Finansutskottets betänkande
1989/90:FiU20

Riktlinjer för den ekonomiska politiken
och för budgetregleringen m.m. (prop. 1989/90

1989/90:114 och 1989/90:100 bil. 1 och 2) FiU20

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet finansplanen och partimotionernas
förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken
samt proposition 114 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m.
jämte motioner.

I det inledande avsnittet om den ekonomiska politiken framhålls att
den svenska ekonomins utveckling under 1990-talets två första år
kännetecknas av flera negativa inslag. Skillnaderna i pris- och löneökningstakten
mellan Sverige och våra viktigaste handelspartners kommer
att vidgas och den tidigare positiva utvecklingen av industriinvesteringarna
kommer att brytas. Produktionstillväxten blir låg och kommer
i större utsträckning att användas för konsumtion och i mindre
utsträckning för investeringar och export. Utskottet understryker att
om inte denna utveckling kan hejdas ökar ofrånkomligen arbetslösheten
och bytesbalansens underskott blir allt större. Den nuvarande
situationen ställer därför stora krav på utformningen av den ekonomiska
politiken men också på hur arbetsmarknadens parter agerar. Utskottet
är av samma mening som regeringen att det är angeläget att
avtal för år 1991 träffas i mycket god tid och att de leder till en radikal
dämpning av de totala löneökningarna under år 1991. En viktig
förutsättning för att det skall kunna ske är att ett andra steg i
skattereformen genomförs år 1991. Om inte ett stabiliseringsavtal kan
komma till stånd beroende på att parterna inte kan bortse från
kortsiktiga egenintressen förutsätter utskottet att regeringen i anslutning
till kompletteringspropositionen kommer att föreslå de åtgärder
som är nödvändiga för att stabilisera ekonomin.

Utskottet godkänner i betänkandet att pris- och hyresstoppet förlängs
och tillstyrker att de av regeringen föreslagna höjningarna av alkoholoch
tobaksskatterna genomförs.

Utöver vad som här anförts kan den inriktning av den ekonomiska
politiken som utskottet förordar sammanfattas på följande sätt:
-fullfölja planerna på ett kommunalskattestopp i syfte att värna om

skattereformen och att dämpa den kommunala expansionen,
-säkerställa samhällsekonomisk balans genom att öka utbudet av

arbetskraft och dämpa efterfrågan,

1 Riksdagen 1989/90. 5 sami. Nr 20

-förstärka insatserna för en förbättrad produktivitet både i den privata
och i den offentliga sektorn,

-säkerställa full sysselsättning genom en utveckling av arbetsmarknadspolitiken
i riktning mot utbudsstimulerande och tillväxtfrämjande
åtgärder.

De borgerliga partierna, vänsterpartiet kommunisterna och miljöpartiet
anger i reservationer alternativa förslag till riktlinjer för den
ekonomiska politiken. De borgerliga partierna avlämnar gemensamma
reservationer när det gäller löntagarfonder och pris- och hyresstopp.

Utskottet står fast vid att budgetpolitiken alltjämt måste vara mycket
restriktiv. Ett eventuellt överskott i budgeten kan således inte tas till
intäkt för att lätta på budgetpolitiken. Utskottet har vid sin genomgång
av oppositionspartiernas budgetalternativ funnit dem behäftade med
sådana brister att de inte kan godtas. Motionerna har därför avstyrkts i
dessa delar.

De budgetpolitiska principer som regeringen redovisat i finansplarten
och som man där diskuterar svarar enligt utskottets mening väl
mot de krav på stramhet och fördelningspolitiska hänsyn som erfordras.
Budgeten innehåller få nya utgiftsåtaganden. Åtgärder som främjar
tillväxt i ekonomin har prioriterats.

Budgetförslaget överensstämmer också väl med de principer för
utgiftsprövningen, som riksdagen vid upprepade tillfällen lagt fast, och
som enligt utskottets mening alltjämt är giltiga. Dessa principer innebär
bl.a.:

-Endast de allra mest angelägna reformerna bör genomföras. Omfattningen
av sådana utgiftsökningar måste hållas nere samtidigt som de
finansieras genom att andra utgifter minskas.

- Utgiftsbegränsningar måste åstadkommas på vissa områden.

-Arbetet med att begränsa utgiftsautomatiken måste fortsätta.
-Existerande transfereringssystem måste granskas och en prövning

göras av hur väl de tillgodoser uppställda mål. 1 det sammanhanget
måste också bedömas hur systemen inverkar på arbetsvilja och
förmögenhetsfördelning.

-Åtgärder måste vidtas för att effektivisera den offentliga verksamheten.
Produktiviteten och måluppfyllelsen i olika verksamheter måste
granskas och kritiskt prövas, varvid även existerande organisationsformer
måste kunna sättas i fråga.

- Det totala skattetrycket måste begränsas.

Reservationer vad gäller budgetpolitiken avlämnas av samtliga oppositionspartier.

Företrädarna för moderata samlingspartiet, folkpartiet och centern
kritiserar i en gemensam reservation regeringens sätt att utforma
budgetpropositionen.

Centern, miljöpartiet och vänsterpartiet kommunisterna avlämnar
reservationer om krav på att miljöaspekter skall beaktas i propositioner
och utredningsförslag.

1989/90:FiU20

2

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet

dels proposition 1989/90:100 (budgetpropositionen), i vad avser
bilaga 1 Finansplanen, mom. 1, 2, 6 och 9—14,
bilaga 2 Utveckling av offentlig sektor, mom. 1 och 2 (avsnitten 2.3
och 3.2),

dels proposition 1989/90:114 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder,
m.m.,

deb följande under allmänna motionstiden väckta motioner:

1989/90:Fi201 av Carl Bildt m.fl. (m)

Avskaffande av tvångssparandet,

1989/90:Fi202 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m)

Sänkt skattetryck m.m., i vad avser yrkande 1,

1989/90:Fi203 av förste vice talman Ingegerd Troedsson och Knut
Wachtmeister (m)

Avskaffande av tvångssparandet för pensionärer,

1989/90:Fi204 av Carl Bildt m.fl. (m)

Den ekonomiska politiken,

1989/90:Fi205 av Nic Grönvall (m)

Kassakraven för banker och finansieringsinstitut,

1989/90:Fi206 av Charlotte Cederschiöld m.fl. (m)

Regeringens inflationsansvar,

1989/90:Fi207 av Inger Schörling m.fl. (mp)

Valutareglering, m.m., i vad avser yrkandena 1—3,

1989/90:Fi208 av Inger Schörling m.fl. (mp)

Gröna Luntan — en grön ekonomisk politik,

1989/90:Fi209 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)

Prisregleringslagens tillämpning,

1989/90:Fi210 av Rolf Clarkson m.fl. (m)

Bilkreditförordningen,

1989/90:Fi211 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)

Den ekonomiska politiken,

1989/90:Fi212 av Lars Werner m.fl. (vpk)

Den ekonomiska politiken, i vad avser yrkandena 1—7, 11 och 13,

1989/90:Fi213 av Olof Johansson m.fl. (c)

Den ekonomiska politiken, i vad avser yrkandena 1 — 3 och 5—6,

1989/90:Fi501 av Carl Bildt m.fl. (m)

Den offentliga sektorn, m.m., i vad avser yrkande 1,

1989/90:FiU20

3

1989/90:Fi603 av Carl Bildt m.fl. (m)

Sparande och ägandespridning, i vad avser yrkandena 4 och 9,

1989/90:Fi605 av Anne Wibble m.fl. (fp)

Hushållssparande^ i vad avser yrkande 9,

1989/90:Fi607 av Agne Hansson m.fl. (c)

Bosparandet, i vad avser yrkande 1,

1989/90:Fi704 av Carl Bildt m.fl. (m)

Marknadsekonomi, m.m., i vad avser yrkandena 1 och 3,

1989/90:Fi706 av Marianne Andersson m.fl. (c, m, fp)
Löntagarfonderna,

1989/90:Fi709 av Inger Schörling m.fl. (mp)

Överföring av medel från löntagarfonderna,

1989/90:Fi710 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m)
Löntagarfonderna, m.m.,

1989/90:Fi712 av Carl Bildt m.fl. (m, fp, c)

Avveckling av löntagarfonderna,

1989/90:Fi725 av Inger Schörling m.fl. (mp)

Miljöredovisning i statsbudgeten,

1989/90:Fi726 av Olof Johansson m.fl. (c)

Beräkningen av ekonomisk tillväxt, m.m., i vad avser yrkande 2,

dels följande från skatteutskottet med yttrande 1989/90:SkU2y överlämnade
motioner:

1989/90:Sk392 av Inger Schörling m.fl. (mp)

Ett miljöpolitiskt skattesystem, i vad avser yrkande 19,

1989/90:Sk444 av Lars Werner m.fl. (vpk)

Skatteomläggningen, m.m., i vad avser yrkande 8,

1989/90:Sk615 av Karin Israelsson (c)

Alkoholbeskattningen,

1989/90:Sk617 av Carl Bildt m.fl. (m)

Alkoholskatten,

1989/90:Sk620 av Claes Roxbergh m.fl. (mp)

Höjd skatt på tobak, m.m.,

1989/90:Sk624 av Ingrid Ronne-Björkqvist och Carl-Johan Wilson (fp)
En sjukvårdsavgift i priset på alkohol,

1989/90:Sk634 av Karin Israelsson och Stina Eliasson (c)
Alkoholbeskattningen,

1989/90:Sk638 av Daniel Tarschys m.fl. (fp)

Höjd tobaksskatt,

1989/90: FiU20

4

1989/90:Sk647 av Martin Olsson och Karin Israelsson (c)

Lägre moms för restauranger utan alkoholutskänkning,

1989/90:Sk648 av Elving Andersson och Ingvar Karlsson i Bengtsfors

(c)

Alkoholbeskattningen,

1989/90:Sk649 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s),

Ny skatteklass på öl,

1989/90:Sk650 av Roland Larsson och Hugo Andersson (c)

En sjukvårdsavgift i priset på alkohol och tobak,

1989/90:Sk651 av Gudrun Norberg och Karin Israelsson (fp,c)

Avgift för serveringstillstånd för alkohol,

1989/90:Sk652 av Anders Castberger (fp)

Taxfree-försäljning av alkoholdrycker,

1989/90:Sk659 av Bo Lundgren och Karl-Gösta Svenson (m)
Beskattningen av vin och öl,

1989/90:Sk678 av Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)

Taxfree-försäljningen,

1989/90:Sk682 av Martin Olsson och Kersti Johansson (c)
Tobaksskatten,

1989/90:Sk683 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)

Höjd alkoholskatt m.m.,

1989/90:Sk684 av Anita Stenberg m.fl. (mp)

Alkoholskatten,

1989/90:Sk690 av Eva Goés och Ragnhild Pohanka (mp)

Avgifter för utskänkningstillstånd,

1989/90:Sk692 av Evert Svensson (s)

Alkoholskatten,

1989/90:Sk694 av Karin Israelsson m.fl. (c)

Alkoholbeskattningen m.m., i vad avser yrkande 1,

1989/90:Sk695 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m,s,fp,c,vpk,mp)
Tobaksavgift,

dels följande från arbetsmarknadsutskottet överlämnade motioner
väckta med anledning av proposition 1989/90:95 om allmänt lönestopp: 1989/90:A17

av Lars Werner m.fl. (vpk), i vad avser yrkandena 6
och 7,

1989/90:A20 av Inger Schörling m.fl. (mp), i vad avser yrkande 2,
1989/90:A21 av Olof Johansson m.fl. (c), i vad avser yrkande 2,

dels den med anledning av proposition 1989/90:94 om tillfälligt förbud
mot höjning av vinstutdelning i vissa aktiebolag väckta motionen
1989/90:Fi26 av Claes Roxbergh m.fl. (mp),

1989/90:FiU20

5

dels följande med anledning av proposition 1989/90:114 väckta motioner: 1989/90:Fi42

av Sten Andersson i Malmö och Birger Hagård (båda
m)

1989/90:Fi43 av Roland Larsson och Hugo Andersson (båda c)
1989/90:Fi44 av Gunnar Björk m.fl. (c),

1989/90:Fi45 av Carl Bildt m.fl. (m),

1989/90:Fi46 av Anne Wibble m.fl. (fp),

1989/90:Fi47 av Lars Werner m.fl. (vpk),

1989/90:Fi48 av Inger Schörling m.fl. (mp).

Utskottet har berett skatteutskottet och bostadsutskottet tillfälle att yttra
sig i ärendet. Yttrandena återfinns som bilaga 2 (1989/90:SkU2y)
resp. bilaga 3 (1989/90:BoU7y) till detta betänkande.

Propositionernas förslag
Proposition 100

1 proposition 100 (budgetpropositionen) har regeringen i bilaga 1
Finansplanen (finansdepartementet) — efter föredragning av statsrådet
Kjell-Olof Feldt -

dels föreslagit

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken som förordats i propositionen,

2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen
som förordats i propositionen,

6. att riksdagen bemyndigar regeringen att för myndigheter med
uppdragsverksamhet disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret på
400 000 000 kr.,

dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen
om

9. statliga myndigheters försäljning av överskottsmateriel (avsnitt 6),

10. avvecklingen av tjänstebrevsrätten m.m. (avsnitt 7),

11. konsekvenser för de statliga myndigheterna av införandet av
arbetsmiljöavgifter (avsnitt 8),

12. utgiftsram för förvaltningskostnader (avsnitt 9),

13. statliga garantier (avsnitt 10),

14. lönenivån i anslagsberäkningarna (avsnitt 11).

I proposition 100 bilaga 2 Utveckling av offentlig sektor har regeringen
(civildepartementet) — efter föredragning av statsrådet Bengt K Å
Johansson —

1989/90:FiU20

6

1. (öreslagit riksdagen att godkänna de riktlinjer som i propositionen
under rubriken Ersättning för vissa tjänster och varor angetts för
myndigheternas rätt att disponera inkomster från ersättning för tjänster
och varor (avsnitt 3.2.4),

2. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen
om

- mål- och resultatorienterad styrning (avsnitt 2.3),

-statliga verksamhets- och organisationsformer (avsnitt 3.2).

Proposition 114

I proposition 114 föreslår regeringen (finansdepartementet) — efter
föredragning av statsrådet Allan Larsson —

1. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen
anförts om det ekonomiska läget,

2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken som förordats i propositionen,

3. att riksdagen föreläggs förslag till vissa ekonomisk-politiska åtgärder
inom finansdepartementets och civildepartementets verksamhetsområden
(bil. 1 och 2).

I proposition 114 bilaga I Finansdepartementet föreslår regeringen —
efter föredragning av statsrådet Allan Larsson — att riksdagen antar de
i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1977:306) om dryckesskatt,

2. lag om ändring i lagen (1961:394) om tobaksskatt,

3. lag om ändring i tulltaxelagen (1987:1068).

I proposition 114 bilaga 2 Civildepartementet föreslår regeringen —
efter föredragning av statsrådet Erik Åsbrink — att riksdagen godkänner
förordningen (1990:23) om tillämpning av prisregleringslagen
(1989:978).

Propositionens lagförslag och förslag till förordning återfinns i bilaga
1 till betänkandet.

Motionsyrkandena

De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska
politiken

1989/90:Fi26 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om en långsiktig miljöinriktad åtstramning
kombinerad med kortsiktiga stoppåtgärder i enlighet med vad som
sagts i denna motion och i motion A20.

1989/90:Fi45 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken som föreslås i motionen.

1989/90:FiU20

7

1989/90:Fi46 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken som redovisas i motionen.

1989/90:Fi47 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

2. att riksdagen med avslag på regeringens förslag i motsvarande del
godkänner de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken som
i motionen förordas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om förutsättningarna för att fä rättvisa löneavtal och
låg inflation.

1989/90:Fi48 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken med grön åtstramning som angetts i motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om åtgärder för att minska överhettningen på arbetsmarknaden.

1989/90:Fi202 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari —

, med hänvisning till vad som anförts i motion 1989/90:A423 — yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en
sänkning av skattetrycket är nödvändig för en positiv näringslivsutveckling.

1989/90:Fi204 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken som föreslås i motionen.

1989/90:Fi208 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen med anledning av regeringens förslag som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om
riktlinjer för den ekonomiska politiken.

1989/90:Fi211 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken som redovisas i motionen.

1989/90:Fi212 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

I. att riksdagen med avslag på regeringens förslag i motsvarande del
godkänner de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken som
i motionen förordats,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den ekonomiska politikens inriktning att skapa
förutsättning för löneökningar, främst för de lågavlönade,

II. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om miljöpolitikens inverkan på samhällsutveckling
och ekonomi.

1989/90:Fi213 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken som förordas i motionen,

1989/90:FiU20

8

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts beträffande stabiliseringspolitiken.

1989/90:Fi501 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en målmedveten sänkning av det totala skattetrycket.

1989/90:A20 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en långsiktig
miljöinriktad åtstramning kombinerad med kortsiktiga stoppåtgärder i
enlighet med riktlinjerna i motionen.

1989/90:A21 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om den ekonomiska politiken på kort sikt i nuvarande krisläge Pris-

och hyresstopp

1989/90:Fi44 av Gunnar Björk m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar avslå proposition 1989/90:114 såvitt avser
tillämpning av prisregleringslagen i enlighet med vad som i motionen
anförts.

1989/90:Fi45 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen avslår regeringens förslag om ett godkännande av
förordningen (1990:23) om tillämpning av prisregleringslagen
(1989:978).

1989/90:Fi46 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen avslår förordningen (1990:23) om tillämpning av
prisregleringslagen (1989:978).

1989/90:Fi47 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen framförs om förändringar av pris- och hyresstoppets undantagsregler.

1989/90:Fi48 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

3. att riksdagen, endast under förutsättning av att i motionen angivna
villkor uppfyllts, godkänner att lag om pris- och hyresstopp Sr
tillämpas under en tid av 9 månader räknat från den 8 februari 1990,

4. att riksdagen, om i motionen angivna villkor ej är uppfyllda,
avslår förslaget om pris- och hyresstopp.

1989/90:Fi206 av Charlotte Cederschiöld m.fl. (m) vari — med hänvisning
till vad som anförts i motion 1989/90:L717 — yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
regeringens inflationsansvar gentemot konsumenterna.

1989/90:FiU20

9

1989/90:Fi209 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari — med hänvisning
till vad som anförts i motion 1989/90:N346 — yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
prisregleringslagens tillämpning i fredstid.

1989/90:Fi212 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om straffekatt på företag
med för hög prissättning enligt vad i motionen anförts om inflationsbekämpning.

1989/90:Fi704 av Carl Bildt m.fl. (m) vari — med hänvisning till vad
som anförts i motion 1989/90:Sk320 — yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts angående marknadsekonomi.

Spelregler på arbetsmarknaden

1989/90:Fi48 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om åtgärder för att förbättra och förstärka spelreglerna
på arbetsmarknaden.

Lagfäst sjuklön

1989/90:Fi47 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om införande av lagfäst sjuklön och nödvändigheten
av stärkta fackliga rättigheter.

Semesterlagstiftningen

1989/90:Fi47 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om konsekvenserna för de lågavlönade vid införande
av konjunkturanpassat semesteruttag.

Arbetskraftsinvandring

1989/90:Fi47 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om arbetskraftsinvandring,

1989/90:Fi48 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om behovet av åtgärder för att snabbt få ut flyktingar
i arbete.

1989/90:FiU20

10

Vissa allmänna yrkanden från miljöpartiet

1989/90:Fi48 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

7. att riksdagen beslutar att införa en koldioxidskatt på 25 öre/kg
från den 1 maj 1990,

8. att riksdagen beslutar att införa en skatt på uran motsvarande 12,3
öre/kWh av uranets energiinnehåll från den 1 maj 1990,

9. att riksdagen beslutar att fördubbla reklamskatten från den 1 maj

1990,

10. att riksdagen beslutar införa samma miljö- och energiskatter för
flygtrafiken som de som gäller för vägtrafiken,

11. att riksdagen beslutar slopa mervärdeskatten för svensk basmat
och att skattebortfallet kompenseras med höjd moms på övriga varor,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen har anförts om att det måste sättas i gång nationella hushållnings-
och energisparkampanjer i hela landet,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen har anförts om att sänka hastigheterna på våra vägar för att
minska drivmedelsförbrukningen,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen har anförts om att Öresundsbron inte byggs,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen har anförts om att de fyra orörda Norrlandsälvarna grundlagsskyddas,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen har anförts om att göra det möjligt för föräldrar att i
samverkan kunna ta över tomma daghemsavdelningar,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen har anförts om att inflationsskydda punktskatter och miljöskatter
på energi,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen har anförts om att ge skatteskalan en tydlig låglöneprofil,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen har anförts om nödvändigheten av att starta ett stort investeringsprogram
på minst 65 000 milj.kr. de närmaste tio åren för att
bygga ut och rusta upp järnvägsnätet,

21. att riksdagen beslutar att slopa mervärdesskatten på inhemska
förnybara energislag,

22. att riksdagen beslutar slopa mervärdesskatten på persontransporter.

Inriktning av den statliga lönepolitiken

1989/90:Fi212 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna om statens
arbetsgivarverks och statens inriktning om rättvis lönepolitik för de
lågavlönade enligt vad som anförts i motionen.

1989/90:FiU20

11

1989/90:A17 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en ny statlig
lönepolitik enligt vad som i motionen anförts.

Utgiftsram för förvaltningskostnader

1989/90:Fi204 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utgiftsram för förvaltningskostnader.

Statsskuldspolitiken

1989/90:Fi204 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om statsskuldspolitiken.

Kredit- och valutapolitiken

1989/90:Fi204 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kredit- och valutapolitiken.

1989/90:Fi207 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari — med hänvisning
till vad som anförts i motion 1989/90:U533 — yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att valutareglering bör finnas som ett medel i en
självständig stats finanspolitik,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige ej skall bli medlem i EMS,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att den svenska kronan ej skall ersättas av "ecu"
eller annan överstatlig valuta.

1989/90:Fi211 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger fullmäktige i riksbanken till
känna vad i motionen anförts om anknytning till EMS.

1989/90:Fi212 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder mot transnationaliseringen och återinförandet
av valutalagstiftningen för att hävda det nationella oberoendet.

1989/90:Fi213 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts beträffande penning- och kreditpolitiken.

1989/90:Fi607 av Agne Hansson m.fl. (c) vari — med hänvisning till
vad som anförts i motion 1989/90:Bo249 — yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om räntenivåns betydelse för boendekostnaderna.

1989/90:FiU20

12

1989/90:A17 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen sägs om valutaregleringen.

Övriga kreditpolitiska frågor

1989/90:Fi48 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen har anförts om skärpta restriktioner för kontokortskrediter.

1989/90:Fi205 av Nic Grönvall (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådana ändringar i
lagen om kreditpolitiska regler att dubbla kassakrav icke kan uppkomma
i finansiella koncerner,

2. att kassakravsreglerna utformas så att konkurrenslikformighet
uppkommer och vidmakthålls mellan olika finansinstitut.

1989/90:Fi210 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari — med hänvisning till
vad som anförts i motion 1989/90:T248 — yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
bilkreditförordningen bör avskaffas.

Skatt på alkohol och tobak

1989/90:Fi42 av Sten Andersson i Malmö och Birger Hagård (båda m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som anförts i motionen om alkoholpolitiken.

1989/90:Fi43 av Roland Larsson och Hugo Andersson (båda c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att i stället för en skattehöjning på alkohol och
tobak införa en särskild hälso- och sjukvårdsavgift med motsvarande
belopp att fördelas direkt till sjukvårdshuvudmännen.

1989/90:Fi44 av Gunnar Björk m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:114 i denna del
beslutar höja dryckesskatten motsvarande en prishöjning med 10 % i
enlighet med vad i motionen anförts.

1989/90:Fi45 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen beslutar införa en ny skatteklass för svagare starköl
med högst 3,6 procents alkoholhalt fr.o.m. den 7 maj 1990, och att
skatten skall utgå per liter med 7 kronor och 50 öre.

1989/90:Fi48 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

6. att riksdagen beslutar att höja skattesatserna på spritdrycker och
tobaksvaror med 40 % och på vin och öl med 20 %.

1989/90:Sk392 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

19. att riksdagen beslutar om höjning av skattesatserna för sprit och
tobak med 40 % och på vin, malt- och läskedrycker med 20 % från
den 1 juli 1990.

1989/90:FiU20

13

1989/90:Sk444 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari — med hänvisning till
motiveringen i motion 1989/90:Fi212 — yrkas

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om höjd tobaks- och
alkoholskatt motsvarande 1 miljard kronor.

1989/90:Sk615 av Karin Israelsson (c) vari — med hänvisning till
motiveringen i motion 1989/90:So224 — yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts vad avser
alkoholbeskattning.

1989/90:Sk617 av Carl Bildt m.fl. (m) vari — med hänvisning till
motiveringen i motion 1989/90:So226 — yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om beskattningen av alkoholhaltiga drycker,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lägre skattesats för
svagare starköl i enlighet med vad i motionen anförts.

1989/90:Sk620 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari — med hänvisning
till motiveringen i motion 1989/90:So434 — yrkas

1. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att utarbeta direktiv för att
skatten på tobak höjs med 40 %,

2. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att utarbeta direktiv för att
skattefri försäljning av tobak skall upphöra,

3. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att utarbeta direktiv för att
en avgift på 2,5 öre per cigarett tas ut för upplysning om tobakens
skadeverkningar.

1989/90:Sk624 av Ingrid Ronne-Björkqvist och Carl-Johan Wilson (fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts angående sju k vårdsavgift vid försäljning av alkohol.

1989/90:Sk634 av Karin Israelsson och Stina Eliasson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av tilläggsdirektiv för utredningen av nytt system
för alkoholbeskattningen.

1989/90:Sk638 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) vari — med hänvisning till
motiveringen i motion 1989/90:So473 — yrkas att riksdagen beslutar
höja tobaksskatten i enlighet med vad som anförts i motionen.

1989/90:Sk647 av Martin Olsson och Karin Israelsson (c) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag om att underlaget
för moms för restauranger utan atkoholutskänkning reduceras till
60 % av omsättningen.

1989/90:Sk648 av Elving Andersson och Ingvar Karlsson i Bengtsfors
(c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om ny lag om
dryckesskatt med alkoholhalten i dryckerna som avgörande för skatteunderlaget.

1989/90:FiU20

14

1989/90:Sk649 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
införandet av en ny skattekiass mellan nuvarande klass II och klass III

i lagen om dryckesskatt.

1989/90:Sk650 av Roland Larsson och Hugo Andersson (c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införande av en 5-procentig hälso- och sjukvårdsavgift på
alkohol och tobak.

1989/90:Sk65I av Gudrun Norberg och Karin Israelsson (fp,c) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om särskild avgift för
serveringstillstånd för alkoholdrycker i enlighet med vad som anförts i
motionen.

1989/90:Sk652 av Anders Castberger (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den fara för en seriös alkoholpolitik och fara för
ytterligare alkoholskador som tax-free-försäljningen för närvarande utgör,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att Sverige bör ta initiativ till att tax-free försäljningen

mellan EG- resp. EFTA-området slopas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige bör ta initiativ till att slopa taxfree-försäljningen
inom EFTA-området,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att Sverige senast 1992 inleder bilaterala över läggningar

med länder utanför EFTA- och EG-områdena med sikte på
att ömsesidigt avtala bort tax-free-försäljningen mellan Sverige och
resp. land.

1989/90:Sk659 av Bo Lundgren och Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrad beskattning
av lättviner i enlighet med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om differentierad skatt
för starköl i enlighet med vad i motionen anförts.

1989/90:Sk678 av Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) vari — med hänvisning
till motiveringen i motion 1989/90:U541 — yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om taxfree-försäljning.

1989/90:Sk682 av Martin Olsson och Kersti Johansson (c) vari — med
hänvisning till motiveringen i motion 1989/90:So312 — yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utnyttjande av prisinstrument för begränsning av tobaksbruket.

1989/90:FiU20

15

1989/90:Sk683 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari — med hänvisning
till motiveringen i motion 1989/90:So317 — yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till en höjning av alkoholskatten i enlighet
med vad i motionen anförts.

1989/90:Sk684 av Anita Stenberg m.fl. (mp) vari — med hänvisning
till motiveringen i motion 1989/90:So318 — yrkas

1. att riksdagen beslutar att skatt skall betalas på all införsel av
alkoholhaltiga drycker,

2. att riksdagen beslutar om att skatten på sprit höjs med 40 % och
på vin och maltdrycker med 20 % fr.o.m. den 1 juli 1990.

1989/90:Sk690 av Eva Goés och Ragnhild Pohanka (mp) vari — med
hänvisning till motiveringen i motion 1989/90:So219 — yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om höga, obligatoriska
avgifter för utskänkningstillstånd.

1989/90:Sk692 av Evert Svensson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
skatten på alkohol kontinuerligt höjs med 3—5 % över konsumentindex
på årsbasis.

1989/90:Sk694 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari — med hänvisning till
motiveringen i motion 1989/90:So321 — yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en höjning av alkoholbeskattningen med 10 %,
fr.o.m. den 1 juli 1990.

1989/90:Sk695 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m, s, fp, c, vpk, mp)
vari — med hänvisning till motiveringen i motion 1989/90:So538 —
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en avgift på 2,5 öre bekostande information om
tobakens skadeverkningar.

Löntagarfonder

1989/90:Fi603 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

9. att riksdagen beslutar att sociala avgifter inte skall utgå på
företagsanknutna vinstandelar i enlighet med vad som anförts i motionen.

1989/90:Fi706 av Marianne Andersson m.fl. (c, m, fp) vari yrkas att
riksdagen beslutar avskaffa de kollektiva löntagarfonder som infördes
genom proposition 1983/84:50.

1989/90:Fi709 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari — med hänvisning
till vad som anförts i motion 1989/90:N217 — yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att löntagarfondernas medel
successivt skall överföras till lokala närfonder.

1989/90:Fi710 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari —
med hänvisning till vad som anförts i motion 1989/90:Sk341 — yrkas

1. att riksdagen beslutar att löntagarfonderna snarast skall avvecklas,

1989/90: F i U20

16

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att inrättandet av nya kollektiva fonder i enlighet
med LO:s förslag med bestämdhet skall avvisas.

1989/90:Fi712 av Carl Bildt m.fl. (m, fp, c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar upphäva lagen om vinstdelningsskatt fr.o.m.
1990 års taxering,

2. att riksdagen beslutar sänka tilläggspensionsavgiften med 0,2 procentenheter
fr.o.m. den 1 juli 1990,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till avveckling av
löntagarfonderna i enlighet med vad som anförts i motionen.

Arbetsmiljöavgift m.m.

1989/90:Fi47 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om behovet av kraftfulla åtgärder på arbetsmiljöområdet
för att minska utslagningen från arbetslivet och öka utbudet av
arbetskraft.

1989/90:Fi211 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

4. att riksdagen beslutar avskaffa den särskilda arbetsmiljöavgiften
fr.o.m. den 1 juli 1990.

1989/90:Fi704 av Carl Bildt m.fl. (m) vari — med hänvisning till vad
som anförts i motion 1989/90:Sk320 — yrkas

3. att riksdagen beslutar att uttaget av arbetsmiljöavgift skall upphöra
fr.o.m. den 1 mars 1990.

Obligatoriskt sparande

1989/90:Fi201 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avskaffa tvångssparandet fr.o.m. det första
inbetalningstillfället för 1990,

2. att riksdagen beslutar att för 1989 inbetalade medel skall återbetalas
senast i juni 1990.

1989/90:Fi203 av förste vice talman Ingegerd Troedsson och Knut
Wachtmeister (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att avskafia tvångssparandet fr.o.m. den 1
mars 1990 och att inbetalade medel snarast återbetalas,

2. att, om yrkande 1 inte bifalls, riksdagen beslutar att a) undanta
ålderspensionärer från tvångssparandet fr.o.m. den 1 mars 1990 och att
deras inbetalade medel snarast återbetalas, b) belopp som dras av på
grund av tvångssparandet skall särredovisas.

1989/90:Fi603 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen beslutar avskaffa tvångssparandet.

1989/90:Fi605 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas

9. att riksdagen beslutar att avskafia tvångssparandet.

1989/90:FiU20

17

2 Riksdagen 1989/90. 5 sami. Nr 20

Demokratisering av ekonomin

1989/90:Fi212 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om demokratisering av ekonomin.

De allmänna riktlinjerna för budgetpolitiken

1989/90:Fi204 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen
som föreslås i motionen.

4. att riksdagen beslutar omfördela medel från socialförsäkringssektorn
till statsbudgeten i enlighet med vad som i motionen anförts,

5. att riksdagen för budgetåret 1990/91, i avvaktan på slutligt förslag,
beräknar Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto, till
13 000 000 000 kr.

1989/90:Fi208 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen med anledning av regeringens förslag som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om
riktlinjer för budgetregleringen.

1989/90:Fi211 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen
som redovisas i motionen.

1989/90:Fi212 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

2. att riksdagen med avslag på regeringens förslag i motsvarande del
godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som i motionen
förordats.

13. att riksdagen beslutar om en höjd arbetsgivaravgift på privat
tjänstesektor i överhettade områden i enlighet med vad i motionen
anförts.

1989/90:Fi213 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetpolitiken
som förordas i motionen.

Övriga budgetfrågor

1989/90:Fi213 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts beträffande utförsäljning av statliga tillgångar.

1989/90:FiU20

18

Utformning av budgetpropositionen m.m.

1989/90:Fi204 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att för
budgetprocessen uppställda regler skall följas.

1989/90:Fi725 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kompletta
budgetar och resultatredovisningar införs redan kommande budgetår
inom all offentlig förvaltning och offentligt drivna verksamheter.

1989/90:Fi726 av Olof Johansson m.fl. (c) vari — med hänvisning till
vad som anförts i motion 1989/90:Jo822 — yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att statliga
utredningar skall redovisa vilka effekter utredningens förslag får på
miljön och uttag av naturresurser.

Propositioner och motioner

I det följande ges en sammanfattning av här behandlade propositioner
och parti- och kommittémotioner. Redovisningen är uppdelad på två
avsnitt.

I det första redovisas de angivna riktlinjerna för den ekonomiska
politiken och budgetpolitiken i proposition 100 jämte motionerna.

I det andra avsnittet sammanfattas innehållet i proposition 114 och
hithörande parti- och kommittémotioner.

Proposition 100 jämte partimotioner om den
ekonomiska politiken

Proposition 100

I propositionen understryks att arbete åt alla är den ekonomiska
politikens viktigaste mål. Det förutsätter i sin tur låg inflation och god
konkurrenskraft.

Den svenska ekonomin har under 1980-talet utvecklats positivt i
flera avseenden. Det finns emellertid också flera problem.

- Inflationen är för hög. Löner och priser stiger mycket snabbare än i
konkurrentländerna. Resultatet blir en urholkning av konkurrenskraften
och kommer på sikt — om utvecklingen inte bryts — att
hota sysselsättningen.

-Tillväxten är för svag. Den räcker inte till för att alla de viktiga krav
som ställs på produktionen — ökade reallöner, investeringar i miljö
och energi, utbyggd barnomsorg och sjukvård m.m. — skall kunna
tillgodoses.

-Sparandet är för lågt. Det betyder att de resurser som sätts åt sidan
för investeringar, tillväxt och framtida konsumtion är för små.

1989/90:FiU20

19

-Underskottet i de utrikes affärerna har återigen börjat växa.

1989/90:FiU20

Denna utveckling kan innebära stora risker för framtiden. Fortsätter
den kommer sysselsättningen att hotas. Den ekonomiska politiken bör
därför inriktas på att dämpa överhettningen och samtidigt förbättra
förutsättningarna för en gynnsam utveckling på längre sikt. Den åtstramning
statsmakterna beslutade om våren 1989 bör nu följas upp
med (1) en fortsatt stram finans- och penningpolitik för att dämpa
inflationen, (2) överläggningar med arbetsmarknadens parter i syfte att
bryta den alltför höga löneökningstakten och (3) åtgärder som ökar
arbetskraftsutbudet, främjar produktiviteten och stimulerar sparandet.

Vad gäller överläggningarna med parterna på arbetsmarknaden
framhålls att genom skattereformen åren 1990 och 1991 kommer
priserna på olika tjänster att stiga till följd av breddad moms. Detta är
en del av finansieringen för den sänkta skatten på arbetsinkomster.
Regeringen utgår från att arbetsmarknadens parter inte kommer att
begära ytterligare höjningar av lönerna till följd av de prisökningar
sorn är ett resultat av skattereformen. I finansplanen förutsätts även att
parterna på arbetsmarknaden gemensamt skall ta ansvar för nya centrala
avtal, som bromsar kostnadsstegringarna. Överläggningarna skall
vara avslutade den 15 februari. Därefter går det att ta ställning till i
vilken utsträckning den ekonomiska politiken måste skärpas ytterligare.
I propositionen betonas att reformer bara kommer att kunna
genomföras om de, utan skattehöjningar, kan finansieras inom ramen
för en fortsatt stram finanspolitik. Uppfylls inte detta villkor kommer
reformerna att uppskjutas eller omprövas.

De åtgärder som föreslås för att stärka tillväxten kan sammanfattas
på följande sätt:

-Skattereformen fullföljs. Det nya skattesystemet kommer att leda till
en effektivare resursanvändning och stärka tillväxten. Skattereformen
kommer på sikt även att leda till att arbetskraftsutbudet och
hushållens nettosparande ökar.

-Omfettande insatser görs för att ytterligare öka arbetskraftsutbudet.
Regeringen har nyligen redovisat hur arbetslinjen inom socialförsäkringen
kan stärkas. Förslagen innebär bl.a. kraftiga rehabiliteringsinsatser
för att underlätta återgång till arbete och försöksverksamhet
vid vissa större företag som innebär att arbetsgivaren övertar utbetalning
av sjukersättning samt att möjligheterna att fe förtidspension av
arbetsmarknadsskäl avskaffas.

-Arbetsmarknadsutbildningen utökas och särskilda insatser görs för
att underlätta flyktingarnas inträde på arbetsmarknaden. Marginalskatten
föreslås bli sänkt för en stor grupp pensionärer, vilket
kommer att stimulera till utökade arbetsinsatser från de äldre.
-Åtgärder vidtas för att främja effektiviteten i näringslivet. Förslag om
reformering av jordbrukspolitiken läggs fram i vår. Tekoområdet
skall avregleras. Konkurrensen och effektiviteten på det finansiella
området skall stärkas genom förändrad lagstiftning.

20

I det nuvarande ekonomiska läget är det en huvuduppgift för budgetpolitiken
att genom omprövning och förnyelse skärpa den fördelningspolitiska
rättvisan i den politik som bedrivs. Trots ett kärvt utgångsläge
har det på bl.a. följande områden varit möjligt att göra särskilda
insatser:

-Utbyggd föräldraförsäkring.

-Mer resurser till kulturen. De statliga kulturanslagen okar med 160
milj. kr. som ett led i den aviserade kultursatsningen på 300 milj.
kr. under treårsperioden.

-Ökat internationellt utvecklingsbistånd. Sveriges bistånd ökar med
drygt 1,3 miljarder kronor till nära 13 miljarder kronor. Det är den
största ökningen av biståndet någonsin.

-Arbetslinjen i socialförsäkringen. Arbetslinjen föreslås att även omfatta
socialförsäkringen. 1 stället för passivt stöd till människor
utanför arbetslivet skall insatserna för att slussa tillbaka människor
till aktivt arbete intensifieras.

-Mer resurser åt polisen. Antalet aspiranter vid polishögskolan föreslås
att utökas ytterligare till 800.

För budgetåret 1988/89 blev utfallet på statsbudgeten ett överskott på
18,1 miljarder kronor. För innevarande budgetår beräknas ett överskott
på 18,5 miljarder kronor och för budgetåret 1990/91 ett underskott
på 0,4 miljarder kronor.

Vad gäller kommunernas ekonomi och utveckling i den offentliga
sektorn anförs i propositionen följande. Under de närmaste åren kommer
kommuner och landsting att beröras av flera stora förändringar.
Det gäller framför allt inom skolan och äldreomsorgen. För att kunna
genomföra dessa omfattande förändringar av verksamheten kommer
stora krav på nytänkande att ställas på hela den offentliga sektorn.

I propositionen framhålls att möjligheterna att tillföra den offentliga
sektorn ökade resurser emellertid är starkt begränsade. Det är därför
en väsentlig uppgift och en utmaning att öka utbytet av insatta resurser.
Genom omprioriteringar oör utrymme skapas för nya och angelägna
behov. Arbetet bör inriktas på att höja produktiviteten och effektiviteten
i den offentliga verksamheten. Kraven på resultatuppföljning
och utvärdering måste ställas högre. En tydligare åtskillnad bör göras
mellan produktions- och finansieringsansvar. Ökad användning av
anbudsförfaranden och entreprenader kan ge ett mer varierat utbud
och ökad valfrihet. Ett arbete med här angiven inriktning pågår.

Kraven och förväntningarna på den kommunala sektorn kommer
att vara betydande under de närmaste åren. Efterfrågan på god barnomsorg,
utbildning, sjukvård och äldreomsorg är stor. Samtidigt måste
kommunerna komma till rätta med obalansen i den kommunala
ekonomin. I propositionen framhålls att allt detta bör klaras inom
ramen för ett oförändrat skatteuttag. Det senare är särskilt viktigt de
kommande åren för att inte de gynnsamma effekterna av skattereformen
skall äventyras.

1989/90:FiU20

21

Med hänsyn till bl.a. den begränsade tillgången på arbetskraft bör
volymökningen begränsas till 1 % per år för sektorn som helhet.

Staten bör inte under de närmaste åren lägga några nya kostnadskrävande
uppgifter på den kommunala sektorn, utan att samtidigt ge
kommuner och landsting möjlighet att finansiera eventuella nya åtaganden
med andra medel än höjda skatter.

Skattereformen bör ge ett budgetmässigt neutralt utfall i förhållandet
mellan stat och kommun. Eftersom reformen inte får fullt genomslag
förrän år 1993 bör effekterna för de närmaste åren neutraliseras med
tillfälliga åtgärder. Regeringen avser att återkomma med sådana förslag.

Partimotionerna om den ekonomiska politiken

I motion Fi204 (m) framhålls att årets finansplan är den svagaste i
Sveriges moderna historia. Misslyckandet år 1989 och de allt dystrare
prognoserna för åren 1990 och 1991 föranleder inte annat än en
inbjudan till överläggningar med arbetsmarknadens parter. Finansplanen
är så svag att t.o.m. regeringen själv tvingas säga att den är
ofullständig och att man senare återkommer med de förslag man ännu
inte förmått samla sig till. För världens utvecklade marknadsekonomier
ser framtiden annars ljus ut. Den goda konjunkturen är nu inne
på sitt åttonde år. Inflationen är under kontroll. Strukturomvandlingen,
introduktionen av ny teknologi och Europaintegrationen ger fortsatt
tillväxt. Nya jobb tillkommer, och arbetslösheten avtar.

Enligt moderata samlingspartiets uppfattning finns det skäl att räkna
med att tillväxten i Sverige under åren 1990 och 1991 kommer att
understiga 1,5 %. Det är mindre än hälften av genomsnittet i den
industrialiserade västvärlden. Vidare räknar motionärerna med att
inflationen under åren 1990 och 1991 kommer att ligga kring 9 %.
Det är ungefår dubbelt så högt som i industriländerna i övrigt. Inemot
3 procentenheter av prisstegringen båda dessa år är resultat av skattehöjningarna
i uppgörelsen mellan socialdemokraterna och folkpartiet.
Beträffande skattetrycket redovisar finansplanen i strid med tidigare
utfästelser en fortsatt höjning. Mycket talar för att denna utveckling
med nuvarande politik kommer att förlängas in i år 1991. I nu
rådande utgångsläge kan lönekostnadsökningarna år 1990 förutses bli
ca 10 %. Särskilt den starka ökningstakten inom den offentliga sektorn
gör regeringens antagande om 7,5 % helt orealistiskt. För år 1991
förefaller det på samma sätt högst osannolikt — med den politik som
nu bedrivs — att siffran kan gå ner till ens den nivå på 7 % som utgör
det högre alternativet i finansplanen. Därmed måste man enligt motionärerna
utgå från att bytesbalansen kommer att utvecklas än mer
negativt än vad regeringen förutser.

Med oförändrad politik kommer bytesunderskottet med största sannolikhet
att stiga över 60 miljarder kronor under år 1991. Det blir då
det tyngsta underskott som Sverige haft under efterkrigstiden. Den
ekonomiska krisen har därmed framskridit så långt att den riskerar att
bli okontrollerbar.

1989/90:FiU20

22

Det finns inga enkla och snabba lösningar på den kris som nu
förvärras i rask takt. Sanningen är att vi går mot en mycket besvärlig
tid. En felaktig ekonomisk politik under en följd av år kommer att ge
allvarliga ekonomiska problem under en lång tid framöver. Men detta
får inte bli en ursäkt för att ytterligare skjuta på den nödvändiga
kursomläggningen. Ju längre den dröjer, desto större blir problemen
och desto längre tid tar det att åter nå en balanserad tillväxt.

Moderata samlingspartiets förslag till åtgärder på kort och medellång
sikt för att bryta krisen och för att vända utvecklingen uppåt sammanfattas
i motionen på följande sätt:

-Sänk skattetrycket. Trots att marginalskatterna nu äntligen sänks
kommer en skattepolitik som kontinuerligt höjer skattetrycket att
även fortsättningsvis driva upp kostnaderna och bromsa tillväxten.
Den kommunala skatteökningen måste hejdas. Ett kommunalt skattestopp
bör införas för i vart fall de närmaste åren. Med ett snabbt
beslut ges en tidig signal inför arbetet med såväl de kommunala
budgetarna för år 1991 som långtidsplaneringen i kommuner och
landsting. Den inriktning av skattepolitiken som föreslås i motionen
innebär för år 1991 att skattetrycket sänks med ca 2 procentenheter.
Den statliga inkomstskatten slopas upp till en inkomst av 200 000
kr., och skatteskalan inflationsskyddas. Kapitalbeskattningen lindras.
Reformen finansieras genom dynamiska effekter, besparingar i offentliga
utgifter samt strukturförändringar i skattesystemet. Under
1990-talet måste den ekonomiska politiken utgå från att Sverige inte
kan ha ett skattetryck som markant avviker från vad som gäller i
jämförbara västeuropeiska länder.

- Dämpa kostnadsökningarna. Med den föreslagna skattepolitiken blir,
enligt motionärerna, den beräknade inflationen ca 2,5 procentenheter
lägre såväl år 1990 som 1991 enbart genom att kostnadsdrivande
skattehöjningar avvisas. Förslag läggs dessutom fram om en sänkning
av arbetsgivaravgifterna med nära 2 procentenheter, vilket direkt
minskar lönekostnadsökningen och därmed indirekt inflationen. I
förhållande till regeringens förslag räknar motionärerna mot denna
bakgrund med att inflationen år 1990 blir minst 3 procentenheter
lägre. Genom att löntagarnas kompensationskrav för både år 1990
och 1991 begränsas, och genom att lönekostnadsstegringen dämpas,
skapas förutsättningar för en avsevärt lugnare kostnadsutveckling år

1991.

-Spara i bidragssystemen. Under 1980-talet har kostnadsökningen i
främst de offentliga transfereringssystemen varit mycket kraftig. Denna
utveckling måste brytas. Moderata samlingspartiet föreslår en
sänkt ersättningsnivå i sjukförsäkringssystemet från 90 till 80 %
under de första 89 dagarna. Dessutom förordas ett system med
arbetsgivarperiod de första två veckorna av en sjuktid. Detta kommer
att leda till en direkt besparing på ca 2,3 miljarder kronor
samtidigt som motionärerna räknar med omkring motsvarande
40 000 nya heltidsarbeten. Förslag läggs också fram om liknande

1989/90:FiU20

23

forändringar i föräldraförsäkringen, delpensionsförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen.
Besparingar och förenklingar görs även i
transfereringssystemen till bl.a. kommuner och företag.

-Säkra valutapolitiken. Tanken på en ny devalvering måste avvisas.
En sådan skulle bara medföra att svårigheterna att lösa de svenska
kostnadsproblemen blir än större. I motionen understryks att det
inte räcker med ord i ett läge där alla marknader ser vart utvecklingen
är på väg. Moderata samlingspartiet har under en följd av år
krävt en anknytning av kronan till det europeiska valutasamarbetet
EMS. Den skulle stärka tilltron till vår beslutsamhet att försvara
kronans värde. En EMS-anknytning kräver förhandlingar med de
regeringar och centralbanker som i dag deltar i EMS-samarbetet.
Sådana bör inledas omedelbart.

-Stimulera sparandet. Utan ett ökat enskilt sparande finns det inga
möjligheter att klara de ekonomiska balansproblemen på sikt. En
förbättring av det dåliga hushållssparande! förutsätter en generell
politik, som främst bygger på sänkt skattetryck och stabila spelregler.
Tvångssparandet skall skyndsamt avvecklas liksom löntagarfonderna.
Privatisering av statliga företag stärker och sprider det enskilda
ägandet. Därutöver är det viktigt att särskilt stimulera långsiktigt
bundet sparande samt att sprida ägandet av bostäder och aktier till
enskilda hushåll. Moderata samlingspartiet fäster speciell vikt vid
utvecklingen av pensionssparande!, och föreslagna försämringar måste
stoppas.

-Skapa förutsättningar för tillväxt. Dagens låga tillväxt hotar morgondagens
välfärd. Om inte tillväxten förbättras, går hela vårt välfärdssystem
mot en allvarlig finansieringskris under 1990-talet. Svenska
investeringar sker allt oftare utomlands, medan utlänningars investeringar
går Sverige förbi. Vid sidan av högskattepolitiken är en starkt
bidragande orsak osäkerheten om energipolitiken och Europapolitiken.
Sverige har inte, framhåller motionärerna, råd med denna
osäkerhet. Klara politiska besked om att alla kärnkraftverk skall
användas så länge den tekniska och ekonomiska livslängden så
medger, och att Sverige strävar efter ett med neutraliteten förenligt
medlemskap i EG skulle skapa bättre förutsättningar för den för
framtidens välfärd nödvändiga tillväxten.

I motion Fi211 (fp) anförs att den kanske viktigaste iakttagelsen vad
gäller den internationella utvecklingen är att våra största exportmarknader
utvecklas något sämre än OECD-genomsnittet. Vad gäller den
ekonomiska utvecklingen i Sverige avstår motionärerna från att närmare
kommentera den med motiveringen att denna så uppenbart och
enligt regeringens egna bedömningar bygger på ett ofullständigt underlag
vad beträffar den ekonomiska politiken. I motionen understryks att
den grundläggande svagheten i svensk ekonomi är den dåliga utvecklingskraften.
Den resulterar i alla de synliga problem som regeringen
beskriver i finansplanen. Det enda sättet att bryta cirkeln är att lägga
fast en långsiktig strategi för en tillväxtskapande politik. Det innebär
bl.a. att det är angeläget att de åtgärder som vidtas i stabiliseringspoliti -

1989/90:FiU20

24

ken är i samklang med den långsiktiga strategin. Det begränsar handlingsfriheten
i det korta perspektivet. De praktiska möjligheterna att
kortsiktigt dämpa efterfrågan med åtgärder som är i linje med de
långsiktiga målen är mindre än möjligheterna att med kort varsel
späda på den. Om beslutade utgiftsnedskärningar i något läge skulle
visa sig leda till en alltför restriktiv finanspolitik är ingenting lättare än
att lägga om politiken så att den inhemska efterfrågan stimuleras. Detta
kan ske med kort varsel, t.ex. genom att skatten sänks, vilket överensstämmer
med vad som är långsiktigt och önskvärt.

Motionärernas förslag till uppläggning av den ekonomiska politiken
tar i första hand sikte på följande frågor.

1. Ekonomisk tillväxt. Mot de åtgärder som regeringen föreslår i
utbudsstimulerande syfte har folkpartiet i princip inga invändningar.
Man framhåller att de utbudsstimulerande åtgärderna är viktiga också i
ett stabiliseringspolitiskt perspektiv. Ett huvudproblem är för närvarande
bristen på arbetskraft. Överhettningen på arbetsmarknaden kan
emellertid motverkas och kostnadsutvecklingen hållas tillbaka genom
att arbetsutbudet och sparandet ökar. I motionen betonas att när det
gäller utbudsstimulerande åtgärder är skattereformen viktigast. Därtill
pekar regeringen på ökad satsning på rehabilitering av sjuka och
arbetsskadade och andra viktiga åtgärder som exempelvis åtgärder för
att underlätta inträdet på arbetsmarknaden för flyktingar och invandrare.
De konkreta förslagen är enligt motionärerna emellertid fa, och de
motverkas dessutom av regeringens förslag om förlängning av föräldraförsäkringen
och semestern. Folkpartiet anser att den föreslagna politiken
måste kompletteras på flera olika sätt. I en särskild motion avvisas
förslaget om förlängd semester. Därtill vill motionärerna i detta sammanhang
framföra bl.a. följande synpunkter.

-Arbetet att reformera sjukförsäkringen måste sättas i gång omedelbart.
I en särskild motion föreslås att en arbetsgivarperiod skall
införas, dvs. ett system där arbetsgivarna under t.ex. en 14-dagarsperiod
helt tar över ansvaret för sjukförsäkringen.

-Även arbetsskadeförsäkringen måste reformeras. Vid sidan av sjukförsäkringen
är det framför allt utgifterna för denna som har ökat
under senare år. Praxisen vid bedömningen av arbetsskadeansökningarna
måste bli mer restriktiv. Först då kan rehabiliteringsinsatser
ge önskvärda resultat.

-Barnomsorgen måste byggas ut mer kraftfullt än vad som nu sker.
Ett sätt att stimulera utbyggnaden är att ändra statsbidragsreglerna
(lex Pysslingen) så att det blir fritt fram för enskilda som vill driva
daghem.

-Åtgärder krävs för att underlätta för invandrare att få arbete. En
åtgärd som snarast bör genomföras är att ge asylsökande möjligheter
att arbeta under beredskapsliknande former under själva väntetiden.

2. Pris- och kostnadsutvecklingen. Föreställningen att det skulle vara
möjligt att genom överenskommelser med de centrala arbetsmarknadsorganisationerna
dämpa lönekostnadsutvecklingen — enligt finansplanen
den viktigaste åtgärden för att minska inflationen — bygger enligt

1989/90:FiU20

25

motionärernas mening på en felaktig verklighetsbild av vad som styr
lönebildningen. Det är inte parterna i sig som driver upp lönekostnaderna,
utan det allmänna läget i ekonomin och på arbetsmarknaden.
Parterna har i praktiken inga möjligheter att förhindra stora löneökningar
på en överhettad arbetsmarknad. Enligt motionärernas mening
kan en framgångsrik ekonomisk politik inte bygga på överenskommelser
med arbetsmarknadens parter utan den måste bygga på en kombination
av utbudsstimulanser och en stram finanspolitik.

3. En stram finanspolitik. Det främsta instrumentet för att föra en
restriktiv ekonomisk politik är statens budget. Det — ofullständiga —
budgetförslag som nu presenterats är enligt motionärernas uppfattning
alltför svagt. Detta är också regeringens egen bedömning. Regeringen
borde ha lågt fram en stramare budget som borde ha åstadkommits
genom omprövningar av olika utgiftsprogram. Det mest naturliga, mot
bakgrund av att den ekonomiska utvecklingen enligt regeringen har
nått en kritisk punkt, hade emellertid varit att skjuta upp vissa
reformer, som exempelvis andra etappen i den utbyggda föräldraförsäkringen
och förlängningen av semestern. Därutöver är det motiverat
med åtgärder för att dämpa utgiftsökningen i socialförsäkringssystemet.

4. Anknytning till EMS. Folkpartiet har redan tidigare föreslagit att
Sverige bör undersöka möjligheterna till anknytning till det europeiska
monetära samarbetet, EMS. Valutaregleringens slopande gör det naturligt
att överväga frågan om Sveriges valutapolitiska regim. Målet är och
måste vara en fast växelkurs.

5. Sparandet. Sparandet måste öka och det är från liberala utgångspunkter
angeläget att det i första hand är hushållssparande! som ökar.
I en särskild motion föreslår folkpartiet åtgärder för att öka hushållens
långsiktiga målsparande.

6. Kommunernas ekonomi och den offentliga sektorn. Det finns med
all säkerhet en potential för ytterligare effektiviseringar i kommunerna,
men det är svårare nu än för tio år sedan. Statens bidrag till
kommuner och landsting bör i dagsläget t.ex. inte minskas ytterligare.
Det gäller inte minst för storstadskommunerna som befinner sig i en
besvärlig ekonomisk situation. Det bidrag som staten utbetalar till
kommuner och landsting som kompensation för den borttagna beskattningsrätten
beträffande juridiska personer är till stor del, ca 50 %, ett
bidrag till storstadskommunerna. Folkpartiet har tidigare föreslagit att
detta bidrag skall avvecklas. I rådande läge anser emellertid motionärerna
att det inte är lämpligt att aktualisera detta förslag. Motionärerna
delar vidare regeringens bedömning att det är angeläget att kommunalskatten
inte höjs. Regeringen har aviserat att en parlamentarisk utredning
skall tillkallas för att se över statens bidrag till kommunerna.
Medan arbetet i denna utredning pågår förordas i motionen ett temporärt
kommunalt skattestopp. Den politiskt mest kontroversiella frågan
gäller emellertid synen på enskilda alternativ inom den sociala tjänstesektorn.
I en särskild motion, Valuta för skattepengarna, ges en presentation
av olika åtgärder för att öka utrymmet för enskilda alternativ.

1989/90:FiU20

26

7. Folkpartiets budgetalternativ. Budgetalternativet präglas av följande
huvudlinjer. Med hänsyn till det ekonomiska läget krävs en stramare
budget än vad regeringen föreslår. I motionen föreslås en fördelningspolitiskt
motiverad omprioritering av statsutgifterna till förmån för de
utsatta grupper som kan kallas det glömda Sverige och för fattiga
människor i u-länderna. En väsentligt kraftigare satsning på miljövård
än regeringens måste komma till stånd. Därutöver föreslås en rad
insatser för att förbättra förutsättningarna för kulturell och ideell
verksamhet. En kortfattad redovisning av folkpartiets förslag till förändringar
i statsutgifterna (helårseffekt) ges i följande sammanställning.

* Ökade utgifter (milj. kr.)

Det glömda Sverige 1 000

Miljö 200

Bistånd 400

Studenters möjligheter att arbeta 75

Kultur 30

Idrott 25

Övrigt 15

Summa 1 745

* Besparingar (milj. kr.)

Nej till 2:a steget i föräldraförsäkringen 2 000

Höjd egenavgift i arbetslöshetsförsäkringen 2 000

Socialförsäkringssystemet 1 000

Byråkrati m.m. 900

Nettobesparing bostadsstöd 235

Ränteeffekt vid försäljning av statliga företag 500

Summa 6 635

Merparten av aktuella skattefrågor inför år 1991 kommer att behandlas
inom ramen för skattereformen. I detta sammanhang föreslås:

- höjning av alkohol- och tobaksskatterna,

-avskaffande av avdragsrätten för fackligt medlemskap och motsvarande
förändring för företagen,

-avskaffande av den tillfälliga s.k. arbetsmiljöavgiften redan från den
1 juli 1990,

-avskaffande av den tillfälliga särskilda fastighetsskatten i vissa delar
av ABC-län redan från den 1 juli 1990,

-avskaffande av förmögenhetsskatten på arbetande kapital,

-sänkning av skogsvårdsavgift från 0,8 till 0,5 %,

-avskaffande av omsättningsskatterna på aktier och andra värdepapper
samt

-avskaffande av löntagarfondsskatterna.

Regeringens budgetförslag i år är ofullständigt, men motionärerna gör
bedömningen att effekterna på efterfrågan av här redovisat skatteförslag
i relation till regeringens i stort sett är noll, eller svagt positiva. Det
samlade förslaget i fråga om statens utgifter och intäkter leder till en

1989/90: FiU20

27

med ca 4 miljarder kronor stramare budget. Därtill kommer, framhåller
motionärerna, den samhällsekonomiska balansen givetvis att förbättras
som följd av de föreslagna utbudsstimulerande åtgärderna.

I motion Fi213 (c) anförs att den internationella högkonjunkturen har
gått in i ett lugnare skede. För den svenska ekonomin gäller att den
ackumulerade effekten av flera års försvagad konkurrenskraft nu slår
igenom. Följden blir försämringar av såväl handels- som bytesbalansen.

Det konjunkturanpassade åtstramningspaket som centern medverkade
till våren 1989 Sr, menar motionärerna, en gynnsamt återhållande
effekt på ekonomin, framför allt den privata konsumtionen, motsvarande
ca 18 miljarder kronor under år 1990. Detta åtgärdspaket bör
nu följas upp med en ekonomisk politik med följande inriktning:

- En stram finanspolitik och statsbudget. Det totala skattetrycket måste
hållas nere. En konjunkturavmattning kan också medföra tendenser
till ökad offentlig utgiftsandel. Detta måste undvikas.

- Nuläget medger, såvida man inte kan bryta de nuvarande tendenserna
till kraftigt stigande pris- och lönekostnader, inte nya reformåtaganden
från statens sida. Kostnadskrävande reformförslag kan behöva
skjutas på framtiden. Utvecklingen av regeringens överläggningar
med arbetsmarknadens parter bör avvaktas för att bedöma vilka
statsfinansiella åtaganden som är möjliga.

-Insatser måste göras för att öka arbetsutbudet och komma till rätta
med strukturella problem i ekonomin.

-Skattereformen bör fullföljas med beaktande av en fördelningspolitisk
rättviseprofil och med mindre inflatoriska och kompensationsdrivande
sidoeffekter. Detta är en förutsättning för att skattereformens
stabilitet skall medverka till en nedväxling av kostnadsutvecklingen.
Den kommunala skatteutjämningen måste kraftigt förbättras.
-Staten bör ingripa mot den kraftiga utgiftsexpansionen inom socialförsäkringssystemet.
Förändringar får dock inte innebära en fördelnings-
eller socialpolitisk ambitionssänkning. I motionen föreslås en
omedelbar försöksverksamhet med 14 dagars arbetsgivarperioder i
sjukförsäkringen i två län. Detta förutsätter att arbetsgivaren kompenseras
via sänkta arbetsgivaravgifter. Slår detta väl ut bör arbetsgivarperioder
skyndsamt kunna införas över hela landet.
-Omsättningsskatten på värdepapper bör omedelbart avskaffas.
-Arbetslinjen bör gälla i socialförsäkringssystemet. Bl.a. bör en del av
arbetslöshetsförsäkringens överskott användas till offensiva åtgärder
för att öka arbetskraftsutbudet i de delar av landet som ej är
överhettade.

-En rad statliga företag bör säljas ut. Löntagarfonderna bör avskaffas
och deras tillgångar skiftas ut. Dessa förslag behandlas utförligt i
partimotioner tillsammans med folkpartiet och moderata samlingspartiet.

-Det frivilliga hushållssparande! måste öka. Detta gäller särskilt det
långsiktiga sparandet. Centern förordar ett skyndsamt införande av
personliga investeringskonton.

