Justitieutskottets betänkande
1989/90:JuU10

Samhällstjänst

1989/90

JuUlO

Sammanfattning

I detta betänkande tillstyrker utskottet ett regeringsförslag om en
försöksverksamhet med samhällstjänst som straffrättslig påföljd. I reservationer
förordas bl.a. delvis annorlunda konstruktioner än dem regeringen
föreslagit.

Propositionen m.m.

1 proposition 1989/90:7 har regeringen (justitiedepartementet) föreslagit
att riksdagen

1. antar vid propositionen fogat förslag till lag om försöksverksamhet
med samhällstjänst,

2. godkänner vad regeringen förordat om statens ansvar för skador
som den dömde kan komma att orsaka under verkställigheten av
samhällstjänsten.

I samband med propositionen behandlar utskottet dels de med anledning
av propositionen väckta motionerna 1988/89:Ju9 av Rolf Dahlberg
m.fl. (m) och 1988/89:JulO av tredje vice talmannen Bertil
Fiskesjö m.fl. (c), dels yrkanden i de under den allmänna motionstiden
1989 väckta motionerna 1988/89:Ju501 av Bengt Westerberg m.fl.
(fp), 1988/89:Ju641 av Hugo Bergdahl och Elver Jonsson (båda fp),
1988/89:Ju805 av Carl Bildt m.fl. (m), 1988/89:Ju808 av Olof Johansson
m.fl. (c) och 1988/89:Ju821 av Lars Werner m.fl. (vpk).

Det vid propositionen fogade och av lagrådet granskade lagförslaget
har följande lydelse.

1 Riksdagen I9N9I90. 7sunil. Nr 10

Förslag till

1989/'90:JuU 10

Lag om försöksverksamhet med samhällstjänst

Härigenom föreskrivs följande.

1 § I brottmål, som prövas av Uppsala, Linköpings, Helsingborgs, Malmö
eller Gävle tingsrätt och vid högre rätts prövning av sådant mål, gäller
bestämmelserna i 2 §.

2 § Om det vid val av påföljd enligt 30 kap. brottsbalken är av avgörande
betydelse för att rätten, i stället för att döma till fängelse, skall kunna döma
till skyddstillsyn eller förordna att tidigare ådömd skyddstillsyn skall avse
nya brott, får rätten, utöver vad som följer av 28 kap. 6§ brottsbalken,
meddela särskild föreskrift som avser skyldighet att i samband med verkställigheten
utföra oavlönat arbete i lägst 40 och högst 200 timmar (samhällstjänst).
Detta gäller dock endast under förutsättning att den tilltalade
förklarat sig villig att följa en sådan föreskrift.

Meddelar rätten föreskrift med stöd av första stycket, skall det i domslutet
anges hur långt fängelsestraff som skulle ha dömts ut, om fängelse i stället
valts som påföljd.

Har föreskrift meddelats med stöd av första stycket och återkallar den
tilltalade sitt samtycke vid högre rätts prövning av målet, får rätten utan
hinder av 51 kap. 25 § första stycket första meningen och 55 kap. 15 § första
stycket rättegångsbalken döma till fängelse.

3 § Övervakningsnämnden får ändra eller upphäva en föreskrift som har
meddelats enligt 2 § när det finns skäl till det. I fråga om dom med sådan
föreskrift tillämpas vad som föreskrivs i 26 kap. 17 §, 28 kap. 7 § och 8 §
första stycket första meningen och andra stycket samt 37 kap. 8 § andra
stycket och 10 § brottsbalken om andra föreskrifter vid skyddstillsyn.

Om det behövs för att den dömde skall stå under övervakning till dess det
föreskrivna arbetet har utförts, får övervakningsnämnden besluta om övervakning
av den dömde under viss tid efter det att ett år har gått av prövotiden,
dock längst till prövotidens utgång.

4 § Om rätten undanröjer en dom på skyddstillsyn med föreskrift enligt 2 §
första stycket och i stället dömertill fängelse, skall rätten beakta uppgift som
avses i 2 § andra stycket när strafTets längd bestäms.

5 § Lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd skall tillämpas på den
som utför sådant arbete som avses i 2 §. I sfället för vad som föreskrivs i 4 §
om skyddstid i den lagen gäller att personskadeskyddet inträder när den
dömde påbörjar en resa till arbetsplatsen i enlighet med uppgjord arbetsplan
och upphör när en resa från arbetsplatsen avslutas.

6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om ersättning från staten för skador som orsakats av den dömde
vid sådant arbete som avses i 2 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990 och upphör att gälla vid
utgången av år 1992. Har föreskrift enligt 2 § meddelats innan lagen upphört
att gälla, skall dock bestämmelserna i 2-6 §§ fortsätta att tillämpas.

Motioner väckta med anledning av
propositionen

1989/90:Ju9 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen, med avslag på regeringens förslag i denna del,
beslutar att försöksverksamheten med samhällstjänst skall omfatta
brottmål som prövas av samtliga tingsrätter,

2. att riksdagen beslutar att samhällstjänst skall ådömas i förening
med villkorligt fängelse i enlighet med vad i motionen anförts,

3. att riksdagen, under förutsättning att riksdagen beslutar i enlighet
med yrkande 2 ovan, som sin mening ger regeringen till känna att den
som missköter en honom ådömd samhällstjänst i regel skall avtjäna
tidigare utmätt fängelsestraff,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att bestämmelserna om samhällstjänst skall inrymmas
i brottsbalken.

1989/90:Jul0 av tredje vice talmannen Bertil Fiskesjö m.fl. (c) vari
yrkas

1. att riksdagen beslutar, med ändring av i propositionen framlagt
förslag till lag om försöksverksamhet med samhällstjänst, att 1 § får
följande lydelse: "I brottmål, som prövas av Uppsala, Linköpings,
Helsingborgs, Malmö, Gävle, Karlstads, Bollnäs, Östersunds, Umeå och
Haparanda tingsrätt och vid högre rätts prövning av sådant mål, gäller
bestämmelserna i 2 §",

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om andra åtgärder för att komma till rätta med
brottsligheten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om önskvärdheten att även ungdomar i åldern
15—17 år skall kunna ådömas skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst
även om förutsättningar att ådöma fängelse saknas,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om värdet av att även andra arbetstillfällen än de
som erbjuds av de ideella organisationerna utnyttjas under försöksverksamheten,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att tillräckliga medel ställs till försöksverksamhetens
förfogande,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om möjligheten att utforma samhällstjänst som en
fristående påföljd.

1* Riksdagen 1989190. 7 sami. Nr 10

Motioner väckta under allmänna motionstiden
1989

1988/89:Ju501 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett omedelbart igångsättande av en försöksverksamhet
med samhällstjänst.

