Finansutskottets betänkande
1989/90:FiU37

Betalningar till och från utlandet

(prop. 1989/90:135) 1989/90

FiU37

Sammanfattning

I betänkandet tillstyrker utskottet regeringens förslag att slutligt avskaffa
valutaregleringen. Denna skall i fortsättningen finnas kvar endast
som en beredskapslag avsedd att användas när extraordinära omständigheter
råder, som under säkerhetspolitiska kriser och i krig samt när
valutamarknaden i fredstid utsätts för allvarliga störningar till följd av
utomordentligt stora kortfristiga kapitalrörelser.

Underlaget för statistiken över betalningsbalansen samt skattekontrollen
av utrikes betalningar har hittills kunnat upprätthållas med
stöd av valutalagstiftningen. När denna avskaffas skall statistikbehovet
och skattekontrollen i stället tillgodoses med stöd av bl.a. en ny lag
kallad betalningslagen, vilken bl.a. innehåller bestämmelser om att
betalningar till och från utlandet skall kanaliseras via auktoriserad
valutahandlare.

Utskottet avstyrker fyra motioner som väckts med anledning av
propositionen. Vänsterpartiet kommunisterna och miljöpartiet de gröna
har i var sin motion förordat att valutaregleringen behålls tills
vidare. Moderata samlingspartiet avvisar i sin motion förslaget att
valutaregleringen skall kunna återinföras under fredstida valutakriser
samt förslaget till ny betalningslag. Folkpartiet föreslår vissa ändringar
i de framlagda lagförslagen.

De fyra partierna har i reservationer knutit an till förslagen i sina
resp. motioner.

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet

dels proposition 1989/90:135 om betalningar till och från utlandet,

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna
1989/90:Fi58 av Lars Werner m.fl. (vpk),

1989/90:Fi59 av Lars Tobisson m.fl. (m),

1989/90:Fi60 av Inger Schörling m.fl. (mp),

1989/90:Fi61 av Anne Wibble m.fl. (fp).

1 Riksdagen 1989/90. 5 sami. Nr 37

Utskottet har berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över propositio- 1989/90:FiU37

nen jämte motioner. Yttrandet (1989/90:SkU4y) återfinns i bilaga 3 till

betänkandet.

Propositionen

I proposition 1989/90:135 har regeringen (finansdepartementet) —
efter föredragning av statsrådet Erik Åsbrink — föreslagit riksdagen att
anta i propositionen framlagda och av lagrådet granskade förslag till

1. lag om valutareglering,

2. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,

3. lag om betalningar till och från utlandet,

4. lag om ändring i lagen (1990:000) om självdeklaration och kontrolluppgifter,

5. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Propositionens lagförslag återfinns i bilaga 1 till betänkandet.

Motionsyrkandena

1989/90:Fi58 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1989/90:135 om betalningar
till och från utlandet,

2. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning enligt vad
som i motionen anförs,

3. att riksdagen beslutar att förlänga valutaregleringen att gälla
ytterligare ett år (valutalagen 1939:350 och valutaförordningen
1959:264).

1989/90:Fi59 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att begränsa den föreslagna beredskapslagen
om valutareglering till perioder av säkerhetspolitiska kriser och krig i
enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen med avslag på förslaget till lag om betalningar till
och från utlandet hos regeringen begär nytt förslag i enlighet med vad
som anförts i motionen.

1989/90:Fi60 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1989/90:135,

2. att riksdagen av regeringen begär ett nytt förslag till lag om
betalningar tl!l och från utlandet.

1989/90:Fi61 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att 1 § andra stycket lagen om valutareglering
ges den lydelse som föreslås i motionen, nämligen med tillägg av
ordet "synnerligen" på angivet ställe,

2. att riksdagen beslutar om sådant tillägg i 11 § i lagen om
betalningar till och från utlandet som föreslås i motionen, nämligen
undantag från förbudet mot betalningar till och från eget inlåningskonto
i länder som lämnar kontrolluppgift till Sverige,

3. att riksdagen beslutar att samtliga finansinstitut som står under
myndighetstillsyn ges en principiell rätt att handla med valutor och
ombesörja betalningar till och från utlandet enligt vad som anförs i
motionen,

4. att riksdagen beslutar att användningen av valutalimiter avskaffas
enligt vad som anförs i motionen,

5. att riksdagen beslutar om sådan ändring i 50 § lagen om självdeklaration
och kontrolluppgifter som föreslås i motionen, nämligen att
de två sista meningarna ersätts med följande lydelse: "Upplysning skall
lämnas om vad betalningen avser och vilket land betalningen verkställs
till eller tas emot från.",

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om användning av enkäter i betalningsbalansstatistiken.

Utskottet

Riksdagen beslöt i maj 1989 att förlänga valutaregleringen med ett år
(prop. 1988/89:142, FiU32, rskr. 293). Avsikten med beslutet var inte i
första hand att upprätthålla den materiella regleringen som sådan.
Redan tidigare hade riksdagen fattat principbeslut om att den skulle
avvecklas och att valutalagstiftningen i fortsättningen skulle behållas
endast i beredskapssyfte. Förlängningen var i stället avsedd som en
temporär lösning i avvaktan på att kraven på skattekontroll och
statistik skulle kunna tillgodoses på annat sätt än med stöd av valutaregleringens
föreskrifter.

I den nu aktuella propositionen framläggs förslag av denna innebörd.
Behovet av statistik och skattekontroll föreslås bli tillgodosett
genom en ny lag om betalningar till och från utlandet, den s.k.
betalningslagen, samt genom ändringar i riksbankslagen (1988:1385)
och lagen (1990:000) om självdeklaration och kontrolluppgifter. Betalningslagen
innehåller bl.a. bestämmelser om att betalningar till och
från utlandet skall ske via auktoriserad valutahandlare. Från denna
huvudregel kommer dock en rad undantag att kunna göras.

Den nuvarande grunden för valutaregleringen, valutalagen
(1939:350), föreslås bli ersatt av en ny lag om valutareglering, vilken
har karaktären av ren beredskapslag avsedd att sättas in under säkerhetspolitiska
kriser och i krig. Den nya lagen skall också kunna
användas i fredstid om landet utsätts för allvarliga störningar på det
valutapolitiska området.

Fyra motioner har väckts med anledning av propositionen.

Moderata samlingspartiet avvisar i motion Fi59 förslaget om en
fredstida tillämpning av lagen om valutareglering. Den nya lagen bör
enligt motionärernas mening ges karaktären av en ren beredskapslag,

1989/90:FiU37

uteslutande avsedd för säkerhetspolitiska kriser och krig (yrkande 1).
Allvarliga valutapolitiska störningar under fredstida förhållanden skall
i stället mötas med marknadskonforma ekonomisk-politiska åtgärder.
Motionärerna avvisar också föreslaget till betalningslag, som enligt
deras mening innebär ett återfall i förlegat regleringstänkande. Regeringen
bör ges i uppdrag att utforma ett nytt förslag (yrkande 2).

Folkpartiet uttrycker i motion Fi6l förståelse för att det i vissa
extrema fredstida situationer kan uppkomma behov av en valutareglering.
För att markera att valutaregleringen inte skall kunna tillämpas i
fredstid annat än i ytterst extrema situationer förordar motionärerna
att ett tillägg av denna innebörd görs i det framlagda förslaget till lag
om valutareglering (yrkande 1). Motionärerna föreslår också vissa
ändringar i propositionens övriga lagförslag (yrkandena 2—6).

Vänsterpartiet kommunisterna framhåller i motion 58 att det är sannolikt
att 1980-talets valutareglering inte vidgat landets penningpolitiska
oberoende nämnvärt. Frågan om utrymmet för en oberoende
penningpolitik är enligt motionärerna givetvis mycket viktig. De föreslår
därför att en utredning tillsätts med uppgift att finna nya och mer
effektiva metoder att föra en självständig stabiliseringspolitik. En sådan
utredning bör också omfatta de fackliga organisationernas möjligheter
att förhindra osunda kapital- och valutaflöden (yrkande 2). 1 avvaktan
på att en sådan utredning kommer till stånd föreslår motionärerna att
propositionen avslås (yrkande 1) och att valutaregleringen tillämpas
även fortsättningsvis i syfte att markera att Sverige i största möjliga
utsträckning avser att driva en nationellt självständig politik (yrkande
3).

Miljöpartiet de gröna anser i motion Fi60 att det under nuvarande
omständigheter är oriktigt att inte ha kvar valutaregleringen. Motionärerna
vill ha en valutalag som begränsar kapitalets rörlighet av ekologiska
och sociala skäl. Till en sådan lag skall kopplas en beredskapslag
som medger undantag under specificerade förhållanden som att man
lyckas bromsa det globala ekologiska förfallet. Mot bakgrund härav
begär motionärerna att propositionen avslås (yrkande 1) och att regeringen
ges i uppdrag att utforma ett nytt förslag till lag om betalningar
till och från utlandet (yrkande 2).

Krav på fortsatt valutareglering

Vid halvårsskiftet 1989 införde riksbanksfullmäktige omfattande dispenser
i riksbankens valutaföreskrifter. Beslutet innebar i praktiken att
valutaregleringen i allt väsentligt avskaffades. Därmed erfordrades inte
längre riksbankens tillstånd för t.ex.

- investeringar i utländska obligationer,

- köp av fastighet eller bostad av även annan än juridisk person,

- lån från och till utlandet oavsett ändamål och löptid,

-återbetalning av lån i förtid,

- leasing och annan finansiell verksamhet i utlandet,

-köp av utländsk valuta i valutabank, även för placering på räntebärande
valutakonto,

1989/90:FiU37

-termins- och optionsafiärer i utländsk valuta inom landet,
-överföring av kapital till utlandet vid emigration,

-ut- och införsel av alla slag av betalningsmedel och värdepapper.

Tills vidare behölls dock förbudet mot placeringar på eget inlåningskonto
i utlandet samt betalning av utländska livförsäkringspremier
överstigande 3 000 kr. per år. Alla betalningar till och från utlandet
skulle dessutom alltjämt göras genom valutabank, och värdepapperstransaktioner
med utlandet skulle på motsvarande sätt kanaliseras
genom valutabank eller fondkommissionär. Vidare skulle utländska
värdepapper förvaras i depå hos valutabank eller fondkommissionär.
Dessa inskränkningar syftade i enlighet med det tidigare nämnda
riksdagsbeslutet till att ge riksbanken möjlighet att upprätthålla en god
betalningsbalansstatistik och att bidra till en tillfredsställande skattekontroll.

Vänsterpartiet kommunisterna och miljöpartiet de gröna yrkar från
delvis skilda utgångspunkter avslag på propositionen och begär att
valutaregleringen skall tillämpas även fortsättningsvis. Vänsterpartiet
kommunisterna vill behålla valutaregleringen för att markera att Sverige
så långt som möjligt avser att driva en nationellt självständig politik.
Inte minst vill man genom en skärpt tillämpning av valutaregleringen
begränsa fastighetsinvesteringarna. Miljöpartiet de gröna vill för sin del
ha en valutalag som begränsar kapitalets rörlighet av ekologiska och
sociala skäl.

