Finansutskottets betänkande
1989/90:FiU9

Ny prisregleringsiag (prop. 1989/90:21)

1989/90

FiU9

Sammanfattning

Förslaget till ny prisregleringslag är utformat som en beredskapslag.
Lagen är avsedd att tillämpas i första hand i krigs- och krissituationer.
Den nya lagen, som skall ersätta allmänna prisregleringslagen
(1956:236), bygger i sina huvuddrag i sak på den gamla lagen. Den nya
lagen skall emellertid till skillnad mot tidigare lagstiftning möjliggöra
reglering av hyror och avgifter som fastställs av statliga myndigheter.
En utvidgning föreslås av möjligheten att prisreglera avgiftsbelagd
kommunal verksamhet. Därutöver föreslås att en föreskrift om högstpris,
prisstopp eller förhandsanmälningsskyldighet skall gälla även
avtal som ingåtts innan föreskriften trädde i kraft, om varan levereras
eller tjänsten utförs efteråt.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag till ny prisregleringslag.

I en gemensam reservation från moderata samlingspartiet, folkpartiet
och centerpartiet föreslås att prisregleringslagen utformas så att den
endast kan tillämpas vid krig eller krigsfara eller vid varuknapphet till
följd av annan utomordentlig händelse. I samma fråga reserverar sig
vänsterpartiet kommunisterna som kräver att lagen skall användas som
ett mer aktivt instrument i den ekonomiska politiken för att dämpa
prisökningar. Miljöpartiet anser att det klart skall framgå att lagen
skall kunna sättas i tillämpning vid varubrist på grund av ekologiska
störningar eller katastrofer.

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet

dels proposition 1989/90:21 om en ny prisregleringslag,

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna
1989/90:Fi7 av Gunnar Björk m.fl. (c),

1989/90:Fi8 av Lars Tobisson m.fl. (m),

1989/90:Fi9 av Carl Frick (mp),

1989/90:Fil0 av Bengt Rosén (fp),

1989/90:Fill av Anne Wibble m.fl. (fp) och
1989/90:Fil2 av Lars Werner m.fl. (vpk).

1 Riksdagen 1989190. 5 sami. Nr 9

Utskottet har berett näringsutskottet och bostadsutskottet tillfälle att
yttra sig i ärendet. Yttrandena återfinns i bilaga 2 (1989/90:NU4y) och
bilaga 3 (1989/90:BoUly).

Propositionen

I proposition 1989/90:21 (civildepartementet) har regeringen — efter
föredragning av statsrådet Margot Wallström — föreslagit riksdagen att
anta de i propositionen framlagda förslagen till

1. prisregleringslag,

2. lag om ändring i förfogandelagen (1978:262).

Lagförslagen återfinns i bilaga 1 till betänkandet.

Motionerna

Förslaget till ny prisregleringslag

1989/90:Fi9 av Carl Frick (mp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1989/90:21.

1989/90:Fil0 av Bengt Rosén (fp) vari yrkas

2. att riksdagen, om yrkande 1 inte bifalls, avslår regeringens förslag
till ny prisregleringslag,

3. att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag till prisregleringslag
enligt vad som anförts i motionen, i berörd del.

Prisregleringslagens tillämpning

1989/90:Fi8 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen avslår 8
och 9 §§ i regeringens förslag till ny prisregleringslag i enlighet med
vad som anförts i motionen.

1989/90:Fi9 av Carl Frick (mp) vari yrkas

2. att riksdagen av regeringen begär en ny prisregleringslag som
innebär att lagtexten i väsentliga delar är kongruent med lagens
motivdel,

3. att riksdagen av regeringen begär en ny prisregleringslag som
innebär att den föreslagna 8 § kompletteras med att risk för eller
förekomst av ekologiska skador och katastrofer kan föranleda införande
av prisreglerande åtgärder.

1989/90:Fil0 av Bengt Rosén (fp) vari yrkas

1. att riksdagen bestämmer lagens tillämpningsområde till vad som
anförts i motionen, i berörd del.

1989/90:Fi 11 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1989/90:21 i vad avser tillämpning
av prisreglering i fredstid.

1989/90: F i U9

2. att riksdagen beslutar att prisregleringslagens tillämpning skall
bestämmas till sådana situationer som angivits i motionen.

1989/90:Fil2 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar om sådan utformning av den nya prisregleringslagen
att den skall kunna nyttjas offensivt som ett mer reguljärt
inslag i den ekonomiska politiken i fredstid än vad regeringen föreslår
i propositionen.

Hyresstopp

1989/90:Fi7 av Gunnar Björk m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beträffande prisreglering på hyresmarknaden avslår
proposition 1989/90:21 i denna del i enlighet med det anförda.

1989/90:Fi 10 av Bengt Rosén (fp) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag till prisregleringslag
enligt vad som anförts i motionen, i berörd del.

1989/90:Fil2 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen avslår förslaget i lagens 35 § att hyresstopp skall
vara tidsbegränsat till högst sex månader.

Avtal med prisjusteringsklausul och andra avtal som
ingåtts före ett beslut om prisreglering

1989/90:Fi7 av Gunnar Björk m.fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen beträffande avtal med prisjusteringsklausul och
andra avtal som ingåtts före ett beslut om prisreglering avslår proposition
1989/90:21 i denna del i enlighet med det anförda.

1989/90:Fil0 av Bengt Rosén (fp) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag till prisregleringslag
enligt vad som anförts i motionen, i berörd del.

1989/90:Fi 11 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas

4. att riksdagen beslutar att prisföreskrifter ej skall få tillämpas på
sådana avtal som ingåtts innan föreskriften om prisreglering trädde i
kraft.

Reglering av marginaler m.m.

1989/90:Fil0 av Bengt Rosén (fp) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag till prisregleringslag
enligt vad som anförts i motionen, i berörd del.

Nyttjanderätt till varor m.m.

1989/90:Fi7 av Gunnar Björk m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen beträffande nyttjanderätt till varor m.m. avslår
proposition 1989/90:21 i denna del i enlighet med det anförda.

1989/90: F i U9

Försäljning till och från utlandet

1989/90:Fi9 av Carl Frick (mp) vari yrkas

4. att riksdagen av regeringen begär en prisregleringslag som klargör
hur det skall vara möjligt att i framtiden kunna särskilja vad som är
svenskproducerade resp. importerade varor där detta inte klart framgår
av varans art.

Tillägg till prisregleringslagens inledande
bestämmelser

1989/90:Fill av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen beslutar om sådan lydelse av prisregleringslagens
inledande bestämmelser att den vars rätt beröres icke lider större
förfång än som är nödvändigt.

Redovisningen av lagförslaget i propositionen

1989/90:Fi9 av Carl Frick (mp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen har framförts om jämförelsemöjligheter mellan gamla lagar
och ett nytt lagförslag.

Utskottet

Förslaget till ny prisregleringslag är utformat som en beredskapslag
avsedd att tillämpas i första hand i krigs- och krissituationer. Den nya
lagen, som skall ersätta allmänna prisregleringslagen (1956:236), bygger
i sina huvuddrag i sak på den gamla lagen.

Den nya lagen skall emellertid till skillnad mot tidigare lagstiftning
möjliggöra reglering av hyror och avgifter som fastställs av statliga
myndigheter. Vidare föreslås en utvidgning av möjligheten att prisreglera
avgiftsbelagd kommunal verksamhet.

Vidare föreslås att en föreskrift om prisstopp skall gälla även avtal
som ingåtts innan föreskriften trädde i kraft, om varan levereras eller
tjänsten utförs efteråt. Detsamma gäller även för högstpris och förhandsanmälan.
En föreskrift om hyresstopp skall enligt förslaget också
gälla utan hinder av att högre hyra tidigare har bestämts för den tid
som omfattas av hyresstoppet.

En prisreglering föreslås även kunna avse marginaler och andra i
priset ingående delar. Föreskrifterna får också begränsas till att gälla en
viss del av landet.

Prisregleringar av andra orsaker än krig eller krigsfara skall enligt
förslaget inte omfatta sådan enskild verksamhet som inte utgör näringsverksamhet.

1989/90: FiU9

Förslaget till ny prisregleringslag

Det finns en bred enighet om att det även i framtiden behövs en
lagstiftning för prisregleringar i extraordinära krissituationer såsom
krig, krigsfara och avspärrning. Den i dag gällande allmänna prisregleringslagen
är från 1956. Det finns enligt utskottets mening ett behov av
en modernisering och reformering av lagstiftningen. Det är utskottets
uppfattning att det nu framlagda förslaget tjänar dessa syften. Utskottet
är därför inte berett att ställa sig bakom förslaget i motionerna
Fi9 (mp) yrkande 1 och FilO yrkande 2 om att propositionen skall
avvisas i sin helhet. Motionsyrkandena bör således avstyrkas av riksdagen.

I motion FilO av Bengt Rosén (fp) föreslås vidare att om riksdagen
skulle godkänna att en ny prisregleringslag skall kunna utnyttjas i
fredstid så bör I ien delas upp i två lagar — en lag för fredsförhållanden
och en lag för krig och krigsfara och andra krissituationer med
varuknapphet.

1 propositionen framhålls att en uppdelning av lagstiftningen på två
olika lagar för skilda typer av situationer inte kan ske med utgångspunkt
i begreppen krig och fred. Gränsen måste i stället dras mellan
situationer med varuknapphet och andra situationer med risk för en
kraftig inflation. Man skulle då kunna få två olika lagar, som båda
kunde bli aktuella att tillämpa under fredsförhållanden beroende på
orsaken till de inträdda eller befarade prisstegringarna. Mot den bakgrunden
delar utskottet den uppfattning som framförs i propositionen
att det är mindre lämpligt att arbeta med skilda fullmaktslagar för
olika typer av situationer. Bestämmelser om prisreglering bör därför
hållas samman i en gemensam lag för både krissituationer och fredsförhållanden.

Utskottet avstyrker med det anförda yrkande 3 i här berörd del i
motion FilO.

Prisregleringslagens tillämpning

I motionerna Fi8 av Lars Tobisson m.fl. (m), FilI av Anne Wibble
m.fl. (fp) och FilO av Bengt Rosén (fp) föreslås en omarbetning av
lagen innebärande en mer restriktiv utformning av förutsättningarna
för att tillgripa en prisreglering. Motionärernas motivering är att det
starkt måste ifrågasättas om prisreglering kan vara ändamålsenlig som
ekonomisk-politiskt medel i någon fredstida situation. All erfarenhet
visar enligt motionärerna att en prisreglering aldrig kan hejda en
inflation. Snarare blir effekten den motsatta. Mot den bakgrunden
föreslås i motion Fi8 (m) att prisregleringslagen skall vara en beredskapslag
som endast skall utnyttjas i krig eller vid krigsfara. I motionerna
Fill (fp) och FilO (fp) förordas att lagen även bör kunna
tillämpas om det vid extraordinära situationer uppkommer svår varubrist
eller betydande fara för varubrist för folkförsörjningen eller
totalförsvaret.

I motsats till de krav på en mer restriktiv tillämpning av prisregleringslagen
som framförs i motionerna från moderata samlingspartiet

1989/90: F i U9

och folkpartiet föreslås i motionerna Fi9 av Carl Frick (mp) och
FH2 av Lars Werner m.fl. (vpk) en breddning av tillämpningsområdet.
I motion Fi9 framförs kravet att den föreslagna 8 §, som anger vilka
delar av prisregleringslagen som skall sättas i tillämpning vid "annan
orsak än krig eller krigsfara", bör kompletteras med att risk för eller
förekomst av ekologiska skador och katastrofer kan föranleda införande
av prisreglerande åtgärder. I motion Fil2 (vpk) uttalas att lagen bör
utformas på ett sådant sätt att den kan utnyttjas offensivt och som ett
mer reguljärt inslag i den ekonomiska politiken än vad som förutses i
propositionen.

Utskottet vill med anledning av dessa motioner anföra följande.

I motionerna Fi8 (m), Fill (fp) och FilO (fp) krävs ändringar i den
föreslagna lagen som innebär en kraftig begränsning av möjligheterna
att sätta prisregleringslagen i tillämpning. Utskottet delar motionärernas
uppfattning i så måtto att lagen i första hand bör vara avsedd för
krigs- och andra krissituationer.

Som utskottet ser det måste emellertid prisregleringslagen under en
begränsad period och i kombination med andra ekonomisk-politiska
åtgärder kunna användas i stabiliseringspolitiskt syfte. Som framhålls i
propositionen bör lagen dock endast undantagsvis användas i fredstid
och då med stor urskiljning och försiktighet.

Utskottet avstyrker med det anförda motionerna Fi8 (m), Fill (fp)
yrkandena 1 och 2 samt FilO (fp) yrkande 1.

Av vad utskottet anfört följer att utskottet inte kan ställa sig bakom
en utformning av en ny prisregleringslag som innebär att prisreglerande
åtgärder tenderar till att bli ett permanent inslag i den ekonomiska
politiken. Utskottet avstyrker därför motionerna Fi9 (mp) yrkandena 2
och 3 samt Fi 12 (vpk) yrkande 2.

Områden för prisreglering
Hyresstopp

Det framlagda förslaget i propositionen innebär bl.a. att regeringen
skall ges befogenhet att meddela föreskrifter om hyresstopp — en typ
av föreskrifter som i dag endast kan meddelas av riksdagen genom lag.
Enligt föredragande statsrådets mening torde i och för sig de s.k.
bruksvärdesreglerna och bestämmelserna om förhandlingsordning
m.m. åtminstone under normala förhållanden utgöra en garanti mot
från samhällssynpunkt skadliga hyreshöjningar när det gäller bostadshyror.
Samtidigt är det enligt statsrådet inte uteslutet att statsmakterna
under vissa förhållanden kan finna ett hyresstopp motiverat av stabiliseringspolitiska
skäl. En förutsättning för att ett hyresstopp skall kunna
användas som ett medel i detta syfte anges vara att de aktuella
föreskrifterna kan meddelas av regeringen i samma ordning som andra
prisreglerande åtgärder.