1989/90:FiU20

28

-Penningpolitiken måste i nuläget vara fortsatt stram. Detta framför
allt i syfte att hindra spekulation mot den svenska kronan och för att
balansera valutaflödena. En stram penningpolitik har dock ogynnsamma
effekter på investeringar och fördelningspolitik. Målet måste
därför vara en sänkt ränta och att finanspolitiken bär en större del
av bördan för stabiliseringspolitiken.

- En rad åtgärder bör genomföras för att ytterligare förbättra ekonomins
funktionssätt och öka möjligheterna att nå målet om en
hållbar utveckling med ekologisk balans och hushållning med naturresurser.
Dessa åtgärder bör bl.a. syfta till

a) Energi- och resurssparande.

b) Satsning på styrande punktskatter på energi.

c) Ökad användning av miljöavgifter.

d) En miljöavgift på klor bör införas. Intäkterna från denna skall
användas för miljöförbättrande åtgärder.

e) Införande och användning av ett nationalinkomstbegrepp som tar
hänsyn till miljö och naturresurser samt naturresursräkenskaper i
nationalräkenskaperna.

-Den kommunala ekonomin. I motionen framhålls att regeringen
efter förnyade krav från centerpartiet nu har aviserat tillsättandet av
en utredning kring den kommunala skatteutjämningen. Motionärerna
anger följande utgångspunkter för ett effektivare kommunalt
skatteutjämningssystem.

a) Samtliga kommuner bör ingå i och omfattas av skatteutjämningssystemet.

b) Merparten av de specialdestinerade bidragen bör överföras till
skatteutjämningssystemet.

c) Systemet skall enbart bygga på faktorer som kommunerna inte
kan påverka, såsom skattekraft, åldersstruktur och geografiska förhållanden.

Utredningen bör med tanke på genomförandet av skattereformen
skyndsamt framlägga förslag som beaktar dessa utgångspunkter och
effekter.

I motionen sammanfattas centerns budgetalternativ på följande sätt.

De prioriterade områdena är miljön, rättvis fördelning, likvärdiga
levnadsvillkor i hela landet, utbildning och utveckling samt grundtrygghet
i vård och omsorg.

- Budgetalternativet är ca 5,4 miljarder kronor starkare än regeringens
budget räknat på budgetåret 1990/91.

- Det totala skattetrycket sänks med ca 2,9 miljarder kronor räknat på
helår.

Följande områden anges som särskilt angelägna:

-Miljön. 600 milj. kr. utöver regeringens förslag. Tas in via miljöavgifter.

-Östeuropa och Baltikum. 450 milj. kr. extra utöver regeringens
förslag.

-Vårdnadsbidrag.

1989/90:FiU20

29

-Gruppbostäder för senildementa.

- Fler förskollärare, ökad miljöutbildning, satsning på högskolorna.
-Grundpension. Pensionstillskott till undantagandepensionärer omedelbart.

-Arbete i stället för bidrag.

- 200 nya polistjänster utöver regeringens förslag.

Besparingar föreslås genom bl.a. ändrat huvudmannaskap för folkbokföringen,
nedläggning av spardelegationen och viss återhållsamhet
inom arbetsmarknads- och bostadsdepartementens verksamhetsområden.

Motionärerna framhåller att centerns budgetalternativ är närmare 5,4
miljarder kronor starkare än regeringens budget räknat på budgetåret
1990/91. Detta ses som ett resultat av en noggrann utgiftsprövning,
genom viss omföring mellan socialförsäkringssystemet och statsbudgeten
och genom att man inte tillstyrker föräldraförsäkringens utbyggnad.
Ökade intäktskrav på statlig verksamhet, ränteeffekten vid utförsäljning
av statliga företag och ett nej till ändrat huvudmannaskap för
folkbokföringen är också exempel på åtgärder som stärker budgeten.

I motion Fi212 (vpk) anförs att den socialdemokratiska regeringens
åttonde budget efter regeringsskiftet år 1982 följer samma mönster som
i de sju tidigare budgetarna. Någon omfördelning till de lågavlönade
finns inte, tvärtom fortsätter den politik som gynnar kapital, rika och
spekulanter. Dessutom stärks inte den sociala gemensamma sektorn.
Reformerna är begränsade och dessutom, i uttalanden av finansministern,
villkorade, med att de lönearbetande skall hålla tillbaka lönekraven.
De brister, obalanser och den överhettning som finns i vissa delar
av ekonomin skyller regeringen i huvudsak på de arbetandes löneökningar.
Den ekonomiska politiken måste nu fl en inriktning som
syftar till att skapa bättre balans i svensk ekonomi — balans mellan
arbete och kapital, mellan hög- och lågavlönad, mellan privat och
offentlig verksamhet samt ekologisk balans.

Motionärernas förslag till en omläggning av inriktningen av den
ekonomiska politiken sammanfattas i följande riktlinjer:

-Social tillväxt för rättvisa, jämlikhet och trygghet.

- Rättvis fördelningspolitik skall genomsyra alla politikens områden.
-Rätten till ett meningsfullt arbete förverkligas genom demokratiska

rättigheter i arbetslivet.

-Samlade åtgärder mot den ekologiska krisen och en resurs- och
miljöbesparande energipolitik.

- Försvar av den nationella suveräniteten med riktade framtidsinvesteringar.

Den konkreta innebörden av dessa riktlinjer kan beskrivas genom en
redovisning av bl.a. följande områden:

- Löner, priser, vinster och inflation. Motionärerna motsätter sig statliga
beslut som förhindrar de lönearbetande att tillkämpa sig rättmätiga
löneökningar. Tvångsmedling i avtalsrörelserna, ökade strejkböter

1989/90:FiU20

30

etc. avvisas i motionen. Inflationsbekämpningen är viktig, men det
krävs en annan inriktning, som har sin udd riktad mot höga vinster,
monopol och spekulation. Ett första steg är att införa en straffskatt
för företag och verksamheter som gör oskäliga prishöjningar. En
sådan skatt har en återhållande effekt på prisutvecklingen såväl på
export- som hemmamarknad.

-Rätt till meningsfullt arbete. Under en tvåårsperiod, i avvaktan på
en ny politik på området, borde det vara möjligt att fa ca 10 % av
de förtidspensionerade och långtidssjukskrivna att med lönebidrag
återgå till arbetslivet i någon form. Därmed omvandlas socialförsäkringspengarna
från passiva åtgärder till aktiva arbetsinsatser. Det är
vidare brist på arbetskraft inom vård, omsorg och industri. Den
sektor som växt kraftigt under 1980-talet är den privata tjänstesektorn.
I motionen föreslås därför att arbetskraft styrs från denna
sektor till vård, omsorg och industri genom en höjning av arbetsgivaravgiften
på den privata tjänstesektorn i de överhettade områdena.
Förutsättningarna för att en sådan politik skall lyckas är att de
arbetandes löner inom vård, omsorg och industri tillåts öka.

-Fördelningspolitiken och skatteomläggningen. Den av den socialdemokratiska
regeringen och folkpartiet påbörjade skatteomläggningen
kan ifrågasättas utifrån dess fördelningspolitiska resultat. Vänsterpartiet
kommunisterna kommer till vårens skattepolitiska proposition

— om det andra steget i skatteomläggningen — att föreslå sänkt skatt
på arbetsinkomster främst för de lågavlönade. Därvid krävs att en
sådan finansiering av skattebortfallet kompenseras på ett fördelningspolitiskt
rättvist sätt.

-Framtidsinvesteringar — ekologisk näringspolitik. I motionen ställs
krav på en ny industri- och näringspolitik. I en sådan föreslås
AP-fonderna och löntagarfonderna ha en central roll. Med dessa
fonder som grund kan regeringen skapa en industripolitik som
beskär privatkapitalets äventyrliga politik och garanterar framtidsinvesteringar
i Sverige utifrån regional- och samhällsekonomiska utgångspunkter.
En ny industri- och näringspolitik måste styras utifrån
ekologiska betingelser. En satsning på infrastrukturbyggnad i de
regionalpolitisk! utsatta områdena är strategiskt viktig. Partiet har
tidigare år föreslagit en miljardsatsning på detta område och återkommer
med förslag när den regionalpolitiska propositionen presenteras
under våren.

- Bryt maktkoncentrationen — demokratisera. En demokratisering av
ekonomin är grundläggande för att motverka storfinansens maktkoncentration
och dess avgörande inflytande över samhällets utveckling.
Demokratisk kontroll av banker och finansinstitut är nödvändig i en
sådan politik.

-Transnationalisering och valutareglering. Transnationaliseringen
måste motverkas och kapitalrörelserna över gränserna kontrolleras.
Valutaregleringen måste återinföras och lagen skall tillämpas i sin
helhet. Därutöver måste de anställdas fackliga organisationer ges

1989/90:FiU20

31

vetorätt mot utländska uppköp av företag och mot att svenska
företag gör uppköp av företag, investerar i foretag elier eljest flyttar
verksamhet utomlands.

-Satsning på kommunernas socialt viktiga delar. En av effekterna av
skatteomläggningen är att det breddade skatteunderlaget ger inemot
10 miljarder kronor mer till kommunernas ekonomi år 1991, och
de förändringar som sker i år beräknas ge 3—4 miljarder kronor.
Regeringen aviserar att man skall dra in dessa pengar till staten.
Motionärerna säger nej till en sådan indragning och vill i stället låta
detta ökade skatteunderlag bli en grundplåt i en utveckling av de
socialt viktiga delarna av den offentliga verksamheten. I motionen
föreslås också att minst 4 miljarder kronor tillförs det sociala området
för att åstadkomma förbättringar inom vård och omsorg, att 5
miljarder kronor per kalenderår (2,5 miljarder budgetåret 1990/91)
överförs till kommunerna för att förbättra deras ekonomi och klara
de aktuella uppgifterna. De ca 5 miljarder kronor som skatteförvaltningen
har att fordra från svenska företag, efter den skattekontroll
som gjorts för år 1989, bör tillställas kommuner och landsting som
en engångsöverföring för en sanering av deras ekonomi.

I vänsterpartiet kommunisternas budgetförslag anges en utgiftsnivå som
ligger drygt 17,5 miljarder kronor över regeringens förslag, samtidigt
som skatteintäkterna beräknas bli 30,7 miljarder högre än vad som
anges i statsbudgeten. Det bör därvid observeras att motionärerna
räknar med en högre inflation och ett kraftigare lönepåslag än vad
som antas i budgetpropositionen. Följande tabell sammanfattar budgetförslaget.

* Ökade utgifter (milj. Itr.)

Utbyggnad av barnomsorgen
Personal rekryter ingsåt gärder
Överföring till kommunerna
UtbiIdning
Sysse 1sät tning
Mi 1 jö

1 300

inom vård och omsorg 3 000
7 500
1 154
1 000
661

1 700

2 885
1 300
1 000
1 829

Summa 17 559

Regionala fonder
Försvar

Internationellt bistånd
Mi 1jövårdsinsatser i Polen och Baltikum
Öv r i g t

1989/90:FiU20

32

* Ökade inkomster (milj. kr.)

Allmän löneavgift 4 000

Barnomsorgsavg ift 1 300

Fastighetsskatt 2 000

Fastighetsförsäljningsavgift 1 250

Investeringsavgift i Stockholm-Uppsa1 a 250

Vattenkraftsskatt 3 000

Uranskatt 4 000

Flygbränsleskatt 1 000

Vattenfall 1 300

Skatt på värdepapper 3 000

Aktier reavinst 550

Förmögenhetsskatt 2 000

Tobaks- och alkoholskatt 1 000

Patientavgifter - 170

Dagmar 10

Högre löne- och prisantaganden 8 800

Summa 30 690

Detta överskott skall inte ses som ett uttryck för en vilja att föra en
stramare politik än regeringen, utan är i stället ett resultat av en
beräkning grundad på mer realistiska löne- och prisantaganden än de
regeringen utgått från. De medel som på detta sätt reserveras kommer
att tas i anspråk till kompletterande utgiftsförslag i samband med
vårens "propositionsflod". Regeringen har föranmält propositioner på
bl.a. följande områden: regionalpolitik, trafik, näringspolitik, jordbruk
och skatteomläggningen som inte minst har betydelse för bostadssektorn.

I motion Fi208 (mp) anförs att vi under lång tid har levt över våra
tillgångar såväl ekonomiskt som ekologiskt. Detta framkommer tydligast
på den ekonomiska sidan genom de omfattande bytesbalansunderskott
som vi har. På den ekologiska sidan ser vi denna skuldsättning
tydligt när vi förstör delar av det biologiska livets förutsättningar
genom att försura jord, vatten och luft, kväva vattendragens produktionsförmåga
med stora kväveläckage osv. Den dubbla uppgiften att
sanera ekonomin och komma till rätta med de ekologiska problemen
kommer enligt motionärerna att ställa oss inför målkonflikter som kan
innebära att viljan att betala de ekologiska skulderna temporärt minskar
styrkan i arbetet med att sanera de ekonomiska skulderna. Med
tanke på de svåra obalanser och den samlade skuldsättning som enligt
motionärerna råder i den svenska ekonomin och i de ekologiska
systemen bör inom den ekonomiska politiken följande mål prioriteras:

- Den materiella förbrukningen måste minskas inom sådana områden
som tär på knappa råvaruresurser och förstör miljön.

-Energiförbrukningen måste minskas och styras över till inhemsk
förnyelsebar, miljövänlig energi.

-Miljöbelastningen måste minskas inom produktion, kommunikationer
och andra miljöstörande områden.

- Förebyggande vård måste främjas, vilket på sikt minskar ohälsa.

- De sociala och ekonomiska klyftorna i samhället och världen måste
minska.

1989/90:FiU20

33

3 Riksdagen 1989/90. 5 sami. Nr 20

-Inflationstrycket måste sänkas och takten i löneökningarna dämpas. 1989/90:FiU20

För att nå ovannämnda mål anger miljöpartiet följande medel som
huvudinslag i budget- och ekonomisk politik de närmaste åren:

-Storsatsning på miljöinriktade investeringar. En huvuduppgift under
det kommande decenniet kommer att vara att bygga om samhället i
en mer miljövänlig och resurssparande riktning. Detta kommer att
kräva mycket stora investeringar inom framför allt trafikområdet,
energiområdet, avfallshanteringen och nya miljövänliga produktionsprocesser.

-Dyrare energi och utsläpp. Höjda skatter och avgifter på energi,
råvaror och utsläpp skall utnyttjas som viktiga styrmedel för att
initiera och genomfora ovannämnda investeringsprogram.

-Tillfälligt höjt skattetryck. Det föreslagna investeringsprogrammet
kommer att leda till en höjd skattekvot till den del det finansieras
via höjda energiskatter. Miljöpartiet förordar att skattekvoten höjs
något under de år en stor kraftsamling måste ske för ombyggnaden
av samhället i miljövänlig riktning. De ökade skatteinkomsterna
måste helt användas till miljöinriktade investeringar. På längre sikt
anser motionärerna att skattetrycket bör minska.

-Besparingar. Andra åtaganden utöver dem som berör miljöinvesteringar
måste helt finansieras genom besparingar på andra områden.

Medel till en ökad förebyggande vård kan i första hand erhållas
genom besparingar på transfereringssystemen. Det gäller främst bostadssubventionerna
men också inom vissa socialförsäkringssystem.

Andra områden där besparingar kan göras är det militära försvaret
och byggandet av nya vägar.

Vad gäller fördelningspolitiken framhålls i motionen att en ombyggnad
och omvandling av samhället i miljövänlig riktning kräver en kraftansträngning
av oss alla och kommer att leda till att andra, mer traditionella
mål för den ekonomiska politiken får komma i andra hand. Hit
hör bl.a. höjda reallöner. Det är inte, menar motionärerna, realistiskt
att förutsätta att vi skall kunna genomföra en stor framtidssatsning för
en bättre miljö och samtidigt öka konsumtionsstandarden på andra
områden. I detta läge är det viktigt att den ekonomiska politiken och
skattepolitiken får en klar fördelningsprofil. Det ekonomiska kravet att
strama åt måste vara störst för höginkomsttagarna, som har den största
materiella förbrukningen. Även de flesta medelinkomsttagarna kommer
sannolikt att bli tvungna att sänka sin konsumtion på vissa
områden.

Miljöpartiets budgetalternativ sammanfattas i följande sammanställning.
Utförliga kommentarer till enskilda poster återfinns i separata
anslagsmotioner för resp. departementsområde.

34

Sammanställning av miljöpartiet de grönas budgetförslag för budgetåret
1990/91 uttryckt som helårseffekt
Alla värden avser avvikelser från budgetpropositionen.

1989/90:FiU20

	Statsbudget- effekt	Bedömd fördelning på Hushåll Företag Offentligt
Ökade utgifter/ minskade inkomster		Miljoner kronor
Miljöinriktade investeringar Ökad offentlig konsumtion, m.m. Ökade transfereringar Sänkta arbetsgivaravgifter Sänkta inkomstskatter, m.m.	- 7 800 - 3 150 - 4 240 -14 000 -41 650	500 430 4 240 41 650	1 100 400 9 800	6 200 2 320 4 200
Summa	-70 840	46 820	11 300	12 720
Minskade utgifter/ ökade inkomster
Minskad offentl. konsumtion, m.m. Minskade transfereringar Skattereformen: inkomst av tjänst Skattereformen: inkomst av kapital Skattereformen: annan finansiering Indirekta skatter, exkl energi Indirekta skatter, energi	3 920 4 400 10 900 14 600 200 8 000 29 000	- 4 400 -10 900 -14 600 1 300 - 5 700 -14 535	- 220 - 1 500 - 2 300 -12 130	- 3 700 - 2 335
Summa	71 020	-48 835	-16 150	- 6 035
Netto	180	- 2 015	- 4 850	6 685

Sammantaget leder, enligt motionärerna, detta budgetförslag till en
ytterligare åtstramning av den privata konsumtionen. Åtstramningen
kan förväntas få en klar miljöprofil genom en minskad förbrukning av
energi och andra varor som till följd av miljöpartiets skatteförslag blir
väsentligt dyrare. Däremot kan inte en viss konsumtionsökning uteslutas
på andra områden som inte förbrukar mycket energi och förstör
miljön.

Genom en, jämlört med regeringens väntade förslag, mer låginkomsttagarvänlig
profil på skatteskalan för år 1991 och framåt kommer
åtstramningarna främst att drabba hög- och medelinkomsttagare.
Det kan dock inte uteslutas att också vissa lägre inkomsttagare som
förbrukar mycket energi måste strama åt om de inte har möjlighet att
förändra sitt konsumtionsmönster.

35

Proposition 114 jämte parti- och kommittémotioner

1989/90:FiU20

Proposition 114

I proposition 114 framhålls att utsikterna har försämrats för den
svenska ekonomins utveckling, i förhållande till vad som redovisades i
finansplanen 1990. Utan åtgärder skulle bytesbalansens underskott
komma att stiga till en historiskt sett mycket hög nivå redan under
innevarande år. Vidare skulle den svenska arbetsmarknaden förbli
överhettad, med påföljande tryck uppåt på priser och löner, även om
bristen på arbetskraft förutses bli något mindre än under det senaste
året.

Den omfattande skattereform som har inletts i år kommer emellertid
att bidra till en bättre tillväxt genom ökat utbud av arbetskraft,
högre sparande och effektivare resursanvändning. Reformen kommer
dock att ge ett kraftigt tillskott till hushållens köpkraft år 1991, vilket
kan komma att medföra betydande stabiliseringspolitiska problem, om
lönerna samtidigt fortsätter att öka snabbt. I propositionen understryks
därför att det är av yttersta vikt att timlönernas ökningstakt dämpas
radikalt 1991. Samtidigt erbjuder 1991 till följd av skattereformen en
unik möjlighet att växla ned till en låg kostnadsökningstakt samtidigt
som realinkomsterna hålls uppe.

Med avsikten att fa till stånd ett stabiliseringsavtal har regeringen
utsett en särskild förhandlare, som har i uppgift att medverka till en
uppgörelse mellan de avtalsslutande parterna, vilken avser prisklausuler
för 1990 och löneavtal för 1991. Detta arbete skall vara slutfört i
början av april. Regeringen avser vidare att tillkalla en särskild utredare
för att, i nära samverkan med arbetsmarknadens parter, föreslå
åtgärder för att förbättra och förstärka spelreglerna på arbetsmarknaden.
Syftet är bl.a. att skapa förutsättningar för en bättre fungerande
lönebildningsprocess.

I avvaktan på att klarhet nås om löneutvecklingen för 1990 och
1991, bör ett allmänt pris- och hyresstopp gälla tills vidare till dess att
bättre klarhet nåtts om den förväntade lönekostnadsutvecklingen. Därför
lämnas förslag om att riksdagen godkänner att prisregleringslagen
skall få tillämpas fr.o.m. den 8 februari 1990.

Det är väsentligt att skattereformen inte urholkas genom att kommunerna
höjer utdebiteringen av kommunalskatt. Regeringen avser att
senare under våren återkomma med förslag, som berör den kommunala
ekonomin. Ett förslag om att tillfälligt begränsa rätten att höja
utdebiteringen för kommuner, landsting och församlingar kommer
inom kort att föreläggas riksdagen. Vidare avser regeringen att föreslå
åtgärder som neutraliserar effekterna av skattereformen vad avser
förhållandet mellan staten och kommunerna.

I propositionen framhålls även att utrymmet för att höja den kommunala
utdebiteringen även på längre sikt kommer att vara begränsat.
Regeringen avser att inom kort tillsätta en utredning med uppdrag att

36

se över statens bidrag till kommunerna. Översynen, som också skall
omfatta skatteutjämningssystemet, bör resultera i en jämnare fördelning
av kommunalskatterna.

Åtgärder för att stimulera utbudet av arbetskraft har varit ett väsentligt
inslag i den ekonomiska politiken under senare år.

Regeringen avser att senare i år lägga fram förslag till riksdagen om
att lagfäst sjuklön införs den 1 januari 1991. Härigenom åläggs arbetsgivaren
att betala ut sjuklön till sina anställda för de lörsta 14 dagarna
av varje sjukdomsperiod. Sjukförsäkringsavgiften bör sänkas med 1
procentenhet vid samma tidpunkt. I syfte att öka tillgången på arbetskraft
avser regeringen att senare i år förelägga riksdagen förslag om att
ge anställda rätt att själva välja, om de vill arbeta till 67 års ålder. En
sådan rätt bör införas den 1 januari 1991. Vidare utreds inom regeringskansliet
möjligheterna att låta unga balter komma till Sverige och
arbeta under en kortare period. I syfte att stärka utbudet av arbetskraft
utreder regeringen möjligheterna att införa rätt för anställda att skjuta
på semestern eller arbeta med full betalning utöver semesterlönen
under den femte och sjätte semesterveckan.

För att dämpa efterfrågan bör, som tidigare aviserats, skatten på
spritdrycker, vin, starköl och öl samt tobak nu höjas med sammantaget
motsvarande ca 900 milj.kr.

För att begränsa överhettningen på byggmarknaden har regeringen
nyligen i en proposition till riksdagen föreslagit att

investeringsavgiften i Stockholms- och Uppsalaområdena, vilken infördes
våren 1989, utvidgas till att omfatta Göteborgsområdet samt att den
höjs från 10 % till 30 % och förlängs till att gälla även 1991. I samma
syfte har arbetsmarknadsstyrelsens uppdrag att begränsa oprioriterat
byggande 1990 förlängts till att gälla även 1991.

Förslaget om lagfäst sjuklön innebär — utöver effekterna på arbetsutbud
och produktivitet — också en betydande skärpning av finanspolitiken.

Parti- och kommittémotionerna med anledning av proposition
114

Inledningsvis framhålls i motion Fi45 (m) att regeringen ansluter sig i
proposition 114 till den av moderata samlingspartiet redan tidigare
framförda bedömningen att Sveriges ekonomi är i ett sämre skick än
vad som kom till uttryck i finansplanen. Lönestegringen 1990 kan nu
väntas överstiga 10 %. Runt samma siffra hamnar inflationen. Det
beräknade underskottet i bytesbalansen får justeras upp från 38 till ca
50 miljarder kronor innevarande år och till ca 70 miljarder nästa år.
Den nyligen inträffade fördubblingen av räntemarginalen till Europamarknaden
— nu ca 6 procentenheter — vittnar om den misstro som
utomlands föreligger mot den svenska ekonomin och dem som är satta
att sköta den. De målsättningar som regeringen anger i propositionen
låter i och för sig bra, men avståndet blir sedan stort till de åtgärder
som faktiskt föreslås. Det rör sig mest om rester av ett enligt motionärerna
redan från början föga ändamålsenligt krispaket.

1989/90:FiU20

37

I proposition 114 har lönestoppet ersatts med en särskild förhandlare.
Dennes uppgift är att till i början av april medverka till en
uppgörelse mellan avtalsparterna, vilken ger ett lågt utfall av avtalens
prisklausul för 1990 och löneförhandlingarna för 1991. Uppdraget
avseende 1990 ser motionärerna som en omöjlig uppgift. Pristaket har
som nämnts redan i praktiken brutits igenom. Skilda fackliga organisationer
är för närvarande i färd med att formulera sina yrkanden i
kommande kompensationsförhandlingar. Att i april fastställa lönerna
för 1991 är om möjligt ännu mer omöjligt. Löner bestäms inte runt ett
bord av centrala förhandlare. Lönebildningen är en kontinuerlig process,
där de höjningar som hålls borta ur eventuella centrala avtal
kommer fram på det lokala planet i form av löneglidning. Avgörande
för ökningstakten är i första hand arbetsmarknadsläget och den förda
skattepolitiken. På samma grunder som tidigare redovisats i partimotioner
under året avvisar moderata samlingspartiet tanken på statlig
inkomstpolitik.

I motionen konstateras att såväl vetenskaplig expertis som praktisk
erfarenhet vittnar entydigt om att
nadsekonomi är verkningslösa, annat än möjligen på mycket kort sikt,
och dessutom skadliga. Ingreppet ter sig särskilt anmärkningsvärt av
det skälet att en betydande del av prisstegringen beror på politiska
beslut, bl.a. i samband med den pågående skatteomläggningen. Regeringen
vidhåller i alla fall inte att regleringen skall gälla till 1991 års
utgång. Dess varaktighet görs i propositionen beroende av löneutvecklingen
för åren 1990 och 1991. Men det är oklart vari sambandet
består. Om prisstoppet till äventyrs får någon verkan ökar ju utrymmet
för konsumtion, och effekten blir raka motsatsen till efterfrågedämpande!
I motionen yrkas avslag på tillämpning av prisregleringslagen.

Förslaget med en utvidgad och höjd
byggande avstyrks i motionen.

Förslaget att höja skatten på alkohol och tobak är behäftat med den
nackdelen att det verkar prisuppdrivande. Skattehöjningen accepteras
ändå av motionärerna men med motiveringen att priset på dessa varor
skall följa konsumentprisindex. I syfte att främja en övergång till
alkoholsvagare drycker föreslås i motionen att ett svagare starköl med
högst 3,6 % alkoholhalt införs.

Regeringen återkommer i propositionen till sina planer på ett
förslag om en lagfäst sjuklön. Grundtanken stämmer överens med det
förslag till arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen som moderata samlingspartiet
föreslog senast i januari detta år. Däremot har regeringen
uppenbarligen inte för avsikt att kompensera arbetsgivarna i motsvarande
mån, utan resultatet blir en "löneskatt" motsvarande ca 10 miljarder
kronor. Enligt motionärerna föreligger risk för att arbetsgivarna
skall betala socialförsäkringsavgifter på sjuklönen. I så fall tillkommer
det 7 miljarder kronor i kostnadsökning. Regeringens kommande förslag
till sjuklön skulle i så fall innebära en merbelastning på 17 miljar -

1989/90:FiU20

38

der kronor. Moderata samlingspartiet vidhåller sitt förslag till reform
av sjukförsäkring. I samband med att en arbetsgivarperiod införs bör
självfallet sjukförsäkringsavgiften sänkas i motsvarande mån.

Enligt proposition 114 skall alla anställda få rätt att arbeta till 67 års
ålder. Motionärerna ser det som önskvärt med en flexibel pensionsålder
och tillstyrker detta. Skall den föreslagna valfriheten komma att
utnyttjas i nämnvärd utsträckning, måste även egenföretagare slippa
avtrappning av det extra avdraget vid beskattningen liksom av det
kommunala bostadstillägget vid förvärvsarbete.

I motionen understryks att moderata samlingspartiet sedan länge har
förordat införandet av ett kommunalt skattestopp. Ett kommunalt skattestopp,
vars verkan inskränks till ett enda år, kan lätt kringgås genom
upplåning och en desto större höjning påföljande år. Ett genomförande
av en skattereform kräver därför enligt motionärerna att den måste
kombineras med ett kommunalt skattestopp under en längre övergångsperiod
än ett år.

I motion Fi46 (fp) kritiserar folkpartiet regeringen för bristen på en
sammanhängande ekonomisk strategi. Det ekonomiska läget har försämrats
sedan finansplanen presenterades, men regeringen presenterar
ingen bedömning av det ekonomiska läget. Inte heller ges någon
beskrivning av väntade effekter av föreslagna eller aviserade åtgärder.
Den ekonomiska kris som var så akut att den ledde till regeringskris
negligeras nu helt och konkreta ekonomisk-politiska åtgärder skjuts på
framtiden. Regeringens uttalanden om att den ekonomiska politiken
överordnas övriga politiska krav samt att reformer föreslås bara om de
utan skattehöjningar kan finansieras inom ramen för en stram finanspolitik
motsägs av aviserade och beslutade förslag. Både skattehöjningar
och nya reformer föreslås. Folkpartiet anser en sådan återgång till
traditionell skattehöjningspolitik skadlig och felaktig. De dubbla budskapen
bidrar också till ökad osäkerhet om den ekonomiska utvecklingen
och sjunkande förtroende för regeringens förmåga att angripa
de strukturella problemen. Därmed tvingas riksbanken att även fortsättningsvis
driva en hård penningpolitik med höga räntor.

Vad gäller åtgärder för att fa till stånd stabiliseringsavtal föreslår
regeringen dels en särskild förhandlare för att få låga avtal, dels en
särskild utredare för att förbättra de institutionella formerna för lönebildningen.
Mot det senare har motionärerna ingen invändning, även
om det inte alls framgår på vilka områden regeringen tänker sig
förändringar. Enligt motionärernas uppfattning har däremot den särskilda
förhandlaren erhållit ett omöjligt uppdrag. I motionen ifrågasätts
också det kloka i att redan nu under mars/april 1990 med en överhettad
arbetsmarknad försöka få fram ett avtal för nästa år. Alla bedömningar
tyder på att arbetsmarknadsläget nu försvagas ganska snabbt,
och de yttre förutsättningarna för ett lågt avtal torde därmed komma
att förbättras om man avvaktar utvecklingen.

I motionen upprepar folkpartiet i sitt tidigare ställningstagande mot
att använda en prisreglering som ekonomisk-politiskt medel. Om den
är i kraft länge har den skadliga effekter på prisbildningen och

1989/90:FiU20

39

ekonomins funktionssätt. Om den är i kraft under kort tid blir den
främsta effekten en stimulans av efterfrågan, därför att köp tidigareläggs
medan prisstopp ännu är i kraft, vilket är motsatsen till vad
regeringen eftersträvar.

Eftersom folkpartiet tidigare föreslagit att skattereformen bör understödjas
av ett kommunalt skattestopp hälsas regeringens omvändelse på
denna punkt med tillfredsställelse. I motionen framhålls dock att ett
års skattestopp torde vara en alltför kort tid för att de avsedda
effekterna skall erhållas.

Bland de åtgärder som avses stimulera utbudet av arbetskraft återfinns
förlängd semester. Motionärerna beklagar uppriktigt den missuppfattning
om ekonomiska realiteter som måste råda inom regeringen
för att kunna hävda att längre semester leder till ökat arbetsutbud.
Förlängningen av semestern har mot folkpartiets vilja beslutats av
riksdagen.

Folkpartiet föreslog i januari att en s.k. arbetsgivarperiod på 14
dagar skulle införas. Det är bra, sägs det i motionen, att regeringen nu
aviserar att ett sådant förslag skall komma. Regeringen avser emellertid
att koppla ihop detta förslag med en skattehöjning på ca 10 miljarder
kronor, vilket inte accepteras av motionärerna. I motionen understryks
att sjukförsäkringsavgiften självfallet måste sänkas med de ca 2,5 procentenheter
som övervältringen av utgifterna motsvarar, inte enbart
1 procentenhet som regeringen aviserar. Effekten skulle annars bli en
betydande höjning av företagens och den offentliga sektorns kostnadsnivå
i ett redan bekymmersamt utgångsläge.

Motionärerna har inga invändningar mot de andra åtgärder som
regeringen aviserar för att öka utbudet av arbetskraft.

Bland åtgärder för att dämpa efterfrågan återfinns i propositionen
enbart skattehöjningar. Motionärerna anser att detta är fel metod. I
motionen hänvisas till de förslag till besparingar i de offentliga utgifterna
som folkpartiet föreslagit i januari i år.

I fråga om höjningen av skatten på tobak och alkohol hänvisas till
tidigare lagda motioner. Förslagen i dessa motioner om en större
höjning av skatten på alkohol och tobak skall ses som ett led i en aktiv
prispolitik för att minska konsumtionen.

I motion Fi44 (c) anförs att under den tid som förflutit sedan regeringen
lade fram sitt första krispaket har statistiska uppgifter publicerats
som visar att den svenska ekonomin försvagats ytterligare. Inflation
och bytesbalans visar en än mer oroväckande utveckling än tidigare.
Denna utveckling accentuerar ytterligare behovet av att vidta kraftfulla
åtgärder för att långsiktigt angripa kostnadsutvecklingen och de ökande
balansproblemen i affärerna med omvärlden. En fortsatt svag finanspolitik
kommer att leda till att Sverige så småningom får betala ett högt
pris i form av hög arbetslöshet och fortsatt försämrad fördelningspolitik
till följd av hög ränta och hög inflation. Enligt motionärernas
uppfattning är det emellertid nu mycket som pekar på att det är för
sent med en kraftig åtstramning riktad mot den privata konsumtionen.

1989/90:FiU20

40

Däremot är det motiverat med åtstramning via ett ökat hushållssparande
och återhållsamhet med offentliga utgifter. Strukturåtgärder och
stimulanser för att öka arbetskraftsutbudet är också nödvändiga.

De förslag regeringen för fram i proposition 114 har enligt centern i
likhet med dem som redovisades i proposition 100 inga förutsättningar
att hejda en annalkande ekonomisk kris. Anledningen denna gång är,
menar motionärerna, att åtgärderna är för svaga och att de också
denna gång har en felaktig inriktning. Enligt motionärernas uppfattning
består åtgärderna i alltför liten utsträckning i återhållsamhet med
offentliga utgifter och i alltför liten utsträckning i nödvändiga strukturella
åtgärder. Förslagen består fortfarande i alltför hög grad i långsiktigt
verkningslösa regleringsåtgärder.

I likhet med vad centern anfört om det tidigare initiativet till
överläggningar mellan arbetsmarknadens parter framförs inte heller nu
några avgörande invändningar mot tillsättandet av en särskild förhandlare.
Motionärerna hyser emellertid vissa tveksamheter till möjligheten
att lyckas med sitt uppdrag, framför allt i den del som avser prisklausulerna
1990 och i all synnerhet beträffande möjligheten att nå resultat
till början av april.

I proposition 114 uttalas att det bör föras en stramare finanspolitik
för att på så sätt avlasta penningpolitiken. I den vägen återfinns
emellertid i denna proposition, menar motionärerna, endast ett konkret
förslag — höjda skatter på alkohol och tobak. Endast en större
åtstramningsåtgärd aviseras till en kommande proposition, nämligen
en arbetsgivarperiod där kompensation via sänkta arbetsgivaravgifter ej
skall ges fullt ut för övertagandet av sjukpenningen. Förslaget om
arbetsgivarperiod överensstämmer som principlösning med centerns tidigare
framlagda förslag. Centern har i tidigare motioner framfört sin
syn på regeringens förslag härvidlag och avvaktar i övrigt den kommande
propositionen. Utöver arbetsgivarperioden finns inga ytterligare
förslag som innebär minskade offentliga utgifter. I dagsläget innebär
regeringens politik tvärtemot propositionens uttalanden att räntepolitiken
får sköta åtstramningen, med de negativa effekter på investeringar
och för fördelningspolitiken som detta har.

Vad gäller alkoholskatten föreslås i motionen en skärpning i förhållande
till vad regeringen föreslår. Åtgärden är inte i första hand
betingad av ekonomisk-politiska skäl utan av alkoholpolitiska sådana.
Enligt motionärernas uppfattning bör regelbundna justeringar göras
för att priserna på alkohol skall anpassas till inflationsutvecklingen.

Ingen erinran reses mot propositionens förslag om höjd tobaksskatt.

Centern är skeptisk till prisreglering som ekonomisk-politisk åtgärd.
En prisreglering medför alltid samhällsekonomiska kostnader. Åtgärderna
kan hämma det ekonomiska systemets effektivitet och orsaka
oönskade fördelningseffekter. Prisregleringen ger sällan bestående inflationsdämpande
effekter. Prisreglerande åtgärder måste därför tillgripas
med betydande restriktivitet. Som finanspolitisk åtgärd är dessutom
pris- och hyresstopp, på grund av att lönestopp inte längre är aktuellt,

1989/90: FiU20

41

en expansiv åtgärd som snarast skulle höja överhettningen och det
underliggande pris- och kostnadstrycket. Den önskade pris- och kostnadsdämpningen
måste åstadkommas på ett sätt som är varaktigt.

I motion Fi47 (vpk) framhålls att sedan regeringen lagt sin budgetproposition
har högkonjunkturen försvagats i en mängd avseenden, både
för svenskt vidkommande och i omvärlden. Detta, i kombination med
den räntehöjning som följde på regeringskrisen, borde minska intresset
för en generell åtstramning. Överhettningen på arbetsmarknaden och
det uppåtriktade trycket på löner och priser är, menar motionärerna, i
stor utsträckning ett regionalt fenomen.

Proposition 114 är, sägs det i motionen, ett resultat av regeringskrisen.
Politiken är densamma. Tyvärr har inte regeringen tagit något
intryck av reaktionerna inom arbetarrörelsens djupa led. Fördelningspolitiken,
makt- och näringspolitiken liksom socialpolitiken m.m.
fortsätter i 1980-talets nyliberala riktning.

Propositionens förslag om skattehöjningar på tobak, spritdrycker, vin,
starköl och öl godkänner motionärerna, eftersom det i stort överensstämmer
med det förslag vänsterpartiet kommunisterna lagt i anslutning
till budgetpropositionen.

Vidare tillstyrks i motionen att prisregleringslagen får tillämpas från
den 8 februari 1990. Samtidigt riktas stark kritik mot de bestämmelser
regeringen utfärdat i förordningen om pris- och hyresstoppet. Förordningen
innehåller enligt motionärerna alltför många undantagsregler.
Hyresstoppet ser inte motionärerna som ett stopp. Frågan är om
hyresutvecklingen vad gäller bostäder alls kommer att påverkas av de
aktuella bestämmelserna i förordningen. I motionen hemställs att
regeringen snarast utarbetar en ny förordning för ett hyres- och
prisstopp som har ett minimum av undantagsregler för pris- och
hyreshöjningar.

Den särskilda utredare — riksförlikningsmannen — som regeringen
tillsatt har ingen avundsvärd uppgift. För att få en sund och rättvis
löneutveckling och en begränsning av inflationen måste skatteomläggningen,
framhåller motionärerna, omvandlas till en skatteomfördelning
där särskilda insatser för de lågavlönade vidtas och direkta insatser
görs för att begränsa prisökningarna. I motionen betonas att det
behövs en broms på kommunalskatterna. Men detta förutsätter att
riksdagen anslår ett ekonomiskt stödpaket till kommunsektorn.

Vad gäller lagfäst sjuklön framhåller motionärerna att det är bra att
arbetsgivarna får betala en större del av ersättningen vid sjukdom.
Däremot accepteras inte att kontrollfunktionen flyttas till företagen
eller myndigheten. Den måste även fortsättningsvis vara kvar hos
försäkringskassan. För att motionärerna skall kunna acceptera ett
förslag till sjuklön enligt förslaget i propositionen, krävs att det lokala
fackets rättigheter stärks. Det innebär bl.a. att fackföreningen måste få
tolkningsföreträde och även vetorätt i personalfrågor.

I motionen avvisas konjunkturanpassningen av semesteruttaget. Kritiken
riktas främst mot att det skall bli legalt att samtidigt både arbeta
och få semesterlön. Det kommer som motionärerna ser det i huvudsak

1989/90:FiU20

42

att bli de lågavlönade som tvingas ta denna möjlighet till inkomstförstärkning.
Däremot accepteras förslaget att den som vill skall ha rätt
att arbeta efter 65 års ålder.

Förslaget om en organiserad arbetskraftsinvandring avvisas. Det är,
sägs det i motionen, mycket utmanande med regeringens tanke att
utreda möjligheten att "låta unga balter komma till Sverige och arbeta
under en kortare period".

I motion Fi48 (mp) delar man uppfattningen att det finns svåra problem
i den svenska ekonomin men man har en annan uppfattning om
orsakerna till problemen och hur de skall lösas.

I motionen betonas att det saknas en sammanhängande målbeskrivning
för det svenska samhället bortom de ekonomiska målen. Miljöpartiet
de gröna anser att det är omöjligt att göra en bra budgetproposition
om den inte tar med avgörande delar av samhället och fogar in
dessa i en önskvärd utveckling. Budgetpropositionen och i synnerhet
finansplanen innehåller en bedömning av den ekonomiska utvecklingen
i Sverige och omvärlden. Samtidigt är den ett styrinstrument för
utvecklingen i landet. Om den inte styrs av uttalade tankar om den
önskade utvecklingen hänger förslagen i luften. Mot den nu framlagda
proposition 114 riktar miljöpartiet samma kritik.

Motionärerna önskar den särskilda förhandlare som har tillkallats
för att försöka nå ett stabiliseringsavtal lycka till i sitt arbete men
känner ingen optimism över möjligheterna att nå varaktiga resultat
med denna metod. Motionärerna anser emellertid att det är positivt att
regeringen avser att tillkalla en särskild utredare för att, i nära samverkan
med arbetsmarknadens parter, föreslå åtgärder för att förbättra och
förstärka spelreglerna på arbetsmarknaden.

Tillfälliga prisstopp har hittills alltid visat sig ineffektiva för att
åstadkomma långsiktiga positiva verkningar, och de måste därför användas
med stor restriktivitet. I motionen understryks att om, och
endast om, långsiktigt verkande åtgärder för en grön ekologisk åtstramning
beslutas samtidigt är det meningsfullt att sätta in åtgärder som
pris- och hyresstopp för att uppnå en kortsiktigt avkylande effekt.
Motionärerna kan stödja förslagen om pris- och hyresstopp endast om
regeringens särskilde förhandlare i början av april kan redovisa resultat
i form av en uppgörelse mellan de avtalsslutande parterna och om
stoppet dessutom kombineras med ekologiska åtstramningar.

Motionärerna anser att kommunernas rätt att sig själva beskatta är
utomordentligt viktig. Kommunala inkomstskattestopp bör därför
tillämpas bara mycket tillfälligt och då med yttersta restriktivitet.
Motionärerna ställer som villkor att vägar öppnas för att ge kommunerna
andra möjligheter att finansiera viktiga investeringar i infrastruktur,
social service m.m. En avgörande förutsättning för ett tillfälligt
kommunalt inkomstskattestopp år 1991 är också att det finns
garantier för en låg löneutveckling detta år. I annat fall kommer
kommunernas verksamhet att drabbas alltför hårt av skattestoppet.

Miljöpartiet har vad gäller lagfäst sjuklön tidigare ställt sig positivt
till s.k. arbetsgivarinträde, dvs. att arbetsgivaren betalar ut sjukförsäk -

1989/90:FiU20

43

ringen men får ersättning för denna från försäkringskassan. I motionen
framhålls att miljöpartiet avser att ta slutlig ställning till förslaget i
proposition 114 om lagfäst sjuklön sedan partiet tagit del av den
särskilda propositionen i frågan. Förslaget kan emellertid inte accepteras
om inte full kompensation ges till företagen i form av sänkta
sjukförsäkringsavgifter.

Motionärerna motsätter sig förslagen om en sjätte semestervecka.
Det är mer angeläget att i stället minska den dagliga arbetstiden.

Regeringen vill utreda möjligheterna att låta unga balter komma till
Sverige och arbeta under en kortare period. I motionen framhålls att
flyktingarna är en tillgång för vårt land. Först när merparten av
flyktingarna har latt arbete kan det bli aktuellt att ordna med arbetskraftsinvandring.

Avslutningsvis framhålls i motionen att regeringens förslag till åtgärder
för att dämpa efterfrågan är otillräckliga, kommer för sent och
drabbar i stor utsträckning fel sektor av samhällsekonomin. Den
viktigaste föreslagna åtstramningen, den lagfästa sjuklönen, ger åtstramning
först år 1991. Denna åtstramning drabbar dessutom företagen och
då främst exportindustrin samt den kommunala sektorn. Detta är helt
fel recept mot de ekonomiska problem som regeringen anser har
drabbat den svenska ekonomin.

Vad gäller de konkreta förslagen till åtgärder hänvisas till miljöpartiets
motion Fi208 (mp) som väcktes i anslutning till årets budgetproposition.

Utskottet

Den ekonomiska politiken
Den ekonomiska utvecklingen

Den bedömning av den internationella utvecklingen som redovisades i
årets finansplan kan översiktligt sammanfattas i följande tabell.

Tabell 1. Internationella förutsättningar

	1988	1989	1990	1991
» BNP i OECD, *	4,3	3,5	2,3	2,8
Konsumentpriser i OECD
(KPl årsgenomsnitt), %	3,8	5	4,5	4,3
Råoljepris, dollar per fat	15,0	18,0	17,0	17,0
Dollarkurs i kr.	6,14	6,45	6,25	6,25

1989/90: F i U20

44

Denna i flera avseenden positiva bild av utvecklingen i vår omvärld
stämmer i stort sett med vad konjunkturinstitutet (Kl) utgår från i sin
bedömning av den 30 mars. I Förenta Staterna antas sålunda i KI:s
prognos att BNP-tillväxten stannar vid något över 2 % för såväl år

1990 som 1991. För Japans del innebär år 1990 en fortsatt hög tillväxt.

I Västeuropa dämpas tillväxten något. För våra nordiska grannländer
innebär de kommande två åren en påtagligt låg tillväxt. En markant
dämpning förutses i Finland, medan en successiv återhämtning sker i
Danmark.

Råoljepriset har sedan början av året fallit från drygt 20 dollar per
fat till något mer än 18 dollar. I den nu aktuella prognosen antas
oljepriset i år stanna vid ca 19 dollar per fat och nästa år stiga
obetydligt.

Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att de internationella förutsättningar
för den ekonomiska utvecklingen under de kommande två
åren som redovisas i tabell 1 alltjämt i stort är giltiga. Den enda
skillnaden utgörs av råoljeprisets utveckling. Utskottet vill emellertid
betona att svårigheterna är betydande att i ett konjunkturperspektiv
försöka bedöma oljeprisets utveckling. Det bör också framhållas att de
politiska omvälvningarna i vår omedelbara närhet givetvis också kan få
ekonomiska konsekvenser. Detta gäller särskilt det alltmer aktuella
ekonomiska samgåendet mellan Förbundsrepubliken och DDR.

Den svenska ekonomins utveckling åren 1989—1991 beskrivs i tabell 2
med hjälp av vissa nyckeltal.

Tabell 2. Sveriges ekonomi 1989 — 1991
Nyckeltal. Procentuell förändring

Prognoser: Finansplanen dec. 1989 och konjunkturinstitutet

(Kl) mars 1990

1989 1990	1991
Fi-pl Kl	Fi-pl	Kl	Kl
		alt 1	alt 2

Timlön	9,4	7,5	10,0	7,0	8,0	3,0
KPI dec-dec	6,7	7,7	9,8	7,6	9,0	6,4
Real disponibel inkomst	2,1	2,6	3,8	4.3	3,4	2,2
Privat konsumtion	0,7	1,3	1,4	2.8	2,5	2,0
Sparkvot	-3,7	-1.5	-1,2	0,0	-0,4	-2,0
1ndust ri i nves ter i ngar	16,5	3,0	5,0	0	-2,0	4,0
Import av varor	6,5	3,5	3,9	4,0	3,5	3,5
Export av varor	2,5	2,9	1.8	3,0	3,3	4,1
Handelsbalans, mdr. kr.	16,1	22,4	11,8	21,9	12,5	12,9
Bytesbalans, mdr. kr.	-33,7	-37,5	-52,6	-52,6	-71,6	-70,5
Indus t r i produkt ion	2,3	1.7	0,7	2,1	0.8	1.8
BNP	2,1	1,3	1,0	1.4	0.8	1,3
Sysselsättning, timmar Produktivitet i närings-	1.4	0,9	0,7	0,9	-0,2	0,3
livet	0,8	0.6	0,4	1.1	0,9	1,1
Arbet slöshet	1.4	1.5	1,7	1,7	2,1	1.7

Tillväxten i BNP år 1990 kommer enligt Kl att mer än halveras i
jämförelse med år 1989. Förklaringen till avmattningen kan främst
hänföras till neddragningen av bruttoinvesteringarna. Kl gör bedöm -

1989/90:FiU20

45

ningen att industriinvesteringarnas ökningstakt som förra året uppgick
till hela 16 % innevarande år stannar vid 5 %. Som framgår av
tabell 2 är detta ändå en högre ökningstakt än vad som angavs i årets
finansplan. Att Kl trots detta kommer fram till en lägre BNP-tillväxt
än finansplanens för år 1990 förklaras i första hand av att exporttillväxten
väntas bli mindre än 2 % medan finansplanen bedömde att den
skulle uppgå till nära 3 %. Bakom KI:s sämre exportprognos ligger
fortsatta marknadsandelsförluster, även om dessa i år blir klart mindre
än under år 1989.

Handelsbalansens överskott kommer enligt Kl att fortsätta att minska
i år. Här finns en påtaglig skillnad mellan finansplanens prognos
som förutsatte ett överskott på drygt 22 miljarder kronor och KI:s 12
miljarder kronor. Bytesförhållandet kommer även i år att förbättras
något beroende på en förmånlig utveckling av råvarupriserna. En
omsvängning sker emellertid vad gäller priserna på bearbetade varor.
Exportpriserna väntas nu öka långsammare än importpriserna. Kl
framhåller att detta på kort sikt ger en negativ effekt på handelsbalansen,
men på längre sikt påverkas de svenska företagens marknadsandelar
gynnsamt såväl hemma som utomlands.

Utöver det minskade överskottet i handelsbalansen förklaras det
prognosticerade stora underskottet i bytesbalansen år 1990 på nära 53
miljarder kronor av kraftigt ökade ränteutgifter i utlandet. Förklaringen
är det växande finansieringsbehovet utomlands och endast till en
mindre del höjningen av den internationella räntenivån under år 1989.

Av jämförelsen mellan finansplanens och KI:s bedömning av utvecklingen
för år 1991 framgår att med bl.a. ett antagande om en större
ökning av timlönerna fås en påtagligt sämre utveckling av den svenska
ekonomin. Med utgångspunkt från ett högre ränteläge och ett försämrat
vinstläge för industrin väntas industriinvesteringarna minska samtidigt
som bostadsinvesteringarna faller påtagligt. KI:s investeringsprognos
innebär att bruttoinvesteringarna kommer att minska med 0,5 %
nästa år. Detta är i själva verket den svagaste investeringsutvecklingen
som noterats sedan början av 1980-talet.

I finansplanen förutsattes att den offentliga konsumtionen skulle
växa med något mer än 1 % och att kommunernas konsumtion skulle
öka med 1,5 %. Det i proposition 114 aviserade förslaget om ett
kommunalt skattestopp ändrar radikalt denna utvecklingsbild. Kl gör
bedömningen att med den angivna timlöneökningen på 8 % och ett
kommunalt skattestopp stannar konsumtionsökningen i kommunerna
vid 0,6 % och för den totala offentliga konsumtionsökningen vid
0,5 %.

Kl räknar inte med någon förbättring i den reala utrikesbalansen i
höglönealternativet. Bytesbalansunderskottet växer kraftigt till drygt 70
miljarder kronor under år 1991, bi a. beroende på väsentligt större
räntebetalningar till utlandet än vad som förutspåddes i finansplanen.

Enligt Kl kan man sålunda för år 1991 förutse en utveckling i
höglönealternativet där privat konsumtion blir den starkast växande
delen av efterfrågan. Med en svag utveckling av investeringar, offentlig

1989/90: FiU 20

46

konsumtion och nettoexport kommer tillväxten i BNP inte att nå upp
till 1 %. Denna låga tillväxt kan jämföras med den genomsnittliga
tillväxten under 1980-talets senare hälft som uppgick till nära 2,5 %.

Utskottet kommer i avsnittet om den allmänna inriktningen av den
ekonomiska politiken att kommentera en alternativ utveckling av den
svenska ekonomin där de nominella löneökningarna för åren 1990 och

1991 antas bli väsentligt lägre (jfr alt. 2 tabell 1).

De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken

Som utskottet redovisat i det föregående och som också framhålls i
proposition 114 och med anledning därav väckta motioner har utsikterna
för den svenska ekonomin försämrats i förhållande till vad som
redovisades i årets finansplan. Utan ytterligare ekonomisk-politiska
åtgärder kommer vår konkurrenskraft att försvagas genom att prisökningar
och nominella löneökningar ligger alltför högt i en internationell
jämförelse. Vidare skulle bytesbalansens underskott stiga till en
historiskt sett mycket hög nivå redan under innevarande år samtidigt
som den nödvändiga uppbyggnaden av vår produktionskapacitet skulle
visa tendenser till stagnation. En stagnation skulle bl.a. innebära att
resurserna för att motverka de i stor utsträckning internationellt växande
miljöproblemen inte skulle stå till buds i tillräcklig omfattning.
Starkt oroande är också att utvecklingen i år och nästa år som den
beskrivs i KI:s alternativ 1 indikerar växande problem på arbetsmarknaden.
I propositionen framhålls att den fulla sysselsättningen måste
vara den ekonomiska politikens främsta uppgift. Utskottet delar denna
uppfattning. Det allt överskuggande hotet mot en rimlig fördelning av
vår välfärd är en stor och okontrollerad arbetslöshet. Behovet av en
åtstramning av den svenska ekonomin och en radikal dämpning av
timlönernas ökningstakt illustreras väl av de prognoser som redovisas i
tabell 2. Under förutsättning att de nominella löneökningarna kunde
hållas tillbaka och stanna vid 8,5 % år 1990 och 3 % år 1991
förbättras situationen påtagligt för den svenska ekonomin redan under
år 1991. Prisökningarna beräknas bli väsentligt lägre och uppgå till
6,5 % att jämföras med 9 % i höglönealternativet. De lägre pris- och
löneökningarna innebär lägre kostnader för industriföretagen. Konkurrenssituationen
förbättras och andelsförlusterna i utrikeshandeln kan
därigenom undvikas. Som framgår av tabell 2 gör Kl den bedömningen
att exporten under dessa förutsättningar kan öka med drygt 4 %.

Enligt utskottets uppfattning och som Kl också framhåller är den
kanske viktigaste skillnaden mellan höglönealternativet (alt. 1) och
alternativet med låga löneökningar (alt. 2) att produktionstillväxten i
alternativ 2 i mindre utsträckning används för konsumtion och i
större utsträckning för export och investeringar. Investeringsutrymmet
ökar för såväl industrin som kommunerna.

Som framgår av tabell 2 innebär alternativet med lägre nominella
löneökningar att arbetslösheten under år 1991 inte ökar utan ligger
kvar på samma nivå som 1990. Som utskottet ser det är det ett
nödvändigt villkor för att arbetslösheten skall kunna hållas tillbaka att

1989/90:FiU20

47

den ekonomiska politiken får en sådan inriktning att pris- och löneökningstakten
anpassas till vad som gäller i våra viktigaste konkurrentländer.

Den tredje vägens politik förde Sverige ur den svåra ekonomiska
situation som rådde under 1980-talets första år med svåra obalanser i
utrikeshandeln och statens finanser. Den förda politiken bidrog också
till att investeringarna åter nådde en god tillväxt i näringslivet. Denna
utveckling kunde uppnås utan att — som skedde i stora delar av
Västeuropa — arbetslösheten tilläts stiga till helt oacceptabla nivåer.
Slutet av 1980-talet och inledningen av 1990-talet har emellertid karakteriserats
av en svår brist på arbetskraft och därigenom en överhettad
arbetsmarknad och en svårförklarat låg produktivitetstillväxt. Den ekonomiska
politiken måste mot denna bakgrund utformas med sikte på
att stabilisera ekonomin, dvs. minska överhettningen och inflationen.
Den utlandskonkurrerande sektorn måste stärkas och produktiva investeringar
stimuleras. Finanspolitiken bör ges en ökad tyngd och
avlasta penningpolitiken som i dag får bära en alltför stor del av den
stabiliseringspolitiska bördan. Det är också av största vikt att de
stabiliseringspolitiska åtgärderna kombineras med mer långsiktigt verkande
åtgärder för att stimulera utbudet av arbetskraft och befrämja
den ekonomiska tillväxten.

Utskottet har tidigare i betänkandet understrukit att det från fördelningssynpunkt
är nödvändigt att prioritera målet full sysselsättning.
Detta utesluter inte att även de mer kortsiktigt synliga fördelningseffekterna
av valda åtstramningsåtgärder måste beaktas. Detta ställer
stora krav på utformningen av den ekonomiska politiken. Det finns i
detta sammanhang ingen anledning att sticka under stol med att
konflikter alltid uppträder vid avvägningen mellan en effektiv stabiliseringspolitik
och en rättvis fördelningspolitik.

Som utskottet ser det är det mot här angivna riktlinjer för den
ekonomiska politiken som förslagen i de nu aktuella propositionerna
och motionerna måste bedömas.

I motionerna Fi204 och Fi45, båda av Carl Bildt m.fl. (m), riktas en
hård kritik mot inriktningen av den ekonomiska politiken. De allmänna
målsättningar för den ekonomiska politiken som anges i proposition
114 "med så mycket utbudsstimulans som möjligt och så mycket
efterfrågedämpande åtgärder som nödvändigt" låter, sägs det i motion
Fi45 (m), i och för sig bra. Regeringen förklarar emellertid inte hur
inflationen kan bekämpas med prisuppdrivande skattehöjningar, hur
ett prisstopp kan verka efterfrågedämpande eller hur utbudspolitik kan
förenas med regleringar för t.ex. byggsektorn. Att tillsätta en särskild
förhandlare för att nå ett stabiliseringsavtal anser motionärerna vara
meningslöst. Lönerna bestäms inte runt ett bord med centrala förhandlare.
Avgörande är i första hand arbetsmarknadsläget och den förda
skattepolitiken.

I motionerna Fi204 (m) och Fi45 (m) riktas också stark kritik mot
den pågående skatteomläggningen. Det främsta hindret mot en balanserad
tillväxt sägs vara det hårda skattetrycket. Det är endast om det

1989/90: FiU20

48

sänks som en skattereform kan ge tillräcklig dynamik i ekonomin.
Även i motionerna Fi501 av Carl Bildt m.fl. (m) och Fi202 av Gullan
Lindblad och Göthe Knutson (båda m) förordas en målmedveten
sänkning av skattetrycket.

Vad allmänt gäller stabiliseringspolitiken framhålls i motion Fi204
(m) att tyngdpunkten bör ligga på penningpolitiken. Grundläggande är
att inflationen enligt motionärerna är ett monetärt fenomen, medan
finanspolitiken främst rör sådana strukturella frågor som fördelningen
mellan enskild och kollektiv konsumtion och mellan privat och offentligt
sparande. Under förutsättning att finanspolitiken är i balans
bör den inriktas främst på långsiktiga mål.

I motion Fi45 (m) förordas liksom i proposition 114 ett kommunalt
skattestopp. I motionen framhålls att dess varaktighet inte bör inskränkas
till ett år, eftersom det i så fall lätt kan kringgås. I motionen
tillstyrks vidare förslaget att infora en arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen.
Motionärerna kräver emellertid att företagen helt kompenseras
för den kostnadsökning som blir följden av denna reform.

Utskottet delar den uppfattning som här framförs av företrädare för
moderata samlingspartiet att det är en central uppgift för den ekonomiska
politiken att vidta åtgärder för att öka produktiviteten. Åtgärder
för att höja tillväxten i ekonomin är nödvändiga. De bör, som också
framhålls i proposition 114, främst vara inriktade mot att öka utbudet
av arbetskraft och förbättra konkurrensförhållandena inom flera sektorer
av ekonomin. Den kommande skattereformen är i detta sammanhang
av mycket stor betydelse. Åtgärder med denna inriktning som är
avsedda att påverka ekonomins utbudssida kan och får emellertid inte
innebära att de kortsiktiga stabiliseringspolitiska problemen negligeras.
Förutom den oro för det nu växande underskottet i bytesbalansen och
risk för stigande arbetslöshet som utskottet tidigare i betänkandet givit
uttryck för, kan den alltjämt existerande överhettningen i vissa sektorer
av ekonomin också försvåra möjligheterna att driva en effektiv
utbudspolitik. Att på diffusa grunder — påståendet i motionen att
inflationen är ett monetärt problem — avstå från att minska efterfrågetrycket
i ekonomin eller, som utskottet tolkar motion Fi204 (m), lita
till att kraftiga skattesänkningar praktiskt taget omedelbart får positiva
dynamiska effekter på ekonomin, anser utskottet inte vara en ansvarsfull
politik. Alla erfarenheter av en sådan politik talar för att efterfrågan
ökar omedelbart medan de positiva utbudseffekterna slår igenom
först efter en viss tid. Resultatet blir ett ökat inflationstryck. Det kan
tilläggas att avregleringen av kreditmarknaden och avvecklingen av
valutaregleringen i högre grad än tidigare ställer krav på att utnyttja
finanspolitiska medel i konjunkturpolitiken. Utskottet finner det från
denna synpunkt motsägelsefullt att moderata samlingspartiet, som kraftigt
förordat en avreglering av kredit- och valutamarknaderna, inte ser
finanspolitiken som ett stabiliseringspolitiskt medel.

