Jordbruksutskottets betänkande
1989/90:JoU22

Fisket

1989/90

JoU22

Sammanfattning

Utskottet ansluter sig till regeringens förslag och förordar att riksdagen
godkänner överenskommelsen inom EFTA om införande av frihandel
på fisk och marina produkter, m.m. Utskottet anser att de därav
föranledda ändringarna i Sveriges fiskepolitik bör hålla jämna steg
med motsvarande ändringar i övriga EFTA-länders.

Fiskeadministrationens framtida organisation skall ses över. Utskottet
anser att översynen skall vara förutsättningslös. Bibehållande av ett
självständigt fiskeriverk bör framstå som ett reellt alternativ.

Ett par motioner (vpk, mp) om fiskares rätt till talan enligt miljöskyddslagen
i vissa mål bör överlämnas till miljöskyddsutredningen.

I övrigt avstyrks motionerna. Utskottet finner att ett antal motionsyrkanden
så nära återspeglar motioner som nyligen avslagits av riksdagen
efter sedvanlig beredning, att de icke tarvar sakbehandling.

Till betänkandet är fogat 16 reservationer (m, fp, c, vpk, mp) och
fem särskilda yttranden (m, vpk, mp).

Propositionen

Regeringen (jordbruksdepartementet) föreslår i proposition
1989/90:123

1. att riksdagen godkänner ändringarna av artiklarna 26, 27, 28, 38
samt bilaga E till EFTA-konventionen,

2. att riksdagen medger att för tiden den 1 juli 1990—den 30 juni
1991 reglering av priserna på fisk m.m. jämte vad därmed hänger
samman samt användningen av medel får ske enligt de grunder som
förordats i propositionen.

3. Vidare bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad i propositionen i
övrigt anförts om fiskepolitikens mål och medel, yrkesfiskelicensen,
det statliga stödet till fisket, laxfisket och den statliga administrationen
på fiskets område.

1 Riksdagen 1989190. 16 sami. Nr 22

Propositionens huvudsakliga innehåll

1989/90:JoU22

EFTAs rådsmöte beslutade den 14 juni 1989 att EFTA-konventionen
fr.o.m. den 1 juli 1990 skall ändras så att en fullständig frihandel med
fisk och andra marina produkter skall råda fr.o.m. år 1994. I propositionen
föreslås att ändringarna i konventionen skall godkännas av
riksdagen.

EFTA-överenskommelsen leder till att centrala delar av fiskepolitiken
måste förändras stegvis. I propositionen lämnas förslag till regleringen
av priserna på fisk under budgetåret 1990/91 som innebär ett
första steg i en sådan förändring bl.a. genom att utgiftsramen inte
räknas upp. Ett andra steg är den möjlighet som överenskommelsen
innehåller att direktlanda fisk i andra medlemsländer fr.o.m. den 1 juli
1992.

EFTA-överenskommelsen begränsar möjligheterna att använda generella
statliga stöd till fisket. Den ytterligare anpassning som måste vara
klar till den 1 januari 1994 skall, mot bakgrund av vad överenskommelsen
medger, ha som utgångspunkter dels en marknadsreglering för
sill/strömming i form av lägsta tillåtna pris och köp av överskott, dels
ett stöd till fisket i regionalpolitiskt motiverade områden. Utgångspunkterna
skall ligga till grund för en närmare utredning om hur
styrmedlen bör utformas i detalj. I utredningsarbetet skall hänsyn tas
till behovet av åtgärder som de pågående överläggningarna mellan
EFTA och EG kan föranleda.

Den statliga administrationen på fiskets område behöver förnyas
med hänsyn bl.a. till de förändringar som sker inom fisket. Vid den
översyn som skall göras av fiskeristyrelsen kommer frågan om en
samordning med den centrala myndighetsfunktionen på jordbrukets
område att prövas. I enlighet med riksdagens uttalande i december
1989 kommer länsfiskenämndema att inordnas i länsstyrelserna.

Motioner

Motioner med anledning av propositionen

1989/90:Jo41 av Hans Dau (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
fiskeristyrelsen vid fördelningen av prisregleringsmedlen även skall
beakta möjligheterna att genomföra försök med fördröjd utsättning av
röding vid Västerbottenskusten.

1989/90:Jo42 av Annika Åhnberg m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Sveriges agerande på det internationella planet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att det svenska fisket bör bevaras i minst sin
nuvarande omfattning,

3. att riksdagen hos regeringen begär en redogörelse över hur
avregleringen av fisket fortskrider i övriga EFTA-länder samt inom
EG,

4. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk utredning
tillsätts i enlighet med vad som i motionen anförts,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att den framtida fiskeripolitiken inte skall anpassas
till systemet med producentorganisation för stödet till fiskerinäringen,

6. att riksdagen hos regeringen begär att livsmedelsverket Sr i
uppdrag att i sin planerade folkhälsokampanj särskilt beakta den
positiva betydelsen av ökad andel fisk i kosthållet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att en bro över Öresund inte bör byggas även av
det skälet att den hotar det framtida fisket i Östersjön,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett ekologiskt anpassat fiske,

9. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag som tillgodoser
yrkesfiskarnas rätt att överklaga beslut enligt miljöskyddslagen,

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till inrättande av en
fond för att hålla yrkesfiskare skadeslösa vid miljöförstöring, som
allvarligt försämrat möjligheterna till näringsutövning,

11. att riksdagen anslår 5 milj.kr. som ett nytt anslag till fiskeristyrelsen
för under yrkande 10 angiven fond.

1989/90:Jo43 av Karl Erik Olsson m.fl (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett miljömål för fiskepolitiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett regionalpolitisk! mål för fiskepolitiken,

3. att riksdagen avslår regeringens förslag om utredning angående
fiskeristyrelsens resurser,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att fiskeristyrelsen skall vara den centrala statliga
myndigheten på fiskeområdet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att alla statliga arbetsuppgifter på fiskeområdet
överförs till fiskeristyrelsen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fiskenämnderna,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inriktningen av utredningen om den framtida
fiskeregleringen,

8. att riksdagen beslutar anslå 5 milj.kr. för budgetåret 1990/91 som
ett nytt förslagsanslag till katastrofskydd för fisket.

1989/90:Jo44 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om villkoren för svenskt fiske,

1989/90:JoU22

3

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om det statliga stödet till fisket,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om laxfisket,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om prisregleringen på fisk budgetÅret 1990/91,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den statliga fiskeriadministrationen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om insjöfiskets utvecklingsmöjligheter och regionalpolitiska
roll.

1989/90:Jo45 av Marianne Jönsson och Agne Hansson (bäda c) vari
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bevakning och skärpning av gällande överenskommelser
och avtal om Östersjöns miljö- och naturresurser,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att en sluten blekningsprocess skall vara skogsindustrins
mål till slutet av 1990-talet,

3. att riksdagen hos regeringen begär att överläggningar upptas så att
torskfiske med fiyttrål ej får äga rum under lektid och på torskens
lekplatser i Östersjön i enlighet med vad i motionen anförts.

1989/90:Jo46 av Christer Skoog m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det
svenska laxfisket i Östersjön

1989/90:Jo47 av Sven-Olof Petersson och Gunhild Bolander (båda c)
vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om EFTA-avtalet och det s.k. normprissystemet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om det svenska laxfisket.

1989/90:Jo48 av Anders G Högmark och Ulf Melin (båda m) vari
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om insjöfiskets framtida utvecklingsmöjligheter och
regional- och miljöpolitiska roll,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av en översyn och eventuell förenkling
av de lagar, författningar och regelsystem som direkt och indirekt kan
hämma det svenska insjöfiskets utvecklingsmöjligheter.

1989/90:Jo49 av Magnus Persson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att länsstyrelsen eller fiskenämnderna i Karlstad,
Jönköping, Västerås och Örebro ges en samordnande funktion när det
gäller de fyra stora sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren,

1989/90; JoU22

4

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att samordningsansvaret uttryckligen fastläggs
och att den funktion som fiskenämnderna har för närvarande blir
obligatorisk för de fyra stora sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren och
Hjälmaren,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fiskekompetensen i de nya länsstyrelserna.

1989/90:Jo50 av Anders Castberger m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avtrappning av stödet till fisket,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utredningen av fiskeadministrationen.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1990

1989/90:Jo405 av Lars Ernestam m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skydd för fiskens leklokaler,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om torskfisket i Östersjön,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om beståndsvård av havsöring och lax,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om laxfisket,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett handlingsprogram för insjöfisket,

1989/90:Jo406 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att förbättra vattenmiljön,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för en bättre beståndsvård,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utvärdering av det fria handredskapsfisket på
södra ostkusten,

1989/90:Jo407 av Ulla-Britt Åbark och Owe Andréasson (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nätfiske.

1989/90:Jo408 av Göthe Knutson och Gullan Lindblad (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de negativa följderna av trålfiske i Vänern och angelägenheten
av att verksamheten avvecklas.

1989/90:Jo411 av Carl Frick (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att vätterröding svartlistas till dess de genomsnittliga
värdena för dioxiner i rödingen håller sig under S pikogram
dioxin (Eadon) per gram fisk,

1989/90: JoU22

5

1* Riksdagen 1989190. 16 sami. Nr 22

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att fiskarna av röding runt Vättern skall hållas
ekonomiskt skadeslösa av förorenaren och att underlaget för beräkningen
skall vara de normala fångsterna som har rapporterats de
senaste åren.

1989/90:Jo412 av Lars Norberg och Carl Frick (mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts.

1989/90:Jo415 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
fritt fiske med vanligt enkelt metspö.

1989/90:Jo418 av Jens Eriksson (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skydd av
havsbottnarna i Skagerrak.

1989/90:Jo419 av Hugo Andersson m.fl. (c) vari — med hänvisning till
vad som anförs i motion 1989/90:Sk407 — yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till en särskild fond för att ersätta personer
som bedriver yrkesmässigt fiske för skador och förluster som uppkommit
i samband med införandet av fritt handredskapsfiske på ostkusten
och i vissa sjöar.

1989/90:Jo420 av Alf Wennerfbrs m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om de bofasta skärgårdsbornas rätt till såväl fiske
med handredskap som till nätfiske i egna och allmänna fiskevatten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna det "fria
fiskets" skador på flora och fauna i naturreservat och andra ömtåliga
utskärgårdar och på grund härav nödvändiga åtgärder,

1989/90:Jo421 av Görel Thurdin och Martin Olsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att skydda torskfisket längs Norrlandskusten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stöd till de yrkesfiskare längs Norrlandskusten
som drabbats ekonomiskt av utfiskningen av torsk.

1989/90:Jo425 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att ge fiskeristyrelsen i uppgift att sänka fiskekvoterna
med hänsyn till biologiska förutsättningar, och att införa biologiska
trålningsgränser bl.a. i Bottenhavet och Vänern,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att fiskemetoder som ödelägger havsbottnen inte
ska användas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att trålningsgränsen skall flyttas ut till 25 m djup
utanför kusten,

1989/90:JoU22

6

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utredning av fiskerilånen så att de används till
att utveckla ekologiskt annpassade fiskemetoder bl.a. innanför den
ovan föreslagna nya trålningsgränsen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att maskvidden för torsktrålare inte får understiga
10 cm, så kallade skontrålar, och att vittlingtrålar helt förbjuds,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fest fiske efter lax,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att inrätta stöd till fiskare som drabbats ekonomiskt
av miljöförstöring,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att utvidga talerätten för enskilda och organisationer
i mål som berör fiskevårdsintressen,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att bara naturliga arter, raser och varianter av
fisk skall användas vid utplanteringar,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skärpning av förbudet mot rotenonbehandling av
sjöar,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att generellt fiskeförbud skall råda i tre års tid
efter varje utplantering av fisk,

14. att riksdagen begär att regeringen utarbetar förslag till en allmän
fiskevårdsavgift för att stärka fiskevårdsintressen,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om begränsningar av näringsutsläpp och andra störningar
av fiskeodlingar,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förbud att använda malakitgrönt inom fiskodlingen,

1989/90:Jo933 av Karin Starrin och Gunnar Björk (c) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar om att ökat stöd ges till försök med
kaliumbehandling av fiskevatten för att få ner cesiumhalten i fisk.