1988/89:Ju641 av Hugo Bergdahl och Elver Jonsson (båda fp) vari
yrkas att riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om en
reformerad brottspåföljd där samhällstjänst kan ersätta fängelsestraff i
enlighet med vad som förordats i motionen.

1988/89:Ju805 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

17. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om en
ny påföljd benämnd samhällstjänst på sätt som anges i motionen.

1988/89:Ju808 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

29. att riksdagen hos regeringen begär förslag till införande av
påföljden samhällstjänst.

1988/89:Ju821 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående inriktningen på den planerade försöksverksamheten
med samhällstjänst.

Utskottet

Inledning

Under senare år har det i en lång rad länder pågått ett intensivt arbete
för att skapa nya straffrättsliga reaktionsformer som kan användas i
stället för frihetsstraff och som inte har så många skadliga verkningar
som sådana straff. Ett av de mest uppmärksammade och vanligast
förekommande alternativen är en sanktion som innebär att den dömde
blir skyldig att under sin fritid utföra ett oavlönat, samhällsnyttigt
arbete. Sanktionen brukar i den kriminalpolitiska debatten kallas
samhällstjänst.

Den i England använda formen av samhällstjänst ("community
service order") är en av de äldsta och kanske den i Sverige mest
uppmärksammade varianten av samhällstjänst. Påföljden förekommer
emellertid i olika former i ett stort antal länder såväl i västvärlden som
i vissa öststater. Av särskilt intresse för svensk del är att samhällstjänst
har använts på försök i Danmark sedan år 1982 och i Norge sedan år
1984.

Frågan om att införa samhällstjänst i det svenska påföljdssystemet
har tidigare behandlats av frivårdskommittén. 1 sitt slutbetänkande
(SOU 1984:32) Nya alternativ till frihetsstraff tog kommittén upp
denna fråga ingående och redovisade därvid för- och nackdelar med
samhällstjänst samt olika tänkbara utformningar av en sådan påföljds -

1989/90: JuUlO

form. Den slutsats kommittén drog av sina överväganden var att det
var många nackdelar förenade med påföljden. I första hand gällde det
svårigheterna att få påföljden att ersätta fängelsestraff. Vidare skulle
samhällstjänst leda till ett osäkert urval av lagöverträdare, eftersom det
skulle vara svårt att generellt ange vilka som borde kunna komma i
fråga för påföljden. De principiella invändningar som kunde resas mot
påföljden var också betydande, liksom svårigheterna att finna lämpliga
arbetsuppgifter. På grund härav ansåg kommittén att samhällstjänst
inte borde införas. De positiva inslag som ändå fanns i samhällstjänst
borde i stället tas till vara inom ramen för sådan fritidsverksamhet
utom anstalt som kunde äga rum med stöd av 14 § lagen (1974:203)
om kriminalvård i anstalt.

Vid remissbehandling av frivårdskommitténs ovannämnda betänkande
var remissutfallet i frågan om samhällstjänst ganska splittrat. Ett
trettiotal remissinstanser anslöt sig till kommitténs uppfattning, medan
ett femtontal instanser ställde sig positiva till tanken på samhällstjänst
som ett inslag i det straffrättsliga sanktionssystemet.

Frivårdskommitténs och remissinstansernas uppfattningar i frågan
om samhällstjänst utgjorde beslutsunderlag i lagstiftningsärendet om
s.k. kontraktsvård m.m. Regeringens ställningstagande i saken innebar
att samhällstjänst inte då borde införas som självständig påföljd. Föredragande
statsrådet framhöll emellertid att frågan borde kunna tas upp
till ny prövning, om utvärderingen av de pågående försöken med
samhällstjänst i Danmark och Norge gav anledning till det (prop.
1986/87:106 s. 20 ff). Utskottet var av samma uppfattning (bet. Juli
1986/87:32 s. 18 ff, rskr. 279).

Inom justitiedepartementet upprättades i februari 1989 en promemoria
med förslag till försöksverksamhet med samhällstjänst (dnr
89-561). Promemorian var i mars 1989 föremål för en hearing i
justitiedepartementet med företrädare för myndigheter och organisationer.

Propositionen bygger på promemorian och vad som framkom vid
justitiedepartementets hearing i ärendet.

Propositionens huvudsakliga innehåll

F propositionen föreslås en lag om försöksverksamhet med samhällstjänst.

Lagen innebär att rätten i brottmål i vissa fall får döma till skyddstillsyn
med föreskrift att den dömde skall utföra oavlönat arbete i
angiven omfattning (samhällstjänst). En förutsättning för en sådan dom
är att den dömde har förklarat sig villig att följa en sådan föreskrift
samt att föreskriften bedöms vara av avgörande betydelse för att döma
till skyddstillsyn i stället för fängelse. Försöksverksamheten föreslås
omfatta brottmål som prövas av Uppsala, Linköpings, Helsingborgs,
Malmö och Gävle tingsrätter.

Samhällstjänst är främst avsedd att användas för yngre lagöverträdare
vid sådan brottslighet som annars skulle följas av ett kortare eller
medellångt fängelsestraff. Domstolen skall i domen ange hur långt

!989/90:JuU 10

straff som skulle ha utdömts, om fängelse i stället valts som påföljd.
Om den dömde inte fullgör sina skyldigheter på ett riktigt sätt, får
påföljden undanröjas och ersättas med ett fängelsestraff. Domstolen
skall härvid beakta vad som angetts om fängelsestraffets längd i den
tidigare domen.

De arbetsuppgifter som skall utföras skall inte hämtas från den
reguljära arbetsmarknaden. Främst ideella föreningar men även vissa
myndigheter förutsätts kunna tillhandahålla arbetsuppgifter. Försöksverksamheten
skall pågå under åren 1990—1992.

Utskottets överväganden
Allmänt om förslaget

Utskottet vill först uttrycka sin tillfredsställelse över att riksdagen nu
förelagts ett regeringsförslag i den under lång tid aktuella frågan om
samhällstjänst. Som justitieministern anför är tiden nu, mot bakgrund
av de erfarenheter som har vunnits i Danmark och Norge, mogen för
att i Sverige pröva samhällstjänst som sanktion vid brott. Emellertid är
det inte heller enligt utskottets uppfattning möjligt att utan vidare till
vårt land överföra de modeller för påföljden som använts utomlands.
Inte ens de danska eller norska modellerna kan på grund av skillnader
i fråga om bl.a. påföljdssystemens utformning användas här. Det finns
också en lång rad frågor av praktisk och annan art som bör besvaras
innan samhällstjänst kan göras till ett permanent inslag i det svenska
påföljdssystemet. Många av dessa frågor torde kunna belysas endast
genom praktisk tillämpning av påföljden. Inte minst gäller detta de
frågor som rör arten av och tillgången på lämpliga arbetsuppgifter och
de dömdas förmåga att fullfölja de arbeten som åläggs dem. Även
frågor beträffande verkställigheten bör kunna ytterligare belysas. Övervägande
skäl talar därför, som justitieministern anför, för att inledningsvis
inrikta sig på en försöksverksamhet.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna
Ju641 och Ju808 såvitt rör där framställda önskemål om att redan
nu införa samhällstjänst som ett fast inslag i det svenska påföljdssystemet.

