Försvarsutskottets betänkande
1989/90:FöU6

Skydd för samhällsviktiga anläggningar

m.m. 1989/90

FöU6

I betänkandet behandlas förslag som regeringen — efter föredragning
av försvarsministern, statsrådet Roine Carlsson — har förelagt riksdagen
i proposition 1989/90:54 om skydd för samhällsviktiga anläggningar
m.m. I betänkandet behandlas också tre motioner som väckts med
anledning av propositionen och motion 1989/90:Fö206 angående TIRbilstrafiken
från den allmänna motionstiden. Yttrande över propositionen
jämte motioner från konstitutionsutskottet bifogas betänkandet
som bilaga.

Sammanfattning

I betänkandet tillstyrker utskottet regeringens förslag till en ny lag om
skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m. med vissa i det följande
närmare angivna ändringar. Den nya lagen ersätter dels lagen
(1940:358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret, dels — till
principiella delar — förordningen (1976:935) om skyddsområden och
kontrollområden.

Lagförslaget innebär utvidgade möjligheter att begränsa tillträdet till
för samhället viktiga anläggningar och områden, benämnda skyddsobjekt.
Beslut om sådan begränsning skall kunna grundas inte bara på
behovet av att förhindra spioneri och sabotage utan även på behovet av
skydd mot terrorism och av att hindra att allmänheten kommer till
skada till följd av militär verksamhet.

Enligt lagförslaget kan regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer förklara statliga förvaltningsbyggnader, dit även riksdagens
byggnader räknas, såsom skyddsobjekt. Utskottet föreslår med hänsyn
till att riksdagen i vårt konstitutionella system själv svarar för sin
förvaltning att lagen kompletteras med en bestämmelse som innebär
att talmannens medgivande fordras för att riksdagens byggnader skall
kunna förklaras som skyddsobjekt.

Begränsningarna i tillträdesrätten skall enligt förslaget redan i fredstid
kunna avse även vissa civila anläggningar. Vidare innebär förslaget
att tillträdesförbud får avse områden som försvarsmakten tar i anspråk
vid kränkningar av Sveriges territorium och områden som används för
militär övningsverksamhet.

1 Riksdagen 1989/90. 10 sami. Nr 6

Den föreslagna lagen innehåller även grundläggande bestämmelser
om militära skyddsområden, dvs. områden till vilka utlänningars tillträde
är begränsat.

Förslaget innebär att militära skyddsområden behålls men att de
nuvarande kontrollområdena — där nordiska medborgare särbehandlas
— avskaffas. Reglerna om militära skyddsområden har förenklats.

Betänkandet innehåller också förslag till ändringar i brottsbalken,
lagen (1979:1078) om gränsövervakningen i krig m.m., lagen
(1982:395) om kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning,
lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. och utlänningslagen
(1989:529).

Utskottet föreslår att lagändringarna, utom vad gäller viss del av
lagen om disciplinförseelser av krigsmän, m.m., träder i kraft den 1
april 1991 i stället för som regeringen föreslår den 1 januari samma år.

Till betänkandet har fogats 7 reservationer och 1 särskilt yttrande.

Propositionen

I propositionen föreslås

1. att riksdagen antar förslaget till lag om skydd för samhällsviktiga
anläggningar m.m.,

2. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i brottsbalken,

3. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen
(1979:1088) om gränsövervakningen i krig m.m.,

4. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1982:395)
om kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning,

5. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1986:644)
om disciplinförseelser av krigsmän, m.m.

6. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i utlänningslagen
(1989:529.

Över lagförslagen har lagrådets yttrande inhämtats. De vid propositionen
fogade lagförslagen har följande lydelse.

1989/90: FÖU6

Propositionens lagförslag
1 Förslag till

Lag om skydd För samhällsviktiga anläggningar m. m.

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § 1 denna lag ges bestämmelser om vissa åtgärder till skydd mot

— sabotage,

— användning av våld, hot eller tvång för politiska syften (terrorism),

— spioneri samt röjande i andra fall av hemliga uppgifter som rör totalförsvaret.

I lagen ges också bestämmelser om skydd för allmänheten mot skada
som kan uppkomma till följd av militär verksamhet.

2 § Beslut enligt 3, 19 och 23 §§ får inte göras mer omfattande eller
ingripande än vad som krävs för att tillgodose behovet av skydd. Så långt
möjligt skall undvikas att beslutet medför skada eller olägenhet för andra
allmänna eller enskilda intressen.

Skyddsobjekt

Beslut om skyddsobjekt

3 § Om allmänhetens tillträde till eller rätt att utnyttja en anläggning, ett
område, ett fartyg eller ett luftfartyg behöver begränsas för ändamål som
anges i 1 §, får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer
besluta att anläggningen, området, fartyget eller luftfartyget skall utgöra
skyddsobjekt.

4 § Som skyddsobjekt får förklaras

1. statliga förvaltningsbyggnader samt statschefens residens och statsministerns
bostad,

2. anläggningar och områden till vilka staten har äganderätt eller nyttjanderätt
och som disponeras av försvarsmakten samt militära fartyg och
luftfartyg,

3. anläggningar eller områden som används eller är avsedda för ledning
av civilförsvarsverksamhet, för energiförsörjning, vattenförsörjning, rundradioförsörjning,
radio- och telekommunikationer, transporter eller
försvarsindustriella ändamål,

4. områden där försvarsmakten tillfälligt bedriver övningar, prov eller
försök, och

5. områden där försvarsmakten har satts in för att möta ett väpnat
angrepp mot Sverige eller för att hindra en kränkning av Sveriges territorium.

5 § Också andra anläggningar eller områden än de som nämns i 4 § får
förklaras vara skyddsobjekt, om de är av betydelse för totalförsvaret och
Sverige befinner sig i krig eller krigsfara eller det råder andra utomordentliga
förhållanden som är föranledda av krig.

1989/90:FöU6

6 § Anläggningar eller områden som avses i 4 § 3 eller 5§ får inte 1989/90 FÖU6
förklaras vara skyddsobjekt utan medgivande av ägaren, om denna är

någon annan än staten.

Vad som sägs om ägaren skall även avse nyttjaren, om anläggningen
eller området har upplåtits till särskilt nyttjande.

Förbud mot tillträde m. m.

7 § Ett beslut om skyddsobjekt innebär, om annat inte följer av tredje
stycket, att obehöriga inte har tillträde till skyddsobjektet.

Tillträdesförbudet får förenas med förbud mot att ta fotografier eller
göra andra avbildningar, beskrivningar eller mätningar av eller inom
skyddsobjektet.

Om det bedöms som tillräckligt, får i stället för tillträdesförbud utfördas
förbud mot att ta fotografier eller göra andra avbildningar, beskrivningar
eller mätningar av eller inom skyddsobjektet eller mot att bada, dyka, ankra
eller fiska där.

8 § Förbud enligt 7 § avseende områden som sägs i 4 § 4 eller 5 gäller
även mot den som äger eller annars nyttjar området.

Bevakning av skyddsobjekt

9 § För bevakning av skyddsobjekt får anlitas polismän, militär personal
eller annan särskilt utsedd personal.

Den som bevakar ett skyddsobjekt och inte är polisman benämns
skyddsvakt.

10 § Den som vill ha tillträde till ett skyddsobjekt eller som uppehåller
sig invid ett skyddsobjekt är skyldig att på begäran av den som bevakar
skyddsobjektet

— uppge namn, födelsetid och hemvist,

— underkasta sig kroppsvisitation och undersökning av medförd egendom
som inte utgör brev eller annan enskild handling.

11 § Den som bevakar ett skyddsobjekt får besluta om kroppsvisitation
och undersökning av egendom, om det behövs för att bevakningsuppgiften
skall kunna fullgöras eller för att söka efter föremål som kan tas i beslag
enligt denna lag.

12 § Den som bevakar ett skyddsobjekt får också i den utsträckning som
krävs för att bevakningsuppgiften skall kunna fullgöras avvisa, avlägsna
eller, om en sådan åtgärd inte är tillräcklig, tillfälligt omhänderta en
person inom eller vid skyddsobjektet, om personen

— överträder något förbud som gäller på grund av beslut enligt denna lag,

— vägrar att på begäran lämna uppgift om namn, födelsetid eller hemvist
eller lämnar uppgift därom som skäligen kan antas vara oriktig,

— vägrar att underkasta sig kroppsvisitation eller undersökning av medförd
egendom.

13 § Skyddsvakter har dessutom inom skyddsobjektet och i dess närhet
samma befogenhet som polismän ått gripa den som det finns skäl att
anhålla för spioneri, sabotage eller förberedelse till ett sådant brott samt
att lägga beslag på föremål som personen för med sig. Detta gäller också

om den misstänkte är på flykt från skyddsobjektet. 4

14 § Den som bevakar ett skyddsobjekt får ta i beslag föremål, som 1989/90:FÖU6
skäligen kan antas ha betydelse för utredning av brott mot denna lag eller

vara förverkade.

15 § Kroppsvisitation får inte göras mera ingående än vad ändamålet
med åtgärden kräver.

Kroppsvisitation, som är av mera väsentlig omfattning, skall såvitt
möjligt genomföras inomhus i ett avskilt rum och i vittnes närvaro.

Kroppsvisitation av kvinnor får inte utan synnerliga skäl genomföras
eller bevittnas av andra än kvinnor, läkare eller legitimerade sjuksköterskor.
Ytlig kroppsvisitation som bedöms nödvändig av säkerhetsskäl och
som endast avser sökande efter vapen eller andra farliga föremål får dock
genomföras i annan ordning.

16 § Över kroppsvisitationer, tillfälliga omhändertaganden och beslag
skall föras protokoll som anger skälen för åtgärden och vad som förekommit
vid dess genomförande.

17 § Ett tillfälligt omhändertagande, gripande eller beslag som har genomförts
av en skyddsvakt skall omedelbart anmälas till en polisman.

Beslagtagen egendom skall överlämnas till polismannen. Polismannen
skall genast pröva om åtgärden skall bestå.

Ett tillfälligt omhändertagande skall upphöra så snart ändamålet med
åtgärden förfallit, dock senast sex timmar efter omhändertagandet.

Polismän som tar befattning med tillfälliga omhändertaganden som
genomförs med stöd av denna lag skall tillämpa bestämmelserna i 15 —

17 §§ polislagen (1984:387).

18 § Den som tjänstgör eller har tjänstgjort som skyddsvakt får inte
obehörigen röja eller utnyttja vad han på grund av uppdrag enligt denna
lag fått veta om en enskilds personliga förhållanden eller förhållanden av
betydelse för totalförsvaret eller annars för Sveriges säkerhet.

1 det allmännas verksamhet tillämpas bestämmelserna i sekretesslagen
(1980:100).

Skyldighet att vidta särskilda skyddsåtgärder

19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
förelägga den som bedriver verksamhet av väsentlig betydelse för totalförsvaret
att anordna bevakning, sätta upp inhägnader eller vidta andra
liknande åtgärder för ändamål som nämns i 1 § eller till undvikande av
skador genom fientlig verksamhet.

Ett sådant föreläggande får också riktas mot ägaren till det område eller
den anläggning där verksamheten bedrivs.

20 § Den mot vilken ett föreläggande enligt 19 § kan riktas är skyldig att
tillåta besiktning av verksamheten till klarläggande av vilka skyddsåtgärder
som är påkallade.

21 § Ett föreläggande att vidta skyddsåtgärder eller att tillåta besiktning
får förenas med vite.

Om föreläggandet inte följs får åtgärden vidtas på den försumliges
bekostnad.

22 § Den som vidtagit en skyddsåtgärd enligt 19 § har rätt till ersättning 1989/90:FöU6
av staten för sådan kostnad eller skada som åtgärden medfört för honom.

Ersättningen skall bestämmas med beaktande av den nytta som åtgärden
kan medföra för den ersättningsberättigade. Ersättning skall inte betalas
för sådan kostnad eller skada som är ringa.

Anspråk på ersättning skall prövas i den ordning som föreskrivs i förfogandelagen
(1978:262).

Militära skyddsområden

Föreskrifter om militära skyddsområden

23 § Om en militär anläggning inte kan beredas ett tillräckligt skydd
genom att anläggningen är skyddsobjekt, får regeringen för ändamål som
anges i 1 § forsta stycket föreskriva att ett område omkring anläggningen
skall vara militärt skyddsområde.

Även ett område med geografiska förhållanden av särskild betydelse för
det militära försvaret får för samma ändamål förklaras vara militärt
skyddsområde.

Förbud mot tillträde m. m.