Enligt förslaget bör bestämmelserna om hyresstopp omfatta hyror
för såväl bostadslägenheter som lokaler. Ett hyresstopp föreslås
således — förutom vid krig eller krigsfara — endast kunna förekom -

1989/90:FiU9

ma när inträdda eller befarade hyresstegringar hotar att rubba den
samhällsekonomiska balansen. Om en reglering av hyrorna under
fredsförhållanden skulle anses nödvändig av andra skäl, t.ex. som ett
inslag i bostadspolitiken, bör detta enligt förslaget liksom hittills kräva
särskild lagstiftning av riksdagen.

I motion Fi7 av Gunnar Björk m.fl. (c) instämmer man i regeringens
bedömning att det under extraordinära förhållanden som krig eller
krigsfara bör finnas en möjlighet att via en fullmaktslag ingripa på
hyresmarknaden med ett hyresstopp. Däremot anser motionärerna inte
att lagen skall göras tillämplig på denna marknad under fredstida
förhållanden. Dessutom måste enligt motionärernas mening tas i beaktande
att den ordning för hyressättning och förhandling som gäller på

hyresmarknaden minskar riskerna för att hyresstopp skall behöva

tillgripas. Med hänvisning härtill hemställs i motionens yrkande 1 att

regeringsförslaget skall avslås i vad avser prisreglering på hyresmarknaden
under andra förhållanden än krig och krigsfara. Ett yrkande med i
princip samma innebörd förs också fram i motion FilO av Bengt

Rosén (fp).

I motion FH2 av Lars Werner m.fl. (vpk) ställer sig motionärerna
positiva till att den föreslagna prisregleringslagen även omfattar hyresstopp
för bostäder och lokaler. Däremot bör det enligt deras mening
inte finnas någon längsta tid för ett hyresstopp såsom föreslås i lagförslagets
35 §. Med hänvisning härtill hemställs i motionens yrkande 1
att förslaget avslås i denna del och att det aktuella lagrummet utgår.

I sitt yttrande till finansutskottet framhåller bostadsutskottet
(1989/90:BoUly) att förslaget till ny prisregleringslag är väl avvägt vad
gäller förutsättningar för lagens tillämpning på hyresområdet. Bostadsutskottet
avstyrker därför för sin del de aktuella motionsyrkandena.
Finansutskottet vill understryka att vid svåra samhällsekonomiska störningar
måste en regering kunna ingripa snabbt även på hyresmarknaden
och inte behöva avvakta att en särskild lag utarbetas och antas.
Utskottet är sålunda inte berett att förorda en begränsning av den nya
lagens tillämpning att enbart avse krissituationer vid krig eller krigsfara
såsom föreslås i motionerna Fi7 (c) och FilO (fp). Med hänvisning
till det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi7 (c) yrkande 1 och
FilO (fp) yrkande 3 i berörd del.

När det gäller frågan om Uden för ett hyresstopp vill utskottet anföra
följande.

En föreskrift om stopphyra får enligt 35 § i den föreslagna lagen
inte avse längre tid än högst sex månader. Däremot är det, som
bostadsutskottet också framhåller i sitt yttrande till finansutskottet,
möjligt för regeringen att under den tid bestämmelserna om hyresstopp
äger tillämpning fatta beslut om stopphyra vid mer än ett tillfälle
och därmed också för en period som sammantaget överstiger sex
månader. Vad i vänsterpartiet kommunisternas partimotion Fil2 (vpk)
yrkande 1 förordats om att en föreskrift om stopphyra inte skall
tidsbegränsas är därmed i praktiken tillgodosett vid ett riksdagens bifall
till det nu föreliggande lagförslaget.

1989/90:FiU9

Avtal med prisjusteringsklausul och andra avtal som ingåtts
före ett beslut om prisreglering

1 den nuvarande prisregleringslagen har inte frågan om prisregleringars
effekt på ingångna avtal reglerats. Vid den praktiska tillämpningen
av lagen har åtskillnad gjorts mellan å ena sidan avtal där framtida
prishöjningar har varit till beloppet fastställda vid införandet av prisregleringen
och å andra sidan avtal med prisjusteringsklausuler. Vid
prisstopp har de förstnämnda avtalen fått fullföljas, medan de sistnämnda
har fatt tillämpas såvitt gäller indexförändringar fram till
tidpunkten då prisstoppet infördes (med vissa olika lösningar). I propositionen
föreslås dels att denna fråga skall tas in i den nya lagen, dels
att båda typerna av avtal skall omfattas vid beslut om prisreglering.

Regeringens förslag möter kritik i motionerna FilO av Bengt Rosén
(fp), Fil 1 av Anne Wibble m.fl. (fp) och Fi7 av Gunnar Björk m.fl.
(c). Avtal om prishöjningar, som har ingåtts innan en beslutad prisreglering
träder i kraft, bör inte beröras av denna reglering, anser
motionärerna. Som främsta motiv anger motionärerna att en sådan
lagstiftning strider mot allmänt tillämpade rättsgrundsatser.

I likhet med näringsutskottet (1989/90:NU4y) ansluter sig finansutskottet
till propositionen i denna del. Om en prisreglering införs bör
de prisreglerande åtgärderna träffa aktuella näringsidkare i olika led så
likformigt som möjligt. Näringsutskottet nämner som exempel att
under ett prisstopp på elkraft skulle råkraftsproducenterna med motionärernas
förslag kunna höja priserna på högspänd elkraft eftersom de
normalt justeras enligt avtal med indexklausuler, medan eldistributörerna
skulle vara förhindrade att genomföra motsvarande prisförändringar.
Om de här beskrivna prisavtalen — både de med och utan
indexklausuler — undantogs från möjlighet till prisreglering skulle
betydande negativa effekter från prisregleringssynpunkt kunna uppkomma.
Lagrådet, som konstaterar att dessa bestämmelser saknar motsvarighet
i gällande lag, avstyrker inte förslaget. Inte heller finansutskottet
finner att förslaget innebär ett otillåtet avsteg från allmänt
tillämpade rättsgrundsatser.

Med det anförda avstyrks motionerna Fi7 (c) yrkande 3, FilO (fp)
yrkande 3 i berörd del och Fill (fp) yrkande 4.

Reglering av marginaler m.m.

Enligt förslaget i propositionen skall den nya prisregleringslagen möjliggöra
reglering av marginaler och andra i priset "ingående delar".
Förutom marginalerna på produkterna skall även företagens priskalkylering
kunna regleras. Nya varor som tillförs marknaden under gällande
prisreglering omfattas inte av denna. På områden med snabbt
skiftande varusortiment — t.ex. inom sko- och textilområdena — har
en prisreglerande åtgärd därför effekt endast till dess att varusortimentet
byts ut. På sådana områden, sägs det i propositionen, skulle bara en
prisreglering i form av marginalstopp eller andra regleringar av kalkyleringsförfarandet
ha möjlighet att förhindra en allvarlig prisstegring. I
propositionen framhålls emellertid att det är förenat med stora praktis -

l989/90:FiU9

ka svårigheter — såväl för företagen som för berörda myndigheter

— att genomföra en marginalreglering. Även om så är fallet bör man
dock enligt regeringen inte frånhända sig möjligheten att för vissa
speciella fell kunna ingripa med denna åtgärd.

I motion FilO av Bengt Rosén (fp) framförs invändningar emot den
föreslagna bestämmelsen (32 §). Innebörden av denna är oklar, framhålls
det. Att utan närmare definition föra in begreppen "marginal"
och "i priset ingående delar" i en lag som djupt kan ingripa i enskildas
rätt är inte acceptabelt, anser motionären. Förslaget godtas emellertid
såvitt gäller en lagstiftning för krissituationer med varuknapphet.

Utskottet instämmer i regeringens och näringsutskottets bedömning
att den nya prisregleringslagen bör innefatta en bestämmelse som
möjliggör reglering av marginaler m.m. En sådan reglering kan behöva
tillgripas i vissa speciella fell. Det går dock inte, som också anförs i
propositionen, att i förväg fastställa hur denna reglering praktiskt skall
utformas i alla möjliga situationer. Det måste avgöras i det särskilda
fallet beroende på vad som är mest ändamålsenligt med avseende på
det berörda området. Lösningen av de olika tekniska frågor som kan
uppkomma vid en marginalreglering måste därför anförtros åt regeringen
och de tillämpande myndigheterna. I likhet med regeringen
och näringsutskottet anser finansutskottet att det är väsentligt att den
berörda regleringen utformas på ett sådant sätt att den hämmar konkurrensen
så litet som möjligt. Med det anförda avstyrks yrkande 3 i
berörd del av motion FilO (fp).

Nyttjanderätt till varor m.m.

Förutom tillhandahållande av varor och tjänster föreslås den nya
prisregleringslagen omfatta vissa upplåtelser. Sålunda skall upplåtelser
av rätt att på fastighet avverka skog eller där ta torv, lera, grus, sten
och annat omfattas. Detsamma skall gälla i fråga om överlåtelser och
upplåtelser av immateriella förmögenhetsrättigheter såsom upphovsrätt
till litterära eller konstnärliga verk, patenträtt m.m. Förslaget innebär i
huvudsak ingen förändring jämfört med nuvarande förhållanden.
Dock gäller att prisregleringar på dessa områden har visat sig vara
svåra att genomföra i praktiken. Anledningen till detta är svårigheten
att för upplåtelsen fastställa ett s.k. stoppris, dvs. det pris som tillämpades
vid tidpunkten för införandet av prisregleringen. För t.ex. en
skogsawerkningsrätt kan kvalitetsskillnader, awerkningstrakternas olika
belägenhet, etc., försvåra fastställandet av ett stoppris. Sedan år 1984
har därför skogsawerkningsrätt undantagits från tillämpningen av allmänna
prisstopp. Motsvarande undantag har gjorts beträffande immateriella
förmögenhetsrättigheter. Dessa undantag motiverar dock inte
enligt regeringen att det görs undantag i den nya lagen för berörda
upplåtelser. Former för prissättning kan, sägs det i propositionen,
komma fram som gör det möjligt att i framtiden tillämpa prisregleringar
också på dessa områden (s. 26). De angivna upplåtelserna bör
därför tas med i lagen, anser regeringen.

1989/90: FiU9

Den motsatta slutsatsen borde dras, anförs det i motion Fi7 av
Gunnar Björk m.fl. (c). Så länge det inte finns praktiska möjligheter
att tillämpa prisreglerande åtgärder på nämnda områden bör dessa inte
omfattas av lagen, anser motionärerna och föreslår att propositionen
avslås i denna del.

I likhet med näringsutskottet anser finansutskottet att motionärernas
yrkande inte bör föranleda någon ändring i det framlagda lagförslaget.
Det ligger i sakens natur att prisregleringarnas effektivitet ökar om de,
när de behöver tillämpas, blir så heltäckande som möjligt. Liksom för
närvarande får det ankomma på regeringen eller den administrativa
myndigheten att pröva från fall till fall om och i vilken utsträckning
en föreskrift om t.ex. allmänt prisstopp skall tillämpas för berörda
upplåtelser.

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motion Fi7 (c) yrkande 2.
Försäljning till och från utlandet

I likhet med vad som gäller för närvarande föreslås i propositionen att
prisregleringar skall kunna omfatta endast försäljningar på den inhemska
marknaden. Den nya lagen skall sålunda inte avse import- och
exporthandeln.

Lagförslaget beaktar inte, anförs det i motion Fi9 av Carl Frick
(mp), det faktum att många komplicerade produkter är sammansatta
av såväl svenskproducerade som importerade detaljer. Det är utomordentligt
lätt, sägs det vidare, att låta en vara förpassas till Danmark och
sedan importeras till Sverige, varefter varan inte skulle beröras av en
beslutad prisreglering. Motionärens resonemang utmynnar i ett yrkande
om att riksdagen av regeringen borde begära en komplettering av
lagförslaget så att det klargörs hur det skall vara möjligt att i framtiden
särskilja vad som är svenskproducerade resp. importerade varor.

Tillägg till prisregleringslagens inledande
bestämmelser

Enligt en inledande bestämmelse (5 §) i ransoneringslagen (1978:268)
skall man vid tillämpningen av denna lag tillse "att den vars rätt
beröres icke lider större förfång än som är nödvändigt". 1 motion
Fil 1 av Anne Wibble m.fl. (fp) krävs att en motsvarande bestämmelse
skall tas in i den nya prisregleringslagen.

Önskemålet i motionerna om att näringslivet skall förorsakas så
liten skada som möjligt av en prisreglering, när sådan anses nödvändig,
är inte kontroversiellt. I likhet med vad som framhålls i näringsutskottets
yttrande delar finansutskottet motionärernas uppfattning att det är
väsentligt att det vid beslut om prisreglerande åtgärder tillförsäkras att

1989/90:FiU9

åtgärderna inte ges en större omfattning eller görs mera ingripande än
vad som oundgängligen betingas av den aktuella situationen. Samma
inställning har också redovisats i propositionen. Utskottet anser inte att
det föreligger något skäl för att i prisregleringslagen införa en bestämmelse
motsvarande ransoneringslagens 5 §. Utskottet avstyrker motion
Fill (fp) yrkande 3.