Försöksverksamhetens omfattning

I propositionen föreslås att försöksverksamheten med samhällstjänst
inledningsvis skall begränsas till en period om tre år och gälla brottmål
som behandlas vid Uppsala, Linköpings, Helsingsborgs, Malmö
och Gävle tingsrätter och mål som därifrån överklagas till högre rätt.

I motionerna Ju501 och Ju9 framförs kritik mot en lokal begränsning
av en försöksverksamhet på området. I den sistnämnda motionen
hävdas att regeringsförslaget i denna del strider mot de grundläggande
principerna om likabehandling inom straffrätten. I båda motionerna
yrkas att försöksverksamheten skall omfatta hela landet. I motion Ju 10
begärs att också brottmål som prövas av Karlstads, Bollnäs. Östersunds,
Umeå och Haparanda tingsrätter skall ingå i försöket. Som motivering

1989/90: Juli 10

härför anförs att regeringsförslaget är för snävt för att kunna ge ett
tillräckligt underlag för ett vidare beslut i frågan; genom motionärernas
förslag skulle försöksverksamheten få en bättre geografisk spridning
och även avse försöksorter med mera varierande social struktur.

Vid justitiedepartementets hearing om samhällstjänst framfördes
samma kritik mot en lokal begränsning av försöksverksamheten som
framförs i motion Ju9.

Justitieministern anför i denna del i propositionen (s. 16—18) att
hon även om något formellt hinder inte kan anses föreligga mot en
sådan ordning har en viss förståelse för de framförda betänkligheterna.
Hon framhåller att det givetvis i och för sig är möjligt att låta en
försöksverksamhet med samhällstjänst omfatta hela landet. Emellertid
talar bl.a. resursskäl för att lokalt begränsa försöksverksamheten. Frivården
kommer genom försöket att tillföras nya arbetsuppgifter. Hur
stora extrainsatser som kan komma att krävas är svårt att bedöma i
förväg, och en avsikt med försöksverksamheten är självfallet att belysa
just frågor av detta slag. Försöksverksamheten bör inte ge ett missvisande
utslag på grund av otillräckliga resurser, och om verksamheten
koncentreras till vissa orter kan enligt hennes uppfattning särskilda
resurser tillföras dessa, och förutsättningarna att motverka något sådant
är då väsentligt bättre. Därtill anför hon att det såväl i Danmark som i
Norge inledningsvis gjorts försök med samhällstjänst med lokal avgränsning.
Justitieministern hänvisar vidare till att det också i Sverige
tidigare har förekommit försöksverksamhet på det kriminalpolitiska
området, vilken i praktiken varit lokalt avgränsad. Här avses det s.k.
Ulleråkersprojektet med kontraktsvård för narkotikamissbrukare som
pågick under åren 1979—1982 (prop. 1978/79:182, bet. JuU 39, rskr.
412).

När det gäller de fem utvalda platserna för försöksverksamheten
redovisar justitieministern (prop. s. 18) att förslaget i denna del bygger
på att skyddskonsulentdistrikten inte bör vara för små men inte heller
för stora samt att det är önskvärt med en viss geografisk spridning av
försöksverksamheten. Platserna har bedömts ge ett tillräckligt stort
underlag för att en utvärdering av försöksverksamheten skall vara
meningsfull. Närheten till Danmark, som har längst erfarenhet i
Norden av samhällstjänst, har också haft betydelse för ett val av
domstolar i Skåne.

Lagrådet (prop. s. 39) delar departementschefens uppfattning i frågan
om att lokalt begränsa försöksverksamheten med samhällstjänst.
Inledningsvis konstaterar lagrådet att det är en allmän rättsgrundsats
att lika brott skall föranleda lika straff och att vissa personer eller
persongrupper vid rättstillämpningen inte skall gynnas eller missgynnas.
De grundläggande principerna om likabehandling inom straffrätten
talar därför enligt lagrådets uppfattning för att möjligheten att
under försöksperioden ådömas skyddstillsyn i förening med samhällstjänst
inte bör tillkomma endast yngre lagöverträdare som döms av
vissa tingsrätter. Å andra sidan måste enligt lagrådet beaktas att en
rikstäckande försöksverksamhet skulle kräva väsentligt större resurser.
Först när en ingående utvärdering av försöksverksamheten genomförts

1989/90:JuU 10

är det möjligt att bedöma om ett system med samhällstjänst bör
permanentas. Därför får det, enligt lagrådets bedömande, anses oförsvarligt
att redan nu anskaffa de resurser som en rikstäckande verksamhet
erfordrar. Rent formellt är samhällstjänsten endast en ytterligare
föreskrift vid skyddstillsyn. Lagrådet hänvisar till det i propositionen
redovisade förhållandet att det även inom ramen för nuvarande regler
förekommer olikheter i fråga om föreskrifter vid skyddstillsyn, vilka
olikheter motiveras inte av brottets art utan av resurser inom distriktet.
Detta är förhållanden som enligt lagrådets mening måste kunna
godtas. Det framstår däremot, enligt lagrådet, som ytterligt angeläget att
utvärderingen av försöksverksamheten med samhällstjänst inte får ge
ett missvisande utslag på grund av otillräckliga resurser. Lagrådet delar
därför den i propositionen framförda uppfattningen att förutsättningarna
för att motverka ett missvisande utslag är väsentligt bättre om
försöksverksamheten koncentreras till vissa orter.

Utskottet kan här ansluta sig till den uppfattning som justitieministern
och lagrådet har i frågan om en lokalt begränsad försöksverksamhet
med samhällstjänst. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att
justitieministern i propositionen uttalar att det, om erfarenheterna från
försöket ger anledning till det, kan finnas anledning att återkomma
med förslag om en förlängd försöksverksamhet. I ett sådant sammanhang
är det enligt utskottets uppfattning naturligt att också överväga
om den reglering och den lokala avgränsning av verksamheten som nu
föreslås bör ändras eller preciseras på olika sätt. Vid ett positivt utslag
av försöksverksamheten kan den utökas till att omfatta även andra
delar av landet. Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet bifall
till motionerna Ju501 och Ju9 t nu behandlade delar.

Utskottet godtar också justitieministerns val av orter för försöksverksamheten
varför motionsyrkandet i detta avseende i motion JulO
avstyrks.

