig utveckling,

6. att riksdagen som sin mening beslutar ge regeringen till känna
vad i motionen anförts om mål för jordbruket,

7. att riksdagen som sin mening beslutar om att mervärdeskatt skall
uttas med 60% av beskattningsvärdet på basmat från den 1 januari
1991 i enlighet med vad som anförts i motionen, därest detta yrkande
ej vinner riksdagens bifall att riksdagen beslutar att livsmedelssubventionerna
skall finnas kvar i nuvarande omfattning i enlighet med vad
som anförts i motionen,

8. att riksdagen som sin mening beslutar om kompensation till
jordbruket för budgetåret 1990/91 i enlighet med vad som redovisats i
motionen,

9. att riksdagen som sin mening beslutar ge regeringen till känna
vad i motionen anförts om att tillföra jordbruket medel för budgetåret
1990/91 via regleringssystemet,

10. att riksdagen som sin mening beslutar att omställningsperioden
skall vara 1991/92—1995/96, dvs. fem år,

11. att riksdagen som sin mening beslutar ge regeringen till känna
vad i motionen anförts om gränsskyddets nivå efter GATT-förhandlingarnas
avslutande,

12. att riksdagen som sin mening beslutar ge regeringen till känna
vad i motionen anförts om exportfinansiering,

13. att riksdagen som sin mening beslutar ge regeringen till känna
vad i motionen anförts om spannmålsodlingen,

14. att riksdagen som sin mening beslutar ge regeringen till känna
vad i motionen anförts om omfattningen av oljeväxtodlingen,

15. att riksdagen som sin mening beslutar ge regeringen till känna
vad i motionen anförts om omfattningen av vallfröodlingen,

16. att riksdagen som sin mening beslutar ge regeringen till känna
vad i motionen anförts om omfattningen av odling av fabrikspotatis,

17. att riksdagen som sin mening beslutar ge regeringen till känna
vad i motionen anförts om omfattningen av sockerbetsodlingen,

18. att riksdagen som sin mening beslutar ge regeringen till känna
vad i motionen anförts om mjölkproduktionen,

19. att riksdagen som sin mening beslutar ge regeringen till känna
vad i motionen anförts om uppräkningen av avvecklingsersättning till
mjölkproducenter,

20. att riksdagen som sin mening beslutar ge regeringen till känna
vad i motionen anförts om köttproduktionen.

1989/90:JoU25

21

21. att riksdagen som sin mening beslutar ge regeringen till känna
vad i motionen anförts om får- och getproduktion,

22. att riksdagen som sin mening beslutar ge regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbytesexport av ägg,

23. att riksdagen som sin mening beslutar fördela anslagen till
omställning av jordbruket, i enlighet med motionen,

24. att riksdagen som sin mening beslutar ge regeringen till känna
vad i motionen anförts om arrendatorernas situation,

25. att riksdagen som sin mening beslutar ge regeringen till känna
vad i motionen anförts om satsning på biobränsle och åtgärder för att
få till stånd en varaktig marknad för dessa,

26. att riksdagen som sin mening beslutar att ge regeringen till
känna vad i motionen anförts om byggande av två etanolfabriker,

27. att riksdagen som sin mening beslutar ge regeringen till känna
vad som anförts om extensiv betes- och vallproduktion,

28. att riksdagen som sin mening beslutar anslå 250 milj.kr. till
öppet landskapsbidrag,

29. att riksdagen som sin mening beslutar anslå 40 milj.kr. till
NOLA-bidrag,

30. att riksdagen som sin mening beslutar ge regeringen till känna
vad i motionen anförts om alternativ odling,

32. att riksdagen som sin mening beslutar ge regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillsättande av en omställningskommission,

33. att riksdagen som sin mening beslutar ge regeringen till känna
vad i motionen anförts om sociala satsningar,

34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om användningen av bekämpningsmedels- och handelsgödselavgifterna,

35. att riksdagen som sin mening beslutar ge regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av sektormedel,

36. att riksdagen som sin mening beslutar avslå regeringens förslag
om avskaffande av den kvalitetskontroll som utförs av KMÄ och
SMAK,

37. att riksdagen som sin mening beslutar ge regeringen till känna
vad som anförts om stödet till norra Sverige.

1989/90:Jo78 av Ingvar Eriksson och Bertil Danielsson (båda m) vari
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts angående inkomststöd för yrkesmässig trädgårdsodling,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att avgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel
fortsatt skall restitueras till näringen utanför jordbruket.

1989/90:Jo79 av Ivar Virgin (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Sveriges ansvar att kunna ställa livsmedel till
förfogande på FN:s begäran,

1989/90: JoU25

22

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nödvändigheten att harmonisera utvecklingen av
svenskt jordbruk till motsvarande utveckling inom EG-området,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om awecklingsstöd till äldre jordbrukare.

1989/90:Jo80 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1989/90:146,

2. att riksdagen antar som jordbrukspolitisk målsättning att Sverige i
princip skall vara självförsörjande med baslivsmedel i enlighet med
vad som föreslås i motionen,

3. att riksdagen antar som riktlinje att den svenska åkermarken i
första hand skall användas till produktion av livsmedel med ekologiskt
riktiga metoder och i andra hand till produktion av energiråvara,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av sund konkurrens i livsmedelsproduktion,
distribution och försäljning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett långsiktigt och uthålligt jordbruk,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till råvaruskatt på fosfor
i enlighet med vad som angivits i motionen,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om miljöavgifter på
såväl konstgödselkväve som bekämpningsmedel i enlighet med vad
som anförts i motionen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
forsknings- och utvecklingsarbetet inom markvård, ekologiskt lantbruk,
livsmedelskontroll och energigrödor intensifieras i enlighet med
vad som anförts i motionen,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett särskilt anslag
till forskning och utveckling av jordbruksnäringen i norra Sverige i
enlighet med vad som anförts i motionen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
samma krav som ställs i motionen på livsmedelsproduktion skall gälla
för biobränsleproduktion,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den i
skötsellagen föreslagna perioden inom vilken myndigheten har möjlighet
att agera skall infalla under vegetationsperioden,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
användningen av konstgödselkväve skall minska med minst 30 %
inom ett år främst genom en ökning av miljöavgiften i enlighet med
vad som anförts i motionen,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
användningen av konstgödselkväve bör minska med minst 50 % inom
fem år,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om återföring av inkomster från miljöavgifterna till
jordbruket i form av arealersättning och omställningsstöd till ekologiskt
lantbruk,

1989/90:JoU25

23

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att alla gårdar bör ha en lagringskapacitet för
stallgödsel på minst tolv månader fr.o.m. 1993,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att alla
större gårdar inom problemområden för miljön skall omfattas av
koncessionsplikt i enlighet med vad som anförts i motionen,

17. att riksdagen beslutar infora ett bindande gränsvärde för kadmium
i fosforgödsel i enlighet med vad som anförts i motionen,

18. att riksdagen beslutar att jordbruksmark som innehåller mer än
1 mg Cd/kg torrsubstans inte skall fä användas för livsmedelsproduktion,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
användningen av kemiska bekämpningsmedel bör minska med minst
80 % inom fem år,

20. att riksdagen i enlighet med vad som anges i motionen beslutar
att ett kalkningsbidrag till jordbruksmark som sätts i direkt relation till
det sura nedfallet införs i enlighet med vad som föreslagits i motionen,

21. att riksdagen beslutar att den föreslagna ersättningen till landskapsvård
successivt skall höjas till 500 milj.kr. per år i enlighet med
vad som anges i motionen,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att man
vid fördelning av medlen skall utgå ifrån de riktlinjer som anförts i
motionen, dvs. till områden med stort naturvärde och där inhemska
husdjurslantraser används m.m.,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
systemet med ersättning till landskapsvård bör följas upp efter tre år,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
prisstödet till hela det nuvarande Norrlandsstödområdet skall motiveras
utifrån beredskapsskäl och för att minska sårbarheten i livsmedelsförsörjningen,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Norrlandsstödet skall justeras efter konsumtionsnivån inom Norrlandsstödområdet,

26. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till etableringsstöd
för det nuvarande Norrlandsstödområdet,

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

samma krav skall ställas på importerade och svenska produkter i

enlighet med vad som anförs i motionen,

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Sverige skall driva en radikal linje vad gäller miljöpolitik och resurshushållning
inom GATT-förhandlingarna,

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Sverige i GATT-förhandlingarna inte skall förespråka en övergång till
tullar i stället för gränsskydd,

30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det
svenska gränsskyddet i framtiden skall vara så högt att i princip en
självförsörjning av baslivsmedel tryggas,

31. att riksdagen beslutar att inget särskilt stöd skall utgå till att ta
mark ur produktion,

1989/90:JoU25

24

32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att bidrag
till skogsplantering endast skall ges till lövskogsplantering i slättbygd,

33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

plantering av ädellövskog bör stimuleras speciellt och att anläggningsstödet
bör vara betydligt högre än anläggningsstödet till annan lövskogsplantering,

34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

omläggningsstöd skall utgå till ekologiskt lantbruk i enlighet med vad
som anförts i motionen,

35. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om uppföljning av avregleringens effekter på konkurrensen mellan

producentföreningar m.m.,

36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det
arealbaserade inkomststödet skall utbetalas minst t.o.m. 1995/96 i enlighet
med vad som föreslås i motionen,

37. att riksdagen ger regeringen till känna att omförhandling om
kvarvarande regleringsmedel skall genomföras i enlighet med vad som
anförts i motionen.

1989/90:Jo81 av Anders G Högmark och Ulf Melin (båda m) vari
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om insatser för att stödja och stimulera nya initiativ
och idéer inom de areella näringarna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av en helhetssyn, för att klara en långsiktigt
positiv omställning av det sydsvenska jordbruket i syfte att säkerställa
enskilda människors välfärd, levande landsbygd och ett bibehållet
öppet kulturlandskap.

1989/90:Jo82 av Hans Dau och Karl-Gösta Svenson (båda m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av stöd åt pälsdjursnäringen.

1989/90:Jo83 av Kersti Johansson och Rune Backlund (båda c) vari
yrkas att riksdagen beslutar att pristillägget på får- och lammkött skall
vara kvar.

1989/90:Jo84 av Kersti Johansson och Rune Backlund (båda c) vari
yrkas

1. att riksdagen som sin mening beslutar ge regeringen till känna
vad i motionen anförts om en bibehållen och förenklad internreglering
på mjölkområdet,

2. att riksdagen beslutar om stöd till landskapsvård i enlighet med
vad i motionen anförts.

1989/90:Jo85 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen med avslag på propositionens förslag i denna del
beslutar införa omställnings- och anläggningsstöd i enlighet med vad i
motionen anförts.

19S9/90:JoU25

25

2. att riksdagen avslår regeringens förslag om arealbaserade inkomststöd,

3. att riksdagen beslutar att minska det garanterade inlösenpriset på
spannmål i enlighet med vad i motionen anförts,

4. att riksdagen beslutar förlänga omställningsperioden i enlighet
med vad i motionen anförts,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om arrendatorernas situation,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om de pågående GATT-förhandlingarna,

7. att riksdagen beslutar om uppföljning av det jordbrukspolitiska
beslutet i enlighet med vad i motionen anförts,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om skördeskadefondens
fortsatta uppbyggnad,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om exportfinansiering,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om jordbrukets roll i den framtida energiförsörjningen,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en kärnkraftsawecklings konsekvenser för introduktion
av biobränslen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om jordbrukets betydelse för den regionala utvecklingen,

13. att riksdagen beslutar om kompensation till jordbruket för
regleringsåret 1990/91 i enlighet med vad i motionen anförts,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om slaktdjursavgifter,

15. att riksdagen beslutar om en successiv minskning av mjölksubventionerna
i enlighet med vad i motionen anförts,

16. att riksdagen till prisreglerade åtgärder på jordbrukets område
för budgetåret 1990/91 anvisar 4 927 000 000 kr.,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om konsumentdelegationens verksamhet,

18. att riksdagen beslutar ändra lagen (1979:425) om skötsel av
jordbruksmark vad gäller anmälningst ider i enlighet med vad i motionen
angivits,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om effekterna av de föreslagna ändringarna i lagen
(1979:425) om skötsel av jordbruksmark,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den svenska livsmedelsproduktionen och en
tryggad beredskap,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om hänsynstagande till inflation m.m. vid gränsskyddsjusteringar,

22. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur regleringskassornas
medel skall återbetalas i enlighet med vad i motionen anförts,

1989/90: JoU25

26

23. att riksdagen beslutar att avskaffa de s.k. miljöavgifterna på
bekämpningsmedel och handelsgödsel,

24. att riksdagen beslutar att lantbruksstyrelsen skall svara för fördelningen
av anslaget till landskapsvårdande åtgärder,

25. att riksdagen avslår regeringens förslag om stöd till skuldsatta
jordbruksföretag,

26. att riksdagen beslutar att leveranstillägget för mjölk skall avskaffas
fr.o.m. den 1 juli 1990,

27. att riksdagen avslår regeringens förslag om startstöd till jordbrukare,

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om exportfinansiering.

1989/90:Jo86 av Bo Holmberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet att följa utvecklingen i syfte att begränsa
de negativa effekterna av tvåprissystemets avskaffande,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om möjligheten att under en övergångstid utöka
glesbygdso m rådet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utformningen av startstödet till jordbrukare,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ändringen i jordskötsellagen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om rådgivningsverksamheten till högt skuldsatta
jordbruksföretag.

1989/90:Jo87 av Ulla Pettersson och Gunhild Bolander (s, c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av insatser för att bevara mjölk- och köttproduktion
inkJ. förproduktion och därmed livsmedelsindustri på Gotland.

1989/90:Jo88 av Gunhild Bolander och Stina Eliasson (båda c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bibehållande av nuvarande pristillägg och införande
av ett särskilt stöd till fårnäringen i form av ett bidrag per
moderdjur.

1989/90:Jo89 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om överskottsarealens användning för bioenergiproduktion,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av
en bibehållen och förenklad internreglering på mjölkområdet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om odlingsnivån på fabrikspotatis för stärkelse och
av sockerbetor.

1989/90: JoU25

27

1989/90:Jo90 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av stöd åt pälsdjursnäringen.

1989/90:Jo91 av Christer Skoog m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av stöd åt pälsdjursnäringen.

1989/90:Jo92 av Lisbet Calner och Lennart Nilsson (båda s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det bohuslänska jordbruket.

1989/90:Jo93 av Karin Starrin och Kjell Ericsson (båda c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening beslutar ge regeringen till känna
vad som anförts om omfördelningen av anläggningsstödet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om anslaget till Sveriges lantbruksuniversitet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att stödet
till förädlingsindustrin skall utgå med 125 milj.kr.

1989/90:Jo94 av Gunnar Björk och Karin Starrin (båda c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening beslutar ge regeringen till känna
om uppräkningen av prisstödet till norra Sverige,

2. att riksdagen som sin mening beslutar ge regeringen till känna att
det regionala stödet följs upp halvårsvis,

3. att riksdagen som sin mening beslutar ge regeringen till känna
vad i motionen anförts om produktstödet,

5. att riksdagen som sin mening beslutar ge regeringen till känna att
fraktbidrag från sockerregleringsfonden även skall utgå till Gävleborgs
län.

1989/90:Jo95 av Börje Hörnlund m.fl. (c, m, fp, vpk, mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om gällande produktionsmål, dvs. 1984 års nivå, för
jordbruket i norra Sverige,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om riksdagsbeslutet (JoU 1988/89:21) avseende tvåprissystemets
avskaffande och dess konsekvenser för lönsamheten i det
norrländska jordbruket,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av att propositionens förslag om frikoppling
av lönsamheten i det norrländska jordbruket ges ett reellt innehåll
i form av ökad lönsamhet så att produktionsmålet uppnås,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att näringen ges möjlighet till gemensamt exportansvar,

5. att riksdagen beslutar att prisstödet till jordbruket i norra Sverige
uppräknas med 100—300 milj.kr. beroende på hur årets jordbruksavtal
uppräknas i enlighet med vad som anförts i motionen.

1989/90:Jo96 av Håkan Hansson och Karl Erik Olsson (båda c) vari
yrkas

1989/90: JoU25

28

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bibehållandet av ett effektivt gränsskydd för
sockerbetsodlingen och hur detta bör utformas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nivån och utformningen av sockerproduktionskvoten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den svenska sockernäringens exportmöjligheter,

4. att riksdagen beslutar godkänna medelstilldelningen för merkostnaden
för driften av sockerbruken på Öland och Gotland inkl. det s.k.
arealbidraget på totalt 28 milj.kr. för budgetåret 1990/91,

5. att riksdagen beslutar att i enlighet med vad i motionen anförts
fördela övrigt underskott i sockerregleringsfonden för budgetåret
1990/91 på 75 milj.kr. så att 60% finansieras av betodlarna och 40% av
Sockerbolaget.

1989/90:Jo97 av Marianne Jönsson och Agne Hansson (båda c) vari
yrkas

1. att riksdagen beslutar om stöd till landskapsvård i enlighet med
vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar att gemensam exportfinansiering skall finnas
kvar i första hand till 1 juli 1994,

3. att riksdagen beslutar att införselavgifterna på importen skall
kunna användas till export av motsvarande kvantiteter,

5. att riksdagen beslutar att särskilt stöd skall utgå till farnäringen
baserat på antal djur relaterat till areal,

6. att riksdagen beslutar uppdra åt regeringen att utreda förutsättningarna
för en etanolfabrik i Mönsterås,

7. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna att sockerbruket i
Mörbylånga skall garanteras fortsatt drift,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
odlingen av bruna bönor även i fortsättningen skall fa minst oförändrat
stöd.

1989/90:Jo98 av Ingvar Eriksson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kontrollstationer,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om konkurrens på lika villkor med omvärlden,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om jordbrukspolitiska beslutets inriktning och EG,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om internationella förhandlingar kring katastrof- och
beredskapslagring och dess finansiering,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om marknadstillträde på livsmedelsområdet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om realt gränsskydd,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om jordbruksgrödor till industrin,

1989/90: JoU25

29

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om sockernäringen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om oljeväxtodlingen och dess industri.

1989/90:Jo99 av Mona Saint Cyr och Ingrid Hemmingsson (båda m)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning för att
tillgodose behovet av en grundutbildning som stärker den nya konsumentrollen.

Uppvaktningar, utfrågning m.m.

Utskottet har anordnat en utfrågning med representanter för statens
jordbruksnämnd, Lantbrukarnas riksförbund (LRF) och konsumentdelegationen
angående vissa frågor om kostnadskompensation för jordbruket.

Uppvaktningar har gjorts av lantbruksdirektörerna i Kopparbergs,
Gävleborgs, Värmlands, Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och
Norrbottens län. Vidare har uppvaktningar gjorts av LRF och vissa
branschorganisationer. Sockerbo laget, Föreningen Sveriges spannmålsodlare,
Föreningen Svensk fjäderfäskötsel, Sveriges bränneriintressenter,
Sveriges potatisodlares riksförbund och Sveriges jordbruksarrendatorers
förbund.

Skrivelser har inkommit från företag, myndigheter och intresseorganisationer
m.fl.

Utskottet

Inledning

Riksdagen fastställde år 1985 riktlinjer för en samlad livsmedelspolitik
(prop. 1984/85:166, JoU33, rskr. 393). Huvudmålet för livsmedelspolitiken
är enligt riksdagsbeslutet att trygga vårt lands livsmedelsförsörjning
såväl i fredstid som under avspärrning och krig. Som likställda
delmål under huvudmålet gäller vidare att konsumenterna skall få
tillgång till livsmedel av god kvalitet till rimliga priser och att jordbrukarna
skall få en med jämförbara grupper likvärdig standard. Dessutom
innehåller beslutet ett regionalpolitisk! mål samt ett miljö- och
resursmål. Riksdagen beslutade också att samhället under en övergångsperiod
på fem år skulle ta ett delansvar för överskottsarealens
kostnader. Huvudansvaret för överskottsproduktionen och
produktionsanpassningen ålades jordbruket. Det bestämdes också att
en utvärdering av anpassningsåtgärderna skulle ske efter femårsperiodens
slut. En bedömning skulle också göras om uppställda anpassningsmål
uppnåtts beträffande kostnadsansvaret.

Sedan beslutet fattades har de jordbrukspolitiska förutsättningarna
förändrats. De internationella priserna på jordbruksprodukter har

1989/90: JoU25

30

sjunkit kraftigt till följd av stora utbudsöverskott. Kostnaderna för den
svenska livsmedelspolitiken har också ökat markant samtidigt som
måluppfyllelsen är dålig. Det råder en stor samstämmighet om att
utvecklingen medfört att nuvarande livsmedelspolitik behöver reformeras
av nationella skäl. Behovet av en reform förstärks av de pågående
handelsförhandlingarna i GATT. I regeringens förslag om den
ekonomiska politiken hösten 1988 (prop. 1988/89:47 bil. 2) redovisades
vissa överväganden beträffande livsmedelspolitikens mål och medel
samt en avsikt att tillkalla en parlamentarisk arbetsgrupp med uppgift
att utvärdera 1985 års iivsmedelspolitiska beslut och utforma förslag
till en ny livsmedelspolitik fr.o.m. år 1990. Som en utgångspunkt för
arbetet angavs ett lägre gränsskydd än i dag. Det poängterades dock att
någon ensidig neddragning av gränsskyddet inte är aktuell för svensk
del. En förutsättning är att andra länder visar prov på samma ansträngningar.
En andra utgångspunkt var att de interna regleringarna skulle
minskas i omfattning och i vissa fall avskaffas. Därvid skulle särskilt
tekniken med pris- och avsättningsgarantier omprövas. För det tredje
skulle nya medel utvecklas för att nå de beredskapsmässiga, regionalpolitiska
och miljömässiga målen. Arbetsgruppen fick också i uppdrag
att utvärdera vidtagna an passningsåtgärder för att minska spannmålsöverskottet.
Med stöd av regeringens bemyndigande den 1 december
1988 tillkallades den nyss nämnda gruppen.

Den parlamentariska arbetsgruppen (LAG) lade i oktober 1989 fram
rapporten (Ds 1989:63) En ny livsmedelspolitik. Rapporten har remissbehandlats.

Vid de förhandlingar som i början av april 1989 hölls inom ramen
för den pågående GATT-rundan enades deltagande länder dels om
utgångspunkterna för de fortsatta förhandlingarna på jordbrukets område,
dels om en frysning av jordbruksstödet fr.o.m. tidpunkten för
överenskommelsen t.o.m. att förhandlingarna på jordbruksområdet
avslutas i december 1990. Med hänsyn till överenskommelsen beslutade
riksdagen (prop. 1988/89:140, JoU21, rskr. 322) att en tillfällig
metod för att kompensera jordbrukarna för ökade kostnader m.m.
skulle tillämpas under regleringsåret 1989/90. Riksdagen begärde också
en redovisning av andra länders agerande med anledning av GATTöverenskommelsen.
En sådan redovisning fogas till propositionen som
bilaga 3.

Regeringen uppdrog i september 1988 åt lantbruksstyrelsen, statens
naturvårdsverk, kemikalieinspektionen och arbetarskyddsstyrelsen att i
samråd utreda och lämna förslag till åtgärder för att ytterligare minska
riskerna med användning av bekämpningsmedel. Uppdraget har redovisats
i rapporten Minskad kemisk bekämpning. Rapporten har remissbehandlats.

I ett flertal utredningar de senaste åren har olika delar av jordbrukssektorn
och livsmedelspolitiken behandlats. Till dessa hör rapporterna
Säkerhetspolitiska aspekter på livsmedelsförsörjningen (FOA Rapport
C 10311 — 1.2), Alternativ i jordbrukspolitiken (Ds 1988:54), Socker,
andra sötmedel, stärkelse och sprit (statens jordbruksnämnd, JN),
Produktionsförutsättningarna för sockerbetsodling under olika socker -

1989/90:JoU25

31

bruk (JN) samt Arealbidrag (JN). Samtliga nu nämnda rapporter och
utredningar har remissbehandlats. Förteckningar över remissinstanserna
och sammanställningar av remissyttrandena finns publicerade i
rapporterna (Ds 1990:21, Ds 1990:24 och Ds 1990:25).

Förutom ovanstående rapporter har även utredningarna Livsmedelspriser
och livsmedelskvalitet (SOU 1987:44), Lönsamhetskalkyler inom
jordbruket (riksrevisionsverket), Översyn av jordbrukets regleringsföreningar
(Indevo) och Vart går jordbruksstödet? (JN) använts som bakgrundsmaterial
vid utformandet av förslaget till ny livsmedelspolitik.

Med anledning av den parlamentariska arbetsgruppens förslag har
regeringen gett ett antal utredningsuppdrag som avser uppföljningar
och konkretiseringar av LAG:s förslag. Vidare har jordbruksnämnden
lämnat förslag om disposition av införselavgifter och av anslagsposten
Låginkomstsatsning m.m. inom jordbruket under punkten C 3 under
regleringsåret 1990/91.

Den nuvarande livsmedelspolitikens effektivitet

I propositionen görs en analys av den nuvarande livsmedelspolitikens
effektivitet i olika avseenden. Bl.a. anförs följande.

Beredskapsmålet

I 1985 års beslut har beredskapsmålet formulerats så att den fredstida
jordbruksproduktionen i stort sett bör motsvara den inhemska konsumtionen.
Beslutet innebär också att produktionsmål formulerats för
vissa produktionsinriktningar. Bl.a. bör produktionen av mjölk och
mjölkprodukter i stort sett motsvara den inhemska förbrukningen.
Dessutom bör produktionen på överskottsarealen utgöras av spannmål.

Produktionsmålen har under den aktuella perioden varit överuppfyllda.
Den största skillnaden mellan inhemsk produktion och konsumtion
finns för spannmål där överskottet vid normalskörd uppgår
till ca 1,8 miljoner ton av en total skörd på ca 6 miljoner ton. Även av
mjölk och fläsk produceras i dag ett överskott. Dagens livsmedelspolitik
innebär att vi producerar betydligt mer än vad som kan avsättas
inom eller utom landet med full ersättning för produktionskostnaderna.
Den fredstida produktionsapparaten är överdimensionerad, medan
specifika beredskapsåtgärder, främst lagring, i vissa avseenden är otillräckliga.

Försörjningsförmågan under kriser och i krig är inte enbart beroende
av den fredstida självförsörjningsgraden, formulerad i olika produktionsmål.
Den är också beroende av olika anpassningar som i sådana
situationer kan göras i både produktions- och konsumtionsled. Den
viktigaste anpassningsåtgärden är en övergång till kriskost med ett
högre inslag av vegetabilier än i normalkosten. Dessutom är jordbruksproduktionen
beroende av en mängd importerade insatsvaror. Om
dessa inte finns tillgängliga, t.ex. i form av beredskapslager, måste
avkastningen i produktionen sänkas drastiskt, vilket riskerar att försvåra
anpassningen. I krig ställs vidare särskilda krav på den regionala
försörjningsförmågan.

1989/90: JoU25

32

Inkomstmålet

1989/90:JoU25

Inkomstmålet syftar till att jordbrukarna skall fa en med jämförbara
grupper likvärdig standard. Målet skall i första hand avse heltidssysselsatta
vid rationellt drivna jordbruksföretag. I målet ingår också främjande
av en jämnare inkomstfördelning mellan olika kategorier jordbrukare.
Vid inkomstjämförelsen med andra grupper skall hänsyn tas
till att jordbruket skall bära kostnaderna för en produktion, utöver den
samhällsekonomiskt motiverade.

Det är trots mycket omfattande utredningsinsatser omöjligt att entydigt
avgöra om målet är uppfyllt eller inte. Orsakerna är flera, bi a.
föreligger en mycket stor spridning i inkomsterna beroende på företagens
storlek och driftsinriktning. Det är också svårt att jämföra nivån
på standarden mellan olika grupper. Inkomstjämförelser kompliceras
också av skattereglernas inverkan och svårigheten att skilja privatekonomin
från ekonomin inom företaget. Dessutom härrör en stor del av
jordbrukarnas inkomster från andra inkomstkällor än jordbruket. Av
Sveriges 100 000 jordbruksföretag har knappt 30% sin huvudsakliga
inkomst från jordbruksföretaget. Trots i stort sett full kostnadskompensation
uppvisar jordbruket omfattande lönsamhetsunderskott, enligt de
beräkningar som riksrevisionsverket redovisar i sin rapport Lönsamhetskalkyler
inom jordbruket. Enligt riksrevisionsverket kan underskottet
i huvudsak förklaras genom de omfattande kostnaderna för att
exportera överskotten. Klart är att dagens exportkostnader som huvudsakligen
betalas av producenterna genom interna avgifter allvarligt
sänker lönsamheten inom jordbruket, framför allt gäller detta produktionen
av spannmål.

Det huvudsakliga medlet för att uppnå inkomstmålet är prisstödet
genom pris- och marknadsregleringen. Försöken att långsiktigt påverka
inkomsterna med hjälp av prisstödet har emellertid små förutsättningar
att lyckas. På grund av ett omfattande läckage i form av bi a.
kapitalisering och exportkostnader kostar prisstödet konsumenterna
betydligt mer än vad som kommer jordbrukarna till del i form av
inkomster. Genom kapitaliseringen binds prisökningar upp i markpriserna
m.m. utan att jordbrukarnas nettoinkomster förbättras. Enligt
gjorda undersökningar finns det inget som talar för att ett högt
jordbruksskydd automatiskt resulterar i höga inkomster för jordbrukarna.
Tvärtom tyder gjorda undersökningar redovisade i Världsbankens
World Development Report 1986 på det omvända förhållandet:
ju högre skydd, desto lägre relativa inkomster för jordbruket. Huvudorsakerna
bakom den trots allt positiva inkomstutvecklingen åren
1965—1983 inom jordbruket räknat per brukningsenhet är inte ökade
jordbruksinkomster, utan ökade inkomster från andra källor och det
faktum att antalet brukningsenheter blivit både färre och större.

33

3 Riksdagen 1989190. 16 sami. Nr 25

Konsumentmålet

1989/90:JoU25

Konsumentmålet innebär enligt 1985 års beslut att konsumenterna
skal! fa tillgång till livsmedel av god kvalitet och till rimliga priser.
Konsumenterna skall också ges goda möjligheter att välja mellan
livsmedel av olika slag. Vidare skall livsmedlen vara fullgoda från kostoch
näringssynpunkt. Konsumentmålet innehåller alltså många måluppsättningar
som rör hygien, kvalitet, pris, mångfald samt kost- och
hälsoaspekter.

Det grundläggande hygienkravet, som är livsmedelslagstiftningens
ena huvudsyfte, är förhållandevis väl uppfyllt i dag. Lagstiftningens
andra huvudsyfte är att tillgodose det s.k. redlighetskravet. Detta är
framför allt ett ekonomiskt skydd, dvs. bestämmelserna syftar till att
man som konsument inte skall bli lurad. I fråga om detta krav har
måluppfyllelsen under 1980-talet visat stora brister. Under år 1989
beslutade riksdagen om en skärpt livsmedelskontroll (prop. 1988/89:68,
JoU14, rskr. 263), ett beslut som bl.a. innebär en förstärkning av
redlighetskontrollen.

Jordbruksprisregleringen utgör ett komplicerat och svårgenomträngligt
system som gör att önskemål från konsumenterna har svårt att nå
producenterna. Konsumenter och producenter avskärmas från varandra.
De beslut som producenterna fattar grundas inte alltid på vad
konsumenterna efterfrågar, utan snarare på signaler från regleringssystemet.
Detta skall dock inte uppfattas som kritik mot producenterna
utan mot prisregleringen som sådan. Denna stimulerar inte heller
produktutveckling av nya varor.

Den garanterade avsättningen till ett fastställt pris på de reglerade
produkterna skapar en lönsamhetströskel för produkter som inte är
prisreglerade. Detta kan vara en av anledningarna till att produktionen
av alternativodlade varor har haft svårt att slå igenom, trots att sådana
varor i allt större utsträckning efterfrågas av konsumenterna. Svårigheterna
för alternativa och småskaligt eller lokalt producerade varor att
nå ut på marknaden har också förstärkts av att distributionssystemet
främst är uppbyggt för långa serier och enhetliga varor.

Prisregleringssystemet premierar inte heller i tillräcklig utsträckning
kvalitet, trots att ett visst kvalitetsarbete utförs inom regleringens ram.
Inom regleringen finns olika former av kvalitetsbetalning som delvis
får ersätta en fungerande marknad. Informationen om kvalitetsskillnader
förs dock i mycket liten utsträckning vidare till konsumenterna.

När det gäller livsmedelsprisernas utveckling är situationen anmärkningsvärd.
Under såväl 1970- som 1980-talet har livsmedelspriserna i
Sverige stigit snabbare än konsumentprisindex. Detta har visat sig vara
en utveckling där Sverige skiljer sig från övriga Västeuropa. I övriga
europeiska OECD-länder har i genomsnitt priserna på livsmedel stigit
långsammare än konsumentprisindex under 1980-talet.

Frågor kring konsumentmålet belystes av 1986 års livsmedelsutredning.
Denna pekade bl.a. på prisregleringens indirekta effekter på
prisutvecklingen både genom att påverka konkurrensförutsättningar
och prissättningsbeteendet hos livsmedelskedjans aktörer.

När det till sist gäller kost- och hälsoaspekten kan konstateras att
prisregleringen i vissa fall direkt motverkar kostmålet. Ett exempel
finns inom mejeriregleringen där prissättningen av olika produkter
sker på ett sätt som närmast främjar konsumtionen av animaliskt fett.

Miljö- och resursmålet

Miljö- och resursmålet innebär att jordbruket måste ta hänsyn till
kravet på god miljö och behovet av en långsiktig och planerad hushållning
med våra naturresurser. Jordbrukets negativa miljöeffekter till
följd av närsaltutlakning och användning av kemiska bekämpningsmedel
måste minimeras och produktionsförmågan hos marken bevaras. I
rimlig utsträckning skall jordbruket bedrivas så att det bidrar till att
bevara genetisk variation och värdefulla delar av flora och fauna i
odlingslandskapet.

I regeringens proposition (1987/88:85) om miljöpolitiken inför
90-talet anges några generella miljömål som också avser jordbruket.

Målet för det fortsatta arbetet med att bevara naturtyper anges vara
att säkerställa alla förekommande naturtyper, såväl naturliga som
kulturpräglade, i en sådan utsträckning och på ett sådant sätt att de
långsiktigt kan bibehållas i ekologisk stabilitet och med bevarat artinnehåll.

Målet för det fortsatta arbetet inom fauna- och floravården anges
vara att bibehålla en rik och varierad fauna och flora, att inom ramen
för rimliga krav på hänsyn och resursinsatser bevara de naturligt
förekommande växt- och djurarterna i livskraftiga och reproducerande
populationer i naturen.

Miljöhänsynen har också kommit till uttryck i bl.a. skötsellagens
bestämmelser om miljöskyddsföreskrifter och skyldigheter att ta hänsyn
till naturvårdens intressen samt i lagen om hushållning med
naturresurser.

Det finns i dag en bred insikt om det positiva miljö- och naturvårdsvärde
som jordbruket har, men även om de miljöproblem som jordbruket
orsakar.

1 vissa områden, framför allt i södra Sverige, är jordbruket den
huvudsakliga källan till läckage av kväve till våra kustvattenområden.
Nitratförorening av grundvattnet är också ett dokumenterat problem i
många jordbruksbygder, särskilt i områden med sandjordar och intensiv
djurhållning. Jordbruket bidrar också till kvävetillförseln till luften,
i huvudsak genom ammoniakavdunstning vid hantering av stallgödsel.
Användningen av bekämpningsmedel inom jordbruket innebär
framför allt risker för den omgivande miljön och arbetsmiljön. Dessutom
kan användningen innebära en risk för rester i livsmedel.

Eftersom den helt dominerande delen av stödet till jordbruket
betalas över priserna skapas incitament för jordbrukarna att öka intensiteten
i produktionen. Därmed blir insatser av t.ex. handelsgödsel och
bekämpningsmedel mera lönsamma. Höga markpriser gör användningen
av inköpta produktionsmedel mer intressant, eftersom de blir
relativt sett billigare vid ett högre marknadsvärde.

1989/90: Jo U25

35

Strukturförändringen i jordbruket under framför allt efterkrigstiden
har minskat mångfalden av miljöer i jordbrukslandskapet. De drastiska
förändringar i markanvändning och brukningsmetoder som skett under
1900-talet innebär, förutom förändringar i landskapsbilden, även
stora förändringar för floran och faunan. Många arter finns numera
inom begränsade delar av ett äldre kulturlandskap, t.ex. naturliga
betes- och slåttermarker, öppna diken, åkerholmar och stengärdesgårdar.
Inte minst prisstödets konstruktion har bidragit till en successiv
utarmning av de natur- och kulturmiljövärden vi förknippar med det
svenska odlingslandskapet.

Ett aktivt och levande jordbruk är emellertid av utomordentligt stor
betydelse för vården av de natur- och kulturmiljövärden som t.ex.
ängs- och hagmarker utgör. Utan ett aktivt jordbruk skulle dessa spår
från tidigare generationers arbete och brukningsmetoder försvinna.

En av orsakerna till jordbrukets negativa miljöeffekter är nuvarande
prisstöd. Oavsett orsakerna kan konstateras att det är angeläget med
kraftfulla motåtgärder. Ett antal sådana åtgärder har också vidtagits för
att påbörja en omställning i riktning mot större hänsyn till miljön och
bättre hushållning med våra naturresurser.

Sedan år 1984 tas en miljöavgift ut på handelsgödsel och bekämpningsmedel
i syfte att minska användningen.

Ett handlingsprogram har utarbetats för att minska riskerna för
hälsa och miljö vid användningen av bekämpningsmedel i jordbruket.
Detta skall ske genom övergång till medel med mindre risker, utbildning
och en halverad användning av bekämpningsmedel mellan åren
1985 och 1990. Regeringen uppdrog i september 1988 åt lantbruksstyrelsen,
naturvårdsverket, kemikalieinspektionen och arbetarskyddsstyrelsen
att utreda möjligheterna att ytterligare reducera användningen
av bekämpningsmedel efter år 1990. Myndigheterna redovisade den 1
juni 1989 sina förslag till regeringen i rapporten Minskad kemisk
bekämpning.

Riksdagen beslutade år 1988 om miljöförbättrande åtgärder i jordbruket,
m.m. (prop. 1987/88:128, JoU24, rskr. 374). Enligt beslutet
skall åtgärder vidtas som syftar till att reducera växtnäringsläckaget,
främst kväve, med 50% före år 2000.

Lantbruksstyrelsen har fatt i uppdrag att följa utvecklingen på
området och har nyligen redovisat ett förslag till ytterligare åtgärder
för att begränsa växtnäringsläckaget.

Sedan den 1 juli 1986 finns möjlighet för det enskilda jordbruksföretaget
att fa ekonomiskt stöd för vård av värdefulla naturtyper.
Genom riksdagens beslut om miljöförbättrande åtgärder i jordbruket
har ytterligare medel anvisats för åtgärder i odlingslandskapet. Sedan
år 1989 finns också möjligheter att lämna ersättning till lantbrukare
som ökar variationen i slättbygderna och samtidigt minskar spannmålsarealen.
Genom dessa nya inslag i landskapet främjas naturvård, kulturmiljövård
och miljöskydd.

Som ett ytterligare led i strävan att minska jordbrukets negativa
miljöpåverkan har regeringen beslutat att lämna ett omläggningsstöd
till s.k. alternativ odling.

1989/90:JoU25

36

Behovet av dessa riktade åtgärder som ännu inte fatt full effekt är
oomtvistligt. Åtgärderna har delvis varit nödvändiga för att motverka
de problem som nuvarande prisstöd för med sig.

Det regionalpolitiska målet

I 1985 års livsmedelspolitiska beslut ingår ett regionalpolitisk! mål som
innebär följande. För att främja en god regional balans bör jordbruket
bedrivas i hela landet, med hänsyn till den betydelse som jordbruket
har för sysselsättningen i bygder där det råder brist på andra arbetstillfällen.
Med hänsyn till jordbrukets stora betydelse för befolkning,
sysselsättning, service och natur- och kulturmiljö i norra Sverige finns
det anledning att behålla ett regionalpolitisk! motiverat stöd till näringen
i denna del av landet. Detta är betydelsefullt även från beredskapssynpunkt.
De speciella förhållanden som råder i norra Sverige skall
särskilt beaktas vid jordbrukspolitikens utformning. Det finns vidare
enligt riksdagsbeslutet "flera skäl som talar för en geografiskt väl
differentierad jordbruksproduktion av i stort sett nuvarande storlek i
norra Sverige". Däremot ansågs det enligt riksdagsbeslutet inte möjligt
att ha som mål att ytterligare öka jordbruksproduktionen i norra
Sverige. Inte heller var det möjligt att, med hänsyn till den fortsatta
rationaliseringen som sker i jordbruket, garantera att en viss resursmängd
bibehålls i jordbruket inom detta område.

Det generella prisstöd som ges till jordbruket i hela landet i form av
gränsskydd och marknadsregleringar hamnar till den helt övervägande
delen i södra och mellersta Sverige. Detta utfall beror främst på att
stödet ges i direkt proportion till producerad kvantitet och att den
största delen av produktionen sker i Syd- och Mellansverige. Det
generella prisstödet är därför inte ett effektivt medel för att uppnå
regionalpolitiska mål.

Det särskilda prisstödet till jordbrukare i norra Sverige syftar till att
kompensera jordbruket i dessa delar av landet för de högre produktionskostnaderna
och att utjämna lönsamheten mellan norra och mellersta
Sveriges jordbruk. Prisstödet leder således till en utjämning av
förutsättningarna för jordbruket i dessa båda delar av landet, däremot
inte till någon tydlig regionalpolitisk! motiverad förskjutning av stödet
mot landets norra delar. Stödet ges även här med ett belopp per
producerad enhet. Det är dock differentierat mellan olika delar av
området så att det största stödet tillfaller de områden som har sämst
naturliga förutsättningar. Trots detta får även stödet till jordbruket i
norra Sverige en profil som liknar det generella stödet, dvs. att
huvuddelen av stödet går till områden med bättre förutsättningar för
jordbruk, dvs. i huvudsak kustbygden och Storsjöområdet. Detta förklaras
av att det utgår per producerad enhet. Därigenom uppstår ett
behov att komplettera det särskilda prisstödet med andra riktade
insatser som exempelvis glesbygdsstöd.

Strukturförändringarna i det norrländska jordbruket innebär bl.a.
att det i inlandet sker en fortlöpande minskning av antalet jordbrukare
samtidigt som produktionen förskjuts alltmer mot kusten. Denna

1989/90: JoU25

37

utveckling blir ur regionalpolitisk synvinkel negativ då befolkningen i
inlandet minskar, med negativa effekter för servicenivån och naturoch
kulturmiljön m.m.

Under senare år har denna utveckling uppmärksammats bl.a. på
jordbrukspolitikens område. Ett särskilt åtgärdsprogram för jordbruket
i norra Sverige genomförs, där sysselsättningen sätts i centrum och går
före traditionella krav på storleksrationaliseringar. Genom bl.a. investeringsstöd,
utvecklingsprojekt, forsknings- och försöksverksamhet
samt utbildning och rådgivning har ett stöd lämnats från samhällets
sida för tillkomsten av kombinationsföretag, där jordbruk ingår som
en del.

Aven glesbygdsstöd kan lämnas till jordbruksföretag, vilket också
har en stimulerande effekt i de delar av norra Sverige, bl.a. inlandet,
där förutsättningarna för jordbruk är mindre gynnsamma och prisstödet
följaktligen har mindre effekt.

Slutsats

Slutsatsen av den genomgång som gjorts är enligt jordbruksministern
att dagens livsmedelspolitik kännetecknas av en dålig måluppfyllelse.
Vi har i dag en kostsam överproduktion, inkomstmålet urholkas av
överskottskostnaderna och av kapitaliseringseffekten. Prisutvecklingen
på livsmedel överstiger i Sverige inflationen. Samtidigt avskärmas
konsumenter och producenter från varandra. Jordbruket belastar också
på olika sätt miljön, bl.a. leder prisstödet till höga markvärden,
vilket stimulerar intensiteten i jordbruksproduktionen. Aven de regionalpolitiska
målsättningarna motverkas av prisstödets konstruktion.
Många av problemen förklaras av att vi i dag huvudsakligen har ett
stöd, prisstödet, för att uppnå de olika livmedelspolitiska må'en. Det
har visat sig vara ineffektivt och på flera viktiga punkter direkt
motverka målen. För att vi i framtiden bättre skall kunna uppnå de
nationella livsmedelspolitiska målen krävs att dagens livsmedelspolitik
reformeras. I det följande redovisas förslag om nya medel för att uppnå
målen och att prisstödets roll som livsmedelspolitiskt medel tonas ned.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar i likhet med jordbruksministern att det föreligger
en bristande måluppfyllelse i dagens livsmedelspolitik och att denna
politik behöver reformeras. I det följande återkommer utskottet med
en närmare diskussion av de mål och medel för livsmedelspolitiken
som propositionen och motionerna omfattar. I detta avsnitt tar utskottet
upp de yrkanden om avslag på propositionen som framlagts i två
motioner.

I motion Jo67 (c) yrkande 1 framförs ett avslagsyrkande på propositionen
i dess helhet som i huvudsak motiveras med att en långsiktig
jordbrukspolitik inte kan läggas fast utan att hänsyn tas till den globala
livsmedelssituationen. Även om man skulle bortse från denna fråga
finns det enligt motionen flera andra skäl att bibehålla den resurs som

1989/90:JoU25

38

den svenska jordbruksnäringen utgör nu och i framtiden. Riksdagen
bör hos regeringen begära förslag om en offensiv livsmedelspolitik som
tar hänsyn till den globala situationen.

Även i miljöpartiets partimotion J08O yrkas avslag på hela propositionen
(yrkande 1). I motiveringen anförs bl.a. att regeringen misslyckats
med att lägga fram ett förslag till ny livsmedelspolitik som
uppfyller miljömålet och bidrar till en bättre hushållning med naturresurserna.
Övriga yrkanden i motionen synes dock vara utformade så
att riksdagen trots avslagsyrkandet förutsätts göra en sakprövning av
den framlagda propositionen.

Utskottet anser att det är angeläget för samtliga berörda parter och
framför allt för jordbruksnäringen att så snart som möjligt få klarhet
om vad den nya livsmedelspolitiken kommer att innebära. Ytterligare
dröjsmål i detta avseende skulle inte gagna vare sig jordbruksnäringen
eller konsumenterna. Ett avslag på propositionen är således inte något
realistiskt alternativ. Det bör dessutom påpekas att vissa frågor beträffande
regleringsåren 1989/90 och 1990/91 med nödvändighet måste
behandlas av riksdagen under innevarande riksmöte. Vid bifall till
motionerna skulle bl.a. frågan om kostnadskompensation till jordbruket
för angivna regleringsår ej kunna lösas i detta sammanhang.
Utskottet avstyrker således motion Jo67.

Med samma motivering avstyrks motion Jo80 yrkande 1.

Den internationella situationen

Vissa internationella frågor redovisas i propositionen på s. 42—48.
Avsnittet innehåller dels en analys av den globala livsmedelsförsörjningen,
dels en redovisning av det internationella samarbetet i OECD
och GATT och förhandlingarna mellan EFTA och EG. Vidare behandlas
utvecklingen i Östeuropa.

Den globala livsmedelsförsörjningen
Propositionen

Enligt propositionen är svält och undernäring fortfarande en plågsam
realitet i många u-länder. Samtidigt har världens samlade livsmedelsproduktion
per capita ökat med 12% mellan åren 1961 och 1985.
Enda undantaget från den positiva utvecklingen var Afrika, som under
periodens senare hälft hade en större ökning av befolkningen än av
livsmedelsproduktionen. Enligt Food and Agriculture Organization of
the United Nations (FAO) har andelen undernärda av u-ländernas
befolkning sjunkit påtagligt mellan åren 1969 och 1971 resp. 1983 och
1985. Fördelningen av världens livsmedelsresurser är mycket ojämn
varför svält och undernäring inte minskat i samma takt som livsmedelsproduktionen
ökat.

Produktionsökningen förklaras delvis av den livsmedelspolitik som
många industriländer för, inkl. Sverige. Det stödsystem som bl.a. EG
och Sverige tillämpar driver fram en överskottsproduktion som med
hjälp av omfattande exportsubventioner dumpas på världsmarknaden.

1989/90:JoU25

39

Dessa överskott säljs bl.a. till u-länder där de billiga importerade
jordbruksprodukterna konkurrerar ut den inhemska jordbruksproduktionen.
Bönderna i u-länderna har därför svårt att konkurrera med
importerade råvaror. Deras produktion får därmed en mycket låg
lönsamhet, vilket bromsar investeringar i jordbrukssektorn och hämmar
utvecklingen av det nationella jordbruket. I-ländernas dumpade
export hindrar åtskilliga u-länder med goda förutsättningar för jordbruk
att utveckla en export av jordbruksprodukter. Det bästa sättet för
i-länderna att långsiktigt bekämpa problemen i u-länderna är därför att
sluta dumpa överskott på världsmarknaden, minska dagens stöd till
jordbruket och sänka gränsskyddet. Det är också viktigt att bidra till
en utveckling av u-ländernas egen jordbruksproduktion genom rådgivning,
tekniköverföring, hjälp med växtförädling m.m.

Den globala livsmedelsförsörjningen är också förknippad med andra
problem. Dessa hänger ofta samman med en rad allvarliga miljöproblem,
vilka kräver insatser från i-ländernas sida. I olika regioner i
världen påverkas produktionskapaciteten negativt av bl.a. jordförstöring,
vattenbrist och klimatförändringar. Jordförstöring eller jorderosion
innebär att matjord förs bort med vind och nederbörd i en sådan
takt att markens produktionsförmåga långsiktigt försämras. Jordförstöringens
utbredning och omfattning är inte känd i detalj, men FAO har
uppskattat den till mellan 5 och 7 miljoner ha årligen. FAO har i sin
framtidsbedömning World Agriculture Toward 2000 angett ett nettotillskott
på 83 miljoner ha odlad areal i u-länderna, motsvarande drygt
10%, från åren 1982—1984 fram till sekelskiftet.

I vissa länder kan vattenförsörjningen bli ett växande problem
beroende på fallande grundvattennivåer och vattenstånd i floder och
sjöar. Konstbevattning är i dag en betydelsefull faktor. I många områden
är bristen på vatten den viktigaste orsaken till att potentiellt
odlingsbar jord inte brukas. I vissa delar av världen har växtförädlingen
inriktats på mindre torkkänsliga grödor. Med en bättre bevattningsteknik
skulle en större areal kunna bevattnas.

Bland övriga osäkerhetsmoment i dessa bedömningar nämns också
de klimatförändringar som kan bli följden av en ökad halt av främst
koldioxid i atmosfären. Detta skulle på många olika sätt påverka
produktionsbetingelserna både i faktiska och potentiella odlingsområden,
men mera precisa slutsatser om olika långsiktiga effekter kan
knappast göras i dag. Det förefaller dock allmänt accepterat att det
mest närliggande resultatet blir en ökning av livsmedelsproduktionen.

Trots de problem som är förknippade med den globala livsmedelsförsörjningen
talar det mesta ändå för att möjligheterna att försörja
jordens befolkning kan förbättras. Den globala livsmedelsproduktionen
ligger ännu långt ifrån den potentiellt möjliga. Den återstående arealreserven
är mycket stor och avkastningen förväntas fortsätta att öka.
Bl.a. kan växtförädling och avelsarbete medföra markanta förbättringar
av produktionstekniken både inom vegetabilie- och animaliesektorn.
Dessutom kan genombrott på traditionella områden, såsom avsaltning
av havsvatten och biologisk kvävefixering, inte uteslutas. Den tidigare

1989/90: JoU25

40

förväntade befolkningsökningen har också uteblivit. För tiden fram till
sekelskiftet förväntas en ytterligare minskning av ökningstakten till
1,6%, enligt FN:s normalt citerade beräkningar.

FAO beräknar att för u-länderna som grupp kommer andelen
undernärda att minska från 22% åren 1979—1981 till 16% vid sekelskiftet.
Minskningen gäller alla regioner och är kraftigast i det fattiga
och folkrika Asien. En markant förbättring förutses även i Afrika
söder om Sahara.

Enligt FAO bör världslagren av spannmål ligga på ca 17—18% av
världskonsumtionen för att den globala livsmedelsförsörjningen skall
kunna tryggas. Denna nivå hade lagren bl.a. under mitten av 1980-talet.
Därefter ökade produktionen av spannmål i världen, och lagren
ökade till ca 27% år 1988. Under åren 1988/89 och 1989/90 har dock
lagren minskat bl.a. till följd av den svåra torka som våren och
sommaren 1988 drabbade Nordamerika. Enligt bedömningar av FAO
låg världslagren 1988/89 på ca 18% och (enligt prognoser) 1989/90 på
ca 17%. Sammanfattningsvis konstaterar jordbruksministern att världslagren
för närvarande ligger på den av FAO rekommenderade miniminivån.
Kostnaden för en överproduktion av spannmål måste vägas mot
behovet av tillräckliga världslager av livsmedel. Det finns alltså inga
skäl att hålla större världslager än nödvändigt eftersom kostnaden för
dessa är mycket hög.

Det finns också anledning att använda den befintliga globala försörjningsstatistiken
med viss försiktighet. I vissa fall saknas systematiska
globala undersökningar. I propositionen har använts de beräkningar
och uppskattningar som gjorts av bl.a. FAO. Slutsatsen är enligt
jordbruksministern att, trots problemen med den globala livsmedelsförsörjningen,
det mesta talar för att möjligheterna att försörja jordens
befolkning kan förbättras. I sammanhanget vill jordbruksministern
avslutningsvis påpeka att en överproduktion inte på något sätt gagnar
livsmedelsförsörjningen i u-länderna.

Motionerna

I vpk:s partimotion Jo68 anförs bl.a. att man inte kan dela den
optimistiska syn på försörjningsläget som propositionen innefattar.
Avskogning och ökenutbredning, försaltning av konstbevattnade arealer,
överutnyttjande och miljökatastrofer är några av skälen till att den
framtida livsmedelsförsörjningen är hotad. En enda kärnkraftsolycka
kan enligt erfarenheterna från Tjernobyl göra enorma arealer jordbruksmark
obrukbara för längre tid än som kan överblickas. I hotbilden
ingår också effekterna av kolförbränning, biltrafik och industriell
utbyggnad på jordbruksmark. Jordförstöring, ökad ultraviolett solstrålning,
översvämningar samt hårt och ensidigt utnyttjande av marken
utgör andra exempel. Enligt yrkande 6 i motionen krävs ökade svenska
insatser i det internationella samarbetet för att klara världens
livsmedelsförsörjning. Liknande synpunkter framförs i vpk:s partimotion
Jo270 som utmynnar i yrkanden om ett globalt perspektiv på

1989/90:JoU25

41

biståndspolitiken och en analys av den framtida globala försörjningssituationen
i perspektivet av de pågående GATT-förhandlingarna (yrkandena
2 resp. 4).

I centerns partimotion Jo77 understryks den osäkerhet som råder på
världsmarknaden på grund av politiska händelser och miljöförstöringen
bl.a. i Östeuropa. I likhet med vpk hänvisar man till Tjernobylkatastrofen
och dessutom till den ekologiska katastrof som drabbat Aralsjön
med kringliggande arealer. Försörjningssituationen har försämrats,
och livsmedelslagren minskar sedan några år. En hållbar livsmedelspolitik
kan inte enbart grundas på nationalekonomiska överväganden
utan måste främst ta hänsyn till jordens avkastningsförmåga och människornas
behov. FAO bedömer försörjningsläget som ytterst allvarligt
och har under flera år uppmanat världens regeringar att öka spannmålsproduktionen.
Motionen utmynnar i denna del i en begäran om
tillkännagivande av vad som i motionen anförts om den globala
livsmedelsförsörjningen (yrkande 4). Övriga yrkanden i motionen om
program för uthållig utveckling i jordbruket m.m. behandlas i ett
följande avsnitt.

I motion Jo79 (m) yrkande 1 understryks Sveriges ansvar att ställa
livsmedel till förfogande på FN:s begäran. I motionen anförs bl.a. att
den globala livsmedelsproduktionen visserligen ökat men att många
tecken tyder på att produktionsuppgången medfört långsiktiga problem
på en rad områden. Under de senaste åren har utvecklingen mot en
ökad livsmedelsproduktion per capita brutits. Det finns en växande
oro inte minst inom FN:s jordbruksorgan FAO inför möjligheterna att
kunna möta kraven på livsmedelsområdet från en växande världsbefolkning
under 1990-talet och senare. Mot bakgrund av befolkningsutvecklingen
och de globala miljöproblemen inser man att den framtida
livsmedelsförsörjningen är utsatt för allvarliga hot. Det måste ligga i
Sveriges globala ansvar att omställningen av svenskt jordbruk sker på
ett sådant sätt att vi på relativt kort tid kan ställa livsmedel till
förfogande om det begärs från FN:s sida.

I motion Jo98 (m) yrkande 4 föreslås att Sverige tar initiativ till
internationella förhandlingar om katastrof- och beredskapslager och
om lagrens storlek och finansiering för att säkra livsmedelstryggheten i
världen.

Ett liknande yrkande framförs i kommittémotionen U252.

I motion Jo255 (mp) yrkas att beslut om markens användning skall
föregås av en långsiktig konsekvensbeskrivning och prövas mot de fyra
solidariteterna: mot Gaia, mot kommande generationer, mot utsatta
grupper och mot u-länderna.

Aven i miljöpartiets motion Jo80 anförs synpunkter på den globala
försörjningssituationen. Denna del av motionen utmynnar i yrkanden
som behandlas i ett följande avsnitt om grunddragen i en ny livsmedelspolitik.

1989/'90:JoU25

42

Utskottets överväganden

1989/90: Joli 2 5

När det gäller den globala livsmedelsförsörjningen vill utskottet erinra
om att det avsnitt i propositionen som avser den internationella
situationen är av informativ karaktär och inte omfattas av de hemställanspunkter
i propositionen som redovisas på s. 195 f. Enligt utskottets
mening ger beskrivningen av den globala livsmedelsförsörjningen en
nyanserad bild av situationen där såväl positiva som negativa faktorer
ägnats tillbörlig uppmärksamhet. Som jordbruksministern framhållit
finns det givetvis anledning att använda den befintliga globala försörjningsstatistiken
med viss försiktighet. De politiska, tekniska och miljöbetingade
problem som påverkar livsmedelsproduktionen i världen
inrymmer flera osäkerhetsmoment som försvårar en bedömning av
utvecklingen särskilt på längre sikt. Med de förutsättningar som gäller
i fråga om utskottets behandling av detta ärende är det knappast
möjligt att närmare bedöma i vad mån det finns anledning att göra
antaganden om den framtida utvecklingen som väsentligt avviker från
propositionens överväganden, vilka i huvudsak grundas på FAO:s
undersökningar och prognoser. Utskottet kan emellertid i stor utsträckning
ansluta sig till motionärernas synpunkter när det gäller de
risker för livsmedelsproduktionen som är förenade med ekologiska
katastrofer och annan negativ miljöpåverkan. Utskottet utesluter inte
att de faktorer som redovisas i motionerna Jo68, Jo77 och Jo79 kan ge
anledning till en mer nyanserad bild av det framtida försörjningsläget.
Det framstår dock inte som meningsfullt att föreslå något bestämt
riksdagsuttalande i en fråga där möjligheten att dra bestämda slutsatser
om den långsiktiga utvecklingen är i hög grad begränsad.

Med det anförda föreslår utskottet att motion Jo77 yrkande 4 om
den globala livsmedelsförsörjningen lämnas utan någon vidare åtgärd
från riksdagens sida.

När det gäller Sveriges åtaganden beträffande internationellt livsmedelsbistånd
vill utskottet erinra om att dessa frågor nyligen behandlats
av riksdagen (1989/90:UU15). I betänkandet redovisas olika åtgärder
inom ramen för världslivsmedelsprogrammet (WFP), livsmedelshjälpskonventionen
(FAC) och internationella katastroflagret för livsmedel
(IEFR). Under FAC har medlemsländerna åtagit sig att ge bidrag som
sammanlagt motsvarar 7,5 miljoner ton spannmål per år. Det svenska
årsbidraget motsvarar 40 000 ton vete. Det internationella katastroflagret
för livsmedel skapades för att snabbt och effektivt kunna ge bistånd
i samband med plötsligt uppkomna katastrofsituationer. Sverige har
bidragit till lagret alltsedan dess tillkomst år 1975. Det svenska bidraget
till IEFR och WFP:s fond för utdragna katastrofinsatser motsvarar 40

000 ton spannmål och 2 500 ton vegetabilisk olja. I angivna riksdagsbeslut
godkändes flera olika förslag från regeringen i syfte att väsentligt
stärka livsmedelsbiståndet (bet. s. 78 ff.).

Med det anförda anser utskottet syftet med motionerna Jo68 yrkande
6, Jo270 yrkandena 2 och 4, Jo79 yrkande 1, Jo98 yrkande 4 och
U252 delvis tillgodosett.

I anslutning till motion Jo255 om de fyra solidariteterna kan det
förtydligandet göras att Gaia är ett mytologiskt begrepp som ursprungligen
hämtats från den gamla grekiska gudaläran. Gaia framställdes i
denna lära som en kvinnlig gudomlighet och allt levandes ursprung. I
senare tids miljödebatt har Gaia fått stå som en symbol för den globala
livsmiljön eller den biosfår som planeten Jorden utgör. Utskottet anser
att motionärernas synpunkter i viss mån sammanfaller med de uttalanden
som görs i olika sammanhang i detta betänkande om livsmedelsförsörjningen
och behovet av en långsiktig hushållning med naturresurserna.
Tankegångar av det slag som framförs i motionen låter sig
dock svårligen omsättas i generella normer som med tillräcklig grad av
klarhet och förutsebarhet reglerar myndigheters och enskildas handlande
i olika situationer. Motionen bör ej föranleda någon särskild
åtgärd från riksdagens sida.

Liberalisering av handeln med jordbruksprodukter

Propositionen

I propositionen lämnas en redogörelse för bl.a. samarbetet i OECD,
GATT-förhandlingarna och förhandlingarna mellan EFTA och EG.
OECD-arbetet har innefattat en omfattande kartläggning och mätning
av stödvolymen på jordbruksområdet. En metod har utarbetats som
medger någorlunda entydiga jämförelser mellan olika länder och de
komplicerade och sinsemellan mycket olika nationella stödsystemen.
Med metoden är det också möjligt att följa utvecklingen i enskilda
länder över tiden. Den använda metoden innebär att man beräknar
producentstödsekvivalenten (PSE, Producer Subsidy Equivalent) som
är värdet av det totala stödet till producenterna.

PSE definieras som den summa som teoretiskt krävs för att kompensera
producenterna om stödet tas bort och producenterna skall hållas
skadeslösa vid given produktion. Som stöd räknas alla typer av stöd till
jordbruket: prisstöd i form av gränsskydd (tullar, importavgifter), tvåprissystem
och produktionskvoter, indirekta stöd — exempelvis räntestöd
— eller avgifter, transportstöd, handelsgödselavgifter (vilka räknas
som negativt stöd), annat budgetärt stöd till rationalisering, förädling
och marknadsföring samt forskning.

