Justitieutskottets betänkande 1989/90:JuU32

Processrättsliga frågor

Propositionen

I propositionen 1989/90:71 har regeringen (justitiedepartementet) föreslagit att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om ändring i rättegångsbalken,

2. lag om ändring i föräldrabalken,

3. lag om ändring i jordabalken,

4. lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1),

5. lag om ändring i lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken,

6. lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden,

7. lag om ändring i lagen (1949:164) med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål,

8. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988),

9. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

10. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),

11. lag om ändring i lagen (1978:28) om försäkringsdomstolar,

12. lag om ändring i vattenlagen (1983:291),

13. lag om ändring i lagen (1984:649) om företagshypotek, samt

14. lag om ändring i förvaltningslagen (1986:223).

Lagförslagen har — utom såvitt avser förslagen 8 och 12 — granskats av lagrådet. De har den lydelse som framgår av bilaga. Propositionens huvudsakliga innehåll redovisas på s. 3 f.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

1989/90:Ju20 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åklagarens skyldighet att anlita opartisk sakkunnig och rätt att överklaga åklagarens beslut om anlitande av viss sakkunnig.

Riksdagen 1989/90. 7 saml. Nr 32

1989/90 JuU32

l989/90:Ju21 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas 1989/90:JuU32

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen lill känna vad i motionen anförts om ett avskaffande av fastighetsdomstolarna, hyres-och arrendenämnderna och bostadsdomstolen samt om behovet av resurser till tingsrätterna,

2. att riksdagen hos regeringen begär alt utredningen om översyn av domstolarnas uppgifter, arbetssätt och organisation ges tilläggsdirektiv beträffande sakkunnigjnstitutet i enlighet med vad i motionen anförts.

1989/90:Ju22 av Britta Bjelle m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förbättringar av sakkunnigreglerna enligt vad i motionen anförts,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om regler så att experter ulan rösträtt kan medverka i rätten i mål där barns villkor är föremål för bedömning,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till att avveckla fastighetsdomstolarna, arrende- och hyresnämnderna samt bostadsdomstolen.

Motioner väckta under allmän motionstid

l988/89:Ju414 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande att hyresnämnd och bostadsdomstol avskaffas och ärendena överförs till allmän domstol. Motiveringen återfinns i motion 1988/89:Bo405.

1988/89:Ju419 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas alt riksdagen hos regeringen begär en fullständig översyn av systemet med partssammansatta domstolar och specialdomstolar.

1988/89:Ju804 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

4. att riksdagen beslutar att de s.k. eko-domstolarna skall avvecklas fr.o.m. budgetåret 1989/90,

5. att riksdagen hos regeringen begär att en översyn av domstolsorganisationen görs i syfte att minska antalet specialdomstolar,

6. att riksdagen beslutar att avveckla bostadsdomstolen och hyresnämnderna i enlighet med vad i motionen har anförts.

l989/90:Ju412 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en fullständig översyn av systemet med partssammansatta domstolar och specialdomstolar.

1989/90:Ju705 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande att hyresnämnd och bostadsdom-stol avskaffas och ärendena överförs lill allmän domstol. Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Bo403.

l989/90:Ju708 av Bengt Harding Olson och Margitta Edgren (båda fp) vari yrkas att riksdagen beslutar att 23 kap. rättegångsbalken skall ha följande lydelse: 14 § Undersökningsledaren — — — sakkunnig. Ej må

den vara sakkunnig, som till saken eller till någondera parten står i 1989/90:JuU32

sådant förhållande, att hans tillförlitlighet därigenom kan anses förringad. Finnes redan — — — förundersökning.

1989/90:Ju803 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att minska antalet specialdomstolar,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att avveckla bostadsdomstolen och hyresnämnderna i enlighet med vad i motionen anförts.

Utskottet Inledning

Förfarandet i de allmänna domstolarna regleras i första hand i rättegångsbalken (RB) som trädde i kraft år 1948. Lagstiftningen har fortlöpande anpassats till samhällsutvecklingen. Under senare år har reformarbetet huvudsakligen baserats på det arbete som utförts av den kommitté som tillkallades år 1977 för att se över reglerna för rättegången vid de allmänna domstolarna (rättegångsutredningen). Sålunda reformerades tingsrättsförfarandet år 1988 (prop. 1986/87:89, JuU 31, rskr. 278). Den I juli 1989 trädde nya regler om förfarandet i högsta domstolen i kraft (prop. 1988/89:78, JuU20, rskr. 260), och hovrättsförfarandet moderniserades samma år i olika hänseenden (prop. 1988/89:95, JuU23, rskr. 288).

I den proposition som behandlas i detta ärende behandlas i första hand frågor om expertmedverkan m.m. i de allmänna domstolarna. Härutöver behandlas bl.a. vissa frågor om sakkunniginstitutet.

Förslagen i propositionen grundar sig huvudsakligen på rättegångsutredningens delbetänkande (SOU 1987:13) Översyn av rättegångsbalken 3 Expertmedverkan och specialisering samt på slutbetänkandet (Ds 1988:66) Några processrällsliga frågor, vilka remissbehandlats. Till underlaget hör vidare bl.a. en skrivelse från domstolsverket till regeringen om valbarhetskraven för nämndemän och ett förslag från Stockholms tingsrätt lill ändrade regler när det gäller huvudförhandling i tvistemål. Även dessa förslag har remissbehandlats.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen avvisas rättegångsutredningens förslag om expertmedverkan i tingsrätt och hovrätt. Däremot föreslås dels att samtliga tingsrätter skall få möjlighet att anlita särskilda experter i mål om kvalificerad ekonomisk brottslighet, eko-mål, dels att de särskilda forumreglerna för sådana brottmål avskaffas. Härutöver föreslås ytterligare ändringar i de regler som styr domstolarnas handläggning av mål och ärenden.

Möjligheten att meddela mellandom föreslås sålunda utvidgad. Domstolarna föreslås också få större möjlighet att rätta fel i sina avgöranden

och en omprövningsmöjlighet föreslås införd när det gäller vissa s.k. 1989/90:JuU32

domstolsärenden. Besvärstiden, dvs. den tid inom vilken en tingsrätts beslut i mål och ärenden kan överklagas, föreslås ändrad från två till tre veckor. Härigenom blir besvärstiden densamma som tiden för överklagande av domar.

Regeringen föreslår vidare att åklagarens personliga ansvar för rättegångskostnader i brottmål avskaffas. Åklagaren föreslås också få skyldighet att normalt bereda den som misstänks för ett brott eller hans försvarare tillfålle att yttra sig innan åklagaren inhämtar ett sakkunnigutlåtande från någon annan än en myndighet.

Reglerna om behörighetskrav för nämndemän föreslås ändrade så att den som är tjänsteman vid domstol är utesluten från valbarhet till uppdrag som nämndeman.

Slutligen föreslås, i enlighet med ett tidigare riksdagsuttalande, att polismans rätt enligt RB att besluta om husrannsakan inskränks.

Regleringen leder till följdändringar i ett flertal lagar.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1990.

Expertmedverkan m.m.

En huvudprincip i den nuvarande domstolsorganisationen kan sägas vara de allmänna domstolarnas mer eller mindre generella sakliga kompetens och den därmed sammanhängande tanken att en domare bör ha en så bred kunskap om och överblick över hela det juridiska fåltet som möjligt. Det är framför allt denna huvudprincip som aktualiseras i rättegångsutredningens betänkande Expertmedverkan och specialisering.

Mot huvudprincipen står att det särskilt under ett tidigare skede skett en viss utveckling mot en ökad specialisering. Denna har skett i olika former, och tre olika modeller kan urskiljas.

En metod har varit att koncentrera en viss typ av mål till vissa domstolar, vilka därjämte ofta tillförts expertkunskap. Detta gäller t.ex. eko-mål. En annan metod har varit att förlägga prövningen av vissa målkategorier till särskilda domstolar. Sådana domstolar är t.ex. arbetsdomstolen, marknadsdomstolen och bostadsdomstolen. Slutligen har viss verksamhet förlagts till särskilda, domstolsliknande nämnder, t.ex. hyres- och arrendenämnderna.

Rättegångsutredningen konstaterade (SOU 1987:13 s. 17) att den specialisering som hittills skett ofta inneburit ökade garantier för en effektiv rättsprocess och materiellt riktiga avgöranden. Detta såg rättegångsutredningen som en effekt av att experter på det aktuella området kunnat medverka som ledamöter i rätten. Rättegångsutredningen pekade emellertid också på de nackdelar för rättskipningen som följer av avsteg från huvudprincipen, främst risken för en utarmning av de allmänna domstolarna. Rättegångsutredningens förslag syftade sålunda lill en återgång lill ett mer enhetligt domstolsväsende.

Rättegångsutredningens huvudförslag innebar dels att flera av spe
cialdomstolarna skulle avskaffas, dels att det skulle bli möjligt för ,

tingsrätterna och hovrätterna att förstärka rätten med en eller två 1989/90;JuU32 expertledamöter i alla slags mål. Förslaget innebar med andra ord att en generell möjlighet till expertmedverkan skulle öppnas.

