Finansutskottets betänkande
1989/90: FiU24

Det statliga betalningssystemet

1989/90

FiU24

Sammanfattning

Utskottet avstyrker i detta betänkande yrkanden i två motioner som
begär att statliga myndigheters skyldighet att anlita postgirot för statliga
betalningar skall upphöra. Motionärerna kräver bl.a. att det bör vara
möjligt att kunna göra inbetalningar av indirekta skatter och vissa
avgifter direkt via bank och bankgiro. Utskottet avstyrker också två
motioner som kräver att vissa begränsningar för postgirot skall upphöra.
Utskottet anser att i avvaktan på en större översyn av mål och
styrinstrument för postverket bör inga betalningsomläggningar med
betydande konsekvenser för postgirot vidtas.

Företrädarna för moderata samlingspartiet och folkpartiet i utskottet
har fogat en gemensam reservation till betänkandet.

Propositionens hemställan

I proposition 1989/90:100 bilaga 1 föreslår regeringen (finansdepartementet)
— efter föredragning av statsrådet Kjell-Olof Feldt —

8. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen
anförts om postgirot och det statliga betalningssystemet (avsnitt 5).

Motionerna

1989/90:Fi703 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen med anledning av prop. 1989/90:100, bilaga 1,
yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna att postgirots
gynnade ställning vid statliga betalningar bör upphävas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om snabbare överföring till och från riksbanken av
statens betalningar,

3. att riksdagen begär att regeringen ändrar bestämmelserna om
inbetalning och återbetalning av mervärdeskatt (inkl. tull) och punktskatter
så att sådan betalning kan ske via bank,

1 Riksdagen 1989190. 5 sami Nr 24

4. att riksdagen begär att regeringen framlägger förslag om utbetalning
av överskjutande skatt i enlighet med vad i motionen anförts,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts beträffande uppbörd av studiemedelsavgift och betalningar
på statliga bostadslån,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om betalningar från staten,

7. att riksdagen begär att regeringen uppdrar åt statens löne- och
pensionsverk att föranstalta om upphandling avseende förmedling av
statliga löner, pensioner och utfallande belopp på grupplivförsäkringar
till kontohavare i andra banker än PKbanken,

8. att riksdagen begär förslag till riktlinjer för postverkets förvaltning
av sina likvida medel i enlighet med vad i motionen anförts.

1989/90:Fi716 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om postgirots marknadsförutsättningar och långsiktiga
överlevnad med hänsyn till att postens möjligheter att upprätthålla
en rikstäckande service inte får äventyras,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att nuvarande begränsningar för posten/postgirot
att konkurrera på lika villkor med bankerna måste upphöra.

1989/90:Fi723 av Marianne Stålberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
postgirots roll i det statliga betalningssystemet.

1989/90:Fi727 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de
ännu i kraft varande betalningsmonopolen för postgirot vid statliga inoch
utbetalningar bör avskaffas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett
anbudsförfarande bör tillämpas när nuvarande avtal med PK-banken
om statlig löneutbetalning löper ut.

I motion Fi703 av Lars Tobisson m.fl. (m) anförs att det är angeläget
att privatpersoner och näringsliv har tillgång till snabba och smidiga
betalningsformer. Både posten och bankväsendet har under senare år
utvecklat sin service. En fortsatt övergång till rationella betalningsformer
hämmas enligt motionärerna av att staten håller fast vid sina
otidsenliga rutiner. Motionärerna åberopar en undersökning som
gjorts av riksrevisionsverket (RRV) enligt vilken det nuvarande systemet
fungerar mindre bra. Det fyller inte moderna kassahållningskrav,
samtidigt som servicen till både myndigheter och allmänhet företer
brister. Svagheterna sammanhänger med att postverket för sin verksamhet
ansetts behöva förräntningen av den s.k. float som uppkommer
genom att in- och utbetalningar ligger kvar i postgirot en viss tid.
Enligt RRV finns det inte längre några tekniska skäl att behålla en
float av nuvarande omfattning.