Utskottet

Bakgrund

Den svenska fiskenäringen har under senare år genomgått stora förändringar.
Den mest genomgripande är utvecklingen mot ett starkt
internationellt beroende. I de havsområden där Sverige fiskar utvidgades
sålunda de nationella fiskezonerna i mitten av 1970-talet. En
konsekvens av detta är att tyngdpunkten i det svenska havsfisket har

1989/90; JoU22

7

förskjutits från Västerhavet mot Östersjön. Genom avtal sker dock ett
utbyte av fiskerättigheter mellan länderna. Sveriges fiskare kan alltså
erhålla särskilda licenser för fiske i andra länders zoner.

En annan väsentlig internationell fråga för fiskenäringen är de
pågående förändringarna av handelsregleringarna. Dessa berör oss globalt
genom de pågående överläggningarna inom GATT. Men minst
lika betydelsefullt är vad som sker inom EFTA och mellan EFTA och
EG. En huvudlinje i samtliga dessa fall är att skapa en friare handel,
även för fisk och fiskprodukter.

Inom EFTA har en överenskommelse träflats om full liberalisering
av handeln med fisk och marina produkter. Eftersom regleringar av
olika slag och generella subventioner i princip inte är förenliga med
en fri handel kommer överenskommelser om en sådan handel att
kräva förändringar av de fiskepolitiska medlen. Det är därvid nödvändigt
att förändringarna i vårt lands politik håller jämna steg med andra
länders. De åtgärder som måste vidtas kan därför inte bestämmas helt
nu.

Ytterligare ett mycket väsentligt nytt förhållande för det svenska
fisket är förändringarna i fiskbestånd och marknad. Ett exempel är det
ökade beroendet av att avsätta sill på marknaden samtidigt som efterfrågan
generellt sett är svag. Ett ökat laxfiske i Östersjön möter allt
skarpare konkurrens från odlad laxfisk, både inhemsk och importerad.
Konsumtionen av fiskmjöl i jordbruket minskar både till följd av
förändringar inom jordbruksnäringen och motstånd från konsumenterna.
Sammantaget innebär detta stora påfrestningar inte bara för yrkesfisket
utan också för den svenska industri som förädlar fisk.

Den svenska fiskenäringen står alltså inför behovet av en strukturomvandling
som måste ske i former som är acceptabla för alla. Det är
angeläget att denna omvandling inte fördröjs. Alla som är berörda har
behov av att förutsättningarna för framtiden klarläggs så snart som
möjligt.

Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallades i december 1988
en särskild utredare för att utvärdera prisregleringen på fisk och gå
igenom den statliga administrationen på fiskets område. Utredningen,
som antog namnet 1989 års fiskeriutredning, överlämnade i augusti
1989 betänkandet (SOU 1989:56) Fiskprisregleringen och fiskeriadministrationen.
Betänkandet har remissbehandlats. Beträffande nuvarande
förhållanden m.m. samt utredarens närmare överväganden hänvisas till
betänkandet.

Regeringen uppdrog den 7 december 1989 åt statens jordbruksnämnd
att efter överläggningar med fiskets förhandlingsdelegation och
jordbruksnämndens konsumentdelegation lämna förslag om prisregleringen
på fisk under budgetåret 1990/91. Nämndens förslag är fogad
till propositionen som underbilaga 2.2.

Frihandelsöverenskommelsen inom EFTA och de utredningsförslag
som föranleds ger enligt propositionen inte tillräckligt underlag för att
nu lägga fast en fullständig fiskepolitik för framtiden. De pågående
handelsöverläggningarna vilkas resultat inte kan förutses är den väsentligaste
orsaken till detta. Det är mot bakgrund härav som regeringen i

1989/90; JoU22

8

propositionen har tagit upp endast vissa specifika frågor för fisket.
Därvid har också redovisats bedömningar om ytterligare utredningsbehov.
Det senare gäller bl.a. den statliga administrationen på fiskets
område för vilken förutsättningarna kommer att bli starkt förändrade.

Ändring av EFTA-konventionen
Propositionen

När konventionen angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen
(EFTA-konventionen) förhandlades fram under år
1959, beslutades om särregler för bl.a. fisk och andra marina produkter.
Artiklarna 26, 27 och 28 i konventionen bildar grunden för
fiskhandelns undantag från EFTAs generella regler om frihandel. I en
bilaga E till konventionen återfinns varulistan över vilken fisk och
vilka andra marina produkter som är undantagna.

Vid EFTAs statsministermöte i Oslo den 15 mars 1989 fattades ett
principbeslut om full liberalisering av handeln med fisk och andra
marina produkter.

EFTAs råd beslutade den 14 juni 1989 att nödvändiga konventionsförändringar
skulle vidtas syftande till en fullständig frihandel inom
detta område senast den 31 december 1993. Ändringarna skulle träda i
kraft den 1 juli 1990. Ändringarna innebär att texten under artiklarna
27 och 28 utgår, att artiklarna 26 och 38 erhåller ny lydelse samt att
bilaga E ändras till att innehålla övergångsbestämmelser för fisk och
andra marina produkter. Ändringarna skall underställas medlemsstaterna
för godkännande.

Rådet kom också överens om tolkningar av vissa artiklar i EFTAkonventionen
samt ett övergångsarrangemang för import av sötvattensfisk
till Schweiz.

Statsrådet Gradin föreslår i propositionen att riksdagen ratificerar
den ändring i EFTA-konvention som beslutats av EFTAs råd.

Enligt statsrådet Gradin är det med tanke på de stora statsstöden till
näringen utomordentligt viktigt att beakta konkurrensvillkoren samtidigt
som man genomför frihandelsmålet för fiske. Konkurrensförhållandena
kan aldrig bli identiska beroende på naturliga förutsättningar
och på att tillgången till fiskeresurserna varierar mellan EFTA-länderna.
Därför är det angeläget att finna ett system där inte dessa obalanser
accentueras genom handelssnedvridande statliga stödåtgärder. Överenskommelsen
inom EFTA tar sikte på att fastställa enhetliga regler inom
detta område.

Motionerna

Inga invändningar riktas i motionerna mot regeringens förslag om
ändring av EFTA-konventionen.

Den internationella utvecklingen på fiskets område, dess betydelse
för fiskepolitiken i EFTA-länderna och särskilt i Sverige tas upp i flera
motioner. I motion Jo42 (vpk) anläggs ett globalt betraktelsesätt på
fisket. Motionärerna erinrar om den snabba utveckling av det interna -

1989/90:JoU22

9

7

tionella fisket som ägt rum sedan 1950-talet vilket lett till att bestånden
på många håll redan blivit överfiskade. Med hänvisning till att en
fortsatt ökning av fiskeansträngningarna kan förväntas samtidigt som
den alltmer förorenade havsmiljön hotar fiskbestånden anser motionärerna
att Sverige måste öka sina ansträngningar på det internationella
planet för att få till stånd en lämplig avvägning av fångstuttagen och
minska miljöproblemen (yrkande 1). Motionärerna framhåller vidare,
när det gäller EFTA-överenskommelsen om frihandel på fiskets område,
att Sverige bör inte gå före andra länder i sin avreglering utan i
takt med dem. Annars riskerar vi att slå ut den svenska fiskerinäringen
genom ojämlika konkurrensvillkor. Regeringen bör noga följa och
analysera utvecklingen och även återkomma till riksdagen med en
redogörelse över utvecklingen i övriga EFTA-länder samt inom EG
(yrkande 3). Ett likartat resonemang förs i motion Jo44 (m) där det
framhålls att Sverige inte kan gå före och avreglera innan övriga
EFTA-länder vidtagit motsvarande åtgärder. Motionärerna framhåller
särskilt att den ömsesidiga rätt att direktlanda fångster i andra EFTAländer
som införs 1992 måste iakttas i alla fördragsländerna. I annat
fell skulle EFTA-överenskommelsen sättas ur spel. De hänvisar även
till vad jordbruksministern anfört om nödvändigheten av att förändringarna
i vårt land håller jämna steg med andra länders. Det är också
angeläget att de svenska fisktillgångarna skyddas. I de avtal som bilateralt
skall komma till stånd bör den regeln gälla, att fisk skall bytas mot
fisk till samma värde (yrkande 1 i berörd del).

Utskottets överväganden

Utskottet har ingen annan mening än motionärerna om vikten av att
världshavens fiskresurser utnyttjas på ett ansvarsfullt sätt och med
iakttagande av den återhållsamhet som omsorgen om beståndens fortlevnad
kräver. I vårt eget fiskepolitiska mål som lades fest år 1978
ingår som ett led att fisket skall bedrivas så effektivt som möjligt inom
de gränser som ges av en ansvarsfull hushållning med fisktillgångarna.
Utskottet utgår från att regeringen och dess organ i sitt internationella
arbete beaktar såväl behovet av ett effektivt och ansvarsfullt fiske för
att täcka livsmedelsbehovet på lång sikt som även nödvändigheten att
hejda fortsatt vattenförorening och miljöförstöringen av haven. Syftet
med motion Jo42 yrkande 1 synes mot bakgrund därav i väsentlig mån
tillgodosett, och yrkandet bör ej föranleda något särskilt uttalande av
riksdagen.

Som inledningsvis anförts har den svenska fiskenäringen under
senare år genomgått stora förändringar. Utvecklingen av havsfisket har
gått mot ett starkt internationellt beroende. En väsentlig fråga i sammanhanget
är de pågående förändringarna av handelsregleringarna.
Dessa berör oss globalt genom de pågående överläggningarna inom
GATT. Minst lika betydelsefullt är vad som sker inom EFTA och
mellan EFTA och EG. En huvudlinje i samtliga dessa fell är att nå

1989/90:JoU22

10

fram till en friare handel, även för fisk och fiskprodukter. Genom den
nu träffade överenskommelsen kommer handeln med fisk och fiskprodukter
efter en övergångstid att liberaliseras inom EFTA-området.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag om ratificering av
ändringarna i EFTA-konventionen. Riksdagen bör således godkänna
dessa.

Överenskommelsen om en liberalisering av handeln får nödvändigtvis
till följd att regleringar av olika slag och generella subventioner
måste upphöra. Detta innebär att de fiskeripolitiska medlen i betydande
utsträckning bör förändras. Enligt överenskommelsen bör dessa
förändringar till största delen ha genomförts vid övergångstidens slut
på nyåret 1994.

Utskottet delar jordbruksministerns mening att det är nödvändigt att
förändringarna i vårt lands politik håller jämna steg med andra länders.
Det sagda innebär i förevarande sammanhang att det nu icke är
möjligt att helt bestämma vilka åtgärder som skall vidtas inom fiskepolitiken
och inte heller när de skall vidtas. Som framgår av den fortsatta
behandlingen delar utskottet regeringens bedömning att det blir nödvändigt
utreda många specifika frågor ytterligare.

Det anförda innebär även att utskottet i väsentlig utsträckning delar
motionärernas mening att den svenska avregleringen bör hålla jämna
steg med motsvarande process i övriga EFTA-länder. Utskottet utgår
från att regeringen och berörda organ och utredningar noga följer
utvecklingen i övriga EFTA-länder när det gäller att anpassa regelsystemet
till den förändrade konventionen. Som handelsministern framhåller
är det angeläget att inte nuvarande obalanser i fiskets konkurrensförhållanden
accentueras genom handelssnedvridande statliga stödåtgärder.
Motionerna Jo42 yrkande 3 och Jo44 yrkande 1 i motsvarande
del bör mot bakgrund av det anförda icke föranleda någon ytterligare
åtgärd från riksdagens sida.

Den svenska fiskenäringens omfattning och inriktning
Propositionen

Fisk ingår som en viktig del i den svenska kosten. Många anser att
andelen skulle behöva öka. Den svenska konsumtionen av fisk har
sedan mitten av 1970-talet ökat med ca 4 kg till ca 30 kg per person
och år. Genom åtgärder för att begränsa föroreningarna i havs- och
insjövatten och genom förbättrade distributionsmetoder, vilket sammantaget
medverkar till en hög kvalitet på den vara som kan köpas i
handeln, finns förutsättning för en fortsatt ökning av konsumtionen.

Antalet yrkesfiskare beräknas till ca 3 500, varav ca 250 sysselsatta i
insjöfiske. Härtill kommer ca 600 binäringsfiskare. Antalet producerande
företag inom vattenbruket uppgick år 1989 till ca 480 med ca
350 anställda. I fiskberedningsindustrin arbetade ca 3 200 personer.
Antalet fiskefartyg var ca 1 600. Både antalet yrkesfiskare och antalet

1989/90:JoU22

11

fiskefartyg har minskat de senaste IS åren. Sysselsättningen i fisket är
till stor del förlagd till kust- och skärgårdsområden där alternativa
utkomstmöjligheter för befolkningen är 3.