Utskottet får med anledning härav anföra följande. Som även framgår
av vänsterpartiet kommunisternas motion kan den nuvarande
valutalagstiftningen inte användas för att begränsa och styra kapitalrörelser.
Senare års erfarenheter har visat att valutaregleringen inte givit
något skydd mot destabiliserande valutaflöden i tider med valutaoro.
Regleringen har inte heller fungerat konkurrensneutralt mot olika
typer av företag. Stora internationella företag har haft en betydande
handlingsfrihet medan små och medelstora företag påverkats mer
kännbart. Den omständigheten att regleringen med tiden blivit allt
mindre effektiv utgjorde också ett av motiven till att den avskaffades.
Mot bakgrund härav ter sig en fortsatt tillämpning av den nuvarande
valutaregleringen som mer eller mindre verkningslös.

Möjligheterna att föra en i förhållande till omvärlden oberoende
ekonomisk politik är begränsade i ett land som Sverige med en
omfattande utrikeshandel. Med det stora handelsutbytet följer ett internationellt
beroende. Den internationella arbetsfördelningen grundas på
frihandelsprincipen till vilken Sverige sedan länge har anslutit sig. Den
främjar ekonomisk utveckling och välstånd i alla länder som deltar i
detta samarbete. Med handelsutbytet följer också betalningsströmmar
mellan länderna. Valutaregleringen har inte omfattat dessa transaktioner.
Det har således inneburit att en mycket stor del av transaktionerna
mellan Sverige och utlandet inte har varit föremål för kontroll. Om
man skulle vilja upprätthålla en effektiv kontroll av valutaströmmarna
skulle detta kräva ett regleringssystem som omfattade även de transaktioner
som sker i anslutning till utrikeshandeln. Utskottet ser inte en

1989/90:FiU37

sådan utveckling sorn vare sig önskvärd eller möjlig. Ett återinförande
av valutaregleringen skulle också omöjliggöra Sveriges strävanden att
närma sig EG.

Ambitionen att föra en självständig svensk stabiliseringspolitik kan
således inte vila på fortsatta regleringar utan måste bäras upp av en
långsiktigt inriktad ekonomisk politik som i förening med riksbankens
penningpolitik inger förtroende hos omvärlden. Eftersom statistikbehovet
och kravet på skattekontroll nu föreslås bli tillgodosett i annan
ordning finns det inte heller motiv för att behålla valutaregleringen av
denna anledning. Valutaregleringen bör därför avvecklas i enlighet
med riksdagens tidigare uttalanden och en valutaregleringslag behållas
endast i beredskapssyfte. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet de i
motionerna Fi58 (vpk) yrkandena 1 och 3 samt Fi60 (mp) yrkande 1
framförda kraven på en fortsatt tillämpning av valutaregleringen och
ett avslag på propositionen.

Enligt utskottets mening ter det sig inte heller motiverat att låta
utreda vilka alternativ till valutaregleringen som skulle kunna utnyttjas
för att stärka våra möjligheter att föra en självständig stabiliseringspolitik.
Att resa barriärer av det slag motionärerna har i åtanke är inte
förenligt med vår strävan att underlätta handeln med varor och tjänster.
Det finns därför inte anledning att utreda denna fråga. Utskottet
avstyrker med hänvisning härtill yrkande 2 i motion Fi58 (vpk).

Fredstida tillämpning av valutaregleringen

Såsom tidigare nämnts avvisar moderata samlingspartiet förslaget att
den nya beredskapslagen skall kunna tillämpas även i fredstid "om
valutamarknaden och valutapolitiken utsätts för allvarliga störningar
till följd av utomordentligt stora kortfristiga kapitalrörelser". Den
typen av problem får enligt motionärerna i stället mötas med marknadskonforma
ekonomisk-politiska åtgärder. En anknytning av kronan
till EMS skulle underlätta försvaret av valutan i orostider, anser
motionärerna.

Folkpartiet kan för sin del godta en fredstida tillämpning av valutaregleringen
under förutsättning att det i lagen angivna störningsrekvisitet
skärps. Motionärerna föreslår sålunda att begreppet "allvarliga
störningar" skall förstärkas med ordet "synnerligen" och att lagen
därmed skulle få användas bara "om valutamarknaden och valutapolitiken
utsätts för synnerligen allvarliga störningar till följd av utomordentligt
stora kortfristiga kapitalrörelser".

Såsom framhålls i propositionen är det ytterst angeläget att den nu
genomförda avregleringen ges beständig trovärdighet både inom och
utom landet. I likhet med föredraganden vill utskottet slå fast att det
inte får råda något tvivel om att ett i princip oåterkalleligt steg har
tagits mot en verklig avreglering och en marknadsorienterad styrning
av kapitalrörelserna.

Man kan dock inte bortse från att det även i fredstid kan inträffa
extraordinära händelser som är av den karaktären att de inte kan
bemästras med vanliga ekonomisk-politiska åtgärder. För sådana myck -

1989/90:FiU37

et extrema krissituationer kan det finnas behov av att temporärt kunna
tillgripa en valutareglering. Propositionens lagförslag är i denna del
utformat i nära överensstämmelse med den undantagsklausul som
finns intagen i EG:s slutliberaliseringsdirektiv. Av betydelse i sammanhanget
är också att regeringen i dessa fall inte får förordna om
valutareglering annat än på framställning av riksbanksfullmäktige.
Regeringen kan därvid inte besluta om mer omfattande regleringar än
vad fullmäktige föreslagit. Varje sådant beslut skall dessutom inom
normalt en månad underställas riksdagens prövning.

Den valda lösningen med en anknytning till EG-direktivets undantagsklausul
är enligt utskottets mening ändamålsenlig. Därmed klargörs
att Sverige i framtiden inte har för avsikt och enligt lagförslaget inte
heller kan använda valutaregleringen på annat sätt än som medges för
EG-länderna. Utskottet delar föredragandens bedömning att det inte
finns några vägande skäl att på det här området gå längre i bindande
riktning än vad EG-direktiven föreskriver.

Med hänvisning till det anförda biträder utskottet det i propositionen
intagna förslaget till lag om valutareglering. Samtidigt avstyrker
utskottet motionerna Fi59 (m) yrkande 1 och Fi61 (fp) yrkande 1.

Genom lagen om valutareglering upphävs valutalagen (1939:350).
Eftersom det i vissa andra lagar hänvisas till denna lag bör även dessa
lagrum ändras. Det gäller 55 § lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,

6 § lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper,
lagen (1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess
myndigheter och organ samt 2 § lagen (1986:765) med instruktion för
riksdagens ombudsmän. Det ankommer på konstitutionsutskottet att
föreslå motsvarande ändring i en av riksdagsordningens tilläggsbestämmelser
(RO 9.8.1).

Betalningslagen

Riksdagen har tidigare slagit fast att en fullgod skattekontroll måste
kunna upprätthållas när avvecklingen av valutaregleringen fullföljs.
Riksdagen har också framhållit vikten av att avvecklingen sker på ett
sådant sätt att en god statistik över utrikesbetalningarna kan bibehållas.
Betalningslagen är avsedd att tillgodose dessa krav.

Både moderata samlingspartiet och miljöpartiet begär att det i propositionen
intagna lagförslaget skall avslås och att regeringen skall
återkomma med ett nytt förslag till betalningslag. Moderata samlingspartiet
ser förslaget i propositionen som ett återfall i förlegat regleringstänkande
och kräver att det nya förslaget står i samklang med aktuella
liberaliseringssträvanden inom OECD och EG.

Folkpartiet förordar i sin motion att lagförslaget ändras på en punkt.

Såsom framhålls i propositionen skulle en tillfredsställande nivå på
skattekontrollen i och för sig kunna uppnås genom ett vidsträckt
internationellt samarbete. Grunden för ett sådant samarbete har bl.a.
lagts i Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning
i skatteärenden m.m. vilken nyligen godkänts av riksdagen (prop.
1989/90:14, SkU17, rskr. 216). Alltför få länder väntas dock godkänna

1989/90:FiU37

denna konvention i ett första steg för att kontrollproblemen under
överskådlig tid skulle kunna lösas på detta sätt. I avvaktan på ett
väsentligt utvidgat internationellt samarbete bör därför skattekontrollen
enligt föredragandens mening bygga på interna regler som utformats
just för detta ändamål.

Enligt finansutskottets mening får kraven på skattekontroll och
statistik inte eftersättas. Självklart vore det önskvärt om dessa behov
kunde tillgodoses genom ett omfettande internationellt samarbete. Såsom
framgår av propositionen finns det emellertid för närvarande inte
förutsättningar för detta. Även finansutskottet anser därför att skattekontrollen
och statistikinsamlingen tills vidare måste grundas på inhemska
regler som utformats i enlighet med propositionens förslag.
Mycket talar emellertid för att en sådan lösning inte kan ses som
permanent. Som också framhålls i propositionen går utvecklingen på
det ekonomiska området i Europa mycket fort, och stora förändringar
sker på kort tid. I likhet med föredraganden bedömer utskottet därför
att reglerna kan komma att behöva ses över inom en relativt snar
framtid.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi59 (m) yrkande 2
och Fi60 (mp) yrkande 2.

I propositionen föreslås att förbudet mot placeringar på eget inlåningskonto
i utlandet skall bestå för såväl svensk juridisk person som för
fysisk person bosatt i Sverige. Generella undantag skall dock göras för
dem som bedriver verksamhet i utlandet eller som av annan anledning
har ett affärsmässigt eller annat beaktansvärt behov av att kunna göra
betalningar till eller från ett eget inlåningskonto i utlandet. Regeringen,
eller myndighet som regeringen bestämmer, föreslås få möjlighet
att föreskriva om ytterligare undantag från detta förbud.

När Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning
i skatteärenden m.m. har trätt i kraft, bör det enligt propositionen
vara tillåtet för såväl svenska juridiska personer som fysiska
personer bosatta i Sverige att verkställa betalningar till eget inlåningskonto
i de länder som tillträtt konventionen, under förutsättning att
kontrolluppgifter lämnas till de svenska skattemyndigheterna på i
huvudsak samma sätt som i Sverige. Av statistik- och kontrollskäl bör
emellertid förmedlingskravet gälla även för sådana betalningar i den
mån de överstiger 50 000 kr.

Folkpartiet begär i sin motion att det redan av lagen skall framgå att
förbudet mot inlåningskonto i utlandet inte gäller de länder som
lämnar kontrolluppgift till Sverige. Motionärerna kan dessutom inte
godta att något förmedlingskrav skall gälla för sådana transaktioner.

Skatteutskottet, som yttrat sig i ärendet, anser att man bör göra
undantag från förbudet mot inlåningskonto i utlandet för de länder
som lämnar en tillfredsställande information till svenska myndigheter.
Skatteutskottet tar för egen del inte ställning till hur föreskrifterna om
ett sådant undantag bör utformas i detalj utan överlåter åt regeringen
att svara för denna fråga. I likhet med föredraganden anser skatteutskottet
dock att sådana bestämmelser bör meddelas i en förordning.