Enligt motionärerna skulle det innebära fördelar för såväl enskilda
myndigheter som allmänheten om bankgirot gavs ett ökat utrymme i

1989/90:FiU24

den statliga betalningsförmedlingen. Man föreslår därför att moms och
punktskatter skall kunna betalas på samma sätt som källskatt och
arbetsgivaravgift, vilket skulle innebära en väsentlig förenkling för
många företag och privatpersoner. Vidare föreslås av samma skäl att
återbetalning av skatt bör kunna ske direkt till bankkonto. Övergången
till kontoutbetalningar av pensioner, sjukersättningar och barnbidrag
har medfört besparingar för staten samtidigt som servicen och säkerheten
ökat för mottagarna. Det är därför angeläget att även andra statliga
utbetalningar kan ske på samma sätt.

Även i motion Fi727 av Anne Wibble m.fl. (fp) åberopas RRV:s
undersökning av det statliga betalningssystemet. Motionärernas slutsats
är att det nuvarande systemet inte fungerar bra. Statsverkets korta
upplåning skulle kunna minska väsentligt om betalningar till statliga
mottagare finge gå direkt till statskassan utan omvägen via postgirot.
Statens betalningsrutiner bör läggas upp på för staten bästa sätt. Betalning
via bank/bankgiro bör därför medges utan sidoblickar på postgirots
intresse av float-intäkter. Möjligheterna för postverket att bedriva
sin viktiga rikstäckande verksamhet bör tryggas på annat sätt än genom
att slå vakt om ett omodernt betalningssystem. Vidare anförs att
tjänsten att ombesörja utbetalningarna av de statliga lönerna bör upphandlas
efter anbudsförfarande när nuvarande avtal med PKbanken går
ut.

I motion Fi716 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) anförs att det mot
bakgrund av den avreglering som skett på kreditmarknaden och det
som sker inom EG kan finnas förståelse för att postgirots monopolsituation
behöver förändras. Det är dock enligt motionärerna viktigt att
uppmärksamma att posten har ett åtagande om rikstäckande service,
som till stor del görs möjligt genom det stora statliga engagemanget.
Aila eventuella förändringar måste därför ske på ett sådant sätt och i
sådan takt att postens förutsättningar för rikstäckande service inte
äventyras.

Posten är utsatt för konkurrens på de flesta områden. De privata
alternativen kan enligt motionärerna koncentrera sina verksamheter
till affärsmässigt lönsamma områden. Posten har dels att bära kostnaderna
för glesbygdsservicen, dels en stor mängd dyra småtransaktioner.
Samtidigt riskerar posten att konkurreras ut på de volymmässigt stora
och därmed lönsamma verksamheterna. Motionärerna anser därför att
det är absolut nödvändigt att frågan om att ge de privata bankerna
ökade befogenheter inom ramen för det statliga betalningssystemet ses
utifrån statens möjligheter att också framgent via posten svara för att
hela landet har fullgod postal service till så låga kostnader som möjligt
för samhället. Genom en ökad medverkan från bankernas sida i de
staliga betalningarna riskerar staten också få ökade kostnader för den
egna bokföringen för att vidmakthålla samma säkerhet och överblick
över de statliga betalningsströmmarna som i det nuvarande systemet
med ensamrätt för postgirot till vissa betalningar.

Att posten utsätts för konkurrens är bra, anser motionärerna. Det
främjar effektiviteten till gagn för samhället. Men konkurrensen måste
ske på lika villkor. Posten har i sin senaste treårsplan begärt att

1* Riksdagen 1989190. 5 sami. Nr 24

1989/90:FiU24

nuvarande konkurrensbegränsningar sorn gäller posten skall tas bort.
Enligt motionärernas mening måste posten få möjlighet att anpassa sin
verksamhet till den utveckling som är på gång och erbjuda nya
produkter och tjänster.

I motion Fi723 av Marianne Stålberg m.fl. (s) anförs att om postgirot
skali konkurrera om företagens betalningstrafik och övriga behov på
det finansiella området, måste postgirot få en med bankerna likvärdig
ställning. Detta betyder att posten/postgirot bör beviljas bankstatus, dvs.
oktroj. Endast på det sättet kan en långsiktigt sund ekonomi byggas
upp för postgirot och ge grunden för en god och rikstäckande postservice.
Motionärerna anser att postgirots nuvarande roll i det statliga
betalningssystemet bör bibehållas. I annat fall bör postgirot få utvecklas
på med banksystemet likvärdiga villkor.