Den totala svenska fångsten av fisk uppgick år 1989 till ca 21S 000
ton. Härav landades ca 16 000 ton i utlandet. Av total fångsten var ca
85 000 ton sill/strömming avsedd för konsumtion, ca 50 000 ton torsk
och ca 65 000 ton foderfisk. Fångstvärdet uppgick till ca 705 milj.kr.
Torskfångstens andel av värdet var ca 46 % och konsumtionssillfångstens
ca 16 %. Sedan år 1975 har totalfångsten varierat mellan ca
175 000 och 250 000 ton. Fångsten av lax uppgick år 1988 till ca 800
ton.

Den europeiska sillmarknaden domineras av god tillgång på nordsjösill.
Det har lett till låga priser. Då konsumtionen troligtvis inte
kommer att öka i nämnvärd grad är det sannolikt att priserna på sill
kommer att förbli hårt pressade.

Torskpriserna steg under hösten 1989 som följd av en internationell
brist på råvara. Kraftigt minskade fångstkvoter i bl.a. Norge gör att
priserna bedöms förbli höga. Fisket efter torsk i Östersjön är av sådan
omfattning att beståndssituationen har försämrats. Fångstutrymmet de
närmaste åren bedöms ändå medge ett uttag för Sveriges del på i stort
sett nuvarande nivå. Vissa inskränkningar i fisket kan dock inte
uteslutas.

Utvecklingen inom det yrkesmässiga insjöfisket är mycket god och
har under en tioårsperiod tredubblat produktionen av konsumtionsfisk
till ca 2 000 ton. Bl.a. är exporten stor av gädda, gös och löjrom. Vissa
delar av insjöfisket är beroende av kontinuerliga utsättningar av framför
allt ål. Kostnaderna för utsättningar finansieras t dag bl.a. via
prisregleringskassan för fisk.

Intresset för konsumtionsodling av fisk och skaldjur är fortsatt starkt
i vårt land. Är 1988 producerades inom svenskt vattenbruk 7 500 ton
matfisk, varav ca 90 % var regnbåge. Detta innebär mer än en
fyrdubbling sedan år 1983. Det sammanlagda produktionsvärdet är ca
200 milj.kr.

Motionerna

Enligt motion Jo42 (vpk) behövs det en större andel fisk i kosthållet.
Motionärerna föreslår därför att fiskens positiva betydelse lyfts fram i
den av livsmedelsverket planerade folkhälsokampanjen (yrkande 6).

I flera motioner framförs yrkanden om insjöfiskets utvecklingsmöjligheter
och regionalpolitiska roll. Så är fallet i motionerna Jo44 (m)
yrkande 6, Jo48 (m) och Jo405 (fp) yrkande 5. Enligt sistnämnda
motion bör riksdagen göra ett tillkännagivande om ett handlingsprogram
för insjöfisket.

1989/90:JoU22

12

Utskottets överväganden

Utskottet har ingen annan mening än motionärerna om det stora värde
fisk har som näringsmedel och god föda. Denna bedömning stämmer
även väl med den som framförs i propositionen. Statens livsmedelsverk
uppmanar medborgarna att äta mer fisk. I skriften Våga äta (1989) ger
livsmedelsverket allmänna kostrekommendationer. Där framhålls att
fettet i fet fisk är nyttigt och förebygger hjärt- och kärlsjukdomar.
Enligt verket anses en ökning av den genomsnittliga fiskkonsumtionen
från 1—2 gånger per vecka som nu till 2—4 gånger per vecka vara
befogad. Större delen av den fisk som säljs i Sverige kan enligt
livsmedelsverkets allmänna råd ätas praktiskt taget utan inskränkning.
Till följd av miljöföroreningar kan dock fisk från vissa områden
innehålla högre halter av t.ex. kvicksilver eller organiska klorföreningar
och bör därför konsumeras i begränsad omfattning och i vissa foll
inte alls. Riksdagen har nyligen anvisat medel till ett kost- och hälsoprojekt
som skall drivas av livsmedelsverket (prop. 1989/90:100 bil. 11,
JoU14, rskr.194). Utskottet utgår från att fiskens värde som föda
kommer att uppmärksammas i detta projekt. Motion Jo42 yrkande 6
påkallar således ingen särskild riksdagens åtgärd.

Utskottet delar även i stort sett den mening som framförs i motionerna
om insjöfiskens betydelse för livsmedelsförsörjningen. Insjöfisket
har även värde som en icke oväsentlig näringsgren med regionalpolitisk
betydelse för sysselsättningen i glesbygder. Som framgår av propositionen
har det yrkesmässiga insjöfisket tredubblat fingstema av konsumtionsfisk
under den gångna tioårsperioden. Med anledning av
yrkandet i motion Jo405 får utskottet erinra om den redogörelse som
nyligen gavs i betänkandet 1989/90:JoU2. I detta framhölls att fiskeristyrelsen
är i ford med att utarbeta ett handlingsprogram för insjöfisket.
Enligt vad som numera inhämtats räknar man i fiskeristyrelsen
med att kunna lägga fram programmet under innevarande budgetår.
Utskottet är, med hänvisning till det anförda, icke berett att förorda
någon vidare riksdagens åtgärd med anledning av motionerna Jo44
yrkande 6, Jo48 och Jo405 yrkande 5.

Fiskepolitikens mål och medel

Propositionen

Jordbruksministern förordar i propositionen att det övergripande målet
för fiskepolitiken bör ligga fast. Det innebär att vi skall utnyttja våra
vatten- och fisktillgångar på sådant sätt att de långsiktigt kan medverka
till vår livsmedelsförsörjning och till vårt välstånd i övrigt.

Målen för fiskeripolitiken som fastställdes år 1978 (prop.
1977/78:112, JoU23, rskr. 272) är flera. Ett är att skapa förutsättningar
för att de som är sysselsatta i fiskerinäringen kan fi en både ekonomisk
och social standard som är jämförbar med den som erbjuds inom
andra näringar och trygghet i arbetet samtidigt som konsumenterna
erbjuds fisk av god kvalitet till rimliga priser. Vidare anges som mål att
fisket inom de gränser som ges av en ansvarsfull hushållning med
1** Riksdagen 1989/90. 16 sami. Nr 22

1989/90:JoU22

13

fisktillgångarna skall bedrivas så effektivt som möjligt. Hänsyn skall tas
till behovet av sysselsättning främst i kust- och skärgårdsområden där
fisket har stor regionalpolitisk betydelse.

Förutsättningarna för den samlade svenska fiskenäringen kommer
att förändras i väsentliga avseenden under den närmaste framtiden.
EFTA-rådets beslut om frihandel med fisk och marina produkter
innebär en ökad konkurrens för den svenska näringen från stora
fiskenationer som Norge och Island. Av beslutet följer bl.a. också att
möjligheten till generellt statsstöd begränsas avsevärt. Beslutet rymmer
också nya möjligheter, t.ex. att förutsättningar kommer att skapas för
svenska fiskare. att direktlanda fisk i andra EFTA-länder. För den
svenska fiskberedningsindustrin öppnar frihandelsöverenskommelsen
inom EFTA nya möjligheter till handel och en breddad råvaruförsörjning.
De förestående förhandlingarna mellan EFTA och EG bör
kunna öppna ytterligare nya marknader för beredningsindustrin. Men
frihandeln skärper också konkurrensen med ökade krav på fortlöpande
strukturanpassningar och rationaliseringar som följd, framhåller
jordbruksministern.

Den utvidgade frihandeln inom EFTA och de förestående förhandlingarna
med EG kommer att ändra förutsättningarna för den samlade
svenska fiskenäringen inom den närmaste framtiden. Mot bakgrund
härav anser jordbruksministern det inte meningsfullt att närmare
precisera ett antal delmål för fiskepolitiken. I stället bör det övergripande
mål som redovisades för riksdagen år 198S fortfarande gälla
(prop. 1984/85:143, JoU32).

Det innebär att det grundläggande i den svenska fiskepolitiken skall
vara att vi skall utnyttja våra vatten- och fisktillgångar på ett sådant sätt
att de långsiktigt kan medverka till vår livsmedelsförsörjning och till
vårt välstånd i övrigt. En god hushållning genom en väl awägd vård
och beskattning av fiskbestånden och genom omsorg om vattnen är
sålunda väsentligt. Härigenom skapas förutsättningar för produktion av
viktiga förnödenheter, för medverkan i landets ekonomiska utveckling
och för meningsfull sysselsättning och försörjning i vissa bygder. En
god vård av våra vatten förbättrar också förutsättningarna för odling av
fisk. En väl avvägd hushållning främjar sportfisket som är en viktig
form för friluftsliv och rekreation.

Beträffande fiskepolitikens medel gör jordbruksministern bl.a. följande
allmänna uttalande.

De statliga insatserna på fiskepolitikens område görs i huvudsak
med stöd av lagstiftningen om rätt till fiske samt i form av reglering av
priserna på fisk och ekonomiskt stöd till fisket, fiskevården och
forskningen. Hit kan vidare räknas de insatser som görs av de statliga
myndigheterna i fråga om internationella förhandlingar, fiskeriundersökningar,
rådgivning och information.

Mot bakgrund av bl.a. EFTA-beslutet om frihandel med fisk och
marina produkter samt de pågående överläggningarna mellan EFTA
och EG — där kommissionen yppat intresse för frågan om tillgång till
fiskevatten — är jordbruksministern inte nu beredd att lämna detalje -

1989/9ftJoU22

14

rade förslag till hur de fiskepolitiska medlen skall utformas för framtiden.
Vissa riktlinjer bör dock kunna ges redan nu för prisregleringen
och det statliga stödet i övrigt. Den nuvarande prisregleringen på fisk
bör anpassas i jämn takt fram till den 31 december 1993. I sammanhanget
meddelas för riksdagens information att det inom jordbruksdepartementet
pågår en översyn av lagstiftningen på fiskets område. Den
inriktar sig bl.a. på en modernisering av fiskeriförordningen.

I propositionen tas frågan om yrkesfiskelicens upp under en särskild
rubrik. Fiskeriutredningen har föreslagit att yrkesfiskelicensen avskaffas.
Jordbruksministern förordar dock att innehav av yrkesfiskelicens
skall vara en förutsättning för att få tillstånd att fiska i annat lands
fiskezon. Den bör därför behållas. Som hittills skall licens ges endast
till yrkesfiskare eller annan för vars försörjning fisket är av väsentlig
betydelse.

Yrkesfiskelicensen är ett väl fungerande underlag vid tilldelning av
fiskelicenser i utländska fiskezoner, anför jordbruksministern. Sedan
licenssystemet nu är etablerat och allmänt accepterat utgör det ett
värdefullt hjälpmedel både för myndigheterna och andra. Även i
fortsättningen bör licens ges endast till fiskeföretag som innehas av
yrkesfiskare eller av annan för vars försörjning fisket är av väsentlig
betydelse.

I propositionen erinras om att fiskeristyrelsen föreslagit att licensen
kopplas till rätten att använda vissa fiskeredskap. Jordbruksministern
är dock inte beredd att föreslå någon förändring. I stället bör regleringen
av fisket även i fortsättningen bedrivas på det sätt som redovisades
för riksdagen år 1985 (prop. 1984/85:143, s. 10). Det innebär att fiske
på allmänt vatten och frifiskevatten i samma utsträckning som hittills
skall vara fritt för var och en om tillgången på fisk så medger. Om en
begränsning av fisket är nödvändig med hänsyn till hushållningen med
fiskbeståndet skull denna i första hand vara generell. I det fall visst
utrymme ändå finns för fiske med fångstintensiva redskap och det är
fråga om allmänt vatten skall sådant fiske i första hand medges den för
vars försörjning fisket är av väsentlig betydelse. Fiske med trål får
bedrivas endast av den för vars försörjning fisket är av väsentlig
betydelse.

Motionerna

Fiskepolitikens mål och medel

Enligt motion Jo42 (vpk) yrkande 2 bör riksdagen göra ett uttalande
av innehåll att det svenska fisket bör bevaras i minst sin nuvarande
omfattning. Motionärerna erinrar om att Sverige redan i dag har en
betydande öppenhet när det gäller handeln med fisk och marina
produkter. De yrkar vidare att en bro över Öresund inte bör byggas,
även av det skälet att den hotar det framtida fisket i Östersjön (yrkande
7). Vidare föreslås ett tillkännagivande om ett ekologiskt anpassat fiske.
Så bör t.ex. inte bottentrålning och andra metoder som ödelägger
havsbotten tillåtas (yrkande 8).