Prisregleringslagen i övrigt samt lag om ändring i
förfogandelagen

Övriga delar av den nya prisregleringslagen liksom förslaget till lag om
ändring i förfogandelagen (1978:262), som blir en konsekvens av
genomförandet av en ny prisregleringslag, föranleder ingen erinran
från utskottets sida.

Redovisningen av lagförslag i propositioner

I motion Fi9 av Carl Frick (mp) framhålls att det är otillfredsställande
att en presentation av ett lagförslag, som innebär en ändring av en
existerande lag, inte innehåller den gamla lagtexten parallellt med den
nya. Med tanke på den korta tid som står till oppositionspartiernas
förfogande är en sådan jämförelsemöjlighet av stort värde. I motionen
föreslås att riksdagen gör ett uttalande att lagförslag i proposition
fortsättningsvis skall redovisas på det sätt som anges i motionen.

Utskottet vill med anledning av detta motionsyrkande framhålla att
den redovisningsteknik som begärs i motionen alltid utnyttjas när
förslag till ändringar i en lag presenteras för riksdagen. Detta kan av
naturliga skäl inte ske vid förslag till ny lagstiftning. Aven om föreliggande
förslag till lag till sin innebörd utgår ifrån gällande prisregleringslag
är den i jämförelse med den nuvarande lagen helt omarbetad.
Den redovisning som begärs i motion Fi9 (mp) blir mot den bakgrunden
mindre meningsfull. Med hänvisning till det anförda avstyrksyrkande
5 i motion Fi9 (mp).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på propositionen och begäran om ett nytt
förslag

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Fi9 yrkande 1 och
1989/90:Fil0 yrkande 2 och yrkande 3 i berörd del,

res. 1 (mp)

res. 2 (m, fp, c) - motiv.

1989/90: FiU 9

2. beträffande prisregleringslagens tillämpning

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Fi8 i berörd
del, 1989/90:Fi9 yrkandena 2 och 3, 1989/90:Fil0 yrkande 1,
1989/90:Fill yrkandena 1 och 2 i berörda delar och
1989/90:Fi 12 yrkande 2 antar det i proposition 1989/90:21 mom.

1 framlagda förslaget till prisregleringslag såvitt avser 7 och

8 SS,

res. 3 (m, fp, c)
res. 4 (vpk)
res. 5 (mp)

3. beträffande hyresstopp

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Fi7 yrkande 1,
1989/90:Fi8 i berörd del, 1989/90:FilO yrkande 3 i berörd del
och 1989/90:Fill yrkandena 1 och 2 i berörda delar antar 9, 34
och 36—38 SS ' regeringens förslag till prisregleringslag,

res. 6 (m, fp, c)

4. beträffande hyresstoppets längd

att riksdagen med avslag på motion 1989/90:Fil2 yrkande 1
antar 35 S i regeringens förslag till prisregleringslag,

5. beträffande avtal med prisjusteringsklausul och andra avtal
som ingåtts före ett beslut om prisreglering

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Fi7 yrkande 3,
1989/90:Fi 10 yrkande 3 i berörd del och 1989/90:Fi 11 yrkande 4
antar 16, 21 och 33 SS i regeringens förslag till prisregleringslag,

res. 7 (c)

6. beträffande reglering av marginaler m.m.

att riksdagen med avslag på motion 1989/90:Fil0 yrkande 3 i
berörd del antar 32 S i regeringens förslag till prisregleringslag,

7. beträffande nyttjanderätt till varor m.m.

att riksdagen med avslag på motion 1989/90:Fi7 yrkande 2 antar
3 S i regeringens förslag till prisregleringslag,

res. S (c, mp)

8. beträffande försäljning till och från utlandet
att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi9 yrkande 4,

9. beträffande tillägg till prisregleringslagens inledande bestämmelser att

riksdagen avslår motion 1989/90:Fill yrkande 3,

res. 9 (m, fp, c)

10. beträffande prisregleringslagen i övrigt

att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till
prisregleringslag i den mån det inte omfattas av vad utskottet
hemställt under mom. 1—9,

11. beträffande lag om ändring i förfogandelagen

att riksdagen antar det i proposition 1989/90:21 mom. 2 framlagda
förslaget till lag om ändring i förfogande lagen (1978:262),

12. beträffande redovisningen av lagförslag i propositioner
att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi9 yrkande 5.

1989/90: F i U9

Stockholm den 28 november 1989
På finansutskottets vägnar

Anna-Creta Leijon

Närvarande: Anna-Greta Leijon (s), Anne Wibble (fp), Lars Tobisson
(m), Arne Andersson i Gamleby (s), Gunnar Björk (c), Per Olof
Håkansson (s), Rune Rydén (m), Iris Mårtensson (s), Lisbet Calner (s),
Arne Kjörnsberg (s), Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp), Ivar
Franzén (c), Lars-Ove Hagberg (vpk), Carl Frick (mp), Marianne
Carlström (s) och Sonia Karlsson (s).

Reservationer

1. Avslag på propositionen och begäran om ett nytt
förslag (mom. 1)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med "Det
finns" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening behövs, som framhålls i motion Fi9 (mp),
en fungerande prisregleringslag. Denna lag bör dock inte ges den
restriktiva och begränsande utformning som det nu föreliggande lagförslaget
har fatt. Även om förslaget i förhållande till nu gällande
lagstiftning bl.a. innehåller den förbättringen att hyressektorn ingår i
tillämpningsområdet är förslaget som helhet betraktat behäftat med
allvarliga brister. En sådan mycket påtaglig brist är att det helt dominerande
framtida hotet — den pågående och starkt ökande miljöförstöringen
— inte har beaktats när det gäller tillämpningen av lagen.
Det kan vara av avgörande betydelse att prisregleringslagen kan användas
när vi står inför ekologiska katastrofer eller svåra störningar i de
ekologiska systemen. Det framlagda förslaget bör sålunda avvisas. Det
bör uppdras åt regeringen att återkomma till riksdagen med ett förslag
med den inriktning som förordats i motion Fi9 (mp) yrkande 1. Aven
i motion FilO yrkande 2 föreslås att propositionen skall avvisas i sin
helhet.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande avslag på propositionen och begäran om ett nytt
förslag
att riksdagen

dels med bifall till motion 1989/90:Fi9 yrkande 1 och med
anledning av motion 1989/90:Fil0 yrkande 2 avslår proposition
1989/90:21,

dels med bifall till vad som anförts i motion 1989/90:Fi9 och
med avslag på motion 1989/90:Fil0 yrkande 3 i berörd del som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
framläggande av ett nytt förslag till prisregleringslag,

2. Avslag på propositionen och begäran om ett nytt
förslag (mom. 1, motiveringen)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Rune Rydén
(m), Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp) och Ivar Franzén (c)
anser att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med "Det
finns" och slutar med "motion FilO" bort ha följande lydelse:

Det föreligger enligt utskottets mening ett starkt behov av en reformering
och modernisering av gällande prisregleringslag. Den nya lagen
bör på samma sätt som den nuvarande lagen från år 1956 vara en
beredskapslag men det måste klart framgå av lagtexten att den endast
kan sättas i tillämpning vid krig, krigsfara eller vid varuknapphet till
följd av annan utomordentlig händelse. Den i propositionen föreslagna
lagtexten kan tjäna som utgångspunkt för en omarbetning av gällande
lag. Utskottet är sålunda inte berett att ställa sig bakom förslaget i
motionerna Fi9 (mp) yrkande 1 och FilO yrkande 2 om att propositionen
skall avvisas i sin helhet.

I motion FilO av Bengt Rosén (fp) föreslås att om riksdagen skulle
godkänna att en ny prisregleringslag skall kunna utnyttjas i fredstid så
bör lagen delas upp i två lagar — en lag för fredsförhållanden och en
lag för krig och krigsfara och andra krissituationer med varuknapphet.

Som framgått av vad utskottet anfört bör inte prisreglering utnyttjas
i någon fredstida situation. Utskottet avstyrker följaktligen motion FilO
yrkande 3 i berörd del.

3. Prisregleringslagens tillämpning (mom. 2)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Rune Rydén
(m), Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp) och Ivar Franzén (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med "I
motionerna" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:

När det gäller lagens tillämpning i krig eller lägen av krigsfara har
utskottet i huvudsak ingen invändning mot de förslag som regeringen
lagt fram. Utskottet är emellertid av den uppfattningen att förutsättningarna
för att sätta kristidslagens regleringsbestämmelser i tillämpning
bör anpassas till vad som gäller i 1978 års ransoneringslag
(1978:268). Det bör ske genom en ändring av 7 § i lagförslaget. Det
innebär att prisreglering bör kunna tillgripas, förutom i händelse av
krig eller av krigsfara, "om det till följd av krig eller krigsfara vari

1989/90:FiU9

riket befunnit sig eller av annan utomordentlig händelse föreligger
kjiapphet eller betydande fara för knapphet inom riket på förnödenhet
av vikt för totalförsvaret eller folkförsörjningen".

Enligt utskottets mening måste det emellertid starkt ifrågasättas om
prisreglering kan vara ändamålsenlig som ekonomisk-politiskt medel i
någon fredstida situation.

Svenska och internationella undersökningar visar att prisreglerande
åtgärder praktiskt taget alltid har negativa verkningar på det marknadsekonomiska
systemets funktionssätt och aldrig varaktigt kan hålla
tillbaka prisstegringen. Genom att störa marknadsprisbildningen verkar
prisregleringar snarare långsiktigt uppdrivande på inflationstakten.

Mot denna bakgrund är det förvånande att förslaget till ny prisregleringslag
ger regeringen möjlighet att i fredstid på samma lösa grunder
som gäller i dag tillgripa prisstopp och omfettande prisreglerande
åtgärder. Detta är så mycket mera anmärkningsvärt som den mycket
knapphändiga redogörelsen för remissyttrandena över prislagsutredningens
betänkande (Ds Fi 1987:5) ändå visar att en majoritet av
remissinstanserna förordat en mer restriktiv utformning av förutsättningarna
för att tillgripa prisreglering i fredstid.

I stället för att begränsa möjligheterna till ingrepp i den fria prisbildningen
innebär propositionen i själva verket en utvidgning av
rätten att sätta in prisreglerande åtgärder. Som exempel kan nämnas
att de enligt lagförslaget skall kunna riktas mot bostads- och lokalhyror.
Som flertalet remissinstanser invänder är detta så mycket mera
egendomligt som hyressättningen redan är hårt reglerad enligt den s.k.
bruksvärdesprincipen.

För att den av regeringen föreslagna lagen endast skall kunna
tillämpas vid krig eller krigsfara eller då en svår allmän varubrist på
grund av annan utomordentlig händelse uppstått måste vissa ändringar
göras i lagtexten. Det kan ske genom att 7 § ändras i enlighet med vad
utskottet här anfört och att 8 § utgår med åtföljande konsekvensändringar
för numreringen av efterföljande paragrafer.

Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna Fi8 (m) i
berörd del, Fi 11 (fp) yrkandena 1 och 2 i berörda delar och FilO (fp)
yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande prisregleringslagens tillämpning
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Fi8 i berörd
del, 1989/90:Fil0 yrkande 1 och 1989/90:Fill yrkandena 1 och 2
i berörda delar samt med avslag på motionerna 1989/90:Fi9
yrkandena 2 och 3 och 1989/90:Fil2 yrkande 2
dels avslår det i proposition 1989/90:21 mom. 1 framlagda förslaget
till prisregleringslag såvitt avser 8 §,

dels beslutar om den ändring av paragrafnumreringen i regeringens
lagförslag som föranleds härav,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

dels antar det i propositionen framlagda förslaget till 7 § med

1989/90:FiU9

den ändringen att paragrafen erhåller följande som Reservanter nas

förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

Om Sverige är i krigsfara, får
regeringen föreskriva att en eller
flera av bestämmelserna i 13, 14,
19, 22-26, 28, 29 och 34 §§
skall tillämpas.

Reservanternas förslag

Om Sverige är i krigsfara eller
om det till följd av krig eller krigsfara
vari riket befunnit sig eller av
annan utomordentlig händelse föreligger
knapphet eller betydande
fara för knapphet inom riket på
förnödenhet av vikt för totalförsvaret
eller folkförsörjningen, får regeringen
föreskriva att en eller
flera av bestämmelserna i 12, 13,
18, 21-25, 27, 28 och 33 §§
skall tillämpas.

4. Prisregleringslagens tillämpning (mom. 2)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med "I
motionerna" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:

Den alltmer fortgående maktkoncentrationen, kartell- och monopolbildningarna
medför ofta en obefogad överprissättning som det skall
finnas möjlighet att möta med prisreglerande åtgärder. Det är nödvändigt
att i situationer med en hög prisutvecklingstakt kunna slå till
bromsarna. Motiveringarna är därvid inte, som anges i propositionen,
enbart stabiliseringspolitiska utan främst fördelningspolitiska. Utskottet
anser därför att prisregleringslagen, i enlighet med vad som framförs i
motion Fil2 (vpk) yrkande 2, skall kunna användas betydligt mer
offensivt än vad som anges i propositionen; inte bara främst i krigssituationer
och undantagsvis i fredstid.

Förutsättningarna för lagens tillämpning bör alltså inte begränsas till
krig eller krigsfara. Lagen bör tillämpas när hot eller tecken tyder på
att priserna eller hyrorna tenderar att öka. Även efter en uppgång i
priser eller hyror bör lagen kunna användas för att sätta stopp för
ytterligare höjningar.

Vad som här anförts om en offensiv tillämpning av prisregleringslagen
innefattar även sådana situationer som avses i motion Fi9 (mp).