Förutsättningar för samhällstjänst

Som framgått ovan skall samhällstjänst enligt förslaget åläggas i form
av en föreskrift vid dom på skyddstillsyn. En sådan föreskrift skall få
meddelas om den bedöms vara av avgörande betydelse för att döma till
skyddstillsyn i stället för fängelse. Dessutom krävs att den tilltalade har
förklarat sig villig att följa föreskriften. I övrigt skall allmänna principer
för val av skyddstillsyn som påföljd tillämpas.

I motion JulO begärs att ungdomar i åldern 15—17 år skall kunna
ådömas skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst även om förutsättningar
att ådöma fängelse saknas. Enligt motionärerna är det framför
allt i denna åldersgrupp som behovet av aktivt stöd och social
gemenskap är störst och möjligheterna till återanpassning som bäst.
Hinder bör därför inte möta att ådöma ungdomar i denna åldersgrupp
skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst. I motionerna Ju501
och Ju805 framförs att samhällstjänst också bör vara ett alternativ till
skyddstillsyn.

1989/90: JuL110

Justitieministern anför i propositionen (s. 19) att hon i likhet med
frivårdskommittén anser att den största fördelen med samhällstjänst är
att domstolen får en möjlighet att för ytterligare ett antal lagöverträdare
välja en annan påföljd än fängelse. Samhällstjänst bör sålunda,
enligt hennes uppfattning, komma i fråga endast i de fall påföljden
annars skulle ha blivit fängelse. Samhällstjänsten kan enligt hennes
uppfattning bli aktuell för främst två kategorier av brottslingar, nämligen
den grupp som ådöms frihetsstraff efter återfall i inte alltför
allvarliga förmögenhets- eller våldsbrott och den grupp som med
hänsyn till brottslighetens art ådöms korta fängelsestraff från 14 dagar
till några få månader.

När det gäller den tilltalades ålder talar enligt hennes uppfattning
flera skäl för att samhällstjänst i första hand bör användas för de yngre
lagöverträdarna. Beträffande åldersgruppen 15—17 år lär dock utrymmet
för samhällstjänst i praktiken vara begränsat, enligt hennes mening.
Jämlikt 30 kap. 5 § första stycket brottsbalken (BrB) får nämligen
fängelse ådömas för brott som någon har begått innan han fyllt 18
år endast om det finns synnerliga skäl. Fängelse kommer här i stort
sett endast till användning vid brottslighet med så högt straffvärde att
någon annan påföljd i stort sett måste anses vara utesluten. Personer ur
denna ålderskategori bör dock inte vara undantagna från samhällstjänst;
för vissa av dessa torde samhällstjänst kunna vara en lämplig
påföljd, och fängelsestraff kan här undvikas, om en mer ingripande
form för verkställighet av skyddstillsyn finns tillgänglig.

1 anslutning till önskemålen i motion Ju 10 om att samhällstjänst
skall kunna komma i fråga för vissa unga lagöverträdare även om
alternativet inte är fängelse vill utskottet hänvisa till vad som sedan
länge är en godtagen princip i vårt land, nämligen att unga lagöverträdare
mellan 15 och 17 år så långt det är möjligt inte skall ställas inför
domstol och bli föremål för åtgärder inom kriminalvårdens ram. Det
är i stället i första hand de sociala myndigheterna som skall vidta
åtgärder beträffande ungdomar som begår brott. Tanken är att åtal
skall kunna underlåtas, om man kan åstadkomma lika goda eller
bättre behandlingsmöjligheter för en ung lagöverträdare utan att åtal
väcks. Om åtal väcks finns när det gäller valet av påföljd också
särregler för unga lagöverträdare. Kan den som är under 21 år bli
föremål för vård eller annan åtgärd enligt socialtjänstlagen (1980:620)
eller lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga får
rätten enligt 31 kap. 1 § BrB överlämna åt socialnämnden att föranstalta
om vård inom socialtjänsten. Tidigare fanns också en regel att
den som var under 18 år fick dömas till skyddstillsyn endast om den
påföljden befanns lämpligare än vård inom socialtjänsten. Bestämmelsen
togs bort i samband med att de nya reglerna om straffmätning och
påföljdsval antogs av riksdagen förra året (prop. 1987/88:120, bet. JuU
45, rskr. 404). I propositionen (s. 105 0 angavs att bestämmelsen
utgick eftersom den efter socialtjänstlagens ikraftträdande knappast gav
någon riktig bild av hur avvägningen mellan skyddstillsyn och vård
inom socialtjänsten sker. Avsikten var dock inte att ändra ordningen
enligt vilken vård inom socialtjänsten bör ges företräde då lagöverträ -

1989/90: JuU 10

daren är under 18 år. I 29 kap. 7 § första stycket BrB finns också en
särskild straffnedsättningsregel. Om någon har begått brott innan han
har fyllt 21 år skall hans ungdom särskilt beaktas vid straffmätningen.
Härvid får dömas till lindrigare straff än som är föreskrivet för brottet.

Det huvudsakliga målet med samhällstjänst är att minska användningen
av fängelsestraff, och en föreskrift om samhällstjänst förutsätts
komma i fråga endast när påföljden annars skulle ha blivit fängelse.
Förslaget är däremot inte tänkt att utgöra ett alternativ till en vanlig
skyddstillsyn. Såvitt gäller unga lagöverträdare under 18 år vill utskottet
erinra om att deras brottslighet i endast begränsad utsträckning bör
bli föremål för domstolsprövning och åtgärder inom kriminalvårdens
ram. Principen är i stället att de unga lagöverträdarna skall uppmärksammas
av de sociala myndigheterna. Mot bakgrund av det anförda
avstyrker utskottet bifall till motionerna Ju 10, Ju501 och Ju805 i nu
behandlade delar.

Påföljdskonstruktionen

Regeringsförslaget i den här delen innebär att samhällstjänst skall
ådömas i form av en ny typ av föreskrift vid skyddstillsyn varigenom
den dömde åläggs att utföra oavlönat arbete under 40—200 timmar
enligt en arbetsplan som efter domen fastställs av skyddskonsulenten.
Antalet arbetstimmar bestäms av domstolen efter brottslighetens straffvärde.
Domstolen skall i domslutet ange hur långt fängelsestraff som
skulle ha ådömts om fängelse i stället hade valts som påföljd. För
samhällstjänst gäller i övrigt vad som anges i BrB om föreskrift vid
skyddstillsyn.

I motion Ju9 riktas kritik mot den föreslagna påföljdskonstruktionen.
Enligt vad där uttalas bör samhällstjänst, i enlighet med frivårdskommitténs
tidigare uttalanden, ådömas i förening med påföljden
villkorligt fängelse. Rätten skall således döma ut ett fängelsestraff men
samtidigt medge anstånd med straffets verkställighet. Liknande förslag
framställs i motion Ju805. Enligt motionärerna stärks påföljdens allmänpreventiva
effekt avsevärt till följd av det konkreta straffhot som
genom det villkorliga fängelset vilar över lagöverträdaren. Under förutsättning
att riksdagen beslutar att samhällstjänsten skall ådömas i
förening med villkorligt fängelse begärs i motion Ju9 att riksdagen
uttalar att den som missköter en honom ådömd samhällstjänst i regel
skall avtjäna det tidigare utmätta fängelsestraffet.

