Finansutskottets betänkande
1989/90:FiU40

De allmänna riktlinjerna för den
ekonomiska politiken och för
budgetregleringen m.m.
(prop. 1989/90:150 och 100)

Sammanfattning

Den internationella ekonomiska utvecklingen går nu in i en lugnare
utvecklingsfas. Efterfrågan på bearbetade varor på Sveriges viktigaste
exportmarknader var under år 1989 alltjämt hög. Under år 1990 väntas
marknadstillväxten dämpas något men förstärks igen under år 1991.
Expansionen i EG lämnar det största bidraget till denna uppgång.
Tillväxttakten i de nordiska länderna och Storbritannien väntas ligga
under genomsnittet för OECD-ländema. Det finns all anledning att
fortsättningsvis rikta uppmärksamheten mot detta eftersom dessa länder
utgör viktiga marknader för svensk export.

Denna till synes stabila utveckling kan dock ändras av några osäkerhetsfaktorer
som t.ex. samgåendet mellan de tyska staterna. Risker
finns att den valutaunion som träder i kraft den 2 juli i år, kan driva
upp priserna. En sådan utveckling kan få till följd att den ekonomiska
politiken stramas åt och att produktionstillväxten därigenom blir lägre
ärt väntat. De negativa effekterna på tillväxten av den penningpolitiska
åtstramning som ägt rum i de stora industriländerna kan också ha
underskattats.

De problem som för närvarande kännetecknar den svenska ekonomin
sammanfattar utskottet på följande sätt.

-Låg tillväxt. Tillväxten i ekonomin har varit klart lägre än genomsnittet
för Västeuropa under de senaste åren. Huvudorsaken är att
produktionen per arbetstimme, produktiviteten, har utvecklats
mycket svagt.

-Hög inflation och risk för kostnadskris. Produktionskostnaderna i
Sverige har stigit snabbare än i omvärlden, bl.a. som en följd av
snabbt ökande löner. Därmed försämras det svenska näringslivets
konkurrenskraft, vilket innebär ett allvarligt hot mot sysselsättningen.

1989/90

FiU40

1 Riksdagen 1989/90. 5 sami. Nr 40

-Lågt sparande. Det totala sparandet i den svenska ekonomin är
otillräckligt, vilket återspeglas i ett snabbt stigande underskott i
bytesbalansen. Sparandet är för litet för att tillgodose de b^iov som
finns av investeringar i näringsliv, infrastruktur och bostäder.

De stabiliserings politiska och strukturpolitiska åtgärder som regeringen
har presenterat för riksdagen ser utskottet som viktiga förutsättningar
för att man skall kunna föra Sverige bort från den kostnadskris som
kan bli svår att bemästra. Åtgärdspaketets viktigaste inslag är följande.

Skattereformen fullföljs samtidigt som ett temporärt kommunalt
skattestopp införs. Åtgärder genomförs för att förstärka arbetskraftsutbudet.
Bl.a. införs lagfäst sjuklön för de 14 första dagarna och förbättrade
ekonomiska villkor för de som vill arbeta efter 65 års ålder.
Arbetsgivarna kompenseras för sjuklönen genom sänkta arbetsgivaravgifter.
Vidare föreslås en tillfällig höjning av mervärdesskatten, ett
genomförande av barnbidragsökningen i två etapper, ett uppskjutande
av utbyggnaden av föräldraförsäkringen och en höjning av egenavgifterna
i arbetslöshetsförsäkringen.

Moderata samlingspartiet, centerpartiet, vänsterpartiet och miljöpartiet
anger i reservationer alternativa förslag till riktlinjer för den
ekonomiska politiken både vad gäller stabiliseringspolitiken och inriktningen
på längre sikt. Folkpartiet stöder de stabiliseringspolitiska
åtgärderna men avger en reservation vad avser inriktningen av den
ekonomiska politiken på längre sikt.

Det budgetförslag som regeringen redovisar i den reviderade finansplanen
och de budgetpolitiska principer som man där diskuterar
svarar enligt utskottets mening väl mot de fördelningspolitiska krav
och den stramhet som erfordras. Budgetförslaget överensstämmer också
väl med de principer för utgjftsprövningen som riksdagen vid
upprepade tillfällen lagt fast, och som enligt utskottets mening alltjämt
är giltiga.

Reservationer vad gäller budgetpolitiken avlämnas av samtliga oppositionspartier.

Förslagen i propositionen att ta bort nuvarande åldersgräns på 16 år
i allemanssparandet biträds av utskottet. I propositionen om reformerad
inkomst- och företagsbeskattning har bl.a. föreslagits att en schablonintäkt
införs på aktiefonder. Samma intäkt skall av neutralitetsskäl
gälla även allemansfonder. Från schablonintäkten får avdrag göras för
såväl förvaltningskostnader som lämnad utdelning. I motsats till aktiefonder
är emellertid allemansfonder förhindrade att lämna utdelning.
För att uppnå neutralitet även i detta avseende bör därför allemansfonderna
ges denna möjlighet. Genom ett initiativ från utskottets sida
föreslås att utdelningsförbudet upphävs.

Utskottet instämmer i regeringens bedömning att man till hösten
bör avskaffa investeringsskatten i Göteborgsområdet. Enligt utskottets
mening bör riksdagen dock inte avvakta med ett beslut i frågan. Ett
omedelbart ställningstagande ter sig motiverat bl.a. med hänsyn till att
det ställs krav på betalning av preliminärskatt i samband med att ett
byggnadsarbete påbörjas. Med stöd av initiativrätten föreslår utskottet

1989/9ftFiU40

sålunda att lagen (1989:471) om investeringsskatt för vissa byggnadsarbeten
ändras. Ändringen bör utformas så att skatt tas ut i Göteborgsområdet
endast för byggnadsarbeten som påbörjas före den 1 oktober
1990. Enligt utskottets mening föreligger det för närvarande inte
samma motiv för att avskaffa investeringsskatten i Stockholms- och
Uppsalaområdet.

I betänkandet biträder utskottet de begärda anslagen till arbetsmarknadsverket,
anskaffning av ADB-utrustning och information om semesterfrågor
med anledning av nya regler i semesterlagen.

I innehållsförteckningen på s. x> i betänkandet återfinps en förteckning
över avlämnade reservationer.

Inledning

I proposition 1989/90:150 (kompletteringspropositionen) har regeringen
i bilaga 1 Reviderad finansplan (finansdepartementet)

dels föreslagit

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken som förordats i propositionen,

2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen
som förordats i propositionen,

3. att riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster
för budgetåret 1990/91,

4. att riksdagen godkänner beräkningen av förändringar i anslagsbehållningar
för budgetåret 1990/91,

5. att riksdagen godkänner beräkningen av Beräknat tillkommande
utgiftsbehov, netto för budgetåret 1990/91,

6. att riksdagen antar förslaget till inkomst- och utgiftsstat rörande
Räntor på statsskulden, m.m. för budgetåret 1990/91,

7. att riksdagen till Räntor på statsskulden, m.m. för budgetåret
1990/91 under sextonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
60 000 000 000 kr.,

8. att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1990/91,
om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter i enlighet med
vad som förordats intill ett sammanlagt belopp på 2 500 000 000 kr.,

9. att riksdagen bemyndigar regeringen att ta upp lån enligt lagen
(1988:1387) om statens upplåning,

10. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen
(1988:777) om avgifter för vissa statliga garantier,

dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen
om

11. rörliga krediter,

12. årsbokslut för staten 1988/89,

13. utnyttjandet av finansfullmakten,

14. riktlinjer för kompensation till myndigheter och mottagare av
statsbidrag till följd av förändringar inom mervärdeskatteområdet.

1989/90:FiU40

Vid bilaga 1 Reviderad finansplan har fogats som
Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 1990,

Bilaga 1.2 Långtidsbudget för perioden 1990/91 — 1994/95,

Bilaga 1.3 Utdrag ur riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning
för budgetåret 1990/91,

Bilaga 1.4 Beräkningar för anslaget Räntor på statsskulden, m.m.,
budgetåret 1990/91,

Bilaga 1.5 Reviderat förslag till statsbudget för budgetåret 1990/91,
Bilaga 1.6 Lagförslag.

Remittering av proposition 150 jämte motioner

Proposition 150 med bilagorna 1—6 har hänvisats till finansutskottet
som har beslutat att överlämna vissa delar av propositionen enligt följande: Bilaga

2 Utrikesdepartementet
-till näringsutskottet.

Bilaga 4 Finansdepartementet

-till skatteutskottet i vad avser punkt 4 Anslagsfrågor för budgetåret
1990/91 under sjunde huvudtiteln mom. 1—3.

Bilaga 5 Arbetsmarknadsdepartementet

-till socialförsäkringsutskottet i vad avser punkt 3 Anslagsfrågor m.m.
litt. E Invandring m.m. punkt E 2 Förläggningskostnader.

Med anledning av proposition 150 har följande motioner väckts:
1989/90:Fi64 av Bengt Kindbom (c),

1989/90:Fi65 av Lars Werner m.fl. (vpk),

1989/90:Fi66 av Carl Bildt m.fl. (m),

1989/90:Fi67 av Sonja Rembo m.fl. (m),

1989/90:Fi68 av Elver Jonsson m.fl. (fjp),

1989/90:Fi69 av Anne Wibble m.fl. (fp),

1989/90:Fi70 av Claes Roxbergh m.fl. (mp),

1989/90:Fi71 av Bengt Westerberg m.fl. (fp),

1989/90:Fi72 av Grethe Lundblad m.fl. (s),

1989/90:Fi73 av Börje Hörnlund m.fl. (c),

1989/90:Fi74 av Olof Johansson m.fl. (c),

1989/90:Skl27 av Bo Lundgren m.fl. (m),

1989/90:Skl28 av Carl-Johan Wilson (fp),

1989/90:Skl29 av Bengt Kindbom (c),

1989/90:Skl30 av Kjell Johansson m.fl. (fp),

1989/90:Skl31 av Olof Johansson m.fl. (c),

1989/90:Sf74 av Gullan Lindblad m.fl. (m),

1989/90:Sf75 av Börje Hörnlund m.fl. (c).

Motionerna har hänvisats enligt följande:

till skatteutskottet motionerna Sk 127—Skl31,
till socialförsäkringsutskottet Sf74 och Sf75,
i övrigt till finansutskottet.

1989/90.FiU40

Finansutskottets behandling

Finansutskottet behandlar

proposition 1989/90:150 bilaga 1 Reviderad finansplan

i vad avser hemställan under punkt 3 i sitt betänkande om statsbudgetens
inkomster för budgetåret 1990/91 (1989/90:FiU44),

i vad avser hemställan under punkterna 4—5 i sitt betänkande om
statsbudgetens utgifter för budgetåret 1990/91 (1989/90:FiU45),

i vad avser hemställan under punkterna 6—7 i sitt betänkande om
anslag till räntor på statsbudgeten, m.m. (1989/90:FiU43),

proposition 1989/90:150 bilaga 4 Finansdepartementet

i vad avser punkt 3 Den kommunala ekonomin inför år 1991 och
litt. F Bidrag och ersättningar till kommunerna punkt F 1 i sitt
betänkande om den kommunala ekonomin (1989/90:FiU29).

I detta betänkande behandlar utskottet

dels proposition 1989/90:100 bilaga 15 Civildepartementet i vad avser
punkt C 16 Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m.,

dels proposition 1989/90:150 (kompletteringspropositionen)

bilaga 1 Reviderad finansplan, i vad avser momenten 1—2 och
8-14,

bilaga 3 Socialdepartementet,

bilaga 4 Finansdepartementet, i vad avser punkterna 1 och 2,
bilaga 5 Arbetsmarknadsdepartementet med undantag av punkt E 2
Förläggningskostnader,

bilaga 6 Civildepartementet,

dels de med anledning av proposition 150 väckta motionerna

1989/90:Fi65 av Lars Wemer m.fl. (vpk), i vad avser yrkandena 1—3
och 8—13,

1989/90:Fi66 av Carl Bildt m.fl. (m), i vad avser yrkandena 1—14 och
16-23,

1989/90:Fi67 av Sonja Rembo m.fl. (m),

1989/90:Fi68 av Elver Jonsson m.fl. (fp),

1989/90:Fi70 av Claes Roxbergh m.fl. (mp), i vad avser yrkandena 1 — 8
och 13-18,

1989/90:Fi71 av Bengt Westerberg m.fl. (fp),

1989/90:Fi72 av Grethe Lundblad m.fl. (s),

1989/90:Fi73 av Börje Hörnlund m.fl. (c),

1989/90:Fi74 av Olof Johansson m.fl. (c), i vad avser yrkandena 1—7
och 11,

1989/90:FiU40

dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna

1989/90:Fi701 av Birgitta Hambraeus och Stina Eliasson (båda c),
1989/90:Fi708 av Berit Oscarsson och Maud Björnemalm (bäda s),
1989/90:Fi721 av Lars Leijonborg (fp),

1989/90:Fi722 av Margit Gennser (m),

Regeringens lagförslag i proposition ISO återfinns i bilaga 1 till detta
betänkande.

Yttranden m.m.

Utskottet har berett skatteutskottet, socialförsäkringsutskottet och arbetsmarknadsutskottet
tillfälle att avge yttrande över de förslag i proposition
150 jämte de motioner som rör resp. utskotts beredningsområde.

Yttrandena (1989/90:SkU5y, 1989/90:SfU5y och 1989/90AU4y återfinns
i bilagorna 2—4 till betänkandet.

Propositionernas förslag
Proposition 100

I proposition 100 bilaga 15 (civildepartementet) har regeringen under
punkt C 16 (s. 58) — efter föredragning av statsrådet Bengt K Å
Johansson — föreslagit riksdagen att till Täckning av merkostnader för
löner och pensioner m.m. för budgetåret 1990/91 anvisa ett förslagsanslag
på 3 000 000 000 kr.

Proposition 150

I proposition 150 bilaga 1 Reviderad finansplan har regeringen (finansdepartementet)
— efter föredragning av statsrådet Allan Larsson —

dels föreslagit riksdagen att

1. godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
som förordats i propositionen,

2. godkänna de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som förordats
i propositionen,

8. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1990/91, om arbetsmarknadsläget
kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad som
förordats intill ett sammanlagt belopp på 2 500 000 000 kr.,

9. bemyndiga regeringen att ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om
statens upplåning,

10. anta förslaget till lag om ändring i lagen (1988:777) om avgifter
för vissa statliga garantier,

dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen
om

11. rörliga krediter,

12. årsbokslut för staten 1988/89,

1989/90:FiU40

13. utnyttjandet av finansfullmakten,

14. riktlinjer för kompensation till myndigheter och mottagare av
statsbidrag till följd av förändringar inom mervärdeskatteområdet.

I proposition 150 bilaga 3 (socialdepartementet) har regeringen — efter
föredragning av statsrådet Ingela Thalén — föreslagit riksdagen att anta
det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

I proposition 150 bilaga 4 (finansdepartementet) har regeringen —
efter föredragning av statsrådet Allan Larsson —

dels under punkt 1 föreslagit riksdagen att anta det i propositionen
framlagda förslaget till lag om tillfällig höjning av mervärdeskatten,

dels under punkt 2 föreslagit riksdagen att enta det i propositionen
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande.

I proposition 150 bilaga 5 (arbetsmarknadsdepartementet) har regeringen
— efter föredragning av statsrådet Mona Sahlin —

dels under punkt 3 litt. A punkt A S föreslagit riksdagen att till
Information om semesterfrågor för budgetåret 1990/91 under tionde
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag på 5 000 000 kr.,

dels under punkt 3 litt. B punkt B 1 föreslagit riksdagen att till
ramanslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret
1990/91 under tionde huvudtiteln anvisa 55 000 000 kr. utöver
vad som föreslagits i prop. 1989/90:100 bil. 12,

dels under punkt 3 litt. B punkt B 3 föreslagit riksdagen

1. att godkänna vad som förordats i propositionen i fråga om bidrag
till arbetsgivare i försöksverksamheten för att stödja kompetensutveckling,

2. att till reservationsanslaget Arbetsmarknadsutbildning för budgetåret
1990/91 under tionde huvudtiteln anvisa 105 000 000 kr. utöver
vad som föreslagits i prop. 1989/90:100 bil. 12.

dels under punkt 3 litt. B punkt B 4 föreslagit riksdagen att

1. godkänna vad som förordats i propositionen i fråga om utbildningsbidrag
i form av stimulansbidrag,

2. till förslagsanslaget Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag
för budgetåret 1990/91 under tionde huvudtiteln anvisa
30 000 000 kr. utöver vad som föreslagits i prop. 1989/90:100 bil. 12.

deb under punkt 3 litt. B punkt B 5 föreslagit riksdagen att

1. godkänna att stödet till industribeställningar tas bort fr.o.m. den 1
juli 1990,

2. att till reservationsanslaget Sysselsättningsskapande åtgärder för
budgetåret 1990/91 under tionde huvudtiteln anvisa 45 000 000 kr.
mindre än vad som föreslagits i prop. 1989/90:100 bil. 12.

1989/90:FiU40

dels under punkt 3 litt. C punkt C 1 föreslagit riksdagen att godkänna
vad som anförts i propositionen om överföring av medel från fonden
för arbetsmiljöförbättringar,

dels under punkt 3 litt. C punkt C 6 föreslagit riksdagen att godkänna
vad som förordats i propositionen om att utvidga försöksverksamheten
med flexibelt lönebidrag till ytterligare fem län,

dels under punkt 4 föreslå riksdagen att anta det i propositionen
framlagda förslaget till lag om avvikelser från vissa bestämmelser i
semesterlagen (1977:480).

I proposition 150 bilaga 6 (civildepartementet) har regeringen — efter
föredragning av statsrådet Bengt K Å Johansson — under litt. B punkt
B 3 föreslagit riksdagen

1. att under reservationsanslaget Anskaffning av ADB-utrustning,
utöver vad som föreslagits i prop. 1989/90:100 bil. 15, för budgetåret
1990/91 under trettonde huvudtiteln anvisa 39 000 000 kr.,

2. att medge att datorutrustning beställs — utöver tidigare medgivet
belopp — till ett värde av högst 31 590 000 kr.

Motionsyrkandena

De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska
politiken

1989/90:Fi65 av Lars Wemer m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen med avslag på regeringens förslag i motsvarande del
godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som i
motionen förordas.

1989/90:Fi66 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken som föreslås i motionen.

1989/90:Fi70 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inriktningen av den ekonomiska politiken,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om produktivitet, investeringar och energianvändning.

1989/90:Fi71 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för krispaketet
som anförts i motionen.

2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för en långsiktig
ekonomisk politik som anförts i motionen.

1989/90:Fi74 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar godkänna de allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken som förordas i motionen.

1989/90:FiU40

Sambandet ekologi och ekonomisk politik

1989/90:Fi70 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen ger som sin mening regeringen till känna vad i
motionen anförts om sambandet mellan ekonomi och ekologi.

1989/90:Fi74 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande framtagande av nationalräkenskaper som
beaktar miljö- och naturresursförhållanden.

Tillfälligt höjd mervärdeskatt m.m.

1989/90:Fi65 av Lars Wemer m.fl. (vpk) vari yrkas

3. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om tillfällig höjning
av mervärdeskatten.

13. att riksdagen beslutar om att den allmänna löneavgiften höjs
med 5 procentenheter inom den privata tjänstesektorn (SNI 6—9) i
Stockholms-, Göteborgs- och Malmöområdena under perioden 1 juli
1990 — 31 december 1991.

1989/90:Fi66 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

6. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om tillSllig höjning
av mervärdeskatten.

1989/90:Fi70 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

5. att riksdagen avslår regeringens förslag om en tillfällig höjning av
mervärdeskatten.

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en koldioxidskatt på 25 öre per kg koldioxid från
den 1 juli 1990,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en råvaruskatt på uran på 12,3 öre per kWh av
uranets energiinnehåll från den 1 juli 1990,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om sänkningen av den statliga inkomstskatten under
år 1991.

1989/90:Fi74 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

6. att riksdagen avslår proposition 1989/90:150 såvitt avser höjning
av mervärdeskatten.

Statsskuldspolitiken

1989/90:Fi66 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om statsskuldspolitiken.

1989/9ftFiU40

Bemyndigande om statlig upplåning

1989/90: FiU40

1989/90:Fi66 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
4. att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1990/91 ta
upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning intill ett belopp
av netto 10 miljarder kronor.

Penningpolitiken

1989/90:Fi66 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen och fullmäktige i
riksbanken till känna vad i motionen anförts om penningpolitiken.

1989/90:Fi74 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om penning- och valutapolitiken.

Anknytning till EMS

1989/90:Fi66 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen och fullmäktige i
riksbanken till känna vad i motionen anförts om en anknytning av
den svenska kronan till det europeiska monetära systemet (EMS).

Riksbankens oberoende

1989/90:Fi66 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

22. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder i syfte att
stärka riksbankens oberoende i enlighet med vad som anförts i motionen,

Sparande

Allemansfonder och aktiefonder för icke börsnoterade bolag

1989/90:Fi74 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av
allemansfonder med möjlighet att placera i icke börsnoterade företag,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts beträffande aktiefonder med utvidgad möjlighet att
placera i icke börsnoterade företag.

Pensionssparande i bank

1989/90:Fi66 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om pensionssparande i t.ex. bank.

Startsparande för barn och ungdom

1989/90:FiU40

1989/90:Fi66 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om startsparande för
barn och ungdom i enlighet med vad som anförts i motionen.

Avskaffande av löntagarfonderna

1989/90:Fi66 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

11. att riksdagen beslutar att upphäva lagen om vinstdelningsskatt
fr.o.m. 1990 års taxering,

12. att riksdagen beslutar att sänka tilläggspensionsavgiften med 0,2
procentenheter fr.o.m. den 1 juli 1990,

13. att riksdagen hos regeringen begär förslag till avveckling av
löntagarfonderna i enlighet med vad som anförts i motionen.

Investeringsskatten för vissa byggnadsarbeten

1989/90:Fi66 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

7. att riksdagen beslutar att avskaffa investeringsskatten på annat
byggande än bostäder i Stockholms- och Göteborgsområdena.

Arbetsmiljöavgiften

1989/90:Fi66 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

8. att riksdagen beslutar att uttaget av arbetsmiljöavgift skall upphöra
fr.o.m. den 1 juli 1990.

Tillfälligt obligatoriskt sparande

1989/90:Fi66 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

14. att riksdagen beslutar att avskaffa tvångssparandet och att hittills
inbetalade medel skall återbetalas snarast möjligt.

1989/90:Fi71 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

5. att riksdagen beslutar avskaffa tvångssparandet.

Förlängd föräldraförsäkring

1989/90:Fi65 av Lars Wemer m.fl. (vpk) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om genomförandet av en förlängd föräldraförsäkring.

1989/90:Fi70 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

3. att riksdagen beslutar att föräldraförsäkringen skall byggas ut till
15 månader under år 1990 i enlighet med tidigare principbeslut av
riksdagen,

4. att riksdagen beslutar att från och med 1991 ersättningsnivån i
sjuk- och föräldraförsäkringarna sänks till 70 % för den del av
inkomsten som överstiger 4,5 basbelopp.

Bidrag till friskolorna

1989/90:Fi71 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om överlevnadsbidrag till friskolorna.

Arbetsmarknadsfrågor

Arbetsmarknadspolitikens inriktning

1989/90:Fi66 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om arbetsmarknadsfrågor.

1989/90:Fi70 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om arbetstillfredsställelse och möjligheter att ge
ungdomar arbeten i paritet med deras kunskaper.

1989/90:Fi73 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om sambanden mellan arbetsmarknadspolitikens inriktning
och den ekonomiska utvecklingen.

Förhandlingsregler och strejkskadestånd

1989/90:Fi65 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om demokratiska rättigheter i arbetslivet m.m.

1989/90:Fi66 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

17. att riksdagen beslutar att höja maximigränsen för skadestånd
med anledning av olovliga stridsåtgärder till 5 000 kr. i enlighet med
vad som anförts i motionen.

1989/90:Fi68 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar, i enlighet med vad i motionen anförts, att
200-kronorsregeln i 60 § medbestämmandelagen tas bort.

1989/90:Fi73 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av vidgad analys av orsakerna till störningarna
på arbetsmarknaden.

Deltidsarbetslöshet

1989/90:Fi73 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas

8. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:150 i denna del
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
inriktningen av åtgärderna för att motverka deltidsarbetslöshet.

1989/90:FiU40

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader

1989/9ftFiU40

1989/90:Fi67 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för
budgetåret 1990/91 anvisar 15 000 000 kr. utöver vad riksdagen tidigare
anvisat.

1989/90:Fi68 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas

S. att riksdagen beslutar att till ramanslaget Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader, B 1, för budgetåret 1990/91 anvisa 45 000 000
kr. utöver vad som föreslagits i proposition 1989/90:100 bil. 12.

1989/90:Fi73 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utvidgningen av s.k. jobb-klubbar,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förstärkt ADB-stöd inom arbetsmarknadsverket
samt med avslag på proposition 1989/90:150 i denna del till ramanslaget
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret
1990/91 anvisar 40 000 000 kr. utöver vad som föreslagits i proposition
1989/90:100 bil. 12.

Insatser för flyktingar och invandrare

1989/90:Fi67 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om arbete åt flyktingar.

1989/90:Fi68 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ökade arbetsförmedlingsinsatser för flyktingar
och invandrare.

1989/90:Fi73 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att S fler flyktingar och invandrare i
arbete.

Kompetensutveckling

1989/90:Fi67 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen avslår vad regeringen föreslagit angående bidrag till
arbetsgivare i försöksverksamhet för att stödja kompetensutveckling.

1989/90:Fi68 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kompetensutveckling.

Stimulansbidrag

1989/9ftFiU40

1989/90:Fi67 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas

6. att riksdagen avslår vad regeringen föreslagit angående utbildningsbidrag
i form av stimulansbidrag.

1989/90:Fi73 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas

6. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:150 i denna del
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
stimulansbidrag för arbetsmarknadsutbildningar inom verkstadsindustrin
samt beslutar att någon medelsanvisning till Kontant arbetsmarknadsstöd
och utbildningsbidrag för budgetåret 1990/91, utöver vad som
föreslagits i proposition 1989/90:100 bil. 12, ej skall ske, i berörd del.

Arbetsmarknadsutbildning

1989/90:Fi67 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas

5. att riksdagen avslår regeringens förslag att till reservationsanslaget
Arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1990/91 anvisa 105 000 000
kr. utöver vad som föreslagits i proposition 1989/90:100 bil. 12,

7. att riksdagen avslår regeringens förslag att till Kontant arbetsmarknadsstöd
och utbildningsbidrag för budgetåret 1990/91 anvisa
30 000 000 kr. utöver vad som föreslagits i proposition 1989/90:100
bil. 12.

1989/90:Fi68 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen beslutar att till reservationsanslaget Arbetsmarknadsutbildning,
B 3, för budgetåret 1990/91 anvisa 85 000 000 kr. utöver
vad som föreslagits i proposition 1989/90:100 bil. 12.

1989/90:Fi73 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas

Arbetslöshetsförsäkring

1989/90:Fi65 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om egenavgiften i arbetslöshetsförsäkringen.

1989/90:Fi66 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

19. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en allmän arbetslöshetsförsäkring
i enlighet med vad som anförts i motionen.

Sysselsättningsskapande åtgärder

1989/90:FiU40

1989/90:Fi73 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas

10. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:150 i denna del
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av fortsatta möjligheter till stöd för industribeställningar,

11. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:150 i denna del
till Sysselsättningsskapande åtgärder anvisar medel i den omfattning
som föreslagits i proposition 1989/90:100 bil. 12.

Flexibla lönebidrag

1989/90:Fi67 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas

8. att riksdagen beslutar att systemet med flexibla lönebidrag skall
kunna tillämpas i hela landet fr.o.m. budgetåret 1990/91.

1989/90:Fi68 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas

8. att riksdagen beslutar att flexibla lönebidrag skall införas från och
med 1 juli 1990, i enlighet med vad i motionen anförts,

1989/90:Fi73 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas

12. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:150 i denna del
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ökad flexibilitet i lönebidragssystemet och omfattningen av den pågående
verksamheten med flexibla lönebidrag.

Samhall

1989/90:Fi68 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas

9. att riksdagen beslutar, i enlighet med vad i motionen anförts, att
Samhalls verksamhet skall utökas med 0,6 miljoner arbetstimmar för
arbetshandikappade anställda under budgetåret 1990/91 och för detta
ändamål anslår ytterligare 55 000 000 kr. till förslagsanslaget Bidrag
till Stiftelsen Samhall, C 9.

Semesterledighet

1989/90:Fi65 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

8. att riksdagen avslår regeringens förslag angående avstående av
betald semesterledighet,

9. att riksdagen beslutar — om yrkande 8 avslås — att central
arbetstagarorganisation skall godkänna överenskommelse om avstående
av betald semesterledighet för att den skall bli giltig.

1989/90:Fi66 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

18. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i semesterlagen
(1977:480) i enlighet med vad som anförts i motionen.

1989/90:Fi68 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om rätten att spara semester.

1989/90:Fi70 av Claes Roxberg!» m.fl. (mp) vari yrkas

13. att riksdagen avslår förslaget om vissa avvikelser från semesterlagen.

1989/90:Fi73 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av ökade möjligheter för ett flexibelt uttag
av arbetstid och semester,

14. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:150 i denna del
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
kravet på att facklig organisation skall underrättas om arbetstagare
avstår från viss del av berättigad betald semesterledighet.

Anslag till information om semesterfrågor

1989/90:Fi67 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag att till Information om
semesterfrågor för budgetåret 1990/91 anvisa ett reservationsanslag av
5 000 000 kr.,

1989/90:Fi68 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas

7. att riksdagen avslår regeringens förslag att anvisa 5 000 000 kr.
till anslaget Information om semesterfrågor, A 5, för budgetåret
1990/91 i enlighet med vad i motionen anförts.

1989/90:Fi70 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

14. att riksdagen avslår förslaget att anvisa 5 milj. kr. till information
om semesterfrågor.

1989/90:Fi73 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas

9. att riksdagen beslutar avslå proposition 1989/90:150 såvitt avser
föreslagen anvisning om 5 000 000 kr. till information om semesterfrågor
för budgetåret 1990/91 i enlighet med vad som anförs i motionen.

Uppskjutet uttag av pension

1989/90:Fi70 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

18. att riksdagen avslår förslaget om ekonomisk stimulans för att
arbeta efter pensionsålderns inträdande.

1989/90:Fi73 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om betydelsen av ett rättvisare pensionssystem för ett
Ökat utbud av arbetskraft.

1989/90: FiU40

Budgetpolitiken

1989/90:FiU40

Beräkningen av statsbudgetens inkomster

1989/90:Fi66 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om beräkningen av statsbudgetens inkomster för
budgetåret 1990/91.

Beräkningarna i långtidsbudgeten

1989/90:Fi66 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om uppläggningen av långtidsbudgeten.

De allmänna riktlinjerna för budgetpolitiken

1989/90:Fi65 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

2. att riksdagen med avslag på regeringens förslag i motsvarande del
godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som i motionen
förordas.

1989/90:Fi66 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen
som föreslås i motionen.

1989/90:Fi70 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen har anförts om budgetregleringen.

1989/90:Fi71 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen
som anförts i motionen.

1989/90:Fi74 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar godkänna vad som i motionen anförts
beträffande budgetpolitiken.

Statliga kreditgarantier

1989/90:Fi74 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

11. att riksdagen avslår proposition 1989/90:150 såvitt avser avgifter
på lånegarantier inom jordbrukets område gällande redan ingångna
avtal i enlighet med vad som i motionen anförts.

Övriga frågor

1989/90:Fi72 av Grethe Lundblad m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utredning av de privata finansiella transaktionernas
roll för den ekonomiska utvecklingen,

2 Riksdagen 1989190. 5 sami. Nr 40

2. att riksdagen vid sitt beslut om finansplanen fylligt redovisar de
privata finansiella transaktionernas volym och betydelse för den aktuella
ekonomiska politiken.

1989/90:Fi701 av Birgitta Hambraeus och Stina Eliasson (c) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen utreder och redovisar nyttan av
att återinföra kapitalbudget i den svenska statsbudgeten, i enlighet med
vad i motionen anförts,

2. att riksdagen i behandlingen av budgetpropositionen för budgetåret
1990/91 särredovisar investeringar i infrastruktur i enlighet med
vad i motionen anförts.

1989/90:Fi708 av Berit Oscarsson och Maud Björnemalm (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samordnad låneförvaltning för sektorsförskningsorganen
m.m.

1989/90:Fi721 av Lars Leijonborg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet
av att ändra de bestämmelser som gör att myndigheter belastas med
s.k. lönekostnadspåslag även för anställda som är pensionärer.

1989/90:Fi722 av Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på
att öppet ange om ett anslagsyrkande verkligen varit utsatt för en
realistisk avvägning eller endast är indikativt.

Propositionen

I propositionen framhålls att den svenska ekonomins huvudproblem
är den höga inflationen som successivt försämrar det svenska näringslivets
konkurrenskraft, den svaga tillväxten i såväl produktionen som
produktiviteten och ett alltför lågt sparande, vilket återspeglas i ett
kraftigt stigande underskott i bytesbalansen. Om denna utveckling
tillåts fortsätta kommer marknadskrafterna i form av högre räntor och
hög inflation att sköta åtstramningen. I så fall drabbas produktion och
investeringar i Sverige. Även hushållen kommer att drabbas av påfrestningar,
särskilt de hushåll som lever med snäva marginaler. Arbetslösheten
kommer att stiga och reallönerna att sjunka. Samtidigt framtvingas
omfattande nedskärningar i statens och kommunernas verksamhet.
I propositionen understryks att om en sådan utveckling —
med stagnation i ekonomin och kraftigt stigande arbetslöshet som följd

— skall kunna förhindras krävs samordnade insatser över ett brett fält.
Enstaka åtgärder kan inte åstadkomma en förändring. Den ekonomiska
politiken måste målmedvetet inriktas på att stimulera arbete och
sparande, bekämpa inflationen och hävda det svenska näringslivets
internationella konkurrenskraft. Det gäller att både anpassa efterfrågan
till de tillgängliga resurserna och mobilisera nya resurser för de mest
angelägna behoven.

1989/90:FiU40

Mot denna bakgrund föreslås ett brett handlingsprogram för att
stärka ekonomin och värna om sysselsättning och välfärd. De viktigaste
punkterna vad gäller inriktningen av den ekonomiska politiken är följande.

Skattereform som stimulerar arbete, sparande och tillväxt

Skattereformen är den enskilda åtgärd som har största inverkan på den
ekonomiska utvecklingen framöver. Den kommer att stimulera arbete
och sparande och leda till en mer ändamålsenlig användning av arbete
och kapital. Skattereformen utgör därmed ett mycket viktigt inslag i en
långsiktig politik för ökad tillväxt.

I propositionen understryks att regeringen är fest besluten att samtidigt
med ett genomförande av skattereformen få till stånd en nedväxling
av takten i löne- och prisutvecklingen. Det innebär att avtal för
nästa år bör träffes i så god tid att det kan påverka budgetering och
prissättning för år 1991 och att förhandlingsgruppens förslag bör tjäna
som ram för de kommande avtalen för år 1991. Vidare får inte den
skatteväxling som genomfördes vid årsskiftet i form av sänkt inkomstskatt
och höjda indirekta skatter berättiga till någon ytterligare kompensation.
Detsamma gäller självfallet för den skatteväxling som sker
vid nästa årsskifte. Det är också angeläget att se över spelreglerna på
arbetsmarknaden. Förhandlingsarbetet måste kunna löpa smidigare.
Respekten för ingångna avtal måste stärkas. En särskild utredare har
därför tillkallats för att se över dessa frågor. Arbetet skall avrapporteras
under hösten 1990.

Åtgärder för att begränsa offentlig konsumtion

För att säkerställa skattereformen och för att anpassa den kommunala
expansionen till det samhällsekonomiska utrymmet föreslås ett kommunalt
skattestopp for åren 1991 och 1992.

På kort sikt kommer den ekonomiska utvecklingen att innebära
omställningsproblem, både i näringslivet och inom den offentliga
sektorn, vilka får effekter på arbetsmarknaden. Arbetslösheten får
emellertid inte bli ett medel i den ekonomiska politiken. I stället skall
aktiva åtgärder vidtas för att underlätta omställningen. Handlingsberedskapen
är hög och betydande resurser finns redan avsatta för detta
ändamål.

Åtgärder på arbetsmarknadsområdet och för att förbättra
produktiviteten

Enbart skattereformen kan dock inte lösa de nuvarande ekonomiska
problemen. I propositionen framhålls att det krävs ytterligare åtgärder
som förbättrar ekonomins funktionssätt och varaktigt dämpar inflationen.
Jordbruks- och livsmedelspolitiken läggs om och avregleras. Förutsättningar
skapas därmed för en effektivare resursanvändning inom
jordbruket och lägre prisökningar på mat.

1989/90:FiU40

För det kommande året bör den kommunala sektorn vidta åtgärder
som förbättrar produktiviteten med minst 2 %. För de statliga myndigheterna
skall gälla ett produktivitetskrav på 5 % under tre år. Varje
myndighet skall mäta och redovisa resultatet av sitt arbete.

För att underlätta utbyggnaden till full behovstäckning och erbjuda
fler alternativ i barnomsorgen bör det statliga bidragssystemet till
barnomsorgen förändras så att möjligheter öppnas för personal att äga
och driva daghem eller fritidshem (personalkooperativ).

Inom arbetsmarknadspolitiken avsätts nya medel, bl.a. för stimulansbidrag
till dem som deltar i utbildning på bristområden i industrin
och för försöksverksamhet med kompetensutveckling i industrin.
"Jobb-sökar-aktiviteter" för arbetslösa får ytterligare medel och försöket
med flexibla lönebidrag för arbetshandikappade utvidgas. Regeringen
kommer också att ange preciserade mål och riktlinjer för riksförsäkringsverket
och försäkringskassorna när det gäller att erbjuda rehabilitering
som alternativ till långa sjukskrivningar och tidiga förtidspensioneringar.
Arbetsmiljön skall förbättras och rehabiliteringsarbetet
förstärkas. Regeringen avser att i en särskild proposition till hösten
lägga fram förslag med denna inriktning. I det sammanhanget behandlas
frågan om samordningen mellan sjukpenning och arbetsskadeförsäkring.
Regeringen avser vidare att föreslå lagSst sjuklön för de första
14 dagarna av varje sjukperiod fr.o.m. den 1 januari 1991. Arbetsgivarna
ges därmed starkare ekonomiska motiv för att aktivt söka förbättra
arbetsmiljö och arbetsorganisation. Kostnaderna för sjuklönen och de
sociala avgifterna neutraliseras genom en motsvarande sänkning av
arbetsgivaravgiften. De ekonomiska villkoren för att fortsätta att arbeta
efter 65 års ålder har förbättrats. Som en ytterligare åtgärd föreslås en
höjning av pensionen vid uppskjutet uttag av ålderspensionen från 0,6
till 0,7 % för varje månad som pensioneringen skjuts fram mellan 65
och 70 år. Ytterligare medel avsätts också för särskilda insatser för
flyktingar, och de förstärkta förmedlingsinsatserna för flyktingar bibehålls
även nästa år.

Åtgärder för att dämpa överhettningen i storstäderna

För att dämpa överhettningen inom byggsektorn har regeringen föreslagit
att den investeringsskatt som infördes våren 1989 i Stockholmsoch
Uppsalaområdena skall utvidgas till att även omfatta Göteborgsområdet.
Mot bakgrund av att åtgärden redan börjat ge avsedd effekt
och en dämpning av överhettningen i Göteborgsområdet inträtt, bör
tillämpningen i Göteborgsområdet kunna begränsas till att gälla endast
fram till hösten 1990.

Åtgärder för att dämpa den privata konsumtionen

I propositionen föreslås att uttaget av mervärdeskatt höjs från 19 till 20
% fr.o.m. den 1 juli 1990 t.o.m. den 31 december 1991. Detta innebär
en förstärkning av statsfinanserna med netto 5 700 milj.kr. under det
kommande budgetåret och med sammantaget 9 600 miij.kr. under
hela den tid höjningen skall gälla.

1989/90:FiU40

Den planerade barnbidragshöjningen bör genomföras i två etapper.
Den första etappen bör genomföras den 1 januari 1991. Vidare bör den
planerade utbyggnaden av föräldraförsäkringen fr.o.m. den 1 juli 1990
skjutas upp. Den fortsatta utbyggnaden får ske när de ekonomiska
förutsättningarna har förbättrats. Detta är en alltjämt högt prioriterad
reform.

Som ett led i finansieringen av försäkringssystemet bör egenavgifterna
till arbetslöshetsförsäkringen höjas. Deras andel av finansieringen
bör öka från 5 till 10 %. Den närmare utformningen av höjningen av
egenavgifterna är för närvarande under utredning.

I det reviderade budgetförslaget beräknas budgetöverskottet för budgetåret
1989/90 komma att uppgå till 15,3 miljarder kronor. Denna
försämring av saldot med 3,2 miljarder kronor sedan beräkningen i
budgetpropositionen beror på att inkomsterna beräknas bli något lägre
samtidigt som utgifterna exkl. statsskuldräntor beräknas bli lika stora
som i budgetpropositionen. Vidare beräknas ränteuppgången medföra
att utgifterna för statsskuldräntor ökar med 2,7 miljarder kronor
jämfört med beräkningen i januari. I årets budgetproposition beräknades
ett budgetunderskott för nästkommande budgetär på 0,4 miljarder
kronor. De åtgärder regeringen tidigare i april presenterade för att
stabilisera Sveriges ekonomi beräknas medföra en budgetförstärkning
på ca 8 miljarder kronor budgetåret 1990/91.

Det överhettade läget på arbetsmarknaden, inflationstrycket och det
växande bytesbalansunderskottet visar tydligt att det finns behov av en
stram finanspolitik. En fortsatt snabb pris- och kostnadsutveckling
urholkar industrins konkurrenskraft och är därför på sikt ett hot mot
sysselsättning och välfärd. Mot denna bakgrund föreslås en stram
budget för budgetåret 1990/91.

Motionerna

I motion Fi66 av Carl Bildt m.fl. (m) anförs att medan övriga industriländer
i allmänhet präglas av stabil ekonomisk expansion, går Sverige
in i en hemmagjord avmattning. Med sin ekonomiska politik, ser
regeringen ut att lyckas med den unika prestationen att förena den
svagaste tillväxten inom OECD med den snabbaste inflationen. Samtidigt
växer underskottet i bytesbalansen i en takt av 20 miljarder
kronor om året, så att det år 1991 väntas motsvara 5 % av bruttonationalprodukten.
Den post i bytesbalansen som utvecklas mest ogynnsamt
är räntebetalningarna till utlandet. Det sammanhänger med det snabbt
växande intresset för investeringar i företag, fastigheter och aktier
utomlands. Problemet är att denna kapitalutströmning inte motsvaras
av ett inflöde från utländska placerare till Sverige. Följden blir ett
behov av allt större räntemarginaler till omvärlden, vilket ytterligare
försämrar investeringsklimatet i Sverige.

I den reviderade finansplanen nämns inte den tredje vägens ekonomiska
politik. Det är, menar motionärerna, fullt förståeligt. Dess syfte
var att återställa balans och tillväxt genom att hålla tillbaka konsumtio -

1989/90:FiU40

nen och bereda utrymme för investeringar och export. Den aktuella
utvecklingen innebär att Sverige backar utefter den tredje vägen. Ett
lika grundligt misslyckande får man leta efter.

I januari hade vårt land enligt finansplanen nått en kritisk punkt. I
motionen konstateras att denna nu har passerats utan att den ekonomiska
utvecklingen i något enda avseende kunnat vändas till det
bättre. Hagaöverläggningar har brutit samman, och riksmedlaren har
kommit och gått. Pris- och hyresstopp har införts och försvunnit,
medan löne-, strejk- och utdelningsstoppen försvann, innan de hann
införas. Av konkreta åtgärder från finansplanen och efterföljande krispaket
återstår egentligen endast den skärpta investeringsskatten och
höjda dryckes- och tobaksskatter.

Närmast föreslås nu en höjning av mervärdeskatten till 25 % från
den 1 juli. För det genomsnittliga hushållet betyder det en skatteökning
med ca 1 800 kr. Moderata samlingspartiet motsätter sig denna
skärpning av världens redan hårdaste skattetryck. Som konjunkturpolitiskt
ingrepp bedömdes åtgärden för övrigt av en enig opposition
komma alltför sent redan för ett år sedan. Nu påskyndar och fördjupar
den en avmattning som redan är i full gång.

Regeringens förslag att avskaffa åldersgränsen 16 år i allemanssparande!
räcker inte för att stimulera till sparande bland barn och
ungdom. I motionen upprepas det av partiet tidigare redovisade förslaget
om ett skattegynnat startsparande, som är spärrat för uttag intill 18
års ålder. Vidare erinras om det också tidigare lagda förslaget att öppna
möjligheter till pensionssparande i t.ex. bank.

Moderata samlingspartiet har länge förordat införandet av ett kommunalt
skattestopp. Mot den bakgrunden tillstyrks också att en parlamentarisk
kommitté får se över den kommunala ekonomin med
inriktning på en övergång från specialdestinerade till generella statsbidrag
och högst 30 kr. i kommunal utdebitering.

På arbetslivsområdet förordas i motionen en översyn av semesterlagen,
som skall syfta till att semestervillkoren i högre grad bestäms
mellan den enskilda arbetstagaren och arbetsgivaren. I stället för en
höjning av nuvarande egenavgifter till de erkända arbetslöshetskassorna
begärs förslag om en allmän arbetslöshetsförsäkring omfattande alla
förvärvsarbetande.

I motionen konstateras att krispolitiken hittills mest inneburit skattehöjningar.
Den förebådade utbudspolitiska omorienteringen har i
stort sett stannat vid ord. Av allt att döma är enligt motionärerna det
ideologiska motståndet inom regeringspartiet alltför starkt. Avsaknaden
av nytänkande och handlingskraft leder motionärerna till slutsatsen att
socialdemokraterna har gjort sitt.

I motionen understryks behovet av en kursomläggning, för vilken
nyckelorden är utbudspolitik och avreglering. Åtstramning av finanspolitiken
skall ske genom minskningar på statsbudgetens utgiftssida.
Skattetrycket måste sänkas och olika marknader frigöras för att fungera
bättre. Ansatsen är strukturpolitisk. När avmattningen nu sätter in,
kan det vara frestande att pröva snabba ingrepp för att ställa till rätta.
Men återfall i en aktiv konjunkturpolitik i syfte att detaljstyra efterfrå -

1989/90:FiU40

gan skulle bara göra ont värre. Krisbekämpningen måste därför ges en
långsiktig inriktning. För att det åter skall bli intressant att investera
och verka i Sverige, krävs det — utöver utgiftsminskningar, skattesänkning
och avreglering — en satsning på infrastrukturen. Av betydelse är
också en tryggad elförsörjning, liksom ökad klarhet om Sveriges förhållande
till EG.

Med den långsiktiga, icke-interventionistiska uppläggning som finanspolitiken
enligt motionärerna bör ha, kommer uppgiften att genomföra
stabi lise ringspolitiska justeringar att främst åvila penningpolitiken.
I nuvarande krisläge måste denna inriktas på att både bekämpa
inflationen och trygga kronans yttre värde. I motionen understryks att
det i första hand gäller att hantera den "bomb" av kortfristiga utlandslån
som hotar att brisera före nästa val.

En effektiv penningpolitik skulle underlättas av vissa institutionella
förändringar. Den enskilda åtgärd som ger mest hopp om framgång i
kampen mot inflationen och för en fast växelkurs är, som motionärerna
ser det, att stärka riksbankens oberoende. En anknytning av kronan
till EMS-systemet skulle också S stor betydelse.

I motion Fi71 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) anses 1980-talet i svensk
ekonomi som de försuttna chansernas decennium. I omvärlden har
den längsta högkonjunkturen under efterkrigstiden pågått. Samtidigt
har den socialdemokratiska regeringen effektivt undvikit att utnyttja
detta för att angripa de strukturella obalanser och systemfel som
undergrävt utvecklingskraften i den svenska ekonomin. Det faktum att
regeringen nu tvingats till en viss omorientering av den ekonomiska
politiken i riktning mot åtstramning, avreglering och reformering är
ingen ursäkt för de förlorade åren på 1980-talet. Folkpartiet har i flera
år i riksdagen lagt konkreta förslag om t.ex. skattereform, reformering
av den offentliga sektorn, stramare finanspolitik och åtgärder för att
öka arbetsutbudet. Listan på förslag på nödvändiga åtgärder som riksdagen
avslagit kan göras lång.

De ekonomisk-politiska åtgärder som regeringen nu föreslår överensstämmer
i allt väsentligt med det krispaket om vilket folkpartiet
och regeringen är överens. Folkpartiet stödjer självfallet dessa förslag.
Enligt motionärerna innebär de trendbrott i tre viktiga avseenden:
skattereformen ligger fast, besparingar genomförs i socialförsäkringssystemen
och arbetsgivaravgifterna sänks.

Det stabiliseringspolitiska paketet är nödvändigt men inte tillräckligt
för att långsiktigt lösa Sveriges ekonomiska problem. Det utgör bara en
inledning till fortsatt omorientering av den ekonomiska politiken. Det
måste följas upp med flera genomgripande förändringar. Ju längre tid
som åtgår innan sådana förändringar kan genomföras, desto högre pris
tvingas svenska folket betala, i form av stigande arbetslöshet och
inflation, för det kortsiktiga tänkande och den släpphänthet som
präglat regeringens politik. Arbetet för att förnya och effektivisera den
offentliga sektorn måste sättas i gång på allvar. Klarhet måste skapas i

1989/90:FiU40

energipolitiken och i fråga om relationerna till EG. De offentliga
utgifterna måste reduceras ytterligare för att möjliggöra en fortsatt
sänkning av skattetrycket.

I den reviderade finansplanen ges en dyster bild av den svenska
ekonomin. Låg tillväxt, stigande arbetslöshet, rekordhög inflation,
snabbt ökande bytesbalansunderskott och förlorade marknadsandelar
för exporten karakteriserar den svenska ekonomin. Denna oroväckande
bild borde egentligen inte komma som en överraskning för någon.
Tendenserna har, menar motionärerna, kunnat skönjas i flera år. De
har beskrivits i finansplan efter finansplan och påpekats i folkpartiets
motioner om den ekonomiska politiken. Utvecklingen kan enkelt
beskrivas som att samma problem blivit litet mer allvarliga för varje
år.

Det är anmärkningsvärt, sägs det i motionen, att socialdemokraterna
i den offentliga debatten systematiskt valt att förneka behovet av att
åtgärda de underliggande problemen i ekonomin. I 1988 års valrörelse
ställdes saken på sin spets. Behovet av en skattereform med kraftigt
sänkta marginalskatter, inflationsskydd och enhetlig kapitalbeskattning
förnekades. Krav på åtstramning avfärdades och i stället utlovades dyra
reformer utan finansiering, såsom förlängd semester och föräldraförsäkring.
Dessa löften har nu verkligheten tvingat dem att överge.

I motionen understryks att den ekonomiska politiken för att långsiktigt
lyckas med att trygga välståndet måste inriktas på en stabil och
förtroendeskapande politik. Följande områden anges därvid som särskilt
viktiga vid genomförandet av en sådan politik.

-Förnyelse av den offentliga sektorn. Bristen på förnyelsearbete i den
offentliga sektorn under 1980-talet har medfört ett ständigt stigande
skattetryck och en dämpad produktivitetsutveckling för ekonomin
som helhet. Med mer konkurrens och fler enskilda alternativ skulle
produktiviteten öka och valfriheten för konsumenterna öka. Folkpartiet
anser att en stor del av den verksamhet som i dag bedrivs i
den offentliga sektorn skall vara skattefinansierad. Stat och kommun
behöver däremot inte alltid vara producent av de skattefinansierade
tjänsterna. Barnomsorgen anges i motionen som ett område där
enskilda alternativ skulle skapa kvalitetsförbättringar och valfrihet.
Fristående skolors nuvarande svåra ekonomiska situation uppmärksammas
i detta sammanhang. Motionärerna vill ha ett extra bidrag
till dessa skolor i avvaktan på genomförandet av ett nytt statsbidragssystem.

- Hushållssparande!. Av fördelningspolitiska och samhällsekonomiska
skäl är det angeläget att sparandet ökar i ekonomin. I motionen
betonas att det finns en ideologisk skillnad mellan folkpartiet och
regeringen vad gäller denna fråga. Den sparandeökning som måste
komma till stånd skall ske främst i den privata sektorn. Skattereformen
kommer att öka hushållssparande^ Därutöver anser motionärerna
att fler sparstimulerande åtgärder behövs, t.ex. avveckling av
löntagarfonderna, föräldrars startsparande för sina barns räkning
samt stimulans av vinstandelssystem. Motionärerna tar avstånd från
tvångssparandet som snarast bör upphävas.

1989/90: FiU 40

-Energipolitiken. Beslutet om den förtida avvecklingen av kärnkraften
har medfört en betydande oro i näringslivet för den framtida energiförsörjningen.
Motionärerna kräver att den förtida avvecklingen inte
genomförs.

-Internationell integration. Svensk ekonomi behöver större inslag av
internationalisering. Ett nödvändigt första steg är att avskaffa de
regler som i dag skapar byråkratiska hinder för utländska företag
som vill investera i Sverige. Utländska företag kan genom direkta
investeringar bidra med kapital, teknologi och kunnande. Utgången
av förhandlingarna mellan EG och EFTA är avgörande för Sveriges
framtida sysselsättning och konkurrenskraft. Utan ett bra avtal hotar
allvarlig stagnation i den svenska ekonomin. Sannolikt är inte tillståndet
i den svenska ekonomin för närvarande sådant att riksbanken
skulle accepteras av EMS. Enligt motionärerna bör det däremot
redan nu offentligt tillkännages att när läget i ekonomin förbättrats
avser Sverige att ansöka om anknytning. Detta skulle öka förtroendet
för Sveriges vilja att ta itu med de strukturella obalanserna
genom intern anpassning.

Vad gäller budgetpolitiken framhålls att det till att börja med krävs
en fördelningspolitiskt motiverad omprioritering av statsutgifterna till
förmån för det glömda Sverige och för fattiga människor i u-länderna.
I övrigt upprepas kraven från budgetpropositionen på ökade insatser
inom flera områden som exempelvis miljövården och kulturområdet.
Vidare betonas vikten av åtgärder, utöver vad som nu föreslås i
krispaketet, mot de snabbt ökande kostnaderna för transfereringssystemen.
Sammantaget anser motionärerna att utgifterna successivt bör
reduceras så att det inom ramen för en stram finanspolitik blir möjligt
att sänka skattekvoten till ca hälften av bruttonationalprodukten.

Centern har, sägs det i motion Fi74 av Olof Johansson m.fl. (c), vid en
rad tillfållen under våren redovisat sin syn på dét ekonomiska läget
och den ekonomiska politik som bör föras på kort sikt. I allt väsentligt
kvarstår det alternativ som centern redovisat i dessa motioner. Det
finns därför, menar motionärerna, ingen anledning att i anslutning till
kompletteringspropositionen ge en fullständig återblick på alla de
förslag centern lagt fram med konsekvenser för den ekonomiska politiken.
Konjunkturläget har emellertid i viss utsträckning förändrats. I
motionen beskrivs mot den bakgrunden den inriktning av den ekonomiska
politiken som föranleds av det ändrade konjunkturläget. Därefter
anges några av de åtgärder som ses som väsentliga för att allmänt
förbättra det ekonomisk-politiska läget.

Det faktum att den svenska konjunkturen till skillnad mot vad som
sker i vår omvärld nu påtagligt har försvagats innebär inte att det ännu
är möjligt att lätta på finanspolitiken. En kraftig generell åtstramning
av den totala efterfrågan utöver de åtgärder som redan beslutats skulle
dock i nuvarande konjunkturläge kunna förstärka konjunkturnedgången.
Finanspolitiken bör i stället vara mer selektiv än tidigare. Den
konkurrensutsatta sektorn bör ges ökat utrymme. Det prognosticerade
fallet i investeringarna måste motverkas genom att näringslivets inves -

1989/90:FiU40

teringar främjas och återhållsamhet bör iakttas beträffande de offentliga
utgifterna. Det totala skattetrycket får inte stiga utan måste, med
beaktande av konjunkturen, sänkas. Som motionärerna ser det, skapar
höjningar av mervärdeskatten speciella problem för samhällsekonomin,
eftersom det driver upp kostnadsläget och skapar fördelnings politiska
spänningar och kompensationskrav i löneförhandlingarna. Differentierad
moms bör införas med lägre skattesats på nödvändig konsumtion,
såsom mat, boende och kultur. Inom ramen för ett oförändrat
eller sänkt skattetryck bör vidare punktskatterna höjas på miljöskadliga
energiråvaror samt miljöavgifter införas. Dessa skattehöjningar
bör bl.a. motverkas genom ett borttagande av momsen på energi.

Centern anser att ett ökat sparande är nödvändigt — det främjar
investeringar och bytesbalans utan att driva upp kostnadsläge och
skattetryck. Ett ökat sparande ger också en åtstramande effekt på
ekonomin. Det ökade sparandet skall i första hand tillskapas i hushållssektorn.

Brist på arbetskraft förekommer fortfarande på vissa delar av arbetsmarknaden.
Åtgärder för att öka arbetskraftsutbudet är därför fortsatt
nödvändiga.

Lönebildning och avtalsrörelser måste reformeras för att möjliggöra
samhällsekonomiskt rimliga avtal.

Oberoende av konjunkturläget bör ett långsiktigt arbete bedrivas för
att vidta de strukturella förändringar som är nödvändiga för att förbättra
ekonomins funktionssätt. I motionen understryks att ett fullföljande
av en skattereform med en rättvis fördelningsprofil, en reformerad
offentlig sektor, en industripolitik med inriktning på främjande av
högteknologi, investeringar i utbildning och kommunikationer samt
en politik som tillvaratar hela landets utvecklingsförmåga hör till de
viktigaste strukturåtgärderna.

1 de offentliga transfereringssystemen måste en utveckling inledas
mot större grundtrygghet och enklare regler med mindre marginaleffekter.
Det gäller bl.a. införande av en höjd grundpension lika för alla.

De delar av den ekonomiska politiken som motionärerna nu ser
som särskilt angelägna är följande:

-Ökat hushållssparande. I motionen tillstyrks de sparfrämjande åtgärder
som föreslås i propositionen. Centern ser emellertid dessa som
otillräckliga och hävdar därutöver att regeringens förslag till skattereform
i vissa stycken motverkar ökat sparande. Centern föreslår
mot denna bakgrund att personliga investeringskonton i enlighet
med centerns tidigare förslag införs och att möjligheter skapas för
aktiefonder och allemansfonder att placera i de icke börsnoterade
företagen. Sparavdraget bör icke slopas.

-Främjande av investeringar. Centerns förslag rörande personliga investeringskonton
och aktie- och allemansfonder ökar enligt motionärerna
den totala investeringsvolymen. Därutöver föreslås förbättrade
möjligheter för utvecklingsfonderna att stödja investeringsverksamhet
och ett omfattande program på det infrastrukturella området,
bl.a. 40 miljarder kronor på tio år för järnvägsutbyggnad.

1989/90: FiU40

-Inflationsbekämpning och lönebildning. En rättvis fördelningspolitik
och regional balans ser motionärerna som några av de viktigaste
förutsättningarna för lugn på arbetsmarknaden och för lägre inflation.
Skattereformen som påbörjats år 1990 och är tänkt att fullföljas
under år 1991 driver mycket kraftigt på den allmänna prisutvecklingen.
Detta är en följd av finansieringen med betydande inslag av
direkt prishöjande indirekta skatter. Med centerns förslag till finansiering
blir, enligt motionärerna, inflationspåverkan mindre och de
automatiska transfereringsökningarna därmed inte så stora. Centerns
skatteförslag ger därutöver ett bättre fördelningspolitiskt utfall än
propositionens förslag. Därmed uppkommer heller inte samma behov
av generella kompletterande fördelningspolitiska åtgärder. Den
förhandlingsgrupp som regeringen nu tillsatt som medlare på arbetsmarknaden
bör enligt motionärerna fa chansen att slutföra sitt
arbete. I detta sammanhang beklagar motionärerna att regeringen
väljer att gå in med förslag till en momshöjning. En momshöjning i
detta läge riskerar bara att öka kompensationskraven och försvåra
samhällsekonomiskt rimliga avtal.

-Strukturella åtgärder. De åtgärder som föreslås i motionen är främst
en förändring och effektivisering av den offentliga sektorn innebärande
bl.a. bättre tillgänglighet, valfrihet och alternativ samt decentralisering
och ökad delaktighet vad gäller produktionen och utbudet
av olika tjänster. Vidare framhålls i detta sammanhang vikten av
att uppnå regional balans och en intensifiering av arbetet med att
möjliggöra för långtidsarbetslösa att komma tillbaka till arbetsmarknaden.

I motionen framhålls att centerns budgetalternativ med anledning av
budgetpropositionen i januari innebar ett positivt saldo i förhållande
till regeringens uppgående till drygt 4 100 milj.kr. för budgetåret
1990/91. I denna motion behandlas här endast de förslag som tas upp i
kompletteringspropositionen. Regeringen föreslår höjd moms med
1 % motsvarande 5 700 milj.kr. budgetåret 1990/91. Centern emotsätter
sig detta. Regeringen föreslår därutöver inrättandet av en infrastrukturfond
medelst 5 000 milj.kr. Centern delar uppfattningen att
en sådan bör skapas men föreslår att den finansieras utanför statsbudgeten.
I samband med skattereformen har vidare centern lagt förslag
som på ett markant sätt sänker inflationen i förhållande till regeringens
förslag. Detta medför enligt motionärerna dels lägre ränta, dels
lägre basbelopp, vilket tillgodoräknas centerns budgetalternativ. Motionärerna
framhåller att slutsatsen blir att centerns budgetalternativ
fortfarande innebär ett positivt saldo i förhållande till regeringens
förslag.

I motion Fi65 av Lars Werner m.fl. (vpk) anförs att det senaste
halvårets politiska händelser har inneburit att regeringen definitivt
kapitulerat för de kapitalistiska marknadskrafterna.

1989/90:FiU40

Mot den bakgrunden ser motionärerna det som alltmer angeläget att
hålla fast vid de utgångspunkter och riktlinjer för den ekonomiska
politiken som vänsterpartiet kommunisterna presenterade i januari,
vilka kan sammanfattas enligt följande:

-rättvis fördelningspolitik med inriktning på låginkomsttagarna,

- social rättvisa med satsningar på vård, omsorg, skola och kultur,
-arbete åt alla och demokratiska maktförändringar i arbetslivet,
-nationell industripolitik med framtidsinvesteringar för att minska i
första hand beroendet av EG och
-samlade åtgärder mot den ekologiska krisen.

Kompletteringspropositionens konkreta förslag har enligt motionärerna
ingen större omfattning. I stället ligger tyngdpunkten i det tiopunktsprogram
— handlingsprogram för tillväxt, sysselsättning och
välfärd — som i stort är ett resultat av överenskommelsen med
folkpartiet. Tredje vägen har nu blivit ett brett handlingsprogram.
Handlingsprogrammet gynnar ensidigt företag och kapital, sviker vallöften,
social och fördelningspolitisk rättvisa. Ställningstaganden i motionen
till förslaget i kompletteringspropositionen kan sammanfattas
på följande sätt:

-Skattereformen. Skattereformen skall stimulera arbete, sparande och
tillväxt enligt regeringen. Av detta synes sparande vara det enda som
någorlunda säkert skall kunna åstadkommas. I övrigt anser motionärerna
att skatteomläggningen är ett oskrivet blad där negativa fördelningseffekter
kan förta mycket av de målsättningar regeringen har. I
motionen framhålls att vänsterpartiet kommunisterna i motion Sk81
har redovisat ett alternativ som bygger på skatt efter bärkraft. Ett
alternativ som, menar motionärerna, har mer realistiska möjligheter
att bidra till samhällets tillväxt.

-Lönebildningen. Regeringen anser löneökningarna vara huvudorsaken
till den höga inflationen. Hoppet är att få ned löneökningarna
utan att i övrigt föra en politik som skapar förutsättningar för låga
avtal. Skatteomläggningens första och andra etapp kan emellertid
knappast bidra till att de lågavlönade kommer att avstå från berättigade
lönekrav när omläggningen ger höginkomsttagarna fördelar
utöver de klyftor som tidigare skapats för de välbetalda under
åttiotalet. Det finns återigen skäl att påminna om att de flesta
låginkomsttagarna är kvinnor.

-Priserna. Regeringen bekämpar prisökningarna genom avregleringar
och lönenedpressning. Inga åtgärder riktas mot dem som sätter
priserna och ökar sina vinstmarginaler. Prispressen måste riktas åt
rätt håll. Någon förm av åtgärder mot höga vinster som tillkommit
genom för hög prissättning måste vidtas.

-Arbetsliv och produktivitet. I motionen framhålls vikten av att ha en
effektiv och ändamålsenlig offentlig verksamhet. De produktivitetskrav
som föreslås i propositionen på den offentliga verksamheten
utan klara målsättningar, riktlinjer och resurser för att fylla målen,
skapar i första hand nya problem. Att inrätta en produktivitetsdelegation
ser motionärerna som en meningslös åtgärd.

1989/90:FiU40

-Ökade arbetsinsatser. De utslagna ökade med 150 000 under åttiotalet.
Motionärerna stöder åtgärder som hindrar utslagning och som
innehåller rehabilitering. Arbetslinjen är därvid en naturlig del i
allas rätt till arbete. I motionen framhålls emellertid att ett införande
av lagfäst sjuklön de första 14 dagarna, på de villkor som regeringen
föreslår, inte kan godtas. Förslaget om rätt för arbetstagaren att
komma överens med arbetsgivaren om att avstå från att ta ut
semesterledighet avvisas. Detta förslag är ägnat att öka klyftorna på
arbetsmarknaden än mer.

-Överhettningen. Vänsterpartiet kommunisterna delar regeringens
uppfattning att åtgärder mot överhettningen inom storstäderna måste
vidtas. I motionen påminns om att partiet redan i januari föreslog
att en särskild arbetsgivaravgift skulle tas ut på den privata tjänstesektorn
i storstäderna för att öka arbetskrafitsutbudet inom vård,
omsorg och industri.

- Komunalskattestopp. Motionärerna delar inte regeringens åsikt att
kommunernas tillväxt kraftigt skall dämpas. I stället för ett kommunalskattestopp
i två år bör nya resurser tillföras sektorn. Främst skall
vård, omsorg, skola, service och kultur kunna utvecklas. I motionen
yrkas avslag på regeringens förslag till kommunalt skattestopp och
avräkningsskatt och samtidigt föreslås att kommunernas ekonomi
förstärks genom en engångssatsning om 5 miljarder kronor.

-Dämpad privat konsumtion. Krav på minskad privat konsumtion kan
ställas på högavlönade men knappast på låginkomsttagarna. I motionen
understryks att föräldraförsäkringen bör byggas upp i den takt
vallöftet innehöll. Regeringen måste ompröva sitt beslut och överenskommelsen
med folkpartiet. Likaså måste tanken på ökad egenavgift
i arbetslöshetsförsäkringen omprövas.

-Sparande. Regeringens insats för sparande är att allemanssparande!
skall öppnas även för dem under 16 år. I övrigt förlitar sig regeringen
på att skatteomläggningen skall stimulera hushållen att öka
sparandet. Det som i stället borde göras är att i någon form öka det
kollektiva sparandet i syfte att öka utrymmet och viljan för nationella
investeringar och därmed hävda självständigheten. Några åtgärder
med denna inriktning återfinns inte i regeringens handlingsprogram.

-Spelregler på arbetsmarknaden. Regeringens avsikt med en särskild
utredare för att "förbättra spelreglerna på arbetsmarknaden" innebär
en utveckling mot höjda strejkböter och en mer statligt ledd förhandlingsverksamhet.
Motionärerna avvisar bestämt detta förslag.
Det är i stället skattesystemet och samhällets fördelningspolitik som
måste revideras, samt att de arbetandes fackliga organisationer ges
ökade demokratiska rättigheter på arbetsplatserna att hävda sina
medlemmars intressen. Först i detta läge kan, menar motionärerna,
mer jämbördiga förhandlingar på arbetsmarknaden ske, vilket kan
resultera i avtal som är rimliga och rättvisa och därmed kan respekteras.

1989/90:FiU40

Av motionen framgår att motionärerna anser att det budgetförslag som
vänsterpartiet kommunisterna presenterade i januari i anslutning till
budgetpropositionen ligger fast.

Miljöpartiet de grönas ekonomiska politik har, sägs det i motion
Fi70 av Claes Roxbergh m.fl. (mp), som grund att finna medel mot
och bekämpa två pågående kriser: den ekologiska, som är djup och har
pågått länge och som stadigt förvärras, samt den ekonomiska. Båda
kriserna beror på att vi lever utomordentligt slösaktigt och att vi i den
industrialiserade världen hela tiden strävar efter att öka den materiella
förbrukningen. Problemen i vårt land är många. De är i allt väsentligt
överflöds- och slöseriproblem. De tre problemkategoriema (de sociala,
ekologiska och ekonomiska) hänger intimt samman. De bör därför i
stor utsträckning kunna lösas med samma metoder.

Det alternativ som den gröna dimensionen representerar enligt
motionärerna är en politik som strävar efter att de mänskliga aktiviteterna
håller sig inom de gränser som naturen och ekologin sätter. Den
betyder att vi måste undvika att förstöra de förnybara resurser som
ekosystemen erbjuder oss. För de ekosystem som vi har stört måste
strävan vara att återföra dem till ett så ostört tillstånd som möjligt. Att
arbeta och verka innanför de gränser som naturen ger sätter gränser
för våra handlingar. Därför måste vi begränsa oss, vi måste börja S
hejd på vår roflarmentalitet i den industrialiserade världen, vi måste
börja inse att vi inte är naturens behärskare som kan härja fritt. Vårt
sätt att leva måste präglas av måttfullhet, eftertänksamhet och av att vi
använder våra kunskaper till allas nytta. En politik som innebär
återhållsamhet medför stora krav på social medkänsla. Fördelningspolitik
i god svensk bemärkelse blir mot denna bakgrund utomordentligt
viktig. En socialt rättfärdig politik i återhållsamhetens tecken är också
en viktig förutsättning för fortsatt demokratisk utveckling.

Miljöpartiet de grönas syn på och alternativ till förslagen i kompletteringspropositionen
kan sammanfattas på följande sätt.

-Miljöpartiets konsumtionsdåmpande åtgärder för år 1990. Tidigarelägg
den planerade koldioxidskatten till den 1 juli 1990 och inför en
skatt på uran från samma tidpunkt. Fördubbla reklamskatten från
samma datum. Höj skatten på alkohol och tobak betydligt mer än
vad regeringen föreslår. Skatterna på sprit och på tobak bör höjas
med 40 % och på vin och malt med 20 %. Sänk ersättningen i
sjuk- och föräldraförsäkringarna till 70 % för den del av inkomsten
som ligger över 4,5 basbelop. Låt flyget betala samma miljö- och
energiskatter som vägtrafiken. Sätt i gång kampanjer i hela landet
för att minska den materiella förbrukningen och energiförbrukningen.
Sänk hastighetema på våra vägar för att minska åtgången på
. drivmedel. Slopa mervärdeskatten för förnybara energislag. Inför
skärpta kontokortskreditrestriktioner genom att höja det månatliga
inbetalningskravet till 80 % av under månaden uttagen kredit. Totalt
bör detta ge en blygsam dämpning av efterfrågan på storleksord -

1989/90: FiU40

ningen 12 miljarder kronor eller ca 1 % av bruttonationalprodukten.
För att bidra till att inte driva konsumtionen i höjden måste
planerna på att införa reklam i svenska etermedia stoppas.