Vad utskottet här anfört om förutsättningarna för att sätta den nya
prisregleringslagen i tillämpning bör av riksdagen ges regeringen till
känna.

I motionerna Fi8 (m), Fill (fp) och FilO (fp) krävs ändringar i den
föreslagna lagen som innebär en kraftig begränsning av möjligheterna
att sätta lagen i tillämpning. Som framgått av vad utskottet anfört kan
utskottet inte ställa sig bakom ett sådant krav.

1989/90:FiU9

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande prisregleringslagens tillämpning
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fil2 yrkande 2 och
med anledning av motion 1989/90:Fi9 yrkandena 2 och 3 samt
med avslag på motionerna 1989/90:Fi8 i berörd del, 1989/90:Fil0
yrkande 1, 1989/90:Fill yrkandena 1 och 2 i berörda delar
dels antar det i proposition 1989/90:21 mom. 1 framlagda förslaget
till prisregleringslag såvitt avser 7 och 8 §§,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om en mer offensiv tillämpning av prisregleringslagen,

5. Prisregleringslagens tillämpning (mom. 2)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med "I
motionerna" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening framgår det klart att de i propositionen
angivna motiven för lagen och hur den skall tillämpas är väsentligt
mer restriktiva än vad som anges i lagtexten.

Av motiveringarna till den i propositionen föreslagna lagtexten
framgår att med "någon annan orsak än krig eller krigsfara" menas
problem som hotar rubba den samhällsekonomiska balansen. Det
innebär att prisregleringslagen endast bör sättas i tillämpning i fredstid
om de klassiska stabiliseringspolitiska problemen blir så stora att de
inte kan hanteras med de traditionella ekonomisk-politiska medlen.
Enligt utskottets mening är detta ett alltför begränsat synsätt. Lagskrivaren
har helt glömt de dominerande hoten i vår framtid, nämligen
den pågående och starkt ökande miljöförstöringen. Den kommer att
leda till olika former av ekologiska katastrofer, som leder till knapphet
för rader av viktiga varor. Ransoneringar och kvoteringar men också
prisregleringar blir de logiska svaren på dessa problem om man i ett
samhälle vill tillförsäkra folkflertalet en rimlig fördelning av livsviktiga
varor.

Mot denna bakgrund måste, enligt utskottets uppfattning, lagen
kunna sättas i tillämpning i samband med ekologiska störningar och
katastrofer. Detta bör riksdagen med anledning av motion Fi9 (mp)
yrkandena 2 och 3 som sin mening ge regeringen till känna.

I motion Fi 12 (vpk) föreslås att prisregleringen skall kunna utnyttjas
som ett reguljärt inslag i den ekonomiska politiken och då främst som
medel i fördelnings- och stabiliseringspolitiken. Utskottet delar inte
denna uppfattning och avstyrker sålunda motion Fil2 (vpk) yrkande 2.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande prisregleringslagens tillämpning
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi9 yrkandena 2 och
3 samt med avslag på motionerna 1989/90:Fi8 i berörd del,
1989/90:Fil0 yrkande 1, 1989/90:Fill yrkandena 1 och 2 i
berörda delar och 1989/90:Fil2 yrkande 2

1989/90:FiU9

2 Riksdagen 1989190. 5 sami. Nr 9

dels antar det i proposition 1989/90:21 mom. 1 framlagda förslaget
till prisregleringslag såvitt avser 7 och 8 §§,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om prisregleringslagens tillämpning i samband med ekologiska
störningar och katastrofer,

6. Hyresstopp (mom. 3)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Rune Rydén
(m), Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp) och Ivar Franzén (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med "I sitt"
och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör prisregleringslagen inte kunna utnyttjas
i fredstid. Inte heller hyror bör därför kunna regleras med prisregleringslagen
i fredstid. 9 § bör således utgå ur lagförslaget.

Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna Fi7 (c) yrkande 1,
Fi8 (m) i berörd del och Fill (fp) yrkandena 1 och 2 i berörda delar.

I motion FilO yrkande 3 föreslås att bestämmelser om hyresstopp
inte skall omfattas av lagen. Utskottet delar inte denna uppfattning.
Yrkande 3 i motion FilO avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande hyresstopp
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Fi7 yrkande 1,
1989/90:Fi8 i berörd del och 1989/90:Fi 11 yrkandena 1 och 2 i
berörda delar samt med avslag på motion !989/90:Fil0 yrkande
3 i berörd del

dels antar 34 och 36—38 §§ i regeringens förslag till prisregleringslag,

dels avslår regeringens förslag till prisregleringslag såvitt avser
9 §,

dels beslutar om den ändring av paragrafnumreringen i regeringens
lagförslag som föranleds härav,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

7. Avtal med prisjusteringsklausul och andra avtal
som ingåtts före ett beslut om prisreglering (mom. 5)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "I
likhet" och slutar med "yrkande 4" bort ha följande lydelse:

I likhet med vad som anförs i avvikande mening i näringsutskottets
yttrande ansluter sig finansutskottet till motionärernas förslag. En
allmänt vedertagen och normalt tillämpad rättsgrundsats är att lagstiftning
inte skall kunna fa retroaktiv verkan. De skäl som anförs i

1989/90: FiU9

propositionen för att de berörda prisavtalen skall omfattas av prisreglering
har inte, anser utskottet, sådan styrka att man bör göra avsteg från
denna grundsats. Utskottets ställningstagande innebär att 16, 21 och
33 §§ bör utgå i den i propositionen föreslagna lagen.

Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna Fi7 (c) yrkande 3,
FilO (fp) yrkande 3 i berörd del och Fill (fp) yrkande 4.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande avtal med prisjusteringsklausul och andra avtal
som ingåtts före ett beslut om prisreglering

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Fi7 yrkande 3,
1989/90:Fi 10 yrkande 3 i berörd del och 1989/90:Fill yrkande 4
dels avslår det i propositionen framlagda förslaget till prisregleringslag
såvitt avser 16, 21 och 33 §§,

dels beslutar om den ändring av paragrafnumreringen i regeringens
lagförslag som föranleds härav,

8. Nyttjanderätt till varor m.m. (mom. 7)

Gunnar Björk (c), Ivar Franzén (c) och Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med "I
likhet med näringsutskottet" och slutar med "yrkande 2" bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att överlåtelser och upplåtelser
av immateriella förmögenhetsrättigheter och upplåtelser av
skogsavverkningsrätt m.m. inte bör beröras av den nya prisregleringslagen.
Det kan nämnas att dessa områden undantagits vid tillämpningen
av allmänna prisstopp under senare år av just de skäl som anges i
motion Fi7 (c).

Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi7 (c) yrkande 2.
Detta ställningstagande innebär att i den föreslagna lagen utgår momenten
2 och 3 i 3 §.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande nyttjanderätt till varor m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi7 yrkande 2 antar
3 § i regeringens förslag till prisregleringslag med den ändringen
att paragrafen erhåller följande som Reservanternas förslag betecknade
lydelse:

1989/90:FiU9

Regeringens förslag

Reservanternas förslag

3 §

Med vara avses i denna lag lösa
saker, gas, elektrisk kraft och vatten.
Vid tillämpningen av lagen
likställs med försäljning av en
vara

1. upplåtelse av utnyttjanderätt
till en vara,

2. upplåtelse och överlåtelse av
förmögenhetsrättighet av immateriell
art,

3. upplåtelse av sådan särskild
nyttjanderätt till fast egendom som
avses i 7 kap. 3 § jordabalken.

9. Tillägg till prisregleringslagens inledande
bestämmelser (mom. 9)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Rune Rydén
(m), Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp) och Ivar Franzén (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med
"Önskemålet i" och på s. 11 slutar med "yrkande 3" bort ha följande
lydelse:

De prisregleringar som tillämpats sedan början av 1970-talet har för
berörda företag inneburit inte bara intäktsbortfall till följd av att man
under prisstopp inte har kunnat kompensera sig för inträffade kostnadsökningar
eller administrativt merarbete och därmed förenade kostnader.
Med en prisreglerande åtgärd har alltid följt omfattande kontakter
och diskussioner med den administrativa myndigheten — nuvarande
statens pris- och konkurrensverk (SPK). Detta har särskilt gällt vid
krav på förhandsanmälningsskyldighet, då företagen har haft att för
SPK redovisa planerade prishöjningar och skälen för dessa. Inte sällan
har SPK härvid krävt förnyade redovisningar med ingående specifikationer
av orsakerna till de planerade prisstegringarna. Företagen har
också drabbats av merkostnader på grund av omtryckning av prislistor
och meddelanden till kunder, m.m. Utskottet anser därför att det finns
uppenbara skäl för att i prisregleringslagen införa en bestämmelse
liknande den i ransoneringslagens 5 § i enlighet med kravet i motion
Filt (fp) yrkande 3.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande tillägg till prisregleringslagens inledande bestämmelser att

riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fill yrkande 3
dels beslutar att i regeringens förslag till prisregleringslag skall
införas en ny paragraf, 3 §, med följande som Reservanternas
förslag betecknade lydelse,

Med vara avses i denna lag lösa
saker, gas, elektrisk kraft och vatten.
Vid tillämpningen av lagen
likställs med försäljning av en
vara upplåtelse av utnyttjanderätt
till en vara.

dels beslutar om den ändring av paragrafnumreringen i regeringens
lagförslag som föranleds härav.

Regeringens förslag Reservanternas förslag

3 §

Vid tillämpning av denna lag
och med stöd av lagen meddelade
föreskrifter skall tillses att den vars
rätt beröres icke lider större förfång
än som är nödvändigt.

Särskilda yttranden

1. Områden för prisreglering

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson
(m) och Lars De Geer (fp) anför:

I flera motioner behandlas inslag i den föreslagna lagstiftningen rörande
bl.a. nyttjanderätt till varor m.m., reglering av marginaler och avtal
som ingåtts före beslut om prisreglering. Motionärernas avslagsyrkanden
motiveras huvudsakligen med att lagtexten i dessa avseenden är
alltför ospecificerad och att den innebär ett alltför stort intrång i den
enskildes angelägenheter under fredstida förhållanden. Vår principiella
inställning är att en prisregleringslag inte skall tillämpas under fredstida
förhållanden. Med detta ställningstagande saknar här uppmärksammade
motionsyrkanden aktualitet.

2. Försäljning till och från utlandet (mom. 8)

Carl Frick (mp) anför:

I ett avsnitt om hur utrikeshandeln skall behandlas vid en prisreglering
används i propositionen begreppet "importhandel" på ett sådant
sätt att texten blir obegriplig. I näringsutskottets yttrande till finansutskottet
ges en uttömmande förklaring till vad som avses i propositionstexten.

Jag kan ha full förståelse för att det för en lagskrivare ibland kan
vara svårt att skriva så att texten blir begriplig även för en icke jurist.
Det är emellertid min mening att det från allmän demokratisk synpunkt
är viktigt att regering och departement vinnlägger sig om att i
lagtexter och motiveringar använda ett språk som kan läsas och tolkas
av envar.

1989/90: FiU9

Propositionens lagförslag
1 Förslag till

1989/90:FiU9

Bilaga 1

Prisregleringslag
Härigenom föreskrivs följande.

Lagens innehåll

1 § I denna lag finns föreskrifter om

— lagens tillämpningsområde (2 §),

— definitioner m. m. (3 — 5 §§),

— när lagen skall tillämpas m. m. (6— 11 §§),

— hur lagen upphör att tillämpas efter krig eller krigsfara (12 §),

— högstpris (13 §),

— prisstopp (14-18 §§),

— förhandsanmälningsskyldighet (19 — 21 §§),

— utfastelsepris (22 §),

— prisocker (23 §),

— försäljningsförbud (24 §),

— tvångskartellering (25 §),

— nyetableringsförbud och auktorisationstvång (26 och 27 §§),

— anslag med prisuppgifter m. m. (28 §),

— varustandardisering m. m. (29 §),

— gemensamma bestämmelser om prisreglering (30 — 33 §§),

— hyresstopp (34-38 §§),

— ansvar m. m. (39-47 §§),

— överklagande m. m. (48 §).

Lagens tillämpningsområde

2 § Denna lag gäller för varor och tjänster, om de tillhandahålls mot ersättning.
Lagen gäller också för hyra av bostadslägenheter och lokaler.

Lagen gäller dock inte

1. vad som tillhandahålls mot ersättning i form av taxor och avgifter som
regeringen beslutar om,

2. försäljning enligt utsökningsbalken eller konkurslagen (1987:672),

3. förfogande enligt förfogandelagen (1978:262) eller ransoneringslagen
(1978:268).

Definitioner m.m.

3 § Med vara avses i denna lag lösa saker, gas, elektrisk kraft och vatten.

Vid tillämpningen av lagen likställs med försäljning av en vara

1. upplåtelse av nyttjanderätt till en vara,

2. upplåtelse och överlåtelse av förmögenhetsrättighet av immateriell
art,

3. upplåtelse av sådan särskild nyttjanderätt till fast egendom som avses
i 7 kap. 3 § jordabalken.

4 § Med tjänst avses i denna lag verksamhet som någon utför självständigt
för annans räkning.

Vid tillämpningen av lagen hänförs till tjänst utövande av sådan hotelloch
pensionatsrörelse för vilken det fordras tillstånd av en myndighet. 22

5 § Vad som i denna lag sägs om försäljning av en vara eller utförande av
en tjänst skall också tillämpas, när ersättningen skall ges ut i något annat än
pengar.

När lagen skall tillämpas m. m.

6 § Om Sverige kommer i krig, skall 13, 14, 19, 22 — 26, 28, 29 och 34 §§
tillämpas.