1989/90:FiU37

Skatteutskottet påpekar också att Europaråds- och OECD-konventionen
träder i kraft när den godkänts av fem stater. Förutom Sverige
förbereder för närvarande Norge, Finland och USA ett godkännande
av konventionen.

Bred enighet föreligger således om att förbudet mot utländska inlåningskonton
inte skall omfatta länder med vilka Sverige har ett internationellt
skattesamarbete. Ett sådant samarbete kan grundas på den
nyssnämnda konventionen. Det kan också utgå från andra internationella
överenskommelser. Med hänsyn härtill anser finansutskottet det
mindre lämpligt att i lag reglera vilka undantagsbestämmelser som
skall gälla på detta område. I likhet med skatteutskottet förordar
finansutskottet att sådana föreskrifter tas in i en förordning. Utskottet
avstyrker med det anförda motion Fi61 (fp) yrkande 2.

I propositionen föreslås att utländska fondpapper som förvärvas av en
svensk juridisk person eller en fysisk person bosatt i Sverige skall
förvaras i depå. Depåkravet har emellertid i lagförslagets 8 § kommit
att begränsas till "fondpapper som har emitterats av en utländsk
juridisk person". Det är emellertid inte ovanligt att vissa typer av
värdepapper emitteras också av fysiska personer. Det aktuella lagrummet
bör därför kompletteras med en föreskrift av denna innebörd.
Med detta tillägg biträder utskottet det i propositionen framlagda
förslaget till betalningslag.

Valutahandelstillstånd och valutalimiter

1 propositionen föreslås att valutahandel skall få bedrivas endast efter
tillstånd av riksbanken. Ett sådant tillstånd (valutahandelstillstånd)
skall kunna medges för olika kreditinstitut och postverket. En tillståndshavare
skall efter erhållet tillstånd kallas auktoriserad valutahandlare.
Vid prövningen skall den sökandes kompetens och soliditet
samt allmänna lämplighet beaktas. Ett valutahandelstillstånd skall kunna
begränsas till viss valutahandel. Något tillstånd behövs inte för köp
och försäljning av resevaluta.

I propositionen föreslås dessutom att riksbanken även i fortsättningen
skall kunna fastställa s.k. valutalimiter för bankerna.

Folkpartiet begär att samtliga finansinstitut som står under myndighetstillsyn
skall ges principiell rätt att handla med valutor och ombesörja
betalningar till och från utlandet. Motionärerna anser att det vore
fel att inskränka denna rättighet med hänsyn till det aktuella institutets
normala verksamhet, eftersom detta enligt deras uppfattning skulle
verka konkurrenshämmande och inskränkande på verksamhetens expansion.
Motionärerna kräver också att bruket av valutalimiter avskaffas
och att sådana limiter förbehålls extraordinära situationer.

Innebörden av propositionens förslag är att tillståndsgivningen för
valutahandel skall utvidgas betydligt. För närvarande är det endast
affärsbanker, sparbanker samt postverket som kan få rätt att bedriva
handel med valuta. I fortsättningen skall samtliga kreditinstitut som
står under tillsyn av myndighet kunna komma i fråga som valutahand -

1989/90:FiU37

lare, således även t.ex. finansbolag och försäkringsbolag. Även utländska
banker som givits rätt att driva verksamhet genom filial i Sverige
kan erhålla tillstånd.

Eftersom de auktoriserade valutahandlarna kommer att engageras i
myndighetsutövning vid sin insamling och rapportering av uppgifter är
det enligt finansutskottets mening rimligt att riksbanken ges möjlighet
att göra en lämplighetsprövning av varje enskilt institut. Såsom framhålls
i propositionen är det angeläget att denna prövning inte görs efter
så hårda kriterier att den åsyftade breddningen och ökade konkurrensen
inom valutahandeln motverkas. Behovet av en god skattekontroll
motiverar emellertid att betalningarna går genom institut som står
under tillsyn. Som utskottet ser det måste riksbanken också kunna
pröva om den sökande har erforderliga personella resurser och teknisk
utrustning för att kunna driva alla typer av valutahandel samt fullgöra
sin rapportering och kontroll på ett tillfredsställande sätt. Det är dock
inte rimligt att av varje enskild valutahandlare kräva resurser och
kompetens som erfordras för alla typer av valutahandel. För att ett
sådan krav inte skall utgöra hinder för auktorisation ter det sig
ändamålsenligt att riksbanken ges möjlighet att bevilja begränsade
valutahandelstillstånd som är anpassade efter resp. instituts resurser
och behov.

Valutalimiter reglerar bankernas nettopositioner i utländsk valuta.
Syftet med limiterna är dubbelt. Genom dem kontrolleras kursriskerna
i valutahandeln. De begränsar också bankernas möjligheter att ändra
sina positioner och minskar på så sätt potentiella störningar på valutamarknaderna.

Som också framhålls i propositionen är bruket av valutalimiter på
bankernas valutahandel vanligt internationellt sett. Liberaliseringen av
kapitalrörelserna har inte ändrat på detta förhållande. Förekomsten av
valutalimiter ses som ett stabiliserande inslag i centralbankernas politik.
För Sveriges vidkommande har bruket av valutalimiter utgjort ett
traditionellt inslag i riksbankens valuta- och penningpolitik. Utskottet
delar föredragandens bedömning att det i dag inte finns tillräckliga
skäl för Sverige att avstå från ett valutapolitiskt instrument som är
internationellt vedertaget.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet propositionens
förslag till ändringar i riksbankslagen. Utskottet avstyrker samtidigt
motion Fi61 (fp) yrkandena 3 och 4.

Kontrolluppgifter

I propositionen föreslås att valutahandlare skall lämna kontrolluppgifter
om betalningar till och från utlandet. De skall därvid lämna
uppgift om varje betalning som överstiger 50 000 kr. Upplysning skall
också lämnas om vad betalningen avser och vilket land betalningen går
till eller kommer från. Vid betalning till utlandet skall upplysning
likaså lämnas om namnet på betalningsmottagaren. Kontrolluppgiftsskyldigheten
skall gälla även mindre betalningar om dessa utgör delbetalningar
av en summa som överstiger gränsbeloppet.

1989/90:FiU37

Folkpartiet framhåller i sin motion att det inte är rimligt att kräva
av valutahandlare att de skall ta reda på om en beloppsmässigt mindre
betalning utgör en delbetalning av en större summa. Valutahandlarna
bör kunna utgå från att mindre belopp är undantagna, anser motionärerna.
De kan inte heller godta att uppgiftsskyldigheten skall omfatta
namnet på betalningsmottagaren, eftersom denne normalt inte är skattskyldig
i Sverige.

Skatteutskottet har i sitt yttrande anslutit sig till föredragandens
uppfattning att det från skattekontrollsynpunkt kan vara av stort värde
att få kännedom om vem som är mottagare av en betalning till
utlandet när det finns en intressegemenskap med den som svarar för
betalningen. Även finansutskottet delar denna bedömning. Som framhålls
i propositionen skall motsvarande uppgifter redan i dag lämnas
inom BOK-systemet, och det behöver därför inte skapas några nya
administrativa rutiner för dessa fall.

Det är enligt finansutskottets mening uppenbart att även mindre
delbetalningar av summor som överstiger 50 000 kr. måste omfattas av
uppgiftsskyldigheten om inte stora luckor skall öppnas i kontrollsystemet.
Utskottet instämmer i föredragandens bedömning att valutahandlarna
i dessa fall får lita på kundens uppgifter som ju lämnas under
straffansvar.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionens förslag till ändringar
i lagen (1990:000) om självdeklaration och kontrolluppgifter.
Utskottet avstyrker samtidigt motion Fi61 (fp) yrkande 5.

Övrigt

Eftersom utskottet inte biträtt folkpartiets förslag till uppmjukningar i
bl.a. betalningslagen är det inte påkallat att samla in underlag för
betalningsbalansstatistiken på annat sätt än som föreslås i propositionen.
Utskottet avstyrker med hänsyn härtill det i motion Fi61 (fp)
yrkande 6 framförda förslaget om användning av enkäter för sammanställning
av betalningsbalansstatistiken.

Vad som i övrigt anförts i propositionen föranleder inte något särskilt
uttalande från utskottets sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på propositionen och fortsatt tillämpning
av valutaregleringen

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Fi58 yrkandena 1 och 3
samt 1989/90:Fi60 yrkande 1,

res. 1 (vpk)
res. 2 (mp)

2. beträffande utredning om metoder för att skapa större självständighet
i stabiliseringspolitiken

att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi58 yrkande 2,

res. 3 (vpk)

1989/90:FiU37

3. beträffande lag om valutareglering

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Fi59 yrkande 1
och 1989/90:Fi61 yrkande 1 antar i proposition 1989/90:135
framlagt förslag till lag om valutareglering,

res. 4 (m)
res. 5 (fp)

4. beträffande följdändringar i vissa andra lagar
att riksdagen

dels antar av utskottet i bilaga 2 intagna förslag till

a) lag om ändring i lagen (1983:1053) om skatt på omsättningen
av vissa värdepapper,

b) lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion för
riksdagens ombudsmän,

c) lag om ändring i lagen (1989:185) om arvoden m.m. för
uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ,

d) ändring av 55 § lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,
dels beslutar om en sådan ändring av ingressen till det i propositionen
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1988:1385) om Sveriges riksbank som föranleds av det sistnämnda
förslaget,

5. beträffande betalningslagen

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Fi59 yrkande 2,
1989/90:Fi60 yrkande 2 och 1989/90:Fi61 yrkande 2 antar i
proposition 1989/90:135 framlagda förslag till

a) lag om betalningar till och från utlandet m.m. med följande
som utskottets förslag betecknade lydelse av 8 §:

Propositionens förslag

Utskottets förslag

8 §

Om en svensk juridisk person
eller en fysisk person bosatt i Sverige
förvärvar fondpapper som
har emitterats av en utländsk juridisk
person, skall dessa läggas i
särskild depå hos valutahandlare
eller av riksbanken särskilt godkänd
fondkommissionär. Om förvärvet
har skett på det sätt som
anges i 4 §, skall valutahandlaren
eller fondkommissionären se till
att fondpapperen deponeras. Valutahandlaren
eller fondkommissionären
får i sin tur deponera
fondpapperen i utlandet.

Om en svensk juridisk person
eller en fysisk person bosatt i Sverige
förvärvar fondpapper som
har emitterats av en utländsk juridisk
person eller en fysisk person
som inte år bosatt i Sverige, skall
dessa läggas i särskild depå hos
valutahandlare eller av riksbanken
särskilt godkänd fondkommissionär.
Om förvärvet har skett på
det sätt som anges i 4 §, skall
valutahandlaren eller fondkommissionären
se till att fondpapperen
deponeras. Valutahandlaren
eller fondkommissionären får i
sin tur deponera fondpapperen i
utlandet.