24 § Inom militära skyddsområden får utlänningar inte uppehålla sig
utan tillstånd av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

25 § Tillstånd enligt 24 § får förenas med förbud att ta fotografier eller
göra andra avbildningar, beskrivningar eller mätningar inom skyddsområdet.

26 § Tillstånd enligt 24 § får lämnas, om det finns särskilda skäl för det.

Vid tillståndsprövningen skall särskilt beaktas, om utlänningen är stadigvarande
bosatt i Sverige eller har någon annan fast anknytning till Sverige.

Tillstånd får återkallas, när hänsyn till Sveriges säkerhet föranleder det.

Bevakning av militära skyddsområden

27 § För bevakning av militära skyddsområden får anlitas polismän,
militär personal eller annan särskilt utsedd personal.

Den som bevakar ett militärt skyddsområde och inte är polisman benämns
skyddsområdesvakt.

28 § Utlänningar, som uppehåller sig inom ett militärt skyddsområde är
skyldiga att på begäran av den som bevakar ett militärt skyddsområde visa
upp pass eller någon annan legitimationshandling och bevis om tillstånd
att uppehålla sig inom området.

29 § Den som bevakar ett militärt skyddsområde får, om det krävs för
att bevakningsuppgiften skall kunna fullgöras, avvisa eller avlägsna eller,
om en sådan åtgärd inte är tillräcklig, tillfälligt omhänderta en person
inom skyddsområdet om personen

— bryter mot någon bestämmelse i denna lag,

— vägrar att på begäran visa upp handlingar enligt 28 § eller lämnar
uppgifter som skäligen kan antas vara oriktiga.

30 § Den som bevakar ett militärt skyddsområde får ta i beslag föremål, 1989/90:FöU6
som skäligen kan antas ha betydelse för utredning av brott mot denna lag

eller vara förverkat.

31 § Över tillfälliga omhändertaganden och beslag skall föras protokoll
som anger skälen för åtgärden och vad som förekommit vid dess genomförande.

32 § Ett tillfälligt omhändertagande eller beslag som har genomförts av
en skyddsområdesvakt skall omedelbart anmälas till en polisman. Beslagtagen
egendom skall överlämnas till polismannen. Polismannen skall genast
pröva om åtgärden skall bestå.

Ett tillfälligt omhändertagande skall upphöra så snart ändamålet med
åtgärden förfallit, dock senast sex timmar efter omhändertagandet.

Polismän som tar befattning med tillfälliga omhändertaganden som
genomförs med stöd av denna lag skall tillämpa bestämmelserna i 15 —

17 §§ polislagen (1984:387).

33 § Den som tjänstgör eller har tjänstgjort som skyddsområdesvakt får
inte obehörigen röja eller utnyttja vad han på grund av uppdrag enligt
denna lag fått veta om en enskilds personliga förhållanden eller förhållanden
av betydelse för totalförsvaret eller annars för Sveriges säkerhet.

I det allmännas verksamhet tillämpas bestämmelserna i sekretesslagen
(1980:100).

Sjömätning och lodning

34 § Sjömätning eller lodning får inte utföras vid Sveriges kuster med
därtill hörande skärgårdar, farleder och hamnar, om inte regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer medger det.

Tillstånd krävs dock inte för sjömätning eller lodning som utförs av
sjöfartsverket eller som utförs i en hamn efter beslut av hamnmyndigheten.
Tillstånd krävs inte heller för sådan lodning som är nödvändig med
hänsyn till ett fartygs sjösäkerhet och som utförs från fartyget.

Ansvar m.m.

35 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett förbud
enligt 7 § skall dömas till böter eller fängelse i högst ett år, om gärningen
inte är belagd med straff i brottsbalken.

36 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett förbud
enligt 24 eller 25 § skall dömas till böter eller, när omständigheterna är
försvårande, fängelse i högst sex månader, om gärningen inte är belagd
med straff i brottsbalken.

37 § Den som lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter för att få
tillträde till ett skyddsobjekt eller ett militärt skyddsområde eller för att få
tillstånd enligt denna lag skall dömas till böter eller fängelse i högst sex
månader, om gärningen inte är belagd med straff i brottsbalken.

38 § Den som utför sjömätning eller lodning i strid med vad som föreskrivits
i 34 § skall dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

39 § Fotografier, avbildningar, beskrivningar och mätuppgifter som har 1989/90:FöU6
kommit till genom förfarande som utgör brott enligt denna lag skall förklaras
förverkade. Detsamma gäller föremål som använts som hjälpmedel vid
brott mot denna lag, om det inte är uppenbart oskäligt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991, då lagen (1940:358) med
vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m. skall upphöra att gälla.
Förbud enligt 1 och 2 §§ i den upphävda lagen skall gälla som beslut om
skyddsobjekt enligt 3 § i denna lag. Åläggande enligt 4 § i den upphävda
lagen skall gälla som föreläggande enligt 19 § i denna lag. Tillstånd enligt
8 § i den upphävda lagen skall gälla som tillstånd enligt 34 § i denna lag.

2 Förslag till

1989/90:FöU6

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 21 kap. 3 § brottsbalken skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

21 kap.

3 §'

Vid tillämpningen av detta kapitel avses med krigsmän alla som är
tjänstgöringsskyldiga vid försvarsmakten.

Krigsmän är dessutom

1. polismän som utan att vara tjänstgöringsskyldiga vid försvarsmakten
är skyldiga att delta i rikets försvar,

2. skyddsvakter som förordnats 2. skyddsvakter och skyddsområmed
stöd av 10 § lagen (1940:358) desvakter som förordnats med stöd

med vissa bestämmelser till skydd av lagen (1990:000) om skydd

förförsvaret m. m., för samhällsviktiga anläggningar

m. m.,

3. alla som annars vistas vid avdelningar av försvarsmakten, när avdelningarna
är i falt eller verkar under liknande förhållanden,

4. medlemmar av den organiserade motståndsrörelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

1 Senaste lydelse 1986:645.

3 Förslag till

1989/90:FöU6

Lag om ändring i lagen (1979:1088) om gränsövervakningen
i krig m. m.

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1979:1088) om gränsövervakningen
i krig m. m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§

Länsstyrelsen ansvarar för gränsövervakningen och leder övervakningen
inom sitt län, i den mån annat ej följer av andra stycket. Gränsövervakningen
skall samordnas såväl mellan de olika gränsövervakningsorganen
inom länet som i förhållande till övervakningen i angränsande län och till
andra berörda civila och militära myndigheters verksamhet.

Inom säkerhetsområde som avses Inom ett område som är skydds i

3 § första stycket lagen (1940:358) objekt enligt lagen (1990:000) om

med vissa bestämmelser till skydd skydd för samhällsviktiga anlägg för

försvaret m. m. ankommer an- ningar m. m. med anledning av att

svaret och ledningen för gränsöver- försvarsmakten har satts in där för

vakningen på vederbörande befäl- att möta ett väpnat angrepp mot

havare inom försvarsmakten, om Sverige ankommer ansvaret och

regeringen ej förordnar annat. ledningen för gränsövervakningen

på vederbörande befälhavare inom
försvarsmakten, om regeringen inte
föreskriver annat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

4 Förslag till

1989/90:FöU6

Lag om ändring i lagen (1982:395) om kustbevakningens
medverkan vid polisiär övervakning

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1982:395) om kustbevakningens
medverkan vid polisiär övervakning skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

!§'

Denna lag tillämpas när kustbevakningen bedriver övervakning till havs
och i kustvattnen samt i Vänern och Mälaren för att hindra brott mot
föreskrifter i lagar och andra författningar som gäller

1. inskränkningar i utlänningars
rätt att uppehålla sig inom visst område,

2. jakt,

3. fiske,

4. naturvård,

5. trafikregler och säkerhetsanordningar
för sjötrafiken,

6. åtgärder mot vattenförorening
från fartyg,

7. dumpning av avfall i vatten,

8. kontinentalsockeln,

9. fornminnen och sjöfynd,

10. fartygs registrering och identifiering.

1. skyddsobjekt och militära
skyddsområden,

2. jakt,

3. fiske,

4. naturvård,

5. trafikregler och säkerhetsanordningar
för sjötrafiken,

6. åtgärder mot vattenförorening
från fartyg,

7. dumpning av avfall i vatten,

8. kontinentalsockeln,

9. fornminnen och sjöfynd,

10. fartygs registrering och identifiering.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

1 Senaste lydelse 1988:445.

5 Förslag till

1989/90:FöU6

Lag om ändring i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av
krigsmän, m.m.

Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (1986:644) om disciplinförseelser
av krigsmän, m. m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Följande personal är krigsmän:

1. värnpliktiga under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga enligt vämpliktslagen
(1941:967),

2. kvinnor som genomgår utbildning enligt lagen (1980:1021) om militär
grundutbildning för kvinnor,

3. de som genomgår utbildning vid förberedande officersskola eller
annan utbildning för att få militär anställning vid försvarsmakten,

4. hemvärnsmän under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga,

5. de som genom krigsfrivilligavtal eller annat avtal åtagit sig att tjänstgöra
frivilligt i befattningar i försvarsmaktens krigsorganisation, under
den tid då de är tjänstgöringsskyldiga,

6. de som omfattas av tjänsteplikt
enligt lagen (1981:292) om tjänsteplikt
för hälso- och sjukvårdspersonal
samt veterinärpersonal m. m.
och genomgår utbildning eller övning
vid försvarsmakten,

6. anställda i svensk beredskaps- 7. anställda i svensk beredskaps styrka

för FN-tjänst, när de tjänst- styrka för FN-tjänst, när de tjänstgör
utomlands. gör utomlands.

3§

Kommer riket i krig, är följande personal krigsmän:

1. alla som är tjänstgöringsskyldiga vid försvarsmakten,

2. polismän som utan att vara tjänstgöringsskyldiga vid försvarsmakten
är skyldiga att delta i rikets försvar,

3. skyddsvakter som förordnats 3. skyddsvakter och skyddsområ med

stöd av 10 § lagen (1940:358) desvakter som förordnats med stöd

med vissa bestämmelser till skydd av lagen (1990:000) om skydd

för försvaret m. m., för samhällsviktiga anläggningar

m. m.,

4. alla som annars vistas vid avdelningar av försvarsmakten, när avdelningarna
är i falt eller verkar under liknande förhållanden,

5. medlemmar av den organiserade motståndsrörelsen.

Denna lag träder i kraft, i fråga om 2 § den 1 juni 1990 och i övrigt den
januari 1991.

6 Förslag till

1989/90: Fö U6

Lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 1 § utlänningslagen (1989:529) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 kap.

1§

Regeringen får, utöver vad som förut har angetts i denna lag, meddela
föreskrifter om

1. skyldighet att anmäla utlänningars vistelse eller anställning i Sverige,

2. sådana inskränkningar angå- 2. sådana inskränkningar angående
utlänningars rätt att vistas ende utlänningars rätt att vara an inom

vissa områden eller vara an- ställda i ett visst företag eller i föreställda
i ett visst företag eller i före- tag av ett visst slag som är nödväntag
av ett visst slag som är nödvän- diga med hänsyn till Sveriges säker diga

med hänsyn till Sveriges säker- het.

het.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

Motionerna

Väckta med anledning av propositionen

1989/90:F528 av Arne Andersson i Ljung m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar ändra den föreslagna lagen så att möjlighet
införs att förklara fordon som skyddsobjekt,

2. att riksdagen beslutar ändra den föreslagna lagen vad beträffar
användningen av benämningen skyddsvakt på militär personal i enlighet
med vad som i motionen anförts,

3. att riksdagen beslutar att komplettera den föreslagna lagen med
bestämmelser om utländska fartygs närvaro inom skyddsområde i
enlighet med vad som i motionen anförts,

4. att riksdagen beslutar att markägare och rättighetshavare skall ha
rätt till ersättning för skador i enlighet med vad som i motionen
anförts.

1989/90:Fö29 av Jan Jennehag och Björn Samuelson (båda vpk) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utlänningars tillträdesrätt.

1989/90:FÖ30 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att i den föreslagna lagen om skydd för
samhällsviktiga anläggningar m.m. införa en 24 b § så lydande: Utlänningar
får, för direkt genomfart av ett militärt skyddsområde, begagna
väg eller vattenfarled inom området som fastställs av regeringen,

2. att riksdagen beslutar att 9 § andra stycket lagen om skydd för
samhällsviktiga anläggningar m.m. skall ha följande lydelse: Den som
bevakar ett skyddsobjekt och inte är polisman eller militär bevakningspersonal
benämns skyddsvakt,

3. att riksdagen beslutar att 27 § andra stycket lagen om skydd för
samhällsviktiga anläggningar m.m. skall ha följande lydelse: Den som
bevakar ett militärt skyddsområde och inte är polisman eller militär
bevakningspersonal benämns skyddsområdesvakt.