Förslaget fick ett blandat mottagande av remissinstanserna, och i propositionen tar regeringen avstånd från det. Skälen härför är flera. Bl.a. anför justitieministern (s. 34 ff) att det finns risk att parterna kan misstänka att en expertledamot under överläggningen tillför rätten viktiga sakupplysningar som parterna inte fått tillfålle att bemöta, och hon understryker att det självklart inte är önskvärt att tilltron till domstolsväsendet rubbas av den anledningen. Försiktighet bör därför iakttas med att utvidga användningen av expertledamöler. Hon anför också betänkligheter mot förslaget när det gäller det sätt på vilket expertledamöterna skulle utses — dessa skulle inte utses i förväg utan rätten skulle ha att från fall till fall utse expertledamöter bland personer som i regel saknar erfarenhet av dömande verksamhet — och hon finner den föreslagna ordningen främmande för vår domstolstradition. Hon anför också att en experts bristande domstolsvana kan leda till nackdelar från praktisk synpunkt, och hon ifrågasätter om behovet av en förstärkning av domstolarna i detta hänseende är så stort som rättegångsutredningen hävdat. Slutligen anser hon att det kan hävdas att handläggningen blir mer omsorgsfull, allsidig och begriplig om de lagfarna domarna tvingas att sätta sig in i sakfrågorna från grunden utan experthjälp.

Utskottet delar justitieministerns nu redovisade uppfattning, och rättegångsutredningens förslag om generell möjlighet till expertmedverkan bör alltså inte genomföras. Utskottet vill i detta sammanhang understryka att utskottet, i likhet med justitieministern, slår vakt om principen om de allmänna domstolarnas breda sakliga kompetens och den därmed sammanhängande tanken att en domare bör ha en så djup kunskap om och god överblick över hela det juridiska fåltet som möjligt.

Utskottet är emellertid inte berett att gå så långt som krävs i motionerna Ju419, Ju804, Ju412 och Ju803 där en översyn förordas som syftar till att avskaffa specialdomstolarna. Det torde stå utom allt tvivel att expertkompetens också fortsättningsvis är starkt påkallad i vissa typer av mål, och utskottet anser inte att någon ytterligare utredning krävs för att komma fram lill denna ståndpunkt — frågan om expertmedverkan har Stt en grundlig genomlysning i rättegångsutredningens betänkande och även specialdomstolarna har blivit i viss mån belysta. Någon ytterligare beredning är enligt utskottets mening inte erforderlig. Utskottet avstyrker bifall till här aktuella motionsyrkanden.

Utskottet måste alltså konstatera att den hittillsvarande utvecklingen visar att det mer allmänt sett finns behov av expertmedverkan i vissa typer av mål. En följd av utskottets ställningstagande i det föregående är att det behovet även framgent i viss utsträckning kommer att tillgodoses genom specialdomstolar.

När det t.ex. gäller vissa tekniskt komplicerade mål som i dag 5

handläggs vid fastighetsdomstol behövs, som justitieministern anför r Riksdagen 1989/90. 7 saml. Nr 32

(s. 39 f), elt särskilt kvalificerat prövningsförfarande. Fastighetsdom- 1989/90:JuU32

stolarna uppfyller de krav som kan ställas i detta hänseende och starka skäl talar för att den specialistkompetens som finns där bör bevaras. Utskottet tar således avstånd från yrkandena i motionerna Ju21 och Ju22 om att avskaffa fastighetsdomstolarna. Utskottet vill i sammanhanget omnämna ett pågående arbete i justitiedepartementet, som omfattar bl.a. frågan om vissa måltyper som i dag handläggs av fastighetsdomstolarna kan övertas av tingsrätterna. En promemoria (Ds 1989:40) har upprättats, och den övervägs för närvarande inom justitiedepartementet efter remissbehandling.

Också när det gäller hyres- och arrendenämnderna och bostadsdomstolen finns motionskrav om att de, i enlighet med rättegångsutredningens förslag, skall avskaffas.

Rättegångsutredningens förslag i denna del har under remissbehandlingen mötts av starkt negativa reaktioner bl.a. från hyresgästernas och fastighetsägarnas organisationer. Bl.a. mot den bakgrunden bör förslaget enligt utskottets mening inte genomföras. Frågan om resurser lill tingsrätterna, som i detta sammanhang aktualiseras i motion Ju21, är därmed förfallen. Utskottet avstyrker alltså bifall till motionerna Ju414, Ju804, Ju21, Ju22, Ju705 och Ju803 i ifrågavarande delar.

I sammanhanget vill utskottet också nämna att justitieministern i direktiven till domstolsutredningen (dir. 1989:56) konstaterar att organisationen av nämnderna inte är helt lyckad från effektivitets- och kostnadssynpunkt. Utredningen har därför fått i uppdrag att överväga en ordning med gemensamma kanslier för nämnderna och tingsrätterna, möjligen med undantag för de tre största nämnderna.

Det hittills sagda hindrar inte att utskottet anser att det i och för sig är önskvärt med åtgärder som motverkar behovet av ytterligare specialisering inom domstolsväsendet. Sådana åtgärder aktualiseras i motionerna Ju21 och Ju22 där en utvidgad användning av sakkunnigbevbet förespråkas. Utskottet är i likhet med justitieministern (se s. 36) positiv till alt sådana frågor övervägs närmare. Ett arbete på departementsnivå bör dock anstå lill dess att ett pågående, i sammanhanget väsentligt, rättsvetenskapligt forskningsarbete kring sakkunnigbeviset avslutats. Utskottet avstyrker alltså bifall till här behandlade delar av motion Ju21 och Ju22.

Utskottet är inte heller berett att tillstyrka den särskilda konstruktio
nen för expertmedverkan i mål rörande barn som föreslås i motion
Ju22. Förslaget går ut på all en expert utan rösträtt skulle medverka
som ledamot av rätten i mål där barns villkor är föremål för bedöm
ning. Enligt utskottets uppfattning är det inte en lämplig ordning inom
domstolsväsendet att låta experten biträda rätten även vid överläggning
en och vid utformningen av domen ulan att för den skull ingå i rätten.
Om experten skall medverka på angivet sätt i rättens avgörande bör
han också ha samma ansvar som en ledamot av rätten. Härtill kommer
de betänkligheter som utskottet i det föregående anfört mot en utvidg
ning av expertmedverkan i domstolarna. Utskottet avstyrker bifall till
motion Ju22 i denna del. 6

Som utskottet nyss konstaterade behövs medverkan av experter i 1989/90:JuU32

vissa typer av mål, och möjligheten att anlita experter kan i vissa fall behöva utvidgas till fler domstolar. Utskottet tänker här på förslaget i propositionen om att ge alla tingsrätter, och inte som nu är fallet endast vissa av dem, möjlighet att handlägga eko-mål i den särskilt kvalificerade sammansättning som anges i 1 kap. 7 och 8 §§ RB, där frågan om expertmedverkan i sådana brottmål regleras för tingsrätternas del. Enligt utskottets bedömning bör regeringsförslaget medföra att en större andel av eko-målen i fortsättningen kommer att avgöras i den mer kvalificerade sammansättningen. Härigenom skapas ökade förutsättningar för domstolens ledamöter att förstå och objektivt analysera det av parterna framlagda processmalerialet, något som utskottet med hänvisning till sina tidigare uttalanden i frågan (se JuU 1984/85:39 s. 11 f), anser önskvärt. Genom att avskaffa koncentrationen skulle man således, som justitieministern anför (s. 38), skapa bättre förutsättningar för ett användande av de särskilda sammansättningsreglerna i komplicerade brottmål och för ett effektivare utnyttjande av domstolsväsendets samlade kompetens inom området. Utskottet ställer sig bakom regeringsförslaget i denna del. Härigenom är yrkandet i motion Ju804 om ett avskaffande av eko-domstolarna tillgodosett.

Sakkunnigbeviset i brottmål

I propositionen föreslås att en regel införs om skyldighet för förundersökningsledaren i brottmål att, om inte särskilda skäl föreligger, låta den misstänkte lämna synpunkter på val av sakkunnig innan sakkunnigutlåtande inhämtas.

I anslutning till förslaget behandlar utskottet några molionskrav. Detta gäller önskemålen i motionerna Ju20 och Ju708 att ett uttryckligt krav på opartiskhet skall gälla även för sakkunnig som utses under förundersökningen, och kravet i motion Ju20 att åklagarens beslut om anlitande av viss sakkunnig skall kunna överklagas.

Mot regeringsförslaget finns ingen erinran och utskottet förordar att det genomförs.

Beträffande offentliga sakkunniga, som utses av rätten, finns en föreskrift i 40 kap. 2 § RB alt den sakkunnige inte får stå i sådant förhållande till saken eller till någon av parterna att hans tillförlitlighet därigenom kan anses förringad. En motsvarande uttrycklig bestämmelse saknas när det gäller sakkunnig som utses av åklagaren enligt 23 kap. 14 § RB.