PSE-beloppet är det totala nettovärdet, dvs. summan av positiva stöd
minus avgifter, av dessa åtgärder under ett givet år.

PSE-metoden är numera ett väletablerat, allmänt accepterat analysinstrument.
Beräkningstekniska förbättringar görs fortlöpande vilket
föranleder revideringar av resultaten. Då dessutom världsmarknadspriser
och växelkurser påverkar resultaten måste försiktighet iakttas vid
användningen av PSE-tal. Men analyserna pekar klart mot att Sverige
under senare år haft en subventionsnivå på mellan 50 och 60%, dvs.
att mer än hälften av jordbruksinkomsterna består av subventioner.
Under samma period var genomsnittet för OECD-området ca 10%
lägre. Vidare noteras att totala PSE för Sverige var av storleksordningen
14 å 15 miljarder kronor årligen.

1989/90:JoU25

44

Under rubriken G ATT-förhandlingarna anförs bl.a. att jordbruket står
som en mycket viktig punkt på dagordningen i de nu pågående
förhandlingarna, den s.k. Uruguayrundan. I Punta del Este-överenskommelsen
från år 1986 enades de deltagande länderna bl.a. om att
liberalisera handeln, förbättra konkurrenssituationen genom ökad disciplin
och förstärkning av GATT:s regler och att minimera negativa
effekter av sanitära och fytosanitära föreskrifter. I april 1989 enades de
deltagande länderna om att reformen skall ge "betydande successiva
minskningar" av stöd och skydd och om utgångspunkterna för de
fortsatta förhandlingarna på jordbrukets område. 1 överenskommelsen
ingick ett kortsiktigt åtagande om att, till förhandlingarnas avslutande i
december 1990, inte överskrida vid överenskommelsen gällande stödoch
skyddsnivåer inom jordbrukssektorn. Stödpriser skall inte ökas.
Vidare skall tullar och icke-tariffära handelshinder för jordbruksprodukter
inte höjas eller utvidgas till nya produkter. I det kortsiktiga
åtagandet ingår också en avsiktsförklaring om att minska stöd och
skydd år 1990. Jordbrukssektorn är således föremål för stor uppmärksamhet
vid GATT-förhandlingarna, och deltagarländerna har förbundit
sig att genomföra relativt långtgående åtgärder. Diskussionerna om
neddragningar av stöd och skydd till jordbruket berör alla former av
jordbruksstöd. På dagordningen finns därför kvantitativa importbegränsningar,
tullar och importavgifter, interna stödåtgärder som inkomst-
och prisstöd såväl som exportsubventioner. En omvandling av
gränsskydd till tullar (s.k. tarifEcation) diskuteras också vid förhandlingarna.
Även sanitära och fytosanitära frågor diskuteras.

Den pågående förhandlingsrundan skall avslutas före utgången av år

1990. Vad resultatet av förhandlingarna blir är ännu oklart men det
finns starka skäl som talar för att förhandlingarna leder till en uppgörelse
och ett avtal som medför en omfattande förändring av jordbrukspolitiken
främst i industriländerna.

Sverige deltar genom att gemensamt med de övriga nordiska länderna
försöka påverka förhandlingarna i en för oss önskvärd riktning.

1 ett avsnitt om förhandlingarna mellan EFTA och EG anförs att ett
EFTA-deltagande i EG:s gemensamma jordbrukspolitik inte kommer
att aktualiseras i de förestående förhandlingarna om ett europeiskt
ekonomiskt samarbetsområde (EES). EG-sidan har däremot förutskickat
att man kommer att presentera önskemål om ökat marknadstillträde
för vissa jordbruksprodukter. Från svensk sida kommer vi i ett
sådant läge givetvis att begära motsvarande lättnader på EG-marknaden
för intressanta svenska produkter.

Det finns en rad frågor med anknytning till livsmedel och produktion
av livsmedel som kommer att behandlas i förhandlingarna, t.ex.
handeln med bearbetade jordbruksprodukter. Vidare kommer förhandlingarna
att omfatta ett gemensamt regelverk för livsmedel. Sverige
kommer att i förhandlingarna så långt det är möjligt, utan att äventyra
väsentliga skyddskrav, verka för ett harmoniserande av EFTA:s och
EG:s livsmedelsregler.

1989/90: JoU25

45

En ökad frihandel inom ramen för EG/EFTA-samarbetet som också
omfattar livsmedel kan komma att gynna Sverige. Vi har i vårt land ett
klimat som innebär att vi inte behöver lika mycket bekämpningsmedel
som i södra Europa. Vårt bruk av konstgödsel är också mindre än de
flesta EG-länders. Det finns också ett ökande intresse bland svenska
lantbrukare för att utnyttja s.k. alternativa odlingsmetoder. Tekniken,
kunnandet och de naturliga förutsättningarna talar till Sveriges fördel
när det gäller produktion av alternativt odlade livsmedel. Konsumenterna
i Europa efterfrågar i ökad utsträckning sådana livsmedel. Det
borde därför finnas en växande marknad i Europa där svenska varor
kan komma att spela en viktig roll.

Motionerna

I partimotionerna J068 yrkande 9 och Jo270 yrkande 3 (vpk) begärs
en utredning av effekterna av en EG-anpassning av svenskt jordbruk.

1 miljöpartiets partimotion Jo80 yrkas att Sverige driver en radikal
linje i GATT när det gäller miljöpolitik och resurshushållning (yrkande
28).

I motion Jo98 yrkande 5 begärs det förtydligandet till propositionen
att ett ökat marknadstillträde för svenska produkter (prop. s. 48) skall
avse livsmedel.

Enligt partimotion Jo265 (fp) bör Sverige inom GATT-förhandlingarna
verka för ett breddat handelsutbyte med jordbruksprodukter och
andra livsmedel. En offensiv och frihandelsvänlig linje förordas i
motionen.

Utskottets överväganden

Som framgår av propositionen är ett EFTA-deltagande i EG:s gemensamma
jordbrukspolitik inte aktuellt i de förestående EES-förhandlingarna
mellan EFTA och EG. Det framstår därför inte som meningsfullt
att nu tillstyrka vpk:s motionsyrkanden om en särskild analys av
vad ett närmande till EG innebär för det svenska jordbruket. Utskottet
förutsätter givetvis att en ingående analys av det slag motionärerna
åsyftar måste göras om och när frågan blir aktuell. Motionerna avstyrks
i berörda delar.

Enligt vad utskottet erfarit eftersträvar man från Sveriges sida en
mycket hög ambitionsnivå i GATT-förhandlingarna när det gäller
miljö- och resurshushållningsfrågor. Syftet med motion Jo80 yrkande
28 bör således kunna tillgodoses utan något särskilt uttalande från
riksdagens sida.

Ett viktigt syfte med GATT-förhandlingarna är bl.a. att liberalisera
handeln med jordbruksprodukter. Dessa strävanden får anses stå i
överensstämmelse med synpunkterna i motion Jo265, som ej påkallar
någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

I likhet med vad som anförs i motion Jo98 anser utskottet det från
jordbrukets synpunkt angeläget med ett ökat marknadstillträde inom
EG för svenska livsmedel. Utskottet utgår från att de lättnader för

1989/90:JoU25

46

intressanta svenska produkter som avses i propositionen (s. 48) gäller
jordbruksprodukter. Utöver detta uttalande från utskottets sida bör
motionen i denna del inte föranleda någon särskild åtgärd.

Övriga motionsyrkanden om den internationella handeln med livsmedel
berör i första hand gränsskyddets omfattning och inriktning och
behandlas i följande avsnitt om grunddragen i en ny livsmedelspolitik.

En ny livsmedelspolitik

Propositionens förslag om grunddragen i en ny
livsmedelspolitik m.m.

En utgångspunkt för livsmedelspolitiken bör enligt jordbruksministern
vara att produktionen i princip skall vara underkastad samma villkor
som andra näringar. Producenterna skall endast ersättas för efterfrågade
varor och tjänster. I de fall efterfrågan gäller kollektiva varor och
nyttigheter är offentliga ingripanden befogade. Dessa varor och tjänster
bör därför betalas med offentliga medel.

Jordbruksministern föreslår följande målformulering som grund för
utformningen av den nya livsmedelspolitiken.

Ett övergripande mål är att livsmedelspolitiken skall stå i överensstämmelse
med de allmänna målsättningarna om en god hushållning
med samhällets totala resurser. Livsmedlen skall uppfylla livmedelslagstiftningens
hygien- och redlighetskrav. Samtidigt bör den förda politiken
bidra till en väl sammansatt kost och därmed till en bättre
folkhälsa. Prisutvecklingen på livsmedel skall vara rimlig i förhållande
till prisutvecklingen på övriga varor och tjänster. Konsumenternas val
skall styra produktionen. Konsumenterna skall ges goda möjligheter att
välja mellan livsmedel av olika slag, där skillnaderna kan avse exempelvis
smak. ursprung, produktionssätt eller förädlingsgrad. LivsmedeIsberedskapen
skall grundas på de fredstida resurserna inom livsmedelssektorn
och dess förmåga till anpassning, kompletterad med särskilda
beredskapsåtgärder. Målet är att trygga landets livsmedelsförsörjning
under kriser och i krig. Vid val av markanvändning och brukningsmetoder
måste hänsyn tas till kraven på en god miljö och
långsiktig hushållning med naturresurserna. Miljömålet skall vara att
slå vakt om ett rikt och varierat odlingslandskap och att minimera
jordbrukets miljöbelastning. Att producenterna lar en skälig ersättning
för varor och tjänster är en förutsättning för att övriga mål skall kunna
förverkligas. Livsmedelspolitiken bör bidra till regional utjämning av
sysselsättning och välfärd.

Ett gränsskydd i form av rörliga införselavgifter bör behållas i
avvaktan på resultatet av GATT-förhandlingarna. Det skall inte ske
någon ensidig neddragning av gränsskyddet, utan resultatet av GATTförhandlingarna
blir avgörande för anpassningen av detta.

De interna marknadsregleringarna skall avvecklas. Lagen (1967:340)
om prisreglering på jordbrukets område upphävs den 1 juli 1991 och
ersätts med en lag om avgifter m.m. på vissa jordbruksprodukter. En
tillfällig övergångslag införs samtidigt.

1989/90:JoU25

47

Målen avseende en tryggad försörjning med livsmedel, en god miljö
och ett varierat odlingslandskap samt en regional fördelning av produktionen
skall i huvudsak nås med riktade åtgärder.

Övergången från det nuvarande systemet till ett mer marknadsinriktat
system skall ske under socialt acceptabla former. Samhället skall
därför ta ett betydande ansvar för övergången.

Under rubriken Övergripande effekter anför jordbruksministern
bl.a.: En avveckling av de interna marknadsregleringarna innebär att
signalerna från konsumenterna till producenterna blir mer direkta och
tydligare. Reformen kommer härtill att öka förutsättningarna för en
dämpad prisökningstakt. Produktionen anpassas till vad som kan avsättas
på kommersiella villkor. Jordbrukets totala intäkter kommer att
sjunka då produktionen minskar. Samtidigt minskar resurserna i näringen,
i form av t.ex. arbetskraft. Lönsamheten påverkas positivt av att
kostnaderna för export minskar. Sammantaget bedömer jordbruksministern
därför att lönsamheten för den enskilde brukaren kan förbättras.
En stor del av sysselsättningsminskningen i direkt jordbruksarbete
kommer att uppvägas av ett ökat inslag av kompletterande sysselsättning.

Den regionalpolitiska profilen i livsmedelspolitiken förstärks. Stödet
kanaliseras i större utsträckning till norra Sverige och till glesbygder.
Avregleringen medför att jordbrukets miljöbelastning minskar. Genom
direkta landskapsvårdande åtgärder kan variationen i odlingslandskapet
öka.

Motionerna

Principiella synpunkter på livsmedelspolitiken har framförts av samtliga
oppositionspartier. I vpk:s partimotion J068 (yrkandena 1—5, 7 och
8) föreslås en omfattande målformulering som bl.a. utgår från en
långsiktigt hållbar och regionalt väl fördelad jordbruksproduktion.
Jordbruket är en framtidsnäring som bör utvecklas, inte avvecklas. Ett
fortsatt samhälleligt delansvar är nödvändigt, men detta skall koncentreras
till övergripande samhällsintressen och inte förlora sig i ett antal
detaljregleringar. Regeringen bör fä i uppdrag att analysera vilka krav
på försörjningsberedskapen som följer av eventuella miljökatastrofer.
Förslag om åtgärder för minskad sårbarhet bör framläggas. Med tanke
på den osäkra globala försörjningssituationen är det angeläget att
möjligheterna till fortsatt livsmedelsproduktion i Sverige bevaras.
Handlingsfriheten måste bevaras för framtiden. En omfattande skogsplantering
på god åkerjord tar för mycket lång tid bort marken för
livsmedelsproduktion. I ett utökat handelsutbyte är det viktigt att man
från Sveriges sida inte ger upp kraven på livsmedelskvalitet, på etiskt
godtagbar djurhållning och på miljöskydd. Dessa krav måste gälla
också för importerade produkter. Liknande synpunkter om utgångspunkter
och mål för livsmedelspolitiken framförs även i vpk-motionen
Jo270 yrkande 1.

I centerns partimotion Jo77 (yrkandena 1, 2, 3, 5, 6 och 11) anförs
att det framtida jordbruket skall vara långsiktigt, uthålligt och ha en

1989/90: JoU25

48

produktionsförmåga så att insatta resurser ger hög avkastning. Det
skall vara både miljövänligt och effektivt. Utifrån detta mål skall
jordbrukspolitiken formas. Behovet av en särskild jordbrukspolitik och
en särskild livsmedelspolitik framhålls. Ett program för en uthållig
utveckling av jordbruket bör framläggas. Produktionen skall motsvara
minst 100% av den inhemska konsumtionen. En minskning av produktionen
är inte ett mål i sig. Om svenskt jordbruk är bra på att
producera vissa livsmedel bör man på dessa områden på sikt kunna
konkurrera på världsmarknaden. Under rubriken Politiska mål för
jordbruket betonas bl.a. miljöfrågorna, naturresursberedskapen och
försörjningsberedskapen samt konsumentmålet. Ett folkhälsomål bör
formuleras som ett delmål under konsumentmålet. Samma krav bör
ställas på importerade livsmedel som på svenskproducerade. Livsmedel
som producerats på ett i Sverige förbjudet sätt skall ej fa importeras.
Vidare förordas ett regionalpolitiskt mål och ett lönsamhetsmål för
jordbruket. Gränsskyddet bör justeras på grund av den inhemska
prisnivån. Nivån bör förbli opåverkad om bl.a. internavgifterna minskar
eller försvinner. I centerns partimotioner Jo246 (yrkandena 1 — 4
och 6—9) och Jo822 yrkande 26 anförs synpunkter som till stor del
överensstämmer med motion Jo77.

I miljöpartiets partimotion Jo80 (yrkandena 2, 3, 5, 27, 29 och 30)
anförs att jordbruksnäringen förvaltar en av våra allra viktigaste resurser.
Jordbruksmarken är en unik resurs. Åtgärderna måste inriktas på
att åstadkomma ett långsiktigt och uthålligt jordbruk. En målsättning
bör vara att Sverige i princip skall vara självförsörjande med baslivsmedel.
Den svenska åkermarken skall i första hand användas till
produktion av livsmedel med ekologiskt riktiga metoder, och i andra
hand till produktion av energiråvara. Samma krav bör gälla för importerade
och svenskproducerade livsmedel. Gränsskyddet skall vara så
högt att en självförsörjning med baslivsmedel tryggas. Sverige bör inte
arbeta aktivt i GATT för att omvandla gränsskydd till tullar. En
övergång till tullar kan leda till att svensk livsmedelsproduktion får
svårare att hävda sig.

I partimotionen Jo85 (m) koncentreras intresset till bl.a. internationella
frågor, skattefrågornas betydelse för jordbruket samt omställnings-
och stödåtgärderna, inkl. jordbrukets roll i energiförsörjningen.
Under rubriken Allmänna utgångspunkter anförs att det mot bakgrund
av gjorda erfarenheter knappast är meningsfullt att använda
jordbrukspolitiken för att uppnå t.ex. regionalpolitiska eller miljöpolitiska
mål. Dessa måste inordnas under de generella målsättningarna
inom resp. område. Samma förhållande gäller beredskapsmålet. Kostnaderna
för beredskapsåtgärder bör bestridas över försvarsdepartementets
huvudtitel. Jordbruksnäringen spelar en viktig roll från beredskapssynpunkt.
Den måste säkerställa livsmedelsförsörjningen i fred
men även i kris- och beredskapssituationer. Den inhemska livsmedelsproduktionen
bör under fredstid inriktas på en produktion som skapar
förutsättningar för försörjningstrygghet också under kris- och krigssituationer
genom att lager av främst insatsvaror men även livsmedel
byggs upp (yrkande 20). Enligt yrkande 6 bör Sverige hålla ett nära

1989/90: JoU25

49

4 Riksdagen 1989190. 16 sami. Nr 25

samband med EG i GATT-förhandlingarna så att jordbruksfrågorna i
Uruguayrundan kan fa en lösning som ligger nära EG:s syn på dessa
frågor. Ett åtagande i GATT om stödminskningar får inte omöjliggöra
framtida nominella höjningar av priser och gränsskydd utan måste
definieras i reala termer. Vid justeringar av gränsskyddet måste hänsyn
kunna tas till inflation, speciella åtaganden, inhemsk lagstiftning och
annat som kan vara produktanknutet. Gränsskyddet måste vidare vara
produktanknutet. Eftersom totalstödet är en funktion av pris och
volym måste dessutom en produktionsanpassning kunna tillgodoräknas
i detta sammanhang. Det är viktigt att Sverige inte förhandlar bort
införselavgifterna. En övergång till tullar är ett för stort steg för
närvarande.

Liknande synpunkter på gränsskyddet framförs i motionerna Jo79
(m) yrkande 2 och Jo98 (m) yrkandena 3 och 6.

1 kommittémotionen Jo274 (m) framhålls bl.a. jordbrukets möjligheter
till konkurrens på lika villkor. Vidare anförs att utgångspunkten
bör vara att ett livskraftigt svenskt jordbruk, grundat på enskilt ägande,
skall bibehållas. Jordbrukarna skall även i framtiden vara fria företagare.
Ett mångfaldens jordbruk förespråkas. En avreglering måste ske
ömsesidigt och i samma takt länderna emellan (yrkandena 1 — 4).

Även i motionerna Jo98 yrkande 2 och Jo245 (c) framhålls att stödoch
skyddssystemet inte får försämra konkurrensvillkoren för svenskt
jordbruk.

Folkpartiet har i en kommittémotion från allmänna motionstiden
(Jo220) anfört synpunkter beträffande i första hand regleringsåret
1990/91. Detta år bör ses som en förlängning av den femårsperiod som
omfattas av 1985 års beslut. Ett fortsatt statligt ansvar för spannmålsöverskottet
bör finnas. Miljö- och regleringsavgifter bör tas ut som
tidigare. Kostnadskompensationen bör utformas med beaktande av
GATT-förhandlingarna. För att kompensationen inte skall uppfattas
som en signal till förhöjd produktion bör den utgå per areal och djur.

I partimotionen Jo56 (fp) framhålls bl.a. fördelarna med en generell
arealersättning. För att uppnå en bred politisk förankring av beslutet
om den nya livsmedelspolitiken avstår dock folkpartiet från att ställa
yrkande om en sådan ersättning i denna motion.

Också i motionerna Jo248 (c), Jo260 (m) och Jo261 (m) redovisas
utförligt vissa principiella synpunkter på mål och medel inom livsmedelspolitiken
och formerna för en omställning av det svenska jordbruket.

Utskottets överväganden

Som framgår av vad utskottet tidigare anfört har kraven på en reformering
av livsmedelspolitiken blivit allt starkare. Stor enighet föreligger
om det nödvändiga i en successiv avreglering av jordbruket och en
övergång till ett mer marknadsinriktat system. I enlighet härmed bör
en utgångspunkt för livsmedelspolitiken vara att produktionen i princip
skall vara underkastad samma villkor som andra näringar. Producenterna
skall endast ersättas för efterfrågade varor och tjänster. I de

1989/90: JoU 25

50

fell efterfrågan gäller kollektiva varor och nyttigheter är offentliga
ingripanden befogade. Dessa varor och tjänster bör därtor betalas med
offentliga medel. Med det anförda ansluter sig utskottet till den målformulering
i propositionen som redovisats ovan. Det bör särskilt framhållas
att övergången från nuvarande system till ett mer marknadsinriktat
system skall ske under socialt acceptabla former. Samhället skall
därför ta ett betydande ansvar för övergången. Dessa frågor behandlas
närmare i det följande under avsnittet om övergångsåtgärder, innefattande
olika stimulans- och stödåtgärder. Som framgår av denna del av
betänkandet föreslår utskottet vissa ändringar av regeringens förslag
om stöd- och stimulansåtgärder under övergångsperioden.

Utskottet delar jordbruksministerns bedömning att livsmedelspolitiken
skall stå i överensstämmelse med de allmänna målsättningarna om en
god hushållning med samhällets totala resurser. Härvidlag hänvisar utskottet
till vad som anförs i det följande om miljömålet.

Som anförs i propositionen bör livsmedlen uppfylla livsmedelslagstiftningens
hygien- och redlighetskrav. Samtidigt bör livsmedelspolitiken
bidra till en väl sammansatt kost och därmed till en bättre folkhälsa. Innebörden
av detta utvecklas närmare på s. 124 f. i propositionen.
Utskottet vill understryka att sambandet mellan kost och hälsa ägnats
stor uppmärksamhet i propositionen och i flera andra sammanhang.
Kosten är en av de viktigaste faktorerna av betydelse för folkhälsan. En
folkhälsogrupp tillsattes av regeringen år 1988. De motioner som
framhåller behovet av ett särskilt folkhälsomål bör kunna anses tillgodosedda
med vad utskottet och regeringen anfört i avsnittet om kost
och hälsa enligt redovisningen i det följande.

Det är vidare ett väsentligt konsumentintresse att prisutvecklingen
på livsmedel skall vara rimlig i förhållande till prisutvecklingen på
övriga varor och tjänster. Konsumenternas val skall styra produktionen.
Utskottet återkommer till dessa frågor i avsnittet rörande konsumentfrågor.

Vad beträffar kraven från olika partier om att samma krav bör
ställas på importerade livsmedel som på svenska vill utskottet erinra
om att den svenska importkontrollen ställer samma krav på importerade
livsmedel som på svenskproducerade när det gäller förekomst av
främmande ämnen m.m. 1 den mån kraven skulle utsträckas till att
gälla andra produktionsmetoder än sådana som på ett mätbart sätt
påverkar produktens beskaffenhet vid importtillfället uppstår en rad
problemställningar av både juridisk och handelspolitisk karaktär. Bl.a.
skulle långtgående effekter uppstå framför allt för importen av livsmedel
från u-länder och tropiska länder över huvud taget vilka på grund
av naturliga betingelser tillämpar andra produktionsmetoder än i Sverige.
En närmare redogörelse för dessa frågor finns i utskottets betänkande
1988/89:JoU14 om livsmedelskontroll och i utskottets yttrande
1989/90:JoU3y. Utskottet vill i detta sammanhang i korthet framhålla
att den svenska livsmedelsproduktionen i samtliga led omfattas av ett
stort och svåröverskådligt komplex av lagar och detaljföreskrifter.
Dessa kan t.ex. avse bekämpningsmedel, miljöskydd, djurskydd, livs -

1989/90:JoU25

51

medelshygien och arbetarskydd m.m. En ytterligare komplikation består
i att det inte finns någon enhetlig nationell ambitionsnivå inom
vårt land som kan utgöra underlag för jämförelser med andra länder.
Detta sammanhänger bl.a. med att det i miljöskyddslagen finns bestämmelser
som gör det möjligt att föreskriva strängare villkor för t.ex.
jordbrukets anpassning till miljöintressena i särskilt föroreningskänsliga
delar av landet.

Enligt utskottets mening måste dessa frågor i första hand behandlas i
det internationella förhandlings- och harmoniseringsarbetet. Ensidiga
åtgärder från Sveriges sida som t.ex. riktas mot importen bör av skäl
som utskottet nyss anfört inte ifrågakomma. Ett riksdagsuttalande i
enlighet med motionerna kan under alla förhållanden inte göras utan
en ingående analys av de juridiska och handelspolitiska problem som
utskottet här endast i korthet berört. Motionerna är ej så utformade att
de kan läggas till grund för någon tillräckligt preciserad framställning
från riksdagens sida i dessa avseenden.

I sammanhanget är värt att notera att regeringen uppdragit åt
jordbruksnämnden och lantbruksstyrelsen att i samråd utveckla ett
beräkningsunderlag avseende de kostnads- och intäktsförändringar som
uppstår för jordbruket till följd av riksdagens beslut om miljöförbättrande
åtgärder i jordbruket och ny djurskyddslag.

I enlighet med regeringens förslag bör livsmedelsberedskapen grundas
på de fredstida resurserna inom livsmedelssektorn och dess förmåga till
anpassning, kompletterad med särskilda beredskapsåtgärder. Målet bör
vara att trygga landets livsmedelsförsörjning under kriser och i krig.
Målet avseende försörjningsberedskapen utvecklas närmare på s. 86 f. i
propositionen. Ytterligare insatser för lagring av insatsmedel och livsmedel
föreslås. Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo85 yrkande
20.

När det gäller yrkandet i motion Jo77 om minst 100% självförsörjningsgrad
vill utskottet framhålla att det givetvis inte bör finnas något
hinder mot att producera ett överskott inom vissa produktionsgrenar
om detta kan avsättas på världsmarknaden på kommersiella villkor
och utan särskilda stödinsatser från samhällets sida. Utskottet instämmer
således med de synpunkter som i motionen anförts som motivering
till detta yrkande. Av flera skäl är det dock olämpligt att fastställa
en bestämd lägsta försörjningsnivå för all jordbruksproduktion i enlighet
med motionen.

Vid valet av markanvändning och brukningsmetoder skall hänsyn tas
till kraven på en god miljö och en långsiktig hushållning med naturresurserna.
Miljömålet skall vara att slå vakt om ett rikt och varierat
odlingslandskap och att minimera jordbrukets miljöbelastning. Miljöfrågorna
redovisas närmare på s. 102 f. i propositionen. Bl.a. föreslås
ett nytt anslag för landskapsvårdande insatser. Utskottet föreslår i det
följande härutöver ytterligare medel till det s.k. NOLA-stödet.

Ett preciserat inkomstmål för jordbruket i enlighet med motion Jo77
är enligt utskottets mening knappast förenligt med den allmänna

1989/90:JoU25

52

målsättningen att produktionen i princip skall vara underkastad samma
villkor som andra näringar. Som jordbruksministern anför är en
skälig ersättning till producenterna för varor och tjänster en förutsättning
för att övriga mål skall kunna förverkligas. Därmed kan inkomstmålet
formuleras indirekt.

Den regionalpolitiska målsättningen för livsmedelspolitiken bör vara att
denna skall bidra till en regional utjämning av sysselsättning och
välfärd. Förslag om åtgärder i enlighet härmed redovisas på s. 91 f. i
propositionen. Jordbrukets regional- och säkerhetspolitiska betydelse i
norra Sverige utgör motiv för särskilda insatser. Utskottet återkommer
till denna fråga i det följande.

1 enlighet med det anförda avstyrker utskottet yrkandena om målformulering
i motionerna J068 yrkande 3 och Jo77 yrkande 6. I enlighet
härmed avstyrks även motion Jo246 yrkandena 1—3, 4 delvis och
6-9.

Utskottet avstyrker yrkandena 1 och 2 i motion Jo77 om en särskild
jordbrukspolitik resp. en särskild livsmedelspolitik.

Yrkande 3 avstyrks med hänvisning till de uttalanden utskottet gjort
ovan om exportmöjligheter på kommersiella villkor.

Vidare avstyrks motion Jo68 yrkandena 1, 2, 4 och 7 samt Jo270
yrkande 1. När det gäller önskemålen om bevarad handlingsfrihet för
framtiden kan tilläggas att det inte nödvändigtvis behöver uppstå
irreversibla effekter när åkermarken ställs om för annan produktion
än livsmedelsproduktion. Produktion av bioenergi m.m. med utnyttjande
av traditionella jordbruksgrödor har i detta avseende en fördel
framför t.ex. skogsplantering. Utskottet återkommer till denna fråga i
ett följande avsnitt.

Motionerna Jo98 yrkande 2 och Jo274 yrkandena 3 och 4 avstyrks
likaså.

Utskottet har inte funnit skäl att biträda yrkande 5 i motion Jo77
om ett program för uthållig utveckling och ej heller yrkande 5 i
motion Jo68 angående förslag om minskad sårbarhet.

Vidare avstyrks motion Jo80 yrkandena 2, 3 och 5.

Motionerna Jo68 yrkande 8, Jo77 yrkande 6 delvis, Jo246 yrkande 4
delvis och Jo80 yrkande 27 om kraven på importerade livsmedel
avstyrks med hänvisning till vad utskottet anfört ovan.

Några fristående motioner om jordbrukspolitiken, som ej berörts
ovan, innehåller utförliga och väl genomarbetade förslag om bl.a.
jordbrukspolitikens mål och medel, omställningsåtgärderna samt samhällets
stöd till omställningsprocessen. Motionerna har i varierande
omfattning tillgodosetts genom propositionens förslag och utskottets
ställningstaganden. Utskottet har i detta läge inte ansett det ändamålsenligt
att behandla motionerna ingående i sak eller att ställa de olika
förslagen i motionerna mot regeringens förslag. Med det anförda
föreslår utskottet att motionerna Jo248, Jo260 yrkandena 1 och 2 och
Jo261 lämnas utan någon vidare åtgärd från riksdagens sida.

1989/90:JoU25

53

I anslutning till yrkandena om gränsskyddets utformning m.m. hänvisar
utskottet till propositionens uttalanden på s. 49 f. Ett gränsskydd i
form av rörliga införselavgifter skall bibehållas i avvaktan på resultatet
av GATT-förhandlingarna. Frågan om förändringar av gränsskyddet,
såväl tekniskt som nivåmässigt, bör avgöras i den takt som en kommande
överenskommelse i GATT anger. En nordisk utgångspunkt är
härvid att sänkningar skall göras i reala termer, varvid tidigare sänkningar
från år 1986 får tillgodoräknas. Utskottet vill understryka att
någon ensidig neddragning eller förändring i övrigt av gränsskyddet för
Sveriges del inte bör komma i fråga. Med det anförda tillgodoses helt
eller delvis motionerna Jo79 yrkande 2, Jo77 yrkande 11, Jo80 yrkandena
29 och 30, Jo85 yrkandena 6 och 21, Jo98 yrkandena 3 och 6,
Jo245 och Jo274 yrkandena 1 och 2.

För omställningsåtgårderna gäller som tidigare anförts att övergången
till ett mer marknadsinriktat system skall ske under socialt acceptabla
former. Samhället skall därför ta ett betydande ansvar för övergången.
Utskottet kommer i det följande att föreslå ändringar i regeringens
förslag om stöd- och stimulansåtgärder under omställningsperioden. I
det sammanhanget behandlas även motion Jo220 (fp).

Produktion och prisbildning
Spannmål

Propositionen

Dagens spannmålsreglering består dels av ett gränsskydd för spannmål,
dels av en intern marknadsreglering. Grunden i den interna marknadsregleringen
är inlösenåtagandet som innebär att regleringsföreningen
Svensk spannmålshandel löser in all överskottsproduktion till fastställda
priser. Det betyder att spannmålsproducenterna är garanterade ett
visst pris, oberoende av hur stor kvantitet spannmål som levereras. Det
finns alltså ingen fungerande inhemsk marknad där priset reglerar
utbudet. Regleringen innebär att producenter och förbrukare avskärmas
från varandra eftersom producenterna huvudsakligen är inriktade
på att svara på regleringssystemets signaler snarare än på att producera
vad som faktiskt efterfrågas. Resultatet är en överskottsproduktion som
pressar lönsamheten för producenterna och skapar stora samhällsekonomiska
kostnader.

Enligt 1985 års livsmedelspolitiska beslut bör produktionen på överskottsarealen
tills vidare utgöras av spannmål. Beslutet innebär att
jordbruksnäringen har huvudansvaret för överskottsproduktionen och
produktionsanpassningen. Beslutet innebär emellertid också att staten
under en femårig övergångsperiod skall ta ett ekonomiskt delansvar för
överskottsarealens kostnader. Vidare skall åtgärder vidtas under femårsperioden
för att minska överskotten och därmed kostnadsbelastningen
för samhället och jordbruket.

I Sverige har under 1980-talet producerats stora överskott av spannmål.
Under ett normalår uppgår produktionen till ca 6 miljoner ton

1989/90:JoU25

54

varav ca 1,8 miljoner ton är överskott som måste exporteras. Årsmånsvariationer
påverkar naturligtvis överskottens storlek. Sedan år 1987
har särskilda åtgärder vidtagits för att minska överskottsproduktionen i
enlighet med 1985 års beslut. En sådan minskning har skett genom de
trädes- och omställningsprogram som genomförts och fortfarande pågår.
Under åren 1988 och 1989 beräknas produktionen ha minskat
med ca 0,7 miljoner ton per år. Trots dessa åtgärder uppgick överskottet
åren 1988 och 1989 till 520 000 ton resp. 1,2 miljoner ton. I år
tyder gjorda prognoser på ett överskott i samma storleksordning som
förra året. Temporärt har omställningsåtgärderna minskat överskotten.
Däremot har de knappast bidragit till att produktionsresurserna i
spannmålsodlingen minskat. Det strukturella problemet med en överskottsproduktion
kvarstår således trots de omfattande omställningsåtgärderna.

Kostnaden för att exportera detta överskott har på grund av mycket
låga världsmarknadspriser alltsedan 1980-talets mitt varit mycket höga.
Den genomsnittliga exportkostnaden har legat mellan 90 öre och 1 kr.
per kg. Ett överskott på 1,2 miljoner ton kostar med nuvarande
världsmarknadspriser ca 1 miljard kronor att exportera. Den totala
kostnaden för det femåriga statliga delansvaret för överskottsarealens
kostnader beräknades ursprungligen till ca 600 milj.kr. På grund av att
produktionen inte minskat tillräckligt och att nedtrappningen av delansvaret
inte fullföljts samt på grund av fallande världsmarknadspriser
på spannmål uppgår den faktiska kostnaden till drygt 1,7 miljarder
kronor. Till största delen har dessa delansvarsmedel tilldelats spannmålsregleringen
och därigenom hjälpt till att upprätthålla prisnivån på
spannmål, vilket ytterligare har försvårat en produktionsanpassning.
Av delansvarsmedlen för 1988 års skörd har också 145 milj.kr. avsatts
till ekonomiskt stöd för dels omläggning till alternativ odling, dels
odling av fanggrödor. Dessutom har totalt 100 milj.kr. avsatts för
forsknings-, försöks- och utvecklingsinsatser för alternativ användning
av åkermarken. Vidare avsattes 30 milj.kr. att användas under en
treårsperiod för bidrag till de jordbruksföretag som vidtar åtgärder som
ökar variationsrikedomen i kulturlandskapet och minskar den spannmålsproducerande
arealen.

Av innevarande års medel på totalt ca 350 milj.kr. har 200 milj.kr.
tilldelats spannmålsregleringen. Jordbruksministern har i dessa frågor
haft nära samråd med näringen. Därvid har överenskommits om
följande fördelning av resterande medel. Ytterligare 70 milj.kr. bör
användas för forsknings- och utvecklingsinsatser för alternativ markanvändning
och 80 milj.kr. för rådgivningsverksamhet m.m. i samband
med omställningen av åkermarken. Härav bör 40 milj.kr. disponeras
av näringen och 40 milj.kr. av lantbruksverket för den rådgivning som
tas upp i det följande. Jordbruksministern anser det angeläget att dessa
olika rådgivningsinsatser samordnas.

Enligt jordbruksministern uppnås den nödvändiga resursanpassningen
av spannmålsproduktionen och långsiktig jämvikt på marknaden
bäst genom en avreglering där hela inlösensystemet avskaffas. En
avreglering innebär alltså att regleringsföreningen Svensk spannmåls -

1989/90: JoU25

55

handels marknadsreglerande verksamhet slopas. Inlösengarantin avskaffas
och det är därför inte heller nödvändigt att fastställa några
preliminära eller definitiva inlösenpriser. Som redovisats kräver ett
bevarat gränsskydd dock att det inhemska pris som skall skyddas
fastställs på administrativ väg. En avreglering innebär också att systemet
med prisorter, prisstegringsskala och kvalitetsreglering m.m. försvinner.
Med hänsyn till den omfattande överskottsproduktionen av
spannmål föreslås att marknadsregleringen avvecklas stegvis genom
successivt sänkt inlösenpris. Förslag om övergångsåtgärder redovisas i
det följande.

Det är viktigt att den statliga rådgivningsverksamheten aktivt inriktas
på och anpassas till den nya situationen. Lantbruksnämnderna har här
ett viktigt ansvar. Även denna fråga behandlas i det följande.

Med hjälp av en successiv nedtrappning av inlösensystemet för
spannmål kombinerad med andra övergångsåtgärder bör en anpassning
kunna ske under socialt acceptabla former. En relativt stor del av den
svenska spannmålsproduktionen kommer att kunna ske på kontrakt,
vilket stabiliserar den inhemska spannmålsmarknaden. En avreglering
kommer också att innebära en för miljön positiv extensifiering av
produktionen.

Utskottets överväganden

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i detta avsnitt. Det bör framhållas
att frågan om avskaffande av marknadsregleringen har viktiga
beröringspunkter med stödåtgärderna under omställningsperioden.
Dessa frågor behandlas närmare i ett följande avsnitt.

Oljeväxter

Propositionen

Oljeväxtodlingens storlek anpassas till den inhemska användningen av
svensk rapsolja och till beredskapsbehovet. För att garantera en av
beredskapsskäl tillräcklig inhemsk odling baseras produktionen på
kontraktsteckning i offentlig regi. Det nya systemet skall gälla fr.o.m.
1992 års skörd. Nuvarande system med fettvaruavgifter på import och
vid tillverkning av oljor och fetter bör behållas. Fettvaruavgiften skall
även omfatta inhemskt slakterifett. Avgifterna skall, på samma sätt som
införselavgifterna för andra produkter, bibehållas på nuvarande nivå i
avvaktan på resultatet av GATT-förhandlingarna. Detta innebär att
fettvaruavgiften skall svara mot nuvarande svenska prisnivå på rapsolja Motionerna Betydelsen

av en fortsatt oljeväxtproduktion i landet understryks i flera
motioner. Enligt folkpartiets partimotion Jo56 yrkande 10 bör arealen
bibehållas under omställningsperioden. I centerns partimotion Jo77
yrkande 14 anförs att oljeväxtproduktionen bör motsvara den inhemska
konsumtionen av vegetabiliska oljor och att odlingen även framgent

1989/90:JoU25

56

har samma omfattning som i dag. Liknande synpunkter framförs i
motionerna J068 (vpk) yrkande 28 och Jo98 (m) yrkande 9. I motionerna
redovisas utförligt fördelarna med en bibehållen oljeväxtodling
med hänsyn till bl.a. beredskapsaspekter, dess näringsmässiga värde
från kost- och hälsosynpunkt och som bas för proteinfodertillverkning
samt som alternativ till mera miljöfarliga oljor i metallindustrin m.m.
Vidare understryks oljeväxternas värde för växtföljden och som inslag i
kulturlandskapet.

Utskottets överväganden

Oljeväxtodlingen i Sverige omfattar ca 170 000 ha som vid normalskörd
avkastar ca 320 000—330 000 ton oljeväxtfrö. Av produktionen
förbrukas för närvarande endast cirka en tredjedel inom landet medan
resten exporteras, huvudsakligen i form av rapsolja. Resterande del av
den svenska förbrukningen av olja utgörs av importerade oljor och
fetter av olika slag.

Utskottet instämmer i de synpunkter som motionärerna anfört angående
fördelarna med en bibehållen odling av oljeväxter. Under en
övergångstid av fyra år räknat fr.o.m. regleringsåret 1991/92 bör samhället
åta sig kostnaden för att bibehålla oljeväxtodlingen på oförändrad
nivå. Det system för omställningsstöd som utskottet redovisar i det
följande innebär att nettokostnaden för perioden blir lägre än vad som
motsvarar skillnaden mellan inhemskt pris och världsmarknadspris.
Bl.a. bortfaller behovet av omställningsstöd till den oljeväxtareal som
eljest skulle ha tagits ur produktion. Utskottets ställningstaganden
beträffande övergångsåtgärderna innebär att kostnaden för att bibehålla
oljeväxtodlingen ryms inom den totala kostnadsramen för
omställningsåtgärder m.m.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo56, Jo68, Jo77
och Jo98 i motsvarande delar bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

I övrigt tillstyrks regeringens förslag om kontraktsteckning i offentlig
regi m.m.

Vallfröodling, odling av bruna bönor m.m.

Motionerna

I motionerna Jo63 (m) och Jo77 (c) yrkande 15 anförs att ett stöd till
fortsatt vallfröproduktion är nödvändigt av flera skäl. I motion Jo63
framhålls dessutom behovet av ett centralt branschorgan för denna
odling.

1 motionerna Jo57 (s, c, m, fp) och Jo97 (c) yrkande 8 yrkas fortsatt
stöd till odlingen av bruna bönor.

1989/90:JoU25

57

Utskottets överväganden

1989/90: JoU25

Stöd till odling av vallväxtfrö och bruna bönor har hittills lämnats av
medel inom fördelningsplanen. Av propositionens förslag rörande regleringsekonomin
efter regleringsåret 1990/91 framgår att medel motsvarande
inomramsmedlen även i fortsättningen skall komma jordbruket
till del genom höjningar av gränsskyddet eller budgetmedel. Enligt
utskottets mening är odlingen av vallväxtfrö viktig för den inhemska
växtförädlingen. Den odling som här diskuteras är också viktig bl.a.
från beredskapssynpunkt, miljösynpunkt och som alternativ till spannmålsodling.
Enligt vad utskottet erfarit har jordbruksnämnden påbörjat
en översyn av beredskapslagringen av bruna bönor. Utskottet utgår
från att odlingen av bruna bönor och vallfröodlingen kommer att
omfattas av de överläggningar som aviseras i propositionen angående
fördelningen av medel som motsvarar inomramsmedlen. Det kan
tilläggas att bruna bönor i likhet med andra prisreglerade grödor också
omfattas av det arealbaserade inkomststöd som föreslås utgå under
omställningsperioden.

Med det anförda anser utskottet att motionerna Jo57 och Jo97
yrkande 8 är i huvudsak tillgodosedda. Samma bedömning gäller
motionerna Jo63 och Jo77 yrkande 15.

Foder

Den interna marknadsregleringen för fodermedel som inte omfattas av
spannmålsregleringen bör enligt propositionen avskaffas den 1 juli

1991. Utskottet tillstyrker detta förslag.

Fabri kspotatis

Propositionen

Möjligheten att ta ut en tillverkningsavgift på stärkelse tillverkad av
annan råvara än fabrikspotatis avskaffas den 1 juli 1991. Det riksdagsbeslut
från år 1934 som innebär att potatis skall vara prioriterad råvara
vid tillverkning av konsumtionssprit upphävs den 1 juli 1991. Dagens
system med en rabattering av svensk stärkelse som används för tekniska
ändamål bibehålls i avvaktan på EG/EFTA- och GATT-förhandlingarna.
Kostnaden skall betalas med budgetmedel. Den arealavgift som i
dag tas ut på all mat- och fabrikspotatisodling överstigande 0,5 ha
avskaffas, liksom den leveransavgift som tas ut från producenten för
den potatis som levereras till stärkelsefabrik eller bränneri.

I de områden där fabrikspotatis odlas i dag finns enligt jordbruksministern
goda förutsättningar för en anpassning och omställning av
produktionen. En anpassning bör inte heller öka miljöbelastningen.

58

Motionerna

1989/90: JoU25

I partimotionerna J068 (vpk) och Jo77 (c) framhålls värdet av en
fortsatt fabrikspotatisodling från olika synpunkter (yrkandena 23 resp
16). Odlarna bör ha rätt att leverera potatis till sprittillverkning till ett
pris som motsvarar stärkelsepriset för vete. En viss övergångstid kan
behövas. Liknande synpunkter framförs i motionerna Jo59 (s) yrkandena
1 — delvis — och 2, Jo64 (m, fp), Jo70 (m), Jo71 (m), Jo89 (c)
yrkande 3 delvis, Jo98 (m) yrkande 7 delvis och Jo264 (m) delvis.

I motionerna Jo203 (m) och Jo216 (c) framställs yrkanden angående
bibehållet gränsskydd för stärkelse.

Utskottets överväganden

En grundtanke bakom förslagen om avreglering av jordbruket är att
råvarorna skall konkurrera på lika villkor utan statliga regleringar.

Med hänsyn härtill är utskottet inte berett att frångå regeringens
förslag om avveckling av marknadsregleringen. Utskottet delar emellertid
motionärernas uppfattning att fabrikspotatisodlingen är viktig från
flera olika synpunkter. Potatisen odlas till stor del på lätta, sandhaltiga
jordar där denna produktion har fördelar bl.a. från miljösynpunkt.

Fabrikspotatisen är också värdefull med hänsyn till att den ger ett
användningsområde för potatis av lägre kvalitet och därmed indirekt
främjar odlingen av högkvalitativ matpotatis. Dessutom utgör den en
bas för potatisutsädesodlingen i Norrland. Vidare pågår en lovande
produktutveckling inom näringen. Enligt utskottets mening finns det
starka skäl som talar för att potatis även i fortsättningen utgör en
konkurrenskraftig råvara vid tillverkningen av konsumtionssprit. Med
dessa uttalanden bör syftet med motionerna Jo59 yrkande 1 delvis och
yrkande 2, Jo64, Jo68 yrkande 23, Jo70, Jo71, Jo77 yrkande 16, Jo89
yrkande 3 delvis, Jo98 yrkande 7 delvis och Jo264 (delvis) anses
tillgodosett.

Motionerna Jo203 och Jo216 får anses tillgodosedda genom regeringens
förslag om bibehållet system för rabattering av svensk stärkelse
som används för tekniska ändamål.

Socker

Propositionen

Den administrativa prissättningen på sockerbetor avskaffas. Även regleringen
av betarealen slopas. Regleringarna avskaffas den 1 juli 1991.

Enligt jordbruksministern är det viktigt att den svenska sockerproduktionen
är konkurrenskraftig. En strukturrationalisering av sockerbruken
är därför nödvändig. En avreglering bör inte innebära någon
nämnvärd minskning av betodlingen. Med hänsyn till de relativt stora
överskott av socker som producerats åren 1988 och 1989 är det dock
nödvändigt med en viss minskning av produktionen. Den bör liksom
hittills kunna upprätthållas på en relativt hög självförsörjningsgrad. En
viss import förutsätts dock även i fortsättningen komma till stånd. 59

Motionerna

1989/90: JoU25

Enligt motion Jo59 (s) yrkande 1 delvis och yrkande 3 är det viktigt
att skapa alternativa sysselsättningsmöjligheter och en socialt acceptabel
strukturomvandling inom sockerproduktionen i östra Skåne. Medel
för omställningsåtgärder bör ställas till förfogande vid en eventuell
nedläggning av Karpalund.

I partimotionen Jo77 (c) yrkande 17 anförs att odlarna och industrin
själva bör ansvara för planering och kontraktering av odlingen då
regleringen avskaffas. Gränsskyddet bör ligga på ungefär samma nivå
som i EG för att ge likvärdiga konkurrensförhållanden. Gränsskyddet
bör leda till att den svenska odlingen vid normalskörd motsvarar 100%
av den svenska konsumtionen. En oförändrad sockerbetsareal i nordöstra
Skåne, Blekinge, Kalmar län, Öland och Gotland är regionalpolitiskt
motiverad. Om industrin genomför en centralisering bör transportbidrag
utgå i ökad omfattning.

I motion Jo89 yrkande 3 delvis framhålls att odlingen av sockerbetor
i Blekinge bör hållas oförändrad.

1 motion Jo96 (c) understryks behovet av ett effektivt gränsskydd för
sockerbetsodlingen. Den nuvarande produktionskvoten bör uttryckas i
ton i stället för hektar, vilket innebär en anpassning till EG:s terminologi.
Sockerproduktion utöver kvoten får avsättas utan prisgaranti.
Möjligheter att exportera svenskt socker måste finnas. Medelstilldelningen
till sockerbruken på Öland och Gotland bör godkännas
(yrkandena 1—4).

I motion Jo97 (c) yrkande 7 hemställs att sockerbruket i Mörbylånga
skall garanteras fortsatt drift.

I motion Jo98 (m) yrkandena 7 delvis och 8 anförs att odlingen av
bl.a. sockerbetor är en viktig bas för jordbruk och sysselsättning i
södra Sverige. De grödor som nämns (sockerbetor, oljeväxter och
potatis) är också viktiga från miljösynpunkt. Produktionsmålet bör
vara full självförsörjning.

Yrkanden om sockerbetsodlingen har även framställts i de fristående
motionerna Jo222 (c) yrkande 2, Jo213 (m), Jo218 (s, m, fp, c), Jo228
(m), Jo229 och Jo264. I stor utsträckning överensstämmer dessa motioner
med följdmotionerna.

Utskottets överväganden

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om avskaffande av sockerregleringen.
Härigenom blir prisbildningen och produktionens storlek en
fråga för marknaden att lösa. Sockernäringen bör ges möjlighet att
utvecklas och göra nödvändiga strukturrationaliseringar. Enligt utskottets
mening är det också viktigt att forskning och utveckling av
produkter med sockerbetor som bas kan fortsätta. Som framgår av
propositionen behöver en avreglering med bibehållet gränsskydd inte
innebära någon minskning av produktionen. Omställningen bör därför
inte vålla några egentliga problem. Utskottet förutsätter dock att den
internationella situationen och utvecklingen på export- och importområdet
följs med uppmärksamhet med hänsyn bl.a. till de skillnader i

fråga om gränsskydd m.m. som föreligger mellan Sverige och EG. När
det gäller behovet av regional- och arbetsmarknadspolitiska insatser
hänvisar utskottet till vad som anförs i propositionen om åtgärder för
att underlätta anpassningen och finna alternativ sysselsättning för de
människor som friställs från sockerbruken. Det är också viktigt att
Sockerbolaget, som har en monopolställning på marknaden, tar sin del
av ansvaret för att skapa alternativa sysselsättningsmöjligheter och
därmed bidra till en socialt acceptabel strukturomvandling. Vad särskilt
beträffar sockerproduktionen på Öland och Gotland hänvisar
utskottet till förslagen om fortsatt stöd till öbruken och om arealbidrag
till odlarna under dessa bruk (prop. s. 150 f. och s. 202).

Enligt utskottets mening kan de motioner som understryker sockerproduktionens
regionalpolitiska betydelse bl.a. på Öland och Gotland
anses tillgodosedda med det anförda. I avbidan på den utvärdering
av effekterna av det särskilda stödet till odlarna och sockerbruken i
dessa områden som aviseras i propositionen bör motionerna Jo97
yrkande 7, Jo 96 yrkande 4, Jo222 yrkande 2, Jo213 och Jo218 inte
föranleda någon vidare åtgärd.

Utskottet avstyrker med det anförda även motionerna Jo59 yrkande
1 delvis och yrkande 3, Jo77 yrkande 17, Jo89 yrkande 3 delvis, Jo96
yrkandena 1 — 3, Jo98 yrkande 7 delvis och yrkande 8, Jo228, Jo229
och Jo264 delvis.

Matpotatis

Utskottet tillstyrker även förslaget om avskaffande av den interna
marknadsregleringen för matpotatis (prop. s. 68 f.). Som jordbruksministern
anför är det viktigt att även matpotatismarknaden underkastas
marknadens villkor för att producenterna på bästa sätt skall kunna
svara på konsumenternas efterfrågan.

Mjölk

Propositionen

Den interna mjölkprisregleringen upphör den 1 juli 1991. Samtidigt
införs en förenklad form av lönsamhetsutjämning, utan exportfinansiering.
Denna skall avtrappas stegvis för att vara helt avvecklad den 1
juli 1994. Gränsskyddet justeras i motsvarande takt.

Antalet mjölkkor kommer att minska till följd av avregleringen.
Anpassningen kommer att underlättas genom att lönsamhetsutjämningen
fasas ut och genom den förlängning av awecklingsersättningen till
mjölkproducenter som föreslås i det följande. Friset på mjölkråvaran
kommer troligtvis att sjunka något till följd av lägre foderpriser. Detta
bör tillsammans med lägre exportkostnader komma konsumenterna
till godo genom genomsnittligt lägre priser på mjölkprodukter. Det
landskapsvårdsstöd som föreslås kommer att förbättra skogs- och mellanbygdernas
konkurrenskraft, vilket uppväger eventuella komparativa
fördelar för slättbygden.

1989/90:JoU25

61

Motionerna

I centerns partimotion Jo77 yrkande 18 framhålls vikten av att ett
förenklat utjämningsförfarande tillämpas på mejeriområdet i enlighet
med det av LRF/SMR utarbetade förslaget. I c-motionerna Jo73 yrkande
1, Jo84 yrkande 1 och Jo89 yrkande 2 yrkas att en förenklad
internreglering för mjölk bibehålls.

Enligt motion Jo230 (s) bör regleringsavgifterna i mjölkproduktionen
avskaffas.

Utskottets överväganden

Som framgår av propositionen avses ett förenklat system för lönsamhetsutjämning
bli infört i enlighet med förslag från LRF. Avgifterna
får dock inte användas för exportfinansiering. Regleringen skall enligt
förslaget avtrappas med 50% den 1 juli 1993 och vara helt avvecklad
den 1 juli 1994. Gränsskyddet justeras i motsvarande takt.

Utskottet tillstyrker i huvudsak förslaget om en förenklad lönsamhetsutjämning
utan exportfinansiering. Systemet bör dock tillämpas
något längre än vad regeringen föreslagit. Utskottet föreslår att systemet
avvecklas först den 1 juli 1995 och att den 50-procentiga nedtrappningen
görs den 1 juli 1994. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. Genom utskottets ställningstagande
tillgodoses helt eller delvis samtliga motioner under detta avsnitt. Det
kan tilläggas att utskottet i det följande föreslår ytterligare åtgärder som
kommer att innebära fördelar för mjölkproduktionen.

Kött

Propositionen

Den interna marknadsregleringen för kött och köttprodukter avskaffas
den 1 juli 1991. Samtidigt införs ett temporärt system för finansiering
av export. Budgetåren 1991/92 resp. 1992/93 skall högst 200 resp. 100
milj.kr. anvisas för ändamålet. Efter budgetåret 1992/93 skall inga
medel utgå för exportfinansiering. För anpassningsåtgärder när det
gäller mjölkkor avsätts ett belopp på 360 milj.kr. regleringsåret
1990/91. Det skall ankomma på regeringen att besluta om den närmare
utformningen av övergångsåtgärderna. Pristillägget på får- och lammkött
avvecklas stegvis. Gränsskyddet höjs i motsvarande grad.

Köttpriserna kommer förmodligen att stabiliseras på en något lägre
nivå än i dag till följd av lägre foderpriser och borttagna slaktdjursavgifter.
I och med att priset sjunker kan konsumtionen av kött förväntas
öka, vilket kan innebära ett utökat produktionsutrymme. Varken
produktionsstrukturen eller lokaliseringen av grisköttsproduktionen
kommer att ändras särskilt mycket. Den del av nötköttsproduktionen
som sker från sjäivrekryterande djur kommer att öka och förväntas i
första hand lokaliseras till skogs- och mellanbygder. Konsumentpriset
på får- och lammkött kommer att stiga då pristillägget avskaffas.
Slaktkycklingsproduktionen kommer troligen inte att genomgå några
större förändringar till följd av avregleringen.

1989/90:JoU25

62

Motionerna

1989/90:JoU25

I centerns partimotion Jo77 yrkande 20 hemställs att huvuddelen av de
360 milj.kr. används för överskottsexport. Motionärerna förutsätter att
avvecklingen av exportstödet görs avhängig av utvecklingen på motsvarande
område i vår omvärld. Det ifrågasätts om särskilda medel
behöver avdelas för regleringsåret 1990/91 för export av kokött.

I partimotion Jo85 (m) yrkande 14 framhålls att slaktdjursavgjfter
bör behållas övergångsvis och användas för exportfinansieringen.

I motionerna Jo83 (c), Jo88 (c) och Jo97 (c) yrkande 5 föreslås
fortsatt stöd till fårnäringen i form av bibehållet pristillägg på får- och
lammkött resp. ett bidrag baserat på djur eller betesareal.

I partimotion Jo77 (c) yrkande 21 anförs att ersättningen för att
hålla marker öppna bör vara så anpassad att den kan ersätta subventionen
till får- och lammkött.

I motion Jo219 (c) yrkandena 1 och 2 anförs att get- och fårnäringen
bör ges större plats i den regionala planeringen.

Utskottets överväganden

I samband med utskottets överväganden om omställningsåtgärderna
har utskottet funnit skäl för en förlängning av det temporära systemet
för exportfinansiering av kött. Utskottet förordar därför att det av
regeringen föreslagna systemet för finansiering av export förlängs med
ett år, t.o.m. budgetåret 1993/94. För ettvart av budgetåren 1991/92,
1992/93 och 1993/94 bör anvisas högst 200, 150 resp. 100 milj.kr. för
ändamålet. För anpassningsåtgärder när det gäller mjölkkor bör i
enlighet med propositionens förslag avsättas ett belopp på 360 milj.kr.
Anpassningsåtgärderna bör emellertid utformas på ett något annorlunda
sätt med en mer flexibel användning av medlen. Beloppet bör enligt
utskottets mening användas under budgetåren 1990/91 — 1992/93 dels
för att stimulera utslaktning av mjölkkobesättningar eller övergång till
självrekryterande köttproduktion, dels för att förhindra pristryckande
köttöverskott. Det bör närmast ankomma på regeringen och jordbruksnämnden
att utforma beslut om dessa övergångsåtgärder. Vad utskottet
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Härigenom
tillgodoses till stor del motion Jo77 yrkande 20.

Motion Jo85 yrkande 14 om bibehållande av slaktdjursavgifter för
att finansiera export under en övergångstid avstyrks med hänvisning
till det anförda.

Som anförs i propositionen ligger den svenska konsumtionen av fåroch
lammkött på en låg nivå. Enligt utskottets mening finns det flera
skäl som talar för att konsumtionen bör öka. I samband med den
omställning av jordbruket som propositionen innefattar kan fårnäringen
förväntas få större betydelse. Av särskilt intresse är fårnäringen som
ett medel att bibehålla ett varierat och rikt odlingslandskap. Som
jordbruksministern anfört är det självklart att får- och lammproducenter
får del av det nya landskapsvårdsstödet. Genom detta stöd och
genom en höjning av gränsskyddet i enlighet med propositionen bör

effekterna av den föreslagna avregleringen kunna motverkas. Med det
anförda är syftet med motionerna Jo83, J088, Jo97 yrkande 5 och
Jo219 yrkandena 1 och 2 i viss mån tillgodosett. Utskottet är inte
berett att frångå regeringens förslag om en successiv nedtrappning av
pristillägget. Det får förutsättas att producenterna kan finna vägar för
att öka avsättningen under övergångstiden.

Motion Jo77 yrkande 21 avstyrks med hänvisning till vad utskottet
anför i det följande om stödet till landskapsvård.

Ägg

I likhet med jordbruksministern anser utskottet att äggbranschen får
anses väl förberedd för en mer marknadsanpassad situation. Dessutom
förväntas enligt propositionen en bättre marknadssituation under regleringsåret
1990/91. Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker
motionerna Jo72 (m) yrkande 1 och Jo77 (c) yrkande 22. När det
gäller kvalitetskontrollen av ägg kan tilläggas att utskottet i det följande
föreslår att regeringen återkommer med förslag om kvalitetskontroll
genom äggbranschens försorg.

Försörjningsberedskap

Livsmedelspolitikens mål vad gäller beredskapen skall vara att trygga
landets livsmedelsförsörjning under kriser och i krig. Beredskapen
skall grundas på de fredstida resurserna inom livsmedelssektorn och
dess förmåga till omställning, kompletterad med särskilda beredskapsåtgärder.

1 propositionen redovisas utförligt 1987 års försvarsbeslut angående
totalförsvaret och den regionala försörjningsförmågan. Vidare behandlas
frågor om ökad beredskapslagring, åkerarealens storlek, oljeväxter,
antalet mjölkkor, produktionens geografiska fördelning, kriskosten,
kostnaderna för ökad lagring m.m. och uppföljningen av beredskapsmålet.
Utskottet har ingen erinran mot dessa överväganden. När det
gäller oljeväxter hänvisar utskottet till sin bedömning i det föregående
om behovet av att övergångsvis bibehålla oljeväxtodlingen av delvis
andra skäl än beredskapsskälen.

Regionala frågor
Propositionen

Utgångspunkter

I propositionen anges sammanfattningsvis följande utgångspunkter för
förslagen om regionalpolitiska åtgärder.

Den regionalpolitiska målsättningen för den nya livsmedelspolitiken
är att denna skall bidra till regional utjämning av sysselsättning och
välfärd. En regional fördelning av produktionen skall i huvudsak nås
med riktade åtgärder. Jordbrukets regional- och säkerhetspolitiska be -

1989/90: JoU25

64

tydelse i norra Sverige motiverar även fortsättningsvis ett särskilt stöd
till näringen för att ge förutsättningar för ett livskraftigt jordbruk.
Detta ges i huvudsak i form av prisstöd och glesbygdsstöd.

Strukturen i det norrländska jordbruket förändras successivt och i
ett flertal avseenden.

Åkerarealen i norra Sverige har minskat sedan 1980-talets början
med ca 2% vilket överensstämmer med utvecklingen i landet som
helhet. Vid en bedömning av takten i nedläggningen av åkermark bör
emellertid hänsyn tas till att i norra Sverige redovisas en avsevärt
högre andel av åkermarken som obrukad än i övriga delar av landet.
Man kan därför inte utesluta att den faktiska nedläggningen sker
snabbare i norra Sverige än vad som framgår av statistiken över
åkerarealens utveckling.

En stor del av den bättre åkermarken finns i kustbygden, i älvdalarna
och i Storsjöområdet. Här finns också en övervägande del av de
större jordbruksföretagen.

I norra Sverige finns totalt ca 27 000 jordbruksföretag. Utmärkande
för norra Sverige är att det fortfarande finns ett stort antal små företag,
vilket bl.a. kan illustreras av att mer än hälften av brukningsenheterna
har mindre än 10 ha åker.

De naturliga förutsättningarna för jordbruk skiljer sig främst mellan
norra Sverige och övriga delar av landet, men de varierar även mellan
olika delar inom norra Sverige. De naturgivna förhållandena i landets
nordliga delar, med en kort växtodlingssäsong och låg medeltemperatur,
påverkar framför allt avkastningen i växtodlingen. Odlingsjordarna
är också sämre i norra Sverige än i landets södra delar. Klimatsituationen
har emellertid vissa fördelar eftersom bl.a. skadeinsekter missgynnas.