Bakgrund

1 postgirot utförs betalningar med ett postgirokonto som grund. Betalningar
kan göras på postkontoren till ett konto, mellan konton och
från ett konto till en mottagare som inte har postgirokonto. Med tiden
har en rad specialtjänster utvecklats i anslutning till detta. Genom att
postgirot är ett kontoförande system finns alltid medel i systemet.
Dessa medel består av s.k. float och av kontobehållningar. Float uppkommer
genom att in- och utbetalningar ligger kvar i postgirot under viss
tid innan de kommer betalningsmottagarna till handa. Affärsidén
bygger på att verksamheten i huvudsak finansieras av ränteintäkter
från de medel som finns i systemet. Ränteintäkterna täcker för närvarande
ca 65 % av postgirots kostnader. Avgifterna i postgirosystemet
svarar för ca 35 % av postgirots intäkter. De avser huvudsakligen
avgifter för in- och utbetalningar på postkontor eller hos lantbrevbärare.

Postkontorens kostnader för servicen täcks endast till viss del av
avgifter. Ytterligare ersättning måste skjutas till från postgirot. Postgirot
svarar i dag för ca 30 % av de totala kostnaderna för kassaservice, som
omfattar både postkontor och lantbrevbärare.

I sammanhanget bör framhållas att det konkurrerande bankgirosystemet
finansieras på annat sätt. Bankgirot har inga konton utan har
som uppgift att till bankerna redovisa överföringar mellan olika bankkonton.
Floaten uppstår hos bankerna som tillsammans med kunderna
delar på intäkterna härav. Kostnaderna hos bankgirot täcks av bankerna.
Bankerna å sin sida använder i huvudsak sitt räntenetto för att
täcka kostnaderna.

De statliga myndigheterna är i princip skyldiga att använda postgirot
för in- och utbetalningar (SFS 1974:59). Myndigheterna får använda
sig av bank för betalningar endast efter tillstånd av regeringen i varje
enskilt fall. Det statliga redovisningssystemet, system S, har integrerats
med postgirot för att möjliggöra effektiv avstämning och kontroll.

En teknisk omläggning av det statliga betalningssystemet genomfördes
under budgetåret 1988/89. Utgångspunkten för arbetet var att de

1989/90:FiU24

grundläggande förhållandena inte skulle rubbas. Två viktiga sådana
förhållanden är att postgirot skall erhålla viss ersättning för förmedlingen
av statliga betalningar och att postgirot i princip skall vara
statens betalningsförmedlande organ.

I det nya systemet har incitament till bättre kassahållning byggts in.
Detta har skett genom att det s.k. koncernredovisningssystem som
postgirot tillhandahåller privata kunder, har anpassats för statliga behov
(CassaNovamodellen). Den tekniska uppbyggnaden av det statliga
betalningssystemet som tidigare var för handen innebar att överföringen
av medel mellan olika konton i postgirot tog flera dagar. Därigenom
genererades ränteintäkter för postgirot. Efter införandet av CassaNovamodellen
finns inte längre några tekniska motiv för att ha kvar
en direkt float av samma omfattning.

RRV:s promemoria om det statliga
betalningssystemet

RRV föreslog i en rapport i augusti 1988 att regeringen skulle pröva
alternativa former för ersättning till postgirot, liksom nivån på ersättningen.
Enligt RRV borde regeringen också pröva frågan om ökad
medverkan från bankerna och bankgirocentralen i det statliga betalningssystemet.

Enligt bedömningar som görs i RRV:s promemoria kan postverkets
intäkter av den direkta floaten och direkta ersättningar till följd av
statens betalningar beräknas till mellan 440 och 520 milj. kr. beroende
på vilka antaganden som görs. Därtill kommer ersättning via anslag på
142,5 milj. kr. budgetåret 1987/88 för vissa bestyr utanför den normala
betalningsförmedlingen.

Det nya betalningssystemet — CassaNova — ger som det fungerar
för närvarande postgirot i stort sett oförändrad direkt floatintäkt, men
ger möjlighet till snabbare tömning till statsverkets checkräkning med
endast en floatdags fördröjning, vilket enligt RRV:s beräkning skulle
minska ränteintäkten till ca 220 milj. kr.

RRV redovisar även i promemorian konsekvenserna av att staten i
ökad utsträckning anlitar bankgiro! för betalningsförmedling. De ekonomiska
konsekvenserna anges för staten, allmänheten, bankgiro och
postgiro av ändrade rutiner för:

-in- och återbetalning av moms och punktskatter,

-återbetalning av överskjutande skatt,

-uppbörd av studiemedelsavgift samt av
-utbetalning av landstings- och kommunmedel.