Väckt under den allmänna motionstiden

1989/90:FÖ206 av Jerry Martinger (m) vari yrkas att riksdagen beslutar
att hos regeringen begära redovisning av vunna erfarenheter om TIRtrafiken.

Utskottet

1989/90:FöU6

Inledning

Det har sedan länge ansetts nödvändigt att bereda försvarsanläggningarna
ett särskilt skydd mot onödigt tillträde. Detta behov tillgodoses
genom generella regler i lagen (1940:358) med vissa bestämmelser till
skydd för försvaret m.m. (skyddslagen).

Den gällande skyddslagen som antogs av riksdagen år 1940 vilar på
ett förslag som hade utarbetats av två sakkunniga som haft i uppgift att
se över spioneribestämmelserna m.m. Såsom närmare redovisas i propositionen
har skyddslagen vid skilda tillfällen därefter ändrats.

Skyddslagen syftar till att bereda vissa objekt ett förstärkt säkerhetsskydd
utöver vad som kan gälla enligt allmänna bestämmelser och på
grund av interna säkerhetsföreskrifter. Skyddet är konstruerat så att
särskilda förbud, som är straffsanktionerade, kan utfärdas att gälla
tillträde till egendomen. Vidare ger lagen särskilda befogenheter vid
bevakning av ett skyddat föremål.

Utlänningars möjlighet att röra sig i närheten av viktiga försvarsanläggningar
begränsas genom förordningen (1976:935) om skyddsområden
och kontrollområden. Förordningen grundar sig numera på en
bestämmelse i 12 kap. 1 § utlänningslagen (1989:529) enligt vilken
regeringen får inskränka utlänningars rätt att uppehålla sig inom vissa
områden om det är nödvändigt med hänsyn till rikets säkerhet.

År 1982 tillkallade chefen för försvarsdepartementet med stöd av
regeringens bemyndigande f.d. generaldirektören Nils Simonsson som
särskild utredare med uppdrag att se över reglerna om tillträdesskydd.

Utredningen (Fö 1982:03, dir. 1982:29 och 1987:26) har avgett
delbetänkandena (SOU 1986:7) Militära skyddsområden och (SOU
1988:8) En ny skyddslag. Betänkandena har utgjort underlag för regeringens
förslag i propositionen.

I bilagorna 1—4 till propositionen finns sammanställningar m.m. av
utredningens förslag. Vidare har till propositionen fogats förteckningar
över remissinstanser som yttrat sig över betänkandena (bilagorna 5 och
6). En inom försvarsdepartementet upprättad sammanställning av remissyttrandena
har också varit tillgänglig för utskottet i lagstiftningsärendet.
I en bilaga (bilaga 7) redovisas lagrådsremissens lagförslag och
i en annan (bilaga 8) lagrådets yttrande över lagförslag som regeringen
har överlämnat.

Under ärendets beredning har yttranden inhämtats av konstitutionsutskottet
(bilaga till detta betänkande) samt från överbefälhavaren och
rikspolisstyrelsen (säkerhetspolisen).

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas förslag till en ny lag om skydd för samhällsviktiga
anläggningar m.m. Den nya lagen ersätter dels lagen (1940:358)
med vissa bestämmelser till skydd för försvaret, dels — till principiella
delar — förordningen (1976:935) om skyddsområden och kontrollområden.
Förslaget grundar sig på två betänkanden av utredningen om
tillträdesskydd.

I propositionen föreslås utvidgade möjligheter att begränsa tillträdet
till för samhället viktiga anläggningar och områden (skyddsobjekt).
Beslut om begränsning skall kunna grundas inte bara på behovet av att
förhindra spioneri och sabotage utan även på behovet av skydd mot
terrorism och av att hindra att allmänheten kommer till skada till följd
av militär verksamhet.

Begränsningarna i tillträdesrätten skall enligt förslaget redan i fredstid
kunna avse även vissa civila anläggningar. Vidare slås enligt förslaget
fast att tillträdesförbud får avse områden där försvarsmakten tas i
anspråk vid kränkningar av Sveriges territorium och områden som
används för militär övningsverksamhet.

Den föreslagna nya lagen innehåller även grundläggande bestämmelser
om militära skyddsområden, dvs. områden till vilka utlänningars
tillträde är begränsat. Det har ansetts motiverat dels att reglera detta
institut i lagform, dels att gemensamt reglera samtliga frågor om
särskilt tillträdesskydd för försvarsanläggningar.

I propositionen förordas att militära skyddsområden behålls men att
däremot de nuvarande kontrollområdena — där nordiska medborgare
särbehandlas — avskaffas. Reglerna om militära skyddsområden har
förenklats.

Propositionen innehåller också förslag till ändringar i brottsbalken,
lagen (1979:1088) om gränsövervakningen i krig m.m., lagen
(1982:395) om kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning,
lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. och utlänningslagen
(1989:529).

De nya reglerna föreslås utom vad gäller ändringen i viss del i lagen
om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. träda i kraft den 1 januari
1991.

Utskottets allmänna synpunkter

Utskottet kan inledningsvis konstatera att 1940 års skyddslag i dag
framstår som omodern även om den under årens lopp har underkastats
flera ändringar. Det är därför enligt utskottets mening angeläget att
det tillkommer en ny lagstiftning på området. Bl.a. står den nu
gällande skyddslagen inte i samklang med tillämpat totalförsvarsbegrepp,
eftersom den i huvudsak bereder skydd endast för objekt av
intresse för det militära försvaret. Utskottet ser också utvidgningen av
lagens tillämpningsområde att även gälla skydd mot t.ex. terrorism som
en anpassning till den utveckling som skett sedan nuvarande skyddslag
antogs.

1989/90:FöU6

Mot utformningen av lagförslaget har utskottet i stort inga invändningar.
Riksdagen bör därför enligt utskottets mening anta en ny
skyddslag med i huvudsak den utformning som regeringen har föreslagit.
Utskottet kommer att i det följande behandla vissa delar av
lagförslaget som genom motionsyrkanden och yttranden har tilldragit
sig utskottets uppmärksamhet och i det sammanhanget föreslå vissa
smärre ändringar i lagförslaget. Bl.a. föreslås en ändring av tidpunkten
för lagens ikraftträdande.

Övriga i propositionen föreslagna lagändringar bör också antas av
riksdagen, dock även beträffande huvuddelen av dessa med en ändring
av tidpunkten för ikraftträdandet.

Skyddet av riksdagens byggnader

Rätten att besluta om att något skall vara skyddsobjekt skall enligt 3 § i
regeringens förslag till lag om skydd för samhällsviktiga anläggningar
m.m. tillkomma regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.
Av 4 § framgår att statliga förvaltningsbyggnader får förklaras
som skyddsobjekt. Enligt specialmotiveringen till paragrafen avses därmed
också riksdagens byggnader. Detta innebär att regeringen eller
den förvaltningsmyndighet regeringen utser ges rätt att besluta att
riksdagens byggnader skall utgöra skyddsobjekt.

Det konstitutionella systemet i Sverige innebär att riksdagen själv
svarar för sin förvaltning. Såsom konstitutionsutskottet framhåller i sitt
yttrande bör riksdagen därför ha inflytande över frågan om huruvida
dess byggnader skall förklaras vara skyddsobjekt. Enligt lagen
(1988:144) om säkerhetskontroll vid sammanträde med riksdagens
kammare och utskott har talmannen befogenhet att besluta om säkerhetskontroll
enligt lagen. Utifrån den angivna konstitutionella utgångspunkten
borde talmannen också ensam ha rätt att besluta om riksdagsbyggnadernas
skydd. Men såsom konstitutionsutskottet påpekar är det
naturligt att regeringen inom ramen för sitt ansvar för rikets säkerhet
ansvarar för ledning och samordning av de olika skyddsåtgärder som i
en kritisk situation blir nödvändiga att vidta. Detta talar för, såsom
konstitutionsutskottet framhåller, att regeringen bör kunna fatta beslut
om att riksdagens byggnader skall vara skyddsobjekt men att för ett
sådant beslut fordras talmannens medgivande. Konstitutionsutskottet
förordar att det i 4 § i den föreslagna lagen förs in ett andra stycke av
följande lydelse: "Riksdagens byggnader får förklaras som skyddsobjekt
endast om talmannen medger det."

Utskottet delar konstitutionsutskottets uppfattning att lagen bör
kompletteras med en bestämmelse av angiven innebörd. Utskottet
anser dock att en sådan bestämmelse systematiskt passar bättre som ett
första stycke i 6 §, som behandlar medgivanden som förutsättning för
beslut i andra fall. Det föreslagna nya stycket bör ha följande lydelse:
"Riksdagens byggnader får förklaras som skyddsobjekt efter medgivande
av talmannen."

1989/90:FöU6

2 Riksdagen 1989190. 10 sami. Nr 6

Rätten att ta del av allmän handling

Av 2 kap. 14 § tredje stycket tryckerihetsförordningen framgår att en
myndighet inte på grund av att någon begär att fa ta del av allmän
handling får efterforska vem den sökande är i större utsträckning än
vad som behövs för att myndigheten skall kunna pröva om hinder
föreligger mot att handlingen lämnas ut. Samma begränsning gäller i
fråga om myndighetens möjligheter att efterforska syftet med en sådan
begäran.

Konstitutionsutskottet framhåller att bestämmelserna om skyddsobjekt
givetvis inte begränsar enskilds rätt enligt tryckfrihetsförordningen
att ta del av allmänna handlingar och att i samband därmed vara
anonym. Konstitutionsutskottet anser det angeläget att den föreslagna
lagen inte ger upphov till missförstånd i dessa hänseenden. Konstitutionsutskottet
pekar därvid bl.a. på att i 10 § i den föreslagna lagen
föreskrivs att den som vill ha tillträde till skyddsobjektet eller som
uppehåller sig i ett skyddsobjekt är skyldig att på begäran av den som
bevakar skyddsobjektet uppge namn, födelsetid och hemvist. Konstitutionsutskottet
förordar därför vissa i yttrandet närmare angivna tillägg
till 2, 10 och 12 §§ i syfte att förtydliga tryckfrihetsförordningens
företräde.

Försvarsutskottet delar självfallet konstitutionsutskottets uppfattning
att tryckfrihetsförordningens bestämmelser har företräde framför reglerna
om skyddsobjekt. Ett sådant företräde gäller redan i fråga om nu
gällande skyddslag (1940:358) utan att detta kommit till särskilt uttryck
i lagen. I den nu föreslagna skyddslagen ingår enligt utskottets uppfattning
hänsynen till rätten att ta del av allmänna handlingar i de
motstående intressen som skall beaktas enligt 2 § i lagförslaget. Den
som uppsöker en myndighet i syfte att ta del av allmänna handlingar
är inte att betrakta som obehörig enligt 7 § och omfattas sålunda inte
av ett tillträdesförbud. Även andra skäl kan vid en bedömning enligt 2
§ föranleda undantag från tillträdesförbudet till myndigheten (jfr t.ex.
5 § förvaltningslagen (1986:223)). Den rättighet att ta del av allmänna
handlingar som konstitutionsutskottet vill ha särskilt angiven i lagtexten
är sålunda enligt försvarsutskottets mening garanterad redan i den i
propositionen föreslagna utformningen av lagen. Ett särskilt utpekande
av rätten att ta del av allmänna handlingar kan till och med framstå
som mindre lämpligt eftersom avsteg från tillträdesförbudet kan —
såsom nyss påpekats — vara påkallade även av andra skäl. Försvarsutskottet
anser därför att 2, 10 och 12 §§ skall antas med den i
propositionen föreslagna lydelsen. Det kan i sammanhanget påpekas
att inte heller lagrådet sett någon brist i angivet hänseende i den
föreslagna lagen.

Fordon som skyddsobjekt

I 4 § regeringens förslag till lag om skydd för samhällsviktiga anläggningar
m.m. anges de anläggningar dch områden som kan vara skyddsobjekt.
Bl.a. kan enligt 4 § 2 militära fartyg och luftfartyg förklaras
som skyddsobjekt. Fordon kan däremot enligt lagförslaget inte ges

1989/90: Fö U6

sådant skydd. I den allmänna motiveringen till lagen framhåller försvarsministern
att det inte faller sig naturligt att förbjuda tillträde till
fordon och än mindre till andra lösa föremål. Fordon och viktig
materiel får enligt försvarsministerns mening beredas skydd genom att
den anläggning eller det område där de finns spärras av.