Genom den ordning med möjlighet för den misstänkte att yttra sig i fråga om valet av sakkunnig, som utskottet nyss förordat, kommer den misstänkte att beredas tillfålle att i större utsträckning än för närvarande påverka valet av sakkunnig. Om den misstänkte och förundersökningsledaren, normalt åklagaren, har olika uppfattning om valet av sakkunnig är det, anser utskottet vidare, i det närmaste självklart att denne jämlikt 23 kap. 14 § överlämnar frågan lill rättens prövning. Regleringen i 40 kap. 2 § blir då direkt tillämplig. Utskottet vill vidare erinra om att det i RB och andra författningar ställs stränga krav på

förundersökningen i fråga om kvalitet och fullständighet. Förunder- 1989/90:JuU32

sökningen skall sålunda bedrivas objektivt, och inte endast de omständigheter som talar emot den misstänkte utan även de omständigheter som är gynnsamma för honom skall beaktas, och bevis som talar till hans förmån skall tillvaratas. Härav följer, som justitieministern framhåller (s. 71) att åklagaren är skyldig att se till att den sakkunnige han anlitar är tillförlitlig i alla hänseenden. Den nuvarande regleringen kan alltså inte tas till intäkt för att kravet på objektivitet och opartiskhet skulle vara lägre när det gäller sakkunnig som förordnals av åklagaren än när det gäller sakkunnig som förordnats av rätten.

Mot denna bakgrund anser utskottet att de krav som framställs i motionerna Ju20 och Ju708 i allt väsentligt är tillgodosedda, och utskottet avstyrker bifall till här behandlade motionsyrkanden.

När det sedan gäller möjligheten att överklaga beslut om sakkunnig som utsetts under förundersökningen gäller, i fråga om beslut som fattats av åklagare, att den misstänkte kan begära att beslutet överprövas av högre åklagare (se JuU 1984/85:30 s. 3 f). Så lill vida är alltså yrkandet i motion Ju20 tillgodosett redan genom gällande ordning, och utskottet avstyrker bifall till motionen i denna del.

Utskottet vill i sammanhanget nämna alt ett beslut om sakkunnig som fattas av rätten, t.ex. efter det alt frågan om förordnande av sakkunnig hänskjutils dit av åklagaren, får överklagas endast i samband med talan mot dom eller slutligt beslut i målet. Detta överensstämmer med vad som även eljest i princip gäller i fråga om rättens beslut om bevisning i rättegång (jfr 49 kap. 4 och 8 §§ RB).

Övrigt

Propositionen innehåller som framgått redan i det inledande avsnittet om propositionens huvudsakliga innehåll ett flertal förslag om ändringar i främst RB som syftar till att i första hand på olika sätt förenkla och skynda på handläggningen i domstolarna.

Utskottet finner för sin del förslagen väl avvägda och har ingenting att erinra mot dem.

Under ärendets beredning har det uppmärksammats att ytterligare en ändring av nyssnämnda karaktär bör göras. Det gäller bestämmelsen om besvärstidens längd i 16 kap. 9 § konkurslagen (1987:672). Besvärstiden bör ändras till tre veckor.

Ulskoltet vill till sist även ge uttryck för sin tillfredsställelse över alt den av utskottet aktualiserade frågan om inskränkningar i polismans rätt enligt RB aU besluta om husrannsakan (se 1988/89:JuU25 s. 29 f) nu får en lösning.

I övrigt har utskottet ingenting att anföra med anledning av propositionen eller motionerna.

Hemställan i989/90:JuU32

Utskottet hemställer

1. beträffande översyn av specialdomstolarna

att riksdagen avslår motion 1988/89:Ju419, motion 1988/89:

Ju804 yrkande 5, motion 1989/90:Ju412 och motion 1989/90:

Ju803 yrkande 4,

res.l (m,fp)

2. beträffande fastighetsdomstolarna

att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju21 yrkande 1 i denna del och motion 1989/90:Ju22 yrkande 3 i denna del,

res. 2 (fp, c)

3. beträffande hyresnämnd och bostadsdomstol m.m.

att riksdagen avslår motion 1988/89:Ju414, motion 1988/89: Ju804 yrkande 6, motion 1989/90:Ju21 yrkande 1 i denna del, motion 1989/90:Ju22 yrkande 3 i denna del, motion 1989/90: Ju705 och motion 1989/90:Ju803 yrkande 5,

res. 3 (m, fp, c)

4. beträffande utvidgad användning av sakkunnigbevbet

att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju21 yrkande 2 och motion 1989/90:Ju22 yrkande 1,

res. 4 (fp, c)

5. beträöande expertmedverkan i mål rörande barn
att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju22 yrkande 2,

res. 5 (fp, vpk)

6. beträffande handläggningen av eko-mål

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:71 och med anledning av motion 1988/89:Ju804 yrkande 4 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken såvitt avser 1 kap. 7 och 8 §§,

7. beträffande utseende av sakkunnig under förundersökning

att riksdagen avstyrker motion 1989/90:Ju20 i denna del och motion 1989/90:Ju708,

res. 6 (vpk)

8. beträffande överklagande av beslut om sakkunnig
att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju20 i denna del,

res. 7 (vpk)

9. beträffande konkurslagen

alt riksdagen beslutar att anta följande

Förslag till

Lag om ändring i konkurslagen (1987:672)

Härigenom föreskrivs att 16 kap. 9 § konkurslagen (1987:672) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydebe Föreslagen lydebe 1989/90:JuU32

9§

Ett sådant beslut av tingsrätten Ett sådant beslut av tingsrätten
som avses i 5 § får överklagas som avses i 5 § får överklagas
genom besvär i hovrätten. Över- genom besvär i hovrätten. Över
klagandet skall ske inom två vec- klagandet skall ske inom tre vec
kor från den dag då beslutet med- kor från den dag då beslutet med
delades. Är det fråga om ett kon- delades. Är det fråga om ett kon
kursbeslut eller ett beslut om ned- kursbeslut eller ett beslut om ned
läggning av en konkurs på grund läggning av en konkurs på grund
av frivillig uppgörelse, räknas av frivillig uppgörelse, räknas
dock tiden för överklagande från dock tiden för överklagande från
den dag då kungörelsen om beslu- den dag då kungörelsen om beslu
tet var införd i Post- och Inrikes tet var införd i Post- och Inrikes
Tidningar. Tidningar.

Beslut om åläggande av reseförbud, om skyldighet för gäldenären att lämna ifrån sig sitt pass, om förbud att utfårda pass samt om någons häktande eller kvarhållande i häkte får överklagas utan inskränkning till viss tid. Detsamma gäller klagan mot ett beslut på den grunden att förfarandet onödigt uppehålls genom beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990. Äldre bestämmelser gäller dock i fråga om tid för besvär över beslut som meddelats före ikraftträdandet.

10. beträffande förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken i
övrigt

att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan,

11. beträffande övriga lagförslag

att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

a. lag om ändring i föräldrabalken,

b. lag om ändring i jordabalken,

c. lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1),

d. lag om ändring i lagen (1946:804) om införande av nya
rättegångsbalken,

e. lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av
domstolsärenden,

f. lag om ändring i lagen (1949:164) med vissa bestämmelser
om rättegången i tryckfrihetsmål,

g. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988),

h. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

i. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),

j. lag om ändring i lagen (1978:28) om försäkringsdomstolar,

k. lag om ändring i vattenlagen (1983:291),

1. lag om ändring i lagen (1984:649) om företagshypotek, samt

m. lag om ändring i förvaltningslagen (1986:223).

Stockholm den 8 maj 1990 1989/90:JuU32

På justitieutskottets vägnar

Britta Bjelle

Närvarande: Britta Bjelle (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Ulla-Britt Åbark (s), Jerry Martinger (m), Birthe Sörestedt (s), Göthe Knutson (m), Göran Magnusson (s), Eva Johansson (s), Björn Ericson (s), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c), Berith Eriksson (vpk), Inger Schörling (mp), Sigrid Bolkéus (s), Barbro Andersson (s) och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c).

Reservationer

1. Översyn av specialdomstolarna (mom. 1)

Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Göthe Knutson (m), Lars Sundin (fp) och Göran Ericsson (m) anser

deb att den del av utskottels yttrande på s. 5 som börjar med "Utskottet är" och slutar med "aktuella motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:

Mot den bakgrunden anser utskottet förslaget i motionerna Ju419, Ju804, Ju412 och Ju803 om en översyn av specialdomstolarna väl värt all överväga närmare. En sådan översyn bör göras med utgångspunkten att flertalet specialdomstolar skall avskaffas, och utskottet vill särskilt understryka att starka rättssäkerhetsskäl talar för en förändring i den riktningen. Utskottet vill i sammanhanget nämna att rättegångsutredningen kom fram till att detta borde vara möjligt; låt vara att rättegångsutredningen därvid utgick från det förslag om expertmedverkan som utskottet nu avvisat. Utskottets ställningstagande i den delen hindrar dock inte att utskottet kan tänka sig andra former av expertmedverkan när det behövs, och rätlegångsutredningens betänkanden bör åtminstone delvis kunna tjäna som underlag för förnyade överväganden i frågan. Utskottets mening är att det är lämpligt att frågan om avskaffande av specialdomstolarna i hela dess vidd tas upp i domstolsutredningen. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

deb att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande översyn av specialdomstolarna
alt riksdagen med anledning av motion 1988/89:Ju419, motion
1988/89:Ju804 yrkande 5, motion 1989/90:Ju412 och motion
1989/90:Ju803 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört. 11