-Miljöpartiets konsumtionsdämpande åtgärder för år 1991. Senarelägg
en del av marginalskattesänkningarna, främst för högre inkomster.
Inriktningen bör vara att härigenom eliminera den extra påspädning
av efterfrågan med 2 % som blir resultatet av skattereformen. Ge
skatteskalan en bättre låginkomstprofil så att de lägst avlönade inte
drabbas. Ta bort momsen på basmaten och finansiera detta med höjd
moms på andra varor. Infiationsskydda punktskatter på energi och
miljöskatter.

-Stå fast vid utbyggnaden av föräldraförsäkringen. I motionen avvisas
förslaget att inte fullfölja utbyggnaden av föräldraförsäkringen enligt
riksdagens tidigare beslut. Att inte fullfölja utbyggnaden gör situationen
mycket svår för många barnfamiljer som nu inte heller ser ut
att få sin barntillsyn ordnad genom den utlovade utbyggnaden av
den kommunala barnomsorgen till full behovstäckning år 1991.
Miljöpartiet kräver att föräldraförsäkringen byggs ut till 18 månader
enligt av riksdagen taget principbeslut.

-Nej till höjd moms. Motionärerna säger nej till förslaget om en
tillfällig momshöjning. En höjd moms drabbar de lägre inkomsttagarna
hårdast och har dessutom ingen som helst miljöprofil genom
att den belastar all konsumtion lika.

-Nej till kommunalt skattestopp. På principiella grunder avvisas förslaget
om ett tvåårigt kommunalt skattestopp. Detta förslag innebär ett
ifrågasättande av kommunernas kompetens och goda omdöme. Motionärerna
ser det som särskilt märkligt att förslaget presenteras
samtidigt som förslag till en ny kommunallag vars uttalade mål är
att stärka den kommunala självstyrelsen och demokratin.

-Nej till avrälcningsskatt. Miljöpartiet de gröna avvisar regeringens
förslag till hur neutralitet för kommunerna med anledning av skattereformen
skall åstadkommas, den så kallade avräkningsskatten. Motionärerna
anser det i princip riktigt att skattereformen skall vara
neutral för kommunerna men kan inte, i likhet med kommun- och
landstingsförbunden, acceptera formerna och beräkningssättet för
avräkningsskatten. Det är fel att nu lägga fast hur avräkningen skall
ske för fem år framåt.

-Nej till avvikelser från semesterlagen. Motionärerna säger nej till
regeringens förslag om tillfälliga avvikelser i semesterlagen som skall
göra det möjligt för arbetstagare att arbeta under en del av sin
semester. Det är ett mycket märkligt förfarande att först föreslå
förlängd semester och sedan, i en sorts eftertankens kranka blekhet,
upphäva en del av effekten av denna genom ett förslag om att man
skall kunna arbeta även på semestern. 1 konsekvens med ovannämnda
ställningstagande avvisas också förslaget att anslå 5 milj. kr. för
information om semesterfrågor.

1989/90:FiU40

-Nej till höjning av pension på grund av förlängt arbete. I motionen
framhålls att man i stället bör försöka minska mängden av lönearbete
i samhället och minska stressen. Det är därför inte rimligt att
regeringens förslag att stimulera till lönearbete efter pensionsåldern
genomförs.

Vad gäller budgetregleringen anförs att miljöpartiet de gröna den 25
januari 1990 lade fram ett fullständigt budgetförslag som komplement
till det som lagts fram i budgetpropositionen. Miljöpartiet de gröna
står kvar vid detta budgetförslag.

Utskottet

Den ekonomiska politiken
Den internationella utvecklingen

Genom vårt starka utlandsberoende är den ekonomiska utvecklingen i
omvärlden av vital betydelse för den svenska ekonomins utveckling.

Fördelningen av Sveriges export på olika länderområden framgår av
följande diagram.

Diagram 1. Exportens marknadsinriktning 1989, procentuell andel av
Sveriges totala varuexport

46.7

22.1

13.5

10.9

Östauropa Övriga

EQ »xk Danmark

Japan och NIE

OECD-länderna utgör den helt dominerande marknaden för vår export.
De största avnämarländerna inom EG är Västtyskland med nära

30 % och Storbritannien med drygt 25 % av Sveriges totala export till
EG exkl. Danmark. Som framgår av tabell 1 var tillväxten inom
OECD-området ca 3,5 % år 1989. För åren 1990 och 1991 förutses en
BNP-tillväxt på knappt 3 %.

1989/90: FiU40

Tabell 1. Utvecklingen av BNP, KPI och arbetslösheten i Förenta
Staterna, Japan, Västtyskland och Storbritannien.

Procentuell förändring

1989		1990		1991
BNP KPI	Arb. -	BNP KPI	Arb. -	BNP KPI Arf-
	löshet		löshet	löshet

USA	3	4.4	5,3	1,8	4,5	5,3	2,3	4,5	5.4
Japan	4,9	1,8	2.3	4,5	2,5	2,2	4	2,5	2.3
V-tyskland Stor-	4	3,1	5,5	3,5	3	6,2	3.5	3,3	6.2
br i tann i en	2.3	5,6	6,2	1.0	7,0	6,1	1.8	5,8	6,5
OECD Europa 3,5	5,4	9	2,8	5,5	8,9	2,7	5	8,9
OECD Total t	3,6	4,4	6,6	2.9	4,5	6,6	2,9	4,3	6,6

Under år 1989 dämpades aktiviteten i den amerikanska ekonomin.
Även om landets handels- och bytesbalansunderskott är stora minskar
de som andel av bruttonationalprodukten.

En förklaring till den lägre tillväxten är den strama penningpolitik
som fördes fram t.o.m. våren 1989. De lättnader i penningpolitiken
som därefter genomförts ledde initialt till sjunkande räntor. Lättnaderna
har också ökat förväntningarna om att investeringarna återigen
skall ta fart. OECD-sekretariatet räknar därför med att avmattningen i
den amerikanska ekonomin kommer att brytas år 1991.

Japan uppvisar alltjämt en expansiv ekonomisk utveckling. Som
framgår av tabell 1 väntas en viss dämpning inträffa under 1990-talets
första år. Det finns dock ingen motsvarighet i OECD-området till
Japans höga och stabila produktionstillväxt. Trots den låga inflationstakten
blir tendenserna till överhettning allt tydligare. Samtidigt har
yenen försvagats. Dessa omständigheter har tvingat fram en penningpolitisk
åtstramning som kan väntas bestå under hela 1990. Bytesbalansöverskottet
som under 1986 uppgick till 4—5 % av BNP har reducerats
till 2 % av BNP. Någon ytterligare reducering av detta överskott
väntas emellertid inte under åren 1991 och 1992. Orsaken till detta är
bl.a. att yenen deprecierats gentemot dollarn sedan mars 1989.

Av tabell 1 framgår vidare att Förbundsrepubliken Tyskland i likhet
med Japan uppvisar en stabil och hög tillväxt kombinerad med måttliga
prisökningar. Kapacitetsutnyttjandet är det högsta på 20 år. Osäkerheten
i bedömningen av den ekonomiska utvecklingen gäller inflationen.
Visserligen förväntas penningpolitiken vara fortsatt stram men
finanspolitiken blir expansiv i och med att tredje steget i skattereformen
genomförs år 1990. Härtill kommer risken att den valutaunion
som träder i kraft den 2 juli i år driver upp priserna. Om detta
scenario skulle bli verklighet bör det 3 till följd att den ekonomiska
politiken stramas åt, vilket redan år 1991 kan innebära en lägre
produktionstillväxt än den som anges i tabell 1.

Den kraftiga dämpningen av aktiviteten i Storbritannien under år
1989 förklaras till stor del av den penningpolitiska åtstramning som
inleddes redan under år 1988. Denna åtstramning väntas innebära att
tillväxten blir låg även under år 1990. Den dämpade efterfrågan under

1989/90:FiU40

3 Riksdagen 1989/90. 5 sami. Nr 40

innevarande år bör efter hand ge utrymme för sänkta räntor. En sådan
utveckling bör fi till följd att den inhemska efterfrågan år 1991
förstärks och att även exportmöjligheterna förbättras. En mindre ökning
av tillväxttakten kan sålunda väntas under år 1991.

Norden, som efter EG-ländema är det största avnämarområdet för
svensk export, kännetecknas fortfarande av en låg tillväxt. Finland har
tidigare utgjort ett undantag från de övriga nordiska länderna genom
en produktionstillväxt i nivå med Västtysklands men med en väsentligt
bättre situation vad gäller arbetsmarknadsläget. Innevarande och nästa
år kommer, enligt bedömningen i propositionen, att innebära att
tillväxttakten sjunker samtidigt som arbetslösheten väntas öka något. I
Danmark och Norge väntas en återhämtning av den inhemska efterfrågan
ske, vilket förväntas ge en ökad tillväxt i år.

Den ekonomiska utvecklingen i Östeuropa ägnas ett relativt stort
utrymme i den reviderade nationalbudgetens internationella del. De
omvälvande politiska förändringarna som ägt rum under år 1989
måste förr eller senare få betydande ekonomiska konsekvenser för
utvecklingen i hela Europa. I det korta tidsperspektivet väntas de
pågående systemförändringarna förstärka stagnationstendensema. För
de två första åren av 1990-talet bör de ekonomiska konsekvenserna för
länderna inom OECD-området bli begränsade.

Slutsatsen av den bedömning av den internationella utvecklingen
som här redovisats är att den internationella ekonomin nu går in i en
lugnare utvecklingsfas. Några internationella förutsättningar som är av
betydelse vid en bedömning av den svenska ekonomin sammanfattas i
tabell 2.

Tabell 2. Internationella förutsättningar

	1988	1989	1990	1991
BNP i OECD, *	«.3	3,5	2,8	2.8
Konsumentpriser i CEO)
(årsgenomsnitt), %	3,3		4,5	4,3
Råoljepris, dollar per fat	15	18	18	19
Dollarkurs i kr.	6,13	6,45	6,19	6,19

Källor: OECD och finansdepartementet

Efterfrågan på bearbetade varor på Sveriges viktigaste exportmarknader
var under år 1989 alltjämt hög. Under år 1990 väntas marknadstillväxten
minska något men den förstärks igen under år 1991. Expansionen
i EG lämnar det största bidraget till denna uppgång. Som här nämnts
kan tillväxttakten i de nordiska länderna och Storbritannien väntas
ligga under genomsnittet för OECD-länderna. Det finns all anledning
att rikta uppmärksamheten mot detta eftersom dessa länder utgör
viktiga marknader för svensk export.

Trots en lugnare utveckling är det en relativt optimistisk bild som
här tecknats för OECD-området. De hot som finns är främst en

1989/90:FiU40

ytterligare åtstramning av den ekonomiska politiken i de stora industriländerna,
de alltjåmt stora externa obalanserna mellan de stora
industriländerna och osäkerheten om oljeprisets utveckling.

I propositionen framhålls att effekterna av den penningpolitiska
åtstramning som ägt rum i de stora industriländerna kan ha underskattats.
Neddragningen av tillväxttakten kan mot denna bakgrund bli
kraftigare än vad som har antagits. Som nämnts är också samgåendet
mellan de tyska staterna en betydande osäkerhetsfaktor vid bedömningen
av den ekonomiska utvecklingen. Den beslutade valutaunionen kan
komma att innebära ett ökat inflationstryck i den västtyska ekonomin,
vilket kan medföra en omläggning av den ekonomiska politiken i
åtstramande riktning.

De externa obalanserna mellan de största industriländerna utgör
fortfarande ett hot mot en positiv utveckling av den internationella
ekonomin. Yen-deprecieringen under år 1989 kan komma att få till
följd att det japanska bytesbalansöverskottet återigen börjar växa. Sker
detta kan kraven på protektionistiska åtgärder komma att öka i Förenta
Staterna.

Den framtida oljeprisutvecklingen är som alltid svårbedömd. På kort
sikt ser priset på råolja ut att ha stabiliserat sig strax under 20 dollar
per fet. Även här utgör dock situationen i Östeuropa en osäkerhetsfaktor
för utvecklingen på lite längre sikt. Det pågående systemskiftet i
Östeuropa innebär att produktionsstörningar troligen inte kan undvikas,
vilket också bör dra ned utbudet av olja. Som framhålls i
propositionen skulle detta kunna resultera i en påtaglig prisökning på
olja, förutsatt att OPECs produktionskapacitet inte byggs ut.

1989/90:FiU40

Utvecklingen i Sverige

Den bedömning som redovisas i propositionen av den svenska ekonomins
reala utveckling sammanfattas i tabell 3.

Tabell 3. Försörjningsbalans och nyckeltal
Procentuell förändring

1989 1990		1991
Fi -plan	Rev.	Fi -plan	Rev. Fi-plan
prognos jan. -90	Fi-plan prognos apr. -90	prognos jan. -90	prognos apr. -90
			Alt.l Alt.2

Timlön	9,5	7,5	8.5	7,0	3.0	8.0
•Försdrjningsbalans:
BNP	2,1	1,3	0.8	1,4	0,9	0.5
Import	6,8	3,5	4,1	4,0	4,0	3.5
Ti 1 Igång	3,4	1.9	1,7	2.1	1.8	1.4
Priv. konsumtion	0,7	1,3	1.1	2.8	1.5	2,3
Off. konsumtion	1,9	1.7	1.5	1.1	0.8	0.4
Bruttoinvesteringar	9,5	1,7		0.0	2,0	-1,0
Lager investeringar	0,6	0,0	-0,1	0.0	-0,3	-0,3
Export	3,4	2,9		3.0	3,5	2,9
Användning	3.4	1.9	1.7	2.1	1.8	1.4
Inhemsk efterfrågan	3,4	1.6		1.8	1.2	0.8
•Nyckel tal:
KPI dec.-dec.	6,7	7.7	9.8	7,6	6,2	9,4
Real disponibel inkomst	2,1	2.6	2.1	4.3	2,7	4,1
Sparkvot, nivå %	-3,6	-1,5	-2,6	0,0	-1.4	-0,8
Industriprod.	2.3	1.7	0,6	2.1	1.2	0,6
Industri invest.	16,5	3,0	3,0	0,0	2.0	-8,0
Produktivitet i niringslivet	1.1	0,6	0,6	1.1	1.0	0.8
Sysselsättn., tim.	1.5	0,9	0,4	0.9	0,3	-0,1
Arbetslöshet	1,4	1,5	1,6	1.7	2.0	2.3
•Handelsbalans mdr.kr	.15,8	22,4	12,0	21,9	10,8	12,0
•Bytesbalans mdr.kr.	-33,4	-37,5	-50,7	-52.6	-70,8	-72,4

Prognosen i den reviderade nationalbudgeten ger en entydig bild av de
svära ekonomisk-politiska problem som Sverige står inför när kostnadskrisen
drabbar den konkurrensutsatta delen av ekonomin. Jämförs
de nu aktuella prognoserna med dem som redovisades i årets finansplan
framstår utvecklingen vid inledningen av 1990-talet som alltmer
negativ. De nu angivna löneantagandena innebär löneökningar för
såväl år 1990 som 1991 (höglönealternativet) som ligger en procentenhet
över vad som antogs i finansplanen. Ökningen i hushållens reala
disponibla inkomster väntas nu bli mindre än vad som antogs i
finansplanen. Samtidigt antas att prisökningarna blir väsentligt kraftigare,
ca 9,5—10 % inkl. den tillfälliga effekten av skattereformens

1989/90:FiU40

finansiering. Tillväxten i bruttonationalprodukten väntas bli mycket
låg och ligger under 1 % för både år 1990 oell år 1991. Som framgår
av tabell 2 har man i kompletteringspropositionen dragit ned prognoserna
för såväl den privata konsumtionen som exporten.

Som nämnts bedöms BNP-tillväxten att bli mycket blygsam under
inledningen av 1990-talet. Industriproduktionen steg med 2,3 % under
år 1989, vilket är väsentligt lägre än tidigare beräknat. I kompletteringspropositionen
görs bedömningen att den årliga tillväxten i industriproduktionen
de närmaste åren endast kommer att uppgå till något
mer än 0,5 %. Så sent som i september i fjol uppgav mer än hälften
av industriföretagen i konjunkturinstitutets barometer att det främst
var bristen på produktionsfaktorer som begränsade produktionen. I
början av året angav 2/3 av företagen i stället efterfrågeläget som
främsta hindret för att upprätthålla en god tillväxt. I propositionen
görs bedömningen att den snabba försämringen i bl.a. verkstadsindustrins
konkurrensläge får omedelbara effekter på produktionen. Kostnaderna
stiger kraftigt och vinstmarginalerna minskar, vilket troligen
också drabbar investeringarna i näringslivet. Som också framgår av
tabell 2 bryts den under senare delen av 1980-talet mycket gynnsamma
utvecklingen av industriinvesteringarna. Utvecklingen innebär att företagen
samtidigt tappar ytterligare marknadsandelar, både på hemmaoch
exportmarknaden.

Den mest iögonfallande skillnaden mellan finansdepartementets
prognos i januari 1990 och i april 1990 är försämringen av bytesbalansen
för innevarande och nästa år.

Underskottet i bytesbalansen har ökat stadigt de senaste åren, men
år 1989 blev försämringen den hittills största under 1980-talet då
underskottet växte till drygt 33 miljarder kronor. Den negativa utvecklingen
fortsätter under åren 1990 och 1991. Flera poster i bytesbalansen
förklarar denna utveckling.

Handelsbalansen visar ett fortsatt men minskande överskott. Redan
1989 blev överskottet ett par miljarder kronor lägre än väntat. En
nedåtgående trend for exportpriserna förklarar delvis det minskade
handelsbalansöverskottet. Exportvolymens utveckling bidrar också till
försämringen. Enligt preliminär statistik från SCB gav dock utrikeshandeln
med varor under april ett exportöverskott om 2,4 miljarder
kronor (1,6 miljarder kronor i april 1989). Endast en liten del var av
säsongsmässig påverkan. Exportvärdet uppgick sålunda till 28,3 och
importvärdet till 25,9 miljarder kronor. Det innebär att exportvärdet
minskade med 4 % medan importen sjönk med 7 % i värde jämfört
med april 1989.

Avkastning på kapital svarar for den största delen av ökningen i
bytesbalansunderskottet. Medan avkastningsnettot visade ett underskott
på knappt 20 miljarder kronor per år under åren 1985—1988, inträffade
en markant försämring år 1989 till ett underskott på knappt 27
miljarder kronor. Även åren 1990 och 1991 väntas underskottet i
avkastningsnettot växa kraftigt. Är 1991 har detta underskott nästan
fördubblats i jämförelse med år 1989.

1989/90:FiU40

Det är räntebetalningarna till utlandet som förklarar underskottet i
posten avkastning på kapital. Skuldstocken till utlandet har vuxit i takt
med det ökade bytesbalansunderskottet samt med direktinvesteringar
utomlands inkl. stora fastighetsköp och köp av utländska aktier. Den
internationella räntenivån steg dessutom med ca 2 procentenheter år
1989, vilket också ledde till större räntebetalningar.

Nivån på bytesbalansunderskottet är svårtolkad. En utredningsman
har tillkallats med uppgift att belysa hur de återinvesterade vinstmedlen
på direktinvesteringar utomlands bör beaktas i ett ekonomisktpolitiskt
perspektiv och föreslå eventuella förändringar i den statistiska
redovisningen (dir. 1989:61).

I anslutning till redovisningen av långtidsbudgeten görs i kompletteringspropositionen
en bedömning av den ekonomiska utvecklingen
fram t.o.m. år 1995. Den samhällsekonomiska utvecklingen i Sverige
under den kommande femårsperioden påverkas i hög grad av skattereformen.
Det innebär bl.a. att hushållen särskilt år 1991 beräknas få en
uppgång i sina disponibla inkomster även vid mycket låga nominella
ökningstal.

Med de lägre löneökningarna i alternativ 1 förväntas tillväxten och
investeringarna återigen börja öka. Denna utveckling skall jämföras
med alternativ 2 där investeringarna totalt minskar med 1 %, vilket
motsvarar en nedgång i industriinvesteringar på inte mindre än 8 %.
Arbetslösheten år 1991 väntas stanna vid 2 % i låglönealternativet. Av
bedömningen av den ekonomiska utvecklingen fram till år 199S framgår
att arbetslösheten i alternativ 1 vid mitten av 1990-talet stabiliseras
vid nivån strax under 2 %, medan höglönealternativet innebär en
kontinuerligt växande arbetslöshet som år 1995 kommer att uppgå till
nära 3,5 %. Av den bedömning som redovisas i kompletteringspropositionen
framgår också att den anpassningsprocess med stigande arbetslöshet
som kan väntas äga rum i alternativ 2 med löneökningar på i
genomsnitt 8 % år 1991 också innebär en väsentligt högre räntenivå.
Jämförs ränteutvecklingen mellan låg- resp. höglönealternativen kommer
enligt denna bedömning räntenivån för femåriga statsobligationer
att redan år 1991 bli 2 procentenheter högre i alternativ 2. Är 1995
kommer denna skillnad att uppgå till inte mindre än 4 procentenheter.

Mot bakgrund av den beskrivning av den ekonomiska utveckling
som utskottet här redovisat kan de viktigaste problemen som just nu
kännetecknar den svenska ekonomin sammanfattas på följande sätt.

1989/90: FiU40

-Lågt sparande. Det totala sparandet i den svenska ekonomin är
otillräckligt, vilket återspeglas i ett snabbt stigande underskott i
bytesbalansen. Sparandet är för litet för att tillgodose de behov som
finns av investeringar i näringsliv, infrastruktur och bostäder.

Denna problembild överensstämmer i stora drag med den som tecknas
i de partimotioner som väckts i anslutning till kompletteringspropositionen.
Däremot reses i motionerna invändningar på flera punkter
främst mot de antaganden som ligger till grund för försörjningsbalansprognosen
och bedömningen av bytesbalansens utveckling.

I motionerna Fi66 (m) och Fi74 (c) anförs bl.a. att antagandena om
löneutvecklingen för åren 1990 och 1991 på 8,5 % resp. 8 % är för
låga. För år 1990 anges i motionerna löneökningar på 10—12 % som
en mer trolig utveckling.

I sin marsprognos utgick konjunkturinstitutet (Kl) ifrån att de
genomsnittliga timlönerna skulle öka med 10 % år 1990. Den i
propositionen angivna lägre löneökningstakten på 8,5 % innefattar
inte några lönepåslag som kan bli följden av omförhandlingarna.
Dessutom förutsätts att löneglidningen blir måttlig. Utskottet kan dela
motionärernas uppfattning att erfarenheterna från 1980-talet om hur
lönebildningen fungerat skulle tala för att löneökningarna skulle kunna
överstiga 8,5 %. Stora lönepåslag skulle dock enligt propositionen
leda till en kraftig ökning av arbetslösheten. Utskottet vill också
framhålla att den utveckling av ekonomin som beskrivs i tabell 3 ändå
innebär att hushållens reala disponibla inkomster ökar med drygt 2 %
trots stora prisökningar. Därmed borde det finnas förutsättningar för
löneökningar som ligger något under 10 % för år 1990.

I motionerna Fi66 (m) och Fi74 (c) sägs också att löneantagandet i
lågalternativet på 3 % för år 1991 saknar verklighetsanknytning. I
motion Fi66 (m) karakteriseras detta antagande som grovt vilseledande
och ett medvetet självbedrägeri.

Som utskottet ser det finns det genom det andra steget i skattereformen
nu en unik möjlighet att bryta inflationsspiralen utan att det sker
via ett kraftigt efterfrågefall och en betydande uppgång i arbetslösheten.
I motsats till motionärerna anser utskottet därför att det inte är
omotiverat att redovisa ett utvecklingsscenario som betyder ett genuint
trendbrott med låga nominella löneökningar.

I motion Fi66 (m) uttalas även oro för svårigheterna att bryta den
växande tendensen till underskott i bytesbalansen. Ett underskott på
drygt 70 miljarder kronor år 1991 betyder att räntekostnaderna för
utlandsskulden påföljande år växer med ca 7 miljarder kronor. Om
svenska investerares intresse för utländska placeringar inte bara är en
tillfällig portföljanpassning efter valutaregleringens slopande utan ett
utslag av en strukturell och därmed en mera bestående förskjutning,
kan, menar motionärerna, bytesbalansen mycket väl försämras med
ytterligare 20 miljarder kronor år 1992.

Utskottet delar den oro som motionärerna visar över bytesbalansens
utveckling. Kan inte den nuvarande snabba lönekostnadsökningen

1989/90:FiU40

brytas, blir effekterna fortsatta marknadsandels förluster för både exporten
och importen med åtföljande försämring av handels- och bytesbalansen.

De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken

De prognoser som utskottet redovisat för utvecklingen av den svenska
ekonomin under de första åren av 1990-talet ger vid handen att
ekonomisk-politiska åtgärder måste vidtas för att motverka kostnadskris
och tilltagande obalanser i ekonomin och en därav förväntad
ökning av arbetslösheten och underskottet i bytesbalansen. Vidtas inga
åtgärder kommer marknadskrafterna i form av högre räntor och hög
inflation att sköta åtstramningen. Det skulle drabba produktionen och
investeringarna. I en sådan påtvingad anpassningsprocess kommer de
inkomstsvaga hushållen att drabbas hårdast. Det finns också skäl att
understryka att en kraftig ökning av arbetslösheten får mycket negativa
fördelningspolitiska effekter.

Utskottet anser att den viktigaste uppgiften för den ekonomiska
politiken är att uppnå en tillfredsställande balanserad produktionstillväxt
i ekonomin, dvs. en tillväxt vid hög sysselsättning och balans i
utrikeshandeln och som inte innebär en konflikt med de regional- och
miljöpolitiska målen. Men det är då också nödvändigt att vid överhettningstendenser
i ekonomin vidta åtgärder som på kort sikt påverkar
den inhemska efterfrågan. Sådana åtgärder som vidtas i stabiliseringspolitiskt
syfte måste emellertid stå i samklang med den valda långsiktiga
strategin. Detta ställer finans- och penningpolitiken inför svåra
awägningsproblem som också begränsar handlingsfriheten i det korta
perspektivet.

De stabiliseringspolitiska och strukturpolitiska åtgärder som regeringen
nu presenterar för riksdagen ser utskottet som viktiga förutsättningar
för att kunna föra Sverige bort från den kostnadskris som blir
svår att bemästra.

Paketets viktigaste inslag är följande.

Skattereformen fullföljs. Utskottet ser reformen som den mest angelägna
av strukturpolitiska åtgärder för att komma åt det för närvarande
allvarligaste problemet i den svenska ekonomin, den svaga produktivitetstillväxten.
Samtidigt betyder reformen ett ökat arbetsutbud och
sparande.

Ett temporärt kommunalt skattestopp införs. Ett sådant skattestopp är
nödvändigt om inte skattereformen skall riskera att urholkas genom en
höjning av den kommunala utdebiteringen. Samtidigt innebär detta att
ökningen i den offentliga konsumtionen hålls tillbaka. Under 1980-talet
har den kommunala konsumtionen i reala termer ökat med i
genomsnitt 2 % per år. Tillväxten har sålunda varit betydligt högre än
den ökning på högst 1 % som riksdagen har uttalat sig för.

Åtgärder för att förstärka arbetskraftsutbudet och konkurrenskraften
måste komplettera skattereformens utbudsekonomiska effekter.
En förbättring av villkoren för att fortsätta att arbeta efter 65 års ålder

1989/90:FiU40

föreslås. Samtidigt skall lagfäst sjuklön för de första 14 dagarna införas.
Arbetsgivarna kommer att 0 full kompensation för de ökade kostnaderna
genom sänkta arbetsgivaravgifter.

En översyn av socialförsäkringssystemen skall göras för att förbättra
möjligheterna till rehabilitering och undvika långa sjukskrivningar och
tidiga förtidspensioneringar. Översynen syftar också till att begränsa
den mycket kraftiga utgiftsexpansion som i dag kännetecknar socialförsäkringssystemet.

Vidare bör inte nu någon ytterligare förlängning av semestern
genomföras utöver den förlängning med två dagar som riksdagen redan
beslutat.

Efterfrågedåmpande åtgärder krävs. Skattereformens andra steg innebär
en förbättring av hushållens reala disponibla inkomster. För att
minska inflationstrycket, vilket är nödvändigt om skattereformen skall
få avsedd effekt, måste åtgärder vidtas för att dämpa efterfrågan. En
sådan åtgärd har redan nämnts, nämligen införandet av det kommunala
skattestoppet. Övriga åtgärder som ingår i paketet för att något hålla
tillbaka den inhemska efterfrågeökningen är en tillfällig höjning av
mervärdeskatten, ett genomförande av barnbidragsökningen i två etapper,
ett uppskjutande av utbyggnaden av föräldraförsäkringen och en
höjning av egenavgifterna i arbetslöshetsförsäkringen.

I de förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken som framförs
i motionerna Fi66 (m), Fi74 (c), Fi65 (vpk) och Fi70 (mp) återfinns
ett avståndstagande från väsentliga delar av det i propositionen föreslagna
stabiliseringspaketet. Partierna upprepar också sina nej till det
andra steget i skattereformen. Som utskottet ser det, innebär detta i
praktiken att den för den svenska ekonomins utveckling mycket betydelsefulla
skattereformen skulle skjutas på fraiptiden.

I motion Fi66 (m) framhålls att i den mån det inte rör sig om
tidigare presenterade ställningstaganden till riktlinjerna för den ekonomiska
politiken saknas i stort sett i propositionen konkreta förslag. Det
är mest fråga om allmänna målsättningar och resonemang. Så länge
som en skattereform inte bidrar till att sänka Sveriges rekordhöga
skattetryck fås, enligt motionärerna, knappast nå^ra positiva utbudseffekter
av marginalskattesänkningarna på t.ex. arbetsutbudet. Enligt
motionärerna kan den kommande skatteomläggningen inte heller väntas
nämnvärt dämpa lönekraven. Även detta sägs bero på att det totala
skattetrycket inte sänks. I motionen hävdas att de utbudsinriktade
förslagen i propositionen närmast innebär att man flyttat ambitionen
att detaljstyra från ekonomins efterfrågesida till dess utbudssida.

Utskottet kan inte dela den i flera avseenden onyanserade kritik som
i motion Fi66 (m) riktas mot förslagen i kompletteringspropositionen.
Som framgått av vad utskottet anfört måste genomförandet av skattereformen
ses som en av de senaste decenniernas viktigaste enskilda
reformer inom det ekonomisk-politiska området.

Utskottet är inte av samma uppfattning som motionärerna att praktiskt
taget samtliga positiva effekter på ekonomin som skattereformen
kan tänkas ge uteblir på grund av att skattetrycket inte samtidigt sänks
kraftigt.

1989/90:FiU40

Sorn utskottet nämnt skapas genom skattereformen ett skattesystem
som stimulerar till ett bättre utnyttjande av resurserna. Debatten om
de s.k. dynamiska effekterna har kommit att koncentreras på ökat
arbetskraftsutbud som en följd av att det kommer att löna sig bättre att
arbeta. Detta är en viktig effekt som bör bli betydande. Icke desto
mindre är det enligt utskottets uppfattning troligt att andra dynamiska
effekter kommer att bli än mer betydelsefulla. Vad det handlar om är
möjligheter för marknadsekonomin att fungera bättre. Dagens skattesystem
har successivt kommit att innebära att skattehänsyn i alldeles för
hög utsträckning styr ekonomiska beslut både i företag och hushåll.
Det föreslagna skattesystemet bör medföra att ett stort antal snedvridningar
och felaktigheter i användningen av resurser försvinner. Inte
minst viktigt är att arbete och kapital behandlas mer likformigt. Därtill
kommer att effektiviteten i användningen av kapital kommer att öka
när inlåsningen av gamla vinstmedel minskar som en följd av den nya
företagsbeskattningen. En effektiv kapitalmarknad styr kapitalet till
investeringar där dessa ger bästa avkastning, vilket i vid mening
kommer att öka effektiviteten. Följden blir att utbytet av insatta
resurser ökar, dvs. produktiviteten förbättras och därigenom också
förutsättningarna att höja produktionstillväxten. I motsats till motionärerna
anser utskottet att det främst är det nya skattesystemets konstruktion
som ger upphov till dessa positiva effekter på produktivitetstillväxten.

Utskottet kan vidare inte förstå den svepande kritik som i motionen
riktas mot de utbudsinriktade förslagen i propositionen som sågs vara
detaljstyrande åtgärder. De viktigaste förslagen inom detta område är
ändringar i sjukförsäkringssystemet, bättre ekonomiska incitament för
de pensionärer som vill deltaga i arbetslivet och åtgärder för flyktingar
att snabbare än tidigare nå fram till arbetsmarknaden. Såvitt utskottet
förstår har moderata samlingspartiet i allt väsentligt ställt sig bakom
dessa förslag.

I motionen hävdas också att det från principiell synpunkt är meningslöst
att fortsättningsvis utnyttja finanspolitiken i konjunkturpolitiskt
syfte. Att förorda åtgärder med en inriktning som är avsedd att
påverka ekonomins utbudssida kan och får emellertid inte innebära,
vilket utskottet också påpekade i sitt betänkande i anslutning till
budgetpropositionen (1989/90:FiU20), att de kortsiktiga stabiliseringspolitiska
problemen negligeras. Utskottet har tidigare uttryckt oro för
det nu växande underskottet i bytesbalansen och risken för stigande
arbetslöshet. Dessutom kan den kvardröjande överhettningen i vissa
sektorer av ekonomin också försvåra möjligheterna att driva en effektiv
utbudspolitik. Det är inte försvarbart att, som utskottet tolkar
motion Fi66 (m), lita till att kraftiga skattesänkningar praktiskt taget
omedelbart får positiva dynamiska effekter på ekonomin. Internationella
erfarenheter av en sådan politik talar för att efterfrågan ökar
omedelbart medan de positiva utbudseffekterna slår igenom först efter
en viss tid. Resultatet blir ett ökat inflationstryck.

I motion Fi66 (m) hävdas vidare att skattereformen och övriga
förslag i propositionen inte har en sådan inriktning att de leder till att

1989/90:FiU40

lönekraven dämpas. Även på denna punkt saknar, enligt utskottets
mening, motionärerna fog för sin kritik. Som utskottet tidigare redovisat
i betänkandet, får löntagarna som helhet genom reformen en inte
oväsentlig ökning av sina reala disponibla inkomster. Detta borde
utgöra en god förutsättning för en nedväxling av de nominella lönekraven.

Utskottet vill i detta sammanhang peka på att skattereformen är en
del i en ekonomisk politik som på sikt skall bidra till att dämpa löneoch
prisutvecklingen. Endast om inflationen hålls på en låg nivå kan
de positiva effekterna av skattereformen bli så stora som beräknats.
Reformens syfte äventyras vid en bestående hög inflationstakt. Det är
bl.a. från den synpunkten man skall se förslagen i propositionen om
ett kommunalt skattestopp och övriga efterfrågedämpande åtgärder.

Med hänvisning till vad utskottet här anfört avstyrks de riktlinjer för
den ekonomiska politiken som förordas i motion Fi66 (m) yrkande 1.

I motion Fi74 (c) anförs att flertalet åtgärder som läggs fram i
kompletteringspropositionen till stor del överensstämmer med vad
centern tidigare föreslagit. Det gäller främst det som berör föräldraförsäkringen,
semesterveckan och arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen.
Stark kritik riktas å andra sidan mot inriktningen av skattereformen
och den föreslagna temporära momshöjningen. I motionen framhålls
att skattereformen förstärker de samhällsekonomiska problemen. Reformens
finansiering driver enligt centern upp priserna. Mervärdeskattehöjningar
ses som en dålig finansieringsväg och innebär en politiskt
beslutad inflation som kraftigt höjer priserna. Samtidigt kritiseras
reformens fördelningspolitiska inriktning. Enligt motionärerna drabbas
låg- och medelinkomsttagarna hårt genom att de får betala höginkomsttagarnas
marginalskattesänkningar. Även barnfamiljerna drabbas
enligt motionärerna orättvist, vilket förstärks genom att höjningen av
barnbidragen blir mindre än som tidigare aviserats. Motionärerna
avvisar också förslaget i propositionen att införa ett kommunalt skattestopp.

Utskottet vill bestämt avvisa påståendet att ett genomförande av
skattereformen förstärker de samhällsekonomiska problemen. Utskottet
hänvisar härvid till vad utskottet anfört med anledning av motion
Fi66 (m). Reformens positiva effekter på produktivitetstillväxten, som
utskottet tidigare beskrivit, skulle reduceras kraftigt om man valde den
finansieringsväg som anvisas i centermotionerna. Motionärerna förespråkar
i stället för en momsbreddning en ökad differentiering av de
indirekta skatterna och införande av punktskatter. Det skulle innebära
att rådande snedfördelning och ineffektivitet i resursanvändningen
skulle bestå eller förstärkas.

I propositionen anges att den "extra" ökning av konsumentprisindex
som skattereformens finansiering bidrar till under år 1991 uppgår till
3,5 %. Centern hävdar att deras förslag till skattereform leder till ett
mindre genomslag på priserna. Det finns enligt utskottets mening
anledning att ifrågasätta detta påstående. En sänkning av inkomstskatten
med en annan finansiering än den som föreslås i skattepropositionen
eller även utan finansiering skulle få liknande eller t.o.m. större

1989/90:FiU40

effekter på prisutvecklingen. För att belysa det oklara innehållet i
begreppet "politiskt beslutad inflation" kan nämnas att utan tillräcklig
finansiering skulle t.ex. hushållens efterfrågan öka kraftigt. Detta skulle
få till följd att den underliggande' inflationstakten höjs. En sådan
inflationsimpuls orsakad av en kraftigt ökad efterfrågan skulle samhällsekonomiskt
vara väsentligt allvarligare än den engångshöjning av
den allmänna prisnivån som nu blir följden av skatteomläggningen.

Vad gäller synpunkterna i motionen på skattereformens fördelningspolitiska
profil vill utskottet anföra följande. Motionärerna har i sin
fördelningspolitiska kritik främst inriktat sig på marginalskattesänkningens
kortsiktiga fördelningseffekter. Motionärerna bortser från de
skärpningar av kapitalbeskattningen som samtidigt sker och kompletterande
åtgärder som vidtagits såväl inom skattesystemet som på transfereringssidan
för att stödja ekonomiskt svaga grupper. Framför allt
bortser motionärerna i sin jämförelse från de brister som finns i
dagens skattesystem vad gäller den fördelningspolitiska effektiviteten.
Som nämnts får löntagarna som helhet en förbättring genom en inte
oväsentlig ökning av den genomsnittliga, reala disponibla inkomsten.
De beräkningar som gjorts av SCB, finansdepartementet och olika
fristående grupper, tar utskottet som intäkt för att reformen fått en
fördelningsmässigt rättvis profil redan på kort sikt. Dessutom noterar
utskottet att en bred utvärdering av skattereformen kommer att genomföras
bl.a. avseende fördelningseffekter och förändringar i beteenden.

Därutöver vill utskottet poängtera de positiva effekter på reallön och
sysselsättning som följer av skattereformen på längre sikt.

Utskottet vill i detta sammanhang kommentera det som i motionen
och även i media påstås vara en försämring för flerbamshushåll. I
verkligheten finns ingen sådan "försämring". Barnbidraget kommer,
även vid en uppdelning av barnbidragshöjningen på två år, att öka
mycket kraftigt och särskilt för flerbarnsfamiljerna. Det framgår av
följande sammanställning.

Barnbidrag åren 1990—1992

	Sammanlagt	barnbidragsbelopp, kr.
Antal barn	1990	1991 1992

1	6 720	9 000	10 020
2	13 440	18 000	20 040
3	23 520	31 500	35 070
4	43 008	49 500	55 110
5	65 856	72 000	80 160

Centern avvisar i motionen förslaget att införa ett temporärt kommunalt
skattestopp. Utskottet beklagar detta. Som utskottet ser det, måste
varje seriöst menat förslag till skattereform, som avser att bl.a. förbättra
ekonomins funktionssätt och därigenom öka tillväxten och höja produktiviteten,
i det läge som nu råder, åtföljas av förslag som motverkar

1989/90:FiU40

höjningar av den kommunala utdebiteringen. Enligt utskottets uppfattning
torde överläggningar mellan stat och kommun inte leda fram till
den nödvändiga begränsningen av den kommunala utdebiteringen.

Mot bakgrund av vad utskottet här anfört avstyrks motion Fi74 (c)
yrkande 1.

I vänsterpartiet kommunisternas motion Fi65 (vpk) avvisas de viktigaste
delarna av det stabiliseringspaket som framläggs i propositionen.
Genomförandet av skattereformen ger negativa fördelningseffekter som
enligt motionärerna förtar de målsättningar som regeringen har med
reformen. Det kommunala skattestoppet, utbudsinriktade förslag som
lagfäst sjuklön och de efterfrågedämpande åtgärderna bör enligt motionärerna
inte genomföras.

Utskottet har vid behandlingen av centerns motion Fi74 (c) redan
bemött kritiken mot skattereformens fördelningspolitiska inriktning
och hänvisar därför vad gäller den framförda kritiken i motion Fi65
(vpk) till detta avsnitt. Detta gäller även motionärernas ställningstagande
att avvisa det kommunala skattestoppet. Utskottet kan således inte
dela motionärernas uppfattning i dessa delar. Utskottet vill heller inte
förorda att den kommunala konsumtionen skall tillåtas öka mer än
vad riksdagen har ställt sig bakom. Den kan inte komma till stånd på
annat sätt än genom en mycket kraftig höjning av skattetrycket.
Utskottet vill därutöver bestämt awisa de andra alternativ till åtgärder
som motionärerna framför, innebärande bl.a. en mer eller mindre
permanent prisreglering och en "nationell" ekonomisk politik vars
syfte uppenbart är att avskärma Sverige från den pågående ekonomiska
integrationen i Västeuropa.

Mot här angiven bakgrund avvisar utskottet motion Fi65 (vpk)
yrkande 1.

I motion Fi70 (mp) framhålls att den ekonomiska politiken måste
finna medel mot och bekämpa två pågående kriser, den ekologiska och
den ekonomiska. Båda kriserna har enligt motionärerna sin grund i ett
utomordentligt slösaktigt leverne och att människorna i den industrialiserade
världen hela tiden strävar efter att öka den materiella förbrukningen.
Motionärerna avvisar i sin helhet det förslag till åtgärder som
föreslås i propositionen. Deras eget alternativ hävdas ha en starkt
miljöinriktad prägel. Skattereformen bör, menar motionärerna, ges en
bättre låginkomstprofil samtidigt som de planerade marginalskattesänkningarna
för år 1991 bör senareläggas. Därigenom skulle den extra
påspädning av efterfrågan som annars blir resultatet av skattereformen
kunna undvikas.

Utskottet konstaterar att den beskrivning av det nuvarande ekonomiska
läget och den identifiering av de ekonomiska problemen som
återfinns i motion Fi70 (mp) i huvudsak överensstämmer med propositionens.
Det är mot den bakgrunden, enligt utskottets uppfattning,
svårt att förstå att miljöpartiet väljer att skjuta på genomförandet av en
skattereform och samtidigt ge den en inriktning som inte i tillräckligt
hög grad får de effekter på ekonomin som är nödvändiga om obalanserna
skall kunna rättas till. Därtill avvisar motionärerna de utbudsinriktade
förslag som är avsedda att öka arbetskraftsutbudet. I stället

1989/90:FiU40

föreslås en arbetstidsreförm med en lagfäst rätt för alla att sänka
arbetstiden till 30 eller 20 timmar per vecka. Som utskottet ser det,
skulle en sådan åtgärd i nuvarande situation närmast få en katastrofal
effekt på vår ekonomi.

I likhet med motionärerna vill utskottet betona vikten av att de
åtgärder som nu behöver göras inte kommer i konflikt med miljöpolitiken.
Utskottet kan heller inte se att så är fallet med de förslag till
åtgärder som redovisas i propositionen. Utskottet ställer sig däremot
kritisk till att, som motionärerna vill, införa en mängd nya indirekta
skatter eller andra åtgärder eftersom effekterna av sådana åtgärder inte
är klargjorda.

Utskottet konstaterar att miljöpartiet med bl.a. hänvisning till det
nuvarande ekonomiska läget men framfor allt av miljöpolitiska skäl i
princip vill ha en kraftig åtstramning av den privata konsumtionen.
Det är mot den bakgrunden förvånande att man i motion Fi70 (mp)
helt avvisar de förslag till åtgärder som framförs i propositionen för att
dämpa den totala efterfrågan.

Vad gäller de fördelningspolitiska effekterna hänvisar utskottet till
vad som anförs i anslutning till behandlingen av motionerna Fi74 (c)
och Fi65 (vpk).

Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi70 (mp) yrkande 2.

I anslutning till diskussionen om riktlinjer för den ekonomiska
politiken förordas i motionen ett införande av nytt produktivitetsbegrepp
som i första hand beaktar användningen av knappa naturresurser.

Utskottet kan inte utifrån framställningen i motionen se hur analysen
av miljöproblemen skulle kunna förbättras med det föreslagna
produktivitetsbegreppet. Vad i övrigt gäller sambandet mellan förändringar
i produktionen och utnyttjandet av naturresurser och energi vill
utskottet hänvisa till den kommande utredningen om möjligheterna att
upprätta nationalräkenskaper där dessa resurser beaktas.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi70 (mp) yrkande 16.

Vad utskottet här anfört om riktlinjerna för den ekonomiska politiken
vad gäller det förslag till stabiliseringspolitiska åtgärder som framförs
i proposition 150 och motion Fi71 (fp) bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

Utskottet har i detta avsnitt om riktlinjerna för den ekonomiska
politiken i första hand uppehållit sig vid de stabiliserings- och strukturpolitiska
åtgärder som regeringen och folkpartiet gemensamt kommit
överens om för att man skall komma till rätta med de närliggande
ekonomiska problemen. Andra frågor som är förknippade med den
allmänna inriktningen av den ekonomiska politiken, såsom lönebildning
och förnyelse av den offentliga sektorn, har riksdagen tagit
ställning till så sent som den 19 april i år. På utskottets förslag
avstyrkte riksdagen de olika alternativ till riktlinjer för den ekonomiska
politiken som då framlagts av oppositionspartierna. Utskottet finner
inte anledning att nu ändra sitt ställningstagande. Det innebär vad
gäller den ekonomiska politiken på längre sikt att utskottet tillstyrker

1989/90:FiU40

propositionen i berörd del och avstyrker motionerna Fi65 yrkande 1 i
berörd del, Fi66 yrkande 1 i berörd del, Fi71 yrkande 2 och Fi70
yrkande 2 i berörd del.

Sambandet ekologi och ekonomisk politik

I motion Fi74 (c) yrkande 3 anförs att en god miljö är grundläggande i
den ekonomiska politiken. Utan en god miljö kan på lång sikt inte
heller övriga mål tillgodoses. Målet en god miljö måste därför vara
överordnat de övriga målen. Den utveckling av produktionen som är
önskvärd för att tillgodose en rad angelägna samhällsuppgifter måste
därför, menar motionärerna, styras och stimuleras så att den blir
miljövänlig.

Även i motion Fi70 (mp) yrkande 1 understryks vikten av att
sambandet mellan ekonomi och och ekologi beaktas.

I motion Fi74 (c) framhålls vikten av att upprätta gröna nationalräkenskaper.
Därvid har motionärerna tagit sin utgångspunkt i det mål
som anges av FNs världskommission för miljö och utveckling, nämligen
"en hållbar utveckling". Den forskning som hittills bedrivits om
tillväxt och miljö har inte resulterat i någon konkret tillämpning.
Regeringen aviserade så sent som i början av detta år sin avsikt att ta
fram nationalräkenskaper som tar hänsyn till miljö- och naturresurser.
Enligt motionärernas uppfattning måste detta arbete nu bedrivas
skyndsamt, vilket bör ges regeringen till känna.

Utskottet är av samma mening som motionärerna att vidmakthållandet
av en god miljö är en avgörande förutsättning för att övriga mål för
den ekonomiska politiken skall kunna tillgodoses. Detta överensstämmer
också med den av regeringen valda inriktningen av den ekonomiska
politiken.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är väsentligt att
kunna följa hur de samlade resurserna i ekonomin inkl. miljö- och
naturresurser utvecklas. Möjligheterna och svårigheterna att komplettera
de nuvarande nationalräkenskaperna med miljö- och naturresursräkenskaper
belystes ingående vid en offentlig utfrågning som utskottet
anordnade den 30 januari i år. Regeringen kommer inom kort att
tillsätta en utredning som skall överväga möjligheterna att komplettera
de nuvarande nationalräkenskaperna med miljö- och naturresursräkenskaper.
Syftet med att upprätta dessa räkenskaper skall bl.a. vara att
registrera förändringar i naturen i fysiska termer men också att försöka
värdera dessa förändringar i ekonomiska termer. Utredningsarbetet är
omfattande men avsikten är att utredningen skall redovisa resultatet av
sitt arbete våren 1991.

Utskottet vill i detta sammanhang emellertid göra den kommentaren
att erfarenheterna i de länder där resursräkenskaper upprättats inte är
odelat positiva. Svårigheterna att redovisa miljö- och naturräkenskaperna
i monetära termer är betydande. Ett ekologiskt korrigerat BNPmått
kan vara av stor vikt när det gäller att lästa uppmärksamheten på
de växande miljöproblemen, men det är inte självklart att ett utvidgat
nationalräkenskapssystem på ett avgörande sätt förbättrar underlaget

1989/90:FiU40

för beslutsfattandet i miljöfrågor. Det bör framhållas att Sverige i dag
har en väl utvecklad miljöstatistik i förhållande till de flesta andra
länder. För att kunna förbättra och införa nya styrinstrument i miljöpolitiken
måste denna statistik vidareutvecklas, ett arbete som också
pågår inom statistiska centralbyrån.

Som utskottet ser det är här aktuella motionsyrkanden i stort
tillgodosedda. Utskottet avstyrker sålunda motionerna Fi74 (c) yrkande

3 och Fi70 (mp) yrkande 1.

Tillfälligt höjd mervärdeskatt

Det i propositionen framlagda förslaget om en tillfällig höjning av
mervärdeskatten från 19 % till 20 % mellan den 1 juli 1990 och den

31 december 1991 ingår som en väsentlig åtgärd för att dämpa den
privata konsumtionen.

Höjningen innebär en förstärkning av statsfinanserna med netto
5 700 milj.kr. under det kommande budgetåret och med sammanlagt
9 600 milj.kr. under hela den tid höjningen föreslås gälla. I samma
syfte föreslås att genomförandet av en planerad barnbidragshöjning
delas upp i två etapper och att en tänkt utbyggnad av föräldraförsäkringen
skjuts upp. I propositionen motiveras åtgärderna med att den
ekonomiska politiken bör utformas med syfte att stabilisera ekonomin.
Med tanke på de senaste löneökningarna och den kommande skattereformen
behöver, enligt finansministern, åtgärder vidtas för att anpassa
konsumtionen till tillgängliga resurser.

Det bör i detta sammanhang framhållas att den aktuella höjningen
av mervärdeskatten ligger vid sidan av de åtgärder som vidtas med
avseende på bl.a. den indirekta beskattningen för att finansiera sänkningen
av den statliga inkomstskatten i anslutning till genomförandet
av skattereformens andra steg. Det innebär bl.a. att riksdagens tidigare
beslut om att man vid fastställandet av basbeloppet skall bortse från de
prisförändringar som följer av bl.a. sådana skatteförändringar (prop.
1989/90:52, SfU8, rskr. 100) inte är tillämpligt i detta sammanhang. I
den mån den aktuella mervärdeskattehöjningen höjer konsumentprisindex
kommer således även basbeloppet och olika basbeloppsanknutna
förmåner, såsom pensioner, att höjas automatiskt.

I motion Fi65 (vpk) anförs att den föreslagna mervärdeskattehöjningen
inte löser något av samhällets grundläggande problem utan
försvårar i stället avtalsförhandlingarna samtidigt som de minst köpstarka
drabbas hårdast. I motionen framhålls emellertid att avslagsyrkande
inte innebär att avsikten är att föra en mindre stram finanspolitik.
Det finns behov av att dämpa överhettningen i storstadsområdena.
Mot den bakgrunden föreslås i motionen, som alternativ till mervärdeskattehöjningen,
en höjning av arbetsgivaravgifterna i den privata
tjänstesektorn.

Utskottet delar inte motionärernas uppfattning att de stabiliseringspolitiska
problemen i den svenska ekonomin främst kan hänföras till
regionala obalanser. Utskottet avvisar därför den selektiva och regio -

1989/90:FiU40

nalt differentierade höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften som
föreslås i motionen. Därtill kommer att den, som skatteutskottet
(1989/90:SkU5y) framhåller, är administrativt besvärlig att genomföra.

Utskottet avstyrker med det anförda motion Fi65 (vpk) yrkande 13.

I motion Fi70 (mp) avvisas förslaget om en tillfällig mervärdeskattehöjning
med den motiveringen att skattehöjningen drabbar de lägre
inkomsttagarna hårdast samtidigt som det inte finns någon som helst
miljöprofil i en sådan åtgärd. I motionen förespråkas i stället att en
skatt tas ut på koldioxid från och med kommande halvårsskifte, att
uran beläggs med skatt och att den statliga inkomstskatten skärps nästa
år i förhållande till vad regeringen föreslagit i propositionen om
reformerad inkomst- och företagsbeskattning.

Utskottet ser inte förslagen i motionen som lämpliga åtgärder för att
dämpa konsumtionstillväxten. Utskottet vill bestämt avvisa förslaget att
senarelägga marginalskattesänkningarna som skulle innebära att man
skjuter på genomförandet av skattereformen. Vidare har utskottet
samma uppfattning som skatteutskottet att sådana ännu oprövade
punktskatter som föreslås i motion Fi70 (mp) är olämpliga som
finanspolitiska medel.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi70 (mp) yrkandena 6,
7 och 8.

I motionerna Fi66 (m) och Fi74 (c) framhålls att den föreslagna
höjningen av mervärdeskatten leder till ännu högre inflation och ett
höjt skattetryck och därigenom får endast negativa effekter på ekonomin.

Med genomförandet av skattereformen och med utgångspunkt från
de löneantaganden som redovisas i den reviderade nationalbudgeten
kommer hushållens realt disponibla inkomster att öka med drygt 2 %
år 1990 och med nära 3 % år 1991 även i det s.k. låglönealtemativet. 1
motsats till motionärerna delar utskottet regeringens uppfattning att
det i nuvarande ekonomiska situation finns skäl att vidta åtgärder för
att något dämpa konsumtionsökningen. En höjning av mervärdeskatten
leder visserligen, sett som en isolerad åtgärd, till ett högre skattetryck,
men sammantaget med övriga åtgärder som föreslås på skatteområdet
blir likväl det totala skattetrycket år 1991 lägre. Dessutom är
höjningen tillfällig. Det är dessa förhållanden som enligt utskottet bör
tillmätas betydelse.

Motionärernas argumentering är lika ensidig vad gäller effekterna på
prisnivån. Sett som isolerad åtgärd leder momshöjningen till en tillfällig
höjning av prisnivån. Men om alternativet är att inte göra någonting
kommer marknadskrafterna i form av högre räntor och hög
inflation att svara för den nödvändiga åtstramningen. Detta leder till
försämringar för hushållen samtidigt som produktionen och investeringarna
drabbas. Slutresultatet blir en ökning av inflationstakten och
en växande arbetslöshet. Detta anser utskottet vara en sämre utveckling.

En tidsbegränsad höjning av mervärdeskatten är därför i kombination
med övriga åtgärder en lämplig åtgärd för att dämpa konsumtionsutvecklingen.
Som framhålls i skatteutskottets yttrande till finansut -

1989/90:FiU40

4 Riksdagen 1989190. 5 saini. Nr 40

skottet är fördelen med denna åtgärd att den verkar snabbt. Även om
en mervärdeskattehöjning med så pass kort varsel som nu föreslås kan
förorsaka vissa övergångsproblem för handeln får dock, menar skatteutskottet,
en skattehöjning av det här slaget från administrativ synpunkt
anses som en förhållandevis okomplicerad åtgärd.

Utskottet avstyrker med det anförda motionerna Fi 65 (vpk) yrkande
3, Fi66 (m) yTkande 6, Fi70 (mp) yrkande 5 och Fi74 (c) yrkande
6.

Vad utskottet här anfört angående en tillfållig höjning av mervärdeskatten
innebär att utskottet tillstyrker förslaget i proposition 150.

Statsskuldspolitiken

Statens lånebehov har förändrats kraftigt under de senaste åren. Upplåningen
har minskat i takt med minskningen av budgetunderskottet.
Samtidigt har emellertid statens upplåning för andra ändamål än för
att finansiera budgetunderskottet ökat. Riksgäldskontoret svarar för en
stor del av kreditgivningen till affärsverken. Den statliga upplåningen
har också påverkats av att vissa inkomstflöden till följd av arbetsmiljöavgifter
och obligatoriskt sparande bokförts vid sidan av statsbudgeten
och tillförts riksgäldskontoret i syfte att minska statsskulden.

Sammantaget har detta inneburit att en viss nedamortering av statsskulden
har kunnat ske de senaste åren. Statsskuldspolitiken har i
ökad utsträckning inriktats på att sänka statens upplåningskostnader
genom en aktiv förvaltning av statsskulden.

I motion Fi66 (m) anförs att det sjunkande upplåningsbehovet paradoxalt
nog medför vissa problem för statsskuldspolitiken. Det är svårt
för riksgäldskontoret att förse penning- och obligationsmarknaderna
med erforderlig mängd statsskuldväxlar och riksobligationer. Detta
anser motionärerna är olyckligt också av det skälet att dessa upplåningsformer
fungerar smidigt och är kostnadseffektiva.

Motionärerna anser att det mot denna bakgrund är angeläget att stor
återhållsamhet iakttas med utgivande av nya spar- och premieobligationer.
Vidare anser man att allemanssparande! bör avvecklas som statlig
upplåningsform.

Som framgått av vad utskottet anfört, får det sjunkande upplåningsbehovet
vissa konsekvenser för penning- och obligationsmarknaderna.
För att statsupplåningen skall fungera effektivt måste dessa marknader
hålla en viss storlek. Statens bruttoupplåningsbehov är dock på grund
av att statsskuldens löptid förkortats alltjämt betydande.

En viktig marknad för statsupplåningen är hushållsmarknaden. De
instrument som används för denna upplåning är premieobligationer,
sparobligationer och allemansspar. De har också genomgått vissa förändringar
under senare år. Räntan på allemanssparande! bestäms numera
av riksgäldskontoret, vilket underlättar en anpassning till upplåningsbehovet
och till marknadsutvecklingen. Det är också fr.o.m. 1990
möjligt att överföra sparbelopp mellan de båda formerna allemanssparkonto
och allemansfondssparande. Detta har inneburit en betydande
överflyttning från allemanssparkonton till allemansfonder.

1989/90:FiU40

Även sparobligationerna har förändrats. Som ett led i anpassningen
av statens upplåning till det nya skattesystemet innehåller förlängningserbjudandet
för SPAR 84 inte någon skattefri bonus.

Förslag finns (se SOU 1989:95 Riksgäldskontoret — en finansförvaltning
i staten) att både sparande på allemanssparkonton och i sparobligationer
på sikt skall ersättas med ett nytt långfristigt kontobaserat
upplåningsinstrument som riktas direkt till hushållen och som på ett
kostnadseffektivt sätt kan tillgodose riksgäldskontorets upplåningsbehov.
Avsikten är inte att det nya instrumentet skall innehålla skattesubventioner.
Avkastningen skall kunna sättas så att det tillgodoser
upplåningsbehovet.

Emissioner av premieobligationslån med lång löptid skedde i relativt
stor utsträckning under år 1989. De genomfördes för att upprätthålla
räntebindningstiden i statsskulden. Premieobligationslånen anses vara
kostnadseffektiva jämfört med emissioner av riksobligationer med samma
löptid även med beaktande av skatteeffekterna.

Utskottet anser att de förändringar som vidtagits för att anpassa de
olika upplåningsinstrumenten till de förändrade förutsättningarna varit
väl avvägda. Utskottet kan således inte ställa sig bakom förslagen i
motion Fi66 yrkande 20 och avstyrker därför motionen.

Bemyndigande om statens upplåning

Riksgäldskontoret ombesörjer upplåningen för statens räkning. Riksgäldskontoret
omvandlades förra året från ett riksdagens verk till en
myndighet under regeringen. Eftersom regeringen inte Sr ta upp lån
utan riksdagens bemyndigande måste regeringen inhämta riksdagens
bemyndigande att ta upp erforderliga lån för statens räkning. Regeringen
delegerar i sin tur till riksgäldskontoret att ta upp sådana lån. I
proposition 1986/87:143 föreslogs att lånebemyndigandet skulle ges till
regeringen varje år och vara beloppsmässigt opreciserat. De ändamål
för vilka upplåning (år ske skulle anges i en lag om statens upplåning.
Detta godtogs av riksdagen. I överensstämmelse härmed föreslås riksdagen
i kompletteringspropositionen utfärda ett sådant bemyndigande för
regeringen enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning.

I motion Fi66 (m) föreslås att riksdagens årliga bemyndigande om
statens upplåning skall vara försett med en beloppsgräns som inte får
överskridas utan nytt riksdagsbeslut. Motionärerna hänvisar till att i
t.ex. Danmark, Finland, Norge, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland
och Förenta Staterna beslutar parlamenten hur mycket staten får
låna upp under en viss tidsperiod eller hur stor statsskulden högst får
vara. Om dessa gränser behöver överskridas, måste berörd regering
återkomma till parlamentet med begäran om nytt bemyndigande,
vilket föranleder offentlig debatt och ökar de folkvaldas kontrollmöjligheter,
anför motionärerna.

Finansutskottet har i ett yttrande till konstitutionsutskottet
(1989/90:FiU5y) behandlat ett likalydande yrkande i motion K234 av
Lars Tobisson m.fl. (m). Utskottet anförde bl.a. att det kan naturligtvis
hävdas att ett öppet bemyndigande för regeringen att lånefinansiera

1989/90:FiU40

statsbudgeten innebär en långtgående befogenhet att vidga den finansmakt
som det enligt regeringsformen åligger riksdagen att utöva.
Samtidigt måste emellertid konstateras att budgetunderskottet och det
därav uppkomna upplåningsbehovet bestäms av riksdagens olika utgiftsbeslut
och beslut om skatter och avgifter. Dvs. den reella prövningen
av upplåningsbehovet i denna del och bestämmandet av statsskuldens
storlek sker i samband med riksdagens budgetarbete.

Utskottet ser mot denna bakgrund inte något behov av att riksdagen
årligen fastställer en beloppsgräns för den statliga upplåningen. Det
bör också noteras att statens upplåning via riksgäldskontoret numera
omfattar betydligt mer än att finansiera det löpande budgetunderskottet.
Riksgäldskontoret svarar for kreditgivning åt vissa affärsverk, vilket
kräver motsvarande upplåning. På försök skall riksgäldskontoret
fr.o.m. nästa budgetår ge lån till vissa myndigheter for att på så sätt
finansiera deras ADB-investeringar. Myndigheternas kostnader for dessa
investeringar periodiseras därigenom och belastar deras förvaltningsanslag.
Likaså skall byggnadsstyrelsen kunna finansiera statliga byggnadsinvesteringar
genom lån direkt hos riksgäldskontoret. Syftet med
att lyfta ut en stor del av denna kreditgivning från budgeten har varit
att minska detaljstyrningen av dessa investeringar och underlätta for
verken att genomfora och finansiera investeringar som förväntas ge
marknadsmässig avkastning. Ett tak för den totala statliga upplåningen
skulle således kunna motverka dessa syften.

Utskottet avstyrker med det anförda motion Fi66 yrkande 4 och
tillstyrker att riksdagen utfärdar ett bemyndigande för regeringen att ta
upp lån för statens räkning enligt lagen (1988:1387) om statlig upplåning.

Penningpolitiken

I motion Fi66 (m) anförs att med den långsiktiga, icke-interventionistiska
uppläggning som motionärerna vill ge finanspolitiken kommer
uppgiften att genomföra kortsiktiga justeringar av stabiliseringpolitiken
att främst åvila penningpolitiken. Inom ramar som sätts av målet om
en fast växelkurs gäller det då att påverka likviditet och räntenivå så att
inflation och arbetslöshet hålls nere. Eftersom ränteutvecklingen i hög
grad styrs av marknadskrafter, blir förändringar av penningmängden
genom marknadsoperationer det viktigaste intrumentet. Penningpolitiska
åtgärder får, enligt motionärerna, effekt betydligt snabbare än
finanspolitiska ingrepp, vilket minskar risken för felaktig tidsanpassning.

De dominerande problemen i svensk ekonomi är för närvarande
den alltför snabba löne- och prisstegringen samt det växande underskottet
i bytesbalansen, anför motionärerna vidare. Penningpolitiken
måste därför inriktas på att både bekämpa inflationen och trygga
kronans yttre värde. Motionärerna beskriver i motionen tillväxten i det
långsiktiga kapitalutflödet och konstaterar att detta i förening med det
växande underskottet i bytesbalansen är på väg att framkalla allvarliga
finansiella störningar för Sveriges del. Motionärerna hävdar att osäker -

1989/90:FiU40

heten om den framtida valutapolitiken ökar ju större det långsiktiga
valutaflödet blir, ju snabbare kapacitetsutnyttjandet faller i den svenska
ekonomin och ju närmare nästa riksdagsval ligger i tiden. Dessutom
går vi, enligt motionärerna, mot en ny kollision mellan de två politiska
målen full sysselsättning och fast växelkurs. Tidigare har detta val,
enligt motionärerna, alltid inneburit att man ruckat på växelkursmålet.

Som framgått av vad utskottet redovisat om den ekonomiska utvecklingen
i Sverige anser utskottet i likhet med vad som anförs i motion
Fi66 att ett av huvudproblemen i den svenska ekonomin är den höga
inflationen. Produktionskostnaderna i Sverige har stigit snabbare än i
omvärlden bl.a. som en följd av snabbt ökande löner. Likaså är
sparandet i ekonomin för lågt, vilket kommer till uttryck i ett stigande
underskott i bytesbalansen. Utskottet anser dock, till skillnad från
motionärerna, att finanspolitiken måste utnyttjas som ett verksamt
medel för att vända utvecklingen i ekonomin. Att lägga huvudansvaret
för stabiliseringspolitiken på penningpolitiken kommer att leda till
högre räntor och ännu högre inflation. Detta kommer att drabba
investeringarna och produktionen i Sverige. På sikt kommer därigenom
arbetslösheten att öka och reallönerna att sjunka. Utskottet anser
att en sådan utveckling måste förhindras. Det kräver att olika åtgärder
vidtas för att anpassa efterfrågan till tillgängliga resurser, samtidigt som
arbete och sparande stimuleras. Därigenom kan inflationen hållas
tillbaka och bidra till att stärka vår internationella konkurrenskraft.

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i kompletteringspropositionen
att det måste göras fullständigt klart att de nuvarande problemen
måste lösas genom en intern anpassning av utbud och efterfrågan
och genom att ekonomins funktionssätt förbättras. Att göra avsteg från
valutapolitikens mål är uteslutet. Sverige har ett starkt intresse av att
delta i det internationella ekonomiska samarbetet. Det ligger därför i
vårt eget intresse att handla så att vi förblir en trovärdig samarbetspartner.

Vad utskottet anfört innebär att utskottet inte delar den uppfattning
som kommer till uttryck i motion Fi66 yrkande 21. Motionen avstyrks
därför av utskottet.

I motion Fi74 (c) beskrivs bytesbalansens och valutaflödets utveckling
under det senaste året. Det är viktigt, anför motionärerna, att
Sverige för en ekonomisk politik som inför den pågående finansiella
integrationen inger förtroende för den svenska valutan. Det är mot
denna bakgrund som den strama penning- och valutapolitiken skall
ses. Det är dock viktigt att den ekonomiska politiken framöver drivs
målmedvetet och konsekvent så att obalansproblemen i ekonomin kan
åtgärdas. Först härigenom kan ränteläget sänkas och investeringarna
ånyo stimuleras, anför motionärerna.

Som framgått av vad utskottet anfört delar utskottet denna uppfattning.
Den överensstämmer också med vad som anförs i kompletteringspropositionen.
Ett tillkännagivande med anledning av vad som
anförs i motionen anser utskottet mot denna bakgrund obehövligt.
Motion Fi74 yrkande 7 avstyrks av utskottet.

1989/90:FiU40

Anknytning till EMS

1989/90:FiU40

I motion Fi66 (m) tas på nytt upp frågan om Sveriges valutapolitiska
regim. Målet är och förblir en fast växelkurs, anför motionärerna. I
praktiken har emellertid den svenska kronans värde påverkats av de
stora kurssvängningarna för dollarn. En fastare punkt att anknyta
kronan till erbjuder sig i form av det europeiska monetära systemet
(EMS), anför motionärerna. Under senare tid har Norge, Österrike
och Malta undersökt förutsättningarna för inträde i EMS. Sådant
medlemskap är i princip möjligt även för länder som ej är medlemmar
i EG, men situationen kompliceras av pågående överväganden kring
skapandet av en europeisk monetär union (EMU). En ensidig förklaring
om anknytning av valutakursen till EMS-systemet är dock fullt
möjlig, anser motionärerna, även om man därvid inte får tillgång till
de stödmöjligheter som förekommer. Skulle Sverige nu — trots vår
snabba kostnadsutveckling — söka anknytning till EMS, vore det en
tydlig signal om att alla uttalanden som utesluter en devalvering
verkligen är allvarligt menade, anför motionärerna.

Utskottet har vid ett flertal tillfållen de senaste åren behandlat
liknande yrkanden (senast 1989/90:FiU20, rskr. 204, 205). Utskottet
har därvid redovisat några av förutsättningarna för samarbetet inom
EMS. Utskottet har också konstaterat att Sverige sedan en längre tid
har haft en inflationstakt som kraftigt överstiger genomsnittet för
EG-ländema och att utskottet därför ser betydande svårigheter att på
kort sikt samordna den ekonomiska politiken i Sverige med den i
medlemsländerna inom EMS. Utskottet har av detta dragit slutsatsen
att frågan om ett närmare samarbete mellan Sverige och EMS för
närvarande saknar aktualitet. Detta gäller också för den form — en
ensidig förklaring om anknytning av valutakursen till EMS — som nu
förordas i motion Fi66 (m).

Utskottet avstyrker därmed motion Fi66 yrkande 23.

Riksbankens oberoende

I motion Fi66 (m) upprepas det tidigare i år framförda kravet (Fi705
av Lars Tobisson m.fl.) på att stärka riksbankens oberoende. Enligt
motionärerna visar internationella erfarenheter på ett starkt samband
mellan goda resultat för stabiliseringspolitiken och oberoende för
berört lands centralbank. De konkreta förslagen innebär bl.a. att
departementstjänstemän och riksdagsledamöter inte skall kunna bli
fullmäktige i riksbanken, att den nuvarande treåriga mandatperioden
skall utökas till sju år, varvid en plats förnyas varje år, samt att
beskrivningen av riksbankens ändamål i lagstiftningen skall preciseras
till att värna om kronans yttre och inre värde.

Utskottet vill med anledning härav anföra följande.

De grundläggande bestämmelserna om riksbanken och dess uppgifter
finns i lagen (1988:1385) om Sveriges Riksbank, som i allt väsentligt
trädde i kraft den 1 januari 1989. De nya föreskrifterna, som

tillkom efter ett omfattande utredningsarbete av statsskuldspolitiska
kommittén (SPOK), innebär bl.a. att fullmäktiges sammansättning och
former för val av fullmäktige ändrats.

Den typ av frågor som tas upp i motionen har således nyligen varit
föremål för överväganden (1988/89:FiU4, rskr. 30). Motion Fi705 (m)
med samma yrkanden som i den nu aktuella motionen avslogs med
hänvisning härtill av riksdagen den 26 april 1990 (1989/90:FiU27, rskr.
256).

Något skäl att nu ompröva detta ställningstagande föreligger inte
enligt utskottets mening. Motion Fi66 yrkande 22 avstyrks av utskottet.