RRV kan för sin del se att det finns fördelar för de enskilda myndigheterna
och för allmänheten, främst i form av företag, av en ökad
användning av bankgirot. Det finns dock samtidigt skäl som talar emot

1989/90:FiU24

en alltför omfattande sådan övergång. Från RRV:s utgångspunkter
underlättas kontroller, avstämningar och redovisning av om man i hög
utsträckning kan hålla fest vid en betalningsförmedlare.

Propositionen

I finansplanen kommenteras de två frågor som RRV väckt i sin
promemoria, nämligen frågan om ersättning till postgirot för den
staliga betalningsförmedlingen och om medverkan från banker och
bangirocentralen. I propositionen nämns att man inom regeringskansliet
påbörjat en översyn av postverket med avseende på bl.a. ekonomisk
styrning och organisation. Frågan om alternativa ersättningsformer
till postverket för att förmedla statliga betalningar och tillhandahålla
kontorsnätet utreds i detta sammanhang.

Vidare framhålls att det med hänsyn till de stora belopp som
hanteras är utomordentligt viktigt att statens betalningar hanteras rationellt
med avseende på kontroll, säkerhet och kassahållning, oavsett
vem som förmedlar betalningarna.

Av främst service och konkurrensskäl bör det statliga betalningssystemet
i princip vara så utformat att det skapas en valfrihet för allmänheten
och myndigheterna att välja postgirot eller bankerna som betalningsförmedlare.
Mot bakgrund av att postverket är ålagt att upprätthålla
ett rikstäckande kontorsnät kan en sådan förändring dock inte
genomföras utan en mer genomgripande analys av postverkets ekonomi
och verksamhet i stort. Därtill måste bestämmelserna för postgirots
verksamhet ses över för att tillse att förutsättningar för konkurrens på
rimliga villkor mellan postgirot och bankerna tillskapas. En ytterligare
förutsättning för en ökad medverkan från bankerna är att betalningsströmmarna
till och från staten även framgent blir säkra och överblickbara
samt att en vidareutveckling av statens samlade kassahållning
inte förhindras eller fördröjs. Föredragande statsrådet avser att återkomma
till regeringen om vilka förändringar som kan bli aktuella och
om i vilken takt de i så fell bör genomföras.

Vid beredningen av detta ärende har företrädare för bank- och
postgirot fått tillfälle att inför utskottet redovisa sin syn på dessa frågor.

Bankgirot

Bankerna och bankgirot representerades av Bankföreningens ordförande
Curt G. Olsson, Bankgirots ordförande Anders Abrahamsson och
verkställande direktör Sven Schelin.

Bankerna anser att staten liksom företagen i princip bör vara beredd
att ta emot och betala pengar i former som är bekväma och praktiska
för inblandade parter. Fri konkurrens bör gälla mellan de institutioner
som arbetar med betalningsförmedling och mellan olika betalningsformer.
Formella och praktiska hinder bör undanröjas. Det är angeläget

1989/90:FiU24

att de statliga kraven på betalningsvägar inte medför att de statliga
betalningarna skall behöva betalas in tidigare resp. komma betalningsmottagaren
tillhanda senare än som skulle behövas med rationella
rutiner. Kunderna skall inte behöva drabbas av räntförluster eller
hanteringskostnader på grund av fördröjande omvägar i hanteringen av
statliga betalningar. Rent principellt bör alla staliga betalningar kunna
göras via bank eller post. För allmänheten och företagen är, enligt
företrädarna för bankerna, i första hand följande betalningsrutiner
angelägna att förändra:

- Inbetalning av moms och punktskatter även via bank.

-Återbetalning av moms och punktskatter även via bank.
-Återbetalning av överskjutande skatt till bankkonto.

-Utbetalning av landstings- och kommunmedel även direkt till bank.

- Betalning via bank av faktura från företag som är leverantör till

staten.

Vidare föreslås att bankernas inbetalningar skall kunna gå direkt till
statsverkets checkräkning i riksbanken.