I inlandet, och då främst i glesbygderna, domineras näringslivet
fortfarande av lantbruket. Förändringar på jord- och skogsbruksområdet
påverkar därför ofta i hög grad glesbygden. I dessa områden har
också kombinationen av olika verksamheter, där jord- och skogsbruk
ingår som en del, av tradition varit den mest naturliga och ekonomiskt
stabila företagsformen. Jordbruksministerns bedömning är att det även
i framtiden i många bygder, såväl i inlandet som i andra delar av norra
Sverige, kommer att bli nödvändigt att kombinera jordbruket med
annan verksamhet för att fa tillräcklig sysselsättning och inkomst. Det
är därför nödvändigt att utforma stödformer som tar hänsyn till de
speciella förhållanden som råder i norra Sverige.

Prisstödet till jordbrukare i norra Sverige

Prisstöd utgår för närvarande i form av pristillägg på mjölk som
levereras till mejeri samt veterinärbesiktigat kött av nötkreatur, får och
svin. Prisstöd utgår dessutom till getskötseln i form av ett årligt belopp
per mjölkproducerande get och till smågrisproduktionen med ett årligt
belopp per sugga. Stöd till potatisproduktion ges med ett belopp per

1989/90:JoU25

65

5 Riksdagen 1989190. 16 sami. Nr 25

hektar. Enligt 1985 års livsmedelspolitiska beslut skall stödet justeras
årligen. Regelbundna översyner av stödet har dessutom genomförts
vart tredje år. Stödet uppgår för närvarande till 625 milj.kr.

Dessutom utgår inom ramen för prisregleringen regionalt stöd till
främst förädlingsindustrin som är finansierat med regleringsmedel.
Omfattningen av detta var budgetåret 1988/89 ca 125 milj.kr.

Prisstödet till jordbruket i norra Sverige beräknas enligt en särskild
modell som har utarbetats speciellt för detta ändamål.

Jordbruksministern föreslår sammanfattningsvis att prisstödets konstruktion
i huvudsak bibehålls som för närvarande. Eventuella kraftigare
sänkningar av produktpriserna i jordbruket i övriga delar av
landet skall inte tillåtas få motsvarande återverkningar i norra Sverige.
Stödets nivå skall därför kunna anpassas till eventuella framtida förändringar
så att lönsamhetsnivån i jordbruket i norra Sverige inte
tillåts sjunka nämnvärt under dagens nivå.

Stödet skall även fortsättningsvis anpassas till kostnadsutvecklingen
och översyner skall ske en gång per år.

Det regionala stöd som för närvarande utgår inom ramen för
prisregleringen på kött- och mjölkområdet och som främst går till
förädlingsindustrin skall samordnas med prisstödet till jordbruket i
norra Sverige i fråga om administration och områdesindelning. Merkostnaderna
för främst transportkostnader i denna förädlingsindustri
skall närmare analyseras.

För budgetåret 1990/91 skall prisstödet till norra Sverige räknas upp
med 6%. Regeringen föreslår mot den bakgrunden att anslaget höjs
från 625 milj.kr. till 660 milj.kr.

Detta innebär således att prisstödet i norra Sverige med nuvarande
konstruktion även efter en intern avreglering kommer att kompensera
jordbruket i norra Sverige för merkostnader, men att den kalkylerade
lönsamhetsnivån också kommer att förändras på samma sätt som den i
mellersta Sveriges jordbruk.

Jordbruksministern framhåller att priserna på jordbruksprodukter i
vissa fell kan komma att sjunka som en följd av en intern avreglering.
Han är dock inte beredd att låta förändringar av priserna på jordbruksprodukter
påverka lönsamheten i det norrländska jordbruket i någon
nämnvärd grad. Jordbruket i dessa delar av landet är särskilt känsligt
för ändrade ekonomiska förutsättningar och större prisförändringar
skulle därför kunna ge negativa effekter på näringens framtida utveckling.
Antalet företag och dessas geografiska spridning är i dag sådan i
norra Sverige att en fortsatt nedläggning av företag får långtgående
effekter genom bl.a. högre transportkostnader. Jordbruksministern anser
därför att det bör vara möjligt att justera prisstödets nivå om det
skulle visa sig att lönsamhetsnivån i det norrländska jordbruket skulle
sjunka nämnvärt under dagens nivå. Därigenom undantas i princip
norra Sverige från den produktionsanpassning som följer av den
livsmedelspolitiska reformen. Detta är angeläget mot bakgrund av att
produktionen i norra Sverige uppvisar underskott eller befinner sig i
balans med efterfrågan regionalt.

1989/90:JoU25

66

Statens jordbruksnämnd har i januari 1990 fått regeringens uppdrag
att lämna förslag till hur det särskilda prisstödet till jordbruket i norra
Sverige bör utformas för att det skall vara möjligt att bevara ett
livskraftigt jordbruk i dessa delar av landet. Jordbruksnämnden bör
enligt uppdraget bl.a. redovisa eventuella behov av förändringar i
beräkningsmodellen för det särskilda prisstödet liksom av justeringar i
den geografiska områdesindelningen. Jordbruksnämnden har i februari
1990 lämnat ett förslag beträffande prisstödets principiella konstruktion
och hur de olika former av regionalt stöd som för närvarande
utgår inom prisregleringen skall kunna samordnas med det statliga
prisstödet. En slutlig redovisning av uppdraget, bl.a. frågan om den
geografiska områdesindelningen, bör enligt regeringens beslut ske senast
den 15 juni 1990. Jordbruksministern anmäler i propositionen att
han har för avsikt att återkomma till regeringen i denna fråga så snart
denna redovisning föreligger.

Regionalt stöd inom prisregleringen

En regional omfördelning sker för närvarande inom prisregleringen
till främst viss förädlingsindustri i norra Sverige och omfattar ca 125
milj.kr. Stödet avser bl.a. att kompensera förädlingsindustrins merkostnader
och finansieras med regleringsmedel. En avveckling av den
interna marknadsregleringen enligt regeringens förslag innebär att den
särskilda regleringsekonomin avskaffas. Stödet kommer därför inte
längre att kunna finansieras på detta sätt.

Statens jordbruksnämnd har på regeringens uppdrag lämnat ett
principförslag till hur detta stöd skall kunna samordnas med det
statliga prisstödet till jordbruket i norra Sverige.

Från principiell utgångspunkt har nämnden granskat de olika former
av regionala stöd som utgår inom prisregleringens ram på kött-,
mjölk- och äggområdet. Jordbruksnämnden föreslår att ett med det
statliga prisstödet samordnat stöd framdeles utgår med en del till
producenter och med en del till förädlingsindustrin. Nämnden har i
denna principiella redovisning emellertid inte tagit ställning till storleken
på stödet till förädlingsindustrin.

Jordbruksministern framhåller att förutsättningarna för äggproduktion
i norra Sverige måste bevaras. Han delar jordbruksnämndens
bedömning i den del av förslaget som avser samordningen av de olika
stödformerna för kött och mjölk med det statliga prisstödet. De föreslagna
förändringarna i områdesindelningen innebär att Götaland och
delar av Svealand inte längre kommer att omfattas av nuvarande stöd.
Enligt hans bedömning bör detta emellertid inte komma att medföra
några betydande negativa regionala effekter. Han anser dock att utvecklingen
i detta avseende i förädlingsindustrin bör följas noga. Han
anser det vidare angeläget att, som ett underlag för en fortsatt ersättning
för merkostnader till förädlingsindustrin i norra Sverige, närmare
analysera storleken av dessa merkostnader, främst vad avser transportkostnader
för mjölk och kött. Statens jordbruksnämnd bör ges i

1989/90:JoU25

67

uppdrag att göra en sådan analys. Jordbruksnämnden bör också ges i
uppdrag att redovisa förslag till hur stödet till äggproduktionen skall
utformas.

Glesbygdsstöd och regional projektverksamhet

I propositionen föreslås att en utökning sker med 100 milj.kr. av de
regionalpolitiska medel som är avsedda för glesbygdsstöd och regional
projektverksamhet. Det är naturligt att denna utökning av medlen går
till s.k. kombinationsföretag där jordbruket ingår som en del. På detta
sätt kan intentionen med det tidigare s.k. åtgärdsprogrammet för
jordbruket i norra Sverige fullföljas och vidareutvecklas.

Det är mycket viktigt att dels göra en utvärdering av åtgärdsprogrammet
för jordbruket i norra Sverige, dels ta till vara de erfarenheter
som har gjorts vid myndigheter, organisationer och hos företagare i
samband med programmets genomförande. Det utvecklingsarbete som
även i fortsättningen måste bedrivas för att bevara jordbrukets livskraft
i norra Sverige bör gå vidare med väsentliga delar av åtgärdsprogrammet
för jordbruket i norra Sverige.

Jordbruksministern anser att jordbruket i glesbygden bör kunna få
stöd till såväl investeringar i jordbruket som s.k. kombinationsverksamheter,
t.ex. småskalig förädling. Genom den föreslagna höjningen
av medlen som är avsedda för bl.a. glesbygdsstöd skapas möjlighet för
detta.

1 propositionen föreslås att det särskilda regionala stödet till sockerbetsodlarna
och sockerbruken på Öland och Gotland bör anvisas över
budgeten för budgetåret 1990/91. För ändamålet bör ett särskilt anslag
föras upp på statsbudgeten. Anslaget bör påföras 28 milj.kr.

Motionerna

Prisstödet

I motionerna välkomnas genomgående förslaget i propositionen att
bibehålla konstruktionen av prisstödet för att upprätthålla lönsamheten
i norra Sveriges jordbruk. Förutsättningen är dock att utgångspunkten
tillrättaläggs. I motion Jo86 (s) erinras om att riksdagsbeslutet
för ett år sedan om avskaffande av tvåprissystemet innebar en utfästelse
till "mindre mjölkproducenter i norra Sverige" att eventuellt negativa
effekter av tvåprissystemets avskaffande skulle begränsas (yrkande 1).
Centerpartiet anser enligt motion Jo77 att jordbruket i stödområdet
bör tillföras 180 milj.kr. Storleken på uppräkningen av själva stödbeloppet
blir helt beroende av i vilken grad jordbruket totalt i landet får
kompensation för kostnadsökningarna avseende budgetåret 1990/91.
Den av regeringen föreslagna uppräkningen med 6 % av enbart
stödbeloppet skulle innebära en kraftig lönsamhetsförsämring. Stödet
till jordbruket bör utformas så att största möjliga produktionsstimulans
uppnås. Därför bör stödet inom mjölk-, kött- och fläskproduktionen
utbetalas som produktstöd, anser motionärerna. De erinrar även om
att riksdagen flera gånger uttalat att produktionen i norra Sverige skall

1989/90:JoU25

68

bibehållas på 1984/85 års nivå (yrkande 37). Yrkanden av samma
innebörd vad avser lönsamheten och prisstödet framförs i flera centermotioner,
nämligen J06I yrkandena 1 (vari betonas behovet av prisregleringen
av mejerisektorn, av alternativ användning av åkermark
och av gemensamt finansierad export) och 2, Jo62 yrkande 1 (anslaget
bör höjas till 800 milj.kr.) och Jo94 yrkandena 1 och 3. I sistnämnda
motion yrkas att stödet följs upp halvårsvis (yrkande 2).

Även i motionerna Jo74 (m) yrkande 1 och Jo95 (c, m, fp, vpk, mp)
pekas på de negativa konsekvenser tvåprissystemets avskaffande fått för
lönsamheten i det norrländska jordbruket. Enligt sistnämnda motion
bör lönsamhetsnivån återställas i enlighet med fjolårets riksdagsbeslut,
och propositionens förslag om frikoppling av lönsamheten i det norrländska
jordbruket bör ges ett reellt innehåll (yrkandena 2—3). Enligt
motionen är det viktigt att näringen ges möjlighet till gemensamt
exportansvar så att norra Sverige inte blir en dumpingmarknad för
tillfälliga överskott i södra och mellersta Sverige (yrkande 4). Prisstödet
bör räknas upp med 100—300 milj.kr. (yrkande 5).

Enligt motion Jo80 (mp) bör hela det nuvarande Norrlandsstödet
motiveras av beredskapsskäl (yrkande 24). Stödets nivå bör därför
justeras efter konsumtionsnivån inom stödområdet (yrkande 25).

I flera motioner är yrkanden om prisstödet kopplat till krav på ett
produktionsmål. I flertalet fall anges 1984/85 års produktion som mål.
Så är fallet i bl.a. motionerna Jo77 yrkande 37 och Jo74 yrkande 1
(1984 års nivå). Särskilda yrkanden om produktionsmålet framställs i
motionerna Jo61 yrkande 3 och Jo95 yrkande 1.

1 några fristående motioner framförs yrkanden om prisstödet till
jordbruket i norra Sverige med i stort sett motsvarande innehåll. Så är
fallet med motionerna Jo205 (fp), Jo209 (c) yrkande 4, Jo243 (c)
yrkandena 1 och 2 och Jo274 (m) yrkande 17.

I motion Jo219 (c) yrkande 3 begärs ökat prisstöd för får-, lammoch
getkött. Enligt motion Jo235 (vpk) bör stödet till getnäringen ökas
(yrkande 1). Vidare föreslås att 2 milj.kr. anvisas till utvecklingsinsatser
(yrkande 3). Enligt motion Jo256 (mp) bör jordbruksnämnden fa i
uppdrag att se över getstödet.

Stödområdesindelningen

I motion Jo62 (c) yrkande 2 noteras att jordbruksnämnden fått i
uppdrag att göra en översyn av stödområdesindelningen. Motionärerna
framför önskemål om att vissa värmländska kommuner inräknas i
stödområdet. Vpk yrkar i motion Jo68 att riksdagen beslutar enligt
jordbruksnämndens förra året framlagda förslag och att jordbruksnämndens
fortsatta arbete med stödområdesindelningen inriktas efter
de linjer som framlades av partiet i motion 1988/89:Jo67 (yrkandena
32—33). Yrkanden om ändrad stödområdesindelning framförs även i
de fristående motionerna Jo201 (c; Västmanlands Bergslagsdel), Jo209
(c) yrkande 3 (sammanhållet stödområde), Jo223 (c; norra Bohuslän
och Dalsland), och Jo237 (m; Jämtland).

1989/90: JoU25

69

Regionalt stöd till beredningsindustrin

I motion Jo93 (c) yrkas att stödet till förädlingsindustrin fortsättningsvis
skall utgå med 125 milj.kr. Motionärerna befarar att de ökade
kostnader som förädlingsindustrin nu utsätts för, framför allt transportkostnaderna,
kommer att slå på produktpriserna regionalt. Därför bör
det regionala stöd som utgått till förädlingsindustrin inom prisregleringen
inte tas bort (yrkande 3).

Enligt motion Jo94 borde fraktbidrag från sockerregleringsfonden
utgå även till Gävleborgs län (yrkande 5).

Forskning och utveckling

1 motionerna Jo61 (c) yrkande 4 och Jo62 (c) yrkande 5 yrkas på
tillkännagivanden om jordbruksforskningen inom lantbruksuniversitetet.
Forskning och utveckling kring odling av energigrödor och förbränningsteknik
bör stödjas enligt motion Jo74 (m) yrkande 3. För
Norrlands del bör då särskilt verksamheten vid Röbäcksdalen uppmärksammas,
framhåller motionären. Den norrländska odlingen av
högvärdigt potatisutsäde bör stimuleras (yrkande 2). Enligt motion
Jo80 (mp) yrkande 9 behövs det ett särskilt, väl tilltaget, statligt anslag
riktat till just forskning och utveckling av jordbruk i norra Sverige.
Särskilt angeläget är det enligt motionen att man slår vakt om och
utvecklar den forskning som bedrivs bl.a. på Röbäcksdalen och inom
bl.a. Öjebyprojektet. Enligt motion Jo821 (fp) yrkande 2 bör ett
storskaligt odlingsprojekt av fibergröda (rörflen) på försök introduceras
i Västernorrland. I motion Jo235 (vpk) yrkas på FoU-arbete om
getnäringen (yrkande 2).

Glesbygdsstöd och regional projektverksamhet

I motion Jo86 (s) framhålls att sedan åtgärdsprogrammet för jordbruket
i norra Sverige slutförts kommer också möjligheten att stödja
investeringar i kombinationsföretag i de delar av länen som inte ingår
i glesbygdsstödområdet att försvinna. Motionärerna förordar därför att
de medel (100 milj.kr.) som enligt propositionen skall anvisas till
kombinationsföretag inom jordbruket bör kunna användas i glesbygd
inom det område som nuvarande Norrlandsstöd utgör. I motion Jo85
(m) framhävs jordbrukets betydelse för den regionala utvecklingen
(yrkande 12). I vissa delar av landet är befolkningsunderlaget svagt,
anför motionärerna. Marginella förändringar till följd av nedläggning
av vissa jordbruksenheter kan därför innebära kraftiga försämringar av
såväl kommersiell som offentlig service. I förlängningen kan detta
innebära att arbetskraftsbehovet i andra näringar och verksamheter
inte kan säkerställas.

Yrkanden om jordbrukets betydelse m.m. i olika regioner framställs
i motionerna Jo87 (s,c; Gotland), Jo92 (s; Bohuslän) samt i de fristående
motionerna Jo212 (s; Jämtland), Jo214 (c; södra Sverige) Jo215 (m;
Norrbotten), Jo221 (m,c; Värmland), Jo222 yrkande 1 (c; konsekvensanalys
för varje län), Jo225 (s; skogslänen), Jo226 (c; Kalmar län)

1989/90:JoU25

70

Jo227 (fp; Bohuslän), Jo242 (c; Skaraborgs län), Jo257 (c; Trelänsmotets
utvecklingsgårdar), Jo268 (m; de areella näringarnas betydelse för
landsbygden) och Jo271 (m; Värmland).

I motionerna Jo82 (m), Jo90 (c) och Jo91 (s) yrkas på tillfälligt stöd
åt pälsdjursnäringen. Enligt motionerna är näringen för närvarande
inne i en svår kris och behöver stöd, bl.a. med hänsyn till sysselsättningsmöjligheterna
i de glesbygder där näringen utövas.

Utskottets överväganden

Utgångspunkter

Utskottet biträder regeringens förslag om det regionalpolitiska målet.
Den nya livsmedelspolitiken skall bidra till regional utjämning av
sysselsättning och välfärd. Genom en väl differentierad jordbruksproduktion
i landet bidrar jordbruket till möjligheten att bevara en
varierad och levande landsbygd. Särskilda insatser bör göras för glesbygden.
Prisstödet till jordbruket i norra Sverige bör vara kvar för att
produktionen skall få en god geografisk spridning. Stöd till kombinationsverksamhet
bör också lämnas.

Jordbruket i norra Sverige har en särskild regionalpolitisk betydelse
som grundar sig på den mångfald av värden som näringen och dess
verksamhet förknippas med. Jordbruket bidrar, förutom med den
grundläggande produktionen av livsmedel, till att upprätthålla sysselsättning,
befolkning och samhällsstruktur i dessa delar av landet.
Jordbruket är betydelsefullt för livsmedelsberedskapen och har därutöver
en viktig roll för att bevara landskapsbilden och de kulturella
värden som hör samman därmed.

Utskottets bedömningar i den fortsatta framställningen överensstämmer
i väsentliga delar med regeringens. Utvecklingen i glesbygdsregionerna
och särskilt i norra Sverige är avhängig av i vilken mån en
ekonomisk, kulturell och social verksamhet kan upprätthållas. Att ett
fungerande jordbruk finns kvar är av grundläggande betydelse i glesbygden.
En förutsättning för detta är emellertid att samhällslivet i
övrigt inte utarmas. De åtgärder som krävs från statsmakternas sida när
det gäller jordbruksutskottets beredningsområde bör således innefatta
både stöd åt näringen och stöd till kombinationsverksamheter. Bl.a.
bör uppmärksammas att samhällsstrukturen bör vara så utformad att
unga kvinnor väljer att stanna kvar resp. bosätta sig på landsbygden.

Utskottet har noterat de goda resultat som nåtts inom det treåriga
särskilda åtgärdsprogrammet för stöd till jordbruk och kombinationsåtgärder
i norra Sverige. Utskottet stödjer regeringens förslag att delar av
programmet bör fullföljas inom ramen för ett utvidgat glesbygdsstöd.
Med hänsyn till att glesbygdsstödet omfattar glesbygd i hela Sverige och
således inte generellt kan tillämpas på jordbruksföretag inom hela
stödområdet föreslår utskottet att ett särskilt anslag inrättas för uppföljning
av det särskilda åtgärdsprogrammet.

Jordbruket i norra Sverige har, vilket även framhålls i propositionen,
mindre gynnsamma förutsättningar i klimat- och bördighetshän -

1989/90:JoU25

71

seende jämfört med södra och mellersta Sverige. Flera faktorer bidrar
å andra sidan till att gynna vissa typer av odling. Odlingen av utsädespotatis
kan t.ex. bedrivas med framgång på grund av att de sjukdomar
som hotar potatisen har sämre spridningsförutsättningar i det norrländska
klimatet. Vidare har långdagsförhållandet sommartid positiva
effekter för många grödor. Utskottet anser att ett till de rådande
förhållandena väl anpassat jordbruk i norra Sverige bör kunna bedrivas
med framtidstro och engagemang mot bakgrund av de naturliga
förutsättningar som finns i regionen och med hänsyn till det stöd som
lämnas i enlighet med förslagen i regeringens proposition och detta
betänkande.

Prisstödet till jordbruket i norra Sverige

Som framgår av motionsredovisningen riktas inga principiella invändningar
mot regeringens förslag att prisstödets konstruktion i huvudsak
bibehålls i den utformning den nu har. Utskottet biträder förslaget.
Utskottet noterar även att statens jordbruksnämnd fått regeringens
uppdrag att lämna förslag om hur det särskilda prisstödet till jordbruket
i norra Sverige bör utformas för att det skall vara möjligt att bevara
ett livskraftigt jordbruk i dessa delar av landet.

Priserna på jordbruksprodukter kan i vissa fall komma att sjunka
som en följd av en intern avreglering. Utskottet delar jordbruksministerns
uppfattning att sådana förändringar inte får tillåtas påverka
lönsamheten i det norrländska jordbruket i någon nämnvärd grad.
Jordbruket i dessa delar av landet är särskilt känsligt för ändrade
ekonomiska förutsättningar. Större prisförändringar skulle därför kunna
ge negativa effekter på näringens framtida utveckling.

Norra Sverige kommer därigenom att i princip undantas från den
produktionsanpassning som följer av den livsmedelspolitiska reformen.
Utskottet delar även regeringens mening att prisstödet skall ses över
varje år för att upprätthålla lönsamheten i det norrländska jordbruket.

I motionerna riktas invändningar mot prisstödets storlek. Utskottet
delar i viss grad den oro som uttrycks i bl.a. motionerna Jo77 (c), Jo62
(c), Jo74 (m) och J086 (s) över den lönsamhetsminskning som förmärkts
inom näringen under de senaste åren och som delvis hänger
samman med avvecklingen av tvåprissystemet för mjölk. Som motionärerna
framhåller bör ersättningen till producenterna justeras till en
nivå som gör det möjligt att driva ett rationellt skött företag med
acceptabel lönsamhet. Åtgärderna bör i första hand riktas mot att ge
animalieproducenterna möjlighet att fa rimlig lönsamhet.

Utskottet har i detta betänkande under avsnittet om omställningsåtgärder
förordat att ett belopp om 600 milj.kr. utöver regeringens
förslag tillförs jordbruket i form av ett bidrag per ko. För jordbruken
inom stödområdet innebär förslaget en ökning av stödet med ca 115
milj.kr. Aven getnäringen bör, vilket närmare utvecklas i det följande,
få del av detta bidrag. Utskottet stöder även regeringens förslag att
nuvarande stöd till förädlingsindustrin samordnas med prisstödet samt
att jordbruksnämnden får i uppdrag att närmare analysera storleken av

1989/90:JoU25

72

merkostnaderna, främst vad avser transportkostnader för mjölk och
kött. I det följande föreslår utskottet under avsnittet om glesbygdsstöd
och regional projektverksamhet, utöver vad som förordas i propositionen,
att det treåriga åtgärdsprogrammet för jordbruket i norra Sverige
fullföljs under ytterligare en tvåårsperiod samt att riksdagen anvisar 50
milj.kr. för det kommande budgetåret i detta syfte. Tillsammans med
den uppräkning av prisstödet med 6% som regeringen föreslår i
propositionen och vad som i övrigt kommer jordbruket i norra Sverige
till godo genom de åtgärder som vidtas till stöd för hela landets
jordbruk — bl.a. det arealbaserade inkomststödet — bör enligt utskottets
mening en god grund vara lagd för en förbättrad lönsamhet för
Norrlandsjordbruket. De yrkanden som framställts om exportstöd i
bl.a. motion Jo95 kan enligt utskottets mening besvaras med hänvisning
till vad som anförs härom i det följande under avsnittet om
omställningsåtgärderna.

Syftet med motionerna under detta avsnitt får därmed anses vara i
väsentlig utsträckning tillgodosett. Någon ytterligare riksdagens åtgärd
med anledning av motionerna J06I yrkandena 1 och 2, Jo62 yrkande
1, Jo74 yrkande 1 i motsvarande del, Soll yrkande 37 i motsvarande
del, Jo86 yrkande 1, Jo94 yrkandena 1 och 3, Jo95 yrkandena 2—5
påkallas alltså inte. Med motsvarande motivering avstyrks de fristående
motionerna Jo205, Jo209 yrkande 4, Jo243 yrkandena 1 och 2 samt
Jo274 yrkande 17.

Riksdagen bör således med hänvisning till det anförda godkänna vad
i propositionen förordats om prisstödet samt anvisa medel i enlighet
med regeringens förslag.

Med anledning av motionerna om ökat stöd till getnäringen får
utskottet anföra följande. Getnäringen är för närvarande av liten
omfattning. Den har enligt utskottets mening utvecklingsmöjligheter
genom att mjölken kan tillvaratas och förädlas på gårdarna. Dessa blir
därigenom mindre beroende av dagliga mjölktransporter. Även i andra
avseenden kan det finnas skäl att uppmuntra getskötseln som alternativ
eller komplement till nötdjurs- och fårskötsel. Utskottet anser att
getnäringen bör erhålla ökat stöd. Stödet bör utgå som en del av
prisstödet till jordbruket i norra Sverige. Jordbruksnämnden bör ges i
uppdrag att närmare utreda frågan. I samband därmed föreligger skäl
att se över även prisstödet till får- och lammkött. Riksdagen bör ge
regeringen till känna vad utskottet anfört med anledning av motionerna
Jo235 yrkande 1, Jo256 och Jo219 yrkande 3. Någon anledning för
riksdagen att särskilt anvisa medel enligt motion Jo235 yrkande 3
föreligger dock ej.

Utskottet avstyrker motion Jo94 yrkande 2 om halvårsvisa uppräkningar
av prisstödet.

Utskottet delar den mening som framförs i motion Jo80 (mp) att
Norrlandsstödet är motiverat av beredskapsskäl. Som utskottet framhållit
i inledningen till detta avsnitt är stödet motiverat även av andra
skäl. Något särskilt uttalande från riksdagens sida med anledning av
yrkande 24 i motionen påkallas ej.

1989/90:JoU25

73

När det gäller vilket produktionsmål som skall gälla för Norrlandsjordbruket
ansluter sig utskottet till vad jordbruksministern anfört, att
antalet företag och dessas geografiska spridning i dag är sådan i norra
Sverige att en fortsatt nedläggning av företag får långtgående effekter.
Utskottet finner den tendens oroande som gör sig gällande i norra
Sverige där nedläggningen av jordbruk sker i minst samma takt som
motsvarande nedläggningar i de sydligare landskapen och, som jordbruksministern
framhåller, måhända än snabbare. Med hänsyn till den
stora betydelse jordbruket har för samhällsutvecklingen i Norrland
finns det anledning att noga följa den fortsatta utvecklingen.

Utskottet är emellertid icke berett att, som yrkas i olika motioner,
lägga fest som mål att 1984 års produktion skall återställas. En sådan
målsättning torde i dagens läge ej vara meningsfull. Som framhållits i
det föregående bör den samlade satsning som nu görs till förmån för
jordbruket i norra Sverige få till följd att näringens lönsamhet höjs och
att dess utövare vinner ökad framtidstro. Utskottet instämmer i jordbruksministerns
uttalande att det är jordbrukarna själva och deras
idéer och förmåga till förändringar och nyskapande som är den största
tillgången i övergången till de nya förhållandena. Riksdagens beslut
om stöd bör vara ägnat att främja näringens vidare utveckling. Någon
särskild åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionerna J06I
yrkande 3, Jo74 yrkande l i återstående del, Jo77 yrkande 37 i
återstående del, Jo95 yrkande 1 och Jo209 yrkandena 1 och 2 synes
icke påkallad.

Utskottet avstyrker även det förslag till produktionsmål som framförs
i motion Jo80 yrkande 25.

Stödområdesindelningen

Statens jordbruksnämnd framförde under förberedelsearbetet inför
1989/90 års livsmedelspolitiska proposition vissa förslag om ändrad
stödområdesindelning. Med hänsyn till det arbete som då pågick inom
LAG inför den livsmedelspolitiska reformen föranledde förslaget emellertid
ingen åtgärd från statsmakternas sida (prop. 1988/89:140, JoU25).
Som framgår av redovisningen av innehållet i förevarande proposition
har jordbruksnämnden i år fått i uppdrag att lämna förslag till utformningen
av det särskilda prisstödet i norra Sverige. Uppdraget innefattar
bl.a. eventuella justeringar i den geografiska områdesindelningen. Redovisningen
bör vara avslutad senast den 15 juni 1990, och jordbruksministern
avser återkomma till regeringen i frågan så snart redovisningen
föreligger.

I motionerna framställs, som framgår av motionsredovisningen, olika
förslag till justeringar i stödområdesindelningen. Utskottet finner
för egen del att förslag till ändringar av prisstödets konstruktion och
stödområdesindelningen kommer att vara av den betydelsen för jordbruket
i norra Sverige att de bör redovisas för riksdagen. Utskottet
förutsätter att regeringen återkommer med en sådan redovisning.

Med hänsyn till att arbete pågår inom den ansvariga myndigheten
för att nå fram till en lämplig gränsdragning av stödområdet anpassad

1989/90: JoU25

74

till de ändrade förhållandena bör riksdagen icke göra något uttalande i
denna fråga. Utskottet avstyrker således motion J068 yrkandena
32-33.

Riksdagen bör även avslå motionerna Jo62 yrkande 2, Jo201, Jo209
yrkande 3, Jo223 och Jo237 med samma motivering.

Regionalt stöd inom prisregleringen

Som framgår av den lämnade redovisningen av propositionen har
statens jordbruksnämnd lämnat ett principförslag om hur stödet till
förädlingsindustrin i norra Sverige skall utformas i fortsättningen.
Utskottet anser liksom jordbruksministern att stödformerna för kött
och mjölk bör samordnas med det statliga prisstödet. Utskottet delar
även regeringens mening att förutsättningarna för äggproduktionen i
norra Sverige måste bevaras och att jordbruksnämnden ges i uppdrag
att lämna förslag om hur detta kan ske. Jordbruksnämnden bör som
föreslås i propositionen även analysera storleken av förädlingsindustrins
merkostnader och främst vad avser transportkostnaderna för
mjölk och kött. Denna analys bör utgöra underlag för en fortsatt
ersättning för förädlingsindustrins i norra Sverige merkostnader. Som
jordbruksministern anför är det inte nu möjligt att beräkna den exakta
budgetbelastningen.

Vad utskottet anfört i anslutning till regeringens förslag innebär att
syftet med motion Jo93 yrkande 3 torde bli väsentligen tillgodosett.
Någon ytterligare riksdagens åtgärd med anledning av detta motionsyrkande
påkallas alltså icke.

Enligt propositionen bör sockerregleringsfonden fa användas för
fraktsubventionering till de fyra nordligaste länen och till Kopparbergs
län. Utskottet avstyrker motion Jo94 yrkande 5 vari begärs att fraktbidrag
från fonden skall utgå även till Gävleborgs län.

Forskning och utveckling

Utskottet har nyligen framlagt ett betänkande om forskning med
anledning av den forskningspolitiska propositionen (prop. 1989/90:90,
JoU17). Utskottet erinrar i det betänkandet om den självständighet
som tillkommer Sveriges lantbruksuniversitet och SJFR vad gäller
prioritering av forskningsområdena. Utskottet vill i detta sammanhang
peka på det värdefulla arbete som bedrivs inom lantbruksuniversitetets
forskningsanläggning i Röbäcksdalen och som inriktas huvudsakligen
på grödor lämpliga att odla i norra Sverige. Utskottet delar den
mening som framförs i motionerna, att den fortsatta utvecklingen av
jordbruket i norra Sverige bör stödjas av en aktiv forskning och
utvecklingsverksamhet beträffande val av grödor, inom djurhållningen
och när det gäller att få fram alternativa odlingsformer. Utskottet utgår
därvid från att det i fortsättningen liksom hittills även skall vara
möjligt att bidra till finansiering av forskningsprojekt genom utnyttjande
av bl.a. medel från det särskilda åtgärdsprogrammet. Exempel på
ändamål som redan prioriteras i forskningssammanhang, såsom energigrödor
och förbränningsteknik samt fibergrödor, lämnas i motionerna

1989/90:JoU25

75

Jo74 resp. Jo821. Utskottet är heller inte främmande för att forskningsinsatser
görs till förmån för getnäringen. Det är dock som framgår av
det anförda icke riksdagens uppgift att ange prioriteringar för forskningssamhället.
Med hänvisning till vad utskottet anfört bör riksdagen
lämna motionerna J06I yrkande 4, Jo62 yrkande 5, Jo74 yrkande 3,
Jo235 yrkande 2 och Jo821 yrkande 2 utan ytterligare åtgärd.

Motion Jo74 yrkande 2 får till viss del anses tillgodosedd med vad
utskottet anfört i det föregående om värdet av en fortsatt fabrikspotatisodling
utifrån bl.a. utsädesodlingen i norra Sverige. Motionsyrkandet
bör ej föranleda någon särskild åtgärd.

Syftet med motion Jo80 yrkande 9 om särskilt anslag för forskning
om odling i norrländska förhållanden får anses i viss mån tillgodosett
med vad utskottet anfört. Något uttalande av riksdagen med anledning
av motionsyrkandet är ej påkallat.

Glesbygdsstöd och regional projektverksamhet

Utskottet har i yttrande till arbetsmarknadsutskottet överlämnat regeringens
förslag om höjning av anslaget D 2. Regionala utvecklingsinsatser,
för beredning. Samtidigt överlämnades ett antal motioner i
samma fråga. Utskottet har därvid anfört följande.

Utskottet delar jordbruksministerns mening att det treåriga programmet
för särskilt stöd till jordbruket i norra Sverige inneburit en
värdefull stimulans för fortsatt verksamhet och sysselsättning i jordoch
skogsbruk samt i s.k. kombinationsföretag. Utskottet har ingen
erinran mot regeringens förslag till ytterligare förstärkning av anslaget
till regionala insatser under tionde huvudtiteln. Eftersom detta anslag
inte är tidsbegränsat och inte heller är begränsat till användning i
norra Sverige förstärks härigenom möjligheterna att stödja jordbruksföretag
med kombinationsverksamheter. Beslut om fördelningen av dessa
medel på de olika länen bör ankomma på regeringen. De nya länsstyrelserna
i vilka de nuvarande lantbruksnämnderna kommer att ingå
som en integrerad del bör sedan fördela anvisade medel. Utskottet
Sster stort avseende vid att medlen används för att stärka jordbruksnäringen
och till verksamheter som drivs i kombination med jordbruksföretag.

När det gäller stödets omfattning förordar utskottet att riksdagen
anslår medel i enlighet med regeringens förslag. Anslaget D2. Regionala
utvecklingsinsatser under tionde huvudtiteln bör således utökas med
100 milj.kr. för att stödja jordbruk med kombinationsinsatser. För
budgetåret 1990/91 bör av detta belopp 28 milj.kr. anvisas som stöd till
sockerbruken på Öland och Gotland under ett särskilt anslag.

I flera motioner framhävs jordbrukets betydelse för den regionala
utvecklingen. Är befolkningsunderlaget svagt kan marginella förändringar
till följd av nedläggning av vissa jordbruksenheter innebära
kraftiga försämringar av såväl kommersiell som offentlig service, anförs
i motion Jo85 yrkande 12. I motion Jo86 yrkande 2 framhålls att
möjligheten att stödja kombinationsföretag utanför glesbygden i stödområdet
kommer att försvinna genom den konstruktion glesbygdsstödet
har.

Utskottet har under beredningen av ärendet stärkts i den uppfattning
som redan framförts av jordbruksministern i propositionen, att

1989/90:JoU25

76

det s.k. åtgärdsprogrammet för jordbruket i norra Sverige avsatt mycket
goda resultat genom att programmet varit säkrat under en treårsperiod
och i övrigt kunnat utnyttjas flexibelt. Det är enligt utskottets
mening angeläget att programmet kan fullföljas ytterligare med bevarande
av nuvarande konstruktion. Utskottet förordar således att riksdagen
beslutar att fullfölja programmet för ytterligare en tvåårsperiod
och att 50 milj.kr. anslås för detta ändamål under ett särskilt anslag för
budgetåret 1990/91.

Det anförda är ägnat att i väsentlig del tillgodose syftet med motionerna
Jo85 yrkande 12 och Jo86 yrkande 2. Dessa påkallar således
ingen ytterligare riksdagens åtgärd.

Utskottet biträder regeringens förslag att det särskilda regionala
stödet till sockerbetsodlarna och sockerbruken på Öland och Gotland
bör anvisas över budgeten för budgetåret 1990/91. Riksdagen bör
således anvisa 28 milj.kr. enligt förslaget.

De yrkanden om jordbrukets betydelse i olika regioner som framställs
i motionerna Jo87, Jo92, Jo212, Jo214, Jo215, Jo221, Jo222
yrkande 1, Jo225, Jo226, Jo227, Jo242, Jo257, Jo260 yrkande 3, Jo268
och Jo271 yrkande 1 bör med hänvisning till det anförda icke föranleda
något särskilt yttrande från riksdagens sida.

Även motionerna Jo82, Jo90 och Jo91 om tillfälligt stöd åt pälsnäringen
avstyrks. Pälsdjursnäringen som sådan tillhör inte jordbruksutskottets
beredningsområde och omfattas ej av förslagen om en reformering
av livsmedelspolitiken.

Startstöd till jordbrukare
Propositionen

Jordbruksministern framhåller i propositionen att särskilda problem
kan uppstå under nyetableringsfasen för ett jordbruksföretag. Detta
gäller särskilt i glesbygden där möjligheterna till kompletterande sysselsättning
är små eller saknas. Behov av nyetableringar inom jordbruket
kommer alltid att finnas i alla delar av landet. Mot den bakgrunden
bör ett startstöd för nyetablerade brukare införas. Räntebidraget
bör vara högst 5 procentenheter och kunna erhållas under längst fem
år. Lantbruksstyrelsen bör ges i uppdrag att föreslå de närmare formerna
för stödet.

Motionerna

Regeringens förslag om startstöd tillbakavisas av moderata samlingspartiet
som i motion Jo85 yrkar avslag på propositionen i denna del
(yrkande 27). I motion Jo56 (fp) yrkas att det föreslagna räntestödet
skall utgå även till dem som startat sin verksamhet under 1980-talet
och som är beroende av sin kvittningsrätt vilken kommer att reduceras
enligt det nya skattesystemet (yrkande 4). Enligt motion Jo80 (mp)
yrkande 26 bör någon form av etableringsstöd inrättas för Norrlandsjordbruket.
Enligt motion Jo86 (s) bör startstödet utformas i likhet

1989/90: JoU25

77

med stödet till bostäder och hyresfastigheter, dvs. med bestämd ingångsränta,
t.ex. 6%, som därefter stegvis trappas upp till marknadsränta.

Krav på införande av etableringsstöd har även framförts i de fristående
motionerna Jo236 (c) och Jo243 (c) yrkande 3.

Utskottets överväganden

Utskottet delar regeringens uppfattning att behov föreligger av införande
av ett startstöd vid nyetablering av jordbruksföretag. Behov torde
föreligga i hela landet, och särskilt i glesbygden där möjligheterna till
kompletterande sysselsättning är sämre än på andra håll. Utskottet
tillstyrker alltså propositionen i förevarande del och avstyrker därmed
motion Jo85 yrkande 27.

Utskottet är icke berett att biträda förslaget i motion Jo56 yrkande 4
om att utsträcka stödet till att omfatta redan etablerade jordbrukare.
Den föreslagna ramen för stödet är begränsad och lär inte förslå till en
utökning av kretsen bidragstagare enligt motionen. Ett bifall till motionen
skulle vidare medföra administrativa svårigheter när det gäller att
avgöra vilka etablerade jordbrukare som kan vara beroende av kvittningsrätten.

Utskottet avstyrker även motion Jo86 yrkande 3. Utskottet anser det
lämpligt att utformningen av startstödet ansluter till det tidigare etableringsstödet
som utgick under åren 1982—1985.

Syftet med motionerna Jo80 yrkande 26, Jo236 och Jo243
yrkande 3 tillgodoses i väsentliga delar genom regeringens förslag och
påkallar således ingen vidare åtgärd från riksdagens sida.

Miljöfrågor m.m.

Propositionen

Enligt jordbruksministern främjar den livsmedelspolitiska reformen
bl.a. en förbättrad miljö, ett mer varierat odlingslandskap, en ökad
genetisk mångfald och ett bevarande av landskapets kulturvärden.
Reformen bör även leda till större aktsamhet om de kulturvärden som
inte kan regenereras om de en gång förstörts. En anpassning av
produktionen till den inhemska efterfrågan leder till förbättringar i
miljön. När betalning endast ges för efterfrågade varor och tjänster
minskar incitamentet till ett intensivt utnyttjande av markresursen.
Det lönar sig mindre att använda stora mängder bekämpningsmedel
och handelsgödsel. Även andra markåtgärder såsom att flytta odlingshinder
— stengärdesgårdar och stenrösen — kan komma att bli mindre
lönsamma. Vidare framhålls att man med en förändrad livsmedelspolitik,
med den inriktning som föreslagits, får den systemförändring som
är nödvändig för att få till stånd ett miljövänligare jordbruk. Miljöoch
landskapsfrågorna skall således i fortsättningen få en större tyngd.
Betydelsen av ett fortsatt arbete för att minska användningen av
bekämpningsmedel och de särskilda insatserna för landskapsvård betonas
särskilt (se följande avsnitt). Jordbruksministern har för avsikt att

1989/90:JoU25

78

föreslå regeringen att statens naturvårdsverk ges i uppdrag att i samråd
med lantbruksstyrelsen och riksantikvarieämbetet fortlöpande följa och
utvärdera miljöeffekterna av den nya livsmedelspolitiken.

Beträffande användningen av kemiska bekämpningsmedel framhålls i
propositionen att arbetet med att ytterligare minska hälso- och miljöriskerna
vid användningen av bekämpningsmedel måste fortsätta. Enligt
jordbruksministern kan samhället inte acceptera hälso- och miljörisker
på grund av att det förekommer rester av bekämpningsmedel i
grundvatten och vattendrag, i livsmedel och utanför bekämpade områden.
Inte heller kan hälsorisker på grund av bekämpningsarbete accepteras.
Den generella målsättningen att minimera hälso- och miljöriskerna
vid bekämpningsmedelsanvändningen bör därför kompletteras
med specifika åtgärdsprogram för att fa till stånd en riskminskning
inom vissa speciella problemområden. Jordbruksministern föreslår att
lantbruksstyrelsen ges i uppdrag att i samråd med naturvårdsverket
och kemikalieinspektionen ta fram underlag för att bedöma nämnda
risker och att utarbeta de speciella program som kan behövas för att
nå detta mål. Vidare betonas behovet av en fortsatt skärpt behovsprövning
och risk-nyttovärdering vid godkännande av bekämpningsmedel.
Enligt jordbruksministern måste det pågående arbetet med att reducera
användningen av bekämpningsmedel intensifieras. Den halverade användning
som nås under innevarande femårsperiod (1986—1990) innebär
inte att alla risker vid användningen elimineras. Användningen av
aktiv substans bör därför ytterligare halveras till strax efter mitten på
1990-talet. Regeringen har till miljöavgiftsutredningen (ME 1988:03) i
februari 1990 överlämnat rapporten (Ds 1989:63) En ny livsmedelspolitik
för överväganden i den del som avser avgifter på handelsgödsel
och bekämpningsmedel. Enligt vad jordbruksministern erfarit avser
utredningen att behandla frågan om konstruktionen av miljöavgifter
på bekämpningsmedel och handelsgödsel i sitt slutbetänkande som
skall redovisas senast den 1 juli 1990. Med hänsyn härtill får en
förändring av miljöavgiftens konstruktion och storlek anstå. Jordbruksministern
föreslår viss förstärkning i det pågående programmet. Ytterligare
15 milj. kr bör anvisas för ändamålet (se kommande avsnitt om
anslagsfrågor).

Akerholmar, vägkanter och dikesrenar utgör värdefulla och artrika
områden i åkrarnas närhet. Ogräsbekämpningen medför att floran på
åkerns kantzoner påverkas. Indirekt påverkas faunan av den förändrade
floran. Särskilda skötselåtgärder och utesluten kemisk bekämpning
av delar av åkermarken kan behövas. Jordbruksministern har för
avsikt att föreslå regeringen att lantbruksstyrelsen ges i uppdrag att i
samråd med kemikalieinspektionen och naturvårdsverket utreda hur
olika åtgärder skall utformas och vilken omfattning sådana områden
eller kantzoner bör ha, hur de bör lokaliseras m.m. Uppdraget skall
redovisas senast den 1 januari 1991.

1989/90:JoU25

79

Motionerna

Jordbruk och miljö är föremål för flera motionsyrkanden. Miljöpartiet
framhåller i motion J08O att en satsning på biobränslen är positiv med
hänsyn till att åkermark därigenom kan användas till annan produktion.
Samma krav måste enligt motionärerna ställas på biobränsleproduktion
som livsmedelsproduktion när det gäller användningen av
konstgödsel. Den höga konstgödselanvändningen i dagens livsmedelsoch
energiskogsodling kan inte accepteras (yrkande 10). Lagringskapaciteten
för stallgödsel måste ökas så att en så stor del som möjligt kan
spridas på våren. Senast år 1993 bör alla gårdar med djurhållning ha
lagringskapacitet för stallgödsel på minst 12 månader (yrkande 15). För
större gårdar inom problemområden bör koncessionsplikt införas.
Härigenom kan antalet djur i förhållande till den areal som är tillgänglig
för spridning av stallgödsel, lagringskapacitet, ammoniakavgång och
ensilagehantering kontrolleras (yrkande 16). Enligt motion Jo251 (m)
beslutade riksdagen den 8 juni 1988 om miljöförbättrande åtgärder
inom jordbruket. Bl.a. skall jordbruksföretagens lagringskapacitet för
stallgödsel av miljöskäl höjas. De flesta åtgärderna skall genomföras
under en övergångstid. Motionärerna framhåller att möjligheten att fa
kompensation för investeringarna i jordbruket är beroende av åtgärdernas
ekonomiska utfall. De nya hårda kraven leder till en stor
belastning för många lantbruk, såväl stora som små enheter. Riksdagen
bör hos regeringen begära förslag till kompensation för miljöförbättrande
åtgärder inom lantbruket i enlighet med tidigare riksdagsbeslut
(yrkande 1). Regeringen bör dessutom utarbeta ett förslag om visst
dispensförforande såvitt avser miljöförbättrande åtgärder med hänsyn
till den dåliga lönsamhet som råder inom jordbruksnäringen och
näringens ovissa framtid (yrkande 2). I motion Jo822 (c) yrkande 26
framhålls att jordbruket kan hjälpa till att lösa miljöproblemen i andra
delar av samhället. Biobränslen producerade på jordbruk kan exempelvis
till viss del lösa koldioxidproblemet. Nya råvaror kan tas fram
från jordbruket som ersätter exploateringen av ändliga resurser. Samhället
måste enligt motionärerna ha en naturresursberedskap för att
kunna hantera olika miljöhot. All brukningsvärd åkermark skall brukas.
De naturliga variationerna i odlingslandskapet måste bibehållas
och mångfalden i växt- och djurlivet värnas. Jordbrukspolitiken måste
innehålla ett mål som tillgodoser detta. Växtföljden måste vara varierad
och ge möjlighet att hålla marken bevuxen en större del av året.
Sambandet mellan arealens storlek och djurhållningen måste stärkas.

I motion Jo68 (vpk) yrkas att riksdagen beslutar att den totala avgiften
på bekämpningsmedel skall vara oförändrad och i sin helhet utgöras
av en miljöavgift (yrkande 15). Motionärerna framhåller att prisregleringsavgifterna
på handelsgödsel och bekämpningsmedel försvinner
med prisregleringarna. De miljöavgifter som blir kvar bör då höjas så
att den totala avgiftsnivån blir oförändrad. Ambitionen att minska
användningen av handelsgödsel och bekämpningsmedel måste kvarstå.
Dessa avgifter bör gå tillbaka till näringen. Bl.a. bör regeringen ges i
uppdrag att lämna ett förslag om stöd till kalkning av jordbruksmark

1989/90:JoU25

80

som finansieras med dessa avgifter (yrkande 16). Enligt motion Jo77
(c) skall arbetet med att minska miljöbelastningen från jordbruket
finansieras med avgifter på handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel.
Syftet med miljöavgifterna är att minska användningen av
handelsgödsel och av hälso- och miljöfarliga kemikalier. Inkomsterna
från avgifterna skall användas till ökade insatser i fråga om forskning,
rådgivning och miljöförbättrande åtgärder inom jordbruksområdet.
Regeringen föreslår att regleringsavgiften på handelsgödsel omvandlas
till en miljöavgift som går direkt till statskassan. Det är då viktigt att
tidigare beslut följs så att medlen används till miljöförbättrande åtgärder
inom jordbruket (yrkande 34). Miljöpartiet begär i motion J08O att
regeringen skall utarbeta ett förslag om införande av miljöavgifter på
såväl konstgödselkväve som bekämpningsmedel. För att lösa jordbrukets
miljöproblem är det enligt motionärerna nödvändigt att förändra
det konventionella jordbruket. Åtgärder måste redan nu vidtas för att
drastiskt minska användningen av konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel.
En sådan utveckling främjas i första hand genom användningen
av ekonomiska styrmedel (yrkande 7). Konstgödselkväve bör
beläggas med så höga avgifter att användningen minskar med 30%
inom ett år (yrkande 12). På fem års sikt bör det vara möjligt att
halvera användningen (yrkande 13). Jordbruket har stor del i samhällets
kemikalieanvändning genom den omfattande användningen av
kemiska bekämpningsmedel. Användningen skall minskas med minst
80% fram till år 1995. Hänsyn skall därvid tas till hur stor areal
preparatet räcker till och inte bara till minskningen av antal kilo aktiv
substans (yrkande 19). I motion Jo85 (m) yrkande 23 framförs krav på
ett avskaffande av miljöavgifterna på bekämpningsmedel och handelsgödsel.
Enligt motionärernas mening skall miljöavgifter ha ordentligt
styrande effekt och dessutom användas för olika miljöförbättrande
åtgärder. Den s.k. miljöavgiften på handelsgödsel och bekämpningsmedel
uppfyller inte dessa krav och bör därför avskaffas. Samma krav har
framförts i motion Jo274 (m) yrkande 5. Vidare yrkas att riksdagen
hos regeringen skall begära en redovisning av användningen av hittills
influtna avgifter på bekämpningsmedel och handelsgödsel (yrkande 6).

Enligt motionärerna i motion Jo80 (mp) är fosfor ett nödvändigt
näringsämne som tillförs jordbruksmarken framför allt i form av
konstgödsel. Tillgången på fosfor är ytterst begränsad och fosforn bör
därför beläggas med en råvaruskatt. Regeringen bör återkomma till
riksdagen med ett förslag om sådan skatt (yrkande 6). Fosforgödsling
är en betydande orsak till kadmiumspridning på åkrarna. Spridningen
av kadmium kan minskas genom att man väljer råfosfat med lågt
kadmiuminnehåll och genom rening vid tillverkningen av handelsgödsel.
Ett bindande gränsvärde för kadmium i fosforgödsel måste
införas (yrkande 17). Vidare yrkas att livsmedelsproduktion inte skall
tillåtas på jordar som innehåller mer än 1 mg Cd/kg jord, torrvikt
(yrkande 18). I motionen framhålls vidare att kalkning av jordbruksmark
kompenserar det kalcium som tas bort med skörden och det sura
nedfall som luftföroreningarna ger upphov till. Motionärerna föreslår

1989/90:JoU25

81

6 Riksdagen 1989/90. 16 sami. Nr 25

därför att ett kalkningsbidrag skall utgå till jordbruket. Bidraget skall
sättas i direkt relation till det sura nedfallet på berörd brukningsenhet
(yrkande 20).

Utskottets överväganden

Kraven från samhället och jordbruksnäringen på fortlöpande effektiviseringar
och rationaliseringar inom jordbruket har drivit upp produktionen
så att vi i dag har såväl miljöproblem som överskottsproblem.
De selektiva åtgärder som riksdagen tidigare har beslutat om på
jordbruksmiljöområdet kan ses som en inledning av arbetet med att
ställa om jordbruket mot ökad variation i landskapet, minskad miljöbelastning
och bevarande av värdefulla natur- och kulturmiljövärden.
Våren 1988 beslutade riksdagen om miljöförbättrande åtgärder i jordbruket
(prop. 1987/88:128, JoU24, rskr. 374). Åtgärderna avsåg bl.a.
regler för djurhållning, lagring och spridning av stallgödsel, ökad andel
bevuxen åkermark, växtodlings- och gödslingsplanering samt minskad
användning av handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel. Åtgärderna
skall i huvudsak vara genomförda fram till år 1995. Reglerna för
lagring och spridning av stallgödsel har beräknats leda till en halvering
av kväveläckaget från åkermark till år 2000. Lantbruksstyrelsen har
nyligen redovisat ett förslag till uppföljning av beslutet om miljöförbättrande
åtgärder. Förslag till ytterligare åtgärder kan efter sedvanlig
beredning förväntas i samband med den kommande miljöpolitiska
propositionen våren 1991.

Ett syfte med en reformerad livsmedelspolitik måste enligt utskottets
mening vara en förbättrad miljö, ett mer varierat odlingslandskap, en
ökad genetisk mångfald och bevarande av landskapets kulturvärden.
Reformen bör även främja aktsamhet om de kulturvärden som inte
kan regenereras om de en gång förstörts. En anpassning av produktionen
till den inhemska efterfrågan bör leda till förbättringar i miljön.
Den minskade spannmålsproduktionen bör exempelvis kunna medföra
en reduktion av växtnäringsläckaget. En satsning på biobränslen och
bioenergi bör indirekt kunna resultera i förbättringar för miljön.
Incitamentet till ett intensivt utnyttjande av markresursen försvinner,
och det lönar sig mindre att använda stora mängder bekämpningsmedel
och handelsgödsel. En livsmedelspolitik som inte ensidigt främjar
en överskottsproduktion bör även stimulera till användning av marken
för annan odling. Det ger ökade möjligheter att satsa på olika nischer
inom ramen för det enskilda jordbruksföretaget. Marknaden ställer i
allt högre grad krav på att livsmedlen är miljövänligt producerade.
Utskottet ansluter sig med det anförda till de allmänna utgångspunkter
för den nya livsmedelspolitikens miljömål som redovisats i regeringens
förslag. Med beaktande av det av jordbruksministern aviserade uppdraget
till naturvårdsverket att fortlöpande följa och utvärdera miljöeffekterna
av den nya livsmedelspolitiken kan uppsatta miljömål enligt
utskottets mening förväntas ge ökade möjligheter att i allt väsentligt
tillgodose syftet med motion Jo822 yrkande 26.

1989/90: JoU25

82

Utskottet utgår från att miljökraven på odling av energigrödor måste
ställas lika högt som när det gäller mera traditionell jordbruksproduktion.
Mot bakgrund härav bör motion J08O yrkande 10 för närvarande
inte föranleda någon särskild åtgärd. Motionen avstyrks i berörd del.

Bidragsbehovet för stallgödselanläggningar beräknas av lantbruksstyrelsen
för innevarande budgetår till 25—30 milj.kr. Behovet har varit
lägre än väntat. Under kommande budgetår räknar lantbruksstyrelsen
med en ökad tillströmning av ärenden samtidigt som tidigare reservationsanslag
för åren 1988/89 och 1989/90 bedöms täcka behoven. Mot
bakgrund av det anförda och med hänsyn till den förnyade prövning
som aktualiseras i samband med den miljöpolitiska propositionen
våren 1991 avstyrks motion Jo80 yrkande 15.

Med anledning av motion Jo80 yrkande 16 vill utskottet anföra
följande. Enligt 8 a § miljöskyddslagen (1969:387) får regeringen om
det från allmän synpunkt är särskilt angeläget att skydda ett markeller
vattenområde som är utsatt för miljöfarlig verksamhet förklara
området och dess närmaste omgivningar som miljöskyddsområde. För
ett sådant område skall regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
länsstyrelsen ge närmare föreskrifter om skyddsåtgärder, begränsningar
och försiktighetsmått i övrigt för verksamheter inom området.
Av 3 § miljöskyddsförordningen (1989:364) följer att tillståndsplikt
bl.a. gäller beträffande anläggning för djur med utrymme för mer än
100 djurenheter. Enligt utskottets bedömning är syftet med motion
Jo80 yrkande 16 med det anförda i allt väsentligt tillgodosett. Yrkandet
påkallar således ingen ytterligare riksdagens åtgärd.

Riksdagens beslut om en ny djurskyddslag m.m. (prop. 1987/88:93,
JoU22, rskr. 327) och om miljöförbättrande åtgärder i jordbruket
(prop. 1987/88:128, JoU24, rskr. 373) innehåller bl.a. bestämmelser
som stärker djurskyddet resp. minskar jordbrukets negativa miljöpåverkan.
Dessa bestämmelser samt regeringens och lantbruksstyrelsens
föreskrifter med anledning av riksdagsbesluten innebär krav på åtgärder
som får ekonomiska konsekvenser för jordbruket. Riksdagsbesluten
innebär också att frågor om kompensation till jordbruket för
eventuella merkostnader får tas upp i den takt kostnaderna uppkommer
och registreras. I beslut den 9 november 1989 uppdrog regeringen
åt statens jordbruksnämnd att i samråd med lantbruksstyrelsen utreda
möjligheterna att identifiera och registrera kostnads- och intäktsändringar
för jordbruket till följd av ovannämnda åtgärder. Jordbruksnämnden
redovisade sitt uppdrag den 12 januari 1990. Nämnden
lämnar i utredningen bl.a. vissa förslag till förbättringar av beräkningsunderlagen.
Regeringen beslutade den 5 april 1990 att ge jordbruksnämnden
och lantbruksstyrelsen i uppdrag att i samråd utveckla
beräkningsunderlag i enlighet med de förslag som tidigare lämnats av
jordbruksnämnden. Myndigheterna skall även redovisa hittills uppkomna
kostnader för jordbruket till följd av ovannämnda åtgärder. De
skall vidare lämna förslag till hur en eventuell kompensation skall ges.
Uppdraget skall redovisas senast den 15 september 1990. Utskottet

1989/90:JoU25

83

finner mot bakgrund av det anförda inte anledning att nu föreslå
riksdagen någon åtgärd i anledning av motion Jo251. Motionen avstyrks.

Som redovisats i propositionen avser miljöavgiftsutredningen att behandla
frågan om konstruktionen av miljöavgifter på bekämpningsmedel
och handelsgödsel i sitt slutbetänkande som skall redovisas senast
den 1 juli 1990. Med hänsyn härtill föreslår jordbruksministern utöver
viss förstärkning i det pågående programmet inte någon förändring av
miljöavgiftens konstruktion eller storlek. Utskottet anser i likhet med
jordbruksministern att det pågående utredningsarbetet bör avvaktas.
Motionerna J068 yrkandena 15 och 16, loll yrkande 34, Jo80 yrkandena
7, 12 och 13, Jo85 yrkande 23 och Jo274 yrkandena 5 och 6
avstyrks.

Med det anförda avstyrks även motion Jo80 yrkande 6.

Verksamheten inom bekämpningsmedelsområdet utgörs till övervägande
del av aktiviteter inom handlingsprogrammet för att minska hälsooch
miljöriskerna vid användningen av bekämpningsmedel, det s.k.
halveringsprogrammet. Det övergripande målet för halveringsprogrammet
är att reducera riskerna. Ett delmål är att halvera användningen
fram till år 1990. Inom ramen för programmet bedrivs en rad olika
aktiviteter. Alla som yrkesmässigt använder bekämpningsmedel år
1990 skall ha utbildning och behörighet härför. För att minska doser
och arbetsmiljörisker genomförs ett frivilligt funktionstest av lantbrukssprutor.
Rådgivning lämnas om spridningsmetoder m.m. För att
behovsanpassa den kemiska bekämpningen har prognos- och varningsverksamhet
utvecklats. Vidare bedrivs forskning om reducerad användning
av ogräsmedel som utgör den största delen av de bekämpningsmedel
som används i jordbruket.

I likhet med jordbruksministern anser utskottet att arbetet med att
ytterligare minska hälso- och miljöriskerna med användningen av
kemiska bekämpningsmedel måste fortsätta med hög ambitionsnivå.
Hälso- och miljörisker på grund av bekämpningsmedelsrester i grundvatten
och vattendrag, i livsmedel och utanför bekämpade områden
kan inte accepteras. Utskottet ansluter sig till jordbruksministerns
bedömning att den generella målsättningen att minimera hälso- och
miljöriskerna vid bekämpningsmedelsanvändningen måste kompletteras
med specifika åtgärdsprogram för att fa till stånd en riskminskning
inom vissa speciella problemområden. Det i propositionen aviserade
uppdraget till lantbruksstyrelsen att ta fram underlag för en bedömning
av nämnda risker och att utarbeta de speciella program som kan
behövas bör kunna skapa goda förutsättningar för en ytterligare minskning
av de med bekämpningsmedelsanvändningen förenade riskerna.
Den halverade användning som nås under innevarande femårsperiod
(1986—1990) innebär inte att alla risker vid användningen elimineras.
Utskottet anser i likhet med jordbruksministern att användningen av
bekämpningsmedel bör ytterligare halveras. Med det anförda avstyrks
motion Jo80 yrkande 19 i den mån den inte kan anses tillgodosedd.

1989/90:JoU25

84

Frågan om kadmium i handelsgödsel m.m. har vid ett flertal tillfällen
varit föremål för utskottets behandling (se bl.a. 1989/90:JoU3). Vad
utskottet tidigare anfört synes i allt väsentligt kunna tillgodose syftet
med motion J08O yrkande 17. Motionen avstyrks i berörd del.

Med samma motivering avstyrks även motion J08O yrkande 18.