I motion Fi45 (m) framhålls att det inte är möjligt för den särskilt
utsedda förhandlaren att få till stånd ett stabiliseringsavtal. Utskottet
delar motionärernas uppfattning att förhandlarens uppgift var mycket
svår. Orsakerna till detta är enligt utskottets mening den inom många

4 Riksdagen 1989/90. 5 sami. Nr 20

1989/90:FiU20

49

områden alltjämt överhettade arbetsmarknaden men också att lönebildningen
allmänt från samhällsekonomisk synpunkt i dag inte fungerar
tillfredsställande. Enskilda kortsiktiga gruppintressen dominerar
över de mer långsiktiga övervägandena för att säkerställa den fulla
sysselsättningen och en god reallöneutveckling. I motion Fi204 (m) ges
argument för att marknadskrafterna i allt större utsträckning skall
bestämma utvecklingen på arbetsmarknaden. Lönebildningen är enligt
detta sätt att se enbart en uppgift för parterna, och statsmakterna bör
inte föra en ackomoderande politik. Konsekvenserna av för stora
lönehöjningar i form av arbetslöshet måste enligt motionärerna parterna
själva ta ansvaret för. Utskottet delar inte denna uppfattning om
hur lönebildningen bör fungera. Det är t.ex. inte alls självklart att det
är den grupp som drivit fram en från samhällsekonomisk synpunkt för
hög löneökning som också kommer att drabbas av arbetslöshet. Att i
nuvarande läge avstå från att pröva åtgärder för att förhandlingsvägen
försöka nå ett stabiliseringsavtal på arbetsmarknaden är enligt utskottet
detsamma som att successivt sänka ambitionerna vad gäller sysselsättningspolitiken.
Utskottet vill i detta sammanhang även framhålla att de
förslag till regleringar i proposition 114, t.ex. pris- och lönestoppet,
som motionärerna endast betraktar som en tillväxthindrande åtgärd,
skall ses som ett stöd för denna politik. Regeringen har självklart inte
sett ett prisstopp som en isolerad åtgärd för att dämpa inflationen.

Utskottet delar inte heller den uppfattning som framförs vad gäller
omläggningen av skattesystemet. Som framhålls i proposition 114
kommer den pågående omfattande skattereformen att bidra till en
bättre tillväxt genom ökat utbud av arbetskraft, högre sparande och
effektivare resursanvändning. Samtidigt borde reformen också genom
att bl.a. ge parterna möjlighet att växla ned till lägre nominella
löneökningar medverka till att förbättra industrins konkurrenskraft.

Utskottet ser det i proposition 114 föreslagna kommunala skattestoppet
som en central del av åtstramningspaketet. Som framgått av den
tidigare redovisningen av KI:s prognos innebär detta en kraftig neddragning
av tillväxten i den kommunala konsumtionen.

I motion Fi45 (m) framhålls att ett år är en för kort tidsperiod för
ett kommunal skattestopp. Utskottet delar den uppfattning som framförs
i propositionen att skattereformen inte får urholkas genom att
kommunerna höjer utdebiteringen av kommunalskatt. Utskottet avser
att återkomma till denna fråga senare i vår.

Utskottet avstyrker med det anförda motionerna Fi202 (m)
yrkande 1, Fi204 (m) yrkande 1, Fi45 (m) yrkande 1 och Fi501 (m)
yrkande 1.

I motion Fi46 av Bengt Westerberg m.fl. (fp), liksom i motion Fi211 av
Bengt Westerberg m.fl. (fp), sammanfattas de viktigaste inslagen i
folkpartiets politik. I motionerna understryks bl.a. nödvändigheten av
att fullfölja skattereformen, att vidta åtgärder för att förnya och effektivisera
den skattefinansierade tjänstesektorn och vidta åtgärder för att
minska överhettningen i ekonomin. 1 motion Fi46 (fp) framhålls med
i stort samma motivering som i motion Fi45 (m) att det inte är möjligt

1989/90:FiU20

50

att förhandla fram ett stabiliseringsavtal. Överensstämmelse gäller även
de synpunkter som framförs angående ett kommunalt skattestopp, prisoch
lönestoppet och kompensationen till företagen och den offentliga
sektorn genom införandet av en arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen.

I motion Fi211 (fp) understryks vikten av att den ekonomiska
politiken i första hand tar sikte på långsiktiga strukturella problem.
Aven om motionärerna betonar nödvändigheten av en långsiktig strategi
framhålls att det givetvis finns skäl att även kortsiktigt påverka den
inhemska efterfrågenivån. Det poängteras dock att det är angeläget att
stabiliseringspolitiska åtgärder som vidtas står i samklang med den
långsiktiga strategin.

Utskottet är till vissa delar av samma uppfattning som folkpartiet
när det gäller den allmänna inriktningen av den ekonomiska politiken.
Det gäller främst skattereformen men även vissa förslag rörande
en förnyelse av den offentliga sektorn.

Utskottet konstaterar också att folkpartiet till skillnad från moderata
samlingspartiet inte är främmande för att utnyttja finanspolitiska medel
i konjunkturpolitiken. Det har bl.a. framgått av det förslag till
åtstramning som folkpartiet presenterade våren 1988. I det åtsiramningspaketet
ingick bl.a. skattehöjningar. Utskottet finner det mot
denna bakgrund emellertid svårförståeligt att folkpartiet, med i stort
samma motivering som återfinns i motion Fi45 (m), ser det som
meningslöst att försöka nå ett stabiliseringsavtal på arbetsmarknaden
utan att därvid ange någon alternativ uppläggning av stabiliseringspolitiken.
Det förefaller utskottet egendomligt att, som i motion Fi46 (fp),
i nuvarande situation bortse från de kortsiktiga problemen, trots att det
finns uppenbara risker för ett snabbt växande underskott i bytesbalansen
och en jämfört med dagsläget ännu högre inflation. Det motsägelsefulla
i en sådan politik förstärks av att man i motion Fi46 (fp)
samtidigt understryker de negativa fördelningseffekter som blivit en
följd av att penningpolitiken i alltför hög grad utnyttjats i åtstramande
syfte.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi46 (fp) yrkande 1 och
motion Fi211 yrkande 1.

I motion Fi213 av Olof Johansson m.fl. (c) anförs allmänt att inriktningen
av den ekonomiska politiken i nuläget måste kännetecknas av
en stram finans- och penningpolitik. Det långsiktiga hushållssparande!
måste stimuleras. Inga kostnadskrävande reformförslag kan genomföras.
Åtgärder måste vidtas för att förbättra ekonomins funktionssätt och
öka möjligheterna att nå en hållbar utveckling med ekologisk balans
och hushållning med naturresurser. I denna motion finns även ett
yrkande med innebörd att en försöksverksamhet med arbetsgivarperiod
i sjukförsäkringen i två län bör genomföras.

I motion Fi44 av Gunnar Björk m.fl. (c) framhålls att i
proposition 114 finns endast två konkreta förslag till åtgärder, nämligen
en höjning av alkohol- och tobaksskatten samt att riksdagen
godkänner det av regeringen införda pris- och lönestoppet. En ytterligare
förlängning av pris- och lönestoppet avvisas av motionärerna. I

1989/90:FiU20

51

motionen kommenteras tillsättandet av en särskild utredare med uppgift
att försöka uppnå ett stabiliseringsavtal. Frågor rörande ett kommunalt
skattestopp och lagfäst sjuklön kommenteras inte.

I motionen framhålls att det nu är för sent med en kraftig åtstramning
riktad mot den privata konsumtionen. I likhet med vad som
framförs i motion Fi213 (c) understryks i motion Fi44 (c) att inriktningen
av den pågående skattereformen måste ändras och få en rättvis
fördelningsprofil. Nödvändig konsumtion såsom mat och bostad bör
beskattas återhållsamt.

I motion A21 av Olof Johansson m.fl. (c) föreslås med hänvisning
till nuvarande krisläge ett åtstramningspaket med följande inriktning:
-ökat sparande,

-återhållsamhet med offentliga utgifter och nya reformåtaganden,
-punktskatter på miljöskadliga energiråvaror,

- införande av miljöavgifter på svavel och kol.

Utskottet vill med anledning av dessa motioner anföra följande.

Som framgått av vad utskottet tidigare anfört i betänkandet i anslutning
till redovisningen av KI:s bedömning av den ekonomiska utvecklingen
delar utskottet centerns uppfattning att den nuvarande inflationsutvecklingen
och det växande underskottet i bytesbalansen är
oroväckande. Centern efterlyser mot den bakgrunden en stram finanspolitik
och föreslår i motion A21 (c) och Fi44 (c) åtgärder som i stora
drag tidigare redovisats i motion Fi213 (c). Utskottet har svårt att se
hur motionärernas förslag till ökning av de statliga utgifterna som de
själva uppskattar till 2,3 miljarder kronor kan sägas utgöra en del av
stram finanspolitik. Motionärernas förslag till skattehöjningar är visserligen
betydande men de neutraliseras av sänkta inkomstskatter. Nettoeffekten
torde således bli en expansiv effekt på efterfrågan.

Enligt utskottets mening finns det en betydande skillnad i vad
motionärerna säger sig vilja föra för ekonomisk politik och vilka
åtgärder man faktiskt föreslår. Ej heller kan den ändring av inriktningen
av skattereformen som föreslås i motionerna ses som en åtgärd för
att stabilisera ekonomin.

Utskottet konstaterar också att centern i motion Fi44 (c) yrkande 6
vill avvakta med ett ställningstagande till en lagfäst sjuklön tills en
proposition i ärendet förelagts riksdagen. De synpunkter och förslag i
centermotionen som rör pris- och hyresstopp och alkohol- och tobaksskatten
behandlas av utskottet längre fram i betänkandet.

Utskottet avstyrker mot här angiven bakgrund motion Fi213 yrkandena
1 och 6 samt motion A21 yrkande 2.

I motion Fi47 av Lars Werner m.fl. (vpk) understryks att högkonjunkturen
i en mängd avseenden både för svenskt vidkommande och
omvärlden framstår som mindre stark än för några månader sedan.
Med hänvisning till den räntehöjning som följde på regeringskrisen
och det allmänna konjunkturläget avvisar vänsterpartiet i motion Fi47
(vpk), liksom tidigare i motion Fi212 av Lars Werner m.fl. (vpk), varje
tanke på en generell åtstramning. Den överhettning som råder på vissa
delar av arbetsmarknaden ser motionärerna som ett regionalpolitisk!

1989/90: FiU20

52

problem. Om vissa villkor är uppfyllda kan vänsterpartiet godta prisoch
hyresstoppet och förslaget om lagfäst sjuklön. Däremot avvisas
införandet av ett kommunalt skattestopp. Det behövs, sägs det i motion
Fi47 (vpk), en broms på kommunalskatterna men det kan endast
åstadkommas genom att ett omfattande stödpaket anslås till kommunerna.

Utskottet delar inte uppfattningen att de stabiliseringspolitiska problemen
i den svenska ekonomin främst kan hänföras till regionala
obalanser. Som utskottet tidigare redovisat i betänkandet måste åtgärder
vidtas för att generellt dämpa pris- och löneökningarna. Att som
vänsterpartiet kommunisterna avvisa ett kommunalt skattestopp och
förorda att staten tillför kommunerna ytterligare resurser kommer
ofrånkomligen, enligt utskottets uppfattning, att bidra till att de begynnande
obalanserna i ekonomin förstärks. Utskottet vill bestämt avvisa
en sådan expansiv inriktning av den ekonomiska politiken och avstyrker
därför motionerna Fi212 yrkandena 1 och 3 samt Fi47
yrkandena 2 och 3.

1 motion Fi2I2 (vpk) yrkande 11 görs ett allmänt uttalande att vår
strävan måste vara att inlemma industrisamhället i ett ekologiskt
fungerande system. Denna ambition måste, sägs det i motionen, ligga
till grund för alla våra ställningstaganden när det gäller samhällsutveckling
och ekonomi.

Utskottet delar motionärernas allmänna synpunkter på vilka hänsyn
som måste tas till miljöproblemen vid utformningen av den ekonomiska
politiken. Som utskottet ser det är detta emellertid en grundläggande
beståndsdel i den förda miljöpolitiken.

Mot denna bakgrund avstyrks därför motion Fi212 yrkande 11.

I motionerna Fi208 och Fi48, båda av Inger Schörling m.fl. (mp),
framhålls att grundorsaken till våra nuvarande ekonomiska problem är
att det under många år har bedrivits en oansvarig resursslösande och
miljöförstörande ekonomisk politik som har uppmuntrat till överkonsumtion
med omfattande skuldsättning. I motion Fi48 (mp) varnas för
det växande underskottet i bytesbalansen. Motionärerna understryker
att denna utveckling bl.a. leder till att vi intecknat våra framtida
möjligheter att betala av våra miljöproblem. De åtstramningsåtgärder
som förordas i motionerna har en starkt miljöinriktad prägel. I motionerna
Fi20 av Inger Schörling m.fl. (mp) och Fi26 av Claes Roxbergh
m.fl. (mp) betonas vikten av att kortsiktiga stoppåtgärder måste stå i
överensstämmelse med en långsiktigt miljöinriktad åtstramning. I miljöpartiets
förslag till åtstramning återfinns också andra åtgärder som en
sänkning av ersättningen i sjuk- och föräldraförsäkringen och en
ändrad inriktning av skattereformen. Skattereformen bör, enligt motionärerna,
ges en bättre låginkomstprofil samtidigt som de planerade
marginalskattesänkningarna för år 1991 bör senareläggas. Därigenom
skulle den extra påspädning av efterfrågan som annars blir resultatet av
skattereformen kunna undvikas.

Utskottet konstaterar att miljöpartiet i det nuvarande ekonomiska
läget allmänt stöder en åtstramning av den ekonomiska politiken. Det

1989/90:FiU20

53

är mot den bakgrunden förvånande att man i motion Fi48 (mp) ställer
sig kritisk till de åtgärder av åtstramningskaraktär som regeringen
föreslår, nämligen att införa ett kommunalt skattestopp och att låta
arbetsgivaren stå för en större del av sjukersättningen.

Miljöpartiet vill ge skattereformen en ändrad inriktning. Som utskottet
tidigare understrukit bör ett andra steg i skattereformen genomföras
år 1991. Det är riktigt som påpekas i här aktuella motioner att
skattereformen ger hushållen en ökad köpkraft, vilket skulle kunna
vara bekymmersamt i det nuvarande ekonomiska läget. Som utskottet
ser det måste detta emellertid få till följd att lönekraven för år 1991
dämpas. Skattereformen bör ge betydande bidrag till en bättre tillväxt
genom ett ökat utbud av arbetskraft, högre sparande och effektivare
resursanvändning.

I likhet med motionärerna vill utskottet betona att det är viktigt att
den åtstramning av ekonomin som nu behöver göras inte kommer i
konflikt med miljöpolitiken. Att införa en mängd nya indirekta skatter
och vidta andra åtgärder är enligt utskottet inte tillrådligt om effekterna
av sådana åtgärder inte är klargjorda.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi208 yrkande 1, motion
Fi26, motion Fi48 yrkandena 1 och 5 och motion A20 yrkande 2.

Pris- och hyresstopp

I motionerna Fi44 av Gunnar Björk m.fl. (c), Fi45 av Carl Bildt m.fl.
(m), Fi46 och Fi209 båda av Bengt Westerberg m.fl. (fp) framhålls att
såväl vetenskaplig expertis som praktisk erfarenhet vittnar entydigt om
att prisreglerande åtgärder är verkningslösa och skadliga. I motionerna
avvisas regeringens förslag att riksdagen skall godkänna att prisregleringslagen
skall få tillämpas fr.o.m. den 8 februari 1990. I motion
Fi704 av Carl Bildt m.fl. (m) görs ett allmänt uttalande att inflation
inte kan bekämpas med prisregleringsåtgärder. Omotiverade åtgärder i
företagens verksamhet är inte acceptabla, sägs det i motionen.

I motion Fi48 av Inger Schörling m.fl. (mp) uttalas att ett pris- och
lönestopp endast kan accepteras om det kombineras med en grön
ekologisk åtstramning och låga löneökningar. Vidare föreslås att prisregleringslagen
endast bör vara i tillämpning under nio månader.

I motion Fi47 av Lars Werner m.fl. (vpk) godtas förslaget i propositionen
att prisregleringslagen skall vara i tillämpning under ett år.
Motionärerna är däremot kritiska till gällande undantagsregler och då
främst vad gäller hyresstoppet. En ny förordning bör utarbetas som
innehåller ett minimum av undantagsregler för pris- och hyreshöjningar.

I motion Fi212 (vpk) anförs att inflationsbekämpningen är en centraluppgift
för den ekonomiska politiken. Politiken skall ha en inriktning
som är riktad mot höga vinster, monopol och spekulation. Ett
första steg i en sådan politik är, enligt motionärerna, att införa en
straffskatt för företag som gör oskäliga prishöjningar.

1989/90:FiU20

54

I motion Fi206 av Charlotte Cederschiöld m.fl. (m) framhålls att en
av statens viktigaste insatser för konsumenterna är att begränsa inflationen.
Motionärerna vill att riksdagen skall göra ett allmänt uttalande att
regeringen har ett inflationsansvar gentemot konsumenterna.

Utskottet vill med anledning av dessa motioner anföra följande.

Utskottet delar inte den uppfattning som framförs i motionerna Fi44
(c) yrkande 2, Fi45 (m) yrkande 2, Fi46 (fp) yrkande 2, Fi209 (fp)
och Fi704 (m) yrkande 1 angående användningen av prisreglerande
åtgärder som ekonomisk-politiskt medel. Prisregleringslagen måste under
en begränsad period i kombination med andra ekonomisk-politiska
åtgärder kunna användas i stabiliseringspolitiskt syfte. I det nu
uppkomna läget är det angeläget att förväntningar om ytterligare prisoch
kostnadsökningar hålls tillbaka och att det gällande allmänna prisoch
hyresstopp som infördes av regeringen den 8 februari i år får
fortsätta att gälla till dess att bättre klarhet nåtts om den förväntade
Iönekostnadsutvecklingen för åren 1990 och 1991. Det är önskvärt att
sådan klarhet kan nås inom de närmaste månaderna och att pris- och
hyresstoppet därmed kan bli kortvarigt.

Utskottet delar föredragandens uppfattning att riskerna för en oacceptabel
inflatorisk utveckling och en ökad obalans i svensk ekonomi
nu är så allvarliga att det finns skäl för att ha prisregleringslagen i
tillämpning. Lagen bör därför vara i tillämpning under ett år.

Med hänvisning till vad utskottet anfört avstyrks här aktuella motionsyrkanden.

1 motion Fi48 (mp) anges som en viktig förutsättning att ett prisoch
hyresstopp endast får användas om löneökningstakten inte utgör
ett hot mot den samhällsekonomiska balansen. Om denna förutsättning
gällde i dagsläget anser utskottet att ett pris- och hyresstopp inte
ens skulle behöva övervägas. Vad gäller motionärernas krav på att
tillämpningen av prisregleringen bör begränsas till nio månader har
utskottet tidigare i betänkandet redovisat motivet till varför tillämpningstiden
bör vara ett år.

Med det anförda avstyrker utskottet yrkandena 3 och 4 i motion
Fi48 (mp).

När det gäller gällande undantagsregler och möjligheterna till undantag
från stopphyran i enlighet med förslaget i motion Fi47 (vpk)
vill utskottet anföra följande.

Det nu gällande hyresstoppet innebär att som stopphyra skall gälla
den hyra som tillämpades den 7 februari 1990. Regeringens förslag
innebär att stopphyran under vissa förutsättningar kan överskridas.
Finansutskottet delar bostadsutskottets uppfattning (1989/90:BoU7y) att
möjligheter att överskrida stopphyran i huvudsak bör finnas i enlighet
med regeringens förslag. I likhet med bostadsutskottet är sålunda
finansutskottet inte berett biträda förslaget i motion Fi47 (vpk) yrkande
1 om att de av regeringen förordade möjligheterna till överskridande
skall begränsas.

I bostadsutskottets yttrande tas också frågan upp om möjligheten att i
vissa fall överskrida stopphyran för bostäder utöver vad den av regeringen
förordade schablonregeln medger.

1989/90:FiU20

55

Genom en skrivelse till bostadsutskottet har aktualiserats det förhållandet
att hyresnivån i ett bostadsföretags bostadsbestånd med de förordade
reglerna kan bli olika beroende av hur hyresförhandlingarna har
förts i olika delar av beståndet. Det kan sålunda förekomma att
förhandlingar för huvuddelen av ett företags bostäder kunnat slutföras
så att den nya hyran börjat tillämpas före den 8 februari, medan
någon hyresöverenskommelse för ett mindre antal fastigheter då ännu
inte förelåg. 1 den utsträckning schablonregeln för dessa fastigheter
inte medger hyresförändringar i nivå med de överenskommelser som
redan träffats kommer hyresnivåerna för i många fall likvärdiga lägenheter
därmed att skilja sig åt. För en majoritet av de boende hos det
aktuella bostadsföretaget kommer detta naturligtvis att framstå som en
obefogad skillnad som inte torde vara avsedd. Enligt bostadsutskottets
mening bör mot bakgrund härav bestämmelserna om stopphyra ändras
så att det bli möjligt för berörda bostadsföretag att, i de fall fråga om
hyresprövning hänskjutits till hyresnämnd, genomföra hyreshöjningar
utöver vad schablonregeln medger. En förutsättning härför är dock att
v frågan anhängiggjorts hos hyresnämnd senast den 7 februari 1990.

Finansutskottet är av samma uppfattning som bostadsutskottet att i
förordningen om allmänt pris- och hyresstopp (1990:24) bör en bestämmelse
tas in med den innebörd som bostadsutskottet gett uttryck
för i sitt yttrande. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

I motion Fi206 (m) föreslås att riksdagen gör ett allmänt uttalande
att regeringen har ett inflationsansvar gentemot konsumenterna. Som
utskottet ser det är detta en uppfattning som delas av riksdagens
samtliga partier och av regeringen. Utskottet anser därför att det inte
finns någon anledning för riksdagen att göra ett uttalande med denna
allmänna innebörd.

Den i motion Fi212 (vpk) yrkande 5 föreslagna straffskatten på "oskäliga"
prishöjningar avvisas bestämt av utskottet.

Spelregler på arbetsmarknaden

I motion Fi48 av Inger Schörling m.fl. (mp) anförs att det är angeläget
att strama upp spelregler och avtalskonstruktioner på arbetsmarknaden.
Motionärerna föreslår bl.a. samordnade förhandlingar, gemensamma
avtalsperioder och att löneökningen bör fastställas i krontal och
inte som procentpåslag.

I proposition 114 aviseras att regeringen avser att tillkalla en särskild
utredare för att i nära samverkan med arbetsmarknadens parter föreslå
åtgärder för att förbättra och förstärka spelreglerna på arbetsmarknaden.
Utskottet utgår ifrån att utredaren kommer att behandla sådana
frågor som nämns i motionen. Med hänvisning härtill avstyrks motion
Fi48 yrkande 2.

1989/90:FiU20

56

Lagfäst sjuklön

I motion Fi47 av Lars Werner m.fl. (vpk) ställs som villkor för att
i förslaget till lagfäst sjuklön skall kunna godtas att det lokala fackets

rättigheter stärks. T.ex. måste, sägs det i motionen, fackföreningen få
tolkningsföreträde och även vetorätt i personalfrågor.

I proposition 114 aviseras ett förslag om att lagfäst sjuklön skall
införas fr.o.m. den 1 januari 1991. Utskottet är av samma mening som
regeringen att lagfäst sjuklön bör införas. Som utskottet ser det bör
något ställningstagande till utformningen av lagförslaget emellertid inte
ske förrän regeringen mer ingående har redovisat förslaget i en proposition.
Riksdagen kommer att föreläggas en proposition senare i år.
Utskottet avstyrker med det anförda motion Fi47 yrkande 5.

Semesterlagstiftningen

I motion Fi47 av Lars Werner m.fl. (vpk) motsätter sig motionärerna
att det skall bli legalt att samtidigt arbeta och få ta ut semesterlön. Det
kommer, menar motionärerna, i huvudsak att bli de lågavlönade som
tvingas ta denna möjlighet till inkomstförstärkning.

Utskottet motsätter sig inte att regeringen utreder möjligheterna att
införa rätt för anställda att skjuta på semestern eller arbeta med full
betalning utöver semesterlönen under den femte och sjätte semesterveckan.
I avvaktan på utredningens resultat avstyrker utskottet motion
Fi47 yrkande 6.

Arbetskraftsinvandring

I motion Fi47 av Lars Werner m.fl. (vpk) ställer sig vänsterpartiet
kommunisterna avvisande till arbetskraftsinvandring. Det är, menar
motionärerna, mycket utmanande med regeringens tanke att utreda
möjligheten att "låta unga balter komma till Sverige och arbeta under
en kortare period".

Även i motion Fi48 av Inger Schörling m.fl. (mp) avvisas förslaget
till arbetskraftsinvandring.

Enligt utskottets mening misstolkar motionärerna regeringens förslag.
Regeringens förslag att erbjuda balter att under en kortare tid
arbeta i exempelvis ett svenskt industriföretag skall ses som en form av
utvecklingshjälp.

Med det anförda avstyrks motionerna Fi47 yrkande 7 och Fi48
yrkande 12.

Vissa allmänna yrkanden från miljöpartiet

I motion Fi48 av Inger Schörling m.fl. (mp) har med anledning av
proposition 114 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. inte
mindre än 14 yrkanden väckts rörande miljöinriktade åtgärder, höjd
reklamskatt och ett bättre utnyttjande av våra daghem.

Enligt utskottets uppfattning tar flera av här aktuella yrkanden upp
viktiga frågor och då främst problem inom miljöpolitiken. Utskottet
ställer sig emellertid tveksamt till att i anslutning till frågan om en

1989/90:FiU20

57

åtstramning av den ekonomiska politiken exempelvis ta ställning till
om Öresundsbron bör byggas. Som utskottet ser det bör inte ett
ställningstagande till inriktningen av den ekonomiska politiken på
kort eller medellång sikt vara avgörande för vilket framtida kommunikationssystem
över Öresund som väljs. Avgörande i detta sammanhang
bör i stället vara miljö- och transportpolitiska överväganden. Det bör
också nämnas att flera av de aktuella yrkandena inte närmare motiveras
i motionen.

Motionen innehåller också yrkanden om koldioxidskatt, skatt på
uran, fördubblad reklamskatt, miljö- och energiskatter för flygtrafiken,
slopad moms på basmat och höjd moms på inhemska förnybara
energislag samt slopad moms på persontransporter (yrkandena 7—11,
18, 19, 21 och 22). Som framhålls i skatteutskottets yttrande till
finansutskottet (1989/90:SkU2y) har dessa yrkanden ett nära samband
med den förestående skattereformen för år 1991. Enligt utskottets
uppfattning bör dessa yrkanden inte prövas i det nu aktuella sammanhanget.

Mot bakgrund av vad utskottet anfört avstyrks motion Fi48 (mp)
yrkandena 7—11 och 13—22.

Inriktning av den statliga lönepolitiken

Under november och december 1989 träffades nya löneavtal på det
statliga området mellan statens arbetsgivarverk och Statsanställdas förbund,
TCO-S och SACO. Finansutskottet godkände på riksdagens
vägnar dessa avtal den 20 december 1989. Generaldirektör Birger
Bäckström har den 6 och 29 juni och tillsammans med ställföreträdande
generaldirektören Peter Stare den 16 november 1989 samt med
statsrådet och chefen för civildepartementet Bengt K Å Johansson den
20 december inför utskottet redovisat läget i avtalsförhandlingarna och
kommenterat förhandlingsresultatet.

Avtalet gäller 550 000 statsanställda och avser en tvåårig avtalsperiod,
1989 och 1990, för flertalet statsanställda. Löneökningarna innebär
nivåhöjningar för år 1989 med 9,5 % och för år 1990 med 5,5 %.

För ca 140 000 lärare slöts ett treårigt avtal med hänsyn till det av
regeringen föreslagna samlade kommunala huvudmannaskapet för lärarna.
Slutbudet innebar en mycket kraftig satsning på lärarna. För år

1989 höjdes lönerna med 14,4 %, år 1990 med 5,2 % och för år 1991
med 3 %. Den totala ökningen över den treåriga avtalsperioden uppgår
således till ca 23 %.

Av löneökningarna till de statsanställda utbetalades ca 5 % till alla
redan före semestern 1989. Ca 2,5 % av ökningarna för år 1989 skall
fördelas i lokala förhandlingar. För att underlätta för myndigheter och
verk i det överhettade Stockholmsområdet att rekrytera och behålla
personal utgår en speciell lönepott på ca 1 % för år 1989. För år 1990
är den potten 0,3 %.

En selektiv satsning gjordes i avtalet på nio myndigheter med
särskilda personalförsörjningsproblem. Den har fördelats på arbets -

1989/90:FiU20

58

marknadsstyrelsen, domstolsverket, tullverket, kustbevakningen, kriminalvårdsstyrelsen,
rikspolisstyrelsen, riksskatteverket, riksåklagaren och
försvaret.

Av höjningen med ca 5 % fr.o.m. den 1 januari 1990 utgör den
generella lönehöjningen, som utbetalas till alla, 2,5 %, dock lägst
300 kr.

För avtalsperioden tillkommer ett utrymme om högst 265 milj. kr.
för marknadskänsliga grupper. Parterna kom också överens om ett nytt
trygghetsavtal och en principöverenskommelse för affärsverken. Den
är anpassad till den konkurrensutsatta verksamhet som affärsverken i
dag bedriver.

En jämförelse av förtjänstutvecklingen de senaste tre åren mellan
det statliga området och övriga delar av arbetsmarknaden visar att
ökningstalen för såväl staten, kommunerna som näringslivet ligger i
intervallet 26-29 % åren 1988-1990.

I löneavtalet ingår också en prisutvecklingsgaranti som ger förhandlingsrätt
om konsumentprisindex (KPI) för viss månad år 1990 med
mer än 4 % överstiger KPI för december 1989. Därtill kommer att om
löneutvecklingen inom den statliga sektorn har varit sämre än inom
den privata sektorn skall förhandlingar tas upp i 1991 års avtalsrörelse
om i vilken utsträckning de statliga lönerna skall påverkas härav.

Det statliga löneavtalet innebär en övergång till nya lönesystem med
individuell lönesättning och tarifflöner. Det innebär att löneplanema
slopas. Det nya systemet innebär en fortsatt decentralisering av lönesättningen,
vilket underlättar för myndigheterna att rekrytera och
behålla den personal som behövs för en effektiv verksamhet. Staten får
med det nya lönesystemet en mer verksamhetsanpassad lönepolitik.

Utskottet har tagit del av vad regeringen har anfört om lönenivån i
anslagsberäkningarna. Redogörelsen föranleder inte någon erinran från
utskottets sida.

I motionerna Fi212 (vpk) och Al7 (vpk) anförs att den statliga
lönepolitiken måste ges en inriktning för de lågavlönade. Statens
arbetsgivarverk borde enligt motionärerna få direktiv att löneökningarna
skall ske i kronor och även fördelas till de lågt avlönade. Denna
statliga inriktning skulle enligt motionärerna kunna bli vägledande för
den övriga arbetsmarknaden.

Som framgått av vad utskottet redovisat ingår i avtalsökningarna
vissa lägsta krontalspåslag. Avtalet innebär att löneförhandlingarna
decentraliseras i stor utsträckning, vilket också ger de lokala organisationerna
möjlighet att påverka utfallet. Utskottet utgår från att de
lågavlönades berättigade krav beaktas även i dessa förhandlingar. Den
statliga lönepolitiken inriktas bl.a. på att tillgodose verksamhetsintresset,
dvs. underlätta för myndigheterna att konkurrera med övriga
samhällssektorer om att rekrytera och behålla kvalificerad arbetskraft i
den statliga sektorn. Utskottet anser att detta kräver en mer flexibel
lönepolitik än den som kommer till uttryck i motionerna Fi212
yrkande 4 och A17 yrkande 6. Motionerna bör därför avslås av riksdagen.

1989/90:FiU20

59

Utgiftsram för förvaltningskostnader

1989/90:FiU20

Under år 1988 tillämpades en löneutgiftsram för myndigheternas förvaltningsanslag
och statsbidrag i de delar de grundades på löneavtal
inom det statliga området. Erfarenheterna av denna löneutgiftsram
redovisades i budgetpropositionen 1989 samtidigt som en ny utgiftsram
föreslogs för år 1989.

Finansutskottet anförde med anledning härav bl.a. följande
(1988/89:FiU20).

Utskottet kan utifrån de hittills vunna erfarenheterna och de synpunkter
som framförts konstatera att systemet har vissa fördelar. Enligt
utskottets mening kan dock lämpligheten av att avgränsa en utgiftsram
till enbart ett resursslag — lönekostnader — ifrågasättas. Det är angeläget
att myndigheterna ges incitament att begränsa den totala kostnadsutvecklingen.
Ett nytt system bör därför utvecklas som tar sikte på att
lägga fast en ram för myndigheternas samlade förvaltningsutgifter.
Härigenom skulle systemet även kunna kopplas till de treåriga budgetramar
som successivt kommer att införas. Detta ligger också väl i linje
med den nya anslagsformen ramanslag.

I årets finansplan anförs att någon utgiftsram inte bör läggas fast för
budgetåret 1990/91. Skälen härför är att det nu saknas förutsättningar
för att uppfylla de krav som riksdagen ställt på en utgiftsram. Fr.o.m
budgetåret 1991/92 införs successivt en ny budgetmodell och en ny
anslagsform i enlighet med den redovisning som lämnades i 1989 års
budgetproposition. Budgetmodellen medför att långsiktigheten i myndigheternas
planeringsförutsättningar ökar. Den nya anslagsformen innebär
att myndigheterna normalt får full frihet att fördela tilldelade
forvaltningsmedel mellan olika resursslag.

Detta system skapar bättre möjligheter att tillämpa ett system med
ökat inslag av ekonomisk ramstyrning. Det leder vidare till att myndigheterna
ges en större möjlighet att effektivisera sin verksamhet och att
incitament också lättare kan skapas för att begränsa den totala kostnadsutvecklingen.

Föredragande statsrådet anmäler att han avser att återkomma till
frågan om utgiftsram för förvaltningskostnader i samband med att den
första omgången myndigheter budgetbehandlas enligt den nya budgetmodellen.

I motion Fi204 (m) anförs att mot bakgrund av behovet att anpassa
den svenska inflationstakten till den som råder i omvärlden måste
utgiftsökningarna i nominella termer successivt begränsas till ca 5 %
för hela den offentliga sektorn. Mot denna bakgrund beklagar motionärerna
att regeringen inte utformat sitt budgetförslag med utgångspunkt
från en utgiftsram för förvaltningskostnader. Riktlinjer för en
sådan ordning bör enligt motionärerna presenteras i kompletteringspropositionen.
Med den reglering och detaljstyrning som följer av
budgetsystemet riskerar emellertid en utgiftsram att leda till oönskade
nedskärningar av offentlig verksamhet. För en smidig tillämpning av
en utgiftsram krävs därför att detaljstyrningen i budgetsystemet mins -

kar. Dessutom krävs en skattepolitik som skapar förutsättningar för en
rimlig löne- och prisutveckling. Motionärerna begär att riksdagen som
sin mening skall ge regeringen detta till känna.

Utskottet har i princip samma uppfattning som tidigare. Eftersom
förutsättningar saknas för att uppfylla dessa krav bör, som föredraganden
anför, någon utgiftsram inte fastställas för 1990/91. Som framhålls
i propositionen finns det anledning att återkomma till frågan om
utgiftsram för förvaltningskostnader senare när den nya budgetmodellen
skall genomföras. Utskottet avstyrker därmed motion Fi204 yrkande
6.

Penningpolitiken

Statsskuldspolitiken

Statens lånebehov har förändrats kraftigt under de senaste åren. I
början av 1980-talet uppgick nettoupplåningen till 70—80 miljarder
kronor per år. De senaste åren har i stället en viss amortering av
statsskulden kunnat ske.

Det minskade lånebehovet medför att statsskuldspolitiken i ökad
utsträckning kan inriktas på att sänka statens upplåningskostnader
genom en aktiv förvaltning av statsskulden. På grund av att statsskuldens
löptid har förkortats under 1980-talet finns ett betydande bruttoupplåningsbehov
även under perioder utan nettoupplåning. Enligt
finansplanen beräknas bruttoupplåningsbehovet för år 1990 bli omkring
130 miljarder kronor.

I finansplanen anförs att normen att staten inte skall låna utomlands
ligger fast men den bör omformuleras till att staten inte skall nettolåna
i utländsk valuta. Normen innebär ett minimikrav på penningpolitiken,
nämligen att valutaflödena skall balansera. Skulle inhemska hänsyn
motivera en stramare penningpolitik och större inflöden uppstå
skall nedamortering ske av statens utlandsskuld.

I motion Fi204 (m) uttrycks en viss tveksamhet till önskemålet att med
hjälp av budgetöverskottet amortera ned statsskulden. Det är enligt
motionärerna knappast en attraktiv idé. Det innebär att medborgarna
får fortsätta underkasta sig extra höga skatter under några år för att
någon gång i framtiden kunna åtnjuta lägre skatter. Motionärerna
påpekar att balans i statsbudgeten i förening med ekonomisk tillväxt
betyder att skuldtjänstkostnaderna minskar i betydelse för varje år.
Något nämnvärt nettoupplåningsbehov förutses inte för år 1990. Detta
innebär att förskjutningar bort från statsskuldväxlar och riksobligationer
förutses fortsätta. Det anser motionärerna är olyckligt eftersom
dessa upplåningsformer fungerar smidigt och är kostnadseffektiva. Man
uttrycker sin tillfredsställelse med att riksgäldskontoret iakttagit återhållsamhet
med utgivandet av nya spar- och premieobligationer. Motionärerna
anser vidare att allemanssparande! spelat ut sin roll och att
det därför bör avvecklas som statlig upplåningsform. Fondsparandet
bör däremot stimuleras.

1989/90: FiU20

61

Motionärerna anser i likhet med vad som redovisas i finansplanen
att staten inte skall nettolåna i utländsk valuta. Däremot anser man det
inte rimligt att riksgäldskontoret i en tid med växande bytesbalansunderskott
skall amortera ned statens utlandsskuld. Detta skulle medföra
en avsevärd höjning av statens upplåningskostnader.

Som framgått av vad utskottet anfört får det sjunkande upplåningsbehovet
vissa konsekvenser för penning- och obligationsmarknaderna.
För att statsupplåningen skall fungera effektivt måste dessa hålla en
viss storlek. Statens bruttoupplåningsbehov är dock på grund av att
statsskuldens löptid förkortats alltjämt betydande. Det bör också noteras
att marknaderna breddats i den meningen att aktörerna i dag är
betydligt fler än för några år sedan. Vidare kan slopandet av omsättningsskatten
på värdepappershandel väntas få en positiv effekt på
obligationshandeln.

En viktig marknad för statsupplåningen är hushållsmarknaden. De
instrument som används för denna upplåning är premieobligationer,
sparobligationer och allemansspar. De har också genomgått vissa förändringar
under senare år. Räntan på allemanssparande! bestäms numera
av riksgäldskontoret, vilket underlättar en anpassning till upplåningsbehovet
och till marknadsutvecklingen. Räntesatsen höjdes den
14 mars från 8,5 % till 9,75 % som en anpassning till bankinlåningsräntorna.
Genom riksdagsbeslut hösten 1989 är det fr.o.m. 1990 möjligt
att överföra sparbelopp mellan de båda formerna allemanssparkonto
och allemansfondssparande. Detta medförde bl.a. att nettouttagen ur
allemansspar var 6,3 miljarder kronor under januari 1990 medan
nettoinsättningarna i allemansfond under samma månad var 4,3 miljarder
kronor.

Av de två sparobligationslån som förfaller till inlösen den 1 maj
1990 kommer endast ett att förlängas (SPAR 84). Som ett led i
anpassningen av statens upplåning till det nya skattesystemet innehåller
förlängningserbjudandet inte någon skattefri bonus.

Riksgäldskommittén föreslår i sitt slutbetänkande, Riksgäldskontoret

— en finansförvaltning i staten (SOU 1989:95), att både allemansspar
och de gamla sparobligationerna på sikt skall ersättas med ett nytt
långfristigt kontobaserat upplåningsinstrument som riktas direkt till
hushållen och som på ett kostnadseffektivt sätt kan tillgodose riksgäldskontorets
upplåningsbehov. Avsikten är inte att det nya instrumentet
skall innehålla skattesubventioner. Avkastningen skall kunna sättas så
att det tillgodoser upplåningsbehovet.

Remissbehandlingen av kommitténs förslag har nyligen avslutats och
ett förslag till riksdagen kan väntas redan i vår. Utskottet ser mot
denna bakgrund inte anledning att nu genom ett uttalande som förordas
i motion Fi204 (m) föregripa riksdagsbehandlingen av dessa förslag.

Emissioner av premieobligationslån med lång löptid har skett i
relativt stor utsträckning under år 1989. De har genomförts för att

1989/90:FiU20

62

upprätthålla räntebindningstiden i statsskulden. Premieobligationslånen
anses vara kostnadseffektiva jämfört med emissioner av riksobligationer
med samma löptid även med beaktande av skatteeffekterna.

Vad gäller frågan om det lämpliga i att amortera ned den statliga
utlandsskulden anser utskottet att kravet att hålla statsskuldsräntorna
nere måste vägas mot övriga ekonomisk-politiska mål. Det kan, beroende
på den ekonomiska situationen, vara nödvändigt att hålla den
inhemska räntenivån så hög att den leder till ett valutainflöde. Man
kan i detta läge välja att amortera ned utlandsskulden eller att låta
valutareserven växa. Det sistnämnda alternativet skulle kunna motverka
ansträngningarna att hålla uppe räntenivån, varför utskottet i likhet
med vad som föreslås i finansplanen förordar att vid större inflöden av
valuta orsakade av en av inhemska hänsyn motiverad stram penningpolitik
bör en nedamortering ske av statens skuld i utländsk valuta.

Utskottet avstyrker med det anförda motion Fi204 yrkande 7.

Kreditpolitiken

De svenska räntorna steg med ungefär två procentenheter under år

1989 till följd av stigande räntor i omvärlden och oro för den inhemska
ekonomiska utvecklingen. Den kraftiga höjning som skedde under
senhösten 1989 fortsatte under de första månaderna år 1990. Penningpolitiken
hade under hela 1989 en fortsatt åtstramande inriktning och
ytterligare skärpningar skedde på nyåret 1990. Under de tre veckor då
bankkonflikten pågick avstannade i princip all handel med penningoch
obligationsinstrument på den svenska marknaden. Då handeln
återupptogs höjdes räntan på sex månaders statsskuld växlar med närmare
tre procentenheter. Bakom höjningen låg riksbankens höjning av
dagslåneräntan med ca två procentenheter.

Den kraftiga räntehöjningen den 15 februari i år medförde att det
stora valutautflödet stoppades, och under sista veckan i februari och de
följande veckorna i mars ägde ett kraftigt valutainflöde rum. Hittills i
år har det uppgått till 13 miljarder kronor. Valutakursindex förstärktes
under denna period och ligger för närvarande på 130,50. Räntemarginalen
gentemot omvärlden har de senaste veckorna legat på cirka sex
procentenheter mot en korg bestående av hälften DEM och hälften
US$ och på cirka fyra procentenheter mot en valutakorgvägd ränta.

Under år 1989 avskaffades i allt väsentligt kvarvarande delar av
valutaregleringen. Som motiv härför anfördes att den under senare år
hade spelat ut sin stabiliseringspolitiska roll. Avvecklingen ingick som
ett led i anpassningen till västeuropeiska förhållanden. Till följd av
avregleringen ökade värdepappershandeln med utlandet kraftigt. Svenska
placerare köpte utländska aktier i stor utsträckning, och utländska
investerare placerade i de högavkastande svenska obligationerna. Intresset
för de svenska statspapperna sjönk emellertid påtagligt mot
slutet av 1989 och låg under de första månaderna år 1990 kvar på en
låg nivå på grund av bankkonflikten och det instabila läget.

1989/90:FiU20

63

I motion Fi204 (m) upprepas tidigare framförda krav på att avlägsna
återstående rester av kreditregleringen sorn förbudet mot realränte/indexlån.
Likaså upprepas kravet att kassakravsmedel hos riksbanken
bör berättiga till skälig ränteersättning.

I motion Fi213 (c) säger man att målet måste vara en sänkt ränta,
och finanspolitiken måste bära en större del av bördan i stabiliseringspolitiken.
Samtidigt hävdas att penningpolitiken måste vara fortsatt
stram för att förhindra spekulation mot den svenska kronan och för att
balansera valutaflödena. Det är dock oacceptabelt att penningpolitiken
i så stor utsträckning fått ta över finanspolitikens roll. Motionärerna
kräver att kreditpolitiken måste inriktas på att öka hushållens sparande.
I samband härmed för man fram förslaget om att införa privata
investeringskonton.

Även i motion Fi607 av Agne Hansson m.fl. (c) berörs det höga
ränteläget, framför allt dess inverkan på bostadssektorn, statens bostadssubventioner
och hushållens boendekostnader. Motionärerna anser
att det krävs en ekonomisk politik som håller marknadsräntorna
nere och stimulerar ett högt hushållssparande. Enligt motionärerna ger
centerpartiets förslag till finansiering av skattereformen inte samma
negativa effekter på marknadsräntorna som regeringens förslag. Dessutom
får bostadssektorn bära en mindre del av reformens finansiering.

Utskottet har vid tidigare tillfällen då krav om ränta på kassakravsmedel
behandlats framhållit att kassakravet inte skall ses som en
placeringsform utan som ett kreditpolitiskt medel. Frågan om ränta på
kassakravsmedel bör därför prövas på penningpolitiska grunder av
riksbanken.

Det ankommer på riksbanken att föreslå åtgärder med stöd av den
kreditpolitiska lagstiftningen som sätts i kraft genom beslut av riksdagen.
Riksbanken har föreslagit att realränte/indexlån inte skall få
erbjudas på den svenska marknaden. Det finns som utskottet ser det
goda skäl för detta. Risken med dessa är att penningpolitikens effektivitet
därigenom skulle kunna försvagas.

Motion Fi204 yrkande 8 i här berörd del bör därför avstyrkas av
riksdagen.

Vad gäller den allmänna räntenivån och stramheten i penningpolitiken
som berörs i motionerna Fi213 (c) och Fi607 (c) vill utskottet
anföra följande. Ett högt ränteläge har som motionärerna påpekar flera
negativa effekter bl.a. på investeringsvilja och hushållens boendekostnader.
Överhettningen i ekonomin och försämringen av bytesbalansen
har emellertid motiverat en allt stramare penningpolitik. Resursutnyttjandet
förutses, som utskottet berört i det föregående, bli fortsatt högt
vilket motiverar en fortsatt restriktiv penningpolitik. De växande underskotten
i bytesbalansen medför att penningpolitiken ånyo får som
huvuduppgift att slå vakt om externbalansen och bevara kronans
värde.

Utskottet delar inte motionärernas uppfattning att skattereformen
generellt sett skulle medföra en högre räntenivå. Tvärtom kan skattereformen
väntas öka hushållens räntekänslighet och därmed ökar penningpolitikens
effektivitet. Det minskar hushållens skuldbenägenhet

1989/90:FiU20

64

och främjar därigenom sparandet på konsumtionens bekostnad. Detta
bidrar till att hålla tillbaka efterfrågan och överhettningstendenserna.
Utskottet delar således inte uppfattningen som framförs i motionerna
Fi213 yrkande 5 och Fi607 yrkande 1. De avstyrks därför av utskottet.

Valutapolitiken

I motionerna Fi204 (m) och Filil (fp) anförs att valutaregleringens
slopande aktualiserar frågan om Sveriges valutapolitiska regim. Målet
är och förblir en fast växelkurs, anförs det. En devalvering är en
oacceptabel metod att försöka lösa Sveriges ekonomiska problem.
Konstruktionen att ange den svenska kronans värde i relation till en
korg av utländska valutor har i praktiken lett till att den svenska
kronan påverkats av de stora svängningarna för dollarn. En fastare
punkt att knyta kronan till finns inom det europeiska monetära
systemet (EMS), anser motionärerna. 1 detta samarbete deltar flertalet
EG-länders valutor. Inom EMS skulle riksbanken kunna påkalla andra
centralbankers stöd för att försvara kronans värde. EMS-samarbetet är
inte en del av EG-systemet utan vilar på ett avtal mellan deltagarländernas
centralbanker.

Som isolerad åtgärd löser naturligtvis inte en EMS-anknytning problem
i svensk ekonomi, anför motionärerna, men om den ekonomiska
politiken i övrigt ges rätt inriktning kan ett sådant steg vara ett
värdefullt bidrag mot inflationen. Det vore en signal om att alla
uttalanden som utesluter en devalvering är allvarligt menade.

I motionerna Fi212 (vpk), Al7 (vpk) och Fi207 (mp) uttrycks stark
kritik mot att valutaregleringen avskaffats och mot de konsekvenser
det fört med sig. Bl.a. kritiseras ansträngningarna att anpassa Sverige
till EG. I motion Fi212 (vpk) begärs att valutaregleringen skall återinföras
och tillämpas i sin helhet. Kapitalrörelserna över gränserna bör
styras och begränsas. Bl.a. bör begränsningar införas för utländska köp
av svenska företag liksom av svenska företags investeringar utomlands.
Dessa köp innebär starka hot mot sysselsättningen i Sverige. I motion
Fi207 (mp) anförs att Sverige inte bör gå med i EMS och inte heller
skall den svenska kronan ersättas av "ecu" eller annan överstatlig
valuta.

Vad gäller frågan om att återinföra valutaregleringen vill utskottet
anföra följande.

Möjligheterna att föra en i förhållande till omvärlden oberoende
ekonomisk politik är begränsade i ett land som Sverige med en
omfattande utrikeshandel. Med det stora handelsutbytet följer ett internationellt
beroende. Den internationella arbetsfördelningen som grundas
på frihandelsprincipen har Sverige sedan länge anslutit sig till. Den
främjar ekonomisk utveckling och välstånd i alla länder som deltar i
detta samarbete. Med handelsutbytet följer också betalningsströmmar
mellan länderna. Valutaregleringen har inte omfattat dessa transaktioner.
Det har således inneburit att en mycket stor del av transaktionerna
mellan Sverige och utlandet inte har varit föremål för kontroll. Om
man skulle vilja upprätthålla en effektiv kontroll av valutaströmmarna

5 Riksdagen 1989/90. 5 sami. Nr 20

1989/90:FiU20

65

skulle detta kräva ett regleringssystem som även omfattade de transaktioner
som sker i anslutning till utrikeshandeln. Utskottet ser inte en
sådan utveckling som vare sig önskvärd eller möjlig.

Det fria handelsutbytet underlättas med fria kapitalflöden. Valutaregleringen
var konkurrenshämmande för svenska företag och drabbade
dessutom företagen olika hårt beroende på bl.a. storlek, internationell
utbredning och produktionsinriktning. Ett återinförande av valutaregleringen
skulle också omöjliggöra Sveriges strävanden att närma sig
EG.

Det finns en risk, som utskottet pekat på tidigare, att avregleringen
innebär en ökad känslighet för kortsiktiga valutarörelser och därmed
ökat ränteberoende mot utlandet. Denna osäkerhet fanns emellertid
redan tidigare. Det finns också möjlighet att möta kortsiktiga flöden
med räntepolitiska åtgärder. En tillfällig uppgång i nivån för den korta
räntan behöver inte ha några allvarliga realekonomiska effekter.

Vid större obalanser eller i tider med valutaoro har erfarenheten
visat att förtroendet endast kan återställas med generella åtgärder inom
penning- och finanspolitiken. Valutaregleringen visade sig i sådana
lägen utgöra ett otillräckligt skydd.

Utskottet avstyrker med det anförda motionerna Fi207 yrkande 1,
Fi212 yrkande 7 och A17 yrkande 7.

Vad gäller frågan om någon form av närmare samarbete med
EMS vill utskottet anföra att detta inte är en fråga som Sverige ensidigt
kan besluta om. I rådsresolutionen om EMS sägs bl.a. att "europeiska
länder med särskilt nära ekonomiska och finansiella förbindelser med
EG kan delta i valutakurs- och interventionssamarbetet. Ett sådant
deltagande skall baseras på avtal mellan centralbanker."

Det har emellertid aldrig klargjorts närmare, hur ett sådant deltagande
skulle utformas. I rapporter från EG-kommissionen talas om
"associering" av tredje land till valutakurssamarbetet. Härmed menas
att en utomstående centralbank inte fullt ut skulle kunna ansluta sig
till det existerande centralbanksavtalet, utan det skulle bli fråga om en
annan form av anknytning. Hur denna skulle se ut kan man i stort sett
bara spekulera om. En viss ledning kan man kanske få av erfarenheterna
av valutaormen, där ju också länder utanför EG deltog.

Förmodligen skulle ett tredje land ha samma skyldigheter som de
övriga medlemmarna beträffande växelkurssamarbetets funktion, interventioner
och bilaterala pariteter. Vilka rättigheter ett tredje land
skulle få är det svårare att sia om. Ett tredje land skulle tämligen
säkert få tillgång till de ultrakorta krediterna på samma sätt som i
ormen. De utgör ju en integrerad del av växelkurssamarbetet. De mera
långfristiga stödformerna är däremot inte direkt knutna till samarbetet.
Det är därför osäkert om ett tredje land skulle kunna utnyttja dem.
Den mest svårbedömda frågan är vilka diskussions- och beslutsorgan
tredje land skulle få tillträde till och under vilka förutsättningar.

f EG:s vitbok om den inre marknaden, som skall vara upprättad år
1992, betonas att pris- och valutakursstabilitet är helt avgörande förutsättningar
för att denna marknad skall kunna fungera på ett tillfredsställande
sätt. Upprättandet av den inre marknaden innebär bl.a. att

1989/90:FiU20

66

L

kapitalrörelserna skall släppas fria, vilket för flertalet ERM-länderna
(ERM, Exchange Rate Mechanism) antingen redan är genomfört eller
skall vara det senast den 1 juli 1990. Vissa bedömare befarar att fria
kapitalrörelser kommer att försvåra växelkurssamarbetet. Andra menar
att avskaffandet av kapitalkontrollen tvärtom kommer att öka stabiliteten
i systemet.

Vilka som får rätt beror naturligtvis i hög grad på vilken ekonomisk
politik som faktiskt kommer att föras i EMS-länderna. Vad som i alla
händelser står klart är att frigörandet av kapitalrörelserna ställer länderna
inför högre krav på en samordning av den ekonomiska politiken
än tidigare. Ett speciellt problem i detta sammanhang är att flera av
EG-länderna fortfarande inte deltar i växelkurssamarbetet. Det är
naturligtvis särskilt allvarligt när det gäller ett betydelsefullt land som
Storbritannien. Här finns också ett samband med det nyligen återupptagna
arbetet på att utveckla EMS till en monetär union.

Sverige har sedan en längre tid haft en inflationstakt som kraftigt
överstiger genomsnittet för EG-länderna. Utskottet ser mot denna
bakgrund betydande svårigheter att på kort sikt samordna den ekonomiska
politiken i Sverige med den i medlemsländerna inom EMS.
Utskottet drar av detta slutsatsen att frågan om ett närmare samarbete
mellan Sverige och EMS för närvarande saknar aktualitet. Utskottet
avstyrker mot denna bakgrund motionerna Fi204 yrkande 8 i berörd
del, Fi207 yrkandena 2 och 3 samt Fi211 yrkande 3.

Vad utskottet anfört om kredit- och valutapolitiken bör riksdagen
som sin mening ge fullmäktige i riksbanken till känna.

Övriga kreditpolitiska frågor

I motion Fi205 av Nic Grönvall (m) berörs frågan om riksbankens
kassakrav för finansbolag och andra kreditinstitut. För banker har kassakrav
tillämpats sedan länge. Från den 1 juli 1988 gäller kassakrav
också för finansbolag. Motionären påpekar att för bostadslåneinstituten
har motsvarande krav emellertid inte utfärdats. Detta ger dem en,
enligt motionären, orimlig konkurrensfördel eftersom samtliga institut
konkurrerar i alla sektorer. Detta har också slagit igenom i utlåningsstatistiken.

Kassakravet för finansbolag har dessutom kommit att innebära att
vissa finansiella koncerner har riskerat att drabbas av dubbla kassakrav
om de utnyttjat den centrala upplåningsfunktionen i den egna koncernen.
Detta har emellertid lett till att upplåningen decentraliserats och
därmed dubblerats inom koncernen. Motionären ifrågasätter om detta
är rationellt och anser att de dubbla kassakraven måste avvecklas.

Utskottet vill med anledning härav anföra följande. Skärpningar i
kassakravet syftar till att dra upp utlåningsräntorna i berörda institut.
Då bostadslåneinstituten i viss utsträckning konkurrerar med banker
och finansbolag på samma marknad uppstår vissa snedvridningseffekter
med den utformning som kassakraven för närvarande har. Riksbanken
är väl medveten om dessa problem liksom om förhållandet
med s.k. dubbla krav på finansbolag inom finansiella koncerner.

1989/90:FiU20

67

Utskottet förutsätter därför att riksbanken, om man finner det motiverat
och när så är lämpligt, vidtar de åtgärder som är möjliga att vidta
med hänsyn till vad penningpolitiken kräver, för att komma till rätta
med dessa problem. Utskottet avstyrker med det anförda motion Fi205.

I motion Fi48 (mp) krävs som ett led i att dämpa hushållens
efterfrågan att betalningsvillkoren vid kreditköp skärps. Kravet på kontantinsats
föreslås vara 80 %.

Regeringen bemyndigades i höstas (bet. 1989/90:FiU12, rskr. 49) av
riksdagen att för ytterligare en treårsperiod bestämma betalningsvillkoren
vid kreditköp. Vad beträffar utnyttjandet av detta bemyndigande
anförde utskottet att de under senare delen av 1989 gällande betalningsvillkoren
haft vissa negativa konsekvenser dels vad gäller efterlevnad
och effektivitet, dels vad gäller konsumenternas kreditkostnader.
Som stöd för detta åberopade utskottet vad bl.a. konsumentverket
anfört i skrivelse till utskottet.

Mot bakgrund härav och av vad utskottet tidigare anfört förutsatte
utskottet att regeringen, i samband med att ställning skulle tas till
betalningsvillkoren vid kreditköp, skulle göra en lämplig avvägning
mellan denna typ av åtgärder och andra åtgärder som t.ex. begränsningar
i marknadsföring av krediter och skärpt kreditprövning samt
mer generellt verkande ekonomisk-politiska åtgärder. Regeringen avstod
från att förlänga den fram till årsskiftet 1989-1990 gällande
förordningen om betalningsvillkor vid kreditköp.

Utskottet har alltjämt samma uppfattning som i november 1989 och
anser att motion Fi48 yrkande 24 bör avslås av riksdagen.

I motion Fi210 av Rolf Clarkson m.fl. (m) yrkas att bilkreditförordningen
avskaffas.

Som utskottet anförde redan förra året då samma yrkande behandlades
senast, upphörde bilkreditförordningen att gälla den 1 april 1986.
Med förhoppning att motionärerna läser vad utskottet anfört avstyrker
utskottet på nytt motion Fi210.

Skatten på alkohol och tobak

I bilaga 1 till proposition 114 föreslås att dryckesskatten och tobaksskatten
höjs fr.o.m. den 7 maj 1990 med sammantaget ca 900 milj. kr.
räknat för helt år.

För spritdrycker, vin starköl och öl föreslås att skatten höjs så
mycket att priset på dessa varor stiger med ca 5 %. Höjningen har
anpassats så att priserna på alkoholdrycker i vart fall skall följa den
allmänna prisutvecklingen.

När det gäller tobaksvaror innebär förslaget att skatten på cigaretter
höjs med 5 öre per styck och att skatten på röktobak, tuggtobak och
snus höjs i motsvarande omfattning. 1 propositionen anförs att priset
på tobaksvaror i stort bör följa konsumentprisutvecklingen i allmänhet.

Frågor som rör alkohol- och tobaksbeskattningen har tagits upp i
fem av de motioner som väckts med anledning av propositionen.
Skatteutskottet, som beretts tillfälle att yttra sig i denna del av ärendet.

1989/90:FiU20

68

har med sitt yttrande (1989/90:SkU2y) överlämnat ytterligare 23 motioner
väckta under allmänna motionstiden i vilka motsvarande eller
angränsande frågor tas upp. Skatteutskottets yttrande är som bilaga

2 fogat till detta betänkande.

Vad beträffar den föreslagna höjningen av alkoholbeskattningen anser
skatteutskottet att det mot bakgrund av alkoholkonsumtionens utveckling
under senare tid och med hänsyn till den allmänna prisutvecklingen
är påkallat att nu höja dryckesskatten. Skatteutskottet ser den
föreslagna höjningen som väl avvägd.

Att höjningen även denna gång inriktats på den alkoholrelaterade
grundavgiften ligger, som skatteutskottet ser det, i linje med det i flera
motioner framställda kravet om en beskattning som i högre grad än
för närvarande tar hänsyn till alkoholhalten i drycken. Skatteutskottet
framhåller för egen del att man i framtiden bör ta större hänsyn till
dryckernas alkoholhalt, och utskottet påpekar att en utredning har
tillsatts med uppdrag att bedöma denna fråga (dir. 1989:51).

Skatteutskottet tillstyrker propositionen i denna del och avstyrker
samtliga motioner som tar upp olika aspekter på dryckesskattens höjd.
Avstyrkandet görs med hänvisning till bl.a. det väl avvägda förslaget,
det pågående utredningsarbetet och de uttalanden som utskottet gjort i
frågan.

Finansutskottet vill för egen del framhålla följande. Det är av största
vikt att den samhällsekonomiska balansen säkerställs. Åtgärder som
ökar utbudet av arbetskraft bör kompletteras med efterfrågedämpande
insatser. Som ett led i dessa ansträngningar bör skatten på sprit, vin,
starköl och tobak höjas. Finansutskottet instämmer således i det uttalande
som skatteutskottet gör i sitt yttrande om att en höjning av dessa
skatter bör ingå bland de åtgärder som lämpligen bör användas för att
uppnå en åstramning av ekonomin och hålla tillbaka konsumtionen av
dessa varor.

I likhet med skatteutskottet anser finansutskottet att den föreslagna
höjningen av dryckesskatten är väl avvägd. Utskottet biträder därför
propositionen i denna del. De krav på mer långtgående höjningar som
framförs i flera motioner bör således i enlighet med skatteutskottets
förslag avvisas. Vad utskottet här anför innebär att utskottet avstyrker
motionerna Fi44 av Gunnar Björk m.fl. (c) yrkande 1, Fi48 yrkande 6
samt Sk392 yrkande 19 båda av Inger Schörling m.fl. (mp) och båda i
berörd del, Sk615 av Karin Israelsson (c), Sk683 av Bengt Westerberg
m.fl. (fp), Sk684 av Anita Stenberg m.fl. (mp) yrkande 2, Sk692 av
Evert Svensson (s) samt Sk694 av Karin Israelsson m.fl. (c) yrkande 1.
I motion Sk444 av Lars Werner m.fl. (vpk) yrkande 8 begärs förslag
om höjd tobaks- och alkoholskatt motsvarande 1 miljard kronor. De
nu framlagda förslagen tillgodoser i allt väsentligt detta krav och något
ytterligare initiativ i frågan är därför inte påkallat.

I två motioner begärs förslag om en beskattning där skatten mer
konsekvent tas ut efter alkoholhalt. I ytterligare en motion föreslås att
beskattningen av lättviner ändras så att den prisrelaterade procentavgiften
sänks och att den alkoholrelaterade grundavgiften höjs.

1989/90:FiU20

69

Som nämnts har en utredning tillsatts för att se över alkoholbeskattningen.
Utgångspunkten för utredningsarbetet är att skapa ett skattesystem
där beskattningen av alkoholdrycker och därmed också priset i
högre grad än för närvarande bestäms av dryckens alkoholhalt. Utredarens
strävanden bör enligt direktiven vara att åstadkomma ett enhetligt
skattesystem för samtliga alkoholdrycker som är neutralt i förhållande
till konsumentens val mellan olika produkter med likvärdig alkoholstyrka.
Utredningen skall slutföra sitt arbete före utgången av 1990.
Skatteutskottet anser för egen del att man i framtiden bör ta större
hänsyn till dryckernas olika alkoholhalt.