2. Fastighetsdomstolarna (mom. 2) 1989/90:JuU32

Britta Bjelle (fp), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c) och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) anser

deb att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "När det" och på s. 6 slutar med "efter remissbehandling" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser emellertid att fastighetsdomstolarna inte tillhör de specialdomstolar som även fortsättningsvis behövs. Utskottet kan således inte dela justitieministerns uppfattning på denna punkt. Enligt utskottets uppfattning finns det varken principiella eller oöverkomliga praktiska hinder mot att de tvister som i dag avgörs i fastighetsdomstolarna överflyttas lill de allmänna domstolarna. En sådan överflyttning bör lämpligen förberedas av domstolsutredning, vars direktiv sålunda bör kompletteras i detta hänseende. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen ge regeringen till känna.

deb att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande fastighetsdomstolarna att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Ju21 yrkande 1 i denna del och motion 1989/90:Ju22 yrkande 3 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Hyresnämnd och bostadsdomstol (mom. 3)

Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Göthe Knutson (m), Lars Sundin (fj)), Anders Svärd (c), Göran Ericsson (m) och Ingvar Karlsson i Bengsfors (c) anser

deb att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med "Rättegångsutredningens förslag" och slutar med "ifrågavarande delar" bort ha följande lydelse:

Rättegångsutredningens förslag i denna del har under remissbehandlingen mötts av starkt negativa reaktioner bl.a. från hyresgästernas och fastighetsägarnas organisationer. Utskottet anser det för sin del utifrån principiella utgångspunkter betänkligt att intresseorganisationer, vilket här är fallet, är representerade i de dömande organen, och utskottet är inte heller berett att medverka lill att organisationerna ges ett avgörande inflytande i organisationsfrågan. Utskottets uppfattning är sålunda alt rätlegångsutredningens förslag i denna del bör genomföras. Att utskottets uppfattning är välgrundad bekräftas också av att justitieministern i direktiven till domstolsutredningen (dir. 1989:56) konstaterar att organisationen av hyres- och arrendenämnderna inte är helt lyckad från effektivitets- och kostnadssynpunkt. Regeringen bör sålunda få i uppdrag att snarast lägga fram ett förslag för riksdagen som innebär att nämndernas och bosiadsdomstolens verksamhet överförs till de allmänna domstolarna och som även innefattar erforderliga resursförstärkningar, främst till de små tingsrätterna. Vad utskottet med anledning

av motionerna Ju414, Ju804, Ju21, Ju22, Ju705 och Ju803 i här 1989/90:JuU32 behandlade delar anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

deb att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande hyresnämnd och bostadsdomstol m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Ju414, motion 1988/89:Ju804 yrkande 6, motion 1989/90:Ju21 yrkande 1 i denna del, motion 1989/90:Ju22 yrkande 3 i denna del, motion 1989/90:Ju705 och motion 1989/90:Ju803 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Utvidgad användning av sakkunnigbeviset
(mom. 4)

Britta Bjelle (fp), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c) och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) anser

deb att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med "Det hittills sagda" och slutar med "och Ju22" bort ha följande lydelse:

Det hittills sagda hindrar inte att utskottet anser att det i och för sig är önskvärt med åtgärder som motverkar behovet av ytterligare specialisering inom domstolsväsendet. Sådana åtgärder aktualiseras i motionerna Ju21 och Ju22 där en utvidgad användning av sakkunnigbeviset förespråkas. Utskottet anser i likhet med motionärerna att möjligheten att i större utsträckning anlita sakkunniga under bl.a. det förberedande skedet av målet bör utredas närmare. I det sammanhanget bör också övervägas om inte kostnaden för den sakkunniges medverkan i större utsträckning än för närvarande bör kunna stanna på statsverket. Utredningsarbetet, som bör påbörjas genast, bör också ta del av de rön som gjorts inom den pågående rättsvetenskapliga forskningen på området och synpunkter av värde bör naturligtvis tas till vara. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

deb att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande utvidgad användning av sakkunnigbevbet

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Ju21 yrkande 2 och motion 1989/90:Ju yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Expertmedverkan i mål rörande barn (mom. 5)

Britta Bjelle (fp), Lars Sundin (fp) och Berith Eriksson (vpk) anser

deb att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med "Utskottet är" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:

Utskottet är berett att tillstyrka att den särskilda konstruktionen för
expertmedverkan i mål om barn som föreslås i motion Ju22 prövas.
Förslaget går ut på att en expert utan rösträtt skall medverka som
ledamot av rätten i mål där barns villkor är föremål för bedömning.
Utskottet finner det för sin del särskilt angeläget att behovet av 13

expertkunskap garanteras i sådana mål. Genom den föreslagna ord-

r Riksaagcn 1989-Hi 7 saml. .\. 31

Rättelse: S. 14 rad 29 tillkommit: och motion 1989/90:Ju708

ningen skulle rätten kunna tillföras kvalificerad kunskap om barns 1989/90:JuU32 utveckling och behov utan att vissa av de nackdelar som utskottet i det föregående nämnt när det gäller expertmedverkan i domstolarna skulle uppstå. Regeringen bör snarast lägga fram ett förslag till försöksverksamhet med den angivna inriktningen.

deb att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande expertmedverkan i mål rörande barn att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Ju22 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Utseende av sakkunnig under förundersökning
(mom. 7)

Berith Eriksson (vpk) anser

deb att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Mot denna" och slutar med "behandlade motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:

Trots vad utskottet nu anfört anser utskottet att förslaget i motion Ju20, som innebär att det skall uttryckligen föreskrivas att åklagaren endast får anlita opartiska sakkunniga har fog för sig. Det har visat sig att innebörden i den nuvarande regleringen inte är alldeles tydlig och alt den ifrågasätts av en bred allmänhet. Detta är ägnat att minska tilltron till rättsväsendet och pekar enligt utskottets mening på att det finns behov av en uttrycklig reglering i rättegångsbalken. Regeringen bör få i uppdrag att snarast lägga fram ett förslag för riksdagen. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

deb att utskottets hemställan under moment 7 bort ha följande lydelse: 7. beträffande utseende av sakkunnig under förundersökning att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Ju20 i denna del och motion 1989/90:Ju708 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Överklagande av beslut om sakkunnig (mom. 8)

Berith Eriksson (vpk) anser

deb att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "När det" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:

I motion Ju20 framförs krav på att åklagarens beslut om sakkunnig skall kunna överklagas av den misstänkte.

När det gäller möjligheten att överklaga beslut om sakkunnig som utsetts under förundersökningen gäller, i fråga om beslut som fattats av åklagare, att den misstänkte kan begära att beslutet överprövas av högre åklagare (se JuU 1984/85:30 s. 3 O- Rätten till överprövning är emellertid, som framgår i det nyssnämnda betänkandet, inte uttryckligt reglerad. På denna punkt erfordras enligt utskottets mening ett klargö-

1 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom foreskrivs i fråga om rättegångsbalken'

deb att I kap. 7 § skall upphöra att gälla,

deb att i 50 kap. 3 §, 51 kap. 3 §, 52 kap. 2 §, 55 kap. 3 § och 56 kap. 3 § orden "på föreskrivet sätt eller" skall utgå,

deb att 1 kap. 8 §, 17 kap. 5 och 15 §§ , 23 kap. 14 §, 28 kap. 4 och 5 §§, 30 kap. 13 §,31 kap. 1-6, 10 och 11 §§ , 48 kap. 12 a §,49 kap. 12 §,52 kap. 1 § samt 55 kap. 12 a § skall ha följande lydelse,

deb att det i balken skall inforas tre nya paragrafer, 18 kap. 16 § , 49 kap. 1 a § och 54 kap. I a § , av följande lydelse.

1989/90:JuU32 Bilaga

1. en person som forordnats som ekonomisk expert enligt 4 kap. 10 a § , om det finns behov av särskild fackkunskap inom rätten i fråga om ekonomiska forhållanden,

2. en person som är eller har varit lagfaren domare i allmän förvaltningsdomstol, om det finns behov av särskild fackkunskap inom rätten i fråga om skatterättsliga förhållanden.

Deltar särskild ledamot vid huvudförhandlingen, gäller i fråga om antalet nämndemän 3 b § första stycket andra och tredje meningarna samt tredje stycket.

17 kap.

5§'

Nuvarande lydelse

som handlägges i samma rättegång, må ock särskild dom givas över den talan.

År beträffande samma käromål fråga om flera omständigheter, som var för sig äro av omedelbar betydelse for utgången, och finnes med hänsyn lill utredningen lämpligt, att sådan del av målet avgöres för sig, må på paris begäran särskild dom givas däröver; mot parts bestridande må sådan dom ej givas med mindre synnerliga skäl äro därtill. '

Då särskild dom enligt denna paragraf givits, äge rätten förordna, att målet i övrigt skall vila, till dess domen vunnit laga kraft.

Föreslagen lydebe

Om del är lämpligt med hänsyn till utredningen, får särskild dom ges över en av flera omständigheter, som var for sig är av omedelbar betydelse for utgången, eller över hur en viss i målet uppkommen fråga, som främst angår rättstillämpningen, skall bedömas vid avgörande av saken.

När särskild dom ges enligt denna paragraf, får rätten bestämma att målet i övrigt skall vila till dess domen har vunnit laga kraft.