Utskottet har i flera sammanhang framhållit att försurningen är ett av
våra allvarligaste miljöproblem. I samband med riksdagens behandling
av regeringens proposition om miljöpolitiken inför 1990-talet tillstyrkte
utskottet förslag om kalkningsverksamhetens allmänna inriktning.
Åtgärderna skulle i första hand inriktas på att återställa vatten som
skadats av försurningen samt förhindra att fler sjöar försurades. För att
optimera kalkningsverksamheten och för att öka kunskaperna om
kalkningens effekter m.m. skulle medel inom kalkningsanslaget omprioriteras
till förmån för forskning och uppföljning. En effektivisering
av den fortsatta kalkningsverksamheten förväntades som ett resultat
av förbättrad bidragshantering, uppföljning och fastställd inriktning
(JoU 1987/88:23). Utskottet har även framhållit att kalkningsverksamheten
i avvaktan på nationella och internationella åtgärder som resulterar
i en minskad försurning utgör ett uppehållande försvar som på
kort sikt bör fortsätta med samma inriktning som hittills
(1988/89:JoU13). I samband med behandlingen av budgeten för år
1990/91 vidhöll utskottet denna inställning och erinrade samtidigt om
naturvårdsverkets arbete med en reviderad aktionsplan mot luftföroreningar
och försurning (1989/90:JoU15). Planen har redovisats i mars

1990 och är nu föremål för överväganden inom regeringskansliet. Med
det anförda avstyrks motion Jo80 yrkande 20.

Landskapsvård m.m.

Propositionen

Den nya livsmedelspolitiken innebär enligt jordbruksministern bl.a. att
samhället i fortsättningen endast skall betala för efterfrågade varor och
tjänster. I de fall natur- eller kulturmiljövärden i odlingslandskapet
hotas till följd av att brukaren har för avsikt att t.ex. plantera skog på
marken bör samhället ta ett ökat ansvar för att ifrågavarande mark
även fortsättningsvis hålls i hävd. Den fortsatta hävden skall säkerställas
genom att länsstyrelserna träffar avtal med berörda brukare. Avtalen
bör tills vidare vara civilrättsliga. Generella ersättningar eller
bidrag per ha eller djur bör enligt jordbruksministern inte betalas ut.
Grunderna för ersättning kan, liksom behovet, variera från fell till fell.

I vissa fell bör även omkringliggande mark kunna komma i fråga för
ersättning om länsstyrelsen bedömer att marken i fråga är av vikt för
att kunna skapa den helhetsbild av landskapet som natur- eller kulturmiljövården
kräver. Utgångspunkten är enligt jordbruksministern att
avtal endast träffes om det innebär att nationellt intressanta natur- och
kulturmiljövärden i landskapet kan säkerställas. Landskapsvårdsersättningen
skall säkerställa värdefulla miljöer som innehåller festlagda
kvaliteter från naturvårds- eller kulturmiljövårdssynpunkt. Anslaget

1989/90:JoU25

85

skall i huvudsak användas till markvård, och användningen skall
präglas av en helhetssyn. Vidare bör myndigheterna samråda med
kommunerna som också har ett ansvar för natur- och kulturmiljövården.
Länsstyrelsen bör ha möjlighet att inom ramen för de medel som
anslås för landskapsvårdande åtgärder själv gå in och aktivt bevara
vissa naturtyper.

Jordbruksministern föreslår för budgetåret 1990/91 ett anslag till
landskapsvårdande åtgärder på 100 milj.kr. För de följande budgetåren
(1991/92 och 1992/93) beräknas medelsbehovet till 200 resp. 250
milj.kr. Bidragets storlek åren därefter får bedömas när närmare
erfarenheter vunnits. Regeringen fördelar anslaget till länsstyrelserna
efter förslag från naturvårdsverket. Förslaget skall utarbetas gemensamt
med riksantikvarieämbetet och lantbruksstyrelsen. Naturvårdsverket
bör enligt jordbruksministern ges i uppdrag att i samarbete med sist
nämnda myndigheter kontinuerligt följa användningen av medlen samt
utvärdera effekterna och behovet av landskapsvårdsersättningen.

I propositionen framhålls att alternativ odling medför positiva effekter
för miljön och utgör exempel på odlingssystem som i högre
utsträckning än den konventionella odlingen är i samklang med naturen.
Odlingsformen bidrar också till att utveckla icke kemiska bekämpningsmetoder.
Regeringen har vid lantbruksstyrelsen inrättat ett
råd för alternativ odling. I rådet är bl.a. representanter för olika
alternativodlarorganisationer, LRF, Trädgårdsnäringens riksförbund,
Sveriges lantbruksuniversitet och handeln företrädda. Stöd till alternativ
odling ges även med rådgivning genom lantbruksnämndernas försorg.
För detta ändamål har 6 milj.kr. anslagits för budgetåret 1990/91.
Medlen får även användas till informations- och utvecklingsinsatser för
att främja avsättningen av alternativt odlade produkter. Vidare har
avsatts 1 milj.kr. till ett treårigt stöd för uppbyggnad av kontrollverksamhet
för alternativt odlade jordbruksprodukter. För olika forsknings-
och försöksprojekt på alternativodlingens område har 16,3
milj.kr. avsatts. En speciell professur i alternativ odling har inrättats
vid skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR) med placering vid
lantbruksuniversitetet. För att ytterligare stimulera en övergång till
alternativ odling har regeringen i januari 1989 beslutat om ett speciellt
ekonomiskt stöd för omläggning till alternativ odling. Stöd utgår under
tre år för de arealer som under de kommande fem åren läggs om till
alternativ odling.

Motionerna

Motionärerna i motion Jo85 (m) yrkande 24 betonar att anslaget för
landskapsvårdande åtgärder måste användas på ett ändamålsenligt sätt.
Bidraget skall vara betesbaserat, och lantbruksstyrelsen skall svara för
anslagets fördelning. Behovet av en fortsättning och utökning av det
s.k. NYLA-programmet betonas i motion Jo244 (m) yrkande 4. I
motion Jo269 (m) framhålls att stödsystemet inom jord- och skogsbruksnäringen
bör ges en sådan utformning att kulturlandskapets
öppna karaktär kan bibehållas. I motion Jo56 (fp) yrkas att riksdagen

1989/90: JoU25

86

för budgetåret 1990/91 under fjortonde huvudtiteln för landskapsvårdande
åtgärder anslår 50 milj. kr mer än regeringen föreslagit eller
således 150 milj.kr. Motsvarande höjning skall göras för de följande två
budgetåren (yrkande 13). I motion Jo62 (c) yrkande 4 krävs att stödet
för landskapsvård utformas på ett sådant sätt att det ger ett långsiktigt
åtagande att hålla markerna öppna i skogs- och mellanbygder. Bidraget
borde gå dels till stöd i enlighet med regeringens förslag, dels till stöd
för betes- och vallproduktion. För detta ändamål bör ytterligare medel
tillföras, och efter ett par år bör anslaget vara 500 milj. kr per år.
Företag i skogs- och mellanbygd måste enligt motionären i motion
Jo73 (c) yrkande 2 ersättas för landskapsvården. Ett bevarande av det
öppna och artrika landskapet förutsätter en stor betande kreatursstam.
Ifrågavarande ersättning bör knytas till djurproduktion och vara kopplad
till vall/betesareal. Riksdagen bör för budgetåret 1990/91 anvisa 250
milj.kr. Därefter bör anslaget höjas upp till 500 milj.kr. Finansieringen
skall ske över statsbudgeten. Motsvarande krav återkommer även i
motion Jo84 (c) yrkande 2. Medlen för landskapsvård måste enligt
motionärerna i motion loll (c) användas på ett sådant sätt att det ger
ett långsiktigt åtagande att hålla markerna öppna i skogs- och mellanbygderna.
Bidraget bör delas upp i två bidragsformer. En del skall gå
till landskapsvård i enlighet med propositionen för öppethållande av
åker i skogs- och mellanbygder. Ersättningen till enskilda jordbrukare
bör fa en stark koppling till produktionen av mjölk, nötkött och får.
En del av bidraget skall gå till bidrag av den typ som utgår genom det
s.k. NOLA-bidraget. Under regleringsåret 1990/91 bör landskapsstödet
kunna utgå med 250 milj.kr. Efter något år bör stödet kunna uppgå
till 500 milj.kr. per år och finansieras över statsbudgeten (yrkande 28).
I motion Jo97 (c) yrkas att det till stöd för landskapsvårdande åtgärder
för budgetåret 1990/91 skall anvisas 250 milj.kr. Under de följande
åren skall anslaget höjas till 500 milj.kr. Finansieringen skall ske över
statsbudgeten (yrkande 1). Enligt motion Jo68 (vpk) yrkande 17 bör
den av regeringen föreslagna landskapsvårdande ersättningen på ett
tydligare sätt kopplas till vallodling och produktion av mjölk, nötkött
och får. Vidare yrkas att riksdagen till landskapsvårdande ersättning
anslår 500 milj.kr. (yrkande 18). Enligt motionärerna i motion Jo80
(mp) finns det inga klara riktlinjer för hur anslaget till landskapsvård
skall användas. Ersättning skall utgå till de för artbevarandet mest
angelägna markerna. Jordbruksmarkerna i skogs- och mellanbygderna
har särskilt stor betydelse för landskapsbilden och artrikedomen och
skall därför prioriteras. Stor hänsyn skall tas till de inhemska husdjurslantraserna
(yrkande 22). Programmet för landskapsvård bör utvärderas
efter tre år (yrkande 23). Utöver regeringens förslag för budgetåret
1990/91 bör ytterligare medel avsättas med 200 milj.kr., 300 milj.kr.
och 400 milj.kr. för de kommande budgetåren 1991/92, 1992/93 resp.
1993/94. Anslaget för budgetåret 1994/95 skall enligt motionärerna vara
500 milj.kr. och därefter bibehållas (yrkande 21). I motion Jo69 (s)
yrkande 1 framhålls att landskapsprogrammets medel skall kunna
utnyttjas av länsstyrelserna för anskaffande av bättre beslutsunderlag i
synnerhet inom kulturmiljövårdens område. Motionärerna betonar

1989/90: JoU25

87

vidare att den av regeringen föreslagna målformuleringen för livsmedelspolitiken
vad gäller hänsynen till kulturmiljövård inte ger tillräcklig
ledning. Målformuleringen behöver därför förtydligas (yrkande 2).

I motion Jo77 (c) yrkande 29 föreslås att stödet för naturvårdsåtgärder
i odlingslandskapet (NOLA) skall utgå med 40 milj.kr. per år. Stödet
skall användas för att bevara flora och fauna i hagmarker m.m. Enligt
motion Jo68 (vpk) bör man skilja på den NOLA-ersättning som i dag
kan utgå och den av regeringen föreslagna ersättningen för landskapsvård.
Den förra bör avse ett mer utpräglat art- och biotopbevarande
arbete. Även detta anslag behöver utökas, och riksdagen bör därför till
NOLA-ersättning anslå, utöver vad som tidigare beslutats, 20 milj.kr.
(yrkande 19).

Den alternativa odlingen och dess framtid är föremål för ett antal
motionsyrkanden. Enligt motion Jo272 (fp) yrkande 1 behövs medel
för befintlig och utvidgad rådgivning om alternativa odlingsformer
under Biodynamiska föreningens ansvar. Den påbörjade statliga rådgivningen
baseras på ideella organisationers forsknings- och utbildningsarbete.
Möjligheterna att bedriva fri forskning om alternativt jordbruk är
avgörande för odlingens framtid. Det är främst vid Nordisk Forskningsring
för Biodynamisk odling i Järna som kunskaper om ett
jordbruk utan kemiska tillsatser tagits fram och prövats. Den av staten
önskade omställningen till ett mer giftfritt jordbruk måste åtföljas av
större generositet och stöd åt denna forskning. Resurser bör därför
tilldelas Nordisk Forskningsring för Biodynamisk odling (yrkande 2). I
motion Jo77 (c) yrkande 30 framförs krav på ett fortsatt stöd till
alternativ odling. Samhällets stöd till den alternativa odlingen får
enligt motionärerna inte vara kortsiktigt. Omläggningsfasen är längre
än de tre år som omfattas av nuvarande stöd, och de ekonomiska
problemen är störst under den första tiden efter omläggningen. Stödet
till alternativ odling måste därför utgå även fortsättningsvis. Medel för
detta bör tas från omställningsbidraget. I motion Jo259 (c) framhålls
behovet av stöd till alternativodlarnas organisationer. Det är deras
kunskap och praktiska erfarenhet som samhället till stora delar litar
till när det gäller att lägga om jordbruket i mer biologisk riktning.
Motionärerna i motion Jo68 (vpk) kräver att regeringen utarbetar ett
förslag till samlat program för att stimulera till ökad alternativ odling.
Det behövs en mer långsiktigt verkande stimulans till den alternativa
odlingen. Ett samlat program skall inbegripa åtgärder inom rådgivning,
information, utbildning och omställningsersättning (yrkande 20).
Riksdagen bör för marknadsföring och kontroll av alternativt odlade
produkter till lantbruksstyrelsen anslå 5 milj.kr. årligen under omställningsperioden
(yrkande 21). I motion Jo267 (vpk) yrkas att ett långsiktigt
stöd till alternativ odling inrättas (yrkande 1). Riksdagen bör hos
regeringen begära förslag till utformningen av ett sådant stöd (yrkande
2). Riksdagen bör även reservera medel på 1 000-kronorsanslag för
stöd till alternativ odling (yrkande 3). Vidare bör ett stöd till alternativ
produktion av frukt och grönsaker inrättas, och regeringen bör utforma
ett förslag till utformning av ett sådant stöd (yrkandena 4 och 5).

1989/90: JoU25

88

Vidare bör riksdagen anslå 5 milj.kr. för stöd till alternativ produktion
av frukt och grönsaker (yrkande 6). Enligt motionärerna i motion
J08O (mp) befinner sig jordbruket i en pressad ekonomisk situation,
och vissa miljöavgifter bör föras tillbaka i sin helhet till jordbruket.
Detta kan ske i form av arealersättning och omställningsstöd till
ekologiskt lantbruk (yrkande 14). Vidare framhålls att en lösning av
jordbrukets miljöproblem förutsätter en förändring av det konventionella
jordbruket. En total övergång till ekologiskt lantbruk (alternativ
odling) tar tid att genomföra. Omläggningsstöd skall enligt motionärerna
utgå till ekologiskt lantbruk (yrkande 34). Enligt motion Jo249
(mp) har rådgivningen en nyckelfunktion i utvecklingen av den ekologiska
odlingen. En fortsatt seriös satsning på rådgivare som är specialiserade
på ekologisk odling kommer att inverka positivt på odlingens
utveckling. Rådgivningen bör därför byggas ut (yrkande 1).
Kontrollföreningen för alternativ odling (KRAV) har enligt motionärerna
svårt att klara kontrollen av ekologiskt odlade produkter. KRAV
omfattar samtliga ekologiska odlingsformer. KRAV-märkning är en
viktig konsumentupplysning och staten bör stödja verksamheten ekonomiskt
(yrkande 2). Riksdagen bör uttala sig för ett fortsatt omställningsstöd
i någon form till ekologiskt lantbruk (yrkande 3). I motion
Jo210 (s) yrkas att lantbruksnämnderna tillförs konsulenttjänster i
alternativ odling.

Utskottets överväganden

Enligt gällande bestämmelser i naturvårdslagen (1964:822) är det möjligt
att ingripa för att skydda och vårda odlingslandskapet. Detta kan
ske t.ex. genom bildandet av naturreservat eller naturvårdsområde. När
länsstyrelsen beslutar om bildande av naturreservat kan den föreskriva
vissa inskränkningar i rätten att förfoga över fastigheten liksom att
vissa åtgärder vidtas. Bestämmelserna om naturreservat innebär även
att kulturvärden i landskapet kan skyddas. Åtgärder kan även vidtas
för att skydda eller vårda naturmiljön genom att länsstyrelsen avsätter
områden till naturvårdsområde. Fastighetsägaren är i sådana fall skyldig
att tåla vissa inskränkningar i nyttjandet och visst intrång. Kommunerna
har rätt, efter delegation från länsstyrelsen, att själva bilda
naturreservat eller naturvårdsområde. Naturvårdslagen har genomgått
en översyn (ME 1988:04) som syftar till att kartlägga om den nuvarande
lagstiftningen tar till vara naturvårdens intressen i tillräcklig omfattning.
Den skall även innehålla överväganden om kulturmiljövårdens
intressen. Arbetet har nyligen redovisats (SOU 1990:35).

Regeringen har den 21 december 1989 uppdragit åt statens naturvårdsverk
att utarbeta en aktionsplan för naturvården. Av de av
regeringen angivna riktlinjerna för arbetet framgår att bl.a. alla förekommande
naturtyper bör säkerställas så att de kan bibehållas i
ekologisk stabilitet. Särskild uppmärksamhet bör ägnas bl.a. vissa miljöer
i odlingslandskapet med stora natur- och kulturvärden. Natur -

1989/90: JoU25

89

vårdsverket skall senast den 1 september 1990 redovisa vilka åtgärder
som vidtagits och behöver vidtas för att säkerställa en långsiktig hushållning
med naturresurser och för att bevara naturtyper och arter.

Den nya livsmedelspolitiken innebär bi a. att samhället i fortsättningen
endast skall betala för efterfrågade varor och tjänster. Den areal som
vid en avreglering kommer att överföras till annan användning bidrar i
dag till att hålla landskapet öppet och innehåller vissa natur- och
kulturmiljövärden. Samhället bör i fortsättningen till viss del ta ett
ökat ansvar för att den marken även fortsättningsvis hålls i hävd.
Utskottet anser i likhet med jordbruksministern att den fortsatta hävden
av ifrågavarande arealer bör kunna säkerställas genom att länsstyrelserna
träffar avtal med den berörda brukaren om viss ersättning för
det landskapsvårdande arbetet. Samtidigt bör framhållas att grunden
för en fungerande landskapsvård måste vara ekonomiskt bärkraftiga
jordbruksföretag. Områden för avtal om landskapsvård måste väljas så
att de underlättar bibehållandet av ett levande jordbruk under överskådlig
framtid. Ersättning bör framför allt utgå till aktiva jordbrukare
med betesdrift och djurproduktion. Helhetsbilden av landskapet som
kulturbärare är viktig. Generella ersättningar, dvs. ersättningar som ej
regleras i individuella avtal, bör inte betalas ut. Grunderna för ersättning
kan, liksom behovet, variera från fall till fall. Utskottet anser i
likhet med vad som anförs i propositionen att regeringen skall fördela
anslaget till länsstyrelserna efter förslag från naturvårdsverket gemensamt
med lantbruksstyrelsen och riksantikvarieämbetet. Genom de
föreslagna ersättningarna för landskapsvård och i kombination med de
möjligheter naturvårdslagen erbjuder samt frivilliga åtaganden från
bl.a. kommunerna kommer det enligt utskottets mening att finnas
goda möjligheter att säkerställa värdefulla områden i odlingslandskapet.
Samtidigt bör framhållas att denna verksamhet under den första
tiden torde fl karaktären av en försöksverksamhet. Jordbruksministerns
aviserade uppdrag till naturvårdsverket att i samarbete med
riksantikvarieämbetet och lantbruksstyrelsen kontinuerligt följa användningen
av medlen samt utvärdera effekterna och behovet av
landskapsvårdsersättningen kan således komma att ge anledning till en
ytterligare prövning av denna ersättningsform. Enligt utskottets mening
föreligger en betydande samstämmighet mellan å ena sidan den
av riksdag och regering eftersträvade ambitionsnivån i dessa frågor och
å andra sidan de bedömningar som ligger till grund för de krav som
förs fram i motionerna Jo62 yrkande 4 i motsvarande del, Jo68
yrkande 17, Jo69 yrkandena 1 och 2, Jo73 yrkande 2 i motsvarande
del, Jo77 yrkande 28 i motsvarande del, Jo80 yrkandena 22 och 23,
Jo84 yrkande 2 i motsvarande del, Jo85 yrkande 24 och Jo269.
Utskottet avstyrker motionsyrkandena i den mån de inte kan anses
tillgodosedda med det anförda.

Som framgår av redovisningen ovan innebär regeringens förslag att
särskilda resurser skall avsättas för ersättning till landskapsvård. Jordbruksministern
föreslår för budgetåret 1990/91 ett anslag på 100
milj.kr. till landskapsvårdande åtgärder. För budgetåren 1991/92 och

1989/90:JoU25

90

1992/93 beräknar jordbruksministern medelsbehovet till 200 resp. 250
milj.kr. Som utskottet tidigare framhållit bör verksamheten med landskapsvård
till viss del betraktas som försöksverksamhet. Utskottet anser
sig därför inte nu ha anledning till annan bedömning än jordbruksministern
när det gäller behovet av medel för verksamheten. Storleken på
bidrag kommande år får bedömas när närmare erfarenheter vunnits.
Mot bakgrund av det anförda godtar utskottet regeringens förslag om
medelsanvisning till landskapsvårdande åtgärder för budgetåret 1990/91
samt lämnar utan erinran vad som i övrigt anförts beträffande framtida
medelsbehov. Motionerna Jo56 yrkande 13, Jo62 yrkande 4 i motsvarande
del, Jo68 yrkande 18, Jo73 yrkande 2 i motsvarande del, Jo77
yrkande 28 i motsvarande del, Jo80 yrkande 21, Jo84 yrkande 2 i
motsvarande del och Jo97 yrkande 1 avstyrks.

Mot bakgrund av det anförda avstyrks även motion Jo244 yrkande 4.

Utskottet har vid flera tillfällen framhållit det gamla kulturlandskapets
stora betydelse för skapandet av en god livsmiljö (exempelvis
1989/90:JoUll). Kännetecknande för ifrågavarande landskapstyper —
bl.a. naturliga slåtter- och betesmarker — är artrikedom både inom
växt- och djurriket. En artrikedom som nu hotas av utarmning genom
bl.a. förbuskning och skogsplantering. Projektet naturvårdsåtgärder i
odlingslandskapet (NOLA) har positivt medverkat till bevarandet av
många av kulturlandskapets värdefullaste objekt. Det finns redan i dag
ett stort behov av insatser inom ramen för NOLA-stödet, och omläggningen
av livsmedelspolitiken kommer att förstärka detta behov.
NOLA-ersättningen skiljer sig från den nu föreslagna landskapsvårdande
ersättningen genom sin inriktning på mer specifika biotoper och
naturvärden. Omläggningen av livsmedelspolitiken innebär enligt utskottets
mening att behovet av åtgärder kommer att öka. Detta bör
föranleda en höjning av anslaget till naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet.
Utskottet föreslår därför att detta anslag tillförs ytterligare 30
milj.kr. för budgetåret 1990/91. Härigenom tillgodoses helt eller delvis
motionerna Jo68 yrkande 19 och Jo77 yrkande 29.

Som framgår av redovisningen ovan har särskilda resurser avsatts för
budgetåret 1990/91 med avseende på rådgivning i alternativ odling och
insatser för att främja avsättningen av alternativodlade produkter.
Ytterligare resurser har även avsatts till stöd för uppbyggnad av kontrollverksamhet
för alternativt odlade jordbruksprodukter och för olika
forsknings- och försöksprojekt. I proposition 1989/90:90 om forskning
redovisas ett avtal mellan Skogs- och jordbrukets forskningsråd
(SJFR) och Stiftelsen Svensk lantbruksforskning om finansiering av
forskning och utveckling som kan bidra till alternativt utnyttjande av
jordbruksmarken samt alternativodling. SJFR har för ändamålet ett
årligt anslag om 2 milj.kr. och har dessutom ett engångsanslag om 53,3
milj.kr. Stiftelsen skall i princip ställa motsvarande summa till förfogande.
Vidare finansierar SJFR ett program för utveckling av alternativa
produktionsformer i jordbruket och trädgårdsnäringen, som omfattar
17 milj.kr. om året varav ca 8 milj.kr. till alternativ odling.

1989/90: JoU25

91

De i förevarande proposition framlagda förslagen innebär att ytterligare
steg tas på vägen mot ett jordbruk vars produktionsmetoder är i
balans med det ekologiska systemet. Denna utveckling får anses ligga i
linje med den grundsyn som företräds av den alternativa odlingens
förespråkare. Som redovisats ovan erhåller den alternativa odlingen
dessutom samhälleligt stöd inom forskning, utbildning och rådgivning
m.m. Enligt utskottets mening synes syftet med motionerna J068
yrkandena 20 och 21, Jo77 yrkande 30 och Jo267 yrkandena 1, 2 och

3 i allt väsentligt kunna tillgodoses med det anförda. Utskottet är
således inte berett att för närvarande föreslå ytterligare åtgärder till
stöd för den alternativa odlingen. Motionsyrkandena avstyrks.

Med det anförda avstyrks även motionerna Jo80 yrkande 34, Jo210,
Jo249 yrkandena 1, 2 och 3, Jo259, Jo267 yrkandena 4, 5 och 6 samt
Jo272 yrkandena 1 och 2.

Vidare avstyrks motion Jo80 yrkande 14.

Konsumentfrågor

Propositionen

Jordbruksministern anför sammanfattningsvis att konsumenternas val
skall styra produktionen. Konsumenterna skall ges möjlighet att kunna
göra ett välgrundat val mellan livsmedel av olika slag. Prisutvecklingen
på livsmedel skall vara rimlig i förhållande till prisutvecklingen på
övriga varor och tjänster. Livsmedlen skall vara fullgoda från kost- och
näringssynpunkt samtidigt som den förda politiken bör bidra till en
väl sammansatt kost och därmed till en bättre folkhälsa.

Motionerna

I centerns och vpk:s partimotioner anförs att mervärdeskatten på
livsmedel bör avvecklas och att första steget i en avveckling bör tas år

1991 (motionerna Jo68 yrkande 11 och Jo77 yrkande 7). Enligt
vpk-motionen yrkande 10 bör 5 milj.kr. anslås som stöd till ideella
konsumentorganisationer för att värna konsumentintresset. Behovet av
konsumenternas intressebevakning framhålls även i motion Jo65 (c)
yrkande 2. I motion Jo76 föreslås att ett folkhälsoinstitut inrättas.
Enligt motion Jo99 bör en utredning tillsättas för att tillgodose behovet
av en grundutbildning som stärker den nya konsumentrollen. I motion
Jo60 (s) yrkas generösare regler om tillstånd för mjölkproducenter att
sälja opastöriserad mjölk.

Utskottets överväganden

Utskottet vill i detta sammanhang understryka att konsumenterna har
ett berättigat önskemål att en reform av livsmedelspolitiken utformas
och tillämpas på ett sätt som gagnar även konsumenternas intressen.
Utöver de synpunkter på livsmedlens pris, kvalitet och näringsriktighet

1989/90:JoU25

92

m.m. som anförs i propositionen bör därför även uppmärksammas
vilka organisatoriska förutsättningar konsumenterna har att utöva inflytande
på livsmedelskedjans olika led.

Som framgår av motion J068 finns det i anslutning till ett beslut om
livsmedelspolitiken anledning för samhället att stimulera ett mera
samlat och kraftfullt agerande från konsumenterna som kollektiv. Ett
statligt bidrag bör inrättas för stöd till ideella organisationer som är
verksamma när det gäller konsumentfrågor i enlighet med vad som
anförs i motion J068 yrkande 10. Utskottet föreslår att riksdagen
anvisar 2 milj.kr. för detta ändamål. Medlen bör bl.a. användas som
stöd till ideella organisationer som bedriver projekt med anknytning
till livsmedels- och konsumentpolitiska frågor (t.ex. kampanjer, föreläsningar,
priskontroller, informations- och studiematerial, kursverksamhet,
närradioprogram m.m.). Beloppet bör av budgettekniska skäl
anvisas över jordbruksdepartementets huvudtitel för budgetåret
1990/91 som en ny delpost under anslaget C 3 Prisreglerande åtgärder
på jordbrukets område. Utskottet förutsätter dock att det i första hand
är konsumentverket som bör få i uppdrag att fastställa villkor för
medelsfördelning m.m. För budgetåret 1991/92 och följande budgetår
bör det ankomma på regeringen att lämna förslag om fortsatt medelsanvisning
under den huvudtitel och anslagsbeteckning som anses
lämplig.

Med det anförda tillgodoses även motion Jo65 yrkande 2.

En utgångspunkt för den nya livsmedelspolitiken är att livsmedlen
skall uppfylla vissa grundläggande hygien- och redlighetskrav samt att
politiken bidrar till en väl sammansatt kost och därmed till en bättre
folkhälsa. Prisutvecklingen på livsmedel skall vara rimlig i förhållande
till prisutvecklingen på övriga varor och tjänster. Konsumenternas val
skall styra produktionen. Konsumenterna skall ges goda möjligheter att
välja mellan livsmedel av oiika slag, där skillnaderna kan avse exempelvis
smak, ursprung, produktionssätt eller förädlingsgrad.

Som jordbruksministern anför har maten för alla konsumenter en
ur flera aspekter mycket stor betydelse. Det grundläggande näringsbehovet
är givetvis det primära. Härutöver är både pris- och kvalitetsfrågor
centrala. Livsmedelskostnaderna utgör en stor del av den totala
hushållsbudgeten, ca 20%.

Utskottet vill i detta sammanhang knyta an till den debatt om
livsmedelspriser som förts bl.a. i massmedia under senare tid och där
antaganden gjorts om möjligheten av mycket stora prissänkningar till
följd av en avreglering av jordbruket. Det kan härvid finnas anledning
att påminna om att det totala värdet av den svenska livsmedelskonsumtionen
i dag uppgår till ca 130 miljarder kronor och att den del av
livsmedelskonsumtionen som direkt påverkas av jordbruksprisregleringen
omfattar ca 30 miljarder kronor, dvs. mindre än en fjärdedel.

Utskottet delar givetvis jordbruksministerns bedömning att prisutvecklingen
på livsmedel är otillfredsställande. Förutsättningarna för en
lägre prisökningstakt bör kunna förbättras vid en intern avreglering
främst genom effekterna på själva prisbildningsmekanismen. Det är

1989/90: Jo U25

93

viktigt att konkurrensförhållandena i leden mellan producent och
konsument beaktas. Dessa frågor behandlas närmare i följande avsnitt.
Som bl.a. jordbruksnämnden anfört är konkurrensbevakningen viktig
för att motverka att de vinster som borde komma konsumenterna till
del stannar i något förädlings- eller handelsled samt att koncentrationen
förstärks.

Vad beträffar mervärdeskatten på livsmedel hänvisar utskottet till
skatteutskottets överväganden i betänkandet 1989/90:SkU31. Förslag
om sänkning eller avskaffande av mervärdeskatten har enligt vad
utskottet erfarit avstyrkts av skatteutskottet. Motionerna J068 yrkande

11 och Jo77 yrkande 7 avstyrks således.

Utskottet ansluter sig vidare till vad jordbruksministern anfört om
kvalitet och mångfald i livsmedelsproduktionen. En viktig effekt av en
intern avreglering är att marknaden fungerar bättre och att signaler
om konsumenternas önskemål når fram till producenterna. Producenternas
intresse för nya produkter och alternativa produktionsformer
kan förväntas öka, eftersom dessa blir relativt sett lönsammare än i
nuläget.

Konsumenternas fria val får inte ske på bekostnad av livsmedelslagstiftningens
krav på säkerhet och trygghet från hälsosynpunkt. Denna
fråga har beröringspunkter med motion Jo60 om försäljningen av
opastöriserad mjölk. Jordbruksministern har i ett frågesvar om denna
försäljning den 8 maj 1990 erinrat om att statsmakterna främjar
småskaligheten på livsmedelsområdet och även på mjölkproduktionsområdet.
Vid beslut om eventuell dispens från pastöriseringskravet
måste emellertid en mycket noggrann bedömning göras från bl.a.
medicinsk synpunkt. Enligt gällande föreskrifter prövas dispensansökningar
av livsmedelsverket. Verkets beslut kan överklagas till kammarrätten.
Ett antal sådana dispensansökningar har inkommit till livsmedelsverket
och är under behandling.

Utskottet har inte funnit anledning att föreslå någon ändring i de
bestämmelser som bemyndigar livsmedelsverket att pröva dispensärenden
av detta slag. Motionen påkallar ej heller i övrigt något uttalande
från riksdagens sida. Utskottet avstyrker således motion Jo60.

I avsnittet om kost och hälsa anförs att den grundläggande tanken
måste vara en strävan mot att alla skall kunna välja och betala för bra
livsmedel. Konsumenten skall ha både ekonomiska och kunskapsmässiga
förutsättningar att göra ett bra val, dvs. kunskap både om hur man
tillagar maten och om vad som totalt sett är nyttigt eller mindre nyttigt
att äta.

För att nå de önskvärda förändringarna krävs aktiva informationsoch
upplysningsinsatser. Inom jordbruks- och socialdepartementen
finns en beredning för livsmedels- och näringsfrågor. En folkhälsogrupp
tillsattes år 1988. Under år 1989 presenterade gruppen ett
förslag om åtgärder för att minska risken för cancer och hjärt-kärlsjukdomar
genom bättre kostvanor. För att förstärka informationsinsatserna
inom kost/hälsaområdet har statens livsmedelsverk tilldelats totalt 7
milj.kr. under två år till ett projekt för kost- och hälsoupplysning. I

1989/90: JoU25

94

sammanhanget bör betonas skolans ansvar att både i undervisningen
och genom skolmåltiderna främja ett intresse för maten och matvanorna.

Med det anförda anser utskottet motion Jo76 i viss utsträckning
tillgodosedd. Frågan om inrättande av ett folkhälsoinstitut kräver ingående
överväganden som spänner över åtskilliga sektorsområden. Dessa
bedömningar kan knappast göras inom ramen för utskottets beredning
av en proposition om livsmedelspolitiken.

Utskottet gör samma bedömning beträffande motion Jo99. Det kan
tilläggas att frågor om kost- och konsumentkunskap vid flera tillfällen
behandlats av riksdagen (se bl.a. 1989/90:UbU2). Förslag om inriktningen
av den nya gymnasieskolan bereds för närvarande i utbildningsdepartementet.
Utskottet saknar anledning att i detta sammanhang
gå närmare in på utbildningsfrågorna, som — med undantag av
utbildningen vid Sveriges lantbruksuniversitet — faller utanför utskottets
ansvarsområde. I likhet med jordbruksministern vill utskottet dock
betona skolans ansvar på detta område.

Konkurrensaspekter

Propositionen

Väl fungerande marknader, där konsumenternas önskemål kan överföras
till producenterna och olika former av konkurrensbegränsningar
motverkas, är en förutsättning för att de positiva effekterna av den
föreslagna livsmedelspolitiska reformen skall komma konsumenterna
till del. Detta förutsätter att rådande konkurrensbegränsningar inom
såväl förädlings- som handelsled motverkas genom effektiva åtgärder
från de konkurrensvårdande myndigheternas sida. Statens jordbruksnämnd
ges i uppdrag att skärpa marknadsbevakningen och vid behov
föreslå åtgärder. Statens pris- och konkurrensverk (SPK) ges i uppdrag
att noga följa pris- och marginalutvecklingen i industri- och handelsleden.
Regeringen avser att återkomma under budgetåret 1990/91 med
ytterligare förslag till åtgärder inom detta område med anledning av
förslagen från konkurrenskommittén (SOU 1990:25).

Motionerna

Yrkanden som direkt anknyter till konkurrensfrågorna framställs endast
i vpk-motionen J068 yrkandena 12—14 och mp-motionen Jo80
yrkande 4. Enligt motion Jo68 bör hänsyn tas till den särskilda
verksamhetsform som kooperation utgör. Den måste även i fortsättningen
vara möjlig. Den kooperativa sektorn i Sverige behöver stimulans,
inte hämskor. När det gäller livsmedelsproduktionen är det
synnerligen angeläget att parti- och detaljhandelsleden ses över. En
skärpt marknadsbevakning i samband med avregleringen är därför
nödvändig. I anslutning till propositionens uttalanden om gränsskydd
och fallande inhemska priser anförs att det är troligt att det efter
avregleringen uppstår en kort tid av turbulens. Det kan inte vara
rimligt att gränsskyddet på kort sikt följer med i eventuella prisfall.

1989/90:JoU25

95

Först när läget verkligen stabiliserats bör gränsskyddets nivå ses över.
Ytterligare åtgärder behövs för att främja en småskalig livsmedelsförädling.
Denna synpunkt framförs även i vpk-motionen Jo267 yrkande 11.

I motion J08O framhålls vikten av en sund konkurrens i livsmedelsproduktion,
distribution och förädling.

I motioner från de övriga oppositionspartierna har konkurrensfrågorna
berörts från olika aspekter som bl.a. sammanhänger med gränsskydd,
regler om livsmedelskontroll m.m. och exportmöjligheter för
olika produkter. Dessa behandlas i motsvarande avsnitt i detta betänkande.

Utskottets överväganden

Förslagen om avskaffande av den interna regleringen innebär att den
konkurrensbegränsning som jordbruksprisregleringen inneburit upphör.
Alla konkurrensbegränsningar inom livsmedelsområdet kommer
därefter att kunna prövas i enlighet med gällande konkurrenslag. Som
anförs i propositionen är det av stor betydelse att reformen får positiva
effekter för standardutvecklingen hos såväl lantbrukare som konsumenter.
Detta är inte minst viktigt mot bakgrund av att den genomsnittliga
prisökningstakten på livsmedel under 1980-talet kraftigt överstigit
den genomsnittliga ökningen av konsumentprisindex, samtidigt
som avräkningspriserna till jordbrukarna utvecklats långsammare än
priserna i övriga led i livsmedelskedjan. En väl fungerande konkurrens
är en förutsättning för att reformens positiva effekter skall komma
konsumenterna och samhället i övrigt till del.

De olika leden i livsmedelskedjan kännetecknas emellertid av en
hög grad av koncentration till ett fåtal stora ägargrupper. I de reglerade
leden har lantbrukskooperationen marknadsandelar på mellan 70 och
100%. Partihandelsledet domineras helt av tre grossistföretag, dvs. ICA,
KF och Dagab. Flera utredningar, senast konkurrenskommittén, har
behandlat härmed sammanhängande frågor. En skärpt lagstiftning aviseras
i syfte att bl.a. förbättra marknadens funktionssätt inom partioch
detaljistledet och på så vis gagna konsumenternas intresse av
livsmedel till rimliga priser.

I likhet med vad jordbruksministern anfört anser utskottet det vara
av stor betydelse, framför allt i perspektivet av en på längre sikt
ökande internationell konkurrens, att de lantbrukskooperativa företagen
ges lika goda möjligheter att agera på marknaden som övrig
industri. Det är t.ex. av värde att kooperationen även i framtiden kan
samverka när det gäller FoU, viss marknadsföring och andra aktiviteter
som anses förenliga med konkurrenslagstiftning och internationella
handelsavtal. Denna typ av samverkan bedrivs inom flertalet industribranscher.

Ett riksdagsbeslut om avskaffande av de interna regleringarna måste
å andra sidan innebära att företag inte kan fa ta över vissa delar av
denna reglering och administrera den i egen regi.

Det nyss anförda hindrar inte att lantbrukskooperationen och andra
enskilda aktörer får en mycket viktig roll i framtiden när det gäller att

1989/90: JoU25

96

stabilisera marknaden, upprätthålla olika former av kontraktsproduktion
och motverka att årsmånsvariationer slår igenom i alltför kraftiga
interna prisvariationer. Men också de mindre företagen måste ges viss
möjlighet att samverka. Det måste också, som utskottet tidigare understrukit,
finnas möjlighet att hantera försäljning av tillfälliga överskottskvantiteter.
Det bör vara möjligt att finna former för detta som
förenar behovet av samordning och utnyttjande av skalfördelar med de
krav som samhället måste ställa på väl fungerande marknader. Säljbolag,
också branschvisa, kan utgöra en lämplig form för att hantera
säsongvariationer och tillfälliga mindre exportkvantiteter. Utskottet
förutsätter att behovet av en effektiv samverkan för angivna ändamål
beaktas i den fortsatta beredningen av konkurrenskommitténs förslag.

I propositionen berörs även importen av livsmedel och prisnivån på
importerade produkter, som övergångsvis kan ligga högre än för motsvarande
svenska produkter. En annan fråga rör prisutvecklingen på
livsmedel. En förutsättning för att de positiva effekterna av en avreglering
skall komma konsumenterna till del är att marknaderna fungerar
väl och att industri- och handelsleden inte tar prissänkningar eller
uteblivna prisökningar i anspråk. Därför måste pris- och konkurrensförhållandena
följas noggrant. Jordbruksnämnden har här tillsammans
med SPK och NO en viktig funktion. I propositionen aviseras att både
jordbruksnämnden och SPK kommer att få i uppdrag att bevaka och
redovisa utvecklingen inom sina ansvarsområden.

Av det anförda framgår att utskottet inte har någon annan mening
än motionärerna när det gäller den kooperativa företagsformen eller
värdet av en sund konkurrens i livsmedelskedjans olika led.

Motion J068 yrkandena 12 och 13 påkallar härmed ingen vidare
åtgärd från riksdagens sida.

Samma bedömning gäller motion J08O yrkande 4.

I anslutning till motionerna Jo68 yrkande 14 och Jo267 yrkande 11
kan noteras att jordbruksministern understrukit den småskaliga livsmedelsindustrins
viktiga roll. Inom ramen för ett utökat glesbygdsstöd
är stöd till småskalig livsmedelsindustri en viktig del. Utskottet instämmer
i detta uttalande och föreslår att motionsyrkandena lämnas utan
vidare åtgärd.

Råvarukostnadsutjämning

I propositionen föreslås att nuvarande system för utjämning av industrins
råvarukostnader (RÅK) bibehålls i avvaktan på resultatet av de
förhandlingar som pågår mellan EFTA och EG om ett enhetligt
system.

S.k. enkla blandningar bör inte bli föremål för prisutjämnande
åtgärder vid export, eftersom bidrag till dessa är att jämställa med
överskottsfinansiering. Industrier som i dag erhåller råvaror till nedsatt
pris genom medel från regleringsekonomin, i stället för inom ramen
för RÅK-systemet, bör inordnas i RÅK.

Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen anfört i detta
avsnitt.

1989/90: JoU25

97

7 Riksdagen 1989190. 16 sami. Nr 25

Sociala frågor

1989/90:JoU25

Propositionen

De ändamål som för närvarande finansieras från anslagsposten Låginkomstsatsning
m.m. inom jordbruket, under anslaget Prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område, skall även tills vidare finansieras av
budgetmedel. Möjligheterna att på sikt överföra ansvaret till jordbruksnäringen
bör undersökas. Eventuella minskningar av totalbeloppet
skall tillföras jordbruket i form av ett höjt gränsskydd.

Motionerna

I motionerna A753 (c) och A758 yrkande 2 efterlyses en lösning av
semesterfrågan för Sveriges animalieproducenter. I vpk:s partimotion
J068 yrkande 35 understryks betydelsen av ett fortsatt samhällsansvar
för avbytarverksamheten. Liknande synpunkter framförs i centerns
partimotion Jo77 yrkande 33. 1 motionen förordas även att regleringsmedel
överförs till en pensionskassa. I partimotion Jo85 (m) yrkande
22 hemställs om förslag angående återbetalning till jordbruksnäringen
av regleringskassornas medel.

Utskottets överväganden

Arbetsmarknadsutskottet har med yttrande överlämnat motionerna
A753 och A758 yrkande 2 till jordbruksutskottet för beredning (se
bilaga 2). Det är enligt arbetsmarknadsutskottets mening väsentligt att
särskilda åtgärder vidtas för att underlätta för animalieproducenterna
att få del av semesterledighet och helgledighet.

De sociala åtgärder som finansieras med budgetmedel är avbytarverksamhet,
leveranstillägg för mjölk, företagshälsovård för lantbrukare,
socialförsäkringsskydd och avvecklingsersättning till mjölkproducenter.
Avbytarverksamheten har till syfte att möjliggöra för animalieproducenterna
att till rimlig kostnad kunna få ersättare vid semester
och sjukdom. Antalet abonnenter är ca 9 500 varav de flesta är
mjölkproducenter. Drygt 30% av samtliga mjölkproducenter är anslutna
till avbytartjänsten. Kostnaderna finansieras till en tredjedel av
kunderna, dvs. lantbrukarna, och till två tredjedelar av budgetmedel.
Ett borttagande av budgetfinansieringen skulle öka den genomsnittliga
avgiften från 400 kr. till 1 100 kr. per avbytardag.

1 likhet med jordbruksministern anser utskottet att syftet med de
åtgärder som finansieras av medel från anslagsposten Låginkomstsatsning
m.m. är så väsentligt från social synpunkt att någon förändring av
finansieringsformen inte nu bör genomföras. I den mån motionerna
syftar till ett fortsatt samhällsansvar för avbytarverksamheten är de
således tillgodosedda. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionerna
A753, A758 yrkande 2, Jo68 yrkande 35 och Jo77 yrkande 33 i
motsvarande del.

I propositionen anförs att möjligheterna att på sikt överföra ansvaret
till näringen bör övervägas. Ett arbete bör inledas för att få underlag

för sådana överväganden. I den mån budgetbelastningen till följd av
åtgärderna minskar bör detta enligt propositionen tillföras jordbruket i
form av ett höjt gränsskydd. Utskottet förutsätter att förslag i enlighet
härmed kommer att redovisas för riksdagen.

Frågan om dispositionen av kvarvarande medel inom regleringsekonomin
tas upp i propositionen under rubriken Regleringsekonomin
efter regleringsåret 1990/91 (s. 153 f.). Enligt regeringsförslaget skall
dessa medel överföras till näringen som en del av ett inkomststöd.

Utskottet tillstyrker att frågan om återbetalning av kvarvarande
medel i regleringskassorna löses i enlighet med regeringens förslag.
Motionerna Jo77 yrkande 33 i återstående del och Jo85 yrkande 22
avstyrks.

Kvalitetsreglering
Svenska konservkontrollens råd

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att den obligatoriska kvalitetskontrollen
vid export av fiskkonserver slopas genom att kungörelsen
(1950:506) med vissa bestämmelser angående utförsel av fisk, fiskrom
och fiskkonserver upphävs. Den statliga regleringen av verksamheten
vid Svenska konservkontrollens råd upphör.

Kontrollanstalten för mejeriprodukter och ägg

Propositionen

Den obligatoriska kvalitetskontrollen vid export av mejeriprodukter
och ägg slopas genom att kungörelsen (1958:528) med vissa bestämmelser
angående utförsel av smör, ost och ägg upphävs. Den statliga
regleringen av verksamheten vid Svenska kontrollanstalten för mejeriprodukter
och ägg upphör.

Motionerna

I partimotion Jo56 (fp) yrkande 2 understryks behovet av en lagstiftning
om kvalitetskrav på ägg som saluförs i butik. Denna kontroll bör
innebära att äggen skall vara genomlysta och omfattas av samma
kvalitetskrav som hittills. Motionärerna hänvisar bl.a. till riskerna med
salmonella. Liknande synpunkter anförs i motionerna Jo72 (m) yrkande
2 och Jo77 (c) yrkande 36 delvis. Enligt motion Jo72 bör äggkontrollen
behållas tills ett annat kontrollsystem införts. 1 motion Jo77
motiveras yrkandena i huvudsak med behovet att förbättra livsmedelskvaliteten.

Utskottets överväganden

Som framgår av propositionen omfattar livsmedelslagens hygieniska
krav samtliga ägg som säljs i dag. Den frivilliga kvalitetskontroll som
runmärkesanslutna packerier gör innehåller inte någon hygienisk kontroll
som innebär att äggen är bakteriologiskt kontrollerade. Den

1989/90:JoU25

99

bakteriologiska kontrollen är huvudsakligen organiserad på annat sätt,
främst genom förebyggande provtagning. Det betyder t.ex. att vårt
skydd mot salmonella i dag sker genom kontroll av foder- och djurmaterial.

Utskottet delar emellertid motionärernas uppfattning att det från
konsumentsynpunkt finns anledning att behålla en särskild kvalitetskontroll
av ägg som saluförs i butiker. Enligt vad utskottet inhämtat är
äggbranschen beredd att organisera och bekosta en sådan kvalitetskontroll.
Det bör ankomma på regeringen att, efter hörande av bl.a.
äggbranschen, utreda och lämna förslag om hur en sådan kvalitetskontroll
skall kunna knytas till principen i livsmedelslagen om företagens
egenkontroll. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo56
yrkande 2, Jo72 yrkande 2 och Jo77 yrkande 36 delvis bör ges
regeringen till känna.

Vad utskottet anfört torde ej utgöra hinder mot att riksdagen bifaller
förslaget om upphävande vid utgången av juni 1991 av kungörelsen
(1958:528) med vissa bestämmelser angående utförsel av smör, ost och
ägg. Ett system för fortsatt kvalitetskontroll av ägg bör bör rimligtvis
kunna utformas till utgången av juni 1991.

Svensk matpotatiskontroll

Marknadsskyddet för viss matpotatis bör enligt regeringens förslag
slopas den 1 juli 1991 genom att kungörelsen (1959:187) angående
kvalitetsbenämning på matpotatis upphävs. Ansvaret för att meddela
föreskrifter om kvalitetskrav och märkning flyttas från lantbruksstyrelsen
till statens livsmedelsverk den 1 juli 1991.

Utskottet instämmer i vad som i propositionen anförs om att potatis
är ett av våra viktigaste baslivsmedel. Som framgår av propositionen
kommer matpotatisen även i fortsättningen att kontrolleras från kvalitetssynpunkt.
Kontrollen samordnas med övrig livsmedelskontroll, vilket
bör öka förutsättningarna för en förbättring av kvaliteten, samtidigt
som regleringen förenklas. På de skäl som anförs i propositionen (s.
143 f.) bör SMAK:s nuvarande uppgifter inom den obligatoriska kontrollen
upphöra. För att den kompetens som i dag finns hos SMAK
även i fortsättningen skall kunna utnyttjas av såväl branschen som
kontrollmyndigheterna bör ett engångsbelopp om 15 milj.kr. avsättas
för SMAK:s nya organisation.

Utskottet avstyrker motion Jo77 yrkande 36 i återstående del i den
mån den inte tillgodoses genom dessa överväganden.

1989/90:JoU25

100

Regleringsekonomin

1989/90: JoU25

Regleringsåret 1990/91

Inflytande införselavgiftsmedel för regleringsåret 1990/91 skall enligt
propositionen disponeras i enlighet med redovisningen i tabell 3.1.

Tabell 3.1 Huvudsaklig medelsdisposition av införselavgiftsmedel m.m. regleringsåren
1988/89,1989/90 och 1990/91

1988/89
1000-tal kr.

1989/90
1000-tal kr.
prel.

1990/91
I 000-tal kr.
prognos

116500

0

836000

270000

1222 500

Inkomster
Från föregående
regleringsår kvarstående
införselavgifter

- inomramsmedel 2687 -

- utomramsmedel — 60000

Under resp. regleringsår

influtna införselavgifter

- exkl. fodermedel 1095419 932000

-fodermedel 263 321 270000

Summa 1361427 1262 000

Utgifter

a) Av medel inom Jördelningsplanen

Svensk spannmålshandel 23898 —

Sveriges potatisintressenter 27 500 31000

Sveriges oljeväxtintressenter — —

Svensk kötthandel 59000 64000

Föreningen för mejeriprodukter 142 800 130 000

Svensk ägghandel 52 500 52 500

Regleringskassan för fågelkött 8000 8000

Regionalt kostnadsbidrag,
norra Sverige

- mjölk 50000 50000

- kött 5000 5000

-ägg 2500 2500

Bidrag till fraktkostnader för mjölk 500 500

och grädde

Upplysningsverksamhet och utvecklingsarbete
15000 16000

Stiftelsen Lantbruksforskning 10000 40000

Djurhälsovård, kontrollverksamhet 35200 42300

m. m.

Stöd till odling av konservärter och 10000 10000

andra köksväxter

Stöd till odling av bruna bönor 2000 2000

Stöd till odling av vallväxtfrö 10000 10000

Fonden för kollektiva åtgärder inom 500 500

biodlingen

Sveriges exportråd 4000 4 000

Sveriges potatisodlares riksförbund 2 780 2100

Bidrag till ersättningsfoder, norra 15000 —

Sverige

Kalvhälsovård 700 -

Exportkontroll av kött 2100 2100

Sociala satsningar 50000 —

Skolmåltider 2 500 —

101

1988/89 1 000-tal kr.	1989/90 1000-tal kr. prel.	1990/91 1000-tal kr. prognos
Projekt landsbygdsutveckling	800	2000
Ridsporten	—	3000
Pesticidkontroll m. m., livsmedels- verket		3200
Modelljordbruk	200	—
Energiskogsodling	730	—
Reserv till jordbruksnämndens för- fogande		116 500
Summa	533208	597 200	653700
Härefter kvarstående införselavgifts- medel	828219	664 800	568800
b) Av medel utanförfördelningsplan- en Utbyteshandel nötkött, öststaterna	88080	70000	70000
Utbyteshandel kött och fläsk	50000	50000	50000
Pristillägg får- och lammkött	25371	17000	17000
Svensk matpotatiskontroll	6342	5981	7042
Bidrag till Stiftelsen för ackordhäst- organisationens bevarande	250	250	250
Stöd till maltproduktionen	1000	1000	2000
Sveriges exportråd	4000	4000	4000
Djurens hälso- och sjukvård	20677	25 756	28273
Lantbruksstatistik	37455	34 587	32299
Konsumentdelegationens sekretariat	400	450	450
Bidrag till ridsporten	—	1 500	—
Skördeskadefonden	60000'	0	0
Utredningar SPK.	400	—	—
Skolmåltider	_	2 300	_
Åtgärdsprogram för norra Sverige	—	45000	—
Sockerregleringsfonden	—	—	9000
Ersättning för uteblivna prishöjning- ar under 1988/89	90000
1989/90	—	1 170000	—
1990/91	-	-	357094
Summa	383975	1427 824	577408
Summa utgifter	917183	2025024	1231 108
Årets resultat (prognos)	+ 444 244	-763024	-8608
Ingående balans till regeringens för- fogande	327 388	771 632	8608
Balanserat överskott	+ 771632	+ 8608	0

'Tillfors fördelningsplanen för regleringsåret 1989/90.

1989/90:JoU25

102

I tabell 3.1 redovisas användningen av införselavgiftsmedel m.m. under
regleringsåret 1988/89 liksom en beräkning av och förslag till användning
av införselavgiftsmedel som inflyter under regleringsåren 1989/90
och 1990/91.

Fördelningsplanen för regleringsåret 1989/90 utgör 267,2 milj.kr.
samt inflytande avgifter för fodermedelsimporten enligt riksdagens
beslut våren 1989 (1988/89:140, JoU21, rskr. 322). Dessutom tillkommer
ett belopp på 60 milj.kr. av utomramsmedel från regleringsåret
1988/89. Med hänsyn till att inflytande avgifter för fodermedelsimporten
för närvarande kan beräknas till 270 milj.kr. beräknas därmed
fördelningsplanen till 597,2 milj.kr. De disponibla inkomsterna av
införselavgifter beräknas till totalt 1 190 milj.kr., vilket innebär att
592,8 milj.kr. beräknas återstå sedan medel avsatts till fördelningsplanen.
Jordbruksministern har inget att erinra mot de preliminära
förslag till fördelningspian som lämnats av jordbruksnämnden. Definitiv
fördelningsplan för regleringsåret 1989/90 kan fastställas först efter
utgången av regleringsåret då de verkliga inkomsterna av införselavgifterna
för fodermedel är kända.

Sammanställningen avseende ändamål utanför fördelningsplanen för
regleringsåret 1989/90 skiljer sig på ett antal punkter från de preliminära
beräkningar som låg till grund för riksdagens beslut våren 1989.

De införselavgiftsmedel från regleringsåren 1988/89 och 1989/90 som
enligt riksdagens beslut står till regeringens förfogande har därvid
delvis tagits i anspråk för olika ändamål sammanhängande med prisregleringen.
Posten Utbyteshandel med nötkött från öststaterna beräknas
minska med 20 milj.kr. Ridsporten erhåller ett bidrag på 1,5
milj.kr. Av utomramsmedel har 1 170 milj.kr. använts som ersättning
för uteblivna prishöjningar under regleringsåret 1989/90.

Kostnaderna för sådana ändamål som får täckas av införselavgiftsmedel
utanför fördelningsplanen beräknas för regleringsåret 1989/90 till
1 427,8 milj.kr. Jordbruksministern avser att senare återkomma till
regeringen med anledning av jordbruksnämndens förslag till disposition
av de införselavgiftsmedel som står till regeringens förfogande för
regleringsåret 1989/90.

Fördelningsplanen för regleringsåret 1990/91 föreslås omfatta oförändrat
267,2 milj.kr. jämte inflytande fodermedelsavgifiter, vilket totalt
beräknas till 537,2 milj.kr. Dessutom tillkommer 116,5 milj.kr. kvarstående
från regleringsåret 1989/90. Sammanlagt finns således ca 654
milj.kr. tillgängliga inom fördelningsplanen.

Svensk spannmålshandel bör liksom hittills tillföras införselavgifter
för viss utbyteshandel med brödsäd. Dessa avgifter beräknas till 35
milj.kr. Liksom tidigare bör fettvaruavgifter tillföras Sveriges oljeväxtintressenter.
Vid behov bör fettvaruavgifter även användas för att
finansiera spannmålsregleringen och således tillföras Svensk spannmålshandel.

Med hänsyn till ovissheten rörande regleringsekonomins utveckling
för de olika varuområdena har jordbruksnämnden inte lagt fram
någon plan för fördelning av det preliminärt beräknade beloppet för

1989/90: JoU25

103

regleringsåret 1990/91. Nämnden avser att återkomma med förslag till
preliminär fördelning av beloppet. Ett sådant förslag kan då avges i
samband med att förslag lämnas till gränsskydd m.m. fr.o.m. den 1 juli
1990. Nämnden bör liksom tidigare få jämka delbeloppen mellan de
olika regleringsföreningarna och besluta om fördelning av det belopp
som kan komma att stå till nämndens förfogande.

I det följande anges medelsbehovet under regleringsåret 1990/91 för
de ändamål som bör täckas av införselavgiftsmedel utanför fördelningsplanen.

För utbyteshandel med nötkött med öststaterna har beräknats 70
milj.kr.

För utbyteshandel med kött och fläsk avsätts 50 milj.kr. av införselavgiftsmedel
för import av kött och fläsk. En förutsättning är att
motsvarande export ägt rum.

Under regleringsåret 1990/91 bör pristillägget på får- och lammkött
vara oförändrat 5,40 kr. per kg, vilket beräknas medföra en utgift på
27 milj.kr. Av detta belopp finansieras ca 10 milj.kr. av de utomramsmedel
som jordbruket erhåller som ersättning för uteblivna prishöjningar.

Svensk matpotatiskontroll (SMAK) tilldelas högst 5 370 000 kr. för
den officiella kontrollen och 1 672 000 kr. för upplysningsverksamheten
samt ett tilläggsanslag för regleringsåret 1989/90 på 609 000 kr.

Bidrag till Stiftelsen för ackordhästorganisationens bevarande bör
utgå oförändrat med 250 000 kr.

Stöd till maltproduktionen för regleringsåret 1990/91 bör lämnas
med 2 milj.kr.

Sveriges exportråd skall erhålla 4 milj.kr. av medel utanför fördelningsplanen
regleringsåret 1990/91, förutsatt att jordbruket avsätter 4
milj.kr. av medel inom fördelningsplanen.

I enlighet med regeringens förslag i årets budgetproposition
(1989/90:100 bil. 11) föreslås att 28,3 milj.kr. anslås för finansiering av
viss del av kostnaderna för djurens hälso- och sjukvård samt 32,3
milj.kr. för statistik på jordbrukets område.

Till finansiering av sekretariatet hos jordbruksnämndens konsumentdelegation
föreslås 450 000 kr.

Regeringen har nyligen lämnat förslag till tilläggsbudget II till statsbudgeten
för budgetåret 1989/90 (prop. 1989/90:125). I propositionen
(bil. 7) föreslås bl.a. att ett underskott i sockerregleringsfonden skall
täckas med den rörliga kredit som disponeras av jordbruksnämnden
för prisreglerande åtgärder samt att ianspråktagna medel från krediten
täcks av införselavgifter utanför fördelningsplanen för regleringsåret
1990/91. Beloppet uppskattas till 9 milj.kr.

Resterande tillgängliga införselavgiftsmedel som kan beräknas till
totalt 357 milj.kr. disponeras för att ersätta mittprishöjningar under
regleringsåret 1990/91.

Med hänsyn till de oundgängliga variationerna i inflödet av införselavgifter
bör en rörlig kredit av 60 milj.kr. även fortsättningsvis ställas
till jordbruksnämndens förfogande. Med hänsyn till osäkerheten i
prognosen bör medel inte intecknas för något ändamål utöver de nu

1989/90:JoU25

104

nämnda. Eventuella överskott bör liksom för innevarande år stå till
regeringens disposition och skall i första hand användas för att täcka
kostnader för prisreglering under regleringsåret 1990/91.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag om disposition av
införselavgiftsmedel m.m. för regleringsåret 1990/91.

Prisregleringen för sockerbetor och socker under regleringsåret
1990/91

Sockerbetsarealen för 1990 års odling skall enligt propositionen uppgå
till 49 000 ha. Med hänsyn till det prognosticerade underskottet i
sockerregleringen på 100—110 milj.kr. för regleringsåret 1990/91 skall
kostnadskompensationen till Sockerbolaget sänkas med 10 milj.kr.
Vidare skall betpriset sänkas med 3,01 kr. per 100 kg. Den årliga
kostnadskompensationen till bolaget för merkostnaderna vid sockerbruken
på Öland och Gotland skall utgå med samma belopp som
under innevarande regleringsår, dvs. med 24,5 milj.kr. Kompensationen
skall finansieras med budgetmedel. Arealbidragen till odlare som
levererar betor till sockerbruken på Öland och Gotland skall vara
oförändrade. Arealbidragen skall finansieras på samma sätt som det
särskilda ö-bruksstödet. Det skall ankomma på regeringen att fatta de
beslut om prisregleringen som kan komma att krävas under perioden.

Bidraget till skördeskadeskydd skall under regleringsåret 1990/91
betalas av införselavgiftsmedel utanför fördelningsplanen.

Från sockerregleringsfonden skall betalas kostnader för arealbidrag
till odlarna, fraktbidrag till de fyra nordligaste länen och Kopparbergs
län, kollektiva åtgärder inom biodlingen, kostnader för prisutjämning
på socker samt vissa administrationskostnader. Ett eventuellt
likviditetsunderskott skall finansieras av befintliga medel inom regleringsekonomin.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i detta avsnitt. I enlighet härmed
avstyrker utskottet motion Jo96 (c) yrkande 5 som går ut på att
Sockerbolaget skall finansiera en större del av underskottet i sockerregleringsfonden
och betodlarna i motsvarande mån en mindre del.

Regleringsekonomin efter regleringsåret 1990/91
Propositionen

Införselavgiftsmedel jämställs med allmänna budgetmedel och reserveras
inte för speciella ändamål inom jordbruks- och livsmedelssektorn.
Ett belopp motsvarande de s.k. inomramsmedlen skall även fortsättningsvis
komma jordbruket till del, i första hand genom gränsskyddshöjningar,
men i vissa fall genom att verksamheten finansieras med
budgetmedel. Även viss verksamhet som finansieras av införselavgifter
utanför den s.k. fördelningsplanen skall fr.o.m. budgetåret 1991/92
finansieras med budgetmedel.

Interna avgifter i syfte att finansiera marknadsregleringen skall inte
tas ut fr.o.m. den 1 juli 1991. I de fall propositionen innebär att

1989/90: JoU25

105

regleringen övergångsvis behålls och trappas av, skall även vissa avgifter
behållas under övergångsperioden. Avgifterna skall disponeras av
statens jordbruksnämnd.