I motion FÖ28 (m) anser motionärerna att det finns starka skäl för
att fordon avsedda för färd på marken bör ha samma skydd som
anläggningar som förklarats vara skyddsobjekt. Militär personal bör
enligt deras mening kunna ges samma befogenheter vid bevakning av
transporter av vapen och ammunition som vid bevakning av förråd.
De föreslår därför att lagen utformas så att det blir möjligt att även
kunna förklara fordon som skyddsobjekt.

Utskottet vill inledningsvis peka på att reglerna i den föreslagna
lagen inte kan ses isolerade utan skall sättas i relation till andra delar
av rättsordningen. Lagens bestämmelser utgör ett komplement till det
skydd som följer av allmänna bestämmelser och interna säkerhetsföreskrifter.

När det gäller skyddet av fordon kan från en sådan utgångspunkt
konstateras att det inte finns någon allemansrätt eller några andra
regler som ger allmänheten rätt till tillträde till fordon. Den som
olovligen tar ett fordon i besittning kan straffas enligt brottsbalkens
bestämmelser — allt efter omständigheterna för stöld eller andra brott
såsom tillgrepp av fortskaffningsmedel eller egenmäktigt förfarande.

När det gäller fordon i rörelse är det särskilt svårt att tänka sig en
störande eller hindrande handling som inte kan betecknas som brottsligt
förfarande. Var och en har befogenhet att ingripa mot sådan
brottslighet med stöd av 24 kap. 7 § rättegångsbalken.

Vad nyss sagts gäller självfallet också uppställda fordon. Sådana
fordon kan också — såsom framgår av redogörelsen i det föregående —
ges ett särskilt skydd genom att med tillämpning av 4 § 2, 4 eller 5
tillträde förbjuds till det område på vilket fordonet är uppställt.

Enligt utskottets mening bör motion FÖ28 yrkande 1 avslås av
riksdagen och sålunda de av motionsförslaget berörda 3 och 4 paragraferna
antas i enlighet med regeringens förslag.

Ersättning vid tillträdesförbud enligt lagen

Genom den föreslagna lagen blir det möjligt att besluta om begränsningar
av tillträdet till anläggningar och områden som inte ägs eller
disponeras av staten. I sådana fell kan en konflikt uppstå mellan
skyddsbehovet och intresset hos ägaren eller nyttjanderättshavaren att
fritt disponera egendomen. Enligt lagförslaget får beslut om tillträdesbegränsningar
av mera permanent karaktär inte meddelas om inte
egendomens ägare och nyttjanderättshavare medger det (6 §). Dispositionsrätten
kan dock i två fall under en kortare tid begränsas med stöd
av lagen även om något medgivande inte har lämnats. Det ena fallet
avser områden där försvarsmakten tillfälligt bedriver övningar, prov

1989/90: FÖU6

och försök. (4 § 4.). Det andra fallet gäller områden där försvarsmakten
har satts in för att möta ett väpnat angrepp mot Sverige eller för att
hindra kränkning av svenskt territorium (4 § 5.).

I motion FÖ28 yrkande 4 kritiserar motionärerna avsaknaden av
regler om ersättningar. De anser att det inte finns några skäl för att en
enskild person skall behöva stå den ekonomiska risken vid åtgärder för
rikets säkerhet. De menar att rättssäkerheten tvärtom kräver att enskilda
skall hållas skadeslösa i sådana situationer. Motionärerna föreslår
att en bestämmelse om ersättning till markägare och rättighetshavare
förs in i lagen. En sådan bestämmelse skulle kunna föras in i 8 §
lagförslaget.

Försvarsutskottet bedömer att ett behov av att i den föreslagna lagen
införa särskilda ersättningsregler i första hand gäller de båda fall där
områden kan förklaras som skyddsobjekt utan medgivande av ägaren
eller nyttjaderättsinnehavaren. Där en sådan förklaring fordrar medgivande
kan nämligen detta göras beroende av ekonomisk ersättning för
den dispositionsinskränkning som ägaren eller nyttjanderättsinnehavaren
kan komma att nödgas vidkännas. Konstitutionsutskottet har också
i sitt yttrande särskilt belyst den i motionen aktualiserade ersättningsfrågan
i de fall områden utan medgivande kan tas i anspråk som
skyddsobjekt. Efter en beskrivning av rättsläget och därpå grundade
överväganden kommer konstitutionsutskottet till slutsatsen att den
föreslagna lagen inte skall kompletteras med några särskilda ersättningsregler
enligt förslaget i motion FÖ28.

Försvarsutskottet delar konstitutionsutskottets uppfattning och anser
att motion FÖ28 yrkande 4 bör avslås av riksdagen.

Personal för bevakning av skyddsobjekt

I 9 § första stycket i lagförslaget föreskrivs att för bevakning av
skyddsobjekt får anlitas polismän, militär personal eller annan särskilt
utsedd personal. I andra stycket nämnda paragraf anges att den som
bevakar ett skyddsobjekt och inte är polisman benämns skyddsvakt.

I motionerna FÖ28 yrkande 2 (m) och motion FÖ30 yrkande 2 (c)
anser motionärerna att militär personal som bevakar ett skyddsobjekt
inte skall hänföras till begreppet skyddsvakt. I motion FÖ30 föreslås att
9 § andra stycket skall ha följande lydelse: "Den som bevakar ett
militärt skyddsområde och inte är polisman eller militär bevakningspersonal
benämns skyddsvakt."

Överbefälhavaren stödjer motionerna FÖ28 och FÖ30 i här behandlad
del. Han anser dock att den i motion FÖ30 föreslagna benämningen
militär bevakningspersonal skall ersättas med personal inom försvarsmakten.

Säkerhetspolisen anser sig inte kunna tillstyrka motionsyrkandena.
Det kan enligt säkerhetspolisens uppfattning inte komma i fråga att
generellt ge den militära personalen polismans befogenheter.

Utskottet konstaterar inledningsvis att begreppet skyddsvakt såsom
det används i lagförslaget inte är synonymt med begreppet skyddsvakt i
den nuvarande lagstiftningen. I lagförslaget används beteckningen

1989/90: Fö U6

skyddsvakt för alla utom polismän som faktiskt bevakar ett skyddsobjekt.
Det blir därmed en samlande term för alla som utan att vara
polismän har de särskilda befogenheter som lagen ger. Som skyddsvakter
skall kunna tjänstgöra militär personal, kustbevakningsmän och
eventuellt andra personalkategorier samt personer som i särskild ordning
förordnats som skyddsvakter.

Det finns, kan utskottet vidare konstatera, en viktig skillnad mellan
å ena sidan polismän och å andra sidan andra personalkategorier som
skall kunna tjänstgöra som vakter vid skyddsobjekt. Polismän har den
utbildning och erfarenhet som behövs för att de skall kunna anförtros
de befogenheter som enligt lagförslaget tillkommer vaktpersonal vid
skyddsobjekt. Så är däremot inte generellt fallet med andra personalkategorier.
Kategorin personal inom försvarsmakten, till vilken t.ex.
nyinryckta värnpliktiga räknas, kan inte utan vidare anses vara lämpad
att utföra kvalificerade bevakningsuppgifter. För att någon annan än
en polisman skall kunna anförtros vaktuppgifter enligt den föreslagna
lagen krävs att hon eller han har genomgått särskild utbildning och i
övrigt bedöms vara lämplig för uppgiften. Med det innehåll begreppet
skyddsvakt givits i lagförslaget har det också bedömts vara en term som
är väl lämpad i den kommande regleringen av bevakningsfrågorna på
regerings- och myndighetsnivå med bl.a. regler om medverkan av
personal inom försvarsmakten i denna bevakningsuppgift.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att riksdagen bör
avslå motion FÖ28 yrkande 4 och Fö30 yrkande 2.

Föreskrifter om militära skyddsområden

I 23—33 §§ i regeringens förslag till lag om skydd för samhällsviktiga
anläggningar finns bestämmelser om militära skyddsområden, dvs. områden
till vilka utlänningars tillträde är begränsat. En ansvarsbestämmelse
för uppsåtligt eller oaktsam! brott mot vissa förbud i dessa
bestämmelser finns intagna i 36 § i lagförslaget. I 37 § stadgas bl.a. om
påföljden för den som lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter för
att få tillträde till ett militärt skyddsområde.

I motion FÖ29 (vpk) förklarar sig motionärerna inte dela den syn
som framförs i propositionen om en särskild reglering av utlänningars
tillträde till säkerhetsmässigt känsliga områden. Förslaget strider enligt
motionärerna mot en under lång tid utvecklad strävan att i lagstiftningen
undanröja rättsliga skillnader mellan svenska och utländska
medborgare.

Utskottet har tagit del av de i propositionen utförligt behandlade
skälen för att behålla särskilda regler om utlänningars rätt till tillträde
till vissa områden. Utskottet stödjer bedömningen att sådana regler
bidrar till att skydda viktiga militära anläggningar och områden av
strategisk betydelse mot obehörig insyn. Dessutom kan regleringen ha
betydelse vid terroristbekämpning och i s.k. skymningslägen vid ingripanden
mot sabotageförband.

Utskottet anser därför att regleringen bör behållas men att reglerna
bör — såsom också skett i lagförslaget — förenklas. Av motiveringen i

1989/90: Fö U 6

3 Riksdagen 1989190. 10 sami. Nr 6

propositionen framgår att de dessutom skall tillämpas restriktivt, vilket
särskilt markeras genom att regeringens föreskrifter om den geografiska
utsträckningen av områdena skall föregås av en intresseavvägning
enligt 2 § i den föreslagna lagen.

Motion FÖ29 (vpk) bör därför avslås av riksdagen och de föreslagna
reglerna om skyddsområden antas av riksdagen.

1 förordningen (1976:935) om skyddsområden och kontrollområden
finns ett förbud för utländska fartyg att uppehålla sig i ett
skyddsområde. Motionärerna i motion FÖ28 anser att ett sådant förbud
också bör ingå i den föreslagna skyddslagen. Enligt deras mening har
regeringen, när den ansett det vara tillräckligt att förbjuda utlänning
att uppehålla sig inom ett skyddsområde, bortsett från behovet att
kunna ingripa också mot obemannade utländska båtar som t.ex. i
spaningssyfte uppehåller sig där. Ett sådant förbud kan lämpligen
införas i 24 § i lagförslaget.

Utskottet konstaterar att ett obemannat fartyg av det slag som motionärerna
åsyftar oftast torde vara ett utländskt statsfartyg. Utländska
statsfartygs tillträde till svenskt sjöterritorium regleras i förordningen
(1982:755) om utländska statsfartygs och statsluftfartygs tillträde till
Sveriges territorium, m.m. (tillträdesförordningen). Varken bemannade
eller obemannade statsfartyg har enligt denna förordning utan tillstånd
tillträde till någon del av det svenska sjöterritoriet — inom eller utom
militära skyddsområden — för sådana ändamål som anges i motion
FÖ28. Ingripanden mot statsfartyg som bedriver spaningsverksamhet
kan därför ske enligt förordningen (1982:756) om försvarsmaktens
ingripanden vid kränkningar av Sveriges territorium under fred och
neutralitet (IKFN-förordningen).

Av det anförda framgår att ett ingripande mot ett obemannat statsfartyg
kan ske vare sig detta befinner sig inom eller utom ett skyddsområde.
Om ett fartyg inte är statsfartyg kan ingripande ske med stöd
av brottsbalkens 19 kap. Motion FÖ28 yrkande 3 (m) bör därför avslås
av riksdagen.

Motionären i FÖ30 yrkande 1 (c) ifrågasätter det lämpliga i att
vattenfarleder som behövs för yrkessjöfart eller annars är starkt trafikerade
enligt propositionen inte skall ingå i skyddsområden. Enligt
hennes uppfattning finns det flera farleder som utan tvekan på samma
sätt som i dag bör ligga inom gränsen för ett sådant område. Hon
pekar särskilt på leder i våra skärgårdar med många och från underrättelsesynpunkt
viktiga anläggningar. På samma sätt som för närvarande
bör det sedan enligt hennes uppfattning ges en generell dispens för
utlänningar att för direkt genomfart begagna sig av väg eller vattenfarled
genom ett skyddsområde. Lagen bör därför, anser hon, kompletteras
med ytterligare en paragraf 24 b av följande lydelse: Utlänningar
får, för direkt genomfart av ett militärt skyddsområde, begagna väg och
vattenfarled inom området som fastställs av regeringen.