Förvärvar en svensk juridisk person eller en fysisk person som är
bosatt i Sverige svenska obligationer eller andra skuldebrev avsedda för
allmän omsättning, skall dessa också deponeras enligt bestämmelserna
i första stycket om emissionen av fondpapperen särskilt riktats till
utlandet.

1989/90:FiU37

Med att fondpapper läggs i depå hos valutahandlare eller fondkommissionär
jämställs i fråga om fondpapper i ett kontobaserat system att
fondpapperen inte kan disponeras utan valutahandlarens eller fondkommissionärens
medverkan.

b) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

res. 6 (m)
res. 7 (fp)
res. 8 (mp)

6. beträffande valutahandelstillstånd och valutalimiter

att riksdagen med avslag på motion 1989/90:Fi61 yrkandena 3
och 4 antar det i proposition 1989/90:135 framlagda förslaget till
lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,

res. 9 (fp)

7. beträffande kontrolluppgifter

att riksdagen med avslag på motion 1989/90:Fi61 yrkande 5
antar det i proposition 1989/90:135 framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1990:000) om självdeklaration och kontrolluppgifter,

res. 10 (fp)

8. beträffande användningen av enkäter för betalningsbalansstatistiken att

riksdagen avslår motion 1989/90:Fi61 yrkande 6.

res. 11 (fp)

Stockholm den 22 maj 1990
På finansutskottets vägnar

Anne Wibble

Närvarande: Anne Wibble (fp), Roland Sundgren (s), Lars Tobisson
(m), Arne Andersson i Gamleby (s), Gunnar Björk (c), Per Olof
Håkansson (s), Rune Rydén (m), Lisbet Calner (s), Arne Kjörnsberg
(s), Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp), Ivar Franzén (c), Carl
Frick (mp), Marianne Carlström (s), Sonia Karlsson (s), Maggi Mikaelsson
(vpk) och Ines Uusmann (s).

1989/90:FiU37

Reservationer

1. Avslag på propositionen och fortsatt tillämpning av
valutaregleringen (mom. 1)

Maggi Mikaelsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "Utskottet
får" och på s. 6 slutar med "på propositionen" bort ha följande
lydelse:

Utskottet får med anledning härav anföra följande. Såsom framhålls
i motion Fi58 (vpk) är det sannolikt att 1980-talets valutareglering inte
vidgade det penningpolitiska oberoendet nämnvärt. I likhet med motionärerna
anser emellertid utskottet att detta inte är liktydigt med att
det fortsättningsvis saknas möjlighet att föra en självständig penningpolitik.

Frågan om utrymmet för en oberoende penningpolitik är givetvis
mycket viktig, men ränteoberoendet bör inte ses som ett mål i sig. Det
viktiga är i stället vilken penning- och valutapolitik som är optimal för
att man skall kunna uppnå målen om full sysselsättning samt socialoch
fördelningspolitisk rättvisa.

Valutaregleringen bör tillämpas även fortsättningsvis i syfte att markera
att Sverige i största möjliga utsträckning avser att driva en
nationellt självständig politik. Inte minst bör en skärpt tillämpning av
valutaregleringen inriktas på att begränsa fåstighetsinvesteringarna.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi58 (vpk) yrkandena 1
och 3 samt avstyrker propositionen och motionerna Fi59 (m) och Fi61
(fp). Förslagen i motion Fi60 (mp) har en något annorlunda inriktning
men kommer genom utskottets ställningstagande att i betydande
utsträckning bli tillgodosedda. Även denna motion avstyrks därför av
utskottet.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande avslag pä propositionen och fortsatt tillämpning
av valutareglerigen

att riksdagen med bifåll till motion 1989/90:Fi58 yrkandena 1
och 3 avslår propositionen 1989/90:135 och motionerna
1989/90:Fi59, 1989/90:Fi60 och 1989/90:Fi61 samt som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en fortsatt
tillämpning av valutaregleringen,

2. Avslag på propositionen och fortsatt tillämpning av
valutaregleringen (mom. 1)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "Utskottet
får" och på s. 6 slutar med "Fi58 (vpk)" bort ha följande lydelse:

1989/90:FiU37

Reservationer

Utskottet får med anledning härav anföra följande. En fortsatt
avveckling av valutaregleringen skulle få till följd att Sverige på sikt
frånhänder sig kontrollen över den egna ekonomin. En fri valutamarknad
öppnar vägen för internationell skatteflykt och bidrar därmed till
att landet går miste om betydande skattemedel. I likhet med miljöpartiet
de gröna anser utskottet därför att övergången till en fri valutamarknad
bör stoppas och att kapitalets rörlighet bör begränsas av
ekologiska och sociala skäl. Lättnader i valutareglering bör få ske först
när man kan se att det globala ekologiska förfallet bromsats, att ett
övertygande ekologiskt återuppbyggnadsarbete är i gång, att en rättvis
fördelning av världens resurser har påbörjats, att den svenska ekonomin
fungerar utan störningar och är i god balans samt att landet sedan
lång tid inte har haft något bytesbalansunderskott. Sverige bör enligt
utskottets mening ta sin del av ansvaret för att handeln mellan länder
och människor och deras organisationer ges en ekologiskt och socialt
ansvarsfull inriktning.

Vad utskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi60
(mp) yrkande 1 och avstyrker propositionen samt motionerna Fi59
(m) och Fi61 (fp). Förslagen i motion Fi58 (vpk) har en något
annorlunda inriktning men kommer genom utskottets ställningstagande
att i betydande utsträckning bli tillgodosedda. Även denna motion
avstyrks därför av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande avslag på propositionen och fortsatt tillämpning
av valutaregleringen

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi60 yrkande 1
avslår propositionen 1989/90:135 och motionerna 1989/90:Fi58,
1989/90:Fi59 yrkande 1 och 1989/90:Fi61 samt som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en fortsatt
tillämpning av valutaregleringen,

3. Utredning om metoder för stabiliseringspolitiken
(mom. 2)

Maggi Mikaelsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med "Enligt
utskottets" och slutar med "Fi58 (vpk)" bort ha följande lydelse:

Som föreslås i motion Fi58 (vpk) bör en utredning tillsättas med
uppgift att finna nya och mer effektiva metoder att föra en självständig
stabiliseringspolitik. En sådan utredning bör också omfatta de fackliga
organisationernas möjligheter att förhindra osunda kapital- och valutaflöden.
Vad utskottet här anfört med anledning av motion Fi58 (vpk)
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande utredning om metoder för att skapa större självständighet
i stabiliseringspolitiken

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi58 yrkande 2 som

1989/90:FiU37

Reservationer

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en 1989/90:FiU37

utredning avsedd att finna metoder för en mer självständig Reservationer

valutapolitik,

4. Lag om valutareglering (mom. 3)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Man
kan dock" och på s. 7 slutar med "(fp) yrkande 1" bort ha följande
lydelse:

Såsom framhålls i motion Fi59 (m) är det därför angeläget att lagen
om valutareglering ges karaktären av en ren beredskapslag som uteslutande
är avsedd för säkerhetspolitiska kriser och krig. Inte minst de
dåliga erfarenheterna av hur prisregleringslagen har tillämpats stryker
under vikten av detta. Påtagliga avgränsningssvårigheter skulle också
uppkomma om man i lagtexten öppnar väg för en fredstida tillämpning
av valutaregleringen genom att där inkludera "allvarliga störningar
till följd av utomordentligt stora kortfristiga kapitalrörelser". I
likhet med moderata samlingspartiet anser utskottet att sådana störningar
i stället skall mötas med marknadskonforma ekonomisk-politiska
åtgärder. En anknytning till EMS skulle underlätta försvaret av
valutan i orostider.

Vad utskottet här anfört innebär att utskottet biträder motion Fi59
(m) yrkande 1. I enlighet med vad som förordas i motionen bör
sålunda andra stycket utgå ur lagförslagets 1 §. En mindre jämkning
erfordras också i 3 § samma lag.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande lag om valutareglering
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi59 yrkande 1 och
med anledning av proposition 1989/90:135 samt med avslag på
motion 1989/90:Fi61 yrkande 1 antar det i propositionen framlagda
förslaget till lag om valutareglering med följande som
motionärernas förslag betecknade lydelse av 1 och 3 §§

Propositionens förslag Reservanternas förslag

1 §

Efter samråd med riksbanken får regeringen förordna om valutareglering,
om landet är i krig eller krigsfara eller det råder utomordentliga
förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som landet
har befunnit sig i.

Propositionens förslag

Reservanternas förslag

1989/90:FiU37

Reservationer

/ annat fall än som avses i första
stycket får regeringen inom ramen
för en framställning som gjorts av
fullmäktige i riksbanken förordna
om valutareglering för en tid av
högst sex månader, om valutamarknaden
och valutapolitiken utsätts
för allvarliga störningar till följd av
utomordentligt stora kortfristiga kapitalrörelser.
Om det är uppenbart
att sådana förhållanden skulle inträda
på nytt om regleringen upphävdes,
får regeringen på framställning
av fullmäktige i riksbanken
meddela ett nytt sådant förordnande.

Om det inte längre finns skäl för valutareglering, skall regeringen
omedelbart förordna att regleringen skall upphöra.

3 §

Valutareglering innebär att Valutareglering innebär att
transaktioner, som är av sådan art transaktioner, som är av sådan art

att de kan ha betydelse för valuta- att de kan ha betydelse för valutapolitiken
(valutatransaktioner) politiken (valutatransaktioner)

och som anges i förordnande om och som anges i förordnande om

valutareglering, inte lar genomfö- valutareglering, inte får genomföras
utan tillstånd av riksbanken, ras utan tillstånd av riksbanken.

Valutareglering enligt 1 § andra

stycket får bara avse in- eller utförsel
av pengar eller andra tillgångar.

Om regeringen har förordnat om valutareglering, får regeringen
förordna att riksbanken för ett tillstånd till valutatransaktion får

1. ta ut en avgift som skall tillfalla riksbanken, eller

2. bestämma att ett visst belopp under en viss tid skall vara insatt på
konto i riksbanken.

Om regeringen har förordnat om valutareglering med stöd av 1 §
första stycket, får regeringen förordna att den som innehar utländska
betalningsmedel, tillgodohavanden på konton i utländskt myntslag
eller utländska fondpapper skall erbjuda riksbanken eller någon av
riksbanken utsedd bank att mot kontant betalning i svenska kronor
lösa in dessa.

