Finansutskottets betänkande
1989/90:FiU21
Sparfrämjande åtgärder
1989/90
FiU21
Sammanfattning
Utskottet biträder den av regeringen föreslagna medelstilldelningen till
anslaget Sparfrämjande åtgärder, varifrån spardelegationens verksamhet
finansieras. Utskottet avstyrker därmed tre motioner med krav på att
spardelegationen skall avskaffas. Moderata samlingspartiet, folkpartiet
och centern har i en gemensam reservation ställt sig bakom motionskraven.
I betänkandet behandlar utskottet också ett tiotal motioner om
hushållssparande^ Samtliga motioner avstyrks av utskottet. Även kring
dessa förslag har moderata samlingspartiet, folkpartiet och centern
reserverat sig.
Inledning
I detta betänkande behandlar utskottet
dels proposition 1989/90:100 bilaga 9 Finansdepartementet, i vad avser
punkt G 5 Sparfrämjande åtgärder,
dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna
1989/90:Fi213 av Olof Johansson m.fl. (c), i vad avser yrkande 8,
1989/90:Fi416 av Gunnar Björk m.fl. (c), i vad avser yrkande 3,
1989/90:Fi601 av Carl Bildt m.fl. (m),
1989/90:Fi602 av Sören Lekberg m.fl. (s),
1989/90:Fi603 av Carl Bildt m.fl. (m), i vad avser yrkandena 1 — 3
och 5—8,
1989/90:Fi604 av Gunnar Björk m.fl. (c),
1989/90:Fi605 av Anne Wibble m.fl. (fp), i vad avser yrkandena
1-8,
1989/90:Fi606 av Knut Billing m.fl. (m),
1989/90:Fi607 av Agne Hansson m.fl. (c), i vad avser yrkande 2,
1989/90:Fi608 av Alf Wennerfors (m).
1
1 Riksdagen 1989/90. 5 sami. Nr 21
SJUNDE HUVUDTITELN
Propositionen
I proposition 1989/90:100 bilaga 9 (finansdepartementet) har regeringen
— efter föredragning av statsrådet Kjell-Olof Feldt — under punkt
G 5 (s. 69—70) föreslagit riksdagen att till Sparfrämjande åtgärder för
budgetåret 1990/91 anvisa ett reservationsanslag på 19 380 000 kr.
Motionerna
Sparstimulanser och ägandespridning
1989/90:Fi603 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av att stimulera hushållssparande! och öka
ägandespridningen.
1989/90:Fi604 av Gunnar Björk m.fl. (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett samlat program för hushållssparande och
decentraliserat ägande.
1989/90:Fi605 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om hushållssparandets betydelse för samhällsekonomin,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av stabila spelregler i syfte att stimulera
sparande och investeringar.
Mål för hushållssparande!
1989/90:Fi603 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att målet
för sparpolitiken skall vara att hushållen skall ha ett sparkapital som
minst motsvarar den genomsnittliga årslönen för en industriarbetare.
1989/90:Fi605 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om mål för hushållssparande^
Allemansfondssparandet m.m.
1989/90:Fi608 av Alf Wennerfors (m) vari — med hänvisning till vad
som anförts i motion 1989/90:N367 — yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
allemansfondssparandet bör bibehållas,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om allemansfonderna
i enlighet med vad i motionen anförts,
1989/90: FiU21
2
3. att riksdagen beslutar att det högsta antalet delägare i en aktiefond
skall vara 50 000 personer,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skattefondssparande.
Personliga investeringskonton m.m.
1989/90:Fi213 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av
personliga investeringskonton i enlighet med vad i motionen anförts.
1989/90:Fi603 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om pensionssparande i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1989/90:Fi604 av Gunnar Björk m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att införa personliga
investeringskonton enligt vad som anförts i motionen.
1989/90:Fi607 av Agne Hansson m.fl. (c) vari — med hänvisning till
vad som anförts i motion 1989/90:Bo249 — yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stimulanser för ett ökat bosparande.
Försäkringssparande
1989/90:Fi603 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ändringar i reglerna för försäkringssparande.
Bosparande
1989/90:Fi601 av Carl Bildt m.fl. (m) vari — med hänvisning till vad
som anförts i motion 1989/90:Bo403 — yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att system för bosparande bör införas
;i enlighet med vad i motionen förordats.
1989/90:Fi602 av Sören Lekberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
förbättrade villkor för målsparande inom bostadssektorn.
1989/90:Fi603 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om stimulans till
bosparande i enlighet med vad som i motionen anförts.
1989/90:Fi605 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett breddat bostadssparande,
7. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en bosparutredning i
enlighet med vad i motionen anförts.
1989/90:FiU21
3
1 * Riksdagen 1989190. 5 sami. Nr 21
1989/90:Fi606 av Knut Billing m.fl. (m) vari — med hänvisning till
vad som anförts i motion 1989/90:Bo420 — yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att system för bosparare bör införas i
enlighet med vad i motionen förordats.
Startsparande
1989/90:Fi603 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om startsparande i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1989/90:Fi605 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om startsparande i
enlighet med vad i motionen anförts.
Spardelegationen
1989/90:Fi416 av Gunnar Björk m.fl. (c) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
spardelegationen bör läggas ned samt beslutar att till Sparfrämjande
åtgärder för budgetåret 1990/91 ej anvisa några medel.
1989/90:Fi603 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
3. att riksdagen beslutar avskaffa spardelegationen och således avslår
förslaget i budgetpropositionen, bil. 9 under G 5 Sparfrämjande åtgärder,
att för budgetåret 1990/91 anslå ett reservationsanslag på
19 380 000 kr.
1989/90:Fi605 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas
4. att riksdagen beslutar att avskaffa spardelegationen,
5. att riksdagen avslår finansdepartementets begäran om anslag till
sparfrämjande åtgärder, G 5, för budgetåret 1990/91 om
19 380 000 kr.
Utskottet
Det finansiella sparandet i Sverige har under de senaste åren gradvis
försämrats. De samlade inkomsterna räcker inte till för att täcka de
totala utgifterna, vilket kommer till uttryck i ett växande underskott i
bytesbalansen. Underskottet väntas år 1989 uppgå till 32,3 miljarder
kronor. I årets finansplan räknar regeringen med att det år 1991 skall
ha vuxit till över 50 miljarder kronor.
Bytesbalansunderskottet är inte ett entydigt mått på ett bristfälligt
sparande i samhället. Underskottets storlek måste också ses i relation
till investeringsnivån. Om nämligen bytesbalansen är i jämvikt endast
på grund av en alltför låg investeringsnivå är sparandet likväl otillräckligt,
eftersom en låg investeringsnivå i längden inte kan bära upp en
varaktig och uthållig tillväxt.
Bilden kompliceras också av ett statistiskt osäkerhetsmoment. Av
bytesbalansens delposter är det särskilt en som försämrats mycket
1989/90:FiU21
4
påtagligt de senaste åren. Det är nettot över avkastningen på kapital
där underskottet ökat från —18,8 till —44,5 miljarder kronor mellan
1988 och 1991. Denna nedgång har sin förklaring i att svenska företag
gradvis ökat sina investeringar i omvärlden, vilket varit märkbart
främst under de allra senaste åren. Investeringarna har i betydande
utsträckning finansierats genom upplåning i utlandet. De ränteutgifter
som är förknippade med sådana lån får ett omedelbart genomslag på
bytesbalansen, medan den avkastning som investeringarna ger upphov
till registreras först den dag avkastningen tas hem. Avkastningen återinvesteras
emellertid ofta och bidrar därmed till att avkastningsnettot
på bytesbalansen, med dagens registreringsformer, försämras än mer.