Utskottet delar motionärens uppfattning att det kan uppstå svårigheter
vid dragningen av skyddsområdesgränser om man såsom försvarsministern
förordar skall sträva efter att lägga trafikerade farleder utanför
skyddsområdena. En sådan princip har dock enligt utskottets

1989/90:FöU6

uppfattning från kontroll- och bevakningssynpunkt sådana fördelar att
den bör bli vägledande vid utformningen av föreskrifterna om skyddsområden.
Det bör i sammanhanget framhållas att enligt 7 § tredje
stycket i lagförslaget kan ett område förklaras som skyddsobjekt utan
tillträdesförbud men med restriktioner i fråga om t.ex. ankring och
fiske. Denna möjlighet kan användas om det behövs för att skydda
militära anläggningar i farleder som av praktiska skäl inte ingår i ett
skyddsområde. En sådan åtgärd som riktar sig mot envar och alltså
inte bara mot utlänningar ligger i linje med vad motionären anför om
behovet att skydda viktiga anläggningar kring en farled. Det skall också
påpekas att förbud råder mot sjömätning och lodning utan tillstånd.
Motion FÖ30 yrkande 1 (c) bör således inte bifallas.

I motion Fö30 yrkande 3 (c) föreslår motionärerna en ändring av 27
§ i lagförslaget i syfte att jämställa militär personal och polismän vid
bevakning av militärt skyddsområde.

Utskottet har i det föregående behandlat och avstyrkt motsvarande
motionsyrkanden när det gäller bevakningen av skyddsobjekt. I analogi
med detta ställningstagande bör yrkande 3 i motion FÖ30 (c) också
avslås av riksdagen.

Fotografering i publiceringssyfte i strid mot
fotograferingsförbud

Konstitutionsutskottet har i sitt yttrande påtalat ett oklart rättsläge när
det gäller förhållandet mellan den föreslagna lagens ansvarsbestämmelser
i fråga om överträdelser av lagens förbudsregler, t.ex. fotograferingsförbud,
och 1 kap. 9 § 3 tryckfrihetsförordningen. Konstitutionsutskottet
hänvisar till att justitieministern i en lagrådsremiss hösten
1986 om förstärkt grundlagsskydd för yttrandefriheten m.m. redogjorde
för ett JO-beslut som gällde fotografering i publiceringssyfte i strid
med bestämmelserna om fotograferingsförbud i skyddslagen. Enligt JO
skulle bestämmelsen i 1 kap. 9 § 3 tryckfrihetsförordningen kunna ges
betydelsen att straff för överträdelser av fotograferingsförbud inte kunde
komma i fråga. JO uttalade emellertid å andra sidan att mycket
talar för att det enligt gällande regler är möjligt att döma till straff för
sådana överträdelser. JO fann att rättsläget var oklart och uttalade att
det kunde finnas skäl för statsmakterna att i lämpligt sammanhang
överväga en författningsändring. I lagrådsremissen uttalade justitieministern
att han var benägen att instämma i det av JO:s två tolkningsalternativ
som innebar att straff för överträdelser av ett fotograferingsförbud
enligt skyddslagen fick förekomma även om fotograferingen utförts
i publiceringssyfte och inte innefattade något av de grova brott
mot rikets säkerhet som anges i 7 kap. 3 § andra stycket tryckfrihetsförordningen
(prop. 1986/87:151, s. 161 — 162).

I den nu aktuella propositionen förklarar försvarsministern, att han
för sin egen del inte har någon annan mening när det gäller förhållandet
mellan de bestämmelser han förordar och tryckfrihetsförordningen.
Konstitutionsutskottet uppehåller sig närmare vid denna fråga i sitt
yttrande (s. 7—8).

1989/90:FöU6

Utskottet har ingen erinran mot vad föredragande statsrådet har
anfört om förhållandet mellan de bestämmelser han förordar och
tryckfrihetsförordningen.

Utländska långtradare

Försvarsministern tar i propositionen (s. 48) också upp trafiken med
utländska långtradare (TIR-bilar) till behandling. Han förklarar sammanfattningsvis
att han bedömt att någon särskild reglering som tar
sikte på TIR-bilstrafiken inte bör genomföras i detta sammanhang.
Han pekar på att möjligheten att begränsa utlänningars rätt till tillträde
till vissa områden finns kvar i den föreslagna skyddslagen. Han
erinrar vidare om att denna också innebär en vidgning i vissa hänseenden
av tillämpningsområdet för reglerna om generellt tillträdesskydd
för vissa anläggningar och områden.

Enligt hans mening får kontroll av ifrågavarande lastbilstrafik som
hittills ske genom tull- och polismyndigheternas försorg. Därjämte
anser han att det finns anledning att uppmuntra allmänheten att vara
observant och rapportera gjorda iakttagelser. Det samarbete som etablerats
mellan överbefälhavaren, generaltullstyrelsen och rikspolisstyrelen,
konstaterar han avslutningsvis, framstår som värdefullt i detta
sammanhang.

I en motion från den allmänna motionstiden FÖ206 (m) hemställer
motionären att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en redovisning
av vunna erfarenheter om TIR-trafiken.

Utskottet har tidigare i olika sammanhang behandlat frågan om
TIR-bilstrafiken. Vad föredragande statsrådet uttalar ligger väl i linje
med vad utskottet har anfört i dessa sammanhang och ger inte anledning
till erinran.

När det gäller motionsyrkandet i motion FÖ206 (m) om en redovisning
av vunna erfarenheter av TIR-trafiken kan framhållas att utskottet
fortlöpande informeras om olika säkerhetsfrågor. Ett uttalande till stöd
för en redovisning för riksdagen i annan form är utskottet inte berett
att förorda. Motion FÖ206 (m) bör därför avslås av riksdagen.

Ikraftträdandet

Regeringen har i propositionen föreslagit att de nya reglerna utom vad
gäller ändringen i viss del av lagen om disciplinförseelser av krigsmän
m.m. skall träda i kraft den den 1 januari 1991.

ÖverbeSlhavaren har i en skrivelse till utskottet hemställt att tidpunkten
för ikraftträdandet av lagen om skydd för samhällsviktiga
anläggningar m.m. skall flyttas fram till den 1 april 1991. Anledningen
är att utformningen av erforderliga tillämpningsföreskrifter och genomförandet
av nödvändiga informationsåtgärder inte hinner bli klara
till den 1 januari 1991.

Utskottet har ingen erinran mot ett senareläggande av ikraftträdandet
till den 1 april 1991 i enlighet med överbefälhavarens hemställan.

1989/90:FöU6

Senareläggandet bör självfallet inte enbart avse lagen om skydd för
samhällsviktiga anläggningar m.m. utan innefatta samtliga föreslagna
lagändringar utom ändringen i viss del i lagen om disciplinförseelser
för krigsmän.

Hemställan

Utskottet hemställer

Förslag till lag om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m.

1. beträffande skyddet av riksdagens byggnader

att riksdagen antar 6 § i det i proposition 1989/90:54 framlagda
förslaget till lag om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m.
med den ändringen att paragrafen erhåller följande som Utskottets
förslag betecknade lydelse,

Regeringens förslag Utskottets förslag

6 §

Riksdagens byggnader får förklaras
som skyddsobjekt efter medgivande
av talmannen.

Anläggningar eller områden som avses i 4 § 3 eller 5 § får inte
förklaras vara skyddsobjekt utan medgivande av ägaren, om denne är
någon annan än staten.

Vad som sägs om ägaren skall även avse nyttjaren, om anläggningen
eller området har upplåtits till särskilt nyttjande.

2. beträffande rätten att ta del av allmän handling

att riksdagen antar 2, 10 och 12 §§ i regeringens förslag till lag
om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m.,

res. 1 (fp)

3. beträffande fordon som skyddsobjekt

att riksdagen med avslag på motion 1989/90:FÖ28 yrkande 1
antar 3 och 4 §§ i regeringens förslag till lag om skydd för
samhällsviktiga anläggningar m.m.,

res. 2 (m)

4. beträffande ersättning vid lillträdesförbud

att riksdagen med avslag på motion 1989/90:Fö28 yrkande 4
antar 8 § i regeringens förslag till lag om skydd för samhällsviktiga
anläggningar m.m.,

res. 3 (m)

5. beträffande militär personal vid bevakning av skyddsobjekt
att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Fö28 yrkande 2
och 1989/90:FÖ30 yrkande 2 antar 9 § i regeringens förslag till
lag om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m.,

res. 4 (m, c)

6. beträffande bestämmelser om militära skyddsområden

att riksdagen med avslag på motion 1989/90:FÖ29 antar 23—39
§§ i regeringens förslag till lag om skydd för samhällsviktiga
anläggningar m.m.,

res. 5 (vpk)

1989/90:FöU6

7. beträffande förbud för utländska fartyg att uppehålla sig i
militärt skyddsområde

att riksdagen med avslag på motion F528 yrkande 3 antar 24 § i
regeringens förslag till lag om skydd för samhällsviktiga anläggningar
m.m.,

8. beträffande generell dispens för direkt genomfart genom militärt
skyddsområde

att riksdagen avslår motion 1989/90:FÖ30 yrkande 1 om införande
i regeringens förslag till lag om skydd för samhällsviktiga
anläggningar m.m. av en paragraf 24 b,

9. beträffande militär personal vid bevakning av militärt skyddsområde att

riksdagen med avslag på motion 1989/90:FÖ30 yrkande 3
antar 27 § i regeringens förslag till lag om skydd för samhällsviktiga
anläggningar m.m.,

res. 6 (m, c) — villk. 4

10. beträffande lagförslaget i övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om skydd för
samhällsviktiga anläggningar m.m. i den mån det inte omfattas
av utskottets hemställan i det föregående med den ändringen att
tidpunkten för ikraftträdandet bestäms till den 1 april 1991,

Övriga lagförslag

11. att riksdagen antar det genom propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring av brottsbalken med den ändringen
att tidpunkten för ikraftträdandet bestäms till den 1 april 1991,

12. att riksdagen antar det genom propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1979:1088) om gränsövervakningen
i krig m.m. med den ändringen att tidpunkten för
ikraftträdandet bestäms till den 1 april 1991,

13. att riksdagen antar det genom propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1982:395) om kustbevakningens
medverkan vid polisiär övervakning med den ändringen
att tidpunkten för ikraftträdandet bestäms till den 1 april 1991,

14. att riksdagen antar det genom propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1986:644) om disciplinförseelser
av krigsmän, m.m., med den ändringen att tidpunkten
för ikraftträdandet av 3 § bestäms till den 1 april 1991,

15. att riksdagen antar det genom propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) med
den ändringen att tidpunkten för ikraftträdandet bestäms till den
1 april 1991,

Trafiken med utländska långtradare

16. beträffande trafiken med utländska långtradare
att riksdagen avslår motion 1989/90:FÖ206.

res. 7 (m)

1989/90: Fö U6

Stockholm den 3 april 1990
På försvarsutskottets vägnar

1989/90:FöU6

Arne Andersson

Närvarande: Arne Andersson i Ljung (m), Roland Brännström (s),
Ingvar Björk (s), Iréne Vestlund (s), Kerstin Ekman (fp), Gunhild
Bolander (c), Barbro Evermo Palmerlund (s), Christer Skoog (s), Sven
Lundberg (s), Karin Wegestål (s), Ivar Virgin (m), Hans Lindblad (fp),
Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Jan Jennehag (vpk), Britt Bohlin (s),
Tom Heyman (m) och Carl Frick (mp).

Reservationer

1. Rätten att ta del av allmän handling (mom. 2)

Kerstin Ekman och Hans Lindblad (fp) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 18 börjar med
"Försvarsutskottet delar" och slutar med "föreslagna lagen" bort ha
följande lydelse:

Försvarsutskottet anser att det inte bör råda någon som helst tvekan
om att bestämmelsen om skyddsobjekt inte begränsar den enskildes
rätt enligt tryckfrihetsförordningen att ta del av allmänna handlingar
och att i samband därmed få vara anonyma. Utskottet vill i sammanhanget
peka på att anonymitetsskyddet kom till klart uttryck i tryckfrihetsförordningen
så sent som i början av 1980-talet. Utskottet anser
därför att 2, 10 och 12 §§ i lagförslaget skall utformas med de
förtydligande tillägg som konstitutionsutskottet har föreslagit i sitt
yttrande.

dels att utskottets hemställan i moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande rätten att ta del av allmän handling
att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:54 antar 2,
10 och 12 §§ i regeringens förslag till lag om skydd för samhällsviktiga
anläggningar m.m. med följande som Reservanternas förslag
betecknade lydelse.

Regeringens förslag

Reservanternas förslag

2 §

Beslut enligt 3, 19 och 23 §§ får inte göras mer omfattande eller
ingripande än vad som krävs för att tillgodose behovet av skydd. Så
långt möjligt skall undvikas att beslutet medför skada eller olägenhet
för andra allmänna eller enskilda intressen.