5. Lag om valutareglering (mom. 3)

Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med "Den
valda lösningen" och slutar med "(fp) yrkande 1" bort ha följande
lydelse:

I likhet med vad som sägs i motion Fi61 (fp) vill utskottet betona att
det måste stå helt klart att valutaregleringen får tillämpas bara vid

2 Riksdagen 1989190. 5 sami. Nr 37

extraordinära tillfällen och då endast när valutamarknaden utsätts för
synnerligen allvarliga störningar. Andra svåra störningar måste bemästras
med vanliga ekonomisk-politiska åtgärder. De sätt på vilket en
annan beredskapslag tillämpats under fredstid — prisregleringslagen —
manar inte till efterföljd. I likhet med motionärerna anser utskottet
därför att det i lagtexten angivna störningsrekvisitet för en fredstida
tillämpning av valutaregleringslagen skall skärpas genom att ordet
"synnerligen" tillförs. Det står då helt klart att lagen skall tillämpas
mycket restriktivt under fredstid och inte på annat sätt än som medges
också i EG-länderna.

Vad utskottet här anfört innebär att utskottet biträder motion Fi61
(fp) yrkande 1. I enlighet med vad som förordas i motionen bör
sålunda ordet "synnerligen" tillföras andra stycket i lagförslagets 1 §.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande lag om valutareglering
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi61 yrkande 1 och
med anledning av proposition 1989/90:135 samt med avslag på
motion 1989/90:Fi59 yrkande 1 antar det i propositionen framlagda
förslaget till lag om valutareglering med följande som
reservanternas förslag betecknade lydelse av 1 §

Propositionens förslag Reservanternas förslag

1 §

I annat fall än som avses i forsta
stycket får regeringen inom ramen
för en framställning som
gjorts av fullmäktige i riksbanken
förordna om valutareglering för
en tid av högst sex månader, om
valutamarknaden och valutapolitiken
utsätts för allvarliga störningar
till följd av utomordentligt
stora kortfristiga kapitalrörelser.
Om det är uppenbart att sådana
förhållanden skulle inträda på
nytt om regleringen upphävdes,
får regeringen på framställning av
fullmäktige i riksbanken meddela
ett nytt sådant förordnande.

Om det inte lägre finns skäl f
omedelbart förorda att regleringen

I annat fall än som avses i första
stycket får regeringen inom ramen
för en framställning som
gjorts av fullmäktige i riksbanken
förordna om valutareglering för
en tid av högst sex månader, om
valutamarknaden och valutapolitiken
utsätts för synnerligen allvarliga
störningar till följd av utomordentligt
stora kortfristiga kapitalrörelser.
Om det är uppenbart
att sådana förhållanden skulle inträda
på nytt om regleringen upphävdes,
får regeringen på framställning
av fullmäktige i riksbanken
meddela ett nytt sådant
förordnande.

• valutareglering, skall regeringen
(ali upphöra.

1989/90:FiU37

Reservationer

6. Betalningslagen (mom. 5)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande sorn på s. 7 börjar med "Såsom
framhålls" och på s. 9 slutar med "förslaget till betalningslag" bort ha
följande lydelse:

Det är angeläget att Sverige verkar för en förbättrad skattekontroll
över gränserna. Som anförs i motion Fi59 (m) innebär emellertid den
betalningslag som regeringen nu föreslår att en ny form av valutareglering
återinförs genom en bakväg.

Enligt den föreslagna lagen om betalningar till och från utlandet
m.m. får sådana transaktioner ske endast via auktoriserad svensk
valutahandlare. Köp och försäljning av utländska värdepapper måste
på samma sätt hanteras av fondkommissionär med valutahandelsauktorisation.
Sådana värdepapper måste dessutom förvaras i depå hos
auktoriserad valutahandlare. Det skall i princip vara förbjudet att
deponera medel på inlåningskonto utomlands. Förbudet mot att betala
mer än 3 000 kr. i årspremie för en utländsk livförsäkring föreslås
bestå tills vidare.

Enligt utskottets mening är begränsningarna oförenliga med aktuella
strävanden mot fria kapitalrörelser över gränserna. De rimmar mycket
illa med riksdagens uttalade avsikt att etablera så nära relationer med
EG som möjligt. Vid sidan av skattekontrollen är syftet med restriktionerna
uppenbarligen att man vill låsa in sparkapital i Sverige. Detta
framkommer bl.a. i föreskriften om att utländsk livförsäkringspremie
inte får överstiga 3 000 kr. i år. Denna åtgärd är dock förfelad med
hänsyn till att de premier som i dag betalas in till svenska livförsäkringsbolag
placeras av dessa i utländska fastigheter och aktier.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att kapitalflykt kan udvikas
bara genom en teknisk och nivåmässig harmonisering av skattelagstiftningen
till förhållandena i omvärlden. Detta måste prägla översynen
av den svenska kapitalbeskattningen i samband med den förestående
skatteomläggningen. Den föreslagna betalningslagen är ett återfall i
förlegat regleringstänkande och bör enligt utskottets mening avvisas av
riksdagen. Regeringen bör samtidigt ges i uppdrag att utforma ett nytt
förslag som står i samklang med aktuella liberaliseringssträvanden
inom OECD och EG.

Enligt finansutskottets mening bör de av utskottet här förordade
åtgärderna vidtas. Det innebär att utskottet tillstyrker motion Fi59 (m)
yrkande 2 och avstyrker propositionen i motsvarande del liksom
motionerna Fi60 (mp) yrkande 2 och Fi61 (fp) yrkande 2.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande betalningslagen
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi59 yrkande 2
avslår motionerna 1989/90:Fi60 yrkande 2 och 1989/90:Fi61
yrkande 2 samt de i propositionen 1989/90:135 framlagda förslagen
till

a) lag om betalningar till och från utlandet m.m.

1989/90: FiU3 7

Reservationer

b) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) samt som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ett nytt
förslag till betalningslag anpassat till liberaliseringssträvandena
inom OECD och EG,

7. Betalningslagen (mom. 5)

Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Skatteutskottet,
som" och på s. 9 slutar med "(fp) yrkande 2" bort ha
följande lydelse:

I likhet med vad som framhålls i motion Fi61 (fp) bör det vara
tillåtet att utan förmedling av auktoriserad valutahandlare göra betalningar
till och från ett eget inlåningskonto i sådana länder som lämnar
kontrolluppgift till svenska skattemyndigheter. Utskottet avvisar således
det i propositionen framförda förslaget om förmedlingskrav för sådana
betalningar som överstiger 50 000 kr. Så snart Europaråds- och
OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden
m.m. trätt i kraft bör en föreskrift av denna innebörd tas in i
betalningslagen. Det bör därvid ankomma på regeringen att framlägga
ett sådant förslag för riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande betalningslagen
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Fi61 yrkande 2
och med avslag på motionerna 1989/90:Fi59 yrkande 2 och
1989/90:Fi60 yrkande 2 antar de i propositionen 1989/90:135
framlagda förslagen till

a) lag om betalningar till och från utlandet m.m.

b) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) samt som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om lagteknisk
reglering av frågan om inlåningskonton i länder med vilka
Sverige har samarbete i skatteärenden,

8. Betalningslagen (mom. 5)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "Såsom
framhålls" och på s. 9 slutar med "förslaget till betalningslag" bort ha
följande lydelse:

Såsom utskottet tidigare framhållit bör valutaregleringen behållas för
att man skall kunna begränsa kapitalets rörlighet av ekologiska och
sociala skäl. Till regleringen bör kopplas en beredskapslag som medger
undantag under vissa specificerade förhållanden som att det globala
ekologiska förfallet har bromsats och att en rättvisare fördelning av

1989/90: FiU 37

Reservationer

resurser över hela världen har kommit till stånd. Det bör ankomma på
regeringen att utforma ett förslag till ny betalningslag som överensstämmer
med dessa krav.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande betalningslagen

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi60 yrkande 2 och
med avslag på proposition 1989/90:135 i berörd del samt motionerna
1989/90:Fi59 yrkande 2 och 1989/90:Fi61 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ett
nytt förslag till betalningslag,

9. Valutahandelstillstånd och valutalimiter (mom. 6)

Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Innebörden
av" och på s. 10 slutar med "yrkandena 3 och 4" bort ha
följande lydelse:

Såsom framhålls i motion Fi61 (fp) bör rätten att handla med
valutor och att ombesörja betalningar till och från utlandet inte kunna
begränsas med hänsyn till det aktuella institutets normala verksamhet.
En sådan begränsning skulle nämligen som utskottet ser det verka
konkurrenshämmande och inskränkande på verksamhetens expansion.

Utskottet instämmer också i motionärernas uppfattning att bruket av
valutalimiter bör avskaffas. Valutalimiter bör fa utnyttjas bara i extraordinära
situationer. Riksbanken bör således inte ges möjlighet att
sänka limiterna i tider av valutaoro eftersom detta måste sägas stå i
strid med slopandet av valutaregleringen som valutapolitiskt medel.

Vad utskottet här anfört innebär att utskottet biträder motion Fi61
yrkandena 3 och 4 samt avstyrker propositionen i motsvarande delar.
Utskottets ställningstagande föranleder en jämkning av det i propositionen
framlagda förslaget till ändring i riksbankslagen.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande valutahandelstillstånd och valutalimiter

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi61 yrkandena 3
och 4 samt med anledning av proposition 1989/90:135 antar det
i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1988:1385) om Sveriges riksbank med följande som reservanternas
förslag betecknade ändring av 22 b §

1989/90:FiU37

Reservationer

Propositionens förslag

Reservanternas förslag

22 b §

Valutahandel får bedrivas endast med stöd av tillstånd av riksbanken.
Något tillstånd behövs dock inte för köp och försäljning av
resevaluta.

Tillstånd till valutahandel med allmänheten (valutahandelstillstånd)
kan medges kreditinstitut och postverket. Den som har fatt sådant
tillstånd kallas auktoriserad valutahandlare.

Vid prövningen skall sökandens kompetens och soliditet samt allmänna
lämplighet beaktas.

Ett valutahandelstillstånd kan
begränsas till viss valutahandel.

Tillståndet kan förenas med villkor
om

1. begränsningar av sökandens
innehav av tillgångar och skulder i
utländsk valuta samt, när det gäller
fordringar och skulder mot utländska
rättssubjekt, i svenska kronor,
och

2. den rapportering som riksbanken
finner nödvändig.

10. Kontrolluppgifter (mom. 7)

Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med
"Skatteutskottet har" och slutar med "(fp) yrkande 5" bort ha följande
lydelse:

I likhet med vad som sägs i motion Fi61 (fp) anser utskottet att man
rimligen inte kan kräva av valutahandlare att de skall ta reda på om
en beloppsmässigt mindre betalning utgör en delbetalning av en större
summa. Valutahandlarna bör i dessa fall kunna utgå från att mindre
belopp är undantagna från uppgiftsskyldigheten.

Utskottet kan inte heller godta att uppgiftsskyldigheten skall omfatta
namnet på mottagaren som normalt inte är skattskyldig i Sverige.

Vad utskottet här anfört innebär att utskottet biträder motion Fi61
(fp) yrkande 5 samt avstyrker propositionen i motsvarande delar.
Utskottets ställningstagande föranleder en jämkning av det i propositionen
framlagda förslaget till ändring i lagen om självdeklaration och
kontrolluppgifter.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande kontrolluppgifter
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi61 yrkande 5 samt
med anledning av proposition 1989/90:135 antar det i propositionen
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1990:000)
om självdeklaration och kontrolluppgifter med följande som
reservanternas förslag betecknade ändring av 50 §

Ett valutahandelstillstånd kan
förenas med villkor om den rapportering
som riksbanken finner
nödvändig.