1989/90:JuU32 Bilaga

Finner rätten på grund av anmärkning eller eljest, att dom eller beslut till följd av skrivfel, missräkning eller annat dylikt förbiseende innehåller uppenbar oriktighet, meddele rätten, .sedan parterna erhållit tillfälle all yttra sig, beslut om rättelse.

Rättelse skall antecknas å huvudskriften av domen eller beslutet eller, då beslutet intagils i protokoll, i detta så ock, om det kan ske, å utskrift av domen eller beslutet; därvid skall tillika angivas den dag, då anteckningen göres.

15§

Om rätten finner att en dom eller ett beslut innehåller någon uppenbar oriktighet till följd av rättens eller någon annans skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende, får rätten besluta om rättelse.

Har rätten av förbiseende underlåtit all fatta ett beslut som skulle ha meddelats i samband med en dom eller ett slutligt beslut, får rätlen komplettera sitt avgörande inom två veckor från det all avgörandet meddelades.

Innan beslut om rättelse eller komplettering fallas, skall parterna ha fåll tillfälle att yttra sig. om det inte är uppenbart obehövligt. Beslutet skall om möjligt antecknas på varje exemplar av del avgörande som rättats.

Nuvarande lydelse

Undersökningsledaren äge inhämta yttrande av sakkunnig. Finnes redan under forundersökningen sakkunnig böra utses av rätten, äge undersökningsledaren framställa begäran därom. Han äge ock hos rätten begära föreläggande, att skriftligt bevis skall foretes eller foremål tillhandahållas för besiktning, eller förordnande, att allmän handling som kan antagas äga betydelse som bevis skall tillhandahållas vid forundersökningen.

Föreslagen lydelse

23 kap. 14 §

Undersökningsledaren får inhämta yttrande från en sakkunnig. Innan ett yttrande inhämtas frän någon annan än en myndighet, skall den som misstänks för brottet eller hans försvarare ges tillfålle att yttra sig om valet av sakkunnig, om inte särskilda skäl talar mot detta.

Om en sakkunnig redan under förundersökningen bör utses av rätten, får undersökningsledaren framställa begäran om det. Han får också hos rätten begära foreläggande att skriftligt bevis skall foretes eller föremål tillhandahållas for besiktning eller förordnande att allmän handling som kan antas ha betydelse som bevis skall tillhandahållas vid förundersökningen.

28 kap.

4 §5

1989/90:JuU32 Bilaga

Förordnande om husrannsakan meddelas av undersökningsledaren, åklagaren eller rätten. Förordnande om husrannsakan for delgivning av stämning i brottmål skall alltid meddelas av rätten. Kan i annat fall husrannsakan antas bli av stor omfattning eller medföra synnerlig olägenhet för den hos vilken åtgärden företas, bör, om ej fara är i dröjsmål, åtgärden inte vidtas utan rättens förordnande.

Förordnande om husrannsakan meddelas, utom i fall som avses i tredje stycket, av undersökningsledaren, åklagaren eller rätten. Förordnande om husrannsakan for delgivning av stämning i brottmål skall alltid meddelas av rätten. Kan i annat fall husrannsakan antas bli av stor omfattning eller medföra synnerlig olägenhet for den hos vilken åtgärden företas, bör, om ej fara är i dröjsmål, åtgärden inte vidtas utan rättens förordnande.

Fråga om husrannsakan får rätten ta upp på yrkande av undersökningsledaren eller åklagaren. Efter åtalet får rätten även på yrkande av målsägande eller självmant ta upp en sådan fråga. Fråga om husrannsakan for delgivning av stämning i brottmål tas upp av rätten självmant eller på yrkande av polismyndighet eller åklagaren.

Förordnande om husrannsakan för eftersökande av den som skall häktas enligt beslut som avses i 24 kap. 17 § tredje stycket eller hämtas till inställelse vid rätten meddelas av polismyndighet eller polisman enligt bestämmelser / polislagen (1984:387).

' Senaste lydelse 1980: 101. ' Senaste lydelse 1985:267.

Nuvarande lydelse

Utan förordnande, som sägs i 4 §, får polisman företa husrannsakan, om åtgärden har till syfte att eftersöka den som skall gripas, anhållas eller häktas eller hämtas till förhör eller till inställelse vid rätten eller att verkställa beslag av föremål, som på färsk gärning följts eller spårals. så ock eljest, rfå fara är i dröjsmål. Vad som sagts nu gäller ej husrannsakan for delgivning av stämning i brottmål.

Finner rätten på grund av anmärkning eller eljest, att dom eller beslut till följd av skrivfel, missräkning eller annat dylikt förbiseende innehåller uppenbar oriktighet, meddele rätten, sedan parterna erhållit tillfälle att yttra sig, beslut om rättelse.

Rättelse skall antecknas å huvudskriften av domen eller beslutet eller, då beslutet intagils i protokoll, i delta så ock. om del kan ske, å utskrift av domen eller beslutet; därvid skall tillika angivas den dag, då anteckningen göres.

Föreslagen lydelse

Utan förordnande, som sägs i 4 §, får polisman företa husrannsakan, om fara är i dröjsmål. Vad som sagts nu gäller ej husrannsakan for delgivning av stämning i brottmål.

kap.

3§

Om rätten finner att en dom eller elt beslut innehåller någon uppenbar oriktighet till följd av rättens eller någon annans skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende, får rätlen besluta om rättelse.

Har rätlen av förbiseende underlåtit att fatta elt beslut som skulle ha meddelats i samband med en dom eller ett slutligt beslut, får rätten komplettera sitt avgörande inom två veckor från det all avgörandet meddelades.

Har den dömde lämnat orikliga uppgifter om sitt namn eller personnummer utan att detta avslöjats under rättegången, får rätten på åklagarens begäran besluta om rättelse av sitt avgörande.

Innan beslut om rättelse eller komplettering fällas, skall parterna ha fått tillfälle att yttra sig, om del inte är uppenbart obehövligt. Beslutet skall om möjligt antecknas på varje exemplar av del avgörande som rättats.

1989/90:JuLf32 Bilaga

Nuvarande lydelse

rätten under förundersökningen, till vittne eller .sakkunnig eller eljest för bevisning under förundersökningen eller i rättegången samt i ersättning till försvarare .så ock statsverkets kostnad för hans hämtande till rätten. Den tilltalade vare dock ej ersältning.sskyldig för kostnad, som /cAt skäligen varit påkallad för utredningen, eller for kostnad, som vållats genom vårdslöshet eller försummelse av annan än den tilltalade, hans ombud eller av honom ul-.sedd försvarare. Han vare ej heller i annat fall än som sägs i 4 § första stycket skyldig att betala mera än som motsvarar det för honom gällande maximibeloppet fÖr rättshjälpsavgift vid allmän rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1972:429).

Om den tilltalade har haft offentlig försvarare i målet, skall vid tillämpning av första stycket sista meningen hans ma.ximibelopp for rättshjälpsavgifien minskas med vad han har betalat i rådgivningsavgift till försvararen.

Vad den tilltalade enligt forsla stycket skall återbetala får jämkas eller efterges, om skäl härtill foreligger med hänsyn till den tilltalades brottslighet eller hans personliga och ekonomiska förhållanden.

Om det belopp som den tilltalade ger en viss av regeringen fastställd åläggas.

Föreslagen lydelse

ställelse vid rätten under forundersökningen, för bevisning under forundersökningen eller i rättegången samt i ersättning till försvarare. Han skall också ersätta staten for kostnaden att hämta honom till rätten.

Ersättningsskyldigheten omfattar dock inte kostnader, som inte skäligen varit motiverade för utredningen, eller kostnader, som vållats genom vårdslöshet eller försummelse av någon annan än den tilltalade, hans ombud eller försvarare .som utsetts av honom.

Den tilltalade är inte i annat fall än som sägs i 4 § första stycket skyldig att betala mera än som motsvarar det för honom gällande maximibeloppet for rättshjälpsavgift vid allmän rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1972:429). Har han haft offentlig försvarare i målet, skall maximibeloppet minskas med vad han har betalat i rådgivningsavgift till försvararen.

Vad den tilltalade skall betala får jämkas eller efterges, om skäl härtill foreligger med hänsyn till den tilltalades brottslighet eller hans personliga och ekonomiska förhållanden.

skulle vara skyldig att ersätta understi-gräns, skall ersättningsskyldighet inte

1989/90:JuU32 Bilaga

Nuvarande lydelse

ning enligt rättshjälpslagen (1972:429), för vittne eller sakkunnig eller eljest för bevisning under förundersökningen eller i rättegången samt för delgivning och för utskrift av protokoll eller annat dylikt, såvitt kostnaden skäligen varit påkallad for tillvaratagande av hans rätt, så ock för hans inställelse vid rätten.

Ersättningyör tilltalads inställelse utgår i enlighet med vad som gäller för tilltalad som åtnjuter rättshjälp.

Föreslagen lydelse

för försvarare, för rådgivning enligt rättshjälpslagen (1972:429), for bevisning under förundersökningen eller i rättegången samt fÖr expeditionsavgifter, om kostnaderna skäligen varit motiverade for all den tilltalade skulle kunna ta till vara sin rätt.

Den tilltalade kan också få ersättning för inställelse inför rätten. Sådan ersättning utgår enligt vad som gäller for en tilltalad som har rättshjälp.