Nuvarande ordning innebär enligt bankföreträdarna att en produktmässig
utveckling mot mer automatiserade betalningsrutiner blir fördröjd
och att kostnasdskrävande blankettrutiner konserveras. Det skulle
vara till stor fördel för alla parter — staten, betalningsförmedlare
och allmänheten — om automatiska rutiner, t.ex. autogjro, kunde
användas i större utsträckning än för närvarande.

Bankföreträdarna anser att allmänheten åsamkas extra kostnader på
grund av postmonopolet. Vinnare på slopande av postmonopolet är
allmänheten (och staten). Bankernas vinst bedöms som relativt liten.

Postgirot

Generaldirektör Ulf Dahlsten, postverket, och postgirochefen Christer
Malm har inför utskottet redovisat vissa uppgifter om postverkets
verksamhet och om de statliga betalningarna. En del av uppgifterna
har redovisats i utskottets inledande bakgrundsbeskrivning. I anslutning
till redovisningen för utskottet lämnades också vissa förslag till
åtgärder.

Posten är av ägaren, staten, ålagd att upprätthålla ett rikstäckande
kontorsnät. Hur delfinansieringen av en rikstäckande service skall ske,
via floatintäkter som nu eller på annat sätt, är av mindre vikt då detta
inte påverkar postens/postgirots långsiktiga marknads- och resultatutveckling
på motsvarande sätt som de indirekta konsekvenserna av en
förändring. Postverket kan således tänka sig att förkorta floattiderna i
CassNova systemet mot att erhålla en särskild ersättning för glesbygdsservicen.
Det är dock nödvändigt att den lösning som blir aktuell dels
blir långsiktig, dels tydligt kopplas till ägarens krav på rikstäckande
service.

För postens framtida verksamhet är det nödvändigt att även fortsättningsvis
redovisningen av de statliga inflödena sker via postgirot till
riksbanken och att utbetalningarna av återbetald moms och kommu -

1989/90:FiU24

nalskattemedel hanteras av postgirot samt att den totala samordningen
av statliga myndigheters betalningsströmmar även fortsättningsvis sköts
av postgirot. Härigenom kommer en tung basverksamhet att kvarstå i
postgirot varvid även finansplanens krav på säkerhet, överblick och
minskade räneförluster kan tillgodoses. Däremot kan postverket tänka
sig att skatteåterbäringarna till privatpersoner kan ske genom kontoinsättning.
Det fordras emellertid väsentligt förändrade verksamhetsramar
för postgirot för att bättre svara upp till den nya konkurrenssituation
som inträder.

Postgirots affärsförutsättningar regleras mycket detaljerat av statsmakterna.
Även om betydande förändringar skedde 1987 som innebar
att postgirot självt får sköta placeringen av sin likviditet är detta inte
tillräckligt för framtiden.

Postgirot får ta emot inlåning från allmänheten. Möjligheterna att ge
ränta är dock begränsade. Det får endast ske till företag, och räntesatsen
är knuten till en av riksbankens administrativa räntor. Den är
såleaes inte marknadsbestämd. Ett motiv för detta har varit att begränsa
postgirots möjligheter att expandera med banktjänster till privatpersoner.
Detta förhållande leder emellertid till ett onödigt flyttande av
pengar, vilket är till förfång för hela betalningsmarknaden. Det finns
risk för att postgirot får svara för de kostnadskrävande småtransaktionerna
men inte får fullfölja kedjan av tjänster och erbjuda företagen
kvalificerade tjänster i samband med leverantörs- och utlandsbetalningar.

Postgirots nuvarande rätt att endast ge tredagarskrediter har visat sig
vara en allvarlig begränsning för att täcka företagens behov i samband
med betalningsförmedlingen. För företagens cash-management är det
mycket viktigt med samspelet mellan överskott, krediter och betalningsflöden.
Det finns en stor risk att postgirot blir handikappat och
att kunderna inte kan få de effektiva lösningar som skulle vara
möjliga.

Postgirots placeringsmöjligheter är mycket detaljerat reglerade. Syftet
är i och för sig vällovligt, att begränsa statens risktagande, men det ger
inte möjligheter till den kundorientering som är nödvändig för att
göra affärer.

Postgirot hävdar således att det är nödvändigt att få likartade möjligheter
som bankerna för att kunna klara konkurrensen. En bankoktroj
är i och för sig inte nödvändig men regelsystemet beträffande räntesättning,
kreditgivning och medelsplacering bör anpassas till utvecklingen.