Sparande

Åldersgränsen för allemanssparande

I bilaga 4 till kompletteringspropositionen föreslås att man skall ta
bort den nuvarande åldersgränsen på 16 år för att fa ansluta sig till
allemanssparande^ Förslaget är i likhet med de sparstimulanser som
inryms i skatteomläggningen avsett att främja hushållssparande!. Det
skall enligt propositionen ses mot bakgrund av att den nuvarande
skattefriheten för allemanssparande! upphör. Något behov av bestämmelser
som syftar till att begränsa möjligheterna för föräldrar att
överföra redan existerande sparkapital till barnens allemanssparande
kvarstår därför inte. Förslaget har inte mött någon invändning i
riksdagen. Liksom skatteutskottet, som yttrat sig i frågan
(1989/90:SkU5y), har inte heller finansutskottet funnit anledning till
någon erinran. Utskottet tillstyrker därför propositionen i denna del.

Allemansfondernas utdelningsrätt

Utskottet vill i detta sammanhang ta upp en annan fråga med anknytning
till allemanssparandet. I proposition 1989/90:110 om reformerad
inkomst- och företagsbeskattning föreslås bl.a. att en schablonintäkt
införs på aktiefonder. Samma intäkt skall av neutralitetsskäl gälla även
allemansfonder. Schablonintäkten, som uppgår till 1,5 % av aktiernas
marknadsvärde, har tillkommit för att man skall uppnå skattemässig
balans mellan direkt och indirekt aktieägande.

Från schablonintäkten får avdrag göras för såväl förvaltningskostnader
som lämnad utdelning. I motsats till aktiefonder är emellertid
allemansfonder förhindrade att lämna utdelning. För att uppnå neutralitet
även i detta avseende bör därför allemansfonderna ges denna
möjlighet. Utdelningsförbudet bör alltså upphävas. Med stöd av initiativrätten
enligt RO 3:7 föreslår sålunda utskottet att en ändring av
denna innebörd görs i 18 § lagen (1983:890) om allemanssparande.

1989/90: F i U40

Allemansfonder och aktiefonder för icke börsnoterade bolag

I motion Fi74 yrkande 4 föreslår centern att det införs allemansfonder
med möjlighet att placera i icke börsnoterade företag. Sådana fonder
skall stimulera riskkapitalbildningen i småföretag. Motionärerna anser
att detta ändamål är så angeläget att sparformen bör ha en lägre
skattesats än vanligt allemansfondssparande.

När utskottet nyligen yttrade sig till skatteutskottet med anledning
av propositionen om reformerad inkomst- och företagsbeskattning
(1989/90:FiU6y) förordade utskottet att ett likartat förslag framfört av
centern skulle avstyrkas. Utskottet motiverade sitt ställningstagande
med att allemansfonder redan med nuvarande regler har möjlighet att
förvärva aktier m.m. i icke börsnoterade företag. Placeringar av detta
slag får dock inte överstiga 10 % av fondens värde. Av bilaga 4 till
kompletteringspropositionen framgår också att man inom finansdepartementet
förbereder ett förslag om att ändra placeringsbestämmelsema
för allemansfonder. Syftet med förändringen uppges vara att göra
denna sparform mer attraktiv.

Då sålunda motionärernas önskemål i betydande utsträckning är
tillgodosett redan med nuvarande regler och då man inom finansdepartementet
överväger nya placeringsbestämmelser för allemansfonderna
är det enligt utskottets mening inte påkallat med något initiativ från
riksdagens sida. Utskottet avstyrker därför motion Fi74 (c) yrkande 4.

I samma motion — Fi74 (c) yrkande 5 — föreslås också att det
nuvarande aktiefondssparandet skall utvecklas till att i högre grad gälla
icke börsnoterade aktier. Sådant aktiefondssparande skall enligt motionärernas
uppfattning åtnjuta en lägre beskattning än övriga aktiefonder.
Detta skall riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen.

Om man beaktar vilka beskattningsregler som fr.o.m. nästa år är
avsedda att gälla för allemansfonderna är den materiella innebörden av
detta förslag, såvitt utskottet kan förstå, i allt väsentligt densamma som
föregående förslag. Utskottet avstyrker därför även motion Fi74 (c)
yrkande 5.

Pensionssparande i bank

I motion Fi66 (m) yrkande 10 begärs att regeringen under 1990 skall
framlägga förslag om ett bankanknutet pensionssparande som kan
börja tillämpas redan den 1 januari 1991. Detta sparande skall ske
genom insättningar på bankkonton som är spärrade för uttag fram till
55 års ålder. Därefter får uttag göras med högst en tiondel av det totalt
sparade beloppet per år. Avsättningen till ett pensionskonto bör vara
avdragsgill upp till ett basbelopp. Likaså bör all avkastning vara
skattefri och medlen fria från förmögenhetsskatt mot att skattskyldighet
inträder då beloppen tas ut.

Av den reviderade finansplanen framgår (s. 8 och 28) att regeringen
avser att föreslå ändrade skatteregler för pensionssparande för att
öppna möjlighet för t.ex. banker och andra finansiella företag än
försäkringsbolag att administrera ett sådant sparande. Regeringens för -

1989/90:FiU40

slag på detta område bör enligt utskottets mening avvaktas innan
någon ändring vidtas i beskattningen av sådant sparande. Utskottet
avstyrker med hänvisning härtill motion Fi66 (m) yrkande 10.

Startsparande för barn och ungdom

I motion Fi66 yrkande 9 föreslår moderata samlingspartiet att ett
startsparande införs för barn och ungdom fr.o.m. den 1 januari 1991.
Detta sparande skall vara så konstruerat att man utan gåvobeskattning
kan överföra 5 000 kr. årligen på konton, spärrade för uttag intill dess
barnet fyllt 18 år. Vidare skall avkastningen vara skattefri.

Det av motionärerna framlagda förslaget har nära anknytning till
gåvobeskattningens utformning och vilket grundavdrag som skall gälla
vid denna typ av beskattning. Av bilaga 4 till kompletteringspropositionen
framgår att man inom finansdepartementet arbetar med en ny
arvs- och gåvoskattelag. Frågan om nivån på det allmänna grundavdraget
vid gåvobeskattningen ingår i det arbetet. Regeringen avser att
senare återkomma till dessa frågor.

Enligt utskottets mening bör motionärernas förslag prövas i anslutning
till det av regeringen aviserade förslaget till ny arvs- och gåvoskattelag.
Detta förslag bör således först avvaktas. Med hänvisning härtill
avstyrker utskottet motion Fi66 (m) yrkande 9.

Löntagarfonder

I motion Fi66 begärs dels att löntagarfonderna avvecklas enligt en
särskild plan och att deras tillgångar används som sparpremier (yrkande
13), dels att vinstdelningsskatten upphävs fr.o.m. 1990 års taxering
(yrkande 11) och att tilläggspensionsavgiften sänks med 0,2 procentenheter
fr.o.m. den 1 juli 1990 (yrkande 12).

Inledningsvis vill utskottet erinra om att regeringen i propositionen
om reformerad inkomst- och företagsbeskattning (prop. 1989/90:110, s.
SIS) har föreslagit att vinstdelningsskatten skall avvecklas fr.o.m. 1992
års taxering.

Vad beträffar motionärernas förslag i övrigt vill utskottet framhålla
följande. Riksdagen har alltsedan löntagarfonderna inrättades årligen
prövat motioner med krav på deras avveckling. Motiven för ett avskaffande
har hela tiden varit desamma, och motionskraven har på förslag
av finansutskottet varje år avvisats av riksdagen. Senast skedde detta i
april 1990 (1989/90:FiU20, rskr. 204, 205). Utskottet har under den
månad som därefter förflutit inte ändrat uppfattning i sakfrågan.
Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda motion Fi66 (m)
yrkandena 11—13.

Investeringsskatten för vissa byggnadsarbeten

I motion Fi66 yrkande 7 begär moderata samlingspartiet att investeringsskatten
för vissa byggnadsarbeten avskaffas.

För att dämpa överhettningen inom byggsektorn infördes i maj 1989
en investeringsskatt på vissa oprioriterade byggnadsarbeten i Stock -

1989/90:FiU40

holms- och Uppsalaområdet. Skatten, som tidigare benämndes investeringsavgift,
utgick med 10 % av byggkostnaden. Riksdagen har nyligen
beslutat höja nivån till 30 %. Samtidigt har Göteborgsområdet innefattats
i tillämpningsområdet och skatten förlängts till att gälla till utgången
av år 1991. Höjningen liksom utvidgningen till Göteborgsområdet
gäller byggnadsarbeten som påbörjas efter den 8 februari 1990.

I den reviderade finansplanen framhålls att skatten redan börjat ge
avsedd effekt i Göteborgsområdet och att en dämpning av överhettningen
inträtt där. Regeringen har därför för avsikt att återkomma
med förslag om att investeringsskatten skall tillämpas i Göteborgsområdet
endast fram till hösten 1990.

Skatteutskottet har i sitt yttrande avstyrkt motion Fi66 (m) i denna
del. Skatteutskottet har vidare ansett att det bör ankomma på finansutskottet
att pröva vid vilken tidpunkt investeringsskatten i Göteborgsområdet
bör upphöra.

Finansutskottet får med anledning härav anföra följande. Syftet med
investeringsskatten är att dämpa överhettningen inom byggsektorn och
skapa ökat utrymme för bostadsbyggande. Eftersom behovet av dämpande
åtgärder kan variera regionalt och över tiden har utskottet
tidigare framhållit att regeringen noga bör följa utvecklingen i de
berörda regionerna och återkomma med förslag till motverkande åtgärder
om utvecklingen skulle bli sådan att skatten medför ej önskvärda
effekter. Regeringen har i överensstämmelse med detta synsätt
meddelat att den avser att senare lägga fram ett förslag om att skattens
tillämpning i Göteborgsområdet skall upphöra innevarande höst.

Finansutskottet instämmer i regeringens bedömning att man till
hösten bör avskaffa investeringsskatten i Göteborgsområdet. Enligt
utskottets mening bör riksdagen dock inte avvakta med ett beslut i
frågan. Ett omedelbart ställningstagande ter sig motiverat bl.a. med
hänsyn till att det ställs krav på betalning av preliminärskatt i samband
med att ett byggnadsarbete påbörjas. Med stöd av initiativrätten enligt
RO 3:7 föreslår utskottet sålunda att lagen (1989:471) om investeringsskatt
för vissa byggnadsarbeten ändras. Ändringen bör utformas så att
skatt tas ut i Göteborgsområdet endast för byggnadsarbeten som påbörjas
före den 1 oktober 1990.

Enligt utskottets mening föreligger det för närvarande inte samma
motiv för att avskaffa investeringsskatten i Stockholms- och Uppsalaområdet.
Utskottet avstyrker med hänsyn härtill motion Fi66 (m)
yrkande 7.

Arbetsmiljöavgiften

I motion Fi66 yrkande 8 föreslår moderata samlingspartiet att uttaget
av arbetsmiljöavgift skall upphöra fr.o.m. den 1 juli 1990. Motionärerna
framhåller att det givetvis är angeläget att arbetsmiljön förbättras.
Det gör man enligt deras mening dock inte med en ny arbetsgivaravgift.
Den leder i stället till att näringslivets möjligheter att hävda sig på
världsmarknaden försvagas.

1989/90:FiU40

På förslag av finansutskottet beslöt riksdagen vid förra riksmötet
(1988/89:FiU30, rskr. 327) att införa en särskild arbetsmiljöavgift om
1,5 % av lönesumman. Avgiften, som tas ut under perioden september
1989—december 1990, väntas uppgå till sammanlagt 11,3 miljarder
kronor och skall tillföras en från statsbudgeten fristående fond, som
kallas arbetslivsfönden. Fondens tillgångar skall användas för bidrag
till arbetsgivare för utgifter inom i huvudsak tre områden, nämligen
rehabiliteringsinsatser för anställda med långvarigt nedsatt hälsa, åtgärder
för att nedbringa anställdas sjukfrånvaro samt investeringar för
bättre arbetsmiljö i den mån det inte enligt lag eller annan författning
åligger arbetsgivaren att göra sådan investering. Fondens medel skall
också kunna utnyttjas för åtgärder som kan bli aktuella genom arbetsmiljökommissionens
(A 1988:03) arbete.

Enligt finansutskottets mening tillgodoser arbetslivsfönden ett mycket
angeläget ändamål, och utskottet ser därför inte anledning att
ompröva sitt tidigare ställningstagande i frågan. Som arbetsmarknadsutskottet
påpekar i sitt yttrande har riksdagen på förslag av arbetsmarknadsutskottet
och socialförsäkringsutskottet (1989/90-AU2y, SfU12) den
7 april avslagit ett av moderata samlingspartiet framlagt motionsyrkande
av samma innebörd. Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motion Fi66 (m) yrkande 8.

Tillfälligt obligatoriskt sparande

På förslag av finansutskottet (1988/89:FiU30) beslöt riksdagen i juni
1989 att införa ett tillfälligt obligatoriskt sparande under perioden
september 1989—december 1990. Syftet var att minska utrymmet för
konsumtion och dämpa tendenserna till ökad inflation. Senare på
hösten beslöt riksdagen att personer med ett lågt sparande — högst
1 000 kr. för helåret 1990 — skulle undantas från sparkravet.

I motion Fi66 yrkande 14 begär moderata samlingspartiet att det
obligatoriska sparandet skall a vska flas och att hittills inbetalade medel
skall återbetalas snarast möjligt. Krav på avskaffande av det obligatoriska
sparandet framförs också av folkpartiet i motion Fi71 yrkande 5.

De skäl som utskottet tidigare anfört för ett obligatoriskt sparande är
alltjämt giltiga, och utskottet anser inte att vunna erfarenheter motiverar
någon ytterligare förändring av sparandet än den som vidtogs
hösten 1989. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionerna
Fi66 (m) yrkande 14 och Fi71 (fp) yrkande 5.

Förlängd föräldraförsäkring

I motion Fi65 yrkande 11 begär vänsterpartiet kommunisterna att
riksdagen skall göra ett tillkännagivande om att föräldraförsäkringen
bör byggas ut enligt tidigare givna löften. På motsvarande sätt begär
miljöpartiet de gröna i motion Fi70 att föräldraförsäkringen skall byggas
ut till 15 månader under 1990 (yrkande 3). Miljöpartiet föreslår
också att ersättningsnivån i sjuk- och föräldraförsäkringarna sänks till
70 % för den del av inkomsten som överstiger 4,5 basbelopp (yrkande

4).

1989/90:FiU40

Socialförsäkringsutskottet avstyrker i sitt yttrande (1989/90:SfU5y)
bifall till motionerna.

Finansutskottet har tidigare framhållit vikten av att hålla tillbaka
den inhemska efterfrågeökningen och stimulera arbetskraftsutbudet.
Den fortsatta utbyggnaden av föräldraförsäkringen är enligt utskottets
mening en mycket angelägen reform. I rådande läge med kvardröjande
överhettningstendenser bör emellertid utbyggnaden anstå tills de ekonomiska
förutsättningarna har förbättrats. I likhet med regeringen
anser sålunda utskottet att den planerade utbyggnaden av föräldraförsäkringen
fr.o.m. den 1 juli 1990 bör skjutas upp. Utbyggnaden bör
emellertid ges mycket hög prioritet i det fortsatta reformarbetet. Utskottet
avstyrker med det anförda motionerna Fi65 (vpk) yrkande 11
och Fi70 (mp) yrkande 3.

Eftersom utskottet anser att utbyggnaden av föräldraförsäkringen har
mycket hög prioritet bör någon försämring av försäkringssystemet inte
genomföras. Utskottet avstyrker därför motion Fi70 (mp) yrkande 4.

Bidrag till friskolorna

I motion Fi71 yrkande 4 föreslår folkpartiet att ett överlevnadsbidrag
skall utgå till fristående skolor.

På förslag av utbildningsutskottet avvisade riksdagen så sent som i
början av maj 1990 tre snarlika yrkanden (1989/90:UbU13, rskr. 236).
Finansutskottet gör för egen del ingen annan bedömning än den
fackutskottet och riksdagen helt nyligen har gjort i denna fråga.
Utskottet avstyrker därför motion Fi71 (fjp) yrkande 4.

Arbetsmarknadsfrågor

I proposition ISO bilaga 5, Arbetsmarknadsdepartementet, behandlas
bl.a. inriktningen av arbetsmarknadspolitiken, arbetsmarknadsförmedlingsverksamheten
samt arbetsmarknadsutbildningen. Huvuddelen av
förslagen innebär enligt föredragande statsrådet en ytterligare fokusering
på den s.k. arbetslinjen. Arbetsutbudsstimulerande åtgärder prioriteras.

Arbetsmarknadsutskottet har med anledning av vad som anförs i
propositionens bilaga S (exkl. avsnitt E, Invandring m.m.) avlämnat ett
yttrande (1989/90:AU4y) till finansutskottet. I yttrandet behandlas följande
motioner:

-Fi65 av Lars Wemer m.fl. (vpk) yrkandena 8—10 och 12,

-Fi66 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkandena 8, 16—19,

- Fi67 av Sonja Rembo m.fl. (m) samtliga yrkanden,

-Fi70 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkandena 13—15 och 18,

- Fi68 av Elver Jonsson m.fl. (fp) samt

- Fi73 av Börje Hörnlund m.fl. (c) samtliga yrkanden.

Arbetsmarknadsutskottet ställer sig i yttrandet bakom såväl den allmänna
inriktningen av de arbetsmarknadspolitiska insatserna som de
enskilda förslagen som redovisas i propositionen. Till yttrandet har
fogats trettioen avvikande meningar samt två särskilda yttranden.

1989/90:FiU40

Finansutskottet tar i det följande — på grundval av arbetsmarknadsutskottets
yttrande — ställning till de förslag som läggs fram i propositionen.
Utskottet följer i allt väsentligt dispositionen i arbetsmarknadsutskottets
yttrande.

Arbetsmarknadsutskottet redovisade sin syn på arbetsmarknadspolitikens
inriktning och resurstilldelning nästa budgetår i betänkande
1989/90:AU11. Riksdagen biföll den 4 maj i år arbetsmarknadsutskottets
förslag (rskr. 242).

De nu aktuella konkreta förslagen i proposition ISO innebär vissa
omdispositioner och tillägg till de av riksdagen nyligen anvisade anslagen.

Innan utskottet går in på de enskilda regerings förslagen och
motionsyrkandena, ger utskottet sin syn på allmänna arbetsmarknadsfrågor
som aktualiseras i motionerna. Det gäller frågor som har att
göra med arbetsmarknadens funktionssätt samt arbetsmarknadspolitikens
allmänna inriktning.

Arbetsmarknadspolitikens inriktning

Moderata samlingspartiet redovisar i partimotionen Fi66 sin uppfattning
att Sverige, trots en arbetsmarknadsbudget på ca 25 miljarder
kronor och trots högkonjunktur och ett i Sverige gott arbetsmarknadsläge,
har betydande såväl synliga som latenta problem. Arbetsfrånvaron
är omfattande och grupper, såsom handikappade, invandrare och
ungdomar, har svårt att finna arbete trots stor brist på arbetskraft. En
viktig orsak till problemen är, enligt motionärerna, rådande löneförhandlingsförhållanden
samt att flera decennier av solidarisk lönepolitik
har lett till lönenivellering. Dessa typer av problem hanteras bäst
med allmänna ekonomisk-politiska åtgärder och inte genom sektorpolitik
typ arbetsmarknads- och regionalpolitik.

Centern framhåller i kommittémotionen Fi73 att samhällets huvudinsatser
på arbetsmarknadsområdet i ökad grad måste styras mot att ge
förutsättningar för arbete och utbildning över hela landet. Åtgärderna
måste särskilt inriktas till förmån för ungdomar, kvinnor, långtidsarbetslösa
och handikappade.

I motion Fi70 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) betonas den stora
betydelsen av att skapa tillfredsställelse i och motivation för arbetet.
Särskilt viktigt är det att ge ungdomar arbeten i paritet med deras
kunskaper. I motionen avvisas propositionen i dess huvuddrag.

Arbetsmarknadsutskottet anför med anledning av dessa mer allmänt
inriktade motionsyrkanden att den besvärande arbetskraftsbrist som
föreligger, framför allt inom vissa regioner, är oroande. Oroande är
också att vissa utsatta grupper har svårigheter att få och behålla ett
arbete. Detta i ett läge med betydande arbetskrafisefterfrågan. Statsmakterna
är väl medvetna om berörda problem och därmed sammanhängande
behov av åtgärder. Detta framgår i bl.a. regeringsförklaringen
och i den nu föreliggande propositionen. Det är därför, enligt
arbetsmarknadsutskottet, inte påkallat för riksdagen att genom uttalande
av det slag som begärs i motionerna, för regeringen ytterligare

1989/90:FiU40

understryka aktualiteten av föreliggande problem på arbetsmarknadsoch
arbetslivsområdena. Arbetsmarknadsutskottet avstyrker följaktligen
för sin del motionerna Fi66 (m), Fi70 (mp) och Fi73 (c) i de ovan
behandlade delarna.

Full sysselsättning är ett av huvudmålen för den ekonomiska politiken.
De generellt verkande medlen som ingår i den stabiliseringspolitiska
arsenalen måste, inte minst av fördelnings- och regionalpolitiska
skäl, kompletteras med mer selektiva åtgärder inom regional- och
arbetsmarknadspolitiken. Det är således enligt finansutskottets mening
inte tillräckligt att som föreslås i motion Fi66 lita till allmänna
ekonomisk-politiska åtgärder.

Finansutskottet delar arbetsmarknadsutskottets uppfattning att motionerna
Fi66 (m) yrkande 16, Fi70 (mp) yrkande 15 och Fi73 (c)
yrkande 1 bör avslås av riksdagen.

För handlingsregler och strejkskadestånd

I propositionen anmäls att en särskild utredare tillkallats med uppgift
att föreslå konkreta åtgärder som kan förbättra förhandlingsformer och
spelregler på den svenska arbetsmarknaden. I uppdraget ingår bl.a. att
lägga fram förslag om högre skadestånd för olovliga strejker än som for
närvarande kan dömas ut.

Moderata samlingspartiet och folkpartiet anser att sanktionerna vid
olovliga stridsåtgärder kan skärpas utan att man avvaktar utredningen.
I motion Fi66 (m) begärs att nuvarande skadeståndstak snarast skall
höjas till 5 000 kr. I motion Fi68 (fp) yrkas att gällande begränsning av
skadeståndsbeloppet enligt den s.k. 200-kronorsregeln skall slopas redan
nu.

Centern anser i kommittémotionen Fi73 att i utredningsuppdraget
bör särskilt beaktas sådana störningar som företas av nyckelgrupper på
arbetsmarknaden i syfte att nå egna fordelar.

Vänsterpartiet kommunisterna markerar i motion Fi65 att eventuella
kommande förslag om höjning av strejkskadestånden kommer att
avvisas. Utredaren bör i stället utgå från behovet att ändra de arbetandes
villkor på arbetsmarknaden. Demokratiska rättigheter för de arbetande
och deras fackliga organisationer bör vara en självklar utgångspunkt
för utredningsarbetet.

Arbetsmarknadsutskottet anser att det i propositionen anmälda utredningsarbetet
och regeringens förslag med anledning härav bör avvaktas
innan riksdagen vidtar lagstiftningsåtgärder av det slag som
begärs i motionerna Fi66 (m) och Fi68 (fp). Enligt utskottets mening
bör det förslag till tilläggsdirektiv som yrkandet i motion Fi73 (c)
innefattar inte leda till ändring av de prioriteringar för utredningen
som redovisats i propositionen. Något uttalande härom bör alltså inte
göras av riksdagen. Detsamma gäller i än högre grad om yrkandet i
motion Fi65 (vpk). Som utskottet ser det leder detta yrkande bort från
de problem som föranlett regeringens utredningsinitiativ.

De nu behandlade motionerna avstyrks sålunda i de aktuella delarna
av arbetsmarknadsutskottet.

1989/90: FiU40

Finansutskottet gör i berörda frågor ingen annan bedömning än
arbetsmarknadsutskottet. Från sina utgångspunkter vill finansutskottet
understryka betydelsen av ett på arbetsmarknaden väl fungerande
förhandlingssystem. Detta har på senare år utsatts för ökade påfrestningar
och förhandlingarna har i betydande utsträckning varit förda
under hot om stridsåtgärder som också ofta trätt i kraft. Detta har
medfört omfattande bortfall av arbetsinsatser med åtföljande negativ
inverkan på den ekonomiska tillväxten. Utskottet anser mot denna
bakgrund att det är motiverat att se över regelsystemet på förhandlingsområdet.
Av det sagda följer att utskottet inte kan acceptera de
synpunkter som kommer till uttryck i motion Fi65 (vpk). Det finns
enligt utskottet inte heller anledning att föregripa utredningens förslag
på sätt som görs i motionerna Fi66 (m) och Fi68 (fjp). Finansutskottet
biträder propositionens förslag och avstyrker bifall till motionerna
Fi65 yrkande 10, Fi66 yrkande 17, Fi68 yrkande 1 och Fi73 yrkande 3.

Deltidsarbetslöshet

I propositionen tar arbetsmarknadsministern upp vissa aspekter på
problemet med deltidsarbetslösheten. Hon informerar om att hon haft
överläggningar med parterna på det statliga och kommunala området
samt handeln. Dessa överläggningar förutsätter arbetsmarknadsministern
skall leda till att parterna tillsammans med AMS branschvis tar
fram planer för hur deltidsarbetslösheten skall kunna minskas.

Centern anför i kommittémotionen Fi73 att målsättningen bör vara
att alla som så önskar skall beredas heltidsarbete. Den relativt utbredda
förekomsten av deltidstjänster inom vård och omsorg torde i stor
utsträckning kunna återföras på kommunernas och landstingens ansträngda
ekonomi, som är en följd av den förda ekonomiska politiken.
Dessa huvudmän måste få ekonomiska resurser som motsvarar berättigade
krav på heltidstjänster. I motionen framhålls vidare att heltidsarbete
för alla inte får bli ett självändamål. Målsättningen bör i stället
vara att alla ges möjlighet att själva välja arbetsomfattning. Motionärerna
tillägger att vad arbetsmarknadsministern anfört antyder en inställning
att deltidsarbete enbart är av ondo. Uttalandet sägs i detta hänseende
prägla en inskränkt överhetssyn som är främmande för en
marknadsekonomi av svensk modell. Motionärerna begär att vad de
anfört skall delges regeringen.

Frågan om deltidsarbetslöshet diskuteras ingående i arbetsmarknadsutskottets
yttrande. I detta redovisas utförligt såväl regeringens syn som
tänkbara åtgärder. Frågan har tidigare i vår varit uppe till behandling i
arbetsmarknadsutskottet.

De riksdagsuttalanden som begärs i motion Fi73 utgör, som arbetsmarknadsutskottet
ser det, inte något bidrag till en lösning av det
bekymmersamma problem som deltidsarbetslösheten utgör. Arbetsmarknadsutskottet
avstyrker därför med det anförda motionen i den
aktuella delen.

Finansutskottet delar arbetsmarknadsutskottets uppfattning. Regeringsförslagets
inriktning på att ytterligare söka öka utbudet av arbets -

1989/90: FiU40

kraft är enligt finansutskottet välmotiverat och adekvat sorn ett led i att
underlätta den ekonomiska tillväxten. De deltidsarbetslösa utgör fortfarande
en stor outnyttjad arbetskraftsresurs. En snabbare ekonomisk
tillväxt bidrar samtidigt till att öka valfriheten att välja arbetsomfattning
för de enskilda arbetstagarna. Finansutskottet avstyrker bifall till
motion Fi73 yrkande 8.

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader m.m.

Regeringen föreslår en ökning av arbetsmarknadsverkets förvaltningsanslag
på 55 milj.kr. Beloppet fördelar sig med 30 milj.kr. till försöksverksamhet
med s.k. jobb-klubbar, 15 milj.kr. för att anskaffa dataterminaler
och 10 milj.kr. till förstärkta arbetsförmedlingsinsatser för
flyktingar. AMS har vidare i sin framställning hemställt om medel för
att påbörja en anskaffning av terminaler till arbetsvägledarna på platsförmedlingarna.
För att täcka kostnaderna för de inledande anskaffningarna
under nästa budgetår begär AMS 15 milj.kr., vilka som
nämnts också utgör en del av den begärda anslagsökningen på 55
milj.kr.

I avvaktan på att AMS i samråd med statskontoret mer ingående
preciserar terminalbehoven föreslås i propositionen (bilaga 6) att ytterligare
39 milj.kr. för budgetåret 1990/91 tillförs anslaget B 3 Anskaffning
av ADB-utrustning under trettonde huvudtiteln. I anslutning
härtill begärs ett utvidgat bemyndigande för beställning av datorutrustning
på drygt 30 milj.kr.

Motionärernas ställningstaganden til dessa förstärkningar skiljer sig
påtagligt sinsemellan. Moderata samlingspartiet föreslår i kommittémotionen
Fi67 en medelsanvisning med 15 milj.kr. för terminalanskaffningen,
folkpartiet i kommittémotionen Fi68 en medelsanvisning med
45 milj.kr. för jobb-klubbarna och terminalanskaffningen och centern
i kommittémotionen Fi73 en medelsanvisning med 40 milj.kr. för
jobb-klubbarna och flyktinginsatserna. I sistnämnda motion efterlyses
därutöver ett riksdagsuttalande om att medlen för jobb-klubbar skall
tilldelas län som har lägst sysselsättningsgrad och störst arbetslöshet.

Arbetsmarknadsutskottet har ingen erinran mot regeringsförslaget.
Finansutskottet tillstyrker med hänsyn härtill de ytterligare 55 milj.kr.
som föreslås till arbetsmarknadsverkets förvaltningsanslag. Därmed avstyrks
de tre motionernas sinsemellan delvis motstridiga förslag till
medelsanvisning. Fördelningen av medel för verksamheten med jobbklubbar
m.m. bör ankomma på regeringen att besluta om eller, efter
regeringens bestämmande, på AMS. Regionala skillnader i sysselsättning
och arbetslöshet förutsätter utskottet, i likhet med arbetsmarknadsutskottet,
vara en självklar faktor att beakta i sammanhanget
varför något uttalande härom, såsom begärs i motion Fi73 (c), inte är
påkallat från riksdagens sida. Med det sagda avstyrker finansutskottet
motion Fi67 yrkande 2, Fi68 yrkande 5 och Fi73 yrkandena 4 och 5.

Det anförda innebär att finansutskottet också tillstyrker den medelstilldelning
och det bemyndigande som begärs till anslaget B 3 Anskaffning
av ADB-utrustning under trettonde huvudtiteln.

1989/90:FiU40

Insatser för flyktingar och invandrare

I motionerna Fi67, Fi68, och Fi73 begärs att riksdagen skall ge
regeringen till känna vad sorn anförts i dem om ökade insatser för
flyktingar och invandrare. I motion Fi67 (m) yrkas att regeringen skall
presentera en samlad bedömning på området i fråga samt förslag till
hur flyktingar och invandrare på ett bättre sätt än i dag skall komma
in på arbetsmarknaden. Likartade önskemål framställs i motionerna
Fi68 (fp) och Fi73 (c). Bl.a. lämnas förslag om särskilda arbetsförmedlingsinsatser
i nya och mer flexibla former.

Det bör noteras att förutom det ovan redovisade beloppet på 10
milj.kr. föreslår regeringen att 50 milj.kr. anvisas för rekryteringsstöd
m.m. för flyktingar och invandrare. I propositionen nämns att en
utvärdering av arbetsmarknadsverkets insatser för flyktingar och invandrare
kommer att initieras.

Utskottet delar, i likhet med arbetsmarknadsutskottet, motionärernas
uppfattning att det är angeläget att snabbt och smidigt kunna slussa ut
flyktingar och invandrare på arbetsmarknaden. Med hänvisning till
riksdagens ställningstaganden till betänkandet 1989/90AU11 (rskr.
242) avstyrker utskottet bifall till de på nytt framställda yrkandena om
flyktinginsatser i motionerna Fi67 (m) yrkande 3, Fi68 (fp) yrkande 4
och Fi73 (fp) yrkande 7.

Arbetsmarknadsutbildning

Regeringen föreslår två nya försöksverksamheter inom arbetsmarknadsutbildningen,
nämligen dels ett stimulansbidrag till deltagare i
utbildning för yrken inom verkstadsindustrin, dels bidrag till arbetsgivare
för kompetensutveckling av anställda. För dessa satsningar föreslås
förstärkningar med 30 milj.kr. resp. 20 milj.kr. Regeringen föreslår
därutöver att AMS budget för arbetsmarknadsutbildning uppjusteras
med 85 milj.kr. så att den i budgetpropositionen föreslagna utbildningsvolymen
kan bibehållas trots kostnadsfördyringar.

Moderaterna yrkar i motion Fi67 avslag på förslaget i alla dess delar
med motiveringen att kompetensutveckling inom företag bör bekostas
av arbetsgivaren. Behovet av branschmässig utbildning bör stimuleras
av branscherna själva, anför motionärerna. Kostnadsfördyringar av
utbildningen bör pareras med ökad effektivitet i verksamheten.

Folkpartiet godtar i motion Fi68 regeringens förslag med vissa undantag.
Försöket med kompetensutveckling bör bekostas av redan
anvisade medel. Vidare förordas att försöket skall inriktas på små och
medelstora företag.

Arbetsmarknadsutskottet delar regeringens syn på det ökade behovet
av utveckling och utbildning av redan anställda och anser att det av
regeringen föreslagna försöket med bidrag till arbetsgivare för kompetensutveckling
av anställda bör prövas. Arbetsmarknadsutskottet har
inget att invända mot att lämpliga och intresserade små och medelstora
företag också ingår i denna försöksverksamhet men avstyrker den
begränsning som ligger i den i motion Fi68 (fp) föreslagna inriktningen
på små och medelstora företag.

1989/90:FiU40

5 Riksdagen 1989/90. 5 sami. Nr 40

Finansutskottet ansluter sig till arbetsmarknadsutskottets förslag.
Från sina utgångspunkter vill utskottet starkt betona behovet av produktivitetsbefrämjande
åtgärder. Det är nödvändigt att i både näringsliv
och offentlig sektor ta till vara alla möjligheter att höja produktiviteten.
Ett sätt är att höja de anställdas kompetens och stimulera deras
arbetsmotivation genom kontinuerliga utbildningsinsatser. En kompetenshöjning
av arbetskraften är självfallet en angelägenhet för företagen
själva. Men det finns enligt utskottet, ur bl.a. ett samhälleligt perspektiv,
skäl att underlätta rekryteringen till verkstadsindustrin. Det är
därför viktigt att de utökade utbildningsinsatser som förordas i propositionen
kommer till stånd, vilket sålunda finansutskottet tillstyrker.
Motionerna Fi67 yrkande 4 och Fi68 yrkande 2 avstyrks av finansutskottet.

Som en följd av utskottets ställningstaganden i dessa delar tillstyrker
utskottet att anslaget Arbetsmarknadsutbildning tillförs ytterligare 105
milj.kr. Det innebär att motionerna Fi67 yrkande 5 och Fi68 yrkande
3 bör avslås av riksdagen.

Finansutskottet instämmer också i arbetsmarknadsutskottets godkännande
av regeringens förslag att inleda en försöksverksamhet med
utbildningsbidrag i form av stimulansbidrag till deltagare i utbildning
för yrken i verkstadsindustrin. Utskottet avstyrker därför motionerna
Fi67 yrkande 6 och Fi73 yrkande 6 i berörd del.

Som en följd härav föreslår utskottet, med avstyrkande av motionerna
Fi67 yrkande 7 och Fi73 yrkande 6 i berörd del, att anslaget
Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag tillförs ytterligare 30
milj.kr.

Arbetslöshetsförsäkring

I partimotion Fi66 aktualiserar moderaterna tidigare framförda krav på
att riksdagen skall ta initiativ till en allmän arbetslöshetsförsäkring.

Liknande förslag har nyligen prövats och avslagits av riksdagen.
Några skäl som motiverar en omprövning av frågan har enligt arbetsmarknadsutskottet
inte framkommit. Med hänvisning härtill avstyrker
finansutskottet motion Fi66 yrkande 19.

Vänsterpartiet kommunisterna föreslår i motion Fi65 ett tillkännagivande
om att regeringen bör ompröva tanken på en ökad egenavgift i
arbetslöshetsförsäkringen.

Som arbetsmarknadsutskottet framhåller, har ett snarlikt motionsyrkande
nyligen prövats och avvisats av riksdagen. Utskottet ser inte skäl
för riksdagen att nu ompröva detta ställningstagande. Motion Fi65
yrkande 12 avstyrks därför av finansutskottet.

Sysselsättningsskapande åtgärder

Regeringen föreslår att stödformen bidrag till statliga och kommunala
industribeställningar slopas fr.o.m. nästa budgetår. Som motiv härför
anförs läget på arbetsmarknaden och den ringa omfattningen av detta
stöd (15 milj.kr.). Stödformen har finansierats över reservationsanslaget
Sysselsättningsskapande åtgärder, som därutöver föreslås minskat med

1989/90:FiU40

80 milj.kr. Samtidigt förordas att anslagsposten insatser för flyktingar
och invandrare räknas upp med 50 milj.kr. Nettoeffekten av dessa
förslag innebär att det av riksdagen tidigare beviljade anslaget minskas
med 45 milj.kr.

Centern uttalar i kommittémotionen Fi73 att möjligheten att lägga ut
industribeställningar bör finnas kvar och avslår därför förslaget att
minska anslaget till sysselsättningsskapande åtgärder.

Finansutskottet godtar de i propositionen angivna skälen att stödformen
industribeställningar upphör och finner i likhet med arbetsmarknadsutskottet
inte anledning att motsätta sig att anslaget sysselsättningsskapade
åtgärder minskas med det föreslagna beloppet, 45 milj.kr.
Motion Fi73 yrkandena 10 och 11 avstyrks på grund härav.

Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen

Liksom arbetsmarknadsutskottet godkänner finansutskottet att medel
överförs från fonden för arbetsmiljöförbättringar till arbetarskyddsstyrelsen
för att täcka kostnaderna för deltagande i det europeiska standardiseringsarbetet
på arbetsmiljöområdet.

Flexibla lönebidrag

Vid sidan av systemet med fasta bidrag för arbetsgivare som anställer
handikappade pågår en begränsad försöksverksamhet med flexibla lönebidrag
i sju län. Regeringen föreslår att försöket vidgas till att
omfatta ytterligare fem län.

Moderaterna, folkpartiet och centern föreslår i kommittémotionerna
Fi67, Fi68 resp. Fi73 att försöken med flexibla lönebidrag skall omfatta
hela landet. Folkpartiet anger i sin kommittémotion vissa riktlinjer
för hur den utvidgade verksamheten skall bedrivas. Centern föreslår ett
tillkännagivande till regeringen om att bidraget till statliga arbetsgivare
skall kunna vara lägre än 100 % och erinrar vidare om att ideella
organisationer kan ha en svag ekonomi och därför inte kan anställa
handikappade om de skall svara för en alltför stor egen löneandel.

Arbetsmarknadsutskottet avstyrkte i betänkandet 1989/90:AU12 motsvarande
motionsyrkanden. Arbetsmarknadsutskottets mening är att
det nuvarande systemet med fasta bidrag bör ersättas av ett flexibelt
och till handikappens svårighetsgrad anpassat bidragssystem. Denna
övergång bör dock av flera skäl inte ske förrän budgetåret 1991/92.
Arbetsmarknadsutskottet vill inte motsätta sig att den nu pågående
försöksverksamheten vidgas på det sätt som regeringen har föreslagit.
Motionsyrkandena om att verksamheten skall utsträckas att gälla hela
landet avstyrks.

Arbetsmarknadsutskottet påpekar att det är ett led i försöksverksamheten
att bidrag till statliga arbetsgivare efter överenskommelse i de
enskilda fallen sätts lägre än till 100 % av lönekostnaden. Något
särskilt riksdagens uttalande härom, vilket begärs i motion Fi73 (c), är
således inte påkallat. Med anledning av vad som vidare anförs i samma
motion tillägger arbetsmarknadsutskottet att en allmän övergång till ett
flexibelt lönebidrag kan komma att vålla temporära problem på områ -

1989/90:FiU40

den som för närvarande Sr hela eller nästan hela lönekostnaden för de
handikappade arbetstagarna täckt av lönebidraget. Övergången till ett
nytt lönebidragssystem bör enligt utskottet ske successivt.

Med det anförda kan finansutskottet ansluta sig till regeringens
förslag om vidgad försöksverksamhet med flexibla lönebidrag och
avstyrker motionerna Fi67 (m) yrkande 8, Fi68 (fp) yrkande 8 och
Fi73 (c) yrkande 12 i de aktuella delarna.

Samhall

Folkpartiet föreslår i kommittémotionen Fi68 att riksdagen skall medge
att antalet arbetstimmar vid Stiftelsen Samhalls företag Sr öka med
600 000 och att anslaget till stiftelsens verksamhet på grund härav höjs
med 55 milj.kr.

Motionsyrkandet överensstämmer med den fölkpartireservation som
fogades till arbetsmarknadsutskottets betänkande 1989/90:AU12. Reservationen
föll vid kammarens behandling. Arbetsmarknadsutskottet anser
inte att det finns skäl att ändra det av riksdagen helt nyligen fattade
beslutet i frågan och avstyrker därför bifall till motion Fi68 i berörd
del.

Finansutskottet biträder arbetsmarknadsutskottets uppfattning och
avstyrker bifall till motionen Fi68 yrkande 9.

Vissa avvikelser från semesterlagen

Riksdagen har nyligen beslutat om en förlängning av den lagstadgade
semestern med två dagar. En sådan förlängning motiveras av bl.a.
rättviseskäl med hänsyn till gällande olikheter i semesteromfattningen
för olika kategorier arbetstagare. Det bortfall i arbetsvolym som semesterförlängningen
medför bidrar givetvis ytterligare till att öka bristen
på arbetskraft. Mot bakgrund av detta senare föreslås i propositionen
att en tillSlligt lagstadgad möjlighet införs att avstå från betald semester
samt att sparandet av semester underlättas.

Dessa frågor belyses utförligt i arbetsmarknadsutskottets yttrande. I
detta redovisas och diskuteras lagförslaget och dess olika komponenter
i såväl materiellt som lagtekniskt hänseende.

Miljöpartiet de gröna yrkar i motion Fi70 yrkande 13 avslag på
propositionen vad gäller vissa avvikelser från semesterlagen. Motionärerna
anser, med hänvisning till regeringens ombytlighet i semesterfrågan,
att det är onödigt att krångla till lagstiftningen ytterligare genom en
särskild, tillSllig lag. Enligt miljöpartiet är de regler som i dag finns
om möjlighet att spara semester till kommande år fullt tillräckliga för
att skapa flexibilitet för arbetstagarnas semesteruttag.

Den föreslagna lagen syftar till att öka arbetsutbudet. Med hänsyn
till den nuvarande bristen på arbetskraft kan man enligt arbetsmarknadsutskottet
inte förkasta lagförslaget i dess helhet såsom föreslagits av
miljöpartiet. Med instämmande i det anförda avstyrker finansutskottet
motion Fi70 yrkande 13.

I motion Fi65 yrkande 8 av vänsterpartiet kommunisterna yrkas
avslag på propositionen vad gäller avstående av betald semester -

1989/90:FiU40

ledighet. Förslaget innebär, enligt motionärerna, en oerhört allvarlig
försvagning av det sociala skyddet för arbetstagarna. Moderata samlingspartiet,
folkpartiet och centern biträder principen i lagförslaget
vad gäller möjligheten att avstå från semester och i stället 3 ut mera i
lön.

Föreliggande lagförslag kan enligt finansutskottet stimulera arbetstagare
att öka sin arbetsinsats. Förslaget bör därför genomföras. De
farhågor som kommer till uttryck i vissa av motionerna, om att
arbetstagare som ej vill utnyttja möjligheten att arbeta på semestern
kan komma att mötas negativt av arbetsgivaren, får samtidigt inte
negligeras. Den aviserade utvärderingen av effekterna av föreslagen
åtgärd bör därför innefatta bl.a. en belysning av arbetsgivarsidans
reaktioner i dessa hänseenden.

Med hänvisning till vad som anförts förordar finansutskottet att
riksdagen antar lagförslaget i denna del och avslår motion Fi65 yrkande
8.

I propositionen föreslås att en arbetsgivare som är bunden av
kollektivavtal skall underrätta den lokala arbetstagarorganisationen innan
han träffar överenskommelse om avstående av semesterledigheten.
I motion Fi73 (c) yrkas avslag på detta förslag. Enligt motionärerna är
riskerna små för att arbetsgivarna skall missbruka denna möjlighet. Ett
sådant krav kan också upplevas som onödigt byråkratiskt.

I motion Fi65 (vpk) yrkande 9 begärs — i den mån riksdagen antar
förslaget om avstående av betald semesterledighet — att central arbetstagarorganisation
skall godkänna överenskommelse om sådant avstående
för att överenskommelsen skall bli giltig.

Utskottet anser, i likhet med arbetsmarknadsutskottet, att det i
sammanhanget bör räcka med att arbetsgivaren, innan en överenskommelse
träffas, underrättar den berörda lokala arbetstagarorganisationen.
En sådan underrättelseskyldighet kan bidra till att frågan om avstående
av semesterledighet övervägs noga och att arbetstagaren kan få erforderligt
stöd från sin fackliga organisation. Finansutskottet yrkar, på de
grunder arbetsmarknadsutskottet angivit, bifall till propositionens förslag
på denna punkt och avstyrker motionerna Fi65 (vpk) yrkande 9
och Fi73 (c) yrkande 14.

Regeringsförslaget om förlängd rätt att spara semesterledighet tillstyrks
av folkpartiet i motion Fi68. Sparad semester skall enligt folkpartiet
dock kunna utnyttjas flexibelt, t.ex. till sabbatsår eller till
förkortning av arbetstiden. Regeringen bör återkomma till riksdagen
med ett mera genomarbetat förslag om nya regler för såväl semester
som arbetstid. Sådana förslag bör syfta till att tillgodose kravet på
flexibilitet i arbetslivet och valfrihet för individerna.

Beträffande motionskravet om nya regler för såväl semester som
arbetstid vill utskottet hänvisa till vad som anförs i propositionen.
Dessa frågor bereds för närvarande i regeringskansliet.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker finansutskottet propositionens
förslag på denna punkt och avstyrker motion Fi68 yrkande 6.
Riksdagen bör anta lagförslaget i denna del.

1989/90:FiU40

Vikten av ökade möjligheter för ett flexibelt uttag av arbetstid och
semester tas upp av centern i motion Fi73. I motionen anförs att del av
semester bör kunna läggas ut mera flexibelt, t.ex. genom kortad daglig
arbetstid eller kortad veckoarbetstid.

Arbetsmarknadsutskottet påtalar med anledning av motionsyrkandet
att frågan om att bygga in en viss flexibilitet kan komma att aktualiseras
i samband med lagstiftningsarbetet för de senare etapperna i
semesterreformen. Någon åtgärd dessförinnan är inte motiverad.

Finansutskottet anser med hänsyn till det beredningsarbete som nu
pågår inom regeringskansliet och till vad som i övrigt anförts att
motion Fi73 yrkande 13 inte påkallar någon åtgärd från riksdagens
sida.

Moderata samlingspartiet anför i motion Fi66 yrkande 18 att regeringens
förslag är ett steg i rätt riktning mot en ökning av området för
individuella avtal mellan den enskilda arbetstagaren och arbetsgivaren.
Motionärerna delar dock inte uppfattningen att den föreslagna lagen
till avvikelse från vissa bestämmelser i semesterlagen skall vara giltig
endast t.o.m. mars 1992. De nya reglerna i semesterlagen bör permanentas.

Som anförs är de omständigheter som nu råder på arbetsmarknaden
ett tillräckligt skäl att acceptera vissa avvikelser från semesterlagen,
bl.a. principen att betald semesterledighet alltid skall läggas ut. Arbetsmarknadsutskottet
anser dock i likhet med propositionen att den
föreslagna lagen bör vara en tillfällig åtgärd, motiverad av tillfälliga
svårigheter i form av arbetskraftsbrist. Finansutskottet delar denna
uppfattning och avstyrker motion Fi66 yrkande 18 om permanentning
av dessa regler i semesterlagen.

För att de föreslagna förändringarna i semesterreglerna skall bli
allmänt kända föreslås i propositionen att särskilda medel avsätts till en
informationskampanj. Den skall rikta sig till alla hushåll och dels
belysa de ekonomiska vinsterna av små förskjutningar i semesteruttagen,
dels informera om vilka regler som gäller. Ett belopp på S
milj.kr. beräknas för detta ändamål.

I motionerna Fi67 (m), Fi68 (fp), Fi73 (c) och Fi70 (mp) yrkas
avslag på regeringens förslag i denna del. I motionerna Fi67 (m) och
Fi68 (fp) anförs att arbetsgivarna och de fackliga organisationerna bör
stå för denna information. I motion Fi73 (c) anförs att en sådan
informationskampanj till hushållen bör kunna ske inom ramen för
redan anvisade medel för utredningar och information. I motion
Fi70 (mp) är avslagsyrkandet en konsekvens av att miljöpartiet avvisar
regeringens lagförslag.

Med hänsyn till att utskottet i det föregående tillstyrkt regeringsförslagen
om avvikelser från vissa bestämmelser i semesterlagen anser
utskottet att det föreslagna beloppet för en informationskampanj är
rimligt och bör anvisas. Motionerna Fi67 yrkande 1, Fi68 yrkande 7,
Fi73 yrkande 9 och Fi70 yrkande 14 avstyrks därmed.

1989/90:FiU40

Uppskjutet uttag av pension

I propositionen framhålls att en viktig del i att öka arbetskraftsutbudet
är åtgärder som underlättar för pensionärer att fortsätta med sin
yrkesverksamhet. Det är också önskvärt att skapa flexibilitet i fråga om
arbetsinsats och pensioneringstidpunkt. I detta syfte föreslås att påslagsfaktorn
vid uppskjutet uttag av ålderspension höjs från 0,6 till 0,7 %
per månad.

I motion Fi70 (mp) framhålls att förslag till incitament för fortsatt
arbete efter pension bör avslås av riksdagen.

I motion Fi73 (c) poängteras vikten av att skattesystemet inte missgynnar
pensionärer. Samma skatteregler skall gälla för pensionärer
som för övriga inskomsttagare. Centern förordar i sammanhanget att
man inför ett system med höjd grundpension, lika för alla. Härigenom
skulle intresset för många pensionärer att stå till arbetsmarknadens
förfogande bli större än för närvarande.

Socialförsäkringsutskottet har behandlat frågor om höjd grundpension
i sitt betänkande 1989/90:SfU9. Här framhålls att pensionsberedningen
bl.a. har till uppgift att göra en allmän översyn av det allmänna
pensionssystemet och att ett slutbetänkande kommer att avges under
sommaren 1990. Utskottets uppfattning när det gäller den i motion
Fi73 (c) aktualiserade frågan är att resultatet av pensionsberedningens
arbete borde avvaktas. Utskottet anser att finansutskottet bör avstyrka
bifall till motion Fi73 yrkande 2.

Finansutskottet anser det vara av stor vikt att i dagens situation med
arbetskraftsbrist söka ta till vara alla möjligheter för att öka arbetskraftsutbudet.
Pensionärer som kan och vill arbeta vidare efter pensioneringen
är en stor arbetskraftsresurs. Att utnyttja denna är till gagn
både för samhället och för berörda pensionärer.

Finansutskottet tillstyrker mot denna bakgrund propositionens förslag
att höja påslagsfaktorn vid uppskjutet uttag av pension och avstyrker
därför motion Fi70 (mp) yrkande 18.

Finansutskottet delar socialförsäkringsutskottets uppfattning att motion
Fi73 yrkande 2 om höjd grundpension bör avslås av riksdagen.

Budgetpolitiken
Budgetförslaget 1990/91

Regeringen redovisar i den reviderade finansplanen en stram budget
för 1990/91 med ett saldo som i det närmaste är i balans. Det väntade
utfallet avviker därmed inte från de beräkningar som tidigare i år har
redovisats i budgetpropositionen.

Även om saldot är oförändrat har dock under mellantiden såväl
inkomster som utgifter justerats upp med ca 16,5 miljarder kronor. De
åtgärder regeringen offentliggjorde i början av april för att stabilisera
Sveriges ekonomi beräknas medföra en budgetförstärkning på ca 8
miljarder kronor under budgetåret 1990/91. Härav svarar den tillfälliga
höjningen av mervärdeskatten för merparten, eller ca 6 miljarder
kronor och lägre utgifter för resten. Räknat på helår blir budgetför -

1989/90:FiU40

stärkningen något större på grund av effekterna på utgiftssidan. Att
budgetsaldot trots detta inte förbättras sammanhänger bl.a. med att
man har gjort nya pris- och löneantaganden, vilka verkar i motsatt
riktning. Så t.ex. har antagandet om den samlade lönesummeökningen
under år 1991 justerats ned med 1,5 procentenheter till 3,0 % vilket
återverkar på beräkningen av de förväntade skatteinkomsterna.

Beräkningen av statsbudgetens inkomster

Moderata samlingspartiet kritiserar i motion Fi66 yrkande 3 det sätt på
vilket beräkningen av statsbudgetens inkomster under budgetåret
1990/91 har lagts upp. Motionärerna karakteriserar den gjorda nedjusteringen
av lönesummeutvecklingen som särskilt vilseledande. Den
döljer enligt deras mening det förhållandet att den förda finanspolitiken
kan väntas leda till ett betydande budgetöverskott. Man vänder sig
också mot att de inkomster som inflyter i samband med avskattningen
av företagens reserver skall föras till riksgäldskontoret för att där
avräknas mot statsskulden. Enligt motionärernas mening bör i princip
samtliga statens inkomster redovisas över budgeten. Motionärerna begär
att dessa synpunkter skall ges regeringen till känna.

Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning att statens inkomster
bör redovisas över statsbudgeten. Så sker i princip också. Det
förekommer emellertid att en fnkomst i sin helhet överförs direkt från
en inkomsttitel till ett speciellt ändamål. Så var fallet med den av
motionärerna omnämnda tillfälliga förmögenhetsskatten för försäkringsbolag
m.fl. där man överförde influtna medel direkt från en
inkomsttitel på statsbudgeten till riksgäldskontoret. Förfarandet kan ses
som en markering av att denna engångsvisa skatt skulle användas för
att skriva ned statsskulden och inte var avsedd för att finansiera
löpande utgifter. Indirekt fick åtgärden en bestående effekt på statsbudgeten
i och med att utgifterna för statsskuldräntor minskat till följd av
nedskrivningen.

Den nu aktuella avskattningen av företagens lagerreserver är också
en tillfällig effekt på grund av själva omläggningen av företagsbeskattningen.
Den ingår som ett led i skatteomläggningen, och intäkterna
från avskattningen skall på motsvarande sätt överföras till riksgäldskontoret
för amortering av statsskulden. Nedskrivningen av statsskulden
görs i detta fall dels för att man varaktigt skall uppnå en ränteeffekt
som är en del av finansieringen av skattereformen, dels med tanke
på att avskattningen kan väntas reducera företagens finansiella nettosparande.
För ändamålet har en särskild inkomsttitel (1122) tillskapats,
vilken i statsbudgeten förts upp med nettobeloppet 0 kr.

I fall som dessa — där man vill tillgodogöra sig ränteeffekten av
engångsvisa inkomster av större omfattning — ter det sig enligt utskottets
mening som ändamålsenligt med en nettoredovisning av här
beskrivet slag. En bruttoredovisning skulle nämligen inte återspegla
syftet med inkomstförstärkningen. Den skulle dessutom kunna försvåra
bedömningen av de långsiktiga tendenserna i budgetutvecklingen.

1989/90: FiU40

De antaganden som ligger till grund för beräkningen av statsbudgetens
inkomster överensstämmer med de bedömningar som gjorts i
anslutning till andra prognoser i den reviderade finansplanen. Bedömningarna
är i så måtto konsistenta. Såsom framhålls i den reviderade
finansplanen är löneutvecklingen under 1991 svårbedömd. Inte minst
gäller det hänsynstagandet till skattereformen vid lönebildningen. De
beräkningar som redovisas i den reviderade nationalbudgeten utgår
därför från två olika alternativ för pris- och löneutvecklingen. Utgångspunkten
för det lägre alternativet är därvid att lönestegringstakten
sänks till 3 % under 1991, vilket är en nivå som förbättrar det svenska
relativa kostnadsläget. Av propositionen framgår att en snabbare prisoch
löneökningstakt sannolikt skulle leda till ett bättre budgetutfall
under budgetåret 1990/91. En sådan höjning av kostnadsläget skulle
dock efter några år bidra till att statsfinanserna undergrävs.

Med hänvisning till det anförda finner utskottet det inte motiverat
med ett tillkännagivande av den innebörd motionärerna begär. Utskottet
avstyrker därför motion Fi66 (m) yrkande 3.

Utskottet kommer på sedvanligt sätt att senare i särskilda betänkanden
redovisa förnyade beräkningar av statsbudgetens inkomster
(1989/90:FiU44) och utgifter (1989/90:FiU45) för nästa budgetår. I det
sammanhanget kommer utskottet också att beakta de ytterligare ändringar
som gjorts under riksdagsbehandlingen av regeringens olika
budgetförslag. För den som söker definitiva uppgifter om riksdagens
ställningstagande i dessa frågor hänvisar utskottet till dessa betänkanden,
liksom till utskottets sammanställning över statsbudgeten
(1989/90:FiU46).

Långtidsbudgeten

Det strama budgetförslaget skall enligt finansplanen ses mot bakgrund
av det överhettade läget på arbetsmarknaden, inflationstrycket och det
växande bytesbalansunderskottet. Tillsammans visar dessa omständigheter
tydligt att det finns behov av en stram finanspolitik^ Också i ett
längre tidsperspektiv krävs det enligt regeringen en stram finanspolitik.
Utgiftstrycket i den offentliga sektorn är nämligen betydande, vilket
framgår av beräkningar i såväl långtidsbudgeten som långtidsutredningen.

Årets långtidsbudget täcker femårsperioden fram t.o.m. 1994/95.
Långtidsbudgeten skall inte ses som en prognos över den mest sannolika
utvecklingen. Den är i stället en beräkningsmetod som används för
att belysa automatiken i statsbudgeten och effekterna av redan fattade
beslut och gjorda åtaganden. Kalkylerna visar med andra ord vilka
resurser som kommer att behövas om inga nya åtaganden görs och
inga omprövningar sker av nu gällande regelsystem.

Liksom tidigare år är beräkningarna gjorda utifrån en tänkt ekonomisk
utveckling enligt två olika alternativ. I det gynnsammare beräkningsalternativet
— lågalternativet — antas löneökningarna dämpas till
3 % år 1991 for att därefter stabiliseras vid en årlig ökning på

1989/90:FiU40

omkring 5 %. Högalternativet illustrerar konsekvenserna av en mer
utdragen kostnadsanpassning där löneökningarna väntas vara nere i
nivå med omvärldens först år 1995.

Resultatet av beräkningarna kan sammanfattas i nedanstående diagram
som belyser budgetsaldots utveckling.

Diagram 2. Budgetsaldo 1989/90—1994/95. Miljarder kr., löpande
priser

50
40
30
20

10
0
-10
-20
-30

89/90 90/91 91/92 92/93 93/94 94/95

Källa: Finansdepartementet

I lågalternativet beräknas utgifterna öka med i genomsnitt 3,9 % per
år. Motsvarande ökning i högalternativet är 6,2 %. Skillnaden i utgiftsutveckling
mellan alternativen förklaras av bostadssubventionerna, arbetsmarknadspolitiska
åtgärder, folkpensioner och andra indexbundna
transfereringar. Även kostnaderna för statsskulden är avsevärt högre i
högalternativet.

Det samlade offentliga sparandet beräknas i lågalternativet stabiliseras
på nivån omkring 4 % av BNP. Skulle emellertid ekonomin
utvecklas enligt högalternativet väntas det offentliga sparandet sjunka
till ca 0,5 % av BNP mot slutet av perioden.

I propositionen konstateras att det knappast är realistiskt att räkna
med att de närmaste årens sparandeöverskott i den privata sektorn
skulle kunna kompensera ett så kraftigt fall i det offentliga sparandet
som framkommer i högalternativet. Skall den offentliga sektorns sparande
kunna hållas konstant mätt som andel av BNP, ställs därför
stora krav på ökat statligt sparande under åren framöver. Av propositionen
framgår att det statliga sparandet under dessa omständigheter
måste öka från knappt 20 till 60 miljarder kronor under perioden.

Studien visar också att mycket betydande minskningar av de statliga
utgifterna erfordras om det samlade skatte- och avgiftstrycket skall
kunna sänkas med en halv procentenhet årligen under perioden fram
till 1990-talets mitt.

Sammanfattningsvis konstateras således att skattetrycket kan sänkas
endast genom utgiftsnedskärningar och att sådana nedskärningar erfordras
även om målet begränsas till oförändrad skattekvot eller ett
bibehållet sparande mätt som andel av BNP.

Höqalternativl

1989/90:FiU40

Utskottet gör för sin del följande bedömning i anslutning till långtidsbudgetkalkylerna.
Dessa kalkyler visar hur statens finanser återigen

kan försämras vid en något mindre gynnsam allmän-ekonomisk utveckling.
Även utan nya statliga utgiftsåtaganden kommer redan vid
måttliga pris- och löneökningar budgetunderskottet ånyo att öka. Ett
sådant budgetunderskott stimulerar i sin tur efterfrågan i ekonomin,
vilket i nuvarande läge med högt kapacitetsutnyttjande skulle utgöra
en ytterligare press uppåt på priser och löner. En mer gynnsam
utveckling, som innebär att vårt relativa kostnadsläge förbättras, skulle
däremot efter några år resultera i ett visst budgetöverskott och ett
bibehållet finansiellt sparande i den offentliga sektorn.

Dessa omständigheter visar med all önskvärd tydlighet hur nödvändigt
det är att få till stånd en mer dämpad pris- och löneutveckling.

Långtidsbudgeten belyser också hur viktigt det är med en stram
utgiftsprövning för att förhindra att statens finanser ånyo försämras. Av
betydelse för samhällsekonomin och sparandet är det samlade skatteoch
avgiftstrycket. Riksdagen har vid upprepade tillSllen slagit fast att
detta på sikt måste begränsas. Skall detta kunna ske måste omfattande
utgiftsbegränsningar komma till stånd framöver.

Beräkningarna i långtidsbudgeten

Moderata samlingspartiet ifrågasätter i motion Fi66 yrkande 5 värdet av
långtidsbudgetberäkningarna. Enligt motionärernas mening är det slags
sifferexercis som långtidsbudgeten representerar tämligen meningslös,
så länge den endast innebär en mekanisk framräkning av vad hittills
fattade beslut om budgetpolitiken leder till. Motionärerna efterlyser
klart angivna mål för skattetryckets och de offentliga utgifternas utveckling
som utgångspunkter för framtida kalkylarbete av detta slag.

Som framgår av vad utskottet nyss anfört delar inte utskottet motionärernas
uppfattning. Rätt utnyttjad kan en långtidsbudget fungera
som en varningssignal för regering och riksdag och peka ut områden
inom den statliga verksamheten där åtgärder måste vidtas. Långtidsbudgeten
illustrerar också på ett enkelt och pedagogiskt sätt vad som
händer om statsmakterna inte tar sitt ansvar. Som utskottet redan har
berört kan man med den också visa hur stora utgiftsbegränsningar som
erfordras under vissa yttre omständigheter för att skattetrycket skall
kunna sänkas. Eftersom statsbudgetens utveckling i så hög grad är
avhängig den allmän-ekonomiska utvecklingen ter det sig, enligt utskottets
uppfattning, inte lika ändamålsenligt att låsa kalkylförutsättningarna
på det sätt motionärerna föreslår. Utskottet avstyrker med
hänsyn härtill motion Fi66 (m) yrkande 5.

Oppositionspartiernas budgetalternativ

Utskottet tog i början av april ställning till regeringens och oppositionspartiernas
förslag till budgetpolitiska riktlinjer. Vid denna genomgång
konstaterade utskottet att de riktlinjer som förordades av moderata
samlingspartiet, folkpartiet, centern, vänsterpartiet kommunisterna
och miljöpartiet de gröna var behäftade med brister eller gav upphov
till konsekvenser som utskottet inte kunde godta. Med olika motive -

1989/90:FiU40

ringar avstyrkte utskottet därför dessa förslag. Utskottet ställde sig, med
riksdagens gillande, samtidigt bakom det förslag till riktlinjer som
regeringen förordade för budgetpolitiken.

I de nu aktuella motionerna åberopar resp. parti i allt väsentligt
dessa tidigare framlagda förslag till budgetpolitiska riktlinjer. Utskottet
har vid sin genomgång av motionerna inte kunnat finna att något nytt
tillförts som förändrar bedömningen av själva sakfrågan. Under den
dryga månad som förflutit sedan samma fråga senast behandlades av
riksdagen har inte heller i övrigt något nytt framkommit som föranleder
utskottet att ompröva sitt tidigare ställningstagande. Med hänvisning
härtill avstyrker utskottet de förslag till budgetpolitiska riktlinjer
som förordas i motionerna Fi66 (m) yrkande 2, Fi71 (fp) yrkande 3,
Fi74 (c) yrkande 2, Fi65 (vpk) yrkande 2 och Fi70 (mp) yrkande 17.

De allmänna riktlinjerna för budgetpolitiken

Höga pris- och löneökningar fortsätter att försämra vår internationella
konkurrenskraft, vilket utgör ett allvarligt hot mot sysselsättningen
inom framför allt den konkurrensutsatta sektorn av ekonomin. Genom
skatteomläggningen skapas nya förutsättningar för lönebildning och
sparande, vilket bör kunna leda till en lugnare löneutveckling och ett
ökat hushållssparande. Samtidigt skapar vårt höga skattetryck problem.
Det är därför väsentligt att skatteuttaget framöver kan begränsas.

Skall skattekvoten kunna hållas nere samtidigt som man upprätthåller
ett betydande finansiellt sparande i den offentliga sektorn måste
budgetpolitiken med nödvändighet vara fortsatt stram. Kraven på
stramhet förstärks med hänsyn till den automatik som finns inbyggd i
de offentliga utgjftssystemen. Det innebär att rationaliseringarna i den
statliga verksamheten måste fortsätta och att utgiftsprövningen måste
vara stram och mycket noggrann. Dessutom måste även gjorda utgiftsåtaganden
omprövas. Av stor betydelse är att sådana förändringar i
utgiftssystemen genomförs planmässigt och på ett sådant sätt att fördelningspolitiska
hänsyn skjuts i förgrunden.

Det budgetförslag som regeringen redovisar i den reviderade finansplanen
och de budgetpolitiska principer som man där diskuterar
svarar enligt utskottets mening väl mot de fördelningspolitiska krav
och den stramhet som erfordras. Budgetförslaget överensstämmer också
väl med de principer för utgiftsprövningen som riksdagen vid
upprepade tillfällen lagt fast, och som enligt utskottets mening alltjämt
är giltiga. Dessa principer innebär:

- Endast de allra mest angelägna reformerna bör genomföras. Omfattningen
av sådana utgiftsökningar måste hållas nere samtidigt som de
finansieras genom att andra utgifter minskas.

- Utgiftsbegränsningar måste åstadkommas på vissa områden.

-Arbetet med att begränsa utgiftsautomatiken måste fortsätta.

- Åtgärder som främjar utbudet av arbetskraft måste prioriteras.

1989/90:FiU40

-Existerande transfereringssystem måste granskas och en prövning
göras av hur väl de tillgodoser uppställda mål. I det sammanhanget
måste också bedömas hur systemen inverkar på arbetsvilja och
förmögenhetsfördelning.

-Åtgärder måste vidtas för att effektivisera den offentliga verksamheten.
Produktiviteten och måluppfyllelsen i olika verksamheter måste
granskas och kritiskt prövas, varvid även existerande organisationsformer
måste kunna sättas i fråga.

- Det totala skattetrycket måste begränsas.

Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m.

Regeringen har i bilaga 15 till årets budgetproposition under punkt
C 16 föreslagit riksdagen att till Täckning av merkostnader för löner
och pensioner m.m. anvisa ett förslagsanslag på 3 000 milj.kr.

I enlighet med tidigare givna bemyndiganden kan anslaget användas
för att täcka de^.merkostnader som uppkommer på reservationsanslag
och obetecknade anslag till följd av nya löneavtal m.m. på det statliga
området vilka godkänts av riksdagens finansutskott eller regeringen.
Anslaget kan på motsvarande sätt också utnyttjas för förslagsanslag och
förslagsvis betecknade anslagsposter som har maximerats av regeringen.
Däremot omfattar täckningsanslaget inte affärsverken, inte heller det
militära försvaret och civilförsvaret.

Enligt tidigare givna bemyndiganden kan anslaget likaså användas
för att bestrida merkostnader av speciell art. Sålunda får anslaget
utnyttjas när reservationsanslag, obetecknade anslag eller affärsverk
belastas med merutgifter för personliga tjänster inrättade åt dem som
av trygghetsnämnden givits rätt att stanna kvar vid en myndighets
utlokalisering från Stockholmsområdet.

1 propositionen framhåller föredragande statsrådet att regeringen —
efter prövning i varje särskilt fall — bör kunna anvisa medel från
anslaget för de angivna ändamålen.

När medelsbehovet för avlöningar och pensioner har beräknats
under de olika anslagen i budgetpropositionen har beräkningarna
utgått från de lönenivåer som enligt avtal gällde vid ingången av 1989.
Det nu aktuella täckningsanslaget motsvarar i princip merkostnaderna
på de ovan nämnda anslagstyperna för senare ingångna avtal. Av
propositionen framgår att medelsbehovet under anslaget har beräknats
med utgångspunkt i gällande avtal på det statliga området.

Utskottet har för sin del inget att erinra mot den gjorda medelsberäkningen
utan tillstyrker att anslaget förs upp med 3 miljarder kronor
under nästa budgetår.

Finansfullmakten och årsbokslut för staten

I kompletteringspropositionen (s. 53) meddelar finansministern att
regeringen fram till propositionens avlämnande inte behövt utnyttja
finansfullmakten under budgetåret 1989/90. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag om en finansfullmakt på 2 500 milj.kr. för budgetåret
1990/91.

1989/90:FiU40

Vad föredraganden anfört i propositionen (s. 50—52) om årsbokslut
för staten föranleder inget uttalande från utskottets sida.

Statliga kreditgarantier

I kompletteringspropositionen (s. 48—49) föreslås att man skall avgiftsbelägga
vissa lånegarantier som förtärande löper och som meddelats
enligt numera upphävda författningar om ekonomiskt stöd inom jordbrukets
område.

Förslaget avstyrks i motion Fi74 (c) yrkande 11.

Finansutskottet har tidigare med riksdagens gillande framhållit att
den statliga garantiverksamheten bör bära sina egna kostnader, sett
över en längre tidsperiod. Utskottet har också påpekat att detta kan ske
bara om garantiavgifter tas ut i ökad utsträckning och även äldre
garantier avgiftsbeläggs. I överensstämmelse med detta synsätt har
riksdagen tidigare antagit lagen (1988:777) om avgift på vissa statliga
garantier (prop. 1987/88:150, FiU31, rskr. 399). I en till lagen fogad
bilaga anges 17 stödförfattningar vilka numera omfattas av avgiftskravet.
Tio av de författningar som uppräknas där är hänförliga till
jordbrukets och fiskets område. För dessa skall avgift betalas första
gången för budgetåret 1990/91. Avgiften skall därvid beräknas på den
utestående garanterade kapitalskulden per den 1 juli 1990.

Av propositionen framgår att det på jordbrukets område finns
ytterligare några typer av garantilån som ännu inte har kommit att
omättas av avgiftskravet. Det gäller lån som beviljats med stöd av fyra
numera upphävda författningar. Eftersom det alltjämt finns utestående
lån av detta slag bör, enligt föredragande statsrådet, avgift införas även
för dessa lån. Oe lån det är fråga om har beviljats med stöd av följande
författningar:

-kungörelsen den 11 juni 1948 (nr 342) angående statligt stöd till
jordbrukets yttre och inre rationalisering,

-kungörelsen (1963:305) om statligt kreditstöd till förvärv och drift av
jordbruk m.m.