Utskottet har vid flera tillfällen under de senaste åren tagit ställning
mot att införa villkorligt fängelse i det svenska påföljdssystemet, bl.a. i
samband med förslaget om införande av kontraktsvård (jfr JuU
1986/87:32 s. 26, JuU 1987/88:45 s. 38 och 1989/90:JuU8).

I likhet med vad justitieministern och lagrådet anfört i den nu
aktuella propositionen anser utskottet att det när det gäller påföljdskonstruktionen
inte är lämpligt att vid den i olika hänseenden starkt
begränsade försöksverksamheten med samhällstjänst införa en ny särskild
påföljdskonstruktion främmande för det gällande påföljdssystemet.
I stället bör samhällstjänsten under försöksverksamheten inordnas

1989/90:JuU 10

i någon av de nu i BrB reglerade påföljderna. Som lagrådet anför
ligger skyddstillsynen onekligen närmast till hands, bl.a. genom de
möjligheter som erbjuds att genom övervakning kontrollera att samhällstjänsten
fullgörs. Utskottet godtar således förslaget i denna del i
propositionen. Yrkandena i motion Ju9 och Ju805 såvitt gäller införande
av ett system med samhällstjänst knutet till villkorligt fängelse
och följdyrkandet i motion Ju9 om avtjänandet av ett sådant fängelsestraff
avstyrks därför. Med anledning av motionärernas uttalande rörande
det konkreta straffhot som en dom på villkorligt fängelse skulle
utgöra vill utskottet peka på 2 § andra stycket i regeringens lagförslag,
vari föreskrivs att det i domslutet skall anges hur långt fängelsestraff
som skulle ha dömts ut om fängelse valts som påföljd.

Verkställigheten

Regeringsförslaget innebär att samhällstjänsten skall administreras av
skyddskonsulenten. Skyddskonsulenten skall upprätta en "arbetsplatsbank"
som innehåller uppgifter om tillgängliga arbetsplatser för samhällstjänst.
Arbetsplatserna skall enligt förslaget i första hand skaffas
inom den ideella föreningsverksamheten. Så långt det är möjligt bör
arbetsuppgifterna vara av den arten att de normalt inte utförs av
anställda.

I motionerna JulO och Ju821 tas upp frågor i denna del. I motion
Ju 10 begärs ett uttalande om värdet av att även andra arbetstillfällen
än de som erbjuds av de ideella organisationerna utnyttjas under
försöksverksamheten. 1 motion Ju821 begärs ett uttalande om att
samhällstjänsten inte skall inkräkta på den allmänna arbetsmarknaden
utan i huvudsak inriktas på samarbete med olika frivilligorganisationer.

Utskottet kan här ställa sig bakom vad som uttrycks i propositionen
att den reguljära arbetsmarknaden inte skall utnyttjas i första hand
utan att det kan ligga ett särskilt värde i att förlägga samhällstjänsten
till någon form av ideell verksamhet. För de dömda kan den sortens
arbete innebära att de kommer i kontakt med engagerade människor
och ges möjligheter till nya intressen och en meningsfull fritid. Det
samarbete som kriminalvården sedan flera år har med ideella organisationer
bör, även enligt utskottets uppfattning, här kunna bidra till att
lämpliga arbetsuppgifter kan hittas inom exempelvis fritids- och friluftsliv
och idrottsrörelser, natur- och miljövårdssektorn, bildningsförbund
och kyrkliga organisationer. Önskemålet i motion Ju821 i denna
del får därigenom anses tillgodosett.

Såvitt gäller önskemålet i motion JulO om att även andra arbetsuppgifter
än de som finns hos de ideella organisationerna bör komma i
fråga för samhällstjänst för att den dömde skall anpassas till det
normala arbetslivet vill utskottet understryka vad som härvidlag anförs
i propositionen. Under försöksperioden bör en förhållandevis stor
frihet lämnas domstolar och andra myndigheter som är berörda av
försöket att pröva sig fram och anpassa verksamheten efter de praktiska
förutsättningar som visar sig föreligga, bl.a. i fråga om arbetsuppgif -

1989/90: JuU 10

lernas inriktning. Samhällstjänsten bör dock i regel inte, som utskottet
anfört ovan, inkräkta på den reguljära arbetsmarknaden. Något särskilt
uttalande i frågan härutöver anser utskottet inte nödvändigt. Motionsyrkandet
avstyrks därför.

Resurser för försöksverksamheten

Genom regeringsförslaget tillförs frivården nya arbetsuppgifter när det
gäller personutredning samt övervakning och kontroll av att förelagd
arbetsskyldighet fullföljs. Härtill kommer att det i ett initialskede kan
antas gå åt åtskillig tid för att Finna lämpliga arbetsuppgifter för de
dömda. Mot bakgrund härav har i regeringsförslaget förutskickats att
de åtta skyddskonsulentdistrikt som omfettas av försöksverksamheten
skall tillföras särskilda resurser. Varje skyddskonsulentdistrikt på en
plats som omfattas av försöket bör enligt förslaget tillföras medel för en
projektledare för genomförandet av samhällstjänsten samt för ökade
kostnader för resor, utbildning m.m. Den totala kostnaden beräknas
uppgå till 2,4 milj. kr. för ett budgetår. För budgetåret 1989/90 har
beräknats att nämnda kostnader ryms inom ramen för anvisade medel
under andra huvudtitelns förslagsanslag E 3. Frivården. När det gäller
finansieringen för de nästkommande två budgetåren har justitieministern
för avsikt att återkomma med förslag i budgetpropositionerna för
de åren.

1 motion Ju 10 begärs ett uttalande om att det är viktigt att tillräckliga
medel ställs till förfogande för försöksverksamheten.

Även enligt utskottets uppfattning är det angeläget att de skyddskonsulentdistrikt
som omfettas av försöksverksamheten tillförs särskilda
resurser så att försöket inte ger ett missvisande utslag på grund av
otillräckliga resurser. Mot bakgrund av uttalandena i propositionen
utgår utskottet från att så sker utan något särskilt uttalande från
riksdagens sida, och utskottet avstyrker bifall till motion JulO i nu
behandlad del.

Samhällstjänst i framtiden

I motionerna Ju9 och JulO begärs vissa uttalanden om hur det
fortsatta arbetet med samhällstjänst bör bedrivas. I motion Ju9 begärs
att reglerna om samhällstjänst, efter utvärdering, bör införas i BrB som
en separat påföljd. I motion JulO framförs önskemål om att samhällstjänst
bör utformas som en fristående påföljd.