Propositionens förslag

Reservanternas förslag

Valutahandlare skall lämna
kontrolluppgift för fysisk person
för vilken valutahandlaren förmedlat
betalning till eller från utlandet.
Kontrolluppgiften skall
avse varje betalning som överstiger
50 000 kronor. Upplysning
skall lämnas om vad betalningen
avser och vilket land betalningen
verkställs till eller tas emot från
samt vid betalning till utlandet
namn på betalningsmottagaren.
Detsamma gäller mindre betalningar,
om dessa utgör delbetalningar
av en summa som överstiger
50 000 kronor.

11. Användningen av enkäter för
betalningsbalansstatistiken (mom. 8)

Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med
"Eftersom utskottet" och slutar med "av betalningsbalansstatistiken "
bort ha följande lydelse:

De ändringar som utskottet föreslagit i propositionens lagförslag
medför att man måste söka sig nya vägar för att samla in underlag för
betalningsbalansstatistiken. Av propositionen framgår att även föredraganden
är medveten om att statistikuppgifter på sikt måste samlas
in på annat sätt. Enligt utskottets mening saknas det anledning att
vänta med en sådan förändring. Utskottet föreslår att erforderlig statistik
samlas in med användning av enkäter.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande användningen av enkäter för betalningsbalansstatistiken att

riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi61 yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om att
använda enkätundersökningar som underlag för betalningsbalansstatistiken.

Särskilda yttranden

1. Lag om valutareglering (mom. 1)

Carl Frick (mp) anför:

Miljöpartiet de gröna anser att valutaregleringen skall behållas, och att
den således skall tillämpas i alla fredstida situationer eftersom det finns
behov av att permanent kunna begränsa kapitalets rörlighet av ekologiska
och sociala skäl. Något skäl att överväga när lagen skall tillämpas
finns därför inte.

2. Valutahandelstillstånd och valutalimiter m.m.
(mom. 6—8)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anför:

Vi har begärt att regeringen skall återkomma med ett nytt förslag till
betalningslag som står i samklang med aktuella liberaliseringssträvanden
inom OECD och EG. Enligt vår mening finns det därför inte
anledning att nu ta ställning till detaljer i det framlagda lagförslaget.

1989/90:FiU37

Reservationer

Propositionens lagförslag
1 Förslag till
Lag om valutareglering
Härigenom föreskrivs följande.

Förordnande om valutareglering

1 § Efter samråd med riksbanken får regeringen förordna om valutareglering,
om landet är i krig eller krigsfara eller det råder utomordentliga förhållanden
som är föranledda av krig eller av krigsfara som landet har befunnit
sig i.

1 annat fall än som avses i första stycket får regeringen inom ramen för en
framställning som gjorts av fullmäktige i riksbanken förordna om valutareglering
för en tid av högst sex månader, om valutamarknaden och valutapolitiken
utsätts för allvarliga störningar till följd av utomordentligt stora
kortfristiga kapitalrörelser. Om det är uppenbart att sådana förhållanden
skulle inträda på nytt om regleringen upphävdes, får regeringen på framställning
av fullmäktige i riksbanken meddela ett nytt sådant förordnande.

Om det inte längre finns skäl för valutareglering, skall regeringen omedelbart
förordna att regleringen skall upphöra.

2 § Varje förordnande enligt 1, 3 eller 12 § skall inom en månad från
beslutet underställas riksdagen för godkännande. Om riksmöte inte pågår,
skall förordnandet underställas riksdagen inom en månad från början av det
närmast följande riksmötet. Om inte underställning sker, upphör förordnandet
att gälla.

3 § Valutareglering innebär att transaktioner, som är av sådan art att de
kan ha betydelse för valutapolitiken (valutatransaktioner) och som anges i
förordnande om valutareglering, inte får genomföras utan tillstånd av riksbanken.
Valutareglering enligt 1 § andra stycket får bara avse in- eller utförsel
av pengar eller andra tillgångar.

Om regeringen har förordnat om valutareglering, får regeringen förordna
att riksbanken för ett tillstånd till valutatransaktion får

1. ta ut en avgift som skall tillfalla riksbanken, eller

2. bestämma att ett visst belopp under en viss tid skall vara insatt på konto
i riksbanken.

Om regeringen har förordnat om valutareglering med stöd av 1 § första
stycket, får regeringen förordna att den som innehar utländska betalningsmedel,
tillgodohavanden på konton i utländskt myntslag eller utländska
fondpapper skall erbjuda riksbanken eller någon av riksbanken utsedd bank
att mot kontant betalning i svenska kronor lösa in dessa.

Valutaregleringens administration

4 § Riksbanken skall meddela de föreskrifter som behövs för tillämpningen
av förordnanden enligt 1, 3 och 12 §§.

5 § Riksbanken får bemyndiga en auktoriserad valutahandlare att meddela
tillstånd enligt denna lag. Anser sig valutahandlaren inte kunna bifalla
en ansökan, skall denna överlämnas till riksbanken.

1989/90: FiU3 7

Bilaga 1

6 § Föreskrifter enligt 4 § beslutas av fullmäktige i riksbanken.
Riksbankens beslutanderätt i övrigt enligt denna lag utövas inom riksbanken
av en styrelse (valutastyrelsen) och under styrelsen av en direktion
(valutadirektionen) eller enskilda tjänstemän. Fullmäktige i riksbanken får
överlåta åt valutastyrelsen att besluta om föreskrifter enligt 4 § som är av
mindre principiell betydelse.

7 § Valutastyrelsen skall bestå av fem ledamöter. En av ledamöterna utses
av regeringen och de övriga av fullmäktige i riksbanken. Av de ledamöter
fullmäktige utser skall minst två utses utom riksbanken.

För varje ledamot skall en suppleant utses.

Fullmäktige i riksbanken utser bland valutastyrelsens ledamöter ordförande
och vice ordförande.

8 § Bestämmelser om fördelningen av beslutanderätten mellan valutastyrelsen,
valutadirektionen och enskilda tjänstemän samt om sammansättningen
av valutadirektionen beslutas av fullmäktige i riksbanken.

9 § Om regeringen har meddelat ett förordnande om inlösen enligt 3 §
tredje stycket och det föreligger oenighet om vilket värde i utländskt myntslag
som skall ligga till grund för ersättningen eller efter vilken kurs omräkningen
till svenska kronor skall göras, skall ersättningen bestämmas av en
nämnd (valutanämnden).

Valutanämnden skall bestå av tre personer. Regeringen utser ordförande.
En av de övriga ledamöterna utses av riksbanken och den andra av rikssammanslutningen
för handelskamrar.

Till grund för nämndens beslut skall läggas en bedömning av det pris och
den kurs som skulle ha kunnat uppnås vid en frivillig avyttring.

Nämndens beslut får överklagas till Svea hovrätt.

10 § Den som har tagit befattning med ett ärende som avses i denna lag får
inte obehörigen röja vad han har fått veta om en enskilds personliga eller
ekonomiska förhållanden.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen
(1980:100).

Den som bryter mot förbudet i första stycket skall inte dömas till ansvar
enligt 20 kap. 3 § brottsbalken.

Uppgiftsskyldighet och kontroll

11 § Om regeringen har förordnat om valutareglering, får riksbanken
meddela föreskrifter om skyldighet för den, som för egen eller någon annans
räkning har gjort en valutatransaktion, att om transaktionen lämna de uppgifter
och visa upp de handlingar som behövs för kontroll av valutaregleringens
efterlevnad.

12 § Om regeringen har förordnat om valutareglering med stöd av 1 §
första stycket, får regeringen förordna att riksbanken eller posttjänstemän
som riksbanken utser har rätt att öppna och granska de brev och andra
försändelser till eller från utlandet som finns inom postverket.

13 § Om det med stöd av denna lag har föreskrivits begränsningar eller
förbud mot att föra tillgångar in i eller ut ur landet, får tullmyndigheterna
kontrollera att föreskrifterna följs.

1989/90:FiU37

Bilaga 1

För kontrollen gäller

— tullagen (1987:1065) i tillämpliga delar, varvid det sorn sägs om varor
skall avse tillgångar som omfattas av valutaregleringen, samt

— bestämmelserna om förundersökning m.m., beslag, husrannsakan,
kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning i lagen (1960:418) om straff
för varusmuggling.

Straff m.m.

14 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med uppsåt

1. bryter mot ett förbud, en föreskrift eller ett villkor som har meddelats
med stöd av denna lag,

2. lämnar en oriktig uppgift och därigenom föranleder att ett tillstånd
beviljas, som annars inte skulle ha meddelats, eller att en valutatransaktion
som kräver tillstånd genomförs utan tillstånd, avgift eller deposition,

3. använder sig av eller medverkar som bulvan för att kringgå ett förbud
som har meddelats med stöd av denna lag.

Har en gärning som avses i första stycket begåtts av grov oaktsamhet,
döms till böter.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

15 § Om ett brott som avses i 14 § första stycket är att anse som grovt,
döms till fängelse i högst två år.

Vid bedömningen om brottet är grovt skall särskilt beaktas om brottet har
avsett mycket betydande belopp eller på något annat sätt har varit av synnerligen
allvarlig art.

16 § Förförsök till brott som avsesi 14 § förstastycket eller 15 § döms till
ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

17 § Allmänt åtal för brott mot denna lag får väckas endast efter medgivande
av riksbanken.

18 § Egendom som har varit föremål för brott som avses i 14 § första
stycket, 15 eller 16 § eller vederlag för sådan egendom får förklaras förverkad
helt eller delvis.

I stället för den egendom som avses i första stycket kan dess värde helt eller
delvis förklaras förverkat.

19 § Om någon inte fullgör sådan skyldighet som anges i 11 § , får riksbanken
förelägga honom vite.

20 § För att uppnå rättelse när en åtgärd har vidtagits i strid med ett
förbud, en föreskrift eller ett villkor som har meddelats med stöd av denna
lag får riksbanken förelägga vite. Föreläggandet får avse den som har rätt att
förfoga över den egendom åtgärden avsåg eller det som har trätt i den egendomens
ställe.

Ett föreläggande enligt första stycket får riktas mot den som sedan åtgärden
vidtagits har förvärvat rätt till egendomen eller till det som har trätt i
egendomens ställe bara om

— förvärvet har skett genom bodelning, arv, testamente eller gåva, eller

— förvärvaren har haft vetskap om eller skälig anledning till misstanke om
åtgärden och åsidosättandet av förbudet, föreskriften eller villkoret.

Något föreläggande att vidta rättelse får inte meddelas, om den egendom

1989/90:FiU37

Bilaga 1

som åtgärden avsåg, vederlag för den eller dess värde har förklarats förverkat.