Eftersom frågan om alkoholbeskattningens utformning för närvarande
är föremål för överväganden, och de synpunkter som motionärerna
för fram om beskattning efter alkoholhalt kommer att prövas i detta
sammanhang, är det inte påkallat med något särskilt initiativ från
riksdagens sida. Finansutskottet avstyrker därför motionerna Sköl 7 av
Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 1, Sk648 av Elving Andersson och Ingvar
Karlsson i Bengtsfors (c) samt Sk659 av Bo Lundgren och Karl-Gösta
Svenson (m) yrkande 1.

I fyra motioner begärs att man inför en ny skatteklass för svagare
starköl. Utskottet vill med anledning härav framhålla att det ankommer
på den nyss nämnda utredningen att även pröva om den nuvarande
klassindelningen av maltdrycker är ändamålsenlig och går att inordna
i ett enhetligt skattesystem. Det finns som utskottet ser det ingen
anledning att föregripa utredningens resultat genom att nu införa en ny
skatteklass för öl. I likhet med skatteutskottet avstyrker finansutskottet
motionerna Fi45 yrkande 3 och Sköl7 yrkande 2 av Carl Bildt m.fl.
(m) samt Skö49 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) och Skö59 av Bo
Lundgren och Karl-Gösta Svenson (m) yrkande 2.

Finansutskottet har inte heller någon annan uppfattning än den
skatteutskottet redovisat beträffande en motion med krav på sänkning
av alkoholpriserna till EG-nivå. Utskottet avstyrker därför motion
Fi42 av Sten Andersson i Malmö och Birger Hagård (m).

Vad beträffar den föreslagna höjningen av tobaksskatten erinrar skatteutskottet
i sitt yttrande om att tobaksutredningen i dagarna har lagt
fram sitt förslag (SOU 1990:29), vilket bl.a. innebär att tobaksskatten i
ett inledningsskede skall höjas motsvarande en prisökning på ca 30 %
och att priserna därefter åtminstone skall följa den allmänna prisutvecklingen.
Skatteutskottet påpekar att man med regeringens nu aktuella
förslag får en prisutveckling på samtliga tobaksvaror som kommer
att ligga något över den allmänna prisutvecklingen, vilket överensstämmer
med de åtgärder som har genomförts under 1980-talet. För
egen del tillstyrker skatteutskottet propositionens förslag till tobaksskattehöjning
och avstyrker de motionsyrkanden som berör denna
fråga.

Enligt finansutskottets mening bör även tobaksskatten höjas. Den av
regeringen föreslagna höjningen leder till att prisökningen på samtliga
tobaksvaror blir något högre än den allmänna prisutvecklingen. Med
hänsyn härtill finner finansutskottet i likhet med skatteutskottet att

1989/90:FiU20

70

höjningen är väl awägd. Utskottet biträder således propositionen i
denna del och avstyrker motionerna Fi48 yrkande 6 samt Sk392 yrkande
19 båda av Inger Schörling m.fl. (mp) och båda i berörd del,
Sk620 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkande 1, Sk638 av Daniel
Tarschys m.fl. (fp) och Sk682 av Martin Olsson och Kersti Johansson
(c). Liksom fallet är med den föreslagna höjningen av dryckesskatten
tillgodoser den av utskottet här förordade lösningen i allt väsentligt de
krav som förs fram i motion Sk444 av Lars Werner m.fl. (vpk)
yrkande 8 i berörd del. Något ytterligare initiativ med anledning av
denna motion är därför inte påkallat.

Skatteutskottet avstyrker också tre motioner med förslag om en särskild
sjukvårdsavgifit på alkohol och tobak, liksom två motioner i vilka
föreslås att en särskild avgift på 2,5 öre per cigarett skall tas ut för
upplysning om tobakens skadeverkningar.

Finansutskottet har tidigare vid sin behandling av snarlika motionsyrkanden
(FiU 1985/86:10) avvisat krav på en särskild sjukvårdsavgift
på alkohol och tobak med hänvisning till att detta skulle vara en form
av specialdestinering av skatten. En bärande tanke i statsbudgetens
uppbyggnad är att specialdestination av statliga inkomster till bestämt
ändamål inte bör förekomma. Enligt utskottets mening är denna
princip alltjämt giltig. Utskottet avstyrker därför motionerna Fi43 av
Roland Larsson och Hugo Andersson (c), Sk624 av Ingrid RonneBjörkqvist
och Carl-Johan Wilson (fp) och Sk650 av Roland Larsson
och Hugo Andersson (c).

Förslaget om en avgift till information om tobakens
skadeverkningar berör samma grundläggande principer och bör av
denna anledning avvisas. Dessutom bör man, såsom skatteutskottet
framhåller i sitt yttrande, betrakta avgifter av detta slag som en skatt
och någon anledning att dela upp beskattningen på det sätt som
motionärerna föreslagit föreligger inte. Finansutskottet avstyrker med
hänvisning härtill motionerna Sk620 av Claes Roxbergh m.fl. (mp)
yrkande 3 och Sk695 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m, s, fp, c, vpk,
mp).

Restaurangnäringens förhållanden tas upp i fyra motioner med en snarlik
innebörd. De förslag som förs fram går ut på att man genom
avgifter och skatter på restaurangverksamhet skall främja tillkomsten
av alkoholfria miljöer och fa bort vinstintresset i alkoholhanteringen.
Skatteutskottet har som fackutskott i dessa frågor avstyrkt motionerna.
Finansutskottet gör för sin del ingen annan bedömning utan föreslår
att riksdagen avslår motionerna Sk634 av Karin Israelsson och Stina
Eliasson (c), Sk647 av Martin Olsson och Karin Israelsson (c),
Sk651 av Gudrun Norberg och Karin Israelsson (fp, c) och Sk690 av
Eva Goés och Ragnhild Pohanka (mp).

Den skattefria försäljningen och införseln av alkoholdrycker och tobak
i utlandstrafiken tas upp i fyra motioner. Motionärerna anser att
Sverige bör ta initiativ till att dessa skattelättnader slopas. Skatteutskottet
uttalar i sitt yttrande viss förståelse för önskemålet att ingripa mot

1989/90:FiU20

71

utlandsresenärernas skattefria införsel men avstyrker förslagen med
hänvisning till svårigheterna att nå fram till internationella överenskommelser
i denna fråga. Skatteutskottet anser det inte heller aktuellt
att söka speciella lösningar för personer som är bosatta i Sverige och
avstyrker därför motionerna.

Finansutskottet har inte heller i frågan om försäljning och införsel av
tax-free-varor någon annan uppfattning än den skatteutskottet givit
uttryck åt. Finansutskottet avstyrker därför motionerna Sk620 av Claes
Roxbergh m.fl. (mp) yrkande 2, Sk652 av Anders Castberger (fp),
Sk678 av Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) och Sk684 av Anita Stenberg
m.fl. (mp) yrkande 1.

I samband med tidigare höjningar av skatterna på alkoholdrycker och
tobaksprodukter har en motsvarande höjning gjorts av den s.k. schablontullen
som tas ut för dessa varor vid bl.a. resandes införsel.
Utskottet biträder föredragandens uppfattning att schablontullen på
alkoholdrycker och tobak även denna gång anpassas till övriga höjningar.

Avveckling av löntagarfonderna samt inrättande av närfonder
m.m.

Krav på avveckling av löntagarfonderna förs fram i motionerna
Fi603 av Carl Bildt m.fl. (m), Fi706 av Marianne Andersson i Vårgårda
m.fl. (c, m, fp), Fi709 av Inger Schörling m.fl. (mp), Fi710 av
Gullan Lindblad och Göthe Knutson (båda m) och Fi712 av Carl Bildt
m.fl. (m, fp, c).

Den i motion Fi712 (m, fp, c) föreslagna lösningen innebär dels att
löntagarfonderna skall avvecklas enligt en i motionen redovisad plan,
dels att vinstdelningsskatten för år 1989 inte skall tas ut och att den
särskilda löneskatten på 0,2 procentenheter försvinner.

I motion Fi710 begärs dels att löntagarfonderna skall avvecklas, dels
att riksdagen skall uttala sig mot nya kollektiva fonder enligt ett av LO
framlagt förslag.

I motion Fi709 (mp) förordas att de tillgångar som frigörs vid en
fondavveckling skall användas som finansiell bas i ett nytt fondsystem,
kallat närfonder, som miljöpartiet vill införa.

Utskottet vill med anledning av de här återgivna motionerna anföra
följande. Riksdagen har alltsedan löntagarfonderna inrättades årligen
prövat motioner med krav på deras avveckling. Motiven för ett avskaffande
har hela tiden varit desamma, och motionskraven har på förslag
av finansutskottet varje år avvisats av riksdagen. Senast skedde detta i
mars 1989 (1988/89:FiU20, rskr. 101-103).

Bortsett från miljöpartiet, som med löntagarfondernas tillgångar vill
bygga upp s.k. närfonder, framförs i motionerna inga nya argument för
en avveckling. I likhet med andra, tidigare upprepade motiv har
miljöpartiets förslag inte den bärkraft att det föranleder utskottet att
ompröva sin tidigare redovisade uppfattning i frågan. De i motionerna
framförda yrkandena om en avveckling av löntagarfonderna avstyrks

1989/90:FiU20

72

således av utskottet. Detsamma gäller de härmed avhängiga yrkandena
om en alternativ användning av fondernas tillgångar och avkastning.
Utskottet kan av samma skäl inte heller biträda kraven på att vinstdelningsskatten
skall avvecklas eller utnyttjas för annat ändamål, liksom
kravet på att tilläggspensionsavgiften skall sänkas. Vad utskottet här
anfört innebär alltså att utskottet avstyrker bifall till motionerna Fi603
yrkande 9, Fi706, Fi709, Fi710 yrkande 1 och Fi712.

I Fi710 (m) framförs ett yrkande om att riksdagen som sin mening
skall ge regeringen till känna att man med bestämdhet avvisar inrättandet
av nya kollektiva fonder i enlighet med Landsorganisationens
förslag.

Såvitt utskottet kan förstå vänder sig motionärerna mot de förslag
som förs fram i LO-rapporten Välfärdsstaten och sparandet. Denna
rapport har utarbetats av en arbetsgrupp inom Landsorganisationen
och är avsedd att tjäna som underlag för en diskussion inom arbetarrörelsen
inför 1991 års LO-kongress. Den har inte tillställts regeringen,
än mindre överlämnats till riksdagen för prövning. Enligt utskottets
mening ankommer det inte på riksdagen att med uttalanden försöka
styra den fria debatt som förs internt i en fristående arbetstagarorganisation.
Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motion Fi710 yrkande
2.

Arbetsmiljöavgift m.m.

I två motioner väckta under allmänna motionstiden begärs att arbetsmiljöavgiften
skall avskaffas. Moderata samlingspartiet föreslår i motion
FV704 att avgiften skall upphöra fr.o.m. den 1 mars 1990, medan
folkpartiet i motion Fi21I förordar att den avskaffas per den 1 juli
1990.

Vänsterpartiet kommunisterna begär i motion Fi47 att riksdagen
genom ett tillkännagivande skall uttala sig för kraftfulla åtgärder på
arbetsmiljöområdet avsedda att minska utslagningen från arbetslivet
och öka utbudet av arbetskraft.

På förslag av finansutskottet beslöt riksdagen vid förra riksmötet
(1988/89:FiU30, rskr. 327) att införa en särskild arbetsmiljöavgift om
1,5 % av lönesumman. Avgiften, som tas ut under perioden september

1989—december 1990, väntas uppgå till sammanlagt 11,3 miljarder
kronor och skall tillföras en från statsbudgeten fristående fond, som
kallas arbetslivsfonden. Fondens tillgångar skall utgöra bidrag till arbetsgivare
för utgifter som avser dels rehabiliteringsinsatser för anställda
med långvarigt nedsatt hälsa, dels åtgärder för att nedbringa anställdas
sjukfrånvaro och dels investeringar för bättre arbetsmiljö i den
mån det inte enligt lag eller annan författning åligger arbetsgivaren att
göra sådan investering. Fondens medel skall också kunna utnyttjas för
åtgärder som kan bli aktuella genom arbetsmiljökommissionens
(A 1988:03) arbete.

1989/90:FiU20

73

I proposition 1989/90:62 har regeringen lämnat förslag till riktlinjer
för hur arbetslivsfondens medel bör användas. Propositionen innehåller
också förslag till organisation för bidragsprövning och utbetalning
av fondens medel.

Arbetslivsfonden tillskapades i syfte att dämpa överhettningen i
ekonomin samt att öka utbudet av arbetskraft. Fonden skulle enligt
utskottet också verksamt kunna bidra till att minska antalet förtidspensionärer
och långtidssjukskrivna. Såsom föredragande statsrådet framhåller
i den nu aktuella propositionen ger fonden möjligheter till en
kraftsamling över hela landet och en samlad offensiv för att bl.a. skapa
"det goda arbetet". Det är som föredraganden ser det viktigt att de
medel som tillförs fonden kommer att utnyttjas så att utslagningen i
arbetslivet kan motverkas på ett långsiktigt sätt.

Enligt finansutskottets mening tillgodoser arbetslivsfonden ett mycket
angeläget ändamål, och utskottet ser därför ingen anledning att
ompröva sitt tidigare ställningstagande i frågan. I likhet med arbetsmarknadsutskottet
(1989/90:AU2y) och socialförsäkringsutskottet
(1989/90:SfU12) som tidigare under våren behandlat snarlika motionsyrkanden,
anser finansutskottet således att förslaget om ett avskaffande
av arbetsmiljöavgiften bör avslås. Utskottet avstyrker därmed motionerna
Fi211 (fp) yrkande 4 och Fi704 (m) yrkande 3.

Såsom utskottet framhållit har arbetslivsfonden tillskapats inte bara
för att förbättra rehabiliteringen utan också för att genom en bättre
arbetsmiljö förebygga utslagningen i arbetslivet. Det i motion Fi47
framförda kravet på kraftfulla åtgärder på arbetsmiljöområdet är som
utskottet ser det därmed väl tillgodosett. Frågor av detta slag prövas
dessutom för närvarande i arbetsmiljökommissionen som i juni 1990
avser att lägga fram sina förslag. Något särskilt initiativ från riksdagens
sida är som utskottet ser det därför inte påkallat i denna fråga.
Utskottet avstyrker med det anförda motion Fi47 yrkande 8.

Obligatoriskt sparande

Riksdagen beslutade i juni 1989 på finansutskottets förslag
(1989/90:FiU30) att införa ett tillfälligt obligatoriskt sparande under
perioden september 1989—december 1990. Syftet var att minska utrymmet
för konsumtion och dämpa tendenserna till ökad inflation.

I motionerna Fi201 (m), Fi203 av förste vice talman Ingegerd
Troedsson och Knut Wachtmeister (m), Fi603 (m) och Fi605 av Anne
Wibble m.fl. (fp) begärs att det obligatoriska sparandet skall upphöra
och att de inbetalade medlen skall återbetalas.

De skäl som anfördes för ett obligatoriskt sparande är alltjämt giltiga
och utskottet anser inte att vunna erfarenheter motiverar någon genomgripande
förändring av sparandet. Utskottet avstyrker därför motionerna
Fi201, Fi203 yrkande 1, Fi603 yrkande 4 och Fi605
yrkande 9.

I motion Fi203 (m) yrkas i andra hand att ålderspensionärer skall
undantas från tvångssparandet fr.o.m. den 1 mars 1990 och att deras
inbetalade medel skall återbetalas.

1989/90:FiU20

74

Riksdagen beslutade i höstas att personer med ett lågt sparande,
högst 1 000 kr. för helåret 1990, skall undantas från sparkravet. Detta
innebär att mer än hälften av antalet ålderspensionärer slipper att
spara. Utskottet anser inte att ytterligare undantag bör göras utan
avstyrker även yrkande 2 i motion Fi203.

Demokratisering av ekonomin

I motion Fi212 av Lars Werner m.fl. (vpk) anförs att en demokratisering
av ekonomin är grundläggande för att motverka storfinansens
maktkoncentration och dess avgörande inflytande över samhällets utveckling.
Demokratisk kontroll av banker och finansinstitut är nödvändig
i en sådan politik.

Utskottet vill med anledning av motionen anföra följande. Demokratiseringen
av svenskt näringsliv är en fortlöpande process som
pågått länge och som inneburit reformer genom successiv lagstiftning.
Här kan som exempel nämnas lagen om styrelserepresentation för de
anställda, MBL och införandet av löntagarfonder. Hösten 1987 antog
riksdagen också ett förslag till en utvidning av lagen om styrelserepresentation
(1987/88:AU10). Mot denna bakgrund anser inte utskottet att
ett uttalande med den innebörd som anges i motion Fi212 (vpk) tjänar
något reellt syfte.

Utskottet avstyrker med det anförda motion Fi212 yrkande 6.

Sammanfattning av utskottets ställningstagande till allmänna
riktlinjer för den ekonomiska politiken

Prognosen för den svenska ekonomins utveckling under 1990-talets två
första år har många negativa inslag. Enligt konjunkturinstitutets bedömning
kommer skillnaderna i pris- och löneökningstakten mellan
Sverige och våra viktigaste handelspartners att vidgas och den tidigare
positiva utvecklingen av industriinvesteringarna att brytas.
Produktionstillväxten blir låg och kommer i större utsträckning att
användas för konsumtion och i mindre utsträckning för investeringar
och export. Kan inte denna utveckling hejdas ökar ofrånkomligen
arbetslösheten och bytesbalansens underskott blir allt större.

Enligt utskottets mening innebär den nuvarande situationen att stora
krav måste ställas på utformningen av den ekonomiska politiken men
också på hur arbetsmarknadens parter agerar. Utskottet är av samma
mening som regeringen att det är angeläget att avtal för år 1991 träffas
i mycket god tid och att de leder till en radikal dämpning av de totala
löneökningarna under år 1991. En viktig förutsättning för att det skall
kunna ske är att ett andra steg i skattereformen genomförs år 1991. En
dämpad löne- och prisutveckling är en förutsättning för att arbetslösheten
skall kunna undvikas men också en förutsättning för att reallöneökningarna
inte skall utebli eller t.o.m. bli negativa. Om inte alla
parter på arbetsmarknaden kan bortse från kortsiktiga egenintressen
och ett stabiliseringsavtal därför inte kan komma till stånd förutsätter

1989/90:FiU20

75

utskottet att regeringen i anslutning till kompletteringspropositionen
kommer att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att stabilisera
ekonomin.

Den inriktning den ekonomiska politiken måste ha kan sammanfattas
på följande sätt:

-skapa förutsättningar för löneavtal för år 1991 som gör det möjligt
att hävda reallöner och konkurrenskraft,

-bryta inflationsförväntningarna och fa till stånd en lugnare prisutveckling,

-genomfora en skatteomläggning för att stimulera till arbete och
sparande,

-fullfölja planerna på ett kommunalskattestopp under år 1991 i syfte
att värna om skattereformen och att dämpa den kommunala expansionen,

-säkerställa samhällsekonomisk balans genom att öka utbudet av
arbetskraft och dämpa efterfrågan,

- förstärka insatserna för en förbättrad produktivitet både i den privata
och i den offentliga sektorn,

-säkerställa full sysselsättning genom en utveckling av arbetsmarknadspolitiken
i riktning mot utbudsstimulerande och tillväxtbefrämjande
åtgärder.

Vad utskottet anfört om riktlinjer för den ekonomiska politiken med
anledning av propositionerna 100 och 114 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

Budgetpolitiken

För andra året i rad redovisas i budgetpropositionen ett balanserat
budgetförslag. Det uppvisar för budgetåret 1990/91 ett underskott på
endast 0,4 miljarder kronor. Budgetförslaget är så utformat att det
leder till en real minskning av såväl statens inkomster som statens
utgifter.

Mätt i nominella termer minskar inkomsterna med 4,2 miljarder
kronor. Denna nedgång har bl.a. sin grund i att folkpensionsavgiften
sänkts med 2 procentenheter vid ingången av 1990, vilket får fullt
genomslag först budgetåret 1990/91. Då väntas inkomsterna på denna
inkomsttitel minska med 3,9 miljarder kronor. Därtill kommer de
snabbt stigande utgifterna för sjuk- och föräldraförsäkringen, vilka
redovisas som en negativ post direkt mot inkomsterna från sjukförsäkringsavgiften.
Eftersom utgifterna överstiger inkomsterna väntas underskottet
på denna inkomsttitel öka med 2,3 miljarder kronor. Slutligen
bortfaller under budgetåret 1990/91 vissa inkomster av engångskaraktär.

1989/90:FiU20

76

Tabell 3. Budgetsaldo för budgetåren 1982/83 och 1988/89—1990/91
Miljarder kronor resp. procentandel av BNP

	1982/83	1988/89	1989/90	1990/91
Inkomster	191,2	367,7	412,1	407,9
Andel av BNP (%)	28,6,	31,5	32,3	29,6
Utgifter exkl.
statsskuldräntor	229,6	296,4	333,5	352,3
Andel av BNP (%)	34,4	25,4	26,1	25,6
Statsskuldräntor	48,2	53,2	60,1	56,0
Redovisat budgetsaldo	-86,6	18,1	18,5	-0,4
Andel av BNP (%)	-13,1	1,6	1,4	-0,0
Underliggande budgetsaldo		1,2	9,1	-2,5
Andel av BNP (%)		0,1	0,7	-0,2

Under senare hälften av 1980-talet har budgetutfallet varje år blivit
väsentligt bättre än man från början räknat med. Sålunda har under de
tre senast avslutade budgetåren skillnaden mellan första prognosen i
budgetpropositionen och redovisat utfall uppgått till 30,0 miljarder
kronor eller mer. Detta är framför allt en följd av att pris- och
löneökningar blivit högre än väntat. Höga pris- och löneökningar får
snabbt genomslag på statsbudgetens inkomster genom ökade inkomstskatter,
arbetsgivaravgifter och mervärdeskatt. Kortsiktigt förbättras på
så sätt statens finanser. Denna utveckling bidrar emellertid också till
att pressa upp skattetrycket.

Med viss fördröjning får pris- och löneökningarna genomslag även
på statsutgifterna där framför allt transfereringarna till hushållen ökat
mycket snabbt under 1980-talet. Även under nästa budgetår väntas
transfereringarna öka, bi a. som en följd av den utgiftsautomatik som
inryms i transfereringssystemen. Trots den starka utgiftspressen har
man emellertid i finansplanen räknat med att statsutgifterna exkl.
statsskuldräntor skall minska något i reala termer under nästa budgetår.
Preliminärt har man, vid då rådande räntenivå, räknat med att
även räntorna på statsskulden skulle minska med drygt 4 miljarder
kronor under samma period.

Skattekvoten — dvs. de samlade skatterna och avgifterna mätt som
andel av BNP — väntas enligt den preliminära nationalbudgeten för

1990 sjunka från 57,3 % år 1990 till 55,8 % år 1991 i det s.k.
högalternativet.

I budgetförslaget har lönesumman antagits öka med 9,3 % under

1990 och med 4,5 % under 1991. I finansplanen har man räknat med
att konsumentpriserna stiger med 7,9 resp. 6,9 %. 1 rådande läge är
det svårt att bedöma i vilken utsträckning dessa beräkningar kan
komma att påverkas av det beslutade pris- och hyresstoppet och vad
som kan komma att inträffa under de närmaste veckorna. Statsbudgeten
kommer även att påverkas av vissa andra ekonomisk-politiska

1989/90:FiU20

77

åtgärder. Mest påtagligt gäller detta den i proposition 114 aviserade
förändringen i sjukförsäkringen som innebär att arbetsgivarna fr.o.m.
år 1991 skall överta ansvaret för sjuklön under de första 14 dagarna av
varje ny sjukdomsperiod. Eftersom arbetsgivarna endast delvis kommer
att kompenseras för omläggningen ger den upphov till en finanspolitisk
åtstramning motsvarande ca 10 miljarder kronor per år. På sikt
blir nettoeffekten betydligt mindre eftersom en särskild infrastrukturfond
skall finansieras av dessa medel. Utskottet får emellertid anledning
att återkomma till denna fråga i samband med behandlingen av
kompletteringspropositionen då utskottet avser att redovisa en förnyad
beräkning av statsbudgetens inkomster och utgifter.

De olika budgetalternativen

Regeringen framhåller i finansplanen att det höga skattetrycket skapar
problem och att det därför är väsentligt att skatteuttaget begränsas.
Detta ställer krav på en mycket stram budgetpolitik där den eftersträvade
stramheten kommer till stånd genom åtgärder på utgiftssidan. En
noggrann utgiftsprövning är nödvändig.

Enligt propositionen måste man granska och pröva befintliga transfereringssystem
för att klarlägga vilken träffsäkerhet de har och i
vilken utsträckning de tillgodoser uppställda mål. I en sådan prövning
skall även ingå att bedöma hur systemen påverkar viljan till arbete
samt förmögenhetsfördelningen.

På liknande sätt måste man granska den offentliga sektorns produktivitet
och måluppfyllelse. I propositionen påpekas att en sådan utgiftsgranskning
också måste innebära en förutsättningslös prövning av
statens engagemang i eller bidrag till olika privata verksamheter.

Det framlagda förslaget till statsbudget är, enligt vad som uppges i
finansplanen, mycket återhållsamt. Utgiftsprövningen har varit sträng
och budgeten innehåller få nya utgiftsåtaganden. Åtgärder som främjar
tillväxt i ekonomin har prioriterats. I enlighet härmed avser regeringen
att under april lägga fram förslag om ett andra steg i den omfattande
skattereformen. Den syftar bl.a. till att stimulera arbetsutbudet genom
en rättvisare beskattning av löneförmåner och kapital. Kravet på
stramhet i den ekonomiska politiken har motiverat att skattereformen
ges en ansvarsfull finansiering. För att dämpa efterfrågan föreslås
vidare i proposition 114 att sprit- och tobaksbeskattningen höjs.

Regeringens budgetförslag inrymmer också en fortsatt utbyggnad av
föräldraförsäkringen. Detta förslag innebär att föräldraförsäkringen i
enlighet med tidigare planer förlängs med tre månader den 1 juli 1990.
I årets budgetförslag har även insatser för Östeuropa prioriterats liksom
olika forskningspolitiska satsningar.

Moderata samlingspartiet vidhåller i motion Fi204 sitt tidigare framförda
krav på att skattetrycket skall minskas. Partiet har som mål att
begränsa skattetrycket med i genomsnitt ca 1 procentenhet per år. I
enlighet härmed lägger man fram förslag till såväl skattesänkningar
som utgiftsbegränsningar. Inriktningen på skattepolitiken för år 1991
sägs vara sådan att skattetrycket sänks med 2 procentenheter.

1989/90:FiU20

78

Liksom tidigare år vill moderata samlingspartiet finansiera sina
skattesänkningsförslag genom långtgående indragningar från kommunerna.
Med moderata samlingspartiets förslag till skattereform är det,
anser motionärerna, möjligt att minska statens överföringar till kommunerna
med 4 miljarder kronor under 1991. Motionärerna hävdar
nämligen att de moderata skattesänkningsförslagen gör det möjligt att
hålla löneökningarna på en låg nominell nivå, vilket är av särskild
betydelse för kommunerna vars i särklass största utgiftspost är lönekostnader.

Moderata samlingspartiet återkommer också till sina tidigare förslag
om att ersättningsnivån inom sjukpenningsystemet skall sänkas till
80 % under de första 89 dagarna samt att arbetsgivaren, med i princip
full kompensation från staten, skall betala ut sjuklön under de två
första sjukveckorna. Liksom tidigare föreslår man att ersättningsnivån i
föräldraförsäkringen generellt skall sänkas till 80 % av inkomsten.
Arbetslöshetsförsäkringen bör, enligt motionärerna, knytas till sjukpenningsystemets
principer och således utgå med ett belopp motsvarande
80 % av lönen under de 89 första dagarna av en arbetslöshetsperiod.
Därefter skall ersättningen stiga till 90 %. Eftersom utgiftsminskningarna
inom socialförsäkringssektorn inte automatiskt kommer att
tillföras statsbudgeten föreslår motionärerna att vissa bokföringsmässiga
dispositioner vidtas för att detta skall bli möjligt.

Ett annat viktigt budgettillskott skall enligt motionärernas förslag
komma från statliga företag, vilka skall säljas ut till ett sammanlagt
värde av 5 miljarder kronor per år.

Enligt de uppgifter som lämnas i motionen räknar motionärerna
med att deras förslag skall resultera i en budgetförstärkning på drygt 3
miljarder kronor, inkl. inkomsterna från utförsäljningen av statliga
företag.

Utskottet får för egen del anföra följande. Motionärernas budgetförslag
är svårt att i detalj analysera. Det framgår bl.a. av budgetposten
Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto som motionärerna har fört
upp med 13 miljarder kronor. Häri ingår bl.a. moderata samlingspartiets
förslag rörande skatter, regionalpolitik, flyktingpolitik, forskning
och bostadsstöd.

Ett grundläggande drag i budgetförslaget är emellertid att betydande
skattesänkningar föreslås bli finansierade genom olika utgiftsbegränsningar
och genom dynamiska effekter. Motionärerna vill under de
kommande åren sänka inkomstskatterna betydligt mer än vad regeringen
föreslagit i sin i februari framlagda lagrådsremiss. De avvisar också
flera av regeringens i det sammanhanget framförda förslag till breddning
av skattebasen.

De tilltänkta utgiftsbegränsningarna skall i betydande utsträckning
drabba kommunerna som redan i utgångsläget lider brist på rörelsekapital.
Motionärerna hävdar emellertid att deras förslag på det skattepolitiska
området öppnar möjlighet för mycket långtgående indragningar,
eftersom deras skattesänkningar leder till lägre löneökningar år 1991.
Mot en sådan uppfattning talar dock den omständigheten att det redan
innan motionärerna lagt fram sin skattepolitiska motion stod klart att

1989/90:FiU20

79

kommunerna skulle komma att få vidkännas betydande lönekostnadsökningar
under 1990 och att detta förhållande på intet sätt påverkas av
ett eventuellt bifall till den moderata skattepolitiken. Av de kommunalekonomiska
besparingarna skall dessutom en stor del genomföras
per den 1 juli 1990, dvs. mitt under kommunernas nu löpande
verksamhetsår. Detta skulle som utskottet ser det rubba kommunernas
redan fastställda planer och ytterligare belasta deras hårt ansatta ekonomi.
Motionärernas förslag till indragningar är av en sådan omfattning
att de enligt utskottets mening ofrånkomligen skulle tvinga fram
betydande neddragningar i den service och omvårdnad som kommunerna
hittills har kunnat erbjuda sina medborgare.

Som utskottet ser det skulle motionärernas förslag till nedskärningar
i olika trygghetssystem också få långtgående återverkningar på hushållens
ekonomi även om de negativa effekterna motverkas av skattesänkningar
till hushållen. Man måste emellertid också beakta den omfördelning
mellan olika inkomstgrupper som de olika åtgärderna ger
upphov till. Motionärernas förslag till skattesänkningar gynnar främst
de mer välbeställda, de med inkomster överstigande 200 000 kr. och
de som kan tillgodoräkna sig en förmånligare kapitalbeskattning. De
som inte omfattas av de moderata skattesänkningarna, dvs. de svaga
och utsatta grupperna i samhället, skulle däremot drabbas med full
kraft om ersättningen från sjuk- och föräldraförsäkringen liksom delpensioneringen
och andra trygghetssystem försämrades.

Enligt utskottets mening finns det också anledning att uppmärksamma
en annan svaghet i moderata samlingspartiets budgetalternativ. De
föreslagna skattesänkningarna är avsedda att träda i kraft först den 1
januari 1990, och de får därför inte fullt genomslag på statsbudgetens
inkomster under nästa budgetår. Däremot ger de föreslagna utgiftsbegränsningarna
effekt tämligen omedelbart. Följden härav blir att ytterligare
nedskärningar av statsutgifterna kommer att behövas enbart för
att finansiera de nu föreslagna skattesänkningarna.

Den av motionärerna förordade budgetpolitiken inrymmer således
inte bara fördeiningspolitiskt tvivelaktiga inslag, den saknar också den
stramhet som erfordras i nuvarande läge. Utskottet kan således inte
ställa sig bakom de budgetpolitiska riktlinjer som moderata samlingspartiet
förordar. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
bifall till motion Fi204 (m) yrkande 2.

Av utskottets ställningstagande till motion Fi204 yrkande 2 följer att
utskottet inte kan godta vare sig motionärernas förslag till medelsanvisning
på budgetposten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto, eller
den av dem förordade omfördelningen av medel från socialförsäkringssektorn
till statsbudgeten. Utskottet avstyrker bifall till motion Fi204
(m) yrkandena 4 och 5.

Folkpartiet kritiserar i motion Fi211 regeringens budgetförslag för att
det inte är tillräckligt stramt och för att det innehåller felaktiga
prioriteringar. Det budgetalternativ som motionärerna själva lägger
fram uppges vara ca 4 miljarder kronor stramare än regeringens. I det
förordas att knappt 2 miljarder kronor avdelas för ökade satsningar på

1989/90:FiU20

80

u-hjälp, på miljövård och på vad motionärerna kallar Det glömda
Sverige. Häri inbegripes bl.a. stöd till eget rum i äldreomsorgen,
åtgärder för att kapa köerna inom sjukvården, vårdbidrag till handikappade
och pensionstillskott till undantagandepensionärer.

Besparingarna åstadkommes bl.a. genom att motionärerna avvisar
den av regeringen föreslagna utbyggnaden av föräldraförsäkringen.
Motionärerna vill också få till stånd en ökad egenfinansiering av
arbetslöshetsförsäkringen och föreslår i likhet med moderata samlingspartiet
att arbetsgivarna, med i princip full kompensation från staten,
skall ta över ansvaret för sjukförsäkringen under de första 14 dagarna
av en sjukdomsperiod. Den senare åtgärden är visserligen kostnadsmässigt
neutral, men motionärerna räknar i sitt budgetalternativ med att
den skall ge upphov till vissa andra besparingar, bl.a. genom att
överkompensationen vid korttidssjukdom bortfaller vid en sådan omläggning.

Folkpartiet föreslår också att avkastningskravet på televerket skall
räknas upp så att verkets inleveranser ökar med 500 milj. kr.

Utskottet vill med anledning härav erinra om att krav på ökade
inleveranser i princip förutsätter att televerket genomför avgiftshöjningar
av ungefår samma omfattning. Åtgärden kan alltså ses som en
form av indirekt beskattning.

Utskottet vill därutöver göra följande kommentarer i anslutning till
folkpartiets budgetförslag. I redovisningen av sitt budgetalternativ har
motionärerna inte beaktat effekterna av vissa skattepolitiska förslag
som man för fram. För nästa budgetår torde emellertid den samlade
effekten av dessa förslag vara mer begränsad, och förbiseendet spelar
därför mindre roll. Mer betydelsefullt är emellertid att motionärerna
valt att genomgående ange vilken helårseffekt som deras förslag har på
statsbudgeten. Den uppgivna effekten är alltså den som framkommer
först när åtgärderna fått fullt genomslag. Eftersom några av de tilltänkta
budgetförstärkningarna inte når full effekt under nästa budgetår ger
motionärernas redovisning en överdriven bild av budgetförslagets åtstramningseffekt.
Detta förhållande förstärks av att motionärerna i
vissa fall överskattat även helårseffekten. Främst gäller detta den besparing
som framkommer av att motionärerna avvisat förslaget om en
utbyggd föräldraförsäkring, och där man tillgodoräknat sig ett ca 0,7
miljarder kronor för högt belopp. Till saken hör emellertid också att
motionärerna över huvud taget inte har beaktat de kostnader som
införandet av ett beskattat vårdnadsbidrag för med sig. Tillsammans
med moderata samlingspartiet och centern har folkpartiet föreslagit att
ett sådant bidrag skall införas redan år 1991.

Dessa omständigheter sammantaget leder som utskottet ser det till en
sådan urholkning av motionärernas budgetalternativ att det framstår
som klart svagare än regeringens. Med hänvisning härtill avstyrker
utskottet bifall till motion Fi211 (fp) yrkande 2.

1989/90:FiU20

81

6 Riksdagen 1989/90. 5 sami. Nr 20

Centern slår i motion Fi213 fast att stramheten i budgeten i första hand
bör åstadkommas genom återhållsamhet med de offentliga utgifterna.
Motionärerna uppger själva att det egna budgetalternativet är ca 4
miljarder kronor starkare än regeringens räknat på budgetåret 1990/91.

På statsbudgetens utgiftssida föreslås vissa besparingar inom framför
allt arbetsmarknadsdepartementets ansvarsområde. Sammanlagt 500
tjänster föreslås bli avvecklade vid AMS centralt och vid länsarbetsnämnderna.
Vidare skall flyttningsbidraget slopas utom vid flyttning
till regionalpolitisk! prioriterade områden. Motionärerna räknar också
med att den, som de ser det, offensiva politik de förordar skall minska
behovet av kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) och utbildningsbidrag
liksom behovet av medel för sysselsättningsskapande åtgärder. En
föreslagen minskning av räntebidragen är avsedd att finansiera vissa
andra satsningar inom bostadsdepartementets område, och en neddragning
av vissa skogs vårdsbidrag genomförs samtidigt som skogsvårdsavgiften
föreslås bli avskaffad.

Utöver de här redovisade exemplen upptar centerns budgetalternativ
fa förslag till utgifisnedskärningar. Däremot rymmer det desto fler nya
utgiftsåtaganden. Av en i motionen intagen tabell framgår att motionärerna
själva räknar med att deras förslag till utgjftsförändringar kommer
att öka belastningen på statsbudgeten med 2,3 miljarder kronor
under nästa budgetår.

De ökade utgifterna skall finansieras genom att alkoholbeskattningen
höjs med 10 %, dvs. dubbelt så mycket som regeringen sedermera
har föreslagit. Ett betydligt större tillskott förutsätts emellertid komma
från inkomsterna i statens verksamhet som motionärerna räknat upp
kraftigt. I enlighet härmed föreslår även centern att inleveranserna
från televerket skal! höjas med 400 milj. kr. Motionärerna begär
dessutom att ungefär en tredjedel av inkomsterna från arbetsmarknadsavgiften,
eller 4,5 miljarder kronor, skall tillföras statsbudgeten direkt.

Utskottet har redan tidigare påpekat att krav på ökade inleveranser
från televerket i princip kan ses som en form av indirekt beskattning.

Den tilltänkta omfördelningen av arbetsmarknadsavgiften motiveras
av motionärerna med att arbetslöshetsförsäkringen enligt deras mening
är överfinansierad. Till helt övervägande del finansieras denna försäkring
med arbetsmarknadsavgiften som utgår med 2,16 % av lönesumman.
Sedan något år tillbaka sker finansieringen helt vid sidan av
statsbudgeten. Eventuella överskott tillförs en särskild fond som förräntas
i riksgäldskontoret. För riksgäldskontorets del har nyordningen
inneburit att kontorets samlade upplåning kunnat minskas med ett
belopp motsvarande behållningen på fonden. Skulle en del av tillskottet
till fonden utnyttjas för annat ändamål kommer riksgäldskontoret
därför att tvingas låna upp ett lika stort belopp, dvs. i detta fall 4,5
miljarder kronor. Till saken hör också att beredskapen inför ett
framtida försämrat arbetsmarknadsläge försvagas i och med att de
löpande inkomsterna till arbetslöshetsersättningen i princip skärs ned
med en tredjedel.

De nya utgiftsåtaganden som centern för fram i sitt budgetalternativ
förutsätts således i stor utsträckning bli finansierade med hjälp av rent

1989/90:FiU20

82

bokföringsmässiga transaktioner, vilka i slutändan leder till en försvagad
finanspolitik. Därtill kommer att centern i sin sammanställning
över budgetalternativets ekonomiska effekter inte har beaktat vissa
egna motioner med långtgående förslag till nya utgiftsåtaganden på det
trafikpolitiska och regionalekonomiska området. Enligt utskottets mening
ter det sig också märkligt att centern tycks förutsätta att en
föreslagen avveckling av omsättningsskatten på värdepapper skall kunna
ge upphov till ökade skatteinkomster under nästa budgetår.

Centerns budgetalternativ tillgodoser därmed, som utskottet ser det,
knappast de krav på stramhet som partiet säger sig vilja upprätthålla.
Utskottet kan av denna anledning inte ställa sig bakom motionärernas
förslag till budgetpolitiska riktlinjer. Med det anförda avstyrker utskottet
bifall till motion Fi213 (c) yrkande 2.

Vänsterpartiet kommunisterna redovisar i motion Fi2I2 ett budgetalternativ
där satsningar föreslås på en rad områden inom den offentliga
sektorn. Framför allt vill motionärerna prioritera vård och omsorg,
men kampen mot miljöförstöringen ser man också som en viktig fråga.
Andra områden där motionärerna föreslår tilldelning av ytterligare
resurser är bl.a. kultur, utbildning och internationellt bistånd.

Motionärerna vill främja utbyggnaden av barnomsorgen med hjälp
av ett särskilt anordningsbidrag på 20 000 kr. per nytillkommen plats.
För att man skall kunna begränsa helgtjänstgöringen inom vården och
förkorta arbetsdagen inom hemtjänsten föreslås ökade statsbidrag på
sammanlagt 3 miljarder kronor.

Kommunernas finanser skall enligt förslagen stärkas med 7,5 miljarder
kronor nästa budgetår dels med ett årligt statsbidrag på 5 miljarder
kronor per kalenderår (varav 2,5 miljarder kronor skall utgå under
budgetåret 1990/91), dels genom en engångsöverföring på 5 miljarder
kronor. Motionärerna avvisar dessutom planerna på att dra in de
ökade skatteinkomster som kommunerna erhåller genom skatteomläggningen.

De nya utgiftsåtagandena vill motionärerna finansiera genom höjda
arbetsgivaravgifter och genom skärpt beskattning av bl.a. kapital. Barnomsorgsavgiften
föreslås bli höjd med 0,24 procentenheter, och den
allmänna löneavgiften skall inom överhettade områden höjas med 5
procentenheter för den privata tjänstesektorn. Motionärerna vill också
skärpa förmögenhetsskatten liksom reavinstskatten på aktier och omsättningsskatten
på värdepapper. De föreslår slutligen också att fastighetsskatt
införs även på industrifastigheter samt att beskattningen höjs
för tobak, alkohol, vattenkraft och uran.

Enligt motionärernas egna uppskattningar väntas deras förslag leda
till att statsutgifterna ökar med sammanlagt 17,5 miljarder kronor. De
räknar samtidigt med att skatteintäkterna i deras budgetalternativ kommer
att bli 30,7 miljarder kronor högre än vad regeringen utgått från i
finansplanen. Av inkomsttillskottet är dock närmare 9 miljarder kronor
direkt föranledda av att motionärerna grundat sina beräkningar på
högre pris- och löneökningsantaganden än regeringen. Undantas denna
effekt begränsar sig nettoöverskottet i vänsterpartiet kommunisternas

1989/90:FiU20

83

budgetalternativ till 4,3 miljarder kronor. I motionen betonas att detta
överskott inte skall ses som ett uttryck för en vilja att föra en stramare
politik än regeringen. Motionärerna förklarar att de avser att utnyttja
överskottet för kompletterande utgiftsförslag i anslutning till propositioner
som kommer att behandlas av riksdagen under våren.

Utskottet vill med anledning härav anföra följande. De offentliga
utgifterna ökar varje år med viss automatik även utan reformer och
andra regeländringar. Detta utgiftstryck kommer att vara mycket starkt
under de närmaste åren. En framskrivning av endast de automatiskt
verkande utgifterna visar att utgifterna för transfereringar kommer att
öka kraftigt under kommande år. Den av motionärerna förespråkade
budgetpolitiken innefattar en rad nya utgiftsåtaganden som ytterligare
skulle driva upp detta utgiftstryck. Deras förslag till skärpta skatter och
avgifter skulle också verka kostnadsuppdrivande. En politik med denna
inriktning är som utskottet ser det inte förenlig med de krav som
måste kunna ställas på den ekonomiska politiken. Våra pris- och
löneökningar har under en följd av år varit högre än omvärldens och
ansträngningarna måste inriktas på att bromsa denna utveckling. I
rådande läge skulle emellertid motionärernas förslag medföra att dessa
obalanser ytterligare accentuerades. Utskottet avstyrker med hänvisning
härtill motion Fi212 (vpk) yrkande 2.

De invändningar som utskottet här rest mot motionärernas förslag
omfattar också den av dem förordade lösningen med en differentierad
allmän arbetsgivaravgift. För den privata tjänstesektorn i Stockholms-,
Göteborgs- och Malmöområdet skulle sålunda den allmänna arbetsgivaravgiften
höjas med 5 procentenheter under perioden den 1 juli

1990—den 31 december 1991. Syftet med åtgärden skulle vara att
dämpa den privata tjänstesektorns expansion för att underlätta rekryteringen
av personal till offentlig verksamhet och industri. Utskottet har
nyligen tillstyrkt att investeringsskatten på visst oprioriterat byggande
skärps och att denna skatt tas ut även i Göteborgsområdet
(1989/90:FiU4y). Någon ytterligare åtgärd av detta slag är för närvarande
inte påkallad. Utskottet avstyrker således motion Fi212 (vpk) yrkande
13.

Miljöpartiet de gröna redovisar i motion F1208 ett budgetalternativ som
syftar till en mycket långtgående omfördelning av statsbudgetens inkomster
och utgifter. Inkomstskatter och arbetsgivaravgifter skall sålunda
sänkas med ett belopp som inkl. vissa nya utgiftsåtaganden
överstiger 70 miljarder kronor. Motionärerna föreslår att dessa åtgärder
finansieras fullt ut och att man för det ändamålet använder sig av såväl
besparingar som skattehöjningar. Tyngdpunkten i deras finansieringsalternativ
ligger emellertid på skattesidan, där man i första hand föreslår
skärpt indirekt beskattning, inte minst på energiområdet.

Målet för partiets ekonomiska politik är att begränsa den materiella
förbrukningen, energiförbrukningen och miljöbelastningen. För att nå
därhän föreslår motionärerna en kombination av åtgärder där ett
program för miljöinriktade investeringar åtföljs av förslag om höjda
skatter och avgifter på energi, råvaror och utsläpp.

1989/90:FiU20

84

De miljöinriktade investeringar som motionärerna vill fa till stånd
uppgår till närmare 8 miljarder kronor och innefattar satsningar på
järnvägar och kollektivtrafik, på energiområdet och på internationell
miljövård. Motionärerna vill dessutom införa dagbarnvårdarlön till de
föräldrar som väljer att vårda egna barn. Man föreslår också att
nuvarande generella bostadsstöd omvandlas till ett s.k. bastilllägg/glesbygdsstöd,
vilket är ett inkomstprövat, men inte hyresanknutet,
bidrag till barnfamiljer.

Inkomstbeskattningen bör enligt motionärerna läggas om i huvudsaklig
överensstämmelse med miljöpartiet de grönas förslag i inkomstskatteutredningen.
Det innebär bl.a. att statlig inkomstskatt skall utgå
med 20 % när inkomsten överstiger 170 000 kr. men inte uppgår till
220 000 kr. och därefter med 30 %. Grundavdraget skall dessutom
vara väsentligt högre än vad regeringen föreslagit. Man vill också att
arbetsgivaravgifterna sänks med 10 procentenheter — dvs. med cirka
en fjärdedel — i Norrland, norra Dalarna, Värmland och på Gotland.
I övriga delar av landet skall, med undantag av storstadslänen, arbetsgivaravgifterna
sänkas med 1,5 procentenheter. I storstadslänen skall
samma sänkning genomföras för dem som arbetar inom sjukvård,
äldreomsorg och handikappomsorg.

Motionärernas besparingar innefattar bl.a. krav på att JAS-projektet
skall läggas ned och att anslaget till bärighetshöjande åtgärder av
riksvägar skall slopas. Man vill också begränsa ersättningen från sjukoch
föräldraförsäkringen för dem med inkomster överstigande 130 000
kr., och som nyss nämnts föreslås även en neddragning av de generella
bostadssu bventionerna.

I motionen föreslås att olika former av energiskatter skärps med
uppemot 30 miljarder kronor. Främst gäller detta beskattningen av
bensin, olja och uran. Mervärdeskatten skall slopas på basmat men i
övrigt höjas med 2,5—3 procentenheter. Tobaks- och alkoholbeskattningen
skall skärpas kraftigt liksom skatten på reklam och förpackningar.

I motion Fi48 för miljöpartiet de gröna ånyo fram flera av sina
förslag. 1 detta sammanhang föreslås att man som ett led i en allmän
åtstramning skall genomföra vissa av åtgärderna redan per den 1 maj
1990.

Utskottet vill med anledning härav framhålla följande. Motionärernas
budgetalternativ leder inte bara till en omfördelning av statsbudgetens
inkomster och utgifter. Det medför också att betydande resurser
omfördelas från hushåll och företag till den offentliga sektorn. Motionärerna
räknar själva med att med deras förslag kommer ytterligare ca

7 miljarder kronor att föras över från hushållen och företagen till det
offentliga.

Omfördelningen ingår som ett led i motionärernas strävan att förändra
samhället. Så t.ex. skall kraftigt höjda skatter på energi och
råvaror tvinga fram en snabb omställning av samhällsekonomin. Utskottet
avvisar emellertid en politik med denna inriktning. I rådande
läge måste ansträngningarna inriktas på åtgärder som håller tillbaka
pris- och löneökningar och som befrämjar utbudet av arbetskraft.

1989/90: FiU20

85

Flera av motionärernas förslag motverkar detta syfte. Deras långtgående
krav på skärpt indirekt beskattning driver upp kostnadsnivån, och
utbudet av arbetskraft bromsas av sådana åtgärder som förslagen om
bastillägg och dagbarnvårdarlön.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Fi208 (mp)
yrkande 2.

De allmänna riktlinjerna för budgetregleringen

Utskottet sammanfattar sin syn på budgetpolitiken på följande sätt.

Priser och löner ökar för närvarande i oroväckande hög takt, vilket
på sikt utgör ett hot mot sysselsättningen. Liksom den ekonomiska
politiken i stort måste budgetpolitiken därför inriktas på att skapa
gynnsamma förutsättningar för dämpade pris- och löneökningar. Att
budgeten är i balans och eventuellt väntas ge ett överskott kan inte tas
till intäkt för att lätta på budgetpolitiken som alltjämt måste vara
mycket restriktiv.

Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen har utskottet
vid sin genomgång av oppositionspartiernas budgetalternativ funnit
dem behäftade med sådana brister att de inte kan godtas. Motionerna
har därför avstyrkts i dessa delar.

De budgetpolitiska principer som regeringen redovisat i finansplanen
och som man där diskuterar svarar enligt utskottets mening väl
mot de krav på stramhet och fördelningspolitiska hänsyn som erfordras.
Budgeten innehåller fä nya utgiftsåtaganden. Åtgärder som främjar
tillväxt i ekonomin har prioriterats.

Budgetförslaget överensstämmer också väl med de principer för
utgiftsprövningen, som riksdagen vid upprepade tillfällen lagt fast, och
som enligt utskottets mening alltjämt är giltiga. Dessa principer innebär: -

Endast de allra mest angelägna reformerna bör genomföras. Omfattningen
av sådana utgiftsökningar måste hållas nere samtidigt som de
finansieras genom att andra utgifter minskas.

- Utgiftsbegränsningar måste åstadkommas på vissa områden.
-Åtgärder som främjar utbudet av arbetskraft måste prioriteras.
-Arbetet med att begränsa utgiftsautomatiken måste fortsätta.
-Existerande transfereringssystem måste granskas och en prövning

göras av hur väl de tillgodoser uppställda mål. I det sammanhanget
måste också bedömas hur systemen inverkar på arbetsvilja och
förmögenhetsfördelning.

-Åtgärder måste vidtas för att effektivisera den offentliga verksamheten.
Produktiviteten och måluppfyllelsen i olika verksamheter måste
granskas och kritiskt prövas, varvid även existerande organisationsformer
måste kunna sättas i fråga.

- Det totala skattetrycket måste begränsas.

1989/90:FiU20

86

Rörlig kredit i riksgäldskontoret, m.m.

1989/90:FiU20

Regeringen disponerar i riksgäldskontoret en rörlig kredit på 300 milj.
kr. som är avsedd att ställas till förfogande för myndigheter som
bedriver uppdragsverksamhet. I finansplanen föreslås att denna kredit
utökas till 400 milj. kr. eftersom vissa uppdragsmyndigheter anmält
behov av ökat rörelsekapital och då fortifikationsförvaltningen fortsättningsvis
skall finansieras med uppdragsmedel. Utskottet har inget att
erinra mot förslaget utan tillstyrker att den rörliga kredit som regeringen
disponerar höjs till 400 milj. kr.

Vad föredraganden anfört i finansplanen om statliga myndigheters
försäljning av överskottsmateriel, om avveckling av tjänstebrevsråtten,
om konsekvenser för de statliga myndigheterna av införandet av
arbetsmiljöavgifter och om statliga garantier föranleder inget uttalande
från utskottets sida.

I bilaga 2 till budgetpropositionen föreslår föredraganden att man i
särskilda föreskrifter skall reglera statliga myndigheters rätt att ta ut
och disponera ersättning i sin verksamhet. Föreskrifterna skall gälla
sådan ersättning som tas ut för tidskrifter, publikationer, försäljning
och uthyrning av informations- och kursmaterial, konferenser och
kurser, rådgivningsverksamhet, uthyrning av utrustning och, efter
medgivande från byggnadsstyrelsen, lokaler. En förutsättning bör vara,
framhåller föredraganden, att verksamheten är av tillfällig eller av
mindre omfattning och att den ligger inom ramen för myndighetens
uppgifter. Enligt föredraganden bör man även pröva om inte statliga
myndigheter kan ges en mer allmän möjlighet att ta ut ersättning för
tjänster som utförs för andra statliga myndigheter. Myndigheterna
skulle därmed kunna avtala om att bistå varandra. De inkomster som
myndigheterna uppbär för denna typ av verksamhet bör de, anser
föredraganden, fa disponera för förvaltningsändamål. Inkomsterna bör
därför redovisas som inkomst under förvaltningsanslaget.

Utskottet har för sin del inget att erinra mot den föreslagna ordningen
utan tillstyrker att myndigheter ges rätt att ta ut ersättning för vissa
tjänster och varor.

Vad föredraganden anfört om mål- och resultatorienterad styrning och
om statliga verksamhets- och organisationsformer föranleder ingen erinran
från utskottets sida.

Utförsäljning av statliga tillgångar

I motion Fi213 begär centern att riksdagen skall göra ett tillkännagivande
med anledning av ett förslag i motionen om utförsäljning av
statliga tillgångar. Enligt förslaget skall statliga företag säljas ut till ett
sammanlagt värde av 5 miljarder kronor under nästa budgetår. Under
samma period skall också statlig skogsmark motsvarande 0,2 miljarder
kronor säljas ut.

Utskottet har tidigare avstyrkt snarlika krav på utförsäljning av
statliga tillgångar. Utskottet har därvid bl.a. framhållit att det inte bör

förekomma någon omfattande och systematisk utförsäljning av statliga
företag och andra tillgångar i syfte att förbättra statsfinanserna. Däremot
bör statliga företag kunna avyttras om det i det enskilda fallet
bedöms motiverat. Men sådana affärer bör sättas in i ett näringspolitiskt
sammanhang och inte utnyttjas för att uppnå kortsiktiga budgetmässiga
förbättringar. I den nu aktuella motionen redovisas inga motiv
för den föreslagna utförsäljningen. Än mindre anges vilka företag som
bör komma i fråga för utförsäljningen. Utskottet finner för egen del
ingen anledning att frångå sin tidigare redovisade principuppfattning i
denna fråga utan yrkar avslag på motion Fi213 (c) yrkande 3.

Utformning av budgetpropositionen

I motion Fi204 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att riksdagen på nytt skall
kräva att regeringen följer uppställda regler för budgetprocessen. I
motionen anförs att finansplanen på senare år blivit allt tunnare,
antalet särpropositioner med budgetkonsekvenser växer och kompletteringspropositionen
i slutet av april är fylld av förslag med både
ekonomiska och andra konsekvenser. Det är en uppenbar risk att ju
senare finanspolitiska åtstramningsåtaganden presenteras desto troligare
är det att de utgörs av skattehöjningar och inte av besparingar på
utgiftssidan eftersom de tar längre tid att genomföra.

Finansutskottet åberopade, med anledning av ett liknande yrkande
av samma motionärer våren 1989, vad konstitutionsutskottet understrukit
i sitt granskningsbetänkande 1988/89:KU30, nämligen att det är
av stor betydelse att budgetpropositionen är så heltäckande som möjligt
för att riksdagens ledamöter redan under den allmänna motionstiden i
januari skall få möjlighet att ta ställning till den ekonomiska politik
regeringen avser att föra under i första hand det kommande budgetåret.
I det fall anslagsfrågor tas upp i kompletteringspropositionen
leder detta till att arbetsförhållandena blir onödigt ansträngda, anförde
konstitutionsutskottet. Dessutom skapar det särskilda olägenheter för
finansutskottet i dess arbete med de övergripande finanspolitiska frågorna
och fastställandet av statsbudgeten. Budgetfrågornas behandling
har också stor vikt för de statliga myndigheterna och andra berörda
organs förutsättningar att planera sin verksamhet samt är självfallet i
främsta rummet av synnerlig betydelse för den allmänhet som berörs
av besluten.

Finansutskottet anförde dessutom med anledning härav att det i
kompletteringspropositionen inte, om det inte finns särskilda skäl, bör
tas upp andra frågor än de som har ett direkt samband med de
finanspolitiska övervägandena. Vad utskottet anförde gav riksdagen
som sin mening regeringen till känna (1988/89:FiU30, rskr. 327).

I ett betänkande om fortsatt försök med förändrad budgetprocess i
riksdagen (1989/90:KU19) upprepade konstitutionsutskottet sin tidigare
framförda kritik mot kompletteringspropositionen och noterade att
budgetpropositionen 1989 var lika ofullständig som tidigare.

Eftersom riksdagen nyligen ställt sig bakom dessa uttalanden ser inte
utskottet någon mening i att nu upprepa detta för regeringen. Att

1989/90:FiU20

88

regeringen trots riksdagens uttalande ändå lagt fram en i vissa delar
ofullständig statsbudget sammanhänger med de faktorer som redovisas
i budgetpropositionen. Utskottet avstyrker med det anförda motion
Fi204 yrkande 3.

Miljöaspekter i propositioner och utredningsförslag

I motion Fi725 (mp) begärs att statens budget skall omfatta en redovisning
av hur den föreslagna ekonomiska politiken påverkar vår miljö
och vår hälsa, liksom hur vårt handlande påverkar miljön i andra
länder.

I motion Fi726 (c) begärs att statliga utredningar bör vara skyldiga
att redovisa miljökonsekvenser av sina förslag. Konsekvenserna bör
anges både för Sverige och, om det berör andra länder, även för dessa.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är nödvändigt att
också beakta de miljömässiga konsekvenserna av olika åtgärder. Det är
emellertid inte möjligt att enkelt ange eller beräkna miljöeffekterna av
olika ekonomisk-politiska åtgärder. Av finansplanen framgår att regeringen
inom kort avser att tillsätta en utredning om hur miljöaspekterna
bättre skall komma till uttryck i nationalräkenskaperna. Detta kan
ses som ett grundläggande steg mot att skapa ett bättre beslutsunderlag
när det gäller att ge miljön en större vikt i ekonomiska beräkningar
och bedömningar.

Utskottet avstyrker med det anförda motionerna Fi725 och Fi726
yrkande 2.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande det ekonomiska läget

att riksdagen lägger till handlingarna vad som anförts i proposition
1989/90:114 mom. 1,

2. beträffande de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska
politiken

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Fi26,
1989/90:Fi45 yrkande 1, 1989/90:Fi46 yrkande 1, 1989/90:Fi47
yrkandena 2 och 3, 1989/90:Fi48 yrkandena 1 och 5, 1989/90:
Fi202 yrkande 1, 1989/90:Fi204 yrkande 1, 1989/90:Fi208 yrkande
1, 1989/90:Fi211 yrkande 1, 1989/90:Fi212 yrkandena 1, 3
och 11, 1989/90:Fi213 yrkandena 1 och 6, 1989/90:Fi501 yrkande
1, 1989/90:A20 yrkande 2 och 1989/90:A21 yrkande 2 och
med anledning av proposition 1989/90:100 bilaga 1 mom. 1
godkänner vad som anförts i proposition 1989/90:114 mom. 2
samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

res. 1 (m)
res. 2 (fp)
res. 3 (c)
res. 4 (vpk)
res. 5 (mp)

1989/90:FiU20

89

3. beträffande pris- och hyresstopp

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:114 bilaga 2 och
med avslag på motionerna 1989/90:Fi44 yrkande 2, 1989/90:Fi45
yrkande 2, 1989/90:Fi46 yrkande 2, 1989/90:Fi47 yrkande 1,
1989/90:Fi48 yrkandena 3 och 4, 1989/90:Fi206, 1989/90:Fi209
och 1989/90:Fi704 yrkande 1 godkänner förordningen (1990:23)
om tillämpning av prisregleringslagen (1989:978) samt som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om överskridande
av stopphyra,

res. 6 (m, fp, c)
res. 7 (vpk)
res. 8 (mp)

4. beträffande straffskatt vid för hög prissättning

att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi212 yrkande 5,

res. 9 (vpk)

5. beträffande spelregler på arbetsmarknaden

att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi48 yrkande 2,

res. 10 (mp)

res. 11 (m, fp) - motiv.

6. beträffande lagfäst sjuklön

att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi47 yrkande 5,

res. 12 (vpk)

res. 13 (m, fp) - motiv.

7. beträffande semesterlagstiftningen

att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi47 yrkande 6,

res. 14 (vpk)

res. 15 (m, fp) - motiv.

res. 16 (mp) - motiv.

8. beträffande arbetskraftsinvandring

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Fi47 yrkande 7 och
1989/90:Fi48 yrkande 12,

res. 17 (vpk, mp)
res. 18 (m, fp) - motiv.

9. beträffande vissa allmänna yrkanden från miljöpartiet

att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi48 yrkandena 7—11 och
13-22,

res. 19 (mp)

res. 20 (m, fp) - motiv.

res. 21 (c) ■ motiv.

10. beträffande lönenivån i anslagsberäkningarna

att riksdagen lägger till handlingarna vad som anförts i proposition
1989/90:100 bilaga 1 mom. 14 (avsnitt 11),

11. beträffande inriktning av den statliga lönepolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Fi212 yrkande 4 och
1989/90:A17 yrkande 6,

res. 24 (vpk)

12. beträffande utgiftsram för förvaltningskostnader

att riksdagen med avslag på motion 1989/90:Fi204 yrkande 6
lägger till handlingarna vad som anförts i proposition
1989/90:100 bilaga 1 mom. 12 (avsnitt 9),

res. 25 (m)

1989/90:FiU20

90

13. beträffande statsskuldspolitiken

att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi204 yrkande 7,

res. 26 (m)

res. 27 (mp) - motiv.