Utskottet anser i likhet med justitieministern att om försöket med
samhällstjänst faller väl ut verksamheten självfallet bör permanentas
och bestämmelserna om samhällstjänst fogas in i BrB:s bestämmelser
om påföljder för brott. Lagrådet har uttalat att det finns skäl som med
styrka talar för att samhällstjänst borde konstrueras som en ny fristående
påföljd. Utskottet är emellertid inte nu, innan en försöksverksamhet
och en utvärdering ägt rum, berett att ta ställning i denna fråga.
Motionsyrkandena avstyrks därför.

1989/90: Ju U10

Andra åtgärder mot brottslighet

I motion JulO framförs åsikten att införandet av samhällstjänst som
isolerad åtgärd inte kan antas leda till minskad brottslighet. I syfte att
komma till rätta med det ökande våldet behövs enligt motionärerna
olika slag av åtgärder. Ett uttalande begärs bl.a. om inrättandet av
jourdomstolar. Syftet är att ytterligare korta av handläggningstiderna i
ungdomsmålen. Motionärerna framhåller den brottsförebyggande effekten
av att påföljden sker i så nära anslutning till brottet som
möjligt, särskilt när det gäller unga lagöverträdare.

Utskottet behandlade under riksmötet 1987/88 motioner om inrättande
av jourdomstolar för unga. Utskottet, som delade motionärernas
uppfattning när det gäller vikten av en snabb handläggning av ungdomsmålen,
hänvisade till att förslagen i den proposition som då var
föremål för utskottets ställningstagande bl.a. hade till syfte just att på
olika sätt minska handläggningstiden hos åklagaren och i domstolen
och att på ett tydligare sätt markera för den unge att hans brottslighet
inte accepteras. Utskottet ställde sig bakom justitieministerns då gjorda
uttalande att jourdomstolar för unga stämmer mindre väl överens med
utgångspunkten att unga lagöverträdare i princip inte skall bli föremål
för domstolsbehandling. Något behov av jourdomstolar för unga fanns
således inte varför utskottet avstyrkte bifall till motionerna (prop.
1987/88:135, bet. JuU 36, rskr. 403).

När det gäller andra åtgärder mot det ökande våldet i samhället vill
utskottet hänvisa till ett frågesvar av justitieministern i riksdagen
nyligen. Hon redogjorde då för några åtgärder som regeringen vidtagit

i dessa sammanhang under senare år och de åtgärder som planeras (se
riksdagens snabbprotokoll 1989/90:20 s. 41 ff). I svaret redovisas bl.a.
förbudet mot innehav av gatustridsvapen, knivförbudet vid offentliga
tillställningar och allmänna sammankomster och snabbare och effektivare
ingripanden mot unga lagöverträdare.

Här kan också nämnas att regeringen nyligen har tillsatt en kommission
för att motverka våldet och förbättra stödet till brottsoffren.

Som justitieministern anfört i ovanstående frågesvar är det självklart
att arbetet med att bekämpa våldsbrottsligheten är ett av de viktigaste
inslagen i kriminalpolitiken. Utskottet har också ställt sig bakom de
förslag som regeringen i olika sammanhang lämnat för att komma till
rätta med dessa problem. Såvitt gäller motionsförslagen om inrättandet
av jourdomstolar gör utskottet i år samma bedömning som år 1988.
När det gäller andra åtgärder mot våldsbrottsligheten visar redovisningen
i det föregående på att ett omfattande arbete bedrivs i en riktning
som utskottet kan ställa sig bakom. Något särskilt uttalande från
riksdagen i saken behövs därför inte i detta sammanhang (jfr bet.
1989/90:JuU5 s. 9). Utskottet avstyrker bifall till motion JulO i nu
behandlad del.

Övrigt

Utöver vad som redovisats i det föregående har utskottet inte något att
anföra med anledning av propositionen och motionerna.

1989/90:JuU10

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande försöksverksamhetens omfattning

att riksdagen med avslag på motion 1988/89:Ju501 i denna del
(yrkande 2 delvis), motion 1989/90:Ju9 i denna del (yrkande 1)
och motion 1989/90:Jul0 i denna del (yrkande 1) antar det i
proposition 1989/90:7 framlagda förslaget till lag om försöksverksamhet
med samhällstjänst såvitt avser 1 §,

res. I (m. fp)
res. 2 (c)

2. beträffande förutsättningar för samhällstjänst

att riksdagen avslår motion 1988/89:Ju501 i denna del (yrkande

2 delvis), motion 1988/89:Ju805 i denna del (yrkande 17 delvis)
och motion 1989/90:Jul0 i denna del (yrkande 3),

res. 3 (m. fp. c, mp)

3. beträffande påföljdskonstruktionen

att riksdagen avslår motion 1988/89:Ju805 i denna del (yrkande
17 delvis) och motion 1989/90:Ju9 i denna del (yrkandena 2 och
3),

res. 4 (m)

4. beträffande förslaget i övrigt till lag om försöksverksamhet
med samhällstjänst

att riksdagen antar det i moment 1 framlagda lagförslaget i den
mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan,

5. beträffande verkställigheten

att riksdagen avslår motion 1988/89:Ju821 i denna del (yrkande
13) och motion 1989/90:Jul0 i denna del (yrkande 4),

res. 5 (c)
res. 6 (vpk)

6. beträffande resurser för försöksverksamheten

att riksdagen avslår motion 1989/90:Jul0 i denna del (yrkande

5),

res. 7 (C)

7. beträffande samhällstjänst i framtiden

att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju9 i denna del (yrkande 4)
och motion 1989/90:Jul0 i denna del (yrkande 6),

res. S (m. fp. c)

8. beträffande samhällstjänst i övrigt

att riksdagen avslår motion 1988/89:Ju641 och motion
1988/89:Ju808 i denna del (yrkande 29) i den mån de inte
tillgodosetts genom vad utskottet hemställt ovan,

9. beträffande andra åtgärder mot brottslighet

att riksdagen avslår motion 1989/90:Jul0 i denna del (yrkande
2),

res. 9 (fp. c)

10. beträffande ersättning för skada m.m.

att riksdagen godkänner vad justitieministern förordat om statens
ansvar för skador som den dömde kan komma att orsaka
under verkställigheten av samhällstjänsten.

1989/90:JuU10

Stockholm den 21 november 1989
På justitieutskottets vägnar

Britta Bjelle

Närvarande: Britta Bjelle (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Jerry Martinger
(m). Birthe Sörestedt (s), Ingbritt Irhammar (c), Bengt-Ola Ryttar (s),
Eva Johansson (s), Björn Ericson (s), Göran Ericsson (m), Lars
Sundin (fp), Kent Lundgren (mp), Jan Andersson (s), Christina Pettersson
(s), Birgit Henriksson (m), Gunilla André (c). Alf Eriksson (s)
och Ingrid Burman (vpk).