1989/90:JoU22

15

Enligt motion Jo43 (c) bör riksdagen förutom det övergripande mål
som förordas i propositionen förorda att ett miljömål utformas för
fiskepolitiken. Miljömålet bör innebära att vi slår vakt om en god
vattenkvalitet (yrkande 1). Vidare föreslås att ett regionalpolitiskt mål
ställs upp för fiskepolitiken. Fisket med binäringar är på många orter
den näring som håller landsbygden levande. Sverige måste slå vakt om
det fiske som i dag finns i landet, anför motionärerna. Detta är viktigt
också från säkerhets- och miljösynpunkt (yrkande 2). I motion Jo45
(c) framställs yrkanden om bevakning och skärpning av gällande
överenskommelser och avtal om Östersjöns miljö och naturresurser
samt om att en sluten blekningsprocess skall vara skogsindustrins mål
till slutet av 1990-talet (yrkandena 1—2). Motionärerna begär även att
överläggningar upptas så att torskfiske med flyttrål ej får äga rum
under lektid och på torskens lekplatser i Östersjön (yrkande 3).

Enligt motion Jo405 (fp) bör riksdagen göra tillkännagivanden om
skydd för fiskens leklokaler (yrkande 1) samt om torskfisket i Östersjön
(yrkande 2).

I motion Jo406 (m) yrkas på åtgärder för att förbättra vattenmiljön
(yrkande 1). Riksdagen bör enligt motion Jo418 (m) göra ett uttalande
om skydd av havsbottnarna i Skagerrak av innebörd att bomtrålfiske
bör förbjudas. Även i motion Jo425 (mp) yrkas att fiskemetoder som
ödelägger havsbottnen, som exempelvis bomtrålfiske, inte skall användas
(yrkande 2).

Yrkesfiskelicens m.m.

Enligt motion Jo44 (m) bör yrkesfiskelicensen vara kvar, men loggboksplikten
kan slopas med undantag för fiske i utländsk zon (yrkande
1 i återstående del).

I motionerna Jo42 (vpk) yrkande 9 och Jo425 yrkande 8 begärs
lagförslag som ger yrkesfiskarena rätt att överklaga beslut enligt miljöskyddslagen.

I motion Jo42 begärs förslag till inrättande av en fond för att hålla
yrkesfiskare skadeslösa vid miljöförstöring, som allvarligt försämrar
möjligheterna till näringsutövning (yrkande 10). För detta ändamål
bör riksdagen anslå 5 milj.kr. som ett nytt anslag till fiskeristyrelsen
(yrkande 11). Motsvarande yrkanden framställs i motionerna Jo43 (c)
yrkande 8 och Jo425 (mp) yrkande 7.

I motion Jo407 (s) yrkas att nätfiske som bedrivs av icke yrkesfiskare
begränsas till en längd av högst 120 meter per fiskare som icke är
momspliktig som yrkesfiskare, dvs. per husbehovsfiskare och fritidsfiskare.

1989/90: JoU22

16

Utskottets överväganden

Utskottet delar regeringens mening att det övergripande målet för
fiskepolitiken bör ligga fast. EFTA-överenskommelsen om finhandel
med fisk och marina produkter kommer, liksom de överläggningar
som förestår mellan EFTA och EG på fiskets område, att medföra så
ändrade förutsättningar för svenskt fiske att det finns anledning avvakta
innan delmålen för fiskepolitiken preciseras närmare.

Det anförda innebär att utskottet icke för närvarande är berett att ta
ställning till de förslag om festläggande av delmål som framförs i
motionerna. Att i ett läge där fisket efterhand kommer att befinna sig i
en helt annan konkurrenssituation än den nuvarande kräva att näringen
bör bevaras i oförändrad omfattning är knappast meningsfullt.
Utskottet avstyrker mot den bakgrunden motion Jo42 yrkande 2.

Havsmiljöns tillstånd är av avgörande betydelse för fiskbeståndens
fortlevnad och kvalitet. Utskottet har ingen annan mening än motionärerna
om den mycket stora hänsyn som måste tas vid all exploatering
till att havsföroreningarna minskas. Utskottet har haft anledning att
understryka detta i många olika sammanhang, både när det gäller
fisket och i allmänna vattenvårdsbetänkanden. Utskottet har därvid
även betonat vikten av att miljöarbetet och fiskevården internationaliseras
och att Sverige med hänsyn till vårt stora vattenområde för en
aktiv politik i dessa avseenden. Bl.a. kan hänvisas till riksdagens
antagande år 1988 av aktionsplanen mot havsföroreningar och till
utskottets förord nyligen att fiskeristyTelsens havsfiskelaboratorium
kompletteras med en filial i södra Östersjön (1989/90:JoU14 s. 32).

Även om utskottet således i och för sig delar den uppfattning om
miljöfaktorernas betydelse för fisket och näringens regionalpolitiska
betydelse som framförs i motion Jo43 finns det med hänsyn till vad
som anförts i det föregående om ändrade förutsättningar för fisket
anledning att avvakta innan någon omförmulering görs av de fiskepolitiska
målen. Mot den bakgrunden bör således icke motionens yrkanden
1 och 2 föranleda någon ytterligare riksdagens åtgärd.

Utskottet är med hänvisning till det anförda heller icke berett
föreslå något riksdagsuttalande med anledning av yrkandena 1 och 2 i
motion Jo45 om internationellt samarbete och vissa miljöfrämjande
åtgärder. Även yrkande 3 i motionen avstyrks.

Även motionerna Jo405 yrkandena 1 och 2 samt Jo406 yrkande 1
får i viss utsträckning anses tillgodosedda med vad utskottet anfört.
Vad gäller motionärernas förslag om ökad restriktivitet mot tippning
av muddermassor m.m. hänvisas till vad utskottet anfört härom i
betänkandet 1989/90:JoU2.

När det gäller yrkandet i motion Jo42 om en eventuell Öresundsbros
negativa inverkan på vattenkvaliteten i Östersjön får utskottet
framhålla följande. Av de konsekvensutredningar som framlagts av
Öresundsdelegationen framgår att full säkerhet bör kunna erhållas för
att salthalten i Östersjöns reproduktionsområden för bl.a. torsk icke
minskar. En förutsättning är enligt delegationens rapport att erforderliga
muddringar sker efter noggranna beräkningar beroende på den

1989/90:JoU22

17

slutgiltiga utformningen av bro och tunnlar (SOU 1987:42 s. 42). Det
har i sammanhanget framhållits att den teknik som planeras för
Öresund är densamma som redan utnyttjas för Stora Bältbron. Det
anförda ger vid handen att utskottet icke är berett att förorda något
uttalande av riksdagen med anledning av motion Jo42 yrkande 7.

När det gäller förslagen i motionerna Jo42, Jo418 och Jo425 om
ekologiskt fiske och förbud mot användande av fiskemetoder som
bomtrålfiske får utskottet anföra följande.

Fiske med bomtrål innebär ett hårt specialiserat fiske efter flatfisk.
Fiskare och fiskarenas organisationer hävdar att bomtrålfiske förstör
flatbottnarna och att metoden uppmuntrar till rovdrift. Fiskeristyrelsen
har dock, med hänvisning till att det internationella havsforskningsrådet
ICES efter studium snarast funnit att den biologiska produktionen
stimulerats efter bomtrålfiske, meddelat ett fartyg tillstånd till bomtrålfiske
under en tvåårsperiod. Styrelsen har även avsatt 300 000 kr. av
forskningsmedel för att undersöka frågan. I avvaktan på resultatet av
undersökningen har styrelsen avslagit ansökningar från andra fiskare
att bedriva bomtrålfiske.

Utskottet erinrar om att fiskeristyrelsen har ett övergripande ansvar
för att fiskepolitikens mål uppnås om bedrivande av ett effektivt fiske
inom de gränser som ges av en ansvarsfull hushållning med fisktillgångarna.
För att fullfölja denna uppgift disponerar styrelsen över
havsfiskelaboratoriet med undersökningsfartyget Argos och en stab
högt kvalificerade forskare.

Utskottet delar motionärernas tveksamhet mot bomtrålfiske som
metod. Som framgår av det anförda delas denna tveksamhet även av
fiskeristyrelsen. Utskottet förutsätter att denna form av fiske noga
utvärderas från ekologiska utgångspunkter, både vad gäller miljöpåverkan
och inverkan på beståndet. Utskottet förutsätter även att vidare
åtgärder i frågan prövas efter samråd med fiskets organisationer och att
problemet tas upp i internationella sammanhang. Vad utskottet anfört
synes ägnat att tillgodose syftet med förslagen i motionerna Jo42
yrkande 8, Jo418 och Jo425 yrkande 2. Något särskilt uttalande av
riksdagen med anledning av motionerna i berörd del påkallas därför
inte.

Utskottet behandlade hösten 1989 ett antal motioner med förslag om
ändring av miljöskyddslagstiftningen. Dessa motioner överlämnades
utan yttrande till den kommitté som då nyligen tillsatts för att se över
miljöskyddslagstiftningen. Bl.a. innehöll de yrkanden om utvidgning
av talerätten i miljöskyddsmål till vissa grupper av intressenter och
berörda (1989/90:JoU5). I motionerna Jo42 yrkande 9 och Jo425
yrkande 8 begärs mot bakgrund av ett nyligen inträffat fåll att yrkesfiskare
ges rätt att överklaga vissa beslut enligt miljöskyddslagen. Utskottet
finner att även dessa yrkanden i likhet med vad som tidigare skett
bör överlämnas till miljöskyddsutredningen utan något särskilt yttrande
från riksdagens sida. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till
känna.

Däremot är utskottet icke berett att biträda de förslag om inrättande
av en fond för att hålla yrkesfiskare skadeslösa vid miljöförstöring som

1989/9ftJoU22

18

allvarligt försämrar möjligheterna till näringsutövning enligt motionerna
Jo42 yrkandena 10 och 11, Jo43 yrkande 8 och Jo425 yrkande 7.
Motsvarande yrkanden har flera gånger tidigare avvisats av riksdagen,
senast för någon månad sedan (1989/90:JoU14).

Regeringens förslag om bibehållande av yrkesfiskelicensen möter
inga gensagor i motionerna. Enligt motion Jo44 bör emellertid loggboksplikten
slopas med undantag för fiske i utländsk zon (yrkande 1
delvis). Utskottet har med anledning därav inhämtat att man på
fiskeristyrelsen i princip delar motionärernas bedömning, men att det
föreligger vissa problem av praktisk-statistisk natur att upphäva loggboksplikten
för svenskt fiske i den svenska fiskezonen. Inom fiskeristyrelsen
och statistiska centralbyrån pågår ett arbete för att lösa denna
fråga. Med hänvisning till att frågan är föremål för behandling hos de
ansvariga myndigheterna bör yrkandet icke föranleda någon vidare
åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet delar den uppfattning som redovisas i motion Jo407 att det
fria fiske som gäller i Sverige på allmänt vatten och frifiskevatten kan
missbrukas om ett nätfiske som utförs av icke yrkesfiskare tar yrkesmässiga
proportioner. Utskottet erinrar om att 1973 års fiskevattensutredning
på sin tid uppmärksammade att konfliktsituationer ibland
uppstår till följd av konkurrens om t.ex. vissa fiskarter, fiskeplatser
eller möjligheterna att sälja fångsten. Utredningen föreslog att fiske
med fast redskap som regel utslutande bör få upplåtas till yrkesfiskare
med yrkesfiskelicens. Denna bestämmelse skulle enligt förslaget dock
inte gälla sådant fiske som utövas med stöd av enskild fiskerätt (SOU
1978:75). Utredningens förslag i denna del föranledde ingen åtgärd
från statsmakternas sida utan frågan hänvisades till förnyad utredning
(prop. 1980/81:153, JoU29). Hösten 1981 tillsattes den s.k. fiskekommittén.
Denna föreslog i sitt betänkande (Ds Jo 1984:6) Bättre yrkesfiske
att fisket även i framtiden så långt det är möjligt borde vara fritt för
var och en. På utredningens förslag infördes i fiskeriförordningen en
bestämmelse att fiske med trål endast får utövas av yrkesfiskare.
Däremot avvisades kommitténs förslag att fiske med ryssja på enskilt
vatten skulle kunna begränsas till förmån för yrkesfiskare (prop.
1984/85:143, JoU32).