21 § Om ett vite har förelagts med stöd av denna lag, får inte dömas till
ansvar för gärning som omfattas av föreläggandet.

Överklagande

22 § Beslut inom riksbanken av annan än fullmäktige får överklagas till
fullmäktige.

Fullmäktiges beslut får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990. Genom lagen upphävs valutalagen
(1939:350).

1989/90:FiU37

Bilaga 1

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank
dels att 17 och 40 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 22, 53 och 54 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall föras in två nya paragrafer, 22 a och 22 b §§ , och
närmast före 22 b § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 5

Efter anmodan av riksbanken
skall ett kreditinstitut till riksbanken
lämna de uppgifter som riksbanken
anser nödvändiga för att bedöma
om en penningpolitisk åtgärd
behöver vidtas eller för att utforma
ett beslut om en sådan åtgärd.

Efter anmodan av riksbanken
skall ett kreditinstitut till riksbanken
lämna de uppgifter som riksbanken
anser nödvändiga för att följa
utvecklingen på valuta- och kreditmarknaderna.

22 a §

Riksbanken skall på begäran tillhandahålla
skattemyndigheter uppgifter
som finns hos riksbanken och
som rör betalningar till eller från utlandet,
om det behövs för myndigheternas
kontroll av skatter eller avgifter.
I fråga om uppgifter som behövs
för taxering tillämpas i stället bestämmelserna
i 3 kap. 16 § taxeringslagen
(1990:000).

Riksbanken skall på begäran tillhandahålla
tullmyndigheter uppgifter
som finns hos riksbanken och som
rör betalningar för import eller export
av varor.

Om det finns särskilda skäl får
riksbanken underlåta att lämna uppgifter
enligt första och andra
styckena.

Valutahandel
22 b §

Valutahandel får bedrivas endast
med stöd av tillstånd av riksbanken.
Något tillstånd behövs dock inte för
köp och försäljning av resevaluta.

Tillstånd till valutahandel med allmänheten
(valutahandelstillstånd)
kan medges kreditinstitut och postverket.
Den som har fått sådant tillstånd
kallas auktoriserad valutahandlare.

Vid prövningen skall sökandens
kompetens och soliditet samt allmänna
lämplighet beaktas.

1989/90:FiU37

Bilaga 1

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ett valutahandelstillstånd kan begränsas
till viss valutahandel. Tillståndet
kan förenas med villkor om

1. begränsningar av sökandens innehav
av tillgångar och skulder i utländsk
valuta samt, när det gäller
fordringar och skulder mot utländska
rättssubjekt, i svenska kronor,
och

2. den rapportering som riksbanken
finner nödvändig.

53 §

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift i
samband med fullgörande av skyldighet enligt 22 § skall dömas till böter, om
gärningen inte är belagd med straff i brottsbalken.

Den som bedriver valutahandel
utan tillstånd skall dömas till böter
eller fängelse högst sex månader.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

54 §

Riksbanken skall utan hinder av Riksbanken skall utan hinder av
vad som föreskrivs i 8 kap. 8 § vad som föreskrivs i 8 kap. 8 § och 9

sekretesslagen (1980:100) under- kap. 4 § sekretesslagen (1980:100)

rätta polismyndighet eller åklagar- underrätta polismyndighet eller

myndighet om det i riksbankens kas- åklagarmyndighet om det i verksam sarörelse,

valutahandel, in- och utlå- het som avses i dessa bestämmelser

ningsrörelse, betalningsutjämning framkommer uppgifter som ger an eller

handel med värdepapper eller ledning att anta att ett brott har be rättigheter

och skyldigheter som an- gåtts.

knyter till sådana tillgångar framkommer
uppgifter som ger anledning
att anta att ett brott har begåtts.

Om det finns särskilda skäl får riksbanken underlåta att lämna sådan
underrättelse.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

1989/90:FiU37

Bilaga 1

3 Förslag till
Lag om betalningar till och från utlandet m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

Definitioner

1 § I denna lag avses med

betalning till utlandet: betalning direkt eller indirekt till en utländsk juridisk
person eller en fysisk person som inte är bosatt i Sverige;

betalning från utlandet: betalning direkt eller indirekt från en utländsk
juridisk person eller en fysisk person som inte är bosatt i Sverige;

valutahandlare: auktoriserad valutahandlare enligt lagen (1988:1385) om
Sveriges riksbank;

fondpapper: aktie, annat bevis om delaktighet i bolag, obligation, förlagsbevis
och annat skuldebrev avsett för allmän omsättning, samt andel i aktiefond.
Med fondpapper jämställs rättigheter och skyldigheter som anknyter
till sådana fondpapper som nyss nämnts.

2 § En fysisk person anses bosatt i Sverige om han har sitt egentliga hemvist
här eller stadigvarande vistas här.

En utländsk medborgare, som tillhör främmande makts beskickning eller
lönade konsulat här i landet eller beskickningens eller konsulatets betjäning,
anses vid tillämpning av denna lag vara bosatt i Sverige endast om han var
bosatt här i landet när han kom att tillhöra beskickningen eller konsulatet
eller beskickningens eller konsulatets betjäning. Detsamma gäller sådan
persons make, barn och enskilda anställda om de bor hos honom och inte är
svenska medborgare.

Betalningar via valutahandlare

3 § En svensk juridisk person eller en fysisk person som är bosatt i Sverige
får verkställa betalning till utlandet och ta emot betalning från utlandet
endast genom förmedling av valutahandlare.

Betalning verkställd med check som den betalande dragit på sitt konto i en
bank som är valutahandlare skall inte anses ha skett genom förmedling av
valutahandlare.

4 § En svensk juridisk person eller en fysisk person som är bosatt i Sverige
får köpa eller sälja fondpapper från respektive till en utländsk juridisk person
eller en fysisk person som inte är bosatt i Sverige endast genom en
valutahandlare som är fondkommissionär eller genom en av riksbanken
särskilt godkänd fondkommissionär. Detsamma gäller vid förvärv av
svenska fondpapper som vid emission utbjuds genom en kommissionär i
utlandet.

5 § Vid betalning som enligt 3 § skall ske genom förmedling av valutahandlare
skall den som verkställer betalning till utlandet eller tar emot betalning
från utlandet lämna uppgifter t ill den som förmedlar betalningen om
vad betalningen avser och vilket land betalningen går till eller kommer från
samt, vid betalning till utlandet, namn på betalningsmottagaren.

1989/90:FiU37

Bilaga 1

Utländska inlåningskonton tn.m.

6 § En svensk juridisk person eller en fysisk person som är bosatt i Sverige
får inte sätta in medel på ett eget inlåningskonto i utlandet eller verkställa
eller ta emot betalningar över ett sådant konto.

7 § En svensk juridisk person eller en fysisk person som är bosatt i Sverige
får inte verkställa betalning av premie för livförsäkring till utlandet med
belopp som överstiger 3 000 kronor per år.

Förvaring i depå

8 § Om en svensk juridisk person eller en fysisk person bosatt i Sverige
förvärvar fondpapper som har emitterats av en utländsk juridisk person,
skall dessa läggas i särskild depå hos valutahandlare eller av riksbanken
särskilt godkänd fondkommissionär. Om förvärvet har skett på det sätt som
anges i 4 §, skall valutahandlaren eller fondkommissionären se till att fondpapperen
deponeras. Valutahandlaren eller fondkommissionären får i sin
tur deponera fondpapperen i utlandet.

Förvärvar en svensk juridisk person eller en fysisk person som är bosatt i
Sverige svenska obligationer eller andra skuldebrev avsedda för allmän omsättning,
skall dessa också deponeras enligt bestämmelserna i första stycket
om emissionen av fondpapperen särskilt riktats till utlandet.

Med att fondpapper läggs i depå hos valutahandlare eller fondkommissionär
jämställs i fråga om fondpapper i ett kontobaserat system att fondpapperen
inte kan disponeras utan valutahandlarens eller fondkommissionärens
medverkan.

9 § Förvärvar en utländsk juridisk person eller en fysisk person som inte
är bosatt i Sverige på svenska kronor lydande obligationer eller andra skuldebrev
avsedda för allmän omsättning, skall dessa deponeras hos en valutahandlare
eller hos en av riksbanken särskilt godkänd fondkommissionär
om emittenten är svenska staten eller kreditinstitut enligt 2 § lagen
(1974:922) om kreditpolitiska medel. Om förvärvet har skett så som anges
i 4 §, skall valutahandlaren eller fondkommissionären se till att fondpapperen
deponeras.

Undantag

10 § Regeringen meddelar sådana föreskrifter om undantag från bestämmelserna
i denna lag som, utan att allvarligt försvåra skattekontrollen eller
inhämtandet av statistikuppgifter, kan underlätta handeln med utlandet och
annat internationellt utbyte.

Föreskrifterna skall gälla

1. betalningar som understiger ett visst angivet högsta belopp,

2. betalningar av den som är bosatt i Sverige men vistas i utlandet eller som
vistas i Sverige utan att vara bosatt här,

3. betalningar i näringsverksamhet som bedrivs i eller med anknytning till
utlandet av någon som är bosatt i Sverige,

4. betalningar i näringsverksamhet som bedrivs i eller med anknytning till
Sverige av någon som är bosatt i utlandet,

5. betalningar i näringsverksamhet som bedrivs av svensk respektive utländsk
juridisk person under förhållanden motsvarande de i 3 —4 angivna.

1989/90:FiU37

Bilaga 1

Föreskrifterna får gälla även betalningar under förhållanden som är jämförliga
med de i andra stycket 2 — 5 angivna.

11 § Om det finns särskilda skäl, får riksbanken i enskilda fall medge
undantag från bestämmelserna i denna lag.

Riksbankens beslut får överklagas hos kammarrätten.

Skyldighet att lämna uppgifter till riksbanken

12 § Riksbanken meddelar föreskrifter om skyldighet för den som för
egen eller någon annans räkning har gjort en valutatransaktion att om transaktionen
lämna de uppgifter och visa upp de handlingar som behövs för
riksbankens statistik. Om någon inte fullgör denna skyldighet, får riksbanken
förelägga honom vite.

Bestämmelser om skyldighet att till skattemyndigheterna lämna kontrolluppgifter
finns i lagen (1990:000) om självdeklaration och kontrolluppgifter.

Straff

13 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet

1. bryter mot förbudet i 3 § att verkställa eller ta emot betalning på annat
sätt än genom valutahandlare,

2. köper eller säljer fondpapper i strid med vad som sägs i 4 §,

3. underlåter att till valutahandlare lämna i 5 § föreskrivna uppgifter eller
lämnar oriktiga uppgifter,

4. bryter mot förbudet i 6 § att sätta in medel på ett eget inlåningskonto i
utlandet eller att verkställa eller ta emot betalningar över ett sådant konto,

5. bryter mot vad som föreskrivs i 7 § om betalning av premie för livförsäkring,

6. bryter mot vad som föreskrivs om förvaring i depå i 8 eller 9 §,

7. lämnar oriktig uppgift i ansökan om undantag enligt 11 §,

8. underlåter att iaktta med stöd av 12 § föreskriven skyldighet att lämna
uppgifter eller visa upp handlingar eller lämnar oriktiga uppgifter.