Döms den tilltalade for brottet, kan han få ersättning av allmänna medel jör sådana kostnader som avses i första eller andra stycket och som vållats honom genom fel eller försummelse av åklagaren.

1989/90: JuU32 Bilaga

Finnes åklagare hava väckt åtal ulan skäl, må han förpliktas att ersätta statsverket kostnad, som avses i I §, så ock till statsverket återgälda vad enligt 2 § tillerkänts den tilltalade.

Har målsäganden utan skäl gjort angivelse eller eljest föranlett åtalet, må i den omfattning, som finnes skälig, ersättningsskyldighet ock åläggas honom.

3§

Har målsäganden utan skäl gjort angivelse eller på annat sätt föranlett allmänt åtal, får han i den omfattning som är skälig förpliktas all ersätta staten kostnad, som avses i 1 §, och vad som enligt 2 § tillerkänts den tilltalade.

Har i mål, vari åklagare fÖr talan, den tilltalade genom att utebliva från rätten eller ej iakttaga foreläggande, som rätten meddelat, eller genom påstående eller invändning, som han insett eller bort inse sakna fog, eller annorledes genom vårdslöshet eller försummelse föranlett uppskov i målet eller eljest vållat kostnad för statsverket, vare han skyldig att ersätta sådan kostnad, huru rättegångskostnaden i övrigt än skall bäras.

Vad nu sagts äge motsvarande tillämpning, om åklagaren, målsäganden eller offentlig försvarare

4§

Om den tilltalade i ett mål, där åklagaren för talan, genom att utebli från rätten eller inte följa ett föreläggande, som rätten meddelat, eller genom påståenden eller invändningar, som han insett eller bort inse sakna fog, eller på annat sätt genom vårdslöshet eller försummelse vållat kostnader för staten, är han skyldig att ersätta sådana kostnader oavsett hur ansvaret för rättegångskostnaderna i övrigt skall fördelas.

Om målsäganden eller en offentlig försvarare genom vårdslöshet eller försummelse vållat kostnader

Skall enskild part enligt detta kapitel helt eller delvis ersätta rättegångskostnad och finnes ställföreträdare för parten eller partens ombud eller biträde eller av honom utsedd försvarare hava genom åtgärd, som avses i 3 § andra stycket, eller genom vårdslöshet eller försummelse, som sägs i 4 §, vållat sådan kostnad, äge rätten, även om yrkande därom ej framställts, förplikta honom att jämte parten ersätta kostnaden.

5§

Skall enskild part enligt detta kapitel helt eller delvis ersätta rättegångskostnad och finnes ställföreträdare för parten eller partens ombud eller biträde eller av honom utsedd försvarare hava genom åtgärd, som avses i 3 §, eller genom vårdslöshet eller försummelse, som sägs i 4 §, vållat sådan kostnad, äge rätten, även om yrkande därom ej framställts, förplikta honom att jämte parten ersätta kostnaden.

6§'

Dömas flera för medverkan till samma brott eller för brott, som äga samband med varandra, eller skola flera målsägande ersätta rättegångskostnad, svare de för kostnaden en för alla och alla för en. I den mån kostnad hänför sig till del av målet, som angår allenast någon av dem, eller ock någon orsakat kostnad genom vårdslöshet eller försummelse, som avses i 4 §, skall dock denna kostnad gäldas av honom ensam.

Dömas flera för medverkan till samma brott eller för brott, som äga samband med varandra, eller skola flera målsägande eller åklagaren och målsäganden ersätta rättegångskostnad, svare de för kostnaden en för alla och alla för en. I den mån kostnad hänför sig till del av målet, som angår allenast någon av dem, eller ock någon orsakat kostnad genom vårdslöshet eller försummelse, som avses i 4 §, skall dock denna kostnad gäldas av honom ensam.

Är någon enligt 5 § skyldig att jämte part ersätta kostnad, svare de en för båda och båda för en.

10§'

Fullföljes mål från lägre rätt, skall skyldigheten att ersätta rättegångskostnad i högre rätt bestämmas med hänsyn till rättegången därstädes. Högre rätts dom skall anses som fällande, allenast då den tilltalade dömes till påföljd, som är att anse såsom svårare än den, vartill lägre rätt dömt, eller, om han frikänts av lägre rätt, finnes hava begått brottet eller av honom full-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1989/90:JuU32

Bilaga
följd talan ej föranleder ändring i följd talan ej föranleder ändring i
lägre rätts dom. Stadgandet i 3 § lägre rätts dom. Stadgandet i 3 §
skall avse det fall, att / högre rätt skall avse det fall, att målsäganden
talan utan skäl fullföljts av åklaga- utan skäl föranlett att talan full-
ren. följts av åklagaren.

Om kostnad i högre rätt i mål angående fråga, som dit fullföljts särskilt, äge vad i detta kapitel stadgas om mål, som väckts vid lägre rätt, motsvarande tillämpning.

Återförvisas mål, skall frågan om kostnaden i den högre rätten prövas i samband med målet efter dess återupptagande.

11§" Om rättegångskostnad i mål, vari allenast målsägande för talan, gälle i tillämpliga delar vad i 18 kap. är stadgat.

I fråga om den tilltalades skyldig- I fråga om den tilltalades skyldig
het att ersätta staten kostnad för het att ersätta staten kostnad för
offentlig försvarare och för annan offentlig försvarare och för annan
rättshjälp åt honom själv tillämpas rättshjälp åt honom själv tillämpas
dock I § första stycket sista mening- dock I § andra och tredje styckena
en samt andra och tredje styckena detta kapitel,
detta kapitel.

I fråga om skyldighet för målsägande att i mål, vari han biträtt allmänt åtal eller eljest fört talan jämte åklagaren eller denne fört talan för målsäganden, ersätta rättegångskostnad och om hans rätt till ersättning för sådan kostnad gälle, utöver bestämmelserna i 3 och 4 §§ , vad i 18 kap. 12 § är stadgat.

48 kap.
12 a §'

Finner åklagaren att ett strafföre- Om åklagaren finner att ett
läggande, som har godkänts, till strafföreläggande, som har god-
följd av skrivfel,/e/rä/crt/« eller an- känts, innehåller en uppenbar orik-
nat liknande förbiseende innehåller tighet till följd av åklagarens eller
en uppenbar oriktighet, skall han, någon annans skrivfel, räknefel el
sedan den som har godkänt förelag- ler liknande förbiseende, skall han,
gandet har beretts tillfälle att yttra sedan den som har godkänt föreläg-
sig, besluta om rättelse av förelag- gandet har rt;.y tillfälle att yUra sig,
gandet. besluta om rättelse av föreläggan
det.

Rättelse får inte göras, om den som har godkänt föreläggandet motsätter sig det.

En rättelse får inte innebära att straffet höjs.

49 kap.
la§

När en tingsrätt meddelar dom i fall .som avses i 17 kap. 5 § andra

" Senaste lydelse 1983:920.

" Senaste lydelse 1982: 1123. 23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

stycket, bestämmer rätten med hänsyn lill omständigheterna om talan mot domen skall föras särskilt eller endast i samband med lalan mot tingsrättens slutliga avgörande. Talan förs genom vad.

12 §"

Talan mot tingsrättens dom eller beslut i mål som handlagts av en lagfaren domare enligt 1 kap. 3 d § första stycket får inte prövas av hovrätten i vidare mån än som framgår av 13 §, om inte hovrätten meddelat parten prövningstillstånd.

Prövningstillstånd behövs inte vid talan mot beslut som rör någon annan än en part eller en intervenient, beslut varigenom tingsrätten ogillat jäv mot en domare, beslut angående utdömande av förelagt vite eller om ansvar för en rättegångsförseelse eller beslut varigenom en missnöjesanmälan eller en ansökan om återvinning eller en vade- eller besvärstalan avvisats.

I fråga om meddelade prövnings- I fråga om meddelade prövnings
tillstånd skall 54 kap. 11 § andra tillstånd skall 54 kap. 11 § tredje
stycket och 13 § gälla i tillämpliga stycket och 13 § gälla i tillämpliga
delar. delar.

l989/90:JuU32 Bilaga

52 kap.

1§M

Vill någon anföra besvär mot underrätts beslut, skall han inom två veckor från den dag dä beslutet meddelades inkomma med besvärsinlaga lill underrätten. Om ett beslut under rättegången inte har meddelats vid sammanträde för förhandling och det inte heller vid något sådant sammanträde har tillkännagivits när beslutet kommer att meddelas, skall dock besvärstiden räknas från den dag då klaganden fick del av beslutet. Klagan över beslut om någons häktande eller kvarhållande i häkte eller om åläggande av reseförbud eller i fråga, som avses i 49 kap. 6 §, är inte inskränkt till viss tid.

Om skyldighet alt anmäla missnöje med beslut, som avses i 49 kap. 3 § eller 4 § första stycket 1. 2, 3, 7, 8 eller 9, stadgas i nämnda kapitel.

Vill någon överklaga en tingsrätts beslut, skall han ge in en besvärsinlaga lill tingsrätten. Inlagan skall ha kommit in till rätten inom tre veckor från den dag då beslutet meddelades. Om ett beslut under rättegången inte har meddelats vid sammanträde för förhandling och det inte heller vid något sådant sammanträde har tillkännagivits när beslutet kommer att meddelas, skall dock besvärstiden räknas från den dag då klaganden fick del av beslutet. Klagan över beslut om någons häktande eller kvarhållande i häkte eller om åläggande av reseförbud eller i fråga, som avses i 49 kap. 6 §, är inte inskränkt till viss tid.