I sitt yttrande över 1989 års fiskeriutredning har fiskeristyrelsen
föreslagit att det skall krävas licens för att få använda vissa fiskeredskap
såsom trål, snurrevad, vad större än 90 m., laxdrivlinor och laxdrivnät.
Jordbruksministern är emellertid, som framgår av redogörelsen för
propositionen, inte beredd att föreslå någon förändring. Enligt hans
mening bör fiske på allmänt vatten och frifiskevatten i samma utsträckning
som hittills vara fritt för var och en om tillgången på fisk så
medger, med de preciseringar som framgår av det anförda citatet.

Utskottet konstaterar för egen del att de problem som ingående
behandlats av de refererade utredningarna fortfarande gör sig gällande.
Utskottet är dock icke berett att för närvarande föreslå någon ändring
av de regler som nu gäller och som grundar sig på en fastighetsrätt
med lång tradition. Utskottet förutsätter att regeringen och berörda

1989/90:JoU22

19

myndigheter uppmärksamt följer den fortsatta utvecklingen. Något
särskilt uttalande från riksdagens sida synes alltså icke påkallat med
anledning av motion Jo407.

Det statliga stödet till fisket
Propositionen

Jordbruksministern anför sammanfattningsvis följande om den framtida
inriktningen av stödet till fisket: Resultaten av de pågående handelsöverläggningarna
mellan EFTA och EG kan för närvarande inte
förutses. Därför går det inte att lägga fast en fullständig fiskepolitik nu.
Det behövs ytterligare underlag för beslut avseende denna inför tiden
fr.o.m. den 1 januari 1994. Den nuvarande prisregleringsavgiften bör
behållas intill detta datum. Vilka anpassningar som skall göras under
tiden den 1 juli 1991 — den 31 december 1993 bör utredas närmare.

I propositionen ges följande redogörelse för hur den svenska prisregleringen
på fisk fungerar i princip. Med utgångspunkt i en bedömning
av fisktillgången och avsättningsmöjligheterna bestäms s.k. normkvantiteter
och normpriser för aktuella fiskslag. Om fisket utfaller minst
enligt denna bedömning får fisket en skälig inkomst. Om det verkliga
priset på ett fiskslag som genomsnitt underskrider normpriset betalas
ett prisstöd ut. Det utgör en viss andel av skillnaden mellan normpris
och jämförelsepris. Om priset till fiskaren överskrider norm priset skall
en kompensation ges till konsumenten. Prisstöd ges till högst den
kvantitet som svarar mot normkvantiteten. Till vissa bestämda fiskslag
kan ett prisstöd ges i form av ett fast pristillägg. Försäljningen av
normprissatta fiskslag får inte ske till hur låga priser som helst. Därför
skall lägstapriser fastställas så att de främjar ett jämförelsepris i överensstämmelse
med normpriset. Fisk som inte kan säljas till minst
lägstapriset skall övertas av regleringsföreningen Svensk fisk till ett s.k.
överskottspris som är bestämt i förväg. Försäljningen av överskotten får
inte ske så att den konkurrerar med normal handel.

Enligt förordningen (1986:428) om prisreglering på fiskets område
får prisstöd lämnas endast till fiskare som levererar till förstahandsmottagare
som deltar i en sådan organiserad samordning på fiskförsäljningens
område som har godkänts av jordbruksnämnden. Enligt jordbruksministern
fyller denna administrativa bindning ingen större funktion
varför den inte bör gälla i fortsättningen.

Prisregleringen finansieras med en prisregleringsavgift samt med inoch
utförselavgifter som tas ut på viss fisk och vissa fiskprodukter med
stöd av lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets område.

I propositionen konstateras att EFTA-beslutet om en liberalisering
av handeln med fisk för svenskt vidkommande innebär att prisregleringens
generella prisstöd inte är tillåtet efter den 31 december 1993.

Fiskenäringen i vårt land, liksom i flertalet övriga EFTA-länder,
erhåller sedan länge ett relativt stort statligt stöd. Eftersom detta
präglar den enskilde företagarens framtidsplanering och investeringsbeslut
gäller vissa övergångsordningar i verkställandet av EFTA-beslutet.

1989/90: JoU22

20

Det är alltså förutsatt att det behövs en viss anpassningstid. Jordbruksministern
anser att hela denna tid bör utnyttjas. Samtidigt är det
viktigt att tiden används på ett sådant sätt att övergången till de nya
förutsättningarna blir så smidig som möjligt. Det är också betydelsefullt
att fortsätta den övervakning av nedtrappningen av statsstödet som
inleddes i samband med att liberaliseringsarbetet påbörjades. Det är en
viktig förutsättning för att handeln skall kunna ske på lika konkurrensvillkor.

Det utredningsmaterial som nu föreligger är emellertid inte tillräckligt
som underlag för preciseringar av anpassningen. Ytterligare utredning
behövs. Jordbruksministern har för avsikt att återkomma till
regeringen med förslag om ett särskilt uppdrag till jordbruksnämnden
och fiskeristyrelsen. Inom ramen för uppdraget bör nämnden pröva
hur de fortsatta årliga överläggningarna mellan nämnden, fiskets förhandlingsdelegation
och nämndens konsumentdelegation skall bedrivas
under anpassningsperioden. I propositionen anges vilka frågor som bör
omfettas av myndigheternas utredningar. Den centrala fiskerimyndigheten
bör utarbeta underlag för hur fiskepolitiken skall bedrivas.

Motionerna

I motionerna kommenteras på olika sätt propositionens uttalande om
uppdrag till jordbruksnämnden och fiskeristyrelsen att utreda hur
prisförhandlingarna skall utvecklas under övergångsperioden fram till
införande av frihandeln inom EFTA.

Enligt motion Jo42 (vpk) yrkande 4 bör riksdagen begära att en
parlamentarisk utredning tillsätts för att belysa utformningen av den
framtida fiskeripolitiken. En sådan utredning bör innefatta såväl de
internationella aspekterna, miljöproblemen nationellt och internationellt
som regionalpolitiska aspekter och vissa beredskapsaspekter. Hela
kedjan i fiskerinäringen bör ses över, anser motionärerna. Vidare
begärs att den framtida fiskeripolitiken inte anpassas till ett system
med producentorganisation för stödet till fiskerinäringen (yrkande 5).

I motion Jo43 (c) framhålls beträffande inriktningen av den aviserade
utredningen att styrmedlen i en framtida fiskereglering måste ta
hänsyn till fiskets förutsättningar i olika delar av landet. Statligt
regionalpolitisk! stöd bör finnas kvar, liksom överskottsköp av främst
sill och strömming, anser motionärerna (yrkande 7). Enligt motion
Jo44 (m) yrkande 2 bör det statliga stödet till fisket utformas inte bara
så att förändringarna under övergångstiden håller jämna steg med
andra länders. Ännu viktigare är det enligt motionärerna att samma
regler för stöd i EFTA-länderna gäller efter 1993. Vidare framhålls i
motionen att utredningen bör ta till vara fiskenäringens kunskaper. I
motion JoSO (fp) yrkande 1 framhålls att avtrappningen av stödet till
fisket bör utformas så att snedvridande stöd inte ges under regionalpolitisk
täckmantel. Enligt motion Jo47 (c) yrkande 1 innebär normprissystemet
en trygghetsfaktor som måste omarbetas och anpassas till
EFT A-a vtalet.

1989/90:JoU22

21

J

I motion Jo425 yrkande 4 begärs en utredning av fiskerilånen så att
de används till att utveckla ekologiskt anpassade fiskemetoder bl.a.
innanför den ovan föreslagna nya trålningsgränsen.

Utskottets överväganden

Som utskottet inledningsvis anfört får överenskommelsen om frihandel
inom EFTA på fiskets område nödvändigtvis till följd att regleringar av
olika slag och generella subventioner måste upphöra. Utskottet anser
att förändringarna i vårt lands politik bör hålla jämna steg med
motsvarande ändringar i andra länders. Som jordbruksministern framhåller
kan resultatet av de pågående handelsöverläggningarna mellan
EFTA och EG inte förutses för närvarande. Det går därför inte att
lägga fast en fullständig fiskepolitik nu. Utskottet har heller ingen
erinran mot att regeringen, som aviseras i propositionen, uppdrar åt
fiskeristyrelsen och jordbruksnämnden att närmare utreda vilka anpassningar
som skall göras under tiden den 1 juli 1991 — den 31
december 1993 samt att den centrala fiskerimyndigheten utarbetar
underlag för hur fiskepolitiken skall bedrivas i fortsättningen. Enligt
de överenskomna tolkningarna av artikel 13 i EFTA-konventionen är
det tillåtet att stödja fisket dels i form av lägsta tillåtna priser och köp
av överskott, dels med regionalpolitiskt motiverade åtgärder. Vidare
sägs det i EFTA-konventionens artikel 6 att fiskala avgifter får tas ut på
importerade varor förutsatt att det inte diskriminerar importvaror i
förhållande till inhemska varor av samma slag. Utskottet utgår från att
avregleringen inriktas mot en i förhållande till våra grannländer
harmoniskt balanserad frihandel i enlighet med överenskommelsen.

Vad utskottet anfört innebär att syftet med motionerna Jo43 yrkande

7, Jo44 yrkande 2 och Jo47 yrkande 1 i åtskilliga delar tillgodosetts.
De bör därför icke, liksom ej heller motion Jo50 yrkande 1, föranleda
något särskilt uttalande från riksdagens sida.

Utskottet avstyrker motion Jo42 yrkande 4 om en parlamentariskt
sammansatt utredning. Utskottet är heller icke berett att tillstyrka
yrkande 5 i motionen om att riksdagen på detta stadium skall utesluta
en anpassning av stödet till fiskenäringen till ett system med producentorganisationer.
Ett sådant system tillämpas inom EG, och utredarna
bör enligt utskottets mening inte ges alltför snäva direktiv.

Utskottet är icke berett att tillmötesgå förslaget om en utredning av
fiskerilånen enligt motion Jo425 och avstyrker motionen såvitt nu är i
fråga (yrkande 4).

Laxfisket

Propositionen

Av den havsfiskade laxen i Östersjön är ca 85 % odlad. Utsättningen
av lax bygger på möjligheten att fånga avelslax när den vandrar tillbaka
till sitt hemmavattendrag. En annan viktig förutsättning är att den
genetiska mångfalden bland avelslaxarna inte försämras. Det minskade
antalet vattendrag för naturlig reproduktion, det effektiva kust- och

1989/90; JoU22

22

älvmynningsfisket och det starkt ökade havsfisket utgör emellertid
allvarliga hot i dessa avseenden. Sedan flera år tillbaka arbetar därför
regeringen och fiskeristyrelsen med åtgärder för att skydda den naturreproducerande
laxen. Sedan år 1985 har fiskeristyrelsen skärpt regleringen
av älv- och kustfisket efter lax. Ytterligare restriktioner planeras
för närvarande. Genom överenskommelsen om den s.k. vita zonen har
vi fått bättre förutsättningar att driva denna fråga i de internationella
förhandlingarna.

Sedan år 1985 har en försöksverksamhet pågått med s.k. fördröjd
utsättning av lax.

Det är ett gemensamt ansvar för alla fiskande att medverka till att
rädda den naturreproducerande laxen. För egen del anser jordbruksministern
det nödvändigt att det vidtas ytterligare effektiva åtgärder för
att skydda den. Dessa åtgärder måste beröra såväl älv- och kustfisket
som det traditionella havsfisket. Regeringen har för avsikt att fortsätta
sina ansträngningar för att nå överenskommelser i de internationella
förhandlingarna. Vidare är det angeläget att försöksverksamheten med
fördröjd utsättning utvärderas snarast med syfte att klargöra förutsättningarna
för en brett upplagd verksamhet. Fiskeristyrelsen måste å sin
sida försätta med en anpassning av regleringarna av fisket.

Motionerna

Omsorgen om laxfisket präglar flera motioner. Motionerna är dock
inbördes delvis motstridiga.