-kungörelsen (1967:443) om statlig garanti för lån till maskinhållning
inom jordbruket m.m.

-kungörelsen (1967:453) om statligt stöd till jordbrukets rationalisering
m.m.

Enligt finansutskottets mening bör avgift tas ut för alla typer av statliga
garantier. Något skäl att undanta garantier beviljade med stöd av de
fyra nämnda författningarna finns inte. Utskottet biträder således den i
propositionen förslagna lösningen att även lånegarantier av detta slag
skall avgiftsbeläggas från och med budgetåret 1990/91. Under första
året bör avgiften därvid beräknas på kapitalskulden per den 1 juli
1990.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Fi74 (c)
yrkande 11 och tillstyrker propositionen i motsvarande del.

1989/90: FiU40

Redovisning av rörliga krediter i statsbudgeten

Riksgäldskontoret tillhandahåller sedan länge s.k. rörliga krediter åt
vissa statliga myndigheter, företag och affärsverk. De rörliga krediterna
används som rörelsekapital och liknar de checkräkningskrediter privata
företag har hos banker.

Förändringar i rörliga krediter redovisas i statsbudgeten. Om den
samlade dispositionen av rörliga krediter väntas öka under ett efterföljande
budgetår förs ökningen upp på budgetens utgiftssida. Ett minskat
utnyttjande av rörliga krediter noteras på motsvarande sätt som en
negativ post på utgiftssidan.

Eftersom förändringarna inverkar på statens upplåningsbehov har
det ansetts önskvärt att ha med denna redovisning i statsbudgeten.
Under senare år har emellertid alltmer av statens utgifter för upplåning
lyfts ut från statsbudgeten. Det ursprungliga motivet för redovisningen
är därmed inte längre aktuellt.

Mot bakgrund härav förordas i den reviderade finansplanen
(s. 52—53) att förändringar i rörliga krediter inte skall redovisas som
en del av statsbudgeten från och med budgetåret 1990/91. Utskottet har
för sin del inget att erinra mot en sådan lösning.

Kompensation till myndigheter och statsbidragsmottagare för
breddad mervärdeskatt m.m.

Statliga myndigheter skall enligt regeringens förslag till reformerad
mervärdeskatt (prop. 1989/90:111) redovisa utgifter för mervärdeskatt
enligt nya principer. Syftet härmed är att uppnå konkurrensneutralitet
mellan statlig egenregiverksamhet och upphandling från en fristående
entreprenör. Förändringarna är avsedda att träda i kraft budgetåret
1991/92. Från och med detta budgetår skall budgetsystemet läggas om.
Anslag kommer att föras upp exkl. mervärdeskatt och myndigheterna
skall redovisa sina utgifter med skatten frånräknad. Kompensationen
för ingående mervärdeskatt kommer myndigheterna att få i särskild
ordning.

I sina huvuddrag är systemet tänkt att fungera på följande sätt. När
en myndighet betalar en faktura kommer utbetalningen av hela fakturabeloppet
liksom hittills att göras över statens checkräkning. Vid
bokföringen avräknas det fakturerade beloppet exkl. mervärdeskatt
som en utgift mot myndighetens anslag eller mot eventuella intäkter i
myndighetens verksamhet. Den ingående mervärdeskatten däremot
avräknas som en negativ post mot budgetens särskilda inkomsttitel för
mervärdeskatt. Mervärdeskatten kompenseras således genom en avräkning
direkt mot statsbudgetens inkomstsida.

Den i samma proposition föreslagna breddningen av mervärdeskatten
är avsedd att gälla fr.o.m. ingången av 1991. Eftersom man i
budgetförslaget för budgetåret 1990/91 inte har tagit hänsyn till denna
förändring uppkommer under första halvåret 1991 en brist på anslagsmedel
motsvarande ca 500 milj.kr. Problemet försvinner dock när det
nya budgetsystemet träder i kraft den 1 juli 1991.

1989/90:FiU40

Finansministern hänvisar i den reviderade finansplanen (s. 53—55)
till det ekonomiska läget och behovet av åtstramning i samhällsekonomin
och föreslår mot denna bakgrund att myndigheter och
statsbidragsmottagare inte skall ges någon kompensation för första
halvårets effekter av den breddade mervärdeskatten. På motsvarande
sätt bör enligt hans mening någon kompensation inte utgå för förslaget
om tillfällig höjning av mervärdeskatten, ej heller för de redan beslutade
åtgärderna inom mervärdeskatteområdet vilka har trätt i kraft
under innevarande år. Enligt finansministern bör således myndigheterna
anpassa sin verksamhet till givna ekonomiska ramar.

Utskottet har för sin del inget att erinra mot den föreslagna lösningen.

Utredning om de privata finansiella transaktionernas roll

I motion Fi72 av Grethe Lundblad m.fl. (s) begärs en utredning om de
privata finansiella transaktionernas roll för den ekonomiska utvecklingen.
Motionärerna anser att det saknas beskrivningar av hur industrins
vinster och kapitalflöden utvecklats. Vinsterna har ökat mycket
kraftigt de senaste åren samtidigt som löneutvecklingen varit betydligt
måttligare. Av fördelningspolitiska skäl är det viktigt att den passiva
näringsverksamheten bättre belyses och dess samhällsekonomiska roll
analyseras, anför motionärerna.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att
studera och följa de finansiella transaktionernas omfattning och betydelse
för den svenska ekonomin. Den finansiella sektorn har varit en
snabbt expanderande sektor. Utredningen om beskattningen av den
finansiella sektorn (dir. 1989:36) har i uppdrag att göra en förutsättningslös
bedömning av hur den finansiella sektorn bör behandlas i det
nya enhetliga skattesystem som förelagts riksdagen. I uppdraget ingår
att belysa de samhällsekonomiska och fördelningspolitiska effekterna
av utredningens förslag. Arbetet skall vara avslutat inom några veckor.

Vidare har i långtidsutredningen (SOU 1990:14 jämte bilagor) gjorts
särskilda studier av det finansiella systemet. Dels diskuteras de finansiella
marknadernas roll i ekonomin och beskrivs branschens utveckling,
dels diskuteras ett antal framtidsfrågor av vikt för de svenska
finansiella marknaderna. Till de problem som diskuteras hör t.ex.
EG-integrationens betydelse.

Eftersom en stor del av det material som motionärerna efterlyser
redan finns eller inom en snar framtid kommer att vara tillgängligt ser
inte utskottet anledning att vidta några åtgärder med anledning av
motionen. Motion Fi72 avstyrks av utskottet.

Kapitalbudget i statsbudgeten m.m.

I motion Fi701 av Birgitta Hambraeus och Stina Eliasson (båda c)
begärs att kapitalbudgeten återinförs i den svenska statsbudgeten och
att investeringar i infrastrukturen särredovisas i budgetpropositionen.
Motionärerna pekar i motionen på flera viktiga investeringar i infrastrukturen
som bör komma till stånd i Sverige. Alla angelägna investe -

1989/90:FiU40

ringar kan enligt motionärerna inte motiveras direkt med ekonomiska
fördelar. Investeringar av denna typ bör inte få leda till att vi får en
underbalanserad statsbudget. Utgifter för långsiktigt värdefulla investeringar
bör inte få påverka budgeten på samma sätt som utgifter för
konsumtion. Regeringen bör därför enligt motionärerna undersöka om
införandet av en kapitalbudget skulle innebära fördelar i dessa avseenden.

Kapitalbudgeten slopades år 1981. Den syftade till att öppet redovisa
förändringar i statens förmögenhet. Under 1960-talet förändrades inställningen
till statsbudgeten. Förmögenhetsintresset kom i bakgrunden
och större vikt lades vid budgetens stabiliserings politiska roll. Man
skapade en totalbudget som inte gjorde skillnad på utgifter för driftkostnader
och för investeringar.

Under senare år har allt fler poster lyfts ut från statsbudgeten. Det
gäller affärsverkens investeringsutgifter, bostads- och studielån. De
affärsverksinvesteringar som väntas ge marknadsmässig avkastning kan
finansieras direkt genom lån hos riksgäldskontoret. Försök pågår att
finansiera även vissa myndigheters investeringar genom lån hos riksgäldskontoret.
Den periodiserade kostnaden för dessa investeringar
kommer att belasta förvaltningsanslaget och därmed statsbudgeten.

Det kan hävdas att med dessa åtgärder tillgodoses ett av motionärernas
önskemål, nämligen att investeringsutgifter inte skall belasta statsbudgeten.
Statsbudgeten får i större utsträckning inslag av driftbudget.

Det kan i sammanhanget nämnas att riksrevisionsverket (RRV) i
mars 1989 fick i uppdrag att utreda formerna för att finansiera och
redovisa statliga myndigheters investeringar. Det kan förutsättas att
frågan om en samlad redovisning av statens investeringar kommer att
prövas i detta sammanhang.

Utskottet vill slutligen understryka att vad utskottet här diskuterat är
olika former av redovisning och finansiering av de statliga investeringar
som förväntas ge marknadsanpassad avkastning. Investeringar som
inte förväntas ge avkastning och har inslag av statlig subvention bör
såsom hittills redovisas över statsbudgeten.

Utskottet anser inte att motionen bör föranleda någon ytterligare
åtgärd från riksdagens sida. Motion Fi701 avstyrks av utskottet.

Samordnad låneförvaltning

I motion Fi708 av Berit Oscarsson och Maud Björnemalm (båda s)
framhålls att ett antal statliga verk lämnar finansiellt stöd i förm av lån
till olika typer av projekt. Det gäller bl.a. statens energiverk samt
sådana sektorforskningsorgan som byggforskningsrådet och styrelsen
för teknisk utveckling. Enligt motionärerna har denna låneverksamhet
fört med sig att resp. verk byggt upp en egen låneförvaltning som
bedrivs fristående och utan samordning verken emellan. Givetvis finns
det särdrag inom de olika sektorerna, påpekar motionärerna som dock
anser att en samordnad låneförvaltning med stor säkerhet skulle vara

1989/90:FiU40

6 Riksdagen 1989190. 5 sami. Nr 40

ekonomiskt fördelaktig utan att särdragen för den skull går förlorade.
Regeringen bör därför på lämpligt sätt pröva frågan om en samordning
av sektorforskningsorganens låneförvaltning.

Utskottet får med anledning härav anföra följande. Såsom motionärerna
själva framhåller torde den finansiella stödverksamhet som sektorforskningsorgan
m.fl. bedriver, utmärkas av särdrag som gör att
dessa låneformer inte kan behandlas enhetligt. Så t.ex. kan det vara
fråga om lån som antingen är subventionerade eller som egentligen är
villkorade bidrag. I fall som dessa torde det i allmänhet vara lämpligast
att berörda sektorsorgan bevakar lånen utifrån de villkor som är
förknippade med verksamheten. Om emellertid lånen lämnas på rent
marknadsmässiga villkor torde samordningsfördelar kunna uppnås genom
att låneförvaltningen samlas på ett ställe.

Frågor av detta slag övervägs med fördel i anslutning till den
fördjupade budgetprövning som successivt kommer att införas inom
statsförvaltningen. I den mån effektivitetsvinster och besparingar kan
göras förutsätter utskottet att regeringen i detta sammanhang prövar
sådana möjligheter utan något särskilt initiativ från riksdagens sida.
Utskottet avstyrker med hänvisning härtill motion Fi708 (s).

Lönekostnadspålägg för pensionärer

I motion Fi72l av Lars Leijonborg (fp) yrkas att de bestämmelser
ändras som gör att myndigheter belastas med lönekostnadspålägg för
anställda som är pensionärer. För samtliga anställda betalar statliga
myndigheter lönekostnadspålägg (LKP) på det utbetalade lönebeloppet.
Pålägget motsvarar de lagstadgade sociala avgifterna samt vissa andra
arbetsgivaravgifter. Motionären anser att detta pålägg bör vara lägre om
myndigheten anställer en pensionär. Det skulle öka statliga myndigheters
benägenhet att anlita äldre personal.

Utskottet vill med anledning härav anföra följande. Systemet med
lönekostnadspålägg innebär en betydande förenkling av de administrativa
rutinerna för debitering av olika arbetsgivaravgifter. Pålägget görs
generellt i samband med alla löneutbetalningar. För budgetåret
1989/90 är pålägget 40 %.

Riksförsäkringsverket behöver inte debitera varje myndighet för
avgiften utan de överförs centralt för alla myndigheter från inkomsttiteln
Pensionsmedel där alla belopp för lönekostnadspålägg samlas. Det
är således ett administrativt enkelt och smidigt system såväl för myndigheterna
som för riksförsäkringsverket. Att differentiera pålägget
med hänsyn till personalens ålder eller på annat sätt skulle innebära
visst administrativt merarbete och kräva andra tekniska lösningar än
för närvarande. Om det enhetliga lönekostnadspålägget å andra sidan
skulle visa sig vara ett väsentligt hinder för att anlita äldre personal
förutsätter utskottet att regeringen vidtar åtgärder för att minska dessa
hinder.

Utskottet ser inte anledning för riksdagen att ta något initiativ i
frågan. Motion Fi721 avstyrks av utskottet.

1989/90:FiU40

Precisering av anslagsyrkanden i budgetpropositionen

1989/90:FiU40

I motion Fi722 av Margit Gennser (m) begärs ett klargörande av vilka
anslagsposter i budgetpropositionen som är preciserade eller endast är
indikativa. Motionären nämner som exempel på svårtolkade poster
vissa delar av utvecklingsbiståndet.

Utskottet har viss förståelse för motionärens synpunkter att det ur
budgetpropositionen är svårt att utläsa vilka anslagsposter som endast
är preliminärt beräknade och vilka som är mer definitiva. Under
budgetarbetets och budgetårets gång kan självfallet saker inträffa som
förändrar förutsättningarna för anslag. Detta gäller i synnerhet inom
utvecklingsbiståndet.

Regeringen är bunden av de beslut om anslag som riksdagen fattat.
Vissa typer av anslag får dock överskridas under vissa förutsättningar.
Inom ett anslag har regeringen ansetts ha frihet att omfördela resurserna
förutsatt att medlen används för de ändamål som angivits och att
inte särskilda uttalanden gjorts under riksdagens budgetbehandling.
Praxis skiftar emellertid mellan olika utgiftsområden. Enligt vad utskottet
erfarit kommer denna fråga att behandlas av budgetpropositionsutredningen
(dir. 1989:13). Utskottet ser mot denna bakgrund inte
anledning för riksdagen att ta något initiativ med anledning av motion
Fi722.

Hemställan

Utskottet hemställer

Den ekonomiska politiken

1. beträffande de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska
politiken

a) att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:150
bilaga 1 mom. 1 i berörd del och motion 1989/90:Fi71 yrkande
1 samt med avslag på motionerna 1989/90:Fi65 yrkande 1 i
berörd del, 1989/90:Fi66 yrkande 1 i berörd del. 198990:Fi70
yrkandena 2 i berörd del samt 16 och 1989'90:Fi74 yrkande 1 i
berörd del godkänner vad utskottet förordat om stabiliseringspolitiska
åtgärder och som sin mening ger regeringen detta lill
känna,

res. I (m)
res. 2 (c)
res. 3 (v)
res. 4 (mp)

b) att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:150 bilaga

l mom. 1 i berörd del och med avslag på motionerna
1989/90:Fi65 yrkande 1 i berörd del, 1989/90:Fi66 yrkande 1 i
berörd del, 1989/90:Fi70 yrkande 2 i berörd del, 1989/90:Fi71
yrkande 2 och 1989/90:Fi74 yrkande 1 i berörd del godkänner
vad utskottet förordat om inriktningen pä längre sikt ,

res. 1 (m)

res. 2 (c) 83

res. 3 (v)

res. 4 (mp)
res. 5 (fp)

2. beträffande sambandet ekologi och ekonomisk politik

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Fi70 yrkande 1 och
1989/90:Fi74 yrkande 3,

res. 6 (c, v, mp)

3. beträffande tillfälligt höjd mervärdeskatt

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Fi65 yrkandena
3 och 13, 1989/90:Fi66 yrkande 6, 1989/90:Fi70 yrkandena 5, 6,
7 och 8 samt 1989/90:Fi74 yrkande 6 antar det i proposition
1989/90:150 bilaga 4 punkt 1 framlagda förslaget till lag om
tillfällig höjning av mervärdeskatten,

res. 7 (m)
res. 8 (c)
res. 9 (v)
res. 10 (mp)

4. beträffande statsskuldspolitiken

att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi66 yrkande 20,

res. 11 (m)

5. beträffande bemyndigande om stadig upplåning

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:150 bilaga 1
mom. 9 och med avslag på motion 1989/90:Fi66 yrkande 4
bemyndigar regeringen att ta upp lån enligt lagen (1988:1387)
om statens upplåning,

res. 12 (m)

6. beträffande penningpolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Fi66 yrkande 21 och
1989/90:Fi74 yrkande 7,

res. 13 (m)

res. 14 (c)

res. 15 (fp) - motiv.

7. beträffande anknytning till EMS

att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi66 yrkande 23,

res. 16 (m, fp)

8. beträffande riksbankens oberoende

att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi66 yrkande 22,

res. 17 (m, fp)

9. beträffande åldersgränsen för allemanssparande

att riksdagen antar det i proposition 1989/90:150 bilaga 4 punkt

2 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1983:890) om
allemanssparande,

10. beträffande allemansfondernas utdelningsrått
att riksdagen

dels antar följande som Utskottets förslag betecknade ändring
av 18 § lagen (1983:890) om allemanssparande:

1989/90:FiU40

Nuvarande lydelse

Utskottets förslag

1989/90:FiU40

18 §

Fondbestämmelserna för en allemansfond skall ange att

1. fonden är en allemansfond för vilken denna lag gäller,

2. fondbolaget skall föra register över innehav av fondandelar och
inte skall utfärda fondandelsbevis,

3. utdelning till fondandelsågarna
inte skall ske,

4. inlösen av fondandel skall 3. inlösen av fondandel skall
ske i de fall och på de villkor som ske i de fall och på de villkor som
anges i denna lag och i anges i denna lag och i
aktiefondslagen (1974:931). aktiefondslagen (1974:931).

Fondbestämmelserna skall också innehålla närmare regler om fondandelsägarstämma.

Fondbestämmelserna får ange att belopp motsvarande sammanlagt
högst två procent av fondens värde vid utgången av det närmast
föregående kalenderåret skall utdelas årligen till viss stiftelse eller visst
trossamfund eller annan sammanslutning, dock endast om mottagaren
är en svensk juridisk person och inte har till syfte att i sin verksamhet
tillgodose medlemmarnas eller andra enskildas ekonomiska intresse.

dels beslutar om en sådan ändring av ingressen till det i
proposition 1989/90:150 bilaga 4 punkt 2 framlagda förslaget till
lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande som
föranleds härav,

11. beträffande allemansfonder och aktiefonder för icke börsnoterade
bolag

att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi74 yrkandena 4 och 5,

res. 18 (c)

12. beträffande pensionssparande i bank

att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi66 yrkande 10,

res. 19 (m)

13. beträffande startsparande för barn och ungdom
att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi66 yrkande 9,

res. 20 (m)

res. 21 (fp) - motiv.

14. beträffande avskaffande av löntagarfonderna

att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi66 yrkandena 11, 12 och
13,

res. 22 (m, fp, c)
res. 23 (v) - motiv,
res. 24 (mp) - motiv.

15. beträffande investeringsskatten för vissa byggnadsarbeten

att riksdagen med bifall till vad utskottet anfört och med avslag
på motion 1989/90:Fi66 yrkande 7 antar följande

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1989:471) om
investeringsskatt för vissa byggnadsarbeten

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1989:471) om investeringsskatt
för vissa byggnadsarbeten skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

För byggnadsarbete, som påbör- För byggnadsarbete, som påbörjas
under tiden den 27 maj 1989 jas under tiden den 27 maj 1989

— den 31 december 1991, skall — den 31 december 1991, skall

investeringsskatt betalas till staten, investeringsskatt betalas till staten,

om arbetet utförs i annan kom- om arbetet utförs i annan kommun
i Stockholms län än Norrtäl- mun i Stockholms län än Norrtälje
och Södertälje, i Uppsala och je och Södertälje samt i Uppsala

Håbo kommuner i Uppsala län, i och Håbo kommuner i Uppsala

Kungsbacka kommun i Hallands län och arbetet helt eller till över län,

i Göteborgs, Härryda, Kung- vägande del avser

älvs, Mölndals, Partille och Stenungsunds
kommuner i Göteborgs
och Bohus län samt i Ale och Lerums
kommuner i Älvsborgs
län och arbetet helt eller till övervägande
del avser

1. bensinstation, reparationsverkstad för motorfordon, parkeringshus
eller sådan parkeringsanläggning som ej inrättas i anslutning till ny
bostadsbebyggelse,

2. butiks-, kontors-, bank-, hotell- eller restauranglokaler,

3. förvaltningsbyggnad,

4. kyrkliga eller andra samlingslokaler eller nöjeslokaler,

5. sporthall eller annan idrottsanläggning,

6. bostadshus som uppförs utan statligt stöd och inte är avsett
uteslutande för fritidsändamål, eller

7. bostadshus som är avsett uteslutande för fritidsändamål, om arbetet
ingår i ett byggnadsföretag som omfattar mer än ett sådant hus.

Rivning av byggnad anses vid tillämpning av denna lag inte som
byggnadsarbete.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1990.

res. 25 (m, fp)

16. beträffande arbetsmiljöavgiften

att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi66 yrkande 8,

res. 26 (m, fp)

17. beträffande tillfälligt obligatoriskt sparande

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Fi66 yrkande 14 och

1989/90:Fi71 yrkande 5,

res. 27 (m, fp)
res. 28 (mp)

1989/9ftFiU40

18. beträffande förlängd föräldraförsäkring

a) att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Fi65 yrkande 11
och 1989/90:Fi70 yrkande 3,

res. 29 (v, mp)

res. 31 (m, fp, c) - motiv.

b) att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi70 yrkande 4,

res. 30 (mp)

res. 31 (m, fp, c) - motiv.

19. beträffande bidrag till friskolorna

att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi71 yrkande 4,

res. 32 (m, fp, mp)

Arbetsmarknadsfrågor

20. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Fi66 yrkande 16,

1989/90:Fi70 yrkande 15 och 1989/90:Fi73 yrkande 1,

res. 33 (m)
res. 34 (c)
res. 35 (mp)
res. 36 (v) - moäv.

21. beträffande förhandlingsregler och strejkskadestånd

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Fi65 yrkande 10,

1989/90:Fi66 yrkande 17, 1989/90:Fi68 yrkande 1 och

1989/90:Fi73 yrkande 3,

res. 37 (m)
res. 38 (fp, c)
res. 39 (v)

22. beträffande deltidsarbetslöshet

att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi73 yrkande 8,

res. 40 (m, fp, c, mp)

23. beträffande anslag till arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader att

riksdagen med bifall till proposition 1989/90:150 bilaga 5
punkt B 1 samt med avslag på motionerna 1989/90:Fi67 yrkande
2, 1989/90:Fi68 yrkande 5 och 1989/90:Fi73 yrkandena 4 och

5 för budgetåret 1990/91 under tionde huvudtiteln — utöver av
riksdagen tidigare anvisade medel (1989/90:AU11, rskr. 242) —
till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader anvisar ett ramanslag
på 55 000 000 kr.,

res. 41 (m)
res. 42 (fp)
res. 43 (c)

24. beträffande anskaffning av ADB-utrustning

a) att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:150 bilaga

6 för budgetåret 1990/91 under trettonde huvudtiteln — utöver
av riksdagen tidigare anvisade medel (1989/90:FiU19, rskr. 180)

— till Anskaffning av ADB-utrustning anvisar ett reservationsanslag
på 39 000 000 kr.,

b) att riksdagen medger att datorutrustning beställs — utöver
tidigare medgivet belopp — till ett värde av högst 31 590 000
kr.,

1989/90:FiU40

25. beträffande insatser för flyktingar och invandrare

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Fi67 yrkande 3,
1989/90:Fi68 yrkande 4 och 1989/90:Fi73 yrkande 7,

res. 44 (m, fp, c, mp)

26. beträffande kompetensutveckling

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Fi67 yrkande 4
och 1989/90:Fi68 yrkande 2 godkänner vad som anförts i proposition
1989/90:150 bilaga 5 punkt B 3 mom. 1 i fråga om bidrag
till arbetsgivare i försöksverksamheten för att stödja kompetensutveckling,

res. 45 (m)
res. 46 (fp, mp)

27. beträffande anslag till arbetsmarknadsutbildning

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:150 bilaga 5
punkt B 3 mom. 2 samt med avslag på motionerna
1989/90:Fi67 yrkande 5 och 1989/90:Fi68 yrkande 3 för budgetåret
1990/91 under tionde huvudtiteln — utöver av riksdagen
tidigare anvisade medel (1989/90:AU11, rskr. 242) — till Arbetsmarknadsutbildning
anvisar ett reservationsanslag på
105 000 000 kr.,

res. 47 (m) - viUk. 45
res. 48 (fp) - villk. 46

28. beträffande stimulansbidrag

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Fi67 yrkande 6
och 1989/90:Fi73 yrkande 6 i berörd del godkänner vad som
anförts i proposition 1989/90:150 bilaga 5 punkt B 4 mom. 1 i
fråga om utbildningsbidrag i form av stimulansbidrag,

res. 49 (m, c, mp)

29. beträffande anslag all utbildningsbidrag m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:150 bilaga 5
punkt B 4 mom. 2 samt med avslag på motionerna
1989/90:Fi67 yrkande 7 och 1989/90:Fi73 yrkande 6 i berörd del
för budgetåret 1990/91 under tionde huvudtiteln — utöver av
riksdagen tidigare anvisade medel (1989/90:AU11, rskr. 242) —
till Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag anvisar ett
förslagsanslag på 30 000 000 kr.,

res. 50 (m, c) - viUk. 49

30. beträffande allmän arbetslöshetsförsäkring

att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi66 yrkande 19,

res. 51 (m, fp, c, mp)
res. 52 (v) - motiv.

31. beträffande ökad egenavgift i arbetslöshetsförsäkringen
att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi65 yrkande 12,

res. 53 (v)

32. beträffande sysseIsäUningsskapande åtgärder

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:150 bilaga 5
punkt B 5 och med avslag på motion 1989/90:Fi73 yrkandena
10 och 11

dels godkänner att stödet till industribeställningar tas bort
fr.o.m. den 1 juli 1990,

1989/90: FiU40

dels för budgetåret 1990/91 under tionde huvudtiteln — med
ändring av tidigare beslut om medelsanvisning (1989/90'-AUll,
rskr. 242) — till Sysselsättningsskapande åtgärder anvisar ett reservationsanslag
på 1 774 000 000 kr.,

res. 54 (c)

33. beträffande medel till arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen att

riksdagen godkänner vad som anförts i proposition
1989/90:150 bilaga 5 punkt C 1 om överföring av medel från
fonden för arbetsmiljöförbättringar,

34. beträffande flexibla lönebidrag

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Fi67 yrkande 8,
1989/90:Fi68 yrkande 8 och 1989/90:Fi73 yrkande 12 godkänner
vad som förordats i proposition 1989/90:150 bilaga 5 punkt C 6
om att utvidga försöksverksamheten med flexibelt lönebidrag
med ytterligare fem län,

res. 55 (m, fp, c, mp)

35. beträffande Samhall

att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi68 yrkande 9,

res. 56 (fp, c, v)

36. beträffande avslag pä propositionen vad gäller vissa avvikelser
från semesterlagen

att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi70 yrkande 13,

res. 57 (mp)

37. beträffande avstående från semesterledighet

att riksdagen med avslag på motion 1989/90:Fi65 yrkande 8
antar det i proposition 1989/90:150 bilaga 5 punkt 4 framlagda
förslaget till lag om avvikelser från vissa bestämmelser i semesterlagen
(1977:480) såvitt avser 3 § första och andra stycket, 4
och 5 §§,

res. 58 (v)

38. beträffande underrättande av arbetstagarorganisation

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Fi65 yrkande 9
och 1989/90:Fi73 yrkande 14 antar det i propositionen framlagda
förslaget till lag om avvikelser från vissa bestämmelser i
semesterlagen (1977:480), såvitt avser 3 § tredje stycket,

res. 59 (m, fp, c, mp)
res. 60 (v)

39. beträffande förlängd rätt att spara semesterledighet

att riksdagen med avslag på motion 1989/90:Fi68 yrkande 6
antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om avvikelser
från vissa bestämmelser i semesterlagen (1977:480), såvitt
avser 6 §,

res. 61 (fp)

40. beträffande flexibelt uttag av arbetstid och semester
att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi73 yrkande 13,

res. 62 (m, fp, c)

1989/90: FiU40

41. beträffande permanent/ting av de nya reglerna i semesterlag en att

riksdagen avslår motion 1989/90:Fi66 yrkande 18,

res. 63 (m, fp)

42. beträffande återstående delar av lagförslaget

att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
om avvikelser från vissa bestämmelser i semesterlagen
(1977:480), i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt
ovan,

43. beträffande anslag till information om semesterfrågor

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:150 bilaga 5
punkt A 5 samt med avslag på motionerna 1989/90:Fi67 yrkande
1, 1989/90:Fi68 yrkande 7, 1989/90:Fi70 yrkande 14 och
1989/90:Fi73 yrkande 9 till Information om semesterfrågor för
budgetåret 1990/91 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
på 5 000 000 kr.,

res. 64 (m, fp, c, mp)
res. 65 (v) - villk. 58

44. beträffande uppskjutet uttag av pension

att riksdagen med avslag på motion 1989/90:Fi70 yrkande 18
antar det i proposition 1989/90:150 bilaga 3 framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

res. 66 (mp)

45. beträffande höjd grundpension

att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi73 yrkande 2,

res. 67 (c)

Budgetpolitiken

46. beträffande beräkningen av statsbudgetens inkomster
att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi66 yrkande 3,

res. 68 (m)

47. beträffande beräkningarna i långtidsbudgeten
att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi66 yrkande 5,

res. 69 (m)

res. 70 (fp) - motiv.

48. beträffande de allmänna riktlinjerna för budgetpolitiken

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Fi65 yrkande 2,
1989/90:Fi66 yrkande 2, 1989/90:Fi70 yrkande 17, 1989/90:Fi71
yrkande 3 och 1989/90:Fi74 yrkande 2 godkänner de allmänna
riktlinjer för budgetregleringen som förordats i proposition
1989/90:150 bilaga 1 mom. 2 och som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

res. 71 (m)
res. 72 (fp)
res. 73 (c)
res. 74 (v)
res. 75 (mp)

1989/90:FiU40

49. beträffande anslag till täckning av merkostnader för löner
och pensioner m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:100 bilaga IS
punkt C 16 till Täckning av merkostnader för löner och pensioner
m.m. för budgetåret 1990/91 under trettonde huvudtiteln anvisar
ett förslagsanslag på 3 000 000 000 kr.,

50. beträffande utnyttjande av finansfullmakten

att riksdagen lägger till handlingarna vad som anförts i proposition
1989/90:150 bilaga 1 mom. 13,

51. beträffande finansfullmakten

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:150 bilaga 1
mom. 8 bemyndigar regeringen att för budgetåret 1990/91, om
arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter i enlighet
med vad som förordats intill ett sammanlagt belopp på
2 500 000 000 kr.,

52. beträffande årsbokslut för staten 1988/89

att riksdagen lägger till handlingarna vad som anförts i proposition
1989/90:150 bilaga 1 mom. 12,

53. beträffande statliga kreditgarantier

att riksdagen med avslag på motion 1989/90:Fi74 yrkande 11
antar det i proposition 1989/90:150 bilaga 1 mom. 10 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1988:777) om avgifter för
vissa statliga garantier,

res. 76 (c)

54. beträffande redovisning av rörliga krediter i statsbudgeten
att riksdagen lägger till handlingarna vad som anförts i proposition
1989/90:150 bilaga 1 mom. 11,

55. beträffande kompensation till myndigheter m.fl. till följd av
förändringar inom mervärdeskatteområdet

att riksdagen lägger till handlingarna vad som anförts i proposition
1989/90:150 bilaga 1 mom. 14,

56. beträffande utredning om de privata finansiella transaktionernas
roll

att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi72,

57. beträffande kapitalbudget i statsbudgeten m.m.
att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi701,

58. beträffande samordnad låneförvaltning
att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi708,

59. beträffande lönekostnadspålägg för pensionärer
att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi721,

res. T7 (m, fp)

1989/9ftFiU40

60. beträffande precisering av anslagsyrlcanden i budgetproposi tionen att

riksdagen avslår motion 1989/90:Fi722.

Stockholm den 29 maj 1990
På finansutskottets vägnar

Anne Wibble

Närvarande: Anne Wibble (fp), Roland Sundgren (s), Lars Tobisson
(m), Arne Andersson i Gamleby (s), Gunnar Björk (c), Per Olof
Håkansson (s), Rune Rydén (m), Iris Mårtensson (s), Lisbet Calner (s),
Arne Kjörnsberg (s), Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp)*, Ivar
Franzén (c), Lars-Ove Hagberg (vpk), Carl Frick (mp), Marianne
Carlström (s) och Sonia Karlsson (s).

* Ej närvarande vid mom. 38.

1989/90:FiU40

Reservationer

1. De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska
politiken (mom. 1 a och b)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med "Den
bedömning" och på s. 47 slutar med "berörd del" bort ha följande
lydelse:

I kretsen av industriländer, som präglas av stabil ekonomisk expansion,
sticker Sverige av med en rejäl avmattning, vilken är hemmagjord
till sin karaktär. Av tabell 3 framgår att regeringen sett sig
föranlåten att revidera ned den väntade tillväxten från strax över till
under 1 % både i år och nästa år. Beträffande år 1991 återges
prognosen enligt alternativ 2, vilket bygger på det mera realistiska
löneantagandet, men enligt kompletteringspropositionen skulle bruttonationalprodukten
(BNP) inte ens i det optimistiska alternativ 1 stiga
med mer än 0,9 %. Med hänsyn till att befolkningstillväxten leder till
ännu lägre ökningstal för BNP per invånare, finns det skäl att tala om
ren stagnation.

Tabell 3. Försörjningsbalans och nyckeltal
(procent där ej annat anges)

	1990 jan	apr i 1	1991 jan alt 2	apr i 1 alt 2
BNP	1,3	0,8	1.4	0,5
Export	2,9	2,4	3,0	2.9
Import	3,5	4,1	4.0	4.0
Brut to investeringar	1,7	2,6	0.0	-1.0
Lager inves ter ingar	0,0	0,1	0,0	-0,3
Privat konsumtion	1.3	1.1	2.8	2,3
Offentlig konsumtion	1.7	1.5	1.1	0,4
Stat 1 ig	2,0	2,4	0,0	0,4
Komnunal	1,6	1.2	1.5	0,3
Lönestegring	7,5	8.5	7,0	8.0
Prisstegring dec-dec	7.7	9.8	7,6	9,4
Prisstegring årsgenomsnitt	7,9	10,0	7,8	9,1
Handelsbalans mdr. kr.	22,4	12,0	21,9	12,0
Bytesbalans mdr. kr.	-37,5 -	50,7	-54,0 •	72,4

Anm: jan * regeringen] budgetproposition 1990

april = regeringens kompletteringsproposi t ion 1990
Källor: Budgetpropositionen och kompletteringspropositionen 1990

Exporten förutses möta svårigheter. Ökningstalen ligger under 3 %
trots en mer än dubbelt så snabb marknadstillväxt, vilket vittnar om
att marknadsandelar snabbt går förlorade till följd av den ogynnsamma
kostnadsutvecklingen i Sverige. Importen utvecklas däremot i år snabbare
än vad som förutsågs i januari, vilket är anmärkningsvärt mot
bakgrund av den väntade avmattningen.

1989/90:FiU40

Reservationer

Att importen ändå inte ökar mer med nuvarande kostnadstendenser
sammanhänger med omslaget beträffande investeringarna. Industrins
investeringar väntas enligt den reviderade nationalbudgeten (RNB)
utvecklas från en ökning med 16 % 1989 via en svag ytterligare
uppgång i år till en minskning nästa år med 8 %.

Den lilla tillväxt som återstår bärs således upp av konsumtionen. Regeringen
brukar berömma sig av återhållsamhet med offentliga utgifter
och samtidigt förebrå medborgarna för alltför stark köplust. Ändå steg
den privata konsumtionen 1989 inte med mer än 0,7 %, medan den
offentliga växte med nära 2 %. Även i år okar den offentliga konsumtionen
snabbare än den privata. Prognosen att uppgången på den
offentliga sidan 1991 skall stanna under en halv procent är — i
synnerhet vad beträffar den kommunala sektom — inte realistisk.
Även om ett kommunalt skattestopp sätts in, lär det bli svårt att ens
komma ned till det gamla 1-procentsmålet för volymexpansionen. Det
finns således skäl att räkna med att det slutliga utfallet jämfört med
regeringens förväntningar kommer att innebära en viss omfördelning
från privat till offentlig konsumtion nästa år.

Förutsägelsen i finansplanen att lönenivån skulle stiga med endast

7,5 % i år framstod som osannolik redan när den gjordes. Regeringen
har nu justerat upp sin prognos till 8,5 %. Denna gäller dock endast
under förutsättning av att pågående omförhandlingar inte leder till nya
påslag och att löneglidningen blir måttlig. Att skriva in sådana villkor i
en bedömning av de ekonomiska utsikterna är meningslöst. Påståendet
i kompletteringspropositionen att prisklausulerna i avtalen för 1990
formulerades före beslutet om 1990 års skattereform är dessutom
felaktigt vad beträffar det för den framtida kostnadsutvecklingen kanske
mest skadliga av dem alla, nämligen statstjänstemannaavtalet. Med
beaktande av det aktuella läget på arbetsmarknaden och den fortsatta
högskattepolitiken kan erfarenhetsmässigt lönestegringen i år nu antas
överskrida 10 % och kanske nå 12 %.

Beträffande år 1991 bygger regeringen sina kalkyler på att lönenivån
stiger med endast 3 %. Ett sådant antagande är inte bara helt orealistiskt
utan också grovt vilseledande. En så kraftig neddragning av
löneutvecklingstakten mellan två år saknar allt stöd av erfarenheten.
Det kan t.o.m. hävdas att den svenska modellen för lönebildning tycks
vara förenad med ett slags golv vid 6—7 % årlig lönestegring. Även
om efterfrågan på arbetskraft blir lägre nästa år, finns det många
vakanser inom exempelvis den offentliga sektorn som väntar på att bli
fyllda. Skatteomläggningen kommer inte att nämnvärt påverka lönekraven,
eftersom marginalskattelättnaderna uppvägs av andra skattehöjningar.
Det är för övrigt avslöjande att en löneökning på 8 % nästa år
anges som trolig i RNB, där 3-procentsalternativet beskrivs som ett löst
antagande. Enligt utskottets uppfattning kan även en prognos på 8 %
visa sig alltför snålt tilltagen.

Under årets första kvartal steg priserna med hela 6,5 %, vilket
endast obetydligt underskred inflationen under hela förra året. På
årsbasis ligger inflationstakten nu över 10 %, vilket är mer än dubbelt
så snabbt som i jämförbara länder. I stor utsträckning ligger orsaken i

1989/90:FiU40

Reservationer

politiskt beslutade prishöjningar. Regeringens nya prognos på 9,8 %
ligger sannolikt någon procentenhet för lågt. Prisstegringstakten får
antas ligga på ungefår oförändrad nivå nästa år, även om en avsaktning
kan väntas ske mot slutet av 1991, eftersom de nya skattehöjningarna
är koncentrerade till årets början.

Mest anmärkningsvärd och samtidigt mest oroväckande är ändå den
snabba försämringen av bytesbalansen. Underskottet växer med i stort
sett 20 miljarder kronor i taget. 1 föregående års reviderade finansplan
bedömdes det 1989 stanna vid 17 miljarder kronor. Det blev drygt 33
miljarder kronor, vilket var en försämring med 20,3 miljarder kronor
sedan 1988. Enligt finansplanen i januari skulle det 1990 uppgå till

37,5 miljarder kronor. Nu ligger regeringens prognos på drygt 50 miljarder
kronor. Det är den nivå som man i januari förutsåg för nästa år,
men i den reviderade finansplanen har nu den siffran höjts till över 70
miljarder kronor.

Om farhågorna för nästa år visar sig riktiga, motsvarar bytesunderskottet
ca 5 % av BNP, vilket är avsevärt mer än vad som förekom
under krisåren kring 1980. Till skillnad från den tiden är handelsbalansen
fortfarande positiv, även om försämringen sedan slutet av förra
året har varit snabb. Den post i bytesbalansen som utvecklas mest
ogynnsamt är emellertid räntebetalningarna till utlandet. Dessa växer
snabbt främst till följd av den omfattande upplåning som sker utomlands
för att finansiera köp av utländska företag, fastigheter och aktier.
Nu medges det i den reviderade finansplanen att avkastningen på dessa
investeringar ofta återinvesteras utomlands och kanske aldrig kommer
att föras hem till Sverige. I detta sammanhang förtjänar det påpekas att
det vid sidan av det växande bytesunderskottet sker en snabb utströmning
av svenskt investeringskapital. Detta slags internationalisering är i
och för sig välkommen, men det är ett problem att utländska placerare
inte visar samma intresse för satsningar i vårt land.

Särskilt bekymmersamt är att det är svårt att se när tendensen till
växande underskott i bytesbalansen skall kunna brytas. Ett underskott
på drygt 70 miljarder kronor 1991 betyder att räntekostnaderna för
utlandsskulden påföljande år växer med ca 7 miljarder kronor. Den
snabba kostnadsökningen i Sverige medför fortsatta marknadsförluster
för exporten, vilket möjligen motverkas av att konjunkturavmattningen
dämpar importen, men handelsbalansen blir i bästa fall oförändrad.
Om svenska investerares intresse för utländska placeringar inte bara är
en tillfällig portföljanpassning efter valutaregleringens slopande utan

— vilket är mera troligt — ett utslag av en strukturell och därmed
mera bestående förskjutning, kan bytesbalansen mycket väl försämras
med ytterligare 20 miljarder kronor 1992.

Mot bakgrund av särskilt bytesbalansens snabba försämring är det
inte förvånande att räntenivån i Sverige har höjts kraftigt under det
senaste halvåret. Respektavståndet till euroräntorna, som länge varit
2—3 procentenheter, har vidgats avsevärt. I synnerhet som den internationella
ränteutvecklingen under överblickbar tid verkar bli uppåtriktad
torde vi få räkna med en hög svensk räntenivå trots konjunk -

1989/90:FiU40

Reservationer

turdämpningen. Så länge bytesunderskottet växer och placeringskapital
strömmar ut krävs det allt större räntemarginaler till omvärlden. Det
betyder att investeringsklimatet i Sverige försämras ytterligare.

Sammanfattningsvis kan det konstateras att regeringens ekonomiska
politik har fört vårt land till den unika situationen att den svagaste
tillväxten bland OECD-ländema förenas med den snabbaste inflationen
och att detta sker samtidigt med en hisnande ökning av sparandeunderskottet
sådant detta avläses i bytesbalansen. Självklart håller
inte detta i längden.

Regeringens ekonomiska politik

I kompletteringspropositionen gör regeringen ett femte försök för året
att visa handlingskraft på det ekonomisk-politiska området, nu för
säkerhets skull under beteckningen handlingsprogram. Så mycket
handling handlar det emellertid inte om. I den mån det inte rör sig
om tidigare presenterade ställningstaganden saknas i stort sett konkreta
åtgärdsförslag. I övrigt innehåller de tio punkterna mest allmänna
målsättningar och resonemang.

Utskottet har ingen svårighet att ansluta sig till den inledningsvis
tecknade problembilden med snabb inflation, svag tillväxt och lågt
sparande som främsta inslag. Det är också riktigt att dessa problem
inte bör lösas genom avsteg från valutapolitikens mål utan genom en
intern anpassning av utbud och efterfrågan samt insatser för att förbättra
ekonomins funktionssätt.

Regeringens stora svårighet är emellertid att den hindras från att
vidta de rätta åtgärderna av den socialistiska ideologin. Den första
punkten i handlingsprogrammet avser den i annat sammanhang presenterade
skatteomläggningen, vilken betecknas som den enskilda åtgärd
som har störst inverkan på den ekonomiska utvecklingen framöver.
Det skulle ha varit sant, om den inneburit ett närmande till
förhållandena i vår omvärld och inte haft som mål att slå vakt om
Sveriges rekordhårda skattetryck. Det är obegripligt att man tror sig
stimulera sparande och en mer ändamålsenlig kapitalanvändning genom
att höja beskattningen av kapital och företagande med närmare
40 miljarder kronor. Inte ens arbetsutbudet stimuleras på det sätt som
marginalskattelättnader i sig borde föranleda, eftersom dessa finansieras
genom höjningar av andra skatter.

Ett annat område där regeringen sitter fast i förlegade föreställningar
gäller lönebildningen. Trots att alla tidigare påverkansförsök har misslyckats,
nu senast greppet med en s.k. riksmedlare, återkommer i
handlingsprogrammet både förmaningar och hot. Men centralt samordnade
förhandlingar är inte nyckeln till ett trendbrott i kostnadsstegringen.
Och det är verklighetsfrämmande att tro att löneutvecklingen
för nästa år skulle kunna läggas fast redan nu. Lönebildning är en
kontinuerligt fortgående process, som äger rum på tusentals arbetsplatser
runt om i landet. Den påverkas främst av samspelet mellan utbud
och efterfrågan på arbetskraft och av den förda skattepolitiken. Att den
kommande skatteomläggningen inte kan väntas nämnvärt dämpa löne -

1989/90:FiU40

Reservationer

kraven beror naturligtvis på att skattetrycket inte sänks. Vad som kan
uträttas på politisk väg är att skapa gynnsamma förutsättningar för en
återhållsam löneutveckling, medan direkt inblandning i avtalsrörelserna
enligt utskottets uppfattning inte skall förekomma.

Över huvud taget finns det i regeringens nypåkomna entusiasm för
utbudspolitik en benägenhet, vilken återspeglas på flera ställen i handlingsprogrammet,
att flytta ambitionen att detaljstyra från ekonomins
efterfrågesida till dess utbudssida. Men utbudspolitik handlar i grunden
om att förbättra ekonomins funktionssätt genom att frigöra olika
marknader, och det är raka motsatsen till interventionism och nya
regleringar.

Allmänna riktlinjer

Enligt utskottets mening krävs det på det ekonomisk-politiska området
en snabb kursomläggning, för vilken nyckelbegreppen är utbudspolitik
och avreglering. Den erforderliga åtstramningen av finanspolitiken
skall ske genom minskningar på statsbudgetens utgiftssida. Skattetrycket
skall inte höjas utan sänkas. Olika marknader skall frigöras för att
fungera bättre. Tillgångar och verksamheter som lika bra eller bättre
kan skötas i enskild regi skall föras över till privata händer. Inte minst
viktigt är det att ta konsekvenserna av misslyckandena med statlig
företagsamhet och bryta upp de offentliga monopolen inom barnomsorg,
utbildning och vård för att därmed öppna för konkurrens och
frihet att välja mellan olika alternativ.

Ansatsen är således strukturpolitisk till sin karaktär. När nu utvecklingen
så tydligt är på fel väg och avmattningen sätter in, kan det
förefalla frestande att pröva några snabba ingrepp i ekonomin från
statsmakternas sida i syfte att ställa allt till rätta. Men den bistra
sanningen är att åtminstone 1990 och 1991 är stabiliseringspolitiskt
förlorade år. Återfall i en aktiv konjunkturpolitik med försök att
detaljstyra efterfrågan skulle bara göra ont värre. Krisbekämpningen
måste därför ges en långsiktig inriktning.

Avmattningen kan hjälpa oss att fokusera på den fråga som alltmer
framstår som avgörande för Sveriges framtid: hur skall det åter kunna
bli intressant för såväl svenskar som utlänningar att investera och
verka i vårt land? Ett uttömmande svar på den frågan måste inrymma
ett stort antal åtgärder som har det gemensamma syftet att skapa ett
gott näringslivsklimat. Grundläggande för dem alla skall vara insikten
att den tid är förbi då Sverige kunde utmärka sig och skaffa sig
fördelar genom att gå sin egen väg. Det snabbt växande internationella
beroendet gör det nödvändigt att vi i stället närmar oss förhållandena i
jämförbara och vad avser ekonomisk utveckling mer framgångsrika
länder.

Minskade offentliga utgifter, sänkta skatter och avreglering är av stor
betydelse för att återge Sverige dynamik och livskraft. Men för att
skapa goda investeringsförutsättningar måste fler krav tillgodoses. En
fjärde hörnsten bör bli en förstärkning av infrastrukturen. Under
senare år, då kostnaderna för transfereringssystem och andra välfärds -

1989/90:FiU40

Reservationer

7 Riksdagen 1989190. 5 sami. Nr 40

anordningar har stigit över alla bräddar, har sådana i ett avancerat
samhälle nödvändiga inslag som bl.a. väl fungerande kommunikationsnät
kommit att bli allvarligt eftersatta. Regeringens besked i kompletteringspropositionen
att anslag ur den infrastrukturfönd som föreslagits
får dröja till en stabiliseringspolitiskt lämplig tidpunkt vittnar om att
man inte förstår betydelsen av sådana satsningar för Sveriges förmåga
att hävda sig i den internationella konkurrensen.

En starkt bidragande orsak till obenägenheten att satsa i Sverige är
osäkerheten om den framtida energipolitiken. Den planerade förtida
avvecklingen av kärnkraften skulle slå hårt mot särskilt de elintensiva
delarna av basindustrin, som dessutom i stor utsträckning år lokaliserade
till redan utsatta regioner. Ett stort antal studier som nyligen
framlagts visar att regeringens energipolitik inrymmer betydande motsägelser
och står i strid med riksdagens miljöpolitiska beslut. I en
specialstudie till 1990 års långtidsutredning dras slutsatsen att den
förda energi- och miljöpolitiken dessutom inte är förenlig med en årlig
tillväxttakt på minst 2 %. Enligt utskottets mening måste tillväxtmålet
sättas än högre, vilket således förutsätter en mer produktions- och
välfärdsfrämjande energipolitik. Ett grundläggande krav är att gjorda
investeringar i kärnkraft — i enlighet med folkomröstningens resultat

— skall utnyttjas så länge det är motiverat utifrån samhällsekonomiska
och säkerhetsmässiga aspekter.

Intresset för att investera i Sverige påverkas också negativt av rådande
ovisshet beträffande Sveriges medverkan i det europeiska integrationsarbetet.
Den långa tvekan med beslutet om Öresundsbron har inte
bara uppfattats som ett tecken på ointresse för infrastrukturen utbyggnad
utan även tolkats som ett utslag av isolationism och motvilja mot
närmare kontakter med kontinenten. Pågående förhandlingsprocess
mellan EFTA och EG om bildandet av ett europeiskt ekonomiskt
samarbetsområde (EES) har på sistone stött på svårigheter. Även om
den kan slutföras, får EES enligt utskottets mening inte ses som något
annat än en etappstation på vägen mot Sveriges anslutning till EG. Ett
klargörande principbeslut med denna innebörd skulle betyda mycket
för att Sverige skall framstå som något mer än en randstat utan
erforderlig kontakt med det allt intensivare ekonomiska samarbetet i
Europa.

I motionerna Fi71 (fp) yrkande 2 och Fi74 (c) yrkande 1 redovisas
en inriktning av den ekonomiska politiken på längre sikt som i
väsentliga avseenden överensstämmer med vad som anförs i motion
Fi66 (m). Enligt utskottets mening är emellertid förslagen i de förstnämnda
motionerna inte tillräckligt långtgående, varför de avstyrks av
utskottet.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi66 yrkande 1 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Innebörden härav
är att utskottet avstyrker propositionens förslag till riktlinjer för den
ekonomiska politiken samt motionerna Fi65 yrkande 1, Fi70 yrkandena
2 och 16 samt Fi71 yrkande 1.

1989/90:FiU40

Reservationer

dels att utskottets hemställan under 1 a) och 1 b) bort ha följande
lydelse:

1. beträffande de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska
politiken

a) att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition
1989/90:150 bilaga 1 mom. 1 i berörd del samt motionerna
1989/90:Fi65 yrkande 1 i berörd del, 1989/90:Fi70 yrkandena 2 i
berörd del och 16, 1989/90:Fi71 yrkande 1 samt 1989/90:Fi74
yrkande 1 i berörd del godkänner vad som förordats i motion
1989/90:Fi66 yrkande 1 i berörd del om stabiliseringspolitiska
åtgärder samt som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

b) att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition
1989/90:150 bilaga 1 mom. 1 i berörd del samt motionerna
1989/90:Fi65 yrkande 1 i berörd del, 1989/90:Fi70 yrkande 2 i
berörd del, 1989/90:Fi71 yrkande 2 samt 1989/90:Fi74 yrkande 1
i berörd del godkänner vad som förordats i motion 1989/90:Fi66
yrkande 1 i berörd del om inriktningen på längre sikt samt som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska
politiken (mom. 1 a och b)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med "Mot
bakgrund" och på s. 47 slutar med "berörd del" bort ha följande
lydelse:

De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken

Den internationella ekonomin avmattas något under innevarande år
men kommer enligt flertalet prognoser att stabiliseras eller vända
uppåt igen under 1991. Samtidigt kommer den svenska ekonomin att
fortsätta att försvagas om inte den ekonomiska politiken läggs om i rätt
riktning. Utskottet anser, till skillnad från vad som anförs i propositionen
och i motion Fi71 (fp), att en finanspolitisk åtstramning av den
totala efterfrågan kommer för sent i nuvarande konjunkturläge. Den
ekonomiska politiken bör i stället ges den inriktning som förordas i
motion Fi74 (c) och som redovisas längre fram.

Regeringen har ingått en politisk överenskommelse med folkpartiet
om ett åtstramningspaket. Uppgörelsen ingår i de förslag som proposition
1989/90:150 presenterar i 10 punkter. Flertalet åtgärder finns
emellertid redan som yrkanden i riksdagen och överensstämmer i
långa stycken med vad centern tidigare föreslagit. Det gäller framför
allt senareläggningen av föräldraförsäkringen och semesterveckan, införandet
av arbetsgivarperioden och upphävandet av pris- och hyresstoppet.
Andra åtgärder, såsom momshöjningen, avfärdades redan för ett år
sedan av en enig opposition vari folkpartiet ingick. Motiveringen var

1989/90:FiU40

Reservationer

att skattehöjningar ej var önskvärda i det rådande konjunkturläget. 1989/90:FiU40

Utskottet finner det märkligt att folkpartiet nu, ett år senare, anser att Reservationer

en momshöjning bör genomföras. Utskottet delar uppfattningen som

framförs bl.a. i motionerna Fi74 (c) och Fi66 (m) att en momshöjning

i nuvarande konjunkturläge endast tenderar att förstärka problemen i

ekonomin.

Regeringens förslag för ekonomin presenteras som ovan nämnts i
form av ett handlingsprogram i 10 punkter. Dessa punkter innefattar
bl.a. den uppgörelse om den ekonomiska politiken som träffats med
folkpartiet. Handlingsprogrammet innebär också till viss del att regeringen
upprepar tidigare beslut, bl.a. den överenskommelse som våren

1989 slöts mellan socialdemokraterna och centerpartiet. Därutöver
redovisas några nya förslag. Slutligen förs allmänna resonemang om
inriktningen av den ekonomiska politiken. Detta gör att utskottet
finner det meningsfullt att endast kommentera vissa delar av regeringsprogrammet.

Skattereformen genomförs i enlighet med tidigare framlagda förslag
av regeringen och folkpartiet, men därutöver ingår i propositionen
vissa åtstramningsförslag. Det gäller bl.a. momshöjningen och sänkningen
av barnbidragsökningen. I propositionen anförs att skattereformen
är den enskilda åtgärd som har störst inverkan på den ekonomiska
utvecklingen framöver. Utskottet instämmer i detta. Därmed inte
sagt att inverkan enbart är positiv. Enligt utskottets uppfattning finns
dess värre mycket som talar för att skattereformen i den utformning
den givits av regeringen och folkpartiet i väsentliga avseenden förstärker
de samhällsekonomiska problemen på kort sikt.

Utskottet anser att skattereformen borde utformas så att den kan
bidra till att

- växla ned det höga svenska pris- och kostnadsläget,

-skapa förutsättningar för en bättre externbalans, en ökad produktivitet
och en lägre ränta.

Detta innebär att utskottet anser att genomförandet av skattereformen
så långt möjligt måste integreras i den övriga ekonomiska politiken.

Vid utformningen av skattereformen måste också den rådande ekonomiska
konjunkturen beaktas. Utskottet anser mot denna bakgrund att
skattereformen, sådan den föreslagits av regeringen och folkpartiet, fått
en olycklig utformning.

Skattereformens finansiering kommer att höja konsumentpriserna
med över 3 % för vart och ett av åren 1990 och 1991.

Detta är en följd av att man valt att i stor utsträckning använda en
höjning och en breddning av mervärdeskatten för att finansiera sänkningen
av inkomstskatterna. Utskottet är kritiskt till en finansiering
via mervärdeskatt av flera skäl. Mervärdeskatten slår relativt sett hårdast
mot dem med litet konsumtionsutrymme — det är en dålig
finansieringsväg fördelningspolitiskt. En höjd enhetlig mervärdeskatt
saknar, inte minst på miljöområdet, önskvärd styreffekt — bl.a. därför
avvisar utskottet en generell momshöjning. Mervärdeskattehöjningar
får också omedelbar effekt på konsumentpriserna — det är en dålig

finansieringsväg ur stabiliseringspolitisk synvinkel. Mervärdeskattehöj- 1989/90:FiU40

ningar som föreslås av regeringen och folkpartiet ovanpå det höga pris- Reservationer

och kostnadsläget i övrigt är enligt utskottets mening inte tillrådliga.

Förutsättningen för att skattereformen på ett nöjaktigt sätt skall
kunna infogas i den aktuella ekonomisk-politiska situationen är återhållsamhet
med direkt prishöjande finansieringsmetoder. I annat fall
riskerar reformen att via kompensationskrav öka på inflationstakten.

Tendenser till detta har redan förmärkts genom att arbetstagarsidan i
avtalsförhandlingar begärt kompensation för skattereformens prishöjande
effekter.

Den fördelningspolitiska helheten av reformen måste också vara
sådan att alla samhällsgrupper får del av skattesänkningarna. Låg- och
medelinkomsttagare skall inte betala höginkomsttagarnas skattesänkningar.
Det samlade skatteuttaget från höginkomsttagargrupperna kan
inte tillåtas minska som en följd av reformen, eftersom den syftar till
omfördelning genom totalfinansiering. Ett sänkt skatteuttag för höginkomsttagare
skulle rubba den samhällsekonomiska balansen och bidra
till förstärkta krav på löne- och transfereringsökningar. I förlängningen
skulle detta leda till nya skattehöjningar och att reformen vittrar
sönder. Skattereformens stabilitet är således beroende av det fördelningspolitiska
utfallet.

Ett annat stort samhällsekonomiskt problem är det alltför låga
sparandet. Utskottet anser att skattereformens effekter härvidlag är
osäkra. Sänkta skattesatser och avdragsbegränsningar för lån torde
visserligen minska lånebenägenheten och därmed bidra till ökat sparande.
För småsparare försämras dock villkoren på flera punkter.

Allvarligast är att det föreslås att sparavdraget helt tas bort.

Skattetrycket har under 1980-talet stigit kraftigt och ligger nu på en
nivå över 56 % av BNP. Momshöjningen innebär att skatterna höjs
ytterligare. Skattereformen riskerar därtill att överfinansieras genom att
de s.k. dynamiska effekterna underskattas.

Uppgörelsen mellan regeringen och folkpartiet om ett ekonomiskt
åtstramningspaket samt skattereformen höjer enligt utskottets uppfattning
skattetrycket. Den tillfälliga arbetsmiljöavgiften försvinner visserligen
år 1991 men detta sker oberoende av den uppgörelse som träffats
mellan regeringen och folkpartiet. Kompensationen till arbetsgivarna
för den arbetsgivarperiod som föreslås, och som centern ställer sig
bakom, innebär att arbetsgivaravgifterna sänks. Detta uppvägs dock för
företagen av att de får ta över kostnaderna för sjukförsäkringen de
första fjorton dagarna av en sjukdomsperiod. Att påstå att nettot av
dessa åtgärder skulle sänka skattetrycket är endast ett akademiskt
resonemang eftersom följderna för företagen av åtgärderna i princip
blir ett oförändrat kostnadstryck.

Skattereformen ökar också människors bidragsberoende. Rundgången
skatter—bidrag ökar dramatiskt. En självklar samhällsekonomisk
strävan borde i stället vara att söka minska denna rundgång.

För att skattereformen på smidigast möjliga sätt skall kunna infogas

i den konjunkturpolitiskt aktuella situationen måste, som utskottet 101

anfört, utformningen vara sådan att inte de negativa tendenserna i

samhällsekonomin förstärks på det sätt som skattereformen gör i 1989/90:FiU40

regeringens och folkpartiets version. Utskottet förordar i stället den Reservationer

utformning av skattereformen som framförts i flera partimotioner av
centerpartiet.

Skattereformen sådan den föreslås av centerpartiet innebär i likhet
med regeringens och folkpartiets förslag att reformen fullföljs med
genomförande av det andra steget den 1/1 1991. Med beaktande av de
dynamiska effekterna finansieras den fullt ut. Dagens skattesystem har
klara brister beträffande den fördelningspolitiska effektiviteten. En
självklar strävan måste därför vara att skattereformen skall bidra till att
förbättra den fördelningspolitiska rättvisan så att målet skatt efter
bärkraft kan nås. Utskottet anser att betydligt mer grundliga fördelningspolitiska
studier av regeringens och folkpartiets förslag till skattereform
borde ha genomförts av ett neutralt analysinstitut innan beslut
fattas av riksdagen. Detta är också något som föreslagits av centerpartiet.
Vid en genomgång av de olika förslagen till skattereform anser
utskottet att centerpartiets förslag ger ett bättre fördelningspolitiskt
utfall för låg- och medelinkomsttagare än regeringens och folkpartiets
förslag.

Centerpartiets förslag till skattereform innebär också en betydligt
mindre rundgång av skatter och bidrag samt ett lägre genomslag på
priserna. Denna lägre inflationspåverkan är en följd av att centerpartiet
i betydligt mindre utsträckning än regeringen och folkpartiet
använder sig av direkt prishöjande indirekta skatter för att finansiera
skattereformen. Centerpartiets förslag innebär tvärtom att vissa indirekta
skatter sänks — bl.a. momsen på mat och momsen på hotell- och
restaurangtjänster. Det förhållandet att centerpartiet höjer de indirekta
skatterna betydligt mindre än vad regeringen föreslår samt därtill
differentierar momsuttaget med lägre moms på nödvändig konsumtion
bidrar starkt till att de fördelningspolitiska målen klaras utan att
bidragen behöver höjas i den utsträckning som regeringen föreslår.

Regeringens och folkpartiets förslag till skattereform leder däremot till
omfattande bidragshöjningar. Bidragen måste finansieras med skatter.

Därmed ökar den s.k. rundgången av skatter och bidrag. Centerns
alternativ medför mindre rundgång och ett lägre skattetryck.

Mervärdeskatten höjs tillfälligt från 19 % till 20 % den 1 juli 1990.

Detta innebär höjda skatter med 5,7 miljarder kronor budgetåret
1990/91 och med sammanlagt 9,6 miljarder kronor under hela den tid
höjningen skall gälla. Utskottet motsätter sig, som framgått, denna
momshöjning.

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fi74 (c) att
stimulanser för det frivilliga hushållssparande! i nuvarande konjunkturläge
är bättre än höjda skatter. Sparande främjar investeringar och
förbättrar bytesbalansen utan att driva upp kostnadsläge och skattetryck.
Att vidta ytterligare sparfrämjande åtgärder i det nuvarande
ekonomiska läget är nödvändigt.

Lagfäst sjuklön aviseras vidare i propositionen. Detta innebär att
arbetsgivarna övertar ansvaret för sjukskrivningar under de fjorton 102

första dagarna av en sjukdomsperiod. Detta förslag har som princip

tidigare bl.a. framlagts av centerpartiet — då under benämningen
arbetsgivarperiod. Att regeringen nu aviserar att man kommer att ge
arbetsgivarna full kompensation via sänkta arbetsgivaravgifter överensstämmer
också med förslag som centern fört fram. Utskottet anser i
likhet med vad som anförs i motion Fi74 (c) att små och medelstora
företag måste ges en möjlighet att försäkra sig bort från kostnadsansvaret.
Utskottet beklagar att något sådant förslag inte aviseras i propositionen.

Sänkt barnbidragshöjning. Överenskommelsen mellan regeringen
och folkpartiet innebär också en mindre höjning av barnbidragen än
vad som tidigare aviserats. Barnbidragshöjningarna skulle utgöra en
direkt kompensation till barnfamiljerna för skattereformens verkningar.
Nu sänks alltså denna kompensation. Åtskilligt fler barnfamiljer än
enligt tidigare beräkningar kommer därmed att förlora på skattereformen.

Uppskjuten föräldraförsäkring. Genomförandet av regeringens vallöfte
om utbyggd föräldraförsäkring skjuts på framtiden. På liknande sätt
har folkpartiet aviserat att man skjuter på genomförandet av vallöftet
om vårdnadsbidrag till alla småbarnsföräldrar. Centern har sagt nej till
utbyggd föräldraförsäkring och förordar i stället vårdnadsbidrag. Utskottet
anser i likhet med centern att vårdnadsbidrag skall införas år
1991. Det är viktigt ur rättvisesynpunkt och bidrar också till att klara
efterfrågan på barnomsorg. Enligt utskottets uppfattning talar inte
konjunkturutvecklingen för att skjuta upp införandet av vårdnadsbidraget.

Kommunalt skattestopp. Propositionen föreslår ett tvåårigt förbud för
kommunerna att höja utdebiteringen. Den kommunala konsumtionen
har det senaste decenniet vuxit med en genomsnittlig årstakt om ca

2 %, dvs. väsentligt mer än vad riksdagen uttalat. Ökningstakten har
emellertid till stor del orsakats av statliga direktiv och pålagor, exempelvis
inom omsorgs- och tillsynsverksamheter. Kommunerna och
landstingen har därigenom fått ekonomiska problem. Denna utveckling
har förstärkts av den socialdemokratiska regeringen, som under
samma tid kraftigt urholkat värdet av statsbidragen till den kommunala
sektorn samt genomfört direkta indragningar från sektorn.

Utskottet anser att skillnaderna i skatteuttag mellan olika kommuner
är alltför stora. Skillnaden mellan den högsta och den lägsta
kommunalskatten uppgår för år 1990 till 6,79 kr. per skattekrona.
Denna skillnad orsakas till största delen inte av skillnader i servicegrad
och effektivitet utan är framför allt en följd av skillnader i skattekraft
mellan olika kommuner. Människor i kommuner med lägst genomsnittlig
inkomst betalar de högsta kommunalskatterna.

Utskottet anser i likhet med vad vad som anges i propositionen och
också påpekas i bl.a. motion Fi74 (c) att skattereformens mål att
nedbringa marginalskatterna inte bör urholkas genom kommunala
skattehöjningar. Det finns vidare ett samhällsekonomiskt behov av att
begränsa den offentliga konsumtionen och stimulera kommunsektorn

1989/90:FiU40

Reservationer

103

till förbättrad resursanvändning och högre effektivitet. I likhet med 1989/90:FiU40

vad som anförs i motion Fi74 (c) anser utskottet att det finns bättre Reservationer

sätt att åstadkomma detta än genom ett kommunalt skattestopp.

Regeringen har dock valt att föreslå ett kommunalt skattestopp. Det
finns en rad skäl som talar emot att införa detta. För det första kan
grundlagsenligheten ifrågasättas. För det andra kan ifrågasättas hur pass
effektivt ett kommunalt skattestopp blir. Kommunerna har exempelvis
möjlighet att höja avgifter i stället. Det är emellertid olyckligt om så
skulle bli fallet eftersom avgifterna drabbar låginkomsttagare hårdast.

För det tredje kan mot det kommunala skattestoppet anföras samma
argument som mot andra typer av regleringsingrepp på marknaden,
t.ex. prisstopp, hyresstopp osv. De grundläggande problemen löses inte
utan de skjuts endast på framtiden.

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fi74 (c) att
den väg som väljs för att nå målet att hålla tillbaka kommunala
skattehöjningar måste harmoniera med den kommunala självstyrelsen.

Den metod utskottet förordar är den som föreslås av centerpartiet,
nämligen överläggningar mellan staten å ena sidan och kommun- och
landstingsförbunden å andra sidan. Sådana överläggningar har tidigare
tillämpats med framgång.

Utskottet är således kritiskt till den inriktning av den ekonomiska
politiken som förordas i proposition 1989/90:150 samt i motion Fi71
(fp). Som ovan nämnts anser utskottet att den ekonomiska politiken i
stället bör ges den inriktning som förordas av centerpartiet i motion
Fi74.

Utskottet anser mot denna bakgrund att den ekonomiska politiken
bör ges följande inriktning.

Det faktum att den svenska konjunkturen nu vänt nedåt innebär
inte att det ännu är möjligt att lätta på finanspolitiken. En kraftig
generell åtstramning av den totala efterfrågan utöver de åtgärder som
redan beslutats skulle dock i nuvarande konjunkturläge kunna förstärka
konjunkturnedgången. Finanspolitiken bör vara mer selektiv än
tidigare.

Den konkurrensutsatta sektorn bör ges ökat utrymme. Det prognosticerade
fallet i investeringarna bör motverkas genom att näringslivets
investeringar främjas.

Återhållsamhet bör iakttas beträffande de offentliga utgifterna. Det
totala skattetrycket bör inte höjas utan måste, med beaktande av
konjunkturen, sänkas. Höjningar av mervärdeskatten skapar speciella
problem för samhällsekonomin eftersom de driver upp kostnadsläget
och skapar fördelningspolitiska spänningar och kompensationskrav i
löneförhandlingarna. Differentierad moms bör införas med lägre skattesats
på nödvändighetsvaror såsom mat, boende och kultur.

Inom ramen för ett oförändrat eller sänkt skattetryck bör punktskatterna
höjas på miljöskadliga energiråvaror samt miljöavgifter införas.

Dessa skattehöjningar bör bl.a. motverkas genom ett borttagande av
momsen på energi.

Utskottet anser att ett ökat sparande är nödvändigt — det främjar 104

investeringar och bytesbalans utan att driva upp kostnadsläge och

skattetryck. Ett ökat sparande ger också en åtstramande effekt på 1989/90:FiU40

ekonomin. Det ökande sparandet skall i första hand tillskapas i hus- Reservationer

hållssektorn.

Brist på arbetskraft förekommer fortfarande på vissa delar av arbetsmarknaden.
Åtgärder för att öka arbetskraftsutbudet är därför fortsatt
nödvändiga.

Lönebildning och avtalsrörelser måste reformeras för att möjliggöra
samhällsekonomiskt rimliga avtal.

Oberoende av konjunkturläget bör ett långsiktigt arbete bedrivas för
att vidta de strukturella förändringar som är nödvändiga för att förbättra
ekonomins funktionssätt. Ett fullföljande av en skattereform med en
rättvis fördelningsprofil, en reformerad offentlig sektor, en industripolitik
med inriktning på främjande av högteknologi, investeringar i
utbildning och kommunikationer samt en politik som tillvaratar hela
landets utvecklingsförmåga hör till de viktigaste strukturåtgärderna.

I de offentliga transfereringssystemen måste en utveckling inledas
mot större grundtrygghet och enklare regler med mindre marginaleffekter.
Det gäller bl.a. införande av en höjd grundpension lika för alla
samt studielön för studerande.

De åtgärder som utskottet för närvarande ser som extra angelägna att
främja i den ekonomiska politiken är sammanfattningsvis följande.