Frågor kring posten avkastning på kapital i bytesbalansen prövas för
närvarande av en särskild utredare.
Sparandet i samhället kan delas upp på den offentliga sektorn, företagen
och hushållen. Liksom för ekonomin som helhet gäller att om en
sektors investeringar överstiger dess sparande kommer denna sektor att
uppvisa ett negativt finansiellt sparande. Övriga sektorer i ekonomin
får då en finansiell fordran på denna sektor såvida upplåningen inte
sker i utlandet. Är förhållandet det omvända — dvs. överstiger sparandet
investeringarna — har sektorn ett positivt finansiellt sparande och
lånar ut till andra sektorer. Summan av de inhemska sektorernas
finansiella sparande är definitionsmässigt lika med bytesbalansens saldo.
Sedan mitten av 1970-talet har betydande förskjutningar ägt rum
mellan de olika sektorernas sparande. Som en följd av försvagningen
av statsfinanserna minskade den offentliga sektorns finansiella sparande
från +4 % till —6 % av BNP mellan åren 1976 och 1982. I och
med att statsfinanserna förbättrats har denna nedgång nu återhämtats,
och den offentliga sektorns sparande är inte längre negativt. Emellertid
har kommunerna alltsedan år 1985 haft ett gradvis ökat underskott i
sitt finansiella sparande.
Företagssektorns finansiella sparande har utvecklats som en spegelbild
av den offentliga sektorns. Från år 1976 och framåt ökade således
företagen sitt finansiella sparande kraftigt. En vändning inträffade år
1984 då sparandet ånyo började minska för att år 1987 bli negativt.
Denna nedgång beror dock inte i första hand på att företagens bruttosparande
avtagit utan är en följd av ökade investeringar i de ickefinansiella
företagen.
Hushållssektorns finansiella sparande har försvagats påtagligt och är
sedan 1987 negativt. De senaste årens försämring har kommit till
uttryck i att hushållen kraftigt ökat sin skuldsättning. En vändning
inträffade 1989 då hushållens nettoupplåning mer än halverades. Alltjämt
är emellertid hushållens sparande negativt.
En förutsättning för att man skall komma till rätta med underskottet
i bytesbalansen och uppnå en stabil ekonomisk utveckling är alltså att
det finansiella sparandet i ekonomin kan förbättras. Någon större
ökning av det finansiella sparandet i företagssektorn kan inte påräknas
då denna sektor måste svara för en stor del av de nödvändiga framtida
1989/90:FiU21
5
investeringarna. Det är därför önskvärt att hushållssektorn under kommande
år mer aktivt kan bidra till en angelägen förbättring av det
finansiella sparandet.
Sparstimulanser och ägandespridning
I motionerna Fi603 av Carl Bildt m.fl. (m), Fi604 av Gunnar Björk
m.fl. (c) och Fi605 av Anne Wibble m.fl. (fp) begärs bl.a. att riksdagen
skall ge regeringen till känna vad som anförs i motionerna om vikten
av att stimulera hushållssparande! och öka ägandespridningen, om ett
samlat program för hushållssparande och decentralicerat ägande samt
om hushållssparandets betydelse för samhällsekonomin.
Av vad utskottet nyss anfört framgår att utskottet ser det som
angeläget att sparandet inom hushållssektorn ökar. Det är nödvändigt
inte bara för den samhällsekonomiska tillväxten utan också för att en
buffert i form av ett personligt sparande ger de enskilda hushållen
trygghet och frihet. Samma uppfattning har regeringen givit uttryck
för vid flera tillfällen. I dessa frågor föreligger således inga delade
meningar. Enligt utskottets mening framstår det därför som obehövligt
med särskilda tillkännagivanden av det slag motionärerna begär.
I motionerna redovisas också förslag till sparstimulerande åtgärder
av mer allmänekonomisk karaktär. Bl.a. framhåller man stabila villkor
för sparandet, begränsad inflation och ett minskat skattetryck som
viktiga åtgärder för att stimulera hushållssparande!.
Regeringen kommer inom kort att förelägga riksdagen förslag om en
reformerad inkomst- och företagsbeskattning. Ett av huvudsyftena med
omläggningen är att stimulera sparandet och motverka skuldsättning.
Flera av motionärernas förslag kommer att tas upp i detta sammanhang.
Enligt utskottets mening kan motionärernas förslag inte ses isolerade
från den ekonomiska politiken i övrigt. Sänkta skatter kan under vissa
betingelser stimulera till ökat hushållssparande men orsakar samtidigt,
om inte andra åtgärder vidtas, en minskning av det offentliga sparandet.
Det är därför nödvändigt att beakta de samlade effekterna på
tillväxten och det totala sparandet i ekonomin. Enligt utskottets mening
bör hushållens sparande inte ökas med hjälp av subventioner.
För att nå ett stort, positivt hushållssparande krävs nämligen mycket
omfattande stimulanser inom den privata sektorn, vilket ytterligare
bidrar till att öka de redan rikas förmögenheter. Utskottet anser således
att åtgärder av denna allmänekonomiska karaktär bör prövas i ett
bredare ekonomisk-politiskt sammanhang när effekterna av det förestående
reformarbetet bättre kan överblickas. I avvaktan härpå avstyrker
utskottet motionerna Fi603 yrkande 1, Fi604 yrkande 2 samt Fi605
yrkandena 2 och 3.
1989/90:FiU21
6
Mål för hushållssparande!
I motionerna Fi603 av Carl Bildt tn.fl. (m) och Fi605 av Anne Wibble
m.fl. (fp) betonas vikten av att staten bedriver en aktiv politik för att
stimulera det enskilda sparandet och ägandet. Målet för en sådan
politik bör enligt motionärernas mening vara att hushållen skall
kunna ha ett sparkapital motsvarande den genomsnittliga årslönen för
en industriarbetare.
Utskottet anser i likhet med motionärerna att ambitionen bör vara
att varje hushåll skall kunna förfoga över ett tillräckligt sparkapital.
Nuvarande regler för sparavdraget och allemanssparandet ger en familj
på två vuxna personer möjlighet att ha ett sparat belopp som överstiger
den genomsnittliga årslönen för en industriarbetare utan att avkastningen
behöver beskattas. Även de nya skattereglerna kommer att
innebära att sparandet i beskattningshänseende behandlas förmånligt.
Det måste dock konstateras att många hushåll lever med mycket
små marginaler, och för dem är detta sparmål dess värre mycket
avlägset. Utskottet ser inte något skäl för riksdagen att göra uttalanden
om sparmål och avstyrker därmed motionerna Fi603 yrkande 2 och
Fi605 yrkande 1.
Vissa frågor om allemansfondssparandet
I motion Fi608 av Alf Wennerfors (m) anförs att högsta tillåtna antalet
andelsdelägare i en allemansfond bör minskas från 150 000 till 50 000.
En sådan förändring bör åstadkommas för att delägarna skall kunna ta
sitt ansvar och bestämma i sina egna angelägenheter, framhåller motionären.