Hera motionärer betonar att laxfiskets problem bör lösas i internationell
samverkan. Enligt motionerna Jo44 (m) yrkande 3 och Jo406
(m) yrkande 2 är skyddet av de naturreproducerande stammarna en
angelägenhet för samtliga Östersjöstater. En likartad argumentation
förs i motionerna Jo46 (s) och Jo47 (c) yrkande 2 samt Jo425 (mp)
yrkande 6 vilka även riktar sig mot det fiske med fasta laxfållor som
utövas av andra än yrkesfiskare. Enligt motionärerna bör frågan om
särskild laxfiskelicens utredas.

Enligt motion Jo405 (fp) behövs för beståndsvård av havsöring och
lax åtgärder minst i nivå med fiskeristyrelsens program (yrkande 3).
Ansträngningarna att få till stånd TAC (högsta tillåtet uttag) som
begränsar fisket till vad laxstammen naturligt tål bör öka (yrkande 4).

I motion Jo41 (m) yrkas att fiskeristyrelsen vid fördelningen av
prisregleringsmedlen även skall beakta möjligheterna att genomföra
försök med fördröjd utsättning av röding vid Västerbottenskusten.

Utskottets överväganden

Utskottet delar i allt väsentligt den mening som uttrycks i propositionen
beträffande laxfisket och vården av laxens reproduktionsområden.
Som jordbruksministern anför bör laxfisket utformas så att det inte
hotar de naturreproducerande laxstammarna och så att deras genetiska
mångfald bevaras. Alla fiskande har ett gemensamt ansvar för att
medverka till att rädda den naturreproducerande laxen. Det är nödvändigt
att vidta ytterligare effektiva åtgärder för att skydda den.

1989/90:JoU22

23

Åtgärderna måste beröra såväl älv- och kustfisket som det traditionella
havsfisket. Ansträngningarna att få till stånd internationell reglering av
havsfisket efter lax bör fortsätta. Sedan överenskommelse träffats med
Sovjetunionen om uppdelning av den s.k. vita zonen har vi fått bättre
förutsättningar att driva denna fråga i de internationella förhandlingarna.
I förhandlingarna år 1989 visades enligt jordbruksministern väsentligt
större förståelse för Sveriges inställning. Vi bör därför kunna vänta
oss framgångar.

Det anförda innebär att syftet med motion Jo405 yrkandena 3 och 4
får anses tillgodosett. Någon ytterligare riksdagens åtgärd med anledning
av dessa yrkanden påkallas därför icke.

Även motionerna Jo44 yrkande 3 och Jo406 yrkande 2 blir i viss
mån tillgodosedda genom regeringens förslag och bör alltså icke föranleda
någon vidare åtgärd.

Utskottet avstyrker motionerna Jo46, Jo47 yTkande 2 och Jo425
yrkande 6 i den mån de icke blivit tillgodosedda genom vad utskottet
anfört.

Utskottet har med anledning av motion Jo41 inhämtat att förutsättningar
anses föreligga för att försök med fördröjd utsättning av röding
i Bottenviken skall lyckas. Om ett rödingfiske kan komma igång i
dessa vatten skulle detta givetvis vara att välkomna både som bidrag till
livsmedelsförsörjningen och från sysselsättningssynpunkt. Det är fiskeristyrelsen
som har att fatta beslut om användande av tillgängliga
medel för utsättning av fisk. Något riksdagsuttalande i frågan påkallas
icke.

Prisreglering på fisk under budgetåret 1990/91
Propositionen

Jordbruksministern föreslår att prisregleringen på fisk under budgetåret
1990/91 utformas i huvudsak enligt jordbruksnämndens förslag
som innebär ett första steg i en anpassning till vad en liberaliserad
handel kräver.

Regleringens närmare utformning under nästa budgetår bygger enligt
nämndens direktiv på förutsättningen att den totala ekonomiska
omslutningen skall vara oförändrad. Detta har åstadkommits genom att
normkvantiteten för sill/strömming sänkts från 55 000 ton under
innevarande budgetår till 44 000 ton för nästa budgetår. Normkvantiteten
skall dock enligt förslaget kunna ökas beroende på hur de föreslagna
stöden till export till statshandelsländer och till foderfisk utnyttjas.

Jordbruksnämndens förslag om regleringen av priserna på fisk m.m.
har biträtts av fiskets förhandlingsdelegation och konsumentdelegationen.
Beträffande förslagets närmare innehåll hänvisas till propositionen.
Den närmare utformningen av prisregleringen beskrivs i proposition
1984/85:143 (s. 19-21).

1989/90:JoU22

24

Motionen

1989/90: JoU22

Enligt motion Jo44 (m) yrkande 4 bör jordbruksnämnden S rätt att
ändra på nuvarande regler om stöd till lbderfisken. Enligt motionärerna
kan man förvänta sig att stödet till fbderfisk som i årets avtal får
uppgå till 12 milj.kr. icke kommer att utnyttjas fullt ut på grund av de
ändrade förhållanden som inträder genom EFTA-överenskomnielsen
och ändrade marknadsförhållanden.

Utskottets överväganden

Regeringens förslag innebär att prisregleringen på fisk utformas i
huvudsak enligt jordbruksnämndens förslag vilket biträtts av fiskets
förhandlingsdelegation och konsumentdelegationen. Utskottet har ingen
erinran mot förslaget. Prisregleringen bör alltså utformas på det sätt
som redovisats i propositionen. Riksdagen bör fastställa de av nämnden
föreslagna normpriserna, prisgränsema och den föreslagna normkvantiteten.

Utskottet är icke berett att biträda förslaget i motion Jo44 om
alternativ användning av stödet till foderfisk. Motionen avstyrks alltså i
berörd del.

Den statliga fiskeadministrationen
Propositionen

Den statliga centrala administrationen på fiskets område som nu finns
på två myndigheter behöver anpassas med hänsyn till de ändrade
förutsättningar som bl.a. EFTA-överenskommelsen innebär. Denna
fråga behöver utredas ytterligare. Återstående statliga länsuppgjfter på
fiskets område förs till länsstyrelserna i enlighet med riksdagens tidigare
uttalande. Därmed kommer fiskenämnderna inte längre att bestå
som fristående länsmyndigheter.

Jordbruksministern anser det därför inte möjligt att göra de besparingar
regionalt som utredningen — vilken föreslagit att fiskenämnderna
dras in — har räknat med. Detta kan kompenseras delvis genom
förändringar i den centrala funktionen. För det första kommer anpassningarna
till vad som krävs i samband med en liberaliserad handel att
på sikt minska behovet även av centrala resurser. För det andra leder
inordnandet av länsfiskenämnderna i länsstyrelserna till att behovet av
centrala insatser av ekonomi- och personaladministrativ karaktär minskar.
Därutöver bör det prövas om ytterligare rationaliseringseffekter
kan erhållas genom en samordning med den centrala myndighetsfunktionen
på jordbrukets område som utreds för närvarande. En sådan
samordning skulle främst kunna innebära besparingar inom de ekonomi-
och personaladministrativa områdena. Utredningen bör samordnas
med den som görs i fråga om myndighetsorganisationen på jordbrukets
område.

25

Motionerna

Frågan om fiskeadministrationens organisation diskuteras i flera motioner.
Centerpartiet avvisar i motion Jo43 förslaget om utredning av
fiskeristyrelsens resurser. Motionärerna anser att fiskeristyrelsen skall
vara den centrala statliga myndigheten på fiskeområdet och yrkar att
alla statliga arbetsuppgifter på fiskeområdet överförs till fiskeristyrelsen
(yrkandena 3—5). Vidare yrkas i motionen att fiskenämnderna bör
finnas kvar i nuvarande omfattning (yrkande 6). Moderata samlingspartiet
biträder förslaget om utredning och understryker i motion Jo44
yrkande S att fiskenäringens kompetens skall tillvaratas i utredningen.
Motionärerna förutsätter att utredningen skall leda till att ett fristående
centralt fiskeriverk bibehålls. De betonar även att fiskenämndernas
kompetens bör tillvaratas. Folkpartiet uttalar i motion Jo50 tveksamhet
om det lämpliga i att samordna fiskeadministrationen med myndighetsorganisationen
på jordbrukets område. För det internationella samarbetet
på fiskeområdet, liksom för miljövården och naturresurshushållningen,
kan en fristående fiskeadministration tillmätas stor betydelse,
anför motionärerna (yrkande 2).

Enligt motion Jo49 (s) bör länsstyrelserna eller fiskenämnderna i
Karlstad, Jönköping, Västerås och Örebro ges en samordnande funktion
när det gäller de fyra stora sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren och
Hjälmaren. Riksdagen bör uttala att samordningsansvaret uttryckligen
fastläggs och att den funktion som fiskenämnderna har för närvarande
blir obligatorisk för de fyra stora sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren
och Hjälmaren (yrkandena 1—2). Motionärerna anser vidare att riksdagens
beslut och uttalande om fiskets organisation i december 1989
måste tolkas så att länsstyrelsen skall bevaka att tillräcklig kompetens i
fiskefrågor finns inom länsstyrelsen (yrkande 3).

Utskottets överväganden

Utskottet finner det naturligt att en översyn görs av fiskeadministrationen
inför de ändrade förhållanden som kommer att bli en följd av
EFTA-överenskommelsen om frihandel och de kommande förhandlingarna
mellan EG och EFTA. Utredningen bör vara förutsättningslös.
I sammanhanget finns det anledning att peka på de skiftande
uppgifter fiskeristyrelsen har när det gäller att främja fiskenäringen,
fritidsfisket och fiskevården samt vattenbruket. Med fiskets ökade
internationalisering följer vidgade uppgifter av mellanstatlig karaktär.
För att kunna fylla dessa funktioner bedriver styrelsen en omfattande
undersökningsverksamhet på vattenmiljöns område genom sina laboratorier
och försöksanstalter. Icke minst av allmänna miljöskäl är det
enligt utskottets mening angeläget att den kompetens som finns inom
verket tillvaratas även i framtiden. Beröringspunkterna med lantbruksadministrationen
är inte av avgörande betydelse i denna fråga. Utskottet
anser det även tveksamt om de fördelar i administrativt och
tekniskt avseende som kan uppnås genom en samordning med lantbruksadministrationen
uppväger de fördelar som en självständig fiske -

1989/90:JoU22

26

administration har. Den kommande utredningen bör därför enligt
utskottets mening också räkna med ett självständigt fiskeriverk som ett
reellt alternativ.

Genom utskottets ställningstagande tillgodoses i betydande utsträckning
de synpunkter som framförts i motion Jo50 yrkande 2. Detta
påkallar således inget särskilt uttalande från riksdagens sida.

Det anförda innebär att motion Jo44 yrkande 5 bör lämnas utan
vidare åtgärd.

Med motsvarande motivering avstyrks motion Jo43 yrkandena 3—5.

I samband med länsstyrelsereformen hösten 1989 behandlade utskottet
i yttrande till bostadsutskottet bl.a. frågan om fiskenämndernas
ingående i den nya länsstyrelsen (prop.1988/89:154, 1989/90JoUly,
BoU4 och 9). Jordbruksutskottet framhöll därvid att det är viktigt att
fiskenämndernas kompetens och lokalkännedom tillvaratas på länsnivå,
men gick i övrigt inte in på frågan hur den statliga fiskeorganisationen
bör organiseras. Bostadsutskottet tillstyrkte i sitt av riksdagen
godkända betänkande BoU9 den i propositionen föreslagna ordningen
om den regionala statliga fiskeriadministrationens framtida organisation.
Utskottet förutsatte därvid att riksdagen, sedan det då pågående
beredningsarbetet av fiskeriutredningens betänkande avslutats, skulle
återigen komma att överväga frågan. I den övergripande frågan om
länsstyrelsens organisation beslöts att det bör överlåtas åt den enskilda
länsstyrelsens styrelse att besluta om vilken nämndorganisation som
skall knytas till länsstyrelsen och hur den i så fall skall utformas. Det
kan till exempel inträffa att en fiskenämnd inrättas i ett län medan
ansvaret för fiskefrågorna i ett annat län kommer att handhas av
lantbruksnämnden eller av länsstyrelsens styrelse, anförde bostadsutskottet.

Jordbruksutskottet biträder regeringens förslag att inordna de nuvarande
länsfiskenämnderna i länsstyrelserna. Som utskottet tidigare
anfört är det viktigt att fiskenämndernas kompetens och lokalkännedom
tillvaratas på länsnivå. Riksdagen bör således avslå motion Jo43
yrkande 6. Något särskilt uttalande med anledning av motion Jo49
yrkande 3 synes ej påkallat.