Utskottet

Utskottet anser att ett grundläggande krav bör vara att betalningar till
och från staten skall kunna ske på ett för allmänheten och näringslivet
rationellt sätt. Betalningssystemet skall vara kostnadseffektivt, passa
statens redovisningssystem och tillgodose statens informationsbehov.
Betalningssystemet skall från kassahållningssynpunkt minimera upplåningsbehovet.

1989/90:FiU24

Utskottet har vid ett flertal tillfällen de senaste åren behandlat och
avstyrkt samma yrkanden som återfinns i motionerna Fi703 (m) och
Fi727 (fp). Det skedde senast hösten 1989 (1989/90:FiU5).

Som utskottet redovisat skulle de ekonomiska återverkningarna av
en ökad medverkan från bankernas och bankgirots sida vid förmedlingen
av vissa statliga betalningar fa avsevärda följder för postverket.
Den ekonomiska situationen skulle avsevärt försämras om de angivna
betalningsströmmarna skulle undandras postgirosystemet. Den ökade
valfrihet som medverkan av bankerna och bankgirot skulle medföra
måste vägas mot vikten av att postgirot och postverket har ett sådant
underlag för sin verksamhet att en rikstäckande postservice kan bibehållas.
Enligt utskottets mening bör denna målsättning lör postverkets
verksamhet inte rubbas varför frågan om alternativa ersättningsformer
till postverket vid eventuellt intäktsbortfall bör utredas närmare innan
några förändringar vidtas.

Frågan om att förkorta floattiderna i CassaNovasystemet, vilket
skulle innebära minskade räntekostnader för staten men också minskade
ränteintäkter för postgirot, måste som utskottet ser det knytas till
frågan om en särskild ersättning för postverkets glesbygdsservice. Ett
särskilt bidrag härför skulle visserligen innebära en tydligare redovisning
av kostnaderna för denna service. Å andra sidan skulle den
bibehållna servicegraden i än högre grad framstå som enbart en
kostnad utan hänsynstagande till det värde för såväl enskilda, företag
och samhälle som en rikstäckande service utgör. Posten når praktiskt
taget alla hushåll varje dag.

Det förefaller vidare uppenbart för utskottet att en ökad medverkan
från bankernas och bankgirots sida i den statliga betalningsförmedlingen,
som t.ex. att den överskjutande skatten skall kunna utbetalas direkt
till bankkonton, måste kombineras med vidgade verksam hetsramar för
postgirot innebärande exempelvis vidgad rätt att ge ränta på postgiromedel
och att lämna betalningskredit samt vidgade placeringsramar för
likvida medel. I annat fall hämmas postgirots möjligheter att på
likartat sätt konkurrera med bankerna. Det finns som utskottet ser det
uppenbara svårigheter att skapa konkurrens på helt lika villkor, men
det skulle på det sätt som här nämnts gå att förbättra förutsättningarna
för detta. Det är därvid inte nödvändigt att, såsom föreslås i motion
Fi723 (s), ge postgirot en bankoktroj. Liknande effekter kan åstadkommas
genom ett ändrat regelsystem för räntesättning, kreditgivning och
medelsplacering. Utskottet förutsätter att dessa frågor tas upp till
prövning i samband med den i finansplanen aviserade översynen av
postens verksamhet som pågår inom regeringskansliet. I avvaktan på
resultatet av dessa överväganden bör inte några betalningsomläggningar
genomföras som får betydande konsekvenser för postgirot och därmed
på möjligheterna för postverket att upprätthålla en rikstäckande service.
Utskottet avstyrker med det anförda motionerna Fi703, Fi716,
Fi723 och Fi727.

1989/90:FiU24

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Fi703,
1989/90:Fi716, 1989/90:Fi723 och 1989/90:Fi727 lägger till handlingarna
vad som anförs i proposition 1989/90:100 bilaga 1
mom. 8.

res. (m,fp)

Stockholm den 27 mars 1990
På finansutskottets vägnar

Anna-Greta Leijon

Närvarande: Anna-Greta Leijon (s), Anne Wibble (fp), Roland Sundgren
(s), Lars Tobisson (m), Arne Andersson i Gamleby (s), Gunnar
Björk (c), Per Olof Håkansson (s), Rune Rydén (m), Iris Mårtensson
(s), Lisbet Calner (s), Arne Kjörnsberg (s), Filip Fridolfsson (m), Lars
De Geer (fp), Ivar Franzén (c), Lars-Ove Hagberg (vpk), Carl Frick
(mp) och Marianne Carlström (s).