Hösten 1987 beslutade riksdagen (FiU 1987/88:9, rskr. 105) att
gränsen för största tillåtna antal andelsägare i en allemansfond skulle
höjas från 75 000 till 100 000. Vid den tidpunkten hade sparandet i
allemansfonderna nått en sådan omfattning att man i vissa fonder
börjat närma sig taket för antalet delägare. För att nya sparare skulle
kunna få tillträde till allemansfonderna måste därför ytterligare fondbolag
bildas och nya fonder sättas i gång, vilket skulle föra med sig
kostnader för administration och förvaltning. En höjning av gränsen
för högsta tillåtna antalet sparare innebar emellertid att dessa kostnader
kunde undvikas. Den tillströmning av sparare som skedde efter år
1987 gjorde att riksdagen våren 1989 (1988/89:FiU30, rskr. 327) ånyo
beslutade justera den övre gränsen för antalet andelsägare, denna gång
till 150 000 personer.
Erfarenheterna av de beslutade höjningarna av högsta antalet andelsägare
har varit goda. Några påtagliga inskränkningar i inflytandet från
andelsägarna har inte påvisats. Höjningarna har medfört att kostnader
för administration och förvaltning har kunnat begränsas, vilket bidragit
till att öka avkastningen på spararnas insättningar. Det finns därför
enligt utskottets mening inte några skäl för att överväga en sänkning av
högsta tillåtna antalet andelsägare i en allemansfond. Motion Fi608
yrkandena 2 och 3 bör därför avslås av riksdagen.
1989/90: FiU21
7
1** Riksdagen 1989190. 5 sami. Nr 21
Samme motionär vill också att riksdagen skall uttala sig för att allemansfonderna
skall bibehållas.
Enligt utskottets mening har allemansfonderna på ett framgångsrikt
och effektivt sätt bidragit till att öka antalet aktieägare och sprida
aktieägandet. Det finns därför inte anledning att avskaffa dessa fonder.
Något särskilt uttalande av den typ motionären föreslår anser inte
utskottet vara befogat. Utskottet avstyrker därför yrkande 1 i motion
Fi608.
I motionen begärs slutligen också att riksdagen skall uttala sig för att
de kring skattefondsparandet uppbyggda fonderna i framtiden skall ges
en likartad behandling som allemansfonderna. Sedan år 1984 förekommer
inget nysparande i aktiefonderna. Med tanke på det låga hushållssparande!
anser motionären att åtgärder bör vidtas för att nysparande i
aktiefonder skall kunna ske. Motionären framhåller också att det är
angeläget att ett nysparande kan komma till stånd även i de för
närvarande 37 stycken s.k. företagsanknutna skattefonderna.
Utskottet får med anledning härav anföra följande. Skattefondssparandet
ersattes år 1984 av allemanssparande!. Skattefonderna stängdes
då för nyinsättningar. Enligt utskottets mening saknas det anledning att
åter öppna dem för nysparande. Med det anförda avstyrker utskottet
motion Fi608 yrkande 4.
Personliga investeringskonton m.m.
I ett antal motioner förs förslag fram om personliga investeringskonton
eller sparformer utformade enligt samma principer.
I motionerna Fi213 av Olof Johansson m.fl. (c) och Fi604 av Gunnar
Björk m.fl. (c) begärs att regeringen skall lägga fram förslag om
personliga investeringskonton. I motion Fi607 av Agne Hansson m.fl.
(c) föreslås att samma sparform används för att stimulera bostadssparandet.
Personliga investeringskonton som centern förespråkat under
en följd av år skall enligt motionärerna vara uppbyggda enligt följande
principer:
- Personliga investeringskonton införs för långsiktigt målsparande.
-Insättningarna maximeras till ett halvt basbelopp per år (f.n. ca
15 000 kr.) och undantas från beskattning.
-Avkastningen görs skattefri.
-Uttag utan skattekonsekvenser får endast göras till investeringar i
permanentbostad eller i eget företag.
-Beskattningen sker när tillgången avyttras.
-Vid uttag tili annan användning sker beskattning omedelbart.
I motion Fi603 av Carl Bildt m.fl. (m) föreslås en liknande form för
pensionssparande i bank, vilket skall vara förenat med avdragsgilla
insättningar på högst ett basbelopp per år (dvs. 29 700 kr. år 1989),
skattefri avkastning och en behållning som är undantagen från förmögenhetsskatt.
Å andra sidan skall ett sådant konto vara spärrat för uttag
intill dess innehavaren fyllt 55 år då uttag får göras med högst en
tiondel per år. Skattskyldighet föreligger därvid för uttagen.
1989/90: FiU21
8
Utskottet har vid upprepade tillfällen under senare år behandlat förslag
om personliga investeringskonton och andra snarlika sparformer,
senast våren 1989 (1988/89:FiU31). Riksdagen har på utskottets förslag
avslagit dessa motioner.
Systemet har vissa uppenbara svagheter. Ett införande av investeringskonton
skulle leda till ett betydande inkomstbortfall för stat och
kommun, särskilt i ett uppbyggnadsskede. Dessutom skulle man vid
sidan av allemanssparande fä ett nytt omfattande sparsystem som bärs
upp av gynnsamma skatteregler.
Den förestående reformeringen av inkomstskattesystemet bärs upp
av en strävan att stimulera till ökat sparande och motverka skuldsättning
och skatteplanering. Eftersom omläggningen kan väntas fä långtgående
återverkningar på hushållens sparbeteende bör nya sparformer
av det slag motionärerna här förordar inte aktualiseras innan närmare
erfarenheter vunnits av det nya skattesystemets effekter.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi213 (c) yrkande 8,
Fi603 (m) yrkande 6, Fi604 (c) yrkande 1 och Fi607 (c) yrkande 2.
Försäkringssparande
I motion Fi603 av Carl Bildt m.fl. (m) hävdas att marknaden för
livförsäkringar är stel i Sverige. Enligt motionärerna skulle konkurrensen
öka om livförsäkringsrörelse fick drivas i aktiebolagsform. Det
skulle då bli möjligt att sätta räntan under risk. I dag utgår bolagen
från en kalkylränta på 4 % om året, vartill kommer möjligheten till
återbäring. Utomlands är det vanligt att bolagen i stället erbjuder en
garanterad ränta på exempelvis 10 %. Blir avkastningen på gjorda
placeringar mindre får bolaget stå för mellanskillnaden, medan det får
behålla den om avkastningen blir större. Motionärerna föreslår att
reglerna för försäkringssparande ändras i enlighet härmed.
De frågor som motionärerna tar upp har till viss del berörts av
försäkringsverksamhetskommittén, som hösten 1987 avgav sitt slutbetänkande
dock utan att lägga fram några förslag av den innebörd
motionärerna åsyftar. När utskottet tidigare behandlat snarlika motionsyrkanden
har utskottet avstyrkt dessa med hänvisning till att
regeringens ställningstagande till kommitténs förslag bör avvaktas innan
nya frågor av det slag motionärerna aktualiserat tas upp till
prövning. Utskottet är alltjämt av samma uppfattning och avstyrker
därför motion Fi603 (m) yrkande 7.
Bosparande
Moderata samlingspartiet förespråkar i motionerna Fi601 och Fi603 av
Carl Bildt m.fl. (m) samt i motion Fi606 av Knut Billing m.fl. (m) ett
bosparsystem som premieras av staten men som administreras och
hanteras av banker och andra kreditinstitut. Det föreslagna bosparsystemet
skall inte ha någon övre åldersgräns. Den statliga sparpremien
skall vara skattefri och uppgå till 10 % av de medel som stått inne
under minst tre år. Premien skall dock inte kunna utgå med mer än
högst 10 000 kr. Enligt förslaget skall den bli tillgänglig när spararen
1989/90:FiU21
9
uppvisar ett ingånget köpeavtal. Staten bör dessutom ställa en statlig
borgen för lån, vilket enligt motionärernas förslag kan innebära en
sänkning av låneräntan med ungefär 0,5—1 procentenhet.