14. beträffande kreditpolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Fi204 yrkande 8 i berörd
del, 1989/90:Fi213 yrkande 5 och 1989/90:Fi607 yrkande 1
samt som sin mening ger fullmäktige i riksbanken till känna vad
utskottet anfört,

res. 28 (m)

res. 29 (c)

res. 30 (fp) - motiv.

res. 31 (mp) - motiv.

15. beträffande valutapolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Fi207 yrkande 1,
1989/90:Fi212 yrkande 7 och 1989/90:A17 yrkande 7 samt som
sin mening ger fullmäktige i riksbanken till känna vad utskottet
anfört,

res. 32 (vpk, mp)

16. beträffande närmare samarbete med EMS

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Fi204 yrkande 8 i berörd
del, 1989/90:Fi207 yrkandena 2 och 3 samt 1989/90:Fi211
yrkande 3,

res. 33 (m, fp)
res. 34 (mp)

17. beträffande kassakrav för finansbolag och andra kreditinstitut att

riksdagen avslår motion 1989/90:Fi205,

res. 35 (m)

18. beträffande betalningsvillkor vid kreditköp

att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi48 yrkande 24,

res. 36 (mp)

19. beträffande avskaffande av bilkreditförordningen
att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi210,

20. beträffande höjningen av dryckesskatten

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Sk444 yrkande 8
i berörd del och med avslag på motionerna 1989/90:Fi44 yrkande
1, 1989/90:Fi48 yrkande 6 i berörd del, 1989/90:Sk392 yrkande
19 i berörd del, 1989/90:Sk615, 1989/90:Sk683, 1989/90:Sk684
yrkande 2, 1989/90:Sk692, 1989/90:Sk694 yrkande 1 antar i
proposition 1989/90:114 bilaga 1 mom. 1 framlagt förslag till lag
om ändring i lagen (1977:306) om dryckesskatt,

res. 37 (fp, c)
res. 38 (mp)
res. 39 (m) - motiv.

21. beträffande beskattning efter alkoholhall

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sk617 yrkande 1,
1989/90:Sk648 och 1989/90:Sk659 yrkande 1,

res. 40 (m)

1989/90:FiU20

91

22. beträffande införande av en ny skatteklass för öl

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Fi45 yrkande 3,
1989/90:Sk617 yrkande 2, 1989/90:Sk649 och 1989/90:Sk659 yrkande
2,

res. 41 (m)

23. beträffande anpassning av alkoholpriserna till EG
att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi42,

24. beträffande höjningen av tobaksskatten

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Sk444 yrkande 8
i berörd del och med avslag på motionerna 1989/90:Fi48 yrkande
6 i berörd del, 1989/90:Sk392 yrkande 19 i berörd del,
1989/90:Sk620 yrkande 1, 1989/90:Sk638 och 1989/90:Sk682 antar
i proposition 1989/90:114 bilaga 1 mom. 2 framlagt förslag
till lag om ändring i lagen (1961:394) om tobaksskatt,

res. 42 (fp)
res. 43 (mp)

25. beträffande sjukvårdsavgift på alkohol och tobak

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Fi43, 1989/90:Sk624 och
1989/90:Sk650,

26. beträffande avgift till information om tobakens skadeverkningar att

riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sk620 yrkande 3 och
1989/90:Sk695,

res. 44 (mp)

27. beträffande restaurangnäringens förhållanden

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sk634, 1989/90:Sk647,
1989/90:Sk651 och 1989/90:Sk690,

28. beträffande försäljning och införsel av tax-freevaror

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sk620 yrkande 2,

1989/90:Sk652, 1989/90:Sk678 och 1989/90:Sk684 yrkande 1,

res. 45 (mp)

29. beträffande tulltaxelagen

att riksdagen antar i proposition 1989/90:114 bilaga 1 mom. 3
framlagt förslag till lag om ändring i tulltaxelagen (1987:1068),

res. 46 (fp) - villk. 37 och 42

res. 47 (c) ■ villk. 37

res. 48 (mp) - villk. 38 och 43

30. beträffande löntagarfonder

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Fi603 yrkande 9,

1989/90:Fi706, 1989/90:Fi709, 1989/90:Fi710 och 1989/90:Fi712,

res. 49 (m, fp, c)
res. 50 (mp)

31. beträffande arbetsmiljöavgift m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Fi47 yrkande 8,

1989/90:Fi211 yrkande 4 och 1989/90:Fi704 yrkande 3,

res. 51 (m, fp)
res. 52 (vpk)

32. beträffande avskaffande av obligatoriskt sparande

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Fi201, 1989/90:Fi203
yrkande 1, 1989/90:Fi603 yrkande 4 och 1989/90:Fi605 yrkande

9,

1989/90:FiU20

92

res. 53 (m, fp)
res. 54 (mp)

33. beträffande ålderspensionärer och det obligatoriska sparandet att

riksdagen avslår motion 1989/90:Fi203 yrkande 2,

res. 55 (m, fp) - motiv. - villk. 53

34. beträffande demokratisering av ekonomin

att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi212 yrkande 6,

res. 56 (vpk)

res. 57 (m, fp, c) - motiv.

35. beträffande de allmänna riktlinjerna för budgetregleringen
att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Fi204 yrkande
2, 1989/90:Fi208 yrkande 2, 1989/90:Fi211 yrkande 2,

1989/90:Fi212 yrkandena 2 och 13 samt 1989/90:Fi213 yrkande 2
godkänner vad som anförts i proposition 1989/90:100 bilaga 1
mom. 2 och som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

res. 58 (m)
res. 59 (fp)
res. 60 (c)
res. 61 (vpk)
res. 62 (mp)

36. beträffande omfördelning av medel från socialförsäkringssektorn
till statsbudgeten

att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi204 yrkande 4,

res. 63 (m) - villk. 58

37. beträffande beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto
att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi204 yrkande 5,

res. 63 (m) - villk. 58

38. beträffande utförsäljning av statliga tillgångar
att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi213 yrkande 3,

res. 64 (m, fp, c)

39. beträffande utformning av budgetpropositionen m.m.
att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi204 yrkande 3,

res. 65 (m, fp, c)

40. beträffande miljöaspekter i propositioner och utredningsförslag att

riksdagen avslår motionerna 1989/90:Fi725 och 1989/90:Fi726
yrkande 2,

res. 66 (c)
res. 67 (vpk, mp)

41. beträffande rörlig kredit i riksgäldskontoret

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:100 bilaga 1
mom. 3 bemyndigar regeringen att för myndigheter med uppdragsverksamhet
disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret
på 400 000 000 kr.,

42. beträffande försäljning av överskottsmateriel

att riksdagen lägger till handlingarna vad som anförts i proposition
1989/90:100 bilaga 1 mom. 9 (avsnitt 6),

43. beträffande avvecklingen av tjänstebrevsrätten m.m.

att riksdagen lägger till handlingarna vad som anförts i proposition
1989/90:100 bilaga 1 mom. 10 (avsnitt 7),

1989/90: FiU20

93

44. beträffande konsekvenser för de statliga myndigheterna av
införandet av arbetsmiljöavgifter

att riksdagen lägger till handlingarna vad som anförts i proposition
1989/90:100 bilaga 1 morn. 11 (avsnitt 8),

45. beträffande statliga garantier

att riksdagen lägger till handlingarna vad som anförts i proposition
1989/90:100 bilaga 1 mom. 13 (avsnitt 10),

46. beträffande myndigheternas rätt att disponera inkomster från
ersättning för vissa tjänster och varor

att riksdagen godkänner i proposition 1989/90:100 bilaga 2
mom. 1 under rubriken Ersättning för vissa tjänster och varor
angivna riktlinjer (avsnitt 3.2.4),

47. beträffande mål- och resultatorienterad styrning

att riksdagen lägger till handlingarna vad som anförts i proposition
1989/90:100 bilaga 2 mom. 2 i berörd del (avsnitt 2.3),

48. beträffande statliga verksamhets- och organisationsformer

att riksdagen lägger till handlingarna vad som anförts i proposition
1989/90:100 bilaga 2 mom. 2 i berörd del (avsnitt 3.2).

Stockholm den 5 april 1990
På finansutskottets vägnar

Anna-Greta Leijon

Närvarande: Anna-Greta Leijon (s), Anne Wibble (fp), Roland Sundgren
(s). Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Per Olof Håkansson
(s), Rune Rydén (m), Iris Mårtensson (s), Lisbet Calner (s). Arne
Kjörnsberg (s), Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp), Ivar Franzén
(c), Lars-Ove Hagberg (vpk), Carl Frick (mp), Marianne Carlström (s)
och Sonia Karlsson (s).

1989/90:FiU20

94

Reservationer

1. De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska
politiken (mom. 2)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47 börjar med
"Utskottet kommer" och på s. 54 slutar med "A20 yrkande 2" bort ha
följande lydelse:

En starkt bidragande orsak till den dåliga tillväxten i Sverige är att
produktivitetsutvecklingen för hela perioden 1987—1990 beräknas bli
ungefär noll. Detta stillastående är historiskt och internationellt sett
unikt. På kort sikt hjälper det till att hålla sysselsättningen uppe, men
samtidigt drivs inflationstakten upp med negativa konsekvenser för den
långsiktiga konkurrenskraften.

I motion Fi204 (m) påpekas att ökningen av den privata konsumtionen
år 1989 blev mindre än 1 %, dvs. lägre än den totala tillväxttakten.
Det bör observeras att den blygsamma konsumtionsökningen
inte kan förklaras med de åtstramningsåtgärder, bl.a. tvångssparande,
som beslöts i juni. Enligt konjunkturinstitutets rapport "Konjunkturläget
hösten 1989" växte den privata konsumtionen mellan första halvåret
1988 och motsvarande period år 1989 med endast 0,3 %.

I själva verket ökar för närvarande den offentliga konsumtionen
snabbare än den privata. Särskilt besvärande är att den kommunala
konsumtionen fortsätter att överträffa t.o.m. regeringens beskedliga
återhållsamhetsmål på 1 %.

Den främsta förklaringen till den avtagande tillväxttakten år 1990 är
att investeringsökningen reduceras, inte minst inom näringslivet. Denna
utveckling kan förutses fortsätta år 1991. Det av regeringen väntade
omslaget på bostadssidan kan t.o.m. visa sig vara en underskattning,
när det klarnar kring skatteomläggningens ökade pålagor på boendet
med åtföljande negativa konsekvenser för byggnadsverksamheten.

Även utrikeshandelns tillväxt försvagas, varvid importen fortsätter
att utvecklas långsammare än exporten. Den snabba kostnadsstegringen
medför naturligtvis att Sverige förlorar marknadsandelar både utomlands
och på hemmamarknaden.

Enligt utskottets mening måste man nu räkna med att lönekostnaderna
stiger med över 10 % år 1990. Konsumentpriserna har under
årets två första månader ökat med 3,7 %, varav till följd av skatteomläggningen
0,9 procentenheter, och på årsbasis är inflationstakten nu
nära 9 %. Med hänsyn till bl.a. de fördyringar som därutöver redan
inträffat den 1 mars kan konstateras att löneavtalens prisklausul på
4 % i praktiken redan har brutits igenom.

Enligt statens pris- och konkurrensverk (SPK) stiger prisnivån i
mars med 2 % bara som en följd av skatteomläggningens finansiering.
Inflationstakten på årsbasis gör ett nytt ryck uppåt till över 10 %,
vilket är mer än dubbelt så mycket som hos våra åtta viktigaste
handelspartners.

1989/90: FiU20

Reservationer

Utifrån dessa förutsättningar måste enligt utskottets mening underskottet
i bytesbalansen justeras upp jämfört med finansplanen från 38
till ca 50 miljarder kronor i år och från drygt 50 till ca 70 miljarder
kronor nästa år. Vid sidan av bytesunderskottet förekommer en kraftig,
tyvärr enkelriktad, kapitalström som betalning för investeringar i företag,
fastigheter och aktier utomlands. För att få till stånd erforderlig
utlandsupplåning krävs nu en ränteskillnad till euromarknaden på ca

6 procentenheter, vilket vittnar om den misstro som den internationella
kapitalmarknaden hyser mot Sveriges ekonomiska utveckling.

Utskottets slutsats av denna genomgång blir att den svenska ekonomins
problem fortsätter att växa och att de hör hemma på utbudssidan.
Det är nu naturligtvis uteslutet att — i enlighet med den år 1987
fastlagda ekonomiska politiken på medellång sikt — överskott skall
kunna uppnås i bytesbalansen redan i början av 1990-talet. Tvärtom
får vi med nuvarande inriktning av den ekonomiska politiken räkna
med att obalanserna förvärras, att tillväxten avstannar och att arbetslösheten
ökar de närmaste åren. Sverige är på väg in i en djup ekonomisk
kris, som kan väntas vara i flera år, om inte en kraftfull kursomläggning
genomförs.

Den förda ekonomiska politiken

Enligt finansplanen är den främsta uppgiften för den ekonomiska
politiken att bekämpa den aktuella överhettningen. Som framgått av
det föregående härrör denna uppenbarligen inte från en överdriven
export- eller investeringsefterfrågan. Ej heller går det att hävda att
konsumtionen håller på att skena i väg. I stället är det läget på
arbetsmarknaden som är överhettat. Det kommer till uttryck i den
snabba löneutvecklingen och i det anmärkningsvärda förhållandet att
trots en uppgång i antalet arbetade timmar 1989 med 1,5 % blev
BNP-ökningen endast obetydligt större. Därmed framträder som orsaksfaktorer
bakom överhettningen lönebildningen och produktiviteten,
vilka tillsammans alstrar den för Sveriges konkurrenskraft så
negativa inhemska kostnadsutvecklingen.

I finansplanen lovprisas den nyligen inledda skatteomläggningen.
När innehållet i uppgörelsen mellan socialdemokraterna och folkpartiet
presenterades, blev emellertid mottagandet kyligt. Räntan steg
kraftigt, aktiekurserna sjönk, och kronan föll i värde. Valutaflödet
vände utåt, och ekonomerna började tala om devalvering.

Självfallet berodde inte denna negativa reaktion på utfästelsen att
sänka marginalskatterna. En sådan förändring verkar i sig stimulerande
på arbetsutbudet. Problemet är att finansieringen praktiskt taget
helt ordnas genom höjningar av andra skatter. Dessa skattehöjningar
verkar kostnadsdrivande och förvärrar därmed den redan dåliga kostnadsutvecklingen.

Den enda nya konkreta åtgärden i finansplanen var inkallandet av
arbetsmarknadens parter till överläggningar om lönebildningen. Som
förutsågs i motion Fi204 (m) blev dessa ett misslyckande. Lönebildningen
är en form av prisbildning på en i huvudsak fri marknad och

1989/90:FiU20

Reservationer

bestäms således av utbudet och efterfrågan på arbetskraft. Det ligger
helt enkelt inte i de centrala avtalsparternas makt att slutligt råda över
lönesättningen, vilket betyder att frågor som rör förhandlingssystem
och avtalskonstruktioner är av underordnad betydelse. Avgörande för
löneutvecklingen är i stället läget på arbetsmarknaden och — särskilt i
högskattelandet Sverige — den förda skattepolitiken.

Efter Hagaöverläggningarnas sammanbrott presenterade regeringen
den 8 februari ett krispaket. Det innehöll för åren 1990 och 1991
lönestopp med strejkförbud, pris- och hyresstopp och utdelningsstopp
samt för 1991 kommunalt skattestopp. Vidare föreslogs införandet av
en arbetsgivarperiod på 14 dagar i sjukförsäkringen samt investeringsskatt
och andra regleringar inom byggsektorn. Regeringen, som förklarade
att paketet var odelbart, ställde kabinettsfråga på förslaget om
lönestopp. Efter det att voteringen slutat i nederlag, begärde statsministern
entledigande hos talmannen. Finansminister Kjell-Olof Feldt lämnade
kort därefter sin post. Efter en dryg vecka utsågs Ingvar Carlsson
på nytt till regeringsbildare för en rent socialdemokratisk ministär.

Utskottet konstaterar att den regeringsförklaring som framlades den
7 mars var praktiskt taget fri från nyheter. Som särskilt anmärkningsvärt
framstod detta inom den ekonomiska politiken, som ju ändå hade
framkallat regeringens avgång. Dock hade regeringen övergett det
lönestopp som tre veckor tidigare hade förklarats vara nödvändigt för
fortsatt regerande. Återkomsten av i stort sett samma regering med
resterna av det gamla krispaketet förstärker intrycket av att hela
regeringskrisen var till för att låta Kjell-Olof Feldt avgå från finansministerposten
utan att det så tydligt skulle framstå som en protest mot
den förda politiken.

I proposition 114 upprepas uttalandet från finansplanen att det
centrala stabiliseringspolitiska problemet i dag är inflationen. Överhettningen
skall minskas med en stram ekonomisk politik. Finanspolitiken
bör ges en ökad tyngd och därigenom avlasta penningpolitiken,
som anges ha fått bära en alltför stor del av den stabiliseringspolitiska
bördan under senare tid. Det sägs också att den ekonomiska politiken
bör innehålla så mycket utbudsstimulans som möjligt och så mycket
efterfrågedämpande åtgärder som nödvändigt.

Som allmänna målsättningar låter detta i och för sig bra. Men enligt
utskottets mening blir avståndet sedan stort till de åtgärder som faktiskt
föreslås. Regeringen förklarar inte hur inflationen kan bekämpas med
skattehöjningar som driver upp priserna. Den motiverar inte hur ett
prisstopp, om det nu får någon effekt, kan verka efterfrågedämpande.
Och inget försök görs att förena talet om utbudspolitik med de
ytterligare regleringar som föreslås för t.ex. byggsektorn.

1989/90:FiU20

Reservationer

7 Riksdagen 1989/90. 5 sami. Nr 20

Riktlinjer för den ekonomiska politiken

I motion F1204 (m) anges de krav på omläggning av den ekonomiska
politiken som utvecklingen ställer. Utskottet instämmer i allt väsentligt
i motionärernas förslag.

Målet för den ekonomiska politik som förespråkas i motionen är
ytterst att öka den enskildes frihet och välfärd. Det förutsätter god
ekonomisk tillväxt, stabila priser och arbete åt alla som vill arbeta. De
målen kan nås endast med en politik som stärker marknadshushållningen
och avlägsnar de tillväxthinder som under lång tid byggts in i
den svenska ekonomin.

Inom den ekonomiska politikens ram måste enligt utskottets mening
större vikt läggas vid den långsiktiga strukturpolitiken. Denna skall
skapa förutsättningar för omvandling och dynamik. Nya lönsamma
företag måste kunna utvecklas och gamla olönsamma avvecklas. För en
ekonomisk tillväxt i nivå med omvärldens krävs dels god konkurrenskraft,
dels en förbättrad utvecklingskraft. Att förbättra såväl konkurrenskraft
som utvecklingskraft är den dubbla uppgift som den ekonomiska
politiken står inför under de närmaste åren.

Utvecklingskraften förstärks genom att man ökar ekonomins flexibilitet
och förmåga att på marknadsmässiga villkor dirigera resurser mot
områden med gynnsamma pris- och tillväxtförutsättningar såväl på
hemmamarknaden som på världsmarknaden. Det skapar förutsättningar
för en varaktigt högre tillväxt. Genom en bättre funktionsduglighet
hos olika marknader och högre produktivitet minskar också inflationsbenägenheten
i ekonomin, vilket underlättar stabiliseringspolitiken.

Enligt utskottets uppfattning är den viktigaste åtgärden för att öka
drivkraften att arbeta, spara och starta företag samt för att underlätta
lönebildningen att sänka det totala skattetrycket med särskild inriktning
på lägre marginalskatter. Utskottet instämmer här i vad som
anförs i motionerna Fi202 (m) och FiSOl (m). Om marginalskatterna
sänks inom ramen för ett oförändrat skattetryck medför erforderliga
kompenserande skattehöjningar störningseffekter i olika avseenden.
Särskilt angeläget är att beskattningen av företagande och sparande inte
markant avviker från förhållandena i omvärlden. Förmögenhets- och
arvsskatterna bör också sänkas, eftersom de träffar den kapitalbildning
som främjar ekonomisk tillväxt.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att den svenska ekonomin
dessutom behöver avregleras. Det gäller både den offentliga sektorn
och det privata näringslivet. I dag kännetecknas områden som
barnomsorg, sjukvård, åldringsvård och utbildning av låg effektivitet,
bl.a. till följd av övertung byråkrati och långa köer. Det är egendomligt
att inte regeringen av planhushållningens sammanbrott i Östeuropa
drar slutsatsen att de offentliga tjänstemonopolen måste brytas och
konkurrensen stärkas genom att enskilda alternativ tillåts arbeta på
likvärdiga villkor.

1989/90:FiU20

Reservationer

98

Utskottet förordar vidare en privatisering av statliga företag och
andra tillgångar, vilket skulle befrämja effektiviteten, sprida ägandet,
stimulera hushållssparande! och dessutom innebära en välbehövlig
sanering av statens skuldbörda.

Förbud och föreskrifter som hämmar näringslivet bör så långt som
möjligt tas bort. En avreglerad kapital- och valutamarknad fördelar de
finansiella resurserna smidigare, snabbare och säkrare till de områden
där de gör mest nytta. Lagstiftningen på arbetsmarknaden bör moderniseras
så att den underlättar och inte försvårar strukturomvandlingen.
Bostadsmarknaden måste fas att fungera bättre genom att subventioner
successivt tas bort, fastighetsskatten stegvis avskaffas samt centralstyrning
och byråkrati ersätts med rörlighet och anpassning.

Utskottet vill vidare understryka att en effektiv och säker energiförsörjning
är av stor betydelse för Sveriges ekonomiska utveckling och
konkurrensförmåga. Den planerade förtida avvecklingen av kärnkraften
skulle slå hårt mot särskilt de elintensiva delarna av basindustrin,
som dessutom i stor utsträckning är lokaliserade till redan utsatta
regioner.

Ett viktigt inslag i en politik för högre tillväxt är att ekonomins
spelregler är någorlunda stabila över tiden. Den kortsiktighet och
ryckighet som kännetecknat den socialdemokratiska politiken under
senare år har förstärkt osäkerheten för företagare och anställda. Ständiga
ändringar av spelreglerna genom skattehöjningar, nya ingrepp och
regleringar skapar ett klimat där långsiktiga satsningar och investeringar
över huvud taget inte kommer till stånd. Den ekonomiska politikens
inriktning bör därför ligga fast över tiden.

Stabiliseringspolitiken måste enligt utskottets mening baseras på det
förhållandet att kapacitetsutnyttjandet för närvarande är högt. En
åtstramningspolitik genom nya skattehöjningar skulle visserligen minska
kapacitetsutnyttjandet och driva upp arbetslösheten, och efter hand
kan detta ge vissa återverkningar i form av lägre pris- och löneökningar.
Men i avsaknad av åtgärder som angriper de grundläggande problemen
i ekonomin skulle därefter ett ökat kapacitetsutnyttjande stöta på
samma utbudshinder, vilket varit det vanliga mönstret vid konjunkturtopparna
under de senaste 20 åren.

Dessutom är de återkommande kraven på snabbt insatta åtstramningsåtgärder
ett uttryck för den förlegade uppfattningen att staten
skall ägna sig åt att finstyra den totala efterfrågan i ekonomin. Under
1950- och 1960-talens regelbundna konjunkturförlopp tedde det sig
mer naturligt att försöka stimulera ekonomin i tider av lågkonjunktur
för att sedan strama åt vid konjunkturtopparna. Denna keynesianskt
inspirerade ekonomiska politik fungerar emellertid inte längre. Såväl
svensk som internationell erfarenhet visar att osäkerheten om den
ekonomiska utvecklingen samt om hushållens och företagens beteende
innebär att den aktiva konjunkturpolitiken tenderar att snarare förstärka
än motverka ekonomins svängningar.

Mot denna bakgrund avvisar utskottet finanspolitiska åtstramningsåtgärder
i form av skattehöjningar. Eftersom överhettningen beror på
förekomsten av flaskhalsproblem i produktionen, skall den mötas

1989/90:FiU20

Reservationer

främst genom stimulans av arbetsutbudet och produktivitetshöjande
åtgärder. Stabiliseringspolitiskt motiverade insatser bör i första hand
åvila penningpolitiken, varvid målet att bevara den fasta valutakursen
skall vara vägledande.

Utskottet anser således — i enlighet med vad som förordas i motionerna
Fi204 (m) och Fi45 (m) — att den ekonomiska krisen bör mötas
genom att

-sänka skattetrycket så att våra skatteförhållanden närmar sig vad som
gäller i jämförbara västeuropeiska länder,

-dämpa kostnadsökningarna genom att göra det möjligt att bevara
köpkraften även med måttliga inkomstökningar,

-spara i bidragssystemen bl.a. genom en sänkt ersättningsnivå i sjukförsäkringen
och liknande förändringar i föräldraförsäkringen, delpensionsförsäkringen
och arbetslöshetsförsäkringen,

-säkra valutapolitiken genom att anknyta kronan till det europeiska
valutasamarbetet EMS,

-stimulera sparandet hos hushållen främst genom att sänka skatteuttaget
och återställa tron på festa spelregler, samt
-skapa förutsättningar för tillväxt genom att undanröja rådande osäkerhet
om energipolitiken och Europapolitiken.

I motionerna Fi211 och Fi46 (båda fp) samt Fil 13 (c) redovisas en
inriktning av den ekonomiska politiken som i väsentliga avseenden
överensstämmer med vad som anförs i motionerna Fi204 och Fi45
(m). Enligt utskottets mening är emellertid förslagen i de förstnämnda
motionerna inte tillräckligt långtgående.

Vad utskottet ovan anfört med anledning av motionerna Fi204 (m)
yrkande 1, Fi45 (m) yrkande 1, Fi202 (m) yrkande 1 och Fi501 (m)
yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Innebörden härav är att utskottet avstyrker propositionernas förslag till
riktlinjer för den ekonomiska politiken samt även avstyrker övriga
motionsförslag.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 75 börjar med
"Sammanfattning av" och på s. 76 slutar med "till känna" bort utgå,

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska
politiken

att riksdagen med avslag på regeringens förslag i propositionerna
1989/90:100 bilaga 1 mom. 1 och 1989/90:114 mom. 2 samt
motionerna 1989/90:Fi26, 1989/90:Fi46 yrkande 1, 1989/90:Fi47
yrkandena 2 och 3, 1989/90:Fi48 yrkandena 1 och 5,

1989/90:Fi208 yrkande 1, 1989/90:Fi211 yrkande 1,

1989/90:Fi212 yrkandena 1, 3 och 11, 1989/90:Fi213 yrkandena
1 och 6, 1989/90.A20 yrkande 2 och 1989/90:A21 yrkande 2
godkänner vad som förordats i motionerna 1989/90:Fi45 yrkande

1, 1989/90:Fi202 yrkande 1, 1989/90:Fi204 yrkande 1 och

1989/90:FiU20

Reservationer

100

1989/90:Fi501 yrkande 1 samt som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

2. De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska
politiken (mom. 2)

Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47 börjar med
"Utskottet kommer" och på s. 54 slutar med "A20 yrkande 2" bort ha
följande lydelse:

Den ekonomiska utveckling som redovisas i finansplanen innebär
att stora problem kunde väntas. Trots detta föreslogs inte några konkreta
åtgärder som skulle kunna motverka de ekonomiska problemen.
Utskottet ansluter sig till den kritik som framförs i folkpartiets partimotion
Fi211 mot regeringens oförmåga att lägga om den ekonomiska
politiken.

Huvudproblemen i svensk ekonomi är enligt motionärerna följande:

- Pris- och lönekostnadsökningarna är väsentligt högre än i våra
konkurrentländer.

-Den ekonomiska tillväxten är låg. Särskilt under senare år har
produktivitetsutvecklingen varit mycket svag.

-Sparandet är negativt vilket tar sig uttryck i ett stigande underskott i
bytesbalansen.

- Utvecklingen i den offentliga sektorn med brister och köer inom
barnomsorg, sjukvård, äldreomsorg samtidigt som transfereringsutgifterna
tillåts explodera skapar en misstro mot hela välfärdspolitiken.

-Fördelningspolitiken möter stigande problem när det finns allt
mindre att fördela. Inom ramen för det som finns att fördela har det
glömda Sverige negligerats.

Utskottet har samma syn som motionärerna på de ekonomiska
problemen. I allt väsentligt speglas samma problembild i finansplanen.
Även i proposition 114 ges en liknande bild, i ytterligare något
dystrare färger. Den redovisning som konjunkturinstitutet i slutet av
mars givit av svensk ekonomi visar också att utsikterna för den svenska
ekonomins utveckling har försämrats i förhållande till vad som redovisats
i finansplanen.

Utskottet konstaterar att prognoserna för tillväxten i Sverige under
1991 har dämpats. De senaste prognoserna tyder på en mycket svag
tillväxt, i vissa fall nära noll.

Prognoserna för bytesbalansens underskott har däremot ökat kraftigt
sedan finansplanen presenterades. Då bedömdes underskottet bli
knappt 50 miljarder kronor, men de senaste prognoserna tyder på att
underskottet blir mer än 70 miljarder kronor. Detta kan inte förklaras
av en bristfällig statistisk redovisning av företagens utländska lån och
vinsthemtagning, eftersom samma tendens till snabb försämring syns i
prognoserna för handelsbalansen.

1989/90: F i U20

Reservationer

101

Sedan finansplanen presenterades i början av januari har det svens- 1989/90:FiU20

ka ränteläget stigit kraftigt. Detta är en effekt av att finanspolitiken Reservationer

varit alltför svag så att nödvändigt kortsiktig stabilisering överlåtits på
penningpolitiken.

Utskottet delar den bedömning som ges i motionerna Fi211 (fp) och
Fi46 (fp) att de ekonomiska problemen är långsiktiga och att utvecklingen
gått åt fel håll under en längre tid. Denna negativa utveckling
bottnar i grundläggande strukturella problem. Utskottet konstaterar att
detta synsätt delar bl.a. den nyligen presenterade långtidsutredningen.

Utskottet anser liksom motionärerna att det blir alltmer nödvändigt
att lägga om den ekonomiska politiken till en långsiktig strategi för att
angripa de grundläggande problemen och vända den negativa utveckling
som annars hotar Sverige.

De riktlinjer för den ekonomiska politiken som motionärerna redovisar
kan sammanfattas på följande sätt.

Åtgärder för att stimulera den ekonomiska tillväxten är av avgörande
betydelse.

Den viktigaste enskilda åtgärden är den stora skattereformen med
kraftigt sänkta marginalskatter, förstärkt inflationsskydd, enhetlig konsumtionsbeskattning,
enhetlig kapitalbeskattning samt införande av
miljöskatter. Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är av
största betydelse att skattereformen fullföljs.

Skattereformen innebär utbudsstimulanser samt väsentliga minskningar
i de snedvridningar i ekonomins funktionssätt som dagens
system leder till.

Även inom socialförsäkringssystemet är förändringar nödvändiga för
att förstärka incitamenten till samhällsekonomiskt positiva beteenden.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att besparingar måste göras i
transfereringarna, vilka annars hotar att tränga ut viktiga skattefinansierade
tjänster. Det gäller främst sjukförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen
och arbetslöshetsförsäkringen.

Vad gäller det förslag till införande av en arbetsgivarperiod på 14
dagar som aviseras i proposition 114 delar utskottet motionärernas
uppfattning att det är bra, men det måste kombineras med full
kompensation till arbetsgivarna för kostnadsövervältringen.

Åtgärder för att dämpa pris- och kostnadsökningen är nödvändiga
både på kort och lång sikt.

Den överhettning på arbetsmarknaden som är resultatet av regeringens
oförmåga att i tid angripa de ekonomiska obalanserna leder till
höga lönekostnadsökningar. För att reducera obalanserna krävs på kort
sikt en stramare finanspolitik och på lång sikt en tillväxtbefrämjande
politik.

Utskottet ser det som angeläget att den nödvändiga stramheten i
finanspolitiken i allt väsentligt åstadkoms genom besparingar i de
offentliga utgifterna. Skattehöjningar är skadliga och bör därför inte
tillgripas. Utskottet delar uppfattningen i folkpartiets partimotion att
skattetrycket måste sänkas.

I motion Fi46 (fp) framhålls att det aviserade förslaget om arbetsgi- 102

varperiod måste utformas så att arbetsgivarna ges full kompensation

för de ökade sjuklönekostnaderna. Utskottet delar denna bedömning. 1989/90:FiU20

Politiska beslut om höjda sociala kostnader skulle annars förvärra Reservationer

problemet med den höga svenska kostnadsnivån, vilket är precis motsatsen
till vad som är önskvärt.

Utskottet anser också liksom motionärerna att en anknytning av den
svenska kronan till EMS-samarbetet vore önskvärd. Därigenom skulle
Sverige ytterligare markera att inflationsmål och valutakursnorm måste
tas på allvar.

-Åtgärder för att öka hushållens sparande är både långsiktigt nödvändiga
och kortsiktigt önskvärda av stabiliseringspolitiska skäl.

Utskottet ansluter sig till den uppfattning som redovisas i folkpartiets
motioner att skattereformen kommer att stimulera hushållens
sparande. Utskottet delar också uppfattningen att ytterligare åtgärder
vore önskvärda, t.ex. avveckling av löntagarfonderna, utförsäljning av
statliga företag, stimulans av anställdas andel-i-vinst med flera företag.

- En omfattande och genomgripande förnyelse av den skattefinansierade
tjänstesektorn krävs.

Utskottet har flera gånger tidigare anslutit sig till den politik som
redovisas i folkpartiets partimotion. Det behövs både en inre och en
yttre reformation av den offentliga sektorn för att öka effektiviteten så
att medborgarna kan fl valuta för skattepengarna. Avreglering och
stimulans av enskilda alternativ är därvid de viktigaste medlen.

Beträffande den kommunala ekonomin återkommer utskottet i annat
sammanhang. Utskottet vill emellertid understryka att kommunala
skattehöjningar måste undvikas, eftersom de annars skulle urholka
skattereformen. Utskottet delar motionärernas uppfattning att ett års
kommunalt skattestopp torde vara alltför kort tid.

-Den ekonomiska politiken måste inriktas på att undanröja rådande
osäkerhet om energipolitiken och EG-politiken.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att dagens osäkerhet i
dessa avseenden är ett allvarligt hinder för industriell expansion i
Sverige.

Sammanfattningsvis anser således utskottet att de riktlinjer för den
ekonomiska politiken som redovisas i motion Fi211 (fp) yrkande 1
och Fi46 (fp) yrkande 1 bör bifallas.

I motionerna Fi204 (m) och Fi45 (m) redovisas en inriktning av den
ekonomiska politiken som i stora delar överensstämmer med vad
utskottet ovan tillstyrkt. Utskottet kan emellertid inte dela den kritiska
uppfattning som motionärerna ger uttryck för avseende vissa delar av
skattereformen. Utskottet delar motionärernas uppfattning att skattetrycket
måste sänkas, men anser att motionärerna givit detta mål en
alltför överordnad betydelse. Mot bakgrund därav avstyrker utskottet
motionerna Fi202 (m) yrkande 1, Fi204 (m) yrkande 1, Fi45 (m)
yrkande 1 och Fi501 (m) yrkande 1.

Även centerns motioner beskriver en ekonomisk politik som delvis
liknar vad utskottet ovan tillstyrkt. Enligt utskottets uppfattning har
emellertid de konkreta förslagen en annan innebörd. Utskottet delar
inte heller motionärernas uppfattning om skattereformen och om 103

införande av en lägre moms på mat. Mot bakgrund därav avstyrker
utskottet motionerna Fi213 (c) yrkandena 1 och 6 och A21 (c)
yrkande 2.

Motionerna Fi212 (vpk) och Fi47 (vpk) beskriver en helt annan
inriktning av den ekonomiska politiken. Omfattande skattehöjningar
föreslås, kraftig expansion av den offentliga sektorn och betydande
planhushållningsinslag som utskottet inte kan ställa sig bakom. Utskottet
avstyrker motionerna Fi212 (vpk) yrkandena 1, 3 och 11 samt Fi47
(vpk) yrkandena 2 och 3.

I miljöpartiets motioner framförs betydande kritik av en politik som
främjar ekonomisk tillväxt liksom av den kommande skattereformen.
Motionärerna förespråkar energipolitik och en EG-politik som helt
avviker från vad utskottet ovan förordat. Mot denna bakgrund avstyrker
utskottet motion Fi208 (mp) yrkande 1, motion Fi26 (mp), motion
Fi48 (mp) yrkandena 1 och 5 samt motion A20 (mp) yrkande 2.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 75 börjar med
t "Sammanfattning av" och på s. 76 slutar med "till känna" bort utgå,

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska
politiken

att riksdagen med avslag på regeringens förslag i propositionerna
1989/90:100 bilaga 1 mom. 1 och 1989/90:114 mom. 2 samt
motionerna 1989/90:Fi26, 1989/90:Fi45 yrkande 1, 1989/90:Fi47
yrkandena 2 och 3, 1989/90:Fi48 yrkandena 1 och 5,

1989/90:Fi202 yrkande 1, 1989/90:Fi204 yrkande 1,

1989/90:Fi208 yrkande 1, 1989/90:Fi212 yrkandena 1, 3 och 11,
1989/90:Fi213 yrkandena 1 och 6, 1989/90:Fi501 yrkande 1,
1989/90:A20 yrkande 2 och 1989/90:A21 yrkande 2 godkänner
vad som förordats i motionerna 1989/90:Fi46 yrkande 1 och
1989/90:Fi211 yrkande 1 samt som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

3. De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska
politiken (mom. 2)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47 börjar med

"Utskottet kommer" och på s. 48 slutar med "måste bedömas" bort

utgå,

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49 börjar med

"Utskottet delar" och på s. 50 slutar med "Fi501 yrkande 1" bort utgå,

dels att den del av utskottets yttrande på s. 51 som börjar med
"Utskottet är" och slutar med "Fi211 yrkande 1" bort utgå,

1989/90:FiU20

Reservationer

104

dels att den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar med 1989/90:FiU20

"Utskottet vill" och slutar med "A21 yrkande 2" bort ha följande Reservationer

lydelse:

Utsikterna för den svenska ekonomin har försämrats ytterligare såväl
i förhållande till vad som redovisades i årets finansplan som till av
regeringen därefter framlagda ekonomisk-politiska propositioner. En
snabb försämring av det svenska konjunkturläget har inträffat. Ett
alltför högt kostnadsläge i förhållande till konkurrentländerna har
medfört att den svenska industrikonjunkturen försvagats. Detta medför
under innevarande år bl.a. en minskad ökningstakt för exporten, en
försvagning av handelsbalansen och en svag utveckling av investeringarna.
Som utskottet tidigare anfört är den internationella konjunkturen
fortfarande stark, även om en viss avmattning inträtt. Utskottet
anser att en kraftigt bidragande orsak till den försvagade svenska
konjunkturen är att regeringen bedrivit en alltför svag finanspolitik,
och att en alltför svag stabiliseringspolitik medfört höga nominella
löneökningar, medan reallöneutvecklingen varit svag. Penningpolitiken
har i stället stramats åt, vilket medfört höga räntor och därmed
sammanhängande negativa konsekvenser för fördelningspolitik och
investeringsutveckling. Tillväxten väntas bl.a. som en följd av denna
kontraktiva politik sjunka från en redan låg nivå ner till under 1 %
under innevarande år. Inflation och bytesbalans visar samtidigt en
mycket oroväckande utveckling. Arbetslösheten väntas öka under innevarande
år.

Den utveckling som utskottet ovan skisserat bekräftas av den prognos
beträffande konjunkturläget som konjunkturinstitutet nyligen
framlagt. Den successiva konjunkturutvecklingen beskrivs också väl i
de motioner som framlagts av centerpartiet — motionerna Fi213, A21
och Fi44 — vilket utskottet tidigare redovisat.

Utskottet anser att den av regeringen bedrivna "tredje vägens ekonomiska
politik" har misslyckats. Förutsättningarna för den ekonomiska
politiken har under 1980-talet varit gynnsamma, med bl.a. en mycket
långvarig internationell högkonjunktur. Trots detta har regeringens
handlande präglats av oförmåga att komma till rätta med den alltför
snabba pris- och kostnadsutvecklingen. Regeringen har också visat en
oförmåga att vidta de strukturella förändringar som är nödvändiga för
att förbättra ekonomins funktionssätt. Utskottet anser att en kraftigt
bidragande orsak till att regeringens ekonomiska politik misslyckats är
att den skapat ökade obalanser i samhället — såväl mellan människor
som mellan regioner.

En god miljö är grundläggande i den ekonomiska politiken. Utan en
god miljö kan på lång sikt inte heller övriga mål tillgodoses. Målet en
god miljö måste därför vara överordnat i den ekonomiska politiken.

Den utveckling av produktionen som är önskvärd för att tillgodose en
rad samhällsmål måste därför styras och stimuleras så att den blir
miljövänlig.

Det faktum att den svenska konjunkturen nu vänt nedåt innebär
inte att det ännu är möjligt att lätta på finanspolitiken. Den bör vara 105

stram, så att en sänkning av det höga ränteläget kan möjliggöras. En

kraftig generell åtstramning av finanspolitiken skulle dock i nuvarande
konjunkturläge kunna förstärka konjunkturnedgången. Finanspolitiken
bör därför vara mer selektiv än tidigare. Den konkurrensutsatta
sektorn bör ges ökat utrymme. Återhållsamhet bör iakttas beträffande
de offentliga utgifterna. Det totala skattetrycket bör inte stiga. Höjningar
av mervärdeskatten skapar speciella problem för samhällsekonomin,
eftersom det driver upp kostnadsläget och skapar fördelningspolitiska
spänningar och kompensationskrav i löneförhandlingarna. Utskottet
anser att ett ökat sparande är viktigt — det främjar investeringar och
bytesbalans utan att driva upp kostnadsläge och skattetryck. Bristen på
arbetskraft är fortfarande stor. Åtgärder för att öka arbetskraftsutbudet
är därför fortsatt nödvändiga. Oberoende av konjunkturläge bör ett
långsiktigt arbete bedrivas för att vidta de strukturella förändringar
som är nödvändiga för att förbättra ekonomins funktionssätt. En
skattereform med en rättvis fördelningsprofil, en reformerad offentlig
sektor samt en politik som tillvaratar hela landets utvecklingsförmåga
hör därvidlag till de viktigaste strukturåtgärderna.

Utskottet tillstyrker med det anförda den inriktning av den ekonomiska
politiken som förordas i motionerna Fi213 yrkande 1 och A21
yrkande 2.

I motion Fi204 (m) framförs flera förslag och synpunkter som
utskottet delar, men utskottet kan bl.a. inte biträda den stora resursindragningen
från kommunerna som kommer att leda till drastiskt
höjda kommunalskatter eller starkt försämrad kommunal service. Utskottet
avstyrker därför motion Fi204 (m).

Även i folkpartiets motion Fi211 finns ett flertal förslag som överensstämmer
med vad utskottet har ställt sig bakom, men de saknar den
fördelningspolitiska profil som utskottet lägger stor vikt vid och prioriterar.
Utskottet avstyrker därför motion Fi211 (fp).

dels att den del av utskottets yttrande på s. 53 som börjar med
"Utskottet delar motionärernas" och slutar med "Fi212 yrkande 11"
bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas allmänna synpunkter på vilka hänsyn
som måste tas till miljöproblemen vid utformningen av den ekonomiska
politiken. Som utskottet ser det beaktas inte detta tillräckligt i den
förda miljöpolitiken. Vad utskottet anfört med anledning av motion
Fi212 yrkande 11 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53 börjar med
"Utskottet konstaterar" och på s. 54 slutar med "A20 yrkande 2" bort
ha följande lydelse:

Av vad utskottet anfört ovan följer att utskottet inte kan ställa sig
bakom de riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordas i
motionerna Fi208 yrkande 1, Fi26, Fi48 yrkandena 1 och 5 samt A20
yrkande 2.

1989/90: FiU20

Reservationer

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 75 börjar med
"Sammanfattning av" och på s. 76 slutar med "till känna" bort utgå,

106

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska
politiken

att riksdagen med avslag på regeringens förslag i propositionerna
1989/90:100 bilaga 1 mom. 1 och 1989/90:114 mom. 2 samt
motionerna 1989/90:Fi26, 1989/90:Fi45 yrkande 1, 1989/90:Fi46
yrkande 1, 1989/90:Fi47 yrkandena 2 och 3, 1989/90:Fi48 yrkandena
1 och 5, 1989/90:Fi202 yrkande 1, 1989/90:Fi204 yrkande

1, 1989/90:Fi208 yrkande 1, 1989/90:Fi211 yrkande 1,

1989/90:Fi212 yrkandena 1 och 3, 1989/90:Fi501 yrkande 1,
1989/90:A20 yrkande 2 godkänner vad som förordats i motionerna
1989/90:Fi212 yrkande 11, 1989/90:Fi213 yrkandena 1 och 6
samt 1989/90:A21 yrkande 2 och som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

4. De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska
politiken (mom. 2)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47 börjar med
"Utskottet kommer" och på s. 54 slutar med "yrkande 2" bort ha
följande lydelse:

Utskottet drar av KI:s prognos slutsatsen att högkonjunkturen i en
mängd avseenden, både för svenskt vidkommande och omvärlden,
framstår som mindre stark än för några månader sedan. Detta i
kombination med den räntehöjning som följde på regeringskrisen
borde som utskottet ser det minska intresset för en generell åtstramning.
Överhettningen på arbetsmarknaden och det uppåtriktade trycket
på löner och priser är i stor utsträckning ett regionalt fenomen.
Detta talar för att det är en höjning av arbetsgivaravgiften inom den
privata tjänstesektorn i storstadsområdena för att dämpa efterfrågetrycket
och därigenom underlätta rekryteringen av arbetskraft till vård,
omsorg och industri samt liknande åtgärder som bör vidtas. Däremot
vill utskottet bestämt avvisa en mer generell åtstramning av ekonomin.

Propositionens förslag om skattehöjningar på tobak och alkohol
samt förslaget att prisregleringslagen får tillämpas från den 8 februari
1990 kan i stort godtas av utskottet.

Angående regeringens förslag till "nya" riktlinjer för den ekonomiska
politiken vill utskottet understryka vad som sägs i propositionen, att
arbetslöshet inte skall vara ett medel för att få ned pris- och löneökningar.

De allmänna riktlinjer som enligt utskottet måste ligga till grund för
den ekonomiska politiken kan sammanfattas på följande sätt:

-Social tillväxt för rättvisa, jämlikhet och trygghet.

-Rättvis fördelningspolitik skall genomsyra alla politikens områden.

- Rätten till ett meningsfullt arbete förverkligas genom demokratiska

rättigheter i arbetslivet.

-Samlade åtgärder mot den ekologiska krisen och en resurs- och
miljöbesparande energipolitik.

- Försvar av den nationella suveräniteten med riktade framtidsinvesteringar.

I enlighet med dessa riktlinjer vill utskottet uttala ett bestämt nej till
regeringens förslag om ett kommunalt skattestopp. Av regeringens
finansplan från januari framgår att kommunerna kommer att ha ett
underskott på ca 14 miljarder kronor för år 1990, detta räknat på
befintlig verksamhet. Tecknade löneavtal för år 1990 gör att underskotten
kommer att uppgå till mellan 20 och 25 miljarder kronor i den
samlade kommunsektorn. I dag motsvarar statens överskott ungefär
kommunernas underskott. Som utskottet ser det behövs en broms på
kommunalskatterna. Men detta kräver att riksdagen anslår ett ekonomiskt
stödpaket till kommunsektorn. Ett kommunalt skattestopp utan
nya resurser skulle enligt utskottets mening innebära att krisen inom
vård, omsorg, skola, kultur och nödvändig service förstärks i en
omfattning som det är ofattbart att någon regering skulle kunna godta.

Regeringens och övriga partiers förslag till inriktning av den ekonomiska
politiken skiljer sig kraftigt från den som utskottet här redovisat.
Utskottet avvisar därför dessa förslag.

Utskottet tillstyrker med det anförda motionerna Fi47 yrkandena 2
och 3 och Fi212 yrkandena 1, 3 och 11.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 75 börjar med
"Sammanfattning av" och på s. 76 slutar med "till känna" bort utgå,

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska
politiken

att riksdagen med avslag på regeringens förslag i propositionerna
1989/90:100 bilaga 1 mom. 1 och 1989/90:114 mom. 2 och motionerna
1989/90:Fi26, 1989/90:Fi45 yrkande 1, 1989/90:Fi46 yrkande
1, 1989/90:Fi48 yrkandena 1 och 5, 1989/90:Fi202 yrkande
1, 1989/90:Fi204 yrkande 1, 1989/90:Fi208 yrkande 1,

1989/90:Fi211 yrkande 1, 1989/90:Fi213 yrkandena 1 och 6,
1989/90:Fi501 yrkande 1, 1989/90:A20 yrkande 2 och

1989/90:A21 yrkande 2 godkänner vad som anförts i motionerna
1989/90:Fi47 yrkandena 2 och 3 och 1989/90:Fi212 yrkandena 1,
3 och 11 samt som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

5. De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska
politiken (mom. 2)

Carl Frick (mp) anser

1989/90:FiU20

Reservationer

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47 börjar med
"Utskottet kommer" och på s. 54 slutar med "yrkande 2" bort ha
följande lydelse:

108

Som utskottet ser det är grundorsaken till våra nuvarande ekono- 1989/90:FiU20

miska problem att det under många år har bedrivits en oansvarig Reservationer

resursslösande ekonomisk politik som har uppmuntrat till överkonsumtion
med omfattande skuldsättning. Denna politik har lett till
svåra och ökande skador på miljö och människor. Med jämna mellanrum
har den också lett till accelererande ekonomiska problem med

överhettning i ekonomin, inflation och problem på arbetsmarknaden
med bytesbalansproblem och ökande internationell skuldsättning som
följd.

I dag råder en situation som kan karaktäriseras som en dubbel
skuldkris. Dels har vi en ekologisk skuldsättning, som tvingar kommande
generationer att återbetala den naturförstörelse som vår generation
i sin konsumtionsiver har förorsakat, dels en ekonomisk skuldsättning
till utlandet orsakad av vår fortsatta överkonsumtion.

Bytesbalansen försämras kraftigt, vilket innebär att vi intecknar våra
framtida möjligheter till åtgärder för att klara våra miljöproblem. Den
ekonomiska politik som nu förs förvärrar situationen, och bytesbalansunderskottet
ökar snabbare. Räntorna stiger till följd av en alltför svag
finanspolitik och slopad valutareglering. Vi ligger nakna inför de
internationella penningströmmarna och kapitalplacerarna. Riksbanken
har nu som följd av de höga marknadsräntorna tvingats höja diskontot
till rekordnivån 12,5 %. De höga räntorna innebär ökad belastning på
hushållens ekonomi, eftersom bostadsräntorna hela tiden justeras uppåt.
De som drabbas är som vanligt de med lägre inkomst och de som
inte kan kompensera sig på kapitalmarknaden.

De höga räntorna innebär vidare att man inom näringslivet bara
satsar på projekt som är mer eller mindre omedelbart lönsamma.

Långsiktigheten kommer bort liksom investeringar i miljöteknik. Det
blir betydligt intressantare för aktörerna att göra snabba pengar på den
internationella kapitalmarknaden.

Grundfelen med regeringens förslag är enligt utskottet följande.

För det första försöker regeringen komma till rätta med den ekonomiska
krisen i huvudsak med kortsiktiga lösningar. Förslagen innehåller
fa åtgärder som leder till en verklig finanspolitisk åtstramning.

Redan överenskomna lönehöjningar 1990 i kombination med de föreslagna
pris- och hyresstoppen leder tvärtom till ökad konsumtion i år.

Bytesbalansen försvagas ytterligare. För 1991 leder den föreslagna
skattereformen till en ytterligare påspädning av köpkraften med över

2 %. Efter den tänkta avkylningsperioden, med pris- och hyresstopp
och kommunalt skattestopp, kommer det tidigare resursslöseriet att ta
fart igen om inte de kortsiktiga åtgärderna kombinernas med långsiktiga
åtgärder för att åstadkomma ett trendbrott i den ekonomiska
politiken. Detta trendbrott i den ekonomiska politiken måste enligt
utskottets uppfattning innebära en ekonomisk åtstramning med gröna
förtecken.

För det andra bortser regeringen helt från behovet att komma till
rätta med våra svåra och ökande ekologiska problem.

Grunden för en grön åtstramning är att motverka resursslöseriet och 109

de slag av ekonomisk tillväxt som leder till skador på miljön och

utarmning av knappa råvaruresurser. Utskottet förordar i detta viktiga
arbete att de marknadsekonomiska principerna utnyttjas genom att
samhällskostnader och miljökostnader skall komma in i prisbildningen
för varor och tjänster. En sådan åtstramning kan bland annat ske
genom en omläggning av vårt skattesystem med högre skatter på
energi, miljöpåverkan och råvaruuttag. En ekologisk åtstramning kan
också ske genom en radikal omläggning av investeringar, där byggande
av Öresundsbro, kolkraftverk, flygplatser, stridsflygplan och kontorspalats
ersätts av miljövänliga investeringar i järnvägar, alternativ energiteknik
och nya lösningar i produktionsteknik och avfallshantering,
samt genom att tidpunkten för påbörjandet av kärnkraftsaweckJingen
inte skjuts på framtiden och att de fyra orörda Norrlandsälvarna
grundlagsskyddas. En ombyggnad av samhället i ekologisk riktning
kommer att kräva stora investeringar, som bland annat kan finansieras
med höjda skatter på energi och utsläpp. Utskottet vill här understryka
att detta inte ger utrymme att samtidigt höja reallöner och privatkonsumtion.

Som utskottet ser det är det främst tre förutsättningar som måste
vara uppfyllda för att en åtstramningspolitik med här angiven inriktning
skall vinna allmän förståelse. En första förutsättning är att upphöra
med den stopp-gå-politik som präglar den nuvarande ekonomiska
politiken. Om människor ständigt Sr höra budskapet att den ekonomiska
politiken går ut på att de hela tiden skall fa högre reallöner och
konsumera mer är de av naturliga skäl inte särskilt mottagliga när de
kortsiktiga ekonomiska panikpaketen dyker upp med jämna mellanrum.
Utskottet vill starkt understryka vikten av att i stället ärligt
redovisa att den ekonomiska politiken inte har som mål högre reallöner
och en ständigt stigande materiell konsumtion.

En andra förutsättning för att en åtstramningspolitik skall bli framgångsrik
är att den inte drabbar de lägst avlönade. De skall skyddas
från verkningarna av höjda skatter på energiråvara, m.m., bland annat
genom en klart uttalad låginkomstprofil i skatteskalan.

Den tredje viktiga förutsättningen som utskottet vill ange är att det
skapas ett psykologiskt klimat för minskning av den materiella förbrukningen.
Det betyder att vi kräver att regeringen måste sätta i gång

omfattande hushållnings- och energieffektiviseringskampanjer i hela

landet.

Regeringens och övriga partiers förslag till inriktning av den ekonomiska
politiken skiljer sig kraftigt från den åtstramningspolitik som
utskottet har redovisat. Utskottet har därför avvisat dessa förslag.

Utskottet tillstyrker med det anförda motionerna Fi26, Fi48 yrkandena
1 och 5, Fi208 yrkande 1 och A20 yrkande 2.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 75 börjar med
"Sammanfattning av" och på s. 76 slutar med "till känna" bort utgå,

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska
politiken

att riksdagen med avslag på regeringens förslag i propositionerna

1989/90:FiU20

Reservationer

1989/90:100 bilaga 1 mom. 1 och 1989/90:114 mom. 2 och motionerna
1989/90:Fi45 yrkande 1, 1989/90:Fi46 yrkande 1,

1989/90:Fi47 yrkandena 2 och 3, 1989/90:Fi202 yrkande 1,
1989/90:Fi204 yrkande 1, 1989/90:Fi211 yrkande 1, 1989/90:
Fi212 yrkandena 1, 3 och 11, 1989/90:Fi213 yrkandena 1 och 6
samt 1989/90:Fi501 yrkande 1 godkänner vad som förordas i
motionerna 1989/90:Fi26, 1989/90:Fi48 yrkandena 1 och 5,
1989/90:Fi208 yrkande 1 och 1989/90:A20 yrkande 2 samt som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Pris- och hyresstopp (mom. 3)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Rune Rydén
(m), Filip Fridolfsson (c), Lars De Geer (fp) och Ivar Franzén (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55 börjar med
"Utskottet delar inte" och på s. 56 slutar med "till känna" bort ha
följande lydelse:

I anslutning till riksdagens behandling av en ny prisregleringslag
framhöll utskottets borgerliga ledamöter i en reservation
(1989/90:FiU9) att det måste starkt ifrågasättas om prisreglering kan
vara ändamålsenlig som ekonomisk-politiskt medel i någon fredstida
situation.

Svenska och internationella undersökningar visar att prisreglerande
åtgärder praktiskt taget alltid har negativa verkningar på det marknadsekonomiska
systemets funktionssätt och aldrig varaktigt kan hålla
tillbaka prisstegringen. Genom att störa marknadsprisbildningen verkar
prisregleringar snarare långsiktigt uppdrivande på inflationstakten.

Mot denna bakgrund var det förvånande att förslaget till ny prisregleringslag
skulle ge regeringen möjlighet att i fredstid på samma lösa
grunder som tidigare tillgripa prisstopp och omfattande prisreglerande
åtgärder. I stället för att begränsa möjligheterna till ingrepp i den fria
prisbildningen innebär den nya prisregleringslagen i själva verket en
utvidgning av rätten att sätta in prisreglerande åtgärder.

Utskottet delar den uppfattning som framfördes i här nämnda reservation.

Ett av de få konkreta förslag som läggs fram i proposition 114 gäller
en förlängning av det pris- och hyresstopp som infördes i samband
med det ursprungliga krispaketet av den 8 februari 1990. Redan då
framstod åtgärden som anmärkningsvärd av flera skäl. Här kan nämnas
att om prisstoppet till äventyrs får någon verkan ökar utrymmet för
konsumtion. Effekten blir den motsatta till vad som avsågs, dvs.
expansiv i stället för efterfrågedämpande.

Utskottet motsätter sig användandet av pris- och hyresstopp som ett
stabiliseringspolitiskt medel. Förslaget i propositionen att förlänga tilllämpningstiden
av prisregleringslagen till ett år avvisas bestämt av
utskottet. Med hänvisning till vad som här anförts avstyrker utskottet
även motionerna Fi47 yrkande 1 och Fi48 yrkandena 3 och 4.

1989/90:FiU20

Reservationer

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande pris- och hyresstopp
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Fi44 yrkande 2,
1989/90:Fi45 yrkande 2, 1989/90:Fi46 yrkande 2, 1989/90:Fi209,
1989/90:Fi704 yrkande 1 och med avslag på proposition
1989/90:114 bilaga 2 och motionerna 1989/90:Fi47 yrkande 1,
1989/90:Fi48 yrkandena 3 och 4 samt 1989/90:Fi206 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om användningen
av pris- och hyresreglering i den ekonomiska politiken,

7. Pris- och hyresstopp (mom. 3)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55 börjar med "Det
nu" och på s. 56 slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att prisregleringslagen Sr
tillämpas från den 8 februari 1990. Utskottet är emellertid av den
uppfattningen att den aktuella förordningen innehåller alltför många
undantagsregler. Regeringen påpekar själv i propositionen att hyrorna
till följd av allmänna kostnadsstegringar får höjas enligt en schablonregel
och att alla skattehöjningar och räntebidragssänkningar får slå
igenom på hyrorna. Dessutom kan enligt förordningen statens prisoch
konkurrensverk ge tillstånd till hyreshöjningar om fastighetsägare
riskerar "allvarlig ekonomisk skada" och om underhåll, ombyggnad
eller kabel-TV-installation genomförts. Hyresstoppet gäller inte heller
nyproducerade lägenheter.

Utskottet hemställer att regeringen snarast utarbetar en ny förordning
för ett hyres- och prisstopp som har ett minimum av undantagsregler
för pris- och hyreshöjningar.

Med det anförda yrkar utskottet bifall till motion Fi47 yrkande 1.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande pris- och hyresstopp
att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:114 bilaga 2 och
motion 1989/90:Fi47 yrkande 1 samt med avslag på motionerna
1989/90:Fi44 yrkande 2, 1989/90:Fi45 yrkande 2, 1989/90:Fi46
yrkande 2, 1989/90:Fi48 yrkandena 3 och 4, 1989/90:Fi206,
1989/90:Fi209 och 1989/90:Fi704 yrkande 1 godkänner förordningen
(1990:23) om tillämpning av prisregleringslagen
(1989:978) samt som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om undantagsreglernas borttagande i denna förordning,

1989/90:FiU20

Reservationer

112

8. Pris- och hyresstopp (mom. 3)

Carl Frick (mp) anser

1989/90:FiU20

Reservationer

dels att den del av utskottets yttrande på s. 55 som börjar med
"Utskottet delar föredragandens" och slutar med "under ett år" bort
utgå,

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55 börjar med "I
motion" och på s. 56 slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:

Tillfälliga pris- och hyresstopp har hittills alltid visat sig ineffektiva
för att åstadkomma långsiktiga positiva verkningar, och utskottet vill
därför betona att de måste användas med stor restriktivitet. Två villkor
måste oundgängligen vara uppfyllda. Om, och endast om, långsiktigt
verkande åtgärder för en grön ekologisk åtstramning beslutas samtidigt
med ett pris- och hyresstopp är det meningsfullt att sätta in åtgärder
som pris- och hyresstopp för att uppnå en kortsiktigt avkylande effekt.

Den andra förutsättningen för att ett pris- och hyresstopp inte skall fa
en motsatt effekt mot den avsedda är att de kombineras med andra
ekonomiskt politiska åtgärder så att låga löneökningar kan garanteras.

Om så inte sker kommer pris- och lönestoppen att leda till att
konsumenternas köpkraft i stället ökar, vilket leder till en ytterligare
överhettning på arbetsmarknaden och allt större problem med bytesbalansen.

Utskottet delar även den uppfattning som framförs i motion Fi48
(mp) att om prisstoppet kombineras med de åtgärder utskottet förordat
måste stopperioden begränsas till högst nio månader i stället för som
föreslås i propositionen ett år. Detta ger riksdagen möjlighet i höst att
pröva om lagen skall tillämpas längre tid.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande pris- och hyresstopp
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi48 yrkandena 3
och 4 samt med avslag på proposition 1989/90:114 bilaga 2 och
motionerna 1989/90:Fi44 yrkande 2, 1989/90:Fi45 yrkande 2,

1989/90:Fi46 yrkande 2, 1989/90:Fi47 yrkande 1, 1989/90:Fi206,

1989/90:Fi209 och 1989/90:Fi704 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om villkor för införande
av ett pris- och hyresstopp,

9. Straffskatt vid för hög prissättning (mom. 4)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 56 som börjar med "Den i"
och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill med anledning av motion Fi212 (vpk) anföra följande.