-Ökat hushållssparande
-Främjande av investeringar

- Inflationsbekämpning och lönebildning

- Rättvis skattereform
-Strukturella åtgärder.

Beträffande den närmare utformningen av den ekonomiska politiken
instämmer utskottet i de förslag och den utformning som framförs
i motion Fi74 (c).

I motion Fi66 (m) hävdas att det principiellt är meningslöst att
fortsättningsvis utnyttja finanspolitiken i konjunkturpolitiskt syfte. Utskottet
anser visserligen att en allmän förskjutning av den ekonomiska
politiken i riktning mot mer långsiktiga strukturellt inriktade åtgärder
är motiverad inte minst med tanke på den pågående internationaliseringen
som begränsar de enskilda ländernas möjlighet till kortsiktiga
finanspolitiska åtgärder. Utskottet anser också i likhet med motionärerna,
och som också framhålls i motion Fi74 (c), att det för närvarande
är för sent med en ytterligare finanspolitisk åtstramning. Utskottet
kan emellertid inte instämma i att det fortsättningsvis skulle vara
meningslöst att utnyttja finanspolitiken i konjunkturpolitiskt syfte.

Finanspolitiken bör även fortsättningsvis ingå bland ekonomisk-politiska
medel, inte minst för att avlasta penningpolitiken. Utskottet avstyrker
den inriktning av den ekonomiska politiken som förordas i
motion Fi66 (m).

Utskottet avstyrker också den inriktning av den ekonomiska politiken
som förordas i motionerna Fi65 (vpk) och Fi70 (mp). Den
inriktning som här förordas är verklighetsfrämmande och skulle på ett
påtagligt sätt försämra den aktuella ekonomisk-politiska situationen. 105

Mot bakgrund av vad utskottet ovan anfort tillstyrks den inriktning
av den ekonomiska politiken som förordas i motion Fi74 (c) yrkande
1. Motionerna Fi65 yrkande 1, Fi66 yrkande 1, Fi70 yrkandena 2 och
16 samt Fi71 yrkandena 1 och 2 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 a) och 1 b) bort ha följande
lydelse:

1. beträffande de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska
politiken

a) att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition
1989/90:150 bilaga 1 mom. 1 i berörd del samt motionerna
1989/90:Fi65 yrkande 1 i berörd del, 1989/90:Fi66 yrkande 1 i
berörd del, 1989/90:Fi70 yrkandena 2 i berörd del och 16 samt
1989/90:Fi71 yrkande 1 godkänner vad som förordas i motion
1989/90:Fi74 yrkande 1 i berörd del om stabiliseringspolitiska
åtgärder samt som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

b) att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition
1989/90:150 bilaga 1 mom. 1 i berörd del samt motionerna
1989/90:Fi65 yrkande 1 i berörd del, 1989/90:Fi66 yrkande 1 i
berörd del, 1989/90:Fi70 yrkande 2 i berörd del samt
1989/90:Fi71 yrkande 2 godkänner vad som förordas i motion
1989/90:Fi74 yrkande 1 i berörd del om inriktningen på längre
sikt samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

3. De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska
politiken (mom. 1 a och b)

Lars-Ove Hagberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med
"Prognosen i" och på s. 47 slutar med "berörd del" bort ha följande
lydelse:

De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken

Utskottet delar vänsterpartiet kommunisternas bedömning att det senaste
halvårets politiska händelser har inneburit att regeringen definitivt
kapitulerat för de kapitalistiska marknadskrafterna. I kompletteringspropositionen
talas inte längre om en egen väg, utan den politik
som nu förordas är enbart ett sätt att anpassa sig till marknadens
krafter, dvs. de imperialistiska koncernerna och EG-marknadens villkor.
Den av regeringen övergivna tredje vägens politik försökte ändock
ge en illusion om en egen utveckling. Färden på den vägen slutade i
ett stopp och den socialdemokratiska regeringen står än mer tomhänt
än tidigare.

1989/90:FiU40

Reservationer

106

Enligt utskottet behövs nu en socialistisk arbetarpolitik. Utskottet 1989/90:FiU40

delar oron som finns i arbetarrörelsens bas över den förda politiken. Reservationer

Arbetarrörelsens traditionella värderingar måste försvaras och användas
i strid för arbetarrörelsens intressen och mot borgarpolitik.

De uppgörelser regeringen gjort med folkpartiet om skattepolitiken
och den ekonomiska politiken strider enligt utskottet i flera Call direkt
mot arbetarrörelsens principiella utgångspunkter; rättvis fördelningsoch
socialpolitik, jämlikhet, solidaritet och gemenskap.

I motsats till regeringen och folkpartiet anser utskottet att en fördelningspolitik
måste bedrivas även om man inte har en god tillväxt. Det
som finns måste fördelas till de grupper som bäst behöver dem. En
regering som slutar upp med att göra rättvisa fördelningar kan aldrig
fa arbetarrörelsens stöd eller balans i samhällsekonomin.

Utskottet kan inte heller se att regeringen i sin långtidsbudget ändrat
inriktning. Det kommer att bli fem svåra år för de lägsta inkomsttagarna
och de nyfattiga. De lägst avlönade får det svårare och svårare att
kompensera sig avtalsvägen. Löneklyftorna ökar. I detta läge väljer
regeringen att reducera eller i bästa fall ha en oförändrad nivå på
transfereringarna till hushåll och kommuner. Detta innebär att hälsooch
sjukvården, den sociala tryggheten och samhällsskyddet blir lidande
och att fritidsverksamheter och kulturen drabbas. Utskottet avvisar
en sådan utveckling.

Utskottet vill bestämt avvisa en generell åtstramning som är innebörden
av det krispaket som regeringen och folkpartiet presenterar i
proposition 150. Det är inte hushållens eller den offentliga sektorns
konsumtion som har orsakat den överhettning som alltjämt dröjer sig
kvar inom vissa delar av landet. Mellan 1980 och 1989 ökade såväl
privat som offentlig konsumtion med 16 %. Detta kan jämföras med
att BNP ökade med drygt 20 %. Konsumtionens andel av BNP har
med andra ord minskat, vilket innebär att sparkvoten ökat.

Allt fler ekonomer talar nu emellertid om att konjunkturen försvagas.
Det skulle med andra ord vara för sent för åtstramning. Trots detta
vill regeringen höja momsen. Förra året uppgick antalet arbetslösa till
i genomsnitt 61 000 personer. I år väntar sig regeringen att denna
siffra skall stiga till 75 000. Denna utveckling beräknas fortsätta och
1991 räknar man med 90 000 arbetslösa, trots att lönerna då bara
antas öka med 3 %, ett låglönealternativ som enligt regeringen leder
till balans i ekonomin. Regeringen bedriver sålunda åtstramningspolitik
och låter antalet arbetslösa växa, även om löneökningstakten väsentligt
skulle reduceras. Att denna politik syftar till "arbete åt alla"
framstår inte som trovärdigt. Även om inte arbetslösheten bör betecknas
som ett medel i regeringens politik så är den ändå en självklar
följd av denna politik. Den ekonomiska politik som regeringen nu
förespråkar framstår därför som helt oacceptabel för utskottet.

De allmänna riktlinjer som enligt utskottet måste ligga till grund för
den ekonomiska politiken är följande:

-Social tillväxt för rättvisa, jämlikhet och trygghet.

-Rättvis fördelningspolitik skall genomsyra alla politikens områden. 107

-Rätten till ett meningsfullt arbete förverkligas genom demokratiska 1989/90:FiU40
rättigheter i arbetslivet. Reservationer

-Samlade åtgärder mot den ekologiska krisen och en resurs- och
miljöbesparande energipolitik.

- Försvar av den nationella suveräniteten med riktade framtidsinvesteringar.

I enlighet med dessa riktlinjer vill utskottet uttala ett bestämt nej till
regeringens och folkpartiets krispaket. Angående krispaketet vill utskottet
i övrigt göra följande kommentarer.

Regeringens och folkpartiets förslag till skatteomläggning kan inte
skapa några förutsättningar för lägre nominella löneökningar. Klyftorna
mellan hög- och lågavlönad ökar eller i bästa fall vidgas inte, vilket
innebär en fördelningspolitik som inte bidrar till att lägga en grund
för mera "normala" avtal på arbetsmarknaden och som måste vara en
utgångspunkt för rättvisa och jämlikhet. Utskottet är därför av den
uppfattningen att skatteomläggningen måste omarbetas i enlighet med
vänsterpartiet kommunisternas förslag (motion 1989/90:Sk81) för att
den skall fi en rimlig fördelningsprofil.

Utskottet yrkar avslag på regeringens förslag till en momshöjning
från den 1 juli 1990 t.o.m. 1991. Höjningen löser inget av samhällets
grundläggande problem utan försvårar i stället avtalsförhandlingarna
samtidigt som den slår hårdast mot de minst köpstarka.

Utskottet avvisar vidare regeringens förslag om ett kommunalt skattestopp.
Av regeringens finansplan från januari framgår att kommunerna
kommer att ha ett underskott på ca 14 miljarder kronor för år
1990, detta räknat på befintlig verksamhet. Tecknade löneavtal för år

1990 gör att underskotten kommer att uppgå till mellan 20 och 25
miljarder kronor i den samlade kommunsektorn. I dag motsvarar
statens överskott ungefär kommunernas underskott. Som utskottet ser
det behövs en broms på kommunalskatterna. Men detta kräver att
riksdagen anslår ett ekonomiskt stödpaket till kommunsektorn. Ett
kommunalt skattestopp utan nya resurser skulle, enligt utskottets mening,
innebära att krisen inom vård, omsorg, skola, kultur och nödvändig
service förstärks i en omfattning som det är ofattbart att någon
regering skulle kunna godta.

De s.k. utbudsinriktade åtgärder som finns med i krispaketet kan ej
heller godtas av utskottet. Gemensamt för dessa förslag är att de från
fördelningssynpunkt är negativa för de sämst ställda. Självfallet skulle
t.ex. — om förslaget om ny semesterlag genomförs — effekten bli
negativ för de lågavlönade. Alternativet blir för dessa grupper att sälja
en del av semestern till arbetsgivaren. Det kommer att öka klyftorna
på arbetsmarknaden ytterligare.

Utskottet tillstyrker med hänvisning till det anförda den inriktning
av den ekonomiska politiken som föreslås i vänsterpartiet kommunisternas
motion Fi65 yrkande 1.

Regeringens och övriga partiers förslag till inriktning av den ekonomiska
politiken skiljer sig kraftigt från den sorn utskottet här redovisat.

Utskottet avvisar därför dessa förslag.

dels att utskottets hemställan under 1 a) och 1 b) bort ha följande 1989/90:FiU40
lydelse: Reservationer

1. beträffande de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska
politiken

a) att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition
1989/90:150 bilaga 1 mom. 1 i berörd del samt motionerna
1989/90:Fi66 yrkande 1 i berörd del, 1989/90:Fi70 yrkandena 2 i
berörd del och 16, 1989/90:Fi71 yrkande 1 samt 1989/90:Fi74
yrkande 1 i berörd del godkänner vad som förordas i motion
1989/90:Fi65 yrkande 1 i berörd del om stabiliseringspolitiska
åtgärder samt som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

b) att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition
1989/90:150 bilaga 1 mom. 1 i berörd del samt motionerna
1989/90:Fi66 yrkande 1 i berörd del, 1989/90:Fi70 yrkande 2 i
berörd del, 1989/90:Fi71 yrkande 2 samt 1989/90:Fi74 yrkande 1
i berörd del godkänner vad som förordas i motion 1989/90:Fi65
yrkande 1 i berörd del om inriktningen på längre sikt samt som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska
politiken (mom. 1 a och b)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med
"Prognosen i" och på s. 47 slutar med "berörd del" bort ha följande
lydelse:

De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken

Utskottet vill understryka att de ekonomiska problemen i grunden är
ekologiska. Den materiella standarden i Sverige och andra rika länder
har till en betydande del bara kunnat skapas till priset av en rovdrift
på knappa råvaruresurser och en fortgående förstöring av vår miljö.

Denna rovdrift och miljöförstöring har i många fall gått så långt att
grundläggande livsförutsättningar nu är hotade både för människan,
växtligheten och djuren. Därmed hotas också de ekonomiska grundvalarna
för vår existens.

Målet för den ekonomiska politiken måste, enligt utskottets mening,
vara att angripa både de ekologiska och de ekonomiska problem vi står
inför. Medlet för detta är dels en finanspolitisk åtstramning som siktar
framåt mot ett samhälle med en minskad förbrukning av knappa
råvaror och med en minskad miljöförstöring, dels ett skattesystem som
premierar resurssnåla och miljövänliga konsumtionsmönster och produktionsmetoder.

Den av regeringen och folkpartiet föreslagna skattereformen har i
alltför liten utsträckning tagit hänsyn till detta. Inga åtgärder föreslås jq^

som på ett avgörande sätt bryter den hittillsvarande utvecklingen.

I det följande tar utskottet ställning till det av regeringen och
folkpartiet föreslagna krispaketet, där skattereformen utgör ett centralt
inslag. I anslutning härtill redovisar också utskottet ett alternativ till
propositionens förslag till inriktning av den ekonomiska politiken.
Denna inriktning av politiken följer de förslag som återfinns i motion
Fi70 (mp) yrkande 2.

Regeringens förslag till skattereform uppfyller, som utskottet nämnt,
inte de krav som måste ställas på finanspolitiken. Reformen innebär
en ytterligare påspädning av köpkraften i storleksordningen 2 % under
år 1991, bl.a. beroende på att delar av finansieringen får finansiellt
genomslag först 1992/93. Utskottet anser att förslaget från miljöpartiet
de gröna att senarelägga en del av marginalskattesänkningen, motsvarande
3 procentenheter för beskattningsbara inkomster över
124 000 kr., till år 1992 skulle vara ett bra sätt att undvika denna
ytterligare köpkraftspåspädning i ett läge när finanspolitisk åtstramning
är av nöden.

När det gäller skattesystemets principiella utformning anser utskottet
att en större del av skattebelastningen skall avse förbrukning av energi
och råvaror samt miljöutsläpp, medan en mindre del av skatten än i
dag skall falla på arbete. Därigenom kommer skattesystemet att styra
utvecklingen i en ekologiskt önskvärd riktning. Förslaget från miljöpartiet
de gröna om kraftigt höjda skatter på energiråvaror och miljöutsläpp
i kombination med sänkta arbetsgivaravgifter är, som utskottet
ser det, ett nödvändigt första steg i denna riktning.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att höjda punktskatter
givetvis leder till prishöjningar. Ur miljö- och resurssynpunkt är det
dock viktigt att ge skattesystemet en styrande verkan. Prishöjningarna
bör utformas så att de leder till ett ändrat konsumtionsmönster och
därigenom får positiva effekter ur miljösynpunkt.

Utskottet avvisar förslaget om tillfällig momshöjning. En höjd moms
drabbar främst låginkomsttagarna. En sådan åtgärd saknar också helt
miljöprofil genom att den belastar all konsumtion lika.

Utskottet kan på principiella grunder inte heller godta förslaget om
ett tvåårigt kommunalt skattestopp. Förslaget innebär ett ifrågasättande
av kommunernas kompetens och omdöme. Utskottet ser det som
särskilt märkligt att förslaget presenteras samtidigt som riksdagen har
att ta ställning till förslag om ny kommunallag, vars uttalade mål är att
stärka den kommunala självstyrelsen och demokratin.

Utskottet avvisar också regeringens förslag om tillfälliga avvikelser i
semesterlagen som skall göra det möjligt för arbetstagare att arbeta
under en del av sin semester. Utskottet anser att det är ett mycket
märkligt förfarande att först föreslå förlängd semester och sedan, i en
sorts eftertankens kranka blekhet, upphäva en del av effekten av denna
genom ett förslag om att man skall kunna arbeta även på semestern.
Utskottet anser att i stället bör, när resursläget så tillåter, en förkortning
av den dagliga arbetstiden genomföras. Mot denna bakgrund bör
ej heller förslaget i propositionen att stimulera till lönearbete efter
pensionsåldern genomföras.

1989/90:FiU40

Reservationer

I motsats till vad som föreslås i propositionen anser utskottet att det
är absolut nödvändigt att fullfölja utbyggnaden av föräldraförsäkringen
enligt riksdagens tidigare beslut. Att, som föreslås i propositionen, inte
fullfölja utbyggnaden gör situationen mycket svår för många barnfamiljer
som nu inte heller ser ut att få sin barntillsyn ordnad genom
den tidigare utlovade utbyggnaden av den kommunala barnomsorgen
till full behovstäckning 1991. Som alternativ besparing inom socialförsäkringssystemet
föreslår utskottet en begränsning av ersättningsnivån i
sjuk- och föräldraförsäkringen till 70 % för den del av inkomsten som
överstiger 4,5 basbelopp.

Utskottet konstaterar, med utgångspunkt från den inriktning av den
ekonomiska politiken som utskottet här redovisat, att utskottet ej
heller kan godta moderata samlingspartiets, centerpartiets eller vänsterpartiet
kommunisternas förslag till utformning av den ekonomiska
politiken. Utskottet avvisar därför dessa förslag. Detsamma gäller de
riktlinjer för den ekonomiska politiken på längre sikt som anges i
motion Fi71 (fp) yrkande 2.

Vad utskottet här anfört innebär ett tillstyrkande av motion Fi70
(mp) yrkande 2.

I anslutning till diskussionen om riktlinjer för den ekonomiska
politiken förordas i motion Fi70 (mp) yrkande 16 ett införande av ett
nytt produktivitetsbegrepp som i första hand beaktar användningen av
knappa naturresurser.

Utskottet delar på denna punkt motionärernas uppfattning och
tillstyrker motion Fi70 yrkande 16.

dels att utskottets hemställan under 1 a) och 1 b) bort ha följande
lydelse:

1. beträffande de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska
politiken

a) att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition
1989/90:150 bilaga 1 mom. 1 i berörd del samt motionerna
1989/90:Fi65 yrkande 1 i berörd del, 1989/90:Fi66 yrkande 1 i
berörd del, 1989/90:Fi71 yrkande 1 samt 1989/90:Fi74 yrkande 1
i berörd del godkänner vad som förordas i motion 1989/90:Fi70
yrkandena 2 i berörd del och 16 om stabiliseringspolitiska åtgärder
samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

b) att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition
1989/90:150 bilaga 1 mom. 1 i berörd del samt motionerna
1989/90:Fi65 yrkande 1 i berörd del, 1989/90:Fi66 yrkande 1 i
berörd del, 1989/90:Fi71 yrkande 2 samt 1989/90:Fi74 yrkande 1
i berörd del godkänner vad som förordas i motion 1989/90:Fi70
yrkande 2 i berörd del om inriktningen pä längre sikt samt som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1989/90: FiU40

Reservationer

lil

5. De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska
politiken (mom. 1 b)

Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 46 börjar med
"Utskottet har" och på s. 47 slutar med "berörd del" bort ha följande
lydelse:

Mot bakgrund av det ekonomiska läget i Sverige har utskottet ovan
ställt sig bakom de förslag till åtgärder som presenteras resp. aviseras i
den reviderade finansplanen till följd av överenskommelsen mellan
regeringen och folkpartiet. Dessa åtgärder innebär en viktig omläggning
av vissa delar av den ekonomiska politiken, en omläggning som
emellertid måste följas av betydligt fler om Sveriges ekonomiska problem
skall kunna bemästras.

Utöver de trendbrott som de föreslagna åtgärderna innebär — att
skattereformen genomförs som planerat, att konkreta besparingar genomförs
i socialförsäkringsutgifterna samt att arbetsgivaravgifterna
sänks och att skattekvoten därigenom sjunker — vill utskottet peka på
ett antal ytterligare områden där betydande förändringar krävs. Utskottet
instämmer därmed i vad som anförs i folkpartiets partimotion Fi71
om att den ekonomiska politiken måste inriktas på en stabil och
förtroendeskapande politik. De föreslagna åtgärderna ses där som ett
nödvändigt första steg i en långsiktig process för att angripa de strukturella
problemen i svensk ekonomi. Utskottet delar motionärernas
uppfattning att en rad kompletterande åtgärder måste sättas in så snart
som möjligt.

En sådan långsiktig process måste enligt utskottet inkludera en
omfattande förnyelse av den offentliga sektorn. Denna måste inledas
snarast. Bristen på sådant förnyelsearbete under 1980-talet har i själva
verket medfört ett ständigt stigande skattetryck och en låg produktivitetsutveckling
för ekonomin som helhet och därvid aktivt medverkat
till dagens bekymmersamma situation.

Trots att den offentliga sektorn har tillförts mer och mer resurser
kännetecknas den av växande problem. Det gäller både bristen på
valfrihet och den ineffektiva användningen av resurser som bl.a. leder
till köer inom barnomsorg, äldreomsorg och sjukvård. Utskottet instämmer
också i motionärernas uppfattning angående behovet av fördelningspotitiskt
motiverade insatser för det glömda Sverige.

Utskottet delar uppfattningen i folkpartiets partimotion att ett viktigt
skäl till dessa problem är förekomsten av offentliga monopol och
ekonomiska lösningar som liknar planhushållning. Även om verksamheten
i allt väsentligt förblir skattefinansierad bör monopolen inom
produktionen avskaffas och fler enskilda alternativ uppmuntras.

Som framgått av vad utskottet ovan anfört kommer skattekvoten att
sjunka under 1991 och 1992 som en följd av skattereformen och de
stabiliserinsgpolitiska åtgärderna. Utskottet delar uppfattningen i folkpartiets
partimotion att det är nödvändigt att skattetrycket fortsätter att

1989/90:FiU40

Reservationer

112

sjunka. Dagens höga skattetryck är skadligt för ekonomins funktionssätt
och medborgarnas valfird. På sikt bör skattekvoten kunna sänkas
till cirka hälften av bruttonationalprodukten.

Utskottet anser att det i första hand är momsen som bör sänkas.
Därtill kommer det av hänsyn till den internationella utvecklingen att
bli nödvändigt med en anpassning nedåt av den totala skattebelastningen
på sparande. Utskottet delar motionärernas uppfattning att ett första
steg därvid bör tas genom en sänkning av förmögenhetsskatten, arvsoch
gåvoskatten liksom ett avskaffande av omsättningsskatten på aktier.

Utskottet anser det av flera skäl angeläget att 3 till stånd en ökning
av hushållssparandet. Privat ägande och därmed privat sparande är en
viktig förutsättning för att marknadsekonomin skall kunna fungera
effektivt. Därtill kommer att alla människor av fördelningspolitiska
rättviseskäl bör ges möjlighet att genom eget sparande bygga upp ett
eget sparkapital.

Utskottet anser att en sänkning av skattetrycket underlättas om
hushållens sparande ökar. Skattereformen kommer att få stor betydelse
för att uppnå detta. Dessutom krävs enligt utskottet särskilda sparstimulanser
samtidigt som besparingar i de generella transfereringssystemen
genomförs. På så sätt kan ett gott generellt trygghetsskydd byggas
upp av individen själv där samhällets skydd kompletteras med eget
försäkringsskydd eller annat sparande.

Utskottet instämmer i vad motionärerna anför om sparstimulerande
effekter av avskaffande av löntagarfonderna, utförsäljning av statliga
företag, stimulans av andel-i-vinst-system för löntagarna, långsiktigt
sparande för egen bostad, pension och av föräldrar för barns räkning.

Osäkerhet råder för närvarande i fråga om den framtida energipolitiken
liksom i fråga om EG-samarbetets former. Utskottet delar uppfattningen
i folkpartiets partimotion att den förtida avvecklingen av kärnkraften
inte bör genomföras liksom att utformningen av Sveriges avtal
med EG får en mycket stor betydelse för möjligheterna till fortsatt god
ekonomisk tillväxt och välfärdsökning.

Ökad klarhet i fråga om båda dessa faktorer krävs för att kunna
vända nuvarande negativa utveckling i fråga om utlandsinvesteringarna.
Utskottet ser det som naturligt att svenska företag i betydande
utsträckning investerar utomlands men instämmer i motionärernas
uppfattning att det är ett stort problem att så få utländska företag
investerar i Sverige.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi71 (fp) yrkande 2.

I motion Fi66 (m) liksom i motion Fi74 (c) redovisas riktlinjer på
längre sikt för den ekonomiska politiken som till vissa delar överensstämmer
med vad utskottet ovan tillstyrkt. Utskottet delar emellertid
inte det synsätt som också redovisas i fråga om den negativa bedömningen
av skattereformen i motion Fi66 resp. angående energipolitiken
i motion Fi74. Därmed avstyrks motion Fi66 (m) yrkande 1 i berörd
del liksom motion Fi74 (c) yrkande 1 i berörd del.

I motionerna Fi65 (vpk) yrkande 1 i berörd del samt Fi70 (mp)
yrkande 2 i berörd del redovisas riktlinjer som helt avviker från vad
utskottet ovan anfört. Motionerna avstyrks.

1989/90: FiU40

Reservationer

8 Riksdagen 1989190. 5 sami. Nr 40

dels att utskottets hemställan under 1 b) bort ha följande lydelse:

1. beträffande de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska
politiken

b) att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition
1989/90:150 bilaga 1 mom. 1 i berörd del samt motionerna
1989/90:Fi65 yrkande 1 i berörd del, 1989/90:Fi66 yrkande 1 i
berörd del, 1989/90:Fi70 yrkande 2 i berörd del samt
1989/90:Fi74 yrkande 1 i berörd del godkänner vad som förordas
i motion 1989/90:Fi71 yrkande 2 om inriktningen på längre
sikt samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

6. Sambandet ekologi och ekonomisk politik
(mom. 2)

Gunnar Björk (c), Ivar Franzén (c), Lars-Ove Hagberg (v) och Carl
Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47 börjar med
"Utskottet är" och på s. 48 slutar med "yrkande 1" bort ha följande
lydelse:

Utskottet är av samma mening som motionärerna att en god miljö
måste bli ett viktigt mål i den ekonomiska politiken. Utan en god
miljö kan på lång sikt inte övriga mål tillgodoses. Målet en god miljö
måste därför vara överordnat de övriga målen. Den utveckling av
produktionen som är önskvärd för att tillgodose en rad angelägna
samhällsuppgifter måste därför styras och stimuleras så att den blir
miljövänlig.

I den allmänna debatten hävdas ofta att tillväxtmålet alltid måste
komma i konflikt med målsättningen att uppnå en god miljö. Frågan
om tillväxt och miljö har också förts genom en debatt mellan två
skolor: de som är för tillväxt och de som är emot. Enligt utskottets
uppfattning är det tillväxtens innehåll som måste vara i fokus. Förvägrar
vi t.ex. utvecklingsländerna en ekonomisk utveckling inom ramen
för den ekologiska balansen hamnar vi i en olöslig konflikt mellan
miljö och möjligheten att föra människor bort från svält och sjukdomar.
Tillväxten måste i stället styras och stimuleras så att den blir
miljövänlig.

Sambandet mellan ekologi och ekonomisk politik innebär med
nödvändighet att handlingsfriheten vid val av ekonomisk-politiska åtgärder
begränsas. Med målet en god miljö som ledstjärna i ekonomin
blir det t.ex. givet att förespråka styrande punktskatter i stället för
moms på energi. Vidare blir det naturligt att tillse att miljökostnader
förs in i hushållens och företagens ekonomi bl.a. genom miljöavgifter.

Det är också mot denna bakgrund som utskottet anser att det är
viktigt att upprätta gröna nationalräkenskaper. Regeringen meddelade i
början av detta år att en utredning skulle tillsättas för att utarbeta ett

1989/90:FiU40

Reservationer

114

sådant räkenskapssystem. Några utredningsdirektiv har emellertid
ännu inte presenterats. Enligt utskottets uppfattning måste detta arbete
bedrivas skyndsamt.

Med bifall till motion Fi74 yrkande 3 och med anledning av motion
Fi70 yrkande 1 bör riksdagen ge regeringen till känna vad utskottet
anfört om målet god miljö och om nödvändigheten av att omedelbart
påbörja arbetet med att upprätta gröna nationalräkenskaper.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande sambandet mellan ekologi och ekonomisk politik
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi74 yrkande 3 och
med anledning av motion 1989/90:Fi70 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om målet
god miljö och gröna nationalräkenskaper,

7. Tillfälligt höjd mervärdeskatt (mom. 3)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 48 som börjar med "Det i"
och slutar med "höjas automatiskt" bort ha följande lydelse:

I propositionen läggs ett förslag om en tillfällig höjning av mervärdeskatten
från 19 % till 20 % mellan den 1 juli 1990 och den 31
december 1991. Förslaget ingår som en väsentlig del av regeringens
och folkpartiets krispaket.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 48 börjar med
"Utskottet delar" och på s. 49 slutar med "yrkande 13" bort utgå,

dels att den del av utskottets yttrande på s. 49 som börjar med
"Utskottet ser" och slutar med "och 8" bort utgå,

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49 börjar med "Med
genomförandet" och på s. 50 slutar med "proposition 150" bort ha
följande lydelse:

Den mervärdeskattehöjning som regeringen med stöd av folkpartiet
nu har föreslagit kommer enligt utskottets bedömning att innebära en
skattehöjning på nästan 7 miljarder kronor räknat per helår. Att
tillgripa en sådan åtgärd är från samhällsekonomisk synpunkt helt
felaktigt, eftersom den kommer att påskynda och fördjupa den avmattning
i ekonomin som redan är i full gång. Skattehöjningen kommer
vidare att driva på inflationen, vilket i sin tur kommer att förorsaka
krav på omförhandlingar i löneavtalen, något som kommer att ytterligare
förvärra inflationen osv. i en ond cirkel.

Förslaget bidrar vidare till att höja skattetrycket ytterligare med
åtföljande stora skattekilar som följd. Det leder till snedvridningar och
en ineffektiv resursfördelning. Ett lägre skattetryck är en viktig förutsättning
för att uppnå de ekonomisk-politiska målen god tillväxt, låg
inflationstakt och arbete åt alla som vill arbeta. Alla tjänar på att dessa
mål uppnås, inte minst de med låga inkomster och i små ekonomiska
omständigheter.

1989/90:FiU40

Reservationer

Som framhålls i en avvikande mening från moderata samlingspartiets
företrädare i skatteutskottet (1989/90:SkU5y) bör också beaktas att
höjningen, även om den är tidsbegränsad, infaller under just den
period då regeringen och folkpartiet i förening planerar att bredda
basen för mervärdeskatten som ett led i skattereformen. Detta kommer
att leda till att de negativa effekterna för de medborgare som drabbas
av basbreddningen blir ännu mera kännbara än som tidigare förutsetts.
Uppskattningen i motion Fi66 (m) att mervärdeskattehöjningen för det
genomsnittliga hushållet betyder en skatteökning med ca 1 800 kr.
bedömer utskottet som rimlig. Därtill kommer ett ökat genomslag på
mervärdeskatten för resor, turism, byggnation etc. Mervärdeskattehöjningen
kommer också i konflikt med Sveriges strävanden att närma sig
EG, där nivån på mervärdeskatten normalt är lägre.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet propositionen i här
aktuell del och tillstyrker motionerna Fi66 (m) yrkande 6, Fi74 (c)
yrkande 6, Fi65 (vpk) yrkande 3 och Fi70 (mp) yrkande 5. Däremot
avstyrker utskottet de alternativa skattehöjningar som föreslagits i
motionerna Fi65 (vpk) yrkande 13 och Fi70 (mp) yrkandena 6—8.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande tillfälligt höjd mervärdeskatt
att riksdagen

dels med bifall till motionerna 1989/90:Fi65 yrkande 3, 1989/90:
Fi66 yrkande 6, 1989/90:Fi70 yrkande 5 och 1989/90:Fi74 yrkande
6 avslår regeringens i proposition 1989/90:150 bilaga 4 punkt
1 framlagda förslag till lag om tillfällig höjning av mervärdeskatten,

dels avslår motionerna 1989/90:Fi65 yrkande 13 och 1989/90:
Fi70 yrkandena 6—8,

8. Tillfälligt höjd mervärdeskatt (mom. 3)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 48 som börjar med "Det i"
och slutar med "höjas automatiskt" bort ha följande lydelse:

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 48 börjar med
"Utskottet delar" och på s. 49 slutar med "yrkande 13" bort utgå,

dels att den del av utskottets yttrande på s. 49 som börjar med
"Utskottet ser" och slutar med "och 8" bort utgå,

1989/90.FiU40

Reservationer

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49 börjar med "Med
genomförandet" och på s. 50 slutar med "proposition 150" bort ha
följande lydelse:

116

Som utskottet ser det, drabbar alltid en mervärdeskattehöjning låginkomsttagare
och familjer med många barn hårdast. Den nu föreslagna
mervärdeskattehöjningen, som innebär en skattehöjning på nästan 6
miljarder kronor under det kommande budgetåret, kommer också att
utlösa kompensationskrav i löneförhandlingarna och driva upp inflationen
till nya rekordnivåer. Detta är enligt utskottets mening desto
mera allvarligt som inflationen redan har tagit en oroande fart i år,
främst beroende på effekterna av skattereformens finansiering. Som
framhålls i motion Fi74 (c) är ett ökat sparande, som främjar investeringar
och förbättrar bytesbalansen utan att driva upp kostnadsläge och
skattetryck, en bättre metod än höjd mervärdeskatt för att komma till
rätta med de nuvarande problemen i den svenska ekonomin.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet propositionen i
aktuell del och tillstyrker motionerna Fi74 (c) yrkande 6, Fi66 (m)
yrkande 6, Fi65 (vpk) yrkande 3 och Fi70 (mp) yrkande 5. Däremot
avstyrker utskottet de alternativa skattehöjningar som föreslagits i
motionerna Fi65 yrkande 13 och Fi70 yrkandena 6—8.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande tillfälligt höjd mervärdeskatt
att riksdagen

dels avslår motionerna 1989/90:Fi65 yrkande 13 och 1989/90:
Fi70 yrkandena 6—8,

9. Tillfälligt höjd mervärdeskatt (mom. 3)

Lars-Ove Hagberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 48 som börjar med "Det i"
och slutar med "höjas automatiskt" bort ha följande lydelse:

I propositionen läggs ett förslag om en tillfällig höjning av mervärdeskatten
från 19 % till 20 % mellan den 1 juli 1990 och den 31
december 1991. Det ingår som en väsentlig del av regeringens och
folkpartiets krispaket.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 48 börjar med
"Utskottet delar" och på s. 49 slutar med "yrkande 13" bort utgå,

dels att den del av utskottets yttrande på s. 49 som börjar med
"Utskottet ser" och slutar med "och 8" bort utgå,

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49 börjar med "I
motionerna" och på s. 50 slutar med "proposition 150" bort ha följande
lydelse:

Även i motionerna Fi66 (m) yrkande 6 och Fi74 (c) yrkande 6
avvisas förslaget i propositionen om en tillfällig mervärdeskattehöjning.

1989/90:FiU40

Reservationer

Utskottet avvisar regeringens förslag till höjd mervärdeskatt. Det är
inte hushållens eller den offentliga sektorns konsumtion som har
orsakat överhettningen. En generell åtstramning, som blir innebörden
av den föreslagna momshöjningen, löser inte de grundläggande problemen
i samhället.

Regeringen försöker i första hand lösa de ekonomiska problemen
genom att reducera efterfrågan. Den överhettning i ekonomin som
kunnat iakttas under 1989 och början av 1990 beror emellertid enligt
utskottets uppfattning inte i första hand på att efterfrågan är för stor
utan i stället på att produktionen har en felaktig inriktning. Investeringar
görs i kontors- och affärsfastigheter i redan överhettade områden.
En mervärdeskattehöjning löser därför inte de grundläggande
problemen. I stället för höjd mervärdeskatt bör man, som föreslås i
motion Fi65 (vpk) yrkande 13, ingripa med selektiva åtgärder för att
dämpa överhettningen och minska den starka efterfrågan på arbetskraft
inom den privata tjänstesektorn i storstadsområdena. Att temporärt
höja arbetsgivaravgifterna för den privata tjänstesektorn i de tre storstadsområdena
är mot den bakgrunden en välmotiverad åtgärd som
bör bidra till att underlätta rekryteringen av personal till angelägen
offentlig verksamhet. Utskottet föreslår därför att riksdagen begär att
regeringen snarast utarbetar ett förslag med denna inriktning.

Mot bakgrund av det anförda avstyTker utskottet propositionen i här
aktuell del och tillstyrker motionerna Fi65 (vpk) yrkande 3, Fi66 (m)
yrkande 6, Fi74 (c) yrkande 6 och Fi70 (mp) yrkande 5. Vidare bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört
om att tillgripa selektiva åtgärder för att dämpa överhettningen inom
storstadsområdena.

Förslagen i motion Fi70 (mp) yrkandena 6—8 för att dämpa konsumtionstillväxten
ser inte utskottet som lämpliga finanspolitiska medel.
Dessa yrkanden avstyrks därför.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande tillfälligt höjd mervärdeskatt
att riksdagen

dels med bifall till motionerna 1989/90:Fi65 yrkande 3,
1989/90:Fi66 yrkande 6, 1989/90:Fi70 yrkande 5 och

1989/90:Fi74 yrkande 6 avslår regeringens i proposition
1989/90:150 bilaga 4 punkt 1 framlagda förslag till lag om
tillfällig höjning av mervärdeskatten,

dels med anledning av motion 1989/90:Fi65 yrkande 13 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om höjning
av den allmänna löneavgiften,
dels avslår motion 1989/90:Fi70 yrkandena 6—8,

1989/90:FiU40

Reservationer

118

10. Tillfälligt höjd mervärdeskatt (mom. 3)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 48 som börjar med "Det i"
och slutar med "höjas automatiskt" bort ha följande lydelse:

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 48 börjar med
"Utskottet delar" och på s. 49 slutar med "yrkande 13" bort utgå,

dels att den del av utskottets yttrande på s. 49 som börjar med
"Utskottet ser" och slutar med "och 8" bort utgå,

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49 börjar med "I
motionerna" och på s. 50 slutar med "proposition 150" bort ha följande
lydelse:

Även i motionerna Fi66 (m) yrkande 6 och motion Fi74 (c) yrkande
6 avvisas förslaget i propositionen om en tillfällig mervärdeskattehöjning.

Utskottet vill understryka att vad vårt lands ekonomiska och ekologiska
kris påkallar just nu är riktade åtgärder för att minska en alldeles
för hög materiell konsumtion. Att i det läget tillgripa en höjning av
mervärdeskatten anser utskottet vara felaktigt, dels därför att instrumentet
är alltför trubbigt, dels därför att en sådan skattehöjning
drabbar de sämst ställda hårdast, medan den överkonsumtion som
borde stramas åt återfinns särskilt bland dem med de högsta inkomsterna.

Det alternativ som utskottet vill förorda till den dämpning av
efterfrågan som regeringen vill uppnå med en momshöjning är följande.

-Tidigarelägg den planerade koldioxidskatten och inför samtidigt en
skatt på uran från samma tidpunkt.

- Fördubbla reklamskatten.

- Höj kraftigt skatten på alkohol och tobak.

- Låt flyget betala samma miljö- och energiskatter som vägtrafiken.
-Slopa mervärdeskatten för förnybara energislag.

-Senarelägg en del av marginalskattesänkningarna, främst för högre
inkomster.

-Ge skatteskalan en bättre låginkomstprofil så att de lägst avlönade
inte drabbas.

-Ta bort momsen på basmaten och finansiera detta med höjd moms
på andra varor.

1989/90:FiU40

Reservationer

119

- Inflationsskydda punktskatter på energi och miljöskatter. 1989/90:FiU40

...... ... , . „ . . ... Reservationer

Till skillnad mot propositionens krispaket har dessa atgarder en tydlig

miljöpolitisk profil. Utskottet anser att riksdagen hos regeringen bör

begära att ett åtgärdspaket med ovan angiven inriktning snarast bör

föreläggas riksdagen.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi70 yrkandena 6—8

om höjning av bl.a. vissa punktskatter och ett uppskjutande av de

föreslagna marginalskattesänkningarna bör av riksdagen ges regeringen

till känna.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet propositionen i
aktuell del och tillstyrker motionerna Fi65 yrkande 3, Fi66 yrkande 6,

Fi70 yrkande 5 och Fi74 yrkande 6.

En höjning av arbetsgivaravgifterna i tjänstesektorn i storstadsområden
ser inte utskottet i detta sammanhang som ett alternativ till
momshöjningen. Utskottet avstyrker därför motion Fi65 yrkande 13.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande tillfälligt höjd mervärdeskatt
att riksdagen

dels med bifall till motionerna 1989/90:Fi65 yrkande 3, 1989/90:

Fi66 yrkande 6, 1989/90:Fi70 yrkande 5 och 1989/90:Fi74 yrkande
6 avslår regeringens i proposition 1989/90:150 bilaga 4 punkt
1 framlagda förslag till lag om tillfällig höjning av mervärdeskatten,

dels med anledning av motion 1989/90:Fi70 yrkandena 6—8
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om ett åtgärdspaket med miljöpolitisk inriktning,
dels avslår motion 1989/90:Fi65 yrkande 13,

11. Statsskuldspolitiken (mom. 4)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med "Som
framgått" och på s. 51 slutar med "därför motionen" bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill med anledning härav anföra följande. Som framhålls i
motion Fi66 (m) skapar paradoxalt nog statens sedan någon tid sjunkande
upplåningsbehov vissa problem för riksgäldskontoret. Det är svårt
att förse penning- och obligationsmarknaderna med erforderlig mängd
statsskuldväxlar och riksobligationer. En annan konsekvens är att
statsskuldens räntebindningstid förkortas.

Något nämnvärt behov av nettoupplåning förutses inte för det närmaste
året. Däremot kan förskjutningen bort från statsskuldväxiar och
riksobligationer förutses fortsätta. Detta är olyckligt, eftersom dessa
upplåningsformer fungerar smidigt och är kostnadseffektiva.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att riksgäldskontoret iakttar
återhållsamhet med utgivande av nya spar- och premieobligationer. 120

Utskottet anser vidare att allemanssparande! har flera nackdelar sorn 1989/90:FiU40

upplåningsform för staten. Bl.a. bestäms upplåningens omfattning Reservationer

inom politiskt givna ramar av spararna/långivarna och står alltså
utanför riksgäldskontorets kontroll, vilket är särskilt allvarligt, eftersom
inlåningen i princip är a vista. I dagsläget, när det offentliga
sparandet visar ett stort överskott och de icke-finansiella företagen till
följd av ökade investeringar har ett negativt sparande, bör det skattegynnade
sparandet i stället styras till näringslivet. Enligt utskottets
mening bör således allemanssparande! avvecklas som statlig upplåningsform.
Däremot är det angeläget att stödja sparande i allemansfond,
liksom att stimulera långsiktigt sparande i bank och försäkring,
varifrån medlen kan kanaliseras till produktiva investeringar.

Vad utskottet anfört om statssskuldspolitiken med anledning av
motion Fi66 yrkande 20 bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande statsskuldspolitiken

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi66 yrkande 20
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Bemyndigande om statlig upplåning (mom. 5)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51 börjar med
"Finansutskottet har" och på s. 52 slutar med "statlig upplåning" bort
ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är egendomligt att
riksdagen i utövandet av den svenska finansmakten inte anger någon
gräns för den upplåning som regeringen bemyndigas att ikläda staten.

Som framgår av motionen skiljer sig Sverige i detta avseende från ett
stort antal länder där parlamenten beslutar hur mycket staten Sr låna
under en viss tidsperiod eller hur stor statsskulden högst får vara. Det
skulle, som framhålls i motionen, öka de folkvaldas kontrollmöjligheter
om ett sådant bemyndigande gavs och sedan inte fick överskridas
utan att ett nytt beslut fattades. Utskottet delar motionärernas uppfattning
och anser att riksdagens årliga lånebemyndigande bör vara försett
med en beloppsgräns.

I likhet med vad som föreslås i motion Fi66 yrkande 4 anser
utskottet att regeringen för budgetåret 1990/91 bör bemyndigas att ta
upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning intill ett belopp
av netto 10 miljarder kronor.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande bemyndigande om statlig upplåning

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:150 bilaga 1
mom. 9 och med bifall till motion 1989/90:Fi66 yrkande 4
bemyndigar regeringen att för budgetåret 1990/91 ta upp lån 121

enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning intill ett belopp 1989/90:FiU40
av netto 10 000 000 000 kr., Reservationer

13. Penningpolitiken (mom. 6)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 53 som börjar med "Som
framgått av vad utskottet redovisat" och slutar med "avstyrks av
utskottet" bort ha följande lydelse:

Vad gäller avvägningen mellan finanspolitiken och penningpolitiken
anser utskottet i likhet med vad som anförs i motion Fi66 (m) att
finanspolitiken bör ha en icke-interventionistisk uppläggning, vilket
innebär att kortsiktiga justeringar av stabiliseringspolitiken främst
kommer att åvila penningpolitiken. Inom de ramar som sätts av målet
om en fast växelkurs gäller det då att påverka likviditet och räntenivå
så att inflation och arbetslöshet hålls nere. Eftersom ränteutvecklingen
i hög grad styrs av marknadskrafter, blir förändringar av penningmängden
genom marknadsoperationer det främsta instrumentet. Penningpolitiska
åtgärder får effekt betydligt snabbare än finanspolitiska
ingrepp, vilket minskar risken för felaktig tidsanpassning.

Utskottet anser att finanspolitiken i stort sett är i balans och att den
bör inriktas på långsiktiga mål, varvid konjunkturella svängningar
endast bör få påverka takten i förändringarna. På penningpolitiken
fåller då att motverka smärre uppkommande störningar av kortsiktig
natur. Det anförda innebär att utskottet inte kan tillstyrka motion Fi74
yrkande 7.

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fi66 (m) att
de dominerande problemen i svensk ekonomi för närvarande är bl.a.
alltför snabba löne- och prisstegringar samt det växande underskottet i
bytesbalansen. Problemen har sitt ursprung i att vi har en övertung
offentlig sektor, ett för högt skattetryck med åtföljande stora skattekilar,
alltför reglerade marknader som leder till för stora pris- och
lönekostnadsökningar. Det krävs en kraftfull omläggning av politiken
för att komma till rätta med dessa grundproblem. 1 annat fåll tvingas
Sverige hålla en successivt stigande räntemarginal gentemot utlandet
för att motverka bytesbalansunderskottet. Ett högt ränteläge leder till
fållande investeringar och en stagnerande industrisektor, vilket ytterligare
skulle förstärka obalansen mot omvärlden. Vid sidan av en
omläggning av den ekonomiska politiken är det angeläget att vidta
vissa institutionella förändringar i syfte att öka effektiviteten i arbetet
för att försvara kronans inre och yttre värde. Utskottet återkommer till
detta.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi66 yrkande 21 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen och fullmäktige i riksbanken
till känna.

122

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse: 1989/90:FiU40

6. beträffande penningpolitiken Reservationer

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi66 yrkande 21
samt med avslag på motion 1989/90:Fi74 yrkande 7 som sin
mening ger regeringen och fullmäktige i riksbanken till känna
vad utskottet anfört,

14. Penningpolitiken (mom. 6)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 53 som börjar med "Som
framgått av vad utskottet anfört" och slutar med "avstyrks av utskottet"
bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning. Det finns dock anledning
understryka att skattereformens finansiering bidragit till att kraftigt
driva upp inflationen. Det kan enligt utskottets mening inte uteslutas
att detta bidragit till att dra upp ränteninvån. Utskottet anser emellertid
att riksbanken i början av året drev upp räntenivån onödigt kraftigt
i sin strävan att balansera valutaflödena. Den utveckling med en
successivt sänkt räntenivå som därefter skett ger enligt utskottets mening
stöd för denna uppfattning. De samhällsekonomiska kostnaderna
för detta beteende har varit betydande och skapat stor osäkerhet hos
hushåll och företag. Det är mot denna bakgrund viktigt att, som
framhålls i motion Fi74 (c), den ekonomiska politiken drivs målmedvetet
och konsekvent så att obalanserna i ekonomin kan elimineras.

Först härigenom kan ränteläget sänkas och investeringarna på nytt
stimuleras.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi74 yrkande 7 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen och fullmäktige i riksbanken
till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande penningpolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi74 yrkande 7 samt
med avslag på motion 1989/90:Fi66 yrkande 21 som sin mening
ger regeringen och fullmäktige i riksbanken till känna vad
utskottet anfört,

15. Penningpolitiken (mom. 6, motiveringen)

Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 53 som börjar med "Som
framgått av vad utskottet redovisat" och slutar med "därför av utskottet"
bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion Fi66 att ett av de stora
problemen i svensk ekonomi är den höga inflationen. Likaså är det
totala sparandet alltför lågt, vilket kommer till uttryck både i ett j23

kraftigt stigande underskott i bytesbalansen och en väntad svag utveck -

ling av investeringarna. Utskottet delar också motionärernas uppfatt- 1989/90:FiU40

ning att penningpolitiken kommer att fä en ökande betydelse inom Reservationer

stabiliseringspolitiken. Däremot kan utskottet inte ansluta sig till motionärernas
uppfattning att finanspolitiken inte alls bör användas i
detta syfte. Utskottet anser att det krävs en långsiktig inriktning mot
sjunkande offentliga utgifter för att möjliggöra sänkt skattekvot. Takten
i skattesänkningarna måste därvid kunna anpassas till vad som är
önskvärt från stabiliseringspolitiska utgångspunkter.

Utskottet anser att det måste stå fullständigt klart att nuvarande
problem måste lösas genom en intern anpassning av den svenska
ekonomin, framfor allt genom utbudsstimulerande åtgärder och åtgärder
som förbättrar ekonomins funktionssätt. Därvid kommer skattereformen
att ha stor betydelse. Utskottet anser det uteslutet att göra
avsteg från valutapolitikens mål om fast växelkurs. Sådana avsteg skulle
omintetgöra Sveriges möjligheter att få ett fast samarbete med omvärlden,
i synnerhet med EG, något som utskottet ser som en avgörande
faktor för en god ekonomisk utveckling framöver.

Vad utskottet anfört innebär att utskottet inte till fullo delar den
uppfattning som kommer till uttryck i motion Fi66 yrkande 21.

Motionen avstyrks därför av utskottet.

16. Anknytning till EMS (mom. 7)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson
(m) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 54 som börjar med
"Utskottet har" och slutar med "yrkande 23" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion Fi66 (m) att valutaregleringens
slopande gör det naturligt att överväga frågan om Sveriges valutapolitiska
regim. Målet är och förblir en fast växelkurs. Sedan ett tiotal
år tillbaka anges denna i förhållande till en korg av utländska valutor.

I praktiken har emellertid den svenska kronans värde påverkats av de
stora kurssvängningarna för dollarn, som dessutom har givits dubbel
vikt i korgen. EMS erbjuder en fastare punkt att anknyta kronan till.

Under senare tid har Norge, Österrike och Malta undersökt förutsättningarna
för inträde i EMS. Sådant medlemskap är i princip möjligt
även för centralbanker i länder som ej är medlemmar i EG, men
situationen kompliceras av pågående överläggningar kring skapandet
av en europeisk union (EMU). Som nämns i motion Fi66 (m) är en
ensidig förklaring om anknytning av valutakursen till EMS-systemet
fullt möjlig även om man därvid inte får tillgång till de stödmöjligheter
som förekommer. Genom en EMS-anknytning skulle Sverige ytterligare
markera att inflationsmål och valutakursnormer måste tas på
allvar.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi66 yrkande 23 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen och fullmäktige i riksbanken
till känna. 124

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande anknytning till EMS

1989/90:FiU40

Reservationer

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi66 yrkande 23
som sin mening ger regeringen och fullmäktige i riksbanken till
känna vad utskottet anfört,

17. Riksbankens oberoende (morn. 8)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson
(m) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54 börjar med "De
grundläggande" och på s. 55 slutar med "av utskottet" bort ha följande
lydelse:

Det finns internationellt en tendens att ge finanspolitiken en mer
långsiktig inriktning mot strukturella mål, medan stabiliseringspolitiken
i växande utsträckning bedrivs med penningpolitiska medel. Detta
har lett till större effektivitet i kampen mot inflationen och därmed
också till en mer balanserad tillväxt. Internationella jämförelser visar
också att länder med oberoende centralbanker haft större framgång
med stabiliseringspolitiken än länder vars centralbanker är mindre
självständiga. I detta sammanhang intar Sveriges riksbank en mittenposition
bland industriländernas centralbanker.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att nu
vidta ytterligare åtgärder för att stärka riksbankens oberoende. Riksbankens
möjligheter att föra en kraftfull penningpolitik skulle därmed
förbättras, vilket är angeläget i och med att penningpolitiken vuxit i
betydelse. Hittills har den höga svenska inflationstakten inte kunnat
nedbringas i nivå med vad som gäller i våra viktigaste konkurrentländer.

I motion Fi705 av Lars Tobisson m.fl. (m) som väcktes under
allmänna motionstiden redovisas ett antal konkreta förslag som var för
sig är avsedda att stärka riksbankens ställning. Utskottet ser dessa
förslag som en lämplig fortsättning på det förändringsarbete som
inleddes för några år sedan med statsskuldspolitiska kommitténs
(SPOK) översyn och som utmynnade i ett antal nya lagar inom
riksbankens verksamhetsområde.

I syfte att stärka riksbankens oberoende bör sålunda valbarhetsvillkoren
för ledamot i fullmäktige skärpas. Enligt nuvarande regler får
fullmäktig inte vara statsråd, ej heller ledamot eller suppleant i kreditinstituts
styrelse. Därav bör följa att inte heller personer som är
underställda statsråd kan vara ledamot i fullmäktige. I fortsättningen
bör således samtliga anställda i statsdepartementen uteslutas från valbarhet
till riksbanksfullmäktige.

Det kan övervägas om inte kretsen av valbara personer bör begränsas
ytterligare. Så t.ex. kan det sättas i fråga om uppdraget som
riksdagsledamot skall vara förenligt med ledamotskap i riksbanksfullmäktige.
125

Ett annat sätt att stärka riksbanksfullmäktiges självständighet är, som 1989/90:FiU40

föreslås i motion Fi66 (m), att förlänga mandatperioden för ledamöter- Reservationer

na till sju år och att införa ett rullande valsystem där en plats förnyas
varje år.

Ändamålet för riksbankens verksamhet kan, enligt utskottets mening,
också behöva preciseras. Till de nuvarande ändamålsparagraferna
bör sålunda fogas ett ekonomisk-politiskt mål av innebörd att riksbanken
skall ha till uppgift att värna om kronans yttre och inre värde.

Regeringen bör skyndsamt ta initiativet till ett reformarbete med
den inriktning utskottet här förordat. Arbetet bör dock utföras i
samråd med riksdagen eftersom riksbanken är ett riksdagens verk. Vad
utskottet anfört med anledning av motion Fi66 yrkande 22 bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande riksbankens oberoende
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi66 yrkande 22
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om åtgärder för att stärka riksbankens oberoende,

18. Allemansfonder och aktiefonder för icke
börsnoterade bolag (mom. 11)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 56 som börjar med "När
utskottet" och slutar med "yrkande 5" bort ha följande lydelse:

För att främja riskkapitalbildningen i småföretag bör särskilda allemansfonder
inrättas, vilka i enlighet med centerns förslag ges möjlighet
att utan nuvarande begränsningar placera sina tillgångar i icke börsnoterade
företag. Utskottet delar motionärernas bedömning att detta
ändamål är så angeläget att sparformen bör ha en lägre skattesats än
vanligt allemansfondsparande. För en sådan lösning talar också den
omständigheten att placeringar av detta slag innebär en högre risk för
den enskilde spararen än vanliga allemansfonder.

Eftersom riskkapitalmarknaden fungerar mindre väl för de små och
medelstora företagen bör ytterligare åtgärder vidtas för att stimulera
allmänheten till ett ökat sparande i nya och mindre utvecklings- och
tillväxtföretag. I likhet med centern förordar utskottet att det nuvarande
aktiefondsparandet utvecklas till att i högre grad gälla icke börsnoterade
företag. Sådant aktiefondsparande bör enligt utskottets uppfattning
åtnjuta en lägre beskattning än övriga aktiefonder.

Vad utskottet här anfört innebär att utskottet biträder motion Fi74
(c) yrkandena 4 och 5.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande allemansfonder och aktiefonder för icke börsnoterade
bolag

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi74 yrkandena 4 126

och S som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört om stimulanser av aktiefondsparande för icke börsnotera de

bolag,

19. Pensionssparande i bank (mom. 12)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 56 börjar med "Av
den" och på s. 57 slutar med "yrkande 10" bort ha följande lydelse:
Såsom moderata samlingspartiet framhåller i motion Fi66 bör förutsättningarna
för eget pensionssparande breddas genom att det öppnas
möjlighet för bundet sparande på särskilda pensionskonton i bank.
Bankerna har goda möjligheter att marknadsföra sparformen till en
bred allmänhet genom sina väl förgrenade kontorsnät. Sparformen
skulle också uppmuntra och förstärka en god bank—kund-relation,
vilket utskottet ser som angeläget.

I likhet med vad motionärerna förordar bör pensionskontona vara
spärrade för uttag intill dess vederbörande fyllt 55 år. Därefter bör
uttag få göras med högst en tiondel av det innestående beloppet varje
år. Avsättningen till pensionskonto bör vara avdragsgill mot att skattskyldighet
inträder då beloppen tas ut. Även i övrigt bör reglerna
samordnas med vad som gäller för pensionssparande i försäkringsbolag.

Enligt utskottets mening bör riksdagen begära att regeringen återkommer
under årl990 med ett förslag om ett bankanknutet sparande
av denna innebörd, vilket kan börja tillämpas redan den 1 januari
1991.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande pensionssparande i bank
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi66 yrkande 10
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om ett förslag till pensionssparande i bank avsett att börja
tillämpas fr.o.m. 1991,

20. Startsparande för barn och ungdom (mom. 13)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 57 som börjar med "Det
av" och slutar med "yrkande 9" bort ha följande lydelse:

1989/90:FiU40

Reservationer

127

utbildning eller bostad. Utskottet biträder motionärernas förslag att ett
startsparande med den av motionärerna föreslagna uppläggningen skall
införas fr.o.m. 1991.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande startsparande för barn och ungdom
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi66 yrkande 9 hos
regeringen begär förslag om startsparande för barn och ungdom
i enlighet med vad utskottet anfört,

21. Startsparande för barn och ungdom (mom. 13,
motiveringen)

Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser att den del av
utskottets yttrande på s. 57 som börjar med "Det av" och slutar med
"yrkande 9" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det angeläget att stimulera sådant sparande
som är förknippat med långa bindningstider. Det i motion Fi66 (m)
föreslagna startsparandet för barn och ungdom är enligt utskottets
mening en intressant lösning. Genom att de insättningar som föräldrar
och andra närstående gör är bundna fram til 18 års ålder skapas en
trygg start i vuxenlivet. Pengarna kan användas för att bekosta t.ex.
utbildning eller bostad. Det företer stora likheter med ett förslag om
startsparande som i annat sammanhang har lagts fram av folkpartiet.
Skillnaden är egentligen bara den att moderata samlingspartiet föreslår
skattefrihet under pengarnas bindningstid, medan så icke är fallet i
folkpartiets förslag. Utskottet kan därför inte biträda motionärernas
förslag att ett startsparande med den av motionärerna föreslagna uppläggningen
skall införas fr.o.m. 1991.

22. Avskaffande av löntagarfonderna (mom. 14)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c). Rune Rydén
(m), Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp) och Ivar Franzén (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 57 som börjar med
"Inledningsvis vill" och slutar med "yrkandena 11 — 13" bort ha följande
lydelse:

Löntagarfonderna är ett hot mot marknadsekonomin. De måste
därför avskaffas. Avvecklingen skall tillgodose följande grundläggande
krav:

1. Den skall vara definitiv.

2. Den får inte utsätta aktiebörsen för kraftig kurspress.

3. Den skall stärka möjligheterna att varaktigt uppnå en högre
ekonomisk tillväxt i den svenska ekonomin.

1989/90:FiU40

Reservationer

128

Det första och viktigaste steget i avvecklingen bör vara att upphäva 1989/90:FiU40

fondskatterna och att befria fondbyråkratin i form av styrelser och Reservationer

kanslier från dess arbetsuppgifter. Detta bör ske redan den 1 juli 1990.

Vinstdelningsskatten skall inte tas ut för år 1989 och senare, och
den särskilda löneskatten på 0,2 % skall avvecklas per den 1 juli 1990.

Enligt utskottets mening bör löntagarfondernas tillgångar främst
användas för att stimulera det frivilliga individuella sparandet i svensk
ekonomi. Omvandlingen av fondernas tillgångar från kollektivt ägande
till individuellt ägande bör ske på följande sätt:

-För alla som är berättigade att delta i allemanssparande!, drygt 6,5
miljoner personer, framräknas en andel i fondtillgångarna. Det
exakta beloppet fastställs när fonderna skiftas ut. Värdet på varje
andel maximeras dock till 1 200 kr.

-Fondandelarna utgår i form av en sparpremie till personer som
under en tvåårsperiod efter awecklingsbeslutet deltar i allemansfondssparandet.
Berättigad till sparpremien blir den som under dessa
år vid minst tolv tillfållen sparat sammanlagt 2 400 kr.

De medel som inte tas i anspråk för sparpremier bör användas för att
på andra sätt stimulera tillväxten och sparandet i svensk ekonomi.

Medel bör avsättas till fristående stiftelser med syfte att finansiera
forskning vid främst universitet och högskolor, bl.a. miljöstrategisk
forskning. De bör också användas för att stimulera ett långsiktigt
bundet sparande till egen bostad eller för pensionsåldern. Någon del av
fondmedlen kan också överföras till det egentliga ATP-systemet.

Genom att fondtillgångarna i första hand används för att stimulera
individuellt riskvilligt sparande tas ett viktigt steg i riktning mot ett
breddat enskilt ägande i näringslivet.

Preciseringen av hur fondmedlen slutligt skall skiftas bör bli föremål
för utredning och beslut senast våren 1992. Fram till dess måste en
interimistisk förvaltning ske. Utskottet anser att denna bör handhas av
en särskild awecklingsnämnd.

Vad utskottet här anfört innebär att utskottet biträder motion Fi66
(m) yrkandena 11—13.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande avskaffande av löntagarfonderna
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi66 yrkandena 11,

12 och 13 hos regeringen begär förslag om ett snabbt avskaffande
av löntagarfonderna,

23. Avskaffande av löntagarfonderna (mom. 14,
motiveringen)

Lars-Ove Hagberg (v) anser att den del av utskottets yttrande på s. 57
som börjar med "Inledningsvis vill" och slutar med "yrkandena
11—13" bort ha följande lydelse:

Löntagarfonderna har inte blivit det offensiva redskap som förut- pg

skickades i fonddebattens början. Fonderna har inte heller svarat upp

9 Riksdagen I9S9/90. 5 sunil. Nr 40

mot de syften som angavs för deras verksamhet när riksdagen år 1983
band sig för en utslätad fondreform. Med hänsyn härtill är det enligt
utskottets mening nu hög tid för arbetarrörelsen att enas kring ett nytt
fondsystem som bättre svarar mot tidigare ställda förväntningar.

Ett nytt system med samhällsfonder bör enligt utskottets mening
byggas upp under 1990-talet. Samhällsfondema skall ha en regional
förankring och verka för att sysselsättning och näringsliv inom varje
region främjas. I varje län bör det inrättas en länsfond och därjämte
bör det finnas en central riksfond.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Fi66 (m)
yrkandena 11 — 13.

24. Avskaffande av löntagarfonderna (mom. 14,
motiveringen)

Carl Frick (mp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 57 som
börjar med "Inledningsvis vill" och slutar med "yrkandena 11—13"
bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening krävs en förnyelse av det småskaliga och
lokala näringslivet. Detta måste ges möjlighet att konkurrera på förmånliga
villkor med dagens storskaliga näringsliv och dess alltmer
anonyma ägande.

Ett system med närfonder i varje kommun bör ersätta de nuvarande
löntagarfonderna. Sådana närfonder skall stimulera och underlätta
uppbyggnaden av ett lokalt småskaligt näringsliv genom rådgivning,
lågräntelån och förmedling av riskkapital m.m. De skall också kunna
hjälpa anställda att ta över ägandet i företag som skall säljas.

Närfondernas kapital för utlåning skall huvudsakligen byggas upp
genom att löntagarfondernas medel överförs till fonderna.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Fi66 (m)
yrkandena 11—13.

25. Investeringsskatten för vissa byggnadsarbeten
(mom. 15)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson
(m) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 58 som börjar med "I den"
och slutar med "yrkande 7" bort ha följande lydelse:

Samma dag som riksdagsmajoriteten beslöt skärpa investeringsskatten
och utvidga dess tillämpningsområde till Göteborgsområdet föreslog
regeringen i kompletteringspropositionen att utvidgningen skulle
upphävas till hösten. Omsvängningen kan ses som en bekräftelse på
riktigheten i den kritik som anförts mot detta försök att styra en redan
genomreglerad marknad.

1989/90:FiU40

Reservationer

130

Utskottet delar den i motion Fi66 (m) framförda uppfattningen att
investeringsskatten skall avskaflas i sin helhet så snart det är praktiskt
möjligt. Detta torde lämpligen kunna ske vid första månadsskiftet efter
riksdagens beslut i ärendet, dvs. vid utgången av juni 1990.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande investeringsskatten för vissa byggnadsarbeten
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi66 yrkande 7 antar
följande

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1989:471) om
investeringsskatt för vissa byggnadsarbeten

Härigenom föreskrivs följande.

Lagen (1989:471) om investeringsskatt för vissa byggnadsarbeten
upphör att gälla vid utgången av juni 1990.

26. Arbetsmiljöavgiften (mom. 16)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson
(m) och Lars De Geer (fp) anser

deb att den del av utskottets yttrande på s. 59 som börjar med "På
förslag av finansutskottet beslöt" och slutar med "yrkande 8" bort ha
följande lydelse:

Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. Det är
angeläget att åtgärder vidtas för att förbättra arbetsmiljön och att
insatser görs för rehabilitering av anställda med långvarigt nedsatt
hälsa. Över huvud taget anser utskottet att åtgärder som nedbringar de
anställdas sjukfrånvaro är viktiga. Det kan bl.a. ske genom att man
inför en arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen och på så sätt ger arbetsgivarna
ett större ansvar för utvecklingen av sjukfrånvaron.

Det bör dock inte ske genom generellt höjda arbetsgivaravgifter som
aldrig kan verka utbudsstimulerande. Förra året höjdes arbetsgivaravgifterna
med 1,5 procentenheter samtidigt som tvångssparandet infördes.
Höjningen har förutsatts vara tillfällig och de medel som den nya
löneskatten ger skall tillföras den s.k. arbetslivsfonden.

En höjning av detta slag leder på kort sikt till att näringslivets
möjligheter att försvara sina positioner på världsmarknaden försvagas.
Arbetskraftsintensiva företag riskerar dessutom att drivas till friställningar,
särskilt-sorn lönekostnaderna ändå ökar kraftigt till följd av
träffade avtal.

Mot bakgrund härav biträder utskottet det i motion Fi66 (m)
yrkande 8 framförda kravet på att arbetsmiljöavgiften skall upphöra
fr.o.m. den 1 juli 1990.

1989/90:FiU40

Reservationer

131

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande arbetsmiljöavgiften

att riksdagen med bi£all till motion 1989/90:Fi66 yrkande 8 antar
följande

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1989:484) om
arbetsmiljöavgift

Härigenom föreskrivs följande.

Lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift upphör att gälla vid utgången
av juni 1990.

27. Tillfälligt obligatoriskt sparande (mom. 17)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson
(m) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 59 som börjar med "De
skäl" och slutar med "yrkande 5" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna att tvångssparandet inte
är en verkningsfull åtgärd i stabiliseringspolitiskt hänseende. Åtstramningen
drabbar främst de hushåll som har dålig kreditvärdighet eller
som saknar sparmedel, vilket är fördelningspolitiskt olämpligt. Enligt
utskottets mening bör den finanspolitiska åtstramningen i stället inriktas
på att minska de offentliga utgifterna. Utskottet anser således att
tvångssparandet bör avskaffas och att de inbetalade medlen bör återbetalas.
Motionerna Fi66 (m) yrkande 14 och Fi71 (fp) yrkande 5
tillstyrks således av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande tillfälligt obligatoriskt sparande

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Fi66 yrkande 14
och 1989/90:Fi71 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om ett avskaffande av det obligatoriska
sparandet och återbetalning av sparade medel,

28. Tillfälligt obligatoriskt sparande (mom. 17)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 59 som börjar med "De
skäl" och slutar med "yrkande 5" bort ha följande lydelse:

1989/90:FiU40

Reservationer

132

tet anser således att tvångssparandet bör avskaffas och att de inbetalade
medlen bör återbetalas. Motionerna Fi66 (m) yrkande 14 och Fi71 (fp)
yrkande 5 tillstyrks således av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande tillfälligt obligatoriskt sparande

29. Förlängd föräldraförsäkring (mom. 18 a)

Lars-Ove Hagberg (v) och Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 60 som börjar med
"Socialförsäkringsutskottet avstyrker" och slutar med "(mp) yrkande
3" bort ha följande lydelse:

Föräldraförsäkringen är en viktig fördelningspolitisk reform. Riksdagen
har tidigare fattat principbeslut om en utbyggnad av föräldraförsäkringen
i tre etapper. Den första etappen är redan genomförd. Den
innebär att försäkringen den 1 juli 1989 byggts ut med tre månader
och att full ersättning därmed utgår under en period av tolv månader
och att ersättning motsvarande garantinivån därefter utgår under ytterligare
tre månader. En andra utbyggnadsetapp om tre månader var
planerad att genomföras den 1 juli 1990. I den tredje etappen skulle
ersättningstiden fr.o.m. den 1 juli 1991 förlängas med ytterligare tre
månader till sammanlagt 18 månader med full ersättning.

I den reviderade finansplanen framhålls utan närmare motivering
att den fortsatta utbyggnaden av föräldraförsäkringen bör skjutas upp
tills de ekonomiska förutsättningarna har förbättrats. Den andra och
tredje etappen skulle därmed inte genomföras. Utskottet kan inte godta
en sådan lösning som helt strider mot riksdagens tidigare principbeslut,
och till vilket många barnfamiljer redan har anpassat sin tillvaro.

Med det anförda biträder utskottet således förslagen i motionerna
Fi65 (vpk) yrkande 11 och Fi70 (mp) yrkande 3.

dels att utskottets hemställan under 18 a) bort ha följande lydelse:

18. beträffande förlängd föräldraförsäkring

a) att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Fi65
yrkande 11 och 1989/90:Fi70 yrkande 3 antar det i proposition
1989/90:100 bilaga 7.1 framlagda förslaget till lag om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 4 kap. 6 §,

1989/90:FiU40

Reservationer

133

30. Förlängd föräldraförsäkring (mom. 18 b)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 60 som börjar med
"Eftersom utskottet" och slutar med "(mp) yrkande 4" bort ha följande
lydelse:

Nuvarande ersättning inom föräldraförsäkringen är helt proportionell
mot inkomster upp till ersättningstaket vid 7,5 basbelopp
(222 700 kr. i årsinkomst 1990). Som alternativ besparingsmöjlighet
inom socialförsäkringssystemet förordar utskottet att ersättningsnivån i
sjuk- och föräldraförsäkringen begränsas till 70 % för den del av
inkomsten som överstiger 4,5 basbelopp (133 700 kr. år 1990). Det
måste som utskottet ser det vara viktigast att alla familjer får en tryggad
barnomsorg. En något lägre ersättningsnivå för personer med goda
inkomster är ett rimligt pris för detta. Det bör ankomma på regeringen
att utforma förslag i enlighet med det anförda och lägga fram det för
riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 18 b) bort ha följande lydelse:

18. beträffande förlängd föräldraförsäkring

b) att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi70 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om ersättningsnivån inom sjuk- och föräldraförsäkringen,

31. Förlängd föräldraförsäkring (mom. 18,
motiveringen)

Anne Wibble (fp), Lars Tobissson (m), Gunnar Björk (c), Rune Rydén
(m), Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp) och Ivar Franzén (c)
anser att den del av utskottets yttrande på s. 60 som börjar med
"Finansutskottet har" och slutar med "(mp) yrkande 4" bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets mening ger en utbyggnad av föräldraförsäkringen
inte barnfamiljerna den valfrihet som erfordras. Ett för barnfamiljerna
bättre alternativ är att införa ett vårdnadsbidrag som utgår lika för alla
barn.