Såsom framgår av ett tidigare avsnitt vill centerpartiet stimulera
bostadssparandet genom systemet med personliga investeringskonton.
I motion Fi602 av Sören Lekberg m.fl. (s) förordas förbättrade
villkor för målsparandet inom bostadssektorn. I ett samhällsekonomiskt
läge, där det frivilliga finansiella sparandet bör stimuleras och
hushållens skuldsättning reduceras, finns det enligt motionärernas mening
skäl att överväga åtgärder som särskilt stimulerar ett dokumenterat
bosparande oberoende av ålder på bospararna.
I motion Fi605 av Anne Wibble m.fl. (fp) framhålls att det finns skäl
att uppmuntra långsiktigt bundet sparande för den egna bostaden.
Motionärerna föreslår att en bosparutredning tillsätts för att lägga fram
ett sådant förslag.
Utskottet har redan tidigare och senast vid föregående riksmöte
(1988/89:FiU31) framfört vissa invändningar mot moderata samlingspartiets
förslag till bosparsystem. Utskottet såg i och för sig förslaget
som intressant men påpekade också svagheter i förslaget. Den föreslagna
bonusen skulle enligt utskottets mening knappast leda till något
nysparande utan i första hand vara en stimulans för dem som har
möjlighet att göra stora överföringar från annat sparande för att
komma i åtnjutande av bonusen. Då det dessutom i december 1988
tillkommit ett nytt ungdomsbosparsystem knutet till banker och sparkassor
finns det än mindre anledning att biträda den av motionärerna
föreslagna lösningen. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
Fi601 (m), Fi603 (m) yrkande 8 och Fi606 (m).
Innan effekterna av den förestående reformeringen av inkomstbeskattningen
bättre kan överblickas är utskottet ej heller berett att
förorda några andra åtgärder för att stimulera bosparandet. Med hänvisning
härtill avstyrker utskottet motionerna Fi602 (s) och Fi605 (fp)
yrkandena 6 och 7.
Startsparande
I motionerna Fi603 av Carl Bildt m.fl. (m) och Fi605 av Anne Wibble
m.fl. (fp) föreslås också att en ny sparform, kallad startsparande, införs
för barn och ungdom. På bankkonton, som är spärrade för uttag intill
18 års ålder, skall föräldrar och släktingar kunna sätta in upp till 5 000
kr. årligen vardera. Gåvoskatt skall inte utgå på insättningarna, men
någon form av tak bör dock övervägas.
Det av motionärerna föreslagna startsparandet är således tänkt att
premieras på så sätt att de insättningar som anhöriga gör på kontot
skall vara befriade från gåvoskatt. I gengäld skall de sparade medlen
inte kunna tas ut före myndighetsdagen. I den moderata motionen
förordas dessutom att avkastningen på kontot inte skall beskattas.
Utskottet får för egen del anföra följande. Gåvor av annat slag än
lösöre avsett för personligt bruk är enligt nuvarande ordning skattefria
i den mån värdet av vad som mottagits av samme givare under ett
1989/90:FiU21
10
kalenderår inte överstiger 2 000 kr. Två föräldrar kan således årligen
ge vart och ett av sina barn 4 000 kr. i gåva utan att skatteplikt
föreligger. Det av motionärerna föreslagna sparsystemet förutsätter att
denna gräns höjs.
Arvs- och gåvoskattekommittén har haft i uppdrag att utreda frågan
om en höjning av de gåvoskattefria beloppen. Kommittén har i sitt
slutbetänkande Ny arvs- och gåvoskattelag (SOU 1987:62) föreslagit att
den skattefria gränsen för annan gåva höjs från 2 000 till 5 000 kr.
Förslaget bereds för närvarande inom regeringskansliet.
Enligt utskottets mening bör riksdagens slutliga ställningstagande till
arvs- och gåvoskattekommitténs förslag avvaktas innan den av motionärerna
förordade sparformen tas upp till prövning.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi603 (m) yrkande
5 och Fi605 (fp) yrkande 8.
Spardelegationen
Regeringen föreslår att riksdagen skall anvisa 19,4 milj. kr. till sparfrämjande
åtgärder. Medlen skall ställas till spardelegationens disposition
och utnyttjas för insatser i syfte att långsiktigt främja hushållssparande!
och för informationsinsatser avseende allemanssparandet och
ungdomsbosparandet. Föredraganden framhåller att han i frågan om
informationsinsatser i samband med skattereformen har för avsikt att
återkomma i skattepropositionen när behovet av medel bättre kan
överblickas.
Moderata samlingspartiet, folkpartiet och centern har i motionerna
Fi603 av Carl Bildt m.fl. (m), Fi605 av Anne Wibble m.fl. (fp) och
Fi416 av Gunnar Björk m.fl. (c) begärt att spardelegationen skall
avskaffas och att den föreslagna medelstilldelningen skall avvisas av
riksdagen. Som skäl anförs att påkostade annonskampanjer av den typ
som spardelegationen genomfört inte är någon effektiv sparpolitik. Det
är vidare, sägs det i motion Fi603 (m), inte statens uppgift att bedriva
sparpropaganda utan att skapa gynnsamma förutsättningar för sparandet.
Riksdagen har på förslag av finansutskottet tidigare avslagit liknande
motionskrav, senast våren 1989 (1988/89:FiU21, rskr. 1988/89:104).
Utskottet har därvid erinrat om de åtgärder som statsmakterna vidtagit
under senare år för att stimulera sparandet. Utskottet har också som
sin mening framhållit att det inte finns någon motsättning mellan å
ena sidan en ekonomisk politik som främjar sparandet och å andra
sidan olika informationsinsatser som görs för att på ett pedagogiskt sätt
informera hushållen om värdet av att spara.
I likhet med tidigare år anser utskottet att det är värdefullt om
statens insatser för att skapa gynnsamma förutsättningar för sparandet
kompletteras med olika informationsaktiviteter kring sparandet. Spardelegationen
har i det sammanhanget en viktig uppgift att fylla.
Utskottet avvisar således förslaget att spardelegationen skall avskaffas.
1989/90:FiU21
11
Med det anförda biträder utskottet propositionens förslag om att
19,4 milj. kr. skall anvisas för sparfrämjande åtgärder och avstyrker
motionerna Fi416 (c) yrkande 3, Fi603 (m) yrkande 3 och Fi605 (fp)
yrkandena 4 och 5.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande sparsiimulanser och ägandespridning
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Fi603 yrkande 1,
1989/90:Fi604 yrkande 2, 1989/90:Fi605 yrkandena 2 och 3,
res. 1 (m, fp, c)
2. beträffande mål för hushållssparandet
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Fi603 yrkande 2 och
1989/90:Fi605 yrkande 1,
res. 2 (m, fp)
res. 3 (c) - motiv.
3. beträffande antalet andelsägare i en allemansfond
att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi608 yrkandena 2 och 3,
4. beträffande uttalande om allemansfonder
att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi608 yrkande 1,
5. beträffande skattefondssparandet
att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi608 yrkande 4,
6. beträffande personliga investeringskonton m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Fi213 yrkande 8,
1989/90:Fi603 yrkande 6, 1989/90:Fi604 yrkande 1 och 1989/90:
Fi607 yrkande 2,
res. 4 (m)
res. 5 (c)
7. beträffande försäkringssparande
att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi603 yrkande 7,
res. 6 (m)
8. beträffande bosparande
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Fi601, 1989/90:Fi602,
1989/90:Fi603 yrkande 8, 1989/90:Fi605 yrkandena 6 och 7 samt
1989/90:Fi606,
res. 7 (m)
res. S (fp)
res. 9 (c) - motiv.