7 § Om Sverige är i krigsfara, får regeringen föreskriva att en eller flera
av bestämmelserna i 13, 14, 19, 22 — 26, 28, 29 och 34 §§ skall tillämpas.

8 § Om det av någon annan orsak än krig eller krigsfara finns risk för en
allvarlig prisstegring inom landet på en eller flera viktiga varor eller tjänster,
får regeringen föreskriva att en eller flera av

1. bestämmelserna i 13, 14, 19, 22 — 26, 28 och 29 §§ skall tillämpas på
varor och tjänster som tillhandahålls i näringsverksamhet,

2. bestämmelserna i 13,14 och 19 §§ skall tillämpas på avgifter som tas ut
i annan verksamhet hos staten än näringsverksamhet,

3. bestämmelserna i 13, 14 och 19 §§ skall tillämpas på avgifter som tas ut
i annan verksamhet hos kommunerna än näringsverksamhet enligt föreskrifter
i

— lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar,

— renhållningslagen (1979:596),

— lagen (1981:1354) om allmänna värmesystem,

— räddningstjänstlagen (1986:1102),

— plan- och bygglagen (1987:10).

9 § Om det av någon annan orsak än krig eller krigsfara finns risk för en
allvarlig stegring av hyrorna inom landet för bostadslägenheter och lokaler,
får regeringen föreskriva att 34 § skall tillämpas på hyror för bostadslägenheter
och lokaler som tillhandahålls i näringsverksamhet.

10 § Av föreskrifter enligt 7, 8 eller 9§ skall framgå från vilken tidpunkt
bestämmelserna skall tillämpas. En föreskrift enligt 8 eller 9 § skall
avse en viss tid, högst ett år.

11 § En föreskrift med stöd av 7, 8 eller 9 § skall underställas riksdagen
för prövning inom en månad från det att den utfärdades. Om riksmöte inte
pågår, skall föreskriften underställas riksdagen inom en månad från början
av närmast följande riksmöte.

Föreskriften upphör att gälla, om

— den inte underställs riksdagen inom föreskriven tid, eller

— riksdagen inte godkänner föreskriften inom två månader från det att
den underställdes.

Hur lagen upphör att tillämpas efter krig eller krigsfara

12 § Regeringen skall föreskriva att 13, 14, 19, 22 — 26, 28, 29 och 34 §§
inte längre skall tillämpas, om Sverige upphör att vara i

— krig, eller

— krigsfara som har föranlett föreskrifter enligt 7 §.

Om det finns förutsättningar för det, kan dock regeringen i stället föreskriva
att en eller flera av bestämmelserna skall tillämpas med stöd av 8 eller

9§-

1989/90: FiU9

Bilaga 1

Högstpris

13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
föreskriva att ett visst skäligt pris skall gälla som högstpris vid försäljning
av en viss vara eller utförande av en viss tjänst.

Högstpriset får inte överskridas utan tillstånd. Den som har fastställt
högstpriset bestämmer vilken myndighet som prövar frågor om tillstånd.

Prisstopp

Stoppris

14 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
föreskriva att den som säljer en viss vara eller utför en viss tjänst inte utan
tillstånd får överskrida det pris (stoppris) som han tillämpade för leverans av
varan eller utförande av tjänsten den dag som anges i föreskriften (prisstoppsdagen).

Den som har meddelat föreskriften bestämmer vilken myndighet som
prövar frågor om tillstånd att överskrida stoppriset.

15 § För den som på prisstoppsdagen inte tillämpade något pris för leverans
av varan eller utförande av tjänsten skall som stoppris i stället gälla det
pris som var att anse som gängse pris på prisstoppsdagen.

Om varan eller tjänsten inte hade något gängse pris på prisstoppsdagen,
skall i stället gälla det pris som den som säljer varan eller utför tjänsten senast
tillämpade före prisstoppsdagen.

Stoppris vid avtal med prisjusteringsklausul

16 § Om den som säljer varan eller utför tjänsten före prisstoppsdagen har
träffat ett avtal med prisjusteringsklausul, skall stoppriset för honom vara
det avtalade grundpriset med det tillägg eller avdrag som enligt avtalet gäller
för tiden till och med prisstoppsdagen och som den dagen var allmänt känt.

Sänkning av stoppris

17 § Om stoppris gäller för en viss vara eller tjänst och om priset är
högre än vad som kan anses skäligt, får regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer föreskriva att priset skall sänkas.

Under samma förutsättningar får regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer besluta att en viss person som tillhandahåller varan
eller tjänsten, skall sänka priset.

Det fastställda priset får inte överskridas utan tillstånd av den myndighet
som regeringen bestämmer.

Prisstoppets längd m. m.

18 § En föreskrift om stoppris skall meddelas att gälla för en viss tid,
högst sex månader.

En föreskrift eller ett beslut enligt 17 § gäller under samma tid som
stoppriset.

1989/90:FiU9

Bilaga 1

Förhandsanmälningsskyldighet

Utgångspris

19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
föreskriva att den som säljer en viss vara eller utför en viss tjänst inte utan
tillstånd får höja det pris (utgångspris) som han tillämpade för leverans av
varan eller utförande av tjänsten den dag som anges i föreskriften (utgångsdageri)
förrän en viss tid efter det att han har gjort anmälan om prishöjningen
och skälen för den.

Tiden får bestämmas till högst en månad.

Den som har meddelat en sådan föreskrift bestämmer

— hos vilken myndighet anmälan skall göras, och

— vilken myndighet som prövar frågor om tillstånd att höja priset trots
föreskriften.

20 § För den som på utgångsdagen inte tillämpade något pris för leverans
av varan eller utförande av tjänsten skall som utgångspris i stället gälla det
pris som han senast tillämpade före utgångsdagen.

Utgångspris vid avtal med prisjusteringsklausul

21 § Om den som säljer varan eller utför tjänsten före utgångsdagen har
träffat ett avtal med prisjusteringsklausul, skall utgångspriset för honom
vara det avtalade grundpriset med det tillägg eller avdrag som enligt avtalet
gäller för tiden till och med utgångsdagen och som den dagen var allmänt
känt.

Utfastelsepris

22 § Regeringen får föreskriva att den som gör en viss utfästelse till den
myndighet som regeringen bestämmer inte får frångå den utfästelsen utan
tillstånd av myndigheten, om utfästelsen avser

— det högsta pris som denne skall tillämpa på en viss vara eller tjänst, eller

— hur försäljningen av en viss vara eller utförandet av en viss tjänst skall
ordnas.

Prisocker

23 § Regeringen får föreskriva att den som tillhandahåller en vara eller
en tjänst inte får begära eller ta emot en ersättning

— som väsentligt överstiger det gängse priset, eller

— som annars är att anse som oskälig med hänsyn till självkostnaden och
de grunder i övrigt som allmänt tillämpas vid prissättningen av liknande
varor eller tjänster.

Försäljningsförbud

24 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
föreskriva att en viss vara eller tjänst inte får tillhandahållas, om inte högstpris
eller stoppris gäller för varan eller tjänsten.

Ett sådant förbud får också meddelas att gälla endast en viss person som
tillhandahåller varan eller tjänsten.

1989/90:FiU9

Bilaga 1

Tvångskartellering

25 § Regeringen får, om det finns synnerliga skäl för det, föreskriva att en
viss vara får yrkesmässigt köpas eller säljas eller att en viss tjänst får yrkesmässigt
utnyttjas eller utföras endast av den som är medlem i en viss sammanslutning.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får därvid föreskriva de villkor som skall gälla för medlemmarna vid köp
eller försäljning av varan eller utnyttjande eller utförande av tjänsten.

Om det inte finns särskilda skäl till något annat, får dock regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer även ge någon som inte är
medlem i sammanslutningen tillstånd att köpa eller sälja varan eller att
utnyttja eller utföra tjänsten,om denne förbinder sig att följa de villkor som
gäller för medlemmarna.

Nyetableringsforbud och auktorisationstvång

26 § Regeringen får, om det finns synnerliga skäl för det, föreskriva att en
viss vara får yrkesmässigt köpas eller säljas eller att en viss tjänst får yrkesmässigt
utnyttjas eller utföras endast av den som

1. före en viss dag har yrkesmässigt köpt eller sålt varan eller utnyttjat eller
utfört tjänsten, eller

2. av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har fått
tillstånd att driva yrkesmässig verksamhet av visst slag.

27 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
föreskriva de villkor som skall gälla vid köp eller försäljning av varan eller
utnyttjande eller utförande av tjänsten enligt 26 §.

Anslag med prisuppgifter m. m.

28 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
beträffande yrkesmässig försäljning av en viss vara meddela

1. föreskrifter om skyldighet att på försäljningsstället ha anslag med
prisuppgifter av ett visst slag,

2. föreskrifter om skyldighet att sälja varan efter mått eller vikt eller, där
varan säljs förpackad, i förpackningar märkta på ett visst sätt, eller

3. andra liknande föreskrifter som behövs för att motverka oskälig
prisstegring eller för att ordna tillförsel, saluhållande eller förbrukning av
varan.

Denna paragraf skall tillämpas också på yrkesmässigt utförande av en
viss tjänst.

Varustandardisering m. m.

29 § Om det behövs för att en prisreglering skall kunna genomföras, får
regeringen föreskriva att en viss vara får yrkesmässigt tillhandahållas
endast i ett visst utförande, till en viss mängd, i en viss förpackning eller
liknande.

Gemensamma bestämmelser om prisreglering

Kombinationsavtal

30 § Om ett visst pris på en vara eller en tjänst inte får överskridas utan
tillstånd, får det inte heller utan tillstånd ställas som villkor för försäljning
av varan eller utförande av tjänsten att

1989/90:FiU9

Bilaga 1

1. även en annan vara köps eller en annan tjänst utnyttjas, eller

2. avtal ingås eller förbindelse avges om annat än den vara eller den tjänst
som är i fråga.

Frågor om tillstånd prövas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.

Begränsning och differentiering av en prisreglering m. m.

31 § En föreskrift om högstpris, prisstopp eller förhandsanmälningsskyldighet
får avse hela eller en viss del av landet. En sådan föreskrift får också
begränsas till att gälla endast ett visst eller vissa säljled.

Ett högstpris får bestämmas olika för skilda delar av landet och för
skilda slag av handel.

32 § Föreskrifterna i 13 —21 §§ om priset på en vara eller en tjänst
tillämpas också på marginaler och andra i priset ingående delar.

Avtal som ingåtts före en prisreglering

33 § En föreskrift om högstpris, prisstopp eller förhandsanmälningsskyldighet
gäller även sådana avtal om försäljning av varor eller utförande av
tjänster som har ingåtts innan föreskriften trädde i kraft, men där varorna
levereras eller tjänsterna utförs efter ikraftträdandet.

Detta gäller dock inte, om

1. betalning har skett eller enligt avtalet skulle ha skett innan föreskriften
trädde i kraft, eller

2. varan eller tjänsten enligt avtalet skulle ha levererats eller utförts
innan föreskriften trädde i kraft och dröjsmålet beror på den som köper
varan eller utnyttjar tjänsten.

Hyresstopp

Stopphyra

34 § Regeringen får föreskriva att den som hyr ut en bostadslägenhet
eller en lokal inte utan tillstånd får ta ut en högre hyra för bostadslägenheten
eller lokalen än som tillämpades för denna en viss i föreskriften angiven dag
(stopphyra).

35 § En föreskrift om stopphyra skall avse hyran för en viss tid, högst sex
månader.

36 § Frågor om tillstånd att överskrida stopphyran prövas av den myndighet
som regeringen bestämmer.

Hyra som har bestämts före ett hyresstopp

37 § En föreskrift om hyresstopp gäller även om högre hyra för den tid
föreskriften avser har bestämts innan föreskriften trädde i kraft.

1989/90:FiU9

Bilaga 1

Begränsning av ett hyresstopp

38 § En föreskrift om hyresstopp får avse hela eller en viss del av landet.

Ansvar m. m.

Straff

39 § Till böter eller fängelse i högst sex månader skall den dömas som
uppsåtligen

1. begär eller tar emot ersättning efter ett högre pris än som är medgivet i
en föreskrift, ett tillstånd eller ett beslut som avses i 13 — 17 §§,

2. betalar eller erbjuder sig att betala ett sådant högre pris som avses i 1
för en vara eller en tjänst som han avser att

— mot ersättning överlåta till någon annan, eller

— utnyttja i yrkesmässig förvärvsverksamhet,

3. bryter mot en föreskrift, en utfästelse, ett villkor eller ett beslut som
avses i 19 — 27 eller 29 §, eller

4. bryter mot bestämmelserna i 30 §.

Denna paragraf gäller inte om gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

40 § Till böter eller fängelse i högst sex månader skall den dömas som
uppsåtligen tar ut en högre hyra än som är medgivet i en föreskrift eller ett
tillstånd enligt 34 §,om gärningen inte är belagd med straff i brottsbalken
eller i 12 kap. 65 § jordabalken.

41 § Om ett brott som avses i 39 eller 40 § är att anse som grovt, skall
dömas till fängelse i högst två år, om gärningen inte är belagd med straff i
brottsbalken eller i 12 kap. 65 § jordabalken.

Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om

— gärningsmannen har avsett att bereda sig otillbörlig vinst av betydande
storlek,

— gärningsmannen har använt vilseledande bokföring, eller

— gärningen annars är av särskilt farlig art.

42 § Den som av oaktsamhet begår en gärning som avses i 39 eller 40 §
skall dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

43 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift
som avses i 28 § skall dömas till böter.