Utskottet finner det även angeläget att en samordning sker av de
fiskeadministrativa åtgärderna i de stora sjöarna. Utskottet ställer sig
därmed inte avvisande till den lösning som föreslås i motion Jo49. Den
närmare regleringen av organisationen bör dock åvila regeringen och
vederbörande myndigheter. Motionen bör således icke föranleda någon
vidare åtgärd från riksdagens sida såvitt nu är i fråga (yrkandena 1 och
2).

Utskottet förordar med hänvisning till det anförda, att riksdagen i
övrigt lämnar utan erinran vad som anförts i propositionen om fiskepolitikens
mål och medel, yrkesfiskelicensen, det statliga stödet till
fisket, laxfisket och den statliga administrationen på fiskets område.

1989/90:JoU22

27

Övrigt

1989/9ftJoU22

Utskottet har funnit lämpligt att i detta sammanhang ta upp ett antal
fristående motioner om fiske från allmänna motionstiden 1990.

Enligt motion Jo933 (c) bör ökat stöd ges till försök med kaliumbehandling
av fiskevatten för att få ner cesiumhalten i fisk. Utskottet har
med anledning härav inhämtat att statens naturvårdsverk och statens
strålskyddsinstitut föranstaltat om ett forskningsprojekt benämnt Kalkning
— kvicksilver — cesium. I detta söker man besvara frågor om
hur man skall kunna få ned kvicksilver- och cesiumhalterna i fisk och
hotet om "svartlistning" som i dag är akut för tusentals svenska sjöar,
samt vilka åtgärder som kan och bör vidtas. I en lägesrapport framhåller
undersökningsledaren att hittills utförda försök visar att sjöarnas
kaliumhalt har mindre betydelse för känsligheten än hårdheten. Detta
(oväntade) resultat indikerar att en ordinär kalkningsinsats kan vara
effektivare för att få ner cesiumhalterna i fisk än en betydligt dyrare
pottaskebehandling. Projektet kommer att slutredovisas i december
1990. Enligt naturvårdsverkets nyligen publicerade aktionsprogram
"Luft 90" mot luftföroreningar och försurning är de åtgärder som
verkar minska kvicksilverhalterna i fisk mest effektivt troligen också
de effektivaste för att minska cesiumhalterna. Sjökalkning i kombination
med våtmarkskalkning och gödsling tycks vara speciellt verksamma
metoder i lågproduktiva sjöar.

Utskottet noterar att de resultat som redovisats fortfarande är osäkra.
För närvarande föreligger emellertid ingen anledning att efterlysa
åtgärder av det slag som förordas i motionen i berörd del. Denna
avstyrks alltså.

Enligt motion Jo425 yrkande 18 bör användning av malakitgrönt,
ett trifenylderivat som används som desinfektionsmedel inom fiskodlingen,
förbjudas. Enligt motionen kan malakitgrönt orsaka cancer och
fosterskador och är därför förbjudet inom fiskodlingen i USA.

Utskottet delar motionärernas mening att användning av kemikalier
som kan inverka menligt på miljön bör begränsas så mycket som
möjligt. Enligt vad som inhämtats badar man inom fiskodlingen fiskrommen
i malakitgrönt mot svampangrepp och bakterier. Preparatet
hör för närvarande icke till den kategori som måste förhandsgranskas
av kemikalieinspektionen. Allmänt gäller enligt lagen om kemiska
produkter att den som hanterar eller importerar en kemisk produkt
skall vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som
behövs för att hindra eller motverka skada på människor eller i
miljön. Kemikalieinspektionen har även föreskrivit att bekämpningsmedel
för fisk skall underkastas regeln om förhandsgranskning efter
utgången av år 1991. Med hänvisning till att frågan således är föremål
för den ansvariga myndighetens uppmärksamhet synes motionen i
berörd del icke påkalla något särskilt uttalande från riksdagens sida.

Utskottet har nyligen behandlat motionsyrkanden om olika fiskefrågor
vilka är identiska eller snarlika med ett antal motioner som nu
föreligger för behandling.

I betänkandet 1989/90:JoU2 om fiske avstyrkte utskottet motionsyrkanden
av samma slag som de vilka tagits upp i följande motioner,
nämligen

-Jo406 (m) yrkande 4, Jo419 (c) och Jo420 (m) yrkandena 1 och 2
om handredskapsfisket på södra ostkusten m.m.,

- Jo408 (m) om trålfiske i Vänern,

-Jo421 (c) om torskfisket längs Norrlandskusten,

-Jo425 (mp) yrkandena 1, 3, 4 och 5 om regler lör yrkesfisket,
yrkandena 11, 12, 13 och 14 om sportfiske och utsättning av fisk
samt yrkande 17 och motion Jo412 (mp) om störningar från fiskodlingar.

I betänkandet 1988/89:JoU 14 om livsmedelskontrollen avstyrkte utskottet
en motion om Vätternrödingen motsvarande motion Jo411
(mp).

I betänkandet 1988/89:JoU2 om fiske avstyrkte utskottet en motion
om metfiske motsvarande motion Jo415 (s).

Riksdagen följde utskottet i samtliga refererade fall. Utskottet finner
icke anledning att förnya sin sakbehandling av de här aktuella yrkandena.
Riksdagen bör avslå motionerna i berörda delar.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande världshavens fiskresurser

att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo42 yrkande 1,

res. 1 (vpk)

2. beträffande ratificering av EFTA-avtal om frihandel med fisk
att riksdagen godkänner ändringarna av artiklarna 26, 27, 28, 38,
samt bilaga E till EFTA-konventionen,

3. beträffande takten i den svenska avregleringen

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo42 yrkande 3 och
Jo44 yrkande 1 i motsvarande del,

res. 2 (m, c, vpk)

4. beträffande fiskens roll i kosthållet

att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo42 yrkande 6,

5. beträffande insjöfisket

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo44 yrkande 6 och
1989/90: Jo48,

6. beträffande handlingsplan för insjöfisket

att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo405 yrkande 5,

7. beträffande miljömål m.m.

att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo43 yrkandena 1 och 2,

res. 3 (c)

8. beträffande oförändrat fiske

att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo42 yrkande 2,

res. 4 (vpk)

9. beträffande internationellt samarbete m.m.
att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo45,

1989/90:JoU22

29

10. beträffande skydd av havsmiljön

att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo405 yrkandena 1 och 2
samt motion 1989/90:Jo406 yrkande 1,

11. beträffande en Öresundsbros inverkan

att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo42 yrkande 7,

res. 5 (c, vpk, mp)

12. beträffande bomtrålfiske m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo42 yrkande 8,
1989/90:Jo418 och 1989/90:Jo425 yrkande 2,

13. beträffande rätt till talan enligt ML

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motionerna 1989/90:Jo42 yrkande
9 och 1989/90:Jo425 yrkande 8,

14. beträffande fond för yrkesfiskare

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo42 yrkandena 10 och

11, 1989/90:Jo43 yrkande 8 och 1989/90:Jo425 yrkande 7,

res. 6 (c, vpk, mp)

15. beträffande loggboksplikten

att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo44 yrkande 1 i återstående
del,

res. 7 (m)

16. beträffande husbehovsfisket

att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo407,

17. beträffande det statliga stödet

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo43 yrkande 7, Jo44
yrkande 2 och Jo47 yrkande 1,

18. beträffande snedvridande stöd

att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo50 yrkande 1,

19. beträffande parlamentariskt sammansatt utredning m.m.
att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo42 yrkandena 4 och 5,

res. 8 (vpk)

20. beträffande utredning av fiskerildnen

att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo425 yrkande 4,

res. 9 (mp)

21. beträffande fiskeristyrelsens laxprogram m.m.

att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo405 yrkandena 3 och 4,

22. beträffande skyddet av de naturreproducerande stammarna
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo44 yrkande 3 och
1989/90:Jo406 yrkande 2,

23. beträffande fasta laxfällor m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo46, 1989/90:Jo47 yrkande
2 och 1989/90:Jo425 yrkande 6,

res. 10 (mp)

24. beträffande fördröjd utsättning av röding
att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo41,

25. beträffande prisregleringen på fisk

att riksdagen medger att för tiden den 1 juli 1990—den 30 juni
1991 reglering av priserna på fisk m.m. jämte vad därmed
hänger samman samt användningen av medel får ske enligt de
grunder som förordats i propositionen,

1989/90: JoU22

30

26. beträffande stödet till foderfisk

att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo44 yrkande 4,

res. 11 (m)

27. beträffande utredning av fiskeadministrationen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag avslår motionerna
1989/90:Jo43 yrkandena 3, 4 och 5, 1989/90:Jo44 yrkande 5
och 1989/90:Jo50 yrkande 2,

res. 12 (m)
res. 13 (fp)
res. 14 (c)

28. beträffande fiskenämnderna

att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo43 yrkande 6,

res. 15 (c)

29. beträffande kompetensen på länsnivå

att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo49 yrkande 3,

30. beträffande samordning av fisket i de stora sjöarna

att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo49 yrkandena 1 och 2,

31. beträffande övriga förslag i propositionen

att riksdagen lämnar utan erinran vad som i övrigt har anförts i
propositionen om fiskepolitikens mål och medel, yrkesfiskelicensen,
det statliga stödet till fisket, laxfisket och den statliga
administrationen på fiskets område,

32. beträffande kaliumbehandling av fiskevatten

att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo933 yrkande 2,

33. beträffande förbud mot malakitgrönt

att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo425 yrkande 18,

res. 16 (vpk, mp)

34. beträffande handredskapsfisket på södra ostkusten m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo406 yrkande 4,
1989/90:Jo419, 1989/90:Jo420 yrkandena 1 och 2, 1989/90:Jo408,
1989/90:Jo421, 1989/90:Jo425 yrkandena 1, 3, 5, 11, 12, 13, 14
och 17, 1989/90:Jo412, 1989/90:Jo411 och 1989/90:Jo415.

Stockholm den 17 maj 1990
På jordbruksutskottets vägnar

Karl Erik Olsson

Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Hans G usta feson (s), Håkan Strömberg
(s), Sven Eric Lorentzon (m), Lars Ernestam (fp), Martin Segerstedt
(s), Jan Fransson (s), Margareta Winberg (s), Åke Selberg (s),
Ingvar Eriksson (m), Lennart Brunander (c), Annika Åhnberg (vpk),
Åsa Domeij (mp), Kaj Larsson (s), Carl G Nilsson (m) och Anders
Castberger (fp).

1989/90:JoU22

31

Reservationer

1. Världshavens fiskresurser (mom. 1)

Annika Åhnberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med
"Utskottet har" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet har — — — ( = utskottet) — — — med fisktillgångarna.
Sverige måste öka sina ansträngningar på det internationella planet för
att bidra till väl avvägda fångstuttag och minskade miljöproblem. Detta
bör riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande världshavens fiskresurser
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motion 1989/90:Jo42 yrkande

1,

2. Takten i den svenska avregleringen (mom. 3)

Karl Erik Olsson (c), Sven Eric Lorentzon (m), Ingvar Eriksson (m),
Lennart Brunander (c), Annika Åhnberg (vpk) och Carl G Nilsson
(m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med "Det
anförda" och slutar med "riksdagens sida" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas mening att det är viktigt att konstatera
att Sverige inte kan gå före och avreglera, innan övriga EFTAländer
vidtagit samma åtgärder. Från svensk sida bör man också
bevaka hur förändringsprocessen fortskrider i de andra berörda länderna.
Alla former av subventioner bör därvid beaktas, även t.ex. skatteregler.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med en redogörelse
över utvecklingen i övriga EFTA-länder och i EG. Vad utskottet anfört
med anledning av motionerna Jo42 och Jo44 i berörda delar bör
riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande takten i den svenska avregleringen
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motionerna 1989/90:Jo42 yrkande
3 och 1989/90:Jo44 yrkande 1 i motsvarande del,

3. Miljömål m.m. (mom. 7)

Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med "Även
om" och slutar med "riksdagens åtgärd" bort ha följande lydelse:

Utskottet biträder förslaget i motion Jo43 om införande av ett
miljöpolitiskt och ett regionalpolitiskt mål för fiskepolitiken. Riksdagen
bör göra ett särskilt uttalande härom till regeringen.

1989/90; JoU22

32

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande miljömål m.m.