Reservation

Det statliga betalningssystemet

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson
(m) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Utskottet
anser" och på s. 9 slutar med "och Fi727" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att staten måste medverka till att skapa rationella,
billiga och bekväma betalningsrutiner i samhället. En väsentlig förutsättning
för detta är att fri konkurrens skapas mellan olika institutioner
och betalningsformer. Såväl formella som praktiska hinder för en
sådan konkurrens bör därför undanröjas snarast möjligt. Genom att
staten för sina betalningar i huvudsak endast anlitar postgirot saknas
en av förutsättningarna för att låta olika betalningsrutiner konkurrera
på lika villkor med varandra. Enligt utskottets mening borde denna
typ av banktjänster upphandlas på samma villkor som övriga tjänster
och varor i statsförvaltningen, dvs. i enlighet med upphandlingsförordningens
krav på affärsmässighet. Genom ett sådant förfarande skulle
olika betalningsförmedlare kunna jämställas i konkurrenshänseende.

I begreppet rationell betalningsförmedling inbegrips, enligt utskottets
mening, att utforma betalningsrutiner på ett för enskilda personer
och företag smidigt sätt. Praktiskt taget hela den vuxna befolkningen i
vårt land innehar bankkonton. Det framstår därför som närmast

1989/90:FiU24

självklart att betalningsmottagare eller inbetalare fritt bör kunna välja
betalningsform. Ränteförluster till följd av fördröjande omvägar i postgirosystemet
skulle därmed kunna undvikas.

Förslagen i motion Fi703 (m) om att göra det möjligt för staten att
utbetala överskjutande skatt samt statliga bidrag och förmåner direkt
till konto i bank eller postgiro ligger väl i linje med vad utskottet ovan
anfört. Detsamma gäller förslagen om att inbetalning och återbetalning
av mervärdeskatt och punktskatter också skall kunna utföras via bank
och bankgiro.

Beträffande utbetalning av löner, som berörs även i motion Fi727
(fp), finns det enligt utskottets mening möjligheter till besparingar för
staten genom att låta olika betalningsförmedlare konkurrera om betalningsuppdraget.
Regeringen bör därför uppdra åt berörda myndigheter
att föranstalta om upphandling avseende förmedling av statliga löner,
pensioner och utfallande belopp på grupplivförsäkringar till kontohavare
i andra banker än PKbanken.

Enligt utskottets mening är det vidare angeläget att alla möjligheter
att minska statens lånebehov och därmed minska statens räntekostnader
prövas. Som framgår av RRV:s promemoria finns det tekniska
möjligheter att minska postgirots handhavandetid för inbetalningar.
Därmed skulle statens räntekostnader kunna minskas. Frågan om hur
postverket skall täcka sina kostnader för sitt rikstäckande kontorsnät
och sin lantbrevbärarservice bör klaras ut på annat sätt än att bibehålla
ett ineffektivt och kostnadskrävande betalningssystem. Postgirot har
också vid sin föredragning i utskottet föreslagit att floattiderna i
CassaNova-systemet förkortas och att postverket i stället för floatintäkterna
får ersättning för glesbygdsservicen.

I motionerna Fi716 (s) och Fi723 (s) begärs att postverket/postgirot
skall få samma rättigheter som banker att bl.a. ge krediter. 1 den
senare motionen krävs t.o.m. att s.k. bankoktroj skall ges.

När postgirots återstående monopol på betalningar till och från
staten upphävs och en klarare boskillnad skapas mellan postverket och
PKbanken i samband med den senares privatisering, blir det möjligt att
medge undantag från principförbudet mot räntegottgörelse och övertrasseringsrätt
på postgirokonton. Därvid skulle en ombildning av
postgirot till ett aktiebolag underlättas.

I avvaktan härpå bör motionerna Fi716 och Fi723 avslås av riksdagen.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Fi703 och Fi727
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Fi716 och
1989/90:Fi723 samt med anledning av motionerna 1989/90:Fi703
och 1989/90:Fi727 samt vad som anförs i proposition
1989/90:100 bilaga 1 mom. 8 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

1989/90:FiU24