Reservationer

1. Försöksverksamhetens omfattning (mom. 1)

Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Göran Ericsson (m), Lars
Sundin (fp) och Birgit Henriksson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med 'Utskottet
kan" och slutar med "JulO avstyrks" bort ha följande lydelse:

I likhet med lagrådet kan utskottet konstatera att det är en allmän
rättsgrundsats att lika brott skall föranleda lika straff och att vissa
personer eller persongrupper vid rättstillämpningen inte skall gynnas
eller missgynnas. Dessa grundläggande principer om likabehandling
inom straffrätten talar enligt utskottets uppfattning för att möjligheten
att under försöksperioden ådömas skyddstillsyn i förening med samhällstjänst
inte bör tillkomma endast yngre lagöverträdare som döms
av vissa tingsrätter. I motsats till lagrådet och regeringen anser utskottet
att principen om likabehandling inom straffrätten inte får sättas ur
spel med hänvisning till resursmässiga överväganden. Försöksverksamheten
bör därför, som framförs i motionerna Ju501 och Ju9, omfatta
hela landet. Vid detta ställningstagande bör det här behandlade yrkandet
i motion JulO avslås.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande försöksverksamhetens omfattning
att riksdagen med avslag på motion 1989/90:Jul0 i denna del
(yrkande 1), och med anledning av proposition 1989/90:7, motion
1988/89:Ju501 i denna del (yrkande 2 delvis) och motion
1989/90:Ju9 i denna del (yrkande 1) antar det genom propositionen
framlagda förslaget till lag om försöksverksamhet med samhällstjänst
såvitt avser 1 §, dock att lagrummet ges följande som
utskottets förslag betecknade lydelse:

1989/90:JuU10

Regeringens förslag

Utskottets förslag

1989/90: Juli 10

1 §

I brottmål, som prövas av Upp- I brottmål gäller bestämmelsersala,
Linköpings, Helsingborgs, na i 2 §.

Malmö eller Gävle tingsrätt och vid
högre rätts prövning av sådant
mål, gäller bestämmelserna i 2 §.

2. Försöksverksamhetens omfattning (mom. 1)

Ingbritt Irhammar och Gunilla André (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Utskottet
godtar" och slutar med "Ju 10 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan dock inte godta justitieministerns val av orter för
försöksverksamheten. Förslaget är i denna del för snävt för att kunna
ge ett tillräckligt underlag för ett vidare beslut i frågan om samhällstjänst.
Som framförs i motion Ju 10 bör ytterligare ett antal orter ingå i
försöket så att verksamheten får bättre geografisk spridning. Genom
förslaget i motionen, vilket utskottet kan ställa sig bakom, skulle
försöket dessutom komma att omfatta försöksorter med mera varierande
social struktur. Utskottet förutsätter vidare att en ytterligare utvidgning
av antalet försöksorter kan ske redan innan försöksperioden gått
till ända.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande försöksverksamhetens omfattning
att riksdagen med avslag på motion 1988/89:Ju501 i denna del
(yrkande 2 delvis) och motion 1989/90:Ju9 i denna del (yrkande
1), och med anledning av proposition 1989/90:7 och motion
1989/90:Jul0 i denna del (yrkande 1) antar det genom propositionen
framlagda förslaget till lag om försöksverksamhet med
samhällstjänst såvitt avser 1 §, dock att lagrummet ges följande
som utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

I brottmål, som prövas av Uppsala,
Linköpings, Helsingsborgs,
Malmö eller Gävle tingsrätt och
vid högre rätts prövning av sådant
mål, gäller bestämmelserna i 2 §.

Utskottets förslag

I brottmål, som prövas av Uppsala,
Linköpings, Helsingborgs,
Malmö, Gävle, Karlstads, Bollnäs,
Östersunds, Umeå eller

Haparanda tingsrätt och vid högre
rätts prövning av sådant mål, gäller
bestämmelserna i 2 §.

3. Förutsättning för samhällstjänst (mom. 2)

Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Ingbritt Irhammar (c), Göran
Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Kent Lundgren (mp), Birgit Henriksson
(m) och Gunilla André (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 med "Det huvudsakliga"
och slutar med "behandlade delar" bort ha följande lydelse:

I likhet med vad som framförs i motionerna Ju501, Ju805 och JulO
bör, enligt utskottets uppfattning, möjligheterna att kunna döma till
samhällstjänst vara större när det gäller de yngre lagöverträdarna än
vad som förordas i propositionen. Samhällstjänst bör således kunna
användas som ett alternativ till skyddstillsyn, och i synnerhet när det
gäller ungdomar mellan 15 och 17 år bör samhällstjänst kunna komma
i fråga, även om alternativet inte är fängelse. Som framförs i
motion JulO är det framför allt i denna åldersgrupp som behovet av
aktivt stöd och social gemenskap är störst och möjligheterna till
återanpassning är som bäst. Det bör ankomma på regeringen att
snarast bereda och för riksdagen framlägga erforderliga ändringar
härför i lagen om försöksverksamhet med samhällstjänst. Vad utskottet
nu med anledning av motionerna JuSOl, Ju805 och JulO uttalat bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande förutsättningar för samhällstjänst
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Ju501 i denna
del (yrkande 2 delvis), motion 1988/89:Ju805 i denna del (yrkande
17 delvis) och motion 1989/90:Jul0 i denna del (yrkande 3)
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i
detta hänseende.

4. Påföljdskonstruktionen (mom. 3)

Jerry Martinger (m), Göran Ericsson (m) och Birgit Henriksson (m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "I
likhet" och på s. 11 slutar med "som påföljd" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i dag, i likhet med vad som framförs i motionerna
Ju805 och Ju9, uppfattningen att tiden nu är mogen att pröva en
ordning där villkorligt fängelse införs i vårt påföljdssystem. För detta
talar flera skäl. Lagrådet har i sitt yttrande uttalat att det finns skäl som
med styrka talar för att samhällstjänst borde införas som en ny
fristående påföljd, och enligt utskottets mening är detta ett lämpligt
tillfälle att införa påföljden villkorligt fängelse i det svenska påföljdssystemet.
För detta talar också att Frivårdskommittén i sitt betänkande
(SOU 1984:32) Nya alternativ til frihetsstraff föreslagit att just samhällstjänst
borde knytas till en sådan påföljd. Rätten skall sålunda
döma ut ett fängelsestraff men samtidigt medge anstånd med straffets
verkställighet. Genom en sådan ordning framförs ett klart och entydigt
budskap att den ådömda påföljden utgör ett förtroende som visas den

1989/90:JuU10

dömde, och han får en påtaglig påminnelse härom genom det latenta
straflhot som det villkorliga fängelset innebär. Samtidigt bör just
straffhotet kunna utgöra ett stöd för den dömde när det gäller att
genomföra samhällstjänsten. Genom det utmätta fängelsestraffet markeras
också proportionaliteten mellan brottet och straffet. Ett system med
villkorligt fängelse innebär dessutom — till skillnad från regeringsförslaget
— att samhällstjänsten på ett snabbt och enkelt sätt kan omvandlas
till ett ovillkorligt fängelsestraff. Utskottet vill i sammanhanget
betona att misskötsel — såvida den inte är av bagatellartad natur — i
regel bör resultera i att domstolen förordnar om att fängelsestraffet
skall verkställas. Beträffande unga lagöverträdare måste naturligtvis en
särreglering gälla [jfr lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om
unga lagöverträdare].