Kvarvarande medel inom regleringsekonomin den 30 juni 1991 skall
återföras till näringen som en del av ett inkomststöd.

Den s.k. RÅK-kassan för råvarukostnadsutjämning skall behållas tills
vidare och handhas av jordbruksnämnden. De avgifter som tas in i
syfte att finansiera RÅK-systemet skall föras till kassan.

Inflödet av medel i regleringsekonomin består av införselavgifter, tillverkningsavgifter
och interna avgifter. De interna avgifterna erläggs av
lantbrukarna för att bekosta exporten av överskott och övrig marknadsreglering.
Aven tillverknings- och införselavgifter används i viss
utsträckning för olika former av marknadsreglering. Samtliga avgifter
på fodermedel samt en viss del av övriga införselavgifter återförs i dag
till jordbruket för att finansiera framför allt kollektiva åtgärder. Dessa
medel utgör s.k. inomramsmedel eller införselavgifter inom fördelningsplanen.
Resterande införselavgiftsmedel används för andra ändamål
inom eller i samband med regleringen, s.k. utomramsmedel.

Inflödet av införselavgifter uppgår till i storleksordningen 1,5 miljarder
kronor per år men varierar betydligt, beroende på världsmarknadspriserna
och importens storlek.

Av införselavgifterna används vissa medel för att finansiera utbytesexport
innan resterande del används till de s.k. fördelningsplanerna.
Utbyteshandeln avser oljor och fetter samt brödspannmål. Under regleringsåret
1988/89 uppgick dessa belopp till 380 resp. 86 milj.kr.
Därefter kvarstående medel förs till fördelningsplanerna. Finansiering
av denna utbytesexport bör, liksom övrig kollektiv exportfinansiering,
upphöra den 1 juli 1991.

De medel som används inom fördelningsplanen är dels de införselavgifter
som flyter in för fodermedel, dels 267,2 milj.kr. Detta är
medel som jordbruket tillerkänts kollektivt inom ramen för nuvarande
prisreglerings- och förhandlingssystem. För regleringsåret 1988/89 beräknas
införselavgifterna på fodermedel till 263 milj.kr. och de totala
inomramsmedlen således till 530 milj.kr.

Inomramsmedlen är alltså medel som tillförs jordbruket kollektivt i
stället för prishöjningar. Medlen förs till regleringsföreningarna för
regleringsverksamhet eller används till kollektiva åtgärder.

Vid ett slopande av den interna marknadsregleringen bör ingen
särskild regleringsekonomi behållas. Regleringsföreningarnas myndighetsuppgifter
bör upphöra den 1 juli 1991 och införselavgifterna föras
till statsbudgeten. Eftersom inflödet av införselavgifter kan variera
betydligt kan inte den ökade inkomsten för statskassan exakt anges.

1989/90:JoU25

106

Utomramsmedel

Enligt nuvarande prisregleringslag skall samtliga avgifter som tas ut
med stöd av lagen användas inom eller i samband med prisregleringen.
Enligt jordbruksministern bör avgifterna, efter en slopad intern reglering,
likställas med allmänna budgetmedel och tillföras statskassan.
Vissa av de verksamheter som i dag finansieras med utomramsmedel
bör därefter finansieras över budgeten.

Inomramsmedel

Vid övergången från nuvarande reglerade system till ett marknadssystem
bör tidigare tillerkänd kompensation "lösas ut". Detta innebär att
jordbruket även fortsättningsvis bör erhålla medel motsvarande inomramsmedlen.
Detta är medel som jordbruket tillerkänts efter prisförhandlingar.
Inomramsmedlen är jämförbara med livsmedelssubventioner,
eftersom de tillförts jordbruket i stället för prishöjningar. När den
kollektiva återföringen upphör bör jordbruket årligen tillföras motsvarande
belopp. Detta kan ske antingen genom att gränsskyddet höjs i
motsvarande mån eller genom att åtgärderna finansieras med budgetmedel.
Detta påverkar inte redan beslutad stödnivå till jordbruket,
utan utgör endast en annan finansiering. Höjningarna kan därför
genomföras utan hinder av åtagandena om frysning i GATT-överenskommelsen.
Vissa åtgärder bör fortsättningsvis budgetfinansieras. Dessutom
bör budgetmedel tillföras för att vissa pågående projekt skall
kunna slutföras.

Interna avgifter

När marknadsregleringen upphör behöver inte interna avgifter tas ut.
Även dessa avgifter bör betraktas som lantbrukets medel. När avgiftsuttaget
upphör får den enskilde jordbrukaren en lägre kostnad, varför
kompensation inte är aktuell. Detta gäller emellertid inte förmalningsavgiften.
Denna betraktas regleringstekniskt som en del av bondens
reglerade pris, trots att kvarnarna betalar den direkt till regleringsekonomin.

Förmalningsavgiften och prisregleringsavgiften på handelsgödsel och
bekämpningsmedel bör dock behållas övergångsvis.

Inom mejeriregleringen används avgifterna inte enbart för exportfinansiering,
utan också för lönsamhetsutjämning mellan olika mejeriprodukter.
Tidigare har föreslagits att exportfinansieringen skall upphöra
den 1 juli 1991, men att utjämningen bör trappas av för att vara
helt avvecklad den 1 juli 1994. Avgifter för den interna utjämningen
bör därför tas ut t.o.m. den 30 juni 1993.

I det föregående har föreslagits att nuvarande konstruktion med
fettvaruavgifter bibehålls, men att odlingen av oljeväxter bör krympas
till den omfattning som är motiverad av beredskapsskäl. Vidare har
föreslagits att fettvaruavgift skall tas ut på inhemskt producerat slakterifett.
Systemet innebär att aila oljor och fetter (inhemska och importerade)
beläggs med samma avgift. Fettvaruavgifterna som erläggs vid
import bör liksom införselavgifter föras till statsbudgeten. Den fettva -

1989/90:JoU25

107

ruavgift som tas ut på inhemsk produktion bör disponeras av jordbruksnämnden
och i sin helhet återföras till jordbruket som finansiering
av en del av odlingen. Den odling som därutöver bör ske av
beredskapsskäl bör betalas över statsbudgeten.

Råvarukostnadsutjämning

Tidigare har föreslagits att nuvarande råvarukostnadsutjämning behålls
i avvaktan på resultatet av EG/EFTA-förhandlingarna. Avsikten är där
att åstadkomma ett gemensamt RÅK-system som skall vara infört den 1
januari 1993.

Dagens finansiering skall behållas, dvs. med avgifter på import
(externt system) och på produkter som säljs i Sverige (internt system).
Nuvarande RÅK-kassa för finansiering av systemet bör behållas. Kassan
bör liksom hittills hanteras av jordbruksnämnden. Eftersom en del av
kostnaderna i dag betalas ur regleringsekonomin uppstår emellertid en
brist när denna avskaffas. Denna bör betalas över budgeten. Budgetbelastningen
uppskattas till 100 milj.kr. Därvid beaktas att vissa enkla
blandningar bör uteslutas ur systemet, medan vissa produkter som i
dag erhåller motsvarande prisutjämning utanför RÅK bör föras in i
systemet.

Verksamheter av statligt intresse

I det föregående har angetts ett antal verksamheter som bör bekostas av
budgetmedel efter en intern avreglering och ett avskaffande av den
särskilda regleringsekonomin.

När marknadsregleringarna avvecklas bör också större delen av den
verksamhet som finansieras inom regleringsekonomin upphöra. Vissa
kollektiva åtgärder är efter en avreglering näringens ansvar. Viss verksamhet
som i dag finansieras inom regleringsekonomin är dock sådan
att även statsmakterna har ett stort intresse av att verksamheten drivs
vidare. Att dessa verksamheter inte i dag finansieras över statsbudgeten
är snarast att hänföra till det faktum att vi har en separat regleringsekonomi
som hålls åtskild från statsbudgeten.

1 Regionala bidrag till norra Sverige

Av inomramsmedel betalas vissa regionala bidrag till norra Sverige,
exempelvis transportstöd för mjölk och kött samt ett särskilt packeribidrag
för ägg. Sådana stöd bör efter en avreglering betalas över
statsbudgeten och inordnas i det särskilda prisstödet till norra Sverige.
I det föregående har föreslagits att jordbruksnämnden ges i uppdrag att
se över merkostnaderna för transporter av kött och mjölk i norra
Sverige och föreslå hur ett stöd till äggproduktion kan utformas. Det
är därför inte nu möjligt att beräkna den exakta budgetbelastningen.

1989/90: JoU25

108

2 Lantbruksstatistik

Kostnaderna för SCB:s produktion av statistik på jordbruksområdet
finansieras sedan några år till viss del av utomramsmedel i stället för
som tidigare med budgetmedel. Kostnaden beräknas för budgetåret
1990/91 till 32,2 milj.kr. En särskild utredare har tillkallats med
uppgift att se över behovet och utformningen av lantbruks- och
livsmedelsstatistiken. Uppdraget skall slutredovisas i juni 1991, men en
delrapportering skall ske i oktober 1990. Kostnaden bör fr.o.m. budgetåret
1991/92 åter i sin helhet betalas över statsbudgeten.

3 Jordbruksnämndens konsumentdelegation

Kostnaderna för konsumentdelegationens sekretariat betalas för närvarande
av utomramsmedel. Kostnaden uppgår för närvarande till ca 0,5
milj.kr. per år. Det är angeläget att fortsättningsvis behålla en organisation
som företräder konsumenternas intressen. Såväl under en övergångsperiod,
då regleringarna avvecklas, som därefter kommer det att
uppstå behov av diskussioner och överläggningar mellan representanter
för producenter och konsumenter. Konsumentdelegationens roll
kommer emellertid att förändras med en ny livsmedelspolitik. Med
hänsyn till detta och till att konsumentkontakterna behöver utvecklas
anser jordbruksministern att formerna för dessa bör ses över.

Kostnaderna för konsumentdelegationens sekretariat bör betalas över
statsbudgeten.

4 Djurens hälso- och sjukvård

Enligt nuvarande överenskommelse med näringen skall kostnadsökningar
för distriktsveterinärorganisationen delas lika mellan näringen
och staten. Av statens andel för budgetåret 1990/91 skall 28,3 milj.kr.
betalas av utomramsmedel. Motsvarande andel bör fr.o.m. budgetåret
1991/92 betalas av budgetmedel.

5 Avel och kontroll m.m.

Den totala kostnaden uppgår till ca 70 milj.kr. Finansieringen sker
helt med inomramsmedel. En del av kostnaderna bör utgöra statens
ansvar, exempelvis djursjukvård, medan exempelvis kostnader för
avelsarbete bör falla på näringen.

6 Sveriges exportråd

Under innevarande år tillförs Exportrådet 8 milj.kr. ur regleringsekonomin,
varav hälften finansieras inom och hälften utom ramen. Ansvaret
bör även fortsättningsvis delas lika mellan näring och stat.

7 Skördeskadeskydd

Enligt riksdagsbeslutet om skördeskadeskydd skall skördeskadefonden
tills vidare byggas upp med 60 milj.kr. per år. Enligt beslutet skall
jordbruket ersättas för denna fondavsättning. Under regleringsåren
1988/89 och 1989/90 har ersättningen betalats av utomramsmedel i

1989/90:JoU25

109

stället för genom konsumentprishöjningar. När denna finansieringsmöjlighet
upphör bör gränsskyddet höjas; detta bör ske den 1 juli
1990. Finansieringen är att betrakta som en subventionering av konsumentpriset.
Beslutet om finansieringen fattades av riksdagen våren
1988. Prishöjningen kan därför ske utan hinder av GATT-överenskommelsen
eftersom beslutet fattades före överenskommelsen.

8 Övrigt

Utöver nu nämnda verksamheter finns ytterligare sådana som har ett
statligt intresse. Efter överläggningar med berörda intressenter har
jordbruksministern för avsikt att återkomma till regeringen med förslag
hur verksamheter som bekostas av inomramsmedel skall fördelas
mellan gränsskyddshöjningar och budgetmedel.

9 Övergångsvisa kostnader

Vissa projekt och andra verksamheter bör löpa så länge som följer av
redan fattade beslut. Detta kräver övergångsvis finansiering av budgetmedel.

Kostnaderna för denna verksamhet är för närvarande inte möjliga
att exakt beräkna. Jordbruksnämnden och lantbruksstyrelsen bör, efter
överläggningar med näringen, beräkna medelsbehovet för de aktuella
åren och lämna förslag till regeringen i sin anslagsframställning för
resp. budgetår.

För närvarande utgår ett pristillägg på får- och lammkött med 6,05
kr. per kg. Den totala kostnaden beräknas för närvarande till ca 35
milj.kr. Detta finansieras av såväl inom- som utomramsmedel, 8 resp.
27 milj.kr. Som tidigare har redovisats trappas pristillägget av stegvis
under tre år, med början budgetåret 1991/92. Prisstödet bör övergångsvis
betalas över statsbudgeten.

Viss verksamhet vid SMAK finansieras för närvarande av utomramsmedel.
Branschen har planer på att driva ett kvalitetsarbete i en egen
organisation framöver. Eftersom staten hittills bidragit till finansieringen
av den nuvarande organisationen anses det vara befogat med ett
statligt startkapital till ett privat kvalitetsarbete. 15 milj.kr. avsätts för
detta ändamål budgetåret 1991/92.

Motionerna

I motion Jo56 (fp) yrkande 11 hemställs om medelstillskott från
regleringskassorna, om överskott föreligger, till skördeskadefonden. I
motionerna Jo65 (c) yrkande 1 och Jo85 (m) yrkande 17 yrkas avslag
på förslaget om bibehållande och statlig finansiering av konsumentdelegationen.
Enligt yrkande 8 i motion Jo85 bör förslag framläggas om
fortsatt uppbyggnad av skördeskadefonden. I motion Jo77 (c) yrkande
35 framhålls behovet av finansiering av vissa verksamheter även i
fortsättningen, som Lex. skördeskadefonden och vissa program avseende
djurens hälso- och sjukvård.

1989/90: JoU25

110

Utskottets överväganden

Utskottet förutsätter att de åtaganden som gjorts beträffande skördeskadefonden
kommer att fullföljas (se JoU1987/88:16). Även i övrigt utgår
utskottet från att de verksamheter som anges i motionerna kommer att
finansieras i enlighet med gällande överenskommelser mellan staten
och jordbruksnäringen. Enligt utskottets mening påkallas inte någon
särskild riksdagens åtgärd med anledning av motionerna Jo56 yrkande
11, Soll yrkande 35 och Jo85 yrkande 8.

När det gäller konsumentdelegationen erinrar utskottet om sina
uttalanden i det föregående om vikten av att det finns möjligheter att
bevaka konsumenternas intressen. 1 likhet med jordbruksministern
utgår utskottet från att den förändrade livsmedelspolitiken föranleder
en översyn av konsumentdelegationens organisation och arbetsuppgifter.
I avbidan på en sådan översyn tillstyrker utskottet regeringens
förslag i denna del och avstyrker motionerna Jo85 yrkande 17 och
Jo65 yrkande 1.

1 övrigt tillstyrker utskottet regeringens förslag om regleringsekonomin
efter regleringsåret 1990/91 med den ändring som föranleds av
utskottets beslut beträffande en bibehållen oljeväxtodling. Vidare innebär
utskottets beslut om förlängning av systemet för lönsamhetsutjämning
inom mjölkproduktionen att internavgifter bör tas ut t.o.m. den
30 juni 1995.

Effekter för jordbruksnäringen av skattereformen

På s. 158—163 i propositionen redovisas utförligt skattereformens
effekter för olika typer av jordbruksföretag. Särskild uppmärksamhet
har ägnats frågan om underskottsavdrag och överföring av avdrag
mellan olika förvärvskällor. Utskottet anser att redovisningen är värdefull
som ett underlag för bedömningen av de totala effekterna för
jordbruket av de beslut som inom kort kommer att fattas av riksdagen.
I övrigt hänvisar utskottet till de överväganden som görs i skatteutskottet
i fråga om jordbrukets skattefrågor.

Övergångsåtgärder

Propositionen

I propositionen understryks att de framlagda förslagen innebär en
förändring av vissa grunddrag i den sedan länge förda politiken. Detta
motiverar att statsmakterna tar ett betydande ansvar för övergången
från en reglerad till en fri inhemsk marknad. Det motiverar vidare en
relativt lång övergångsperiod samt att särskilda åtgärder vidtas under
perioden för att underlätta anpassningen och omställningen till den
nya situationen. 1 förhållande till LAG:s förslag innebär propositionen
bl.a. en längre övergångsperiod och ytterligare stimulanser till alternativ
användning av åkermark.

Förslagen om stimulans- och stödåtgärder innebär i korthet att ett
arealbaserat inkomststöd betalas ut under en övergångsperiod om fem

1989/90: JoU25

lil

år, med början budgetåret 1990/91. Ersättningen baseras på areal med
odling av prisreglerade grödor år 1989. Även areal inom det s.k.
Omställning 90 skall ingå.

Ersättningen skall till en del differentieras mellan olika odlingsområden.
40% av ersättningen skall vara densamma i hela landet, medan
60% skall differentieras på samma sätt som de belopp som utgår inom
Omställning 90. Ersättningen skall utgå efter en fallande skala under
de fern åren med i genomsnitt 1 100, 1 000, 700, 500 och 200 kr. per
ha. Av ersättningen under regleringsåret 1990/91 utgör 400 kr. per ha,
motsvarande 730 milj.kr., en retroaktiv ersättning för budgetåret
1989/90.

När areal permanent tas ur produktion under perioden
1991/92—1993/94 betalas i stället ett engångsbelopp. Detta omställningsstöd
differentieras på samma sätt som inkomststödet. Det genomsnittliga
omställningsstödet utgår efter en fallande skala med 6 000, 4
500 resp. 3 000 kr. per ha under angivna period.

Vid plantering av skog eller energiskog eller vid anläggning av
våtmarker under perioden 1991/92—1994/95 betalas anläggningsstöd.
Vid anläggning av våtmarker utgår 12 000 kr. per ha i slättbygder och

8 000 kr. per ha i skogs- och mellanbygder. Vid anläggning av skog
och energiskog ersätts en bestämd andel av den kostnad som skogsstyrelsen
beräknar. I slättbygder ersätts 85% av kostnaden för lövträd och
75% av kostnaden för barrträd och energiskog. I skogs- och mellanbygder
skall motsvarande ersättning motsvara 50% resp. 30% av planteringskostnaden.
Ersättningen motsvarar för närvarande följande belopp.
I slättbygd motsvarar ersättningen 13 600 kr. per ha för lövskog,

9 000 kr. per ha för barrskog och 9 000 kr. per ha för energiskog. I
skogs- och mellanbygder är beloppen 8 000, 3 600 resp. 3 600 kr.
Beloppen utgör den totala ersättning som utbetalas, inkl. eventuellt
omställningsstöd, vid anläggning av skog, energiskog eller våtmarker.

Inlösenpriset för spannmål (vete) skall under regleringsåret 1990/91
vara 1,30 kr. per kg. Under de tre följande budgetåren löser staten in
spannmål till ett pris av 1,15, 1,00 resp. 0,90 kr. per kg.

För regleringsåret 1990/91 innebär inkomststödet en ökad ersättning
till jordbruket med 2 090 milj.kr., motsvarande 1 100 kr. för 1,9 milj.
ha. Därutöver erhåller jordbruket motsvarande kompensation som
under innevarande regleringsår, dvs. 1 170 milj.kr. Ersättningen skall i
huvudsak lämnas på samma sätt som under innevarande år, dvs. i
form av bidrag per ko, m.m. Utbetalningen skall ske den 31 december
1990. Bidragen upphör efter budgetåret 1990/91. Hur motsvarande
ersättning och den retroaktiva ersättningen för innevarande budgetår
skall utgå efter budgetåret 1990/91 får avgöras med hänsyn till resultatet
av de pågående GATT-förhandlingarna.

Summan av ytterligare åtgärder för jordbruket under regleringsåret
1990/91 beräknas till ca 610 milj.kr. Här ingår landskapsvårdsstödet,
det utökade glesbygdsstödet, övergångsåtgärder för mjölk- och köttproduktionen
m.m. Totalt får jordbruksnäringen en höjd ersättning med 2
700 milj.kr. under regleringsåret 1990/91.

1989/90:JoU25

112

Kostnaden för omställnings- och anläggningsstöd beräknas till totalt 1989/90:JoU25
ca 3,9 miljarder kronor och kostnaden för inkomststödet till ca 5,6
miljarder kronor utifrån vissa antaganden om takten i omställningsarbetet
(prop. s. 173). Totalt under den femåriga övergångsperioden
beräknas kostnaderna till ca 13,6 miljarder kronor. Av detta utgör ca
10,7 miljarder kronor kostnader för omställningsåtgärder, medan resten
är kostnader för de permanenta åtgärderna under övergångsperioden.
Häri ingår inte kostnader för export av spannmål som staten löser
in. Denna kostnad är i dag inte möjlig att beräkna.

Under rubriken Effekter på markanvändningen anförs att anpassningen
innebär att ca 500 000 ha åkermark frigörs för annan användning
under de närmaste åren. Övergången från en reglerad marknad
till en fri intern marknad ökar dock möjligheten för icke reglerade
grödor att konkurrera. En avreglering leder också till en extensifiering
av växtodlingen. Även det permanenta stödet till landskapsvårdande
insatser tar viss mark i anspråk. Genom att skötsellagens brukningsplikt
slopas och tillståndskravet ersätts med en anmälningsplikt ökar
den enskilde jordbrukarens möjlighet att själv avgöra hur marken skall
användas.

Huvudalternativen till produktion av livsmedelsråvara är i dag industri-
och energigrödor samt skogsproduktion. Mindre arealer kan också
tas i anspråk för olika nischgrödor, som exempelvis lin, nypon och
fibergrödor.

Samtliga alternativ kommer att vara möjliga med de övergångsåtgärder
som föreslås. Inkomststödet avses utgå till all areal, både den som
används till de prisreglerade grödorna och dem som används till andra
ettåriga grödor eller för träda. Detta ökar valmöjligheten mellan olika
grödor.

Genom omställningsstödet förbättras möjligheterna att snabbt nå
balans på marknaden för traditionella jordbruksprodukter. Stödet kan
erhållas för alla bestående åtgärder, allt från skogsplantering till anläggning
av golfbanor.

Vid skogsplantering m.m. kan anläggningsstöd erhållas. Även energiskog
kan ta relativt betydande arealer i anspråk under övergångsperioden.

Odlingen av energigrödor påverkas i hög grad av energi- och miljöpolitiken.
Energi- och miljöpolitiska överväganden bör vara avgörande
för de insatser som görs för att främja en ökad produktion och
användning av biobränslen. En rad beslut som förbättrar biobränslenas
konkurrenskraft har redan fattats eller förbereds för närvarande. Miljövänlig
energiproduktion kommer att stimuleras med 500 milj.kr. per
år, varvid biobränslen skall prioriteras. Detta kommer att förbättra
avsättningsmöjligheterna och därmed förutsättningarna för en långsiktig
och lönsam odling av energigrödor.

113

8 Riksdagen 1989190. 16 sami. Nr 25

Motionerna

1989/90:JoU25

Ett stort antal motioner behandlar övergångsåtgärder m.m. I folkpartiets
partimotion Jo56 yrkas att det temporära arealstödet skall övergå
till nye ägaren vid överlåtelse av fastighet, att jordbruksnämnden ges i
uppdrag att dels förhandla om kostnadskompensation för regleringsåret
1990/91, dels föreslå ett system för utbytesimport/export, att minst
hälften av den spannmålsareal som tas ur produktion bör vara mark i
slättbygd, att minst hälften av den areal som skogsplanteras bör vara
lövskog (yrkandena 3, 5, 7, 8 och 9). Också i kommittémotionen
Jo220 (fp) anförs synpunkter på omställningsåtgärder m.m.

1 vpk:s partimotion Jo68 föreslås investeringsbidrag till kommuner
för energisystem anpassat till biobränslen, biogasproduktion i försöksanläggningar,
inrättande av ett samhällsdominerat etanolbolag, 900
milj.kr. till två etanolfabriker, satsning på FoU om industrigrödor, 800
milj.kr. i kostnadskompensation till mjölkproduktionen och 525
milj.kr. till nötkötts- och övrig produktion, sänkt inlösenpris för
spannmål och överföring av frigjorda medel till det arealbaserade
inkomststödet, ett djur- och arealbaserat stöd för vall, aktivt arbete och
inventeringar i varje län angående våtmarker, inget bidrag till barrskogsplantering,
800 milj.kr. av införselavgiftsmedel till exportfinansiering
(yrkandena 24—27, 29—31 och 36—41).

I centerns partimotion Jo77 ställs yrkanden om omställningsperiodens
längd (fem år fr.o.m. 1991/92), snabb omställning av spannmålsproduktionen
och observans av icke önskvärd strukturrationalisering
m.m., nivåhöjande kompensation för regleringsåret 1990/91 och tillförsel
av medel via regleringssystemet, statligt stöd till exportfinansiering
under omställningsperioden, omfördelning av medel från skogsplantering
till ett förhöjt omställningsstöd, satsning på biobränsle och ett
åtgärdsprogram för att skapa en varaktig marknad, statliga villkorslån
till två etanolfabriker samt stöd till extensiv betes- och vallproduktion
(yrkandena 8—10, 12, 13, 23, 25, 26 och 27).

I miljöpartiets partimotion Jo80 yrkas att inget stöd utgår för att ta
mark ur produktion, att bidrag till skogsplantering endast utgår till
lövskogsplantering i slättbygd, speciella stimulanser av ädellövskogsplantering,
förhöjt arealbaserat inkomststöd minst t.o.m. 1995/96 och
omförhandling beträffande kvarvarande regleringsmedel (yrkandena
31-33, 36 och 37).

I den moderata partimotionen Jo85 yrkas avslag på det arealbaserade
inkomststödet och förändringar av omställnings- och anläggningsstödet,
ett högre omställningsbidrag i form av villkorslån, högre inlösenpriser
på spannmål under en femårsperiod utöver regleringsåret 1990/91,
förlängning av omställningsperioden, ett system för exportfinansiering
med viss statlig reglering, uttalande om jordbrukets roll i den framtida
energiförsörjningen och om konsekvenserna av en kärnkraftsavveckling
för introduktion av biobränslen samt beslut om kostnadskompensation
för regleringsåret 1990/91 (yrkandena 1—4, 9—11, 13 och 28).

I motion Jo75 (s) förordas etanoltillverkning i Östergötland.

I motion Jo78 (m) yrkas ett inkomststöd även till yrkesmässig
trädgårdsodling med hänvisning till det konkurrenstryck som inkomststödet
kan innebära för denna näring. Återföring av avgiftsmedel bör
ske även till näringar utanför jordbruket.

Enligt motion Jo79 (m) yrkande 3 bör inkomstförstärkning i form
av pensionspoäng övervägas i stället för omställningsbidrag.

I motion J08I (m) framhålls att nya idéer och initiativ bör stödjas
och att en helhetsyn är viktig för att klara omställningen.

I motion Jo89 förordas att överskottsarealen används för produktion
av bioenergi (yrkande 1).

Enligt motion Jo93 (c) yrkande 1 bör anläggningsstödet omfördelas
från skogsplantering till åtgärder för ett aktivt jordbruk i skogs- och
mellanbygderna.

I motion Jo97 (c) yrkas gemensam exportfinansiering till den 1 juli
1994, att införselavgifter används för att finansiera export samt att
förutsättningarna för en etanolfabrik i Mönsterås utreds (yrkandena 2,

3 och 6).

Några fristående motioner berör omställningsfrågorna och närliggande
områden. I partimotionen Jo246 (c) yrkas att samhällets ansvar för
överskottsarealen skall uppgå till 60% och att ansvaret kvarstår tills
produktionsinriktningen ändrats (yrkandena 11 och 12). Enligt vpkmotionen
Jo270 bör överläggningar tas upp om jordbrukets kostnadskompensation
för 1989/90 och 1990/91. Stöd bör lämnas till självförsörjning
med energi inom jordbruket (yrkandena 5, 6 och 19). Yrkande
om omförhandling och kompensation framförs även i motion
Jo274 (m) liksom om förlängning av 1985 års beslut om statligt
delansvar och ett 40-procentigt delansvar för överskottsarealen (yrkandena
11 — 13). I motion Jo244 (m) föreslås anläggnings- och omläggningsstöd
när jordbruksmark långsiktigt tas ur produktion, stöd till
forskning och utveckling om alternativa jordbruksprodukter och användning
av överskottsarealer till etanol och biobränsle (yrkandena
1 — 3). Enligt motion Jo204 bör åkermark och impediment användas
för odling av energigrödor.

Utskottets överväganden

Exportfinansiering

Frågor om ett temporärt system för exportfinansiering inom vissa
viktigare produktområden har behandlats i det föregående. I anslutning
till motionernas principdiskussioner om fortsatt exportstöd m.m.
vill utskottet anföra följande: En utgångspunkt för de pågående GATTförhandlingarna
är att exportstödet hör till de stödformer som har de
mest handelssnedvridande effekterna och att denna subventionsform
bör behandlas med förtur i arbetet på en neddragning av stöd och
skydd. De nordiska länderna har gemensamt intagit den ståndpunkten
att de flesta exportsubventionerna bör avskaffas. Undantag har gjorts
för livsmedelsbistånd och råvarukostnadsutjämning. Det finns emellertid
starka intressen inom GATT som representerar en annan syn på

1989/90:JoU25

115

exportstödet. EG t.ex. har hävdat att det finns andra stödformer som
har samma snedvridande effekter som exportstödet. Det är således
förenat med vissa svårigheter att nu dra några säkra slutsatser angående
resultatet av förhandlingsarbetet. Enligt utskottets mening bör den
grundläggande principen om ömsesidighet som utskottet understrukit i
ett inledande avsnitt om gränsskyddets nivå m.m. gälla även i denna
fråga. Utskottet är dock i detta sammanhang inte berett att föreslå
någon avvikelse från den förhandlingslinje som Sverige intagit i frågan
om exportstöd. En förutsättning för detta ställningstagande är att de
fortsatta GATT-förhandlingarna blir framgångsrika vad gäller avskaffande
av handelssnedvridande stöd. Det måste också finnas möjligheter
att hantera årsmånsvariationer, säsongvariationer och tillfälliga exportkvantiteter
i övrigt och genom t.ex. branschvisa säljbolag avsätta
sådana tillfälliga exportkvantiteter på världsmarknaden. 1 denna fråga
hänvisar utskottet till sina uttalanden i avsnittet om konkurrensaspekter.

Härutöver bör framhållas att utskottets ställningstaganden beträffande
produktområdena kött och spannmål innebär att dessa omfattas
av ett system för inlösen resp. exportfinansiering under en övergångstid.
I fråga om kött har utskottet i det föregående föreslagit bl.a. en
förlängning av det temporära exportfinansieringssystemet och höjning
av medelsanvisningen med 150 milj.kr. för detta ändamål jämfört med
regeringens förslag. Dessutom har utskottet förordat en mer flexibel
användning av de 360 milj.kr. som enligt propositionen avsätts för
produktionsanpassningsåtgärder när det gäller mjölkkor. Det av regeringen
föreslagna systemet för lönsamhetsutjämning inom mjölkproduktionen
föreslås av utskottet förlängt med ett år till den 1 juli 1995.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo56 yrkande 9,
Jo68 yrkandena 40 och 41, Jo77 yrkande 12, Jo85 yrkandena 9 och 28
och Jo97 yrkandena 2 och 3, i den mån motionerna ej tillgodoses med
utskottets uttalanden.

Omställnings periodens längd

Utgångspunkten i propositionens förslag om övergångsåtgärder är att
totalt en femårig övergångsperiod skall gälla med början budgetåret
1990/91. I centerns partimotion anförs att övergångsperioden skall
omfatta femårsperioden 1991/92—1995/96. Regleringsåret 1990/91 skall
närmast ses som en fortsättning på den period som omättas av 1985
års beslut om livsmedelspolitiken. 1 andra motioner anförs liknande
synpunkter. Yrkandena i dessa motioner är utformade så att de inriktas
på preciserade ändringar av vissa stödformer under övergångsperioden.
Enligt ulskottets mening är det väsentliga från jordbruksnäringens
och samhällets synpunkt vilka konkreta stimulans- och stödåtgärder
som kommer att gälla för vissa, specificerade perioder och produktionsområden.
Likaså är det viktigt att näringen erhåller en rimlig kostnadskompensation
för regleringsåret 1990/91. Detta framgår av utskot -

1989/90:JoU25

116

tets redovisning i följande avsnitt. Med hänvisning härtill avstyrks
motionerna Jo77 yrkande 10 och Jo85 yrkande 4 i den mån de ej
tillgodoses genom utskottets ställningstaganden i följande avsnitt.

Inkomststöd, omställningsstöd, anläggningsstöd m.m.

Utskottet ansluter sig till jordbruksministerns överväganden i fråga om
inlösensystemet för spannmål och inlösenpriserna. Det innebär att
inlösenpriset för regleringsåret 1990/91 uppgår till 1,30 kr. per kg. För
budgetåren 1991/92—1993/94 uppgår inlösenpriset till 1,15, 1,00 resp.
0,90 kr. per kg.

Det får förutsättas att nuvarande system med prisorter, pristrappa
och kvalitetsreglering delvis behöver bibehållas. Jordbruksnämnden
bör redovisa förslag i denna fråga.

Med den marknadssituation som råder för spannmål leder ett sänkt
inlösenpris sannolikt till att marknadspriset sjunker mot denna nivå,
även med oförändrad införselavgifit. För att inkomsterna inte skall
sjunka på ett oacceptabelt sätt under anpassningsperioden bör ett
arealbaserat stöd utbetalas. Enligt utskottets mening bör detta stöd, av
skäl som redovisas nedan, utgå med ett något lägre belopp än vad
regeringen föreslagit eller med 900 resp. 700 kr. per ha under budgetåren
1991/92 resp. 1992/93. Detta stöd bör upphöra fr.o.m. år 1993/94.
Samtidigt föreslår utskottet en höjning av omställningsstödet som i
kombination med en något lägre arealbaserad ersättning skall innebära
en kraftigare stimulans till en snabb och varaktig omställning av
produktionen till annat än livsmedelsproduktion. Stödet bör utgå med
i genomsnitt 9 000 kr. per ha för budgetåret 1991/92, med 6 000 kr.
per ha för budgetåret 1992/93 och med 4 000 kr. per ha för budgetåret
1993/94. Det bör utformas som ett villkorslån med en årlig avskrivning
av en femtedel av det lån som beviljas under budgetåret 1991/92. Den
årliga avskrivningen av lån som beviljas under de två följande budgetåren
bör vara en fjärdedel resp. en tredjedel. Omställningsstödet bör
omfatta även kontraktsbaserad odling av ettåriga energi- och industrigrödor.

I övrigt bör de villkor och kriterier som föreslagits i propositionen
gälla för inkomststödet och omställningsstödet med undantag av vad
som föreslås gälla vid överlåtelse av jordbruksmark. Utskottet anser det
inte acceptabelt att inkomststödet i dessa fall skall tillfalla den tidigare
ägaren/brukaren också efter en överlåtelse av marken. I enlighet härmed
tillstyrks motion Jo56 yrkande 3 att inkomststödet skall övergå till
den nye ägaren.

Utskottet anser det angeläget att omställningsinsatserna leder till en
snabb och varaktig omställning till alternativ markanvändning. Det är
en viktig förutsättning för att produktionen skall komma i balans. Som
anförs i propositionen är huvudalternativen till produktion av livsmedelsråvara
i dag industri- och energigrödor samt skogsproduktion.
Mindre arealer kan också tas i anspråk för olika nischgrödor som t.ex.
lin, nypon och fibergrödor. I vissa områden kan det vara ett intressant
alternativ att t.ex. anlägga våtmarker och/eller viltmarker. Det är

1989/90:JoU25

117

viktigt att enskilda brukares kunskaper, idéer och initiativ beträffande
alternativ markanvändning kan stimuleras och utnyttjas i omställningsarbetet.
I detta sammanhang bör också framhållas forsknings- och
utvecklingsarbetets betydelse för att omläggningen skall bli framgångsrik.
Dessa frågor har nyligen behandlats i utskottets betänkande om
forskning (1989/90:JoU17). I detta sammanhang har framhållits bl.a.
att det utvecklingsarbete som syftar till att finna alternativ användning
av frigjord areal har tilldelats stora resurser. Forsknings- och utvecklingsarbetet
rörande t.ex. energigrödor och råvaror för kemisk/teknisk
industri fortsätter i nära samarbete med företrädare för jordbruksnäringen.
Utskottet vill understryka den betydelse detta arbete har för att
omställningen av jordbruket skall bli framgångsrik.

Av grundläggande betydelse för omställningsarbetet är vidare att
ytterligare resurser anvisas för rådgivning och utbildning och att insatserna
på detta område anpassas efter de förändrade produktionsförutsättningarna.
Utskottet behandlar denna fråga i ett följande avsnitt och
föreslår i samband därmed en utredning om samordning av de samlade
resurserna på utbildnings- och rådgivningssidan.

Utskottet instämmer i de synpunkter som anförs bl.a. i motioner
från centern och vpk om betydelsen av att vallproduktion och betesdrift
stimuleras i omställningsprogrammet. Lantbruksstyrelsen bör därför
fa i uppdrag att pröva hur ett system för extensiv vall- och
betesproduktion skall kunna ingå i omställningsstödet. I ett sådant
system bör det vara möjligt att föreskriva villkor om minskad användning
av handelsgödsel. Lantbruksstyrelsen bör också fa i uppdrag att
justera reglerna för nuvarande trädesprogram så att areal som ligger i
träda och som kan bli föremål för omställning inte nödvändigtvis
behöver besås före den 20 augusti 1990.

För att ytterligare stimulera till en sådan utveckling som angetts
ovan bör ett anläggningsstöd införas för plantering av skog och energiskog.

I förhållande till regeringens förslag föreslår utskottet den ändringen
att anläggningsstöd ej skall utgå för barrskogsplantering. Vidare anser
utskottet att beloppen per ha ej bör preciseras för närvarande.

Anläggningsstöd bör i stället utgå inom en kostnadsram om 400
milj.kr. under perioden 1991/92—1994/95 för anläggning av våtmarker
samt plantering av lövskog och energiskog. Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer bör utforma förslag om belopp
per ha och villkor i övrigt. Stödet per ha skall i förekommande fall
utgöra ett fast tillägg till eventuellt tidigare utbetalt omställningsstöd.

1 propositionen aviseras att miljövänlig energiproduktion kommer
att stimuleras med 500 milj.kr. per år, varvid biobränslen skall prioriteras.
Utskottet förordar att denna satsning under en femårsperiod
skall betraktas som ett led i omställningsprogrammet för jordbruket.
Medlen skall användas bl.a. för att stimulera investeringar som tryggar
avsättningsmöjligheterna och därmed förutsättningarna för en långsiktig
och lönsam odling av energigrödor. Etanolproduktion är av särskilt
intresse i detta sammanhang. Förutsättningarna för en lönsam etanolproduktion
har förbättrats genom de förslag om koldioxidskatt och

1989/90:JoU25

118

svavelskatt som framlagts. Enligt utskottets mening är det angeläget att
den goda åkermarken kan användas på ett sådant sätt att den vid behov
lätt kan ställas om till livsmedelsproduktion i framtiden. Etanolproduktionen
har i detta avseende stora fördelar. Etanol är därtill ett
fullgott drivmedel för motorfordon med betydande miljöfördelar. En
inhemsk produktion av drivmedel har dessutom fördelar från beredskapssynpunkt
och minskar importbehovet i motsvarande grad. Utskottet
förutsätter att det görs en noggrann analys av etanolproduktionens
möjligheter mot bakgrund av utskottets uttalanden i detta sammanhang.
Att skapa en varaktig marknad för dessa produkter är av
grundläggande betydelse för att omställningsarbetet skall bli framgångsrikt
och för att jordbruket skall kunna medverka i produktionen av
miljövänliga energiformer. Utskottet anser det angeläget att det kommande
energipolitiska beslutet utformas så att dessa önskemål tillgodoses.

Vad utskottet anfört om stöd- och stimulansåtgärder m.m. bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Härigenom tillgodoses
i första hand motionerna Jo56 yrkande 8, J068 yrkandena
24-27, 29, 37 och 39, Jo77 yrkandena 13, 23, 25, 26 och 27, Jo85
yrkandena 1 delvis, 10 och 11, Jo81, Jo89 yrkande 1, Jo93 yrkande 1,
Jo204, Jo220, Jo244 yrkandena 1 — 3, Jo246 yrkandena 11 och 12,
Jo270 yrkandena 6 och 19 och Jo274 yrkandena 12 och 13.

Motion Jo56 yrkande 7 bör ej föranleda någon vidare åtgärd.

Motionerna Jo68 yrkandena 36 och 38 avstyrks. Önskemålet i
yrkande 38 om vissa inventeringar m.m. i anslutning till anläggningsstödet
kommer med största sannolikhet att tillgodoses inom ramen för
den utökade rådgivningsverksamhet som regeringen föreslagit.

Vidare avstyrks motion Jo80 yrkandena 31—33 och 36. Yrkande 32
tillgodoses delvis genom utskottets ställningstagande som innebär att
inget särskilt stöd utgår till barrskogsplantering.

Yrkandena 1 i återstående del, 2 och 3 i motion Jo85 avstyrks.

Yrkandena i motionerna Jo75 och Jo97 (yrkande 6) om etanoltillverkning
i Östergötland resp. Mönsterås avstyrks i den mån de ej
tillgodoses genom utskottets uttalanden.

I anslutning till motion Jo78 om konkurrenssituationen för yrkesmässiga
trädgårdsodlare medger utskottet att det givetvis i vissa speciella
situationer, som nu inte till alla delar kan förutses, kan uppstå
negativa effekter från konkurrenssynpunkt av de föreslagna övergångsstöden.
I de fall som avses i motionen är det dock endast det arealbaserade
inkomststödet som eventuellt kan påverka konkurrensläget. Härvidlag
bör dock hänvisas till de ändringar som utskottet föreslagit
beträffande belopp och giltighetstid för denna stödform. När det gäller
den yrkesmässiga trädgårdsodlingen torde de redan etablerade odlarna
ha en betydande fördel med hänsyn till redan gjorda investeringar i
maskiner och andra tillgångar. Kapitalkostnaderna för nyetablering är
sannolikt så stora att det föreslagna arealbaserade inkomststödet knappast
kan uppväga nyss angivna fördelar. När det gäller avgiftsmedel

1989/90: Jo U25

119

utgår utskottet från att en återföring till bl.a. trädgårdsnäringen liksom
hittills kommer att ske. Motionen bör med dessa uttalanden lämnas
utan någon vidare åtgärd.

Motion Jo79 yrkande 3 om inkomstförstärkning i form av pensionspoäng
i stället för omställningsbidrag avstyrks. Motionens syfte bör
tillgodoses genom andra typer av åtgärder, t.ex. i form av awecklingsersättning
för vissa producenter.

Regleringsåret 1990191

I propositionen görs en kostnadsberäkning av bl.a. de åtgärder som
börjar tillämpas under regleringsåret 1990/91 och av totalkostnaderna
under den femåriga övergångsperioden (prop. s. 170—173). Beräkningarna
har i korthet redovisats ovan.

Utskottet har ägnat särskild uppmärksamhet åt frågan om kostnadskompensation
till jordbruket för regleringsåret 1990/91 mot bakgrund
av att prisöverläggningar ej har ägt rum i sedvanlig ordning mellan
LRF och konsumentdelegationen. De aktuella beräkningarna redovisas
i sammanfattning på s. 171 i propositionen. I samband med en särskilt
anordnad utfrågning med representanter för jordbruksnämnden, LRF
och konsumentdelegationen har utskottet inhämtat ytterligare upplysningar
om kompensationsbehovet och parternas ståndpunkter i frågan.

Utskottet har i flera sammanhang i detta betänkande berört mjölkproduktionens
betydelse från olika synpunkter. Bl.a. har understrukits
dess värde för skogs- och mellanbygderna och i synnerhet för de
nordligaste länen, som ingår i stödområdet. Den del av regeringens
förslag som avser stöd- och stimulansåtgärder för regleringsåret 1990/91
ger ett bättre utbyte för spannmålsproducenterna än för mjölkproducenterna.
Utskottet föreslår därför att ett belopp om 600 milj.kr.
utöver regeringens förslag tillförs jordbruket i form av ett bidrag per
ko. En mindre del av beloppet bör avsättas för ett stöd till getskötsel.
Regeringen bör uppdra åt jordbruksnämnden att utforma förslag till
fördelning av dessa medel.

Beloppet bör i likhet med huvuddelen av det av regeringen föreslagna
beloppet om 1 170 milj.kr. finansieras med införselavgiftsmedel
utanför fördelningsplanen. Om sådana medel inte finns tillgängliga
skall finansieringen ske med budgetmedel.

Även i övrigt skall de villkor som anges i motsvarande avsnitt i
propositionen gälla för beloppet 600 milj.kr. Som framgår av propositionen
bör bidragen i sin helhet betalas ut den 31 december 1990. Om
möjligt bör detta gälla även det av utskottet föreslagna beloppet. Hur
motsvarande ersättning och den retroaktiva ersättningen på 730
milj.kr. skall tillföras jordbruket under åren efter regleringsåret
1990/91 får, liksom frågan om gränsskyddet, avgöras med hänsyn till
resultatet av de pågående GATT-förhandlingarna.

Utskottet vill framhålla att det i dagsläget är svårt att överblicka
konsekvenserna av att de belopp som nu tillerkänns jordbruket utgör
underlagsbelopp för beslut om kommande kompensationsnivåer. I
termer av en mer långsiktig uppgörelse i GATT finns för närvarande

1989/90:JoU25

120

inga bestämda regler om en real sänkning av gränsskyddet eller om
bedömningen av bidragsformer som knyts till produktionsenheter. En
annan osäker fektor är beräkningen av PSE-talen i förhållande till
världsmarknadsprisernas utveckling. Som tidigare påpekats bör frågan
om forändringar i gränsskyddet, såväl tekniskt som nivåmässigt, göras i
den takt som en kommande överenskommelse i GATT anger. En
nordisk utgångspunkt är härvid att sänkningar skall göras i reala
termer, varvid tidigare sänkningar från år 1986 får tillgodoräknas. Det
anförda innebär sammanfattningsvis att frågan huruvida och i vilka
former det av utskottet föreslagna tilläggsbeloppet i fortsättningen
kommer jordbruket till del Sr avgöras med hänsyn till resultatet av
G ATT-fo rhandlingarna.

Utskottets ställningstagande tillgodoser helt eller delvis motionerna
Jo56 yrkande 5, J068 yrkandena 30 och 31, Soll yrkandena 8 och 9,
Jo80 yrkande 37, Jo85 yrkande 13, Jo270 yrkande 5 och Jo274
yrkande 11. Med anledning av dessa motioner bör ett tillkännagivande
riktas till regeringen. Vidare föranleder utskottets förslag ändringar
beträffande anslaget till prisreglerande åtgärder, som närmare behandlas
i det följande.

Awecklingsersättning till mjölkproducenter

Möjligheten för mjölkproducenter att erhålla awecklingsersättning förlängs
enligt propositionens förslag. Anslutning till systemet skall vara
möjlig t.o.m. år 1996. Ersättning skall endast betalas ut t.o.m. år 1996.
Det ankommer på regeringen att besluta i dessa frågor. Kostnaden för
en ökad anslutning har beräknats till 70 milj.kr. för budgetåret
1990/91.

I motion Jo77 (c) yrkande 19 hemställs att ersättningen höjs till 75
öre per kg och att den övre produktionsgränsen för anslutning till
systemet höjs till 150 000 kg.

Utskottet anser det i likhet med jordbruksministern viktigt att ett
system för awecklingsersättning för mjölkproducenter övergångsvis
bör finnas kvar. Med de förändrade marknadsvillkor som kommer att
gälla efter den 1 juli 1991 är det angeläget att på olika sätt underlätta
en produktionsminskning som så snabbt som möjligt leder till bättre
balans i produktionen. Utskottet tillstyrker förslaget i motion Jo77 så
till vida att ersättningen bör höjas till 75 öre per kg. Detta bör ges
regeringen till känna. I övrigt ansluter sig utskottet till regeringens
förslag.

Stöd till skuldsätta jordbrukare
Propositionen

Särskilda stödåtgärder riktas till de skuldsatta jordbrukare som under
en övergångsperiod kan komma att få ekonomiska svårigheter till följd
av den föreslagna awecklingen av den interna marknadsregleringen.
Stödet skall ges dels som stöd för rekonstruktion av jordbruksföretag

1989/90:JoU25

121

eller som avveckJingsstöd, dels i form av rådgivning m.m. Vid behov
skall jordfonden fä disponeras för inlösen av fastigheter. Stöden skall
utgå under perioden den 1 januari 1991—den 1 juli 1996.

En avveckling av den interna marknadsregleringen på jordbrukets
område kommer att innebära nya förutsättningar på marknaden för
jordbruksprodukter. De jordbrukare som etablerar sig efter det att de
nya förutsättningarna för prisbildningen på marknaden har klarlagts i
ett livsmedelspolitiskt beslut har möjlighet att beakta dessa nya förutsättningar
i samband med etableringen. I vissa fall kan jordbrukare
som redan är etablerade ha mindre möjlighet att anpassa sig till de nya
förutsättningarna. Detta gäller framför allt brukare som på grund av
en hög skuldsättningsgrad är bundna till en hög fastighetsprisnivå. De
vägar till anpassning som finns och som med stor sannolikhet kommer
att utnyttjas av jordbrukarna är bl.a. förändringar i produktionstekniken,
förändringar i kombinationen av produktionsresurser, minskad
användning av vissa insatsmedel samt ökad samverkan. Möjligheterna
till anpassning för den enskilde jordbrukaren är bl.a. beroende av
skuldsättnings- och inkomstsituationen i utgångsläget samt av förmågan
att se vilka förändringar som är nödvändiga och att genomföra dem.

En möjlig utveckling i samband med avvecklingen av den interna
marknadsregleringen är att värdet på jordbruksmark minskar. Detta
kan förväntas leda till både lägre arrendeavgifter och lägre priser på
jordbruksfastigheter. Nivån på arrendeavgifterna påverkas i huvudsak
av avkastningen i jordbruket, medan fastighetspriserna även påverkas
av andra faktorer, t.ex. skattelagstiftningen, inflationstakten och mer
långsiktiga lönsamhetsmål.

Alla jordbrukare kommer att på något sätt beröras av avvecklingen
av den interna marknadsregleringen. Med de föreslagna avtrappningsåtgärderna
och de övergångsvisa stöden bör det dock finnas goda
möjligheter att genomföra anpassningen till en friare marknad för
jordbruksprodukter.

I denna anpassningsprocess är det viktigt att jordbrukaren får tillgång
till kvalificerad rådgivning och information om hur han eller
hon bäst kan möta förändringarna. Den statliga rådgivningen tillhandahålls
genom lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna. De förändringar
i bl.a. prisbildningen som kommer att ske gör det nödvändigt
för både rådgivare och jordbrukare att förändra sitt arbetssätt och i
betydligt högre grad än tidigare ge akt på marknadens signaler och
aktivt samla kunskap och information om marknaden och hur denna
utvecklas.

Det kan emellertid i samband med en intern avreglering uppkomma
sådana situationer att rådgivning inte är ett tillräckligt medel för att
motverka ekonomiska svårigheter. Lantbruksstyrelsen har efter uppdrag
av regeringen lämnat ett förslag till stödåtgärder för skuldsatta
jordbrukare. Lantbruksstyrelsen har även redovisat en uppskattning av
antalet företag som kan antas få svårigheter på grund av hög skuldsättning
till följd av en avveckling av den interna marknadsregleringen.

Lantbruksstyrelsen har gjort särskilda undersökningar av skuldsättnings-
och inkomstsituationen i jordbruket och gör bedömningen att i

1989/90:JoU25

122

storleksordningen 1 500 företag kan få mycket allvarliga ekonomiska
problem vid en avveckling av marknadsregleringen. Av dessa kan
omkring 1 000 företag fa så allvarliga problem att rekonstruktionsåtgärder
eller avveckling av företagen blir nödvändiga.

Utöver dessa kommer ett betydligt större antal, ca 3 000—5 000
företag, att vara i behov av särskilda rådgivningsinsatser för att inte
råka i allvarliga ekonomiska situationer.

Lantbruksstyrelsen betonar att dessa bedömningar av antalet företag
är osäkra och bör omges med viss säkerhetsmarginal. Lantbruksstyrelsens
analyser av skuldsättnings- och inkomstförhållanden har i huvudsak
inriktats på företag av den storleken att de kan försörja brukaren
och sysselsätta denne på heltid, dvs. ofta större företag som är kapitalkrävande
och ofta har en hög skuldsättning.

Propositionens förslag i fråga om stödåtgärder för skuldsatta jordbrukare
innebär att stöd ges dels i form av rådgivning, dels i form av stöd
för rekonstruktion av jordbruksföretag eller awecklingsstöd. Lantbruksstyrelsen
bör också kunna lämna stöd till projektverksamhet,
t.ex. gemensam maskinanvändning, ny markanvändning, småskalig förädling
etc.

Rådgivningen bör riktas till den grupp av jordbrukare som kan
riskera att få ekonomiska problem. I detta fall är det lämpligt att
genom information, utbildning och i utvecklingsprojekt bidra till att
jordbrukarna får insikt i de nya villkor som kommer att gälla för
jordbruket. I detta arbete bör även beaktas möjligheterna till kombinationssysselsättningar
m.m. Denna del av stödåtgärderna bör bedrivas i
samarbete med arbetsmarknadsverket, länsstyrelserna, Sveriges lantbruksuniversitet,
lantbruksskolorna och lantbrukets organisationer. De
medel som inom ramen för samhällets delansvar för överskottsarealen
avdelats för rådgivning bör kunna användas i detta sammanhang.
Vidare bör ett särskilt program genomföras för företag som riskerar att
få allvarliga ekonomiska svårigheter. Dessa brukare bör under övergångsperioden
erbjudas kostnadsfri rådgivning i form av företagsekonomiska
analyser och förslag till åtgärder för att åstadkomma förbättringar
i den ekonomiska situationen.

I fråga om rekonstruktionsåtgärder bör följande gälla. En rekonstruktion
av företag kan ske på olika sätt beroende på om brukaren
har statliga lån eller kreditgarantier eller om han saknar sådana. Vid
en rekonstruktion är det viktigt att samtliga större fordringsägare
medverkar genom eftergift av fordringar. Statens medverkan kan bestå
i att staten, förutom att efterge en del av sin fordran, ger lånegaranti
för ett belopp motsvarande vad som behövs för att erlägga ackordslikviden.

Om brukare inte har statliga lån eller lånegarantier kan en rekonstruktion
ändå vara angelägen. I detta fall bör det vara möjligt att, efter
att samtliga fordringsägare medverkat i en ackordsuppgörelse, bevilja
ett övergångsvis, treårigt räntebidrag med 2,5 % beräknat på företagets
räntebärande skulder. En förutsättning bör vara att brukaren är i en
obeståndssituation. Räntebidrag bör utgå med maximalt 50 000 kr. per
år.

1989/90:JoU25

123

Om brukaren inte vill fortsätta som jordbrukare eller om en rekonstruktion
inte kan genomföras, bör stöd ges antingen genom att staten
löser in fastigheten eller i form av en awecklingsersättning. Även här
bör en förutsättning för stöd vara att företagaren är i en obeståndssituation
och att etableringen har skett efter år 1980 och senast vid
tidpunkten för riksdagens beslut om den nya livsmedelspolitiken.

Staten bör i sådana fall, efter att brukaren begärt det, lösa in
fastigheten för ett pris motsvarande köpeskillingen, om detta pris inte
får anses vara oskäligt högt. Jordfonden bör kunna användas för detta
ändamål. Det bör även vara möjligt att utnyttja en rörlig kredit för att
täcka eventuella tillfälliga likviditetsunderskott i jordfonden.

En awecklingsersättning bör kunna ges till de jordbrukare som vill
avveckla jordbruksverksamheten för att underlätta deras övergång till
annan verksamhet. Awecklingsersättningen bör kunna utgå under en
femårsperiod och bör samordnas med arbetsmarknadsstöd eller utbildningsbidrag
så att ersättning ges med ett belopp motsvarande normal
lön för kvalificerad arbetskraft i jordbruket. Jordbruksministern vill i
detta sammanhang erinra om det särskilda awecklingsstöd till mjölkproducenter
som tidigare föreslagits.

Samtliga nyssnämnda stödåtgärder kan, med undantag för inlösenskyldigheten,
komma såväl jordägare som arrendatorer till del. Kostnaderna
för räntebidrag, awecklingsersättning, förluster på inlösta fastigheter
samt eftergifter i samband med ackord uppskattas till ca 200
milj.kr. för perioden 1991/92—1995/96. Stödformerna bör dock införas
fr o m. den 1 januari 1991. Under budgetåret 1990/91 bör kostnaderna
för stöden vara obetydliga. För perioden 1991/92—1995/96 bör dessutom
40 milj.kr. per år anvisas för lantbruksverkets arbete med bl.a.
rådgivning, information och projektverksamhet. Ett särskilt anslag bör
anvisas för dessa ändamål.

Motionerna

I motion Jo56 (fp) yrkande 6 framförs invändningar mot regeringens
uttalanden om vissa fordringsägares medverkan vid rekonstruktionsåtgärderna.
Enligt motionen är de enda oprioriterade fordringsägare som
brukar förekomma i detta sammanhang bygdekvarnar, lantmännenföreningar
och spannmålshandlare som sålt foder, utsäde och handelsgödsel
m.m. på kredit. Till skillnad från banker och maskinhandlare
har de i regel ej någon säkerhet för sina fordringar. Om alltför många
jordbruksföretag hamnar på obestånd kommer många fordringsägare
med låg soliditet inte att klara situationen.

1 motion Jo85 (m) yrkande 25 yrkas avslag på förslaget om ett anslag
till stöd för skuldsatta jordbrukare. Enligt motionen är det principiellt
felaktigt att endast förmögenhetsförlust som är hänförlig till lånat
kapital ersätts medan förlust av eget kapital inte ersätts.

1989/90:JoU25

124

Utskottets överväganden

1989/90:JoU25

I likhet med jordbruksministern anser utskottet det angeläget att
särskilda stödåtgärder riktas till de skuldsatta jordbrukare som under
en övergångsperiod kan komma att få ekonomiska svårigheter till följd
av avvecklingen av den interna marknadsregleringen. I denna anpassningsprocess
är det viktigt att jordbrukarna får tillgång till kvalificerad
rådgivning och information om hur förändringarna kan mötas. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag i detta avsnitt och avstyrker motion
Jo85 yrkande 25.

I anslutning till motion Jo56 bör påpekas att propositionens uttalanden
om fordringsägares eftergift av fordringar får ses som ett uttryck
lör det önskvärda i att samtliga berörda parter medverkar i en rekonstruktion
av de företag som drabbas av ekonomiska svårigheter. Uttalandet
kan självfallet inte få någon rättsligt bindande verkan för de
företag som åsyftas i motionen. Bindande föreskrifter om enskildas
personliga och ekonomiska förhållanden kan endast meddelas genom
lagstiftning. Det anförda innebär att motionen i denna del inte påkallar
någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

I anslutning till de bedömningar som redovisats om effekterna för
olika företag och kostnaderna för vissa rekonstruktionsåtgärder vill
utskottet framhålla följande. För att i största möjliga utsträckning
underlätta jordbrukets omställningsprocess har stor möda ägnats åt
frågan om stöd- och stimulansåtgärder under övergångsperioden. Syftet
med dessa åtgärder är givetvis att så få företag som möjligt skall behöva
drabbas av påtagliga ekonomiska svårigheter. Som närmare framgår av
utskottets ställningstaganden i det föregående har utskottet på en rad
punkter föreslagit ett utökat ansvar från samhällets sida för omställningsprocessen.
Detsamma gäller beträffande kostnadskompensation
till jordbruket för regleringsåret 1990/91. Utskottet bedömer sammantaget
att kostnaderna för räntebidrag, förluster på inlösta fastigheter
samt eftergifter i samband med ackord kan beräknas till ett något lägre
belopp än vad som anges i propositionen eller till ca 20 milj.kr. per år
under perioden 1991/92—1995/96.

Arrendatorernas situation
Propositionen

Det bör i första hand ankomma på parterna i ett arrendeavtal att
anpassa avtalen och avtalsvillkoren till de ändrade förhållanden som
kan bli en följd av den föreslagna reformen av livsmedelspolitiken.

De arrendatorer som får sina förhållanden så förändrade att deras
arrendevillkor framstår som oskäliga kan åberopa 36 § avtalslagen för
att få till stånd en ändring av villkoren.

125

Motionerna

1989/90:JoU25

I motion Jo77 (c) yrkande 24 anförs bl.a. att omställningen av jordbruket
med lägre produktpriser skapar en ny situation i förhållandet
mellan markägare och arrendatorer. Enligt motionen bör de arealersättningar
som enligt propositionen skall utgå till jordbruksdrift betraktas
som ett brukarstöd. Om däremot skogsplantering är alternativet
för omläggning blir det markägaren som mottar stödet, och situationen
kan därvid bli bekymmersam för många arrendatorer bl.a. i skogs- och
mellanbygderna, där arrendepriserna är låga. Regeringen måste följa
utvecklingen och vidta de åtgärder som behövs för att trygga arrendatorernas
möjligheter att fortsätta driften.

Även i motion Jo85 (m) yrkande 5 understryks att arrendatorerna
kan komma i en sämre situation i samband med omställningen.
Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt denna grupp. Det är viktigt att
arrendatorerna får möjlighet att anpassa sin verksamhet till den nya
jordbrukspolitiken.

Utskottets överväganden

Utskottet delar motionärernas uppfattning att särskild uppmärksamhet
bör ägnas åt arrendatorernas situation. I dagsläget är det svårt att till
alla delar förutse konsekvenserna för jordbruksarrendatorerna av en
förändrad livsmedelspolitik. Utskottet utesluter inte att det kan uppstå
behov av ändringar i t.ex. arrendelagstiftningen eller att ytterligare
överväganden kommer att krävas beträffande inriktningen av omställningsåtgärderna.
Utskottet föreslår därför att regeringen uppdrar åt
vederbörande myndigheter inom lantbruksverket att göra en översyn
av arrendatorernas situation mot bakgrund av de ändringar som genomförs
i fråga om livsmedelspolitiken. Uppdraget bör genomföras
skyndsamt och redovisas för riksdagen. Vad utskottet anfört med
anledning av rubricerade motionsyrkanden bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

Rådgivning och utbildning
Propositionen

Rådgivningen bör inriktas på att ge jordbrukarna insikt i de nya
förhållandena på marknaden och ge den hjälp som behövs för anpassningen
därtill. Detta innebär såväl ekonomisk rådgivning och kunskap
om marknadsförhållandena som information och förslag till åtgärder
för att uppfylla de krav som ställs på jordbruket från bl.a. miljö- och
djurskyddssynpunkt. Ren produktionsteknisk rådgivning ges i dag i
betydligt mindre omfattning än tidigare. Även en sådan rådgivning kan
dock komma att behövas i perspektivet av förändrade priser på produkter
och insatsvaror i produktionen, vilket kan komma att motivera
en ändrad kombination av resurser jämfört med den nuvarande.