9. beträffande startsparande
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Fi603 yrkande 5 och
1989/90:Fi605 yrkande 8,
res. 10 (m, fp)
10. beträffande spardelegationen
att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:100 bilaga 9
punkt G 5 samt med avslag på motionerna 1989/90:Fi416 yrkande
3, 1989/90:Fi603 yrkande 3 och 1989/90:Fi605 yrkandena 4
och 5 till Sparfrämjande åtgärder för budgetåret 1990/91 anvisar
ett reservationsanslag på 19 380 000 kr.
res. 11 (m,fp, c)
1989/90: FiU21
12
Stockholm den 22 mars 1990
På finansutskottets vägnar
Anna-Greta Leijon
Närvarande: Anna-Greta Leijon (s), Anne Wibble (fp), Roland Sundgren
(s), Lars Tobisson (m), Arne Andersson i Gamleby (s), Gunnar
Björk (c), Rune Rydén (m), Iris Mårtensson (s), Lisbet Calner (s),
Arne Kjörnsberg (s), Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp), Ivar
Franzén (c), Lars-Ove Hagberg (vpk), Carl Frick (mp), Marianne
Carlström (s) och Sonia Karlsson (s).
Reservationer
1. Sparstimulanser och ägandespridning (mom. 1)
Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Rune Rydén
(m), Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp) och Ivar Franzén (c)
anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med "Av vad"
och slutar med "2 och 3" bort ha följande lydelse:
Bakom den totala sparandebristen i svensk ekonomi ligger bl.a. ett
allt sämre hushållssparande. Under hela 1900-talet — ända fram till
1960 — var hushållens sparande i Sverige tämligen normalt för ett
utvecklat industriland, låt vara att det inte nådde upp till så höga
nivåer som i t.ex. Japan och Italien. Sedan 1960-talet har det emellertid
skett en trendmässig nedgång.
Ett sjunkande hushållssparande i kombination med ett ökande offentligt
sparande innebär att det enskilda ägandet minskar. Det är
olyckligt. Det är angeläget med ett enskilt, spritt ägande. Tendensen
har emellertid gått mot en allt större koncentration och institutionalisering
av ägandet i näringslivet. Utskottet anser därför att förmögenhets-
och sparandepolitiken bör användas aktivt för att uppnå en större
ägandespridning.
Det enskilda ägandet är en förutsättning för en fungerande marknadsekonomi.
Omsorg om den egna egendomen, oavsett om det är ett
aktieinnehav som skall förräntas, ett eget företag som skall gå med
vinst, en egen bostad eller ett fritidshus som måste underhållas, är en
grundpelare för ett samhälles möjligheter att skapa, utveckla och vårda
resurser. I avsaknad av privat ägande riskeras att resurser slösas bort,
egendom inte förvaltas effektivt eller tillåts förfalla. Detta är inte till
gagn för någon.
Hushållens sparande är också av betydelse i ett rent privatekonomiskt
perspektiv. Den buffert som en sparad slant innebär ger — som
1989/90:FiU21
13
komplettering till våra socialförsäkringssystem — en större trygghet.
Det ligger ett stort värde i detta, eftersom den enskilde då får ett ökat
oberoende av företag och myndigheter. Möjligheterna att kunna möta
risker och gripa chanser i livet blir större.
Hushållssparande! har också stor samhällsekonomisk betydelse. Varje
ekonomi i balans måste, för att kunna upprätthålla en viss nivå av
resurser och välstånd, avsätta medel för sparande och därmed investeringar.
Det krävs således investeringar i ekonomin även om ambitionen
endast skulle vara att upprätthålla nuvarande kapacitet. För att
skapa nya resurser och öka välståndet behövs följaktligen sparandet i
än högre grad.
Alla de skäl som utskottet nämnt, dvs. ägandespridning, bättre
fungerande marknadsekonomi, privatekonomisk trygghet och samhällsekonomins
behov, talar för att hushållens sparande måste öka.
Orsaker till det låga sparandet
Enligt utskottet härrör en rad orsaker till det sjunkande sparandet från
den politik som den socialdemokratiska regeringen för. Kanske viktigast
bland dem är den tilltagande osäkerhet om sparandets framtida
avkastning som politiken framkallat. Som exempel kan nämnas de
många försämringar av aktiebeskattningen som genomförts. På samma
sätt riskerar genomdrivandet av engångsskatten på pensionssparande
och beslutet att kraftigt höja beskattningen av företagsanknutna vinstandelssystem
att ytterligare försämra sparandet.
För det andra har många människor reagerat på den kraftiga höjningen
av skattetrycket genom att öka upplåningen och dra ned sitt
sparande för att hålla uppe konsumtionen.
Den försämring som inträffat under de allra senaste åren kan
dessutom förklaras av att avregleringen på kreditmarknaden ökat tillgången
på krediter för hushållen. Utskottet är för avregleringen men
konstaterar också att den ökade tillgången på krediter i kombination
med höga marginalskatter gjort lånefinansierad konsumtion mindre
kostsam än den annars skulle ha varit.
Avvägningen privat — offentligt sparande
När investeringarna inom näringslivet ökar, kan företagen inte själva
finansiera dessa fullt ut utan är beroende av kapitaltillförsel utifrån.
Historiskt sett har detta kapitalbehov i huvudsak täckts genom ett
sparandeöverskott hos hushållen. Nu föreligger inte något sådant, och
då återstår antingen att bygga upp ett sparandeöverskott i den offentliga
sektorn, att stimulera till ett ökat enskilt sparande eller kapitalimport
från utlandet.
Utskottet anser inte att den ekonomiska politiken bör leda till
bestående överskott i den offentliga sektorn. Denna väg leder mot ett
successivt överförande av ägande från den privata till den offentliga
sektorn, vilket skulle innebära en fortgående socialisering av ekonomin.
1989/90: F i U21
14
Införandet av löntagarfonderna, uttaget av skatten på pensionssparande
och inrättandet av den femte AP-fondstyrelsen är konkreta
exempel på denna utveckling. En fortsättning på den inslagna vägen
förutsätter ytterligare skärpt skattetryck med åtföljande negativa verkningar
på viljan att arbeta och spara. Därigenom undergrävs den
enskilda sektorns produktionsförmåga, och skattetrycket måste höjas
ytterligare. Denna politik leder ekonomin in i en ond cirkel och
minskar förutsättningarna för Sverige att återta sin ställning som
ledande välfärdsland.
Politik för ett ökat hushållssparande
I motionerna Fi603 (m), Fi605 (fp) och Fi604 (c) beskrivs en långsiktig
politik för att gynna sparandet.
Av största vikt för att stimulera till ökat hushållssparande är en
ekonomisk politik, som gynnar en stabil och god tillväxt. En avgörande
förutsättning för ett högre hushållssparande är också att skattetrycket
på hushållen sänks genom att de skatter som indirekt eller direkt
belastar sparande och arbete minskar. Dessutom måste medborgarna
kunna lita på att de får behålla vad de sparat.
Den kraftiga beskattningen av hushållens inkomster drabbar särskilt
hårt avkastningen av sparande. Därför måste beskattningen av sparandets
avkastning sänkas. I första hand skall den lägre beskattningen
genomföras genom generellt sänkta skattesatser.