Sammantaget leder det anförda utskottet till att förorda en ordning
med villkorligt fängelse vid samhällstjänst. Regeringen bör få i uppdrag
att snarast lägga fram ett lagförslag som tillgodoser utskottets önskemål.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande påföljdskonsiruktionen
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Ju805 i denna
del (yrkande 17 delvis) och motion 1989/90:Ju9 i denna del
(yrkandena 2 och 3) som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört i detta hänseende.

5. Verkställigheten (mom. 5)

Ingbritt Irhammar och Gunilla André (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med "Såvitt
gäller" och på s. 12 slutar med "Motionsyrkandet avstyrks därför" bort
haft följande lydelse:

När det gäller önskemålet i motion JulO om att även andra arbetsuppgifter
än de som finns hos de idella organisationerna bör komma i
fråga för samhällstjänst kan utskottet instämma i uttalandet i motionen
att samhällstjänsten, som ett unikt tillfälle, kan komma att utgöra ett
led i anpassningen till det normala arbetslivet. Även enligt utskottets
uppfattning är det således angeläget att den dömde upplever de arbetsuppgifter
som kan komma i fråga som meningsfyllda. Här bör därför
mera regelbundet prövas även andra vägar än dem som de ideella
organisationerna kan erbjuda, t.ex. också sådana inom den reguljära
arbetsmarknaden. Vad utskottet nu med anledning av motion JulO
uttalat bör riksdagen godkänna.

dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande verkställigheten
att riksdagen dels avslår motion 1988/89:Ju821 i denna del (yrkande
13), dels godkänner vad utskottet uttalat med anledning
av motion 1989/90:Jul0 i denna del (yrkande 4).

1989/90: JuUlO

6. Verkställigheten (mom. 5)

Ingrid Burman (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med
"Utskottet kan" och slutar med "anses tillgodosett" bort ha följande
lydelse:

Utskottet välkomnar uttalandena i propositionen att arbetsplatserna
för samhällstjänsten i första hand skall skaffas inom den ideella föreningsverksamheten,
vilket är en modell som används bl.a. i Danmark.
Emellertid vill utskottet starkt understryka att samhällstjänsten inte får
inkräkta på den reguljära arbetsmarknaden och att detta är ett orubbligt
krav från utskottets sida. Samhällstjänsten får inte uppfattas som
att den innebär att oavlönad arbetskraft ställs till den reguljära arbetsmarknadens
förfogande. Vad utskottet nu uttalat bör riksdagen godkänna.

dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande verkställigheten

att riksdagen dels avslår motion 1989/90:Jul0 i denna del (yrkande
4), dels godkänner vad utskottet uttalat med anledning av
motion 1988/89:Ju821 i denna del (yrkande 13).

7. Resurser för försöksverksamheten (mom. 6)

Ingbritt Irhammar och Gunilla André (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Även
enligt" och slutar med "behandlad del" bort ha följande lydelse:

Som motionärerna anför är det viktigt att tillräckliga medel ställs till
förfogande för försöksverksamheten med samhällstjänst. För att försöksverksamheten
inte skall ge ett missvisande resultat på grund av
otillräckliga resurser är det synnerligen viktigt att de särskilda resurser
som verksamheten kräver ställs till kriminalvårdens förfogande för
hela försöksperioden. Här bör även tas hänsyn till den resursförstärkning
som kan erfordras för en utvidgning av försöksverksamheten. Det
får ankomma på regeringen att vidta erforderliga åtgärder härför. Vad
utskottet nu uttalat bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande resurser för försöksverksamheten

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Jul0 i denna del
(yrkande 5) som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

1989/90: J u U10

8. Samhällstjänst i framtiden (mom. 7)

Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m) Ingbritt Irhammar (c), Göran
Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Birgit Henriksson (m) och Gunilla
André (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "Motionsyrkandena avstyrks därför"
bort ha följande lydelse:

I likhet med motionärerna anser utskottet att samhällstjänst bör
konstrueras som en ny fristående påföljd, och beträffande vilken
bestämmelser på sikt bör införas i BrB:s regler om påföljd för brott.
Härför talar också vad lagrådet anfört i denna fråga. Vad utskottet nu
med anledning av motionerna Ju9 och Ju 10 uttalat bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande samhällstjänst i framtiden
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Ju9 i denna del
(yrkande 4) och motion 1989/90:Jul0 i denna del (yrkande 6)
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i
detta hänseende.

9. Andra åtgärder mot brottslighet (mom. 9)

Britta Bjelle (fp), Ingbritt Irhammar (c). Lars Sundin (fp) och Gunilla
André (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med "Som
justitieministern" och slutar med "behandlad del" bort ha följande
lydelse:

Utskottet kan i likhet med motionärerna konstatera att införandet av
samhällstjänst som en isolerad åtgärd inte kan antas leda till minskad
brottslighet i någon större utsträckning. Härför erfordras naturligtvis
en rad åtgärder på ett brett falt. 1 detta sammanhang vill utskottet
endast beröra en sådan åtgärd, nämligen tanken på jourdomstolar.
Som motionärerna anför är det angeläget att en påföljd sker i så nära
anslutning till brottet som möjligt, särskilt när det gäller unga lagöverträdare.
Införandet av jourdomstolar skulle ytterligare korta av handläggningstiderna
i ungdomsmålen. Utskottet anser därför i likhet med
motionärerna att jourdomstolar bör införas, och utskottet vill peka på
att det finns möjlighet att utveckla sådana domstolar ur den basorganisation
som tillskapats i syfte att under jourtid handlägga häktningsfrågor.
Regeringen bör snarast lägga fram ett förslag för riksdagen i linje
med vad utskottet nu anfört.

dels att utskottets hemställan under moment 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande andra åtgärder mot brottslighet
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Jul0 i denna del
(yrkande 2) som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört i detta hänseende.

1989/90:JuU 10

gotab 99280. Stockholm 1989