Kunskaper på de områden som här blir aktuella i rådgivningen
finns i dag vid lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna. Rådgiv -

ningen sker framför allt via lantbruksnämnderna som fr.o.m. den 1
juli 1991 kommer att ingå i den nya länsstyrelsen. Lantbruksnämnderna
har god sakkunskap främst i de frågor som rör jordbrukets produktionsteknik,
ekonomi, miljöfrågor och liknande. Den ökade marknadsinriktning
inom jordbruket som den livsmedelspolitiska reformen syftar
till kommer emellertid att förändra situationen även för rådgivarna
och deras arbete. Det blir sannolikt nödvändigt att i större utsträckning
än tidigare bredda kunnandet utöver det rent produktionstekniska
området och söka kunskap och erfarenheter även utanför jordbrukssektorn,
t.ex. i fråga om marknadsföring och marknadskännedom.
Detta ställer stora krav på rådgivarna, men ger även betydligt
större möjligheter till utveckling för såväl rådgivare som jordbrukare
än tidigare. Samordningen av verksamheten i den nya länsstyrelsen ger
också tillfälle till utökade kontakter och samarbete mellan olika funktioner
i länen och en koordination av resurser för de ändamål som är
mest angelägna i ett regionalt perspektiv.

Aven näringen och dess organisationer har ett ansvar och intresse
för en förstärkt rådgivning. LRF har redovisat ett förslag till utbildnings-
och rådgivningsprogram. Som tidigare har redovisats avsätts
inom ramen för delansvarsmedlen resurser för rådgivning m.m. till
såväl näringen som lantbruksverket.

Rådgivning till jordbrukare ges i stor utsträckning till den enskilde
företagaren och utgår från förutsättningarna för det enskilda företaget.
I samband med sådana förändringar av marknadsförutsättningarna i
jordbruket som nu föreslås är det sannolikt av stort värde för jordbrukarna
att i samarbete med andra företagare och genom särskild utbildning
få tillfälle att sätta sig in i de nya förhållandena. Detta kan ge nya
impulser till vidareutveckling av företaget och möjlighet till diskussion
med kolleger och företagskonsulter. På så sätt kan även den sociala
kontakten på landsbygden stärkas och utvecklas.

Utbildningen av jordbrukare bör därför syfta till att ge generell
kunskap om de nya marknadsförhållandena samt vilken kunskap och
information som är nödvändig att ha för att jordbrukarna själva skall
kunna arbeta och bli framgångsrika under dessa förutsättningar.
Tyngdpunkten bör ligga på att stimulera jordbrukaren till att utifrån
de egna resurserna komma med idéer till förnyelse av företaget och
kontrollera om det finns möjligheter att med ett gott resultat genomföra
förslagen. I detta skede behövs sannolikt utbildning i bl.a. marknadsföring,
ekonomistyrning m.m. vilken ges av kvalificerad personal.
Det är också viktigt att inse att en sådan utbildning inte alltid omedelbart
slår igenom i en lönsam produktion utan måste byggas på och få
mogna innan några avgörande steg kan tas på väg mot en förnyelse av
företaget.

Ansvaret för utbildningen bör i första hand ligga på lantbruksstyrelsen
och lantbruksnämnderna, som efter den 1 juli 1991 kommer att
ingå i den nya länsstyrelsen. Utbildningen bör dock ske i samarbete
med andra myndigheter och organisationer. Ett sådant samarbete finns
redan etablerat mellan bl.a. arbetsmarknadsverket, lantbruksverket och

1989/90:JoU25

127

jordbruksnäringens organisationer. Samarbetet bör även kunna vidareutvecklas
på regional och lokal nivå. På så sätt kan även de resurser
som de olika myndigheterna och organisationerna förfogar över samordnas
på ett effektivt sätt. I detta sammanhang kan även nämnas att
de regionala utvecklingsfonderna bedriver informationsverksamhet
samt rådgivning och utbildning inom gruppen små och medelstora
företag.

Motionerna

I motion Jo58 (m) förordas en översyn angående en långsiktig lösning
av frågorna om rådgivning och utbildning inom hela lantbrukssektorn.
Motionärerna hänvisar bl.a. till utskottets uttalanden i betänkandet
1989/90:JoU12. Behovet av en effektivisering och samordning av lantbrukets
rådgivning understryks i motionen.

I motion J086 (s) yrkande 5 anförs att företagsanalys och rådgivning
till högt skuldsatta jordbrukare bör inkludera samtliga jordbruksföretag
som är i denna situation; dvs. inte enbart de företag som kommer i
svårigheter på grund av avregleringen.

I de fristående motionerna Jo241 (m) och Jo262 (c) framhålls
behovet av samordning med lantbruksskolorna i rådgivningsarbetet
resp. behovet av ett särskilt förtbildningsprogram för jordbrukets omställning
och förnyelse.

Utskottets överväganden

Som utskottet anfört i det föregående är rådgivnings- och utbildningsinsatserna
av grundläggande betydelse i den kommande omställningsprocessen.
I betänkandet 1989/90:JoU12 framhöll utskottet bl.a. att en
översyn och samordning av rådgivningen framstod som särskilt angelägen
med hänsyn till de krav som kommer att ställas på näringens
förmåga att utforma ett uthålligt lantbruk även i framtiden. Utskottet
vill med anledning av de nu aktuella motionerna framhålla att det är
viktigt att tillvarata de kunskaper och erfarenheter som finns inte bara
inom lantbruksverket utan också vid t.ex. lantbruksskolor, skogsbruksskolor
och hushållningssällskap. Vid sidan av renodlade jordbruksfrågor
bör frågor om miljövård och landsbygdsutveckling tillmätas en stor
betydelse i rådgivnings- och utbildningsarbetet.

Enligt utskottets uppfattning är det av stor betydelse att man i
samband med reformen genomför en översyn av den landstingskommunal
skogs- och lantbruksutbildningen. Syftet med en sådan översyn
är att bättre utnyttja de resurser som finns. Enligt utskottets mening
bör man pröva möjligheten att bredda utbildningen så att den utifrån
ett brett ekologiskt perspektiv kan understödja landsbygdens utveckling.
Oet är också viktigt att utbildningen ligger i linje med intentionerna
bakom den livsmedelspolitiska reformen. Det betyder att ökade
insatser måste göras när det gäller utbildning i företagande, marknadsföring
och företagsutveckling. Det finns också anledning att noga
granska erfarenheterna från försöksverksamheten med den treåriga

1989/90:JoU25

128

naturbrukslinjen. Dessutom bör man i sammanhanget pröva och väga
in möjligheten att bättre samordna utbildningen vid lantbruksskolorna
med rådgivningen till lantbruksföretagen i länet.

För närvarande pågår inom utbildningsdepartementet en översyn av
hela gymnasieskolan. Det synes angeläget att den av utskottet föreslagna
översynen genomförs i detta sammanhang.

Vad utskottet anfort bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. Härigenom tillgodoses till stor del motionerna Jo241 och Jo58.

Motionerna Jo262 och J086 yrkande 5 avstyrks i den mån de ej
tillgodoses genom utskottets ställningstagande.

Uppföljning

Propositionen

Det är av stor betydelse att följa upp den livsmedelspolitiska reformens
effekter på olika områden och utifrån olika aspekter. Ansvariga myndigheter
ges i uppdrag att under övergångsperioden noga följa utvecklingen
inom sitt ansvarsområde samt att regelbundet redovisa utvecklingen
och eventuella behov av åtgärder till regeringen. Det är också
angeläget mecj kontinuerliga kontakter med näringen.

Den nya livsmedelspolitiken innebär en genomgripande förändring
av den hittills förda livsmedelspolitiken. En intern avreglering kommer
att fa konsekvenser på en rad områden och ställa många aktörer i
en ny situation^ Härtill påverkas livsmedelssektorn av reformer inom
andra politikområden. En intern avreglering kommer också att ge
positiva effekter för såväl producenter och konsumenter som för
miljön och den regionala utvecklingen samt ge samhällsekonomiska
yinster.

En reform av det här slaget innebär naturligtvis att det inte går att
exakt bedöma konsekvenserna i alla avseenden. Detta får emellertid
inte hindra att en nödvändig reformering av livsmedelspolitiken genomförs.
I stället är det av största vikt att noga följa utvecklingen efter
en avreglering och ha beredskap af( vidta åtgärder om icke önskvärda
effekter befaras uppstå.

Såväl under övergångsperioden som efter reformens genomförande
är det av stor betydelse att kunna få en samlad bild av utvecklingen.
Flera myndigheter kommer här att spela en viktig roll. Statens prisoch
konkurrensverk, statens jordbruksnämnd, lantbruksstyrelsen, naturvårdsverket
och riksantikvarieämbetet bör ges i uppdrag att under
övergångsperioden följa reformens effekter inom resp. ansvarsområde
och vid behov föreslå åtgärder. Lantbruksekonomiska samarbetsnämnden
spelår i det Mif gammanhanget också en viktig roll som samordnande
organ, framför n^r det gäller den ekonomiska utvecklingen
inom jordbruket,

Jordbruket, både näringen som kollektiv och de enskilda företagarna,
stålls inför en ny situation när de interna marknadsregleringarna
avveckfas. Jordbrukarens företagarroll kommer att förändras. Den enskilde
jordbrukaren kommer att få en starkare ställning på marknaden

1989/90:JoU25

129

9 Riksdagen 1989190. 16 sami. Nr 25

och även ekonomiskt påverkas positivt av reformen. Det är emellertid
av största vikt att följa upp den ekonomiska utvecklingen i jordbruket
och analysera reformens effekter såväl i olika regioner som för olika
brukarkategorier. Det är också angeläget med kontinuerliga kontakter
med näringen.

Vidare kommer reformen att innebära att framför allt spannmålsodlingen
kommer att minska. Det är därför viktigt att följa hur markanvändningen
förändras både under övergångsperioden och på längre
sikt. Vidare måste reformens konsekvenser för miljön samt kultur- och
naturmiljön följas upp. Naturvårdsverket bör ges i uppdrag att i
samråd med riksantikvarieämbetet och lantbruksstyrelsen följa reformens
effekter i detta avseende.

Det stöd till landskapsvård som föreslagits kommer att medföra att
viktiga kultur- och naturmiljöer bevaras, samtidigt som det bör stärka
konkurrenskraften i skogs- och mellanbygderna. Det utökade glesbygdsstödet
bör, tillsammans med stödet till jordbruket i norra Sverige,
förbättra möjligheten att driva livskraftiga jordbruk och kombinationsföretag
i skogs- och mellanbygder. Statsrådet Molin har i prop.
1989/90:76 om regionalpolitik för 90-talet förutsatt att varje länsstyrelse
i samarbete med kommuner och länsorgan utarbetar ett program för
sina beslut om landsbygdsinsatser. Det är naturligt att det i detta arbete
ingår att följa de regionala konsekvenserna av den livsmedelspolitiska
reformen.

För att reformen skall leda till ett bättre samhällsekonomiskt resursutnyttjande
och en dämpad prisutveckling är en väl fungerande konkurrens
en grundläggande förutsättning. En fungerande konkurrens är
också nödvändig om konsumenternas önskemål i fråga om kvalitet och
varierat utbud skall nå producenterna. Mot bakgrund av detta har
föreslagits dels att statens jordbruksnämnd ges i uppdrag att skärpa sin
bevakning av marknad och priser inom jordbruket och förädlingsindustrin,
dels att statens pris- och konkurrensverk ges i uppdrag att följa
pris- och marginalutvecklingen i industri- och handelsleden.

Den livsmedelspolitiska reformen kommer att innebära förändringar
för hur en full försörjningsberedskap uppnås. Det är därför av största
vikt att jordbruksnämnden följer reformens effekter i detta avseende.

En ny livsmedelspolitik ställer delvis nya krav på underlag, statistik
m.m. för att kunna göra den uppföljning som föreslagits. Mot bakgrund
av den ändrade situation som hela livsmedelssektorn ställs inför
på grund av dels reformeringen av den svenska livsmedelspolitiken,
dels den internationella utvecklingen samt med anledning av reformer
inom angränsande politikområden har tillkallats en särskild utredare
för att analysera det framtida statistikbehovet och lämna förslag till
åtgärder. Utredningen skall senast den 31 oktober 1990 redovisa de
förslag till förändringar som bedöms nödvändiga att genomföra på kort
sikt. Uppdraget skall slutgiltigt redovisas senast den 1 juni 1991.

1989/90: JoU 25

130

Motionerna

1989/90:JoU25

Frågan om uppföljning har uppmärksammats bl.a. i partimotioner
från moderata samlingspartiet, centern, vpk och miljöpartiet.

Enligt motion J068 (vpk) yrkande 42 bör det göras en årligen
återkommande analys av omställningsprocessen. I motion Jo77 (c)
förordas att en omställningskommission tillsätts för att följa effekterna
av beslutet (yrkande 32). Enligt motion J08O (mp) yrkande 35 behövs
en uppföljning av avregleringens effekter på konkurrensen mellan
producentföreningarna. I motion Jo85 (m) yrkande 7 föreslås en
uppföljning av beslutet och en utvärdering som föreläggs riksdagen vid
årsskiftet 1994-1995. Enligt motion Jo98 (m) yrkande 1 bör kontrollstationer
läggas in så att uppföljning och eventuella korrigeringar kan
göras innan det är för sent. I motion Jo270 (vpk) yrkande 7 berörs
frågan om konsekvensanalyser av pågående förändringar inom jordbruket.

Utskottets överväganden

I likhet med jordbruksministern anser utskottet det vara av största vikt
att noga följa upp den livsmedelspolitiska reformens effekter på olika
områden och utifrån olika aspekter. Som framgår av redovisningen
ovan har i propositionen gjorts en ingående analys av vilka krav som
bör ställas på en kontinuerlig uppföljning inom samtliga områden som
kan beröras av ett beslut om en reformerad livsmedelspolitik. De
ansvariga myndigheterna ges i uppdrag att under övergångsperioden
noga följa utvecklingen inom sina ansvarsområden samt att regelbundet
redovisa utvecklingen och eventuella behov av åtgärder till regeringen.
Som anförts är det också angeläget att hålla kontinuerliga
kontakter med näringen. Det bör framhållas att det alltid föreligger
möjligheter för t.ex. de politiska partierna att ta initiativet till ytterligare
åtgärder om så skulle visa sig nödvändigt. Den demokratiska processen
både inom och utanför riksdagen utgör över huvud taget en
garanti för att eventuella negativa effekter inte kommer att passera
obemärkta. För utskottets del kan framhållas t.ex. att systemet med
offentliga utfrågningar särskilt i en viktig samhällsfråga som denna
utgör ett effektivt sätt att erhålla en allsidig information om hur
omställningsarbetet förlöper under övergångsperioden. Givetvis kan
det förutsättas att riksdagen och utskottet genom både formella och
informella kontakter kommer att hållas underrättade om utvecklingen.
Mot slutet av omställningsperioden bör en mer samlad uppföljning
göras. I enlighet med vad som föreslås i motion Jo85 yrkande 7 bör en
utvärdering av omställningsarbetet föreläggas riksdagen vid årsskiftet
1994-1995. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna. Samtliga
här aktuella motioner är så utformade att de bör innefattas i detta
tillkännagivande.

131

Vissa myndighetsfrågor

En översyn av den centrala myndighetsorganisationen på jordbrukets
område har påbörjats under våren 1990 (dir. 1990:8). Den särskilda
utredaren har att analysera såväl framtida arbetsuppgifter som behovet
av resurser på central myndighetsnivå och mot denna bakgrund lägga
fram förslag till ny myndighetsorganisation. De myndigheter som i
första hand berörs är lantbruksstyrelsen och statens jordbruksnämnd.
Av direktiven framgår att utgångspunkten för utredningsarbetet skall
vara att genom en förutsättningslös omprövning anpassa den statliga
administrationen till en ny livsmedelspolitik såväl på kort sikt som
efter en övergångsperiod. I direktiven konstateras vidare att myndigheternas
verksamhet i ökad utsträckning kommer att präglas av de beslut
som redan fattats vad gäller miljöåtgärder inom jordbruket, djurskydd,
djurmiljö och utveckling av alternativa produktionsformer. Som anförts
i regeringens proposition om en ny regional förvaltning (prop.
1988/89:154) kommer lantbruksnämndernas arbete i samband med
övergången till en ny livsmedelspolitik att få stor betydelse för genomförandet.
Regeringen konstaterade också att en förutsättning härför är
en stark styrning från central myndighetsnivå. Lantbruksnämnderna
skall enligt riksdagens beslut ingå i den nya länsstyrelsen fr.o.m. den 1
juli 1991. Särskilda åtgärder för att bevara den flexibilitet som i dag
finns i lantbruksnämndernas organisation skall därför vidtas under
omställningsperioden. Den centrala organisationskommitté som tillsatts
för genomförande av en ny regional statlig förvaltning (dir. 1990:9)
skall särskilt uppmärksamma dessa frågor.

Under omställningsperioden kommer nya och ökade krav att ställas
på myndighetsorganisationerna. Den översyn som nu påbörjats av den
centrala myndighetsorganisationen bör leda till att resurser kan frigöras
så att åtgärder i samband med omställningen kan prioriteras. I vissa
fall kommer omställningen också att kräva ökade resurser vid berörda
myndigheter.

De olika förslag till åtgärder som föreslagits, dels som en följd av
den föreslagna omställningen av livsmedelspolitiken, dels på grund av
behovet av särskilda övergångsåtgärder med anledning av denna omställning,
kommer att prägla arbetsinriktningen vid lantbruksverket
under de kommande åren. Därvid åsyftas i första hand arbetet med
åtgärder för skuldsatta jordbrukare i form av rådgivning och awecklingsstöd,
stöd till landskapsvårdande åtgärder samt omställnings- och
anläggningsstödet. Dessa åtgärder omfattar sammantaget en mycket stor
andel av samtliga företag. Vissa arbetsuppgifter som i dag handhas av
regleringsföreningarna kommer att hanteras av jordbruksnämnden efter
den 1 juli 1991.

Med hänsyn till att vissa åtgärder kommer att behöva vidtas eller
förberedas redan under budgetåret 1990/91 kommer myndigheterna
redan under detta år att behöva vidta vissa omdisponeringar i sin
nuvarande verksamhet och också tillföras ytterligare resurser. Sammantaget
innebär propositionen att det resursbehov som omställningen

1989/90: JoU25

132

medför bör täckas inom ramen för befintliga och föreslagna anslag
samt de delar av regleringsekonomin som i det föregående har föreslagits
skall behållas övergångsvis.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens överväganden i detta
avsnitt. Enligt motion Jo56 (fp) yrkande 12 bör möjlighet nu finnas att
minska personalen inom lantbruksadministrationen. Utskottet utgår
från att möjligheterna till effektiviseringar och rationaliseringar i myndighetsarbetet
tas tillvara i den utsträckning som medges av beslutet
om en avreglering av jordbruket. Dessa frågor bör i första hand
behandlas i samband med kommande budgetberedning för respektive
myndighetsområde. Motionen bör utöver det anförda inte föranleda
någon åtgärd.

Lagstiftningsfrågor

Propositionen

Förslagen i detta avsnitt innebär att lagen om prisreglering på jordbrukets
område bör upphävas. Lagen bör ersättas med en ny lag om
avgifter på vissa jordbruksprodukter m.m. I lagen bör tas in bestämmelser
om införselavgifter, fettvaruavgifter och avgifter för att utjämna
industrins kostnader för råvaror. I huvudsak kan bestämmelserna i
prisregleringslagen, med endast redaktionella ändringar, överföras till
den nya lagen i de här aktuella delarna.

Till den nya lagen bör också föras gällande bestämmelser om skyldighet
för slakterier m.fl. företag att betala ut prisstöd. Bestämmelserna
härom finns nu i en särskild lag (1974:1021) om utbetalning av
pristillägg på kött. Skyldigheten bör utvidgas till att omfatta också
mejeri i fråga om prisstöd för mjölk.

Bestämmelser om en avveckling av prisregleringen under ett antal
år vad gäller vissa varor bör tas in i en särskild lag om införande av
lagen om avgifter på vissa jordbruksprodukter m.m.

I det föregående har föreslagits att brukningsplikten enligt skötsellagen
skall slopas liksom kravet på tillstånd för att få ta jordbruksmark ur
produktion. I stället har föreslagits att det skall införas en skyldighet
för den som vill lägga ned jordbruksmark att anmäla detta. Anmälningsskyldigheten
skall omfatta, förutom åkermark, all betesmark oavsett
om den är kultiverad eller inte.

Bestämmelser som reglerar brukningsskyldigheten finns i 3, 9 och
10 §§. I 3 § stadgas att jordbruksmark, som med hänsyn till läge,
beskaffenhet och övriga omständigheter är lämplig för jordbruksproduktion,
skall brukas så att markens produktionsförmåga tas till vara
på ett ändamålsenligt sätt. Bestämmelserna i 9 § ger lantbruksnämnden
befogenheter att meddela förelägganden att vidta åtgärder om
brukningsplikten inte fullgörs. Har ett sådant föreläggande meddelats
och avser föreläggandet inte en åtgärd av bara ringa omfattning kan
markägaren med stöd av 10 § begära inlösen av fastigheten. Dessa
bestämmelser bör upphävas om brukningsplikten slopas.

1989/90:JoU25

133

Bestämmelserna om tillståndsplikt i 4 § skötsellagen innebär att den
som vill ta jordbruksmark ur produktion skall ha tillstånd till detta,
utom när åtgärden är av ringa betydelse eller när det sker för att
marken skall tas i anspråk för företag som har prövats i särskild
ordning. Anmälningsskyldigheten bör ha samma omfattning.

Också i naturvårdslagen finns bestämmelser om anmälningsplikt i
vissa fall. Enligt 20 § skall således, med vissa undantag, samråd ske
med länsstyrelsen om sådana arbetsföretag som väsentligt kan komma
att ändra naturmiljön. Samrådet skall äga rum innan företaget utförs.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan också
föreskriva att inom landet eller del därav anmälan för samråd alltid
skall göras i fråga om särskilda slag av arbetsföretag.

Bestämmelserna i naturvårdslagen är emellertid inte tillräckliga i det
nu aktuella sammanhanget. Den anmälningsskyldighet som bör bli
följden av att brukningsplikten och tillståndskravet slopas bör åtminstone
inledningsvis omfatta all nedläggning av jordbruksmark. Den bör
heller inte vara beroende av om något arbetsföretag skall utföras på
marken eller inte.

Bestämmelserna i naturvårdslagen behöver därför kompletteras med
en generell anmälningsskyldighet enligt skötsellagen vid all nedläggning
av jordbruksmark. Anmälningsskyldigheten enligt skötsellagen
bör dock så långt möjligt samordnas med samrådsskyldigheten enligt
naturvårdslagen i administrativt hänseende.

Med jordbruksmark avses i skötsellagen åkermark och kultiverad
betesmark som ingår i fastighet, som är taxerad som jordbruksfastighet.
Bestämmelser härom finns i 1 §. Naturliga betesmarker omfattas således
inte för närvarande av lagen. För att anmälningsplikten skall
omfatta också sådana marker bör tillämpningsområdet för lagen utvidgas.
Detta sker enklast genom att kravet på att betesmark skall vara
kultiverad för att omfattas av lagen får utgå.

Länsstyrelsen bör, som arbetsgruppen har föreslagit, vara den myndighet
som skall handlägga nedläggningsfrågorna. Länsstyrelsen bör
samråda med kommunen.

Anmälningsskyldigheten bör fullgöras åtta månader innan marken
tas ur produktion med möjlighet för länsstyrelsen att förlänga tiden
om det finns särskilda skäl från naturvårdssynpunkt eller från kulturmiljösynpunkt.
Länsstyrelsen bör emellertid i ett anmälningsärende
också kunna besluta om kortare tid än åtta månader, t.ex. om det är
uppenbart att jordbruket på marken bör få läggas ned på det sätt som
markägaren önskar eller överenskommelse om sättet för nedläggningen
har träffats.

Bestämmelserna om anmälningsskyldighet innebär att anmälan alltid
måste göras om jordbruksmark skall tas ur produktion. Anmälan
skall göras oavsett om marken skall användas för något annat ändamål
eller inte.

Att en anmälan gjorts medför inte utan vidare att markägaren alltid
bara kan låta marken ligga. Definitivt nedlagd jordbruksmark som är
lämplig för virkesproduktion och som inte används för något annat

1989/90:JoU25

134

ändamål är nämligen enligt skogsvårdslagen att betrakta som skogsmark.
I skogsvårdslagstiftningen finns bestämmelser om att skog skall
anläggas på sådan mark inom viss tid.

För att skapa tillräcklig flexibilitet i produktionssystemet måste det
vara tillåtet för en markägare att låta åkermark vila under en period.
Är avsikten att återuppta brukandet när förutsättningarna medger det
måste marken anses fortfarande vara jordbruksmark. I sådana fall skall
därför någon anmälan om nedläggning inte göras. Marken blir inte
heller att anse som skogsmark så länge driften inte kan anses definitivt
nedlagd.

Är det däremot så att jordbruksdriften definitivt läggs ned skall
anmälan alltid göras. Den omständigheten att en markägare underlåter
att göra anmälan innebär inte att skogsvårdslagens bestämmelser om
planteringsskyldighet inte skulle gälla.

Den föreslagna utvidgningen av tillämpningsområdet för skötsellagen
till att omfatta också naturliga betesmarker innebär att en följdändring
bör göras i 3 § ädel lövskogslagen (1984:119). I paragrafens
första stycke 3 bör uttryckligen anges att fråga är om trädbestånd på
icke kultiverad betesmark. Därmed blir ädellövskogslagens tillämpningsområde
oförändrat.

Motionerna

I motion Jo56 (fp) yrkas att åttamånadersgränsen i normalfallet blir en
tremånadersgräns (yrkande 1). Enligt motion Jo85 (m) yrkandena 18
och 19 bör anmälningstiden vara sex månader och en uppföljning av
effekterna göras av den föreslagna ändringen. Risken för att stora
arealer läggs för fäfot och förbuskas påpekas. Enligt motion Jo86 (s)
yrkande 4 bör tillstånd kunna vägras om nedläggning är olämplig av
regionalpolitiska skäl. I motion Jo80 (mp) yrkas att den tid varunder
myndigheten skall reagera skall infalla under vegetationsperioden.

Enligt de fristående motionerna Jo274 (m) yrkande 8 och Jo312 (m)
yrkande 2 bör skötsellagen ändras. Bl.a. föreslås att tillståndsplikten
ersätts med en anmälningsplikt. I motion Jo239 (mp) yrkas ett generellt
förbud mot plantering av gran på jordbruksmark. I motion Jo882
(mp) yrkande 10 hemställs om förbud mot övergång från jordbruksmark
och lövskogsdominerad mark till barrskogsdominerad mark
inom försurningskänsliga områden.

Utskottets överväganden

Med hänsyn bl.a. till det behov av omställning inom jordbruksproduktionen
som uppstår till följd av en livsmedelspolitisk reform anser
utskottet det naturligt att brukningsplikten enligt skötsellagen avskaffas.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att tillståndsplikten ersätts
med en anmälningsplikt. Motion Jo86 yrkande 4 avstyrks.

Den i propositionen föreslagna åttamånadersgränsen, som vid särskilda
skäl kan förlängas till tolv månader, utgör en rimlig avvägning
mellan olika intressen. Utskottet avstyrker motionerna Jo56 yrkande 1,
Jo80 yrkande 11 och Jo85 yrkande 18.

1989/90:JoU25

135

Frågan om effekterna av lagändringen enligt motion Jo85 yrkande
19 bör kunna behandlas inom ramen för den uppföljningsverksamhet
som utskottet behandlat i det föregående.

Motionerna Jo274 och Jo312 i berörda delar är i huvudsak tillgodosedda
genom den föreslagna lagändringen.

Utskottet avstyrker motion Jo239.

Vidare avstyrks motion Jo882 yrkande 10.

Vissa frågor angående livsmedelskontroll

Riksdagen biföll våren 1989 en proposition om livsmedelskontroll
(prop. 1988/89:68, JoU14, rskr. 263). Riksdagsbeslutet innebär bl.a. att
nya bestämmelser om köttkontroll införs fr.o.m. den 1 juli 1990
genom att lagen (1959:99) om köttbesiktning m.m. upphävs och ersätts
med föreskrifter om köttkontroll som meddelas med stöd av livsmedelslagen.
Som en följd av de aktuella ändringarna föreslogs i den
lagrådsremiss som föregick propositionen om livsmedelskontroll dels
en redaktionell ändring i 7 § lagen (1967:340) om prisreglering på
jordbrukets område, dels några smärre redaktionella ändringar i 2 §
lagen (1974:1021) om utbetalning av pristillägg på kött. Med hänsyn
till det sena ikraftträdandet ansåg jordbruksministern att propositionen
om livsmedelskontroll inte borde omfatta de aktuella ändringsförslagen.
Dessa föreslås i stället nu. Lagrådet lämnade förslagen utan
erinran. Lagrådets yttrande över förslagen finns intaget i prop.
1988/89:68 om livsmedelskontroll. I 7 § görs också, på framställning
av jordbruksnämnden, ett klarläggande av tullnummerklassificeringen
i punkten k. Ändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1990.

Den nya ordningen när det gäller kontrollen av kött innebär att
köttbesiktningskungörelsen (1968:406) och kungörelsen (1958:116) om
viss offentlig kontroll av fjäderfäslakterier kan upphävas. Kungörelserna
har delvis sådant innehåll att frågan om deras upphävande till följd
av reglerna i regeringsformen måste underställas riksdagen. Båda kungörelserna
bör upphöra att gälla vid utgången av juni 1990.

Tidigare har föreslagits att kungörelsen (1958:528) med vissa bestämmelser
angående utförsel av smör, ost och ägg och kungörelsen
(1950:506) med vissa bestämmelser angående utförsel av fisk, fiskrom
och fiskkonserver samt kungörelsen (1959:187) angående kvalitetsbenämning
på matpotatis upphävs. Aven dessa kungörelser har delvis
sådant innehåll att frågan om deras upphävande måste underställas
riksdagen.

Kungörelsen med vissa bestämmelser angående utförsel av fisk,
fiskrom och fiskkonserver bör upphöra att gälla vid utgången av
december 1990, medan kungörelsen med vissa bestämmelser angående
utförsel av smör, ost och ägg samt kungörelsen angående kvalitetsbestämning
på matpotatis bör upphöra att gälla först vid utgången av
juni 1991.

Utskottet tillstyrker de här redovisade förslagen. När det gäller kvalitetskontrollen
av ägg hänvisas till utskottets uttalanden i ett föregående
avsnitt.

1989/90: JoU25

136

Följdändringar i annan lagstiftning

I ett antal lagar angående skatt och förmånsrätt för skattefordring finns
hänvisningar till prisregleringslagen. Ersätts den lagen med en ny lag
om avgifter på vissa jordbruksprodukter innebär det att följdändringar
måste göras i de lagarna. Förslag om nödvändiga följdändringar kommer
enligt propositionen att läggas fram i annat sammanhang.

Anslagsfrågor för budgetåret 1990/91

NIONDE HUVUDTITELN

B 11. Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket

Som framgår av propositionen har lantbruksstyrelsen lämnat förslag
till uppföljning av riksdagsbeslutet om miljöförbättrande åtgärder. Efter
remissbehandlingen av styrelsens förslag ämnar jordbruksministern
återkomma till dessa frågor och till utformningen av de bidrag som i
dag lämnas till investeringar i gödselvårdsanläggningar.

I motion Jo246 (c) yrkande 10 föreslås en höjning av anslaget till
115 milj.kr. i syfte att möjliggöra en höjning av bidraget till investeringar
i gödselvårdsanläggningar.

I avbidan på kommande förslag om bidragssystem m.m. på detta
område avstyrker utskottet motion Jo246 och tillstyrker regeringens
förslag om medelsanvisning.

B 12. Stöd till skuldsatta jordbruksföretag

I enlighet med utskottets ställningstaganden i det föregående tillstyrks
regeringens förslag.

B 13. Startstöd till jordbrukare

Utskottet har i det föregående tillstyrkt regeringens förslag.

C 3. Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område

Utskottets ställningstaganden under avsnittet Övergångsåtgärder innebär
att delposten Övergångsåtgärder bör höjas med 600 milj.kr. Utskottets
förslag om höjning av awecklingsersättningen för mjölkproducenter
bör för närvarande inte föranleda någon höjning av anslaget, som
är ett förslagsanslag. Det särskilda anslaget till stöd till konsumentorganisationer
bör som utskottet framhållit i avsnittet om konsumentfrågor
tills vidare anvisas som en delpost under detta anslag. Sammanlagt bör
således anslaget höjas med 602 milj.kr.

I övrigt tillstyrker utskottet regeringens förslag och avstyrker motion
Jo85 (m) yrkandena 15, 16 och 26 om successiv minskning av mjölksubventionerna
och avskaffande av leveranstillägget för mjölk. Likaså
avstyrks motion Jo274 yrkande 14.

Vidare avstyrks motion Jo207 (c) om bibehållna mjölksubventioner.

1989/90:JoU25

137

C 4. Inköp av livsmedel m.m. för beredskapslagring m.fl. anslag 1989/90:JoU25

Utskottet tillstyrker regeringens förslag beträffande anslagen C 4 Inköp
av livsmedel m.m. för beredskapslagring och C 5 Kostnader för beredskapslagring
av livsmedel m.m. Beträffande C 6 Prisstöd till jordbruket
i norra Sverige och C 8 Stöd till sockerbruken på Öland och Gotland
hänvisas till utskottets ställningstagande i det föregående.

Särskilda åtgärder för jordbruket i norra Sverige

Utskottet har i det föregående föreslagit en uppföljning av det särskilda
åtgärdsprogrammet för jordbruket i norra Sverige och att 50 milj.kr.
anvisas för ändamålet under budgetåret 1990/91.

FJORTONDE HUVUDTITELN

B 12. Landskapsvårdande insatser m.m.

Utskottet har i det föregående tillstyrkt regeringens förslag om ett
reservationsanslag på 100 milj.kr. för budgetåret 1990/91. Vidare har
utskottet föreslagit att ytterligare 30 milj.kr. anvisas för naturvårdsåtgärder
i odlingslandskapet.

Övriga frågor
Forskning och utveckling

I motion Jo66 (m) föreslås att en professur inrättas i sydsvensk
växtodling.

I motion Jo80 (mp) yrkande 8 framhålls det angelägna i att FoUarbetet
i markvård, ekologiskt lantbruk, livsmedelskontroll och energigrödor
intensifieras.

I motion Jo93 (c) yrkande 2 anförs att Sveriges lantbruksuniversitet
bör tilldelas 100 milj.kr. för ett utvecklingsarbete i syfte att använda
åkermarken på ett samhällsriktigt sätt. Något yrkande om medelsanvisning
för detta ändamål framställs dock inte i motionen.

Utskottet har nyligen ingående behandlat olika frågor om forskning
och utveckling i samband med beredningen av forskningspropositionen
(prop. 1989/90:90, 1989/90:JoU17). Utskottet saknar anledning att i
detta sammanhang gå närmare in på frågor som ej omfattas av den
livsmedelspolitiska propositionen. Med hänvisning härtill avstyrks motion
Jo66.

De synpunkter som framförs i motionerna Jo80 och Jo93 tillgodoses
delvis genom utskottets beslut om forskningen och genom de uttalanden
som gjorts i det föregående om omställningsåtgärderna. Motionerna
påkallar i övrigt ingen åtgärd från riksdagens sida.

138

Investeringsstöd till bättre djurmiljö

Utskottet har i detta sammanhang inget underlag för att bedöma
vare sig investeringsbehovet eller behovet av särskilda stimulanser till
om- och nybyggnad av djurstallar. Utskottet avstyrker därför yrkande
22 i vpk-motionen J068 om investeringsstöd till förbättrad djurmiljö.

Stimulansbidrag till jordbruk i tätorter

I motion Jo208 (vpk) förordas ett system med investeringsstöd och
stimulansbidrag till stadsbondgårdar i syfte bl.a. att öka stadsbefolkningens
kunskaper och sociala välbefinnande. Med stadsbondgårdar
avses bondgårdar med central placering vilka dels kan utgöra träffpunkt
för t.ex. de boende i ett stadsområde, dels fungera som utrymme
för rekreation på grönytor. Genom förekomsten av stadsbondgårdar får
man en naturlig samlingspunkt för unga och gamla samtidigt som de
sociala problemen minskar. Barn och ungdomar får bättre kunskaper
om hur ett jordbruk fungerar. För skolor och daghem är det en
fantastisk tillgång att ha nära till en riktig bondgård.

Enligt utskottets mening svarar de s.k. 4H-gårdarna i hög grad mot
de önskemål som framförs i motionen. Enligt uppgift finns det 55
sådana gårdar i landet, varav många är lokaliserade i storstadsområdena
runt Stockholm, Göteborg och Malmö. Huvuddelen av t.ex. de
gårdar som ligger i Stockholms län ligger på bekvämt avstånd från
närmaste tätort. Verksamheten med 4H-gårdarna uppbär vissa kommunala
bidrag och landstingsbidrag samt statligt stöd från statens ungdomsråd.

Emellertid tycks motionen avse företag med placering i betydligt
mer centrala stadsdelar än vad som är fallet med 4H-gårdarna. Utskottet
är inte helt övertygat om det ändamålsenliga i att bedriva t.ex. olika
former av växtodling i stadsmiljö där allmänheten har fritt tillträde till
odlingsmarken och produkterna utsätts för negativ miljöpåverkan i
form av luftföroreningar m.m. Med hänsyn till de olika konkurrerande
intressen som är förknippade med markanvändningen i centrala
stadsdelar och de höga markpriserna måste dessutom ett investeringsbidrag
i enlighet med motionen sannolikt sättas mycket högt för att ge
den nödvändiga stimulansen för nyetablering av aktiva och intresserade
jordbrukare i angivna stadsområden. Detta förutsätter givetvis att
tillräckliga markområden finns tillgängliga över huvud taget.

Om en stadsbondgård skall fungera väl som åskådningsexempel för
t.ex. barn och ungdomar krävs också en viss djurhållning. Även
relativt små företag med animalieproduktion i tätbebyggda områden
kan dock lätt komma i konflikt med hälsoskyddslagens (1982:1080)
bestämmelser om sanitär olägenhet. För djurhållning inom område
med detaljplan gäller i detta hänseende särskilt stränga regler. Det
finns för övrigt också former av djurhållning där man av såväl djurskyddsskäl
som smittskyddsskäl kan ställa sig tveksam till ett fritt och
kanske svårkontrollerbart tillträde för allmänheten till de utrymmen
där djuren vistas.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Jo208.

1989/90: JoU25

139

Biodlingen

1989/90:JoU25

I motion Jo206 (c) yrkas att en utredning tillsätts om biodlingen.
Enligt motion Jo258 (mp) bör biodlingen stödjas av lantbruksuniversitetet,
lantbruksstyrelsen, lantbruksnämnderna och hushållningssällskapen.

Utskottet har i olika sammanhang understrukit biodlingens betydelse
från olika synpunkter. Enligt uppgift från lantbruksstyrelsen har
Sveriges biodlares riksförbund aktualiserat frågan om en utredning av
biodlingen. Lantbruksstyrelsen har inte funnit skäl att göra någon
sådan utredning på grund av att för närvarande inget tyder på en
minskning av biodlingens omfattning. Utskottet saknar anledning att
göra någon annan bedömning och avstyrker motion Jo206.

I anslutning till en omställning av jordbruket kan biodlingen förväntas
fa ökad betydelse. Utskottet utgår från att syftet med motion
Jo258 kan tillgodoses utan någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Fäbodbruket

Utskottet erinrar om att kulturutskottet nyligen behandlat frågor om
bevarande av fäbodbruket och därvid framhållit bl.a. att fäbodkulturen
är en väsentlig del av vårt svenska kulturarv. (1989/90:KrUl). I likhet
med kulturutskottet anser jordbruksutskottet det angeläget att fäbodkulturen
kan bevaras. Som framgår av kulturutskottets betänkande har
frågan uppmärksammats av olika myndigheter och organisationer.
Med hänvisning till det anförda avstyrks motion Jo202 (c) om bevarande
av ett levande fäbodbruk, i den mån motionen ej tillgodoses med
det anförda.

Hästaveln

De frågor om stöd till hästaveln och bevarande av kallblodsraserna
m.m. som tas upp i motion Jo217 (c) omfattas i huvudsak av tidigare
riksdagsbeslut om vissa utredningar i ämnet (se 1988/89:JoU15). I
enlighet med dessa beslut har lantbruksstyrelsen fatt i uppdrag att
utvärdera vissa frågor rörande hästavel och utbildning inom hästsektorn.
Av direktiven framgår att motionärernas önskemål i huvudsak är
tillgodosedda. När det gäller t.ex. hingstuppfödningsanstalten vid
Wången bör framhållas att utredningen skall särskilt beakta behovet av
utbildning och kunskap i fråga om användningen av arbetshästar i
jord- och skogsbruket. Det är enligt utskottets mening naturligt att den
resurs som Wången utgör uppmärksammas i detta sammanhang. Uppdraget
skall redovisas senast den 1 mars 1991. Motionen påkallar
således ingen ytterligare åtgärd.

140

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på propositionen

att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo80 yrkande 1,

2. beträffande avslag på propositionen och begäran om nytt
förslag

att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo67,

3. beträffande den globala livsmedelsförsörjningen
att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo77 yrkande 4,

res. 1 (c)

4. beträffande svenskt livsmedelsbistånd m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo68 yrkande 6,
1989/90:Jo79 yrkande 1, 1989/90:Jo98 yrkande 4, 1989/90:Jo270
yrkandena 2 och 4 samt 1989/90:U252,

res. 2 (m)

5. beträffande solidaritet med Caia m.fl. intressen
att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo255,

6. beträffande utredning om en EG-anpassning av svenskt jordbruk att

riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo68 yrkande 9 och
1989/90:Jo270 yrkande 3,

7. beträffande Sveriges ambitionsnivå i G ATT-förhandlingarna
att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo80 yrkande 28,

res. 3 (vpk, mp)

8. beträffande liberalisering av handeln med jordbruksprodukter att

riksdagen avslår motion 1989/90:Jo265,

9. beträffande marknadstillträde för svenska livsmedel
att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo98 yrkande 5,

10. beträffande grunddragen i en ny livsmedelspolitik

att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om mål och
medel för livsmedelspolitiken samt avslår motionerna
1989/90:Jo68 yrkandena 1 — 3, 1989/90:Jo77 yrkande 3 samt 6 i
motsvarande del, 1989/90:Jo80 yrkandena 2, 3 och 5,

1989/90:Jo85 yrkande 20, 1989/90:Jo246 yrkandena 1—3 samt 4 i
motsvarande del och 6—9, 1989/90:Jo270 yrkande 1 och
1989/90:Jo274 yrkandena 3 och 4,

res. 4 (m)
res. 5 (c)
res. 6 (vpk)
res. 7 (mp)

11. beträffande en särskild jordbrukspolitik och en särskild
livsmedelspolitik

att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo77 yrkandena 1 och 2,

res. 8 (c)

12. beträffande analys av försörjningsberedskapen
att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo68 yrkande 4,

13. beträffande förslag om minskad sårbarhet

att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo68 yrkande 5,

1989/90:JoU25

141

14. beträffande bevarad handlingsfrihet

att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo68 yrkande 7,

15. beträffande program för uthållig utveckling

att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo77 yrkande 5,

16. beträffande krav på importerade livsmedel

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo68 yrkande 8,
1989/90:Jo77 yrkande 6 i återstående del, 1989/90:Jo246 yrkande
4 i återstående del och 1989/90:Jo80 yrkande 27,

res. 9 (c, vpk, mp)

17. beträffande gränsskyddets nivå och utformning m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo77 yrkande 11,
1989/90:Jo79 yrkande 2, 1989/90:Jo80 yrkandena 29 och 30,
1989/90:Jo85 yrkandena 6 och 21, 1989/90:Jo98 yrkandena 2, 3
och 6, 1989/90:Jo245 och 1989/90:Jo274 yrkandena 1 och 2,

res. 10 (mp)

18. beträffande vissa livsmedelspolitiska frågor i övrigt

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo248, 1989/90:Jo260
yrkandena 1 och 2 och 1989/90:Jo261,

19. beträffande bibehållande av oljeväxtodlingen

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Jo56 yrkande
10, 1989/90:Jo68 yrkande 28, 1989/90:Jo77 yrkande 14 och
1989/90:Jo98 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

20. beträffande stöd till vallfröodling

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo63 och 1989/90:Jo77
yrkande 15,

21. beträffande stöd till odling av bruna bönor

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo57 och 1989/90:Jo97
yrkande 8,

22. beträffande odling av fabrikspotatis

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo59 yrkande 1 i motsvarande
del och yrkande 2, 1989/90:Jo64, 1989/90:Jo68 yrkande
23, 1989/90:Jo70, 1989/90:Jo71, 1989/90:Jo77 yrkande 16,

1989/90:Jo89 yrkande 3 i motsvarande del, 1989/90:Jo98 yrkande
7 i motsvarande del och 1989/90:Jo264 motsvarande del,

23. beträffande gränsskydd för stärkelse

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo203 och
1989/90:Jo216,

24. beträffande sockerbetsodlingens omfattning m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo59 yrkande 1 i återstående
del och yrkande 3, 1989/90:Jo77 yrkande 17, 1989/90:Jo89
yrkande 3 i återstående del, 1989/90:Jo96 yrkandena 1 — 3,
1989/90:Jo98 yrkande 7 i återstående del och yrkande 8,
1989/90:Jo228, 1989/90:Jo229 och 1989/90:Jo264 i återstående
del,

25. beträffande sockerbetsodlingen på Öland och Gotland

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo96 yrkande 4,
1989/90: Jo97 yrkande 7, 1989/90:Jo213, 1989/90:Jo218 och
1989/90:Jo222 yrkande 2,

1989/90:JoU25

142

26. beträffande mjölkprisregleringen

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Jo73 yrkande
1, 1989/90:Jo77 yrkande 18, 1989/90:Jo84 yrkande 1 och
1989/90:Jo89 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört samt avslår motion 1989/90:Jo230,

27. beträffande exportfinansiering av kött och vissa anpassningsåtgärder
för mjölkproduktion

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Jo77 yrkande 20
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
samt avslår motion 1989/90:Jo85 yrkande 14,

28. beträffande pristillägg på får- och lammkött
att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo83,

29. beträffande ersättning till fårnäringen m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo77 yrkande 21,
1989/90:Jo88, 1989/90:Jo97 yrkande 5 och 1989/90:Jo219 yrkandena
1 och 2,

30. beträffande utbytesexport av ägg

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo72 yrkande 1 och
1989/90:Jo77 yrkande 22,

31. att utskottet godkänner vad i propositionen anförts om
prisregleringen för olika jordbruksprodukter i de delar som ej
omfattas av utskottets hemställan ovan,

32. beträffande anslaget till prisstöd till jordbruket i norra
Sverige

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motionerna 1989/90:Jo61 yrkandena 1 och 2, 1989/90:Jo62
yrkande 1, 1989/90:Jo74 yrkande 1 i motsvarande del,

1989/90:Jo77 yrkande 37 i motsvarande del, 1989/90:Jo86 yrkande
1, 1989/90:Jo94 yrkandena 1 och 3, 1989/90:Jo95 yrkandena
2-5, 1989/90:Jo205, 1989/90:Jo209 yrkande 4, 1989/90:Jo243
yrkandena 1 och 2 samt 1989/90:Jo274 yrkande 17 till Prisstöd
till jordbruket i norra Sverige för budgetåret 1990/91 anvisar ett
förslagsanslag på 660 000 000 kr.,

33. beträffande ökat stöd till getnäringen m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Jo219 yrkande
3, 1989/90:Jo235 yrkande 1 och 1989/90:Jo256 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

34. beträffande särskilda medel för utvecklingsinsatser
att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo235 yrkande 3,

35. beträffande uppräkning varje halvår

att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo94 yrkande 2,

36. beträffande motivet för Norrlandsstödet

att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo80 yrkande 24,

37. beträffande produktionsmålet

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo61 yrkande 3,
1989/90: Jo74 yrkande 1 i återstående del, 1989/90: Jo77
yrkande 37 i återstående del, 1989/90:Jo80 yrkande 25, 1989/90:
Jo95 yrkande 1 och 1989/90:Jo209 yrkandena 1 och 2,

res. 11 (mp)

1989/90:JoU25

143

38. beträffande förslag under riksmötet 1988/89 till stödområdesindelning att

riksdagen avslår motion 1989/90:Jo68 yrkandena 32 och 33,

39. beträffande stödområdesindelningen i övrigt

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo62 yrkande 2,
1989/90:Jo201, 1989/90:Jo209 yrkande 3, 1989/90:Jo223 och
1989/90:Jo237,

40. beträffande stödet till förädlingsindustrin

att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo93 yrkande 3,

41. beträffande fraktsubventioner ur sockerregleringsfonden
att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo94 yrkande 5,

42. beträffande forskning och utveckling m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo61 yrkande 4,
1989/90:Jo62 yrkande 5 och 1989/90:Jo74 yrkande 2,

43. beträffande FoU om energigrödor m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo74 yrkande 3 och
1989/90:Jo821 yrkande 2,

44. beträffande FoU om getnäringen

att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo235 yrkande 2,

45. beträffande särskilt forskningsanslag

att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo80 yrkande 9,

res. 12 (mp)

46. beträffande jordbruket och den regionala utvecklingen

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo85 yrkande 12 och
1989/90:Jo86 yrkande 2,

47. beträffande anslag till åtgärdsprogrammet

att riksdagen till Särskilda åtgärder för jordbruket i norra
Sverige för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på
50 000 000 kr.,

48. beträffande anslag till stöd till sockerbruken på Öland och
Gotland

att riksdagen till Stöd till sockerbruken på Öland och Gotland
m.m. för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på
28 000 000 kr.,

49. beträffande jordbrukets betydelse i olika regioner m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo87, 1989/90:Jo92,
1989/90: Jo212, 1989/90:Jo214, 1989/90: Jo215, 1989/90:Jo221,
1989/90: Jo222 yrkande 1, 1989/90: Jo225, 1989/90: Jo226,

1989/90:Jo227, 1989/90:Jo242, 1989/90:Jo257, 1989/90:Jo260 yrkande
3, 1989/90:Jo268 och 1989/90:Jo271 yrkande 1,

50. beträffande tillfälligt stöd åt päls djurs näringen

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo82, 1989/90:Jo90 och
1989/90: Jo91,

51. beträffande anslag till startstöd till jordbrukare

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motion 1989/90:Jo85 yrkande 27 till Startstöd till
jordbrukare för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på
15 000 000 kr.,

1989/90:JoU25

144

52. beträffande startstöd till jordbrukare

att riksdagen godkänner vad regeringen förordat om startstöd till
jordbrukare samt avslår motionerna 1989/90:Jo56 yrkande 4 och
1989/90:Jo86 yrkande 3,

53. beträffande etableringsstöd

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo80 yrkande 26,
1989/90:Jo236 och 1989/90:Jo243 yrkande 3,

54. att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen
om glesbygdsstöd och prisstöd till jordbruket i norra Sverige i de
delar som ej omfattas av utskottets hemställan ovan,

55. beträffande jordbruk och miljö

att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo822 yrkande 26,

56. beträffande miljökrav på biobränsleproduktion
att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo80 yrkande 10,

57. beträffande lagringskapacitet för stallgödsel

att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo80 yrkande 15,

res. 13 (mp)

58. beträffande koncessionsplikt för större gårdar
att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo80 yrkande 16,

res. 13 (mp)

59. beträffande kompensation för miljöförbättrande åtgärder
att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo251,

60. beträffande miljöavgifter

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo68 yrkandena 15 och

16, 1989/90:Jo77 yrkande 34, 1989/90:Jo80 yrkandena 7, 12 och

13, 1989/90:Jo85 yrkande 23 och 1989/90:Jo274 yrkandena 5 och
6,

res. 14 (m)
res. 15 (mp)

61. beträffande råvaruskatt på fosfor

att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo80 yrkande 6,

res. 16 (mp)

62. beträffande bekämpningsmedel

att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo80 yrkande 19,

res. 17 (mp)

63. att riksdagen godkänner vad som i propositionen förordats
om minskad användning av kemiska bekämpningsmedel, allt i
de delar som ej berörts av utskottets hemställan ovan,

64. beträffande gränsvärde för kadmium i konstgödsel
att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo80 yrkande 17,

res. 18 (mp)

65. beträffande gränsvärde för kadmium i odlingsmark
att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo80 yrkande 18,

res. 18 (mp)

66. beträffande kalkningsbidrag till jordbruksmark
att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo80 yrkande 20,

res. 19 (mp)

67. beträffande ersättning för landskapsvård

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo62 yrkande 4 i motsvarande
del, 1989/90:Jo68 yrkande 17, 1989/90:Jo69,

1989/90:JoU25

145

10 Riksdagen 1989190. 16 sami. Nr 25

1989/90:Jo73 yrkande 2 i motsvarande del, 1989/90:Jo77 yrkande 1989/90:JoU25
28 i motsvarande del, 1989/90:Jo80 yrkandena 22 och 23,

1989/90:Jo84 yrkande 2 i motsvarande del, 1989/90:Jo85 yrkande
24 och 1989/90:Jo269,

res. 20 (mp)

68. beträffande anslag till landskapsvårdande åtgärder

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motionerna 1989/90:Jo56 yrkande 13, 1989/90:Jo62 yrkande 4

1 återstående del, 1989/90:Jo68 yrkande 18, 1989/90:Jo73 yrkande

2 i återstående del, 1989/90:Jo77 yrkande 28 i återstående del,

1989/90:Jo80 yrkande 21, 1989/90:Jo84 yrkande 2 i återstående
del och 1989/90:Jo97 yrkande 1 till Landskapsvårdande
åtgärder för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på
100 000 000 kr.,

res. 21 (fp)
res. 22 (mp)

69. att riksdagen godkänner vad som i propositionen förordats
om landskapsvård, allt i de delar som ej berörts av utskottets
hemställan ovan,

70. beträffande NYLA-programmet

att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo244 yrkande 4,

71. beträffande naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet (NOLA)
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Jo68 yrkande
19 och 1989/90:Jo77 yrkande 29 till Statens naturvårdsverk —
utöver tidigare anvisat anslag — för budgetåret 1990/91 anvisar
ett ramanslag på 30 000 000 kr. för naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet,

72. beträffande samlat program för alternativ odling m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo68 yrkandena 20 och

21, 1989/90:Jo77 yrkande 30 och 1989/90:Jo267 yrkandena 1 — 3,

73. beträffande omstållningsstöd till alternativ odling m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo80 yrkande 34,

1989/90:Jo210, 1989/90:Jo249, 1989/90:Jo259, 1989/90:Jo267 yrkandena
4—6 och 1989/90:Jo272,

74. beträffande överföring av miljöavgifter till ekologiskt lantbruk att

riksdagen avslår motion 1989/90:Jo80 yrkande 14,

res. 23 (mp)

75. beträffande försäljning av opastöriserad mjölk
att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo60,

76. beträffande konsumenternas intressebevakning

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Jo65 yrkande
2 och 1989/90:Jo68 yrkande 10 i motsvarande del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om stöd
till ideella konsumentorganisationer,

77. beträffande mervärdeskatt på livsmedel

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo68 yrkande 11 och
1989/90:Jo77 yrkande 7,

146

78. beträffande ett folkhälsoinstitul

att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo76,

79. beträffande utbildning i konsumentkunskap
att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo99,

80. beträffande kooperativa företagsformer

att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo68 yrkande 12,

81. beträffande översyn av gränsskyddet

att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo68 yrkande 13,

82. beträffande sund konkurrens i livsmedelskedjan
att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo80 yrkande 4,

83. beträffande småskalig livsmedelsförädling m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo68 yrkande 14 och
1989/90:Jo267 yrkande 11,

84. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om
råvarukostnadsutjämning,

85. beträffande avbytarverksamheten

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A753, 1989/90:A758 yrkande
2, 1989/90:Jo68 yrkande 35 och 1989/90:Jo77 yrkande 33

i motsvarande del,

86. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om
sociala frågor i de delar som ej omfattas av utskottets hemställan
ovan,

87. beträffande överföring av medel i regleringskassorna

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo77 yrkande 33 i återstående
del och 1989/90:Jo85 yrkande 22,

88. beträffande kvalitetsreglering av ägg

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Jo56 yrkande
2, 1989/90:Jo72 yrkande 2 och 1989/90:Jo77 yrkande 36 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

89. beträffande svensk matpotatiskontroll

att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo77 yrkande 36 i återstående
del,

90. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om
kvalitetsreglering, i de delar som ej omfattas av utskottets hemställan
ovan,

91. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om
användningen av införselavgiftsmedel som inflyter under regleringsåret
1990/91,

92. beträffande sockerregleringen

att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om prisregleringen
för socker och sockerbetor under regleringsåret
1990/91 och avslår motion 1989/90:Jo96 yrkande 5,

93. beträffande konsumentdelegationen

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo65 yrkande 1 och
1989/90:Jo85 yrkande 17,

94. beträffande medel till skördeskadefonden m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo56 yrkande 11,
1989/90:Jo77 yrkande 35 och 1989/90:Jo85 yrkande 8,

1989/90:JoU25

147

95. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om
avvecklingen av de s.k. fördelningsplanerna för införselavgiftsmedel
samt disposition och användning av avgiftsmedel efter
regleringsåret 1990/91, allt i de delar som ej berörs av utskottets
hemställan ovan,

96. beträffande exportfinansiering

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo56 yrkande 9,

1989/90:Jo68 yrkandena 40 och 41, 1989/90:Jo77 yrkande 12,
1989/90:Jo85 yrkandena 9 och 28 samt 1989/90:Jo97 yrkandena

2 och 3,

97. beträffande omställningsperiodens längd

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo77 yrkande 10 och
1989/90:Jo85 yrkande 4,

98. beträffande inlösensystem för spannmål

att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om stimulans-
och stödåtgärder i motsvarande del samt avslår motionerna
1989/90:Jo68 yrkande 36 och 1989/90:Jo85 yrkande 3,

99. beträffande arealbaserat inkomststöd

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Jo80 yrkande
36 och 1989/90:Jo85 yrkande 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om belopp och villkor för det
arealbaserade inkomststödet,

res. 24 (mp)

100. beträffande arealstöd vid fastighetsöverlåtelse

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Jo56 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

101. beträffande omställningsstöd

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Jo68 yrkandena
37 och 39, 1989/90:Jo77 yrkandena 23 och 27 och
1989/90:Jo85 yrkande 1 i motsvarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om belopp och villkor
m.m. för omställningsstödet,

102. beträffande anläggningsstöd

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om totalram och villkor m.m. för anläggningsstödet
samt avslår motionerna 1989/90:Jo85 yrkande 1 i återstående
del och 1989/90:Jo93 yrkande 1,

103. beträffande stimulans av marknaden för energigrödor, etanolproduktion
m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Jo77 yrkande
25, 1989/90:Jo85 yrkande 10 och 1989/90:Jo89 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en
varaktig marknad för bioenergiproduktion i jordbruket m.m.
samt lämnar motionerna 1989/90:Jo68 yrkandena 24—27 och

29, 1989/90:Jo75, 1989/90:Jo77 yrkande 26, 1989/90:Jo85 yrkande
11 och 1989/90:Jo97 yrkande 6 utan vidare åtgärd,

104. beträffande omställning av spannmålsareal i slättbygd
att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo56 yrkande 7,

1989/90:JoU25

148

105. beträffande andelen lövskogsareal

att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo56 yrkande 8,

106. beträffande inventering av våtmarker

att riksdagen avslår motion 1989/89:Jo68 yrkande 38,

107. beträffande villkor för bidrag till omställning och skogsplantering
m.m.

att riksdagen avslår motion 1989/89:Jo80 yrkandena 31 — 33,

res. 25 (mp)

108. beträffande trädgårdsodlingens konkurrenssituation m.m.
att riksdagen avslår motion 1989/89:Jo78,

109. beträffande inkomstförstärkning i form av pensionspoäng
att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo79 yrkande 3,

110. beträffande nya idéer och initiativ

att riksdagen lämnar motion 1989/90:Jo81 utan vidare åtgärd,

111. beträffande vissa omställningsfrågor i övrigt

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo77 yrkande 13,
1989/90:Jo204, 1989/90:Jo220, 1989/90:Jo246 yrkandena 11 och

12, 1989/90:Jo244 yrkandena 1 — 3, 1989/90:Jo270 yrkandena 6
och 19 samt 1989/90:Jo274 yrkandena 12 och 13,

112. beträffande regleringsåret 1990191

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Jo56 yrkande
5, 1989/90:Jo68 yrkandena 30 och 31, 1989/90:Jo77 yrkandena
8 och 9, 1989/90:Jo80 yrkande 37, 1989/90:Jo85 yrkande 13,
1989/90:Jo270 yrkande 5 och 1989/90:Jo274 yrkande 11 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om bidrag
till mjölkproduktionen m.m.,

113. beträffande avvecklingsstöd till mjölkproducenter

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Jo77 yrkande 19
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om höjning av avvecklingsersättningen och i övrigt godkänner
vad i propositionen anförts om avvecklingsstöd till mjölkproducenter,

114. beträffande stöd till skuldsatta jordbrukare

att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om stöd till
skuldsatta jordbrukare och avslår motionerna 1989/90:Jo56 yrkande
6 och 1989/90:Jo85 yrkande 25,

115. beträffande arrendatorernas situation

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Jo77 yrkande
24 och 1989/90:Jo85 yrkande 5 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

116. beträffande rådgivning och utbildning

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört samt lämnar motionerna 1989/90:Jo58,
1989/90:Jo241, 1989/90:Jo86 yrkande 5 och 1989/90:Jo262 utan
vidare åtgärd,

117. beträffande uppföljning av den livsmedelspolitiska
reformen

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Jo68 yrkande
42, 1989/90:Jo77 yrkande 32, 1989/90:Jo80 yrkande 35,

1989/90:JoU25

149

1989/90: Jo85 yrkande 7, 1989/90: Jo98 yrkande 1 och

1989/90:Jo270 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

118. beträffande vissa myndighetsfrågor

att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo56 yrkande 12,

119. beträffande ändring i skötsellagen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motionerna 1989/90:Jo56 yrkande 1, 1989/90:Jo80 yrkande

11, 1989/90:Jo85 yrkande 18, 1989/90:Jo86 yrkande 4,

1989/90:Jo274 yrkande 8 och 1989/90:Jo312 yrkande 2 antar
förslaget till lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av
jordbruksmark,

120. beträffande uppföljning av ändringen i skötsellagen
att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo85 yrkande 19,

121. beträffande förbud mot viss granplantering m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo239 och
1989/90:Jo882 yrkande 10,

122. beträffande anslag till miljöförbättrande åtgärder

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motion 1989/90:Jo246 yrkande 10 till Miljöförbättrande åtgärder
i jordbruket för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag
på 60 000 000 kr.,

123. beträffande stöd till skuldsatta jordbrukare

att riksdagen till Stöd till skuldsatta jordbrukare för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.,

124. beträffande anslag till prisreglerande åtgärder

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion
1989/90:Jo68 yrkande 10 i återstående del och med avslag på
motionerna 1989/90:Jo85 yrkandena 15, 16 och 26,

1989/90:Jo207 och 1989/90:Jo274 yrkande 14 till Prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område för budgetåret 1990/91 anvisar ett
förslagsanslag på 5 063 000 000 kr.,

res. 26 (m)

125. att riksdagen medger att statens jordbruksnämnd för

säsongmässig lagring av jordbruksprodukter under budgetåret
1990/91 får disponera en rörlig kredit på högst 50 000 000 kr. i
riksgäldskontoret,

126. att riksdagen medger att regeringen eller, efter regeringens
bestämmande, statens jordbruksnämnd för ändamål inom
jordbruksprisregleringen och regleringen av sockernäringen för
budgetåret 1990/91 får disponera en rörlig kredit på högst
60 000 000 kr. i riksgäldskontoret,

127. att riksdagen medger att statens jordbruksnämnd för

råvarukostnadsutjämning under budgetåret 1990/91 får disponera
en rörlig kredit på högst 20 000 000 kr. i riksgäldskontoret,

128. att riksdagen till Inköp av livsmedel m.m. för beredskapslagring
för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på

103 000 000 kr.,

1989/90:JoU25

150

129. att riksdagen till Kostnader för beredskapslagring av livsmedel
m.m. för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på
201 308 000 kr.,

130. beträffande en professur i sydsvensk växtodling
att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo66,

131. beträffande intensifiering av visst FoU-arbete
att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo80 yrkande 8, •

132. beträffande anslaget till Sveriges lantbruksuniversitet
att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo93 yrkande 2,

133. beträffande investeringsstöd till bättre djurmiljö
att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo68 yrkande 22,

134. beträffande stimulansbidrag till jordbruk i tätort
att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo208,

res. 27 (mp) - motiv.