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motion 1989/90:Jo43 yrkandena
1 och 2,

4. Oförändrat fiske (mom. 8)

Annika Ahnberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med "Det
anförda" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den mening som framförs i motion Jo42 att det
svenska fisket bör bibehållas i minst sin nuvarande omfattning. Riksdagen
bör göra ett uttalande till regeringen härom.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande oförändrat fiske

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motion 1989/90:Jo42 yrkande

2,

5. En Öresundsbros inverkan (mom. 11)

Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c), Annika Åhnberg (vpk)
och Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med "När
det gäller yrkandet" och på s. 18 slutar med "yrkande 7" bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas mening att byggandet av en Oresundsbro
hotar att allvarligt försämra saltvatteninflödet i Östersjön. Brobygget
och brons existens utgör därigenom ett hot mot torskbeståndet i
Östersjön. Några garantier för motsatsen har inte kunnat lämnas. Även
av detta skäl bör riksdagen alltså säga nej till en bro över Öresund.
Detta bör ges regeringen till känna med anledning av motion Jo42.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande en Öresundsbros inverkan
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motion 1989/90:Jo42 yrkande

7,

6. Fond för yrkesfiskare (mom. 14)

Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c), Annika Åhnberg (vpk)
och Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med
"Däremot är" och på s. 19 slutar med "JoU14" bort ha följande
lydelse:

1989/90:JoU22

33

Utskottet biträder motionärernas förslag om inrättande av en fond
för att hälla yrkesfiskarena skadeslösa vid miljöförstöring som allvarligt
försämrar möjligheterna till näringsutövning. Regeringen bör återkomma
med förslag till riksdagen som tillgodoser motionerna Jo42 yrkandena
10 och 11, Jo43 yrkande 8 och Jo425 yrkande 7. Detta bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande fond för yrkesfiskare

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motionerna 1989/90:Jo42 yrkandena
10 och 11, 1989/90:Jo43 yrkande 8 och 1989/90:Jo425
yrkande 7,

7. Loggboksplikten (mom. 15)

Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Carl G Nilsson (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med
"Regeringens förslag" och slutar med "riksdagens sida" bort ha följande
lydelse:

Regeringens förslag — — — (= utskottet) — — — 1 delvis.
Utskottet delar motionärernas mening. Loggboksplikten kan slopas
med undantag för fiske i utländsk zon. Tillräcklig kontroll erhålls
genom landningsnotoma om dessa kompletteras med uppgift om fiskeområde.
Riksdagen bör göra ett uttalande av den innebörden med
anledning av motionen i berörd del.

dels att utskottets hemställan under IS bort ha följande lydelse:

15. beträffande loggboksplikten

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motion 1989/90:Jo44 yrkande
1 i återstående del,

8. Parlamentariskt sammansatt utredning m.m.
(mom. 19)

Annika Åhnberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med
"Utskottet avstyrker" och slutar med "snäva direktiv" bort ha följande
lydelse:

Utskottet biträder motion Jo42 i fråga om kravet på en parlamentariskt
sammansatt utredning för att belysa utformningen av den framtida
fiskeripolitiken i alla dess aspekter. Regeringen bör tillsätta en
sådan utredning med iakttagande av de synpunkter som framförs i
motionen. Utskottet delar även motionärernas mening att EG-systemet
med producentorganisationer bör avvisas för svensk del. Vad utskottet
anfört bör ges regeringen till känna.

1989/90:JoU22

34

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande parlamentariskt sammansatt utredning m.m.

att riksdagen sorn sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motion 1989/90:Jo42 yrkandena
4 och 5,

9. Utredning av fiskerilånen (morn. 20)

Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med
"Utskottet är" och slutar med "yrkande 4" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar miljöpartiets mening att fiskerilånen bör användas
till att utveckla ekologiskt anpassade fiskemetoder. Regeringen bör
föranstalta om en utredning i det syftet. Riksdagen bör uttala sig härför
med anledning av motion Jo425 yrkande 4.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande utredning av fiskerilånen

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motion 1989/90:Jo425 yrkande
4,

10. Fasta laxfällor m.m. (mom. 23)

Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med
"Utskottet avstyrker" och slutar med "utskottet anfört" bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar den mening som framförs i motion Jo425 att det
fasta fisket av lax skall begränsas hårt. Den som har sin försörjning
tryggad på annat sätt bör inte fa tillstånd till sådant fiske på allmänt
vatten. Riksdagen bör göra ett uttalande härom med anledning av
motionen. Därmed tillgodoses även motionerna Jo46 och Jo47 yrkande
2.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande fasta laxfällor m.m.
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motionerna 1989/90:Jo425
yrkande 6, 1989/90:Jo46 och 1989/90:Jo47 yrkande 2,

11. Stödet till foderfisk (mom. 26)

Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Carl G Nilsson (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med
"Utskottet är" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar moderata samlingspartiets uppfattning att jordbruksnämnden
bör ges rätt och möjlighet att ändra på nuvarande regler för

1989/90: JoU22

35

stöd till foderfisken i den mån det behövs på grund av de ändrade
förhållanden sorn inträder genom EFTA-överenskommelsen och ändrade
marknadsförhållanden. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande stödet till foderfisk

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motion 1989/90:Jo44 yrkande

4,

12. Utredning av fiskeadministrationen (mom. 27)

Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Carl G Nilsson (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med
"Utskottet finner" och på s. 27 slutar med "vidare åtgärd" bort ha
följande lydelse:

Utskottet finner ( = utskottet) och EFTA. Utskottet

biträder därvid den mening som framförs i motion Jo44 att den
föreslagna utredningen leder till att ett fristående centralt fiskeriverk
bibehålls. Detta bör ges regeringen till känna. Motion JoSO yrkande 2
avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande utredning av fiskeadministrationen

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med
avslag på motionerna 1989/90:Jo43 yrkandena 3, 4 och 5 samt
1989/90:Jo50 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört med anledning av motion
1989/90:Jo44 yrkande 5,

13. Utredning av fiskeadministrationen (mom. 27)

Lars Ernestam och Anders Castberger (fp) anser

deb att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med
"Genom utskottets" och slutar med "riksdagens sida" bort ha följande
lydelse:

Vad utskottet anfört om utredningen bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande utredning av fiskeadministrationen
att riksdagen med anledning av regeringens förslag samt med
avslag på motionerna 1989/90:Jo43 yrkandena 3, 4 och 5 och
1989/90:Jo44 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört med anledning av motion
1989/90:JoSO yrkande 2,

1989/90:JoU22

36

14. Utredning av fiskeadministrationen (mom. 27)

Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med
"Utskottet finner" och på s. 27 slutar med "yrkandena 3—5" bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar den mening som framförs i motion Jo43 att fiskeristyrelsen
även fortsättningsvis skall vara den centrala statliga myndigheten
på området. Alla statliga arbetsuppgifter på fiskets område bör
överföras till fiskeristyrelsen. Riksdagen bör således bifalla motion
Jo43 yrkandena 3, 4 och 5 samt avslå regeringens förslag om tillsättande
av en utredning av fiskeristyrelsens resurser. Det anförda innebär
att även motionerna Jo44 yrkande 5 och Jo50 yrkande 2 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande utredning av fiskeadministrationen

att riksdagen med avslag på regeringens förslag samt med avslag
på motionerna 1989/90:Jo44 yrkande 5 och 1989/90:Jo50 yrkande
2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1989/90:Jo43
yrkandena 3, 4 och 5,

15. Fiskenämnderna (mom. 28)

Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med
"Jordbruksutskottet biträder" och slutar med "yrkande 6" bort ha
följande lydelse:

Utskottet biträder centerpartiets yrkande i motion Jo43 att fiskenämnderna
bör finnas kvar i nuvarande omfattning. Som närmare
utvecklas i motionen är denna länsorganisation väl inarbetad sedan
många år och har väl definierade arbetsuppgifter. Riksdagen bör göra
ett uttalande härom med anledning av yrkande 6 i motionen.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande fiske nämnderna

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motion 1989/90:Jo43 yrkande
6,

16. Förbud mot malakitgrönt (mom. 33)

Annika Åhnberg (vpk) och Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med
"Utskottet delar" och slutar med "riksdagens sida" bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar motionärernas mening att användning av malakitgrönt
bör förbjudas. Ämnet är farligt, inte bara för de fiskodlare som
hanterar det, utan även för att det förgiftar vattnet och utgör en
potentiell fara för andra djur. Även övrig hantering av kemikalier vid

1989/90: JoU22

37

kassodling bör enligt utskottets mening begränsas starkt. Riksdagen bör
göra ett uttalande till regeringen med anledning av motionen i nu
berörd del.

deb att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:

33. beträffande förbud mot malakitgrönt
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motion 1989/90:Jo425 yrkande
18,

Särskilda yttranden

1. Fiskens roll i kosthållet (mom. 4)

Annika Åhnberg (vpk) anför:

Miljöproblem har lett till att en del fisk innehiller för höga halter av
skadliga ämnen. Ökade åtgärder för att komma till rätta med miljöproblemen
är nödvändiga. Tyvärr har kunskapen om att fisk kan innehålla
skadliga ämnen kommit att överskugga det faktum att fisk är en
oerhört värdefull del i kosthållet. Fisk är inte bara mycket nyttigt utan
också mycket gott. Av folkhälsoskäl behövs det en större andel fisk i
kosthållet. Därför behöver det satsas mer på information om fiskens
positiva betydelse. Vpk har därför föreslagit att denna aspekt lyfts fram
i den av livsmedelsverket planerade folkhälsokampanjen.

2. Bomtrålfiske m.m. (mom. 12)

Annika Åhnberg (vpk) anför:

Utskottet behandlar i betänkandet särskilt bomtrålfiske och delar den
tveksamhet till metoden, som flera motionärer hyser. Utskottet förutsätter
att fiskeristyrelsen värderar denna metod från ekologiska utgångspunkter.
Jag vill framhålla att jag även utgår från att denna
ekologiska analys också beaktar andra tveksamma metoder och inslag i
fisket. Vpk har i motion 42 berört detta.

Varsamma fiskemetoder måste gynnas. Maskstorleken på näten bör
inte understiga 10 cm. Bottentrålning och andra metoder som ödelägger
havsbotten bör inte tillåtas. Trålgränserna bör flyttas längre ut och
upprättas utifrån ett långsiktigt ekologiskt perspektiv och som tidigare
framhållits måste fiskekvoterna balanseras så att överfiskning undviks.

3. Fördröjd utsättning av röding (mom. 24)

Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Carl G Nilsson (alla m)
anför:

Vi konstaterar att utskottet kommit fram till att det finns goda förutsättningar
för försök med fördröjd utsättning av röding i Bottenhavet.
Vi anser det angeläget att utöka möjligheterna till fiske på arter som

1989/90: JoU22

38

har god avsättning med hänsyn till den dåliga lönsamhet som på grund
av importerad odlad lax finns i laxfisket och även med hänsyn till den
nedgång vi har av torskstammen såväl i Bottenhavet som i egentliga
Östersjön. Det är nu angeläget att fiskeristyrelsen tar sitt ansvar när
den skall besluta om användningen av framförhandlade medel för
utsättning av fisk.

4. Handredskapsfisket på södra Ostkusten (mom. 34)

Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Carl G Nilsson (alla m)
anför:

Det fria handredskapsfisket på södra ostkusten har gjort stora intrång i
kustbornas urgamla rätt att på sina fiskevatten bedriva fiske. Dessutom
har de flesta inte erhållit någon ersättning för sina förluster på grund
av intrånget. Det fria handredskapsfisket har även haft till följd att
många människor uppehåller sig inom känsliga områden och vid
olämpliga tider, till men för fågel- och djurliv samt växter. Hur
omfattande dessa skador är och hur stora förluster som åsamkats den
enskilde har inte utretts.

Utskottet har beslutat att utan sakbehandling avslå de motioner
(bl.a. Jo406 yrkande 4) där dessa frågor tas upp, och därvid hänvisat
till att de varit uppe till behandling nyligen. Vi har biträtt beslutet. Vi
fasthåller emellertid vår ståndpunkt att en utvärdering som belyser
konsekvenserna av det fina handredskapsfisket bör komma till stånd
och avser att återkomma i ärendet.

5. Handredskapsfisket på södra ostkusten m.m.
(mom. 34)

Åsa Domeij (mp) anför:

Utskottet har utan sakbehandling avslagit de mp-motioner som tidigare
behandlats i utskottet. Jag har biträtt beslutet. Jag vidhåller emellertid
mina tidigare ståndpunkter.

1989/90:JoU22

39

gotaft 96791. Stockholm 1990