/ 49 kap. finns bestämmelser om alt den, som vill överklaga ett beslut, i vissa fall först skall anmäla missnöje.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1989/90:JuU32

Bilaga

54 kap.
Ia§

När en hovrätt meddelar dom i fall som avses i 17 kap. 5 § andra stycket, bestämmer hovrätten med hänsyn till omständigheterna om lalan mot domen skall föras särskilt eller endast i samband med talan mot hovrättens slutliga avgörande. Talan förs genom ansökan om revision.

55 kap.
12a§''

Om högsta domstolen med tillämpning av bestämmelserna i 54 kap. 11 eller 11 a § har prövat en prejudikatfråga får domstolen, om ytterligare prövning krävs, helt eller delvis grunda sitt avgörande av målet i övrigt på hovrättens bedömning eller, med undanröjande av lägre rätts dom, återförvisa målet till lägre rätt för fortsatt handläggning.

En prejudikatfråga får avgöras En prejudikatfråga får avgöras

genom dom. genom dom även i andra fall än

som avses i 17 kap. 5 § andra stycket.

Denna lag träder i kraft den I juli 1990. Äldre bestämmelser gäller dock

1. i fråga om fullföljd av talan mot särskild dom enligt 17 kap. 5 § som har meddelats före ikraftträdandet,

2. i fråga om tid för besvär över beslut som meddelats före ikraftträdandet,

3. i fråga om lägre rätts skyldighet att pröva om talan mot avgörande som meddelats före ikraftträdandet fullföljts på föreskrivet sätt.

Har i mål som avses i 1 kap. 7 § äldre lydelsen talan före ikraftträdandet väckts vid viss tingsrätt som sägs där, behåller tingsrätten sin behörighet att handlägga målet.

' Senaste lydelse 1989: 352. 25

kap.

7§

Om införing i fastighetsboken eller tomträttsboken finnes innehålla uppenbar oriktighet till följd av skrivfel eller annat dylikt förbiseende, skall införingen rättas. Kan rättelse bli till förfång för ägare eller innehavare av panträtt eller innehavare av rättighet, för vilken inskrivning är beviljad eller sökt, skall det inbördes företrädet mellan berörda förvärv bestämmas efter vad som finnes skäligt. Tillfälle att yttra sig skall lämnas part som beröres, om han är känd, samt myndighet som avses i 18 kap. 5 § första stycket.

Om införing i fastighetsboken eller tomträttsboken finnes innehålla uppenbar oriktighet till följd av inskrivningsmyndighetens eller någon annans skrivfel eller liknande förbiseende, skall införingen rättas. Kan rättelse bli till förfång för ägare eller innehavare av panträtt eller innehavare av rättighet, för vilken inskrivning är beviljad eller sökt, skall det inbördes företrädet mellan berörda förvärv bestämmas efter vad som finnes skäligt. Tillfälle att yttra sig skall lämnas part som beröres, om han är känd, samt myndighet som avses i 18 kap. 5 § första stycket.

Beslut i ärende som avses i första stycket meddelas genom införing i fastighetsboken eller tomträttsboken. Skälen för beslutet skall antecknas i akten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

4 Förslag till 1989/90:JuU32

Lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1) Bilaga

Härigenom föreskrivs att 39 § sjölagen (1891:35 s. 1)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

39                                                                          §
Om införing i skepps- eller           Om införing i skepps- eller
skeppsbyggnadsregistret finnes in- skeppsbyggnadsregistret finnes in
nehålla uppenbar oriktighet till nehålla någon uppenbar oriktighet
följd av skrivfel eller annat dylikt till följd av registermyndighetens el-
förbiseende, skall införingen rättas. ler någon annans skrivfel eller lik-
Vad som nu sagts har motsvarande nande förbiseende, skall införingen
tillämpning på uppenbar oriktighet rättas. Vad som nu sagts har mot-
i registret till följd av tekniskt fel. svarande tillämpning på uppenbar
Kan rättelse bli till förfång för ägare oriktighet i registret till följd av tek-
eller för innehavare av pantbrev på niskt fel. Kan rättelse bli till förfång
grund av inteckning, skall det in- för ägare eller för innehavare av
bördes företrädet mellan berörda pantbrev på grund av inteckning,
förvärv bestämmas efter vad som skall det inbördes företrädet mellan
finnes skäligt. Tillfälle att yttra sig berörda förvärv bestämmas efter
skall lämnas part som beröres, om vad som finnes skäligt. Tillfälle att
han är känd, samt myndighet som yttra sig skall lämnas part som be-
avses i 372 §.                 röres, om han är känd, samt myn
dighet som avses i 372 §.

Beslut om rättelse meddelas genom införing i registret. Skälen för beslutet antecknas i dagboken eller akten. I stället för bevis eller handling, som utfärdats i enlighet med den tidigare införingen, skall ny sådan handling utfärdas. Den tidigare handlingen skall återfordras, göras obrukbar och behållas av registermyndigheten. Den som innehar handlingen är skyldig att ingiva den för detta ändamål. 1 föreläggande att fullgöra sådan skyldighet får vite utsättas.

Talan mot beslut om rättelse får föras även av myndighet som avses i 372 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

5 Förslag till 1989/90:JuU32

Lag om ändring i lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 20 § lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1990.

Äldre föreskrifter gäller fortfarande

1. i fråga om påföljd för parts utevaro, om parten före ikraftträdandet kallats till förhandling, och

2. i fråga om ordningen för målets fullföljd i högre rätt, om det avgörande mot vilket talan fullföljts har meddelats före ikraftträdandet.

9a§

Finner en tingsrätt all ett beslut, som den har meddelat som första instans, är uppenbart orikligt på grund av nya omständigheter eller av någon annan anledning, skall rätten ändra beslutet, om del kan ske snabbi och enkelt och ulan all det blir till nackdel för någon enskild part (omprövning).

Skyldigheten gäller även om beslutet överklagas. Skyldigheten gäller dock inte, om tingsrätten har överlämnat handlingarna i ärendet till en högre instans eller om det i annat fall finns särskilda skäl mot alt rätlen ändrar sill beslut.

En part har inte rätt att få beslutet omprövat, om han begär omprövning sedan tiden för överklagande av beslutet har gått ul.

9b§

Ett överklagande av en tingsrätts beslut förf aller, om rätten själv ändrar beslutet så som klaganden begär. 1 så fall tillämpas inte 52 kap. 2 och 4 §§ rättegångsbalken.

Ändrar rätlen beslutet på annat sätt än klaganden begär, skall överklagandet anses omfatta det nya beslutet, om inte avvisning skall ske enligt 52 kap. 2 § rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

Äldre bestämmelser gäller i fråga om ändring av beslut som meddelats före ikraftträdandet.

7 Förslag till 1989/90:JuU32

Lag om ändring i lagen (1949:164) med vissa bestämmelser

om rättegången i tryckfrihetsmål

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1949: 164) med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§ I mål angående ansvar på grund av tryckfrihetsbrott skall rätten vid förberedande behandling så snart ske kan utreda huruvida den tilltalade enligt 8 kap. tryckfrihetsförordningen är ansvarig för skriften samt, om så erfordras, meddela beslut därom.

Vid beredande av tryckfrihets- Vid beredande av tryckfrihets
mål, vari talan föres om ansvar, må mål, vari talan föres om ansvar, må
rätten, även då fråga är om allmänt rätten, även då fråga är om allmänt
åtal, höra part eller annan så ock åtal, höra part eller annan så ock
meddela beslut i fråga om målets meddela beslut i fråga om målets
avvisande. För behandling av fråga avvisande. För behandling av fråga
som avses i första stycket må hu- som avses i första stycket må hu
vudförhandling utsättas; vid sådan vudförhandling utsättas; vid sådan
förhandling eller vid huvudför- förhandling eller vid huvudför
handling, som eljest utsattes ehuru handling, som eljest utsattes ehuru
målet i övrigt ej är berett till huvud- målet i övrigt ej är berett till huvud
förhandling, skall rätten bestå av förhandling, skall rätten bestå av
tre eller fyra lagfarna domare. tre lagfarna domare.

Om särskild talan mot beslut, varigenom rätten ogillat invändning av tilltalad att han enligt 8 kap. tryckfrihetsförordningen icke är ansvarig för skriften, gälle vad i rättegångsbalken är stadgat angående invändning om rättegångshinder.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

Lagen omti7ckt 1977; 1017. 31

15 kap.