135. beträffande utredning om biodlingen
att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo206,

136. beträffande stöd till biodlingen

att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo258,

137. beträffande fäbodbruket

att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo202,

138. beträffande stöd till hästaveln m.m.
att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo217,

139. att riksdagen antar förslaget till lag om avgifter på vissa
jordbruksprodukter m.m.,

140. att riksdagen antar förslaget till lag om införande av lagen
(1990:000) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m.m., med
den ändringen att 6 § skall omfatta tiden den 1 juli 1991-den 30
juni 1995,

141. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i ädellövskogslagen
(1984:119),

142. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen
(1967:340) om prisreglering på jordbrukets område,

143. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen
(1974:1021) om utbetalning av pristillägg på kött,

144. att riksdagen antar förslaget till lag om upphävande av
två författningar om köttbesiktning,

145. att riksdagen antar förslaget till lag om upphävande av
kungörelsen (1950:506) med vissa bestämmelser angående utförsel
av fisk, fiskrom och fiskkonserver,

146. att riksdagen antar förslaget till lag om upphävande av
två författningar om viss offentlig kontroll av livsmedel,

147. att riksdagen lämnar utan erinran vad som anförts i
propositionen om livsmedelspolitiken, i de delar som ej omfattas
av utskottets hemställan ovan.

1989/90:JoU25

151

Stockholm den 30 maj 1990
På jordbruksutskottets vägnar

Karl Erik Oisson

Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Hans Gustafsson (s), Håkan Strömberg
(s), Sven Eric Lorentzon (m), Grethe Lundblad (s), Lars Ernestam
(fp), Martin Segerstedt (s), Jens Eriksson (m), Jan Fransson (s),
Margareta Winberg (s), Åke Selberg (s), Ingvar Eriksson (m), Bengt
Rosén (fp), Lennart Brunander (c), Annika Åhnberg (vpk), Åsa Domeij
(mp) och Kaj Larsson (s).

Reservationer

1. Den globala livsmedelsförsörjningen (mom. 3)

Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 43 som börjar med "När
det gäller den" och slutar med "riksdagens sida" bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening saknar propositionen ett realistiskt internationellt
miljöperspektiv, vilket leder till en felaktig slutsats vad gäller
försörjningsförmågan.

Världskommissionen för miljö och utveckling skriver i sin rapport
från 1987 att världens lager av spannmål motsvarar cirka 20 % av den
årliga konsumtionen. Av detta kontrollerar u-länderna ca en tredjedel
och i-länderna två tredjedelar. Kommissionen betonar att livsmedelslager
är avgörande för att kunna klara bristsituationer.

Inriktningen på lång sikt måste vara att ge u-länderna stöd så att de
kan bygga upp en egen produktion av livsmedel. Det innebär stöd till
primärproduktionen, dvs. jordbruk, men även till lager, distribution
m.m. På kort sikt måste även i-länderna hålla lager av viktiga förnödenheter
som kan användas vid katastroftillstånd.

Händelserna i Östeuropa gör att läget på världsmarknaden är osäkert.
Rumänien har t.ex. stoppat all sin livsmedelsexport och konsumerar
nu allt man producerar inom landet. Öststatshandeln med vete
sjönk drastiskt under 1988/89, men beräknas vara kvar på ungefär
samma nivå under 1989/90.

I Sovjet börjar miljöförstöringen sätta djupa spår i livsmedelsförsörjningen.
Markförstörelsen är stor genom enorma bevattningsföretag vid
bomullsodlingar. Stora arealer har försaltats och förgiftats av tungmetaller.
Aralsjöns medelvattenstånd har sjunkit med 12 meter och är en
av de ekologiska katastrofer som blivit kända. För fyra år sedan

1989/90: JoU25

152

inträffade Tjernobylkatastrofen. Den radioaktiva smittan från kärnkraftsolyckan
gjorde lika mycket mark obrukbar som hela den svenska
åkerarealen.

Försörjningssituationen i världen försämras. Lagren av livsmedel
minskar sedan några år. De ligger nu på en nivå som precis räcker för
de insatser som kan behövas för katastrofhjälp. Vetelagren minskar
främst i exportländerna, medan importländerna ökar sina lager något,
av rädsla för ökade priser. Detta kan vara en anledning till att
lagerminskningen är procentuellt större i exportländerna än globalt
sett.

En hållbar livsmedelspolitik kan inte enbart grundas på nationalekonomiska
överväganden utan måste främst ta hänsyn till jordens
avkastningsförmåga och människornas behov. Över hälften av mänsklighetens
föda baseras på spannmål. Sedan 1981 har världens åkerareal
minskat varje år. Sedan 1986 har skördarna sjunkit. År 1987 räckte
spannmålslagren i 101 dagar. Ar 1989 räckte de bara i 54 dagar. På
kort sikt kan man med ledning av dessa data dra slutsatsen att många
länder av skiftande anledningar kommer att tvingas till import. På
längre sikt är läget ännu mer alarmerande. Många områden som i dag
används till produktion av livsmedel kan komma att helt slås ut. FAO
bedömer försörjningsläget som ytterst allvarligt och har under flera år
uppmanat världens regeringar att öka spannmålsproduktionen.

Världskommissionen för miljö och utveckling har å sin sida uppmanat
världens länder att utarbeta aktionsplaner för att leva upp till de av
FN antagna ambitionerna. Det ansedda forskningsinstitutet World
Watch Institute konstaterar i sin senaste årsredovisning, State of the
World 1990, att svälten åter bankar på dörren. Vi står inför nya
problemkomplex, säger man, och föreslår helhetstänkande och långsiktiga
strategier för att få världens livsmedelsförsörjning under kontroll.

Utskottet anser att det är viktigt att betona de stora miljöproblem
som hotar livsmedelsförsörjningen både globalt och i vår närmaste
omgivning. Utskottet avvisar därför regeringens produktionsmål för
jordbruket och bifaller förslaget i motion Jo77 att Sverige skall utarbeta
ett program för hur man kan bidra till en uthållig utveckling, i
enlighet med FNs ambitioner.

Nordiska rådets internationella havsföroreningskonferens den
16—18 oktober 1989 uppmanade deltagarländernas regeringar "att
säkerställa att internationella överenskommelser (exempelvis GATT:s
jordbruksavtal) till fullo beaktar de miljömässiga konsekvenserna av
sådana överenskommelser". Utskottet anser att detta måste leda till att
den svenska regeringen i de förhandlingar som nu sker inom GATT
hårdare driver miljökraven. Eventuella överenskommelser får inte leda
till att frihandel sätts före de miljöpolitiska målsättningarna. Det
innebär att Sverige i förhandlingarna skall betona det som i GATTöverenskommelsen
från april 1989 benämns som sanitära och fytosanitära
regler.

Utskottet ansluter sig därför till de i motion Jo77 framförda synpunkterna
angående den globala livsmedelsförsörjningen och de risker

1989/90: JoU25

153

för livsmedelsproduktionen som är förenade med ekologiska katastrofer
och annan negativ miljöpåverkan. Vad utskottet anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande den globala livsmedelsförsörjningen

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Jo77 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Svenskt livsmedelsbistånd m.m. (morn. 4)

Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson och Ingvar Eriksson (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 43 som börjar med "Med
det anförda anser" och slutar med "delvis tillgodosett" bort ha följande
lydelse:

Som anförs i motion Jo79 finns en växande oro inte minst inom
FN:s jordbruksorgan FAO inför möjligheterna att kunna möta kraven
på livsmedelsområdet från en växande världsbefolkning under 1990-talet
och senare. Befolkningstillväxten globalt beräknas till cirka en
miljard människor per decennium. Hunger och undernäring förorsakar
redan i dag oacceptabla effekter på liv och hälsa i många delar av
världen. Om man tar hänsyn till befolkningsutvecklingen och de
sannolikt ytterst allvarliga effekterna av en klimatförändring genom
växthuseffekten och en ökning av den ultravioletta strålningen genom
skador på ozonskiktet, inser man att den framtida livsmedelsförsörjningen
är utsatt för allvarliga hot. Dessa två miljöproblem måste ha
högsta prioritet när det gäller nationella och internationella åtgärder.

Det kan hända att den över hela världen planerade övergången från
fossila bränslen till förnybar energi inte minst i form av arealberoende
växter på längre sikt kommer i konflikt med världens behov av areal
för produktion av föda.

Det måste därför ligga i Sveriges globala ansvar att omställningen av
svenskt jordbruk sker på ett sådant sätt att vi på relativt kort tid kan
ställa livsmedel till förfogande om det begärs från Förenta nationernas
sida. Härvid bör bi a. förslagen i motionerna U252 och Jo98 om
internationella beredskapslager utgöra en grund för det fortsatta agerandet
i dessa frågor.

Detta bör ges regeringen till känna. Härigenom tillgodoses motionerna
Jo79 yrkande 1, Jo98 yrkande 4 och U252. Övriga motioner
avstyrks i den mån de inte tillgodoses med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande svenskt livsmedelsbistånd m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Jo79 yrkande
1, 1989/90:Jo98 yrkande 4 och 1989/90:U252 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt lämnar
motionerna 1989/90:Jo68 yrkande 6 och 1989/90:Jo270 yrkandena
2 och 4 utan vidare åtgärd,

1989/90:JoU25

154

3. Sveriges ambitionsnivå i GATT-förhandlingarna
(mom. 7)

Annika Åhnberg (vpk) och Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 46 börjar med "Enligt
vad" och slutar med "riksdagens sida" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att Sverige i GATT-förhandlingarna måste satsa på
en radikal profil vad gäller miljöhänsyn och hushållning med naturresurser.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande Sveriges ambitionsnivå i GATT-förhandlingarna
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Jo80 yrkande 28
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Grunddragen i en ny livsmedelspolitik (mom. 10)

Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson och Ingvar Eriksson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 52 börjar med "I
enlighet" och slutar med "yrkande 20" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den syn på beredskapsmålet som redovisas av moderata
samlingspartiet i motion Jo85 yrkande 20. Detta mål bör inordnas
under de generella målsättningarna för försvarsberedskapen. Som motionärerna
anför spelar jordbruksnäringen en viktig roll från beredskapssynpunkt.
Jordbruksnäringen måste säkerställa livsmedelsförsörjningen
i fred men även i kris- och beredskapssituationer. Den inhemska
livsmedelsproduktionen bör under fredstid inriktas på en produktion
som skapar förutsättningar för försörjningstrygghet också under
kris- och krigssituationer, genom att lager av främst insatsvaror — men
även livsmedel — byggs upp. De beredskapsplanläggande myndigheterna
måste bevaka att livsmedelsproduktionen uppfyller de krav som
ställs från beredskapssynpunkt. Skulle brister i detta hänseende uppkomma
måste särskilda av försvarspolitiska skäl motiverade åtgärder
vidtas. Dessa bör då finansieras över försvarshuvudtiteln. Vad utskottet
anfört bör riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande grunddragen i en ny livsmedelspolitik
att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om mål och
medel för livsmedelspolitiken med undantag av beredskapsmålet
samt med anledning av motion 1989/90:Jo85 yrkande 20 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt avslår
motionerna 1989/90:Jo68 yrkandena 1 — 3, 1989/90:Jo77 yrkandena
3 samt 6 i motsvarande del, 1989/90:Jo80 yrkandena 2, 3
och 5, 1989/90:Jo246 yrkandena 1—3 samt 4 i motsvarande del
och 6— 9, 1989/90:Jo270 yrkande 1 samt 1989/90:Jo274 yrkandena
3 och 4,

1989/90: JoU25

155

5. Grunddragen i en ny livsmedelspolitik (mom. 10)

Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med "Som
framgår" och på s. 53 slutar med "6—9" bort ha följande lydelse:

Som framgår av vad utskottet anfört ovan har kraven på en reformering
av livsmedelspolitiken blivit allt starkare. Stor enighet föreligger
om det nödvändiga i en successiv avreglering av jordbruket i samma
takt som i omvärlden. I enlighet härmed bör en utgångspunkt för
livsmedelspolitiken vara att produktionen i princip skall vara underkastad
samma villkor som andra näringar. Enligt utskottet finns det
dock anledning att sätta upp speciella långsiktiga mål för jordbrukspolitiken.

Jordbruket är en biologisk näring som mer styrs av naturens gränser
än av marknaden. Produktion av spannmål eller potatis kan inte
jämställas med produktion av bilar eller muttrar. Den biologiska
produktionen ställer speciella krav på producenten och på långsiktighet
i de politiska besluten. Propositionens mål är ur denna synpunkt
alltför vaga och svaga.

Det bör särskilt framhållas att övergången från nuvarande system till
ett mer marknadsinriktat system skall ske under socialt acceptabla
former. Samhället skall därför ta ett betydande ansvar för övergången.
Dessa frågor behandlas närmare i det följande under avsnittet om
övergångsåtgärder, innefattande olika stimulans- och stödåtgärder. Som
framgår av denna del av betänkandet föreslår utskottet vissa ändringar
av regeringens förslag om stöd- och stimulansåtgärder under övergångsperioden.

Utskottet delar jordbruksministerns bedömning att livsmedelspolitiken
skall stå i överensstämmelse med de allmänna målsättningarna om
en god hushållning med samhällets totala resurser. Härvidlag hänvisar
utskottet till vad som anförts i det följande om miljömålet.

Jordbruket skall vara långsiktigt, uthålligt och ha en produktionsförmåga
så att insatta resurser ger hög avkastning. Jordbruket skall
dessutom vara både miljövänliga och effektivt.

Miljösituationen i världen försämras ständigt. Försurning, förgiftning
och klimatförändringar kan snabbt leda till att ekosystemets produktionsförmåga
inte kan upprätthållas. Det finns redan tecken på att
sämre skörderesultat kan ha ett samband med detta förhållande.

Det är med anledning av detta angeläget att väl vårda den resurs
som jordbruksmarken utgör. Det gäller naturligtvis även i Sverige.
Med hänsyn till en förändrad miljö- och naturresurssituation kan
enligt utskottets uppfattning en försörjningskris uppstå. Beredskapshänsyn
är i dag sannolikt än mer motiverade av dessa skäl än av rent
militära hot.

I 1985 års beslut formulerades målet "att trygga vår livsmedelsförsörjning
såväl i fred som under avspärrning och krig". I 1987 års
försvarspolitiska beslut utgick man från att en konflikt varar under en
kortare period. Med det som utgångspunkt sänktes målsättningen inom
livsmedelsberedskapsområdet.

1989/90:JoU25

156

Senare internationella konflikter har visat att konfliktsituationer kan
bestå under en längre tid. Förstörelsekraften i moderna krig gör att
man måste räkna med ett längre efterkrigsskede med stora
försörjningsproblem. Livsmedel är avgörande för att klara en krissituation
under en längre tid, och den geografiska fördelningen av livsmedelsproduktionen
är särskilt viktig. Utskottet anser att all brukningsvärd
åker måste bevaras och vill i detta sammanhang särskilt framhålla
att det krävs en speciell planering av storstädernas livsmedelsförsörjning
vid en krissituation.

Som anförts i propositionen bör livsmedlen uppfylla livsmedelslagstiftningens
hygien- och redlighetskrav. Samtidigt bör livsmedelspolitiken
bidra till en väl sammansatt kost och därmed till en bättre
folkhälsa. Innebörden av detta utvecklas närmare på s. 124 f. i propositionen.
Kosten är en av de viktigaste faktorerna av betydelse för
folkhälsan. En folkhälsogrupp tillsattes av regeringen år 1988. Utskottet
anser att ett folkhälsomål bör formuleras som ett delmål i konsumentmålet.
Därigenom skulle det bli lättare att utforma livsmedelskriterier
och även se om livsmedelsproduktionen motsvarar de krav
samhället ställer på kosten.

Utskottet vill betona att konsumenterna skall ges goda möjligheter
att välja mellan livsmedel av olika slag, där skillnaderna kan avse
exempelvis smak, ursprung, produktionssätt eller förädlingsgrad. I detta
sammanhang vill utskottet poängtera att vi inte kan acceptera
produktionsmetoder som är oetiska eller direkt skadliga för konsumenterna
bara för att ge valfrihet. Livsmedel som producerats på ett i
Sverige förbjudet sätt skall ej fa importeras.

Svenska livsmedel håller en hög kvalitet i en internationell jämförelse.
Det beror bl.a. på att Sverige har klimatiska förutsättningar för
produktion med mindre användning av kemiska bekämpningsmedel
än många andra länder. Sverige har dessutom längre gående restriktioner
vad gäller användningen av kemiska bekämpningsmedel, medicin
till djur m.m. än många länder som vi importerar från.

Utskottet anser att konsumenterna skall garanteras livsmedel av hög
kvalitet till rimliga priser. Råvarukostnaderna svarar för en liten del av
livsmedlets slutpris. Därför spelar bondens arbetsersättning liten roll
för det pris som konsumenten möter. I såväl förädlings- som grossistleden
finns en betydande koncentration och i detaljhandelsledet en
överetablering. Livsmedelshandeln domineras i dag av tre stora block.
Dessa förhållanden kan medverka till att priserna har stigit mer på
livsmedelsområdet än på andra områden. Utskottet vill därför betona
vikten av att en översyn görs av vilken inverkan senare led i
livsmedelskedjan har på priset.

Utskottet vill i detta sammanhang peka på den positiva inverkan
som en sänkt matmoms skulle ha på livsmedelspriserna.

Ett väl fungerande jordbruk är en grundförutsättning för en levande
landsbygd och ett öppet landskap. En målmedveten strävan måste vara
att utveckla landsbygden som livsmiljö. En levande landsbygd med ett
vitalt och differentierat näringsliv samt en fungerande service har stor

1989/90:JoU25

157

betydelse för såväl landsbygdsboende som andra. Landsbygden är en
resurs och har kvaliteter som måste tas till vara och utvecklas till gagn
för hela Sveriges befolkning.

I samband med en omställning av det svenska jordbruket krävs
insatser för att bibehålla sysselsättningen inom företaget och i bygden.
Utskottet vill betona att det krävs en utveckling av befintliga företag
utanför de areella näringarna. Ökad självverksamhet i skogsbruket är
många gånger den verksamhet som då ligger närmast till hands. En
utförsäljning av domänverkets, bolagens, kyrkans och kommunernas
skogar skulle enligt utskottets mening tillföra det aktiva jord- och
skogsbruket värdefull sysselsättning. Småindustrier, hantverk, hemslöjd,
turism m.m. är exempel på verksamheter som vid sidan av
jordbruket kan utgöra viktiga delar i landsbygdens näringsliv.

För jordbruket är det också viktigt att regionerna är livskraftiga. Ett
jordbruksföretag klarar sig inte utan service som post, bank, sjukvård,
barnomsorg, skola m.m. För att jordbruket skall kunna drivas på ett
effektivt sätt i hela landet krävs att regionalpolitiken utformas så att
landsbygden har en möjlighet att utvecklas.

Utskottet anser att olika regionalpolitiska insatser måste samordnas.
Det skulle därför vara lämpligt om det regionalpolitiska stödet till
jordbruket utgick från en samlad regionalpolitik i stället för att vara en
del av jordbrukspolitiken. Det skulle då jämställas med stödet till
annan industri och näringsliv.

Utskottet anser att ett särskilt inkomstmål bör preciseras. Det är
nödvändigt med anledning av vad som tidigare anförts om jordbruket
som en biologisk produktion. Inkomstmålet bör formuleras så att
lantbruket får en rimlig företagsekonomisk lönsamhet. Det innebär att
jordbrukaren vid normal effektivitet har rätt att kräva såväl långsiktig
förräntning på investerat kapital som en ersättning för utfört arbete.
Under överskådlig tid kommer Sverige att ha ett gränsskydd som är
avgörande för det svenska priset. Volymen av jordbruksproduktionen
påverkas inte endast av priset, utan även av biologiska faktorer. Det
bör också i fortsättningen finnas ett politiskt mål för lantbrukets
inkomster. Utifrån detta kan gränsskyddets nivå diskuteras.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande grunddragen i en ny livsmedelspolitik
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Jo77 yrkandena
3 och 6 i motsvarande del samt 1989/90:Jo246 yrkandena
1 — 3, 4 i motsvarande del och 6—9 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om mål och medel för
livsmedelspolitiken samt avslår motionerna 1989/90:Jo68 yrkandena
1-3, 1989/90:Jo80 yrkandena 2, 3 och 5, 1989/90:Jo85
yrkande 20, 1989/90:Jo270 yrkande 1 och 1989/90:Jo274 yrkandena
3 och 4,

1989/90: JoU25

158

6. Grunddragen i en ny livsmedelspolitik (mom. 10)

Annika Åhnberg (vpk) anser

dels att de delar av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med "Som
framgår" och på s. 51 slutar med "om miljömålet", som på s. 52 börjar
med "I enlighet" och på s. 53 slutar med "6—9" resp. på s. 53 börjar
med "Vidare avstyrks" och slutar med "följande avsnitt" bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar den syn på grunddragen i livsmedelspolitiken som
redovisas i vänsterpartiets motioner Jo68 yrkandena 1 — 3 och Jo270
yrkande 1. Som motionärerna framhåller måste vi hushålla med
världens tillgångar, och vi måste basera en mycket större andel av vår
produktion på ett uthålligt jord- och skogsbruk. Sett i det perspektivet
är det svenska jordbruket en resurs som vi inte har råd att avvara.
Jordbruket är en tillgång och måste utvecklas — inte avvecklas.

Det råder i dag en bred samsyn om att jordbruket behöver en
avreglering. En sådan avreglering kan dock inte innebära att samhällsansvaret
för näringen upphör. Det finns ett samhälleligt ansvar för att
människor garanteras tillräckligt med föda av god kvalitet till rimliga
kostnader. Det är också ett samhälleligt ansvar att bevaka kommande
generationers intressen samt miljöintressen på kort och lång sikt.

Det anförda leder fram till en formulering av målen för jordbrukspolitiken
enligt följande:

Att utnyttja landets naturliga förutsättningar för en långsiktigt hållbar
jordbruksproduktion, regionalt väl fördelad, så att vi till kommande
generationer lämnar i arv minst lika goda förutsättningar för fortsatt
produktion som vi själva fått i arv.

Att först och främst producera livsmedel av god kvalitet, med hänsyn
till miljö, djuretik och behov av variation, i tillräcklig omfattning för
att trygga landets livsmedelsförsörjning.

Att därutöver producera biobränslen och industrigrödor för att bidra
till ett samhälle med bättre ekologisk anpassning än dagens.

Att i det internationella perspektivet verka för att tredje världens
länder kan bygga upp sin egen livsmedelsproduktion, samt att verka
för att krav på importerade och inhemskt producerade livsmedel kan
sättas lika.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo68 och Jo270 i
berörda delar bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande grunddragen i en ny livsmedelspolitik
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Jo68 yrkandena
1 — 3 och 1989/90:Jo270 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om mål och medel för
livsmedelspolitiken samt avslår motionerna 1989/90:Jo77 yrkandena
3 samt 6 i motsvarande del, 1989/90:Jo80 yrkandena 2, 3

1989/90:JoU25

159

och 5, 1989/90:Jo85 yrkande 20, 1989/90:Jo246 yrkandena 1-3
samt 4 i motsvarande del och 6—9 och 1989/90:Jo274 yrkandena

3 och 4,

7. Grunddragen i en ny livsmedelspolitik (mom. 10)

Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med "Som
framgår" och på s. 51 slutar med "om miljömålet" samt den del som
på s. 53 börjar med "Vidare avstyrks" och slutar med "och 5" bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar regeringens ståndpunkt att den interna regleringen
bör avskaffas. Regeringen har emellertid misslyckats med att lägga
fram ett förslag till ny livsmedelspolitik som uppfyller miljömålet och
bidrar till en bättre hushållning med naturresurser.

Riksdagen bör anta som jordbrukspolitisk målsättning att Sverige i
princip skall vara självförsörjande med baslivsmedel. En riktlinje bör
vara att den svenska åkermarken i första hand skall användas till
produktion av livsmedel med ekologiskt riktiga metoder och i andra
hand till produktion av energiråvara.

Jordbruksnäringen förvaltar en av våra allra viktigaste resurser.
Jordbruksmarken är en unik resurs. Endast en liten del av jordytan är
täckt av sådana jordlager som är lämpliga att odla. Vi bör hushålla

med markresursen och använda metoder som värnar om markens

långsiktiga produktionsförmåga. I dag hushållar vi inte med markresurser.
I stället för att använda metoder som värnar om markens

långsiktiga produktionsförmåga är det krav på kortsiktigt höga skördar
som dominerar. Riksdagen bör med anledning av motion Jo80 yrkandena
2, 3 och 5 ge regeringen till känna vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande grunddragen i en ny livsmedelspolitik
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Jo80 yrkandena

2, 3 och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om mål och medel för livsmedelspolitiken samt
avslår motionerna 1989/90:Jo68 yrkandena 1 — 3, 1989/90:Jo77
yrkandena 3 samt 6 i motsvarande del, 1989/90:Jo85 yrkande 20,
1989/90:Jo246 yrkandena 1 — 3 samt 4 i motsvarande del och
6-9, 1989/90:Jo270 yrkande 1 och 1989/90:Jo274 yrkandena 3
och 4,

8. En särskild jordbrukspolitik och en särskild
livsmedelspolitik (mom. 11)

Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53 börjar med
"Utskottet avstyrker" och slutar med "särskild livsmedelspolitik" bort
ha följande lydelse:

1989/90:JoU25

160

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion Jo77, att det
behövs en särskild jordbrukspolitik. Jordbrukspolitik innefattar de
åtgärder som vidtas från samhällets sida för att påverka näringen och
därmed dem som arbetar inom näringen. I propositionen behandlas så
gott som uteslutande vad man avser med jordbrukspolitik, men den
benämns där livsmedelspolitik.

Redan 1983 års livsmedelskommitté fick i uppdrag att ge förslag till
en samlad livsmedelspolitik. Ambitionen var att den skulle beröra allt
från jord till bord, dvs. hela produktionskedjan. Den ambitionen var
vällovlig, men utredningen presenterade den gången inga förslag utom
för själva jordbruket. Inte heller denna gång har utredningsarbetet
påverkats av att namnskylten har bytts från jordbrukspolitik till livsmedelspolitik.

Utskottet anser att det också behövs en särskild livsmedelspolitik.
Därför bör en översyn göras av livsmedelskedjan efter primärproduktionen.
Översynen bör gälla konkurrenssituationen i handelsledet,
prissättning i de olika leden, marknadens effektivitet, livsmedelskvalitet
m.m. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo77 yrkandena 1
och 2 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande en särskild jordbrukspolitik och en särskild
livsmedelspolitik

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Jo77 yrkandena

1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

9. Krav på importerade livsmedel (mom. 16)

Karl Erik Olsson (c), Lennart Brunander (c), Annika Åhnberg (vpk)
och Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51 börjar med "Vad
beträffar" och på s. 52 slutar med "dessa avseenden" bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motionerna (c, vpk,
mp) att samma krav bör ställas på importerade livsmedel som på
svenska när det gäller hänsyn till hälsa, miljö och etiska krav på t.ex.
animalieproduktionen.

Utskottet vill framhålla att konsumenterna skall ges goda möjligheter
att välja mellan livsmedel av olika slag t.ex. smak, ursprung,
produktionssätt och förädlingsgrad. Detta innebär dock inte att livsmedel
som är producerade på ett i Sverige förbjudet sätt skall få importeras.

Import av livsmedel bör endast tillåtas om de är producerade med
metoder som är tillåtna i Sverige. Dvs. att man följt svenska bestämmelser
och krav om användning av bekämpningsmedel och iakttar
samma hänsyn till miljön som föreskrivs i svensk lagstiftning.

1989/90: Jo U25

161

11 Riksdagen 1989190. 16 sami. Nr 25

Produkterna får ej vara behandlade med medel som i vårt land är
förbjudna av dels hänsyn till konsumenthälsan, dels miljö- och arbetarskyddsskäl.

Det ligger en viss komplikation i att medel som ej används i Sverige
utan endast i t.ex. tropiska länder ej prövas i vårt land. 1 dessa fall bör
livsmedelsverket och kemikalieinspektionen göra en självständig prövning
av preparatens tillåtlighet från hälso- och miljösynpunkt.

Djurens behandling under uppfödningen, fodertillsatser, utnyttjande
av mediciner och hormoner har fått en ökad uppmärksamhet hos
konsumenten. Det gäller även utnyttjande av genteknik inom animalieproduktionen.
Dessa frågor skall beaktas även vid import till landet.

Även svenska bestämmelser om livsmedelstillsatser, märkning, personalhygien
och livsmedelslokaler skall likaledes beaktas i importkontrollen.

Utskottet föreslår att regeringen utreder och lämnar förslag om en
utvidgad importkontroll i enlighet med dessa synpunkter. I utredningen
bör prövas om kontrollfrågan kan lösas t.ex. med någon form av
exportintyg. Vidare förutsätter en utvidgad importkontroll i enlighet
med utskottets uttalanden att bestämmelserna i 11 § livsmedelslagen
om konsumentintresset ses över.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna J068 yrkande 8,
Jo77 yrkande 6 delvis, Jo246 yrkande 4 delvis och Jo80 yrkande 27
bör ges regeringen till känna.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 53 som börjar med
"Motionerna Jo68" och slutar med "anfört ovan" bort utgå,

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande krav på importerade livsmedel
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Jo68 yrkande
8, 1989/90:Jo77 yrkande 6 i motsvarande del, 1989/90:Jo80
yrkande 27 och 1989/90:Jo246 yrkande 4 i återstående del som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Gränsskyddets nivå och utformning m.m.

(mom. 17)

Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54 börjar med "I
anslutning" och slutar med "1 och 2" bort ha följande lydelse:

Utskottet har i huvudsak ingen erinran mot den redovisning som
lämnas i propositionen om behandlingen hittills av gränsskyddsfrågorna.
Enligt utskottets mening bör dock Sverige i GATT-förhandlingarna
inte driva en aktiv linje för att omvandla gränsskydd till tullar.
Gränsskydd i form av rörliga införselavgifter ger ett bättre skydd mot
import eftersom gränsskyddets storlek är beroende av världsmarknadspriserna.
En övergång till tullar kan leda till att svensk livsmedelsproduktion
får allt svårare att hävda sig. Livsmedel kan komma att
importeras från andra länder medan jordbruksmark läggs ned i Sverige.
Detta innebär en nackdel ur miljösynpunkt eftersom högre skördar

1989/90:JoU25

162

måste pressas ur en mindre åkerareal. Det svenska gränsskyddet skall
vara så högt i framtiden att i princip en självförsörjning av baslivsmedel
tryggas.

Vad utskottet anfört med anledning av motion J08O yrkandena 29
och 30 bör ges regeringen till känna.

Övriga motioner i detta avsnitt avstyrks i den mån de ej tillgodoses
genom utskottets ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande gränsskyddets nivå och utformning m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Jo80 yrkandena
29 och 30 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört samt lämnar motionerna 1989/90:Jo77 yrkande 11,
1989/90:Jo79 yrkande 2, 1989/90:Jo85 yrkandena 6 och 21,
1989/90:Jo98 yrkandena 2, 3 och 6, 1989/90:Jo245 och

1989/90:Jo274 yrkandena 1 och 2 utan vidare åtgärd,

11. Produktionsmålet (mom. 37)

Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 74 börjar med
"Utskottet avstyrker" och slutar med "Jo80 yrkande 25" bort ha
följande lydelse:

Däremot tillstyrker utskottet miljöpartiets förslag i motion Jo80 att
ett produktionsmål bör sättas upp som överensstämmer med konsumtionen
i stödområdet. Riksdagen bör med anledning av yrkande 25 i
motionen ge regeringen till känna vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:

37. beträffande produktionsmålet
att riksdagen med anledning av motion Jo80 yrkande 25 samt
med avslag på motionerna 1989/90:Jo61 yrkande 3, 1989/90:Jo74
yrkande 1 i återstående del, 1989/90:Jo77 yrkande 37 i återstående
del, 1989/90:Jo95 yrkande 1 och 1989/90:Jo209 yrkandena 1
och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

12. Särskilt forskningsanslag (mom. 45)

Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 76 börjar med "Syftet
med" och slutar med "ej påkallat" bort ha följande lydelse:

Utskottet biträder yrkande 9 i motion Jo80 att ett särskilt anslag bör
inrättas för forskning om odling i norrländska förhållanden. Regeringen
bör lägga fram förslag härom. Riksdagen bör göra ett tillkännagivande
i enlighet med vad utskottet anfört.

1989/90: JoU25

163

dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande lydelse:

45. beträffande särskilt forskningsanslag
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Jo80 yrkande 9
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Lagringskapacitet för stallgödsel m.m. (mom. 57
och 58)

Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 83 börjar med
"Bidragsbehovet för" och slutar med "riksdagens åtgärd" bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad som anförts i motion J08O att
lagringskapaciteten för stallgödsel måste ökas så att en så stor del som
möjligt kan spridas på våren. Senast år 1993 bör alla gårdar med
djurhållning ha lagringskapacitet för stallgödsel på minst 12 månader.
För lantbruksföretag med mer än 50 djurenheter inom problemområden
bör koncessionsplikt införas. Härigenom kan antalet djur i förhållande
till den areal som är tillgänglig för spridning av stallgödsel,
lagringskapacitet, ammoniakavgång och ensilagehantering kontrolleras.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo80 yrkandena 15 och
16 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 57 och 58 bort ha följande lydelse:

57. beträffande lagringskapacitet för stallgödsel

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Jo80 yrkande 15
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

58. beträffande koncessionsplikt för större gårdar

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Jo80 yrkande 16
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. Miljöavgifter (mom. 60)

Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson och Ingvar Eriksson (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 84 börjar med "Som
redovisats" och slutar med "6 avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad som anförts i motionerna Jo85
yrkande 23 och Jo274 yrkande 5 att miljöavgifterna på bekämpningsmedel
och handelsgödsel bör avskaffas. Miljöavgifter skall ha ordentligt
styrande effekt och dessutom användas för olika miljöförbättrande
åtgärder. Den s.k. miljöavgiften på handelsgödsel och bekämpningsmedel
uppfyller inte dessa krav och bör därför avskaffas. Vad utskottet
anfört med anledning av motionerna bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Motionerna Jo68 yrkandena 15 och 16, Jo77
yrkande 34, Jo80 yrkandena 7, 12 och 13 och Jo274 yrkande 6
avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda med vad utskottet
anfört.

1989/90:JoU25

164

dels att utskottets hemställan under 60 bort ha följande lydelse:

60. beträffande miljöavgifter
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Jo85 yrkande
23 och 1989/90:Jo274 yrkande 5 samt med avslag på motionerna
1989/90:Jo68 yrkandena 15 och 16, 1989/90:Jo77 yrkande
34, 1989/90:Jo80 yrkandena 7, 12 och 13 och 1989/90:Jo274
yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

15. Miljöavgifter (mom. 60)

Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 84 börjar med "Som
redovisats" och slutar med "6 avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att regeringen bör utarbeta ett förslag om införande
av miljöavgifter på såväl konstgödselkväve som bekämpningsmedel.
För att lösa jordbrukets miljöproblem är det enligt utskottets mening
nödvändigt att förändra det konventionella jordbruket. Åtgärder måste
redan nu vidtas för att drastiskt minska användningen av konstgödsel
och kemiska bekämpningsmedel. En sådan utveckling främjas i första
hand genom användningen av ekonomiska styrmedel. Ett högt pris på
kväve gör det lönsamt att odla eget kväve. Härigenom förbättras även
stallgödselhanteringen. Konstgödsel kväve bör beläggas med så höga
avgifter att användningen minskar med 30 % inom ett år. På fem års
sikt bör det vara möjligt att halvera användningen. Miljöavgifterna
skall i sin helhet återföras till jordbruksnäringen i form av arealbidrag.
En mindre del skall återföras som omställningsstöd till ekologiskt
lantbruk (se res. 23). Vad utskottet anfört med anledning av motion
Jo80 yrkandena 7, 12 och 13 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Motionerna Jo68 yrkandena 15 och 16, Jo77
yrkande 34, Jo85 yrkande 23 och Jo274 yrkandena 5 och 6 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 60 bort ha följande lydelse:

60. beträffande miljöavgifter
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Jo80 yrkandena
7, 12 och 13 och med avslag på motionerna 1989/90:Jo68
yrkandena 15 och 16, 1989/90:Jo77 yrkande 34, 1989/90:Jo85
yrkande 23 och 1989/90:Jo274 yrkandena 5 och 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. Råvaruskatt på fosfor (mom. 61)

Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 84 börjar med "Med
det" och slutar med "yrkande 6" bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion J08O är fosfor ett nödvändigt näringsämne
som tillförs jordbruksmarken framför allt i form av konstgödsel.
Eftersom tillgången på fosfor är ytterst begränsad bör fosforn därför

1989/90: JoU25

165

beläggas med en råvaruskatt. Regeringen bör återkomma till riksdagen
med ett förslag om sådan skatt. Vad utskottet anfört med anledning av
motion J08O yrkande 6 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 61 bort ha följande lydelse:

61. beträffande råvaruskatt på fosfor

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Jo80 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. Bekämpningsmedel (mom. 62)

Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 84 börjar med "I
likhet" och slutar med "anses tillgodosedd" bort ha följande lydelse:

I likhet — — — (= utskottet) — — — förenade riskerna. Jordbruket
har stor del i samhällets kemikalieanvändning genom den omfattande
användningen av kemiska bekämpningsmedel. Användningen måste
minskas med minst 80 % fram till år 1995. Hänsyn skall därvid tas till
hur stor areal preparatet räcker till och inte bara till minskningen av
antal kilo aktiv substans. Vad utskottet anfört med anledning av
motion Jo80 yrkande 19 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 62 bort ha följande lydelse:

62. beträffande bekämpningsmedel

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Jo80 yrkande 19
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

18. Gränsvärde för kadmium i konstgödsel m.m.
(mom. 64 och 65)

Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 85 börjar med "Frågan
om" och slutar med "yrkande 18" bort ha följande lydelse:

Fosforgödsling är en betydande orsak till kadmiumspridning på
åkrarna. Spridningen av kadmium kan minskas genom att man väljer
råfosfat med lågt kadmiuminnehåll och genom rening vid tillverkningen
av handelsgödsel. Ett bindande gränsvärde för kadmium i fosforgödsel
måste införas. Vidare bör livsmedelsproduktion inte tillåtas på
jordar som innehåller mer än 1 mg Cd/kg jord, torrvikt. Vad utskottet
anfört med anledning av motion J08O yrkandena 17 och 18 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 64 och 65 bort ha följande lydelse:

64. beträffande gränsvärde för kadmium i konstgödsel

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Jo80 yrkande 17
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

65. beträffande gränsvärde för kadmium i odlingsmark

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Jo80 yrkande 18
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1989/90:JoU25

166

19. Kalkningsbidrag till jordbruksmark (mom. 66)

Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 85 börjar med
"Utskottet har" och slutar med "yrkande 20" bort ha följande lydelse:
Utskottet har — — — ( = utskottet) — — — hittills (1988/89:JoU13).
Utskottet anser i likhet med miljöpartiet att ett särskilt kalkningsbidrag
skall utgå till jordbruket. Bidraget skall sättas i direkt relation till det
sura nedfallet på berörd brukningsenhet. Vad utskottet anfört med
anledning av motion J08O yrkande 20 bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 66 bort ha följande lydelse:

66. beträffande kalkningsbidrag till jordbruksmark

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Jo80 yrkande 20
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

20. Ersättning för landskapsvård (mom. 67)

Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 90 börjar med "Den
nya" och slutar med "det anförda" bort ha följande lydelse:

Den nya — — — ( = utskottet) — — — i odlingslandskapet. Klara
riktlinjer saknas dock för hur anslaget till landskapsvård skall användas.
Ersättning bör enligt utskottets mening utgå till de för artbevarandet
mest angelägna markerna. Jordbruksmarkerna i skogs- och mellanbygderna
har särskilt stor betydelse för landskapsbilden och artrikedomen
och bör därför prioriteras. Stor hänsyn skall tas till de inhemska
husdjurslantraserna. Utskottet anser vidare att programmet för landskapsvård
bör utvärderas efter tre år. Vad utskottet anfört med anledning
av motion Jo80 yrkandena 22 och 23 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. Motionerna Jo62 yrkande 4 i motsvarande
del, Jo68 yrkande 17, Jo69 yrkandena 1 och 2, Jo73 yrkande 2 i
motsvarande del, Jo77 yrkande 28 i motsvarande del, Jo84 yrkande 2 i
motsvarande del, Jo85 yrkande 24 och Jo269 avstyrks i den mån de
inte kan anses tillgodosedda med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 67 bort ha följande lydelse:

67. beträffande ersättning för landskapsvård

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Jo80 yrkandena
22 och 23 samt med avslag på motionerna 1989/90:Jo62 yrkande

4 i motsvarande del, 1989/90:Jo68 yrkande 17, 1989/90:Jo69,
1989/90:Jo73 yrkande 2 i motsvarande del, 1989/90:Jo77 yrkande
28 i motsvarande del, 1989/90:Jo84 yrkande 2 i motsvarande del,
1989/90:Jo85 yrkande 24 och 1989/90:Jo269 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

1989/90: JoU25

167

21. Anslag till landskapsvårdande åtgärder (mom. 68)

Lars Ernestam och Bengt Rosén (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande sorn på s. 90 börjar med "Som
framgår" och på s. 91 slutar med "1 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Som framgår — — — ( = utskottet) — — — 250 milj.kr. Utskottet
anser i likhet med motionärerna i motion Jo56 yrkande 13 att riksdagen
för budgetåret 1990/91 under fjortonde huvudtiteln för landskapsvårdande
åtgärder bör anslå 50 milj.kr. mer än regeringen föreslagit
eller således 150 milj.kr. Motsvarande höjning bör göras för de följande
två budgetåren. Motionerna Jo62 yrkande 4 i motsvarande del, Jo68
yrkande 18, Jo73 yrkande 2 i motsvarande del, Jo77 yrkande 28 i
motsvarande del, Jo80 yrkande 21, Jo84 yrkande 2 i motsvarande del
och Jo97 yrkande 1 avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda
med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 68 bort ha följande lydelse:

68. beträffande anslag till landskapsvårdande åtgärder
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med
bifall till motion 1989/90:Jo56 yrkande 13 samt med avslag på
motionerna 1989/90:Jo62 yrkande 4 i återstående del,
1989/90:Jo68 yrkande 18, 1989/90:Jo73 yrkande 2 i återstående
del, 1989/90:Jo77 yrkande 28 i återstående del, 1989/90:Jo80
yrkande 21, 1989/90:Jo84 yrkande 2 i återstående del och
1989/90:Jo97 yrkande 1 till Landskapsvårdande åtgärder för budgetåret
1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 150 000 000 kr.,

22. Anslag till landskapsvårdande åtgärder (mom. 68)

Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 90 börjar med "Som
framgår" och på s. 91 slutar med "1 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Som framgår — — — ( = utskottet) — — — landskapsvårdande
åtgärder. Utöver regeringens förslag för budgetåret 1990/91 bör ytterligare
medel avsättas med 200 milj.kr., 300 milj.kr. och 400 milj.kr. för
de kommande budgetåren 1991/92, 1992/93 resp. 1993/94. Anslaget för
budgetåret 1994/95 bör enligt utskottets mening vara 500 milj.kr. och
därefter bibehållas. Vad utskottet anfört med anledning av motion
Jo80 yrkande 21 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. Motionerna Jo56 yrkande 13, Jo62 yrkande 4 i motsvarande
del, Jo68 yrkande 18, Jo73 yrkande 2 i motsvarande del, Jo77 yrkande
28 i motsvarande del, Jo84 yrkande 2 i motsvarande del och Jo97
yrkande 1 avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda med vad
utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 68 bort ha följande lydelse:

68. beträffande anslag till landskapsvårdande åtgärder
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motionerna 1989/90:Jo56 yrkande 13, 1989/90:Jo62 yrkande 4

i återstående del, 1989/90:Jo68 yrkande 18, 1989/90:Jo73 yrkande

1989/90: JoU25

168

2 i återstående del, 1989/90:Jo77 yrkande 28 i återstående del,
1989/90:Jo84 yrkande 2 i återstående del och 1989/90:Jo97 yrkande
1 till Landskapsvårdande åtgärder för budgetåret 1990/91
anvisar ett reservationsanslag på 100 000 000 kr. samt med
anledning av motion 1989/90:Jo80 yrkande 21 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om anslaget för
kommande budgetår,

23. Överföring av miljöavgifter till ekologiskt
lantbruk (mom. 74)

Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 92 börjar med "Vidare
avstyrks" och slutar med "yrkande 14" bort ha följande lydelse:

Jordbruket befinner sig i en pressad ekonomisk situation och vissa
miljöavgifter bör därför föras tillbaka i sin helhet till jordbruket. I
likhet med motionärerna i motion Jo80 yrkande 14 anser utskottet att
detta kan ske i form av arealersättning och omställningsstöd till
ekologiskt lantbruk. Vad utskottet anfört med anledning av motionen
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 74 bort ha följande lydelse:

74. beträffande överföring av miljöavgifter till ekologiskt lantbruk att

riksdagen med anledning av motion 1989/90:Jo80 yrkande 14
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

24. Arealbaserat inkomststöd (mom. 99)

Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 117 börjar med
"Utskottet ansluter" och slutar med "och industrigrödor" bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets mening — vilket även anförs i motion Jo85 yrkande
36 — ger ett arealbaserat inkomststöd jordbrukarna större möjligheter
att förändra sin produktion. I likhet med miljöpartiet anser utskottet
emellertid att övergångsperioden bör vara längre än vad regeringen

föreslagit och sträcka sig åtminstone till budgetåret 1994/95. Inkomst stödet

bör dessutom fördelas enligt följande:

1990/91 1 200 kr. /ha

1991/92 1 100 kr./ha

1992/93 900 kr./ha

1993/94 700 kr./ha

1994/95 500 kr./ha

1995/96 500 kr./ha

I inkomststödet för budgetåret 1990/91 bör ingå retroaktiv ersättning

om 400 krVha för inkomståret 1989/90.

1989/90:JoU25

169

dels att den del av utskottets yttrande sorn på s. 119 börjar med
"Vidare avstyrks" och slutar med "till barrskogsplantering" bort ha
följande lydelse:

Vad utskottet ovan anfört med anledning av motion J08O
yrkande 36 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 99 bort ha följande lydelse:

99. beträffande arealbaserat inkomststöd
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Jo80 yrkande 36
och med avslag på motion 1989/90:Jo85 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om övergångsperiodens
längd och om fördelning av inkomststödet,

25. Villkor för bidrag till omställning och
skogsplantering m.m. (mom. 107)

Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 118 börjar med "För
att" och slutar med "utbetalt omställningsstöd" bort ha följande lydelse: I

likhet med miljöpartiet och till skillnad från regeringen anser
utskottet att särskild ersättning inte skall utgå till den som upphör att
odla livsmedelsgrödor. 1 stället skall marken enligt utskottets mening
brukas med sådana metoder som medför att större arealer måste tas i
anspråk för livsmedelsproduktion.

Utskottet delar däremot regeringens uppfattning beträffande införande
av ett anläggningsstöd till lövskog, energiskog och våtmarker. Vad
gäller lövskog bör bidraget utgå endast för anläggningar i slättbygd.
Bidraget till plantering av lövskog och energiskog bör begränsas till
100 000 ha.

Bl.a. på grund av den artrikedom som förekommer i ädellövskogar
bör plantering av sådan skog särskilt stimuleras, vilket lämpligast sker
genom att ett högre anläggningsstöd utgår för plantering av sådan skog.

Vad utskottet ovan anfört med anledning av motion Jo85 yrkandena
31—33 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 107 bort ha följande lydelse:

107. beträffande villkor för bidrag till omställning och skogsplantering
m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Jo80 yrkandena
31 — 33 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

26. Anslag till prisreglerande åtgärder (mom. 124)

Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson och Ingvar Eriksson (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 137 börjar med "I
övrigt" och slutar med "bibehållna mjölksubventioner" bort ha följande
lydelse:

1989/90:JoU25

170

Utskottet delar den mening som framförs i motion Jo85 att mjölksubventionerna
bör minskas successivt, med en tioårig avtrappning.
Utskottet förordar således att subventionerna även fortsättningsvis
minskas med 250 milj.kr. om året. Därigenom torde omställningstakten
komma att dämpas.

Eftersom regeringens förslag i övrigt syftar till att reducera befintliga
överskott anser utskottet det oriktigt att stimulera fortsatt mjölkproduktion.
Utskottet biträder därför inte regeringens förslag om
40 milj.kr. för leveranstillägg för mjölk.

Det anförda innebär att beträffande posten C 3. Prisreglerande åtgärder
på jordbrukets område den av regeringen beräknade minskningen
om 719 milj.kr. av delanslaget Ersättning till följd av livsmedelssubventioner
reduceras till 250 milj.kr. samt att delanslaget Låginkomstsatsning
minskas med 40 milj.kr.

Det anförda innebär vidare att utskottet tillstyrker motion Jo85 (m)
yrkandena 15, 16 och 26 om successiv minskning av mjölksubventionerna
och avskaffande av leveranstillägget för mjölk.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo207 (c) om bibehållna
mjölksubventioner i den mån motionen inte kan anses tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 124 bort ha följande lydelse:

124. beträffande anslag till prisreglerande åtgärder
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionerna
1989/90:Jo68 yrkande 10 i återstående del, 1989/90:Jo85
yrkandena 15, 16 och 26 och 1989/90:Jo274 yrkande 14 och med
avslag på motion 1989/90:Jo207 till Prisreglerande åtgärder på
jordbrukets område för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag
på 5 492 000 000 kr.,

27. Stimulansbidrag till jordbruk i tätort
(motiveringen till mom. 134)

Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 139 börjar med
"Enligt utskottets" och slutar med "motion Jo208" bort ha följande
lydelse:

Utskottet finnér förslaget i motion Jo208 om ett system med investeringsstöd
och stimulansbidrag för inrättande av stadsbondgårdar mycket
intressant och vällovligt men anser att finansieringen av denna typ
av verksamhet bör ankomma på berörda kommuner. Utskottet avstyrker
på den grunden motionen.

1989/90:JoU25

171

Särskilda yttranden

1989/90:JoU25

Avslag på propositionen (mom. 1)

1. Åsa Domeij (mp) anför:

I slutet av 1988 tog jordbruksdepartementet initiativ till en livsmedelspolitisk
arbetsgrupp för att bereda förslag till en ny livsmedelspolitik.
Anledningen var att den gamla jordbrukspolitiken, som hade byggt
upp ett komplicerat regleringssystem, ledde till en bristande måluppfyllelse
och i vissa fall t.o.m. motarbetade de jordbrukspolitiska målsättningarna.

Utgångspunkten för den livsmedelspolitiska arbetsgruppen var att
hitta bättre medel än de nuvarande för att uppnå de jordbrukspolitiska
målsättningarna, t.ex. vad gäller miljö, beredskap och regionalpolitik.
Den livsmedelspolitiska gruppen misslyckades med detta. Förslaget
innehöll en beskrivning på hur en intern avreglering av jordbruket
skulle kunna genomföras. Gruppens rapport har legat till grund för
propositionen och i det avseendet är inte propositionen bättre. Den
enda åtgärd som skulle minska jordbrukets negativa miljöpåverkan var
t.ex. att ett sänkt spannmålspris minskar incitamentet att använda
insatsvaror som kemiska bekämpningsmedel och handelsgödsel.

Vi delar regeringens ståndpunkt att den interna regleringen bör
avskaffas. Men vi anser att regeringen misslyckats med att lägga ett
förslag till ny livsmedelspolitik som uppfyller miljömålet och bidrar
till en bättre hushållning med naturresurser. Propositionen saknar helt
förslag som syftar till en verkligt minskad användning av handelsgödsel
och kemiska bekämpningsmedel. Det sänkta spannmålspriset kommer
att leda till att överskottsproduktionen försvinner, men troligen inte
genom att användningen av kemiska bekämpningsmedel och handelsgödsel
per hektar minskar i någon större utsträckning, utan genom att
åkermark i skogs- och mellanbygd planteras igen. Den nedläggning av
jordbruksmark som blir följden leder sannolikt till att hotade arter i
kulturlandskapet får ännu sämre förutsättningar att överleva trots den
nya ersättningen till landskapsvård!

Det är märkligt att regeringen inte velat ta vara på tillfället att, i
samband med den livsmedelspolitiska reformen, föreslå åtgärder för att
minska jordbrukets negativa miljöpåverkan och förbättra hushållningen
med naturresurser i ett läge där jordbrukets överskottsproblem
diskuteras. Miljöpartiet de gröna ser den s.k. överskottsproduktionen
av livsmedel som en möjlighet när det gäller att klara en övergång till
ett mer ekologiskt fungerande lantbruk. Nu har man chansen att
drastiskt minska jordbrukets miljöproblem.

Jordbruksutskottets majoritet (s, m, fp, c och v) har enats kring ett
förslag om den framtida jordbrukspolitiken. Miljöpartiet de gröna är
inte med i utskottsmajoritetens uppgörelse eftersom vi inte anser att
det s.k. överskottsproblemet bör lösas med att stora arealer tas ur
jordbruksproduktion, t.ex. planteras med skog, samtidigt som intensiteten
i odlingen upprätthålls på resten av arealen, oftast i de mest

intensiva jordbruksbygderna. Utskottet borde istället ha lagt förslag
som inneburit en minskad användning av handelsgödsel och kemiska
bekämpningsmedel. Tyvärr har inte utskottsmajoriteten velat inse att
det finns ett samband mellan miljöproblem och överskottsproblem.
Miljöpartiet de gröna ser den s.k. överskottsproduktionen av livsmedel
som en möjlighet när det gäller att klara en övergång till ett mer
ekologiskt fungerande jordbruk.

Miljöpartiet de gröna anser att regeringen skulle ha återtagit propositionen
och presenterat ett nytt förslag med åtgärder för en bättre
miljö och naturresurshushållning. Därmed skulle man ha uppfyllt de
ursprungliga intentionerna med en ny livsmedelspolitik där syftet var
att införa selektiva åtgärder för att nå olika mål istället för ett komplicerat
regleringssystem.

Utskottsmajoritetens förslag har samma utgångspunkt som regeringen
i det avseendet att man hellre minskar åkerarealen än minskar
intensiteten i odlingen. Däremot innebär utskottsmajoritetens förslag
att jordbruksnäringen får större möjligheter till anpassning till ett
avreglerat system än regeringens förslag. Vi behöver ett livskraftigt
jordbruk och därför är, trots allt, utskottsmajoritetens förslag klart mer
positivt inför framtiden än regeringens förslag.

För att minska läckaget av kväve anser vi att användningen av
handelsgödselkväve måste minska. Handelsgödselkvävet bör beläggas
med så höga avgifter att användningen minskar med 30% inom ett år.
På fem års sikt bör det vara möjligt att halvera användningen. Avgifterna
bör i sin helhet föras tillbaka till jordbruket i form av arealbidrag
och en mindre del kan användas för omställningsstöd till ekologiskt
lantbruk.

Vi föreslår att användningen av kemiska bekämpningsmedel minskar
med minst 80% fram till 1995. Det är fel att bara räkna minskningen
i antal kg aktiv substans. Det är viktigt att också ta hänsyn till
hur stor areal preparaten täcker, eftersom många nya preparat är
betydligt mer effektiva än de gamla.

En stor del av de arter som är utrotningshotade i Sverige är
beroende av kulturlandskapet. De trängs nu tillbaka av ändrade brukningsmetoder,
bortröjande av odlingshinder, nedläggning av jordbruksmark,
gödsling och kemiska bekämpningsmedel. Den av regeringen
och utskottsmajoriteten föreslagna ersättningen för landskapsvårdande
ågärder kommer inte att räcka för att hindra en större nedläggning av
jordbruksmark i skogs- och mellanbygder. Det är främst jordbruket i
just dessa bygder som har stor betydelse för artrikedomen. När jordbruket
avregleras kommer spannmålspriserna att sjunka kraftigt, vilket
kommer att orsaka en stor nedläggning av jordbruksmark.

Miljöpartiet de gröna har föreslagit att landskapsvårds- ersättningen
successivt skall höjas till 500 milj.kr. per år. Förslaget sammanfaller
med vad naturvårdsverket i sitt remissvar till livsmedelspolitiska arbetsgruppens
rapport har föreslagit.

Förutom att beloppet till landskapsvårdsersättning, i propositionen,
är för lågt tilltaget finns inga klara riktlinjer för hur pengarna ska
användas. Vi anser att anslaget till landskapsvårdsersättning skall utgå

1989/90:JoU25

173

till de för artbevarandet mest angelägna markerna. Jordbruksmarkerna
i skogs- och mellanbygderna har särskilt stor betydelse för landskapsbilden
och artrikedomen och skall därför prioriteras.

Eftersom miljöpartiet de gröna inte delar utskottsmajoritetens uppfattning
att stora arealer jordbruksmark skall läggas ned, anser vi inte
att något speciell betalning skall utgå bara för att sluta odla livsmedelsgrödor
(omställningsstöd). Däremot delar vi uppfattningen att det bör
införas ett anläggningsstöd till lövskog, energiskog och våtmarker. Men
anläggningsstödet för lövskog skall begränsas till 100 000 ha och bara
betalas ut i slättbygd. Vi anser också att ett inkomsstöd, som är högre
och utgår under en längre period än vad utskottsmajoriteten föreslagit,
bör betalas ut.

Solidaritet med Gaia m.fl. intressen (mom. 5)

2. Åsa Domeij (mp) anför:

Vi börjar allt mer att lära oss att vi måste se naturen och vår påverkan
på den ur ett bredare perspektiv för att vara förberedda på de ekologiska
överraskningar som med största säkerhet skall komma.

James Lovelock heter den forskare som presenterade Gaia-teorin, en
hypotes om jorden som en levande superorganism, som kan reglera
och kontrollera sin egen temperatur, sitt klimat och atmosfärens
sammansättning — ungefär som vår kropp självläker de flesta sjukdomar.
Jorden — eller Gaia, uppkallad efter den grekiska jordgudinnan

— skulle då vara en boll med en levande päls.

Lovelock kommer med många bestickande bevis, men har naturligtvis
också blivit illa kritiserad — så som alla som kommer med nya
störande idéer brukar bli. Men hans teori vinner terräng, och den är
därtill en utmärkt förklaringsmodell för hur de ekologiska förändringar
som vi ställer till med, bl.a. med de hårdhänta jordbruksmetoderna,
stör de sedan årmiljoner sambalanserade naturliga systemen. Om vi
lyssnar till vad Gaia vill säga, skulle vi höra att hon bestämt ber oss att
beskriva konsekvenserna före varje beslut som inverkar på miljön.
Annars kan besluten leda till att Gaias självreglerande system störs och
inte går att återställa.

Motionen vill att miljökonsekvensbeskrivningar skall införas som ett
krav i samhällsplaneringen. Inom ramen för miljöskyddskommittén
arbetar vi för att miljökonsekvensbeskrivningar skall föras in i miljölagstiftningen.

Utredning om en EG-anpassning av svenskt jordbruk
(mom. 6)

3. Annika Åhnberg (vpk) och Åsa Domeij (mp) anför:

Vi anser att regeringen borde låta göra en analys av de konsekvenser
ett närmande till EG skulle fa för det svenska jordbruket. Det faktum
att ett närmande till just EG:s jordbrukspolitik, CAP, inte NU är
aktuellt är inget skäl att inte göra en analys.

1989/90:JoU25

174

Det är dessutom så att även andra aspekter än jordbrukspolitiken
kan vara av betydelse för jordbruket. I sammanhanget vore det också
intressant att analysera vilka effekter EG:s jordbrukspolitik hittills har
fått för jordbruket i andra länder. En betydande del av överskotten
produceras t.ex. i EG.

Grunddragen i en ny livsmedelspolitik m.m.
(mom. 10)

4. Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson och Ingvar Eriksson (alla m)
anför:

Den breda politiska uppslutningen kring det livsmedelspolitiska beslutet
är värdefull och skapar goda förutsättningar för en långsiktigt
hållbar jordbrukspolitik. Förslaget är en kompromiss, vilket innebär
att vi har tvingats ge avkall på en del av våra ursprungliga förslag. Vi
har gjort det med förvissning om att en bred uppgörelse skapar bättre
utvecklingsmöjligheter än ett beslut fattat med knapp majoritet. Den
breda uppslutningen innebär att beslutet kommer att stå fast oberoende
av eventuella framtida regeringsskiften. De svenska lantbrukarna
kommer genom beslutet att fa tydliga spelregler inför framtiden.

Den föreslagna avregleringen kommer att ske inom ramen för ett
bibehållet gränsskydd. Vi vill betona att gränsskyddet måste definieras i
reala termer, således måste hänsyn tas till inflation, inhemsk lagstiftning
och annat som kan påverka kostnadsnivån. De svenska lantbrukarna
måste ges möjlighet att konkurrera på lika villkor med omvärlden.
Det effektiva svenska lantbruket kännetecknas av en väl utvecklad
kvalitets- och miljöhänsyn, egenskaper som stärker de svenska jordbrukarnas
internationella position. Ett nära samarbete med EG är nödvändigt
och positivt, inte minst för det svenska jordbrukets del. På sikt
förordar vi en svensk anslutning till EG.

