Finansutskottets betänkande
1989/90:FiU44

Statsbudgetens inkomster för budgetåret
1990/91

Propositionen

I bilaga I till proposition 1989190:150 (kompletteringspropositionen)
har regeringen föreslagit riksdagen att

3. godkänna beräkningen av statsbudgetens inkomster för budgetåret
1990/91 i enlighet med en vid propositionen fogad specifikation.

Utskottet

I det reviderade budgetförslaget beräknas statsinkomsterna för 1990/91
uppgå till 424,4 miljarder kronor. Det innebär att inkomsterna beräknas
bli 16,5 miljarder kronor större än vad som angavs i budgetpropositionen.
I beräkningen motvägs en sänkning av inkomstskatterna av
en ökning av inkomsterna från mervärdeskatt, energiskatter, sociala
avgifter samt från skatt på sprit och tobak.

Av kompletteringspropositionen framgår att det får ankomma på
riksdagens finansutskott att göra justeringar för sådana förändringar
som inte har kunnat beaktas i propositionen. Skatteutskottet har i två
betänkanden (1989/90:SkU30 och 1989/90:SkU31) föreslagit vissa förändringar
med anledning av propositionerna 1989/90:110 om reformerad
inkomst- och företagsbeskattning resp. 1989/90:111 om reformerad
mervärdeskatt. Vidare har finansutskottet i betänkande 1989/90:FiU40
föreslagit att investeringsskatten i Göteborgsregionen slopas den 1
oktober 1990. Finansutskottet bedömer att effekterna på statsinkomsterna
av dessa förändringar är marginella i förhållande till bedömningen
av inkomsterna i kompletteringspropositionen.

Statsbudgetens inkomster under budgetåret 1990/91 beräknas därmed
till 424 405 milj.kr. En specifikation av statsbudgetens inkomster
återfinns i en bilaga till finansutskottets betänkande 1989/90:FiU46 om
statsbudgeten.

1989/90

FiU44

I Riksdagen 1989:91). 5 sami. Sr 44

Hemställan

1989/90:FiU44

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:150 bilaga 1
mom. 3 godkänner vad utskottet anfört om beräkningen av
statsbudgetens inkomster för budgetåret 1990/91.

Utskottet hemställer att ärendet avgörs efter endast en bordläggning.

Stockholm den 13 juni 1990
På finansutskottets vägnar

Anne Wibble

Närvarande: Anne Wibble (fp), Roland Sundgren (s), Lars Tobisson
(m), Arne Andersson i Gamleby (s), Gunnar Björk (c). Per Olof
Håkansson (s), Rune Rydén (m), Iris Mårtensson (s), Lisbet Calner (s),
Arne Kjörnsberg (s), Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp), Ivar
Franzén (c), Lars-Ove Hagberg (v), Carl Frick (mp), Marianne Carlström
(s) och Sonia Karlsson (s).

Särskilt yttrande

Beräkningen av statsbudgetens inkomster

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anför:

Regeringen redovisar i den reviderade finansplanen ett budgetalternativ
som i det närmaste är i balans.

Under senare år har det beräknade budgetsaldot successivt förbättrats
under loppet av ett budgetår för att till slut resultera i ett
betydande överskott. I 1988 års budgetproposition beräknades att statsbudgetens
saldo under budgetåret 1988/89 skulle sluta i ett underskott
på 12 miljarder kronor — det blev ett överskott på 18 miljarder
kronor. Även beräkningen av 1989/90 års budgetsaldo har genomgått
en liknande utveckling: från balans i förra årets budgetproposition till
ett överskott på drygt 18 miljarder kronor i den budgetproposition
som lades fram tidigare i år.

Det är därför överraskande att regeringen nu har räknat ner det
förväntade överskottet för innevarande budgetår till drygt 15 miljarder
kronor samtidigt som nästa budgetårs saldo alltjämt sägs vara i balans.
Utan närmare förklaring uppges att statsinkomsterna väntas bli lägre
än vad man tidigare räknat med. Denna motivering framstår som
märklig med hänsyn till att löneutvecklingen hela tiden överträffat
uppställda antaganden. Justeringen torde för nästa budgetår dock förklaras
av att regeringen bygger sina kalkyler på att den samlade

lönesumman skall stiga med endast 3 %. Ett sådant antagande är inte
bara orealistiskt utan också grovt vilseledande. En så kraftig neddragning
av löneutvecklingstakten mellan två år saknar allt stöd av erfarenheten.
Den ter sig än mer anmärkningsvärd mot bakgrund av att man
sedan budgetpropositionens kalkyler har justerat ned nivån med 1,5
procentenheter. Det är svårt att frigöra sig från misstanken att den
företagna nedrevideringen är ett försök att i någon mån dölja den
överbeskattning som för närvarande pågår.

Det finns med hänsyn till det anförda skäl att räkna med att det
slutliga budgetutfallet under 1990/91 kommer att utvisa ett betydande
överskott.

Ett annat inslag i regeringens strävan att dölja överbeskattningen är
den allt vanligare metoden att föra vissa statsinkomster direkt till
riksgäldskontoret för amortering av statsskulden eller till någon fond.
Så var fallet med engångsskatten på pensionssparandet, och samma
förfaringssätt har använts beträffande arbetsmiljöavgiften och tvångssparandet.
I kompletteringspropositionen förklaras nu att de inkomster
som inflyter som en följd av avskattningen av företagens reserver enligt
skatteomläggningen likaledes skall läggas utanför budgeten. En vägledande
princip bör vara att alla skatter som riksdagen beslutar om skall
redovisas som inkomster på statsbudgeten. Att inkomsterna är tillfälliga
saknar betydelse i sammanhanget. Regeringen har för övrigt valt att
redovisa den tillfälliga momshöjningen över statsbudgeten.

1989/90: FiU 44

3*

Slockholm 1990