När löntagarfonderna avvecklas och deras tillgångar utnyttjas som
sparstimulans, på sätt som tidigare föreslagits av de borgerliga partierna
i motion 1989/90:Fi712, räknar utskottet med en ökning av enskilda
människors riskvilliga sparande och därigenom en kraftig ägandespridning.
Dessutom kommer fondernas samlade tillgångar med största
sannolikhet att överstiga det belopp som maximalt avsatts för sparpremier.
De medel som härigenom inte tas i anspråk bör användas till
forskning och andra sparstimulerande och tillväxtbefrämjande åtgärder.
Utvecklingen har visat att det inte nämnvärt går att öka hushållens
sparande med hjälp av skattemässiga styråtgärder som t.ex. i allemanssparande!.
Utan långsiktig bindning leder sådana arrangemang mest till
att människor flyttar sparmedel från ett konto till ett annat. Inte heller
utgör den typ av påkostade annonskampanjer som spardelegationen
genomför någon effektiv sparpolitik. Enligt utskottets mening bör
sparandet på allemanskonto främst uppmuntras då det sker i allemansfond,
dvs. i aktier.
En generell ekonomisk politik som främjar varaktig tillväxt genom
skattelättnader för hushållen, återinförande av fasta spelregler och
avveckling av löntagarfonderna är således de viktigaste förutsättningarna
för hushållssparandets återhämtning.
Vad utskottet här anfört om stimulanser av hushållssparande^ ägandespridning,
hushållssparandets betydelse för samhällsekonomin och
vikten av stabila spelregler för att stimulera sparande och investeringar
1989/90:FiU21
15
bör riksdagen med anledning av motionerna Fi603 yrkande 1, Fi604
yrkande 2 samt Fi605 yrkandena 2 och 3 som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande sparstimulanser och ägandespridning
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Fi603 yrkande
1, 1989/90:Fi604 yrkande 2 och 1989/90:Fi605 yrkandena
2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
2. Mål för hushållssparande (mom. 2)
Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip Fridolfeson
(m) och Lars De Geer (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med "Utskottet
anser" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att staten bör bedriva en aktiv politik för att stimulera
enskilda människors sparande och ägande. Målet bör vara att
hushållen skall kunna ha ett sparkapital motsvarande den genomsnittliga
årslönen för en industriarbetare.
Det ligger ett stort värde i att den enskilde får en större ekonomisk
trygghet och ett ökat oberoende av företag och myndigheter. Möjligheterna
att kunna möta risker och ta chanser blir större. Den "topphuggande"
förmögenhetspolitik som socialdemokraterna hittills bedrivit
anser utskottet bör ersättas av en "uppbyggande" politik. En ökad
sparvilja förutsätter stabila spelregler så att människor vågar spara
långsiktigt. Sparandet bör premieras — inte motverkas.
Vad utskottet anfört om mål för hushållssparande med anledning av
motionerna Fi603 (m) och Fi605 (fp) bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande mål för hushållssparande
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Fi603 yrkande 2
och 1989/90:Fi605 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna att målet för sparpolitiken skall vara att hushållen skall
kunna ha ett sparkapital som motsvarar den genomsnittliga
årslönen för en industriarbetare,
3. Mål för hushållssparande (mom. 2, motiveringen)
Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 7 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med
"yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med vad centern förordar i motion Fi604 att
målet för det totala finansiella sparandet bör sättas högt. Detta för att
man skall kunna nettoamortera statsskulden. Överskottet skall i hu
-
1989/90:FiU21
16
vudsak genereras i hushållssektorn. Målet för hushållssparande! bör
vara att man, sett i ett längre tidsperspektiv, skall kunna höja sparkvoten
för hushållen till 10 %. Utskottet ser mot denna bakgrund inte
skäl för riksdagen att göra uttalanden om sparmål av den innebörd
som förordas av moderata samlingspartiet och folkpartiet i motionerna
Fi603 yrkande 2 och Fi605 yrkande 1. Dessa båda motioner avstyrks
därför av utskottet.
4. Personliga investeringskonton m.m. (mom. 6)
Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med "Utskottet
har" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör möjligheterna till eget pensionssparande
breddas. Utöver vanligt försäkringssparande borde det bli möjligt att
spara bundet i bank på särskilda pensionskonton. Bankerna har goda
förutsättningar att marknadsföra sparformen till en bred allmänhet
genom sina väl förgrenade kontorsnät. Sparformen skulle också uppmuntra
och förstärka en god bank—kund-relation, vilket utskottet ser
som angeläget.
Såsom föreslås i motion Fi603 (m) bör pensionskontona vara spärrade
för uttag intill dess att vederbörande fyllt 55 år. Därefter bör uttag
fa göras med högst en tiondel av det innestående beloppet. Avsättning
till pensionskonto bör vara avdragsgill mot att skattskyldighet inträder
då beloppen tas ut. Även i övrigt bör reglerna samordnas med vad som
gäller för pensionssparande i försäkringsbolag.
Ett banksparande av detta slag överensstämmer i flera avseenden
med de förslag om personliga investeringskonton och nyetableringskonton
som förs fram i motionerna Fi213 (c), Fi604 (c) och Fi607 (c).
Vad utskottet anfört om pensionssparande i bank bör ges till känna
för regeringen.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande personliga investeringskonton m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi603 yrkande 6
samt med anledning av motionerna 1989/90:Fi213 yrkande 8,
1989/90:Fi604 yrkande 1 och 1989/90:Fi607 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om pensionssparande
i bank,
5. Personliga investeringskonton m.m. (mom. 6)
Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med "Utskottet
har" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Utskottet får med anledning härav anföra följande. Personliga investeringskonton
är ett sparsystem som ger individen möjlighet att
1989/90:FiU21
17
spara med uppskjuten beskattning. Systemet är så utformat att konsumtion
beskattas medan sparande är befriat från skatt. Det innebär att
investeringar i hushållssektorn behandlas lika förmånligt som i företagssektorn.
Det förslag som centerpartiet presenterar i motionerna Fi213 och
Fi604 syftar till att premiera långsiktigt målsparande. Genom sin
konstruktion främjar personliga investeringskonton nysparande. Systemet
bidrar också till att öka utbudet av arbetskraft i och med att de
som väljer att arbeta övertid kan placera den extra förtjänsten i en
skattebefriad sparform. I ett läge då kapitalkostnaderna för bostäder
ökar kan personliga investeringskonton dessutom stimulera bostadskonsumenterna
till att spara till en större egen kapitalinsats, som vid
köp av bostäder kan bidra till att begränsa de framtida kapitalkostnaderna.
De årliga avdragsgilla insättningarna på kontot är begränsade
till högst ett halvt basbelopp (dvs. ca 15 000 kr. år 1990), och uttag får
i princip inte göras utom för investeringar i egen permanentbostad
eller i eget företag.
Ett system med personliga investeringskonton kan aktivt bidra till
ett ökat enskilt sparande. Detta är angeläget eftersom hushållssparande
inte utvecklats på önskvärt sätt. Ett sådant system bidrar också till ett
ökat intresse för att investera i eget företag samt att äga sin egen bostad.
Såsom framhålls i motion Fi607 kan systemet också användas för att
stimulera bosparandet. Det bör ankomma på regeringen att verkställa
den ytterligare utredning som kan krävas och snarast återkomma till
riksdagen med ett konkret förslag om införande av personliga investeringskonton.
Målsättningen bör vara att införa personliga investeringskonton
fr.o.m. år 1991.
- Personliga investeringskonton införs för långsiktigt målsparande.
-Insättningarna på kontot får inte överstiga ett halvt basbelopp per
person och år.