44 § En näringsidkare ansvarar för en gärning som avses i 39 — 43 §§, om
den har begåtts i hans rörelse och han har haft eller borde ha haft vetskap
om gärningen.

45 § En köpare eller någon åt vilken en tjänst har utförts som i annat fall
än som anges i 39 § första stycket 2 uppsåtligen har förlett en säljare eller den
som har tillhandahållit tjänsten att begå en gärning som avses i 39 § första
stycket 1, 3 eller 4 skall dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Motsvarande skall gälla

— en hyresgäst som på samma sätt har medverkat till en gärning som avses
i 40 §, eller

— en säljare eller den som har tillhandahållit tjänsten som på samma sätt har
medverkat till att en köpare eller den som har utnyttjat tjänsten överträtt
en föreskrift eller ett villkor som avses i 25 —27 §§.

1989/90:FiU9

Bilaga 1

Förverkande

46 § Värdet av ersättning eller hyra sorn avtalats eller tagits emot vid brott
mot 39 § första stycket 1, 3 eller 4 eller 40—42 §§ skall förklaras förverkat,
om det inte är uppenbart oskäligt.

Allmänt åtal

47 § Allmänt åtal för brott som avses i 39 — 42 eller 45 § får väckas
endast efter medgivande av den myndighet som regeringen bestämmer.

överklagande m. m.

48 § Ett beslut enligt denna lag av annan myndighet än domstol får överklagas
hos regeringen, om något annat inte följer av särskilda föreskrifter.

Ett sådant beslut gäller omedelbart, om myndigheten inte bestämmer
något annat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990, då allmänna prisregleringslagen
(1956:236) skall upphöra att gälla.

1989/90: FiU9

Bilaga 1

2 Förslag till
Lag om ändring i förfogandelagen (1978:262)

Härigenom föreskrivs att 34 § förfogandelagen (1978:262) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Pris som har föreskrivits med stöd Ett pris som har föreskrivits med

av allmänna prisregleringslagen stöd av prisregleringslagen (0000:

(1956:236) gäller vid tillämpning 000) gäller vid tillämpning av förav
förfogandelagen som taxepris. fogandelagen som taxepris.

Om riksvärderingsnämnden på grund av särskilda omständigheter
finnér en tillämpning av taxepris vara i visst fall obillig för den ersättningsberättigade,
får nämnden bestämma ersättningen till högre belopp.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

1989/90: FiU9

Bilaga 1

Näringsutskottets yttrande
1989/90:NU4y
Ny prisregleringslag
Till finansutskottet

Finansutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att avge yttrande
över proposition 1989/90:21 om ny prisregleringslag och de motioner
som har väckts med anledning av propositionen. Näringsutskottet
behandlar propositionen och motionerna såvitt de rör näringsutskottets
beredningsområde.

Enligt regeringens förslag skall den nu gällande allmänna prisregleringslagen
(1956:236) ersättas den 1 januari 1990 av en ny prisregleringslag.
Denna bygger i sina huvuddrag på den nuvarande lagen men
inrymmer också vissa sakliga förändringar. Bestämmelser om prisreglering
skall enligt lagförslaget kunna sättas i tillämpning dels vid krig
eller krigsfara, dels om det av någon annan orsak finns risk för en
allvarlig prisstegring inom landet på en eller flera viktiga varor eller
tjänster. För tillämpningen av den nuvarande lagen gäller liknande
förutsättningar. Frågan om i vilka situationer prisregleringar skall
kunna tillgripas har tagits upp i fem av de sex motioner som har
väckts med anledning av propositionen. I motionerna 1989/90:Fi8 (m),
1989/90:Fil0 (fp) och 1989/90:Fi 11 (fp) föreslås att prisregleringar skall
kunna införas endast vid krig eller krigsfara och, såvitt gäller de två
sistnämnda motionerna, i vissa extraordinära situationer under fredsförhållanden.
Vänsterpartiet kommunisterna pläderar i motion
1989/90:Fil2 för att prisregleringsinstrumentet skall kunna utgöra ett
mer reguljärt inslag i den ekonomiska politiken än vad som har avsetts
i propositionen. I motion 1989/90:Fi9 (mp), slutligen, argumenteras
för att det skall kunna beslutas om prisreglerande åtgärder i samband
med ekologiska störningar och katastrofer som kan förorsaka allvarliga
prisstegringar. Då den ekonomisk-politiska frågan huruvida prisregleringar
skall kunna tillgripas i olika situationer inte ligger inom näringsutskottets
område behandlas de nu refererade motionsyrkandena
inte ytterligare i det följande.

Enligt en inledande bestämmelse (5 §) i ransoneringslagen (1978:268)
skall man vid tillämpningen av denna lag tillse "att den vars rätt
beröres icke lider större förfång än som är nödvändigt". I motion
1989/90:Fill (fp) krävs att en motsvarande bestämmelse skall tas in i
den nya prisregleringslagen. En liknande begäran framförs i motion
1989/90:Fil0 (fp).

I ransoneringslagen finns bestämmelser om reglering av handel med
förnödenheter vid krig. Lagen får också sättas i tillämpning vid krigsfa -

ra eller om det av annan utomordentlig händelse föreligger knapphet
eller betydande fara för knapphet inom riket på förnödenhet av vikt
för totalförsvaret eller folkförsörjningen.

Önskemålet i motionerna om att näringslivet skall förorsakas så
liten skada som möjligt av en prisreglering, när sådan anses nödvändig,
är inte kontroversiellt. I likhet med motionärerna anser näringsutskottet
att det är väsentligt att det skapas garanti för att vid beslut om
prisreglerande åtgärder dessa inte ges en större omfattning eller görs
mera ingripande än vad som oundgängligen betingas av den aktuella
situationen.

Samma inställning redovisas också i propositionen (s. 18). Något
skäl för att en bestämmelse av denna innebörd skall införas i prisregleringslagen
finns dock inte, menar näringsutskottet.

I den nuvarande prisregleringslagen har inte frågan om prisregleringars
effekt på ingångna avtal om prishöjningar reglerats. Vid den praktiska
tillämpningen av lagen har gjorts åtskillnad mellan å ena sidan avtal
där framtida prishöjningar har varit till beloppet fastställda vid införandet
av prisregleringen och å andra sidan avtal med prisjusteringsklausuler.
Vid prisstopp har de förstnämnda avtalen fatt fullföljas,
medan de sistnämnda har fatt tillämpas såvitt gäller indexförändringar
fram till den tidpunkt då prisstoppet infördes (med vissa olika lösningar).
Nu föreslås i propositionen dels att bestämmelser i denna fråga
skall tas in i den nya lagen, dels att båda typerna av avtal skall omfettas
vid beslut om prisreglering.

Regeringens förslag möter kritik i motionerna 1989/90:Fil0 (fp),
1989/90:Fill (fp) och 1989/90:Fi7 (c). Avtal om prishöjningar som har
ingåtts innan en beslutad prisreglering träder i kraft bör inte beröras
av denna, anser motionärerna. Detta borde gälla vare sig avtalen är
förenade med prisjusteringsklausuler eller inte. I sistnämnda motion
sägs att förslaget i propositionen strider mot allmänt tillämpade rättsgrundsatser.

Regeringen medger i propositionen (s. 33) att dessa rättsgrundsatser
kan tala för att alla avtal där prisfrågan har fått en civilrättsligt
bindande reglering bör få fullföljas utan hinder av senare beslutad
prisreglering. En sådan ordning skulle dock enligt regeringen möta
invändningar från prispolitisk och regleringsteknisk synpunkt. Det
skulle framstå som otillfredsställande om vissa säljare under ett prisstopp
tilläts höja sina priser i enlighet med avtal, medan köparna av
berörda varor och tjänster inte hade möjlighet att kompensera sig för
dessa prishöjningar. När det gäller de civilrättsliga konsekvenserna av
förslaget anför regeringen (s. 35) att det är en fråga som domstolarna
ytterst får avgöra enligt vanliga köprättsliga regler. Samma inställning,
framgår det av propositionen (s. 101), har lagrådet kommit fram till
vid sin prövning av förslaget. Lagrådet konstaterar att de föreslagna
bestämmelserna saknar motsvarighet i gällande lag men avstyrker dock
inte förslaget.

Näringsutskottet ansluter sig till regeringens förslag i denna del. Om
en prisreglering införs bör de prisreglerande åtgärderna träffe aktuella

1989/90:FiU9

Bilaga 2

näringsidkare i olika led så likformigt som möjligt. Under gällande
prisstopp på t.ex. elkraft skulle råkraftsproducenterna med motionärernas
förslag kunna höja priserna på högspänd elkraft, vilka normalt
justeras enligt avtal med indexklausuler, medan eldistributörerna skulle
vara förhindrade att genomföra motsvarande prisförändringar. Även
andra sådana otillfredsställande konsekvenser skulle kunna uppstå om
lagen utformas enligt motionärernas tankegångar.

Självfallet bör ambitionen vid lagstiftning vara att det inte införs
lagbestämmelser som kan få retroaktiv verkan. Om de här beskrivna
prisavtalen — både de med och de utan indexklausuler — undantogs
från möjlighet till prisreglering skulle emellertid, som har visats,
betydande negativa effekter från prisregleringssynpunkt kunna uppkomma.
Näringsutskottet avstyrker sålunda de tre motionerna i berörda
delar.

Enligt regeringens förslag skall den nya prisregleringslagen möjliggöra
reglering av marginaler och andra i priset "ingående delar". Förutom
marginalerna på produkterna skall även företagens priskalkylering
kunna regleras. Nya varor som tillförs marknaden under gällande
prisreglering omfattas inte av denna. På områden med snabbt skiftande
varusortiment — t.ex. inom sko- och textilområdena — har en prisreglerande
åtgärd därför effekt endast till dess att varusortimentet byts
ut. På sådana områden, sägs det i propositionen (s. 36), skulle bara en
prisreglering i form av marginalstopp eller andra regleringar av kalkyleringsförfarandet
ha möjlighet att förhindra en allvarlig prisstegring.
Regeringen är medveten om att det skulle vara förenat med stora
praktiska svårigheter — såväl för företagen som för berörda myndigheter
— att genomföra en marginalreglering. Aven om så är fallet bör
man enligt regeringen inte frånhända sig möjligheten att för vissa
speciella fall kunna ingripa med denna åtgärd.

I motion 1989/90:Fil0 (fp) framförs invändningar emot den föreslagna
bestämmelsen (32 §). Innebörden av denna är oklar, anmärks det.
Att utan närmare definition föra in begreppen marginal och "i priset
ingående delar" i en lag som djupt kan ingripa i enskildas rätt är inte
acceptabelt, anser motionären. Han kan dock godta förslaget om
marginalreglering såvitt gäller en lagstiftning för krissituationer med
varuknapphet.

Som tidigare har nämnts går näringsutskottet inte in på frågan om i
vilka situationer prisregleringar skall kunna tillgripas.

Näringsutskottet instämmer emellertid i regeringens bedömning att
den nya prisregleringslagen bör innefatta en bestämmelse som möjliggör
reglering av marginaler m.m. En sådan reglering kan behöva
tillgripas i vissa speciella fall. Det går dock inte, som också anförs i
propositionen, att i förväg fastställa hur en sådan reglering praktiskt
skall utformas i alla möjliga situationer. Detta måste avgöras i det
särskilda fallet beroende på vad som är mest ändamålsenligt med
avseende på det berörda området. Lösningen av de olika tekniska
frågor som kan uppkomma vid en marginalreglering måste därför
anförtros åt regeringen och de tillämpande myndigheterna. I likhet

1989/90: F i U9

Bilaga 2

3 Riksdagen 1989190. 5 sami. Nr 9

med regeringen anser näringsutskottet att det är väsentligt att den
berörda regleringen utformas på ett sådant sätt att den hämmar konkurrensen
så litet som möjligt. Den nu berörda delen av motion
l989/90:Fil0 (fp) bör inte, menar näringsutskottet, föranleda någon
ändring i lagförslaget.

I likhet med vad som gäller för närvarande föreslås i propositionen att
prisregleringar inte skall kunna omfatta annat än försäljningar på den
inhemska marknaden. Den nya lagen skall sålunda inte avse importoch
exporthandel.

Lagförslaget beaktar inte, anförs det i motion 1989/90:Fi9 (mp), det
faktum att många komplicerade produkter är sammansatta av såväl
svenskproducerade som importerade detaljer. Motionärens resonemang
utmynnar i ett yrkande om att riksdagen av regeringen skall begära en
komplettering av lagförslaget så att det klargörs hur det skall vara
möjligt att i framtiden särskilja vad som är svenskproducerade resp.
importerade varor.

Yrkandet torde ha sin grund i ett missförstånd. Såväl den nuvarande
prisregleringslagen som den föreslagna omfattar vidareförsäljning inom
landet av en importerad vara. Motsvarande gäller för en försäljning av
en vara inom landet från en tillverkare till en exportör. Det är alltså
bara försäljningen till och från landet som inte berörs av en prisreglering.
Det finns också anledning att erinra om att en inhemsk tillverkare,
som i sin produktion av en vara utnyttjar importerade detaljer,
under gällande prisstopp inte utan särskilt tillstånd kan höja priset på
varan till följd av inträffade prisstegringar på insatsvarorna oavsett om
dessa är svensktillverkade eller importerade. Mot bakgrund av det
sagda bör det aktuella yrkandet i motion 1989/90:Fi9 (mp) avslås av
riksdagen.