Ett sådant vårdnadsbidrag bör utgå med 15 000 kr. per barn och år
för alla barn mellan ett och sju år. Bidraget bör kombineras med en
avdragsrätt vid beskattningen för styrkta barnomsorgskostnader upp till
15 000 kr. samt med minskade statsbidrag till kommunerna för barnomsorg
med 12 000 kr. per heltidsplats.

Mot bakgrund härav bör föräldraförsäkringen inte byggas ut ytterligare.
Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna Fi65 (vpk) yrkande
11 samt Fi70 yrkandena 3 och 4.

1989/90: FiU40

Reservationer

134

32. Bidrag till friskolorna (mom. 19)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson
(m), Lars De Geer (fp) och Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 60 som börjar med "På
förslag" och slutar med "(fp) yrkande 4" bort ha följande lydelse:
Såsom framhålls i motion Fi71 (fp) kommer de fristående skolornas
situation sannolikt att förbättras när ett nytt statsbidragssystem införs
1991. Många fristående skolor har emellertid en mycket besvärlig
ekonomisk situation och kan därför ha svårt att klara sig fram till dess.
Bl.a. gäller detta Waldorfskolorna. Flera skolor hotas av konkurs.

En nedläggning av fristående skolor innebär att eleverna måste
beredas plats i grundskolan, vilket är mer kostsamt för stat och
kommun än att se till att de fristående skolorna kan leva vidare. I
avvaktan på att ett nytt statsbidragssystem införs för hela skolväsendet
bör därför ett temporärt bidrag lämnas som gör det möjligt att höja
bidragsnivån för ifrågavarande fristående skolor från ca 40 % till ca
60 % av det genomsnittliga statsbidraget per elev i grundskolan. Regeringen
bör snarast lägga fram ett förslag av denna innebörd på tilläggsbudget
lör budgetåret 1990/91.

Vad utskottet här anfört med anledning av motion Fi71 (fp) yrkande

4 bör riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande bidrag till friskolorna
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi71 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ett
överlevnadsbidrag till fristående skolor,

33. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 20)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 61 börjar med
"Arbetsmarknadsutskottet anför" och på s. 62 slutar med "av riksdagen"
bort ha följande lydelse:

Regeringens arbetsmarknadsbudget uppgår till 25 miljarder kronor
trots högkonjunktur och ett i Sverige gott arbetsmarknadsläge. Sjukfrånvaron
och annan frånvaro är omfattande. En betydande utslagning
från arbetslivet döljs av socialförsäkringen. Grupper som handikappade,
invandrare och ungdomar har ofta svårt att finna arbete i den
rådande högkonjunkturen.

1989/90: FiU40

Reservationer

135

dena som på olika avtalsområden har blivit närmast kaotiska. Till
frågan om den bristande respekten för ingångna avtal återkommer
utskottet i det följande.

I propositionen har regeringen visat ett nyvunnet utbudsekonomiskt
intresse. Detta tar sig till stor del uttryck i en ambition att med olika
interventionistiska grepp detaljstyra utvecklingen i arbetslivet. Men det
är allmänna ekonomisk-politiska åtgärder som krävs för att skapa
balans på arbetsmarknaden. De grundläggande problemen kan aldrig
lösas med arbetsmarknads- eller regionalpolitik. Arbetsmarknadspolitiken
skall vara ett slags smörjmedel genom att medverka till att
arbetslösa får nya arbeten och till att lediga arbeten besätts. Den skall
hjälpa dem som har svårt att få fotfäste på arbetsmarknaden till den
utbildning och de förutsättningar som krävs i övrigt. Däremot är det
inte en uppgift för statsmakterna och arbetsmarknadsbyråkratin att
kontrollera och styra allt som händer på arbetsmarknaden och i
arbetslivet.

Vad utskottet med tillstyrkan av motion Fi66 (m) yrkande 16 har
anfört bör ges regeringen till känna. Motionerna Fi70 (mp) yrkande 15
och Fi73 (c) yrkande 1 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi66 yrkande 16
samt med avslag på motionerna 1989/90:Fi70 yrkande 15 och
1989/90:Fi73 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

34. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (morn. 20)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 61 börjar med
"Arbetsmarknadsutskottet anför" och på s. 62 slutar med "av riksdagen"
bort ha följande lydelse:

Samhället måste ha en god arbetsmarknadspolitisk beredskap för att
möta konjunkturnedgångar och de krav som strukturförändringar
inom näringslivet ställer. Målsättningen att alla skall beredas arbete
måste ligga fast. Det är från denna utgångspunkt viktigt att bredda och
differentiera de lokala arbetsmarknaderna i olika delar av Sverige, så
att människorna har valmöjligheter. Tillgången på arbete och utbildning
är väsentliga förutsättningar för att skapa goda levnadsvillkor och
styr möjligheterna att nå en positiv samhällsutveckling.

Den förda ekonomiska politiken har varit starkt koncentrationsdrivande.
Den har förstärkt de regionala obalanserna och accentuerat
problemen både i avfölkningsbygder och inflyttningsorter. I
expansionsorter har en överhettad arbetsmarknad uppstått med löneglidning
och inflation som följd. I andra områden råder långsammare

1989/90:FiU40

Reservationer

136

tillväxt, stagnation eller rent av recession. Sammanfattningsvis har
regeringspolitiken gynnat storföretag och expansiva områden på småföretagens
och på de regionalt utsatta områdenas bekostnad.

Med tillstyrkan av motion Fi73 (c) yrkande 1 föreslår utskottet att
vad som ovan anförts om arbetsmarknadspolitikens inriktning ges
regeringen till känna. Motionerna Fi66 (m) yrkande 16 och Fi70 (mp)
yrkande 15 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi73 yrkande 1 samt
med avslag på motionerna 1989/90:Fi66 yrkande 16 och
1989/90:Fi70 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

35. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 20)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 61 börjar med
"Arbetsmarknadsutskottet anför" och på s. 62 slutar med "av riksdagen"
bort ha följande lydelse:

Miljöpartiet de gröna framhåller i motion Fi70 att ökad arbetstillfredsställelse
bl.a. innebär att vi kan påverka vårt arbete och dess
inriktning, att vi kan se resultat av våra ansträngningar, att arbetet som
helhet blir begripligt. Det skulle med all säkerhet minska stress på
arbetsplatserna och därmed minska frånvaron och öka produktiviteten.

Ungdomen har med sin genomsnittligt höga utbildning ofta stora
förväntningar på meningsfulla arbeten och hög arbetstillfredsställelse.
Dessa förväntningar sviks ofta i de enahanda och monotona arbeten
som de erbjuds, vilket är en viktig orsak till hög frånvaro bland
ungdomar.

Arbetsledningarna inom såväl det privata näringslivet som den offentliga
sektorn måste beakta dessa frågor på ett helt annat sätt än
tidigare. Här finns en utomordentligt viktig mänsklig potential som nu
ligger i träda. Dessutom är det samhällsekonomiskt ineffektivt att
investera i utbildning som inte leder till adekvat kompetensnivå i
arbetet. Förhoppningar som i det sammanhanget inte kan infrias är
mycket passiverande på arbetslusten.

Utskottet ansluter sig till de ovan återgivna synpunkterna och föreslår
i enlighet med yrkande 15 i motion Fi70 att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som nu anförts om arbetstillfredsställelse
och möjligheter att ge ungdomar arbeten i paritet med
deras kunskaper.

Beträffande motionerna Fi66 (m) yrkande 16 och Fi73 (c) yrkande 1
om arbetsmarknadspolitikens inriktning föreslås inte någon åtgärd.

1989/90:FiU40

Reservationer

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi70 yrkande 15

137

samt med avslag på motionerna 1989/90:Fi66 yrkande 16, 1989/90:FiU40

1989/90:Fi73 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till Reservationer

känna vad utskottet anfört,

36. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 20,
motiveringen)

Lars-Ove Hagberg (v) anser att den del av utskottets yttrande på s. 62
som börjar med "Full sysselsättning" och slutar med "av riksdagen"
bort ha följande lydelse:

Utskottet vänder sig mycket starkt mot de allmänna uttalanden som
förs i motion Fi66 (m) att flera decennier av solidarisk lönepolitik
med åtföljande lönenivellering är en viktig orsak till rådande arbetsmarknadsproblem.
Detta visar enligt utskottet en bristande insikt i och
förståelse för arbetslivets villkor. Enligt utskottets mening har marknadskrafterna
bidragit till att öka lönespridningen vilket skapat fördelningspolitiska
motsättningar.

Finansutskottet delar arbetsmarknadsutskottets oro över att vissa
utsatta grupper har svårigheter att få och behålla ett arbete. Krafttag
måste till för att komma till rätta med dessa problem. De utfästelser i
sammanhanget som redovisas i regeringsförklaringen och i den nu
föreliggande propositionen anser utskottet, till skillnad från arbetsmarknadsutskottet,
inte vara till fyllest. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

Utöver det anförda vill utskottet framhålla att full sysselsättning är
ett av huvudmålen för den ekonomiska politiken. De generellt verkande
medel som ingår i den stabiliseringspolitiska arsenalen måste, inte
minst av fördelnings- och regionalpolitiska skäl, kompletteras med mer
selektiva åtgärder inom regional- och arbetsmarknadspolitiken. Det är
således enligt utskottets mening inte tillräckligt att, som föreslås i
motion Fi66, lita till allmänna ekonomisk-politiska åtgärder. Utskottet
avstyrker för sin del motionerna Fi66 (m) yrkande 16, Fi70 (mp)
yrkande 15 och Fi73 (c) yrkande 1.

37. Förhandlingsregler och strejkskadestånd
(mom. 21)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 62 börjar med
"Arbetsmarknadsutskottet anser" och på s. 63 slutar med "yrkande 3"
bort ha följande lydelse:

5 000 kr., dvs. det belopp som regeringen föreslog i proposition
1989/90:114 om allmänt lönestopp. Enligt finansutskottet bör uppdras ion

åt regeringen att snarast återkomma till riksdagen med förslag till
ändring av gällande lagreglering, dvs. 60 § medbestämmandelagen.
Denna lagstiftningsåtgärd kan vidtas utan föregående utredningssarbete.

Med denna tillstyrkan av yrkande 16 i motion Fi66 (m) tillgodoses i
sak även yrkande 1 i fp-motionen Fi68 om att 200-kronorsregeln skall
utgå ur medbestämmandelagen. Yrkande 3 i motion Fi73 (c) avstyrks
liksom yrkande 10 i vpk-motionen Fi65.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande förhandlingsregler och strejkskadestånd
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi66 yrkande 17
samt med avslag på motionerna 1989/90:Fi 65 yrkande 10,
1989/90:Fi68 yrkande 1 och 1989/90:Fi73 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

38. Förhandlingsregler och strejkskadestånd
(mom. 21)

Anne Wibble (fp), Gunnar Björk (c), Lars De Geer (fp) och Ivar
Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 62 börjar med
"Arbetsmarknadsutskottet anser" och på s. 63 slutar med "yrkande 3"
bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion Fi68 (fp) att den s.k.
200-kronorsregeln i medbestämmandelagen kan upphävas utan att
föregås av något utredningsarbete. Regeringen bör omgående lägga
fram förslag till en sådan lagändring. Med en sådan lagstiftningsåtgärd
tillgodoses syftet med den lagändring som föreslås i motion Fi66 (m)
yrkande 17. Yrkande 10 i motion Fi65 (vpk) avstyrks.

I den i propositionen anmälda utredningen om spelreglerna på
arbetsmarknaden bör det vara angeläget att komma in på de störningar
på arbetsmarknaden som påtalats i motion Fi73 (c) yrkande 3. Vad
utskottet anfört bör regeringen ges till känna.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande förhandlingsregler och strejkskadestånd
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Fi68 yrkande 1
och 1989/90:Fi73 yrkande 3 samt med avslag på motionerna
1989/90:Fi65 yrkande 10 och 1989/90:Fi66 yrkande 17 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

39. Förhandlingsregler och strejkskadestånd
(mom. 21)

Lars-Ove Hagberg (v) anser

1989/90:FiU40

Reservationer

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 62 börjar med
"Arbetsmarknadsutskottet anser" och på s. 63 slutar med "yrkande 3"
bort ha följande lydelse:

139

I propositionen upplyser arbetsmarknadsministern att en särskild
utredare tillsatts med uppgift, som det heter, att söka förbättra spelreglerna
på arbetsmarknaden. De tilltänkta förbättringarna består bl.a. i
att strejkböterna skall höjas och förhandlingsverksamheten Q en starkare
statlig styrning. Utskottet avvisar i likhet med vad som anförs i
motion Fi65 (vpk) dessa utgångspunkter för utredningsuppdraget. Det
är i stället skattesystem och samhällets fördelningspolitik som måste
revideras. De arbetandes fackliga organisationer måste 3 ökade demokratiska
rättigheter på arbetsplatserna att hävda medlemmarnas intressen.
Först när ett sådant läge har inträtt kan det bli en jämbördig
förhandlingssituation på arbetsmarknaden. Därigenom kan man få
avtal som är rimliga och rättvisa och som därför kommer att respekteras.

Med tillstyrkan av motion Fi65 yrkande 10 föreslår utskottet att
riksdagen ger sin anslutning till vad ovan anförts och i ett uttalande
ger regeringen detta till känna. Utskottet avstyrker motionerna Fi66
(m) yrkande 17, Fi68 (fp) yrkande 1 samt Fi73 yrkande 3.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande förhandlingsregler och strejkskadestånd
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi65 yrkande 10
samt med avslag på motionerna 1989/90:Fi66 yrkande 17,
1989/90:Fi68 yrkande 1 och 1989/90:Fi73 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

40. Deltidsarbetslöshet (mom. 22)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Rune Rydén
(m), Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp). Ivar Franzén (c) och
Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 63 börjar med "De
riksdagsuttalanden" och på s. 64 slutar med "Fi73 yrkande 8" bort ha
följande lydelse:

Utskottet vill i likhet med motion Fi73 (c) framhålla vikten av en
flexibel arbetstid och vikten av att arbetstiden så långt möjligt anpassas
efter den enskildes behov. Utskottet anser att staten självklart bör
respektera även dem som önskar deltidsarbete. För dem som önskar
heltidsarbete bör målsättningen också vara heltidsarbete. Av ekonomiska
och sociala skäl är det särskilt angeläget att samhällets insatser
inriktas mot att bereda de unga nytillträdande på arbetsmarknaden
heltidstjänster. Att som regeringen gör hota med tvingande lagregler är
ingen lösning på problemet med deltidsarbetslöshet. Vad finansutskottet
anfört med anledning av motion Fi73 yrkande 8 bör ges regeringen
till känna.

1989/90:FiU40

Reservationer

140

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse: 1989/90:FiU40

22. beträffande deltidsarbetslöshet Reservationer
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Fi73 yrkande 8

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

41. Anslag till arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader (mom. 23)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 64 som börjar med
"Arbetsmarknadsutskottet har" och slutar med "trettonde huvudtiteln"
bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till medelsberäkningen i motion Fi67 (m)
yrkande 2. Utskottet anser vidare att regeringen bör återkomma till
riksdagen med ett samlat förslag till hur flyktingar och invandrare på
ett bättre sätt än i dag skall kunna komma in på arbetsmarknaden,
varför någon extra medelsanvisning nu för arbetsförmedlingens flyktinginsatser
inte är erforderlig. Vidare anser utskottet att arbetsmarknadsverkets
kostnader för den utökade verksamheten med jobb-klubbar
bör rymmas inom ramen för ordinarie anslag. Med avstyrkande av
dessa punkter i propositionens anslagsframställning liksom av motsvarande
yrkanden i motionerna Fi68 (fp) och Fi73 (c) föreslår utskottet
således att anslaget tillförs ytterligare 15 milj.kr. för den terminalanskaffning
regeringen har föreslagit.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande anslag till arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader att

riksdagen med anledning av proposition 1989/90:150 bilaga 5
punkt Bl och med bifall till motion 1989/90:Fi67 yrkande 2
samt med avslag på motionerna 1989/90:Fi68 yrkande 5 och
1989/90:Fi73 yrkandena 4 och 5 för budgetåret 1990/91 under
tionde huvudtiteln — utöver av riksdagen tidigare anvisade
medel (1989/90:AU11, rskr. 242) — till Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader anvisar ett ramanslag på 15 000 000 kr.,

42. Anslag till arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader (mom. 23)

Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 64 som börjar med
"Arbetsmarknadsutskottet har" och slutar med "trettonde huvudtiteln"
bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till folkpartiets i motion Fi68 redovisade
uppfattning om behovet av ytterligare medel till arbetsmarknadsverket,
dvs. att 45 milj.kr. bör anvisas för försöken med jobb-klubbar m.m. 14.

och anskaffning av terminaler. Utskottet förordar att anslaget tillförs
45 milj.kr. Motionerna Fi67 (m) yrkande 2 och Fi73 (c) yrkandena 4
och 5 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande anslag till arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader att

riksdagen med anledning av proposition 1989/90:150 bilaga 5
punkt Bl och med bifall till motion 1989/90:Fi68 yrkande 5
samt med avslag på motionerna 1989/90:Fi67 yrkande 2 och
1989/90:Fi73 yrkandena 4 och 5 för budgetåret 1990/91 under
tionde huvudtiteln — utöver av riksdagen tidigare anvisade
medel (1989/90:AU11, rskr. 242) — till Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader anvisar ett ramanslag på 45 000 000 kr.,

43. Anslag till arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader (mom. 23)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 64 som börjar med
"Arbetsmarknadsutskottet har" och slutar med "trettonde huvudtiteln"
bort ha följande lydelse:

Utskottet tillstyrker förslaget i motion Fi73 (c) om att anslaget till
arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader förstärks med 40 milj.kr.
Beloppet avser verksamheten med jobb-klubbar och ökade insatser
från arbetsförmedlingens sida för flyktingar och invandrare. När det
gäller jobb-klubbarna och andra jobbsökaraktiviteter bör den nu aktuella
medelstilldelningen, såsom anförs i motionen, i första hand
komma de län till godo som har lägst sysselsättningsgrad och störst
arbetslöshet. Detta bör ges regeringen till känna. Motionerna Fi67 (m)
yrkande 2 och Fi68 (fp) yrkande 5 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande anslag till arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader att

riksdagen med anledning av proposition 1989/90:150 bilaga 5
punkt Bl och med bifall till motion 1989/90:Fi73 yrkandena 4
och 5 samt med avslag på motionerna 1989/90:Fi67 yrkande 2
och 1989/90:Fi68 yrkande 5 för budgetåret 1990/91 under tionde
huvudtiteln — utöver av riksdagen tidigare anvisade medel
(1989/90:AU11, rskr. 242) — till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
anvisar ett ramanslag på 40 000 000 kr. samt
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1989/90:FiU40

Reservationer

142

44. Insatser för flyktingar och invandrare (mom. 25)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Rune Rydén
(m), Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp), Ivar Franzén (c) och
Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 65 sorn börjar med "Det
bör" och som slutar med "yrkande 7" bort ha följande lydelse:

Finansutskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i
motionerna Fi67 yrkande 3, Fi68 yrkande 4 och Fi73 yrkande 7 att de
ansvariga myndigheterna inom ramen för de ekonomiska resurser
statsmakterna ställer till deras förfogande måste intensifiera sina ansträngningar
för att hjälpa människor på flyktingförläggningarna att
snabbare än nu komma ut i arbete. Arbetsförmedlingarna bör dock få
friare händer att disponera anvisade medel och i större utsträckning
utnyttja otraditionella metoder i sin verksamhet.

Regelsystemet får inte utgöra hinder för en snabb arbetsplacering.
Det är nödvändigt att man redan på förläggningarna inventerar flyktingarnas
utbildningsbakgrund och arbetslivserfarenheter, så att de
snarast möjligt kan få arbete alternativt hjälp med kompletterande
utbildning.

Arbetsgivarna måste också ta sitt ansvar vid arbetsplaceringarna.
Invandrare möter ofta tvivel om användbarheten av sin utbildning. De
behöver ofta hjälp med att höja sin trovärdighet inför presumtiva
arbetsgivare. En nyckel till inträde på den svenska arbetsmarknaden är
goda kunskaper i svenska språket. Det är därför viktigt att invandrarna
lär sig svenska. De grupper, t.ex. utländska akademiker, som behöver
särskild språkträning bör kunna få hjälp härtill av arbetsmarknadsmyndigheterna.
Även provanställning bör kunna komma i fråga. Likaså
bör möjligheter ges att genom objektiva tester visa sina kunskaper.

De invandrare som inte fått arbete redan under förläggningsvistelsen
bör efter kommunplaceringen få hjälp att välja olika alternativ, t.ex. en
kombination av arbete och svenskundervisning.

Utskottet konstaterar slutligen att medan landet har arbetskraftsbrist
och fortsatt högkonjunktur sitter flera tusen människor utan arbete på
våra mottagnings- och flyktingförläggningar. Till detta kommer den
nedbrytande effekt det har på den enskilde att månad efter månad gå
sysslolös. Detta är en oacceptabel situation som måste ändras.

Vad utskottet med tillstyrkan av motionerna Fi67 (m) yrkande 3,
Fi68 (fp) yrkande 4 och Fi73 (c) yrkande 7 anfört om möjligheterna
att underlätta för invandrare att komma in på arbetsmarknaden bör
ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande insatser för flyktingar och invandrare
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Fi67 yrkande 3,
1989/90:Fi68 yrkande 4 och 1989/90:Fi73 yrkande 7 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om möjlig -

1989/90:FiU40

Reservationer

143

heterna att underlätta för invandrare att komma in på arbetsmarknaden,

45. Kompetensutveckling (mom. 26)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 65 börjar med
"Arbetsmarknadsutskottet delar" och på s. 66 slutar med "av riksdagen"
bort ha följande lydelse:

Den kompetensutveckling det här är frågan om är att se som en
intern företagsutbildning. Sådan utbildning hör till arbetsgivarens ansvar
och bör bekostas av denne. Det i propositionen framlagda förslaget
avstyrks därför i enlighet med motion Fi67 (m) yrkande 4. Som en
följd härav avstyrks även yrkande 2 i motion Fi68 (fp).

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande kompetensutveckling
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi67 yrkande 4
avslår regeringens förslag i proposition 1989/90:150 bilaga 5
punkt B3 mom. 1 och motion 1989/90:Fi68 yrkande 2 och som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i fråga
om bidrag till arbetsgivare i försöksverksamheten för att stödja
v kompetensutveckling,

46. Kompetensutveckling (mom. 26)

Anne Wibble (fp), Lars De Geer (fp) och Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 65 börjar med
"Arbetsmarknadsutskottet delar" och på s. 66 slutar med "av riksdagen"
bort ha följande lydelse:

Utskottet biträder regeringsförslaget att försök påbörjas med kompetensutveckling
av anställda. Kompetensutvecklingen bör dock som
föreslås i motion Fi68 (fp) yrkande 2 särskilt inriktas på små och
medelstora företag utan egna resurser för personalutbildning. Vad
utskottet anfört med anledning av propositionen och motion Fi68
yrkande 2 bör godkännas av riksdagen. Motion Fi67 yrkande 4 avstyrks
av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande kompetensutveckling
att riksdagen med avslag på motion 1989/90:Fi67 yrkande 4
godkänner vad som anförts i proposition 1989/90:150 bilaga 5
punkt B3 mom. 1 och motion 1989/90:Fi68 yrkande 2 i fråga
om bidrag till arbetsgivare i försöksverksamheten för att stödja
kompetensutveckling,

1989/90:FiU40

Reservationer

144

47. Anslag till arbetsmarknadsutbildning (mom. 27) i989/90:FiU40

Reservationer
Under förutsättning av bifall till reservation 45

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 66 som börjar med "Som
en" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:

Eftersom utskottet avstyrker det föreslagna stödet till kompetensutveckling
av anställda bortfaller behovet av det belopp om 20 milj.kr.
som regeringen har begärt. De ytterligare 85 milj.kr. som ingår i
regeringens anslagsframställning i denna del motiveras i propositionen
med hänvisning till ökade lönekostnader och liknande allmänna kostnadsfördyringar.
För att möta de ökade kostnaderna bör arbetsmarknadsverket
i första hand pröva att upphandla utbildning från andra
utbildningsanordnare än AMU-gruppen. Så har hittills skett endast i
liten omfattning. I likhet med motion Fi67 (m) yrkande 5 anser
utskottet av här angivna skäl att regeringens begäran om en anslagsökning
med sammanlagt 105 milj.kr. bör avslås av riksdagen. Motion
Fi68 (fp) yrkande 3 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande anslag till arbetsmarknadsutbildning
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi67 yrkande 5
avslår i proposition 1989/90:150 bilaga 5 punkt B3 mom. 2 och i
motion 1989/90:Fi68 yrkande 3 framlagt förslag om ytterligare
medel till Arbetsmarknadsutbildning,

48. Anslag till arbetsmarknadsutbildning (mom. 27)

Under förutsättning av bifall till reservation 46
Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 66 som börjar med "Som
en" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:

Den försöksverksamhet med kompetensutveckling som utskottet tillstyrker
bör såsom anförs i motion Fi68 (fp) bekostas av tillgängliga
medel på anslaget. Den anslagsförstärkning med 20 milj.kr. som regeringen
har begärt avstyrks av finansutskottet. Däremot bör, enligt
utskottet, anslaget på grund av allmänna kostnadsfördyringar tillföras
ytterligare 85 milj.kr. i enlighet med regeringsförslaget. Motion Fi67
(m) yrkande 5 avstyrks av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande anslag till arbetsmarknadsutbildning
att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:150 bilaga 5
punkt B3 mom. 2 och med bifall till motion 1989/90:Fi68
yrkande 3 samt med avslag på motion 1989/90:Fi67 yrkande 5
för budgetåret 1990/91 under tionde huvudtiteln — utöver av 145

riksdagen tidigare anvisade medel (1989/90:AU11, rskr. 242) —

10 Riksdagen 1989190. 5 sami. Nr 40

till Arbetsmarknadsutbildning anvisar ett reservationsanslag på
85 000 000 kr.,

49. Stimulansbidrag (mom. 28)

Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson
(m), Ivar Franzén (c) och Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 66 som börjar med
"Finansutskottet instämmer" och slutar med "berörd del" bort ha
följande lydelse:

Intresset för branschmässig utbildning bör stimuleras av branscherna
själva, inte genom statliga stimulansbidrag. Finansutskottet yrkar avslag
på regeringsförslaget i denna del och bifall till motionerna Fi67 (m)
yrkande 6 och Fi73 (c) yrkande 6 i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande stimulansbidrag

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Fi67 yrkande 6
och 1989/90:Fi73 yrkande 6 i berörd del avslår regeringens
förslag i proposition 1989/90:150 bilaga 5 punkt B4 mom. 1 och
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

50. Anslag till utbildningsbidrag m.m. (mom. 29)

Under förutsättning av bifall till reservation 49

Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson
(m) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 66 som börjar med "Som
en" och slutar med "30 milj.kr." bort ha följande lydelse:

I enlighet med avstyrkandet av stimulansbidraget för utbildning i
yrken inom verkstadsindustrin som regeringen har föreslagit avstyrker
utskottet även den begärda förstärkningen med 30 milj.kr. av anslaget
Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag. Utskottet tillstyrker
motionerna Fi67 yrkande 7 och Fi73 yrkande 6 i berörd del och
avstyrker förslaget i proposition 150 bilaga 5 punkt B4 mom. 2.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande anslag till utbildningsbidrag m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Fi67 yrkande 7
och 1989/90:Fi73 yrkande 6 i berörd del avslår regeringens i
proposition 1989/90:150 bilaga 5 punkt B4 mom. 2 framlagda
förslag om ytterligare medel till Kontant arbetsmarknadsstöd och
utbildningsbidrag,

1989/90: F i U40

Reservationer

146

51. Allmän arbetslöshetsförsäkring (mom. 30) l989/90:FiU40

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Rune Rydén
(m), Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp), Ivar Franzén (c) och
Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 66 som börjar med
"Liknande förslag" och slutar med "yrkande 19“ bort ha följande
lydelse:

Det svenska systemet för arbetslöshetsförsäkring skiljer sig från vad
som gäller i de flesta andra OECD-länder på två viktiga punkter.

Försäkringen är inte obligatorisk och omfattar således bara en del av
de aktiva på arbetsmarknaden. Försäkringen är dessutom direkt kopplad
till de fackliga organisationerna.

Utskottet biträder yrkandet i motion Fi66 att regeringen skall skyndsamt
utreda och framlägga förslag till en allmän arbetslöshetsförsäkring.
För utredningens arbete bör gälla följande utgångspunkter.

Det nuvarande systemet är klart otillfredsställande. Närmare en
tredjedel av de arbetssökande hos arbetsförmedlingarna har inte någon
rätt alls till ersättning, och en del sökande har enbart rätt till kontant
arbetsmarknadsstöd. Försäkringen fyller inte de krav som i dag bör
ställas på socialt skydd. En socialförsäkring som praktiskt taget helt
finansieras med allmänna medel bör komma alla till del på likvärdiga
villkor.

En allmän arbetslöshetsförsäkring bör vara obligatorisk och omfatta
alla förvärvsarbetande, såväl löntagare som företagare. Försäkringen
bör ge ett rimligt grundskydd vid arbetslöshet med möjlighet till
påbyggnad genom frivilliga tilläggsförsäkringar. Vid utredningen bör
ingående prövas om den nuvarande kopplingen av arbetslöshetsförsäkringen
till de fackliga organisationernas administration skall bestå.

Utredningen bör vara parlamentariskt sammansatt.

Vad finansutskottet anfört med anledning av motion Fi66 yrkande
19 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande allmän arbetslöshetsförsäkring
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi66 yrkande 19 hos
regeringen begär förslag om en allmän arbetslöshetsförsäkring i
enlighet med vad utskottet anfört,

52. Allmän arbetslöshetsförsäkring (mom. 30,
motiveringen)

Lars-Ove Hagberg (v) anser att den del av utskottets yttrande på s. 66
som börjar med "Liknande förslag" och slutar med "yrkande 19" bort
ha följande lydelse:

Nuvarande system för ersättningar vid arbetslöshet är trots de senare
årens förbättringar fortfarande behäftat med allvarliga brister. Betydande
grupper arbetslösa har inte rätt till någon ersättning alls eller till 147

enbart ett kontant arbetsmarknadsstöd med belopp som inte går att

leva på. Men även för de arbetslöshetsförsäkrade gäller att ersättnings- 1989/90:FiU40

rätten jämfört med sjukförsäkringen är begränsad vad gäller både Reservationer

kompensationsnivå och ersättningstid. Ett annat problematiskt inslag
är avstängningsreglerna vid s.k. självförvållad arbetslöshet.

Det finns alltså skäl som talar för en översyn av det gällande
ersättningssystemet vid arbetslöshet. En sådan översyn bör utgå från
problem av det slag som ovan angivits. De utgångspunkter som anges i
den moderata motionen är helt andra. Där utgår man från att den
allmänna arbetslöshetsförsäkringen skall utgöra en minimiersättning
lika för alla med möjlighet till tilläggsförsäkringar för dem som har
råd att teckna sådana. Vidare är siktet inställt på att om möjligt
frikoppla administrationen av försäkringen från den nuvarande organisatoriska
samhörigheten med fackförbunden. Detta är oacceptabla inslag
i ett nytt utredningsarbete om arbetslöshetsersättningarna, och
därför avstyrks motion Fi66 yrkande 19.

53. Ökad egenavgift i arbetslöshetsförsäkringen
(mom. 31)

Lars-Ove Hagberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 66 som börjar med "Som
arbetsmarknadsutskottet" och slutar med "därför av finansutskottet"
bort ha följande lydelse:

Utskottet biträder yrkande 12 i motion Fi65.

Regeringen bör underrättas om detta.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:

31. beträffande ökad egenavgift i arbetslöshetsförsäkringen
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi65 yrkande 12
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

54. Sysselsättningsskapande åtgärder (mom. 32)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 67 som börjar med
"Finansutskottet godtar" och slutar med "grund härav" bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar centerns uppfattning att man bör behålla den möjlighet
som funnits under lång tid att vid behov lägga ut statliga och
kommunala industribeställningar för att mildra verkningarna av driftinskränkningar
för de anställda. De 45 milj.kr. som regeringen anser
att anslaget kan reduceras med bör få användas för ändamålet. Utskottet
anser således att riksdagen i enlighet med yrkandena 10 och 11 i
motion Fi73 (c) bör avslå propositionen i vad avser förslagen att
avskaffa stödformen industribeställningar och minska anslaget Sysselsättningsskapande
åtgärder med 45 milj.kr. , 4o

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande sysselsåttnlngsskapande åtgärder
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi73 yrkandena 10
och 11 avslår regeringens förslag i proposition 1989/90:150 bilaga
5 punkt B5,

dels beträffande borttagande av stödet till industribeställningar,
dels beträffande reducering av anslaget Sysselsättningsskapande
åtgärder samt som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

55. Flexibla lönebidrag (mom. 34)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Rune Rydén
(m), Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp), Ivar Franzén (c) och
Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 67 börjar med
"Arbetsmarknadsutskottet avstyrkte" och på s. 68 slutar med "aktuella
delarna" bort ha följande lydelse:

Utskottet biträder förslagen i motionerna Fi67 (m), Fi68 (fp) och
Fi73 (c) att försöken med flexibla lönebidrag inte begränsas på det sätt
regeringen har föreslagit utan vidgas till att nästa budgetår omfatta hela
landet. Den utvidgade verksamheten bör då bedrivas efter de riktlinjer
den har i dag. Med behållande av den gällande regelkonstruktionen
kan verksamheten hållas inom de ekonomiska ramar som är fastställda
för lönebidragen. Med den vidgade verksamhet som nu förordats
kommer det att finnas samma möjligheter att variera bidragen i
samtliga län. Vidare blir det möjligt att fa ett utökat erfarenhetsmaterial
att bygga på vid utformningen av det nya och handikappanpassade
lönebidrag som utskottet tidigare i vår har uttalat sig för.

Riksdagen föreslås att med avslag på propositionen 150 bilaga 5
punkt C6 godkänna vad utskottet med anledning av motionerna Fi67
yrkande 8, Fi68 yrkande 8 och Fi73 yrkande 12 har anfört om att
utvidga försöksverksamheten med flexibelt lönebidrag i ytterligare län.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

34. beträffande flexibla lönebidrag
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Fi67 yrkande
8, 1989/90:Fi68 yrkande 8 och 1989/90:Fi73 yrkande 12 och
med avslag på regeringens förslag i proposition 1989/90:150
bilaga 5 punkt C6 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

1989/90:FiU40

Reservationer

149

56. Samhall (mom. 35)

Anne Wibble (fp), Gunnar Björk (c), Lars De Geer (fp), Ivar Franzén
(c) och Lars-Ove Hagberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 68 som börjar med
"Motionsyrkandet överensstämmer" och slutar med "yrkande 9" bort
ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det positivt att närvaron bland de
arbetshandikappade på Samhall har förbättrats. Samtidigt innebär detta
att företagsgruppens möjlighet till nyrekrytering minskar. Utskottet
instämmer med motion Fi68 yrkande 9 att det är angeläget att antalet
arbetstillSllen inom Samhallföretagen utökas, bl.a. med hänsyn till de
svårt arbetshandikappades behov. Bristerna när det gäller sysselsättning
för denna grupp framgår klart av den kartläggning som nyligen presenterats
av 1989 års handikapputredning. Mot bakgrund härav anser
utskottet att antalet arbetstimmar inom Samhallföretagen bör få öka
med 600 000 och att anslaget på grund härav bör höjas med 55
milj.kr.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande Samhall
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi68 yrkande 9
dels beslutar att Samhalls verksamhet skall utökas med 600 000
arbetstimmar för arbetshandikappade anställda under budgetåret
1990/91,

dels för budgetåret 1990/91 under tionde huvudtiteln — utöver
vad riksdagen tidigare anvisade medel (1989/90:AU12, rskr. 243)
— till Bidrag till stiftelsen Samhall anvisar ett förslagsanslag på
55 000 000 kr.,

57. Avslag på propositionen vad gäller vissa
avvikelser från semesterlagen (mom. 36)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 68 som börjar med "Den
föreslagna" och slutar med "yrkande 13" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet biträder den mening som framförs i motion Fi70
(mp) att propositionens förslag om tillfälliga avvikelser i semesterlagen
bör avslås av riksdagen. Att regeringen först föreslår förlängd semester
och sedan upphäver effekten av denna åtgärd genom ett tillfälligt
förslag om att man skall kunna arbeta på del av semestern anser
utskottet vara motstridigt och ägnat att skapa förvirring. Beträffande
semestersparande finns det regler som möjliggör flexibilitet redan i
dag. Utskottet avvisar därför regeringens lagförslag i dess helhet. Motion
Fi70 yrkande 13 tillstyrks därmed.

1989/90:FiU40

Reservationer

dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:

36. beträffande avslag på propositionen vad gäller vissa avvikelser
från semesterlagen

150

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi70 yrkande 13 1989/90:FiU40

avslår i proposition 1989/90:150 bilaga 5 punkt 4 framlagt för- Reservationer

slag till lag om avvikelser från vissa bestämmelser i semesterlagen
(1977:480),

58. Avstående från semesterledighet (mom. 37)

Lars-Ove Hagberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 69 som börjar med
"Föreliggande lagförslag" och slutar med "Fi65 yrkande 8" bort ha
följande lydelse:

Utskottet konstaterar att semesterlagstiftningen utgör en del av den
sociala skyddslagstiftningen på arbetsmarknaden. Förslaget om rätt för
arbetstagaren att komma överens med arbetsgivaren om att avstå från
att ta ut semesterledighet för tid överstigande 20 dagar per år och ändå
få semesterersättning innebär en oerhört allvarlig försvagning av det
sociala skyddet för arbetstagarna. Självklart kommer det mycket ofta
att inträffa att arbetstagaren känner sig tvingad att acceptera ett förslag
från arbetsgivaren att avstå från semester för att undvika att stöta sig
med denne. Det sagda innebär att utskottet tillstyrker motion Fi65
yrkande 8 och avvisar propositionens förslag i denna del. I enlighet
härmed bör 3 § första och andra stycket samt 4 och 5 §§ utgå ur
lagförslaget.

dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:

37. beträffande avstående från semesterledighet
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi65 yrkande 8
beslutar att 3 § första och andra stycket, 4 och 5 §§ i det i
propositionen framlagda förslaget till lag om avvikelser från
vissa bestämmelser i semesterlagen (1977:480) skall utgå,

59. Underrättande av arbetstagarorganisation
(mom. 38)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Rune Rydén
(m), Filip Fridolfsson (m), Ivar Franzén (c) och Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 69 som börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "yrkande 14" bort ha följande
lydelse:

riksdagen i denna del. Detta innebär att 3 § tredje stycket bör utgå ur 1989/90:FiU40

lagförslaget. Utskottet har inte någon förståelse för synpunkterna i Reservationer

motion Fi65 yrkande 9, vilka skulle innebära ytterligare tidskrävande
byråkratiska rutiner, varför denna motion avstyrks i motsvarande del.

dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:

38. beträffande underrättande av arbetstagarorganisation
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi73 yrkande 14
samt med avslag på motion 1989/90:Fi65 yrkande 9 beslutar att 3
§ tredje stycket i det i propositionen framlagda förslaget till lag
om avvikelser från vissa bestämmelser i semesterlagen (1977:480)
skall utgå,

60. Underrättande av arbetstagarorganisation
(mom. 38)

Lars-Ove Hagberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 69 som börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "yrkande 14" bort ha följande
lydelse:

Om riksdagen beslutar införa nya regler om avstående av semester
anser utskottet att det är rimligt — utifrån synpunkter på det sociala
skyddet för arbetstagarna — att överenskommelsen skall godkännas av
central arbetstagarorganisation. Regeringen bör på denna punkt skyndsamt
återkomma till riksdagen med ett nytt lagförslag. Av det sagda
följer att utskottet inte kan acceptera de synpunkter som kommer till
uttryck i motion Fi73 yrkande 14. Motion Fi65 yrkande 9 tillstyrks
därmed.

dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:

38. beträffande underrättande av arbetstagarorganisation
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi65 yrkande 9 samt
med avslag på motion 1989/90:Fi73 yrkande 14 hos regeringen
begär nytt lagförslag såvitt avser 3 § tredje stycket i det i
propositionen framlagda förslaget till lag om avvikelser från
vissa bestämmelser i semesterlagen (1977:480) i enlighet med vad
utskottet anfört,

61. Förlängd rätt att spara semesterledighet
(mom. 39)

Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 69 som börjar med
"Beträffande motionskravet" och slutar med "denna del" bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets mening är de nu föreslagna reglerna ett led i den
mer omfattande reformering av semester- och arbetstidslagstiftningen, 152

som krävs för att tillgodose kraven på flexibilitet i arbetslivet och

valfrihet för individerna. Utskottet ställer sig därför bakom kravet i 1989/90:FiU40

motion Fi68 yrkande 6 att regeringen bör återkomma till riksdagen Reservationer

med ett mer genomarbetat och övergripande förslag om nya regler för
såväl semester som arbetstid.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande förlängd rätt att spara semesterledighet
att riksdagen

dels antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om
avvikelser från vissa bestämmelser i semesterlagen (1977:480),
såvitt avser 6 §,

dels med bifall till motion 1989/90:Fi68 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

62. Flexibelt uttag av arbetstid och semester
(mom. 40)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Rune Rydén
(m), Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp) och Ivar Franzén (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 70 som börjar med
"Arbetsmarknadsutskottet påtalar" och slutar med "riksdagens sida"
bort ha följande lydelse:

Utskottet vill för sin del instämma i vad som anförs i motion Fi73
yrkande 13 om att det finns behov av ökad flexibilitet när det gäller
uttag av arbetstid och semester. Arbetstagarna bör få större möjligheter
att påverka planeringen av sin arbetstid med hänsyn till familjeförhållanden,
ideellt arbete, studier etc. Även arbetsgivarna har utifrån sina
utgångspunkter ett intresse av flexibla och individuella lösningar, inte
minst mot bakgrunden av bristen på arbetskraft. Med hänvisning till
det anförda tillstyrker utskottet motion Fi73 yrkande 13.

dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:

40. beträffande flexibelt uttag av arbetstid och semester

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi73 yrkande 13
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

63. Permanentning av de nya reglerna i semesterlagen
(mom. 41)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson
(m) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 70 som börjar med "Som
anförs" och slutar med "i semesterlagen" bort ha följande lydelse:

lösningar. Dessa regler bör därför inte upphöra vid utgången av mars

1992. Enligt utskottets uppfattning bör ändringarna inarbetas i semesterlagen.
Riksdagen bör därför hos regeringen begära förslag till ändringar
i semesterlagen i enlighet med vad utskottet anfört. På sikt bör
regler som medger en hög grad av valfrihet och flexibilitet i fråga om
den samlade arbetstidens längd och förläggning inrymmas i en ny
reformerad arbetstidslagstiftning. Motion Fi66 yrkande 18 tillstyrks
således av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:

41. beträffande permanentning av de nya reglerna i semesterlagen att

riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi66 yrkande 18 hos
regeringen begär förslag till ändringar i semesterlagen (1977:480)
i enlighet med vad utskottet anfört,

64. Anslag till information om semesterfrågor
(mom. 43)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Rune Rydén
(m), Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp), Ivar Franzén (c) och
Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 70 som börjar med "Med
hänsyn" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:

Det finns enligt utskottets uppfattning inte något skäl att de nu
föreslagna förändringarna i semesterreglerna använda anslagsmedel för
en informationskampanj. Informationen kommer att spridas snabbt via
massmedia, arbetsmarknadens parter och arbetsgivarna. Om ytterligare
information befinns nödvändig bör av riksdagen anvisade medel under
tionde huvudtiteln till Utredningar m.m. kunna användas. Med hänvisning
till det anförda tillstyrker utskottet motionerna Fi67 yrkande 1,
Fi68 yrkande 7, Fi70 yrkande 14 och Fi73 yrkande 9. Propositionens
förslag om anslag avvisas.

dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:

43. beträffande anslag till information om semesterfrågor
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Fi67 yrkande 1,
1989/90:Fi68 yrkande 7, 1989/90:Fi70 yrkande 14 och 1989/90:
Fi73 yrkande 9 avslår regeringens i proposition 1989/90:150
bilaga 5 punkt A5 framlagda förslag om anslag till Information
om semesterfrågor,

1989/90: FiU40

Reservationer

154

65. Anslag till information om semesterfrågor
(mom. 43)

1989/90:FiU40

Reservationer

Under förutsättning av bifall till reservation 58
Lars-Ove Hagberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande pä s. 70 som börjar med "Med
hänsyn" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:

Utskottet avstyrker den föreslagna särskilda lagen om avvikelser från
vissa bestämmelser i semesterlagen. Det finns därför inte anledning att
anslå medel för en särskild informationskampanj om denna lags innebörd
och effekter. Propositionens förslag till anslag avstyrks därför av
utskottet.

dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:

43. beträffande anslag till information om semesterfrågor

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Fi67 yrkande 1,

1989/90:Fi68 yrkande 7, 1989/90:Fi70 yrkande 14 och 1989/90:

Fi73 yrkande 9 avslår regeringens i proposition 1989/90:150
bilaga 5 punkt A5 framlagda förslag om anslag till Information
om semesterfrågor,

66. Uppskjutet uttag av pension (mom. 44)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 71 som börjar med
"Finansutskottet tillstyrker" och slutar med "grundpension bör avslås
av riksdagen" bort ha följande lydelse:

Finansutskottet anser det vara av stor vikt att skattesystemet underlättar
för människor att kunna välja en lägre nivå på sin materiella
standard. Regeringens förslag till skattereform driver, enligt utskottets
uppfattning, arbetstagarna till mer och intensivare arbete. Det har
också ambitionen att förlänga människors yrkesverksamma period
genom incitament till arbete efter pensionsålderns uppnående. Ledstjärnan
för regeringen är uppenbarligen att med alla medel söka öka
arbetskraftsutbudet och arbetsproduktiviteten. Enligt utskottet är detta
inte rätt väg att hantera dagens ekonomiska och sociala problem.

Regeringen styr i helt fel riktning. Samhällets målsättning bör, enligt
utskottet, i stället vara att sänka veckoarbetstiden till 30 eller 20
timmar samt att förkorta den yrkesverksamma perioden för alla arbetstagare.
Detta bidrar, enligt utskottet, till en förbättrad arbetsproduktivitet
och minskade sociala kostnader. Detta bidrar också till en bättre
resurshushållning med människor och natur.

Det är mot den bakgrunden som utskottet yrkar bifall till motion
Fi70 (mp) yrkande 18 och avslag på propositionen i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:

44. beträffande uppskjutet uttag av pension 155
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi70 yrkande 18

avslår i proposition 1989/90:150 bilaga 3 framlagt förslag till lag 1989/90:FiU40
om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, Reservationer

67. Höjd grundpension (mom. 45)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 71 som börjar med
"Finansutskottet delar" och slutar med "grundpension bör avslås av
riksdagen" bort ha följande lydelse:

Det aktuella förslaget i motion Fi73 yrkande 2 bör ses mot bakgrunden
av

dels behovet att snabbt öka arbetskraftsutbudet genom att stimulera

intresset hos pensionärer att stå till arbetsmarknadens förfogande,

dels att införa ett rättvisare och bättre pensionssystem,

dels att förenkla den nuvarande relativt omständliga administrativa

hanteringen.

Utskottet delar uppfattningen att grundpensionen bör höjas på det
sätt som föreslås i motion Fi73. Det finns inte anledning för riksdagen
att avvakta pensionsberedningens utredningar.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi73 yrkande 2 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande lydelse:

45. beträffande höjd grundpension
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi73 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

68. Beräkningen av statsbudgetens inkomster
(mom. 46)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 71 börjar med
rubriken "Budgetförslaget 1990191" och på s. 73 slutar med "yrkande
3" bort ha följande lydelse:

Budgetförslaget 1990/91

Regeringen redovisar i den reviderade finansplanen ett budgetalternativ
som i det närmaste är i balans.

Under senare år har det beräknade budgetsaldot successivt förbättrats
under loppet av ett budgetår för att till slut resultera i ett
betydande överskott. I 1988 års budgetproposition beräknades att statsbudgetens
saldo under budgetåret 1988/89 skulle sluta i ett underskott
på 12 miljarder kronor — det blev ett överskott på 18 miljarder
kronor. Även beräkningen av 1989/90 års budgetsaldo har genomgått
en liknande utveckling: från balans i förra årets budgetproposition till
ett överskott på drygt 18 miljarder kronor i den budgetproposition 156

som lades fram tidigare i år.

Utskottet finner det därför överraskande att regeringen nu har
räknat ner det förväntade överskottet för innevarande budgetår till
drygt 15 miljarder kronor samtidigt som nästa budgetårs saldo alltjämt
sägs vara i balans. Utan närmare förklaring uppges att statsinkomsterna
väntas bli lägre än vad man tidigare räknat med. Denna motivering
framstår som märklig med hänsyn till att löneutvecklingen hela tiden
överträffat uppställda antaganden. Justeringen torde för nästa budgetår
dock förklaras av att regeringen bygger sina kalkyler på att den
samlade lönesumman skall stiga med endast 3 %. Såsom utskottet
tidigare framhållit är ett sådant antagande inte bara orealistiskt utan
också grovt vilseledande. En så kraftig neddragning av löneutvecklingstakten
mellan två år saknar allt stöd av erfarenheten. Den ter sig än
mer anmärkningsvärd mot bakgrund av att man sedan budgetpropositionens
kalkyler har justerat ned nivån med 1,5 procentenheter. Det är
enligt utskottets mening svårt att frigöra sig från misstanken att den
företagna nedrevideringen är ett försök att i någon mån dölja den
överbeskattning som för närvarande pågår.

Utskottet räknar med hänsyn till det anförda med att det slutliga
budgetutfallet under 1990/91 kommer att utvisa ett betydande överskott.

Ett annat inslag i regeringens strävan att dölja överbeskattningen är
den allt vanligare metoden att föra vissa statsinkomster direkt till
riksgäldskontoret för amortering av statsskulden eller till någon fond.
Så var fallet med engångsskatten på pensionssparandet, och samma
förfaringssätt har använts beträffande arbetsmiljöavgiften och tvångssparandet.
I kompletteringspropositionen förklaras nu att de inkomster
som inflyter som en följd av avskattningen av företagens reserver enligt
skatteomläggningen likaledes skall läggas utanför budgeten. Enligt utskottets
mening bör i princip samtliga statens inkomster redovisas över
budgeten.

dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:

46. beträffande beräkningen av statsbudgetens Inkomster
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi66 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om att
alla statens inkomster skall redovisas över budgeten,

69. Beräkningarna i långtidsbudgeten (mom. 47)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 73 börjar med "Det
strama" och på s. 75 slutar med "stånd framöver" bort ha följande
lydelse:

Som vanligt presenteras i kompletteringspropositionen en långtidsbudget,
som belyser utvecklingen av statsbudgetens inkomster och utgifter

1989/90:FiU40

Reservationer

157

under den kommande femårsperioden. Syftet med kalkylerna är att 1989/90:FiU40

visa vilken budgetutveckling som blir följden, om inga beslut fattas om Reservationer

ändrade utgifter eller inkomster.

Enligt utskottets mening är det slags sifferexercis som långtidsbudgeten
representerar tämligen meningslös, så länge den endast innebär en
mekanisk framräkning av vad hittills fattade beslut om budgetpolitiken
leder till. Utgångspunkten för kalkyler av detta slag bör i stället vara
klart angivna mål för skattetryckets och de offentliga utgifternas utveckling.
Detta bör riksdagen som sin mening ge till känna för

regeringen.

dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:

47. beträffande beräkningarna i långtidsbudgeten
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi66 yrkande 5 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
beräkningsförutsättningar för långtidsbudgeten,

70. Beräkningarna i långtidsbudgeten (mom. 47,
motiveringen)

Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser att den del av
utskottets yttrande som på s. 74 börjar med "Utskottet gör" och på s.

75 slutar med "yrkande 5" bort ha följande lydelse:

Utskottet gör för sin del följande bedömning i anslutning till långtidsbudgeten.
Kalkylerna visar hur beroende budgetutvecklingen är av
det allmänna ekonomiska läget och den ekonomiska utvecklingen i
stort. Särskilt pris- och löneutvecklingen har stor betydelse, både
direkt genom effekten på inkomster och utgifter och indirekt genom
effekten på kostnadsläge och sysselsättning. En mer gynnsam utveckling
som innebär att vårt relativa kostnadsläge förbättras skapar större
möjligheter för en nödvändig sänkning av det totala skattetrycket.

Utskottet konstaterar att långtidsbudgeten utgår från att ett stort
finansiellt sparande i den offentliga sektorn är önskvärt. Utskottet
delar inte denna bedömning. I stället är det från många utgångspunkter
angeläget att det totala sparandet i samhället i högre grad sker inom
den privata sektorn.

Det framgår av långtidsbudgeten att en mycket stram utgiftsprövning
krävs för att uppnå detta mål. Utskottet delar bedömningen att stor
försiktighet krävs inte bara med nya utgifter, utan det krävs även
omfattande begränsningar och regelförändringar i existerande utgiftssystem.

Beräkningarna i långtidsbudgeten

fattade beslut om budgetpolitiken leder till. Motionärerna efterlyser
klart angivna mål för skattetryckets och de offentliga utgifternas utveckling
som utgångspunkter för framtida kalkylarbete av detta slag.

Som framgått av vad utskottet nyss anfört delar inte utskottet motionärernas
uppfattning. Rätt utnyttjad kan en långtidsbudget fungera
som en varningssignal för regeringen och riksdag och peka ut områden
inom den statliga verksamheten där åtgärder måste vidtas. Långtidsbudgeten
illustrerar också i någon mån vad som händer om så inte sker.
Utskottet anser emellertid att kalkylerna i långtidsbudgeten skulle ha
ett större värde om de mer konkret redovisade vilka utgiftsfö rändringar
som krävs under vissa yttre omständigheter för att skattetrycket skall
kunna sänkas. En utveckling i denna riktning har skett under de
senaste åren, men kommer enligt utskottets mening att bli än mer
angelägen framöver. Utskottet avstyrker med hänsyn härtill motion
Fi66 (m) yrkande 5.

71. De allmänna riktlinjerna för budgetpolitiken
(mom. 48)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 75 börjar med
rubriken "Oppositionspartiernas budgetalternativ" och på s. 77 slutar
med "måste begränsas" bort ha följande lydelse:

Utformningen av finanspolitiken spelar en central roll för den
ekonomiska tillväxt som ger ökad valfrihet och tryggare välfärd i
framtiden.

Den långsiktiga tendensen till att inte bara statsbudgetens inkomstsida
utan även dess utgiftssida ökar i förhållande till den samlade
produktionen (BNP) måste brytas. Enligt utskottets mening är det
nödvändigt att vid sidan av skattetrycket även den offentliga utgiftsandelen
reduceras. Detta ger den åtstramningseffekt som erfordras, samtidigt
som resurser frigörs för enskild verksamhet.

Ett sådant mål innebär att de offentliga utgifternas möjliga ökningstakt
i nominella termer bestäms av den reala tillväxten i ekonomin,
den inflationstakt som råder i de länder mot vilka Sverige har en fast
växelkurs samt det krav på minskning av skattetrycket som ställs upp.

Målet bör också vara att skattetrycket skall dras ned med i genomsnitt
cirka en procentenhet per år. Det innebär att de offentliga
utgifternas reala ökning måste begränsas till 0,5—1,0 % per år, om
man utgår från en genomsnittlig tillväxt i totalproduktionen (BNP) på
2,0—2,5 % per år, vilken blir möjlig med den politik som utskottet
förordar.

Enligt utskottets mening är den angivna inriktningen av budgetpolitiken
fullt realistisk. Avregleringar och avmonopoliseringar skapar
tillsammans med nödvändiga besparingar ett tillräckligt utrymme för
att klara också de nytillkommande offentliga utgiftsbehov som är
ofrånkomliga eller angelägna att tillgodose.

1989/90:FiU40

Reservationer

159

Mot bakgrund av behovet att anpassa den svenska inflationstakten 1989/90:FiU40

till den sorn råder i omvärlden måste utgiftsökningarna i nominella Reservationer

termer successivt begränsas till ca 5 % för hela den offentliga sektom.

En utgiftsram för förvaltningskostnader bör därför införas.

Utskottet förordar ett budgetförslag som är så utformat att det främst
begränsar tillväxten i transfereringsutgjfterna samt håller tillbaka kommunernas
expansion. Effekterna motverkas för hushållen genom att
skattesänkningarna är större än besparingarna och för kommunerna
genom att minskningen av statsbidrag kopplas samman med ett slopande
av till dessa knutna villkor och föreskrifter. Med tanke på lönekostnadernas
stora betydelse för kommunernas ekonomi bör förslaget
därutöver innebära väsentligt minskade kostnader för kommunerna
och skattesänkningar som gör det möjligt att hålla löneökningarna på
en låg nominell nivå.

I likhet med regeringen anser utskottet det vara en riktig finanspolitisk
avvägning att eftersträva ungefärlig balans i statsbudgeten. Enligt
utskottets mening bör dock statsbudgetens utgifter och inkomster ändras
i jämförelse med regeringens förslag. Budgeten bör också ges en
annan inriktning.

Vad utskottet nu anfört innebär att utskottet ansluter sig till den
uppläggning av budgetpolitiken som moderata samlingspartiet föreslår
i motion Fi66. Budgetpolitiken är en konsekvens av de politiska
strävanden som redovisats i denna motion och i den av samma parti
under allmänna motionstiden väckta motionen Fi204.

Tre mål har varit väsentliga i arbetet med det förordade budgetalternativet.
För det första att minska de automatiska utgiftsökningarna.

För det andra att öka valfriheten för såväl enskilda som kommuner
och företag. För det tredje att avveckla onödiga subventioner.

Speciell vikt har lagts vid avvägningen mellan skattesänkningar och
utgiftsbegränsningar. Denna har gjorts så att hushållens ekonomiska
situation förbättras genom att skattesänkningarna för individer och
hushåll är större än besparingar på direkta transfereringar.

Detta gäller t.ex. sjukförsäkringen. Ersättningsnivån i sjukförsäkringssystemet
har tidigare på grund av ökade skatter höjts från 80 %
till 90 % av den sjukpenninggrundande inkomsten. Mot bakgrund av
de omfattande skattesänkningar utskottet förordar är det naturligt att
ersättningsnivån under de första 89 dagarna nu åter sänks till 80 %.

För den enskilde är det avgörande vad som blir kvar efter skatt — inte
vilket belopp denne får ut före skatt. Förändringen bör därutöver leda
till att missbruk av systemet i form av "friskfrånvaro" begränsas.

Fr.o.m. den 1 januari 1991 bör ansvaret för de första 14 dagarnas
sjukfrånvaro dessutom åvila arbetsgivarna genom en s.k. arbetsgivarperiod.

Av samma skäl anser utskottet att ersättningsnivån i föräldraförsäkringen
bör minskas från 90 till 80 %. Skattesänkning är också ett
motiv för sänkning av ersättningsnivån i delpensionsförsäkringen från
65 till 50 %.

Enligt utskottets mening bör förslag framläggas om ett vårdnadsbi- 160

drag på 15 000 kr. per barn och år i förskoleåldern och avdragsrätt för

styrkta barntillsynskostnader på motsvarande belopp. Denna reform 1989/90:FiU40

innebär att småbarnsfamiljerna får en verklig valfrihet i barnomsorgen Reservationer

under hela tiden innan barnen börjar i förskolan. Fördelningen av det
offentliga stödet mellan skilda delar av Sverige blir mer rättvis. Kostnaden
för denna reform uppgår till netto 825 milj. kr. för budgetåret
1990/91. Regeringens förslag om förlängd föräldraförsäkring avvisas.

Utöver vårdnadsbidraget och avdragsrätten föreslås ett grundavdrag
för barn vid den kommunala beskattningen på 15 000 kr. Detta är ett
sätt att anpassa skatteuttaget efter familjernas försörjningsbörda och på
detta sätt generellt förbättra för barnfamiljerna.

Utskottet förordar en höjning av garantibeloppet i föräldraförsäkringen
från 60 till 82 kr. per dag. Förslag läggs också fram om
pensionstillskott till de s.k. undantagandepensionärerna.

Arbetsmiljöavgiften på 1,5 % bör avskaffas fr.o.m. den 1 juli 1990.

De medel som influtit till arbetslivsfonden skall snarast återbetalas.

Utskottet anser att utgjftsprövningen bör vara mycket stram, vilket
innebär att utgiftsökningar endast bör medges i synnerligen angelägna
verksamheter.

Utskottets förslag till besparingar av engångskaraktär utgörs till
största delen av försäljningar av statliga företag. Detta är med andra
ord besparingar som under en följd av år kan upprepas. De utgiftsminskningar
som avser socialförsäkringssektorn kommer inte formellt
att påverka budgetunderskottet. De leder i stället till ett större överskott
inom socialförsäkringssektorn. Från samhällsekonomisk synpunkt
är dock dessa förändringar att jämföra med utgiftsminskningar
som får direkta budgeteffekter. Bokföringsmässiga dispositioner bör
vidtas så att besparingarna formellt påverkar statsbudgeten. Inom ramen
för ett oförändrat uttag av socialförsäkringsavgifter kan storleksförhållandena
mellan de olika avgifterna justeras.

Sammantaget innebär utskottets förslag en viss finanspolitisk förstärkning
jämfört med regeringens förslag, om även effekterna av de
icke permanenta besparingarna inkluderas. Detta är emellertid befogat
med hänsyn till den väntade efterfrågeutvecklingen i ekonomin. Skulle
avmattningen under budgetåret bli mer markerad än som nu förutses,
reduceras det beräknade budgetöverskottet automatiskt.

I motionerna Fi71 (fp) och Fi74 (c) redovisas budgetalternativ som i
vissa stycken överensstämmer med förslagen i motion Fi66 (m). Enligt
utskottets mening innebär emellertid inte besparingarna i motionerna
Fi71 (fp) och Fi74 (c) att alla önskvärda skattesänkningar kan genomföras.

I motion Fi65 (vpk) yrkande 2 förordas såväl stora skatteskärpningar
som utgiftsökningar. En sådan budgetpolitik avvisar utskottet bestämt.

Likaså avstyrker utskottet motion Fi70 (mp) yrkande 17.

Med det anförda avstyrker utskottet det förslag till budgetpolitiska
riktlinjer som föreslås i proposition 150 bil. 1 mom. 2 liksom motionerna
Fi65 (vpk) yrkande 2, Fi70 (mp) yrkande 17, Fi71 (fp) yrkande
3 och Fi74 (c) yrkande 2 samt tillstyrker de allmänna riktlinjer för
budgetregleringen som anges i motion Fi66 (m) yrkande 2. 161

11 Riksdagen 19S9I90. 5 sami. Nr 40

dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse: 1989/90:FiU40

48. beträffande de allmänna riktlinjerna för budgetpolitiken Reservationer

att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition
1989/90:150 bilaga 1 mom. 2 och motionerna 1989/90:Fi65 yrkande
2, 1989/90:Fi70 yrkande 17, 1989/90:Fi71 yrkande 3 och
1989/90:Fi74 yrkande 2 godkänner vad som förordas i motion
1989/90:Fi66 yrkande 2 och som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

72. De allmänna riktlinjerna för budgetpolitiken
(morn. 48)

Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 75 börjar med
rubriken "Oppositionspartiernas budgetalternativ" och på s. 77 slutar
med "måste begränsas" bort ha följande lydelse:

De olika budgetalternativen

Utskottet tog i början av april ställning till regeringens och oppositionspartiernas
förslag till budgetpolitiska riktlinjer. Därvid ställde sig
folkpartiets företrädare i utskottet bakom de riktlinjer som föreslogs av
folkpartiet. De avstyrkte med olika motiveringar de riktlinjer som
förordades av regeringen, moderata samlingspartiet, centern, vänsterpartiet
kommunisterna och miljöpartiet de gröna.

I de nu aktuella partimotionerna åberopas i allt väsentligt dessa
tidigare framlagda förslag. Det nya som har tillkommit sedan dess är
att partierna avstyrker de förslag till budgetförstärkningar som framlagts
i kompletteringspropositionen. Utskottet har ovan tillstyrkt både
den tillfälliga höjningen av mervärdeskatten och de föreslagna besparingarna
i de offentliga utgifterna. Med hänvisning härtill avstyrker
utskottet de förslag till budgetpolitiska riktlinjer som förordas i motionerna
Fi66 (m) yrkande 2, Fi74 (c) yrkande 2, Fi65 (vpk) yrkande 2
och Fi70 (mp) yTkande 17.

Riktlinjer för budgetpolitiken

Folkpartiets företrädare i utskottet kritiserade i april regeringens budgetförslag
dels för att det inte var tillräckligt stramt, dels för att det
byggde på felaktiga värderingar. I det första avseende har det nu
reviderade budgetförslaget inneburit en viss kursomläggning. Utskottet
konstaterar likafullt att betydande skillnader kvarstår. Utskottet avstyrker
därför propositionens förslag till budgetpolitiska riktlinjer.

Enligt utskottet är de riktlinjer för budgetpolitiken som förordas i
folkpartiets partimotion Fi71 väl avvägda. Utskottet instämmer således
i de förslag till fördelningspolitiskt motiverade omfördelningar av
statsutgifterna som där föreslås till förmån för de utsatta grupper som
kallas det glömda Sverige, fattiga människor i u-länderna, miljöpoliti- 162

ken samt kulturell och ideell verksamhet. Utskottet delar också motio -

närernas uppfattning att ytterligare åtgärder måste sättas in mot de 1989/90:FiU40

snabbt ökande utgifterna i de stora transfereringssystemen för att Reservationer

möjliggöra en nödvändig sänkning av det totala skattetrycket.

Utskottet instämmer också i motionärernas uppfattning att det offentliga
sparande som under vissa omständigheter skulle uppkomma i
statsbudgeten genom skattesänkningar och ytterligare sparstimulanser
bör omvandlas till enskilt sparande. Vid denna process är det nödvän digt

att hänsyn tas till den samhällsekonomiska balansen.

Utskottet vill också betona nödvändigheten av en genomgripande
förnyelse av hela den offentliga sektom. Detta skapar inte bara ökad
effektivitet och större valfrihet utan ger också möjlighet till besparingar
i de offentliga utgifterna.

Med hänsyn till vad som ovan anförts avstyrker utskottet propositionens
förslag till budgetpolitiska riktlinjer och tillstyrker motion
Fi71 (fp) yrkande 3.

dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:

48. beträffande de allmänna riktlinjerna för budgetpolitiken
att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition
1989/90:150 bilaga 1 mom. 2 och motionerna 1989/90:Fi65 yrkande
2, 1989/90:Fi66 yrkande 2, 1989/90:Fi70 yrkande 17 och
1989/90:Fi74 yrkande 2 godkänner vad som förordas i motion
1989/90:Fi71 yrkande 3 och som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

73. De allmänna riktlinjerna för budgetpolitiken
(mom. 48)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 75 börjar med
rubriken ''Oppositionspartiernas budgetalternativ" och på s. 77 slutar
med "måste begränsas" bort ha följande lydelse:

Utskottet ställer sig helt bakom de budgetpolitiska riktlinjer som
redovisas i motion Fi74 (c). Centerns i anledning av budgetpropositionen
i januari framlagda budgetalternativ innebar ett positivt saldo i
förhållande till regeringens uppgående till drygt 4 100 milj.kr. för
budgetåret 1990/91. Centern anförde dock i detta sammanhang (motion
1989/90:Fi213) att man kunde komma att behöva ta i anspråk en
del av detta överskott för tillkommande utgiftsbehov utöver regeringens
förslag inför den slutliga budgetregleringen. I motion Fi74 (c)
behandlas mot denna bakgrund endast de förslag som tas upp i
kompletteringspropositionen.

Den av regeringen föreslagna höjningen av mervärdeskatten med en
procentenhet motsvarar för budgetåret 1990/91 en skattehöjning med
5 700 milj.kr. Som tidigare nämnts motsätter sig utskottet detta. Centerpartiets
nu aktuella motion inrymmer emellertid andra besparingar,
bl.a. inom arbetsmarknadspolitikens område. I samband med skattereformen
har vidare centern lagt förslag som på ett markant sätt sänker

inflationen i förhållande till regeringens förslag. Detta medför dels 1989/90:FiU40

lägre ränta, dels lägre basbelopp, vilket enligt utskottets mening bör Reservationer

tillgodoräknas centerpartiets budgetalternativ.

Utskottets slutsats är att centerns budgetalternativ fortfarande innebär
ett positivt saldo i förhållande till regeringens förslag. Med hänvisning
till det ovan sagda tillstyrker utskottet de förslag till budgetpolitiska
riktlinjer som förordas i motion Fi74 (c) yrkande 2. Utskottet
avstyrker de riktlinjer som förordas i proposition 150 samt i motionerna
Fi66 (m) yrkande 2, Fi71 (fp) yrkande 3, Fi65 (vpk) yrkande 2 och
Fi70 (mp) yrkande 17.

dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:

48. beträffande de allmänna riktlinjerna för budgetpolitiken
att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition
1989/90:150 bilaga 1 mom. 2 och motionerna 1989/90:Fi65 yrkande
2, 1989/90:Fi66 yrkande 2, 1989/90:Fi70 yrkande 17 och
1989/90:Fi71 yTkande 3 godkänner vad som förordas i motion
1989/90:Fi74 yrkande 2 och som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

74. De allmänna riktlinjerna för budgetpolitiken
(mom. 48)

Lars-Ove Hagberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 75 börjar med
rubriken "Oppositionspartiernas budgetalternativ" och på s. 77 slutar
med "måste begränsas" bort ha följande lydelse:

Vänsterpartiet kommunisternas budgetalternativ bärs upp av en strävan
att värna om en fortsatt hög sysselsättning och en väl fungerande
offentlig sektor. Liksom utskottet ser motionärerna detta som en
grundläggande förutsättning för en utveckling mot en jämnare och
mer rättvis fördelning i samhället. I överensstämmelse härmed innefattar
budgetförslaget ökade satsningar på en rad områden inom den
offentliga verksamheten där framför allt vård och omsorg prioriterats.

Andra viktiga områden där man föreslår mer resurser är kampen mot
miljöförstöringen, kultur, utbildning och internationellt bistånd.

Inom vård, omsorg och utbildning finns stora brister, vilket som
utskottet ser det i första hand beror på den mycket stora bristen på
arbetskraft i samhällsekonomin. Att enbart anslå mer pengar löser
därför inte dessa problem. Flera av de förslag som vänsterpartiet
kommunisterna redovisar har i stället inriktats på sådana förhållanden
som kan väntas underlätta rekryteringen och minska omsättningen av
personal. Förbättrad arbetsmiljö, minskad helgtjänstgöring inom sjukvården
och ökad utbildning för vårdpersonal är några förslag i denna
riktning.

För att komma till rätta med överhettningen på arbetsmarknaden i
storstadsområdena föreslår motionärerna en regionalt avgränsad löneskatt.
Avgiften är enligt förslaget tänkt att tas ut som en 5-procentig

höjning av den allmänna löneavgiften och skall påföras den privata 1989/90:FiU40

tjänstesektorn (SNI 6—9) i Stockholms-, Göteborgs- och Malmöområ- Reservationer

det under perioden den 1 juli 1990—den 31 december 1991. Syftet
med avgiften är att dämpa den privata tjänstesektorns expansion för att
härigenom underlätta rekryteringen av personal till offentlig verksamhet
och till industri.