-Avkastningen skall vara skattefri.
-Uttag utan skattekonsekvens skall få göras bara för investeringar i
egen permanentbostad eller i eget företag.
- Beskattning skall ske när tillgången avyttras.
-Vid uttag till annan användning än egen bostad och eget företag
skall beskattning ske omedelbart.
Personliga investeringskonton ersätter till viss del det institutionaliserade
pensionssparandet. Systemet kan också fylla ett behov för dem som
vill trappa ned på arbetstiden tidigare än vid 65 års ålder.
Systemet skulle också kunna bidra till en sundare aktiemarknad
med fler aktörer och en större andel aktier ägda av enskilda och färre
via institutioner. Tillgångarna på det personliga investeringskontot
skall inte gå att belåna. Detta tillsammans med långsiktigheten i
sparandet minimerar risken för skattearbitrage.
Slutligen kan det personliga investeringskontot kraftigt stimulera
hushållssparande! och därmed minska konsumtionstillväxten.
1989/90:FiU21
18
Utskottet ställer sig därmed bakom vad som föreslås i motionerna
Fi213, Fi604 och Fi607. Utskottets uttalande bör ges regeringen till
känna. Vad utskottet här anfört innebär att förslagen i motionerna
Fi603 om pensionssparande i bank blir tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande personliga investeringskonton m m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Fi213 yrkande
8, 1989/90:Fi604 yrkande 1 och 1989/90:Fi607 yrkande 2 samt
med anledning av motion 1989/90:Fi603 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en
utredning om personliga investeringskonton,
6. Försäkringssparande (mom. 7)
Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med "De
frågor" och slutar med "yrkande 7" bort ha följande lydelse:
Såsom moderata samlingspartiet framhåller i motion Fi603 är det
angeläget att de skatteförmåner som är förknippade med sparande i
pensionsförsäkring inte begränsas. De skattemässiga villkoren för sparande
i kapitalförsäkring har successivt försämrats, vilket lett till en
minskning.
Marknaden för livförsäkringar är stel i Sverige, vilket sammanhänger
med att livbolagens verksamhet är hårt reglerad. Konkurrensen
skulle genast öka om livförsäkringsrörelse såsom motionärerna föreslår
fick drivas i aktiebolagsform.
Det skulle då bli möjligt att sätta räntan under risk. I dag utgår alla
bolag från en kalkylränta på 4 % om året, vartill kommer möjligheten
till återbäring. Utomlands är det vanligt att bolagen i stället erbjuder
en garanterad ränta på exempelvis 10 %. Blir avkastningen på gjorda
placeringar mindre, får bolagen stå för mellanskillnaden. Blir avkastningen
större får de behålla den. f förening med fördelaktiga återlåneregler
har detta visat sig vara en attraktiv sparform i bl.a. USA.
Det nyligen genomförda öppnandet av s.k. unit-linked-försäkringar
är som framhålls i motionen ett steg i rätt riktning mot ett rikare
utbud av försäkringsformer i Sverige. Utskottet instämmer också i
motionärernas uppfattning att det vore önskvärt med ett försäkringssparande
inriktat på förvärv av bostad i samband med övergången från
yrkesverksamhet till pensionstilivaro. Mångfalden av försäkringslösningar
skulle självfallet öka om nuvarande begränsning till 3 000 kr. i
utländska försäkringspremier avskaffas, vilket också torde bli nödvändigt
med hänsyn till det pågående integrationsarbetet i Europa.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande försäkringssparande
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi603 yrkande 7
1989/90:FiU21
19
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om ändringar i reglerna för försäkringssparande,
1989/90:FiU21
7. Bosparande (mom. 8)
Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med
"Utskottet har" och slutar med "yrkandena 6 och 7" bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet får för egen del anföra följande. Att bredda bostadsägandet
är det bästa sättet att åstadkomma en jämnare fördelning av
förmögenhetstillgångarna i samhället. Ur både samhälls- och privatekonomisk
synvinkel är det fördelaktigt om människor får möjlighet att
skaffa en egen bostad antingen i småhus eller i flerfamiljshus.’
För att öka hushållens möjligheter att i större utsträckning äga sina
bostäder är det väsentligt att minska beskattningen. Skatterna bör
sänkas på både hushållens inkomster och själva boendet. Därigenom
kan möjligheter skapas för vanliga inkomsttagare och barnfamiljer att
skaffa en personligt ägd bostad. Reavinstbeskattningen på bostadsrätter
bör ändras så att den blir analog med egnahemsbeskattningen.
Enligt utskottets mening bör dessutom målsparandet till egen bostad
eller bostadsrätt uppmuntras. Våren 1988 godkände riksdagen visserligen
formerna för ett nytt ungdomsbosparsystem som bygger på bankernas
spara-låna-system. Detta sparsystem är emellertid krångligt till sin
konstruktion och leder till ökade kostnader för såväl banken som
riksgäldskontoret, utan att ge särskilt stora effekter på nysparandet.
Såsom utskottet ser det sammanhänger problemen med den nya
sparformen med de begränsningar som byggts in i systemet. Dessa ter
sig i flera avseenden som svårmotiverade.
För det första bör enligt utskottets mening ett bosparande av detta
slag inte vara förbundet med någon åldersbegränsning, vare sig uppåt
eller nedåt. För det andra bör inte de månatliga sparbeloppen begränsas.
I stället kan ett tak fastställas för den statliga premien. För det
tredje ter det sig orimligt att personer som redan sparar på andra
bankkonton inte får knyta detta sparande till den nya sparformen. För
det fjärde måste det vara fel att diskriminera det riskvilliga sparandet
eftersom ett omfattande bosparande i denna form redan förekommer,
bl.a. på tillskyndan av Sveriges bostadsrättsföreningars centralorganisation.
För det femte måste enligt utskottets mening utbetalningen av
sparpremien vara förbunden med ett förvärv av en bostad.
I tre motioner från moderata samlingspartiet har redovisats en
sparmodell som tillgodoser de krav som utskottet här ställt upp. Det
bör ankomma på regeringen att mer i detalj utforma ett förslag med
denna inriktning och att återkomma till riksdagen i frågan.
Vad utskottet här anfört om ett bosparande utan övre åldersgräns
innebär att motion Fi602 (s) blir tillgodosedd. Utskottets ställningsta
-
20
gande medför också att det inte föreligger något behov av att tillkalla
en särskild bosparutredning vilket föreslås i motion Fi605 (fp). Denna
motion avstyrks därför av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande bosparande
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Fi601,
1989/90:Fi603 yrkande 8 och 1989/90:Fi606 samt med anledning
av motion 1989/90:Fi602 och med avslag på motion
1989/90:Fi605 yrkandena 6 och 7 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om stimulanser till bosparandet,
8. Bosparande (mom. 8)
Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med "Innan
effekterna" och slutar med "yrkandena 6 och 7" bort ha följande
lydelse:
Erfarenheter av det svenska sparandets utveckling tyder på att investeringar
och amorteringar i egen bostad är ett viktigt sparmotiv för den
enskilde. Om de kommunala bostadsföretagen skulle erbjuda hyresgästerna
att köpa sina bostäder, skulle därför en avsevärd stimulans till
privat sparande och ägande uppkomma. Att bredda bostadssparandet
är, som framhålls i motion Fi605 (fp), kanske det mest effektiva sättet
att åstadkomma en jämnare fördelning av förmögenhetstillgångarna i
samhället. Utskottet biträder således motionärernas uppfattning att
hyreslägenheter i ökad utsträckning bör ombildas till bostadsrätter.