Förslaget innebär i huvudsak ingen förändring jämfört med nuvarande
förhållanden. De aktuella upplåtelserna har omfattats av lagstiftningen
på prisregleringsområdet sedan år 1945. Dock gäller att prisregleringar
på dessa områden har visat sig vara svåra att genomföra i
praktiken. Anledningen till detta är svårigheten att för upplåtelsen
fastställa ett s.k. stoppris, dvs. det pris som tillämpades vid tidpunkten
för införandet av prisregleringen. För t.ex. en skogsawerkningsrätt kan
kvalitetsskillnader, awerkningstrakternas olika belägenhet, etc. försvåra
fastställandet av ett stoppris. Sedan år 1984 har därför skogsavverkningsrätt
undantagits från tillämpningen av allmänna prisstopp. Motsvarande
undantag har gjorts beträffande immateriella förmögenhetsrättigheter.
Dessa undantag motiverar dock inte enligt regeringen att
det görs undantag i den nya lagen för berörda upplåtelser. Former för
prissättning kan komma fram som gör det möjligt att i framtiden

1989/90:FiU9

Bilaga 2

tillämpa prisregleringar också på dessa områden, sägs det i propositionen
(s. 26). De angivna upplåtelserna bör därför tas med i lagen, anser
regeringen.

Den motsatta slutsatsen borde dras, anförs det i motion 1989/90:Fi7
(c). Så länge det inte finns praktiska möjligheter att tillämpa prisreglerande
åtgärder på nämnda områden bör dessa inte omfattas av lagen,
anser motionärerna och föreslår att propositionen avslås i denna del.

När de berörda upplåtelserna infördes i prisregleringslagstiftningen
år 1945 motiverades det med att det förelåg behov av priskontroll i
fråga om bl.a. förlagsrätt till film och s.k. rotköp av ved (se prop.
1945:17 s. 51 f.).

Liknande behov kan uppkomma i framtiden beträffande dessa eller
andra upplåtelser. Enligt näringsutskottets mening bör motionärernas
yrkande inte föranleda någon ändring i det framlagda lagförslaget.
Liksom för närvarande får det ankomma på regeringen eller den
administrativa myndigheten att från fall till fall pröva om och i vilken
utsträckning en föreskrift om t.ex. allmänt prisstopp skall tillämpas för
berörda upplåtelser.

Stockholm den 23 november 1989
På näringsutskottets vägnar

Rune Jonsson

, Närvarande: Rune Jonsson (s), Per Westerberg (m), Åke Wictorsson
(s), Per-Ola Eriksson (c), Birgitta Johansson (s), Nic Grönvall (m),
Reynoldh Furustrand (s), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg
(fp), Rolf L Nilson (vpk), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Mats
Lindberg (s), Sven-Åke Nygårds (s), Isa Halvarsson (fp), Kjell Ericsson
(c) och Barbro Andersson (s).

Avvikande meningar

1. Inledande bestämmelse

Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun
Norberg (fp) och Isa Halvarsson (fp) anser att den del av yttrandet
som börjar med "Samma inställning" och slutar med "menar näringsutskottet"
bort ha följande lydelse:

De prisregleringar som har tillämpats sedan början av 1970-talet har
emellertid för berörda företag inneburit inte bara intäktsbortfall till
följd av att man under prisstopp inte har kunnat kompensera sig för
inträffade kostnadsökningar utan också administrativt merarbete och
därmed förenade kostnader. Med en prisreglerande åtgärd har alltid
följt omfattande kontakter och diskussioner med den administrativa
myndigheten — nuvarande statens pris- och konkurrensverk (SPK).

1989/90:FiU9

Bilaga 2

Detta har särskilt gällt vid krav på förhandsanmälningsskyldighet, då
företagen har haft att för SPK redovisa planerade prishöjningar och
skälen för dessa. Inte sällan har SPK härvid krävt förnyade redovisningar
med ingående specifikationer av orsakerna till de planerade
prisstegringarna. Företagen har också drabbats av merkostnader på
grund av omtryckning av prislistor och meddelanden till kunder, m.m.
Näringsutskottet anser därför att det finns uppenbara skäl för att i
prisregleringslagen skall införas en bestämmelse liknande den i ransoneringslagen
i enlighet med kraven i motionerna 1989/90:Fil0 (fp) och
1989/90:Fil 1 (fp).

2. Prisregleringars effekt på ingångna avtal

Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp), Isa Halvarsson (fp) och
Kjell Ericsson (c) anser att den del av yttrandet som börjar med
"Näringsutskottet ansluter" och slutar med "berörda delar" bort ha
följande lydelse:

Näringsutskottet ansluter sig till motionärernas förslag. En allmänt
vedertagen och normalt tillämpad rättsgrundsats är att lagstiftning inte
skall kunna fa retroaktiv verkan. De skäl som anförs i propositionen
för att de berörda prisavtalen skall omfattas av prisreglering har inte,
anser näringsutskottet, sådan styrka att man bör göra avsteg från denna
grundsats. Finansutskottet bör utarbeta erforderliga ändringar i lagförslaget
i enlighet med kraven i motionerna 1989/90:Fil0 (fp),
1989/90:Fil 1 (fp) och 1989/90:Fi7 (c).

3. Reglering av marginaler

Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m). Gunnar Hökmark (m), Gudrun
Norberg (fp) och Isa Halvarsson (fp) anser att den del av yttrandet
som börjar med "Näringsutskottet instämmer" och slutar med "i
lagförslaget" bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet instämmer emellertid i vad som anförs i motion
1989/90:Fil0 (fp) om att grunden för och den praktiska utformningen
av den föreslagna regleringen av marginaler m.m. är bristfälligt redovisad
i propositionen. Att en bestämmelse som till sin innebörd är oklar
införs i lagen kan inte utan mycket starka skäl godtas — särskilt inte
när den enskildes rätt berörs. Ett sådant starkt skäl föreligger om
bestämmelsen tar sikte på förhållanden som kan uppstå vid krig eller
krissituationer. Näringsutskottet anser därför att det i propositionen
framlagda förslaget om reglering av marginaler m.m. kan accepteras
endast vid sådana situationer.

4. Vissa upplåtelser

Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp), Lars Norberg (mp), Isa
Halvarsson (fp) och Kjell Ericsson (c) anser att den del av yttrandet
som börjar med "Liknande behov" och slutar med "berörda upplåtelser"
bort ha följande lydelse:

1989/90:FiU9

Bilaga 2

Näringsutskottet delar motionärernas uppfattning att överlåtelser
och upplåtelser av immateriella förmögenhetsrättigheter och upplåtelser
av skogsawerkningsrätt m.m. inte bör beröras av den nya prisregleringslagen.
Som redan nämnts har dessa områden undantagits vid
tillämpningen av allmänna prisstopp under senare år. Med bifall till
det nu aktuella yrkandet i motion 1989/90:Fi7 (c) bör riksdagen avslå
propositionen såvitt här är i fråga.

1989/90: FiU9

Bilaga 2

Bostadsutskottets yttrande
1989/90:BoUly

Ny prisregieringslag
Till finansutskottet

Finansutskottet beslöt den 7 november 1989 bereda bostadsutskottet
tillfälle att yttra sig över proposition 1989/90:21 om en ny prisregleringslag
jämte de motioner som kunde komma att väckas med anledning
av propositionen. Bostadsutskottet behandlar i detta yttrande
förslaget i vad avser frågor om hyresstopp jämte motioner med anknytning
härtill.

Sammanfattning

Bostadsutskottet tillstyrker förslaget till ny prisregleringslag i vad avser
frågor med anknytning till hyresområdet. Motionsyrkanden (m), (fp)
och (c) om att lagen på detta område inte skall vara tillämplig i
fredstid, liksom ett motionsyrkande (vpk) om att tillämpningsområdet
skall utsträckas ytterligare, avstyrks av utskottet. Även övriga motionsyrkanden
avstyrks av utskottet.

Avvikande meningar har avgivits bl.a. till förmån för motionsförslag
om avslag på propositionen samt förutsättningarna för lagens tillämpning.

Propositionen

I proposition 1989/90:21 föreslås riksdagen anta ett förslag till prisregleringslag.

Den nya lagen skall ersätta den nu gällande allmänna prisregleringslagen
(1956:236). I förhållande till dagens lagstiftning innebär den nya
lagen bl.a. att möjligheter skall finnas att införa hyresstopp för bostadsoch
lokalhyror under i princip samma förutsättningar som gäller för
övrig prisreglering.

Motionerna

I detta yttrande behandlas följande motioner väckta med anledning av
proposition 1989/90:21.

1989/90:Fi7 av Gunnar Björk m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beträffande prisreglering på hyresmarknaden avslår
proposition 1989/90:21 i denna del i enlighet med det anförda,

1989/90:Fi8 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen avslår 8
och 9 §§ regeringens förslag till ny prisregleringslag i enlighet med vad
som ovan anförts,

1989/90:Fi9 av Carl Frick (mp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1989/90:21,

1989/90:Fil0 av Bengt Rosén (fp) vari yrkas

1. att riksdagen bestämmer lagens tillämpningsområde till vad som
anförts i motionen,

1989/90:Fill av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår propositionen i vad avser tillämpning av
prisreglering i fredstid,

1989/90:Fil2 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen avslår förslaget i lagens 35 § att hyresstopp skall vara
tidsbegränsat till högst sex månader,

2. att riksdagen beslutar om sådan utformning av den nya prisregleringslagen
att den skall kunna utnyttjas offensivt som ett mer reguljärt
inslag i den ekonomiska politiken i fredstid än vad regeringen föreslår
i propositionen.

Utskottet

Den av regeringen föreslagna nya prisregleringslagen är utformad som
en beredskapslag avsedd att tillämpas i första hand i krigs- och krissituationer.
Den innebär också att en framtida tillämpning kan göras
mer enhetlig och omfatta i stort sett alla verksamheter som är av
betydelse för samhällsekonomin. I detta yttrande behandlas proposition
och motioner såvitt rör frågan om möjligheten att med stöd av lagen
införa hyresstopp för bostäder och lokaler m.m.

Det framlagda förslaget innebär bl.a. att regeringen skall ges befogenhet
att meddela föreskrifter om hyresstopp — en typ av föreskrifter
som i dag endast kan meddelas av riksdagen genom lag. Enligt föredragande
statsrådets mening torde i och för sig de s.k. bruksvärdesreglerna
och bestämmelserna om förhandlingsordning m.m. åtminstone
under normala förhållanden utgöra en garanti mot från samhällssynpunkt
skadliga hyreshöjningar när det gäller bostadshyror. Samtidigt är
det enligt statsrådet inte uteslutet att statsmakterna under vissa förhållanden
kan finna ett hyresstopp motiverat av stabiliseringspolitiska
skäl. En förutsättning för att ett hyresstopp skall kunna användas som
ett medel i detta syfte anges vara att de aktuella föreskrifterna kan
meddelas av regeringen i samma ordning som andra prisreglerande
åtgärder.

Enligt förslaget bör bestämmelserna om hyresstopp omfatta hyror
för såväl bostadslägenheter som lokaler och kunna sättas i tillämpning
dels om landet är i krig eller i krigsfara, dels om det av någon annan
orsak finns risk för en allvarlig stegring av hyrorna. Den sist angivna
förutsättningen ansluter till förutsättningarna för att i fred tillämpa

1989/90: FiU9

Bilaga 3

övriga bestämmelser om prisreglerande åtgärder i lagförslaget. Hyresstopp
föreslås således — förutom vid krig eller krigsfara — endast
kunna förekomma när inträdda eller befarade hyresstegringar hotar att
rubba den samhällsekonomiska balansen. Om en reglering av hyrorna
under fredsförhållanden skulle anses nödvändig av andra skäl, t.ex.
som ett inslag i bostadspolitiken, bör detta enligt förslaget liksom
hittills kräva särskild lagstiftning av riksdagen.

De föreslagna bestämmelserna om hyresstopp innebär i korthet
följande. Regeringen ges rätt att under de ovan angivna förutsättningarna
meddela föreskrifter om hyresstopp. Härvid får den som hyr ut en
lägenhet eller en lokal inte utan tillstånd ta ut en högre hyra för
lägenheten än den som tillämpades en viss angiven dag — stopphyra
(34 §). En föreskrift om stopphyra skall avse hyran för en viss bestämd
tid, dock högst sex månader (35 §). Även om en högre hyra har
bestämts för den tid hyresstoppet avser innan stoppet trädde i kraft
skall föreskriften om hyresstopp gälla (37 §). Om så erfordras kan ett
hyresstopp omfatta hela eller del av landet (38 §).

Förslaget om införande av en ny prisregleringslag avvisas i sin
helhet i motion Fi9 (mp). Det behövs enligt motionären en fungerande
prisregleringslag. Enligt honom är det också bra att lagen föreslås
utvidgad till att omfatta bl.a. hyror. Däremot innehåller det framlagda
lagförslaget enligt hans mening ett antal svåra brister och osäkerheter
som måste rättas till. Med hänvisning härtill hemställs i motionens
yrkande 1 att regeringsförslaget skall avslås och att regeringen skall
återkomma till riksdagen med ett nytt förslag.

Frågor som ur olika aspekter tar upp prisregleringslagens tillämpning
på hyresområdet m.m. tas upp i sju motionsyrkanden.

Motionärerna i motion Fi7 (c) instämmer i regeringens bedömning
att det under extraordinära förhållanden som krig eller krigsfara bör
finnas en möjlighet att via en fullmaktslag ingripa på hyresmarknaden
med ett hyresstopp. Däremot anser de inte att lagen skall göras
tillämplig på denna marknad under fredstida förhållanden. Dessutom
måste enligt motionärernas mening tas i beaktande att den ordning för
hyressättning och förhandling som gäller på hyresmarknaden minskar
riskerna för att hyresstopp skall behöva tillgripas. Med hänvisning
härtill hemställs i motionens yrkande 1 att regeringsförslaget skall
avslås i vad avser prisreglering på hyresmarknaden under andra förhållanden
än krig och krigsfara. Yrkanden med i princip samma innebörd
förs också fram i motionerna Fi8 (m), FilO (fp) yrkande 1 samt
Fill (fp) yrkande 1.