Som motionärerna påpekar är differentiering av arbetsgivaravgifter
inget nytt. Den används redan i dag som ett medel inom regionalpolitiken,
där man använder sig av differentierade avgifter såväl mellan
regioner som mellan näringsgrenar. Det finns därför beprövade metoder
som kan utvecklas vidare mot ytterligare differentiering.

Enligt utskottets uppskattningar skulle en avgift av detta slag kunna
inbringa 4 miljarder kronor till statskassan under budgetåret 1990/91.

Sysselsättningen inom berörda näringsgrenar kan samtidigt väntas
minska med 1 % i storstadsområdena, vilket motsvarar 5 000—10 000
personer som därmed skulle frigöras för uppgifter inom vård, omsorg
och industri.

Motionärernas förslag ligger helt i linje med utskottets syn på hur
vård och omsorg skall kunna förbättras och hur vår handelsbalans
skall kunna förstärkas.

Motionärerna vill också på annat sätt stödja vård och omsorg. Med
ett särskilt anordningsbidrag på 20 000 kr. per nytillkommen plats
skall utbyggnaden av barnomsorgen främjas. För att man skall kunna
begränsa helgtjänstgöringen inom vården och förkorta arbetsdagen
inom hemtjänsten föreslås ökade statsbidrag på sammanlagt 3 miljarder
kronor.

Enligt utskottets mening skulle det föreslagna anordningsbidraget
verkningsfullt kunna bidra till att man uppnår de mål som riksdagen
ställt upp för behovstäckningen inom barnomsorgen. Utskottet önner
det också angeläget att arbetsmiljön inom vård och hemtjänst kan
förbättras.

Kommunernas finanser bör stärkas på det sätt motionärerna föreslagit.
Liksom motionärerna kan utskottet inte heller godta planerna på
att dra in de ökade skatteinkomster som kommunerna erhåller genom
skatteomläggningen.

Som tidigare framgått avvisar utskottet regeringens förslag till åtstramningsåtgärder.
Utskottet anser inte att det finns något behov av en
generell åtstramning. Överhettningen på arbetsmarknaden och det
uppåtriktade trycket på löner och priser är i huvudsak ett regionalt
fenomen.

Relativlönerna för produktionsjobben inom industri och omsorg bör
enligt utskottets mening förstärkas. Detta för att dämpa rekryteringsproblemen
inom dessa båda sektorer. De relativt höga lönelyften för
kommunalanställda kan därvidlag ses som ett steg i rätt riktning.

Regeringens förslag till åtstramning mot kommuner och hushåll är
enligt utskottet en felaktig lösning. Utskottet säger därför bestämt nej
till dessa förslag. Kraftåtgärder mot för hög prissättning och oskäliga
vinstmarginaler måste vidtas. 165

Momshöjningen, uppskjutandet av föräldraförsäkringen samt avräkningsskattens
införande innebär en likviditetsindragning från hushåll
och kommuner på totalt 10 miljarder kronor för budgetåret 1990/91.
Trots detta visar regeringens prognos för statsbudgetens saldo ett minus
(—0,5 miljarder kronor). Förklaringen är att regeringen som vanligt
visat en ytterligt stor försiktighet vad gäller bedömningen av lönernas
och sysselsättningens utveckling. Timlönen antas i genomsnitt öka med
8,5 % i år och endast 3 % år 1991. Det är enligt utskottets uppfattning
rimligare att räkna med en lönetillväxt på 9,5 % i år och 6 % år
1991. Med mer realistiska antaganden om lönernas och sysselsättningens
utveckling skulle statsbudgeten, allt annat lika, uppvisa ett överskott
på närmare 10 miljarder kronor. Ett avslag på regeringens
åtstramningspaket innebär därför inte ett budgetunderskott utan i
stället ett nollsaldo.

Enligt utskottets mening bör finanspolitiken inte vara mindre stram
än vad regeringen föreslagit. I likhet med vänsterpartiet kommunisterna
förordar utskottet att de nya utgifisåtagandena finansieras genom
höjda arbetsgivaravgifter och genom skärpt beskattning av bl.a. kapital.
Förutom den differentierade höjningen av löneavgiften i storstadsområdena
föreslår motionärerna att barnomsorgsavgiften höjs med 0,24
procentenheter. Motionärerna vill också skärpa förmögenhetsskatten
liksom reavinstskatten på aktier och omsättningsskatten på värdepapper.
De föreslår slutligen också att fastighetsskatt införs även på industrifastigheter
samt att beskattningen höjs för tobak, alkohol, vattenkraft
och uran.

Med hänvisning till vad utskottet här har anfört tillstyrker utskottet det
förslag till riktlinjer för budgetpolitiken som vänsterpartiet kommunisterna
redovisar i motion Fi65. Utskottet har vid sin tidigare redovisade
genomgång av de tre borgerliga partiernas budgetförslag funnit dem
behäftade med sådana brister att de inte kunnat godtas. Av samma
anledning avvisar utskottet de förslag till riktlinjer som förs fram av
miljöpartiet de gröna och av regeringen i finansplanen. Utskottet
tillstyrker således motion Fi65 yrkande 2.

dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:

48. beträffande de allmänna riktlinjerna för budgetpolitiken
att riksdagen med med avslag på regeringens förslag i proposition
1989/90:150 bilaga 1 mom. 2 och motionerna 1989/90:Fi66
yrkande 2, 1989/90:Fi70 yrkande 17, 1989/90:Fi71 yrkande 3 och
1989/90:Fi74 yrkande 2 godkänner vad som förordas i motion
1989/90:Fi65 yrkande 2 och som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

1989/90:FiU40

Reservationer

166

75. De allmänna riktlinjerna för budgetpolitiken
(mom. 48)

1989/90:FiU40

Reservationer

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande sorn på s. 75 börjar med

rubriken "Oppositionspartiernas budgetalternativ" och på s. 77 slutar

med "måste begränsas" bort ha följande lydelse:

Miljöpartiet de gröna hänvisar till sitt i januari framlagda budgetalternativ
som svarar mot de mål partiet ställt upp för den ekonomiska

politiken. De olika förslagen är således inriktade på att begränsa den

materiella förbrukningen, energiförbrukningen och miljöbelastningen.

För att nå därhän föreslår motionärerna en kombination av åtgärder
där ett program för miljö in riktade investeringar åtföljs av förslag om
höjda skatter och avgifter på energi, råvaror och utsläpp.

I likhet med motionärerna anser utskottet att det är en huvuduppgift
att bygga om samhället i en mer miljövänlig riktning. Resurskrävande
och miljöstörande teknik måste bytas mot resurssnål och miljövänlig.
Detta kommer, som motionärerna också påpekar, att kräva
mycket omfattande investeringar under de kommande åren.

De miljöinriktade investeringar som motionärerna vill få till stånd
uppgår till närmare 8 miljarder kronor och innefattar satsningar på
järnvägar och kollektivtrafik, på energiområdet och på internationell
miljövård. För utskottet framstår den valda inriktningen på investeringarna
som både riktig och synnerligen angelägen om man skall
kunna förbättra miljön.

Enligt utskottets mening är även motionärernas förslag till inkomstbeskattning
och familjepolitiskt stöd välmotiverade. För de föräldrar
som väljer att vårda egna barn vill motionärerna införa dagbarnvårdarlön.
Man föreslår också att nuvarande generella bostadsstöd omvandlas
till ett s.k. bastillägg/glesbygdsstöd, vilket är ett inkomstprövat, men
inte hyresanknutet bidrag till barnfamiljer. Motionärerna avvisar det
förslag till inkomstbeskattningen som RINK lagt fram. I stället förordar
man skärpt beskattning för höginkomsttagare och ett betydligt större
grundavdrag.

Skall de miljöpolitiska kraven kunna tillgodoses framöver bör beskattningen
av energi och miljöförstörande verksamhet skärpas. Miljöpartiet
de grönas förslag har denna inriktning. Partiet förordar en
skatteväxling med kraftigt höjda skatter på bl.a. energi och lägre skatter
på arbete. Genom att sänkningen av arbetsgivaravgifterna föreslås bli
regionalt differentierade befrämjas utvecklingen i skogslänen medan
storstädernas expansion motverkas. Sålunda föreslår motionärerna att
arbetsgivaravgifterna sänks med 10 procentenheter — dvs. med cirka
en fjärdedel — i Norrland, norra Dalarna, Värmland och på Gotland.

I övriga delar av landet skall, med undantag av storstadslänen, arbetsgivaravgifterna
sänkas med 1,5 procentenheter. I storstadslänen skall
samma sänkning genomföras för dem som arbetar inom sjukvård,
äldreomsorg och handikappomsorg.

Motionärernas besparingar innefattar bl.a. krav på att JAS-projektet 167

skall läggas ned och att anslaget till bärighetshöjande åtgärder av

riksvägar skall slopas. Man vill också begränsa ersättningen från sjuk- 1989/90:FiU40

och föräldraförsäkringen för dem med inkomster överstigande 130 000 Reservationer

kr.

I motionen föreslås att olika former av energiskatter skärps med
uppemot 30 miljarder kronor. Främst gäller detta beskattningen av
bensin, olja och uran. Energi skall beskattas dels med råvaruskatter,
dels med olika slags miljöavgifter. De viktigaste skatterna är en råvaruskatt
på alla bränslen motsvarande 5,9 öre per kilowattimme energiinnehåll
i bränslena och en koldioxidskatt motsvarande 25 öre per kg
koldioxid. Mervärdeskatten skall slopas på basmat men i övrigt höjas
med 2,5—3 procentenheter. Tobaks- och alkoholbeskattningen skall
skärpas kraftigt liksom skatten på reklam och förpackningar.

I likhet med utskottet anser motionärerna att det är mycket angeläget
att i nuvarande konjunkturläge föra en stram finanspolitik. Detta
är nödvändigt inte minst för att dämpa överhettningen på arbetsmarknaden
och de mycket höga lönehöjningar som nu hotar att äventyra
samhällsekonomin. Enligt utskottets bedömning är motionärernas budgetalternativ
uppemot 7 miljarder kronor stramare än regeringens.

Utskottet ser det som värdefullt att åtstramningen har givits en klart
miljöinriktad profil.

Med hänvisning till vad utskottet här har anfört tillstyrker utskottet
det förslag till riktlinjer för budgetpolitiken som miljöpartiet de gröna
redovisar i motion Fi70. Utskottet har vid sin genomgång av övriga
partiers ekonomisk-politiska motioner funnit dessa budgetförslag behäftade
med sådana brister att de inte kan godtas. Av samma anledning
avvisar utskottet de förslag till riktlinjer som förs fram av regeringen i
kompletteringspropositionen. Utskottet tillstyrker således motion Fi70
yrkande 17.

dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:

48. beträffande de allmänna riktlinjerna för budgetpolitiken
att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition
1989/90:150 bilaga 1 mom. 2 och motionerna 1989/90:Fi65 yrkande
2, 1989/90:Fi66 yrkande 2, 1989/90:Fi71 yrkande 3 och
1989/90:Fi74 yrkande 2 godkänner vad som förordas i motion
1989/90:Fi70 yrkande 17 och som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

76. Statliga kreditgarantier (mom. 53)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 78 som börjar med
"Finansutskottet har" och slutar med "motsvarande del" bort ha
följande lydelse:

Enligt finansutskottets mening kan allvarliga invändningar riktas
mot förslaget att avgiftsbelägga redan beviljade statsgarantier. En sådan
åtgärd har formen av retroaktivitet och ger en räntehöjande effekt för
den enskilde. Enligt utskottets mening bör inte staten på detta sätt

ändra de ekonomiska förutsättningarna för verksamhet som bedrivs av
enskilda låntagare med statsgaranterade lån. Utskottet avstyrker därför
propositionens förslag i denna del och biträder därmed det av centern
i motion Fi74 yrkande 11 framförda avslagsyrkandet.

dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse:

53. beträffande statliga kreditgarantier
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi74 yrkande 11
avslår det i proposition 1989/90:150 bilaga 1 mom. 10 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1988:777) om avgifter för
vissa statliga garantier,

77. Lönekostnadspålägg för pensionärer (mom. 59)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson
(m) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 82 som börjar med
"Utskottet vill" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärens uppfattning att åtgärder bör vidtas för
att underlätta för statliga myndigheter att anlita äldre personal. Det
råder för närvarande brist på arbetskraft. Det är därför angeläget att
underlätta för de pensionärer som så önskar att fortsätta att arbeta.

Icke statliga arbetsgivare behöver inte betala avgifter till pensionskassa
för den som redan har pension. Det blir således billigare att anlita
en person som gått i pension. Detta gäller emellertid inte för statliga
arbetsgivare. Statliga myndigheter betalar samma lönekostnadspålägg
för pensionärer som för andra anställda. Detta gör det relativt sett
dyrare för myndigheter att anlita pensionärer. Som utskottet ser det
finns det skäl att ändra på detta förhållande. Utskottet anser därför i
likhet med som anförs i motion Fi721 att det bör undersökas om det
inte är möjligt för statliga myndigheter att behandla pensionärer på
motsvarande sätt som på övriga arbetsmarknaden så att de inte behöver
belastas med fullt lönekostnadspålägg.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi721 bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 59 bort ha följande lydelse:

59. beträffande lönekostnadspålägg för pensionärer
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi721 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1989/90:FiU40

Reservationer

169

Särskilda yttranden

1. Investeringsskatten för vissa byggnadsarbeten
(mom. 15)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anför:

För att motverka den överhettning som finns på byggmarknaden i
främst Stockholms- och Uppsalaregjonen bör uttas en investeringsavgift
under år 1990 vilken dämpar investeringarna i lokaler och därmed
främjar ökat byggande av bostäder.

Vi anser att den av riksdagen beslutade avgiften på 30 % är för hög.
Investeringsavgiften bör i stället — enligt centerns tidigare förslag —
uttas med 25 % för aktuella byggnadsarbeten.

Vi anser att riksdagens beslut att införa investeringsskatt i Göteborgsregionen
var förhastat. Det visar det faktum att man nu tvingas
avskaffa skatten innan den har hunnit få någon effekt.

2. Bidrag till friskolorna (mom. 19)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anför:

Såsom framhålls i motion Fi71 (fp) och som även kommit till uttryck

i några av utbildningsutskottet nyligen behandlade motioner från centerns
sida, kommer de fristående skolornas situation sannolikt att
förbättras när ett nytt statsbidragssystem införs 1991. Många fristående
skolor har emellertid en mycket prekär ekonomisk situation och kan
därför ha svårt att klara sig fram tills dess. Bl.a. gäller detta Waldorfskolorna.
Flera skolor hotas av konkurs.

En nedläggning av fristående skolor innebär att eleverna måste
beredas plats i grundskolan, vilket är mer kostsamt för stat och
kommun än att se till att de fristående skolorna kan leva vidare. I
avvaktan på att ett nytt statsbidragssystem införs för hela skolväsendet
bör därför ett temporärt bidrag lämnas som gör det möjligt att höja
bidragsnivån för ifrågavarande fristående skolor från ca 40 % tili ca
60 % av det genomsnittliga statsbidraget per elev i grundskolan.

Centern har för detta ändamål föreslagit 10 milj.kr. Ett sådant
medelstillskott skulle göra det möjligt att t.ex. höja bidragsnivån till
60 % av det gnomsnittliga statsbidraget per elev i grundskolan.

3. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 20)

Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anför:

Vi vill erinra om de riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken som folkpartiets
företrädare beskrivit i det nyligen behandlade betänkandet
1989/90:AU11. Vi har av praktiska skäl avstått från att nu upprepa
dem.

1989/90:FiU40

170

I proposition 1989/90:150 framlagda lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1988:777) om avgifter för vissa statliga garantier

Härigenom föreskrivs att bilagan till lagen (1988:777) om avgifter för vissa
statliga garantier skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bilaga

1 Kungörelsen (1948:367) med vissa bestämmelser rörande statlig garanti
för lån till yttre och inre rationalisering på jordbrukets område m.m.

2 Kungörelsen (1954:311) om statlig garanti för uppförande av lagerhus
m.m. för jordbruksändamål

3 Kungörelsen (1959:369) om statligt stöd åt landsbygdens elförsörjning

4 Rennäringsförordningen (1971:438)

5 Förordningen (1977:387) om investeringsgaranti

6 Förordningen (1977:1123) om statligt stöd till strukturåtgärder inom specialstålindustrin
m.m.

7 Förordningen (1978:250) om statligt stöd till jordbrukets rationalisering

8 Förordningen (1978:490) om statligt litteraturstöd

9 Förordningen (1978:507) om industrigarantilån

10 Förordningen (1978:516) om statligt stöd till fiskets rationalisering, m.m.

II Förordningen (1979:427) om statligt stöd till trädgårdsnäringens rationalisering 12

Förordningen (1979:792) om statligt stöd till skogsbruket

13 Förordningen (1980:402) om stöd till offentliga karantäner för djur

14 Förordningen (1981:537) om statligt stöd till näringslivet

15 Förordningen (1981:661) om strukturgarantier, m.m.

16 Förordningen (1985:439) om statligt stöd till yrkesfisket m.m.

1989/90:FiU40

Bilaga 1

171

Smörande lydelse Föreslagen lydelse

17 Förordningen (1986:191) om statligt stöd för utveckling och introduktion
av ny energiteknik, m.m.

18 Kungörelsen den 11 juni 1948 (nr
342) angående statligt stöd till
jordbrukets yttre och inre rationalisering
m.m.

19 Kungörelsen (1963:305) om statligt
kreditstöd till förvärv och
drift av jordbruk m.m.

20 Kungörelsen (1967:443) om statlig
garanti för lån till maskinhållning
inom jordbruket m.m.

21 Kungörelsen (1967:453) om statligt
stöd lill jordbrukets rationalisering
m.m.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

Avgift för garanti enligt författningarna 18-21 i bilagan betalas första gången
för budgetåret 1990/91 och beräknas på den utestående garanterade kapitalskulden
per den 1 juli 1990.

1989/90:FiU40 '

Bilaga 1

172

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 2 och 3 §§ samt 12 kap. 2 och 3 §§ lagen
(1962:381) om allmän försäkring1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 kap.

2§2

Ålderspension utgör, där ej annat följer av vad i andra stycket samt 3 och
4§§ sägs, för år räknat nittiosex procent eller, för gift försäkrad vars make
åtnjuter folkpension i form av ålderspension eller förtidspension eller äger
rätt till pension enligt 1 § första stycket, sjuttioåtta och en halv procent av
basbeloppet. Åtnjuter maken enligt 7 kap. 2 § andra eller tredje stycket två
tredjedelar av hel förtidspension eller halv förtidspension, utgår dock ålderspension
i förra fallet med åttiofyra och en tredjedels och i senare fallet med
åttiosju och en fjärdedels procent av basbeloppet.

Börjar ålderspension utgå tidigare Börjar ålderspension utgå tidigare
än från och med månad, varunder än från och med månad, varunder

den försäkrade fyller sextiofem år,
skall pensionen minskas med fem
tiondels procent för varje månad,
som då pensionen börjar utgå återstår
till ingången av den månad varunder
den försäkrade fyller sextiofem
år. Om pensionen börjar utgå
senare än från och med sistnämnda
månad, ökas pensionen med sex
tiondels procent för varje månad,
som då pensionen börjar utgå förflutit
från ingången av den månad varunder
den försäkrade uppnådde
nämnda ålder; härvid må hänsyn
dock ej tagas till tid efter ingången
av den månad, under vilken den försäkrade
fyllt sjuttio år, och ej heller
till tid, då den försäkrade åtnjutit
tilläggspension i form av ålderspension
eller icke varit berättigad till
folkpension.

den försäkrade fyller sextiofem år,
skall pensionen minskas med fem
tiondels procent för varje månad,
som då pensionen börjar utgå återstår
till ingången av den månad varunder
den försäkrade fyller sextiofem
år. Om pensionen börjar utgå
senare än från och med sistnämnda
månad, ökas pensionen med sju
tiondels procent för varje månad,
som då pensionen börjar utgå förflutit
från ingången av den månad varunder
den försäkrade uppnådde
nämnda ålder; härvid må hänsyn
dock ej tagas till tid efter ingången
av den månad, under vilken den försäkrade
fyllt sjuttio år, och ej heller
till tid, då den försäkrade åtnjutit
tilläggspension i form av ålderspension
eller icke varit berättigad till
folkpension.

3 §

Uttag av ålderspension må återkallas med verkan från nästa månadsskifte.
Sådan återkallelse gäller ej för försäkrad, som åtnjuter tilläggspension enligt
12 kap., med mindre han tillika gör motsvarande återkallelse enligt 12 kap.

3§.

Skall ålderspension ånyo börja
utgå efter återkallelse som avses i
första stycket, beräknas pensionens

1989/90: FiU40

Bilaga 1

1 Lagen omtryckt 1982:120.

2 Senaste lydelse 1983:960.

173

Nuvarande lydelse

storlek med tillämpning av bestämmelserna
i 2 § på grundval av den
försäkrades ålder då pensionen ånyo
börjar utgå. För varje månad, varunder
ålderspension tidigare utgått
göres vid beräkningen avdrag med
fern tiondels procent såvitt avser tid
före den månad, varunder den försäkrade
fyllt sextiofem år, och sex
tiondels procent såvitt avser annan
tid.

Föreslagen lydelse

storlek med tillämpning av bestämmelserna
i 2 § på grundval av den
försäkrades ålder då pensionen ånyo
börjar utgå. För varje månad, varunder
ålderspension tidigare utgått
göres vid beräkningen avdrag med
fem tiondels procent såvitt avser tid
före den månad, varunder den försäkrade
fyllt sextiofem år, och sju
tiondels procent såvitt avser annan
tid.

12 kap.

Ålderspension utgör, där ej annat följer av andra och tredje styckena samt
3 och 4 §§, för år räknat sextio procent av produkten av det basbelopp som
har fastställts för året och medeltalet av de pensionspoäng som tillgodoräknats
den försäkrade eller, om pensionspoäng tillgodoräknats honom för mer
än femton år, medeltalet av de femton högsta poängtalen. Har pensionspoäng
tillgodoräknats den försäkrade för mindre än trettio år, skall hänsyn
tas endast till så stor del av nämnda produkt som svarar mot förhållandet
mellan det antal år, för vilka pensionspoäng tillgodoräknats honom, och talet
trettio.

Har pensionspoäng enligt 11 kap. 6 § första stycket på grund av underlåten
avgiftsbetalning inte tillgodoräknats den försäkrade, skall hans ålderspension
utgöra sextio procent av så stor del av den i första stycket angivna produkten,
som svarar mot förhållandet mellan det antal år, dock högst trettio,
för vilka pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade, och talet trettio
ökat med ett för varje år, för vilket den försäkrade till följd av underlåten
avgiftsbetalning inte tillgodoräknats pensionspoäng. Vid tillämpning av vad
nu sagts får talet trettio ej ökas till mer än femtio.

Om ålderspensionen börjar utbe- Om ålderspensionen börjar utbetalas
tidigare än från och med den talas tidigare än från och med den

månad varunder den försäkrade fyller
sextiofem år, skall pensionen
minskas med fem tiondels procent
för varje månad, som då pensionen
börjar utgå återstår till ingången av
den månad varunder den försäkrade
fyller sextiofem år. Om pensionen
börjar utgå senare än från och med
sistnämnda månad, ökas pensionen
med sex tiondels procent för varje
månad, som då pensionen börjar
utgå förflutit från ingången av den
månad varunder den försäkrade
uppnådde nämnda ålder; härvid får
hänsyn dock ej tas till tid efter ingången
av den månad, då den försäkrade
fyllt sjuttio år, och ej heller
till tid, då den försäkrade åtnjutit
folkpension eller inte varit berättigad
till tilläggspension i form av ålderspension.

månad varunder den försäkrade fyller
sextiofem år, skall pensionen
minskas med fem tiondels procent
för varje månad, som då pensionen
börjar utgå återstår till ingången av
den månad varunder den försäkrade
fyller sextiofem år. Om pensionen
börjar utgå senare än från och med
sistnämnda månad, ökas pensionen
med sju tiondels procent för varje
månad, som då pensionen börjar
utgå förflutit från ingången av den
månad varunder den försäkrade
uppnådde nämnda ålder; härvid får
hänsyn dock ej tas till tid efter ingången
av den månad, då den försäkrade
fyllt sjuttio år, och ej heller
till tid, då den försäkrade åtnjutit
folkpension eller inte varit berättigad
till tilläggspension i form av ålderspension.

1989/90.FiU40

Bilaga 1

174

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Uttag av ålderspension må återkallas med verkan från nästa månadsskifte.
Sådan återkallelse gäller ej för försäkrad, som åtnjuter folkpension enligt 6
kap. med mindre han tillika gör motsvarande återkallelse enligt 6 kap. 3§.

Skall ålderspension ånyo börja
utgå efter återkallelse som avses i
första stycket, beräknas pensionens
storlek med tillämpning av bestämmelserna
i 2 § på grundval av den
försäkrades ålder då pensionen ånyo
börjar utgå. För varje månad, varunder
ålderspension tidigare utgått
göres vid beräkningen avdrag med
fem tiondels procent såvitt avser tid
före den månad, varunder den försäkrade
fyllt sextiofem år, och sex
tiondels procent såvitt avser annan
tid.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

2. Vid beräkning av ökning av ålderspension enligt 6 kap. 2 § andra stycket
eller 12 kap. 2 § tredje stycket respektive minskning av sådan pension enligt
6 kap. 3 § andra stycket eller 12 kap. 3§ andra stycket tillämpas lagrummen

i deras äldre lydelse såvitt avser tid före ikraftträdandet.

1989/90: FiU40

Bilaga 1

175

Förslag till
Lag om tillfällig höjning av mervärdeskatten

Härigenom föreskrivs följande.

Skatt enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt utgår under tiden den 1
juli 1990- den 31 december 1991 med 20 % av beskattningsvärdet. Vid införsel
av monteringsfärdigt hus utgår dock skatten under tiden den 1 juli - den
31 december 1990 med 12 procent av beskattningsvärdet.

1989/90:FiU40

Bilaga 1

176

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande

Härigenom föreskrivs att 2§ lagen (1983:890) om allemanssparande1 skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Var och en som är kyrkobokförd Var och en som är kyrkobokförd
här i landet får ansluta sig till alle- här i landet får ansluta sig till allemanssparande!
från och med det år manssparandet.
då han fyller sexton år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

1 Lagen om tryckt 1986:522.

1989/90:FiU40

Bilaga 1

177

12 Riksdagen 1989190. 5 sami. Nr 40

Förslag till
Lag om avvikelser från vissa bestämmelser i semesterlagen
(1977:480)

Inledande bestämmelser

1 § Till utgången av mars 1992 skall gälla de avvikelser från bestämmelserna
om semesterledighet i semesterlagen (1977:480) som anges i denna lag.

2 § Ett avtal är ogiltigt i den mån det avviker från denna lag.

Avvikelse från 4 och 5 §§ får dock göras genom kollektivavtal som på arbetstagarsidan
har slutits eller godkänts av central arbetstagarorganisation
som avses i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. En arbetsgivare
som är bunden av ett sådant kollektivavtal får tillämpa avtalet även på
arbetstagare som inte tillhör den avtalsslutande arbetstagarorganisationen
under förutsättning att arbetstagaren sysselsätts i arbete som avses med avtalet
och inte omfattas av annat tillämpligt kollektivavtal.

Överenskommelse om avstående från semesterledighet

3 § Arbetstagare som enligt lag eller avtal under ett semesterår har rätt till
mer än tjugo semesterdagar med lön, får utan hinder av 4§ första stycket
och 2 § första stycket semesterlagen (1977:480) efter överenskommelse med
arbetsgivaren avstå från sin rätt till ledighet under en eller flera av de överskjutande
dagarna.

En sådan överenskommelse får inte avse semesterdagar som arbetstagaren
sparat från tidigare semesterår.

En arbetsgivare som är bunden av kollektivavtal skall, innan han träffar
överenskommelse, underrätta den lokala arbetstagarorganisationen om den
förestående överenskommelsen.

4 § En överenskommelse enligt 3 § skall vara skriftlig.

5 § Semesterlönen för en semesterdag som en arbetstagare avstått från efter
överenskommelse enligt 3 § skall betalas ut till arbetstagaren inom en månad
från det att överenskommelsen ingicks.

Förlängd rätt att spara semesterledighet

6 § Utan hinder av bestämmelsen i 18 § andra stycket semesterlagen
(1977:480) får en arbetstagare spara semesterdagar som skulle ha tagits ut
senast den 31 mars 1991 eller den 31 mars 1992, i ytterligare två år räknat
från utgången av fristen.

Har arbetstagaren avsett att sparade semesterdagar skall förläggas till det
andra semesteråret efter utgången av den i första stycket angivna fristen får,
såvida en sådan förläggning skulle medföra betydande olägenhet, överenskommelse
träffas att semesterdagarna skall förläggas till det tredje året efter
fristens utgång.

1989/90: FiU40

Bilaga 1

178

Skadestånd

7 § En arbetsgivare som bryter mot denna lag skall betala skadestånd för den
förlust som uppkommit och för den kränkning som har skett. Om det är skäligt
kan skadeståndet sättas ned eller helt falla bort.

Preskription

8 § Den som vill fordra skadestånd enligt denna lag skall väcka talan inom
två år från utgången av det semesterår då arbetstagaren enligt lagen skulle
ha erhållit semesterledigheten. Försummas det är rätten till talan förlorad.

Rättegång

9 § Mål om tillämpning av denna lag skall handläggas enligt lagen (1974:371)
om rättegången i arbetstvister.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

1989/90:FiU40

Bilaga 1

179

Skatteutskottets yttrande
1989/90:SkU5y

Tillfällig höjning av mervärdeskatten
Till finansutskottet

Finansutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att avge yttrande över
kompletteringspropositionen jämte motioner såvitt propositionen och
motionerna rör utskottets beredningsområde. Med anledning härav Sr
utskottet anföra följande.

Inledning

Skatteutskottet berörs främst av förslaget i propositionen (bilaga 4) om
en tillfällig höjning av mervärdeskatten. Vidare tangerar förslaget (bilaga
4) att ta bort åldersgränsen 16 år för sparande i allemanssparande
utskottets beredningsområde genom det starka samband med beskattningen
som reglerna för denna sparform har. Utskottet behandlar
således i detta yttrande dels propositionen i dessa delar, dels de
motionsyrkanden som hänger samman med dessa och vissa andra
skattefrågor, nämligen

1989/90:Fi65 yrkandena 3 och 13 av Lars Werner m.fl. (vpk),
1989/90:Fi66 yrkandena 6—10 av Carl Bildt m.fl. (m),

1989/90:Fi70 yrkandena 5—8 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) och
1989/90:Fi74 yrkande 6 av Olof Johansson m.fl. (c).

Tillfällig höjning av mervärdeskatten m.m.

Det i propositionen framlagda förslaget om en tillSllig höjning av
mervärdeskatten från 19 % till 20 % mellan den 1 juli 1990 och den
31 december 1991 ingår som en väsentlig åtgärd för att dämpa den
privata konsumtionen, som enligt gjorda beräkningar kommer att öka
snabbare än produktionen under 1990. Höjningen innebär en förstärkning
av statsfinanserna med netto 5 700 milj. kr. under det kommande
budgetåret och med sammanlagt 9 600 milj. kr. under hela den tid
höjningen föreslås gälla. I samma syfte föreslås att genomförandet av
en planerad barnbidragshöjning delas upp i två etapper och att en
tänkt utbyggnad av föräldraförsäkringen skjuts upp. Regeringen motiverar
åtgärderna med att den ekonomiska politiken bör utformas med
syfte att stabilisera ekonomin. Med tanke på dels de senaste löneökningarna,
dels den kommande skattereformen behöver enligt finansministern
åtgärder vidtas för att anpassa konsumtionen till tillgängliga
resurser.

Avslag på regeringens förslag att tillfälligt höja mervärdeskatten har
yrkats i motionerna Fi66 (yrkande 6) av Carl Bildt m.fl. (m), Fi74

1989/90:FiU40

Bilaga 2

180

(yrkande 6) av Olof Johansson m.fl. (c), Fi65 (yrkande 3) av Lars
Werner m.fl. (vpk) och Fi70 (yrkande 5) av Claes Roxbergh m.fl.
(mp). Motionärernas invändningar går ut på att den föreslagna höjningen
av mervärdeskatten leder till höjd inflation, höjt skattetryck
och en felaktig fördelning. I vpk-motionen Fi65 (yrkande 13) har i
stället förordats en selektiv och regionalt differentierad höjning av den
allmänna arbetsgivaravgiften. Miljöpartiet de gröna har i sin motion
Fi70 förespråkat att skatt tas ut på koldioxid fr.o.m. kommande
halvårsskifte (yrkande 6), att uran beläggs med skatt (yrkande 7) och
att den statliga inkomstskatten skärps nästa år i förhållande till vad
regeringen föreslagit i propositionen om reformerad inkomst- och
företagsbeskattning (yrkande 8).

För närvarande bereds inom utskottet regeringens förslag till skattereform
(prop. 1989/90:110 och lil), som utskottet lämnat bl.a. finansutskottet
tillfälle att yttra sig över. En väsentlig del av denna skatteomläggning
består av en basbreddning av mervärdeskatten i syfte att bidra
till finansieringen av de sänkta inkomstskattesatserna. Redan tidigare
har bl.a. energi belagts med mervärdeskatt, och avsikten är att bl.a. i
princip alla tjänster skall mervårdebeskattas.

Om finansutskottet finner att en åtstramning nu behövs för att
dämpa den privata konsumtionen under återstoden av år 1990 och år

1991 är enligt utskottets uppfattning en tidsbegränsad höjning av
mervärdeskatten en lämplig åtgärd för att uppnå detta syfte. Fördelen
med denna åtgärd är att den verkar snabbt. Dessutom kan den genom
att den är tillfällig medverka till en viss senareläggning av konsumtionen.
Även om utskottet är medvetet om att en mervärdeskattehöjning
med så pass kort varsel som nu föreslås kan förorsaka vissa övergångsproblem
för handeln får dock en skattehöjning av det här slaget från
administrativ synpunkt anses som en förhållandevis okomplicerad åtgärd.

Det bör framhållas att den aktuella höjningen av mervärdeskatten
ligger vid sidan av de åtgärder som vidtas med avseende på bl.a. den
indirekta beskattningen för att finansiera den sänkning av den statliga
inkomstskatten som avses genomföras under åren 1990 och 1991. Det
innebär bl.a. att riksdagens tidigare beslut om att man vid fastställandet
av basbeloppet skall bortse från de prisförändringar som följer av bl.a.
sådana skatteförändringar (prop. 1989/90:52, bet. SfU8) inte är tillämpligt
i detta sammanhang. I den mån den aktuella mervärdeskattehöjningen
höjer konsumentprisindex kommer således även basbeloppet
och olika basbeloppsanknutna förmåner såsom pensioner att höjas
automatiskt.

I jämförelse med en mervärdeskattehöjning framstår den selektiva
och regionalt differentierade höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften
som föreslås i motion Fi65 (yrkande 13) av Lars Werner m.fl.
(vpk) som klart olämplig och dessutom administrativt besvärlig att
genomföra. Vidare finner utskottet att sådana ännu oprövade punktskatter
och den ändring av statsskatteskalan som föreslås i yrkandena
6—8 i motion Fi70 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) är olämpliga som

1989/90:FiU40

Bilaga 2

181

finanspolitiska medel. Regeringen har för övrigt i proposition lil
föreslagit att skatt på koldioxid skall införas den 1 januari 1991.
Miljöpartiet de gröna har i en motion yrkat att ikraftträdandet skall
ske redan den 1 juli 1990, varför utskottet får anledning att om några
dagar pröva denna fråga. Frågan om en skatt på uran har utretts av
miljöavgiftsutredningen, som funnit att en eventuell beskattning av
kärnkraftsproduktion bör utformas som en skatt på kärnkraftsproducerad
el och att man därvid bör bygga vidare på den nuvarande lagen
(1983:1104) om särskild skatt for elektrisk kraft från kärnkraftverk
(SOU 1989:83 s. 443—453). Även olika utformningar av inkomstskatteskalan
for nästa års inkomster kommer inom kort att prövas av
utskottet med anledning av proposition 110 jämte motioner. Det kan
nämnas att miljöpartiet även i detta sammanhang i någon motion har
lagt fram förslag liknande det nu aktuella.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker således utskottet propositionen
och avstyrker samtliga de nu aktuella motionsyrkandena.

Åldersgränsen för sparande i allemanssparande! m.m.

I propositionen föreslås att åldersgränsen 16 år för att få ansluta sig till
allemanssparande! slopas. Förslaget skall enligt propositionen ses mot
den bakgrunden att regeringen i proposition 110 föreslår att de nuvarande
förmånliga skattebestämmelserna för allemanssparande! delvis
tas bort. Behovet av bestämmelser som syftar till att begränsa möjligheterna
för föräldrar att överföra redan existerande sparkapital till barnens
allemanssparande kvarstår därför inte.

Skatteutskottet har som nämnts tidigare ännu inte slutfört beredningen
av proposition 110. Förslaget i kompletteringspropositionen
har emellertid inte rönt någon invändning i riksdagen, och utskottet
har inte heller funnit någon anledning till erinran. Utskottet tillstyrker
därför kompletteringspropositionen i denna del.

Med anledning av det nu aktuella förslaget har två förslag väckts i
motion Fi66 av Carl Bildt m.Q. (m), bl.a. i syfte att stimulera hushållens
sparande. I yrkande 9 föreslås införande av ett startsparande för
barn och ungdom den 1 januari 1991. Detta sparande skulle vara så
konstruerat att 5 000 kr. årligen utan gåvobeskattning får överföras på
konton, spärrade för uttag intill dess barnet fyllt 18 år. Vidare skulle
avkastningen vara skattefri. Det andra förslaget i motionen (yrkande
10) innehåller detaljer om ett skattepremierat pensions- och annat
sparande i bank. Motionärerna föreslår att regeringen skall lämna
förslag härom under 1990 så att nya regler kan träda i kraft den 1
januari 1991.

Vad först gäller ett s.k. startsparande vill utskottet informera om att
ett liknande yrkande återfinns i en motion som väckts av moderata
samlingspartiet med anledning av proposition 110 och som utskottet
således avser att behandla senare. Därtill kommer det arbete som enligt
propositionen (bilaga 4, s. 3) pågår inom finansdepartementet med en
ny arvs- och gåvoskattelag, däri inbegripet frågan om nivån på det
allmänna grundavdraget vid gåvobeskattningen, samt regeringens avsikt

1989/90:FiU40

Bilaga 2

182

att senare återkomma till dessa frågor. Av anförda skäl bör enligt
utskottets uppfattning finansutskottet avstå från att nu ta ställning i
sakfrågan. Utskottet avstyrker således motionen i nu behandlad del.

Vad sedan beträffar pensionssparande! hänvisar utskottet till vad
som sägs i propositionen (bilaga 1, s. 8 och 28) om att regeringen avser
att senare — i syfte att stimulera pensionssparande och förbättra
konkurrensen mellan olika finansiella företag — återkomma med
förslag som gör det möjligt för t.ex. banker att administrera pensionssparande.
Ett ställningstagande till beskattningsreglerna för detta slags
sparande bör enligt utskottets uppfattning anstå till dess att regeringens
nämnda förslag föreligger. Utskottet avstyrker därför motion Fi66 även
i denna del.

Investeringsskatten för vissa byggnadsarbeten

I motion Fi66 (yrkande 7) av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas avskaffande av
investeringsskatten för vissa byggnadsarbeten. Motionärernas kritik av
skatten går ut på att den enligt deras uppfattning får ses som ett
misslyckat försök att ytterligare styra en redan genomreglerad marknad.

Utskottet vill erinra om att den tidsbegränsade investeringsskatten,
eller investeringsavgiften som den tidigare benämndes, på vissa byggnadsarbeten
infördes våren 1989 för dämpa överhettningen inom byggsektorn
i Stockholm—Uppsala-områdena (bet. 1989/90:FiU36). Genom
riksdagsbeslut nyligen har nivån på skatten höjts, tiden för tillämpningen
förlängts och de geografiskt berörda regionerna utvidgats till att
omfatta även Göteborgsområdet (prop. 1989/90:96, bet. SkU27). Enligt
de regler som gäller nu och framöver utgår skatten med 30 % av
byggnadskostnaderna för byggnadsarbete som påbörjas i dessa regioner
senast den 31 december 1991. Enligt propositionen (bilaga 1, s. 6) har
emellertid en dämpning av överhettningen i Göteborgsområdet redan
inträtt. Mot den bakgrunden avser regeringen att återkomma med
förslag om en begränsning av tillämpningen i Göteborgsområdet till att
gälla endast fram till hösten 1990.

Genom vad som anförts i propositionen Sr motionen i aktuell del
anses delvis tillgodosedd. Skatteutskottet anser vidare att det bör ankomma
på finansutskottet att pröva vid vilken tidpunkt investeringsskatten
i Göteborgsområdet bör upphöra. Utskottet avstyrker därför
motionen i denna del.

Arbetsmiljöavgift

I motion Fi66 (yrkande 8) av Carl Bildt m.fl (m) yrkas slopande av
uttaget av arbetsmiljöavgift fr.o.m. den 1 juli 1990. Enligt motionärernas
mening motverkar avgifterna sitt syfte genom att företagens utrymme
för arbetsmiljöförbättrande åtgärder minskar.

Angående denna fråga vill utskottet erinra om följande. Riksdagen
antog i juni förra året på finansutskottets hemställan (1988/89:FiU30)
lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgifter, vilken trädde i kraft den 1 juli
1989. Förslag om sådana avgifter väcktes av skatteutskottet i utskottets

1989/90:FiU40

Bilaga 2

183

yttrande till finansutskottet med anledning av en proposition om en
höjning av den allmänna löneavgiften (SkU5y). Enligt lagen skall en
arbetsgivare betala en särskild arbetsmiljöavgift om 1,5% av samma
avgiftsunderlag som gäller för arbetsgivaravgiften till folkpensioneringen.
Avgifterna tas ut under tiden september 1989—december 1990.
Intäkterna från avgiften skall i sin helhet användas till insatser för
rehabilitering och bättre hälsa. Enligt riksdagsbeslut under våren 1990
(prop. 1989/90:62 bilaga 2, bet. SfU 12) skall avgiftsmedlen tillföras en
arbetslivsfönd, skild från statsbudgeten. Avgifterna beräknas tillföra
fonden 10,7 miljarder kronor, vartill kommer avkastningen på fondmedlen.
Fondens tillgångar skall i sin helhet användas till bidrag åt
arbetsgivare för olika rehabiliteringsinsatser och till arbetsmiljöförbättrande
åtgärder. Av kompletteringspropositionen (bilaga 1, s. 5) framgår
att regeringen bedömer arbetslivsföndens verksamhet som ett väsentligt
inslag i sin politik att ytterligare stimulera till ökade arbetsinsatser.
Syftet är, förutom att tillgodose ett socialt behov, att mobilisera nya
resurser på arbetsmarknaden för att möta den stora efterfrågan.

Att under de angivna omständigheterna överväga att ett halvår i
förväg slopa avgifterna finner utskottet uteslutet. Utskottet avstyrker
följaktligen även yrkande 8 i motion Fi66.

Stockholm den 17 maj 1990
På skatteutskottets vägnar

Lars Hedfors

Närvarande: Lars Hedfors (s), Bo Forslund (s), Torsten Karlsson (s),
Kjell Johansson (fp), Anita Johansson (s), Hugo Hegeland (m), Bruno
Poromaa (s), Yvonne Sandberg-Fries (s), Sverre Palm (s), Karl-Gösta
Svenson (m), Leif Olsson (fp), Rolf Kenneryd (c), Gösta Lyngå (mp),
Kjell Nordström (s), Knut Wachtmeister (m), Håkan Hansson (c) och
Maggi Mikaelsson (vpk).

Avvikande meningar

1. Tillfällig höjning av mervärdeskatten m.m.

Hugo Hegeland, Karl-Gösta Svenson och Knut Wachtmeister (alla m)
anför:

Den mervärdeskattehöjning som regeringen med stöd av folkpartiet
nu har föreslagit kommer enligt vår bedömning att innebära en
skattehöjng på nästan 7 miljarder kronor räknat per helår. Att nu
tillgripa denna åtgärd är från samhällsekonomisk synpunkt helt felaktigt,
eftersom den kommer att påskynda och fördjupa en avmattning i
ekonomin som redan är i full gång. Skattehöjningen kommer vidare

1989/90:FiU40

Bilaga 2

184

att driva på inflationen, vilket i sin tur kommer att förorsaka krav på
omförhandlingar i löneavtalen, något som kommer att ytterligare förvärra
inflationen osv. i en ond cirkel.

En annan omständighet som bör beaktas är att höjningen, även om
den är tidsbegränsad, infaller precis under den period då regeringen
och folkpartiet i förening planerar att bredda basen för mervärdeskatten
som ett led i skattereformen. Detta kommer att leda till att de
negativa effekterna för de medborgare som drabbas av basbreddningen
blir ännu mera kännbara än som tidigare förutsetts. Uppskattningen i
motion Fi66 (m) att mervärdeskattehöjningen för det genomsnittliga
hushållet betyder en skatteökning med ca 1 800 kr. förefaller rimlig.
Därtill kommer ett ökat genomslag på mervärdeskatten för resor,
turism, byggnation etc. Mervärdeskattehöjningen kommer enligt vår
mening också i konflikt med Sveriges strävanden att närma sig EG,
där nivån på mervärdeskatten normalt är lägre.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker vi propositionen i denna del
och tillstyrker avslagsyrkandena dels i den nyssnämnda motion Fi66,
dels i motionerna Fi74 (c), Fi65 (vpk) och Fi70 (mp). Däremot
avstyrker vi de alternativa skattehöjningar som föreslagits i motionerna
Fi65 (yrkande 13) och Fi70 (yrkande 6—8).

2. Tillfällig höjning av mervärdeskatten m.m.

Rolf Kenneryd och Håkan Hansson (båda c) anför:

En mervärdeskattehöjning drabbar alltid låginkomsttagare och familjer
med många barn hårdast. Den nu föreslagna mervärdeskattehöjningen,
som innebär en skattehöjning på nästan 6 miljarder kronor
under det kommande budgetåret, kommer att utlösa kompensationskrav
i löneförhandlingarna och driva upp inflationen till nya rekordnivåer.
Detta är enligt vår mening desto mera allvarligt som inflationen
redan har tagit en oroande fart i år, främst beroende på effekterna
av skattereformens finansiering. Som framhålls i motion Fi74 (c) är ett
ökat sparande, som främjar investeringar och förbättrar bytesbalansen
utan att driva upp kostnadsläge och skattetryck, en bättre metod än
höjd mervärdeskatt för att komma till rätta med de nuvarande problemen
i den svenska ekonomin.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker vi propositionen i denna del
och tillstyrker avslagsyrkandena dels i den nyssnämnda motion Fi74,
dels i motionerna Fi66 (m), Fi65 (vpk) och Fi70 (mp). Däremot
avstyrker vi de alternativa skattehöjningar som föreslagits i motionerna
Fi65 (yrkande 13) och Fi70 (yrkande 6—8).

3. Tillfällig höjning av mervärdeskatten m.m.

Maggi Mikaelsson (vpk) anför:

Från vpk:s sida avvisar vi regeringens förslag till höjd mervärdeskatt
under tiden den 1 juli 1990 t.o.m. 1991. Vpk vänder sig emot en
generell åtstramning. Det är inte hushållens eller den offentliga sektorns
konsumtion som har orsakat överhettningen. Höjningen av mervärdeskatten
löser inte de grundläggande problemen i samhället.

1989/9ftFiU40

Bilaga 2

185

Regeringen försöker i första hand lösa de ekonomiska problemen
genom att reducera efterfrågan. Den överhettning i ekonomin som vi
kunnat iaktta under 1989 och början av 1990 beror emellertid inte i
första hand på att efterfrågan är för stor utan i stället på att utbudet är
för litet. En mervärdeskattehöjning löser därför inte de grundläggnade
problemen. I stället för höjd mervärdeskatt bör man, som föreslås i
motion Fi65 (vpk), ingripa med selektiva åtgärder för att dämpa
överhettningen och minska den starka efterfrågan på arbetskraft inom
den privata tjänstesektorn i storstadsområdena. Förslaget från vpk att
temporärt höja arbetsgivaravgifterna för den privata tjänstesektorn i de
tre storstadsområdena uppfyller detta syfte och bör bidra till att underlätta
rekryteringen av personal till angelägen offentlig verksamhet.
Finansutskottet bör därför biträda detta yrkande. Vidare bör finansutskottet
ta fasta på vpk:s förslag till skatteomläggning, som inte bara är
finansierat fullt ut utan även uppvisar ett överskott på närmare 7
miljarder kronor, som skall överföras till den kommunala sektorn.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker vi inom vpk propositionen i
denna del och tillstyrker avslagsyrkandena dels i den nyssnämnda
motion Fi65, dels i motionerna Fi66 (m), Fi74 (c) och Fi70 (mp).
Vidare tillstyrker vi förslaget i motion Fi65 (yrkande 13) att höja den
allmänna löneavgiften inom den privata tjänstesektorn i Stockholms-,
Göteborgs- och Malmöområdet under perioden den 1 juli 1990 — den
31 december 1991.

4. Tillfällig höjning av mervärdeskatten m.m.

Gösta Lyngå (mp) anför:

Vad vårt lands ekonomiska och ekologiska kris påkallar just nu är
riktade åtgärder för att minska en alldeles för hög materiell konsumtion.
Att i det läget tillgripa en höjning av mervärdeskatten är felaktigt,
dels därför att instrumentet är alltför trubbigt, dels därför att det
proportionellt sett drabbar de sämst ställda hårdast, medan överkonsumtionen
särskilt återfinns bland dem med de högsta inkomsterna.

Den utsläppsskatt på koldioxid om 25 öre/kg, som har föreslagits i
samband med skattereformen, bör införas redan den 1 juli 1990.
Lämpligheten av denna skatt torde ha accepterats av en politisk
majoritet, dess åtstramande effekter torde vara tydliga och något bärande
skäl för att inte införa den redan den 1 juli 1990 som en del i
åtstramningspaketet torde inte förefinnas.

En uranskatt på 12,3 öre per kWh av uranets energiinnehåll skulle
ha flera effekter som alla är hälsosamma i nuvarande kris. Dels skulle
det nuvarande gynnandet av kärnkraften jämfört med andra metoder
för energiomvandling något dämpas, dels skulle ef&ktivisering av
processerna vara av större intresse för kraftbolagen; slutligen skulle
skatten klart bidra till enrgisparande och därigenom ha en åtstramande
effekt. Jag menar också i fråga om denna skatt att inget bärande skäl
kan anges mot att införa den redan den 1 juli 1990.

Den av regeringen i propositionen just föreslagna skattereformen
med kraftigt sänkta marginalskatter har en allt annat än åtstramande

1989/90:FiU40

Bilaga 2

186

effekt, och en del av marginalskattesänkningen bör uppskjutas till
1992. Om 3 % av sänkningen för inkomster över 124 000 kr. införs

1992 i stället för 1991, skulle åtstramningseffekten bli 5 miljarder
kronor. Den skulle också anbringas på rätt ställe, nämligen för de
välbeställda, vars konsumtion annars kommer att öka katastrofalt på
grund av alltför drastiskt sänkta marginalskatter.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker vi inom miljöpartiet de
gröna propositionen i denna del och tillstyrker avslagsyrkandena dels i
motion Fi70 (mp), dels i motionerna Fi66 (m), Fi74 (c) och Fi65
(mp). Vidare tillstyrker vi förslagen i motion Fi70 (yrkandena 6—8)
om införande av en koldioxidskatt med 25 öre per kg koldioxid fr.o.m.
den 1 juli 1990, införande av råvaruskatt på uran med 12,3 öre per
kWh av uranets energiinnehåll fr.o.m. den 1 juli 1990 och en minskning
av sänkningen av den statliga inkomstskatten under 1991 med 3
procentenheter i skiktet över 124 000 kr. beskattningsbar inkomst.

5. Startsparande

Hugo Hegeland, Karl-Gösta Svenson och Knut Wachtmeister (alla m)
anför:

Med hänsyn till det angelägna i att genom sparande bygga upp ett
mindre kapital hos barn och ungdom innan de lämnar sina föräldrar
stöder vi tanken i motion Fi66 (m) om ett s.k. startsparande för barn
och ungdom. På bankkonton som är spärrade för uttag intill dess att
barnet fyllt 18 år skall föräldrar och släktingar kunna sätta in upp till

5 000 kr. årligen vardera. Detta belopp överensstämmer med vad som
enligt förslag från moderata samlingspartiet till gåvobeskattning skall
kunna överföras till barn utan skyldighet att erlägga gåvoskatt. All
avkastning på kontot bör vara skattefri under den tid medlen inte får
disponeras.

Finansutskottet bör hemställa att riksdagen ger regeringen i uppdrag
att skyndsamt utreda detaljerna i detta uppslag och återkomma till
riksdagen med förslag under 1990, så att ett startsparande kan träda i
kraft redan den 1 januari 1991. Med det anförda tillstyrker vi således
motion Fi66, yrkande 9.

6. Skattereglerna för pensionssparandet

Hugo Hegeland, Karl-Gösta Svenson och Knut Wachtmeister (alla m)
anför:

Från moderata samlingspartiets sida har vi länge förordat en sådan
utvidgning av formerna för pensionssparandet som nu aviseras i kompletteringspropositionen.
Förslaget bör dock enligt vår mening fyllas ut
med fler detaljer i enlighet med vad som föreslås i motion Fi66 (m).
Sparandet bör således få ske genom insättning på bankkonton intill
dess vederbörande fyllt 55 år. Därefter bör uttag få ske med högst en
tiondel av det totalt sparade beloppet per år. Avsättning till pensionskonto
bör vara avdragsgill upp till ett basbelopp. Likaså bör all
avkastning vara skattefri och medlen fria från förmögenhetsskatt mot
att skattskyldighet inträder då beloppen tas ut. Det finns vidare skäl att

1989/90: FiU40

Bilaga 2

187

pröva om det utifrån banktekniska överväganden är möjligt att utvidga
placeringsmöjligheterna till att omfatta även sparande i aktier och
andra värdepapper samt andelar i aktie- och avkastningsfönder. Därigenom
skulle den enskilde själv kunna välja risknivå på sitt sparande.
Möjligheterna bör också undersökas att medge rätt att med uppskjuten
skattskyldighet få göra förtida uttag för t.ex. köp av permanentbostad
eller start av eget företag.

Finansutskottet bör enligt vår mening föreslå riksdagen att begära att
regeringen lägger fram förslag med angiven inriktning under år 1990,
så att de nya reglerna kan träda i kraft redan den 1 januari 1991. Vi
tillstyrker således motion Fi66 i nu behandlad del.

7. Investeringsskatten för vissa byggnadsarbeten

Kjell Johansson (fp), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m),
Leif Olsson (fp) och Knut Wachtmeister (m) anför:

Uppgiften i kompletteringspropositionen att regeringen nu avser att
lägga fram förslag om att slopa investeringsskatten för vissa byggnadsarbeten
i Göteborgsområdet visar hur illa genomtänkt det var att höja
skatten och att utvidga den i tiden och till att omfatta även Göteborgsområdet.
Ryckigheten och den dåliga framforhållningen i politiken på
detta område illustreras bäst genom det förhållandet att kompletteringspropositionen,
med denna avisering, lämnades fram till riksdagen
samma dag som riksdagen beslöt skärpa skatten. Nu liksom tidigare
anser vi emellertid att det rätta skulle vara att slopa skatten fullständigt
så snart som möjligt. Skatten leder enligt vår uppfattning till hyreshöjningar
i det befintliga lokalbeståndet och sysselsättningssvårigheter
bland byggnadsarbetarna genom att nyproduktionen minskar. Den är
vidare svår att administrera och förorsakar besvärliga gränsdragningsproblem,
t.ex. i samband med s.k. kombinationsprojekt, dvs. byggnader
med både en bostadsdel och en icke-bostadsdel. Vi biträder således
yrkande 7 i motion Fi66 (m) att investeringsskatten skall avskaffas i
såväl Stockholms- som Göteborgsområdet.

8. Arbetsmiljöavgift

Kjell Johansson (fp), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m),
Leif Olsson (fp) och Knut Wachtmeister (m) anför:

Den arbetsmiljöavgift som socialdemokraterna med centerns och
vpk:s bistånd införde förra året utgår med 1,5 % av lönesumman och
beräknas inbringa ca 15 miljarder kronor. Den är i praktiken ingenting
annat än en ny arbetsgivaravgift som leder till att näringslivets
möjligheter att hävda sig på världsmarknaden försvagas. Särskilt kännbar
är den för arbetskraftsintensiva företag, som riskerar att drivas till
friställningar genom att kostnaden kommer ovanpå lönekostnadsökningarna
till följd av de nya avtalen. I själva verket motverkar avgiften
sitt syfte att förbättra miljön genom att företagens utrymme för arbetsmiljöförbättrande
åtgärder minskar. Vi biträder därför yrkande 8 i
motion Fi66 att snarast avveckla avgiften.

1989/90:FiU40

Bilaga 2

188

Särskilt yttrande

1989/90:FiU40

Bilaga 2

Åldersgränsen för sparande i allemanssparandet m.m.

Kjell Johansson och Leif Olsson (båda fp) anför:

Vi delar den uppfattning som framförs i folkpartiets partimotion
Fi71 att det av flera skäl är angeläget att få till stånd en ökning av
hushållssparande^ Av fördelningspolitiska rättviseskäl är det angeläget
att alla människor ges möjlighet att genom sparande bygga upp ett eget
kapital. Föräldrar bör på olika sätt ges möjlighet till sparande för sina
barns räkning, t.ex. genom att barnbidraget eller en del därav sparas
till dess att barnet fyllt 18 år. Genom att ta bort åldersgränsen för
allemanssparandet kommer detta att kunna ske på mera fördelaktiga
villkor än tidigare, men därutöver bör — som folkpartiet kräver — det
gåvoskattefria grundbeloppet höjas till 10 000 kronor. Vi kommer att
återkomma till denna fråga i annat sammanhang.

189

Socialförsäkringsutskottets yttrande
1989/90:SfU5y

Kompletteringspropositionen
Till finansutskottet

Finansutskottet har den 3 maj 1990 beslutat bereda socialförsäkringsutskottet
tillfälle att yttra sig över proposition 1989/90:150 jämte motioner
såvitt dessa rör socialförsäkringsutskottets beredningsområde.

Den del av propositionen som direkt berör socialförsäkringsutskottets
ämnesområde är bilaga 3 (socialdepartementet). I bilagan föreslås
att påslagsfaktorn vid uppskjutet uttag av ålderspension höjs från 0,6
till 0,7 % per månad. Förslaget har inte föranlett något motionsyrkande,
och utskottet tillstyrker förslaget jämte lagförslaget i bilaga 3.1.

Utskottet begränsar i övrigt sitt yttrande till att avse motionerna Fi65
av Lars Werner m.fl., yrkande 11, Fi70 av Claes Roxbergh m.fl.,
yrkandena 3 och 4, samt Fi73 av Börje Hörnlund m.fl., yrkande 2.

I motion Fi65 yrkande 11 begär Lars Werner m.fl. ett tillkännagivande
om att beslutet att uppskjuta utbyggnaden av föräldraförsäkringen
bör omprövas. I motion Fi70 begär Claes Roxbergh m.fl. att
riksdagen beslutar om utbyggnad av föräldraförsäkringen i enlighet
med sitt tidigare principbeslut (yrkande 3). För att finansiera denna
utbyggnad föreslår motionärerna att ersättningsnivån inom sjuk- och
föräldraförsäkringen sänks till 70 % för den del av inkomsten som
överstiger 4,5 basbelopp (yrkande 4).

Utskottet har i sitt betänkande 1989/90:SfU24 hemställt att riksdagen
dels avslår det i proposition 1989/90:100 framlagda förslaget till utbyggd
föräldraförsäkring, dels upphäver de riktlinjer för utbyggnaden
som riksdagen tidigare beslutat.

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet bifall till motionerna Fi65
yrkande 11 och Fi70 yrkandena 3 och 4.

I motion Fi73 yrkande 2 anför Börje Hörnlund m.fl. att det förslag
till höjd grundpension som centern tidigare presenterat skulle leda till
att pensionärerna blir mer intresserade av att stå till arbetsmarknadens
förfogande. Förslaget innebär att en grundpension motsvarande 68 %
av 4,5 basbelopp (för närvarande drygt 90 000 kr.) införs. Merparten
av de särregler som förekommer för pensionärer kan därmed avvecklas,
folkpension och pensionstillskott behövs inte och marginaleffekter
vid olika typer av stöd försvinner. Motionärerna begär ett tillkännagivande
om betydelsen av ett sådant pensionssystem.

Utskottet har i sitt av riksdagen godkända betänkande 1989/90:SfU9
behandlat förslag om höjd grundpension. Utskottet hänvisade därvid
bl.a. till att pensionsberedningen har till uppgift att göra en allmän
översyn av reglerna inom det allmänna pensionssystemet och att
pensionsberedningen räknar med att avge sitt slutbetänkande under

1989/90; FiU40

Bilaga 3

190

sommaren 1990. Utskottet ansåg att de frågor som togs upp i motionerna
hade samband med pensionsberedningens arbete och att resultatet
av detta arbete därför borde avvaktas.

Utskottet har vidhållit denna inställning i det nyligen avgivna yttrandet
1989/90:SfU4y till skatteutskottet över proposition 1989/90:110
jämte motioner.

Utskottet vidhåller fortfarande att resultatet av pensionsberedningens
arbete bör avvaktas, och utskottet anser att finansutskottet bör avstyrka
bifall till motion Fi73 yrkande 2.

Stockholm den 17 maj 1990
På socialförsäkringsutskottets vägnar

Doris Håvik

Närvarande: Doris Håvik (s), Gullan Lindblad (m), Börje Nilsson (s),
Ulla Johansson (s), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Lena Öhrsvik
(s), Margit Gennser (m), Nils-Olof Gustafsson (s), Ingegerd Elm
(s), Maud Björnemalm (s), Hans Dau (m), Barbro Sandberg (fp),
Margo Ingvardsson (vpk), Ragnhild Pohanka (mp), Christina Pettersson
(s) och Marianne Jönsson (c).

Avvikande meningar

1. Margo Ingvardsson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande
som börjar med "Utskottet har i sitt betänkande" och slutar med "och
4." bort ha följande lydelse:

2. Ragnhild Pohanka (mp) anser att den del av utskottets yttrande som
börjar med "Utskottet har i sitt betänkande" och slutar med "och 4."
bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att den fortsatta utbyggnaden av föräldraförsäkringen
är av sådan betydelse för småbarnsfamiljerna att den bör genomföras i
enlighet med de riktlinjer riksdagen antog under 1988/89 års riksmöte.
Riksdagen bör därför besluta att föräldraförsäkringen fr.o.m. den 1 juli
1990 byggs ut till 15 månader med ersättning på sjukpenningnivå.
Denna utbyggnad bör finansieras genom en sänkning av kompensationsnivån
inom sjukförsäkringen, så att sjukpenning och föräldrapenning
endast utges med 70 % för den del av inkomsten som överstiger
4,5 basbelopp. Utskottet anser att finansutskottet bör tillstyrka bifall
till motion Fi70 yrkandena 3 och 4.

1989/90: FiU 40

Bilaga 3

191

3. Karin Israelsson och Marianne Jönsson (båda c) anser att den del av
utskottets yttrande som börjar med "Utskottet har i sitt av" och slutar
med "yrkande 2." bort ha följande lydelse:

I motion Fi73 redovisas ett förslag till höjd grundpension (för
närvarande drygt 90 000 kr.) som skulle göra det möjligt att avveckla
merparten av de särregler och bidrag för pensionärer som nu finns.
Utskottet anser att ett sådant pensionssystem borde leda till att pensionärerna
blir mer intresserade av att stå till arbetsmarknadens förfogande,
och enligt utskottets mening bör införandet av en sådan höjd
grundpension utredas. Finansutskottet bör därför tillstyrka bifall till
motion Fi73 yrkande 2.

1989/90: FiU40

Bilaga 3

192

Arbetsmarknadsutskottets yttrande

1989/90:AU4y

Kompletteringspropositionen
Till finansutskottet

Finansutskottet har berett arbetsmarknadsutskottet tillfälle att yttra sig
över proposition 1989/90:150 (kompletteringspropositionen) och med
anledning av den avgivna motioner.

Utskottet yttrar sig i det följande över
dels propositionens bilaga S (arbetsmarknadsdepartementet) utom avsnittet
E. Invandring m.m.,
dels motionerna

- Fi65 av Lars Werner m.fl. (vpk) yrkandena 8—10 och 12,

- Fi66 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkandena 8, 16—19,

- Fi67 av Sonja Rembo m.fl. (m) samtliga yrkanden,

- Fi68 av Elver Jonsson m.fl. (fp) samtliga yrkanden,

-Fi70 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkandena 13—15 samt
-Fi73 av Börje Hörnlund m.fl. (c) yrkandena 1, 3—7, 9—15.

Arbetsmarknadsfrågor

Inledning

Utskottet redovisade sin syn på arbetsmarknadspolitikens förutsättningar
och på dess inriktning och resurstilldelning under nästa budgetår i
sitt den 17 april 1990 dagtecknade betänkande 1989/90:AU11. Kammarens
arbetsmarknadspolitiska debatt med anledning av betänkandet
ägde rum den 4 maj. Vid den behandlade kammaren också utskottets
betänkande 1989/90:AU12 om arbetslivsfrågor. Vad utskottet anfört
och föreslagit i betänkandena bifölls av kammaren.

De nu aktuella förslagen i i proposition 150 medför vissa omdispositioner
och tillägg till de av riksdagen anvisade anslagen. Förslagen sägs
i propositionen innebära en förstärkning av de utbudsinriktade och
tillväxtbefrämjande åtgärderna. Innan utskottet går in på dessa förslag
och motionsyrkanden i anslutning till dem, har utskottet att redovisa
synpunkter på motionsyrkanden som aktualiserar några allmänna arbetsmarknadsfrågor.

Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning

Moderata samlingspartiet föreslår i partimotionen Fi66 ett tillkännagivande
till regeringen av vad som anförts i motionen om arbetsmarknadsfrågor.
I detta avsnitt av motionen påtalas att regeringens arbetsmarknadsbudget
uppgår till 25 miljarder kronor trots högkonjunktur
och ett i Sverige gott arbetsmarknadsläge, att sjukfrånvaron och annan

1989/90:FiU40

Bilaga 4

193

13 Riksdagen 1989190. 5 sami. Nr 40

frånvaro är omfattande, att en betydande utslagning från arbetslivet
döljs av socialförsäkringen och att grupper som handikappade, invandrare
och ungdomar ofta har svårt att finna arbete i den rådande
högkonjunkturen.

En viktig orsak till problemen är enligt moderaterna att flera
decennier av solidarisk lönepolitik har lett till lönenivellering. Denna
lönepolitik har misslyckats, och regeringen står enligt moderaterna
handfallen inför problemen. De anser att dagens arbetsmarknad kräver
en mer differentierad och marknadsanpassad lönepolitik och att man
kommer till rätta med förhandlingsförhållandena på olika avtalsområden
som i motionen beskrivs som närmast kaotiska.

I fråga om arbetsmarknadspolitikens uppgift sägs i motionen att
varken denna politik eller regionalpolitiken kan lösa de grundläggande
problemen med att skapa balans på arbetsmarknaden. För detta krävs
ekonomisk-politiska åtgärder. Arbetsmarknadspolitiken skall vara ett
slag? smörjmedel genom att medverka till att arbetslösa Sr nya arbeten
och till att lediga arbeten besätts.

Centern föreslår i kommittémotionen Fi73 att riksdagen skall ansluta
sig till vad som anförs i motionen om arbetsmarknadspolitikens
inriktning och den ekonomiska utvecklingen. Motionärerna framhåller
bl.a. att samhällets insatser måste inriktas mot att ge förutsättningar
för arbete och utbildning över hela landet. Det gäller att driva en
närings- och regionalpolitik som ger tillräckligt många arbetstillfällen i
alla delar av landet. Det gäller också att med utbildningsinsatser
underlätta ny- eller återinträde på arbetsmarknaden. Dessa åtgärder
måste särskilt inriktas till förmån för ungdomar, kvinnor, långtidsarbetslösa
och handikappade.

Claes Roxbergh m.fl. (mp) konstaterar i motion Fi70 att ungdomars
förväntningar om arbeten sviks av de ofta monotona arbeten som
erbjuds. Det är samhällsekonomiskt orimligt och ineffektivt att investera
i utbildningar och förhoppningar som sedan inte kan infrias. De
offentliga och privata arbetsledningarna måste beakta detta på ett helt
annat sätt än tidigare. Motionärerna yrkar att regeringen skall delges
vad de anfört om arbetstillfredsställelse och möjligheter att ge ungdomar
arbeten i paritet med deras kunskaper.

Utskottet vill med anledning av dessa motionsyrkanden anföra följande.

Dagens arbetsmarknad rymmer trots de senaste årens höga sysselsättning
och låga arbetslöshetstal en rad problem, främst att det tidiga
1980-talets undersysselsättning har slagit över i en överhettad arbetsmarknad
med bl.a. en besvärande arbetskraftsbrist och låg produktivitetstillväxt
som följd. I detta läge med allmänt sett hög efterfrågan
föreligger betydande regionala skillnader i utbud och efterfrågan på
arbetskraft. Trots arbetskraftsbristen har utsatta grupper som handikappade
och invandrare fortsatta svårigheter att få och behålla ett arbete,
och det pågår alltjämt en utslagning av arbetstagare i en omfattning
som är oroande. Detta kräver insatser för att förnya arbetslivet och
komma till rätta med dåliga arbetsmiljöer. I denna förnyelse av arbets -

1989/90:FiU40

Bilaga 4

194

livet är det lika väsentligt att man strävar mot ett bättre arbetsinnehåll,
mot "det goda arbetet", ett arbete som är omväxlande, meningsfullt
och utvecklande.

Den problematik som utskottet här har skisserat i korthet har
utförligt belysts i den allmänna debatten. Att regeringen är väl medveten
om problematiken har dokumenterats i bl.a. regeringsförklaringen
och i den nu föreliggande propositionen. Utan att gå in på enskildheterna
i de ovan redovisade motionerna anser utskottet att det inte är
påkallat för riksdagen att genom uttalanden av det slag som begärs i
motionerna för regeringen understryka aktualiteten av föreliggande
problem på arbetsmarknads- och arbetslivsområdena. Utskottet avstyrker
följaktligen för sin del motionerna Fi66 (m), Fi70 (mp) och Fi73
(c) i de nu behandlade delarna.

Förhandlingsregler och strejkskadestånd

Arbetsmarknadsministern anmäler i propositionen att hon har bemyndigats
att tillkalla en särskild utredare med uppgift att föreslå konkreta
åtgärder inkl. lagstiftning som kan förbättra förhandlingsformer och
spelregler på den svenska arbetsmarknaden. I uppdraget ingår bl.a. att
lägga fram förslag om högre skadestånd för olovliga strejker än som för
närvarande kan dömas ut och även i övrigt se över det skadeståndsrättsliga
systemet.

Moderata samlingspartiet och folkpartiet anser att sanktionerna vid
olovliga stridsåtgärder kan skärpas utan att man avvaktar utredningen.
I motion Fi66 (m) begärs att nuvarande skadestånds tak snarast skall
höjas till 5 000 kr., och i motion Fi68 (fp) yrkas att gällande begränsning
av skadeståndsbeloppet enligt den s.k. 200-kronorsregeln skall
slopas redan nu.

Centern anser i kommittémotionen Fi73 att i utredningsuppdraget
bör ingå en analys av olika störningar på arbetsmarknaden såsom
maskning och massjukskrivningar som företas av nyckelgrupper på
arbetsmarknaden i syfte att nå egna fördelar.

Vänsterpartiet kommunisterna motsätter sig i motion Fi65 en höjning
av strejkskadestånden och anför att utredaren i sitt arbete i stället
bör utgå från att man behöver försöka ändra på de arbetandes villkor
på arbetsmarknaden. Demokratiska rättigheter för de arbetande och
deras äckliga organisationer är då en självklarhet.