Beslutet skall utformas så att enskildas
rätt enligt tryckfrihetsförordningen
att ta del av allmänna
handlingar säkerställs.

10 §

Den som vill ha tillträde till ett skyddsobjekt eller som uppehåller
sig invid ett skyddsobjekt är skyldig att på begäran av den som bevakar
skyddsobjektet

- uppge namn, födelsetid och hemvist,

-underkasta sig kroppsvisitation och undersökning av medförd egendom
som inte utgör brev eller annan enskild handling.

Bestämmelser om rätten att vara
anonym för den som begär att få ta
del av allmän handling finns i 2
kap. 14 § tryckfrihetsförordningen.

12 §

Den som bevakar ett skyddsob- Den som bevakar ett skyddsobjekt
får också i den utsträckning jekt får också i den utsträckning

som krävs för att bevakningsupp- som krävs för att bevakningsupp giften

skall kunna fullgöras avvi- giften skall kunna fullgöras avvisa,
avlägsna eller, om en sådan sa, avlägsna eller, om en sådan

åtgärd inte är tillräcklig, tillfälligt åtgärd inte är tillräcklig, tillfälligt

omhänderta en person inom eller omhänderta en person inom eller

vid skyddsobjektet, om personen vid skyddsobjektet, om personen

- överträder något förbud som - överträder något förbud som

gäller på grund av beslut enligt gäller på grund av beslut enligt

denna lag, denna lag,

- vägrar att på begäran lämna - utan giltigt skäl vägrar att på

uppgift om namn, födelsetid eller begäran lämna uppgift om namn,

hemvist eller lämnar uppgift där- födelsetid eller hemvist eller lämom
som skäligen kan antas vara nar uppgift därom som skäligen

oriktig, kan antas vara oriktig,

- vägrar att underkasta sig - vägrar att underkasta sig

kroppsvisitation eller undersök- kroppsvisitation eller undersökning
av medförd egendom. ning av medförd egendom.

2. Fordon som skyddsobjekt (mom. 3)

Arne Andersson i Ljung, Ivar Virgin och Tom Heyman (alla m) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 19 börjar med
"Utskottet vill" och slutar med "regeringens förslag" bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening finns det såsom anförs i motion FÖ28 skäl
att även fordon skall kunna förklaras som skyddsobjekt. Därigenom

ges vaktpersonal samma befogenheter vid bevakningen av t.ex. transporter
av vapen och ammunition som vid bevakningen av de förråd
där vapnen och ammunitionen är förvarade.

dels att utskottets hemställan i moment 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande fordon som skyddsobjekt
att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:54 och
motion 1989/90:FÖ28 yrkande 1 antar 3 och 4 §§ i regeringens
förslag till lag om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m.
med följande såsom Reservanternas förslag betecknade lydelse.

Regeringens förslag Reservanternas förslag

3 §

Om allmänhetens tillträde till Om allmänhetens tillträde till

eller rätt att utnyttja en anlägg- eller rätt att utnyttja en anläggning,
ett område, ett fartyg eller ning, ett område, ett fartyg, ett

ett luftfartyg behöver begränsas luftfartyg eller ett fordon behöver

för ändamål som anges i 1 §, får begränsas för ändamål som anges

regeringen eller den myndighet i 1 §, får regeringen eller den

regeringen bestämmer besluta att myndighet regeringen bestämmer

anläggningen, området, fartyget besluta att anläggningen, området,

eller luftfartyget skall utgöra fartyget, luftfartyget eller fordo skyddsobjekt.

net skall utgöra skyddsobjekt.

4 §

Som skyddsobjekt får förklaras

1. statliga förvaltningsbyggnader samt statschefens residens och statsministerns
bostad,

2. anläggningar och områden 2. anläggningar och områden

till vilka staten har äganderätt el- till vilka staten har äganderätt eller
nyttjanderätt och som dispone- ler nyttjanderätt och som disponeras
av försvarsmakten samt militä- ras av försvarsmakten samt militära
fartyg och luftfartyg, ra fartyg, luftfartyg och fordon.

3. anläggningar eller områden som används eller är avsedda för
ledning av civilförsvarsverksamhet, för energiförsörjning, vattenförsörjning,
rundradioförsörjning, radio- och telekommunikationer, transporter
eller försvarsindustriella ändamål,

4. områden där försvarsmakten tillfälligt bedriver övningar, prov
eller försök, och

5. områden där försvarsmakten har satts in för att möta ett väpnat
angrepp mot Sverige eller för att hindra en kränkning av Sveriges
territorium.

3. Ersättning vid tillträdesförbud (mom. 4)

Arne Andersson i Ljung, Ivar Virgin och Tom Heyman (alla m) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 20 börjar med
"Försvarsutskottet bedömer" och slutar med "av riksdagen" bort ha
följande lydelse:

Såsom framhålls i motion FÖ28 yrkande 4 (m) finns det inga skäl att
en enskild person skall behöva stå den ekonomiska risken vid åtgärder
för rikets säkerhet. Detta gäller i särskilt hög grad i fråga om tillträdesbegränsningar
i områden där försvarsmakten har satts in för att möta

1989/90: Fö U6

4 Riksdagen 1989190. 10 sami. Nr 6

ett angrepp mot Sverige eller för att hindra en kränkning av Sveriges
territorium. Därför anser utskottet i likhet med avvikande mening 2 i
konstitutionsutskottets yttrande att 8 § i den föreslagna lagen kompletteras
med en bestämmelse om rätt för ägare eller nyttjare till ersättning
i ett sådant fall.

dels att utskottets hemställan i moment 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande ersättning vid tillträdesförbud

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:54 och
motion 1989/90:FÖ28 yrkande 4 antar 8 § i regeringens förslag
till lag om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m. med
följande som Reservanternas förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Reservanternas förslag

8 §

Förbud enligt 7 § avseende områden som sägs i 4 § 4 eller 5 gäller
även mot den som äger eller annars nyttjar området.

Agaren eller nyttjaren har rätt
till ersättning för skada på grund
av tillträdesförbud i ett område
som avses i 4 § 5.

4. Militär personal vid bevakning av skyddsobjekt
(mom. 5)

Arne Andersson i Ljung (m), Gunhild Bolander (c), Ivar Virgin (m),
Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) och Tom Heyman (m) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 20 börjar med
"Utskottet konstaterar" och på s. 21 slutar med "FÖ30 yrkande 2" bort
ha följande lydelse:

Såsom närmare motiverats i motionerna 1989/90:FÖ28 yrkande 2
(m) och 1989/90:FÖ30 yrkande 2 bör inte militär personal hänföras till
begreppet skyddsvakt. Denna personal bör i stället jämställas med
polismän. 9 § i regeringens förslag till lag om skydd för samhällsviktiga
anläggningar m.m. bör därför ändras i enlighet med motionärernas
förslag.

dels att utskottets hemställan i moment 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande militär personal vid bevakning av skyddsobjekt
att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:54 samt
motionerna 1989/90:FÖ28 yrkande 2 och 1989/90:FÖ30 yrkande
2 antar 9 § lagen om skydd för samhällsviktiga anläggningar
m.m. med följande som Reservanternas förslag betecknade lydelse: -

1989/90:FöU6

Regeringens förslag

Reservanternas förslag

9 §

För bevakning av skyddsobjekt får anlitas polismän, militär personal
eller annan särskilt utsedd personal.

Den som bevakar ett skyddsob- Den som bevakar ett skyddsobjekt
och inte är polisman be- jekt och inte är polisman eller
nämns skyddsvakt. tillhör försvarsmaktens personal be nämns

skyddsvakt.

5. Bestämmelser om militära skyddsområden
(mom. 6)

Jan Jennehag (vpk) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 21 börjar med
"Utskottet har" och på s. 22 slutar med "av riksdagen" bort ha följande
lydelse:

Förslaget att införa särskilda regler för utlänningars tillträde till ur
säkerhetssynpunkt särskilt känsliga områden strider mot en strävan
sedan lång tid tillbaka att i vår lagstiftning undanröja rättsliga skillnader
mellan svenska och utländska medborgare. Sverige blir det enda
demokratiska land som har sådana otidsenliga inslag i sin lagstiftning.
Bestämmelserna om militära skyddsområden (23—33 §§) bör alltså
enligt utskottets mening utgå ur den föreslagna lagen liksom 36 § som
innehåller bestämmelser om påföljd vid överträdelse av skyddsområdesbestämmelserna.
En viss ändring av 37 § i lagförslaget måste också
vidtas.

dels att utskottets hemställan i moment 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande bestämmelser om militära skyddsområden
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:FÖ29 dels avslår
det i propositionen framlagda förslaget till lag om skydd för
samhällsviktiga anläggningar m.m. såvitt avser 23—33 och 36 §§,
dels beslutar att 34 och 35 §§ skall betecknas 23 och 24 §§ samt
38 och 39 §§ betecknas 26 och 27 §§, dels ock att den i
regeringsförslaget som 37 § angivna paragrafen skall betecknas
25 § och erhålla följande som Reservantens förslag betecknade
lydelse:

Regeringens förslag

Reservantens förslag

37 §

Den som lämnar oriktiga eller
vilseledande uppgifter för att få
tillträde till ett skyddsobjekt eller
ett militärt skyddsområde eller för
att få tillstånd enligt denna lag
skall dömas till böter eller fängelse
i högst sex månader, om gärningen
inte är belagd med straff i
brottsbalken.

6. Militär personal vid bevakning av militärt
skyddsområde (mom. 9)

Under förutsättning av bifall till reservation 4

Arne Andersson i Ljung (m), Gunhild Bolander (c), Ivar Virgin (m),
Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) och Tom Heyman (m) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 21 börjar med
"Utskottet har" och på s. 22 slutar med "av riksdagen" bort ha följande
lydelse:

Utskottet har i det föregående tillstyrkt motsvarande yrkanden när
det gäller bevakningen av skyddsobjekt. I analogi med detta ställningstagande
bör yrkande 3 i motion FÖ30 (c) också bifållas och lydelsen av
27 § i lagförslaget anpassas därtill.

dels att utskottets hemställan i moment 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande militär personal vid bevakning av skyddsområde
att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:54 och
motion 1989/90:Fö30 yrkande 3 antar 27 § i regeringens förslag
till lag om samhällsviktiga anläggningar m.m. med följande som
Reservanternas förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Reservanternas förslag

27 §

För bevakning av militära skyddsområden får anlitas polismän,
militär personal eller annan särskilt utsedd personal.

Den som bevakar ett militärt Den som bevakar ett militärt
skyddsområde och inte är polis- skyddsområde och inte är polisman
benämns skyddsområdesvakt. man eller tillhör försvarsmaktens

personal benämns skyddsområdesvakt.

25 §

Den som lämnar oriktiga eller
vilseledande uppgifter för att få
tillträde till ett skyddsobjekt eller
för att få tillstånd enligt denna lag
skall dömas till böter eller fängelse
i högst sex månader, om gärningen
inte är belagd med straff i
brottsbalken.

7. Trafiken med utländska långtradare (mom. 16)

Arne Andersson i Ljung, Ivar Virgin och Tom Heyman (alla m) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 24 börjar med
"Utskottet har" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet noterade när det senast behandlade frågan om utländska
långtradares trafik i Sverige (1988/89:FÖU1) att överbefälhavaren, rikspolisstyrelsen
och generaltullstyrelsen i samverkan vidtagit vissa åtgärder
för att förstärka skyddet mot otillbörlig underrättelseverksamhet.
Vidare hänvisades till det då pågående arbetet med den nya skyddslagen.

Utskottet anser att föredragande statsrådet i den nu föreliggande
propositionen om en ny skyddslag inte lämnat klargörande information
om resultat av vidtagna åtgärder. Därför bör såsom föreslås i
motion FÖ206 riksdagen hos regeringen begära en redovisning av
vunna erfarenheter av den s.k. TIR-trafiken.

dels att utskottets hemställan i moment 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande trafiken med utländska långtradare
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fö206 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört.

Särskilt yttrande

Fotografering i publiceringssyfte i strid mot
fotograferingsförbud

Kerstin Ekman (fp), Hans Lindblad (fp) och Jan Jennehag (vpk) anför:

Såsom framhållits i avvikande mening 1 till konstitutionsutskottets
yttrande (1989/90:KU4y) är det otillfredsställande om det kan uppstå
tvekan om hur vanlig lag förhåller sig till tryckfrihetsförordningen.
Orsaken till denna oklarhet i rättsläget torde främst kunna sökas i
utformningen av den tryckfrihetsrättsliga regleringen. Vi räknar därför
med att regeringen i lämpligt sammanhang kommer att låta se över
tryckfrihetsförordningen i syfte att undanröja oklarheten.