Vi vill framhålla att det livsmedelspolitiska beslutet måste leda till
att lantbrukarna får möjlighet att utveckla nya produktionsalternativ.
Vi hade gärna sett att större insatser hade gjorts för att stimulera en
snabbare omställning till nya produktionsalternativ. Enligt vår mening
borde den tidsmässiga tyngdpunkten ännu mera legat under omställningsperiodens
första del. Anläggningsstödet borde ha varit högre. Vi
har tidigare avvisat förslaget om ett arealbaserat inkomststöd eftersom
det endast är en passiv bidragsgivning som inte syftar till förändring.
Enligt vårt ursprungliga förslag borde i stället det garanterade inlösenpriset
på spannmål trappas ned i ett lugnare tempo. Nu finns en
uppenbar risk för att omställningen resulterar i en form av jordbank
och att arealer därför inte varaktigt tas ur livsmedelsproduktion.

Vi har vidare avvisat det föreslagna startstödet till jordbrukare samt
stödet till skuldsatta brukare. Dessa stödformer hade inte varit berättigade
om vårt ursprungliga omställningspaket hade vunnit gehör.

Utskottet föreslår att ytterligare 30 miljoner kronor skall anslås till
s.k. NOLA-bidrag. Enligt vår mening borde detta anslag ha fördelats i
vanlig ordning, dvs. i samband med att naturvårdsverkets budget
fastställs.

1989/90:JoU25

175

5. Lars Ernestam och Bengt Rosén (båda fp) anför:

1989/90:JoU25

Det har för folkpartiet varit mycket viktigt att nå en bred politisk
enighet om den nya jordbrukspolitiken. Jordbruk är en långsiktig
verksamhet. Därför fordrar en avreglering och marknadsanpassning
klara bestämmelser som håller över riksdagsval.

För att uppnå denna enighet har vi avstått från att yrka bifall till
folkpartiets ursprungliga förslag att kombinera en inhemsk avreglering
med en generell arealersättning. Vi har gjort det trots att — som vi
påvisar i partimotionen — fler skäl i dag talar för förslaget än när det
första gången fördes fram i mitten av 1980-talet. Även om LRF centralt
har gått emot förslaget ökar antalet lantbrukare ute i landet som stöder
det. Vi tror att det inom något år kommer att finnas en politisk
majoritet i riksdagen för att införa en generell arealersättning. Den
temporära arealersättning som nu föreslås av andra skäl i jordbruksutskottets
betänkande kan på ett naturligt sätt förändras till ett system
med generell arealersättning av vår modell. Vi återkommer med förslag
härom.

Huvuddelen av de yrkanden vi tagit upp i vår partimotion har vi
latt tillgodosedda. Vi avstår från att ta upp övriga i reservationer utan
lämnar följande kommentarer i detta särskilda yttrande:

I avvaktan på en generell arealersättning har vi i vår motion yrkat
att den nya ersättningen för landskapsvårdande åtgärder skulle höjas
med 50 milj.kr. per år de närmaste tre åren. Vårt förslag har tillgodosetts
på så sätt att i betänkandet föreslås att ytterligare medel tillställs
den s.k. NOLA-ersättningen. Eftersom det finns en fungerande administration
för detta stöd och med tanke på att folkpartiet tidigare i år
föreslagit en höjning även av det anslaget, samtycker vi härtill men
anser att nivån borde vara den vi föreslagit och inte 30 milj.kr.

Våra yrkanden om att lantbruksverket skulle ha möjlighet att förändra
villkoren för omställnings- och anlåggningsersättningen för att
tillse att minst hälften av den omställda spannmålsarealen återfinns i
slättbygd och att granplantering inte kommer att dominera har tillgodosetts
genom annan uppläggning. Omställningsersättningen har inom
den fastlagda totalramen höjts kraftigt och någon ersättning för plantering
av gran på åkermark kommer ej att utgå. Vi accepterar denna
förändring.

Vårt förslag att låta statens jordbruksnämnd utforma systern för
utbytesimportlexport har icke vunnit bifall. Utskottet hänvisar till de
möjligheter som kommer att föreligga för enskilda eller branschvisa
säljbolag att lösa detta behov. Vi återkommer till denna fråga om
företagen på marknaden inte klarar detta på ett för konsumenter och
producenter tillfredsställande sätt.

Vi har vidare i vår motion föreslagit att tiden varunder en lantbrukare
måste avvakta besked enligt skötsellagen för att få ta mark ur
jordbruksproduktion minskas från föreslagna åtta månader till tre månader.
Förslaget har inte vunnit bifall men utskottet framhåller att
tiden i normalfallet bör kunna understiga åtta månader. Vi får tills
vidare nöja oss härmed.

Vårt krav i en kommittémotion om återupprättande av ett folkhålsoinstitut
har icke bifallits i betänkandet. Vi avstår från att nu reservera
oss mot detta avslag och återkommer till frågan i kommande
motion.

6. Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anför:

Med hänsyn till värdet av en betydande enighet har vi i flera frågor,
där vi haft längre gående förslag, ändå ställt oss bakom utskottets
ställningstagande. I samband med dessa beslut vill vi framföra följande:

Sockerbetsodling

Då regleringen avskafEas bör odlarna och industrin själva ansvara för
planering och kontraktering av odlingen.

Gränsskyddet bör ligga på ungefär samma nivå som i EG för att ge
likvärdiga konkurrensförhållanden. Gränsskyddet bör leda till att den
svenska odlingen vid normalskörd motsvarar 100% av svenska konsumtionen.

Betodlingens spridning är viktig ur miljö- och växtföljdssynpunkt
och en förutsättning för upprätthållande av nuvarande produktionsvolym.
En oförändrad sockerbetsareal i nordöstra Skåne, Blekinge, Kalmar
län, Öland och Gotland är regionalpolitisk! motiverat. Om industrin
genomför en centralisering bör transportbidrag utgå i ökad omfattning.
Den i år föreslagna prissänkningen på sockerbetor kan accepteras
med hänsyn till att arealbidrag utgår, men får ej leda till sänkt
gränsskydd.

Landskapsvård

Sedan 1986 finns möjlighet till bidrag för naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet,
s.k. NOLA-bidrag. Det är positivt att det nya bidraget delas
upp i två bidragsformer, en del landskapsvårdsstöd för öppethållande
av åker i skogs- och mellanbygder och en del NOLA-bidrag av den typ
som nu utgår. Vi anser att stödet borde kunna utformas på ett enklare
sätt och administeras genom lantbruksnämnderna.

Omställningskommission

Det är angeläget att effekterna av riksdagsbeslutet fortlöpande utvärderas
och att det finns beredskap för att ingripa om det skulle uppstå
icke önskvärda effekter. Det kan gälla problem att finna marknader
för nya grödor, negativa miljöeffekter, glesbygdsproblem, minskad sysselsättning
på landsbygd m.m.

En kommission som vi föreslagit i motionen skulle ha gjort det
lättare att följa omställningsarbetet. Den skulle ha sett till att arbetet
bedrivs så att jordbrukets utvecklingsmöjligheter tas till vara och att
omställningen genomförs på ett betryggande sätt.

1989/90: JoU25

177

12 Riksdagen 1989/90. 16 sami. Nr 25

Miljösatsningar

1989/90:JoU25

Arbetet med att minska miljöbelastningen från jordbruket är en viktig
del av jordbrukspolitiken. Vi anser att de ekonomiska medel som ställs
till förfogande borde vara större.

Detta arbete skall finansieras med avgifter på handelsgödsel och
kemiska bekämpningsmedel. Enligt beslutet om avgifter på kemiska
bekämpningsmedel och handelsgödsel (prop. 1983/84:176, SkU
1983/84: 47, rskr 1983/84:383) var syftet att minska användningen av
handelsgödsel och av hälso- och miljöfarliga kemikalier. Enligt beslutet
skulle inkomsterna från avgifterna användas till utökade insatser i
fråga om forskning, rådgivning och miljöförbättrande åtgärder inom
jordbruksområdet.

Utskottets förslag om att regleringsavgiften på handelsgödsel omvandlas
till en miljöavgift som går direkt in i statskassan gör det än
viktigare att riksdagens beslut följs så att medlen används till miljöförbättrande
åtgärder inom jordbruket. Efter omställningsperiodens slut
finns risk att medlen inte längre återgår till näringen.

Sociala satsningar

Ca 500 milj.kr. samt vissa ytterligare medel disponerade av jordbruksnämnden
har betalats in till kassorna av samtliga producenter av
respektive produkt.

Principen borde vara en återbetalning av inbetalade avgifter. Det är
dock administrativt besvärligt och omöjligt att återbetala medlen till
varje jordbrukare i korrekta proportioner.

Vid senaste förhandlingstillfället har diskuterats möjligheten att avsätta
medel till Lantbrukarnas Pensionskassa. Såväl statsmakterna som
konsumentdelegationen har varit positiva till tanken. Vi anser att det
nu borde övervägas att överföra jordbrukets regleringsmedel till nämnda
pensionssystem. På detta sätt skulle de återbetalas som förbättrade
pensioner för sveriges jordbrukare.

Prisstödet till jordbruket i norra Sverige

I reservation nr 5 anför vi ett regionalpolitisk mål som en väsentlig
del i den långsiktiga målformuleringen för jordbrukspolitiken.

Riksdagen har flera gånger uttalat att produktionen i norra Sverige
skall bibehållas på 1984/85 års nivå med anledning av bl.a. beredskapsskäl.
Centern vidhåller denna ståndpunkt. Den nu föreslagna uppräkningen
av prisstödet till jordbruket i norra Sverige med enbart 6%
budgetåret 1990/91 innebär att pristillägget urholkas i förhållande till
kostnadsutvecklingen.

Det stöd som nu föreslås för norra Sverige, tillsammans med andra
satningar, bl.a. inom mjölkproduktionen, innebär att jordbruket i
stödområdet totalt sett tillförs tillräckliga medel.

Centerns förslag om en större ökning av prisstödet hade åstadkommit
en bättre regional fördelningsprofil.

178

Matmoms

1989/90:JoU25

En sänkt matmoms vore ett sätt att fa ett rimligare livsmedelspris.
Centern har tidigare föreslagit en sänkning till 12,87% för basmat. Vi
anser att utskottet nu skulle ha ställt sig bakom det kravet vid
behandlingen av jordbrukspolitiken.

7. Annika Åhnberg (vpk) anför:

Vänsterpartiet ställer sig bakom det förslag till ny jordbrukspolitik som
jordbruksutskottet nu föreslår riksdagen att bifalla. Det innebär inte att
vi till alla delar är nöjda. Vi hade velat ha en annan sammansättning
av övergångsåtgärderna och också en delvis annan karaktär på de
långsiktiga delarna i jordbrukspolitiken, men vi anser trots detta att
förslaget till ny jordbrukspolitik är en bra grund att bygga vidare på.

Beslutet innebär att en process i syfte att slopa det invecklade
jordbruksprisregleringssystemet nu inleds. Det finns i samhället en
djup samsyn kring nödvändigheten av detta. Men det innebär inte att
jordbruket i framtiden enbart skall styras av den s.k. fria marknaden.
Vi vill understryka att marknadskrafterna inte är kapabla att styra
utvecklingen av jordbruket i önskvärd riktning. För att fa ett jordbruk
som är så lite sårbart som möjligt vid olika typer av kriser, för att
klara de höga ambitionerna när det gäller kvalitet, miljö och etiska
aspekter och för att bevara och utveckla ett jordbruk i hela landet
behövs det även fortsättningsvis ett starkt samhällsengagemang.

Jordbruket — en framtidsnäring

Det moderna industrisamhället befinner sig i ekologisk kris. Vår
produktion kännetecknas av brist på anpassning till de ekologiska
systemen. I stället för fungerande kretslopp bygger vår produktion på
sönderstyckade processer. För att komma till rätta med miljöproblemen
måste vi hushålla med världens tillgångar. Och vi måste basera en
mycket större andel av vår produktion på uthålligt jord- och skogsbruk.
Sett i det perspektivet är det svenska jordbruket en resurs som vi
inte har råd att avvara. Jordbruket är en tillgång och måste utvecklas

— inte avvecklas.

Uppföljningen

Vi känner oro särskilt för jordbruket i skogs- och mellanbygder. Den
utvärdering av prisstödets konstruktion som jordbruksnämnden fått i
uppgift att utföra, är mycket angelägen. Vi tror inte det nu föreliggande
beslutet avslutar en lång process. Det är i stället inledningen på en
process, som kräver stor uppmärksamhet från såväl berörda myndigheter
som intresseorganisationer och politiska partier. Utvecklingen måste
följas på ett systematiskt sätt de närmaste åren. Vi kommer att verka
för att en sådan systematisk uppföljning kommer till stånd, tyvärr utan
ett riksdagsbeslut, vilket hade varit en bra utgångspunkt.

179

Det globala perspektivet

1989/90: JoU25

Bruket av jorden så att den ger människan hennes föda är den första
och absoluta förutsättningen för den mänskliga utvecklingen. Vi tillhör
en lycklig minoritet av världskollektivet, som har mer att äta än vi
behöver. För de flesta människor på jorden är situationen den omvända.
Situationen när det gäller världens livsmedelsförsörjning är utan
tvekan mycket allvarlig. Vi delar inte den odelat ljusa framtidssyn som
präglar såväl propositionen som betänkandet. Till och med en eventuell
temperaturhöjande effekt av växthusgaser lyckas man vända till
något positivt. Den antas i första hand leda till en ökad livsmedelsproduktion
i världen, men kanske ger torkan i USA:s bördigaste regioner
1988 en mer rättvisande bild av vad en temperaturhöjning kan få för
effekt på livsmedelsförsörjningen.

Avskogning och ökenutbredning, försaltning av konstbevattnade
arealer, överutnyttjande och miljökatastrofer är några av skälen till att
den framtida livsmedelsförsörjningen är hotad. Frågan om världens
livsmedelsförsörjning är egentligen den mest akuta vi har att försöka
hantera i internationellt samarbete. I stället för att måla framtiden i
ljusa färger borde Sverige i alla tänkbara internationella sammanhang
driva på arbetet för att lösa detta problem.

Bort med moms på maten

En fjärdedel av kostnaderna för livsmedlen är mervärdeskatt. Vpk har
i många år nu krävt att momsen på maten skall tas bort. Utan
matmoms blir det i högre grad möjligt för konsumenter att välja
alternativ med högre kvalitet, t.ex. svenska tomater, som odlats med
mindre mängd bekämpningsmedel, före importerade tomater, som
mestadels är mer besprutade och hårdare drivna. Vpk vidhåller förslaget
att matmomsen bör avvecklas. Ett första steg skall tas 1991, med en
reducering med en tredjedel. Riksdagen bör begära att regeringen
återkommer med förslag till detta.

Miljöavgifter

Vi delar uppfattningen att ytterligare åtgärder behöver vidtas för att
minska användningen av bekämpningsmedel. Ambitionen bör vara att
bekämpningsmedel endast i undantagsfall används inom jordbruket.
För att uppnå detta krävs många olika åtgärder; miljöavgifter, restriktioner,
forskning och utveckling kring resistenta grödor och ökad
satsning på alternativ odling.

Grunden för miljöavgifternas storlek bör vara den bekämpade arealens
storlek och medlets farlighet, inte hur många kilogram av substansen
som används. Miljavgifter från jordbruket bör föras tillbaka till
jordbruket t.ex. i form av kalkningsbidrag.

180

Miljöeffekter och landskapsvård

1989/90:JoU25

Det finns inga garantier för att avregleringen av jordbruket kommer
att leda till mindre miljöproblem. Risken är uppenbar att resultatet i
stället blir att en mindre areal brukas lika intensivt som nu medan
resterande areal tas ur produktion. För att nå önskade positiva miljöeffekter
krävs det tydligare riktade åtgärder i den framtida jordbrukspolitiken.

Idag odlas spannmålsarealer intensivt med hjälp av externa insatsmedel
som konstgödsel, för att ge så hög avkastning som möjligt. Detta
trots att vi har överskott. Ett mer extensivt jordbruk är nödvändigt. En
del av arealen bör användas för att odla det kväve som behövs i form
av vall. Därigenom används åkerarealen på ett meningsfullt sätt. Landskapet
hålls öppet och miljöeffekterna blir positiva. Den landskapsvårdande
ersättning som föreslås måste på ett tydligt sätt kopplas till
vallodling och produktion av mjölk, nötkött och får.

Vi anser också att de belopp som nu reserveras för landskapsvård är
otillräckliga, och när systemet hunnit ta form bör beloppet ökas.

Förbättrad djurmiljö

Det finns risk att animalieproduktionen kommer att upphöra på
företag, där anpassningen till den nya lagen kräver stora förändringar.
Risken är särskilt stor i de bygder där lönsamheten är låg och
nyetablering sällsynt. Det är i skogs- och mellanbygder, där det är av
största vikt att jordbruket lever kvar och utvecklas. Mjölk-, ägg- och
smågrisproduktion är i farozonen. Det behövs ett statsbidrag för investeringar
i syfte att förbättra djurmiljön, i enlighet med vad lantbruksstyrelsen
har föreslagit.

Utveckling av stadsbondgårdar

I detta betänkande avslås ett förslag om stöd till stadsbondgårdar. Vi
kommer att i annat sammanhang åter ta upp denna goda idé.

Ändring i skötsellagen

Efter ändringar i skötsellagen har en viss inkonsekvens uppstått. Fortfarande
kvarstår i lagtexten att mark, som är av ringa betydelse för
jordbruket, får tas ur produktion utan anmälan. Men syftet med att
göra all betesmark anmälningspliktig var ju just att betona vikten av
sådan mark som har liten betydelse ekonomiskt i ett jordbruk men
stor betydelse ur kultur- och naturvårdssynpunkt. Denna motsägelsefullhet
bör korrigeras.

Gränsskyddets nivå och utformning m.m. (mom. 17)

8. Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson och Ingvar Eriksson (alla m)
anför:

I utskottets skrivning angående gränsskydd borde närmare ha preciserats
vad vi menar med realt gränsskydd.

181

Sverige har en hög inflation i jämförelse med flertalet andra industriländer.
Ett åtagande i GATT om stödminskningar får därför inte
omöjliggöra framtida nominella höjningar av priser och gränsskydd,
utan måste definieras i reala termer.

Vid framtida justeringar av gränsskyddet måste hänsyn tas till inflation,
speciella åtaganden, inhemsk lagstiftning m.m. som kan påverka
kostnadsnivån. Gränsskyddet måste vidare vara produktanknutet. En
produktionsanpassning bör också kunna tillgodoräknas i sammanhanget.

Kompensation för miljöförbättrande åtgärder
(mom. 59)

9. Sven Erik Lorentzon, Jens Eriksson och Ingvar Eriksson (alla m)
anför:

Utskottet redovisar i betänkandet en rad åtgärder som tillgodoser vissa
av de i motion 1989/90:Jo251 framställda kraven. Dock anser vi att
berörda problem ytterligare ökat på grund av låg lönsamhet, ökade
kostnader samt ovissheten kring den framtida livsmedelspolitiken. Utskottet
borde därför ha öppnat möjligheter för ett visst dispensförfarande
så vitt avser miljöförbättrande åtgärder beträffande djurhållning och
gödselvårdsanläggningar.

Naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet (mom. 71)

10. Åsa Domeij (mp) anför:

I samband med behandlingen av miljödepartementets budget föreslog
miljöpartiet att anslaget till NOLA skulle höjas med 40 milj.kr.

Försäljning av opastöriserad mjölk (mom. 75)

11. Åsa Domeij (mp) anför:

Möjligheterna att sälja opastöriserad mjölk bör förbättras i fall miljöoch
hälsoskyddsnämnden i kommunen bedömer det som lämpligt med
hänsyn till hälsorisker och har möjlighet att utöva en tillfredsställande
kontroll.

Omställningsstöd till alternativ odling m.m.

12. Annika Åhnberg (vpk) och Åsa Domeij (mp) anför:

Alternativodlingen (ekologiskt lantbruk) är mycket viktig som metodutvecklare
för att förändra jordbruket så att miljöproblemen minimeras
och hushållningen med naturresurser förbättras. Under våren 1989
kunde jordbrukare anmäla sig för att få ett omställningsstöd till
alternativt jordbruk, vilket medförde att den alternativodlade arealen
ökade snabbt. Vi anser det viktigt att ett mer långsiktigt stöd för

1989/90: JoU25

182

övergång till alternativ odling inrättas. Konstruktionen på det stödet
bör bli annorlunda än det nuvarande så att omställningsstöd ges också
till vallodling.

Men det är viktigt att samtidigt stödja uppbyggnaden av effektiva
former för marknadsföring. Just nu har odlarna problem med överskott
av potatis, höstvete och råg, vilket beror på att odlingen ökat
kraftigt på bara ett år och för att det inte funnits några resurser till
marknadsföring. Samtidigt finns det oftast inte produkter i butikerna
trots stort intresse från många konsumenter!

Det behövs ett samlat program för att stimulera alternativodlingen. I
programmet bör ingå t.ex. omläggningsstöd, förbättrad rådgivning,
forskningsinsatser och åtgärder för att komma igång med en effektiv
marknadsföring.

Mervärdeskatt på livsmedel (mom. 77)

13. Åsa Domeij (mp) anför:

Miljöpartiet har i annat sammanhang föreslagit att momsen på baslivsmedel
bör avskaffas. Frågan har i annat sammanhang beretts av
skatteutskottet.

Kooperativa företagsformer (mom. 80)

14. Grethe Lundblad (s) och Annika Åhnberg (vpk) anför:

Kooperation bygger i grunden på samarbete i stället för konkurrens. Vi
vill understryka att det är viktigt att hänsyn tas till denna grundläggande
skillnad mellan kooperation och andra företagsformer. Denna företagsform
måste även fortsättningsvis vara möjlig. Den kooperativa
sektorn i Sverige behöver stimulans, inte hämskor. Särskilt angeläget
är det vad gäller s.k. nykooperation. Men självklart skall detta inte ske
på ett konkurrenssnedvridande sätt. I annat sammanhang har framgått
att regeringen tillsatt en utredning med uppgift att se över om kooperation
som företagsform missgynnas i förhållande till andra företagsformer.
Vi utgår från att denna utredning också kommer med förslag i
syfte att stimulera kooperativa företagsformer.

Överföring av medel i regleringskassorna (mom. 87)

15. Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson och Ingvar Eriksson (alla m)
anför:

Vi anser att regleringskassornas medel inte skall användas såsom
regeringen föreslår. Om det hade varit möjligt borde avgifterna ha
återbetalats till producenterna. Då detta tyvärr inte är genomförbart
borde regeringen ha utrett frågan och återkommit med förslag som
inneburit en återbetalning som kommit producenterna tillgodo i likhet
med vad som föreslås i motion 1989/90:Jo85 yrkande 22.

1989/90:JoU25

183

Stimulans av marknaden för energigrödor
(mom. 103)

16. Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson och Ingvar Eriksson (alla m)
anför:

Regeringen har aviserat att 500 milj.kr. om året under en tioårsperiod
skall avsättas till s.k. miljövänlig energiproduktion. Vi förutsätter att
regeringen lägger ett konkret förslag i samband med den energipolitiska
propositionen hösten 1990. Först då kan vi ta ställning till detta
anslag och hur dessa medel i så fall bäst skall komma till användning.

Vår förhoppning är att biobränslenas konkurrenskraft successivt
skall förbättras. Detta förutsätter dock fortsatt teknisk utveckling. Genom
ett bibehållande av kärnkraften samt en skärpt koldioxidbeskattning
skapas utrymme för introduktion av biobränslen.

De moderata energibeskattningsförslagen skapar förutsättning att på
kommersiella grunder utnyttja inhemskt biobränsle.

Den koldioxidbaserade energibeskattning som vi har föreslagit i vår
partimotion angående reformerad mervärdebeskattning stimulerar till
användning av miljövänliga alternativ. Därmed stärks bioenergins konkurrenskraft
i förhållande till fossilbränslebaserad kraftvärmeproduktion.
Biobränslebaserad fjärrvärme blir helt skattebefriad enligt det
moderata beskattningsförslaget. Etanol- och metanolframställning ur
biomassa skall enligt vårt förslag inte drabbas av koldioxidskatt.

Förutsättningarna för inhemsk etanolproduktion snabbutreds för
tillfället. Etanolproduktionens ekonomiska och tekniska villkor måste
klargöras ytterligare innan avgörande beslut fattas.

Den av regeringen aviserade förtida nedläggningen av kärnkraft har
resulterat i en omfattande projektering av ersättningskraft. Det är ställt
utom tvivel att regeringens nuvarande energipolitik oundvikligen leder
till en storskalig utbyggnad av fossileldade kraftverk.

Om dessa planer förverkligas kommer biobränsleintroduktionen att
förhindras. Miljökonsekvenserna kommer att bli omfattande. Kärnkraftsavvecklingen
kommer att tvinga in Sverige i en ny energiproduktionsparentes
— en parentes som kommer att sträcka sig en bra bit in i
nästa sekel. Detta är enligt vår mening inte acceptabelt.

Förmalningsavgifter och fettvaruavgifter

17. Grethe Lundblad (s) anför:

Ett av de viktigaste skälen till en ny livsmedelspolitik är att prisutvecklingen
på jordbruksbaserade livsmedel skall vara rimlig i förhållande
till prisutvecklingen på andra varor.

Som det främsta medlet för att uppnå detta skall den interna
marknadsregleringen nu stegvis avvecklas. Konsumenternas val skall
styra produktionen.

Övergångsvis kommer dock två interna avgifter att finnas kvar:
Förmalningsavgiften och fettvaruavgiften. Tyvärr är detta avgifter som

1989/90: JoU25

184

direkt påverkar priserna genom att förmalningsavgifterna tas ut i
mellanledet som en del av konsumentpriset och fettvaruavgiften påverkar
priset på matfett, t.ex. bordsmargarin.

Sett ur konsumenternas synpunkt är det oroande att dessa avgifter
finns kvar om än övergångsvis, när det inte klart framgår, när denna
form av marknadsreglering skall upphöra. Enligt statens jordbruksnämnds
uppgifter om regleringsekonomin uppgick intäkterna från
dessa avgifter under regleringsåret 1989/90 till 700 milj.kr. resp. 260
milj.kr. på inhemsk produktion.

För såväl konsumentintresset som för behovet av minskad inflation
är det viktigt att dessa två avgifter avregleras snabbt och senast vid
omställningsperiodens slut. Båda avgifterna belastar priset på livsmedel
som är viktiga i alla hushåll.

1989/90:JoU25

185

1 Förslag till

Lag om avgifter på vissa jordbruksprodukter m. m.

Härigenom föreskrivs följande.

Avgifter vid införsel

1 § För att skydda priserna på jordbruksprodukter får regeringen föreskriva
att en avgift skall tas ut på varor som förs in i landet. Sådan avgift
får tas ut på varor som anges i bilagan till denna lag.

För samma ändamål får regeringen föreskriva att sådana varor som
anges i bilagan till denna lag inte får föras in i eller ut ur landet utan
särskilt tillstånd.

2 § En avgift enligt 1 § skall debiteras och uppbäras av tullverket i den
ordning som gäller för tull. Även i övrigt gäller vad som är föreskrivet om
tull.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från första stycket.
Avgifter för att utjämna industrins råvarukostnader

3 § För att bekosta en utjämning av industrins råvarukostnader får
regeringen föreskriva att en avgift skall betalas för varor som tillverkas av
råvaror som anges i bilagan till denna lag. Sådan avgift får tas ut på varor
som tillverkas inom landet för försäljning eller som förs in i landet och
förtullas.

4 § 1 fråga om avgifter enligt 3 § för varor som importeras tillämpas 2 §.
Avgifter enligt 3 § för varor som tillverkas inom landet skall debiteras

och uppbäras av riksskatteverket i den utsträckning regeringen föreskriver.

Tillverkningsavgifter på fettvaror

5 § För att reglera priset på fettvaror får regeringen föreskriva att tillverkare
skall betala avgift vid tillverkning av vegetabiliskt och animaliskt fett.

6 § Regeringen får föreskriva att tillverkare skall betala avgift för foder
som framställs i samband med att olja utvinns ur vegetabiliska råvaror.

Utbetalning av prisstöd

7 § Slakteri, fristående sanitetsslaktavdelning och mejeri skall betala ut
prisstöd av medel som statens jordbruksnämnd ställer till företagets förfogande.
För prisstöd som betalas ut skall redovisning lämnas till jordbruksnämnden.

Jordbruksnämnden får granska företagens bokföring och i övrigt utföra
den kontroll som behövs.

Gemensamma bestämmelser

8 § Regeringen får meddela föreskrifter om storleken på avgifterna enligt
denna lag.

1989/90: JoU25

Bilaga 1

186

9 § Regeringen får meddela föreskrifter om befrielse från avgift eller
återbetalning av avgift.

10 § För uttag av andra avgifter än sådana som skall betalas till tullverket
finns bestämmelser i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

11 § Regeringen får överlåta åt jordbruksnämnden att meddela föreskrifter
enligt denna lag.

Straffbestämmelser

12 § Till böter eller fängelse i högst två år döms den som med uppsåt
eller av grov oaktsamhet

1. till ledning vid fastställande av avgift lämnar handling med oriktig
uppgift, om det innebär fara för att avgift skall undandras,

2. underlåter att lämna deklaration eller annan jämförlig handling till
ledning vid fastställande av avgift, eller

3. åsidosätter bokföringsskyldighet eller föreskriven skyldighet att föra
och bevara räkenskaper och därigenom allvarligt försvårar jordbruksnämndens
eller riksskatteverkets kontroll i fråga om avgifter som skall
betalas till myndigheten.

I ringa fall skall den skyldige inte dömas till ansvar. Detsamma gäller om
den skyldige kan dömas till ansvar för gärningen enligt lagen (1960:418)
om straff för varusmuggling.

Bestämmelserna i 14§ andra stycket skattebrottslagen (1971:69) tillämpas
på brott enligt första stycket 1.

Bilaga

Förteckning över varor som avses i 1 och 3 §§

Tulltaxenr Varuslag

ur 01.01 Levande hästar

ur 01.02 Levande nötkreatur

ur 01.03 Levande tamsvin

ur 01.04 Levande får

01.05 Levande fjäderfä, nämligen höns, ankor, gäss, kalkoner och

pärlhöns

ur 02.01 Kött av nötkreatur, färskt eller kylt

ur 02.02 Kött av nötkreatur, fryst

ur 02.03 Kött av tamsvin, färskt, kylt eller fryst

ur 02.04 Kött av får, färskt, kylt eller fryst

ur 02.05 Kött av häst, färskt, kylt eller fryst

ur 02.06 Andra ätbara delar av nötkreatur, tamsvin, får och häst,

farska, kylda eller frysta
ur 02.07 Kött och andra ätbara delar (med undantag av gåslever) av

fjäderfä enligt nr 01.05, färska, kylda eller frysta
02.09 Svinfett, inte innehållande kött, och fjäderfäfett (inte utsmäl ta),

färska, kylda, frysta, saltade, torkade eller rökta
ur 02.10 Kött och andra ätbara djurdelar av häst, nötkreatur, tamsvin,

får och fjäderfä (med undantag av gåslever), saltade, torkade
eller rökta; ätbart mjöl av kött eller andra djurdelar
04.01 Mjölk och grädde, inte koncentrerade och inte försatta med

socker eller annat sötningsmedel

1989/90:JoU25

Bilaga 1

187

04.02

04.03

04.04

04.05

04.06
ur 04.07

04.08

ur 07.01

ur 07.09
ur 07.10
ur 07.12

07.13

ur 07.14

10.01

10.02

10.03

10.04

10.05
10.07

ur 10.08
11.01
ur 11.02
ur 11.03

ur 11.04

11.05
ur 11.06

11.07
ur 11.08
12.01
12.02

12.03

12.05

12.06

Mjölk och grädde, koncentrerade eller försatta med socker
eller annat sötningsmedel

Kämmjölk, filmjölk, gräddfil, yoghurt, kefir och annan fermenterad
eller syrad mjölk och grädde, även koncentrerade,
försatta med socker eller annat sötningsmedel, smaksatta eller
innehållande frukt, bär, nötter eller kakao
Vassle, även koncentrerad eller försatt med socker eller annat
sötningsmedel; produkter bestående av naturliga mjölkbeståndsdelar,
även försatta med socker eller annat sötningsmedel,
inte nämnda eller inbegripna någon annanstans
Smör och andra fetter och oljor framställda av mjölk
Ost och ostmassa

Fjäderfaägg med skal, färska, konserverade eller kokta
Fågelägg utan skal samt äggula, färska, torkade, ångkokta
eller kokta i vatten, gjutna, frysta eller på annat sätt konserverade,
även försatta med socker eller annat sötningsmedel
Potatis (med undantag av nyskördad potatis under tiden 6
juni-5 juli), färsk eller kyld
Sockermajs, färsk eller kyld
Sockermajs (även ångkokt eller kokt i vatten), fryst
Torkad potatis och sockermajs, hel, i bitar, skivad, krossad
eller pulveriserad, men inte vidare beredd
Torkade, spritade baljväxtfrön av sådana slag som används
för livsmedels- eller foderändamål, även skalade eller sönderdelade Maniok-

och arrowrot, färska eller torkade, hela eller i bitar

och även i form av pelletar

Vete samt blandsäd av vete och råg

Råg

Kom

Havre

Majs

Sorghum

Hirs

Finmalet mjöl av vete eller av blandsäd av vete och råg
Finmalet mjöl av råg, kom, havre, majs, sorghum och hirs
Krossgryn, grovt mjöl (inbegripet fingryn) och pelletar av
vete, råg, kom, havre, majs, sorghum och hirs
Vete, råg, kom, havre, majs, sorghum och hirs, bearbetad på
annat sätt (t. ex. skalad, valsad, bearbetad till flingor eller
pärlgryn, klippt eller gröpad), groddar av spannmål, hela,
valsade, bearbetade till flingor eller malda
Mjöl och flingor av potatis

Mjöl av sago eller av rötter, stam- eller rotknölar enligt nr
07.14

Malt, även rostat
Stärkelse

Sojabönor, även sönderdelade

Jordnötter, även skalade eller sönderdelade men inte rostade

eller på annat sätt tillagade

Kopra

Rapsfrön och rybsfrön, även sönderdelade
Solrosfrön, även sönderdelade

1989/90:JoU25

Bilaga 1

188

ur 12.07

ur 12.08

ur 12.12
ur 12.14

15.01

15.02

15.03
ur 15.04

15.06

15.07

15.08

15.09

15.10

15.11

15.12

15.13

15.14
ur 15.15

ur 15.16
15.17
ur 15.18

Andra oljeväxtfrön och oljehaltiga frukter (med undantag av
ricinus-, hamp- och oiticicafrön samt bokollon), även sönderdelade Mjöl

av oljeväxtfrön eller oljehaltiga frukter (med undantag
av mjöl av senaps-, lin-, ricinus-, hamp- och oiticicafrön samt
av bokollon)

Sockerbetor, färska eller torkade, även malda
Luzemmjöl och annat grönmjöl, även i form av pelletar
Ister; annat svinfett och fjäderfäfett, utsmälta, även utpressade
eller extraherade med lösningsmedel
Fetter av nötkreatur, andra oxdjur, får eller getter, råa eller
utsmälta, även utpressade eller extraherade med lösningsmedel Solarstearin,

isterolja, oleostearin, oleomargarin och talgolja,
inte emulgerade, blandade eller på annat sätt beredda
Fetter och oljor av fisk eller havsdäggdjur samt fraktioner av
sådana fetter eller oljor, även raffinerade men inte kemiskt
modifierade (med undantag av fiskleverolja)

Andra animaliska fetter och oljor samt fraktioner av sådana
fetter eller oljor, även raffinerade men inte kemiskt modifierade Sojabönolja

och fraktioner av denna olja, även raffinerade
men inte kemiskt modifierade

Jordnötsolja och fraktioner av denna olja, även raffinerade
men inte kemiskt modifierade

Olivolja och fraktioner av denna olja, även raffinerade men
inte kemiskt modifierade

Andra oljor erhållna enbart ur oliver samt fraktioner av sådana
oljor, även raffinerade men inte kemiskt modifierade,
inbegripet blandningar av dessa oljor eller fraktioner med
oljor eller fraktioner enligt nr 15.09

Palmolja och fraktioner av denna olja, även raffinerade men
inte kemiskt modifierade

Solrosolja, safflorolja och bomullsfröolja samt fraktioner av
dessa oljor, även raffinerade men inte kemiskt modifierade
Kokosolja, palmkärnolja och babassuolja samt fraktioner av
dessa oljor, även raffinerade men inte kemiskt modifierade
Rapsolja, rybsolja och senapsolja samt fraktioner av dessa
oljor, även raffinerade men inte kemiskt modifierade
Andra vegetabiliska fetter och feta oljor (med undantag av
jojoba-, kroton-, lin-, oiticica-, ricin- och tungolja samt fraktioner
av dessa oljor) samt fraktioner av sådana fetter eller
oljor, även raffinerade men inte kemiskt modifierade
Animaliska och vegetabiliska fetter och oljor samt fraktioner
av sådana fetter eller oljor, som helt eller delvis hydrerats,
omförestrats (även internt) eller elaidiniserats, även raffinerade
men inte vidare bearbetade med undantag av produkter
med karaktär av konstgjorda vaxer

Margarin; ätbara blandningar och beredningar av animaliska
eller vegetabiliska fetter eller oljor eller av fraktioner av olika
fetter eller oljor enligt detta kapitel, andra än ätbara fetter och
oljor samt fraktioner av sådana fetter eller oljor enligt nr
15.16

Animaliska och vegetabiliska fetter och oljor (med undantag

1989/90:JoU25

Bilaga 1

189

ur 15.19

ur 16.01

ur 16.02
ur 16.05
17.01
ur 17.02

17.03
ur 17.04

ur 18.06
ur 19.01

19.02

19.03
ur 19.04

ur 19.05

ur 20.04

ur 20.05

av lin-, oiticica-, ricin- och tungolja samt fraktioner av dessa 1989/90:JoU25
oljor) samt fraktioner av sådana fetter eller oljor, kokta, oxi- Bilaga 1
derade, dehydratiserade, faktiserade, blåsta, polymeriserade
genom upphettning i vakuum eller i inert gas eller på annat
sätt kemiskt modifierade, med undantag av produkter enligt
nr 15.16; oätliga blandningar eller beredningar av animaliska
eller vegetabiliska fetter eller oljor eller av fraktioner av olika
fetter eller oljor enligt detta kapitel, inte nämnda eller inbegripna
någon annanstans

Tekniska enbasiska fettsyror (med undantag av olein, linoljefettsyra
och andra fettsyror med ett jodtal av minst 170,
ricinoljefettsyra, dehydratiserad ricinoljefettsyra, högraffinerad
tallfettsyra och ullfettsyra); sura oljor från raffinering
Korv (med undantag av gåsleverkorv) och liknande produkter
av kött, andra djurdelar eller blod; beredningar av dessa
produkter

Kött, andra djurdelar och blod, beredda eller konserverade
på annat sätt (med undantag av gåsleverpastej)

Andra ryggradslösa vattendjur än kräftdjur och blötdjur, beredda
eller konserverade

Socker från sockerrör eller sockerbetor samt kemiskt ren sackaros,
i fast form

Annat socker, inbegripet kemiskt ren laktos, maltos, glukos
och fruktos, i fast form (med undantag av invertsocker); sirap
och andra sockerlösningar utan tillsats av aromämnen eller
färgämnen (med undantag av invertsocker); sockerkulör
Melass erhållen vid utvinning eller raffinering av socker
Fondantmassor, mandelmassor, pastor och andra liknande
halvfabrikat, inte innehållande kakao, i bulk
Glasspulver, glasspasta (glassmassa), puddingar och liknande
efterrätter samt pulver, flingor, pastor och flytande beredningar
endast avsedda för framställning av pudding och annan
liknande efterrätt eller dryck, innehållande kakao
Livsmedelsberedningar av mjöl, stärkelse eller maltextrakt,
som inte innehåller kakaopulver eller innehåller mindre än 50
viktprocent kakaopulver, inte nämnda eller inbegripna någon
annanstans; livsmedelsberedningar av varor enligt nr 04.01 —

04.04, som inte innehåller kakaopulver eller innehåller mindre
än 10 viktprocent kakaopulver, inte nämnda eller inbegripna
någon annanstans

Pastaprodukter, såsom spagetti, makaroner, nudlar, lasagne,
gnocchi, ravioli och cannelloni, även kokta, fyllda (med kött
eller andra födoämnen) eller på annat sätt beredda; couscous,
även beredd

Flingor, gryn o. d., framställda av stärkelse

Spannmål, annan än majs, i form av korn, förkokt eller på

annat sätt beredd

Bakverk, även innehållande kakao (med undantag av biscuits
och wafers)

Potatis och produkter av ärter och bönor enligt nr 07.13,
beredda eller konserverade på annat sätt än med ättika eller
ättiksyra, frysta

Potatis och produkter av ärter och bönor enligt nr 07.13,
beredda eller konserverade på annat sätt än med ättika eller

ur 21.02

ur 21.04

21.05
ur 21.06

23.02

23.03

23.04

23.05
ur 23.06

23.08

ur 23.09

25.10

ur 28.08
ur 28.09
28.14
ur 28.34
ur 28.35

31.01
-31.05
ur 35.02
35.05

ur 35.07
ur 38.09

ur 38.23

ättiksyra, inte frysta

Andra encelliga mikroorganismer än jäst, döda (med undantag
av vacciner enligt nr 30.02)

Homogeniserade sammansatta livsmedelsberedningar, innehållande
kött (inbegripet andra djurdelar)

Glassvaror, även innehållande kakao

Livsmedelsberedningar, inte nämnda eller inbegripna någon
annanstans (med undantag av konfektyrer)

Kli, fodermjöl och andra återstoder, även i form av peiletar,
erhållna vid siktning, målning eller annan bearbetning av
spannmål eller baljväxter

Återstoder från stärkelseframställning och liknande återstoder,
betmassa, bagass och annat avfall från sockerframställning,
drav, drank och annat avfall från bryggerier eller brännerier,
även i form av peiletar

Oljekakor och andra fasta återstoder från utvinning av sojabönolja,
även malda eller i form av peiletar
Oljekakor och andra fasta återstoder från utvinning av jordnötsolja,
även malda eller i form av peiletar
Oljekakor och andra fasta återstoder (med undantag av mandelkli)
från utvinning av vegetabiliska fetter eller oljor, andra
än de som omfattas av nr 23.04 eller 23.05, även malda eller i
form av peiletar

Vegetabiliska ämnen och vegetabiliskt avfall samt vegetabiliska
återstoder och biprodukter av sådana slag som används
vid utfodring av djur, inte nämnda eller inbegripna någon
annanstans, även i form av peiletar

Beredningar av sådana slag som används vid utfodring av
djur (med undantag av hundbröd samt sådana vitamin- och
mineralfodermedel som inte innehåller torrmjölk)

Naturliga kalciumfosfater, naturliga aluminiumkalciumfosfa ter

och fosfatkrita

Salpetersyra

Fosforpentoxid och ortofosforsyra

Amoniak, vattenfri eller i vattenlösning

Kalium-, kalcium- och magnesiumnitrat

Kalium- eller kalciumpolyfosfater (inbegripet meta- och py rofosfater),

kaliumortofosfater och kalciumhydrogenortofos fat

(dikalciumfosfat)

Gödselmedel

Äggalbumin

Dextrin och annan modifierad stärkelse (t. ex. förklistrad eller
förestrad stärkelse); lim och klister på basis av stärkelse,
dextrin eller annan modifierad stärkelse
Enzympreparat innehållande födoämnen
Beredda glätt- och appreturmedel av sådana slag som används
inom textil-, pappers- eller läderindustrin eller inom
liknande industrier, på basis av stärkelse eller stärkelseprodukter
(med undantag av varor i detaljhandelsförpackningar
vägande per styck högst 1 kg netto)

Beredda bindemedel för gjutformer eller gjutkärnor på basis
av stärkelse eller stärkelseprodukter

1989/90:JoU25

Bilaga 1

191

trädan

2 Förslag till

Lag om införande av lagen (1990:000) om avgifter på vissa
jordbruksprodukter m. m.

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1 § Lagen (1990:000) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m.m.
och denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

2 § Genom lagen (1990:000) om avgifter på vissa jordbruksprodukter
m.m. upphävs lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område
och lagen (1974:1021) om utbetalning av pristillägg på kött.

3 § Om det i lag eller annan författning hänvisas till en föreskrift som
har ersatts genom en bestämmelse i lagen (1990:000) om avgifter på vissa
jordbruksprodukter m.m. eller i denna lag, tillämpas i stället den nya
bestämmelsen.

4 § Under tiden till och med den 30juni 1993 skall vad som sägs i 7§
lagen (1990:000) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m. m. även gälla
köttbesiktningsbyrå.

5 § 1 ärenden som har anhängiggjorts hos statens jordbruksnämnd före
ikraftträdandet av lagen (1990:000) om avgifter på vissa jordbruksprodukter
m.m. tillämpas äldre bestämmelser, om inte regeringen föreskriver
något annat.

Avveckling av prisreglering

6 § Utöver avgifter enligt lagen (1990:000) om avgifter på vissa jordbruksprodukter
m.m. får under tiden den ljuli 1991—den 30juni 1994
följande avgifter tas ut.

Avgiftsskyldig

1. Tillverkare av mjöl, gryn,
flingor eller liknande produkter

2. Mejeri

3. Tillverkare av handelsgödsel
och bekämpningsmedel

Produkt

Vete, råg, kom och havre

Konsumtionsmjölk och grädde
Varor som anges i bilaga till denna
lag

7 § Avgift skall betalas med belopp som regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, jordbruksnämnden bestämmer.

8 § För avgifterna gäller 9 — 12 §§ lagen (1990:000) om avgifter på vissa
jordbruksprodukter m. m.

1989/90:JoU25

Bilaga 1

193

13 Riksdagen 1989190. 16 sami. Nr 25

Bilaga

Förteckning över varor som avses i 6 § andra stycket 3.

1) naturliga kalciumfosfater, naturliga aluminiumkalciumfosfater och
fosfatkrita hänförliga till tulltaxenr 25.10, salpetersyra hänförlig till
tulltaxenr 28.08, fosforpentoxid och ortofosforsyra hänförliga till tulltaxenr
28.09, ammoniak hänförlig till tulltaxenr 28.14, kaliumnitrat, kalciumnitrat
och magnesiumnitrat hänförliga till tulltaxenr 28.34, kalium- och
kalciumpolyfosfater (inbegripet meta- och pyrofosfater), kaliumortofosfater
och kalciumhydrogenortofosfater (dikalciumfosfater) hänförliga till
tulltaxenr 28.35 samt gödselmedel och andra produkter hänförliga till
tulltaxenr 31.01 — 31.05, tulltaxelagen.

2) ämnen eller beredningar som är avsedda att användas till skydd mot
egendomsskada, sanitär olägenhet eller annan jämförbar olägenhet förorsakad
av växter, djur, bakterier eller virus (bekämpningsmedel), samt
ämnen eller beredningar som med hänsyn till egenskaper och användning
står bekämpningsmedel nära, dock inte vara avsedd att användas vid
beredning av livsmedel, läkemedel eller annan jämförbar vara, eller färger,
fernissor, tjäror och andra varor som huvudsakligen begagnas för ett annat
ändamål än som avses i första meningen, om inte varorna genom en
särskild benämning eller på något annat sätt anges vara avsedda som
bekämpningsmedel, och inte heller träskyddsmedel.

1989/90:JoU25

Bilaga 1

194

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av
jordbruksmark

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark dels

att 3, 6, 9, 10 och 11 §§ skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 10 § skall utgå,
dels att 1,4,5 och 12 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Med jordbruksmark avses i denna
lag sådan åkermark och kultiverad
betesmark som ingår i fastighet,
som är taxerad som jordbruksfastighet.

4 §

Jordbruksmark får inte tas ur
jordbruksproduktion utan tillstånd.
Tillstånd behövs dock inte när åtgärden
är av ringa betydelse för
jordbruket på brukningsenheten eller
när marken tas i anspråk för
företag vars tillåtlighet prövas i särskild
ordning.

På jordbruksmark som är lämplig
för jordbruksproduktion får täkt av
matjord för annat ändamål än
markinnehavarens husbehov inte
ske utan tillstånd.

5

Tillstånd enligt 4 § får inte lämnas,

1. om marken behövs för utvecklat
eller utvecklingsbart lantbruksföretag,

2. om marken behövs för sådan
egendom som avses i 7§ jordförvärvslagen
(1979:230),

3. om det finns andra särskilda
omständigheter.

Föreslagen lydelse

Med jordbruksmark avses i denna
lag sådan åkermark och betesmark
som ingår i fastighet, som är
taxerad som jordbruksfastighet.

Jordbruksmark får tas ur jordbruksproduktion
tidigast åtta månader
efter det att anmälan om åtgärden
har gjorts till länsstyrelsen,
om inte länsstyrelsen medger något
annat. Anmälan behövs dock inte
när åtgärden är av ringa betydelse
för jordbruket på brukningsenheten
eller när marken tas i anspråk för
företag vars tillåtlighet prövats i särskild
ordning.

Om det finns särskilda skäl från
naturvårds- eller kulturmiljösynpunkt,
får länsstyrelsen besluta att
marken får tas ur produktion först
tolv månader efter det att anmälan
har gjorts.

§2

På jordbruksmark som är lämplig
för jordbruksproduktion får täkt av
matjord för annat ändamål än
markinnehavarens husbehov inte
ske utan tillstånd. Frågor om tillstånd
prövas av den myndighet som
regeringen bestämmer.

1989/90:JoU25

Bilaga 1

1 Senaste lydelse 1987:471.

2 Senaste lydelse 1987:471.

195

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Tillstånd får förenas med villkor.

12 §3

Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. tar jordbruksmark ur produktion
i strid mot 4 § första stycket,

2. utför täkt i strid mot 4 § andra
stycket,

1. tar jordbruksmark ur produktion
i strid mot 4§ första stycket
eller bryter mot ett beslut enligt andra
stycket,

2. utför täkt i strid mot 5§första
stycket,

3. bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 6b§, eller

4. underlåter att följa ett föreläggande
eller bryter mot ett förbud
som har meddelats med stöd av 9
eller 9a§.

Utbyte av brott som avses i första
stycket 2 skall förklaras förverkat,
om det inte är uppenbart obilligt.

4. underlåter att följa ett föreläggande
eller bryter mot ett förbud
som har meddelats med stöd av
9a§.

Utbyte av brott som avses i första
stycket 2 skall förklaras förverkat,
om det inte är uppenbart oskäligt.

Om ett vitesföreläggande eller vitesförbud har överträtts, döms inte till
ansvar enligt första stycket för gärning som omfattas av föreläggandet eller
förbudet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

1989/90:JoU25

Bilaga 1

3 Senaste lydelse 1988: 637.

196

4 Förslag till

Lag om ändring i ädellövskogslagen (1984:119)

Härigenom föreskrivs att 3§ ädellövskogslagen (1984:119) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Med ädellövskog avses i denna lag:

1. Skogsbestånd i Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län
som utgörs av ädla lövträd till minst 70 procent och vars areal är minst ett
halvt hektar.

2. Skogsbestånd i övriga delar av landet som utgörs av lövträd till minst
70 procent och av ädla lövträd till minst 50 procent och vars areal är minst
ett halvt hektar.

3. Trädbestånd på betesmarker, 3. Trädbestånd på betesmarker,
som inte är att anse som jordbruks- som inte är att anse som kultiverad

mark, om beståndet utgörs av betesmark, om beståndet utgörs av

lövträd till minst 70 procent och av lövträd till minst 70 procent och av

ädla lövträd till minst 50 procent, ädla lövträd till minst 50 procent.

Av de ädla lövträden skall minst tio Av de ädla lövträden skall minst tio

träd per hektar ha en diameter av träd per hektar ha en diameter av

minst 30 centimeter på en höjd av minst 30 centimeter på en höjd av

1,3 meter över marken. Markens 1,3 meter över marken. Markens

areal skall uppgå till minst ett hek- areal skall uppgå till minst ett hektar.
tar.

Har skogsvårdsstyrelsen enligt 7 § beslutat viss trädslagssammansättning
vid föryngring av ädellövskog, skall skogen betraktas som ädellövskog
även om andelen lövträd under en tid är lägre än som anges i första
stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

1989/90:JoU25

Bilaga 1

197

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1967:340) om prisreglering på
jordbrukets område

Härigenom föreskrivs att 7§ lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets
område1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §2

Tillverkare eller, i fall som avses nedan under a), innehavare av slakteri
eller köttbesiktningsbyrå eller, i fall som avses nedan under m), den som
inom landet yrkesmässigt tillverkar bekämpningsmedel m.m. eller till
landet inför bekämpningsmedel m. m. för yrkesmässig återförsäljning eller
för egen yrkesmässig användning inom landet erlägger avgift för

a) kött av häst, nötkreatur, a) kött av häst, nötkreatur,
tamsvin, får, höns, kalkon, anka tamsvin, får, höns, kalkon, anka

och tamgås, när köttet blivit god- och tamgås, när köttet blivit godkänt
vid köttbesiktning enligt lagen känt vid köttbesiktning enligt jore (1959:99)

om köttbesiktning m. m. skrifter som meddelats med stöd av

(slaktdjursavgift), livsmedelslagen (1971:511) (slakt djursavgift),

b) mjölk som användes av mjölkproducent vid tillverkning av smör
eller ost för försäljning,

c) ihjölk och grädde som användes i mejeri för tillverkning av annan
vara än grädde, smör eller ost,

ost, torrmjölk och kondenserad mjölk, som tillverkats i mejeri, margarinost
som ej tillverkats i mejeri,

d) smör och smörliknande vara med minst 70 viktprocent mjölkfett
men utan annat fett, vilka användes för tillverkning av grädde, ersättningsmedel
för grädde eller produkt för beredning av grädde eller ersättningsmedel
för grädde, om varan ej skall förbrukas i tillverkarens hushåll,

e) vete, korn, havre och råg som användes för tillverkning av mjöl,
gryn, flingor, malt eller liknande produkt,

0 stärkelse eller stärkelseprodukt som erhålls ur annan vara än potatis,

h) fett, fet olja och fettsyra som erhålls ur fisk eller havsdäggdjur eller ur
fettråvara, hänförlig till tulltaxenr 12.01 — 12.08 och 21.03 tulltaxelagen
(1987:1068) (fettvaruavgift),

i) oljekraftfoder som för försäljning tillverkats i samband med att olja
utvinnes ur frön och frukter,

j) produkt, härrörande från sojabönor och hänförlig till tulltaxenr 19.01
eller 23.04 tulltaxelagen,

k) produkt, hänförlig till tull- k) produkt, hänförlig till tulltaxenr
21.06 B.2 tulltaxelagen, taxenr 19.01 B.2 tulltaxelagen,

1) naturliga kalciumfosfater, naturliga aluminiumkalciumfosfater och
fosfatkrita hänförliga till tulltaxenr 25.10, salpetersyra hänförlig till
tulltaxenr 28.08, fosforpentoxid och ortofosforsyra hänförliga till tulltaxenr
28.09, ammoniak hänförlig till tulltaxenr 28.14, kaliumnitrat, kalciumnitrat
och magnesiumnitrat hänförliga till tulltaxenr 28.34, kalium- och

1989/90:JoU25

Bilaga 1

1 Lagen omtryckt 1984:199.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:865.

2 Senaste lydelse 1988:633.

198

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kalciumpolyfosfater (inbegripet meta- och pyrofosfater), kaliumortofosfater
och kalciumhydrogenortofosfat (dikalciumfosfat) hänförliga till tulltaxenr
28.35 samt gödselmedel och andra produkter hänförliga till tulltaxenr
31.01 -31.05, tulltaxelagen,
m) ämnen eller beredningar som är avsedda att användas till skydd mot
egendomsskada, sanitär olägenhet eller annan jämförbar olägenhet förorsakad
av växter, djur, bakterier eller virus (bekämpningsmedel), samt
ämnen eller beredningar som med hänsyn till sina egenskaper och användning
står bekämpningsmedel nära, dock inte vara, avsedd att användas vid
beredning av livsmedel, läkemedel eller annan jämförbar vara, eller färger,
fernissor, tjäror och andra varor som huvudsakligen begagnas för ett annat
ändamål än som avses i första meningen, om inte varorna genom en
särskild benämning eller på något annat sätt anges vara avsedda som
bekämpningsmedel, och inte heller träskyddsmedel.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

1989/90:JoU25

Bilaga 1

199

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:1021) om utbetalning av
pristillägg på kött

Härigenom föreskrivs att 2§ lagen (1974:1021) om utbetalning av pristillägg
på kött skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Köttbesiktningsbyrå, offentligt
slakthus, kontrollslakteri eller fristående
sanitetsslaktavdelning skall
i samband med köttbesiktning som
avses i lagen (1959:99) om köttbesiktning
m. m. utbetala pristillägg
av medel som statens jordbruksnämnd
ställer till inrättningens förfogande.
För pristilllägg som utbetalats
skall redovisning avges till
jordbruksnämnden.

Föreslagen lydelse

2 §

Slakteri eller fristående sanitetsslaktavdelning
skall i samband med
köttbesiktning enligt föreskrifter
som meddelats med stöd av livsmedelslagen
(1971:511) betala ut pristillägg
av medel som statens jordbruksnämnd
ställer till inrättningens
förfogande. För pristillägg som
betalats ut skall redovisning lämnas
till jordbruksnämnden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990. Under tiden t. o. m. den 30 juni
1991 skall vad som sägs om slakteri även gälla köttbesiktningsbyrå.

1989/90: JoU 25

Bilaga 1

200

7 Förslag till

Lag om upphävande av två författningar om köttbesiktning

Härigenom föreskrivs att följande författningar skall upphöra att gälla
vid utgången av juni 1990, nämligen

1. kungörelsen (1958:116) om viss offentlig kontroll av fjäderfäslakterier,

2. köttbesiktningskungörelsen (1968:406).

1989/90:JoU25

Bilaga 1

201

8 Förslag till

Lag om upphävande av kungörelsen (1950:506) med vissa
bestämmelser angående utförsel av fisk, fiskrom och
fiskkonserver

Härigenom föreskrivs att kungörelsen (1950:506) med vissa bestämmelser
angående utförsel av fisk, fiskrom och fiskkonserver skall upphöra att
gälla vid utgången av december 1990.

1989/90: JoU25

Bilaga 1

202

9 Förslag till

Lag om upphävande av två författningar om viss offentlig
kontroll av livsmedel

Härigenom föreskrivs att följande författningar skall upphöra att gälla
vid utgången av juni 1991, nämligen

1. kungörelsen (1958:528) med vissa bestämmelser angående utförsel
av smör, ost och ägg,

2. kungörelsen (1959:187) angående kvalitetsbenämning på matpotatis.

1989/90: Jo U25

Bilaga 1

203

Arbetsmarknadsutskottets yttrande i989/90:jou25

I detta sammanhang behandlar arbetsmarknadsutskottet två motioner
om animalieproducenternas ledighet från allmänna motionstiden i år,
vilka har hänvisats till utskottet. Med det yttrande som här följer
överlämnar arbetsmarknadsutskottet till jordbruksutskottet — under
förutsättning av dess medgivande — de två motionerna i berörda delar.
De motioner som behandlas är 1989/90:A753 av centern med hänvisning
till motiveringen i motion 1989/90:Jo246 samt 1989/90:A758
(yrkande 2) av Börje Hörnlund m.fl. (c).

1 motion A753 av centern begärs en lösning av semesterfrågan för
Sveriges animalieproducenter. Det redovisas att lantbrukare med animalieproduktion
i medeltal är lediga endast 22 dagar per år, medan en
arbetstagare med fem veckors semester är ledig 139 dagar per år.
Enligt centern skulle en semesterreform för mjölkproducenterna medföra
stora och uppenbara fördelar. Härvid nämns bl.a. minskade
sociala klyftor, ökade möjligheter att få morgondagens generation att
gå in i näringen, stora sysselsättningseffekter i glesbygden samt minskad
sårbarhet inom lantbruket. Motionärerna anser att regeringen
snarast bör ta upp en diskussion med jordbrukets företrädare om hur
ett sådant system kan lösas rent praktiskt och ekonomiskt. I motion
A758 av Börje Hörnlund m.fl. (c) framförs likartade synpunkter.

Utskottet vill med anledning av motionerna anföra följande.

Den aktuella frågan har behandlats av utskottet ett flertal gånger. År
1984/85 beslöt utskottet att inhämta yttrande från jordbruksutskottet
med anledning av en motion (c) om semestervillkoren för lantbrukare.

I sitt yttrande (JoU 1984/85:ly) redogjorde jordbruksutskottet för bakgrunden
till avbytarsystemet. Grunderna för avbytarsystemet hade tidigare
godkänts av riksdagen på förslag av jordbruksutskottet (JoU
1977/78:34). Dessa grunder innebär i korthet att utbyggnaden i första
hand bör syfta till att göra det möjligt för familjelantbrukare att liksom
andra yrkesverksamma kunna ta ut regelbunden ledighet och semester.
Arbetsmarknadsutskottet anslöt sig till jordbruksutskottets uppfattning
och underströk för sin del vikten av att jordbrukarna får samma
möjligheter till semester som andra företagare (AU 1984/85:6). Det är
därför väsentligt att avbytarsystemet byggs ut, anförde utskottet.

Bilaga 2

Animalieproducenternas ledighet

Till jordbruksutskottet

204

Utskottet har vid behandling av likartade motioner efter 1984/85
bl.a. anfört att utskottet inte har någon annan uppfattning än motionärerna
beträffande jordbrukarnas behov av semester. Utskottet har
emellertid framhållit att den nuvarande semesterlagstiftningen inte är
tillämplig på jordbrukare, eftersom dessa inte är arbetstagare. I dessa
sammanhang har utskottet också hänvisat till jordbruksutskottets yttrande
år 1984/85.

Utskottet behandlade senast den aktuella frågan i sitt av riksdagen
godkända betänkande 1989/90:AU2. Utskottet vidhöll i detta betänkande
sina tidigare ställningstaganden.

Utskottet vill med anledning av motionerna A753 och A758 anföra
följande. Det finns i dag grupper som har små eller inga möjligheter
att ta ut semester. Detta gäller i synnerhet jordbrukare med animalieproduktion.
Jordbrukare har lång arbetstid och har i dagsläget mycket
små möjligheter till såväl ledighet vid helger som semesterledighet. Det
s.k. avbytarsystemet erbjuder jordbrukarna några få dagars ledighet.
Långt ifrån alla jordbrukare har i dag avbytare.

Det är enligt utskottets mening väsentligt att särskilda åtgärder vidtas
för att underlätta för animalieproducenterna att få del av semesterledighet
och helgledighet. Med hänsyn till att jordbruksutskottet under
innevarande vår kommer att behandla jordbrukarnas sociala situation i
samband med den livsmedelspolitiska propositionen överlämnar utskottet
föreliggande motionsyrkanden jämte yttrande till jordbruksutskottet.

Stockholm den 15 mars 1990
På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars Ulander

Närvarande: Lars Ulander (s). Elver Jonsson (fp), Börje Hörnlund (c),
Lahja Exner (s), Anders G Högmark (m). Gustav Persson (s), Sten
Östlund (s), Bo Nilsson (s), Mona Saint Cyr (m), Kersti Johansson (c),
Karl-Erik Persson (vpk), Anna Horn af Rantzien (mp), Monica
Öhman (s), Eivor Husing (s), Erik Holmkvist (m), Kjell-Arne Welin
(fp) och Yngve Wernersson (s).

1989/90:JoU25

Bilaga 2

205