Utskottet anser att det i propositionen anmälda utredningsarbetet
och regeringens förslag med anledning av det bör avvaktas innan
riksdagen vidtar lagstiftningsåtgärder av det slag som begärs i motionerna
Fi66 (m) och Fi68 (fp). Enligt utskottets mening bör det förslag till
tilläggsdirektiv som yrkandet i motion Fi73 (c) innefattar inte leda till
ändring av de prioriteringar för utredningen som redovisats i propositionen.
Något uttalande härom bör alltså inte göras av riksdagen.
Detsamma gäller i än högre grad om yrkandet i motion Fi65 (vpk).
Som utskottet ser det leder detta yrkande bort från de problem som
föranlett regeringens utredningsinitiativ.

1989/90:FiU40

Bilaga 4

195

De nu behandlade motionerna avstyrks sålunda i de aktuella delarna.

Deltidsarbetslöshet

I ett av bilagans inledande avsnitt kommer arbetsmarknadsministern in
på problemet med deltidsarbetslösheten. Hon informerar om att hon
haft överläggningar med parterna på det statliga och kommunala
området samt handeln. Efter dessa överläggningar väntar sig arbetsmarknadsministern
att parterna tillsammans med AMS branschvis tar
fram planer för hur deltidsarbetslösheten skall kunna minskas. Hon
tillägger att om parternas åtgärder inte kommer att ge resultat kommer
regeringen att föreslå andra åtgärder. Hon nämner som exempel förändringar
i lagstiftningen och ekonomiska sanktioner mot arbetsgivare
i branscher med hög deltidsarbetslöshet.

Centern anför i kommittémotionen Fi73 att målsättningen bör vara
att alla som så önskar skall beredas heltidsarbete. Många deltidstjänster
inom vård och omsorg beror på kommunernas och landstingens
ansträngda ekonomi, som är en följd av den förda ekonomiska politiken.
Dessa huvudmän måste få ekonomiska resurser som motsvarar
berättigade krav på heltidstjänster. Motionärerna tillägger att vad arbetsmarknadsministern
anfört antyder en inställning att deltidsarbete
enbart är av ondo. Uttalandet sägs i detta hänseende prägla en inskränkt
överhetssyn som är främmande för en marknadsekonomi av
svensk modell. Motionärerna begär att vad de anfört skall delges
regeringen.

Deltidsarbetslösheten behandlades senast av utskottet i betänkandet
1989/90:AU11 (s. 54—55). Utskottet refererade då en framställning
som AMS i vintras gjorde till regeringen i ämnet. Styrelsen framhöll
därvid bl.a. "behovet av en kraftsamling" för att komma till rätta med
deltidsarbetslösheten. Utskottet uttalade i sammanhanget (enhälligt) sin
oro över den nuvarande höga nivån på deltidsarbetslösheten. Mot den
bakgrunden är det enligt utskottets mening tillfredsställande att arbetsmarknadsministern
har tagit upp nya överläggningar med de berörda
parterna.

Utskottet vill vidare erinra om att antalet deltidsarbetslösa är i runt
tal 160 000 och att kostnaderna för arbetslöshetsersättningar till deltidsarbetslösa
enligt propositionen är ca en miljard kronor. Med ett
problem av denna omfattning är det enligt utskottets mening naturligt
att man inom regeringskansliet har en planering för tänkbara åtgärder
som kan övervägas om de nyss redovisade överläggningarna inte leder
till önskade resultat. De riksdagsuttalanden som begärs i motion Fi73
utgör som utskottet ser det inte något bidrag till en lösning av det
bekymmersamma problem som deltidsarbetslösheten utgör. Utskottet
avstyrker därför med det anförda motionen i den aktuella delen.

1989/90:FiU40

Bilaga 4

196

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader

Regeringen föreslår att under detta anslag skall anvisas ytterligare 55
milj.kr. Beloppet fördelar sig med 30 milj.kr. till försöksverksamhet
med s.k. jobb-klubbar och liknande jobbsökaraktiviteter, 15 milj.kr.
för att anskaffa dataterminaler till arbetsvägledarna och 10 milj.kr. till
förstärkta arbetsförmedlingsinsatser för flyktingar.

Moderata samlingspartiet föreslår i kommittémotionen Fi67 en medelsanvisning
med 15 milj.kr. för terminalanskaffningen, folkpartiet i
kommittémotionen Fi68 en medelsanvisning med 45 milj.kr. för jobbklubbarna
och terminalanskaffningen och centern i kommittémotionen
Fi73 en medelsanvisning med 40 milj.kr. för jobb-klubbarna och
flyktinginsatserna. I den sistnämnda motionen föreslås därutöver ett
riksdagsuttalande om att medlen för jobb-klubbar skall tilldelas län
som har lägst sysselsättningsgrad och störst arbetslöshet.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag beträffande medelsanvisningen,
dvs. att ytterligare 55 milj.kr. anvisas under förevarande anslag och
avstyrker därmed de tre motionernas sinsemellan motstridiga förslag
till medelsanvisning. Fördelningen av medel för verksamheten med
jobb-klubbar m.m. bör i vanlig ordning ankomma på regeringen eller,
efter regeringens bestämmande, på AMS. Regionala skillnader i sysselsättning
och arbetslöshet är självfallet en faktor som får betydelse i
sammanhanget men något uttalande härom, såsom begärs i motion
Fi73 (c), är inte påkallat från riksdagens sida.

I samtliga tre nu aktuella motioner begärs vidare att riksdagen skall
ge regeringen till känna vad som anförts i dem om ökade insatser för
flyktingar och invandrare. I motion Fi67 (m) yrkas att regeringen skall
presentera en samlad bedömning samt förslag till hur flyktingar och
invandrare på ett bättre sätt än i dag skall komma in på arbetsmarknaden.
Likartade önskemål framställs i motionerna Fi68 (fp) och Fi73 (c)
med förslag om bl.a. särskilda arbetsförmedlingsinsatser i nya former,
med möjlighet för förmedlingarna att friare än nu disponera anvisade
medel, temporära arbetstillstånd, förkortade väntetider för asylsökande
vid tillståndsgivningen m.m.

Det bör först noteras att förutom det ovan redovisade beloppet, 10
milj.kr. för arbetsförmedlingsinsatser, föreslår regeringen ett ytterligare
belopp om 50 milj.kr. för rekryteringsstöd m.m. för flyktingar och
invandrare. Detta kommer att behandlas i den följande framställningen.
Arbetsmarknadsministern anmäler att hon avser att senare ta
initiativ till en utvärdering av arbetsmarknadsverkets insatser för flyktingar
och invandrare.

När det gäller de i motionerna framförda önskemålen om insatser
för flyktingar och invandrare får vidare konstateras att utskottet prövade
liknande uppslag i betänkandet 1989/90:AU11. Utskottet uttalade
bl.a. att det är oacceptabelt att tusentals människor som beviljats
vistelsetillstånd i Sverige sitter fast i mottagningsförläggningar när
landet samtidigt har brist på arbetskraft. Det var dock enligt utskottets
uppfattning inte påkallat med initiativ från riksdagens sida med anledning
av de då föreliggande motionerna. Med hänvisning till detta

1989/90:FiU40

Bilaga 4

197

ställningstagande i betänkandet AU11, sorn nyligen godkändes av riksdagen,
avstyrker utskottet bifall till de på nytt framställda yrkandena
om flyktinginsatser i motionerna Fi67 (m), Fi68 (fp) och Fi73 (fp).

Arbetsmarknadsutbildning

Regeringen föreslär två nya försöksverksamheter inom arbetsmarknadsutbildningen.
Svårigheter sägs föreligga att rekrytera deltagare till
utbildning för yrken inom verkstadsindustrin. På grund härav förordar
regeringen ett stimulansbidrag till deltagarna i sådan utbildning med
400 kr. per genomförd kursvecka, dock högst 12 500 kr. per deltagare.
Bidragskostnaden uppskattas till 30 milj.kr. Anslaget Kontant arbetsmarknadsstöd
och utbildningsbidrag föreslås bli uppräknat med detta
belopp.

Vidare föreslås ett nytt bidrag till arbetsgivare för att stimulera
kompetensutveckling av anställda enligt modellen "en lärande organisation".
Bidrag vid sådan kompetensutveckling skall kunna lämnas
med belopp motsvarande högst hälften av arbetsgivarens kurs- och
lönekostnader, dock högst S0 000 kr. per deltagare. Kostnaden anges
till 20 milj.kr. Regeringen föreslår att anslaget Arbetsmarknadsutbildning
förstärks med det beloppet och dessutom med 85 milj.kr. på
grund av allmänna kostnadsfördyringar eller med sammanlagt 10S
milj.kr.

Moderaterna yrkar i kommittémotionen Fi67 att riksdagen skall
avslå regeringens förslag i detta avsnitt i samtliga delar. Centern anser i
kommittémotionen Fi73 att stimulansbidraget för utbildning i verkstadsyrken
liksom den begärda medelsanvisningen för ändamålet skall
avslås av riksdagen. Folkpartiet godtar i kommittémotionen Fi68 regeringens
förslag med undantaget att kostnaderna för försöket med
kompetensutveckling bör bekostas av redan anvisade medel. Vidare
förordas i motionen att försöket med kompetensutveckling framför allt
skall inriktas på små och medelstora företag utan egna resurser för
personalutbildning.

Som påpekas i propositionen kommer utveckling och utbildning av
redan anställda att i fortsättningen bli en viktig uppgift för arbetsmarknadspolitiken
i Sverige. Det gäller att hitta lämpliga former för detta,
och utskottet anser att det av regeringen föreslagna försöket bör
prövas. Utskottet tillstyrker alltså att regeringen Sr det begärda godkännandet
av en försöksverksamhet med bidrag till arbetsgivare för
kompetensutveckling av anställda. Detta innebär att motion Fi67 (m)
avstyrks i motsvarande del. Utskottet har inget att invända mot att
försök förläggs till lämpliga och intresserade små och medelstora
företag men avstyrker den begränsning som ligger i den i motion Fi68
(fp) föreslagna inriktningen på små och medelstora företag.

Likaså tillstyrker utskottet ett godkännande av regeringsförslaget att
försök inleds med utbildningsbidrag i form av stimulansbidrag till
deltagare i utbildning för yrken i verkstadsindustrin. Avslagsyrkandena
i motionerna Fi67 (m) och Fi73 (c) avstyrks sålunda.

1989/90:FiU40

Bilaga 4

198

De i detta avsnitt aktuella medelsanvisningama bör ske på sätt regeringen
föreslagit. Med avstyrkande av motionerna Fi67 (m) och Fi68
(fp) i motsvarande delar föreslår utskottet att anslaget Arbetsmarknadsutbildning
tillförs ytterligare 105 milj.kr.

Vidare föreslår utskottet med avstyrkande av motionerna Fi67 (m)
och Fi73 (c) i motsvarande delar att till anslaget Kontant arbetsmarknadsstöd
och utbildningsbidrag skall anvisas ytterligare 30 milj.kr.

Arbetslöshetsförsäkring

I partimotion Fi66 aktualiserar moderaterna tidigare framförda krav
på att riksdagen skall ta initiativ till en allmän arbetslöshetsförsäkring.

Liknande förslag har upprepade gånger prövats av riksdagen, senast
med anledning av den till betänkandet 1989/90AU 11 fogade reservationen
37 (m, fp, c). Reservationen vann inte kammarens bifall. Med
hänvisning till detta nyligen gjorda ställningstagande avstyrker utskottet
det nu föreliggande yrkandet.

Vänsterpartiet kommunisterna föreslår i partimotionen Fi65 ett tillkännagivande
om att regeringen bör ompröva tanken på en ökad
egenavgift i arbetslöshetsförsäkringen.

Utskottet avstyrker yrkandet.

Sysselsättningsskapande åtgärder

Under denna rubrik har riksdagen för nästa budgetår anvisat ett
reservationsanslag på 1 819 milj.kr., varav 1 530 milj.kr. till beredskapsarbeten
m.m. och 80 milj.kr. till insatser för flyktingar och
invandrare. Regeringen föreslår följande omdispositioner av anslagsmedlen: I

posten Beredskapsarbeten, m.m. ingår ett belopp på 15 milj.kr. till
bidrag till statliga och kommunala industribeställningar som kan göras
i samband med driftinskränkningar. Mot bakgrund av läget på arbetsmarknaden
och den ringa omfattningen av användningen av stödformen
föreslår regeringen att riksdagen skall godkänna att stödformen
slopas fr.o.m. nästa budgetår. Anslaget kan med hänsyn härtill räknas
ned med nyssnämnda belopp. Vidare föreslås att posten därutöver dras
ned med 80 milj.kr. eller sammanlagt 95 milj.kr.

Å andra sidan föreslås att anslagsposten Insatser för flyktingar och
invandrare räknas upp med 50 milj.kr.

Nettoeffekten av dessa omdispositioner blir att det anslag riksdagen
anvisat kan minskas med 45 milj.kr., och det är vad regeringen
föreslår.

Avslutningsvis anmäls i detta avsnitt av propositionen att om föreslagna
utgiftsökningar bifalls av riksdagen kommer ett belopp på 55
milj.kr. att föras bort från reservationsmedelsbehållningen på anslaget
B 6. Statsbidrag till inskolningsplatser.

Centern uttalar i kommittémotionen Fi73 att möjligheten att lägga
ut industribeställningar bör finnas kvar. I motionen yrkas att riksdagen
skall avslå regeringens förslag på den punkten liksom förslaget att
minska anslaget till Sysselsättningsskapande åtgärder.

1989/9ftFiU40

Bilaga 4

199

Utskottet godtar på de i propositionen angivna skälen att stödformen
industribeställningar upphör och finner i motsats till motionärerna
inte anledning att motsätta sig att anslaget Sysselsättningsskapande
åtgärder minskas med det föreslagna beloppet, 45 milj.kr. Motion Fi73
avstyrks på grund härav i de nu behandlade delarna.

Arbetslivsfrågor

Arbetsmiljöavgiften

I partimotionen Fi66 yrkar moderaterna att uttaget av arbetsmiljöavgiften
skall upphöra fr.o.m. den 1 juli i år.

Ett tidigare moderatyrkande av samma innebörd avstyrktes av utskottet
i yttrande 1989/90:AU2y till socialförsäkringsutskottet, som i
betänkandet 1989/90:SfU12 anslöt sig till utskottets ställningstagande.
Riksdagen biföll den 7 april vad de båda utskotten hemställt. Arbetsmarknadsutskottet
finner för sin del inte anledning föreslå riksdagen
att inta en ändrad ståndpunkt och avstyrker därmed yrkandet i motion
Fi66.

Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen

Utskottet tillstyrker att regeringen lämnas det i propositionen begärda
godkännandet av vad som anförts om överföring av medel från fonden
för arbetsmiljöförbättringar till kostnader för arbetarskyddsverkets deltagande
i det europeiska standardiseringsarbetet på arbetsmiljöområdet.

Flexibla lönebidrag

Anställning med lönebidrag innebär att arbetsgivare som anställer
handikappade kan få bidrag med vissa procentandelar av den totala
lönekostnaden för den handikappade. Dessa procentandelar är fasta
beroende på arbetsgivarkategori (100 % för statliga myndigheter, 90 %
för allmännyttiga organisationer, SO % för andra arbetsgivare etc.).
Bidragen bekostas från anslaget C 6. Särskilda åtgärder för arbetsanpassning
och sysselsättning.

Vid sidan av bidragsgivningen med fasta bidrag pågår sedan budgetåret
1988/89 en begränsad försöksverksamhet med flexibla lönebidrag.
Försöket omfattar för närvarande sju län. För gravt handikappade
ungdomar görs ingen geografisk begränsning. Regeringen föreslår att
försöket vidgas att omfatta ytterligare fern län.

Moderaterna, folkpartiet och centern föreslår i kommittémotionerna
Fi67, Fi68 resp. Fi73 att försöken med flexibla lönebidrag skall omfatta
hela landet. Folkpartiet anger i sin kommittémotion vissa riktlinjer för
hur den utvidgade verksamheten skall bedrivas. Centern föreslår ett
tillkännagivande till regeringen om att bidraget till statliga arbetsgivare
skall kunna vara lägre än 100 % och erinrar vidare om att ideella
organisationer kan ha en svag ekonomi och därför inte kan anställa
handikappade om de skall svara för en alltför stor egen löneandel.

1989/90:FiU40

Bilaga 4

200

Utskottet avstyrkte i betänkandet 1989/90:AU12 motionsyrkanden
om att försök med flexibla lönebidrag under nästa budgetår skulle få
bedrivas i hela landet. Utskottets mening är att det nuvarande systemet
med festa bidrag bör ersättas av ett flexibelt och till handikappens
svårighetsgrad anpassat bidragssystem. Denna övergång bör dock av
flera skäl inte ske förrän budgetåret 1991/92. Utskottet vill inte motsätta
sig att den nu pågående försöksverksamheten vidgas på det sätt som
regeringen har föreslagit. Motionsyrkandena om att verksamheten skall
utsträckas att gälla hela landet avstyrks.

Det är ett led i försöksverksamheten att bidrag till statliga arbetsgivare
efter överenskommelse i de enskilda fellen sätts lägre än till 100 %
av lönekostnaden. Något särskilt riksdagens uttalande härom, vilket
begärs i motion Fi73 (c), är således inte påkallat. Med anledning av
vad som vidare anförs i samma motion vill utskottet tillägga att en
allmän övergång till ett flexibelt lönebidrag kan komma att vålla
problem för kulturella institutioner, allmännyttiga organisationer m.fl.
arbetsgivare som för närvarande får hela eller nästan hela lönekostnaden
för de handikappade arbetstagarna täckt av lönebidraget. Dessa
arbetsgivare måste få tid på sig att anpassa sin planering till de ändrade
förutsättningar som kommer att gälla. Detta är ett av skälen till att
utskottet har bedömt att övergången till ett nytt lönebidragssystem bör
ske successivt.

Med det anförda kan utskottet ansluta sig till regeringens förslag om
vidgad försöksverksamhet med flexibla lönebidrag och avstyrker motionerna
Fi67 (m), Fi68 (fp) och Fi73 (c) i de aktuella delarna.

Samhall

Folkpartiet föreslår i kommittémotionen Fi68 att riksdagen skall medge
att antalet arbetstimmar vid Stiftelsen Samhalls företag får öka med

0,6 milj.kr. och att anslaget till stiftelsens verksamhet på grund härav
höjs med 55 milj.kr.

Motionsyrkandet överensstämmer med den folkpartireservation som
fogades till utskottets betänkande 1989/90:AU12 i avsnittet om anslag
C 9. Bidrag till Stiftelsen Samhall. Reservationen föll vid kammarens
behandling av ärendet den 4 maj. Utskottet anser inte att det finns skäl
att ändra de av riksdagen helt nyligen fettade besluten om verksamhetens
omfattning m.m. vid Samhallgruppens företag och avstyrker därför
bifall till det nu behandlade yrkandet i motion Fi68.

Vissa avvikelser från semesterlagen

1 propositionen redovisas gällande semesterbestämmelser, utredningar
m.m. samt behovet av åtgärder med hänsyn till bristen på arbetskraft
inom flera områden. Trots att antalet arbetade timmar ökat kraftigt —

2 % bara under det senaste året — råder det fortfarande brist på
arbetskraft. Riksdagen har nyligen beslutat om en förlängning av den
lagstadgade semestern med två dagar (prop. 1989/90:59, bet. AU10,
rskr. 142). I nuvarande situation är det emellertid angeläget att försöka
utnyttja arbetskraften på bästa sätt, sägs det i propositionen, som

1989/90:FiU40

Bilaga 4

201

redovisar olika tänkbara åtgärder i detta syfte pi semesterområdet.
Metoder som kan förverkligas genom lagstiftning är införandet av en
möjlighet att avstå från betald semesterledighet resp. liberalisering av
sparandet av semester.

De bestämmelser som föreslås på detta område bör tas in i en
särskild lag med tidsbegränsad giltighet med hänvisning till att motivet
är den just nu rådande arbetskraftsbristen. En uppföljning bör göras
beträffande effekterna på arbetskraftsutbudet m.m.

Arbetsmarknadsministern föreslår att en arbetstagare, som under ett
semesterår har rätt till mer än 20 semesterdagar med semesterlön skall
kunna komma överens med arbetsgivaren om att avstå från sin rätt till
ledighet under en eller flera av de överskjutande dagarna. Överenskommelsen
får inte avse semesterdagar som arbetstagaren sparat från
ett tidigare semesterår. Möjligheten att avstå från semesterledighet
regleras i en lag som skall gälla fr.o.m. den 1 juli 1990 t.o.m. den 31
mars 1992.

Samtidigt föreslås en liberalisering av reglerna för sparande av
semester på så sätt att en arbetstagare — utan hinder av bestämmelsen
i 18 9 andra stycket semesterlagen (1977:480) — skall 3 spara semesterdagar
som annars skulle ha tagits ut senast den 31 mars 1991 eller
den 31 mars 1992 i ytterligare två år från utgången av fristen.

I enlighet med ovanstående förslag har inom arbetsmarknadsdepartementet
upprättats ett förslag till lag om avvikelser från vissa bestämmelser
i semesterlagen (1977:480). Lagrådets förslag till ändringar har
godtagits och inarbetats i det nu föreliggande lagförslaget i proposition
150.

Utskottet kommer först att ta upp frågan om lagförslaget i sin
helhet. Därefter behandlas lagförslaget angående avstående från betald
semesterledighet med undantag av förslaget om underrättande av den
lokala arbetstagarorganisationen vilket tas upp separat. Vidare behandlas
förslaget om möjlighet för arbetstagaren att fortsätta att spara viss
semesterledighet, frågor om flexibilitet samt frågan om permanentning
av de nya reglerna i semesterlagen. Slutligen redovisas frågan om ett
nytt anslag till information om de föreslagna nya reglerna.

Miljöpartiet de gröna yrkar i motion Fi70 (yrkande 13) avslag på
propositionen vad gäller vissa avvikelser från semesterlagen. Motionärerna
anser med hänvisning till regeringens ombytlighet i semesterfrågan
att det är onödigt att krångla till lagstiftningen ytterligare genom en
särskild, till&llig lag. Enligt miljöpartiet är de regler som i dag finns
om möjlighet att spara semester till kommande år fullt tillräckliga för
att skapa flexibilitet för arbetstagarnas semesteruttag.

Utskottet kan först konstatera att den föreslagna lagen syftar till att
öka arbetsutbudet. Med hänsyn till den nuvarande arbetsmarknadssituationen
med brist på arbetskraft kan man inte förkasta lagförslaget i
dess helhet såsom föreslagits av miljöpartiet. Till de punkter i lagförslaget
som tagits upp i de olika motionerna återkommer utskottet. Med
det anförda avstyrker utskottet motion Fi70 i aktuell del.

1989/90:FiU40

Bilaga 4

202

Utskottet övergår därefter till att behandla frågan om avstående från
semesterledighet med undantag för delfrågan om underrättande av arbetstagarorganisation.
Utskottets behandling i denna del motsvarar 3 §
första och andra stycket, 4 och 5 §§ i lagförslaget.

I Fi65 (yrkande 8) av vänsterpartiet kommunisterna yrkas avslag på
propositionen vad gäller avstående av betald semesterledighet. Vpk
anför att förslaget innebär en oerhört allvarlig försvagning av det
sociala skyddet för arbetstagarna. Enligt motionärerna kommer arbetstagaren
ofta att känna sig tvingad att acceptera ett förslag från arbetsgivaren
att avstå från semester för att undvika att stöta sig med denne.

Moderata samlingspartiet, folkpartiet och centern biträder principen
i lagförslaget vad gäller möjligheten att avstå från semester och i stället
få ut mera i lön.

Det nu föreliggande lagförslaget anser utskottet för sin del vara en
adekvat åtgärd med hänsyn till behovet att öka tillgången på arbetskraft.
Utskottet ser positivt på den i propositionen aviserade utvärderingen
angående effekterna på arbetskraftsutbudet och vilka grupper av
arbetstagare som utnyttjat möjligheten att avstå från semesterledighet.
Självfallet anser utskottet att arbetstagaren skall kunna ta ut sin lagstadgade
semester utan att arbetsgivarens eventuella missnöje kommer till
uttryck. Den kommande utvärderingen bör enligt utskottet innefatta
frågan om hur arbetstagarens önskemål om att trots allt ta ut semester
bemötts av arbetsgivaren.

Med hänvisning till vad som anförts vill utskottet för sin del förorda
att riksdagen antar lagförslaget i den behandlade delen och avslår
motion Fi65 (vpk).

Härefter övergår utskottet till delfrågan om underrättande av arbetstagarorganisation,
vilket motsvarar 3 § tredje stycket i lagförslaget.

Enligt propositionens förslag skall en arbetsgivare som är bunden av
kollektivavtal, innan han träffar överenskommelse, underrätta den
lokala arbetstagarorganisationen om den förestående överenskommelsen.

Centern yrkar i motion Fi73 (yrkande 15) avslag på detta förslag i
propositionen. Enligt centern är riskerna små för att arbetsgivarna
skall missbruka denna möjlighet, och ett sådant krav upplevs som
onödigt byråkratiskt.

I motion Fi65 (yrkande 9) begär vpk — i den mån riksdagen antar
förslaget om avstående av betald semesterledighet — att central arbetstagarorganisation
skall godkänna överenskommelse om sådant avstående
för att överenskommelsen skall bli giltig.

I den avvägning mellan olika synpunkter på överenskommelsen
mellan arbetsgivare och arbetstagare, vilka också har kommit till
uttryck i motionerna, anser utskottet i likhet med propositionen att
det bör räcka att arbetsgivaren, innan en överenskommelse träffas,
underrättar den berörda lokala arbetstagarorganisationen. En sådan
underrättelseskyldighet kan bidra till att frågan om avstående av semesterledighet
övervägs noga och att arbetstagaren kan iä erforderligt stöd
från sin fackliga organisation. Enligt utskottets uppfattning är den
föreslagna ordningen att föredra jämfört med andra alternativ när det

1989/90:FiU40

Bilaga 4

203

gäller smidighet och snabbhet i hanteringen. Utskottet förordar därför
propositionens förslag på denna punkt och avstyrker motionerna Fi65
(vpk) och Fi73 (c) i motsvarande delar. Den aktuella bestämmelsen i 3
§ tredje stycket bör således antas av riksdagen.

Utskottet kommer nu att behandla regeringsförslaget om förlängd
rätt att spara semesterledighet (6 § i lagförslaget).

Folkpartiet i motion Fi68 (yrkande 6) anför inga invändningar mot
förslaget eftersom man gör bedömningen att åtgärderna är nödvändiga
för att stimulera arbetsutbudet. Partiet säger sig under lång tid ha
verkat för sparande av semester utan begränsning i tid. Sparad semester
skall enligt folkpartiet kunna utnyttjas flexibelt, t.ex. till sabbatsår
eller till förkortning av arbetstiden. Regeringen bör återkomma till
riksdagen med ett mera genomarbetat förslag om nya regler för såväl
semester som arbetstid. Sådana förslag bör syfta till att tillgodose kravet
på flexibilitet i arbetslivet och valfrihet för individerna.

Beträffande motionskravet om nya regler för såväl semester som
arbetstid vill utskottet hänvisa till vad som anförs i propositionen.
Remissbehandlingen av semester- och arbetstidskommittéernas betänkanden
har nyligen avslutats. Därutöver har frågan om betalningsansvaret
för semester vid semesterlönegrundande frånvaro aktualiserats genom
bl.a. utskottets betänkande AU21 under innevarande riksmöte.
Dessa frågor bereds för närvarande i regeringskansliet.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet propositionens
förslag på denna punkt och avstyrker motion Fi68 i motsvarande del.
Riksdagen bör anta lagförslaget i den behandlade delen.

Vikten av ökade möjligheter för ett flexibelt uttag av arbetstid och
semester tas upp av centern i Fi73 (yrkande 14). I motionen anförs att
del av semester bör kunna läggas ut mera flexibelt, t.ex. genom kortad
daglig arbetstid eller kortad veckoarbetstid.

Utskottet har tidigare under innevarande riksmöte (AU 10 s. 6)
anfört följande i denna fråga.

I propositionen nämns nämligen att möjligheten att använda den femte
och sjätte semesterveckan för att förkorta veckoarbetstiden kan komma
att övervägas i samband med lagstiftningen för de senare etapperna i
semesterreformen. Utskottet anser det vara av intresse att denna fråga
övervägs liksom möjligheterna till flexibilitet i arbetstidsuttaget.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och vill tillägga att det föreliggande
förslaget — trots den relativt kortvariga perioden — ger tillfälle
att utvärdera möjligheten till flexibilitet just på denna del av arbetstidsområdet.

Med hänsyn till det beredningsarbete som nu pågår inom regeringskansliet
och till vad som i övrigt anförts påkallar motion Fi73 i aktuell
del ingen riksdagens åtgärd.

Utskottet övergår härefter till frågan om permanentning av de nya
reglerna i semesterlagen.

Moderata samlingspartiet anför i motion Fi66 (yrkande 18) att
regeringens förslag är ett steg i rätt riktning mot en ökning av området
för individuella avtal mellan den enskilda arbetstagaren och arbetsgivaren.
Motionärerna delar dock inte uppfattningen att den föreslagna

1989/90:FiU40

Bilaga 4

204

lagen till avvikelse från vissa bestämmelser i semesterlagen skall vara
giltig endast t.o.m. mars 1992. Ändringarna bör inarbetas i semesterlagen.

Som utskottet tidigare anfört är de omständigheter som nu räder på
arbetsmarknaden ett tillräckligt skäl att acceptera vissa avvikelser från
semesterlagen, bl.a. principen att betald semesterledighet alltid skall
läggas ut. Utskottet anser dock i likhet med propositionen att den
föreslagna lagen bör vara en tillfällig åtgärd, motiverad av tillfälliga
svårigheter i form av arbetskraftsbrist. Utskottet vill därmed avvisa den
uppfattning som kommer till uttryck i motion Fi66 angående en
permanentning av dessa regler i semesterlagen, och motion Fi66 avstyrks
därför i motsvarande del.

Återstående delar av lagförslaget — i den mån det inte behandlats i
det föregående — lämnas utan erinran av utskottet.

Vidare föreslår regeringen ett nytt anslag, A 5, Information om
semesterfrågor. För att de föreslagna förändringarna i semesterreglerna
skall bli allmänt kända föreslås i propositionen att särskilda medel
avsätts till en informationskampanj. Den skall rikta sig till alla hushåll
och dels belysa de ekonomiska effekterna av små förskjutningar i
semesteruttagen, dels informera om vilka regler som gäller. Engångsvis
beräknas 5 milj. kr. för detta ändamål.

I motionerna Fi67 (yrkande 1) av moderata samlingspartiet, Fi68
(yrkande 7) av folkpartiet, Fi73 (yrkande 10) av centern och Fi70
(yrkande 14) av miljöpartiet de gröna yrkas avslag på regeringens
förslag i denna del. I motionerna Fi67 och Fi68 anförs att arbetsgivarna
och de fackliga organisationerna bör stå för denna information. I
motion Fi73 anförs att en sådan informationskampanj till hushållen
bör kunna ske inom ramen för redan anvisade medel för utredningar
och information. I motion Fi70 är avslagsyrkandet en konsekvens av
att miljöpartiet avvisar regeringens lagförslag.

Med hänsyn till att utskottet i det föregående tillstyrkt regeringsförslagen
om avvikelser från vissa bestämmelser i semesterlagen anser
utskottet att det föreslagna beloppet för en informationskampanj är
rimligt och bör godkännas. De behandlade motionerna avstyrks i
motsvarande delar.

Stockholm den 17 maj 1990
På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars ölander

Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m),
Marianne Stålberg (s), Anders G Högmark (m), Gustav Persson (s),
Sten Östlund (s), Bo Nilsson (s), Mona Saint Cyr (m), Charlotte
Branting (fp), Kersti Johansson (c), Karl-Erik Persson (vpk), Anna
Horn af Rantzien (mp), Monica Öhman (s), Eivor Husing (s), Gunilla
Andersson (s) och Kjell Ericsson (c).

1989/90:FiU40

Bilaga 4

205

Avvikande meningar

1. Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och
inriktning

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Arbetsmarknadspolitikens
förutsättningar och inriktning som börjar med "Dagens arbetsmarknad"
och slutar med "behandlade delarna" bort ha följande lydelse:

En viktig orsak till problemen är att flera decennier av solidarisk
lönepolitik har lett till lönenivellering. Denna lönepolitik har misslyckats,
och regeringen står handfallen inför problemen. Dagens arbetsmarknad
kräver en mer differentierad och marknadsanpassad lönepolitik
och att man kommer till rätta med förhandlingsförhållandena
som på olika avtalsområden har blivit närmast kaotiska. Till frågan om
den bristande respekten för ingångna avtal återkommer utskottet i det
följande.

I propositionen har regeringen visat ett nyvunnet utbudsekonomiskt
intresse. Detta tar sig till stor del uttryck i en ambition att med olika
interventionistiska grepp detaljstyra utvecklingen i arbetslivet. Men det
är allmänna ekonomisk-politiska åtgärder som krävs för att skapa
balans på arbetsmarknaden. De grundläggande problemen kan aldrig
lösas med arbetsmarknads- eller regionalpolitik. Arbetsmarknadspolitiken
skall vara ett slags smörjmedel genom att medverka till att
arbetslösa Sr nya arbeten och till att lediga arbeten besätts. Den skall
hjälpa dem som har svårt att få fotfäste på arbetsmarknaden till den
utbildning och de förutsättningar som krävs i övrigt. Däremot är det
inte en uppgift för statsmakterna och arbetsmarknadsbyråkratin att
kontrollera och styra allt som händer på arbetsmarknaden och i
arbetslivet.

Vad utskottet med tillstyrkan av motion Fi66 (m) i aktuella delar
har anfört bör delges regeringen. Motionerna Fi70 (mp) och Fi73 (c)
avstyrks i den mån de inte tillgodosetts med de ovan gjorda uttalandena.

2. Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och
inriktning

Kersti Johansson och Kjell Ericsson (båda c) anser att den del av
utskottets yttrande i avsnittet Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar
och inriktning som börjar med "Utskottet anser" och slutar med
"aktuella delarna" bort ha följande lydelse:

1989/90:FiU40

Bilaga 4

206

Samhället mäste ha en god arbetsmarknadspolitisk beredskap för att
möta konjunkturnedgångar och de krav som strukturförändringar
inom näringslivet ställer. Målsättningen att alla skall beredas arbete
mäste ligga fast. Det är frän denna utgångspunkt viktigt att bredda och
differentiera de lokala arbetsmarknaderna i olika delar av Sverige, så
att människorna har valmöjligheter. Tillgången på arbete eller utbildning
är en väsentlig förutsättning för andra levnadsvillkor och styr
möjligheterna att nå en positiv samhällsutveckling.

Den förda ekonomiska politiken har varit starkt koncentrationsdrivande
och har kraftigt förstärkt de regionala obalanserna med alltmer
accentuerade problem både i avfblkningsbygder och inflyttningsorter
som följd. I expansionsorter har uppstått en överhettad arbetsmarknad
med löneglidning och inflation. I andra områden råder långsammare
tillväxt, stagnation eller rent av recession. Sammanfattningsvis har
regeringspolitiken gynnat storföretag och expansiva områden på småföretagens
och på de regionalt utsatta områdenas bekostnad.

Med tillstyrkan av motion Fi73 (c) i här redovisad del föreslår
utskottet att vad ovan anförts om arbetsmarknadspolitikens förutsättningar
och inriktning ges regeringen till känna.

3. Arbetsmarknadspolitikens inriktning och
förutsättningar

Anna Horn af Rantzien (mp) anser att den del av utskottets yttrande i
avsnittet Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning som
börjar med "Den problematik" och slutar med "behandlade delarna"
bort ha följande lydelse:

En viktig orsak till hög frånvaro bland ungdomar är att de med sin
genomsnittligt höga utbildning har stora förväntningar på meningsfulla
arbeten med hög arbetstillfredsställelse, som sviks i de ofta enahanda
och monotona arbeten som de erbjuds.

Arbetsledningarna inom såväl det privata näringslivet som den offentliga
sektorn måste beakta dessa frågor på ett helt annat sätt än
tidigare. Här finns en utomordentligt viktig mänsklig potential som nu
ligger i träda. Dessutom är det samhällsekonomiskt orimligt och ineffektivt
att investera i utbildning och förhoppningar som inte kan
infrias.

Utskottet ansluter sig till de ovan återgivna synpunkterna och föreslår
i enlighet med yrkandet i motion Fi70 att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som nu anförts om arbetstillfredsställelse
och möjligheter att ge ungdomar arbeten i paritet med
deras kunskaper.

1989/90:FiU40

Bilaga 4

207

Beträffande de i motionerna Fi66 (m) och Fi73 (c) framställda
yrkandena om arbetsmarknadspolitikens inriktning föreslås inte någon
åtgärd, i den mån de inte kan anses besvarade med de här gjorda
uttalandena.

5. Förhandlingsregler och strejkskadestånd

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Förhandlingsregler och
strejkskadestånd som börjar med "Utskottet anser" och slutar med
"aktuella delarna" bort ha följande lydelse:

Ingångna avtal på arbetsmarknaden måste respekteras. Den omfattning
de olovliga konflikterna har fått visar att nuvarande sanktioner är
klart otillräckliga. De skadestånd som kan dömas ut bör höjas till
5 000 kr., dvs. det belopp som regeringen föreslog i proposition
1989/90:114 om allmänt lönestopp. Det bör uppdras åt regeringen att
snarast återkomma till riksdagen med förslag till ändring av gällande
lagreglering, dvs. 60 § medbestämmandelagen. Denna lagstiftningsåtgärd
kan vidtas utan föregående utredningsarbete.

Med denna tillstyrkan av yrkandet i motion Fi66 (m) tillgodoses i
sak även yrkandet i fp-motionen Fi68 om att 200-kronorsregeln skall
utgå ur medbestämmandelagen. Yrkandet i motion Fi73 (c) behöver
med hänsyn till vad som nu anförts inte föranleda någon åtgärd.
Yrkandet i vpk-motionen Fi65 avstyrks.

5. Förhandlingsregler och strejkskadestånd

Elver Jonsson (fp), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c) och
Kjell Ericsson (c) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Förhandlingsregler och strejkskadestånd som börjar med "Utskottet
anser" och slutar med "aktuella delarna" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion Fi68 (fp) att den s.k.
200-kronorsregeln i medbestämmandelagen kan upphävas utan att
föregås av något utredningsarbete. Regeringen bör omgående lägga
fram förslag till en sådan lagändring. Med en sådan lagstiftningsåtgärd
tillgodoses syftet med den lagändring som föreslås i motion Fi66 (m).
Yrkandet i motion Fi65 (vpk) avstyrks.

I den i propositionen anmälda utredningen om spelreglerna på
arbetsmarknaden bör det vara angeläget att komma in på de störningar
på arbetsmarknaden som påtalats i motion Fi73 (c). Vad utskottet
anfört bör regeringen underrättas om.

6. Förhandlingsregler och strejkskadestånd

Karl-Erik Persson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande i
avsnittet Förhandlingsregler och strejkskadestånd som börjar med "Utskottet
anser" och slutar med "aktuella delarna" bort ha följande
lydelse:

I propositionen upplyser arbetsmarknadsministern att en särskild
utredare tillsätts med uppgift, som det heter, att söka förbättra spelreg -

1989/90:FiU40

Bilaga 4

208

lema på arbetsmarknaden. De tilltänkta förbättringarna består bl.a. i
att strejkböterna skall höjas och förhandlingsverksamheten få en starkare
statlig styrning. Liksom vpk kan utskottet inte ställa sig bakom
utredningsuppdraget. Det är i stället skattesystem och samhällets fördelningspolitik
som måste revideras. De arbetandes fackliga organisationer
måste få ökade demokratiska rättigheter på arbetsplatserna att
hävda medlemmarnas intressen. Först när ett sådant läge har inträtt
kan det bli jämbördiga förhandlingar på arbetsmarknaden med resultat
att man får avtal som är rimliga och rättvisa och därmed kommer att
respekteras.

Med tillstyrkan av vpk-motionen Fi65 i nu refererad del föreslår
utskottet att riksdagen ger sin anslutning till vad ovan anförts och i ett
uttalande ger regeringen detta till känna.

7. Deltidsarbetslöshet

Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Mona Saint Cyr (m),
Kersti Johansson (c), Anna Horn af Rantzien (mp) och Kjell Ericsson
(c) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet Deltidsarbetslöshet
som börjar med "Deltidsarbetslösheten behandlades" och slutar
med "aktuella delen" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i likhet med motion Fi73 (c) framhålla vikten av en
flexibel arbetstid och vikten av att arbetstiden så långt möjligt anpassas
efter den enskildes behov. Utskottet anser att staten självklart bör
respektera även dem som önskar deltidsarbete. För dem som önskar
heltidsarbete bör målsättningen också vara heltidsarbete. Av ekonomiska
och sociala skäl är det särskilt angeläget att samhällets insatser
inriktas mot att bereda de unga nytillträdande på arbetsmarknaden
heltidstjänster. Utskottet vill dock stryka under att kommuner och
landsting måste få sådana ekonomiska förutsättningar att de kan motsvara
berättigade krav på heltidstjänster. Att som regeringen gör hota
med tvingande lagregler är ingen lösning på detta problem. Vad
utskottet anfört med tillstyrkan av motion Fi73 (yrkande 9) bör ges
regeringen till känna.

8. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader som börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar
med "riksdagens sida" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till medelsberäkningen i motion Fi67 (m).
Med hänvisning till att utskottet anser att regeringen bör återkomma
till riksdagen med ett samlat förslag till hur flyktingar och invandrare
på ett bättre sätt än i dag skall kunna komma in på arbetsmarknaden,
är någon extra medelsanvisning nu för arbetsförmedlingens flyktinginsatser
inte erforderlig. Vidare anser utskottet att arbetsmarknadsverkets
kostnader för den utökade verksamheten med jobb-klubbar bör rymmas
inom ramen för ordinarie anslag. Med avstyrkande av dessa
punkter i propositionens anslagsframställning liksom av motsvarande

1989/90:FiU40

Bilaga 4

209

14 Riksdagen 1989190. 5 sami. Nr 40

yrkanden i motionerna Fi68 (fp) och Fi73 (c) föreslår utskottet således
att anslaget tillförs ytterligare IS milj.kr. för den terminalanskaffning
regeringen har föreslagit.

9. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser att den del av
utskottets yttrande i avsnittet Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
som börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "riksdagens
sida" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till folkpartiets uppfattning om behovet av
ytterligare medel till förvaltningskostnaderna, dvs. att 45 milj.kr. bör
anvisas för försöken med jobb-klubbar m.m. och anskaffning av terminaler.
Yrkandena i motionerna Fi67 (m) och Fi73 (c) avstyrks i den
mån de inte tillgodoses med vad nu föreslagits.

10. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader

Kersti Johansson och Kjell Ericsson (båda c) anser att den del av
utskottets yttrande i avsnittet Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
som börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "riksdagens
sida" bort ha följande lydelse:

Utskottet tillstyrker förslaget i motion Fi73 (c) om att anslaget till
arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader förstärks med 40 milj.kr.
Beloppet avser verksamheten med jobb-klubbar och ökade insatser
från arbetsförmedlingens sida för flyktingar och invandrare. När det
gäller jobb-klubbarna och andra jobbsökaraktiviter bör den nu aktuella
medelstilldelningen, såsom anförs i motionen, i första hand komma
de län till godo som har lägst sysselsättningsgrad och störst arbetslöshet.
Yrkandena i motionerna Fi67 (m) och Fi68 (fp) avstyrks i den
mån de inte tillgodoses med vad nu anförts.

11. Insatser för flyktingar och invandrare

Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Mona
Saint Cyr (m), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c), Anna
Horn af Rantzien (mp) och Kjell Ericsson (c) anser att den del av
utskottets yttrande i avsnittet Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
som börjar med "Det bör" och slutar med "Fi73 (fp)" bort ha
följande lydelse:

I likhet med motionärerna anser utskottet att de ansvariga myndigheterna
inom ramen för de ekonomiska resurser statsmakterna ställer
till deras förfogande måste intensifiera sina ansträngningar för att
hjälpa människor på flyktingförläggningarna att snabbare komma ut i
arbete. Arbetsförmedlingarna bör dock få friare händer att disponera
anvisade medel och i större utsträckning söka otraditionella metoder.

Regelsystemet får inte utgöra hinder för en snabb arbetsplacering.
Det är nödvändigt att man redan på förläggningarna inventerar flyktingarnas
utbildningsbakgrund och erfarenheter, så att de snarast möjligt
kan få arbete, alternativt hjälp med kompletterande utbildning.

1989/90: FiU40

Bilaga 4

210

Arbetsgivarna har också sitt ansvar att ta i samband med aktuella
arbetsplaceringar. Den grupp invandrare som fått sin utbildning i
hemlandet möter ofta tvivel om användbarheten av denna utbildning.
Sådana invandrare behöver hjälp att höja sin trovärdighet inför presumtiva
arbetsgivare.

En nyckel till inträde på den svenska arbetsmarknaden är goda
kunskaper i svenska språket. Det är därför viktigt att invandrarna lär
sig svenska. De grupper, t.ex. utländska akademiker, som behöver
särskild språkträning bör kunna få hjälp härtill av arbetsmarknadsmyndigheterna.
Även provanställning bör kunna komma i fråga, liksom
möjligheter att genom objektiva tester visa sina kunskaper.

De invandrare som inte fått arbete redan under förläggningsvistelsen
bör efter kommunplaceringen få hjälp att välja olika alternativ, t.ex. en
kombination av arbete och svenskundervisning.

Vad utskottet med tillstyrkan av motionerna Fi67 (m), Fi68 (fp) och
Fi73 (c) i aktuella delar anfört om möjligheterna att underlätta för
invandrare att komma in på arbetsmarknaden bör ges regeringen till
känna.

12. Kompetensutveckling

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Arbetsmarknadsutbildning
som börjar med "Som påpekas" och slutar med "medelstora företag"
bort ha följande lydelse:

Den kompetensutveckling det här är fråga om är att se som en
intern företagsutbildning. Sådan utbildning hör till arbetsgivarens ansvar
och bör bekostas av denne. Det föreslagna statsbidraget avstyrks
därför i enlighet med förslaget i yrkandet i motion Fi67 (m). Som en
följd härav avstyrks även yrkandet i motion Fi68 (fp).

13. Kompetensutveckling

Elver Jonsson (fp), Charlotte Branting (fp) och Anna Horn af Rantzien
(mp) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet Arbetsmarknadsutbildning
som börjar med "Som påpekas" och slutar med
"medelstora företag" bort ha följande lydelse:

Utskottet biträder regeringsförslaget att försök påbörjas med kompetensutveckling
av anställda. Såsom föreslås i motion Fi68 (fp) bör
försöksverksamheten särskilt inriktas på små och medelstora företag
utan egna resurser for personalutbildning. Vad utskottet anfort med
anledning av propositionen i denna del bör godkännas av riksdagen.

1989/90:FiU40

Bilaga 4

211

14. Stimulansbidrag

Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m) Mona Saint Cyr (m),
Kersti Johansson (c) och Kjell Ericsson (c) anser att den del av
utskottets yttrande i avsnittet Arbetsmarknadsutbildning som börjar
med "Likaså tillstyrker" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha
följande lydelse:

Intresset för branschmässig utbildning bör stimuleras av branscherna
själva, inte genom statliga stimulansbidrag. Regeringsförslaget bör avslås,
såsom yrkas i kommittémotionerna Fi67 (m) och Fi73 (c).

15. Anslag till arbetsmarknadsutbildning

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Arbetsmarknadsutbildning
som börjar med "De i" och slutar med "105 milj.kr." bort ha följande
lydelse:

Vid bifall till utskottets avstyrkande av det föreslagna stödet till
kompetensutveckling av anställda bortfaller behovet av det belopp om
20 milj.kr. som regeringen har begärt. De ytterligare 85 milj.kr. som
ingår i regeringens anslagsframställning i denna del motiveras i propositionen
med hänvisning till ökade lönekostnader och liknande allmänna
kostnadsfördyringar. För att möta de ökade kostnaderna bör
arbetsmarknadsverket i första hand pröva att upphandla utbildning
från andra utbildningsanordnare än AMU-gruppen. Så har hittills skett
endast i liten omfattning. I likhet med motion Fi67 (m) anser utskottet
av här angivna skäl att regeringens begäran om en anslagsökning med
sammanlagt 105 milj.kr. bör avslås av riksdagen. Motion Fi68 (fp)
avstyrks i motsvarande del.

16. Anslag till arbetsmarknadsutbildning

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser att den del av
utskottets yttrande i avsnittet Arbetsmarknadsutbildning som börjar
med "De i" och slutar med "105 milj.kr." bort ha följande lydelse:

Den försöksverksamhet med kompetensutveckling som nyss tillstyrkts
bör såsom anförs i motion Fi68 (fp) bekostas av tillgängliga
medel på anslaget, dvs. utan den anslagsförstärkning med 20 milj.kr.
som regeringen har begärt. Däremot bör anslaget på grund av allmänna
kostnadsfördyringar tillföras ytterligare 85 milj.kr. i enlighet med
regeringsförslaget. Motion Fi67 (m) avstyrks i motsvarande del.

17. Anslag till utbildningsbidrag m.m.

Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Mona Saint Cyr (m),
Kersti Johansson (c) och Kjell Ericsson (c) anser att den del av
utskottets yttrande i avsnittet Arbetsmarknadsutbildning som börjar
med "Vidare föreslår" och slutar med "30 milj.kr." bort ha följande
lydelse:

1989/90:FiU40

Bilaga 4

212

I enlighet med avstyrkandet av stimulansbidraget för utbildning i
yrken inom verkstadsindustrin som regeringen har föreslagit avstyrker
utskottet även den begärda förstärkningen med 30 milj.kr. av anslaget
Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag. Propositionen bör
alltså avslås på denna punkt.

18. Allmän arbetslöshetsförsäkring

Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Mona
Saint Cyr (m), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c), Anna
Horn af Rantzien (m) och Kjell Ericsson (c) anser att den del av
utskottets yttrande i avsnittet Arbetslöshetsförsäkring som börjar med
"Liknande förslag" och slutar med "föreliggande yrkandet" bort ha
följande lydelse:

Det svenska systemet för arbetslöshetsförsäkring skiljer sig från vad
som gäller i de flesta andra OECD-länder på två viktiga punkter.
Försäkringen är inte obligatorisk och omfattar således bara en del av
de aktiva på arbetsmarknaden. Försäkringen är dessutom direkt kopplad
till de fackliga organisationerna.

Utredningen bör vara parlamentariskt sammansatt.

Det ovan anförda bör delges regeringen.

19. Ökad egenavgift i arbetslöshetsförsäkringen

Karl-Erik Persson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande i
avsnittet Arbetslöshetsförsäkringen som lyder "Utskottet avstyrker yrkandet"
bort ha följande lydelse:

Utskottet biträder yrkandet.

Om detta bör regeringen underrättas.

1989/90:FiU40

Bilaga 4

213

20. Sysselsättningsskapande åtgärder

Kersti Johansson och Kjell Ericsson (båda c) anser att den del av
utskottets yttrande i avsnittet Sysselsättningsskapande åtgärder som
börjar med "Utskottet godtar" och slutar med "behandlade delarna"
bort ha följande lydelse:

Utskottet delar centerns uppfattning att man bör behålla den möjlighet
som funnits under lång tid att vid behov lägga ut statliga och
kommunala industribeställningar för att mildra verkningarna av driftinskränkningar
för de anställda. De 45 milj.kr. som regeringen anser
att anslaget kan reduceras med bör få användas för ändamålet. Utskottet
anser således att riksdagen i enlighet med yrkandena i motion Fi73
(c) bör avslå propositionen i vad avser förslagen att avskaffa stödformen
industribeställningar och minska anslaget Sysselsättningsskapande
åtgärder med 45 milj.kr.

21. Arbetsmiljöavgiften

Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Mona
Saint Cyr (m) och Charlotte Branting (fp) anser att den del av
utskottets yttrande i avsnittet Arbetsmiljöavgiften som börjar med "Ett
tidigare" och slutar med "motion Fi66" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion Fi66 att uttaget av arbetsmiljöavgiften
bör upphöra fr.o.m. den 1 juli i år. Riksdagen föreslås alltså
anta följande lagförslag:

Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift.

Härigenom föreskrivs att lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift skall
upphöra att gälla den 30 juni 1990.

22. Flexibla lönebidrag

Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Mona
Saint Cyr (m), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c), Anna
Horn af Rantzien (m) och Kjell Ericsson (c) anser att den del av
utskottets yttrande i avsnittet Flexibla lönebidrag som börjar med
"Utskottet avstyrkte" och slutar med "aktuella delarna" bort ha följande
lydelse:

Utskottet biträder förslagen i motionerna Fi67 (m), Fi68 (fp) och
Fi73 (c) att försöken med flexibla lönebidrag inte begränsas på det sätt
regeringen har föreslagit utan vidgas att nästa budgetår omfatta hela
landet. Den utvidgade verksamheten bör då bedrivas efter de linjer den
har i dag. Med behållande av den gällande regelkonstruktionen kan
verksamheten hållas inom de ekonomiska ramar som är fastställda för
lönebidragen. Med den vidgade verksamhet som nu förordats kommer
det att finnas samma möjligheter att variera bidragen i samtliga län.
Vidare blir det möjligt att få ett utökat erfarenhetsmaterial att bygga på
vid utformningen av det nya och handikappanpassade lönebidrag som
utskottet tidigare i vår har uttalat sig för.

1989/90:FiU40

Bilaga 4

214

Riksdagen föreslås att med avslag på propositionen i motsvarande
del godkänna vad utskottet med anledning av motionerna Fi67, Fi68
och Fi73 i de aktuella delarna har anfört om att utvidga försöksverksamheten
med flexibelt lönebidrag i ytterligare län.

23. Samhall

Elver Jonsson (fp), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c),
Karl-Erik Persson (vpk) och Kjell Ericsson (c) anser att den del av
utskottets yttrande i avsnittet Samhall som börjar med "Motionsyrkandet
överensstämmer" och slutar med "motion Fi68" bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening är det positivt att närvarosituationen bland
de arbetshandikappade på Samhall har förbättrats. Samtidigt innebär
detta att företagsgruppens möjlighet till nyrekrytering minskar. Utskottet
instämmer med motion Fi68 (yrkande 9) att det är angeläget att
antalet arbetstillSllen inom Samhallföretagen behöver utökas, bl.a.
med hänsyn till de svårt arbetshandikappades behov. Bristerna när det
gäller sysselsättning för denna grupp framgår klart av den kartläggning
som nyligen presenterats av 1989 års handikapputredning. Mot bakgrund
av dessa nya förutsättningar anser utskottet att antalet arbetstimmar
inom Samhallföretagen bör få öka med 0,6 milj.kr. och att
anslaget på grund härav höjs med 55 milj.kr.

24. Avslag på propositionen vad gäller vissa
avvikelser från semesterlagen

Anna Horn af Rantzien (mp) anser att den del av utskottets yttrande i
avsnittet Vissa avvikelser från semesterlagen som börjar med "Utskottet
kan" och slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse:

Arbetsmarknadsutskottet biträder den mening som framförs i motion
Fi70 (mp) att propositionens förslag om tillfålliga avvikelser i
semesterlagen bör avslås av riksdagen. Att regeringen först föreslår
förlängd semester och sedan upphäver effekten av denna genom ett
tillfälligt förslag att man skall kunna arbeta på del av semestern anser
utskottet vara motstridigt och ägnat att skapa förvirring. Beträffande
semestersparande finns det regler som möjliggör flexibilitet redan i
dag. Utskottet avvisar därför regeringens lagförslag i dess helhet. Motion
Fi70 (yrkande 13) tillstyrks därmed.

25. Avstående från semesterledighet m.m.

Karl-Erik Persson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande i
avsnittet Vissa avvikelser från semesterlagen som börjar med "Det nu"
och slutar med "motion Fi65 (vpk)" bort ha följande lydelse:

1989/90:FiU40

Bilaga 4

215

sociala skyddet för arbetstagarna. Självklart kommer det mycket ofta
att inträffa att arbetstagaren känner sig tvingad att acceptera ett förslag
från arbetsgivaren att avstå från semester för att undvika att stöta sig
med denne. Det sagda innebär att utskottet tillstyrker motion Fi65
(yrkande 8) och avvisar propositionens förslag i denna del. I enlighet
härmed bör 3 § första och andra stycket samt 4 och S §§ utgå ur
lagförslaget.

Av detta följer att vissa övriga justeringar bör göras i lagförslaget i
fråga om underrubrik och numrering av paragrafer.

26. Underrättande av arbetstagarorganisation

Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Mona Saint Cyr (m),
Kersti Johansson (c), Anna Horn af Rantzien (mp) och Kjell Ericsson
(c) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet Vissa avvikelser
från semesterlagen som börjar med "I den avvägning" och slutar med
"av riksdagen" bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående tagit ställning för att arbetstagarna
skall kunna avstå från viss del av semesterledigheten efter överenskommelse
med arbetsgivaren. Enligt utskottets mening finns det dock inte
någon anledning — såsom föreslagits i propositionen — att den fackliga
organisationen skall underrättas. Detta krav innebär en onödigt
byråkratisk handläggning samtidigt som riskerna är små att arbetsgivarna
skall missbruka systemet. Utskottet tillstyrker därför motion Fi73
(yrkande 15) i denna fråga och anser att lagförslaget ej bör antas av
riksdagen i denna del. Detta innebär att 3 § tredje stycket bör utgå ur
lagförslaget. Utskottet har inte någon förståelse för synpunkterna i
motion Fi65 (yrkande 9), vilka skulle innebära ytterligare tidskrävande
byråkratiska rutiner, varför denna motion avstyrks i motsvarande del.

27. Underrättande av arbetstagarorganisation

Karl-Erik Persson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande i
avsnittet Vissa avvikelser från semesterlagen som börjar med "I den
avvägning" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:

Om riksdagen beslutar införa nya regler om avstående av semester
anser utskottet att det är rimligt utifrån synpunkter på det sociala
skyddet för arbetstagarna att överenskommelsen — för att bli giltig —
skall godkännas av central arbetstagarorganisation. Regeringen bör på
denna punkt skyndsamt återkomma till riksdagen med ett nytt lagförslag.
Av det sagda följer att utskottet inte kan acceptera de synpunkter
som kommer till uttryck i motion Fi73 (yrkande 15). Motion Fi65
(yrkande 9) tillstyrks därmed.

28. Förlängd rätt att spara semesterledighet

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser att den del av
utskottets yttrande i avsnittet Vissa avvikelser från semesterlagen som
börjar med "Beträffande motionskravet" och slutar med "behandlade
delen" bort ha följande lydelse:

1989/90:FiU40

Bilaga 4

216

Enligt utskottets mening är de nu föreslagna reglerna ett led i den
mer omfattande reformering av semester- och arbetstidslagstiftningen,
som krävs för att tillgodose kraven på flexibilitet i arbetslivet och
valfrihet för individerna. Utskottet ställer sig därför bakom kravet i
motion Fi68 (yrkande 6) att regeringen bör återkomma till riksdagen
med ett mer genomarbetat och övergripande förslag om nya regler för
såväl semester som arbetstid.

29. Flexibelt uttag av arbetstid och semester

Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Mona
Saint Cyr (m), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c) och Kjell
Ericsson (c) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet Vissa
avvikelser från semesterlagen som börjar med "Utskottet har" och
slutar med "riksdagens åtgärd" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill för sin del instämma med motion Fi73 (yrkande 14)
att det finns behov av ökad flexibilitet när det gäller uttag av arbetstid
och semester. Det är angeläget för livskvaliteten att människorna själva
får större möjligheter att påverka planeringen av sin arbetstid med
hänsyn till familjeförhållanden, ideellt arbete, studier etc. Även arbetsgivarna
har utifrån sina utgångspunkter ett intresse av flexibla och
individuella lösningar, inte minst mot bakgrunden av bristen på arbetskraft.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion
Fi73 i aktuell del.

30. Permanentning av de nya reglerna i semesterlagen

Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Mona
Saint Cyr (m) och Charlotte Branting (fp) anser att den del av
utskottets yttrande i avsnittet Vissa avvikelser från semesterlagen som
börjar med "Som utskottet" och slutar med "motsvarande del" bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser att de nya reglerna avseende möjlighet att avstå viss
del av semesterledigheten samt liberalisering i fråga om sparande av
semester är ett steg i rätt riktning mot individuella och flexibla
lösningar. Dessa regler bör därför inte upphöra vid utgången av mars
1992. Enligt utskottets uppfattning bör ändringarna inarbetas i semesterlagen.
Riksdagen bör därför hos regeringen begära förslag till ändringar
i semesterlagen i enlighet med vad utskottet anfört. På sikt bör
regler som medger en hög grad av valfrihet och flexibilitet i fråga om
den samlade arbetstidens längd och förläggning inrymmas i en ny
reformerad arbetstidslagstiftning. Motion Fi66 (yrkande 18) tillstyrks
således.

1989/90:FiU40

Bilaga 4

217

1989/90:FiU40

Bilaga 4

Särskilda yttranden

1. Avslag på propositionen vad gäller vissa avvikelser
från semesterlagen

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anför:

Vi vill framhålla att moderata samlingspartiet — som framgår av
betänkande AU 10 — har motsatt sig en förlängning av den lagstadgade
semestern med en sjätte vecka.

2. Avslag på propositionen vad gäller vissa avvikelser
från semesterlagen

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) aniör:

Folkpartiet står fast vid uppfattningen att en obligatorisk lagstiftad
sjätte semestervecka skulle minska flexibiliteten i arbetslivet och individernas
valfrihet. Nu när riksdagen har beslutat om en förlängning
med två dagar accepterar vi detta och begär att regeringen skall
återkomma med ett mera övergripande förslag angående reglerna för
semester och arbetstid.

31. Anslag till information om semesterfrågor

Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Mona
Saint Cyr (m), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c), Anna
Horn af Rantzien (mp) och Kjell Ericsson (c) anser att den del av
utskottets yttrande i avsnittet Vissa avvikelser från semesterlagen som
börjar med "Med hänsyn" och slutar med "motsvarande delar" bort ha
följande lydelse:

Det finns enligt utskottets uppfattning inte något skäl att beträffande
de nu föreslagna förändringarna i semesterreglerna använda anslagsmedel
för en informationskampanj. Via massmedia, arbetsmarknadens
parter och arbetsgivarna kommer informationen snabbt att spridas.
Därutöver bör av riksdagen anvisade medel under tionde huvudtiteln
till Utredningar m.m. kunna användas. Med hänvisning till det anförda
tillstyrker utskottet motionerna Fi67 (yrkande 1), Fi68 (yrkande 7),
Fi70 (yrkande 14) och Fi73 (yrkande 10). Propositionens förslag om
anslag avvisas.

218

Innehållsförteckning

1989/90:FiU40

Sammanfattning 1

Inledning 3

Propositionen 18

Motionerna 21

Utskottet 32

Den ekonomiska politiken 32

Den internationella utvecklingen 32

Utvecklingen i Sverige - 36

De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken . 40

Sambandet ekologi och ekonomisk politik 47

Tillfälligt höjd mervärdeskatt 48

Statsskuldspolitiken 50

Bemyndigande om statens upplåning 51

Penningpolitiken 52

Anknytning till EMS 54

Riksbankens oberoende 54

Sparande 55

Åldersgränsen för allemanssparande 55

Allemansfondernas utdelningsrätt 55

Allemansfonder och aktiefonder för icke börsnoterade
bolag 56

Pensionssparande i bank 56

Startsparande för barn och ungdom 57

Löntagarfonder 57

Investeringsskatten för vissa byggnadsarbeten 57

Arbetsmiljöavgift 58

Tillfälligt obligatoriskt sparande 59

Förlängd föräldraförsäkring 59

Bidrag till friskolor 60

Arbetsmarknadsfrågor 60

Arbetsmarknadspolitikens inriktning 61

Förhandlingsregler och strejkskadestånd 62

Deltidsarbetslöshet 63

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader m.m 64

Insatser for flyktingar och invandrare 65

Arbetsmarknadsutbildning 65

Arbetslöshetsförsäkring 66

Sysselsättningsskapande åtgärder 66

Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen 67

Flexibla lönebidrag 67

Samhall 68

Vissa avvikelser från semesterlagen 68

Uppskjutet uttag av pension 71

219

Budgetpolitiken 71 1989/90:FiU40

Budgetförslaget 1990/91 71

Beräkningen av statsbudgetens inkomster 72

Långtidsbudgeten 73

Beräkningarna i långtidsbudgeten 75

Oppositionspartiernas budgetalternativ 75

De allmänna riktlinjerna för budgetpolitiken :.. 76

Täckning av merkostnader för löner och pensioner

m.m 77

Finansfullmakten och årsbokslut för staten 77

Statliga kreditgarantier 78

Redovisning av rörliga krediter i statsbudgeten 79

Kompensation till myndigheter och

statsbidragsmottagare lör breddad mervärdeskatt m.m. .. 79

Utredning om de privata finansiella transaktionernas

roll 80

Kapitalbudget i statsbudgeten m.m 80

Samordnad låneförvaltning 81

Lönekostnadspålägg för pensionärer 82

Precisering av anslagsyrkanden i budgetpropositionen .. 83

Hemställan 83

Reservationer

1. De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken

(mom. 1 a och 1 b) (m) 93

2. De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken

(mom. 1 a och 1 b) (c) 99

3. De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken

(mom. 1 a och 1 b) (v) 106

4. De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken

(mom. 1 a och 1 b) (mp) 109

5. Inriktningen av den ekonomiska politiken på längre sikt

(mom. 1 b) (fp) 112

6. Sambandet ekologi och ekonomisk politik (mom. 2)

(c, v, mp) 114

7. TillSlligt höjd mervärdeskatt (mom. 3) (m) 115

8. TillSlligt höjd mervärdeskatt (mom. 3) (c) 116

9. TillSlligt höjd mervärdeskatt (mom. 3) (v) 117

10. TillSlligt höjd mervärdeskatt (mom. 3) (mp) 119

11. Statsskuldspolitiken (mom. 4) (m) 120

12. Bemyndigande om statlig upplåning (mom. 5) (m) 121

13. Penningpolitiken (mom. 6) (m) 122

14. Penningpolitiken (mom. 6) (c) 123

15. Penningpolitiken (mom. 6, motiveringen) (fp) 123

16. Anknytning till EMS (mom. 7) (m, fp) 124

17. Riksbankens oberoende (mom. 8) (m, fp) 125

18. Allemansfonder och aktiefonder för icke börsnoterade

bolag (mom. 11) (c) 126 220

19. Pensionssparande i bank (mom. 12) (m) 127

20. Startsparande för barn och ungdom (mom. 13) (m) 127

21. Startsparande för barn och ungdom (mom. 13,

motiveringen) (fp) 128

22. Avskaffande av löntagarfonderna (mom. 14) (m, fp, c) . . 128

23. Avskaffande av löntagarfonderna (mom. 14,

motiveringen) (m, fp, c) 129

24. Avskaffande av löntagarfonderna (mom. 14,

motiveringen) (mp) 130

25. Investeringsskatten för vissa byggnadsarbeten (mom. 15)

(m, fp) 130

26. Arbetsmiljöavgiften (mom. 16) (m, fp) 131

27. Tillfälligt obligatoriskt sparande (mom. 17) (m, fp) 132

28. Tillfälligt obligatoriskt sparande (mom. 17) (mp) 132

29. Förlängd föräldraförsäkring (mom. 18 a) (v, mp) 133

30. Förlängd föräldraförsäkring (mom. 18 b) (mp) 134

31. Förlängd föräldraförsäkring (mom. 18, motiveringen)

(m, fp, c) 134

32. Bidrag till friskolorna (mom. 19) (m, fp, mp) 135

33. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 20) (m) .... 135

34. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 20) (c) .... 136

35. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 20) (mp) ... 137

36. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 20,

motiveringen) (v) 138

37. Förhandlingsregler och strejkskadestånd (mom. 21) (m) . 138

38. Förhandlingsregler och strejkskadestånd (mom. 21)

(

39. Förhandlingsregler och strejkskadestånd (mom. 21) (v) . . 139

40. Deltidsarbetslöshet (mom. 22) (m, fp, c, mp) 140

41. Anslag till arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader

(mom. 23) (m) 141

42. Anslag till arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader

(mom. 23) (fp) 141

43. Anslag till arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader

(mom. 23) (c) 142

44. Insatser för flyktingar och invandrare (mom. 25)

(m, fp, c, mp) 143

45. Kompetensutveckling (mom. 26) (m) 144

46. Kompetensutveckling (mom. 26) (fp, mp) 144

47. Anslag till arbetsmarknadsutbildning (mom. 27, villk.)

(m) 145

48. Anslag till arbetsmarknadsutbildning (mom. 27, villk.)

(fp) 145

49. Stimulansbidrag (mom. 28) (m, c, mp) 146

50. Anslag till utbildningsbidrag m.m. (mom. 29, villk.)

(m, c) 146

51. Allmän arbetslöshetsförsäkring (mom. 30)

(m, fp, c, mp) 147

52. Allmän arbetslöshetsförsäkring (mom. 30, motiveringen)

(v) 147

1989/90:FiU40

221

53. Ökad egenavgift i arbetslöshetsförsäkringen (mom. 31) 1989/90:FiU40

(v) 148

54. Sysselsättningsskapande åtgärder (mom. 32) (c) 148

55. Flexibla lönebidrag (mom. 34) (m, fp, c, mp) 149

56. Samhall (mom. 35) (fp, c, v) 150

57. Avslag på propositionen vad gäller vissa avvikelser från
semesterlagen (mom. 36) (mp) 150

58. Avstående från semesterledighet m.m. (mom. 37) (v) .... 151

59. Underrättande av arbetstagarorganisation (mom. 38)

(m, fp, c, mp) 151

60. Underrättande av arbetstagarorganisation (mom. 38) (v) . 152

61. Förlängd rätt att spara semesterledighet (mom. 39) (fp) .. 152

62. Flexibelt uttag av arbetstid och semester (mom. 40)

(m, fp, c) 153

63. Permanentning av de nya reglerna i semesterlagen

(mom. 41) (m, fjp) 153

64. Anslag till information om semesterfrågor (mom. 43)

(m, fp, c, mp) 154

65. Anslag till information om semesterfrågor (mom. 43,

villk.) (v) 155

66. Uppskjutet uttag av pension (mom. 44) (mp) 155

67. Höjd grundpension (mom. 45) (c) 156

68. Beräkningen av statsbudgetens inkomster (mom. 46)'

(m) 156

69. Beräkningarna i långtidsbudgeten (mom. 47) (m) 157

70. Beräkningarna i långtidsbudgeten (mom. 47,

motiveringen) (m, fp) 158

71. De allmänna riktlinjerna för budgetpolitiken (mom. 48)

(m) 159

72. De allmänna riktlinjerna för budgetpolitiken (mom. 48)

(fp) 162

73. De allmänna riktlinjerna för budgetpolitiken (mom. 48)

74. De allmänna riktlinjerna för budgetpolitiken (mom. 48)

(v) 164

75. De allmänna riktlinjerna för budgetpolitiken (mom. 48)

(mp) 167

76. Statliga kreditgarantier (mom. 53) (c) 168

77. Lönekostnadspålägg för pensionärer (mom. 59) (m, fp) 169

Särskilda yttranden

1. Investeringsskatten för vissa byggnadsarbeten (mom. 15)

2. Bidrag till friskolorna (mom. 19) (c) 170

3. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 20) (fp) 170

Bilagor

1.1 proposition 150 framlagda lagförslag 171 222

2. Skatteutskottets yttrande 1989/90:SkU5y 180

3. Social fö rsäkringsutskottets yttrande 1989/90:SfU5y 190 19

4. Arbetsmarknadsutskottets yttrande 1989/90:AU4y 193

gotab 96834, Stockholm 1990