Såsom förordas i samma motion finns det anledning att uppmuntra
långsiktigt bundet sparande för den egna bostaden. Utskottet föreslår
därför i likhet med motionärerna att en bosparutredning tillkallas för
att lägga fram sådana förslag.
Vad utskottet här anfört innebär att utskottet biträder motion Fi605
(fp) yrkandena 6 och 7. Utskottets ställningstagande innebär samtidigt
att syftet med motion Fi602 (s) kan tillgodoses.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande bosparande
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi605 yrkandena 6
och 7 samt med anledning av motion 1989/90:Fi602 och med
avslag på motionerna 1989/90:Fi601 och 1989/90:Fi603 yrkande
8 och 1989/90:Fi606 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om breddat bosparande och om tillkallandet
av en bosparutredning,
1989/90:FiU21
21
9. Bosparande (mom. 8, motiveringen)
1989/90:FiU21
Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 10 som börjar med "Utskottet har" och slutar med
"yrkandena 6 och 7" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående behandlat motioner med förslag till
personliga investeringskonton. Denna sparform bör utnyttjas för att
premiera bosparandet. Som utskottet ser det kan systemet med personliga
investeringskonton förväntas befrämja bosparandet högst väsentligt.
Det föreligger därför inte behov av att utforma kompletterande bosparformer
vid sidan av detta system. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet
motionerna Fi601 (m), Fi602 (s), Fi603 (m) yrkande 8, Fi605 (fp)
yrkandena 6 och 7 samt Fi606 (m).
10. Startsparande (mom. 9)
Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson
(m) och Lars De Geer (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med
"Utskottet får" och på s. 11 slutar med "yrkande 8" bort ha följande
lydelse:
Enligt utskottets mening är det angeläget att stimulera sådant sparande
som är förknippat med långa bindningstider. Det i motionerna
Fi603 (m) och Fi605 (fp) föreslagna startsparandet för barn och
ungdom är enligt utskottets mening en intressant lösning. Genom att
de insättningar som föräldrar och andra närstående gör är bundna
fram till 18 års ålder skapas en trygg start i vuxenlivet. Pengarna kan
användas för att bekosta t.ex. utbildning eller bostad. Utskottet biträder
motionärernas förslag att regeringen skall ges i uppdrag att skyndsamt
utreda de närmare detaljerna och återkomma till riksdagen med ett
förslag under år 1990.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande startsparande
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Fi603 yrkande 5
och 1989/90:Fi605 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om en skyndsam utredning av den
närmare utformningen av ett startsparande,
11. Spardelegationen (mom. 10)
Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Rune Rydén
(m), Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp) och Ivar Franzén (c)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med
"Riksdagen har" och på s. 12 slutar med "yrkandena 4 och 5" bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det inte är statens
uppgift att bedriva sparpropaganda. Statsmakterna bör i stället skapa
gynnsamma förutsättningar för sparandet. Hushållssparande! bör stimuleras
genom en ekonomisk politik som främjar tillväxt och håller
inflationen nere samt genom skatteregler som gynnar ökat hushållssparande.
Genomförandet av den s.k. engångsskatten på pensionssparande,
slopandet av avdraget för aktieutdelningar etc. är inte förenliga med en
effektiv statlig sparpolitik. Spardelegationens egna initiativ till sparkampanjer
har inte bidragit till att öka trovärdigheten. Utskottet delar
därför motionärernas uppfattning att spardelegationens verksamhet bör
upphöra. Några ytterligare medel för verksamheten bör därför inte
anvisas för nästa budgetår.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande spar delegationen
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Fi416 yrkande
3, 1989/90:Fi603 yrkande 3 och 1989/90:Fi605 yrkandena 4 och
5 avslår förslaget i proposition 1989/90:100 bilaga 9 punkt G 5
att anvisa medel till Sparfrämjande åtgärder.
Särskilda yttranden
1. Inledande översikt (s. 4—6)
Carl Frick (mp) anför:
Sparandet är viktigt i ett samhälle. Det ger medborgarna frihet att
välja. Det är också viktigt som grund för framtida ansvarsfulla investeringar.
Ett högt hushållssparande är också viktigt därför att det dämpar
konsumtionen, den materiella förbrukningen, som med dagens proportioner
leder till stor och ökande miljöförstöring.
Uppmaningar till medborgarna att spara måste, för att vara trovärdiga,
kombineras med åtgärder som minskar eller dämpar köplusten. Dit
hör åtgärder som minskar omfattningen på den reklam som nu dränker
massmedierna. Det kan ske genom en kraftig höjning av skatten på
reklam och genom att se till att etermedia inte tillåts sända reklam.
Det är bekymmersamt att utskottet inte har kunnat se sambanden
mellan sparande, reklam och överkonsumtion.
2. Personliga investeringskonton m.m. (mom. 6)
Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anför:
Folkpartiet anser att förslagen om personliga investeringskonton och
pensionssparande i bank är intressanta, men att reglerna för deras
införande blir komplicerade. Ytterligare utredning erfordras innan
1989/90:FiU21
23
förslagen kan leda till lagstiftning. Riksdagen bör uppmana regeringen 1989/90:FiU21
att tillsätta en sådan utredning.
3. Spardelegationen (mom. 10)
Carl Frick, (mp) anför:
Spardelegationen bedriver en verksamhet som tycks ha svårt att nå ut
till flertalet medborgare. En utvärdering av verksamheten är på plats.
Ett skäl till att spardelegationen inte kan nå goda resultat är med all
säkerhet att allmänheten inte upplever sparuppmaningarna som trovärdiga
i ett samhälle där medborgarna översköljs av köpluststimulerande
budskap.
Det vore rimligare om spardelegationen fick nya arbetsuppgifter,
som innebär att den skulle stimulera till hushållning och allmän
sparsamhet med begränsade resurser i samhället. Detta skulle leda till
att miljöförstöringen kunde bromsas och att medborgarnas samlade
frihet kunde öka såväl ekonomiskt som miljömässigt. Det skulle också
kunna ge ett bidrag till minskningen av underskotten i bytesbalansen
och den internationella skuldsättningen.
24
Innehållsförteckning
1989/90:FiU21
Sammanfattning 1
Inledning 1
Propositionen 2
Motionerna 2
Utskottet 4
Sparstimulanser och ägandespridning 6
Mål för hushållssparande! 7
Vissa frågor om allemansfondssparandet 7
Personliga investeringskonton m.m 8
Försäkringssparande 9
Bosparande 9
Startsparande 10
Spardelegationen 11
Hemställan 12
Reservationer
1. Sparstimulanser och ägandespridning (mom. 1)
(m, fp, c) 13
2. Mål för hushållssparande (mom. 2) (m, fp) 16
3. Mål för hushållssparande (mom. 2, motiveringen) (c) . . . . 16
4. Personliga investeringskonton m.m. (mom. 6) (m) 17
5. Personliga investeringskonton m.m. (mom. 6) (c) 17
6. Försäkringssparande (mom. 7) (m) 19
7. Bosparande (mom. 8) (m) 20
8. Bosparande (mom. 8) (fp) 21
9. Bosparande (mom. 8, motiveringen) (c) 22
10. Startsparande (mom. 9) (m, fp) 22
11. Spardelegationen (mom. 10) (m, fp, c) 22
Särskilda yttranden
1. Inledande översikt (s. 4—6) (mp) 23
2. Personliga investeringskonton m.m. (mom. 6) (fp) 23
3. Spardelegationen (mom. 10) (mp) 24
25