1989/90: Fö U6

Konstitutionsutskottets yttrande
1989/90:KU4y

Skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m.

Till försvarsutskottet

Försvarsutskottet har den 16 januari 1990 beslutat att bereda konstitutionsutskottet
tillfälle att yttra sig över proposition 1989/90:54 om
skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m. jämte motioner med
anledning av propositionen. Tre motioner har väckts, nämligen
1989/90:FÖ28—30.

Konstitutionsutskottet begränsar sitt yttrande till sådana frågor i den
föreslagna lagen om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m. som
berör utskottets ansvarsområde. En sådan fråga tas upp i motion FÖ28,
yrkande 4, av Arne Andersson i Ljung m.fl. (m).

Bakgrund

Försvarsanläggningar och kärnkraftanläggningar har ett särskilt skydd
mot obehörigt tillträde. Bestämmelser om detta finns i lagen
(1940:358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m.m.
(skyddslagen). Genom skyddslagen kan vissa anläggningar och områden,
fartyg och luftfartyg (skyddsföremål) få ett förstärkt säkerhetsskydd
utöver vad som kan gälla enligt andra bestämmelser. Skyddet
består i att det kan utfärdas särskilda förbud mot tillträde till skyddsföremål,
och förbud mot att ta fotografier eller att göra avbildningar
eller beskrivningar av skyddsföremålen kan också utfärdas. Förbuden
riktar sig mot var och en som inte är behörig. Förbuden är straffcanktionerade.
Den personal som bevakar skyddsföremålen har särskilda
befogenheter.

Inom vissa områden i närheten av viktiga försvarsanläggningar har
utlänningars rätt att uppehålla sig begränsats genom bestämmelserna i
förordningen (1976:935) om skyddsområden och kontrollområden. Ett
bemyndigande för regeringen att utfärda sådana föreskrifter finns numera
i 12 kap. 1 § utlänningslagen (1989:529).

I propositionen lämnas förslag till en ny lag om skyddet för samhällsviktiga
anläggningar m.m. Den nya lagen skall ersätta skyddslagen
och de grundläggande bestämmelserna i förordningen om skyddsområden
och kontrollområden. I propositionen föreslås också vissa ändringar
i annan lagstiftning. Ändringarna har — utom i ett speciellt avseende
— samband med den nya lagen. I det följande uppehåller sig
utskottet vid de lagförslag som föreslås ersätta skyddslagen.

I propositionen föreslås utvidgade möjligheter att begränsa tillträde
för envar till för samhället viktiga anläggningar och områden, s.k.
skyddsobjekt. Beslut om begränsning skall kunna grundas inte bara —
som för närvarande är fallet — på behovet av att förhindra spioneri

1989/90:FöU6

Bilaga

och sabotage utan även på behovet av skydd mot terrorism och
behovet av att hindra att allmänheten kommer till skada till följd av
militär verksamhet.

Reglerna om skyddsobjekt är främst till för att ge förstärkt skydd av
permanenta anläggningar och områden som mer stadigvarande används
för viss verksamhet. Tillfälliga och akuta skyddsbehov skall
tillgodoses med stöd av andra regler, t.ex. polislagen. I propositionen
— som innehåller en utförlig redogörelse för andra bestämmelser om
tillträdesbegränsningar — framhålls också att ett permanent tillträdesskydd
ofta kan ordnas utan stöd av skyddslagen. Det är först när ett
verkligt behov kan anses föreligga av att ge vaktpersonalen förstärkta
befogenheter och att anordna inpasseringskontroll som möjligheten att
göra en anläggning eller ett område till skyddsobjekt skall komma till
användning.

Genom den nya lagen blir det också möjligt att begränsa tillträdet
till statliga förvaltningsbyggnader samt statschefens residens och statsministerns
bostad. Tillträdesförbud kan, om det är tillräckligt, ersättas
med förbud endast mot viss verksamhet, t.ex. fotografering eller dykning
inom anläggningen eller området. Beslut om tillträdesförbud får
förenas med förbud mot att ta fotografier eller att göra andra avbildningar.

Utskottets bedömning

Enligt den föreslagna lagen kommer tillträdesskyddet i det enskilda
fallet till stånd genom att regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer prövar skyddsbehovet för ett visst objekt och meddelar
ett beslut om att det skall vara ett skyddsobjekt. I propositionen
diskuteras frågan om huruvida ett sådant beslut är att anse som
normgivning eller förvaltningsbeslut. Ett tillträdesförbud riktar sig mot
var och en. Departementschefen anför att beslutet av den anledningen
skulle kunna anses utgöra normgivning. Å andra sidan skall enligt
departementschefen i själva lagen anges förutsättningarna för ett beslut,
grunderna för den intresseavvägning som skall göras samt verkningarna
av beslutet; myndighetens beslut pekar ut ett visst objekt som
bedöms uppfylla förutsättningarna i lagen samt ha ett tillräckligt
skyddsbehov för att en tillträdesbegränsning skall komma till stånd.
Han anför vidare att skyddsobjekten i flertalet fall kommer att ha en
begränsad yta. Han anmärker att ett skyddsobjekt kan komma att
omfatta ett mera betydande område i ett fåtal fall — främst då
avspärrningar måste ske på grund av pågående kränkningar av vårt
territorium — men att verkningarna i dessa fall är begränsade eftersom
avspärrningarna är avsedda att gälla under en kortare tid. Departementschefen
kommer därför fram till uppfattningen att besluten om
tillträdesbegränsning har karaktären av förvaltningsbeslut. Lagrådet har
inte haft någon erinran mot detta. Den föreslagna lagen har också
utformats i överensstämmelse med denna uppfattning.

Gränsdragningen mellan normer och andra beslut är inte helt klar.
Detta förhållande underströks redan av grundlagberedningen

1989/90:FöU6

Bilaga

(SOU 1972:15 s. 101). Då det uppstår behov av att reglera något sorn
befinner sig i detta gränsskikt kan argument anföras såväl för att
regleringen skall ske genom normer som för att den skall genomföras
med förvaltningsbeslut. I sådana fall kan vad som är rimligt och
ändamålsenligt fa betydelse för valet mellan normgivning och förvaltningsbeslut.
Utskottet kan för sin del godta de skäl som anförs i
propositionen för att beslut om tillträdesbegränsning har karaktär av
förvaltningsbeslut. Utskottet vill därtill hänvisa till den lösning som
valdes i den numera upphävda bostadsanvisningslagen (1980:94). Med
stöd av den lagen kunde kommunstyrelsen besluta att ett eller flera
bostadsområden i kommunen skulle vara bostadsanvisningsområde och
att alla eller en del av bostadslägenheterna inom området — med vissa
undantag — skulle upplåtas enligt bestämmelserna i lagen.

Rätten att besluta om att något skall vara skyddsobjekt skall enligt
3 § tillkomma regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.
Enligt 4 § får statliga förvaltningsbyggnader förklaras som skyddsobjekt.
Enligt specialmotiveringen till paragrafen avses därmed även
riksdagens byggnader. Detta innebär att regeringen eller någon annan
förvaltningsmyndighet skall få rätt att besluta att riksdagens byggnader
skall utgöra skyddsobjekt.

Det konstitutionella systemet i Sverige innebär att riksdagen själv
svarar för sin förvaltning. Dit hör frågor om säkerhetsskyddet i riksdagens
byggnader. Förslaget i denna del överensstämmer inte med denna
ordning. Utskottet anser att riksdagen skall ha ett inflytande över
frågan om huruvida riksdagens byggnader skall förklaras som skyddsobjekt.
Enligt lagen (1988:144) om säkerhetskontroll vid sammanträde
med riksdagens kammare och utskott har talmannen befogenhet att
besluta om säkerhetskontroll enligt lagen. Det bör därför ankomma på
honom att svara för riksdagen även när det gäller frågan om huruvida
riksdagens byggnader skall vara skyddsobjekt. Från den angivna konstitutionella
utgångspunkten skulle det kunna hävdas att talmannen
ensam skulle ha rätten att besluta att riksdagens byggnader skall vara
skyddsobjekt. Regeringen har emellertid ett ansvar för rikets säkerhet.
I detta ansvar ligger skyddet för samhällsviktiga verksamheter. De
skyddsåtgärder som kan bli aktuella för flera olika anläggningar och
byggnader måste ledas och samordnas på ett effektivt sätt. Ansvaret för
att så sker bör ligga på regeringen. Det nu anförda talar för att
regeringen bör kunna fatta beslut om att riksdagens byggnader skall
vara skyddsobjekt men att det för ett sådant beslut fordras ett medgivande
från talmannen. Utskottet förordar därför att det i 4 § i den
föreslagna lagen förs in ett andra stycke av följande lydelse: "Riksdagens
byggnader får förklaras som skyddsobjekt, endast om talmannen
medger det." Tillägget föranleder redaktionella ändringar i 6 och 8 §§.

Bestämmelserna om förbud mot tillträde m.m. gör det möjligt att
begränsa de grundlagsfästa rörelse- och informationsfriheterna. Enligt
propositionen måste i varje särskilt fall göras en avvägning mellan
skyddsbehovet och de intressen som talar mot en avspärrning. Departementschefen
pekar därvid bl.a. på massmediernas legitima behov av att
rapportera, det rörliga friluftslivets intresse och den allmänna sam -

1989/90: FÖU6

Bilaga

färdselns behov. Detta har också kommit till uttryck i 2 §. Enligt den
paragrafen får beslut om skyddsobjekt inte göras mer omfattande eller
ingripande än vad som krävs för att tillgodose behovet av skydd, och så
långt möjligt skall undvikas att beslutet medför skada eller olägenhet
för andra allmänna eller enskilda intressen. I specialmotiveringen till
paragrafen slås det vidare fast att beslutet skall utformas och tillämpas
så att den som har ett berättigat intresse av att få tillträde till anläggningen
eller området inte hindras från det.

Enligt specialmotiveringen till 4 § omfattar uttrycket statliga förvaltningsbyggnader
framför allt myndigheters lokaler för administrativa
funktioner. I sådana lokaler brukar allmänna handlingar regelmässigt
förvaras. Rätten att ta del av allmänna handlingar är reglerad i 2 kap.
tryckfrihetsförordningen. Ett viktigt moment i denna rätt är att få vara
anonym. Enligt 2 kap. 14 § tredje stycket tryckfrihetsförordningen får
sålunda en myndighet inte på grund av att någon begär att få ta del av
allmän handling efterforska vem han är eller vilket syfte han har med
sin begäran i större utsträckning än som behövs för att myndigheten
skall kunna pröva om hinder föreligger mot att handlingen lämnas ut.
I 10 § i den föreslagna lagen föreskrivs att den som vill ha tillträde till
ett skyddsobjekt eller som uppehåller sig vid ett skyddsobjekt är
skyldig att på begäran av den som bevakar skyddsobjektet uppge namn,
födelsetid och hemvist. Enligt paragrafen är han också skyldig att
underkasta sig kroppsvisitation och undersökning av medförd egendom
som inte utgör brev eller annan enskild handling. Den som
vägrar att lämna uppgifterna eller som vägrar att underkasta sig
kroppsvisitation eller undersökning av medförd egendom kan enligt
12 § bli avvisad, avlägsnad eller tillfälligt omhändertagen inom eller
vid skyddsobjektet.

Bestämmelserna om skyddsobjekt begränsar givetvis inte enskildas
rätt enligt tryckfrihetsförordningen att ta del av allmänna handlingar
och att i samband därmed få vara anonym. Den som vill utöva dessa
rättigheter får inte utsättas för någon form av obehag. Myndigheternas
skyldigheter enligt tryckfrihetsförordningen skall inte heller kunna
ifrågasättas. Det är enligt utskottet angeläget att den föreslagna lagen
inte ger upphov till missförstånd i dessa avseenden. Utskottet förordar
därför följande förtydligande tillägg till 2, 10 och 12 §§.

1 2 § bör det föras in en tredje mening av följande lydelse: "Beslutet
skall utformas så att enskildas rätt enligt tryckfrihetsförordningen att ta
del av allmänna handlingar säkerställs."

I 10 § bör det föras in ett nytt andra stycke av följande lydelse:
"Bestämmelser om rätten att vara anonym för den som begär att få ta
del av allmän handling finns i 2 kap. 14 § tryckfrihetsförordningen."

I 12 § bör orden "utan giltigt skäl" föras in före orden "vägrar att
på begäran".