Sverige behöver enligt vänsterpartiet kommunisternas partimotion
Fi 12 en enhetlig och heltäckande prisregleringslag. Enligt motionärernas
mening är det nödvändigt att i situationer med en hög prisutvecklingstakt
kunna slå till bromsarna. Med hänvisning härtill hemställs i
motionens yrkande 2 att prisregleringslagen skall kunna användas
betydligt mer offensivt. Förutsättningarna för lagens tillämpning bör
enligt motionärernas mening därför inte begränsas till krig eller krigsfara.
Lagen bör kunna tillämpas när det finns hot om eller tecken på
att priserna eller hyrorna tenderar att öka.

1989/90:FiU9

Bilaga 3

Motionärerna ställer sig positiva till att den föreslagna prisregleringslagen
även omfattar hyresstopp för bostäder och lokaler. Däremot bör
det enligt deras mening inte finnas någon längsta tid för ett hyresstopp
såsom föreslås i lagförslagets 35 §. Med hänvisning härtill hemställs i
motionens yrkande 1 att förslaget avslås i denna del och att det
aktuella lagrummet utgår.

Utskottet behandlar först förslaget i motion Fi9 (mp) om avslag på
propositionen.

Det finns en bred enighet om att det även i framtiden behövs en
lagstiftning för prisregleringar i extraordinära krissituationer såsom
krig, krigsfara och avspärrning. Den i dag gällande allmänna prisregleringslagen
är från 1956. Det finns enligt utskottets mening bl.a. mot
bakgrund härav och med hänsyn till att ett så viktigt område som
hyresområdet inte omfattas av lagen ett behov av en modernisering
och reformering av lagstiftningen. Enligt utskottets mening tjänar det
nu framlagda förslaget dessa syften. Bostadsutskottet är sålunda inte
berett att ställa sig bakom förslaget i motion Fi9 (mp) yrkande 1 om
att propositionen skall avvisas i sin helhet. Motionsyrkandet bör således
avstyrkas av riksdagen. Frågan om förutsättningarna för den nya
lagens tillämpning m.m. behandlar utskottet i det följande.

Beträffande förutsättningarna för lagens tillämpning på hyresområdet
vill bostadsutskottet anföra följande.

Som framhålls i regeringsförslaget är den nya prisregleringslagen
utformad som en beredskapslag avsedd att i första hand tillämpas i
krigs- och krissituationer. Det är enligt utskottets mening närmast en
självklarhet att prisreglerande åtgärder måste kunna tillgripas i de nu
nämnda situationerna. Detta kommer också till uttryck bl.a. genom att
lagen föreslås automatiskt träda i tillämpning när landet kommer i
krig. Naturligtvis måste bestämmelserna i denna del omfatta också
hyresområdet. Samtidigt finns det enligt utskottets mening andra för
landet allvarliga situationer där prisregleringar på hyresområdet i form
av hyresstopp bör kunna förekomma. Det gäller situationer där den
ekonomiska balansen av någon annan orsak än de tidigare nämnda är
rubbad eller hotad. Som framhålls i propositionen kan det här vara
fråga om situationer av mycket olika slag. Gemensamt för dessa
situationer är dock att det skall föreligga en risk för att de inträdda
eller befarade prisstegringarna eller hyreshöjningarna till följd härav är
sådana att de hotar att rubba den samhällsekonomiska balansen. Däremot
bör, som framgår av regeringsförslaget, en reglering av hyrorna
av andra skäl, t.ex. på bostadspolitiska grunder, liksom hittills kräva
särskild lagstiftning. I dessa fall skall sålunda prisregleringslagen inte
vara tillämplig.

Sammanfattningsvis finner bostadsutskottet förslaget till ny prisregleringslag
väl avvägt vad gäller förutsättningarna för lagens tillämpning
på hyresområdet. Utskottet är sålunda inte berett att förorda en begränsning
av den nya lagens tillämpning i detta avseende till att enbart
avse krissituationer vid krig eller krigsfara såsom föreslås i motionerna
Fi7 (c), Fi8 (m), FilO (fp) samt Fill (fp). Utskottet är inte heller

1989/90:FiU9

Bilaga 3

berett att ställa sig bakom förslaget i vänsterpartiet kommunisternas
partimotion om att lagens tillämpningsområde skall vidgas i förhållande
till regeringsförslaget.

När det gäller frågan om tiden för ett hyresstopp vill utskottet anföra
följande.

Av lagförslaget framgår att en föreskrift om prisreglering eller hyresstopp
skall avse en viss tid, dock högst ett år varje gång. Vid utgången
av denna tid upphör föreskriften automatiskt att gälla om regeringen
inte dessförinnan har meddelat en föreskrift om förlängning. Regeringens
beslut att sätta lagen i kraft eller förlänga tillämpningen av den
skall underställas riksdagen inom en månad från det att föreskriften
utfärdats. En föreskrift om stopphyra får emellertid inte avse längre tid
än högst sex månader. Däremot är det möjligt för regeringen att under
den tid bestämmelserna om hyresstopp äger tillämpning fatta beslut
om stopphyra vid mer än ett tillfälle och därmed också för en period
som sammantaget överstiger sex månader. Vad i vänsterpartiet kommunisternas
partimotion Fil2 (vpk) yrkande 1 förordats om att en föreskrift
om stopphyra inte skall tidsbegränsas är därmed i praktiken
tillgodosett vid ett riksdagens bifall till det nu föreliggande lagsförslaget.
En tillstyrkan till motionen i denna del kan därmed inte anses
fylla något reellt syfte.

Stockholm den 21 november 1989
På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Magnus Persson
(s), Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Erling Bager (fp), Hans
Göran Franck (s), Bertil Danielsson (m), Nils Nordh (s), Rune Evensson
(s). Gunnar Nilsson (s), Jan Sandberg (m), Siw Persson (fp), Birger
Andersson (c), Jan Strömdahl (vpk), Kjell Dahlström (mp) och Britta
Sundin (s).

Avvikande meningar

1. Avslag på propositionen

Kjell Dahlström (mp) anser att den del av utskottets yttrande som
under rubriken Utskottet börjar med "Det finns" och slutar med "det
följande" bort ha följande lydelse:

Det behövs, som framhålls i motion Fi9 (mp), en fungerande
prisregleringslag. Denna lag bör dock inte ges den restriktiva och
begränsade utformning som det nu föreliggande lagförslaget har fått.
Även om förslaget i förhållande till dagens lagstiftning bl.a. innehåller
den förbättringen att hyressektorn ingår i tillämpningsområdet är
förslaget som helhet betraktat behäftat med allvarliga brister. En sådan
mycket påtaglig brist är att det helt dominerande framtida hotet

1989/90:FiU9

Bilaga 3

— den pågående och starkt ökande miljöförstöringen — inte har
beaktats när det gäller tillämpningen av lagen. Förslaget bör sålunda
avvisas, och det bör uppdras åt regeringen att återkomma till riksdagen
med ett förslag med den inriktning som förordats i motion Fi9 (mp).

2. Förutsättningarna för lagens tillämpning

Agne Hansson (c). Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson
(m), Jan Sandberg (m), Siw Persson (fp) och Birger Andersson (c)
anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utskottet
börjar med "Som framhålls" och slutar med "till regeringsförslaget"
bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i regeringens bedömning att det under extraordinära
omständigheter som krig eller krigsfara bör finnas möjlighet att
via en fullmaktslag ingripa på hyresmarknaden med ett hyresstopp. De
skäl som kan motivera så långtgående hyresreglerande åtgärder i dessa
situationer gör sig dock inte gällande under fredstida förhållanden.
Inom den genomreglerade sektor som hyresområdet utgör finns det
enligt utskottets mening inte något utrymme för ytterligare reglerande
åtgärder av den typ som förslaget till prisregleringslag innefattar. Det
kan enligt utskottets mening starkt ifrågasättas om en prisreglering kan
vara ändamålsenlig som ekonomiskt-politiskt medel i någon enda
fredstida situation. De hittillsvarande erfarenheterna av åtgärder med
denna inriktning tyder på att prisregleringar inte i något läge är
adekvata medel i stabiliseringspolitiken. Vad som erfordras är i stället
en riktigt utformad generell ekonomisk politik som ger en väl fungerande
marknad med en effektiv konkurrens.

Mot bakgrund av det nu anförda bör enligt utskottets mening den
nya prisregleringslagen i vad avser hyresområdet begränsas till att avse
krissituationer vid krig eller krigsfara i enlighet med förslagen i
motionerna Fi7 (c), Fi8 (m), FilO (fp) samt Fill (fp). Regeringens
förslag i denna del bör sålunda avvisas av riksdagen liksom förslaget i
vänsterpartiet kommunisternas partimotion.

3. Förutsättningarna för lagens tillämpning

Jan Strömdahl (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken Utskottet börjar med "Som framhålls" och slutar med "till
regeringsförslaget" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening behöver Sverige en enhetlig och heltäckande
prisregleringslag. Som framhålls i vänsterpartiet kommunisternas
partimotion medför den fortgående maktkoncentrationen bl.a. till följd
av kartell- och monopolbildningar ofta en obefogad överprissättning.
Det måste därför finnas möjligheter för statsmakterna att möta denna
utveckling med effektiva prisreglerande åtgärder. Detta krav gör sig
naturligtvis inte bara gällande i krigssituationer utan även under
fredstida förhållanden. Inte minst utvecklingen på hyresområdet visar
på behovet av att kunna vidta åtgärder med denna inriktning.

Bostadsutskottet delar mot bakgrund av det nu anförda förslaget i
vänsterpartiet kommunisternas partimotion om att förutsättningarna

1989/90:FiU9

Bilaga 3

för prisregleringslagens tillämpning inte bör begränsas till krig eller
krigsfara. Lagen bör i stället ges en utformning som gör den till ett
offensivt och mera reguljärt inslag i den ekonomiska politiken. För att
prisregleringslagen skall kunna användas på det nu förordade sättet
bör den kunna tillämpas redan när det föreligger hot om eller tecken
på ökande priser eller hyror. Genom att i lagen inrymma denna
möjlighet till ingripanden mot bl.a. hyreshöjningar kommer den enligt
utskottets mening att verka återhållande på hyresutvecklingen.

Vad utskottet med anslutning till vänsterpartiet kommunisternas
partimotion Fi 12 yrkande 2 och med anledning av regeringens förslag
anfört om förutsättningarna för prisregleringslagens tillämpning bör
enligt utskottets mening ligga till grund för den fortsatta beredningen
av förslaget. Utskottets ställningstagande i denna del innebär att motionerna
Fi7 (c), Fi8 (m), FilO (fp) samt Fi 11 (fp) bör avvisas av
riksdagen.

4. Tiden för ett hyresstopp

Agne Hansson (c), Knut Billing (m). Erling Bager (fp), Bertil Danielsson
(m), Jan Sandberg (m), Siw Persson (fp) och Birger Andersson (c)
anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utskottet
börjar med "Av laf örslaget" och slutar med "reellt syfte" bort ha
följande lydelse:

Utskottets principiella inställning är att prisregleringslagen endast
bör vara tillämplig i krissituationer vid krig eller krigsfara. Vad i
vänsterpartiet kommunisternas partimotion föreslagits beträffande tiden
för ett prisstopp under fredstida förhållanden saknar därmed
aktualitet. Motionsyrkandet bör därför avvisas av riksdagen.

1989/90: F i U9

1989/90:FiU9

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Inledning 1

Propositionen 2

Motionerna 2

Utskottet 4

Förslaget till ny prisregleringslag 5

Prisregleringslagens tillämpning 5

Områden för prisreglering 6

Hyresstopp 6

Avtal med prisjusteringskiausul och andra avtal

som ingåtts före ett beslut om prisreglering 8

Reglering av marginaler m.m 8

Nyttjanderätt till varor m.m 9

Försäljning till och från utlandet 10

Tillägg till prisregleringslagens inledande bestämmelser . 10

Prisregleringslagen i övrigt samt lag om ändring i

förfogandelagen 11

Redovisningen av lagförslag i propositioner 11

Hemställan 11

Reservationer 13

1. Avslag på propositionen och begäran om ett nytt

förslag (mom. 1) (mp) 13

2. Avslag på propositionen och begäran om ett nytt

förslag (mom. 1, motiveringen) (m, fp, c) 14

3. Prisregleringslagens tillämpning (mom 2) (m, fp, c) . . 14

4. Prisregleringslagens tillämpning (mom. 2) (vpk) 16

5. Prisregleringslagens tillämpning (mom. 2) (mp) 17

6. Hyresstopp (mom. 3) (m, fp, c) 18

7. Avtal med prisjusteringskiausul och andra avtal som

ingåtts före ett beslut om prisreglering (mom. 5) (c) ... . 18

8. Nyttjanderätt till varor m.m. (mom 7) (c, mp) 19

9. Tillägg till prisregleringslagens inledande bestämmelser
(mom. 9) (m, fp, c) 20

Särskilda yttranden 21

1. Områden för prisreglering (m. fp) 21

2. Försäljning till och från utlandet (mom. 8) (mp) .... 21

Bilaga 1 Propositionens lagförslag 22

Bilaga 2 Näringsutskottets yttrande 1989/90:NU4y 31

Bilaga 3 Bostadsutskottets yttrande 1989/90:BoUly 38