Regeringens inflationsbekämpning har definitivt misslyckats. Att
fortsätta denna politik i nya Hagaöverläggningar eller genom att tillsätta
en riksförlikningsman är ett tecken på regeringens handfallenhet. 113

8 Riksdagen 1989/90. 5 sami. Nr 20

Utskottet vill understryka att inflationsbekämpningen är viktig, men
det krävs en annan inriktning, som har sin udd riktad mot höga
vinster, monopol och spekulation. Ett första steg är att införa en
straffekatt för företag och verksamheter som gör oskäliga prishöjningar.
En sådan skatt har en återhållande effekt på prisutvecklingen såväl på
export- som hemmamarknad.

Vad utskottet här anfört om straffe katt på oskäliga prishöjningar bör
ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande straffskatt vid för hög prissättning
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi212 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Spelregler på arbetsmarknaden (mom. 5)

Carl Frick anser (mp)

dels att den del av utskottets yttrande på s. 56 som börjar med "I
proposition" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Utskottet ser det som positivt att regeringen avser att tillkalla en
särskild utredare för att, i nära samverkan med arbetsmarknadens
parter, föreslå åtgärder för att förbättra och förstärka spelreglerna på
arbetsmarknaden. Det är enligt utskottets mening angeläget att strama
upp spelregler och avtalskonstruktioner i bl.a. följande avseenden:
-Gemensamma avtalsperioder för att undvika "spiraleffekter". T.ex.
bör avtal bara slutas för, över hela arbetsmarknaden sammanfallande,
2-åriga perioder från 1 januari år 1 till 31 december år 2.
Löneförändringar bör normalt bara ske vid årsskiften.

-Samordnade förhandlingar för att undvika kompensationskrav gentemot
de parter som gjort upp tidigare i avtalsrörelsen.

-Inga följsamhetsklausuler. Klausuler som utlöser löneökningar eller
omförhandlingar till följd av prisutvecklingen eller löneökningar för
andra grupper måste undvikas. Dessa klausuler är enbart inflationsdrivande.

-Avtalen klara i tid. Avtalen måste vara klara senast dagen innan de
träder i kraft.

-Endast krontalspåslag. Löneökningar bör bara ske som krontal, inte
som procentpåslag. Detta underlättar jämförbarheten mellan olika
avtal och skulle sannolikt gynna en löneutjämning, eftersom stora
krontalsökningar för högre inkomsttagare skulle sticka mer i ögonen
och upplevas som orättvisa.

Vad som här nämnts om uppstramningen av spelreglerna på arbetsmarknaden
måste, enligt utskottets mening, beaktas i den utredning
som aviseras i proposition 114. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

1989/90:FiU20

Reservationer

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande spelregler på arbetsmarknaden
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi48 yrkande 2 som

114

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en
uppstramning av spelreglerna på arbetsmarknaden,

11. Spelregler på arbetsmarknaden (moni. 5,
motiveringen)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson
(m) och Lars De Geer (fp) anser att den del av utskottets yttrande
på s. 56 som börjar med "I proposition" och slutar med "yrkande 2"
bort ha följande lydelse:

Gällande regelsystem som i dag styr lönebildningsprocessen bör ses
över. Utskottet vill här särskilt nämna det låga bötesbelopp som
utdöms vid vilda strejker. Däremot anser utskottet att de problem som
kan uppkomma på grund av exempelvis olikheter i avtalsperiodens
längd och överenskommelser om följsamhetsklausuler bör lösas av
parterna på arbetsmarknaden och inte genom lagstiftning. Utskottet
avstyrker sålunda motion Fi48 (mp) yrkande 2.

12. Lagfäst sjuklön (mom. 6)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 57 som börjar med "I
proposition" och slutar med "yrkande 5" bort ha följande lydelse:

Det i proposition 114 aviserade förslaget om lagfäst sjuklön har, som
utskottet ser det, den fördelen att arbetsgivaren får betala en större del
av ersättningen vid sjukdom. Däremot vill utskottet starkt varna för att
kontrollfunktionen flyttas till företagen eller myndigheterna.

Om ett förslag till sjuklön skall kunna accepteras måste, enligt
utskottets mening, det lokala fackets rättigheter stärkas. Till exempel
måste fackföreningen la tolkningsföreträde och även vetorätt i personalfrågor.
Det är viktigt att dessa rättigheter gäller vid anställningar
och vid avsked, omplaceringsfrågor och hela personalpolitikens uppläggning.
Det räcker inte med MBL:s informations- och förhandlingssystem
som slutgiltigt har den avgörande makten kvar hos företagseller
verksledning.

Utskottet tillstyrker motion Fi47 yrkande 5.

Vad utskottet anfört om kontrollfunktionen vid införandet av lagläst
sjuklön bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande lagfäst sjuklön
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi47 yrkande 5 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
kontrollfunktionen vid lagfäst sjuklön,

1989/90:FiU20

Reservationer

115

13. Lagfäst sjuklön (mom. 6, motiveringen)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson
(m) och Lars De Geer (fp) anser att den del av utskottets yttrande
på s. 57 som börjar med "I proposition" och slutar med "i år" bort ha
följande lydelse:

I proposition 114 aviseras ett förslag om att lagfäst sjuklön bör
införas. Utskottet är här av samma mening som regeringen. I motsats
till vad som uttalas i propositionen måste emellertid enligt utskottets
mening arbetsgivaravgiften sänkas med de procentenheter som motsvarar
övervältringen av kostnader på företagen.

Utskottet finner ingen anledning att, som föreslås i motion Fi47
(vpk), i samband med införandet av lagfäst sjuklön stärka det lokala
fackets rättigheter.

14. Semesterlagstiftningen (mom. 7)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 57 som börjar med
"Utskottet motsätter" och slutar med "yrkande 6" bort ha följande
lydelse:

Det i propositionen aviserade förslaget om ändring i semesterlagstiftningen
innebär en konjunkturanpassning av semesteruttaget. Enligt
utskottets uppfattning finns det betydande nackdelar om det blir legalt
att samtidigt både arbeta och fa semesterlön. Utan tvivel kommer det i
huvudsak att bli de lågavlönade som tvingas utnyttja denna möjlighet
till inkomstförstärkning. Utskottet vill i stället föreslå att en extra
månadslön införs till semestern för de lågavlönade eller att tanken på
en semesterlönefond förverkligas för att öka de lågavlönades semesterkassa.
Vad utskottet här anfört om en konjunkturanpassning av semesteruttaget
bör ges regeringen till känna.

Utskottet tillstyrker motion Fi47 (vpk) yrkande 6.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande semesterlagstiftningen
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi47 yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
konjunkturanpassningen av semesteruttaget,

15. Semesterlagstiftningen (mom. 7, motiveringen)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson
(m) och Lars De Geer (fp) anser att den del av utskottets yttrande
på s. 57 som börjar med "Utskottet motsätter" och slutar med "yrkande
6" bort ha följande lydelse:

I propositionen ses en förlängning av semestern kombinerad med
möjligheterna att arbeta med full betalning under en del av ledigheten

1989/90:FiU20

Reservationer

som en utbudsstimulerande åtgärd. I motion Fi47 (vpk) motsätter sig
motionärerna vad man kallar "konjunkturanpassad semester" och föreslår
i stället att extra månadslön utbetalas till de lågavlönade.

Mot bakgrund av den ekonomiska situation med svår arbetskraftsbrist
som Sverige i dag befinner sig i anser utskottet det vara mer än
egendomligt att först föreslå förlängd semester och därefter diskutera
ändringar i semesterlagen med det innehåll som redovisas i propositionen
och i motion Fi47 (vpk). Utskottet avstyrker motion Fi47
yrkande 6.

16. Semesterlagstiftningen (mom. 7, motiveringen)

Carl Frick (mp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 57 som
börjar med "Utskottet motsätter" och slutar med "yrkande 6" bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser inte att en förlängd semester är en angelägen reform.

I stället borde alla få laglig rätt till sänkt arbetstid. Medborgarna borde
ha frihet att kunna välja levnadsstandard och rätten att friare kunna
disponera sin tid.

Det av regeringen aviserade förslaget om att det skall bli legalt att
samtidigt arbeta och få ut semesterlön innebär en risk att de lågavlönade
drivs ut i mera arbete.

Ett arbetsintensivt folk borde enligt utskottets mening inte tvingas
till än mera arbete för att kunna öka den materiella förbrukningen
och miljöförstöringen. Den ökade arbetsintensiteten kommer att drabba
kvinnor i första hand, och den kommer ofrånkomligen att leda till
att förslitningsskadorna att ökar. Utskottet anser emellertid inte att
förslagen i motion Fi47 om en extra månadslön och en semesterfond
är en lösning på här diskuterade problem. Utskottet avstyrker motion
Fi47 yrkande 6.

17. Arbetskraftsinvandring (mom. 8)

Lars-Ove Hagberg (vpk) och Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 57 som börjar med "Enligt
utskottets mening" och slutar med "yrkande 12" bort ha följande
lydelse:

Regeringen vill utreda möjligheterna att låta unga balter komma till
Sverige och arbeta under en kortare period. Detta kan, som utskottet
ser det, accepteras som utvecklingshjälp. I proposition 114 ses det
emellertid som en åtgärd för att öka arbetsutbudet. I enlighet med
målet full sysselsättning bör det emellertid vara betydligt angelägnare
att alla de flyktingar som redan finns i Sverige får möjlighet att
snabbare komma ut i arbete så att de inte blir passiviserade. Här finns
ett stort och ökande antal människor som vill arbeta, och det skall inte
förhindras av byråkratiska skäl. Stora insatser måste då göras för att
kunna utnyttja de kunskaper och färdigheter som flyktingarna har.

1989/90:FiU20

Reservationer

Den avgörande insatsen för att öka arbetskraftsutbudet måste enligt
utskottet vara kraftfulla insatser på arbetsmiljöområdet för att minska
utslagningen. De åtgärder som nu vidtas för rehablitering är bra, men
det bästa är att förebygga utslagning. 1980-talet förskräcker emellertid.
Antalet förtidspensionerade och långtidssjukskrivna har under den
socialdemokratiska regeringstiden ökat med inte mindre än ca 150 000
personer.

Vad utskottet här anfört om arbetskraftsinvandring bör av riksdagen
ges regeringen till känna.

Utskottet tillstyrker motionerna Fi47 (vpk) yrkande 7 och Fi48
(mp) yrkande 12.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande arbetskraftsinvandring
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Fi47 yrkande 7
och 1989/90:Fi48 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om arbetskraftsinvandring,

18. Arbetskraftsinvandring (mom. 8, motiveringen)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson
(m) och Lars De Geer (fp) anser att den del av utskottets yttrande
på s. 57 som börjar med "Enligt utskottets mening" och slutar med
"av utvecklingshjälp" bort ha följande lydelse:

Utskottet har självklart ingen erinran mot att de baltiska staterna i
sin frigörelseprocess och i arbetet med att utveckla sitt näringsliv ges
möjlighet att låta en del av sin arbetskraft i utbildande syfte arbeta i
den svenska industrin. Utskottet kan heller inte se att detta står i strid
med ansträngningarna att hjälpa våra flyktingar att komma ut på den
svenska arbetsmarknaden. Utskottet vill emellertid betona att förslaget
i propositionen inte skall, som föredraganden låter påskina, ses som en
viktig utbudsstimulerande åtgärd.

19. Vissa allmänna yrkanden från miljöpartiet
(mom. 9)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 57 börjar med "Enligt
utskottets uppfattning" och på s. 58 slutar med "och 13—22" bort ha
följande lydelse:

I motion Fi48 (mp) föreslås en mängd åtgärder dels med en ekonomisk
inriktning innebärande bl.a. en omläggning av vårt skattesystem
med högre skatter på energi, miljöpåverkan och råvaruuttag, dels
åtgärder med en utpräglad miljöinriktning som exempelvis miljövänliga
investeringar i järnvägar och alternativ energiteknik.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att den ekonomiska och
ekologiska åtstramning som föreslås i yrkandena 7—11 och 13—22
måste genomföras. Utskottet yrkar sålunda bifall till dessa yrkanden.

1989/90: FiU20

Reservationer

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande vissa allmänna yrkanden från miljöpartiet
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi48 yrkandena
7—11 och 13—23 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om en ekonomisk-ekologisk åtstramningspolitik
och hos regeringen hemställer om förslag till nya energiskatter
m.m. i enlighet med vad i motionen anförts,

20. Vissa allmänna yrkanden från miljöpartiet
(mom. 9, motiveringen)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson
(m) och Lars De Geer (fp) anser att den del av utskottets yttrande
som på s. 57 börjar med "Enligt utskottets uppfattning" och på s. 58
slutar med "aktuella sammanhanget" bort ha följande lydelse:

Som utskottet ser det saknar här aktuella yrkanden helt relevans
rörande de frågor om den ekonomiska politiken som tas upp till
behandling i propositionerna 100 och 114.

21. Vissa allmänna yrkanden från miljöpartiet
(mom. 9, motiveringen)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser att den del av utskottets
yttrande som på s. 57 börjar med "Enligt uskottets uppfattning" och på
s. 58 slutar med "aktuella sammanhanget" bort ha följande lydelse:

I 15 yrkanden i motion Fi48 (mp) tas bl.a. centrala miljöpolitiska
problem upp till behandling. I motionen nämns frågor som byggandet
av Öresundsbron, skyddet för de fyra orörda Norrlandsälvarna och en
utbyggnad av järnvägstrafiken. Som utskottet ser det anges i motionen
motiven till och effekterna av här aktuella yrkanden och förslag endast
på ett mycket översiktligt sätt. Dessa yrkanden behandlas i annat
sammanhang och bör inte nu tas upp till behandling i detta betänkande.

22. Statlig lönepolitik (tillägg till text s. 59)

Anne Wibble (fp), Gunnar Björk (c), Lars De Geer (fp) och Ivar
Franzén (c) anser att det i utskottets yttrande på s. 59 efter stycket som
slutar med "verksamhetsanpassad lönepolitik" borde ha ingått ett avsnitt
med följande lydelse:

Förhandlingarnas uppläggning medförde att man i praktiken förhandlade
i dubbla omgångar genom en tidig utbetalning av det generella
påslaget. Organisationernas förhandlare fick därmed en tidsmässig
förhandlingsfrist, emedan trycket från deras medlemmar att "göra
upp" försvann. Därmed kom den efterföljande förhandlingsperioden
att bli mycket lång. Genom detta agerande från SAV:s sida kom

1989/90:FiU20

Reservationer

förhandlingsarbetet att fungera sorn en "tvåstegsraket". Erfarenheten 1989/90:FiU20

från långa avtalsförhandlingar visar att sådana tenderar att bli dyrare Reservationer

för arbetsgivarna.

Utskottet anser att 1989 års avtalsrörelse utvecklades olyckligt också
genom att regeringen blandade in frågan om en kommunalisering av
lärartjänsterna innan frågorna hade utretts ordentligt. Därigenom kom
förhandlingarna att dra ut på tiden, och riksdagen försattes delvis i ett
tvångsläge. Det är svårt att undvika misstanken att regeringen på ett
oskickligt sätt via kontakter med delar av arbetsmarknadens parter
försatte statens förhandlare i en svår situation.

Den målsättning som SAV hade var att "trygga långsiktig personalförsörjning
genom att bättre marknadsanpassa villkoren". Utskottet har
svårt att se sambandet mellan detta centralt angivna mål och det utfall
som förhandlingarna gav inom lärarkåren.

Utskottet menar därför att regeringen inte kan undgå kritik för sitt
sätt att sköta 1989 års avtalsrörelse.

23. Statlig lönepolitik (tillägg till text s. 59)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser att det
i utskottets yttrande på s. 59 efter det stycke som slutar med "verksamhetsanpassad
lönepolitik" borde ha ingått ett avsnitt med följande
lydelse:

Lönenivån

En viktig utgångspunkt för 1989 års avtalsförhandlingar var riksdagens
beslut hösten 1987 att på grundval av 1987 års långtidsutrednings
överväganden uppställa 3 % årlig ökning av arbetskraftskostnaderna
som riktmärke för perioden 1988—1990. Ett annat utgångsvärde av
särskild betydelse för den statliga avtalssektorn var förslaget i 1989 års
finansplan om en utgiftsram på 5 %. Den förordade konstruktionen
fick visserligen stöd endast av den moderata riksdagsgruppen, men
finansutskottet underströk i detta sammanhang att statens arbetsgivarverk
skulle eftersträva lönepolitisk återhållsamhet i enlighet med de
intentioner riksdagen beslutat om. Den totala lönekostnadsökningen
på det statliga området år 1989 blev över 10 %, vilket mot den
angivna bakgrunden måste betecknas som ett rejält misslyckande.

Den främsta orsaken till att utvecklingen på den svenska lönemarknaden
går ungefär dubbelt så snabbt i Sverige som i viktiga konkurrentländer
är enligt utskottet den förda skattepolitiken. För 1990
fattades visserligen beslut om inte oväsentliga marginalskattelättnader.

Men detta fick inte någon inverkan på det statliga avtalet av två skäl:
dels skapades klarhet på denna punkt först mot slutet av 1989, dels
uppvägdes marginalskattesänkningarna av i princip lika stora höjningar
av andra skatter. Beslut om marginalskattelättnader i de inkomstlägen
där heltidsarbetande befinner sig borde ha fattats redan i början av
1989 i enlighet med det förslag som framlades av moderata samlings- 120

partiet. Dessutom borde finansieringen ha skett med besparingar på
statsbudgetens utgiftssida. Ett beslut under våren med denna uppläggning
skulle ha fatt en klart dämpande effekt på lönebildningen.

Utskottet vill i detta sammanhang också rikta kritik mot att arbetsgivarverket
på försommaren beviljade ett "förskott" i form av ett generellt
tillägg på 5 % utan att erhålla någonting i utbyte. Därmed
minskade viljan på löntagarsidan att snabbt komma till uppgörelse,
eftersom den s.k. vänteförlusten avtog och risken för förlorad retroaktivitet
i samband med konflikt reducerades.

För år 1990 förutses utfallet för statstjänstemännen bli ca 6 %.
Denna uppskattning förefaller som vanligt ligga för lågt. Anmärkningsvärt
är att det även i dessa sent tillkomna avtal finns en klausul om
rätt till nya förhandlingar när konsumentprisindex ökat med 4 %,
trots att detta till följd av skatteomläggningens konstruktion sannolikt
kommer att ske redan i april när inflationstaket för mars publiceras.
Löntagarorganisationerna har ju också givit besked om att de avser att
återkomma med yrkanden som inte blivit tillgodosedda i de förra
förhandlingarna.

Lärarförhandlingarna

Trots de stora lönekostnadsökningarna föreligger fortfarande hos stora
grupper av statstjänstemän ett missnöje, som lär komma till uttryck på
olika sätt i en nära framtid. Inte minst gäller detta inom skolans
område, där arbetsgivarsidan får anses ha skött förhandlingarna på ett
synnerligen oskickligt sätt.

Huvudmålet för arbetsgivarverkets förhandlingsarbete under år 1989
angavs vara att trygga statens långsiktiga personalförsörjning genom att
bättre marknadsanpassa anställningsvillkoren. Som ett medel för att nå
detta mål utökades utrymmet för lokal lönebildning.

Ingen har emellertid kunnat redovisa vilka rekryteringsargument
som talade för att alla lärare i grundskolan skulle ha samma slutlön.
Antalet vakanser var större för adjunkter än för lågstadielärare. Det
har heller inte kunnat klargöras på vad sätt det innebar en marknadsanpassning
att lågstadielärare skulle få en slutlön i nivå med exempelvis
en överstelöjtnant och högre än en universitetsadjunkt. Och framför
allt har det inte kunnat visas hur en sådan total likriktning
beträffande lönesättningen för grundskolelärare stämde med den eftersträvade
decentraliseringen, vilken rimligen måste ha syftat till större
lokal beslutsfrihet.

Det bestreds inte inför utskottet att frågan om en kommunalisering
av lärartjänsterna — trots att den inte var avgjord på det politiska
planet — drogs in i förhandlingarna genom att statsrådet Göran
Persson i utbyte mot stöd för tanken från TCO-S har gjort utfästelser
att tillgodose denna organisations gamla krav på likställighet beträffande
slutlön och undervisningsskyldighet mellan grundskolans olika
lärargrupper. Genom denna koppling kom även Svenska kommunförbundet
in i bilden och krävde utökad arbetstid i skolan samt förläggning
av fortbildning till ferietid. Genom detta sammanförande i en

1989/90:FiU20

Reservationer

löneförhandling av en rad olika spörsmål av skiftande karaktär skapa- 1989/90:FiU20

des en låsning, som otvivelaktigt bidrog till uppkomsten av den långva- Reservationer

riga arbetskonflikten på skolans område.

Som motiv för den gemensamma slutlönen angavs den kommande
omläggningen av lärarutbildningen. De nya "enhetslärarna" kommer
dock inte att dyka upp i skolan förrän 1992, varför det är svårt att inse
nödvändigheten av att åstadkomma denna anpassning i ett avtal som
inte sträcker sig längre än till 1991. Det blir desto mera egendomligt
som slutlönen sedan inte uppnås förrän 23 år senare! Slutsatsen blir att
man under tal om framförhållning stannade för en avtalsmodell, som
inte tog hänsyn till arbetsuppgifter och utbildning hos de lärare som
verkade i skolan och kommer att göra så under lång tid framöver.

Det är ofrånkomligt att den bitterhet som skolkonflikten vållade
kommer att få långvariga negativa effekter på verksamheten. Man får
räkna med avgångar av lärare med eftertraktade ämneskunskaper och
en dålig rekrytering till mer kvalificerade undervisningsuppgifter. Det
intryck av kunskapsfientlighet som skapades hade till väsentlig del sitt
upphov i den statliga arbetsgivarens uppträdande under 1989 års
avtalsrörelse.

24. Inriktning av den statliga lönepolitiken (mom. 11)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 59 som börjar med "Som
framgått" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen som framförs i motion Fi212 (vpk) att
staten och arbetsgivarverket i sin lönepolitik bör inrikta sig på att
förbättra villkoren för de lågavlönade. Löneökningarna bör fördelas
som krontalspåslag för att ge en bättre fördelningsprofil. Genom att
införa en sådan ordning på hela den statliga arbetsmarknaden kan den
bli vägledande för övriga avtalsområden. Utskottet tillstyrker med det
anförda motionerna Fi212 yrkande 4 och A17 yrkande 6.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande inriktning av den statliga lönepolitiken
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Fi212 yrkande 4
och 1989/90:A17 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

25. Utgiftsram för förvaltningskostnader (mom. 12)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 61 som börjar med
"Utskottet har" och slutar med "Fi204 yrkande 6" bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning. Senast i kompletterings- 122

propositionen bör regeringen lägga fram förslag om en utgiftsram för

förvaltningskostnader. Den avreglering och minskade detaljstyrning av 1989/90:FiU20

anslagen som är en förutsättning för utgiftsramen bör genomföras så Reservationer

snart som möjligt. Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi204
yrkande 6.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande utgiftsram för förvaltningskostnader
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi204 yrkande 6 och
med anledning av vad som anförs i proposition 1989/90:100
bilaga 1 mom. 12 (avsnitt 9) som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

26. Statsskuldspolitiken (mom. 13)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 62 börjar med "Som
framgått" och på s. 63 slutar med "Fi204 yrkande 7" bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill med anledning härav anföra följande.

Det framställs ibland som önskvärt att med hjälp av budgetöverskott
amortera ned statsskulden. Därmed skulle ju räntekostnaden på statsbudgetens
utgiftssida så småningom försvinna. Utskottet anser, i likhet
med vad som anförs i motion Fi204 (m), att en snabb återbetalning av
statsskulden inte är något eftersträvansvärt. Det skulle innebära att
medborgarna under några år fick underkasta sig extra höga skatter för
att någon gång i framtiden kunna åtnjuta desto lägre skatter. Det bör
observeras att balans i statsbudgeten i förening med ekonomisk tillväxt
betyder att skuldtjänstskostnaderna minskar i betydelse för varje år.

Statens sedan någon tid sjunkande upplåningsbehov skapar paradoxalt
nog vissa problem för riksgäldskontoret. Det är svårt att förse
penning- och obligationsmarknaderna med erforderlig mängd statsskuldsväxlar
och riksobligationer. En annan konsekvens är att statsskuldens
räntebindningstid förkortas.

I planeringen för år 1990 förutses totalt sett inte något nämnvärt
behov av nettoupplåning. Därmed kan förskjutningen bort från statsskuldsväxlar
och riksobligationer förutses fortsätta. Detta är olyckligt,
eftersom dessa upplåningsformer fungerar smidigt och är kostnadseffektiva.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att riksgäldskontoret iakttar
återhållsamhet med utgivande av nya spar- och premieobligationer.

Utskottet anser vidare att allemanssparande! har flera nackdelar som
upplåningsform för staten. Bl.a. bestäms upplåningens omfattning
inom politiskt givna ramar av spararna/långivarna och står alltså
utanför riksgäldskontorets kontroll, vilket är särskilt allvarligt, eftersom
inlåningen i princip är a vista. I dagsläget, när det offentliga
sparandet visar ett stort överskott och de icke-finansiella företagen till
följd av ökade investeringar har ett negativt sparande, bör det skatte- ^3

gynnade sparandet i stället styras till näringslivet. Enligt utskottets

mening bör således allemanssparande! avveckJas som statlig upplåningsform.
Däremot är det angeläget att stödja sparande i allemansfond,
liksom att stimulera långsiktigt sparande i bank och försäkring,
varifrån medlen kan kanaliseras till produktiva investeringar.

Statens upplåning utomlands fungerar enligt utskottets mening smidigt.
Normen att staten inte skall låna i utlandet bör, som framhålls i
finansplanen, ligga fast. Utskottet anser att den skall tolkas i enlighet
med den nu föreslagna omformuleringen att staten inte skall nettolåna
i utländsk valuta. Däremot kan det inte vara rimligt att riksgäldskontoret
i en tid av växande bytesunderskott skall amortera ned statens
utlandsskuld. Detta skulle medföra en avsevärd höjning av statens
upplåningskostnader. I stället för att låna kort utomlands till en
relativt låg ränta får man betala väsentligt mer för inhemsk upplåning
mot statsskuldsväxlar, vilka köps av svenska företag som lånar utomlands
och tillgodogör sig mellanskillnaden.

Vad utskottet anfört om statsskuldspolitiken med anledning av motion
Fi204 yrkande 7 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande statsskuldspolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi204 yrkande 7
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

27. Statsskuldspolitiken (mom. 13, motiveringen)

Carl Frick (mp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 63 som
börjar med "Vad gäller" och slutar med "utländsk valuta" bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fi204 (m) att
upplåningen utomlands fungerar smidigt. Utskottet ställer sig också
bakom normen att Sverige inte skall nettolåna utomlands. Det förefaller
emellertid inte rimligt när bytesbalansen visar ett växande underskott
att staten, som föreslås i finansplanen, skall amortera ned utlandsskulden.
Det medför att statens upplåningskostnader stiger.

28. Kreditpolitiken (mom. 14)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 64 som börjar med
"Utskottet har" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet ser mycket positivt på den avreglering som ägt rum på
kreditmarknaden sedan början av 1980-talet. En väl fungerande kreditmarknad
har stora fördelar från effektivitetssynpunkt. Enligt utskottet
bör också återstående rester av kreditregleringen, som förbudet mot
realränte/indexlån, avlägsnas. Förbudet kan kringgås på olika sätt,

1989/90:FiU20

Reservationer

124

vilket visar att även denna reglering är ineffektiv. Utskottet delar 1989/90:FiU20

vidare den uppfattning som redovisas i motion Fi204 (m) att kassa- Reservationer

kravsmedel hos riksbanken bör berättiga till skälig ränteersättning.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 64 börjar med
"Utskottet delar" och på s. 65 slutar med "av utskottet" bort ha
följande lydelse:

Utskottet instämmer till viss del med vad som anförs i motionerna
Fi213 och Fi607 om skattereformens negativa effekter på bl.a. boendekostnaderna
men anser att även motionärernas skatteförslag har vissa
brister i dessa avseenden. Utskottet anser t.ex. att full avdragsrätt skall
gälla för ränteutgifter som avser eget boende.

Vad gäller avvägningen mellan finanspolitiken och penningpolitiken
anser utskottet i likhet med vad som anförs i motion F204 (m) att
finanspolitiken bör ha en icke-interventionistisk uppläggning, vilket
innebär att kortsiktiga justeringar av stabiliseringspolitiken främst
kommer att åvila penningpolitiken. Inom de ramar som sätts av målet
om en fast växelkurs gäller det då att påverka likviditet och räntenivå
så att inflation och arbetslöshet hålls nere. Eftersom ränteutvecklingen
i hög grad styrs av marknadskrafter, blir förändringar av penningmängden
genom marknadsoperationer det främsta instrumentet. Penningpolitiska
åtgärder får effekt betydligt snabbare än finanspolitiska
ingrepp, vilket minskar risken för felaktig tidsanpassning.

Utskottet anser att finanspolitiken i stort sett är i balans och att den
bör inriktas på långsiktiga mål, varvid konjunkturella svängningar
endast bör få påverka takten i förändringarna. På penningpolitiken
faller då att motverka smärre uppkommande störningar av kortsiktig
natur. Det anförda innebär att utskottet inte kan tillstyrka motionerna
Fi607 yrkande 1 och Fi213 yrkande 5.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi204 yrkande 8 i
här berörd del bör riksdagen som sin mening ge fullmäktige i riksbanken
till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande kreditpolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi204 yrkande 8 i
berörd del samt med avslag på motionerna 1989/90:Fi213 yrkande
5 och 1989/90:Fi607 yrkande 1 som sin mening ger fullmäktige
i riksbanken till känna vad utskottet anfört,

29. Kreditpolitiken (mom. 14)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 64 börjar med "Vad
gäller" och på s. 65 slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen som framförs i motionerna Fi213 (c)
och Fi607 (c) att penningpolitiken fatt bära en alltför stor del av
bördan i stabiliseringspolitiken. Det har lett till oacceptabelt höga 125

räntenivåer. Utskottet anser därför att finanspolitiken måste ta en

större del av bördan. Finanspolitiken måste därför stramas åt, främst 1989/90:FiU20

genom minskningar av de statliga utgifterna. Vidare bör hushållsspa- Reservationer

randel stimuleras genom att privata investeringskonton infors. Detta är

nödvändigt för att S ned räntan och därmed sänka boendekostnaderna

och underlätta investeringsverksamheten. Vad utskottet anfört med

anledning av motionerna Fi213 yrkande 5 och Fi607 yrkande 1 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen och fullmäktige i riksbanken

till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande kreditpolitiken
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Fi213 yrkande 5
och 1989/90:Fi607 yrkande 1 samt med avslag på motion
1989/90:Fi204 yrkande 8 i berörd del som sin mening ger
regeringen och fullmäktige i riksbanken till känna vad utskottet
anfört,

30. Kreditpolitiken (mom. 14, motiveringen)

Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser att den del av
utskottets yttrande på s. 64 som börjar med "Utskottet har" och slutar
med "kunna försvagas" bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare framhållit att kassakravet inte skall ses som en
placeringsform utan som ett kreditpolitiskt medel. Frågan om ränta på
kassakravsmedel bör därför provas av riksbanken på penningpolitiska
grunder.

I den kreditpolitiska lagstiftningen återstår efter de senare årens
avreglering ett förbud, nämligen mot realräntelån/indexlån. Utskottet
kan inte ansluta sig till kravet i motion Fi204 om omedelbart avskaffande
av detta förbud, men vill inte heller utesluta att ett sådant
avskaffande skulle vara av intresse t.ex. för att finna mer ändamålsenliga
former för bostadsfinansieringen. Utskottet utgår från att riksbanken
utan några särskilda uttalanden från riksdagen gör sådana överväganden.

31. Kreditpolitiken (mom. 14, motiveringen)

Carl Frick (mp) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 64
börjar med "Vad gäller" och på s. 65 slutar med "av utskottet" bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning om skattereformens effekter på
räntenivån och boendekostnaderna som framförs i motionerna Fi213
(c) och Fi607 (c). En annan viktig faktor, som motionärerna helt
bortser från, är de effekter som avregleringen på kredit- och valutamarknaderna
har haft på räntenivån. Dessa avregleringar har lett till
en hejdlös kreditexpansion som dels drivit på privatkonsumtionen och
resursförbrukningen, dels orsakat en riskfylld skuldsättning hos många
hushåll. Det sistnämnda förhållandet har förvärrats av de höga ränteni -

våerna. Utskottet anser därför att olika kreditpolitiska medel som t.ex.
räntereglering och utlåningstak bör tas i anspråk för att ta ned räntorna
till rimlig nivå. Utskottet anser inte att dessa frågor har uppmärksammats
tillräckligt i motionerna Fi213 yrkande 5 och Fi607 yrkande

1, varför de avstyrks av utskottet.

32. Valutapolitiken (mom. 15)

Lars-Ove Hagberg (vpk) och Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 65 börjar med
"Möjligheterna att" och på s. 66 slutar med "A17 yrkande 7" bort ha
följande lydelse:

Totalavregleringen av valutarestriktionerna har inneburit en fullständig
kapitulation för de internationella kommersiella krafterna. De
fria kapitalflödena har tvingat Sverige till ett högt ränteläge. Det finns
anledning att ompröva de liberaliseringar som genomförts i Sverige.
Framför allt bör utflyttning av svenska företag och sysselsättningstillfällen
styras på ett för Sverige samhällsekonomiskt acceptabelt sätt. Den
slumrande valutalagstiftningens alla möjligheter bör utnyttjas för ett
verkligt samhällsinflytande över den ekonomiska internationaliseringsprocessen.
Kapitalrörelserna bör styras och begränsas.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Fi207 (mp)
yrkande 1, Fi212 yrkande 7 och A17 yrkande 7 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen och fullmäktige i riksbanken till känna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande valutapolitiken
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Fi207 yrkande
1, 1989/90:Fi212 yrkande 7 och 1989/90:A17 yrkande 7
som sin mening ger regeringen och fullmäktige i riksbanken till
känna vad utskottet anfort,

33. Närmare samarbete med EMS (mom. 16)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson
(m) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 66 börjar med "Vad
gäller" och på s. 67 slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill med anledning härav anföra följande. Det europeiska
monetära systemet (EMS) trädde i funktion i mars 1979. Dess syfte är
att upprätta ett närmare samarbete, som leder till en zon av monetär
stabilitet i Europa. EMS efterträdde den s.k. valutaormen som efter
Bretton-Woods-systemets sammanbrott fungerat under perioden
1972—1978. Samarbetet vilar på ett avtal mellan deltagarländernas
centralbanker. Det är således inte någon del av EG-systemet, som

1989/90:FiU20

Reservationer

127

utgör en samverkan mellan nationer. Enligt ett rådsbeslut i oktober
1985 är det inte nödvändigt att vara medlem av EG för att delta i
EMS.

Utskottet delar uppfattningen i motionerna Fi204 och Fi211 att
valutaregleringens slopande gör det naturligt att överväga frågan om
Sveriges valutapolitiska regim. Målet är och förblir en fast växelkurs.
Sedan ett tiotal år tillbaka anges denna i förhållande till en korg av
utländska valutor. I praktiken har emellertid den svenska kronans
värde påverkats av de stora kurssvängningarna för dollarn, som dessutom
har givits dubbel vikt i korgen. EMS erbjuder en fastare punkt
att anknyta kronan till. Genom en EMS-anknytning skulle Sverige
ytterligare markera att inflationsmål och valutakursnormer måste tas
på allvar. Vi skulle också kunna erhålla del av det stöd som centralbankerna
i EMS-länderna ger varandras valutor om behov uppkommer.

Som framhålls i motionerna Fi204 (m) och Fi211 (fp) innebär inte
detta att problemen löses i den svenska ekonomin. Men om den
ekonomiska politiken i övrigt ges rätt inriktning, kan ett sådant steg ge
ett värdefullt bidrag för att hålla tillbaka inflationen. För t.ex. Frankrike,
där inflationen tidigare varit hög, har deltagandet i valutasamarbetet
framtvingat ett större engagemang i kampen mot inflationen.

Det anförda innebär att utskottet inte kan ställa sig bakom vad som
anförs i motion Fi207 yrkandena 2 och 3. Vad utskottet anfört med
anledning av motionerna Fi204 yrkande 8 i berörd del och Fi211
yrkande 3 bör riksdagen som sin mening ge regeringen och fullmäktige
i riksbanken till känna.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande närmare samarbete med EMS
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Fi204
yrkande 8 i berörd del och 1989/90:Fi211 yrkande 3 samt med
avslag på motion 1989/90:Fi207 yrkandena 2 och 3 som sin
mening ger regeringen och fullmäktige i riksbanken till känna
vad utskottet anfört,

34. Närmare samarbete med EMS (mom. 16)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 66 börjar med "Vad
gäller" och på s. 67 slutar med "Fi211 yrkande 3" bort ha följande
lydelse:

Sveriges utrikeshandel sker till ca 50 % med EG-länder. Utskottets
slutsats härav är att den redan höga graden av beroende inte bör höjas
ytterligare. Det är snarare logiskt att prioritera förbindelser med andra
länder och marknader. Detta understryks av EG-ländernas påtagliga
inre svårigheter. De tyngs av överproduktion och massarbetslöshet.
Utvecklingen av svensk utrikeshandel bör därför snarare ske med

marknader utanför EG: Förenta Staterna, Canada, Östeuropa, EFTA- 1989/90:FiU20

länderna, Asien och övriga delar av tredje världen. Sårbarheten för Reservationer

Sverige blir mindre med mer mångsidiga kontakter.

Sverige bör enligt utskottets mening som alternativ till EG-harmonisering
sätta ett alleuropeiskt perspektiv. Friare handel samt ekonomiskt
och kulturellt samarbete mellan alla europeiska länder måste
eftersträvas. Endast med en sådan inriktning av Europapolitiken gynnas
avspänning och fred.

En ensidig anpassning till forhållandena inom EG riskerar att bli en
anpassning till de kommersiella intressena, den konservativa politiken
och till långtgående överutnyttjande av såväl människor som natur.

Utskottet vill med bestämdhet avvisa en politik som innebär att
Sverige avsäger sig sitt nationella oberoende och ingår i en valutaunion
med EG, med gemensam centralbank och gemensam valuta, s.k. ecu.

Utskottet ställer sig därmed bakom de krav som framförs i motion
Fi207 yrkandena 2 och 3 samt avstyrker motionerna Fi204 yrkande 8 i
berörd del och Fi211 yrkande 3.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande närmare samarbete med EMS

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi207 yrkandena 2
och 3 samt med avslag på motionerna 1989/90:Fi204 yrkande 8 i
berörd del och 1989/90:Fi211 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen och fullmäktige i riksbanken till känna vad utskottet
anfört,

35. Kassakrav för finansbolag och andra kreditinstitut
(mom. 17)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 67 börjar med
"Utskottet vill" och på s. 68 slutar med "motion Fi205" bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar motionärens uppfattning att det är orationellt att
upplåningsrutinerna inom finansbolagskoncernerna skall behöva ändras
på grund av utformningen av kassakravsbestämmelserna. Det motverkar
de allmänna rationaliseringssträvanden som såväl de berörda
företagen som myndigheterna eftersträvar. Riksbanken bör ändra bestämmelserna
så att kassakraven omfattar finansbolagskoncernen och
inte det enskilda finansbolaget.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi205 bör riksdagen
som sin mening ge fullmäktige i riksbanken till känna.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande kassakrav för finansbolag och andra kreditinstitut att

riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi205 som sin

129

9 Riksdagen 1989/90. 5 sami. Nr 20

mening ger fullmäktige i riksbanken till känna vad utskottet 1989/90:FiU20
anfört, Reservationer

36. Betalningsvillkor vid kreditköp (mom. 18)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 68 som börjar med
"Regeringen bemyndigades" och slutar med "av riksdagen" bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fi48 (mp) att
en åtstramning måste ske i syfte att dämpa efterfrågan inom landet.
Därigenom skulle inflationstrycket minska, importen hållas tillbaka,
marknadsräntorna dras nedåt och inte minst skulle resursförbrukningen
och belastningen på miljön minska. Som ett led i en åtstramningspolitik
bör, enligt utskottet, ingå skärpta betalningsvillkor vid kreditköp.
Det bör verksamt kunna bidra till att hålla tillbaka den privata
konsumtionen. Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund motion Fi48
yrkande 24 som kräver att kontoinnehavaren skall betala minst 80 %
av det kreditbelopp som tagits i anspråk närmast föregående månad.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande betalningsvillkor vid kreditköp
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi48 yrkande 24
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

37. Höjningen av dryckesskatten (mom. 20)

Anne Wibble (fp), Gunnar Björk (c), Lars De Geer (fp) och Ivar
Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 69 som börjar med "I
likhet" och slutar med "inte påkallat" bort ha följande lydelse:

Den prishöjning på alkoholområdet som föreslås i propositionen
ligger på samma nivå som den som genomfördes i juni förra året och
motsvarar i stort sett förändringarna i penningvärdet. Att denna och de
närmast föregående skattejusteringarna varit otillräckliga framgår inte
minst av att försäljningen av alkoholhaltiga drycker har ökat under de
senaste åren.

En så begränsad prisjustering som nu föreslås bidrar inte till att
begränsa den alltför höga alkoholkonsumtionen.

Som anförs i flera motioner bör man genomföra sådana skattehöjningar
på alkoholdryckerna att dessa fördyras jämfört med livsmedel
och andra konsumtionsvaror. I motionerna Fi44 av Gunnar Björk
m.fl. (c), Sk683 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) och Sk694 av Karin
Israelsson m.fl. (c) föreslås att dryckesskatten höjs motsvarande en
prishöjning på 10 %. En sådan höjning är enligt utskottets uppfattning
väl avvägd. Förslag om höjningar av ungefär samma omfattning förs

också fram i motionerna Sk615 av Karin Israelsson (c) och Sk692 av
Evert Svensson (s), där man förespråkar höjningar på 3—5 % över
konsumentprisindex.

Lämpligheten av en höjning av alkoholpriserna bör bedömas med
hänsyn till utvecklingen i stort på alkoholområdet, till andra allmänna
aspekter och till faran för skadeverkningar bl.a. i form av ökad
hemtillverkning. Med hänsyn härtill bör en höjning av den omfattning
som förordas i motionerna Fi48 och Sk392 av Inger Schörling m.fl.
(mp) samt Sk684 av Anita Stenberg m.fl. (mp) inte komma till stånd.

Höjningen av dryckesskatten bör i avvaktan på resultatet av den nu
pågående utredningen om alkoholbeskattningen utformas som en höjning
av grundavgiften. Detta överensstämmer med de krav på en mer
alkoholrelaterad beskattning som framförs i bl.a. motionerna Sk683
(fp) och Sk648 (c). Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna
Fi44 (c) yrkande 1, Sk683 (fp) och Sk694 (c) yrkande 1. Med den
ändring som föranleds härav tillstyrker utskottet också förslagen i
propositionen.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande höjningen av dryckesskatten
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Fi44 yrkande 1,
1989/90:Sk683 och 1989/90:Sk694 yrkande 1 samt med anledning
av motionerna 1989/90:Sk615 och 1989/90:Sk692 och med
avslag på motionerna 1989/90:Fi48 yrkande 6 i berörd del,
1989/90:Sk392 yrkande 19 i berörd del, 1989/90:Sk444 yrkande 8
i berörd del och 1989/90:Sk684 yrkande 2 antar i proposition
1989/90:114 bilaga 1 mom. 1 framlagt förslag till lag om ändring
i lagen (1977:306) om dryckesskatt med

dels den ändringen i fråga om 10 § att grundavgiften skall
utgöra per liter spritdrycker 1 krona 40 öre för varje hel
volymprocent alkohol, starkvin 22 kronor 50 öre, lättvin med
en alkoholholhalt över 7 volymprocent 9 kronor 60 öre, annat
lättvin 12 kronor 40 öre,

dels den ändringen i fråga om 11 § att skatten skall utgå per
liter med 3 kronor 30 öre för öl och med 12 kronor 40 öre för
starköl,

38. Höjningen av dryckesskatten (mom. 20)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 69 som börjar med
"Finansutskottet vill" och slutar med "inte påkallat" bort ha följande
lydelse:

Med hänsyn till de stora sociala problem och sjukvårdskostnader
som orsakas av alkoholkonsumtion bör en real skattehöjning ske på
detta område. Som föreslås i motionerna Fi48, Sk392 och Sk684 från
miljöpartiet bör skatten på spritdrycker av denna anledning höjas med

40 % och skatten på vin och på maltdrycker med 20 %. Utskottet

1989/90:FiU20

Reservationer

tillstyrker alltså en skattehöjning av denna omfattning, vilken verkningsfullt
kan bidra till att båda strama åt ekonomin och begränsa
alkoholkonsumtionen och dessutom verksamt bidra till att minska
vårdkostnaderna och de offentliga utgifterna. I avvaktan på resultatet
av den utredning som nu pågår om beskattningens tekniska utformning
bör höjningen på vanligt sätt tas ut genom ändringar av grundavgifterna.
Utskottet tillstyrker således motionerna Fi48 (mp) yrkande 6
och Sk392 (mp) yrkande 19, båda i berörd del, samt Sk684 (mp)
yrkande 2. Med den ändring som föranleds härav tillstyrks förslagen i
propositionen medan övriga motioner rörande alkoholbeskattningens
höjd avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande höjningen av dryckesskatten
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Fi48 yrkande 6 i
berörd del, 1989/90:Sk392 yrkande 19 i berörd del och
1989/90:Sk684 yrkande 2 samt med avslag på motionerna
1989/90:Fi44 yrkande 1, 1989/90:Sk444 yrkande 8 i berörd del,
1989/90:Sk615, 1989/90:Sk683, 1989/90:Sk692 och 1989/90:Sk694
yrkande 1 antar i proposition 1989/90:114 bilaga 1 mom. 1
framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1977:306) om
dryckesskatt med

dels den ändringen i fråga om 10 § att grundavgiften skall
utgöra per liter spritdrycker 1 krona 92 öre för varje hel
volymprocent alkohol, starkvin 23 kronor 70 öre, lättvin med
en alkoholholhalt över 7 volymprocent 10 kronor, annat lättvin
12 kronor 40 öre, och att procentavgiften för vin skall utgöra

41 % av detaljhandelspriset,

dels den ändringen i fråga om 11 § att skatten skall utgå per
liter med 2 kronor 70 öre för öl och med 12 kronor 40 öre för
starköl,

39. Höjningen av dryckesskatten (morn. 20,
motiveringen)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser att
den del av utskottets yttrande på s. 69 som börjar med "Finansutskottet
vill" och slutar med "dessa varor" bort ha följande lydelse:

I propositionen föreslås en höjning av dryckes- och tobaksskatterna
med hänvisning till att efterfrågan behöver dämpas. Utskottet delar
inte uppfattningen att detta är ett motiv för att höja alkoholskatterna.
Som åtstramningsåtgärd är förslaget behäftat med den nackdelen att det
verkar prisuppdrivande. Det går naturligtvis inte att bekämpa inflationen
med prishöjningar. Däremot är utskottet berett att av alkohol- och
hälsopolitiska skäl med hjälp av skatteförändringar låta priset på
dryckes- och tobaksvaror öka så att det i stort sett följer konsumentprisindex.

1989/90:FiU20

Reservationer

132

40. Beskattning efter alkoholhalt (mom. 21)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 70 som börjar med "Som
nämnts" och slutar med "Svenson (m) yrkande 1" bort ha följande
lydelse:

Målet för alkoholpolitiken är att minska den totala alkoholkonsumtionen
och att få till stånd en övergång till konsumtion av svagare
alkoholdrycker. Det är därför angeläget att den utredning som för
närvarande ser över frågor rörande alkoholbeskattningen skyndsamt
utarbetar ett förslag till ny beskattning som mer konsekvent utgår från
dryckernas alkoholhalt och att ett förslag med denna inriktning snarast
föreläggs riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande beskattning efter alkoholhalt

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk617 yrkande 1
och med anledning av motionerna 1989/90:Sk648 och
1989/90:Sk659 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om ett förslag till ändrad beskattning
av alkohol,

41. Införande av en ny skatteklass för öl (mom. 22)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 70 som börjar med "I fyra
motioner" och slutar med "Svenson (m) yrkande 2" bort ha följande
lydelse:

Enligt finansutskottets mening är det också angeläget att man, som
anförs i fyra av de aktuella motionerna, inför en ny skatteklass för öl
med en alkoholstyrka mellan folkölet och det nuvarande starkölet. En
lämplig avvägning är 7:50 kr. per liter för starköl med en alkoholstyrka
på högst 3,6 viktprocent. Därmed skapas förutsättningar för ett
kvalitetsöl som i fråga om alkoholstyrka och beskattning kommer att
ligga mitt emellan folkölet och det nuvarande starkölet. Öl i den nya
skatteklassen bör försäljas endast på Systembolaget.

Utskottet tillstyrker alltså motionerna Fi45 (m) yrkande 3, Sk617
(m) yrkande 2 och Sk659 (m) yrkande 2. Utskottets ställningstagande
innebär samtidigt att motion Sk649 (s) blir tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande införande av en ny skatteklass för öl

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Fi45 yrkande 3,
1989/90:Sk617 yrkande 2 och 1989/90:Sk659 yrkande 2 samt
med anledning av motion 1989/90:Sk649 hos regeringen begär
förslag om en ny skatteklass för öl i enlighet med vad utskottet
anfört,

1989/90:FiU20

Reservationer

133

42. Höjningen av tobaksskatten (morn. 24)

Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 70 börjar med "Enligt
finansutskottets" och på s. 71 slutar med "inte påkallat" bort ha
följande lydelse:

Som framhålls i flera motioner är det av många skäl angeläget att
begränsa tobakskonsumtionen och därmed också de svåra skadeverkningar
som tobaksröken medför både för dem som röker och för
andra. Den i propositionen föreslagna skattehöjningen innebär att
priset på dessa varor i stort sett kommer att följa den allmänna
prisutvecklingen. Detta är inte tillräckligt för att påverka konsumtionen
i önskvärd riktning. I motion Sk638 av Daniel Tarschys m.fl. (fp)
föreslås att man nu bör börja ta igen den priseftersläpning som
uppkommit sedan år 1970. I enlighet härmed bör den i propositionen
föreslagna skattehöjningen fördubblas.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion Sk638 (fp) och propositionen
med den ändring som föranleds härav. Utskottets ställningstagande
tillgodoser därmed i allt väsentligt också förslaget i motion
Sk682 (c). Övriga motioner som tar upp frågan om tobaksskattens höjd
avstyrks av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande höjningen av tobaksskatten
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk638 och med
anledning av motionerna 1989/90:Sk682 samt med avslag på
motionerna 1989/90:Fi48 yrkande 6 i berörd del, 1989/90:Sk392
yrkande 19 i berörd del, 1989/90:Sk444 yrkande 8 i berörd del
och 1989/90:Sk620 yrkande 1 antar i proposition 1989/90:114
bilaga 1 mom. 2 framlagt förslag till lag om ändring i tagen
(1961:394) om tobaksskatt med den ändringen att 2 § skall ha
följande lydelse.

För tobaksvaror utgår skatten med nedan angivna, i förhållande
till varans myckenhet bestämda belopp, nämligen:

Cigarrer och cigariller

grupp I t.o.m. 1,7 gram 16,0 öre per styck

II över l,7t.o.m. 3,Ogram 21,0 öre per styck

lil ” 3,0 ” 5,0 gram 25,0 öre per styck

IV ” 5,0 gram 35,0 öre per styck

Cigaretter

grupp I t.o.m. 0,85 gram 52,0 öre per styck

II över 0,85 t. o. m. 1,20 gram 60,0 öre per styck

II

I

V ” 1,90 gram 77,0 öre per styck

Röktobak 183 kr per kg

Tuggtobak 59 kr per kg

Snus 33 kr per kg

1989/90:FiU20

Reservationer

134

43. Höjningen av tobaksskatten (mom. 24)

Carl Frick (mp) anser

1989/90:FiU20

Reservationer

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 70 börjar med "Enligt
finansutskottet" och på s. 71 slutar med "inte påkallat" bort ha
följande lydelse:

Liksom fallet är med alkoholkonsumtionen förorsakar tobaksrökningen
stora skadeverkningar och sjukvårdskostnader. Med hänsyn
härtill bör en kraftig skattehöjning genomföras också på detta område.
Som föreslås i motionerna Fi48, Sk392 och Sk684 från miljöpartiet
bör skatten för tobak höjas med 40 %. Utskottet tillstyrker alltså en
skattehöjning av denna omfattning.

Motionerna Fi48, Sk392 och Sk684 bör alltså bifallas. Med den
ändring som föranleds härav tillstyrks förslagen i propositionen.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande höjningen av tobaksskatten
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Fi48 yrkande 6 i
berörd del, 1989/90:Sk392 yrkande 19 i berörd del och
1989/90:Sk620 yrkande 1 samt med avslag på motionerna
1989/90:Sk638, 1989/90:Sk444 yrkande 8 i berörd del och
1989/90:Sk682 antar i proposition 1989/90:114 bilaga 1 mom. 2
framlagt förslag till lag om ändring i lagen om tobaksskatt med
den ändringen att 2 § skall ha följande lydelse.

För tobaksvaror utgår skatten med nedan angivna belopp, nämligen: Cigarrer

och cigariller

grupp 1 t.o.m. 1,7gram 19,0 öre per styck

II över 1,7 t.o.m. 3,0 gram 25,0 öre per styck

II

I

Cigaretter

grupp I t.o.m. 0,85 gram 61,5 öre per styck

II över 0,85 t. o. m. 1,20 gram 71,5 öre per styck

II

I

V ” 1,90 gram 91,0 öre per styck

Röktobak 217 kr per kg

Tuggtobak 70 kr per kg

Snus 39 kr per kg

44. Avgift till information om tobakens
skadeverkningar (mom. 26)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 71 som börjar med
"Förslaget om" och slutar med "m.fl. (m, s, fp, c, vpk, mp)" bort ha
följande lydelse:

Tobakskonsumtionen orsakar stora skadeverkningar och höga sjukvårdskostnader.
Detta problem tas upp i flera motioner och belyses i
det betänkande som tobaksutredningen nu har avlämnat. Av många
skäl behövs en rad kraftfulla åtgärder i syfte att nedbringa denna
onödiga och skadliga konsumtion. En åtgärd i denna riktning är att
förbättra informationen. Mot denna bakgrund bör regeringen överväga
att ta ut en avgift som motsvarar 2,5 öre per cigarett för att intensifiera
och bekosta de insatser som behövs. De yrkanden i detta hänseende
som framställs i motionerna Sk620 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) och
Sk695 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m, s, fp, c, vpk, mp) bör alltså
bifallas.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande avgift till information om tobakens skadeverkningar att

riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sk620 yrkande
3 och 1989/90:Sk695 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om en informationsavgift på 2,5 öre per
cigarett,

45. Försäljning och införsel av taxfreevaror
(mom. 28)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 72 som börjar med
"Finansutskottet har" och slutar med "m.fl. (mp) yrkande 1" bort ha
följande lydelse:

Sverige har ställt sig bakom de av WHO uppställda målen om en
väsentlig begränsning av alkohol- och tobakskonsumtionen. I överensstämmelse
härmed bör Sverige engagera sig i en samordnad insats mot
alkohol och tobak. Som en bland många åtgärder bör regeringen i
detta arbete ingripa mot utlandsresenärernas skattefria införsel av dessa
varor. Socialstyrelsen har på alkoholområdet lagt fram ett förslag som
kan ligga till grund för dessa insatser.

Vad utskottet här anfört i frågan om försäljning och införsel av
taxfreevaror innebär att utskottet tillstyrker motionerna Sk620 (mp)
yrkande 2, Sk652 (fp), Sk678 (fp) och Sk684 (mp) yrkande 1.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande försäljning och införsel av taxfreevaror
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sk620 yrkande

2 och 1989/90:Sk684 yrkande 1 samt med anledning av motionerna
1989/90:Sk652 och 1989/90:Sk678 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om åtgärder mot
taxfreefö rsäl j ni ngen,

1989/90:FiU20

Reservationer

136

46. Tulltaxelagen (mom. 29)

Under förutsättning av bifall till reservationerna 37 och 42

1989/90:FiU20

Reservationer

Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser att utskottets hemställan
under 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande tulltaxelagen
att riksdagen antar i proposition 1989/90:114 bilaga 1 mom. 3
framlagt förslag till lag om ändring i tulltaxelagen (1987:1068)
med

dels den ändringen av Anm. till 22 kap. Drycker, sprit och

ättika att tull skall utgå med följande belopp per liter:

Spritdrycker enligt tulltaxenr 22.08 220: —

Vin:

mousserande eller med en alkoholhalt överstigande 15 volymprocent
68: —

ej mousserande, med en alkoholhalt om 7 men inte 15 volymprocent
34: —

ej mousserande, med en alkoholhalt om högst 7 volymprocent
17: —

Starköl 17: —

dels den ändringen av Anm. till 24 kap. Tobak samt varor tillverkade
av tobaksersättning att tull skall utgå med följande belopp:

Cigarrer och cigariller

vikt högst 3 g per styck

vikt högre än 3 g per styck

Cigaretter

vikt högst 0,85 g per styck

vikt högre än 0,85 men högst 1,20 g per styck ....

vikt högre än 1,20 g per styck

Andra slag av färdiga tobaksvaror

47. Tulltaxelagen (mom. 29)

Under förutsättning av bifall till reservation 37

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser att utskottets hemställan
under 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande tulltaxelagen
att riksdagen antar i proposition 1989/90:114 bilaga 1 mom. 3
framlagt förslag till lag om ändring i tulltaxelagen (1987:1068)
med den ändringen av Anm. till 22 kap. Drycker, sprit och
ättika att tull skall utgå med följande belopp per liter: 137

26 öre per styck
50 öre per styck

65 öre per styck
74 öre per styck
82 öre per styck
227:— per kg

Spritdrycker enligt tulltaxenr 22.08 220: -

Vin:

mousserande eller med en alkoholhalt överstigande 15 volymprocent
68: —

ej mousserande, med en alkoholhalt om 7 men inte 15 volymprocent
34: —

ej mousserande, med en alkoholhalt om högst 7 volymprocent
17:_

Starköl 17: —

48. Tulltaxelagen

Under förutsättning av bifall till reservationerna 38 och 43

Carl Frick (mp) anser att utskottets hemställan under 29 bort ha
följande lydelse:

29. beträffande tulltaxelagen
att riksdagen antar i proposition 1989/90:114 bilaga 1 mom. 3
framlagt förslag till lag om ändring i tulltaxelagen (1987:1068)
med dels den ändringen av Anm. till 22 kap. Drycker, sprit och

ättika att tull skall utgå med följande belopp per liter:

Spritdrycker enligt tulltaxenr 22.08 290: —

Vin:

mousserande eller med en alkoholhalt överstigande 15 volymprocent
81: —

ej mousserande, med en alkoholhalt om 7 men inte 15 volymprocent
48:-

ej mousserande, med en alkoholhalt om högst 7 volymprocent
24: —

Starköl 24: —

dels den ändringen av Anm. till 24 kap. Tobak samt varor tillverkade av
tobaksersättning att tull skall utgå med följande belopp:

Cigarrer och cigariller

vikt högst 3 g per styck

vikt högre än 3 g per styck

Cigaretter

vikt högst 0,85 g per styck

vikt högre än 0,85 men högst 1,20 g per styck ....

vikt högre än 1,20 g per styck

Andra slag av fardiga tobaksvaror

30 öre per styck
59 öre per styck

77 öre per styck
87 öre per styck
92 öre per styck
264: — per kg

1989/90:FiU20

Reservationer

138

49. Löntagarfonder (mom. 30)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Rune Rydén
(m), Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp) och Ivar Franzén (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 72 börjar med
"Utskottet vill" och på s. 73 slutar med "yrkande 2" bort ha följande
lydelse:

Löntagarfonderna är ett hot mot marknadsekonomin. De måste
därför avskaffas. Avvecklingen skall tillgodose följande grundläggande
krav:

1. Den skall vara definitiv.

2. Den får inte utsätta aktiebörsen för kraftig kurspress.

3. Den skall stärka möjligheterna att varaktigt uppnå en högre
ekonomisk tillväxt i den svenska ekonomin.

Det första och viktigaste steget i avvecklingen bör vara att upphäva
fondskatterna och att befria fondbyråkratin i form av styrelser och
kanslier från dess arbetsuppgifter. Detta bör ske redan den 1 juli 1990.

Vinstskatten skall inte tas ut för år 1989 och senare, och den
särskilda löneskatten på 0,2 % skall avvecklas per den 1 juli 1990.

Enligt utskottets mening bör löntagarfondernas tillgångar främst
användas för att stimulera det frivilliga individuella sparandet i svensk
ekonomi. Omvandlingen av fondernas tillgångar från kollektivt ägande
till individuellt ägande bör ske på följande sätt:

-För alla som är berättigade att delta i allemanssparande!, drygt 6,5
miljoner personer, framräknas en andel i fondtillgångarna. Det
exakta beloppet fastställs när fonderna skiftas ut. Värdet på varje
andel maximeras dock till 1 200 kr.

- Fondandelarna utgår i form av en sparpremie till personer som
under en tvåårsperiod efter awecklingsbeslutet deltar i allemansfondssparandet.
Berättigad till sparpremien blir den som under dessa
år vid minst tolv tillfällen sparat sammanlagt 2 400 kr.

De medel som inte tas i anspråk för sparpremier bör användas för att
på andra sätt stimulera tillväxten och sparandet i svensk ekonomi.
Medel bör avsättas till fristående stiftelser med syfte att finansiera
forskning vid främst universitet och högskolor, bl.a. miljöstrategisk
forskning. De bör också användas för att stimulera ett långsiktigt
bundet sparande till egen bostad eller för pensionsåldern. Någon del av
fondmedlen kan också överföras till det egentliga ATP-systemet.

Genom att fondtillgångarna i första hand används för att stimulera
individuellt riskvilligt sparande tas ett viktigt steg i riktning mot ett
breddat enskilt ägande i näringslivet.

Preciseringen av hur fondmedlen slutligt skall skiftas bör bli föremål
för utredning och beslut senast våren 1992. Fram till dess måste en
interimistisk förvaltning ske. Utskottet anser att denna bör handhas av
en särskild avvecklingsnämnd.

1989/90:FiU20

Reservationer

139

Efteisom avvecklingen skall vara definitiv kan utskottet inte godta 1989/90:FiU20

det av miljöpartiet framförda förslaget om en alternativ användning av Reservationer

löntagarfondernas tillgångar i s.k. närfonder. Utskottet avstyrker därför
motion Fi709 (mp).

Det är som utskottet ser det oroväckande, om än inte förvånande, att
fler fondpropåer har förts fram från Landsorganisationen (LO). I en
arbetsgrupp inom LO har sålunda väckts förslag till vidareutveckling
av det kollektiva ägandet. Slutsatsen i arbetsgruppens rapport är att
den svenska ekonomin behöver ett ökat offentligt sparande, vilket skall
åstadkommas framför allt genom en rad nya fonder och genom expansion
av AP-fonderna. Tidigare erfarenheter pekar mot att sådana
tankar så småningom blir det socialdemokratiska partiets politik. Som
framhålls i motion Fi710 bör riksdagen därför ge regeringen till känna
att riksdagen med bestämdhet avvisar förslag om en fortsatt fonduppbyggnad.