Genom den föreslagna lagen blir det möjligt att besluta om tillträdesbegränsningar
av anläggningar och områden som inte ägs eller
disponeras av staten. I sådana fell kan en konflikt uppstå mellan
skyddsbehovet och intresset hos en ägare eller nyttjanderättshavare att
fritt disponera egendomen. Enligt lagen får emellertid beslut om

1989/90:FöU6

Bilaga

tillträdesbegränsningar av mera permanent karaktär inte meddelas, om
inte egendomens ägare och nyttjanderättshavare medger det. Dispositionsrätten
kan dock i två olika fall under en kortare tid begränsas
med stöd av lagen även om något medgivande inte har lämnats. Det
ena fallet avser områden där försvarsmakten tillfälligt bedriver övningar,
prov eller försök. Det andra fallet gäller områden där försvarsmakten
har satts in för att möta ett väpnat angrepp mot Sverige eller för att
hindra en kränkning av Sveriges territorium. Några bestämmelser om
ersättning föreslås inte för något av fallen i propositionen.

Vad först beträffar försvarsmaktens övningar på annans mark konstaterar
departementschefen att det i sådana fall är fråga om högst
tillfälliga inskränkningar i dispositionsrätten. Han hänvisar också till
skyldigheten för den beslutande myndigheten att tillse att den enskildes
rätt inte onödigtvis inskränks. Han understryker vidare att restriktioner
enligt lagen inte får vara mera långtgående eller ingripande än
vad som är nödvändigt med hänsyn till skyddsbehovet samt att det så
långt möjligt skall undvikas att beslutet medför skada eller olägenhet
för enskilda.

I vissa kränkningsfall kan det enligt departementschefen vara oundvikligt
att ägaren lider skada på grund av att han inte får tillträde till
området. Departementschefen anser att det ligger nära till hands att
likställa avspärrningar i samband med väpnade angrepp mot landet
eller vid kränkningar av vårt territorium med de avspärrningar som
kan ske med stöd av polislagen och rättegångsbalken. Avspärrningar
enligt polislagen och rättegångsbalken ger inte någon rätt till ersättning
för fastighetsägare eller andra som berörs av avspärrningarna.

Sammanfattningsvis anser departementschefen att det inte bör införas
någon särskild regel som ger markägare eller annan innehavare av
särskild rätt till fastighet rätt till ersättning för den skada han kan lida
till följd av att han enligt ett beslut om tiilträdesförbud hindras från att
i något avseende använda fastigheten. Han finner att detta ställningstagande
inte kommer i konflikt med bestämmelserna i 2 kap. 18 §
regeringsformen. Tillträdesförbuden i sig ger nämligen inte upphov till
någon dispositionsrätt till det avspärrade området. Avspärrningen kan
därför inte anses ha innebörden att marken tas i anspråk med förfogande.
I detta sammanhang erinrar han om att regeringen har en viss
möjlighet att utge ersättning av billighet i fall där skada eller förlust
har uppkommit till följd av militär verksamhet och där någon ersättningsskyldighet
inte föreligger.

I motion FÖ28 yrkande 4 kritiseras avsaknaden av regler om ersättning.
Enligt motionärerna finns det inte något skäl för att en enskild
person skall behöva stå den ekonomiska risken vid åtgärder för rikets
säkerhet. De menar att rättssäkerheten tvärtom kräver att enskilda
skall hållas skadeslösa i sådana situationer. Motionärerna yrkar därför
att en bestämmelse om ersättning till markägare och rättighetshavare
förs in i lagen.

Enligt utskottets mening är ifrågavarande tillträdesbegränsningar
inte att betrakta som ett sådant förfogande som avses i 2 kap. 18 §
regeringsformen. Som departementschefen anfört strider därför den

1989/90:FöU6

Bilaga

föreslagna lagstiftningen inte mot detta grundlagsbud. När det gäller
frågan om det likväl bör införas bestämmelser om ersättning anför
utskottet följande.

Försvarsmaktens övningar, prov och försök på annans mark bedrivs
sedan gammalt med stöd av den för vårt land unika allemansrätten.
Som anförs i propositionen anses allemansrätten inte innebära att en
fastighetsägare eller annan rättighetsinnehavare tillfogas någon nämnvärd
skada. Allemansrätten är ett intrång som de får tåla utan ersättning.
En annan sak är att markskador och skador på annan egendom
kan ersättas enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler. Det finns också
— som påpekas i propositionen — etablerade rutiner för reglering av
markskador som har orsakats av militär verksamhet. I de nu aktuella
fellen är det fråga om högst tillfelliga begränsningar i dispositionsrätten.
Som anförs i propositionen torde det vid övningar kunna tillses
att tillträdesförbud blir gällande mot ägaren endast i sådana situationer
där denne inte lider någon skada av förbudet. Några skadefell torde
därför i praktiken knappast uppkomma. Det bör vidare understrykas
att den beslutande myndigheten enligt 2 § i den föreslagna lagen är
skyldig att se till att beslutet inte blir mer omfattande eller ingripande
än vad som krävs för att tillgodose behovet av skydd och att det så
långt möjligt skall undvikas att beslutet medför skada eller olägenhet
för enskilda intressen. Om dessa grundläggande krav åsidosätts, kan
fråga uppkomma om ersättningsansvar för staten för felaktig eller
försumlig myndighetsutövning. Utskottet kan således inte förorda att
det i den föreslagna lagen införs särskilda bestämmelser om ersättning
för de nu berörda fellen.

Motionsyrkandet innebär att det också bör införas bestämmelser om
ersättning på grund av tillträdesbegränsningar i områden där försvarsmakten
har satts in för att möta ett väpnat angrepp mot Sverige eller
för att hindra en kränkning av Sveriges territorium. I dessa båda
situationer kan det — som anförs i propositionen — tänkas fell där en
fastighetsägare kan lida skada till följd av tillträdesbegränsningar. Det
bör först erinras om att ett skäl för tillträdesbegränsningar i dessa fell
ofta är att allmänheten skall skyddas mot skador. Detta intresse avser
givetvis även fastighetens ägare.

När det gäller områden där försvarsmakten har satts in för att möta
ett väpnat angrepp mot landet bör det också påpekas att man i sådana
fell i allmänhet kan räkna med skador av helt annat slag och att
intresset av att fa ersättning för sådana skador helt kommer att träda i
förgrunden. Utskottet kan i det sammanhanget hänvisa till lagen
(1958:566) om ersättning för krigsskada å egendom.

De avspärrningar som sker i samband med väpnade angrepp mot
landet eller vid kränkningar av vårt territorium kan som anförs i
propositionen liknas vid de avspärrningar som kan ske med stöd av
polislagen och rättegångsbalken. Utskottet vill för sin del även hänvisa
till de avspärrningar och utrymningar som kan ske med stöd av
räddningstjänstlagen. I inget av de nu nämnda fellen föreligger någon
rätt till ersättning för fastighetsägare eller andra som berörs av åtgärderna.
Aven i dessa fall kan det dock givetvis uppkomma frågor om

1989/90:FöU6

Bilaga

ersättningsansvar för felaktig eller försumlig myndighetsutövning. Utskottet
kan således inte förorda att det införs någon särskild bestämmelse
om ersättning för avspärrningar i samband med väpnade angrepp
mot landet eller vid kränkningar av vårt territorium. Utskottet
vill emellertid i detta sammanhang erinra om regeringens möjlighet att
av billighet utge ersättning i fall där någon har drabbats av skada eller
förlust till följd av militär verksamhet och staten inte är ersättningsskyldig.
Som framgår av propositionen har regeringen också beviljat
ersättning av billighet i vissa fall där förlust eller intrång förekommit
på grund av de avspärrningar som gjordes i samband med spaningen
efter främmande undervattensverksamhet i Karlskronaområdet under
hösten 1983 och våren 1984.

Av den föreslagna lagens ansvarsbestämmelser framgår att såväl
uppsåtliga som oaktsamma överträdelser av lagens förbudsregler —
t.ex. fotograferingsförbud — straffbeläggs. I propositionen erinrar departementschefen
om bestämmelsen i 1 kap. 9 § 3 tryckfrihetsförordningen.
Enligt den bestämmelsen gäller vad i lag är stadgat om ansvar
som avser det sätt på vilket uppgifter eller underrättelser anskaffats i
publiceringssyfte. I en lagrådsremiss hösten 1986 om förstärkt grundlagsskydd
för yttrandefriheten, m.m. redogjorde föredraganden för ett
JO-beslut som gällde fotografering i publiceringssyfte som skett i strid
mot bestämmelserna om fotograferingsförbud i skyddslagen. Enligt JO
skulle bestämmelsen i 1 kap. 9 § 3 tryckfrihetsförordningen kunna ges
betydelsen att straff för överträdelser av fotograferingsförbud inte kunde
komma i fråga. JO uttalade emellertid å andra sidan att mycket
talar för att det enligt gällande regler är möjligt att döma till straff för
sådana överträdelser. JO fenn att rättsläget var oklart och uttalade att
det kunde finnas skäl för statsmakterna att i lämpligt sammanhang
överväga en författningsändring. I lagrådsremissen uttalade föredraganden
att han var benägen att instämma i det av JO:s två tolkningsalternativ
som innebar att straff för överträdelser av ett fotograferingsförbud
enligt skyddslagen fick förekomma även om fotograferingen utförts i
publiceringssyfte och inte innefattade något av de grova brott mot
rikets säkerhet som anges i 7 kap. 3 § andra stycket tryckfrihetsförordningen
(prop. 1986/87:151, s. 161 — 162). I den nu aktuella propositionen
förklarar departementschefen att han för egen del inte har någon
annan mening om förhållandet mellan bestämmelserna i den föreslagna
lagen och tryckfrihetsförordningen.

Frågan uppmärksammades vid behandlingen i riksdagen av proposition
1987/88:155 om skydd för företagshemligheter. I ett yttrande till
lagutskottet pekade konstitutionsutskottet på uttalandet i lagrådsremissen
och erinrade samtidigt om att uttalandet ingick bland de förslag i
remissen som inte fördes fram i propositionen och att det följaktligen
inte hade varit föremål för riksdagens bedömning (1988/89:KU2y).
Lagutskottet uttalade att det för egen del var benäget att instämma i
vad departementschefen anfört i lagrådsremissen (1988/89:LU30, s. 36).
Konstitutionsutskottet finner för sin del inte skäl att nu göra någon
annan bedömning. Det kan dock anmärkas att de väsentliga lagförslagen
i ärendet om skydd för företagshemligheter är underkastade det

1989/90: FÖU6

Bilaga

särskilda lagstiftningsförfarandet enligt 2 kap. 12 § tredje stycket regeringsformen
och att ärendet därför kan avgöras först efter den 3 maj
1990.

Stockholm den 22 februari 1990
På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Kurt Ove Johansson (s), Birgit Friggebo
(fp), Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s), Hans Nyhage (m), Sören
Lekberg (s), Anita Modin (s), Torgny Larsson (s), Elisabeth Fleetwood
(m), Ylva Annerstedt (fp), Bo Hammar (vpk), Hans Leghammar (mp),
Ulla Pettersson (s), Stig Bertilsson (m), Stig Gustafsson (s) och Hugo
Andersson (c).

Avvikande meningar

1. Bestämmelser om ersättning

Hans Nyhage, Elisabeth Fleetwood och Stig Bertilsson (alla m) anser
att den del av utskottets yrkande som börjar med "Motionsyrkandet
innebär" och slutar med "och våren 1984" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det emellertid motiverat med bestämmelser
om ersättning på grund av tillträdesbegränsningar i områden
där försvarsmakten har satts in för att möta ett angrepp mot Sverige
eller för att hindra en kränkning av Sveriges territorium. Som anförs i
motionen bör enskilda hållas skadeslösa i sådana situationer. I 8 § i
den föreslagna lagen bör det därför föras in ett nytt stycke av följande
lydelse: "Ägaren eller nyttjaren har rätt till ersättning för skada på
grund av tillträdesförbud i ett område som avses i 4 § första
stycket 5."

2. Fotografering i publiceringssyfte i strid mot
fotograferingsförbud

Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Ylva Annerstedt (fp), Bo
Hammar (vpk), Hans Leghammar (mp) och Hugo Andersson (c) anser
att det till sista stycket i utskottets yttrande bort läggas tre meningar av
följande lydelse:

Utskottet vill emellertid tillägga att det är otillfredsställande om det
uppstår tvekan om hur vanlig lag förhåller sig till tryckfrihetsförordningen.
Orsaken till den oklarhet i rättsläget som JO pekat på torde
främst kunna sökas i utformningen av den tryckfrihetsrättsliga regle -

1989/90:FöU6

Bilaga

96469. Stockholm 1990