2§

Fastighetsbildningsmyndighetens beslut skall överklagas särskilt, om myndigheten

1. avvisat ansökan om fastighetsbildning eller fastighetsbestämning eller
avvisat ombud eller biträde,

2. ogillat jäv mot förrättningsman,

3. beslutat i fråga om förskott enligt 5 kap. 30 § fjärde stycket eller tidpunkt för rättighetshavares skyldighet att avträda mark enligt 5 kap. 30 b §,

4. beslutat i fråga om ersättning till sakkunnig eller syssloman eller till sådan skadelidande som avses i 4 kap. 38 §,

5. beslutat i fråga om rättelse av förrättningsbeslut, karta eller annan handling,

6. beslutat att gemensamt arbete skall utföras enligt denna lag eller att fråga om sådant arbete skall prövas enligt annan lagstiftning,

7. beslutat enligt 9 kap. 3 § om fördelning av kostnader för gemensamt arbete eller enligt 9 kap. 4 § om utdebitering av sådana kostnader,

8. beslutat att syssloman som fått i uppdrag att ombesörja gemensamt arbete skall skiljas från uppdraget,

9. avvisat överklagande.

Skrivelsen med överklagande enligt denna paragraf skall ges in till fastighetsbildningsmyndigheten inom två veckor från den dag då beslutet meddelades. Överklagande får göras av sakägare. Beslut som avses i 1, 4, 5 och 8 får överklagas även av annan som beslutet rör.

Skrivelsen med överklagande enligt denna paragraf skall ges in till fastighetsbildningsmyndigheten inom tre veckor från den dag då beslutet meddelades. Överklagande får göras av sakägare. Beslut som avses i 1,4,5 och 8 får överklagas även av annan som beslutet rör.

kap.

9 Förslag till 1989/90:JuU32

Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 20 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 §' Valbar till nämndeman i kammarrätt och länsrätt är svensk medborgare, som är kyrkobokförd i länet och som inte är underårig eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.

Tjänsteman vid allmän förvalt- Tjänsteman vid domstol, länssty-

ningsdomstol, länsstyrelse, läns- relse, länsskattemyndighet eller un-

skattemyndighet eller under läns- der länsstyrelse eller länsskatte-

styrelse eller länsskattemyndighet myndighet lydande myndighet, lag-

lydande myndighet, lagfaren döma- faren domare, åklagare, polisman

re, åklagare, polisman eller advokat eller advokat eller annan som har

eller annan som har till yrke att föra till yrke att föra andras talan inför

andras talan inför rätta får inte vara rätta får inte vara nämndeman,
nämndeman.

Nämndeman i länsrätt får inte samtidigt vara nämndeman i kammarrätt.

Den som har fyllt sextio år eller uppger något giltigt hinder är inte skyldig att ta emot uppdrag som nämndeman. Den som har avgått som nämndeman är inte skyldig att ta emot nytt uppdrag förrän efter tre år.

Rätten prövar självmant den valdes behörighet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990. I fråga om nämndemän som valts före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser.

' Senaste lydelse 1988: 1329. 34

10 Förslag till 1989/90:JuU32

Lagom ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291) '

Härigenom föreskrivs att 32 och 50 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

32 §
Beslut, som till följd av skrivfel. Beslut, som innehåller någon up-

räknefel eller annat sådant förbise- penbar oriktighet till fÖlJd av dom-
ende innehåller uppenbar oriktig- stolens eller någon annans skrivfel,
het, får rättas av domstolen. Om del räknefel eller liknande förbiseende,
ej är obehövligt, skall tillfälle läm- får rättas av domstolen,
nas part att yttra sig innan rättelse Har domstolen av förbiseende
sker. underlåtit att falla ett beslut som

skulle ha meddelats i samband med ett avgörande, får domstolen komplettera sitt avgörande i del hänseendet inom två veckor från del all avgörandet meddelades.

Om det inte är obehövligt, skall parterna få tillfälle att yttra sig innan rättelse eller komplettering sker.

50 §'

Behärskar part, vittne eller annan som skall höras inför rätten ej svenska språket eller är han allvarligt hörsel- eller talskadad, skall rätten vid behov anlita tolk. Rätten får även i annat fall vid behov anlita tolk.

Första stycket skall tillämpas även i fråga om överföring från punktskrift till vanlig skrift eller omvänt.

Som tolk får ej anlitas den vars tillförliilighet kan anses förringad på grund av hans ställning till någon som för talan i målet eller på grund av annan därmed Jämförlig omständighet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

Senaste lydelse 1987: 748. 35

11 Förslag till 1989/90:JuU32

Lag om ändring i lagen (1978:28) om försäkringsdomstolar Bilaga

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1978:28) om försäkringsdomstolar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9§'

Valbar till nämndeman i försäk- Valbar till nämndeman i försäk
ringsrätt är varje svensk medborga- ringsrätt är varje svensk medborga
re, som är kyrkobokförd i länet och re, som är kyrkobokförd i länet och
inte är underårig eller har förvalta- inte är underårig eller har förvalta
re enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. re enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.
Den som är tjänsteman i allmän Den som är tjänsteman i allmän
försäkringskassa eller ledamot av försäkringskassa eller ledamot av
socialförsäkringsnämnd, tjänste- socialförsäkringsnämnd, tjänste
man vid lokal skattemyndighet el- man vid lokal skattemyndighet el
ler riksförsäkringsverket, lagfaren ler riksförsäkringsverket, lagfaren
domare, annan ledamot eller tjäns- domare, annan ledamot i försäk-
teman i försäkringsdomstol, åklaga- ringsdomstol, tjänsteman vid dorn-
re, advokat eller annan som har till stol. åklagare, advokat eller annan
yrke att föra andras talan inför rätta som har till yrke att föra andras
får inte vara nämndeman. talan inför rätta får inte vara nämn
deman.

Rätten prövar självmant den valdes behörighet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990. I fråga om nämndemän som valts före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser.

12 kap.

37 §

Förrättningsmannens beslut överklagas särskilt, om förrättningsmannen har

1. ogillat jäv enligt 7 §,

2. beslutat angående ersättning till sakkunnig eller tolk,

3. beslutat angående ersättning enligt 24 § tredje stycket,

4. beslutat angående rättelse enligt 35 §.

Överklagande enligt första styc- Överklagande enligt första stycket sker genom besvär som skall ges ket sker genom besvär som skall ges

in till vattendomstolen inom tre veckor från den dag då beslutet meddelades.

in till vattendomstolen inom två veckor från den dag då beslutet meddelades.

Ett beslut att godta en invändning om jäv får inte överklagas.

Den som menar att förrättningen onödigt uppehålls genom ett beslut av förrättningsmannen får överklaga beslutet genom besvär hos vattendomstolen. Denna besvärsrätt är inte inskränkt till någon viss tid.

13 kap. 56 §

Har förrättningsmannens beslut inte överklagats på föreskrivet sätt eller inom rätt tid, skall klagomålen omedelbart avvisas av vattendomstolen. Har besvärsinlagan före besvärstidens utgång inkommit till förrättningsmannen, skall den omständigheten att inlagan först efter utgången av nämnda tid inkommit till domstolen inte föranleda att talan avvisas.

65 Vattendomstolens domar eller beslut får, om inte annat är föreskrivet, överklagas hos vattenöver-domstolen. I stället för de tider som föreskrivs i 50 kap. 1 och 2 §§ samt 52 kap. 1 § rättegångsbalken gäller för vad fyra veckor, för anslutningsvad två veckor och för anförande av besvär tre veckor.

Har förrättningsmannens beslut inte överklagats inom rätt tid, skall klagomålen omedelbart avvisas av vattendomstolen. Har besvärsinlagan före besvärstidens utgång inkommit till förrättningsmannen, skall den omständigheten att inlagan först efter utgången av nämnda tid inkommit till domstolen inte föranleda att talan avvisas.

Vattendomstolens domar eller beslut får, om inte annat är föreskrivet, överklagas hos vattenöver-domstolen. I stället för de tider som föreskrivs i 50 kap. 1 och 2 §§ rättegångsbalken gäller för vad fyra veckor och för anslutningsvad två veckor.

En införing i företagsintecknings-registret skall rättas, om införingen innehåller en uppenbar oriktighet till följd av skrivfel, något annat liknande förbiseende eller något tekniskt fel. Det inbördes företrädet mellan inteckningar som berörs av en rättelse skall bestämmas efter vad som är skäligt, om rättelsen kan skada näringsidkaren eller någon innehavare av företagshypoteksbrev.

En införing i företagsintecknings-registret skall rättas, om införingen innehåller någon uppenbar oriktighet till följd av inskrivningsmyndighetens eller någon annans skrivfel eller liknande förbiseende eller tdl följd av något tekniskt fel. Det inbördes företrädet mellan inteckningar som berörs av en rättelse skall bestämmas efter vad som är skäligt, om rättelsen kan skada näringsidkaren eller någon innehavare av företagshypoteksbrev.

Tillfälle att yttra sig skall lämnas den vars rätt berörs, om han är känd, samt den myndighet som avses i 5 kap. 3 §.

En anteckning om ärendet skall göras i registret, om inte beslut meddelas samma dag som ärendet har tagits upp.

Ett beslut som till följd av skrivfel, räknefel eller något annat sådant förbiseende innehåller en uppenbar oriktighet får rättas av den myndighet som har meddelat beslutet. Innan rättelse sker skall myndigheten ge den som är part tillfälle att yttra sig, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild och åtgärden inte är obehövlig.

Ett beslut som innehåller en uppenbar oriktighet till följd av myndighetens eller någon annans skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende, får rättas av den myndighet som har meddelat beslutet. Innan rättelse sker skall myndigheten ge den som är part tillfälle att yttra sig, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild och åtgärden inte är obehövlig.