I motion Fi603 (m) yrkande 9 framförs bl.a. kravet att riksdagen
avskaffar de under våren 1989 införda reglerna om sociala avgifter på
vinstandelar. Utskottet delar denna uppfattning och tillstyrker motion
Fi603 i denna del.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande löntagarfonder
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Fi603 yrkande

9, 1989/90:Fi706, 1989/90:Fi710 och 1989/90:Fi712 samt med
avslag på motion 1989/90:Fi709 hos regeringen begär förslag om
ett snabbt avskaffande av löntagarfonderna samt som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en ytterligare
fonduppbyggnad och avskaffande av sociala avgifter på vinstandelssystem,

50. Löntagarfonder (mom. 30)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 72 börjar med
"Utskottet vill" och på s. 73 slutar med "yrkande 2" bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening krävs en förnyelse av det småskaliga och
lokala näringslivet. Detta måste ges möjlighet att konkurrera på förmånliga
villkor med dagens storskaliga näringsliv och dess alltmer
anonyma ägande.

Miljöpartiet de gröna har i motion Fi709 lagt fram förslag om hur
man skall komma till rätta med detta problem. Motionärerna vill att
det i varje kommun skall inrättas en näringslivsfond (närfond). Sådana
närfonder skall stimulera och underlätta uppbyggnaden av ett lokalt
småskaligt näringsliv genom rådgivning, lågräntelån och förmedling av
riskkapital osv. De skall också kunna hjälpa anställda att ta över
ägandet i företag som skall säljas. .

Ett system med närfonder kan som utskottet ser det verkningsfullt
bidra till att stimulera utbyggnaden av ett småskaligt näringsliv över
hela landet. Närfonder bör därför inrättas i varje kommun.

Fondernas kapital för utlåning skall huvudsakligen byggas upp genom
att löntagarfondernas medel överförs till fonderna i form av
kontanter eller värdepapper samt på sikt genom förräntning av kapitalet.
På längre sikt kan det bli aktuellt att viss del av företagsskatten
överförs till närfonderna. Därigenom kan det gamla storskaliga näringslivet
medverka till att bygga upp en ekologiskt bättre näringslivsstruktur.

I likhet med miljöpartiet de gröna ser utskottet dessa fonder som ett
viktigt led i arbetet med att få en levande landsbygd och for att kunna
få i gång bra och miljövänlig produktion utanför storstäderna. Det är
också viktigt att de tillgångar som finns i löntagarfonderna används till
något mer konstruktivt än kapplöpningen på Stockholms fondbörs och
nu också på utländska börser.

Vad utskottet här anfört om inrättande av närfonder och om finansieringen
av fondernas verksamhet bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande löntagarfonder
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi709 samt med
avslag på motionerna 1989/90:Fi603 yrkande 9, 1989/90:Fi706,
1989/90:Fi710 och 1989/90:Fi712 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om inrättande och finansiering av
närfonder,

51. Arbetsmiljöavgift m.m. (mom. 31)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson
(m) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 73 börjar med "På
förslag" och på s. 74 slutar med "yrkande 8" bort ha följande lydelse:

Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. Det är
angeläget att åtgärder vidtas för att förbättra arbetsmiljön och att
insatser för rehabilitering görs för anställda med långvarigt nedsatt
hälsa. Över huvud taget anser utskottet att åtgärder som nedbringar de
anställdas sjukfrånvaro är viktiga. Det kan ske genom att man t.ex.
inför en arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen, så att arbetsgivarna får
ett större ansvar för utvecklingen av sjukfrånvaron. Ett företag med låg
sjukfrånvaro får därvid lägre kostnader än ett foretag med hög, vilket
ger ett incitament för att komma till rätta med problem som är
förknippade med arbetsmiljön. Däremot bör man inte genom generellt
höjda arbetsgivaravgifter eller genom andra åtgärder med motsvarande
effekt försöka administrera bort arbetsmiljöproblemen.

1989/90:FiU20

Reservationer

141

Förra året höjdes arbetsgivaravgifterna med 1,5 procentenheter samtidigt
som tvångssparandet infördes. Höjningen har förutsatts vara
tillfällig och de medel som den nya löneskatten ger skall tillfalla den
s.k. arbetslivsfonden.

En höjning av detta slag leder på kort sikt till att näringslivets
möjligheter att försvara sina positioner på världsmarknaden försvagas.
Arbetskraftsintensiva företag riskerar att drivas till friställningar, särskilt
som lönekostnaderna ändå ökar kraftigt till följd av träfEade avtal.

Mot bakgrund härav biträder utskottet de krav på en avveckling av
arbetsgivaravgiften som framförs i motionerna Fi211 (fp) och Fi704
(m). Enligt utskottets mening bör avgiften snarast återkallas.

Mot bakgrund av vad utskottet här anfört och med hänsyn till den
stora uppmärksamhet som arbetsmiljöfrågor för närvarande röner i
olika sammanhang är det inte påkallat att riksdagen nu framför krav
på ytterligare åtgärder inom detta område. Utskottet avstyrker därför
motion Fi47 yrkande 8.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:

31. beträffande arbetsmiljöavgift m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Fi211 yrkande 4
och 1989/90:Fi704 yrkande 3 samt med avslag på motion
1989/90:Fi47 yrkande 8 beslutar upphäva lagen (1989:484) om
arbetsmiljöavgjft, samt som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

52. Arbetsmiljöavgift m.m. (mom. 31)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 74 som börjar med "Såsom
utskottet" och slutar med "Fi47 yrkande 8" bort ha följande lydelse:
Skall arbetskraftsutbudet öka är det enligt utskottets mening av
avgörande betydelse att man kommer till rätta med problemen på
arbetsmiljöområdet. Antalet förtidspensionärer har under den socialdemokratiska
regeringen ökat med ca 150 000 personer. Såsom påpekas i
motion Fi47 (vpk) behövs det kraftfulla insatser för att minska utslagningen.
I första hand gäller det att stärka de lokala fackliga organisationernas
möjlighet att förbättra arbetsmiljön. Rehabiliteringsinsatser är
nödvändiga och bra. Det bästa är dock om man genom förebyggande
åtgärder kan motverka de grundläggande problem som förorsakar
utslagningen. 1 enlighet med vad som föreslås i motion Fi47 (vpk) bör
riksdagen således genom ett tillkännagivande påtala behovet av kraftfulla
åtgärder på arbetsmiljöområdet.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:

31. beträffande arbetsmiljöavgift m.m.
att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Fi211 yrkande 4
och 1989/90:Fi704 yrkande 3 och med bifall till motion
1989/90:Fi47 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om behovet av kraftfulla åtgärder på

arbetsmiljöområdet för att minska utslagningen från arbetslivet 1989/90:FiU20
och öka utbudet av arbetskraft, Reservationer

53. Avskaffande av obligatoriskt sparande (mom. 32)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson
(m) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 74 som börjar med "De
skäl" och slutar med "Fi605 yrkande 9" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna att tvångssparandet inte
är en verkningsfull åtgärd i stabiliseringspolitiskt hänseende. Det är
främst hushåll med dålig kreditvärdighet eller som saknar sparmedel
som drabbas av åtstramningen, vilket är fördelningspolitiskt olämpligt.

Utskottet anser att den finanspolitiska åtstramningen i stället borde
inriktas på minskningar av de offentliga utgifterna och en väsentlig
sänkning av marginalskatterna. Utskottet anser således att tvångssparandet
bör avskaffas och att de inbetalade medlen bör återbetalas.

Motionerna Fi201, Fi203 yrkande 1, Fi603 yrkande 4 och Fi605
yrkande 9 tillstyrks därför av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande avskaffande av obligatoriskt sparande
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Fi603 yrkande 4
och 1989/90:Fi605 yrkande 9 samt med anledning av motionerna
1989/90:Fi201 och 1989/90:Fi203 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

54. Avskaffande av obligatoriskt sparande (mom. 32)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 74 som börjar med "De
skäl" och slutar med "Fi605 yrkande 9" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det obligatoriska sparandet är förknippat med
många problem. Det är sannolikt inte särskilt verkningsfullt i stabiliseringspolitiskt
hänseende. En stor del av hushållen, framför allt de mer
välbeställda, kan möta sparkravet med minskat frivilligt sparande. Det
är sannolikt endast människor som har dålig kreditvärdighet eller som
är utan sparmedel som berörs. Den fördelningspolitiska effekten blir
därmed enligt utskottets mening oacceptabel. Utskottet anser mot
denna bakgrund att det obligatoriska sparandet bör avvecklas och att
inbetalade belopp bör återbetalas. Motionerna Fi201, Fi203 yrkande 1,

Fi603 yrkande 4 och Fi605 yrkande 9 tillstyrks därför av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande avskaffande av obligatoriskt sparande
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Fi603 yrkande 4
och 1989/90:Fi605 yrkande 9 samt med anledning av motioner- 143

na 1989/90:Fi201 och 1989/90:Fi203 yrkande 1 sora sin mening 1989/90:FiU20
ger regeringen till känna vad utskottet anfort, Reservationer

55. Ålderspensionärer och det obligatoriska sparandet
(mom. 33, motiveringen)

Under förutsättning av bifall till reservation 53

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson
(m) och Lars De Geer (fp) anser att den del av utskottets yttrande
på s. 75 som börjar med "Riksdagen beslutade i höstas" och slutar med
"motion Fi203" bort ha följande lydelse:

Eftersom utskottet anser att tvångssparandet bör avskaffas i sin
helhet tillgodoses motionärernas krav därigenom helt och några särskilda
regler behöver inte införas för ålderspensionärer. Yrkande 2 i
motion Fi203 behöver därmed inte föranleda någon åtgärd från riksdagens
sida.

56. Demokratisering av ekonomin (mom. 34)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 75 som börjar med
"Utskottet vill" och slutar med "yrkande 6" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill med anledning av motionen anföra följande.
Koncentrationen av kapital och centralisationen av makt och ägande
fortgår i vårt land. Från de 15 dominerande finansgrupperna på
1970-talet kan vi nu urskilja fyra. Störst är huset Wallenberg, vilket
kontrollerar företag med ca 400 000 anställda. De övriga är Handelsbanken/Industrivänden,
Skanska och Volvo. Ägarutredningen visade
även att makten över det privata näringslivet ligger i allt färre händer.

Enligt utskottets uppfattning är en demokratisering av ekonomin
grundläggande för att motverka storfinansens maktkoncentration och
dess avgörande inflytande över samhällets utveckling. Demokratiseringen
måste utgå från makten i arbetslivet. Den skall understödjas med
demokratiska beslut med övergripande riktlinjer för ekonomins utveckling
och styrning av de avgörande samhällsinvesteringarna. Demokratisk
kontroll av banker och finansinstitut är nödvändig i en sådan
politik.

Vad utskottet här anfört om nödvändigheten att bryta maktkoncentrationen
i samhället bör ges regeringen till känna.

Utskottet tillstyrker motion Fi212 yrkande 6.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

34. beträffande demokratisering av ekonomin
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi212 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

144

57. Demokratisering av ekonomin (mom. 34,
motiveringen)

1989/90:FiU20

Reservationer

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Rune Rydén
(m), Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp) och Ivar Franzén (c)
anser att den del av utskottets yttrande på s. 75 som börjar med
"Utskottet vill" och slutar med "reellt syfte" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan inte se att den kontinuerliga process som kännetecknar
förnyelsen av svenskt näringsliv skulle föras ytterligare framåt på
ett meningsfullt sätt genom de åtgärder som föreslås i motion Fi212
(vpk). Utskottet vill i detta sammanhang tillägga att ett ökat enskilt
aktieägande är ett viktigt led i spridningen av makt och inflytande i
näringslivet. Åtgärder bör därför vidtas för att stimulera enskilt aktieä -

58. De allmänna riktlinjerna för budgetregleringen
(mom. 35)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 76 börjar med "För
andra" och på s. 80 slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:

Utformningen av finanspolitiken spelar en central roll för den
ekonomiska tillväxt som ger ökad valfrihet och tryggare välfärd i
framtiden.

Den långsiktiga tendensen till att inte bara statsbudgetens inkomstsida
utan även dess utgiftssida ökar i förhållande till den samlade
produktionen (BNP) måste brytas. Enligt utskottets mening är det
nödvändigt att vid sidan av skattetrycket även den offentliga utgiftsandelen
reduceras. Detta ger den åtstramningseffekt som erfordras, samtidigt
som resurser frigörs för enskild verksamhet.

Den uppställda målsättningen innebär att de offentliga utgifternas
möjliga ökningstakt i nominella termer bestäms av den reala tillväxten
i ekonomin, den inflationstakt som råder i de länder mot vilka Sverige
har en fast växelkurs samt det krav på minskning av skattetrycket som
ställs upp.

Ett mål bör sättas att skattetrycket skall dras ned med i genomsnitt
cirka en procentenhet per år. Det innebär att de offentliga utgifternas
reala ökning måste begränsas till 0,5—1,0 % per år, om man utgår
från en genomsnittlig tillväxt i totalproduktionen (BNP) på
2,0—2,5 % per år, vilken blir möjlig med den politik som utskottet
förordar.

Enligt utskottets mening är den angivna inriktningen av budgetpolitiken
fullt realistisk. Avregleringar och avmonopoliseringar skapar
tillsammans med nödvändiga besparingar ett tillräckligt utrymme för
att klara också de nytillkommande offentliga utgiftsbehov som är
ofrånkomliga eller angelägna att tillgodose.

Mot bakgrund av behovet att anpassa den svenska inflationstakten 145

till den som råder i omvärlden måste utgiftsökningarna i nominella

gande.

10 Riksdagen 1989/90. 5 sami. Nr 20

termer successivt begränsas till ca 5 % för hela den offentliga sektorn.
Mot denna bakgrund bör en en utgiftsram för förvaltningskostnader
införas.

Utskottet förordar ett budgetförslag som är så utformat att det främst
begränsar tillväxten i transfereringsutgifterna samt håller tillbaka kommunernas
expansion. Effekterna motverkas för hushållen genom att
skattesänkningarna är större än besparingarna och för kommunerna
genom att minskningen av statsbidrag kopplas samman med ett slopande
av till dessa knutna villkor och föreskrifter. Med tanke på lönekostnadernas
stora betydelse för kommunernas ekonomi bör förslaget
därutöver innebära väsentligt minskade kostnader för kommunerna
och skattesänkningar som gör det möjligt att hålla löneökningarna på
en låg nominell nivå.

I likhet med regeringen anser utskottet det vara en riktig finanspolitisk
avvägning att eftersträva ungefärlig balans i statsbudgeten. Skattereformen
1991 bör avvägas så att även det slutliga budgetutfallet skall bli
balanserat.

Utskottets förslag till statsbudget för budgetåret 1989/90 innebär en
utgiftsnivå som ligger 13,4 miljarder kronor lägre än regeringens
förslag. Av dessa utgiftsminskningar är drygt 3 miljarder kronor av
mer eller mindre engångskaraktär, även om samma slags intäkter av
denna storlek torde kunna beräknas för varje år under den närmast
överskådliga framtiden.

Utskottets förslag till statsbudget innebär vidare att skatteintäkterna
blir 5,3 miljarder kronor mindre än vad regeringen utgått från.

Vad utskottet nu anfört innebär att utskottet ansluter sig till den
uppläggning av budgetpolitiken som moderata samlingspartiet föreslår
i motion Fi204. Budgetpolitiken är en konsekvens av de politiska
strävanden som redovisats i denna motion.

Tre mål har varit väsentliga i arbetet med det förordade budgetalternativet.
För det första att minska de automatiska utgiftsökningarna.
För det andra att öka valfriheten för såväl enskilda som kommuner
och företag. För det tredje att avveckla onödiga subventioner.

Speciell vikt har lagts vid avvägningen mellan skattesänkningar och
utgiftsbegränsningar. Denna har gjorts så att hushållens ekonomiska
situation förbättras genom att skattesänkningarna för individer och
hushåll är större än besparingar på direkta transfereringar.

Detta gäller t.ex. sjukförsäkringen. Ersättningsnivån i sjukförsäkringssystemet
har tidigare på grund av ökade skatter höjts från 80 %
till 90 % av den sjukpenninggrundande inkomsten. Mot bakgrund av
de omfattande skattesänkningar utskottet förordar är det naturligt att
ersättningsnivån under de forsta 89 dagarna nu åter sänks till 80 %.
För den enskilde är det avgörande vad som blir kvar efter skatt — inte
vilket belopp denne lar ut före skatt. Förändringen bör därutöver leda
till att missbruk av systemet i form av "friskfrånvaro" begränsas.
Fr.o.m. den 1 januari 1991 bör ansvaret för de första 14 dagarnas
sjukfrånvaro dessutom åvila arbetsgivarna genom en s.k. arbetsgivarperiod.

Av samma skäl anser utskottet att ersättningsnivån i föräldraförsäk- 1989/90:FiU20

ringen bör minskas från 90 till 80 %. Skattesänkning är också ett Reservationer

motiv för sänkning av ersättningsnivån i delpensionsförsäkringen från
65 till 50 %.

Enligt utskottets mening bör förslag fram läggas om ett vårdnadsbidrag
på 15 000 kr. per barn och år i förskoleåldern och avdragsrätt för
styrkta barntillsynskostnader på motsvarande belopp. Denna reform
innebär att småbarnsfamiljerna får en verklig valfrihet i barnomsorgen
under hela tiden innan barnen börjar i förskolan. Fördelningen av det
offentliga stödet mellan skilda delar av Sverige blir mer rättvis. Kostnaden
för denna reform uppgår till netto 825 milj. kr. för budgetåret
1990/91. Regeringens förslag om förlängd föräldraförsäkring avvisas.

Utöver vårdnadsbidraget och avdragsrätten föreslås ett grundavdrag
för barn vid den kommunala beskattningen på 15 000 kr. Detta är ett
sätt att anpassa skatteuttaget efter familjernas försörjningsbörda och på
detta sätt generellt förbättra för barnfamiljerna.

Utskottet förordar en höjning av garantibeloppet i föräldraförsäkringen
från 60 till 82 kr. per dag. Förslag läggs också fram om
pensionstillskott till de s.k. undantagandepensionärerna.

Totalt minskar utgifterna på socialområdet med 5 330 milj. kr.

Arbetsmiljöavgiften på 1,5 % bör avskaffas fr.o.m. den 1 januari
1990. De medel som influtit till arbetslivsfonden skall snarast återbetalas.

Utskottet anser att utgiftsprövningen bör vara mycket stram, vilket
innebär att utgiftsökningar endast bör medges i synnerligen angelägna
verksamheter.

Den oroande brottsutvecklingen gör det nödvändigt att förstärka
polisväsendet. Mot denna bakgrund bör förstärkning ske av polisen
med 600 administrativa tjänster. Dessa gör det möjligt att frigöra
poliser för egentligt polisarbete. Kostnaden beräknas till ca 100
milj. kr.

Budgetpropositionen är, som nämnts, i många hänseenden ofullständig.
Regeringen har i särpropositioner under våren lagt fram förslag
som rör bl.a. forskningspolitiken, presstödet, näringspolitiken och regionalpolitiken.
Förslag väntas om livsmedelspolitiken, flyktingpolitiken,
den kommunala ekonomin och skatterna. Regeringen har beräknat
anslagsposten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto till 8 miljarder
kronor. Någon specifikation av hur medlen avses bli använda
anges inte. Anslaget skall bl.a. utnyttjas för att täcka de kostnader som
blir följden av de särpropositioner som ännu inte förelagts riksdagen.

Utskottet ser mot bakgrund av budgetpropositionens magra innehåll
det inte som meningsfullt att nu lägga fram konkreta förslag i sådana
frågor som kommer att senare föreläggas riksdagen för beslut.

Utskottets förslag till besparingar av engångskaraktär utgörs till
största delen av försäljningar av statliga företag. Detta är med andra
ord besparingar som under en följd av år kan upprepas. De utgiftsminskningar
som avser socialförsäkringssektorn kommer inte formellt
att påverka budgetunderskottet. De leder i stället till ett större över- 147

skott inom socialförsäkringssektorn. Från samhällsekonomisk syn -

punkt är dock dessa förändringar att jämföra med utgiftsminskningar
som får direkta budgeteffekter. Bokföringsmässiga dispositioner bör
vidtas så att besparingarna formellt påverkar statsbudgeten. Inom ramen
för ett oförändrat uttag av socialförsäkringsavgifter — med justering
för de av oss föreslagna avgiftssänkningarna — bör storleksförhållandena
mellan de olika avgifterna justeras.

Sammantaget innebär utskottets förslag en viss finanspolitisk förstärkning
jämfört med regeringens förslag, om även effekterna av de
icke permanenta besparingarna inkluderas. Detta är emellertid befogat
med hänsyn till den väntade efterfrågeutvecklingen i ekonomin. Skulle
avmattningen under budgetåret bli mer markerad än som nu förutses,
reduceras det beräknade budgetöverskottet automatiskt.

Det kan mot bakgrund av i det föregående angivna riktlinjer synas
motsägelsefullt att i en tid av betydande överskott i den samlade
offentliga sektorn förorda ett visst — om än beskedligt — budgetöverskott,
vilket ju ytterligare förstärker det kollektiva sparandet. Det
offentliga sparandeöverskottet hänför sig emellertid i allt väsentligt till
socialförsäkringssektorn, där alla prognoser pekar på snabbt växande
utgiftsökningar i framtiden. Den åsyftade anpassningen kommer därför
i första hand till stånd genom de föreslagna sänkningarna av arbetsgivaravgifterna
med 1,9 procentenheter och genom att stor återhållsamhet
iakttas med kommande höjningar av socialförsäkringsavgifter.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 80 börjar med
"Folkpartiet kritiserar" och på s. 86 slutar med "måste begränsas" bort
ha följande lydelse:

I motionerna Fi211 (fp) och Fi213 (c) redovisas budgetalternativ
som i vissa stycken överensstämmer med förslagen i motion Fi204 (m).
Enligt utskottets mening innebär emellertid inte besparingarna i motionerna
Fi211 (fp) och Fi213 (c) att alla önskvärda skattesänkningar
kan genomföras.

I motion Fi212 (vpk) förordas såväl stora skatteskärpningar som
utgiftsökningar. En sådan budgetpolitik avvisar utskottet bestämt. Likaså
avstyrker utskottet motion Fi208 (mp).

Med det anförda avstyrker utskottet det förslag till budgetpolitiska
riktlinjer som föreslås i proposition 100 bil. 1 mom. 2, motionerna
Fi208 (mp) yrkande 2, Fi211 (fp) yrkande 2, Fi212 (vpk) yrkandena 2
och 13 samt Fi208 (c) yrkande 2 samt tillstyrker de allmänna riktlinjer
för budgetregleringen som anges i motion Fi204 (m) yrkande 2.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande de allmänna riktlinjerna för budgetregleringen
att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition
1989/90:100 bilaga 1 mom. 2 och motionerna 1989/90:Fi208
yrkande 2, 1989/90:Fi211 yrkande 2, 1989/90:Fi212 yrkandena 2
och 13 samt 1989/90:Fi213 yrkande 2 godkänner vad som anförts
i motion 1989/90:Fi204 yrkande 2 och som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

1989/90:FiU20

Reservationer

148

59. De allmänna riktlinjerna för budgetregleringen

(mom. 35)

1989/90:FiU20

Reservationer

Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 76 börjar med "För
andra" och på s. 80 slutar med "Fi204 (m) yrkande 2" bort ha
följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till de riktlinjer för den ekonomiska politiken
som redovisas i folkpartiets partimotion Fi211 och som också beskrivs
i motion Fi46. I motion Fi211 (fp) redovisas också riktlinjer för
budgetberedningen som utskottet finner väl avvägda och ändamålsenliga Budgetpolitiken

i folkpartiets partimotion skiljer sig från förslagen i
budgetpropositionen främst på tre sätt.

För det första leder motionärernas förslag till en betydligt stramare
budget.

För det andra åstadkoms denna stramhet främst genom begränsningar
i de stora transfereringssystemen och genom besparingar inom
byråkratin.

Och för det tredje föreslår motionärerna av fördelningspolitiska skäl
vissa omfördelningar till framför allt det glömda Sverige, miljövård
samt kulturell och ideell verksamhet.

Utskottet kan helt ansluta sig till motionärernas förslag. I rådande
överhettning och som framgår av vad utskottet ovan anfört om den
ekonomiska politiken är en stram finanspolitik nödvändig. Regeringen
framhåller detsamma i budgetpropositionen och proposition 114 men
avstår från att lägga fram några konkreta förslag.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att besparingar i de offentliga
utgifterna främst bör göras inom socialförsäkringssektorn. Således
bör inte föräldraförsäkringen byggas ut, statsbidragen till arbetslöshetskassorna
bör reduceras (så att de anslutna betalar högre avgift
själva) och förändringar bör göras inom sjukförsäkringssystemet.

De fördelningspolitiskt motiverade omfördelningarna som motionärerna
föreslår gäller bl.a. utbyggnad av egna rum på långvården, ökade
resurser för att förkorta sjukvårdsköerna, förbättrade vårdbidrag för
familjer med barn som har handikapp, utökade insatser för att ge
arbete åt handikappade och för att handikappanpassa kollektivtrafiken.

Inom miljöpolitiken vill motionärerna prioritera insatser inom naturoch
vattenvård samt stöd till utveckling av ny miljöskyddsteknik. De
föreslår också en rad åtgärder för att stimulera kulturell och ideell
verksamhet liksom en avdragsrätt för gåvor till ideell verksamhet.

Utskottet ansluter sig till den fördelningspolitiska bedömning som
motionärerna gjort och anser de föreslagna åtgärderna nödvändiga.

Motionärerna lägger också fram förslag om vissa förändringar i
skatter. De vill t.ex. avskaffa löntagarfondsskatterna, den tillfällliga
arbetsmiljöavgiften, omsättningsskatten på värdepapper, förmögenhetsskatten
på arbetande kapital, liksom avdragsrätten för fackavgift. Utskottet
anser dessa förslag väl avvägda. 149

Motionärerna anser också att en arbetsgivarperiod bör införas i 1989/90:FiU20

sjukförsäkringen. Denna fråga tas också upp i proposition 114, men Reservationer

där föreslås att arbetsgivarna bara delvis skall kompenseras för de
ökade kostnaderna. Utskottet delar den uppfattning som redovisas i
motion Fi46 (fp) att full kompensation måste utgå.

Sammantaget innebär motionärernas förslag på budgetens utgiftssida
en nettoreducering med ca 5 miljarder kronor under helåret 1991.

Effekterna på den inhemska efterfrågan kan väntas bli något lägre.

Effekterna av de föreslagna skatteförändringarna är sammantaget blygsamma.
Totalt sett torde förslagen i fråga om statens utgifter och
intäkter leda till en med drygt 4 miljarder kronor stramare budget än
regeringens förslag. Utskottet ansluter sig till motionärernas bedömning
och bifaller motion Fi211 (fp) yrkande 2. I motion Fi204 (m)
beskriver motionärerna en budgetpolitik som i vissa delar liknar vad
utskottet ovan tillstyrkt. Det gäller t.ex. föreslagna besparingar som
enligt motionärerna bör ske inom transfereringssystemet. Utskottet kan
emellertid inte ansluta sig till alla föreslagna nedskärningar, t.ex. inom
biståndet till u-länderna. Utskottet tvingas också konstatera att motionärernas
förslag inte skapar en så stram budget som utskottet anser
nödvändig. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet bifall till motion
Fi204 (m) yrkande 2.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 80 börjar med
"Folkpartiet kritiserar" och på s. 86 slutar med "måste begränsas" bort
ha följande lydelse:

I motion Fi213 (c) föreslås likaså en budgetpolitik som har vissa
likheter med vad utskottet ovan tillstyrkt. De konkreta förslagen till
minskade utgifter är emellertid fa och av mindre omfattning än
förslagen till ökade utgifter. Sammantaget blir motionärernas förslag
därför en alltför expansiv budget. Mot denna bakgrund avstyrker
utskottet bifall till motion Fi213 (c) yrkande 2.

Vänsterpartiet kommunisterna redovisar i motion Fi212 och miljöpartiet
de gröna i motion Fi208 alternativa budgetalternativ som innebär
genomgripande förändringar av ett slag som utskottet motsätter sig.

Vänsterpartiet kommunisterna föreslår t.ex. betydande skattehöjningar
för att finansiera omfattande nya offentliga utgifter. I något mindre
omfattning gäller detta även miljöpartiet. I båda fallen anser utskottet
att den ekonomiska utvecklingen i Sverige skulle ta stor skada om
motionärernas förslag följdes. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet
bifall till motion Fi212 (vpk) yrkande 13 och Fi208 (mp) yrkande 2.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande de allmänna riktlinjerna för budgetregleringen
att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition
1989/90:100 bilaga 1 mom. 2 och motionerna 1989/90:Fi204
yrkande 2, 1989/90:Fi208 yrkande 2, 1989/90:Fi212 yrkandena 2
och 13 samt 1989/90:Fi213 yrkande 2 godkänner vad som anförts
i motion 1989/90:Fi211 yrkande 2 och som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört, 150

60. De allmänna riktlinjerna för budgetregleringen

(mom. 35)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 79 börjar med
"Utskottet får" och på s. 80 slutar med "yrkande 2" bort utgå,

dels att den del av utskottets yttrande på s. 81 som börjar med
"Utskottet vill med" och slutar med "yrkande 2" bort utgå,

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 82 börjar med "På
statsbudgetens" och på s. 83 slutar med "yrkande 2" bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar den syn på budgetpolitiken som framförs i motion
F1213 (c) att årets statsbudget måste vara stram men också att aktiva
åtgärder måste vidtas för att öka arbetskraftsutbudet, förbättra skattereformens
fördelningspolitiska effekter och därmed skapa bättre balans
på arbetsmarknaden och en lugnare löneutveckling.

Syftet med budgetpolitiken är bl.a. att skapa bättre balans i ekonomin
och minska överhettningen som driver upp inflationen och försvårar
ett optimalt utnyttjande av produktionsresurserna. Utskottet
anser det ur denna synpunkt angeläget att göra en mycket kraftfull
satsning på arbetslinjen när det gäller arbetsmarknadsåtgärder. Med de
åtgärder som utskottet förordar kan både väsentliga besparingar och
ökade intäkter åstadkommas. Samtidigt som antalet tjänster kan reduceras
på central nivå inom AMS och vid länsarbetsnämnderna med
sammanlagt 500 minskar behovet av kontant arbetsmarknadsstöd
(KAS) och utbildningsstöd, liksom medel för sysselsättningsskapande
åtgärder. Totalt bedöms denna besparing till minst 1,8 miljarder kronor.
Samtidigt ökar statens intäkter genom ökat underlag för sociala
avgifter och i någon mån av ökat skatteunderlag.

Därutöver biträder utskottet förslaget att från arbetslöshetsförsäkringens
fond på riksgäldskontoret överföra 1,7 miljarder kronor till
statskassan. Denna överföring bör göras i slutet av budgetåret 1990/91.
Fonden kommer även efter denna överföring att uppgå till 10—12
miljarder kronor och beredskapen för att klara ökad arbetslöshet i det
längre perspektivet är mycket god. Utskottets bedömning är att den
aktiva arbetslinje som förordas är en väsentlig åtgärd för att förbättra
balansen i ekonomin.

I det åtstramningspaket som antogs våren 1989 avvisade utskottet
skattehöjningar som lämpliga Snanspolitiska medel. I stället byggde
åtstramningen på personligt sparande och en arbetsmiljöavgift som via
arbetslivsfonden kommer att användas för att öka möjligheterna för
dem som i dag är förtidspensionerade eller långtidssjukskrivna att
återgå till ett meningsfullt arbete och därmed öka arbetskraftsutbudet.
Utskottet bedömer det riktigt och viktigt att fullfölja denna linje och
föreslår därför en satsning på målsparande i personliga investeringskonton.
Utskottet fäster stor vikt vid att de föreslagna personliga
investeringskontona bättre än andra hittills föreslagna sparstimulanser

1989/90:FiU20

Reservationer

främjar ett verkligt nysparande och stimulerar till ökade arbetsinsatser
samt styr sparkapitalet till viktiga investeringar. Detta kommer att
medverka till att svalka och stabilisera ekonomin.

Utskottet biträder förslaget att avveckla omsättningsskatten på värdepapper,
och det är uppenbart att detta kommer att leda till ökad
reavinstbeskattning, sannolikt i den storleksordning som anges i motion
Fi213. Däremot är det vanskligt att periodisera dessa inkomster
till enskilda budgetår. Detta förtar dock inte värdet av den föreslagna
åtgärden.

Utskottet föreslår också en extra indragning från televerket på 500
milj. kr. Detta har av regeringsföreträdare betecknats som en indirekt
beskattning. Televerket är ett affärsdrivande verk och på en rad områden
utsatt för marknadens konkurrens. Det är ingen självklarhet att
televerket utan konsekvenser kan lasta över kostnaden på sina kunder.
I televerkets liksom i all annan verksamhet finns det betydande möjligheter
till effektivisering, och den föreslagna indragningen kan medverka
till att televerket påskyndar nödvändiga rationaliseringsåtgärder.

' Skattetrycket har nått en sådan höjd att det negativt påverkar ekonomins
funktionssätt. Det är därför viktigt att skatteuttaget begränsas men
också att det ges en sådan utformning att dess fördelningspolitiska
effekter inte behöver rättas till med ökade bidrag som i sin tur kräver
ytterligare skattehöjningar för att finansieras.

En annan viktig åtgärd för att kunna begränsa skatteuttaget är
effektivisering av den offentliga sektorn. För detta krävs stor frihet för
kommunerna att kunna anpassa verksamheten till de lokala förutsättningarna
och en bättre kommunal skatteutjämning som ger kommunerna
lika förutsättningar.

I överensstämmelse med vad som anförs i motion Fi213 anser
utskottet att följande frågor måste prioriteras i 1990/91 års budget:

- miljöfrågorna,

- rättvis fördelning,

-likvärdiga levnadsvillkor i hela landet,

- utbildning och utveckling,

-grundtrygghet i vård och omsorg.

I den budget som utskottet föreslår fullföljs dessa prioriteringar, och
den innebär därtill en förstärkning gentemot regeringens budgetförslag
med i storleksordningen 4 miljarder kronor.

Med det anförda yrkar utskottet bifall till motion Fi213 (c) yrkande

2.

1 motion Fi204 (m) framförs flera förslag och synpunkter som
utskottet delar, men utskottet kan bl.a. inte biträda den stora resursindragningen
från kommunerna som kommer att leda till drastiskt
höjda kommunalskatter eller starkt försämrad kommunal service. Utskottet
avstyrker därför motion Fi204 (m).

Även i folkpartiets motion Fi211 finns ett flertal förslag som överensstämmer
med vad utskottet har ställt sig bakom, men de saknar den
fördelningspolitiska profil som utskottet lägger stor vikt vid och prioriterar.
Utskottet avstyrker därför motion Fi211 (fp).

dels att den del av utskottets yttrande på s. 84 som börjar med "De 1989/90:FiU20

invändningar" och slutar med "yrkande 13" bort ha följande lydelse: Reservationer

De invändningar som utskottet här rest mot motionärernas förslag

omfattar också den av dem förordade lösningen med en differentierad

allmän arbetsgivaravgift. För den privata tjänstesektorn i Stockholms-,

Göteborgs- och Malmöområdet skulle sålunda den allmänna arbetsgivaravgiften
höjas med 5 procentenheter under perioden den 1 juli
1990—den 31 december 1991. Syftet med åtgärden skulle vara att
dämpa den privata tjänstesektorns expansion för att underlätta rekryteringen
av personal till offentlig verksamhet och industri. Utskottet
avstyrker således motion Fi212 yrkande 13.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 85 börjar med
"Omfördelningen ingår" och på s. 86 slutar med "måste begränsas"
bort ha följande lydelse:

Omfördelningen ingår som ett led i motionärernas strävan att förändra
samhället. Så t.ex. skall kraftigt höjda skatter på energi och
råvaror tvinga fram en snabb omställning av samhällsekonomin. Utskottet
avvisar emellertid en politik med denna inriktning. I rådande
läge måste ansträngningarna inriktas på åtgärder som håller tillbaka
pris- och löneökningar och som befrämjar utbudet av arbetskraft.

Flera av motionärernas förslag motverkar detta syfte. Deras långtgående
krav på skärpt indirekt beskattning driver upp kostnadsnivån.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Fi208 (mp)
yrkande 2.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande de allmänna riktlinjerna för budgetregleringen
att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition
1989/90:100 bilaga 1 mom. 2 och motionerna 1989/90:Fi204
yrkande 2, 1989/90:Fi208 yrkande 2, 1989/90:Fi211 yrkande 2
samt 1989/90:Fi212 yrkandena 2 och 13 godkänner vad som
anförts i motion 1989/90:Fi213 yrkande 2 och som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfort,

61. De allmänna riktlinjerna för budgetregleringen
(mom. 35)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 83 börjar med "De
nya" och på s. 86 slutar med "måste begränsas" bort ha följande
lydelse:

Vänsterpartiet kommunisternas budgetalternativ bärs upp av en strävan
att värna om en fortsatt hög sysselsättning och en väl fungerande
offentlig sektor. Liksom utskottet ser motionärerna detta som en
grundläggande förutsättning för en utveckling mot en jämnare och
mer rättvis fördelning i samhället. I överensstämmelse härmed innefattar
budgetförslaget ökade satsningar på en rad områden inom den 153

offentliga verksamheten där framför allt vård och omsorg prioriterats. 1989/90:FiU20

Andra viktiga områden där man föreslår mer resurser är kampen mot Reservationer

miljöförstöringen, kultur, utbildning och internationellt bistånd.

Inom vård, omsorg och utbildning finns stora brister, vilket som
utskottet ser det i första hand beror på den mycket stora bristen på
arbetskraft i samhällsekonomin. Att enbart anslå mer pengar löser
därför inte dessa problem. Flera av de förslag som vänsterpartiet
kommunisterna redovisar har i stället inriktats på sådana förhållanden
som kan väntas underlätta rekryteringen och minska omsättningen av
personal. Förbättrad arbetsmiljö, minskad helgtjänstgöring inom sjukvården
och ökad utbildning för vårdpersonal är några förslag i denna
riktning.

För att komma till rätta med överhettningen på arbetsmarknaden i
storstadsområdena föreslår motionärerna en regionalt avgränsad löneskatt.
Avgiften är enligt förslaget tänkt att tas ut som en 5-procentig
höjning av den allmänna löneavgiften och skall påföras den privata
tjänstesektorn (SNI 6—9) i Stockholms-, Göteborgs- och Malmöområdet
under perioden den 1 juli 1990—den 31 december 1991. Syftet
med avgiften är att dämpa den privata tjänstesektorns expansion för att
härigenom underlätta rekryteringen av personal till offentlig verksamhet
och till industri.

Som motionärerna påpekar är differentiering av arbetsgivaravgifter
inget nytt. Den används redan i dag som ett medel inom regionalpolitiken,
där man använder sig av differentierade avgifter såväl mellan
regioner som mellan näringsgrenar. Det finns därför beprövade metoder
som kan utvecklas vidare mot ytterligare differentiering.

Enligt utskottets uppskattningar skulle en avgift av detta slag kunna
inbringa 4 miljarder kronor till statskassan under budgetåret 1990/91.

Sysselsättningen inom berörda näringsgrenar kan samtidigt väntas
minska med 1 % i storstadsområdena, vilket motsvarar 5 000—10 000
personer som därmed skulle frigöras för uppgifter inom vård, omsorg
och industri.

Motionärernas förslag ligger helt i linje med utskottets syn på hur
vård och omsorg skall kunna förbättras och hur vår handelsbalans
skall kunna förstärkas. Utskottet biträder därför förslaget om en höjd
arbetsgivaravgift inom den privata tjänstesektorn i storstadsområdena,
vilket innebär att utskottet tillstyrker yrkande 13 i motion Fi212 (vpk).

Motionärerna vill också på annat sätt stödja vård och omsorg. Med
ett särskilt anordningsbidrag på 20 000 kr. per nytillkommen plats
skall utbyggnaden av barnomsorgen främjas. För att man skall kunna
begränsa helgtjänstgöringen inom vården och förkorta arbetsdagen
inom hemtjänsten föreslås ökade statsbidrag på sammanlagt 3 miljarder
kronor.

Enligt utskottets mening skulle det föreslagna anordningsbidraget
verkningsfullt kunna bidra till att man uppnår de mål som riksdagen
ställt upp för behovstäckningen inom barnomsorgen. Utskottet finner
det också angeläget att arbetsmiljön inom vård och hemtjänst kan
förbättras. 154

Kommunernas finanser bör på det sätt motionärerna föreslagit stärkas
med 7,5 miljarder kronor nästa budgetår dels med ett årligt
statsbidrag på 5 miljarder kronor per kalenderår, dels genom en
engångsöverföring på 5 miljarder kronor. Liksom motionärerna kan
utskottet inte heller godta planerna på att dra in de ökade skatteinkomster
som kommunerna erhåller genom skatteomläggningen.

Enligt utskottets beräkningar kan det av motionärerna redovisade
budgetalternativet väntas öka utgifterna på statsbudgeten under budgetåret
1990/91 med 17,5 miljarder kronor.

De nya utgiftsåtagandena vill motionärerna finansiera genom höjda
arbetsgivaravgifter och genom skärpt beskattning av bl.a. kapital. Förutom
den differentierade höjningen av löneavgiften i storstadsområdena
föreslår motionärerna att barnomsorgsavgiften höjs med 0,24 procentenheter.
Motionärerna vill också skärpa förmögenhetsskatten liksom
reavinstskatten på aktier och omsättningsskatten på värdepapper.
De föreslår slutligen också att fastighetsskatt införs även på industrifastigheter
samt att beskattningen höjs för tobak, alkohol, vattenkraft och
uran.

De föreslagna höjningarna kan väntas tillföra statskassan drygt 20
miljarder kronor. Såsom motionärerna påpekar bör emellertid till
detta läggas det inkomsttillskott som uppkommer om kalkylerna baseras
på högre och mer realistiska pris- och löneökningsantaganden än
vad regeringen har gjort i finansplanen. I rådande läge är det svårt att
närmare beräkna storleken på detta tillskott, men erfarenheterna från
tidigare år visar klart att motionärernas eget antagande om närmare 9
miljarder snarare är tilltaget i underkant. Såsom framhålls i motionen
ger detta överskott utrymme för tillkommande angelägna satsningar
inom de områden som utskottet prioriterar.

Med hänvisning till vad utskottet här har anfört tillstyrker utskottet det
förslag till riktlinjer för budgetpolitiken som vänsterpartiet kommunisterna
redovisar i motion Fi212. Utskottet har vid sin tidigare redovisade
genomgång av de tre borgerliga partiernas budgetförslag funnit dem
behäftade med sådana brister att de inte kunnat godtas. Av samma
anledning avvisar utskottet de förslag till riktlinjer som förs fram av
miljöpartiet de gröna och av regeringen i finansplanen. Utskottet
tillstyrker således motion Fi212 yrkande 2.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande de allmänna riktlinjerna för budgetregleringen
att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition
1989/90:100 bilaga 1 mom. 2 och motionerna 1989/90:Fi204
yrkande 2, 1989/90:Fi208 yrkande 2, 1989/90:Fi211 yrkande 2
och 1989/90:Fi213 yrkande 2 godkänner vad som förordats i
motion 1989/90:Fi212 yrkandena 2 och 13 samt som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1989/90: FiU 20

Reservationer

155

62. De allmänna riktlinjerna för budgetregleringen

(mom. 35)

1989/90:FiU20

Reservationer

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 84 börjar med "Målet
för" och på s. 86 slutar med "måste begränsas" bort ha följande
lydelse:

Miljöpartiet de gröna har utformat ett budgetalternativ som svarar
mot de mål partiet ställt upp för den ekonomiska politiken. De olika
förslagen är således inriktade på att begränsa den materiella förbrukningen,
energiförbrukningen och miljöbelastningen. För att nå därhän
föreslår motionärerna en kombination av åtgärder där ett program för
miljöinriktade investeringar åtföljs av förslag om höjda skatter och
avgifter på energi, råvaror och utsläpp.

I likhet med motionärerna anser utskottet att det är en huvuduppgift
att bygga om samhället i en mer miljövänlig riktning. Resurskrävande
och miljöstörande teknik måste bytas mot resurssnål och miljövänlig.
Detta kommer, som motionärerna också påpekar, att kräva
mycket omfattande investeringar under de kommande åren.

De miljöinriktade investeringar som motionärerna vill 11 till stånd
uppgår till närmare 8 miljarder kronor och innefattar satsningar på
järnvägar och kollektivtrafik, på energiområdet och på internationell
miljövård. För utskottet framstår den valda inriktningen på investeringarna
som både riktig och synnerligen angelägen om man skall
kunna förbättra miljön.

Enligt utskottets mening är även motionärernas förslag till inkomstbeskattning
och familjepolitiskt stöd välmotiverade. För de föräldrar
som väljer att vårda egna barn vill motionärerna införa dagbarnvårdarlön.
Man föreslår också att nuvarande generella bostadsstöd omvandlas
till ett s.k. bastillägg/glesbygdsstöd, vilket är ett inkomstprövat, men
inte hyresanknutet bidrag till barnfamiljer. Motionärerna avvisar det
förslag till inkomstbeskattningen som RINK lagt fram. I stället förordar
man skärpt beskattning för höginkomsttagare och ett betydligt större
grundavdrag.

Skall de miljöpolitiska kraven kunna tillgodoses framöver bör beskattningen
av energi och miljöförstörande verksamhet skärpas. Miljöpartiet
de grönas förslag har denna inriktning. Partiet förordar en
skatteväxling med kraftigt höjda skatter på bl.a. energi och lägre skatter
på arbete. Genom att sänkningen av arbetsgivaravgifterna föreslås bli
regionalt differentierade befrämjas utvecklingen i skogslänen medan
storstädernas expansion motverkas. Sålunda föreslår motionärerna att
arbetsgivaravgifterna sänks med 10 procentenheter — dvs. med cirka
en fjärdedel — i Norrland, norra Dalarna, Värmland och på Gotland.

I övriga delar av landet skall, med undantag av storstadslänen, arbetsgivaravgifterna
sänkas med 1,5 procentenheter. I storstadslänen skall
samma sänkning genomföras för dem som arbetar inom sjukvård,
äldreomsorg och handikappomsorg.

Motionärernas besparingar innefattar bl.a. krav på att JAS-projektet 156

skall läggas ned och att anslaget till bärighetshöjande åtgärder av

riksvägar skall slopas. Man vill också begränsa ersättningen från sjukoch
föräldraförsäkringen för dem med inkomster överstigande 130 000
kr.

I motionen föreslås att olika former av energiskatter skärps med
uppemot 30 miljarder kronor. Främst gäller detta beskattningen av
bensin, olja och uran. Energi skall beskattas dels med råvaruskatter,
dels med olika slags miljöavgifter. De viktigaste skatterna är en råvaruskatt
på alla bränslen motsvarande 5,9 öre per kilowattimme energiinnehåll
i bränslena och en koldioxidskatt motsvarande 25 öre per kg
koldioxid. Mervärdeskatten skall slopas på basmat men i övrigt höjas
med 2,5—3 procentenheter. Tobaks- och alkoholbeskattningen skall
skärpas kraftigt liksom skatten på reklam och förpackningar.

I likhet med utskottet anser motionärerna att det är mycket angeläget
att i nuvarande konjunkturläge föra en stram finanspolitik. Detta
är nödvändigt inte minst för att dämpa överhettningen på arbetsmarknaden
och de mycket höga lönehöjningar som nu hotar att äventyra
samhällsekonomin. Enligt utskottets bedömning är motionärernas budgetalternativ
uppemot 7 miljarder kronor stramare än regeringens.
Utskottet ser det som värdefullt att åtstramningen har givits en klart
miljöinriktad profil.

Med hänvisning till vad utskottet här har anfört tillstyrker utskottet
det förslag till riktlinjer för budgetpolitiken som miljöpartiet de gröna
redovisar i motion Fi208. Utskottet har vid sin genomgång av övriga
partiers ekonomisk-politiska motioner funnit dessa budgetförslag behäftade
med sådana brister att de inte kan godtas. Av samma anledning
avvisar utskottet de förslag till riktlinjer som förs fram av regeringen i
finansplanen. Utskottet tillstyrker således motion Fi208 yrkande 2.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande de allmänna riktlinjerna för budgetregleringen
att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition
1989/90:100 bilaga 1 mom. 2 och motionerna 1989/90:Fi204
yrkande 2, 1989/90:Fi211 yrkande 2, 1989/90:Fi212 yrkandena 2
och 13 samt 1989/90:Fi213 yrkande 2 godkänner vad som förordats
i motion 1989/90:Fi208 yrkande 2 och som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

63. Omfördelning av medel från socialförsäkringssektorn
till statsbudgeten (mom. 36) och Beräknat
tillkommande utgiftsbehov, netto (mom. 37)

Under förutsättning av bifall till reservation 58

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 80 som börjar med "Av
utskottets" och slutar med "yrkandena 4 och 5" bort ha följande
lydelse:

Vad utskottet anfört innebär att utskottet också ställer sig bakom
yrkandena 4 och 5 i motion Fi204 (m) där det föreslås en omfördelning
mellan olika avgifter till socialförsäkringssektorn i syfte att tillföra
statsbudgeten vissa besparingseffekter samt en alternativ beräkning av
posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto.

dels att utskottets hemställan under 36 och 37 bort ha följande lydelse:

36. beträffande omfördelning av medel från socialförsäkringssektorn
till statsbudgeten

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi204 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

37. beträffande beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi204 yrkande 5, i
avvaktan på slutligt förslag, beräknar Beräknat tillkommande
utgiftsbehov, netto till 13 000 000 000 kr.,

64. Utförsäljning av statliga tillgångar (mom. 38)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Rune Rydén
(m), Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp) och Ivar Franzén (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 87 börjar med
"Utskottet har" och på s. 88 slutar med "Fi213 (c) yrkande 3" bort ha
följande lydelse:

Staten äger i dag en rad företag som kunde drivas i privat regi.
Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat konkreta förslag till
försäljning av hela eller delar av företag. Det finns enligt utskottets
mening flera skäl till varför privata ägare är bättre lämpade att driva
företag än staten.

Som utskottet tidigare har anfört skulle sådana utförsäljningar innebära
en förstärkning av statsbudgeten som kan upprepas under en följd
av år.

Vad utskottet här har anfört med anledning av motion Fi213 (c)
yrkande 3 bör riksdagen ge till känna för regeringen.

dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:

38. beträffande utförsäljning av statliga tillgångar

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Fi213 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

65. Utformning av budgetpropositionen m.m. (mom.
39)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Rune Rydén
(m), Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp) och Ivar Franzén (c)
anser

1989/90: FiU20

Reservationer

158

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 88 börjar med 1989/90:FiU20

"Eftersom riksdagen" och på s. 89 slutar med "Fi204 yrkande 3" bort Reservationer

ha följande lydelse:

Trots att riksdagen vid flera tillfällen de senaste åren gjort dessa
uttalanden om utformningen av budgetpropositionen lades återigen en
ofullständig budgetproposition fram för riksdagen i januari. Att detta
skapat oreda i riksdagen har den efterföljande utvecklingen utgjort ett
påtagligt bevis för. Debatterna om ekonomin har varit många, men
trots detta har den konkreta utformningen av den ekonomiska politiken
låtit vänta på sig. Detta leder till, som framhålls i motion Fi204,
att när de finanspolitiska åtstramningarna väl presenteras är risken stor
att de sker i form av skattehöjningar, eftersom sådana ger snabba
effekter medan besparingar tar längre tid att genomföra. Med förhoppning
att regeringen denna gång tar del av och respekterar fattade beslut
bör riksdagen därför på nytt uttala att regeringens förslag till statsbudget
och utformning av den ekonomiska politiken bör presenteras
samlat och fullständigt i budgetpropositionen i januari. Vad utskottet
anfört med anledning av motion Fi204 yrkande 3 bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande utformning av budgetpropositionen m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi204 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

66. Miljöaspekter i propositioner och utredningsförslag
(morn. 40)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 89 som börjar med
"Utskottet delar" och slutar med "Fi726 yrkande 2" bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är nödvändigt att
beakta de miljömässiga konsekvenserna av olika åtgärder. Det är svårt,
men bör ändå vara fullt möjligt att beräkna miljöeffekterna av olika
ekonomisk-politiska åtgärder. Att avstå från att göra bästa möjliga
bedömningar om miljökonsekvenserna medför uppenbara risker för
oförutsedda miljöeffekter med långtgående ekonomiska effekter.

Utskottet tillstyrker med det anförda motionerna Fi725 och Fi726
yrkande 2.

dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:

40. beträffande miljöaspekter i propositioner och utredningsförslag att

riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Fi725 och
1989/90:Fi726 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

67. Miljöaspekter i propositioner och utredningsförslag
(mom. 40)

Lars-Ove Hagberg (vpk.) och Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 89 som börjar med
"Utskottet delar" och slutar med "Fi726 yrkande 2" bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill med anledning härav anföra följande. Den ekonomiska
politiken påverkar och styr industriutvecklingen, val av energiförsörjning,
transportutveckling och övrig näringspolitik. Ett mål för den
ekonomiska politiken är att öka den ekonomiska tillväxten och därmed
även den materiella konsumtionen. Att öka den materiella konsumtionen
innebär att icke förnybara resurser förbrukas och att vi
konsumerar produkter från biosSren. Resultatet blir miljöförstöring
och förstöring av biosfärens produktionsförmåga.

Utskottet delar mot denna bakgrund uppfattningen i motion Fi725
(mp) att finansplanerna också måste omfatta en redovisning av hur
den föreslagna ekonomiska politiken påverkar vår miljö och vår hälsa.
Det är också viktigt att veta hur vi påverkar miljön i andra länder och
hur vi påverkas av vad som sker i vår omvärld. Det finns redan i dag
en mängd data som beskriver förhållandena och utvecklingen på olika
miljöområden. Det borde därför vara möjligt att redan nu påbörja
arbetet med att redovisa miljöbudgetar för det svenska samhällets
aktiviteter.

Det är således utskottets uppfattning att vi måste fa konsekvensbeskrivningar
som visar hur den rådande konjunkturen och den föreslagna
politiken påverkar tillståndet hos både natur och miljö såväl i
Sverige som utomlands. Detta kan troligen uttryckas genom ett antal
nyckeltal som kan utvecklas allteftersom vi får nya kunskaper om den
ekonomiska politikens påverkan på våra livsförutsättningar. I motion
Fi725 anges ett antal variabler som beskriver tillståndet i vår miljö.
Utskottet anser att de utgör ett bra exempel på vad som tämligen
omgående skulle kunna göras för att förbättra kunskaperna om vart
den ekonomiska politiken för oss. Av det anförda foijer att även olika
utredningsförslag som läggs fram bör innehålla beskrivningar av förslagens
miljökonsekvenser. Utskottet tillstyrker med det anförda motionerna
Fi725 och Fi726 yrkande 2 samt föreslår att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om redovisning
av konsekvenserna på miljön av förslag i propositioner och i utredningar.

dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:

40. beträffande miljöaspekter i propositioner och utredningsförslag att

riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Fi725 och
1989/90:Fi726 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

1989/90:FiU20

Reservationer

160

Särskilda yttranden

1989/90:FiU20

Reservationer

1. Statsskuldspolitiken (mom. 13)

Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anför:

Som framhålls i utskottets betänkande måste målet om en kostnadseffektiv
förvaltning av statsskulden vägas mot andra ekonomisk-politiska
mål. Vi har inte velat motsätta oss de använda formuleringarna, men
vi vill framhålla att de enligt vår uppfattning lämnar betydande utrymme
för olika tolkningar. Detta är också avsikten. Vi anser att det krävs
fortsatta överväganden innan ett mer precist ställningstagande görs.

2. Statsskuldspolitiken (mom. 13) och kreditpolitiken
(mom. 14)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anför:

Normen att staten inte skall låna utomlands leder till ett högre
ränteläge än annars. Syftet med denna politik är att dämpa den
inhemska efterfrågan. Med utgångspunkt från nuvarande räntedifferens
kan merkostnaden för statens del framöver uppskattas till 20—30
miljarder kronor per år. Extrakostnaden innebär självklart ett minskat
utgiftsutrymme. Genom att regeringen på detta sätt bakbinder sig själv
reduceras förutsättningarna för en utbyggnad av offentlig verksamhet.

Högräntepolitiken hämmar naturligtvis inte bara offentlig verksamhet.
Det höga ränteläget dämpar också företagens och hushållens
investeringar. Under en period med alltför stark inhemsk efterfrågetillväxt
och kraftigt växande bytesbalansunderskott kan detta vara en
vettig politik. Men höga räntor får aldrig ses som ett självändamål. I ett
läge då konjunkturen viker finns det därför all anledning att ompröva
denna norm. Allt fler ekonomer gör nu bedömningen att vi kommit
till en sådan punkt. Det är därför rimligt att en större del av statens
upplåning förläggs till utlandet.

3. Sjukvårdsavgift på alkohol (mom. 25)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anför:

Det är helt klart att ökat bruk av alkohol och tobak innebär högre
sjukvårdskostnader. Omvänt medför minskat bruk att dessa kostnader
på sikt blir lägre. Ett sätt att markera detta förhållande och ge ökade
resurser till angelägen sjukvård kan som sägs i motion Fi43 (c) vara att
omvandla en del av alkohol- och tobaksskatterna till en sjukvårdsavgift.

161

11 Riksdagen 1989/90. 5 sami. Nr 20

1989/90:FiU20

Reservationer

Löntagarfonderna har inte blivit det offensiva redskap sorn förutskickades
i fonddebattens början. Fonderna har inte heller svarat mot de
syften som angavs för deras verksamhet när riksdagen år 1983 band sig
för en utslätad fondreform. Det krävs nu en ny industripolitik. I en
sådan skall AP-fonderna och löntagarfonderna ha en central roll. Med
dessa fonder som grund kan regeringen skapa en industripolitik som
beskär privatkapitalets äventyrliga politik och garanterar framtidsinvesteringar
i Sverige utifrån regionala och samhällsekonomiska utgångspunkter.

4. Löntagarfonder (mom. 30)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anför:

162

Propositionens lagförslag och förordningar .

1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1977:306) om dryckesskatt

Härigenom föreskrivs att 10 och 11 §§ lagen (1977:306) om dryckesskatt1
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §2

Skatten på spritdrycker och vin utgår med en grundavgift och en procentavgift,
om annat inte sägs i femte stycket.

Grundavgift utgör per liter i fråga om

1. spritdrycker 1 krona 24 öre för 1. spritdrycker 1 krona 32 öre för
varje hel volymprocent alkohol, varje hel volymprocent alkohol,

2. starkvin 19 kronor 25 öre, 2. starkvin 21 kronor,

3. lättvin med en alkoholhalt över 3. lättvin med en alkoholhalt över

7 volymprocent 7 kronor 70 öre, 7 volymprocent 8 kronor 50 öre,

4. annat lättvin 10 kronor 35 öre. 4. annat lättvin 11 kronor 25 öre.

Procentavgiften utgör för spritdrycker 60 procent och för vin 39 procent
av detaljhandelspriset.

Med detaljhandelspriset förstås det pris som detaljhandelsbolaget tillämpar
vid försäljning över disk, exklusive beloppet av pant och skatt enligt
lagen (1968:430) om mervärdeskatt.

För lättvin med en alkoholhalt av högst 7 volymprocent utgår dock ingen
procentavgift.

11 §3

Skatten på malt- och läskedrycker utgår per liter med

2 kronor 20 öre för öl, 2 kronor 70 öre för öl,

10 kronor 35 öre för starköl, 11 kronor 25 öre för starköl,

40 öre för kolsyrad läskedryck, 40 öre för kolsyrad läskedryck,

20 öre för annan läskedryck. 20 öre för annan läskedryck.

Denna lag träder i kraft den 7 maj 1990.

1 Lagen omtryckt 1984:158.

2 Senaste lydelse 1989:468.

3 Senaste lydelse 1989:468.

1989/90:FiU20

Bilaga 1

163

2 Förslag till 1989/90:FiU20

Lag om ändring i lagen (1961:394) om tobaksskatt Bilaga l

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1961:394) om tobaksskatt' skall ha
följande lydelse.

2 §2

Nuvarande lydelse

För tobaksvara utgår skatten med nedan angivna, i förhållande till varans
myckenhet bestämda belopp, nämligen:

Varuslag Vikt för 1 st.gram Belopp för

1 st. öre I kg kr.

Cigarrer och cigariller
grupp i t.o.m. 1,7 13,5

I

II

I

Cigarretter

grupp I t.o.m. 0,85 44

I

II

I

Röktobak 155:—

Tuggtobak 50: —

Snus 28: —

Föreslagen lydelse

För tobaksvara utgår skatten med nedan angivna, i förhållande till varans
myckenhet bestämda belopp, nämligen:

Varuslag Vikt för 1 st.gram Belopp för

1 st. öre 1 kg kr.

Cigarrer och cigariller

grupp i t.o.m. 1,7 13,5

” II över 1,7 t.o.m. 3,0 18,0

lil ” 3,0” 5,0 21,5

IV ” 5,0 30,0

Cigarretter

grupp I t.o.m. 0,85 49

I

II

I

Röktobak 170: —

Tuggtobak 55:—

Snus 32: —

Denna lag träder i kraft den 7 maj 1990.

'Lagen omtryckt 1984:155.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:141.

2Senaste lydelse 1989:469.

164

3 Förslag till
Lag om ändring i tulltaxelagen (1987:1068)

Härigenom föreskrivs att 22 och 24 kap. tulltaxelagen (1987:1068)' skall
ha följande lydelse.

22 kap. Drycker, sprit och ättika2

Nuvarande lydelse

Anm. För spritdrycker, vin eller starköl, som införs i den ordning som anges
i 18 § 3, 4, 6, eller 7 lagen (1977:293) om handel med drycker, utgår, om
tullfrihet inte åtnjuts, tull med följande belopp per liter:

Spritdrycker enligt tulltaxenr 22.08 200: —

Vin:

musserande eller med en alkoholhalt överstigande 15 volymprocent
62:—

ej musserande, med en alkoholhalt 7 men inte 15 volymprocent. 30: —
ej musserande, med en alkoholhalt om högst 7 volymprocent . 15: —

Starköl 75/—

Tullsats som anges ovan tillämpas även när tullskyldighet föreligger enligt
81 eller 82 § tullagen (1987:1065).

Föreslagen lydelse

Anm. För spritdrycker, vin eller starköl, som införs i den ordning som anges

i 18 § 3, 4, 6, eller 7 lagen (1977:293) om handel med drycker, utgår, om
tullfrihet inte åtnjuts, tull med följande belopp per liter:

Spritdrycker enligt tulltaxenr 22.08 210:—

Vin:

musserande eller med en alkoholhalt överstigande 15 volymprocent
65: —

ej musserande, med en alkoholhalt 7 men inte 15 volymprocent. 32:—
ej musserande, med en alkoholhalt om högst 7 volymprocent . 16 —

Starköl 16: —

Tullsats som anges ovan tillämpas även när tullskyldighet föreligger enligt
81 eller 82 § tullagen (1987:1065).

24 kap. Tobak samt varor tillverkade av tobaksersättning3

Nuvarande lydelse

Anm. För tobaksvaror som införs i den ordning som avses i 1 § andra stycket
lagen (1961:394) om tobaksskatt eller enligt föreskrifter som meddelats med
stöd av 13 § andra punkten lagen (1987:1069) om tullfrihet m.m. utgår, om
tullfrihet inte åtnjuts, tull med följande belopp:

Cigarrer och cigariller:

vikt högst 3 g per styck 22 öre per styck

vikt högre än 3 g per styck 42 öre per styck

1989/90:FiU20

Bilaga 1

' Lagen omtryckt 1987:1186.

2 Senaste lydelse 1989:470.

3 Senaste lydelse 1989:470.

165

Cigaretter:

vikt högst 0,85 g per styck 55 öre per styck

vikt högre än 0,85 men högst 1,20 g per styck 63 öre per styck

vikt högre än 1,20 g per styck 70 öre per styck

Andra slag av fardiga tobaksvaror 192:— per kg

Tullsats som anges ovan tillämpas även när tullskyldighet föreligger enligt
81 eller 82 § tullagen (1987:1065).

Föreslagen lydelse

Anm. För tobaksvaror som införs i den ordning som avses i 1 § andra stycket
lagen (1961:394) om tobaksskatt eller enligt föreskrifter som meddelats med
stöd av 13 § andra punkten lagen (1987:1069) om tullfrihet m.m. utgår, om

tullfrihet inte åtnjuts, tull med följande belopp:

Cigarrer och cigariller:

vikt högst 3 g per styck 22 öre per styck

vikt högre än 3 g per styck 42 öre per styck

Cigaretter:

vikt högst 0,85 g per styck 61 öre per styck

vikt högre än 0,85 men högst 1,20 g per styck 69 öre per styck

vikt högre än 1,20 g per styck 76 öre per styck

Andra slag av färdiga tobaksvaror 210:- per kg

Tullsats som anges ovan tillämpas även när tullskyldighet föreligger enligt
81 eller 82 § tullagen (1987:1065).

Denna lag träder i kraft den 7 maj 1990.

1989/90: FiU20

Bilaga 1

166

1 Förordning

om tillämpning av prisregleringslagen (1989:978);

utfärdad den 8 februari 1990.

Regeringen föreskriver att följande bestämmelser i prisregleringslagen
(1989:978) skall tillämpas:

1. 13 § om högstpris, 14 § om stoppris, 19 § om utgångspris och 22 § om
utfästelsepris, såvitt avser varor och tjänster som tillhandahålls i näringsverksamhet,

2. 13 § om högstpris, 14 § om stoppris och 19 § om utgångspris, såvitt
avser

dels sådana avgifter som tas ut i annan verksamhet hos staten än näringsverksamhet,

dels sådana avgifter som tas ut i annan verksamhet hos kommunerna än
näringsverksamhet enligt föreskrifter i

— lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar,

— renhållningslagen (1979:596),

— lagen (1981:1354) om allmänna värmesystem,

— räddningstjänstlagen (1986:1102),

— plan- och bygglagen (1987:10),

3. 34 § om stopphyra, såvitt avser hyror för bostadslägenheter och
lokaler som tillhandahålls i näringsverksamhet.

Närmare bestämmelser om pris- och hyresstopp finns i förordningen
(1990:24) om allmänt pris- och hyresstopp.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den dag då förordningen
enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling och
gäller till och med den 7 februari 1991. Den tillämpas dock för tid från och
med den 8 februari 1990.

1989/90: FiU20

Bilaga 1

167

2 Förordning

om allmänt pris- och hyresstopp;

1989/90: FiU20

Bilaga 1

utfärdad den 8 februari 1990.
Regeringen föreskriver följande.

Prisstopp

1 § Den som i näringsverksamhet säljer varor eller utför tjänster får inte
utan tillstånd överskrida det pris (stoppris) som han tillämpade för leverans
av varan eller utförande av tjänsten den 7 februari 1990 (prisstoppsdagen).
Detta gäller också för näringsverksamhet som bedrivs av staten eller
en kommun.

Första stycket skall också tillämpas på avgifter som tas ut i annan
verksamhet än näringsverksamhet hos

1. staten,

2. kommunerna enligt föreskrifter i

— lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar,

— renhållningslagen (1979:596),

— lagen (1981:1354) om allmänna värmesystem,

— räddningstjänstlagen (1986:1102),

— plan- och bygglagen (1987:10).

2 § Föreskrifterna i denna förordning gäller inte för verksamhet som står
under bankinspektionens eller försäkringsinspektionens tillsyn.

3 § Med varor och tjänster avses i denna förordning detsamma som i
prisregleringslagen (1989:978).

4 § Av 15 § prisregleringslagen (1989:978) följer att för den som på
prisstoppsdagen inte tillämpade något pris för leverans av en vara eller
utförande av en tjänst skall som stoppris i stället gälla det pris som var att
anse som gängse pris på prisstoppsdagen.

Om en vara eller en tjänst inte hade något gängse pris på prisstoppsdagen,
följer av den nämnda paragrafen att som stoppris i stället skall gälla
det pris som den som säljer varan eller utför tjänsten senast tillämpade
före prisstoppsdagen.

168

5 § Om den som säljer en vara eller utför en tjänst före prisstoppsdagen
har träffat ett avtal med prisjusteringsklausul, följer av 16 § prisregleringslagen
(1989:978) att stoppriset för honom skall vara det avtalade grundpriset
med det tillägg eller avdrag som enligt avtalet gäller för tiden till och
med prisstoppsdagen och som den dagen var allmänt känt.

6 § Tillstånd till överskridande av stoppris får meddelas bara om det
finns synnerliga skäl för det.

Vid prövningen av frågor om tillstånd skall samtliga i varje enskilt fall
föreliggande omständigheter beaktas, särskilt

1. om sysselsättningen inom företaget eller en del därav kan väntas
minska väsentligt, ifall tillstånd inte lämnas,

2. om fara föreligger att företaget inte längre kan tillhandahålla varan
eller tjänsten, ifall tillstånd inte lämnas.

För statliga myndigheter och kommuner skall särskilt beaktas om möjligheterna
att upprätthålla i lag eller annan författning föreskriven verksamhet
väsentligt försvåras, om tillstånd inte lämnas.

7 § När ett medgivande att överskrida ett stoppris lämnas, bör även
bestämmas i vad mån motsvarande prishöjning får göras i efterföljande
produktions- eller handelsled.

8 § Utan hinder av föreskrifterna i 1 § får stoppriset från och med den 1
mars 1990 överskridas med det belopp, räknat i kronor och ören, som
svarar mot den

— höjning av mervärdeskatten på varan eller tjänsten som då inträder till
följd av lagen (1989:1027) om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

— kostnadsökning för utförande av tjänsten som föranleds av den höjning
av kilometerskatten som då inträder till följd av lagen (1989:1030) om
ändring i vägtrafikskattelagen (1988: 327).

9 § Det stoppris som gäller för elektrisk kraft sänks från och med den 1
mars 1990 med det belopp, räknat i kronor och ören, som svarar mot den
minskning av skatten på sådan kraft som då inträder till följd av lagen
(1989:1028) om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt.

10 § En importör får överskrida stoppriset på varor som importeras med
det merbelopp, räknat i kronor och ören, som han har fått eller får betala
till följd av

— prisförändringar på sådana varor efter prisstoppsdagen, eller

— växelkursförändringar efter prisstoppsdagen.

Prishöjningen får tas ut med samma belopp i senare produktions- eller
handelsled.

Första och andra styckena gäller under förutsättning att handlingar som
visar grunderna för överskridandet hålls tillgängliga för statens pris- och
konkurrensverk.

1989/90: FiU20

Bilaga 1

11 § Statens pris- och konkurrensverk får meddela föreskrifter om undantag
från tillämpningen av denna förordning i fråga om varor, där
prissättningen huvudsakligen sker på en internationell marknad.

169

1989/90: FiU20

Bilaga 1

13 § Utöver vad sorn följer av föreskrifterna i 12 § får stopphyran överskridas
med ett belopp som svarar mot beslutade ändringar i fråga om
fastighetsskatt, mervärdeskatt och energiskatt samt räntebidrag som har
inträtt den 1 januari 1990 eller inträder den 1 mars 1990.

Första stycket gäller under förutsättning att fastighetsägaren håller
handlingar som visar grunderna för överskridandet tillgängliga för statens
pris- och konkurrensverk.

14 § Tillstånd till överskridande av stopphyra utöver vad som följer av

12 eller 13 § får lämnas, om hyreshöjningen, såvitt avser kommande tid,
omfattar en tidsperiod om högst ett år och fastighetsägaren lider allvarlig
ekonomiskt skada ifall tillstånd inte lämnas.

1 övrigt får tillstånd till överskridande av stopphyra bara lämnas, om det
finns synnerliga skäl.

Gemensamma bestämmelser

15 § Frågor om tillstånd att överskrida stoppris eller stopphyra prövas
av statens pris- och konkurrensverk.

16 § Statens pris- och konkurrensverk får meddela de föreskrifter i övrigt
som behövs för verkställigheten av denna förordning.

17 § Statens pris- och konkurrensverk får meddela föreskrifter om undantag
från tillämpningen av denna förordning.

18 § Allmänt åtal för brott som avses i 39 — 42 eller 45 § prisregleringslagen
(1989:978) får väckas bara efter medgivande av statens pris- och
konkurrensverk.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den dag då förordningen
enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling och
gäller till och med den 7 augusti 1990.

Hyresstopp

12 § Den som i näringsverksamhet hyr ut en bostadslägenhet eller en
lokal får inte utan tillstånd ta ut en högre hyra för lägenheten eller lokalen
än den som tillämpades den 7 februari 1990 (stopphyra).

Om ny hyra för år 1990 ännu inte bestämts eller ännu inte börjat
tillämpas den 7 februari, får stopphyran dock överskridas med ett belopp
som motsvarar 0,5 procentenheter per månad från tidpunkten för den nya
hyrans tillämpning till årets slut.

Om hyran för en lokal är knuten till ett visst index eller på annat sätt är
rörlig, får stopphyran för tiden efter den 7 februari överskridas med ett
belopp som motsvarar 0,4 procentenheter per månad till årets slut.

170

Skatteutskottets yttrande
1989/90:SkU2y

Dryckesskatten och tobaksskatten
Till finansutskottet

Finansutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1989/90:114 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.
jämte motioner.

I propositionen föreslås bl.a. att dryckesskatten och tobaksskatten
höjs fr.o.m. den 7 maj 1990. Utskottet begränsar sitt yttrande till dessa
frågor och till de skattefrågor i övrigt som har tagits upp i de motioner
som har väckts i ärendet. Utskottet tar i sitt yttrande också upp de
motioner i dessa och närliggande frågor som har väckts under den
allmänna motionstiden och hänvisats till utskottet. Motionerna i dessa
delar överlämnas samtidigt härmed till finansutskottet.

Propositionen innebär beträffande dryckesskatten att skatten på samtliga
alkoholdrycker höjs så att priset stiger med cirka 5 %. Höjningen
utformas såsom en justering av den till alkoholhalten relaterade grundavgiften.
Som skäl för förslaget åberopar departementschefen bl.a.
försäljningsutvecklingen under år 1989 jämfört med 1988. Den nedåtgående
trenden tidigare år för spritdrycker kvarstår visserligen, men
samtidigt har försäljningen av vin, starköl och öl klass II ökat i sådan
utsträckning att alkoholkonsumtionen mätt i ren alkohol enligt preliminära
siffror totalt sett har ökat med 2,8 % sedan 1988. Mot denna
bakgrund och med hänsyn till riksdagens ställningstaganden tidigare år
är det enligt departementschefens mening angeläget att en skattehöjning
genomförs. Utgångspunkten är liksom tidigare att skatten anpassas
så att priserna på alkoholdryckerna i vart fall följer den allmänna
prisutvecklingen efter den 9 juni 1989, då den senaste skattehöjningen
på alkohol och tobak trädde i kraft.

När det gäller tobaksvaror innebär förslaget att skatten på cigarretter
höjs med 5 öre per styck och att skatten på röktobak, tuggtobak och
snus höjs i motsvarande omfattning. I propositionen anförs att priset
på tobaksvaror i stort bör följa konsumentprisutvecklingen i allmänhet.
Eftersom cigarrer och cigariller under en lång följd av år varit
utsatta för kraftiga prishöjningar och en alltmer minskad efterfrågan
bör enligt departementschefen skatten på dessa varor inte höjas.

I motionerna vitsordas i allmänhet att priset på alkohol- och tobaksvaror
behöver höjas. Flera motioner innehåller yrkanden om väsentligt
större höjningar än som föreslås i propositionen, om tätare prisjusteringar
och om en annan utformning av beskattningen. De mest långtgående
yrkandena framställs från miljöpartiets sida, som i motionerna
Fi48 av Inger Schörling m.fl. (yrkande 6) och Sk392 av Inger Schör -

1989/90:FiU20

Bilaga 2

171

ling m.fl. (yrkande 19) yrkar en höjning av skattesatserna på sprit och
tobak med 40 % och på vin och öl med 20 %. Motsvarande yrkanden
framställs även i motion Sk684 (yrkande 2) av Anita Stenberg m.fl.
(mp) i vad avser alkoholdrycker och i motion Sk620 (yrkande 1) av
Claes Roxbergh m.fl. (mp) i vad avser tobaksvaror. Yrkandet i motion
Sk392 om en höjning av dryckesskatten med 20 % innefattar också
läskedrycker. Vidare yrkas i motion Sk444 av Lars Werner m.fl. (vpk)
en prishöjning med sammanlagt 1 miljard kronor på alkohol och
tobak. Prishöjningar i fråga om alkoholdrycker yrkas också i motionerna
Fi44 av Gunnar Björk m.fl. (c) — 10 %, Sk694 (yrkande 1) av
Karin Israelsson m.fl. (c) och Sk683 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) —

10 %, Sk615 av Karin Israelsson m.fl. (c) — med belopp motsvarande
förändringarna i konsumentprisindex plus 5 % och Sk692 av Evert
Svensson (s) — index plus 3—5 %. Yrkandet i motion Sk683 innebär
även att ändringarna bör utformas med hänsyn till riksdagens beslut
hösten 1989 om beskattning efter alkoholstyrka. Yrkande 1 i motion
Sk617 av Carl Bildt m.fl. (m) ställer krav på att alkoholpriserna
justeras tätare och att reglerna utformas så att man får en mer
konsekvent beskattning efter alkoholhalt. I motion Sk634 av Karin
Israelsson och Karin Israelsson (c) uttalar sig motionärerna för en
högre prisnivå och yrkar tilläggsdirektiv till utredningen om beskattning
av alkoholhaltiga drycker bl.a. rörande denna fråga.

Sex motioner rör framför allt beskattningens närmare utformning.
Motion Sk648 av Elving Andersson och Ingvar Karlsson i Bengtsfors
(c) innehåller ett allmänt yrkande om att beskattningen bör utformas
efter alkoholhalt. Motion Sk659 av Bo Lundgren och Karl-Gösta
Svenson (m) innebär i fråga om lättvin att den fasta grundavgiften
skall höjas och att den del av skatten som utgår i förhållande till priset
skall sänkas (yrkande 1). Denna motion (yrkande 2) liksom motionerna
Sk617 (yrkande 1) av Carl Bildt m.fl. (m), Sk649 av Bengt Silfverstrand
m.fl. (s) och Fi45 (yrkande 3) av Carl Bildt m.fl. (m) innebär
också krav på en ny, lägre skatteklass för starköl med högst 3,6
viktprocent alkohol. Enligt den sistnämnda motionen bör skatten för
sådant starköl vara 7:50 kr. per liter i stället för de 11:25 som föreslås i
propositionen för allt starköl.

Motion Fi42 av Sten Andersson och Birger Hagård (m) har en
annan inriktning. Motionärerna begär att riksdagen skall uttala sig för
en ny alkoholpolitik med priser på en rimlig EG-nivå och avskaffande
av inkonsekventa lagar och förbud.

I fråga om tobaksskatten yrkas — utöver vad som redan har nämnts

— i motion Sk638 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) att skatten höjs med
belopp som motsvarar den priseftersläpning som enligt motionen
uppkommit under 1970-talet, 2:50 kr. per paket cigarretter. Motion
Sk682 av Martin Olsson och Kersti Johansson (c) innehåller krav på ett
riksdagsuttalande om regelbundna skatteskärpningar för tobaksvaror
med några procent över konsumentprisindex.

Som anförs i propositionen ligger alkoholkonsumtionen — trots att
den sjunkit väsentligt sedan 1977 — fortfarande på en hög nivå.
Utskottet instämmer i uppfattningen att stora ansträngningar måste

1989/90:FiU20

Bilaga 2

172

göras för att WHO-målet om en väsentlig sänkning av alkoholkonsumtionen
skall kunna uppfyllas till sekelskiftet. Samtidigt vill utskottet
framhålla att en aktiv prispolitik endast är ett av de medel som bör
utnyttjas i detta syfte. Enligt utskottets uppfattning är det av vikt att
man på bred front söker vinna en allmän förståelse för de problem
som den alltför höga alkoholkonsumtionen innebär och att uppnå en
ändrad attityd till olämpliga dryckesvanor. Lämpligheten av en höjning
av alkoholpriserna bör bedömas med hänsyn till utvecklingen i stort
på alkoholområdet och till andra allmänna aspekter och faran för
skadeverkningar bl.a. i form av ökad hemtillverkning.

Som utskottet anförde i sitt yttrande till finansutskottet förra året
över de då aktuella höjningarna av skatterna på alkohol och tobak
(1988/89:4y) bör en höjning av dessa skatter ingå bland de åtgärder
som lämpligen bör användas för att uppnå en åtstramning av ekonomin
och hålla tillbaka konsumtionen av dessa varor. De principer som
tillämpas på detta område innebär att skattehöjningar bör genomföras
med täta intervall och utformas så att priserna i vart fall följer den
allmänna prisutvecklingen.

Beskattningens närmare utformning är inte enbart en teknisk fråga.
Utskottet anser att man i framtiden bör ta större hänsyn till dryckernas
olika alkoholhalt. Resultatet av en omläggning får dock inte bli att
man attraherar nya alkoholkonsumenter och skapar nya från alkoholpolitisk
synpunkt ej önskvärda dryckesmönster eller att man påverkar
prisbilden på ett sätt som framstår som olämpligt även från andra
utgångspunkter. En utredning har nu tillsatts med uppdrag att bedömda
denna fråga (dir. 1989 :51). Utgångspunkten för utredningsarbetet
är att skapa ett skattesystem där beskattningen av alkoholdrycker och
därmed också priset i högre grad än för närvarande bestäms av
dryckens alkoholhalt. Utredarens strävanden bör enligt direktiven vara
att åstadkomma ett enhetligt skattesystem för samtliga alkoholdrycker
som är neutralt i förhållande till konsumentens val mellan olika
produkter med likvärdig alkholstyrka. Det skall också ankomma på
utredaren att pröva om den nuvarande klassindelningen av maltdryckerna
är ändamålsenlig och går att inordna i ett enhetligt skattesystem.
Avsikten är att utredaren skall redovisa resultatet av sitt arbete före
utgången av år 1990.

Mot bakgrund av utvecklingen av alkoholkonsumtionen under senare
tid och den allmänna prisutvecklingen anser utskottet att dryckesskatten
nu bör höjas. Det i propositionen framlagda förslaget står i
överensstämmelse med de principer som har godtagits av riksdagen
tidigare år. Att förslaget — nu liksom tidigare — utformats såsom en
höjning av den alkoholrelaterade grundavgiften ligger i linje med det i
flera motioner framställda kravet om en beskattning som i högre grad
än för närvarande tar hänsyn till alkoholhalten i drycken. Den föreslagna
höjningen, som enligt utskottets mening är väl avvägd, det
pågående utredningsarbetet och vad utskottet här har anfört får i viss
utsträckning anses tillgodose de krav på skatteskärpningar för alkoholdrycker
och en annan utformning av dryckesbeskattningen som fram -

1989/90:FiU20

Bilaga 2

173

ställs i de aktuella motionerna. I den mån så inte är fallet avstyrker
utskottet motionerna i dessa delar och motion Fi42 och tillstyrker
propositionen i denna del.

Läskedrycksskatten kommer att behandlas i den proposition om de
indirekta skatterna som regeringen kommer att förelägga riksdagen
nästa månad. I avvaktan på regeringens förslag avstyrker utskottet
motion Sk392 yrkande 19 i denna del.

Tobaksutredningen har i dagarna lagt fram sitt förslag om åtgärder
mot tobakskonsumtionen (SOU 1990:29). Beträffande tobaksskatten
innebär förslaget prishöjningar på ca 30 % i ett inledningsskede och
att priserna därefter skall följa den allmänna konsumtionsutvecklingen.

Med regeringens nu aktuella förslag kommer prisutvecklingen på
samtliga tobaksvaror att ligga något över den allmänna prisutvecklingen,
vilket överensstämmer med de åtgärder som har genomförts under
1980-talet. Med anledning av vad som anförts i motionerna bör framhållas
att tobakskonsumtionen visat avtagande tendenser. I avvaktan på
kommande ställningstaganden till tobaksutredningens förslag finner
utskottet inte skäl att nu förorda ytterligare skatteskärpningar. Utskottet
tillstyrker således propositionen i denna del och avstyrker motionerna
i denna del.

Motionerna Fi43 av Roland Larsson och Hugo Andersson (c), Sk624
av Ingrid Ronne-Björkqvist och Carl-Johan Wilson (fp) och Sk650 av
Roland Larsson och Hugo Andersson (c) går ut på att man med tanke
på de skadeverkningar som alkohol- och tobakskonsumtionen medför
bör ta ut en hälso- och sjukvårdsavgift på dessa varor. Vidare yrkas i
motionerna Sk620 (yrkande 3) av Claes Roxbergh m.fl. (mp) och
Sk695 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m, s, fp, c,vpk, mp) att en avgift
på 2,5 öre per cigarrett bör tas ut för att finansiera upplysningar om
tobakens skadeverkningar. Vid sin behandling av likartade yrkanden i
höstas framhöll utskottet (1989/90:SkU3) att avgifter av detta slag
givetvis bör ses som skatter och avstyrkte de då framförda yrkandena.
Utskottet finner nu liksom tidigare att det saknas anledning att dela
upp beskattningen av de aktuella varorna på det sätt som motionärerna
föreslagit och avstyrker således dessa motioner.

Restaurangnäringens förhållanden tas upp i fyra motioner. I två av
dessa — Sk651 av Gudrun Norberg och Karin Israelsson (fp,c) och
Sk690 av Eva Goés och Ragnhild Pohanka (mp) — yrkas att avgifterna
för serveringstillstånd höjs så att innehavaren med denna avgift får
ersätta hela kostnaden för tillståndet och för länsstyrelsernas kontroll
och uppföljning av verksamheten. Yrkandet i motion Sk634 av Karin
Israelsson och Stina Eliasson (c) om tilläggsdirektiv till utredningen
om alkoholbeskattningen har delvis en likartad karaktär och avser att

3 till stånd en avgift på restaurangverksamheten eller en särskild
restaurangskatt för att minska vinstintresset i alkoholhantering på
restaurangerna och att fa resurser för alternativ nöjesverksamhet. I
motion Sk647 av Martin Olsson och Karin Israelsson (c) begärs förslag
om en lägre mervärdeskatt för alkoholfria restauranger (60 %) i syfte

1989/90:FiU20

Bilaga 2

174

att på detta sätt underlätta för de alkoholfria restaurangerna att hävda
sig i konkurrensen och att utnyttja mervärdeskatten för att begränsa
alkoholkonsumtionen.

Utskottet har i och för sig förståelse för syftet att främja alkoholfria
miljöer, men åtgärder i denna riktning bör utformas på annat sätt än
såsom lättnader i beskattningen. Utskottet avstyrker därför motion
Sk634.

Frågan om en höjning av expeditionsavgifterna för serveringstillstånd,
som tidigare har tagits upp av alkoholhandelsutredningen (SOU
1985:15, jfr SkU1987/88:4y), har på nytt aktualiserats av socialstyrelsen.
I sitt remissyttrande över länsstyrelsernas anslagsframställningar har
socialstyrelsen föreslagit att nuvarande expeditionsavgifter för alkoholtillstånd
omformas till ansökningsavgifter och höjs. Förslaget innebär
också att en årlig registerhållnings- och tillsynsavgift införs och avpassas
så att länsstyrelsernas kostnad för tillsynen kan täckas (prop.
1989/90:100 bilaga 15 s. 62). Enligt utskottets mening kan man utgå
från att de nu aktuella avgjftsfrågorna och förhållandena inom restaurangbranschen
kommer att tas upp av regeringen i samband med det
fortlöpande arbete som pågår angående de alkoholpolitiska frågorna
utan särskild framställning från riksdagens sida. Syftet med motionerna
får därför i viss mån anses vara redan tillgodosett. I den mån så inte är
fallet avstyrker utskottet de nu aktuella yrkandena.

Den skattefria försäljningen och införseln av alkoholdrycker och tobak
i utlandstrafiken tas upp i motionerna Sk652 av Anders Castberger
(fp), Sk678 av Ingrid Ronne-Björkqvist (fp), Sk684 av Anita Stenberg
m.fl. (mp) och Sk620 av Claes Roxbergh m.fl. (mp). Motionärerna
anser att Sverige bör ta initiativ till att dessa skattelättnader slopas.

Utskottet har vid tidigare års behandling av dessa frågor haft viss
förståelse för önskemålet att ingripa mot utlandsresenärernas skattefria
införsel men har avstyrkt yrkandena med hänvisning till svårigheterna
att nå fram till internationella överenskommelser i denna fråga och till
att det inte kunde anses aktuellt att söka speciella lösningar för i
Sverige bosatta personer. Tobaksutredningen har intagit en likartad
ståndpunkt i sitt nu avgivna förslag (SOU 1990:29 s. 143). Utredningen
anser också att frågan bör fä en internationell lösning och anför bl.a.
att den fortsatta utvecklingen inom EG bör avvaktas.

Enligt utskottets mening har något nytt som bör föranleda ändrad
ståndpunkt inte förekommit. Utskottet avstyrker alltså dessa motioner.

Motion Fi48 av Inger Schörling m.fl. (mp) innehåller bl.a. yrkanden
om koldioxidskatt, skatt på uran, fördubblad reklamskatt, miljö- och
energiskatter för flygtrafiken, slopad moms på basmat och höjd moms
på annat, inflationsskydd för punktskatter och miljöskatter, låglöneprofil
i skatteskalan, slopad moms på inhemska förnybara energislag
och slopad moms på persontransporter (yrkandena 7—11, 18, 19, 21
och 22). Dessa yrkanden har ett nära samband med den förestående
skattereformen för 1991 och bär enligt utskottets uppfattning inte
prövas i det nu aktuella sammanhanget. Utskottet avstyrker således
dessa yrkanden.

1989/90:FiU20

Bilaga 2

175

Stockholm den 29 mars 1990
På skatteutskottets vägnar

1989/90: FiU 20

Bilaga 2

Bo Lundgren

Närvarande: Bo Lundgren (m), Bo Forslund (s), Torsten Karlsson (s),
Kjell Johansson (fp), Görel Thurdin (c), Hugo Hegeland (m), Bruno
Poromaa (s), Yvonne Sandberg-Fries (s), Sverre Palm (s), Karl-Gösta
Svenson (m), Rolf Kenneryd (c), Lars Bäckström (vpk), Gösta Lyngå
(mp), Karl Hagström (s), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Isa Halvarsson
(fp) och Ingegerd Elm (s).

Avvikande meningar

1. Dryckesskatten

Kjell Johansson (fp), Görel Thurdin (c), Rolf Kenneryd (c) och Isa
Halvarsson (fp) anför:

De prishöjningar på alkoholområdet som föreslås i propositionen
ligger på samma nivå som den som genomfördes i juni förra året och
motsvarar i stort sett förändringarna i penningvärdet. En så begränsad
prisjustering är inte tillräcklig för att uppnå målsättningen om en
begränsning av den alltför höga alkoholkonsumtionen. Försäljningen
har dessutom under de senaste åren ökat.

Som anförs i flera motioner bör man genomföra sådana skattehöjningar
på alkoholdryckerna att dessa fördyras jämfört med livsmedel
och andra konsumtionsvaror. De förslag i denna riktning som framställs
i motionerna Fi44 av Gunnar Björk m.fl. (c), Sk683 av Bengt
Westerberg m.fl. (fp) och Sk694 av Karin Israelsson m.fl. (c) är enligt
vår uppfattning väl avvägda och ligger på den nivå som förordas i
motionerna Sk615 av Karin Israelsson (c) och Sk692 av Evert Svensson
(s), dvs. 3—5 % över konsumentprisindex.

Skattehöjningarna bör i avvaktan på resultatet av den nu pågående
utredningen om alkoholbeskattningen utformas som en höjning av
grundavgiften.

Med det anförda tillstyrker vi motionerna Fi44, Sk683 och Sk694 i
dessa delar och propositionen med den ändring som föranleds härav.
Övriga motioner angående dryckesskatten avstyrks i dessa delar till den
del de inte tillgodoses med förslaget.

176

2. Dryckesskatten

Bo Lundgren (m), Hugo Hegeland (m) och Karl-Gösta Svenson (m)
anför:

Målsättningen för alkoholpolitiken är att minska den totala alkoholkonsumtionen
och att fa till stånd en övergång till konsumtion av
svagare alkoholdrycker. Mot den bakgrunden bör, som anförs i flera av
de aktuella motionerna, en ny skatteklass införas för öl med en
alkoholstyrka mellan folkölet och det nuvarande starkölet. En lämplig
avvägning är 7,50 kr. per liter för starköl med en alkoholstyrka på
högst 3,6 viktprocent. Därmed skapas förutsättningar för ett kvalitetsöl
som i fråga om alkoholstyrka och beskattning kommer att ligga mitt
emellan folkölet och det nuvarande starkölet. Öl i den nya skatteklassen
bör försäljas endast på Systembolaget.

Vi tillstyrker alltså motion Fi45 av Carl Bildt m.fl. (m) i denna del.
Därmed är de motsvarande yrkanden som framställs i motionerna
Sk617 av Carl Bildt m.fl. (m), Sk649 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s)
och Sk659 av Bo Lundgren och Karl-Gösta Svenson (m) tillgodosedda.

3. Dryckesskatten

Lars Bäckström (vpk) anför:

Målsättningen för alkoholpolitiken är att minska den totala alkoholkonsumtionen
och att fa till stånd en övergång till konsumtion av
svagare alkoholdrycker. Mot den bakgrunden bör, som anförs i flera av
de aktuella motionerna, en ny skatteklass införas för öl med en
alkoholstyrka mellan folkölet och det nuvarande starkölet. Därmed
skapas förutsättningar för ett kvalitetsöl som i fråga om alkoholstyrka
och beskattning kommer att ligga mitt emellan folkölet och det nuvarande
starkölet. Öl i den nya skatteklassen bör försäljas endast på
Systembolaget. Vad som här har anförts bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.

Motion Sk649 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) tillstyrks alltså. Övriga
motioner i denna fråga avstyrks till den del de inte därmed är
tillgodosedda.

4. Tobaksskatten

Kjell Johansson (fp) och Isa Halvarsson (fp) anför:

Som framhålls i flera motioner är det av många skäl angeläget begränsa
tobakskonsumtionen och därmed också de svåra skadeverkningar
som tobaksröken medför både för dem som röker och för andra. Den i
propositionen föreslagna skattehöjningen innebär att priset på dessa
varor i stort sett kommer att följa den allmänna prisutvecklingen.
Detta är inte tillräckligt för att påverka konsumtionen i önskvärd
riktning. Det förslag som läggs fram i motion Sk638 av Daniel Tarschys
m.fl. (fp) att man nu bör ta igen den priseftersläpning som

1989/90:FiU20

Bilaga 2

177

12 Riksdagen 1989/90. 5 sami. Nr 20

uppkommit sedan 1970 ligger i linje med det förslag som tobaksutredningen
nu har presenterat. I enlighet härmed bör den i propositionen
föreslagna skattehöjningen fördubblas.

Med det anförda tillstyrker vi motion Sk638 och propositionen med
den ändring som föranleds härav. Till den del övriga motioner i denna
fråga inte därmed är tillgodosedda avstyrker vi dem.

5. Dryckesskatten och tobaksskatten

Gösta Lyngå (mp) anför:

Med hänsyn till de stora sociala problem och sjukvårdskostnader som
orsakas av alkohol- och tobakskonsumtion bör en real skattehöjning
ske på detta område. Som förslås i motionerna Fi48, Sk392 och Sk684
från miljöpartiet bör skatten för tobak och spritdrycker av denna
anledning höjas med 40 % och skatten på vin och på malt- och
läskedrycker med 20 %. Vi tillstyrker alltså en skattehöjning i denna
storleksordning. I avvaktan på resultatet av den utredning som nu
pågår om beskattningens tekniska utformning bör höjningen på vanligt
sätt tas ut genom ändringar av grundavgifterna.

Motionerna Fi48, Sk392 och Sk684 bör alltså bifallas. Med den
ändring som föranleds härav tillstyrks förslagen i propositionen. I den
mån övriga motioner i dessa delar inte är tillgodosedda med förslaget
avstyrker vi dem.

6. Information om tobakens skadeverkningar

Gösta Lyngå (mp) anför:

Tobakskonsumtionen orsakar stora sociala problem och höga sjukvårdskostnader.
Detta problem tas upp i flera motioner och belyses i
det betänkande som tobaksutredningen nu har avlämnat. Av många
skäl behövs en rad kraftfulla åtgärder i syfte att nedbringa denna
onödiga och skadliga konsumtion. En åtgärd i denna riktning är att
förbättra informationen. Mot denna bakgrund bör regeringen överväga
att ta ut en avgift som motsvarar 2,5 öre per cigarrett för att intensifiera
och bekosta de insatser som behövs. De yrkanden i detta hänseende
som framställs i motionerna Sk620 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) och
Sk695 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m,s,fp,c,vpk,mp) bör alltså bifallas.

1989/90:FiU20

Bilaga 2

178

„ , . , 1989/90:FiU20

Bostadsutskottets yttrande Bilaga 3

1989/90:BoU7y

Vissa ekonomisk-politiska åtgärder

Till finansutskottet

Finansutskottet beslöt den 13 mars 1990 bereda bostadsutskottet tillfälle
att yttra sig över proposition 1989/90:114 om vissa ekonomiskpolitiska
åtgärder, m.m. jämte de motioner som kunde komma att
väckas med anledning av propositionen. Bostadsutskottet behandlar i
detta yttrande förslaget i vad avser frågor om hyresstopp jämte motioner
med anknytning härtill.

Sammanfattning

Bostadsutskottet tillstyrker förslaget om att prisregleringslagen skall få
tillämpas fr o m. den 8 februari 1990 och att hyresstopp därmed gäller
tills vidare. Motionsyrkanden (m), (fp) och (c) om att lagen inte skall
få tillämpas, liksom motionsyrkanden (mp) om att lagen endast skall få
tillämpas under vissa förutsättningar, avstyrks. Även ett motionsyrkande
(vpk) om att begränsa möjligheterna till undantag från stopphyran
avstyrks av utskottet. På eget initiativ förordar utskottet att stopphyran
för bostäder under vissa förutsättningar skall få överskridas utöver vad
schablonregeln medger.

Avvikande meningar (m, fp, c), (vpk) samt (mp) har fogats till
yttrandet.

Propositionen

Med stöd av prisregleringslagen utfärdade regeringen den 8 februari
1990 förordningen (1990:23) om tillämpning av prisregleringslagen.
Enligt bestämmelserna i lagen skall sådan av regeringen meddelad
föreskrift underställas riksdagen för prövning inom en månad från det
att den utfärdats. I proposition 1989/90:114 bilaga 2 (civildepartementet)
hemställs att riksdagen skall godkänna förordningen.

179

Motionerna m.m.

I detta yttrande behandlas följande med anledning av proposition
1989/90:114 väckta motioner.

1989/90:Fi44 av Gunnar Björk m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar avslå proposition 1989/90:114 såvitt avser
tillämpning av prisregleringslagen i enlighet med vad som i motionen
anförts.

1989/90:Fi45 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen avslår regeringens förslag om ett godkännande av
förordningen (1990:23) om tillämpning av prisregleringslagen
(1989:978).

1989/90:Fi46 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen avslår förordningen (1990:23) om tillämpning av
prisregleringslagen (1989:978).

1989/90:Fi47 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen framförs om förändringar av pris- och hyresstoppets undantagsregler.

1989/90:Fi48 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

3. att riksdagen, endast under förutsättning av att i motionen angivna
villkor uppfylls, godkänner att lag om pris- och hyresstopp får
tillämpas under en tid av nio månader räknat från den 8 februari
1990,

4. att riksdagen, om i motionen angivna villkor ej är uppfyllda,
avslår förslaget om pris- och hyresstopp.

1 ärendet har inkommit en skrivelse från AB Svenska Bostäder.

Förslag i proposition och motioner om
hyresstopp m.m.

Inledning

Riksdagen antog hösten 1989 en ny prisregleringslag som trädde i kraft
den 1 januari 1990. Med stöd av lagen (1989:978) kan regeringen bl.a.
meddela föreskrifter om hyresstopp. Förutom vid krig eller
krigsfara kan sådan föreskrift endast meddelas när inträdda eller befarade
hyresstegringar hotar att rubba den samhällsekonomiska balansen.
En föreskrift om prisreglering skall avse viss tid, dock högst ett år.
Däremot får en föreskrift om stopphyra inte avse längre tid än sex
månader. Av regeringen meddelad föreskrift om tillämpning av lagens
regler om hyresstopp skall underställas riksdagen för prövning inom
en månad från det att den utfärdats. Föreskriften upphör att gälla om
inte riksdagen godkänner den inom två månader från underställandet.

1989/90:FiU20

Bilaga 3

180

Med stöd av prisregleringslagen utfärdade regeringen den 8 februari
1990 förordningen (1990:23) om tillämpning av prisregleringslagen.
Genom beslutet föreskrev regeringen att de grundläggande bestämmelserna
om pris- och hyresreglering skulle tillämpas under tiden fr.o.m.
den 8 februari 1990 t.o.m. den 7 februari 1991. Samtidigt utfärdade
regeringen förordningen (1990:24) om allmänt pris- och hyresstopp.
Denna förordning gäller t.o.m den 7 augusti 1990.

Förslag i propositionen

Genom det nu föreliggande regeringsförslaget föreläggs riksdagen förordningen
(1990:23) om tillämpning av prisregleringslagen för godkännande.

I fråga om hyresstoppet innebär de utfärdade bestämmelserna att
den som hyr ut en lägenhet eller en lokal inte utan tillstånd lar ta ut
en högre hyra än den som tillämpades den 7 februari 1990 —
stopphyra.

Stopphyran gäller även om en högre hyra har bestämts innan
hyresstoppet trädde i kraft men ännu inte börjat tillämpas. I de fall
några hyresförändringar ännu inte bestämts eller börjat tillämpas får
dock stoppphyran överskridas enligt en schablonregel. En förutsättning
för att schablonregeln skall kunna tillämpas är att minst motsvarande
hyreshöjning avtalats eller beslutats av hyresnämnd.

Schablonregeln innebär att stopphyran får överskridas med ett belopp
som motsvarar 0,5 procentenheter per månad från tidpunkten för
den nya hyrans tillämpning till årets slut. Om ny hyra skall tillämpas
fr.o.m. den 1 april får således stopphyran från denna tidpunkt överskridas
med 4,5 %.

I de fall hyran för en lokal är rörlig genom att den t.ex. kopplats till
en index får stopphyran överskridas med ett belopp som motsvarar 0,4
procentenheter per månad till årets slut räknat från den 7 februari. En
förutsättning härför är att den avtalade indexuppräkningen skulle leda
till en hyreshöjning som minst motsvarar den som följer av schablonregeln.

Utöver schablonreglerna får stopphyran överskridas utan särskilt
tillstånd med ett belopp som svarar mot beslutade ändringar av fastighetsskatt,
mervärdeskatt samt räntebidrag som inträtt den 1 januari
eller den 1 mars 1990. Överskridandet kan ske om minst motsvarande
hyreshöjning följer av avtal eller beslut av hyresnämnd.

Stopphyran kan även få överskridas efter tillstånd av statens prisoch
konkurrensverk, om en hyreshöjning som bestämts för kommande
tid avser högst ett år och fastighetsägaren lider allvarlig ekonomisk
skada ifall tillstånd inte lämnas. Även i vissa andra fall skall medgivande
till att överskrida stopphyran kunna lämnas.

Lägenheter för vilka det den 7 februari inte fanns en bestämd hyra,
t.ex. på grund av att byggnadsarbeten pågick, omfattas inte av hyresstoppet.
Inte heller s.k. förstagångshyror omfattas av stoppet, vilket
bl.a. innebär att det inte gäller för nyproducerade lägenheter.

1989/90: FiU 20

Bilaga 3

181

Förslag i motionerna

Förslaget om att föreskriften om tillämpningen av prisregleringslagen
skall godkännas avvisas i sin helhet i tre motioner.

I motion Fi44 (c) yrkande 2 avvisas förslaget med hänvisning dels
till att hyresstopp inte skall kunna införas under fredstida förhållanden,
dels till att en önskad pris- och kostnadsdämpning måste åstadkommas
på ett sätt som är varaktigt — något som enligt motionärerna
kräver finanspolitisk åtstramning.

Enligt moderata samlingspartiets partimotion Fi45 vittnar såväl vetenskaplig
expertis som praktisk erfarenhet om att prisreglerande åtgärder
i en marknadsekonomi är verkningslösa — annat än möjligen på
mycket kort sikt — och desssutom skadliga. En effektiv kamp mot
inflationen kan enligt motionärernas mening endast föras med hjälp av
en ekonomisk politik som siktar till sänkt skattetryck, minskade offentliga
utgifter och avreglering. Med hänvisning härtill avvisas regeringens
förslag om tillämpningen av prisregleringslagen i motionens
yrkande 2.

Med hänvisning till att man är principiella motståndare till prisreglering
avvisar motionärerna i motion Fi46 (fp) yrkande 2 regeringens
förslag. Enligt motionärerna är den enda effekten av en prisreglering
som är i kraft under en längre tid att den skadar prisbildningen och
ekonomins funktionssätt. Om den är i kraft under en kortare tid anges
den främsta effekten bli en stimulans av efterfrågan.

Enligt motion Fi48 (mp) är det meningsfullt att sätta in en åtgärd
som pris- och hyresstopp endast om långsiktiga åtgärder för en grön
ekologisk åtstramning samtidigt beslutas. Ytterligare en förutsättning
för att pris- och hyresstopp inte skall fa en motsatt effekt är att de
kombineras med låga löneökningar. Ett villkor för att ett hyresstopp
skall införas anges därför vara att den av regeringen tillsatta särskilda
förhandlaren i början av april kan redovisa resultat i form av en
uppgörelse mellan de avtalsslutande parterna — en uppgörelse som
leder till påtagliga dämpningar i löneökningstakten. Dessutom måste
stopperioden enligt motionärerna begränsas till högst 9 månader —
yrkande 3. Om dessa förutsättningar inte uppfylls bör förslaget avvisas

— yrkande 4.

Regeringens förslag om att prisregleringslagen skall få tillämpas
fr.o.m. den 8 februari 1990 tillstyrks i vänsterpartiet kommunisternas
partimotion Fi47. Däremot riktas i motionen invändningar mot att
bl.a. hyresstoppet har för många undantagsregler. Enligt motionärerna
är hyresstoppet inget verkligt stopp genom att hyrorna får höjas dels
enligt en schablonregel, dels med ett belopp som motsvarar skattehöjningar
och sänkta räntebidrag. Med hänvisning härtill hemställs att
regeringen snarast utarbetar en ny förordning om hyres- och prisstopp
som har ett minimum av undantagsregler — yrkande 1.

1989/90:FiU20

Bilaga 3

182

Utskottet

Utskottet begränsar sitt yttrande till att avse vad i propositionen och i
motionerna föreslagits om hyresstopp.

Inledningsvis behandlas frågan om behovet av ett fortsatt hyresstopp
m.m.

Förslaget om att tillämpningen av prisregleringslagen skall godkännas
och att pris- och hyresstoppet därmed skall bestå ingår som en del
i ett samlat ekonomiskt-politiskt paket. Syftet med de framlagda förslagen
är att stabilisera den svenska ekonomin genom att bl.a. minska
överhettningen och hålla nere inflationen.

I regeringsförslaget framhålls att lönebildningen har avgörande betydelse
för den ekonomiska utvecklingen. Mot bakgrund härav har
regeringen dels utsett en särskild förhandlare som har i uppgift att
medverka till en uppgörelse mellan de avtalsslutande parterna, dels
aviserat sin avsikt att vidta ytterligare åtgärder som minskar överhettningen
på arbetsmarknaden och tar ned inflationsförväntningarna.
Förslaget om ett pris- och hyresstopp är därför en tillfällig åtgärd i
avvaktan på att klarhet skall vinnas om löneutvecklingen för åren 1990
och 1991. I propositionen uttrycks också att det är önskvärt att sådan
klarhet kan nås inom de närmaste månaderna och att pris- och
hyresstoppet därmed kan bli kortvarigt. De ekonomisk-politiska överväganden
som primärt bör ligga till grund för ställningstagandena i
hithörande frågor ankommer det i första hand på finansutskottet att
göra. Utifrån de synpunkter bostadsutskottet har att beakta delar
utskottet uppfattningen att hyresstoppet bör fortsätta att gälla till dess
att utvecklingen på löneområdet m.m. bättre kan överblickas. Frågan
om hyresstoppets längd m.m. får sålunda bedömas med utgångspunkt
bl.a. i resultatet av kommande avtalsuppgörelser m.m.

Bostadsutskottet tillstyrker med det nu anförda regeringens förslag
om godkännande av att prisregleringslagen skall få tillämpas fr.o.m.
den 8 februari och att hyresstoppet därmed skall gälla tills vidare.
Förslagen i moderata samlingspartiets partimotion Fi45 yrkande 2
samt i motionerna Fi44 (c) yrkande 2 och Fi46 (fp) yrkande 2 och
Fi48 (mp) yrkandena 3 och 4 avstyrks.

När det gäller möjligheterna till undantag frän stopphyran m.m. vill
utskottet anföra följande.

Det nu gällande hyresstoppet innebär att som stopphyra skall gälla
den hyra som tillämpades den 7 februari 1990. Som framgår av
framställningen ovan innebär regeringens förslag att stopphyran under
vissa förutsättningar kan överskridas. Aven enligt bostadsutskottets
mening bör möjligheter att överskrida stopphyran finnas i huvudsak i
enlighet med regeringens förslag. Utskottet är sålunda inte berett
biträda förslaget i vänsterpartiet kommunisternas partimotion Fi47
yrkande 1 om att de av regeringen förordade möjligheterna till överskridande
skall begränsas.

Avslutningsvis behandlar utskottet frågan om möjligheten att i vissa
fall överskrida stopphyran för bostäder utöver vad den av regeringen
förordade schablonregeln medger.

1989/90:FiU20

Bilaga 3

183

Genom en skrivelse till utskottet har aktualiserats det förhållandet
att hyresnivån i ett bostadsföretags bostadsbestånd med de förordade
reglerna kan bli olika beroende av hur hyresförhandlingarna har förts
i olika i delar av beståndet. Det kan sålunda förekomma att förhandlingar
för huvuddelen av ett företags bostäder kunnat slutföras så att
den nya hyran börjat tillämpas före den 8 februari, medan någon
hyresöverenskommelse för ett mindre antal fastigheter då ännu inte
förelåg. I den utsträckning schablonregeln för dessa fastigheter inte
medger hyresförändringar i nivå med de överenskommelser som redan
träfäts kommer hyresnivåerna för i många fall likvärdiga lägenheter
därmed att skilja sig åt. För en majoritet av de boende hos det aktuella
bostadsföretaget kommer detta naturligtvis att framstå som en obefogad
skillnad som inte torde vara avsedd. Enligt bostadsutskottets mening
bör mot bakgrund härav bestämmelserna om stopphyra ändras så att
det blir möjligt för berörda bostadsföretag att, i de fall fråga om
hyresprövning hänskjutits till hyresnämnd, genomföra hyreshöjningar
utöver vad schablonregeln medger. En förutsättning härför är dock att
frågan anhängiggjorts hos hyresnämnd senast den 7 februari 1990.

Från de utgångspunkter bostadsutskottet har att beakta föreslår
utskottet att förordningen (1990:24) om allmänt pris- och hyresstopp
ges en utformning i enlighet med vad som ovan anförts.

Stockholm den 29 mars 1990
På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Magnus Persson
(s), Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Erling Bager (fp), Hans
Göran Franck (s), Bertil Danielsson (m), Nils Nordh (s), Rune Evensson
(s), Gunnar Nilsson (s), Jan Sandberg (m), Siw Persson (fp), Jan
Strömdahl (vpk), Kjell Dahlström (mp), Britta Sundin (s) och Rune
Thorén (c).

Avvikande meningar

1. Behovet av ett hyresstopp m.m.

Agne Hansson (c), Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson
(m), Jan Sandberg (m), Siw Persson (fp) och Rune Thorén (c)
anser att utskottets yttrande under rubriken Utskottet bort ha följande
lydelse:

Redan när den nu gällande prisregleringslagen förelädes riksdagen
hösten 1989 restes i motioner (m), (fp) och (c) invändningar mot att
lagen skulle fa tillämpas under fredstida förhållanden. Denna vår

1989/90:FiU20

Bilaga 3

184

principiella uppfattning står fast. Både vetenskaplig expertis och praktisk
erfarenhet vittnar om att prisreglerande åtgärder som hyresstopp
eller prisstopp inte är några ändamålsenliga ekonomisk-politiska medel.
Förutom att åtgärderna är praktiskt taget verkningslösa som medel
att påverka prisutvecklingen inverkar de menligt på ekonomins funktionssätt
genom att prisbildningen störs. Det kan rent av hävdas att en
kortare tids prisreglering under vissa förutsättningar kan bidra till att
stimulera efterfrågan.

Vad som erfordras i den nu rådande situationen är således inte
ytterligare regleringar och ingrepp utan en riktigt utformad ekonomisk
politik som ger en väl fungerande marknad med en effektiv konkurrens.

Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet moderata samlingspartiets
partimotion Fi45 yrkande 2 samt motionerna Fi44 (c) yrkande 2 och
Fi46 (fp) yrkande 2 om avslag på regeringens förslag. Propositionen
liksom övriga i detta betänkande behandlade motioner avstyrks.

2. Behovet av ett hyresstopp m.m.

Kjell Dahlström (mp) anser att utskottets yttrande under rubriken
Utskottet bort ha följande lydelse:

Det är en väl känd erfarenhet att ett hyresstopp av det slag som
regeringen infört genomgående har visat sig ineffektivt när det gäller
att åstadkomma långsiktiga positiva verkningar. Som framhålls i miljöpartiet
de grönas motion Fi48 måste därför hyresstopp, liksom andra
prisregleringar, användas med stor restriktivitet. Detta innebär bl.a. att
regleringarna måste kombineras med samtidiga långsiktigt verkande
åtgärder för en grön ekologisk åtstramning i enlighet med vad som
förordats i samma motion.

En ytterligare förutsättning för att ett pris- och hyresstopp skall fa
avsedd effekt är att det följs av låga löneökningar. Om inte denna
grundläggande förutsättning uppfylls kommer den tilltänkta åtstramningen
i stället att leda till en ökad köpkraft och en förvärrad
överhettning på bl.a. arbetsmarknaden.

Mot bakgrund av det ovan anförda bör frågan om ett fortsatt
hyresstopp kopplas till utfallet av de uppgörelser som avses bli träffade
mellan de avtalsslutande parterna inom en nära framtid. Hyresstoppet
bör sålunda bestå endast om dessa uppgörelser leder till påtagliga
dämpningar i löneökningstakten för åren 1990 och 1991. Om så inte
blir fallet bör hyresstoppet omedelbart upphävas.

Även i de fall de nu angivna förutsättningarna för ett fortsatt
hyresstopp kommer att uppfyllas bör inte prisregleringslagen få tillämpas
under längre tid än nio månader räknat från den 8 februari 1990

— detta för att riksdagen under hösten 1990 skall få möjlighet att ta
ställning till en eventuellt fortsatt tillämpning.

Vad utskottet nu med anledning av motion Fi48 (mp) yrkandena 3
och 4 samt regeringens förslag anfört bör ges regeringen till känna.
Utskottets ställningstagande i denna del innebär att övriga i yttrandet
behandlade motioner avstyrks.

1989/90:FiU20

Bilaga 3

185

3. Undantag från stopphyran m.m.

Jan Strömdahl (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken Utskottet börjar med "Det nu" och slutar med "ovan anförts"
bort ha följande lydelse:

Hyresutvecklingen har under en rad av år varit sådan att det tveklöst
föreligger ett behov av att hålla tillbaka ytterligare hyreshöjningar. Ett
hyresstopp kan naturligtvis tjäna detta syfte. En förutsättning härför är
dock att hyresstoppet innebär ett reellt stopp och inte innefattar en
mängd undantag. Det av regeringen nu införda hyresstoppet uppfyller
inte dessa förutsättningar. Från bl.a. hyresgäströrelsen har också stark
kritik riktats mot att hyresstoppet försetts med så omfattande undantagsregler
att det torde bli i det närmaste verkningslöst.

Utskottet delar i allt väsentligt den kritik som riktats mot hyresstoppet
i nu aktuellt avseende. Det är naturligtvis inte möjligt att på ett
effektivt sätt motverka hyreshöjningar med ett hyresstopp, som utöver
höjningar till följd av skatteökningar och räntebidragssänkningar medger
schablonmässiga höjningar på upp till 5 %. När dessutom statens
pris- och konkurrensverk kan ge tillstånd till hyreshöjningar, om
fastighetsägaren riskerar att lida "allvarlig ekonomisk skada" eller om
underhåll, ombyggnad eller installation av kabel-TV genomförs, blir
hyresstoppet självfallet än mer verkningslöst.

Med hänvisning till det nu anförda bör enligt bostadsutskottets
mening hyresstoppet ges en ny och effektivare utformning som innebär
att möjligheterna till undantag från stoppet helt tas bort eller
inskränks till ett minimum. Vad utskottet nu med anslutning till
vänsterpartiet kommunisternas partimotion Fi47 yrkande 1 anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

1989/90:FiU20

Bilaga 3

186

Innehåll

1989/90:FiU20

Sammanfattning 1

Inledning 3

Propositionernas förslag 6

Motionsyrkandena 7

Propositioner och, motioner 19

Proposition 100 jämte partimotioner om den ekonomiska

politiken 19

Proposition 114 jämte parti-och kommittémotioner 36

Utskottet 44

Den ekonomiska politiken 44

Den ekonomiska utvecklingen 44

De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken
47

Pris- och hyresstopp 54

Spelregler på arbetsmarknaden 56

Lagfäst sjuklön 57

Semesterlagstiftningen 57

Arbetskraftsinvandring 57

Vissa allmänna yrkanden från miljöpartiet 57

Statlig lönepolitik 58

Utgiftsram för förvaltningskostnader 60

Penningpolitiken 61

Statsskuldspolitiken 61

Kreditpolitiken 63

Valutapolitiken 65

Valutaregleringens avskaffande 65

Närmare samarbete med EMS 66

Övriga kreditpolitiska frågor 67

Kassakrav för finansbolag och andra kreditinstitut
67

Betalningsvillkor vid kreditköp 68

Avskaffande av bilkreditförordningen 68

Skatten på alkohol och tobak 68

Höjningen av dryckesskatten 69

Beskattning efter alkoholhalt 70

Införande av en ny skatteklass för öl 70

Anpassning av alkoholpriserna till EG 70

Höjningen av tobaksskatten 70

Sjukvårdsavgift på alkohol och tobak 71

Avgift till information om tobakens skadeverkningar
71

Restaurangnäringens förhållanden 71

Försäljning och införsel av tax-freevaror 72

Schablontullen på alkohol och tobak 72

Avveckling av löntagarfonderna samt inrättande av 1989/90:FiU20

närfönder m.m 72

Arbetsmiljöavgift m.m 73

Obligatoriskt sparande 74

Demokratisering av ekonomin 75

Sammanfattning av utskottets ställningstagande till allmänna
riktlinjer för den ekonomiska politiken 75

Budgetpolitiken 76

De olika budgetalternativen 78

Finansplanen 78

Moderata samlingspartiet 79

Folkpartiet 81

Centern 82

Vänsterpartiet kommunisterna 83

Miljöpartiet de gröna 84

De allmänna riktlinjerna för budgetregleringen 86

Rörlig kredit i riksgäldskontoret, m.m 87

Försäljning av överskottsmateriel 87

Avveckling av tjänstebrevsrätten 87

Konsekvenser för de statliga myndigheterna av

införandet av arbetsmiljöavgifter 87

Statliga garantier 87

Myndigheters rätt att ta ut ersättning för vissa

tjänster och varor 87

Mål- och resultatorienterad styrning 87

Statliga verksamhets- och organisationsformer 87

Utförsäljning av statliga tillgångar 88

Utformning av budgetpropositionen 88

Miljöaspekter i propositioner och utredningsförslag .... 89

Hemställan 89

Reservationer

1. De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken

(mom. 2) (m) 95

2. De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken

(mom. 2) (fp) 101

3. De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken

(mom. 2) (c) 104

4. De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken

(mom. 2) (vpk) 107

5. De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken

(mom. 2) (mp) 108

6. Pris- och hyresstopp (mom. 3) (m, fp, c) lil

7. Pris- och hyresstopp (mom. 3) (vpk) 112

8. Pris- och hyresstopp (mom. 3) (mp) 113

9. Straffskatt vid för hög prissättning (mom. 4) (vpk) 113

10. Spelregler på arbetsmarknaden (mom. 5) (mp) 114

11. Spelregler på arbetsmarknaden (mom. 5, motiveringen) 188

(m, fp) 115

12. Lagfäst sjuklön (mom. 6) (vpk) 115 1989/90:FiU20

13. Lagfäst sjuklön (mom. 6, motiveringen) (m, fp) 116

14. Semesterlagstiftningen (mom. 7) (vpk) 116

15. Semesterlagstiftningen (mom. 7, motiveringen) (m, fp) . . 116

16. Semesterlagstiftningen (mom. 7, motiveringen) (mp) .... 117

17. Arbetskraftsinvandring (mom. 8) (vpk, mp) 117

18. Arbetskraftsinvandring (mom. 8, motiveringen) (m, fp) . . 118

19. Vissa allmänna yrkanden från miljöpartiet (mom. 9)

(mp) 118

20. Vissa allmänna yrkanden från miljöpartiet (mom. 9,
motiveringen) (m, fp) 119

21. Vissa allmänna yrkanden från miljöpartiet (mom. 9,
motiveringen) (c) 119

22. Statlig lönepolitik (tillägg till text s. 59) (fp, c) 119

23. Statlig lönepolitik (tillägg till text s. 59) (m) 120

24. Inriktning av den statliga lönepolitiken (mom. 11) (vpk) . 122

25. Utgiftsram för förvaltningskostnader (mom. 12) (m) 122

26. Statsskuldspolitiken (mom. 13) (m) 123

27. Statsskuldspolitiken (mom. 13, motiveringen) (mp) 124

28. Kreditpolitiken (mom. 14) (m) 124

29. Kreditpolitiken (mom. 14) (c) 125

30. Kreditpolitiken (mom. 14, motiveringen) (fp) 126

31. Kreditpolitiken (mom. 14, motiveringen) (mp) 126

32. Valutapolitiken (mom. 15) (vpk, mp) 127

33. Närmare samarbete med EMS (mom. 16) (m, fp) 127

34. Närmare samarbete med EMS (mom. 16) (mp) 128

35. Kassakrav för finansbolag och andra kreditinstitut

(mom. 17) (m) 129

36. Betalningsvillkor vid kreditköp (mom. 18) (mp) 130

37. Höjningen av dryckesskatten (mom. 20) (fp, c) 130

38. Höjningen av dryckesskatten (mom. 20) (mp) 131

39. Höjningen av dryckesskatten (mom. 20, motiveringen)

(m) 132

40. Beskattning efter alkoholhalt (mom. 21) (m) 133

41. Införande av en ny skatteklass för öl (mom. 22) (m) 133

42. Höjningen av tobaksskatten (mom. 24) (fp) 134

43. Höjningen av tobaksskatten (mom. 24) (mp) 135

44. Avgift till information om tobakens skadeverkningar

(mom. 26) (mp) 135

45. Försäljning och införsel av taxfreevaror (mom. 28) (mp) . 136

46. Tulltaxelagen (mom. 29) (fp) 137

47. Tulltaxelagen (mom. 29) (c) 137

48. Tulltaxelagen (mom. 29) (mp) 138

49. Löntagarfonder (mom. 30) (m, fp, c) 139

50. Löntagarfonder (mom. 30) (mp) 140

51. Arbetsmiljöavgift m.m. (mom. 31) (m, fp) 141

52. Arbetsmiljöavgift m.m. (mom. 31) (vpk) 142

53. Avskaffande av obligatoriskt sparande (mom. 32) 189

(m, fp) 143

54. Avskaffande av obligatoriskt sparande (mom. 32) (mp) . . . 143 1989/90:FiU20

55. Ålderspensionärer och det obligatoriska sparandet

(mom. 33, motiveringen) (m, fp) 144

56. Demokratisering av ekonomin (mom. 34) (vpk) 144

57. Demokratisering av ekonomin (mom. 34, motiveringen)

(m, fp, c) 145

58. De allmänna riktlinjerna för budgetregleringen

(mom. 35) (m) 145

59. De allmänna riktlinjerna för budgetregleringen

(mom. 35) (fp) 149

60. De allmänna riktlinjerna för budgetregleringen

(mom. 35) (c) 151

61. De allmänna riktlinjerna för budgetregleringen

(mom. 35) (vpk) 154

62. De allmänna riktlinjerna för budgetregleringen

(mom. 35) (mp) 156

63. Omfördelning av medel från socialförsäkringssektorn
till statsbudgeten (mom. 36) och Beräknat tillkommande
utgiftsbehov, netto (mom. 37) (m) 158

64. Utförsäljning av statliga tillgångar (mom. 38) (m, fp, c) . . 158

65. Utformning av budgetpropositionen m.m. (mom. 39)

(m, fp, c) 159

66. Miljöaspekter i propositioner och utredningsförslag

(mom. 40) (c) 159

67. Miljöaspekter i propositioner och utredningsförslag

(mom. 40) (vpk, mp) 160

Särskilda yttranden

1. Statsskuldspolitiken (mom. 13) (fp) 161

2. Statsskuldspolitiken (mom. 13) och Kreditpolitiken

(mom. 14) (vpk) 161

3. Sjukvårdsavgift på alkohol (mom. 25) (c) 162

4. Löntagarfonder (mom. 30) (vpk) 162

Bilagor

1. Propositionens lagförslag och förordningar 163

2. Skatteutskottets yttrande 1989/90:SkU2y 171

3. Bostadsutskottets yttrande 1989/90:BoU7y 179

Tabeller

1. Internationella förutsättningar 44

2. Sveriges ekonomi 1989—1991 45

3. Budgetsaldo för budgetåren 1982/83 och

1988/89-1990/91 77

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990

190