I ringa fall döms inte till straff.

14 § Om ett vite har förelagts med stöd av 12 § , får inte dömas till straff
för gärning som omfattas av föreläggandet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

2. Tillstånd i enskilda fall som riksbanken har meddelat enligt valutaförordningen
(1959:264) och som avser betalningar m.m. som omfattas av
denna lag skall anses som beslut om undantag enligt 11 § denna lag.

1989/90:FiU37

Bilaga 1

3 Riksdagen 1989/90. 5 sami. Nr 37

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:000) om självdeklaration och
kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 22, 27,29,34 och 50 §§ lagen (1990:000)
om självdeklaration och kontrolluppgifter1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §

Kontrolluppgift om ränta och fordran skall lämnas av

1. Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag,

2. den som yrkesmässigt bedrivit inlåning eller på annat sätt yrkesmässigt
ombesöijt att pengar blivit räntebärande,

3. den som gett ut skuldförbindelse för den allmänna marknaden,

4. förening som från medlemmar mottagit pengar för förräntning,

5. riksgäldskontoret i fråga om statens sparobligationer,

6. valutabank och fondkommis- 6. valutahandlare och fondkomsionär
hos vilka utländsk aktie eller missionär hos vilka utländsk aktie

annat utländskt värdepapper förva- eller annat utländskt värdepapper

ras i depå eller kontoförs enligt sär- förvaras i depå eller kontoförs enligt

skilda bestämmelser. bestämmelserna i lagen (1990:000)

om betalningar till och från utlandet
m.m.

Kontrolluppgift skall lämnas för den som gottskrivits ränta eller till vilken
ränta betalats ut (borgenär) och den som har varit antecknad som innehavare
av utländskt räntebärande värdepapper oavsett om ränta utgått. Kontrolluppgiften
skall ta upp den ränta som den uppgiftsskyldige sammanlagt
gottskri vit eller betalat ut till borgenären samt dennes sammanlagda fordran
på den uppgiftsskyldige vid årets utgång. I fall som avses i första stycket 6
skall uppgift lämnas om ränta som utbetalats eller gottskrivits under året
samt om innehavet i depån eller den kontoförda fordringen vid årets utgång.

1 nnehas ett konto av mer än en person skall ränta och fordran fördelas lika
mellan innehavarna, om inte annat förhållande är känt för den uppgiftsskyldige.
1 fråga om konto för vilket samtliga innehavare inte redovisas
enligt bestämmelserna i 57 § andra stycket skall dock den totala räntan och
fordran redovisas utan fördelning.

Avser en utbetalning också annat än ränta och kan den uppgiftsskyldige
inte ange hur stor del därav som utgör ränta, skall i stället för ränta det
sammanlagt utbetalda beloppet redovisas.

27 §

Kontrolluppgift om utdelning och innehav skall lämnas av

1. den som utbetalt utdelning på aktie i svenskt aktiebolag som är avstämningsbolag
enligt 3 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385), 3 kap. 8 § försäkringsrörelselagen
(1982:713) eller 3 kap. 8§ bankaktiebolagslagen

(1987:618),

2. bank som avses i 1 § aktiefondslagen (1974:931) och som utbetalt utdelning
på andel i svensk aktiefond för vilken register förs enligt 31 § sistnämnda
lag,

3. fondbolag som avses i 1 § aktiefondslagen och som förvaltar svensk
aktiefond för vilken register förs enligt 31 § sistnämnda lag,

1989/90:FiU37

Bilaga 1

1 Lydelse enligt prop. 1989/90:74.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4. den som utbetalt utdelning från utländsk juridisk person, om utdelningen
utbetalats genom Värdepapperscentralen VPC Aktiebolags försorg,

5. valutabank och fondkommissionär
hos vilka utländsk aktie eller
annat utländskt värdepapper förvaras
i depå eller kontoförs enligt särskilda
bestämmelser.

5. valutahandlare och fondkommissionär
hos vilka utländsk aktie
eller annat utländskt värdepapper
förvaras i depå eller kontoförs enligt
bestämmelserna i lagen (1990:000)
om betalningar till och från utlandet
m.m.

Kontrolluppgift skall lämnas för

a) fysisk eller juridisk person som är berättigad att lyfta utdelning för egen
del vid utdelningstillfället och

b) fysisk person som hos den uppgiftsskyldige varit antecknad som innehavare
av aktie eller andel i aktiefond eller utländsk juridisk person eller
utländsk aktie eller annat utländskt värdepapper.

Kontrolluppgift enligt andra stycket a skall ta upp utbetald utdelning och
kontrolluppgift enligt andra stycket b skall ta upp innehavet vid årets utgång.

29 §

Den som begär registrering hos
Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag
av värdepapper som avses berättiga
till utdelning från utländsk
juridisk person eller som åsyftas i
28 § första stycket b, skall samtidigt
lämna uppgift om namn och hemvist
på den för vilkens räkning utdelningen
eller räntan skall lyftas. Om
namn eller hemvist ändras, skall den
som har lämnat uppgiften utan
dröjsmål anmäla detta skriftligt till
Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag.
Bank eller fondkommis- sionär
som är auktoriserad som förvaltare
av aktier enligt lagen (I987:623)
om förenklad aktiehantering, är
skyldig att lämna sådan uppgift som
rör ränta efter anmodan från Värdepapperscentralen
VPC Aktiebolag.
Sådan anmodan får inte göras senare
än fem år efter det att räntan betalts
ut.

Den som begär registrering hos
Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag
av värdepapper som avses berättiga
till utdelning från utländsk
juridisk person eller som åsyftas i

28 § första stycket b, skall samtidigt
lämna uppgift om namn och hemvist
på den för vilkens räkning utdelningen
eller räntan skall lyftas. Om
namn eller hemvist ändras, skall den
som har lämnat uppgiften utan
dröjsmål anmäla detta skriftligt till
Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag.
Bank eller fondkommis- sionär
som är auktoriserad som förvaltare
av aktier enligt aktiekontolagen
(1989:827), är skyldig att lämna sådan
uppgift som rör ränta efter anmodan
från Värdepapperscentralen
VPC Aktiebolag. Sådan anmodan
får inte göras senare än fem år efter
det att räntan betalts ut.

34 §

Efter föreläggande av skattemyndigheten
skall valutabank eller
fondkommissionär hos vilken utländsk
aktie eller annat utländskt
värdepapper förvaras i depå eller
kontoförs enligt särskilda bestämmelser
lämna kontrolluppgift för
namngiven person. Kontrolluppgiften
skall avse det antal och de slag av

Efter föreläggande av skattemyndigheten
skall valutahandlare
eller fondkommissionär hos vilken
utländsk aktie eller annat utländskt
värdepapper förvaras i depå eller
kontoförs enligt bestämmelserna i
lagen (1990:000) om betalningar till
och från utlandet m. m. eller, om en
annan valutahandlare eller fond -

1989/90:FiU37

Bilaga 1

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

värdepapper som avyttrats samt det kommissionär förmedlat försälj erhållna

beloppet. ning av värdepapperet, den valuta handlaren

eller fondkommissionären
lämna kontrolluppgift för
namngiven person. Kontrolluppgiften
skall avse det antal och de slag av
värdepapper som avyttrats samt det
erhållna beloppet.

Efter föreläggande av riksskatteverket skall kontrolluppgift enligt första
stycket lämnas också i fråga om ej namngivna personer. Sådant föreläggande
får efter riksskatteverkets bestämmande utfärdas av skattemyndigheten i
det län där den uppgiftsskyldige har sitt säte eller driver verksamhet.

1989/90:FiU37

Bilaga 1

Valutabank skall lämna kontrolluppgift
för fysisk person för vilken
banken förmedlat betalning till eller
från utlandet. Kontrollupppgiften
skall avse varje betalning som överstiger
25 000 kronor med upplysning
om det sammanlagda beloppet av
dels sådana betalningartiW utlandet,
dels sådana betalningar från utlandet.

50 §

Valutahandlare skall lämna kontrolluppgift
för fysisk person för vilken
valutahandlaren förmedlat betalning
till eller från utlandet. Kontrolluppgiften
skall avse vaije
betalning som överstiger 50 000 kronor.
Upplysning skall lämnas om
vad betalningen avser och vilket land
betalningen verkställs till eller tas
emot från samt vid betalning till utlandet
namn på betalningsmottagaren.
Detsamma gäller mindre betalningar,
om dessa utgör delbetalningar
av en summa som överstiger
50 000 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas från och med 1991
års taxering. För betalningar som förmedlas före den 1 juli 1990 tillämpas
dock äldre bestämmelser. Äldre bestämmelser i 29 § gäller i fråga om avstämningsbolag
för vilka aktiekontolagen (1989:827) inte är tillämplig.

5 Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 5 § sekretesslagen (1980:100)' skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap.

5§

Sekretess gäller hos riksbanken i Sekretess gäller hos riksbanken i
ärenden om tillståndsgivning eller ärenden enligt lagstiftningen om vatillsyn
enligt valutalagstiftningen för lutareglering och betalningar till och

uppgift om enskilds personliga eller från utlandet för uppgift om enskilds

ekonomiska förhållanden, om det personliga eller ekonomiska förhål inte

står klart att uppgiften kan röjas landen, om det inte står klart att

utan att den enskilde lider skada el- uppgiften kan röjas utan att den en ler

men. skilde lider skada eller men.

Sekretess gäller i ärende om studiestöd för uppgift om enskilds personliga
eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde lider skada
eller men om uppgiften röjs. Såvitt gäller annat än studiestöd under sjukdom
gäller sekretessen dock inte beslut i ärendet.

Sekretess gäller, i annat fall än som avses i andra stycket och 8 kap. 6-8 §§,
i ärende om utlåning av allmänna medel för uppgift om enskilds personliga
eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde lider skada
eller men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller dock inte ansökan eller beslut
i ärendet.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst 50 år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

1989/90:FiU37

Bilaga 1

1 Lagen omtryckt 1989:713.

4 Riksdagen 1989190. 5 sami. Nr 37

Av utskottet framlagda lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:1053) om skatt på
omsättning av vissa värdepapper

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1983:1053) om skatt på omsättningen
av vissa värdepapper 1 skall ha följande lydelse:

Nuvarande lydelse

6 §

I fråga om var en person skall
anses vara bosatt tillämpas för en
fysisk person punkt 1 av anvisningarna
till 53 § kommunalskattelagen
(1928:370) och för en juridisk
person 1 § valutaförordningen
(1959:264).

Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

1989/90:FiU37

Bilaga 2

'Lagen omtryckt 1988:781

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion
för riksdagens ombudsmän

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1986:765) med instruktion för
riksdagens ombudsmän skall ha följande lydelse:

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

2 §'

Under ombudsmännens tillsyn står

1. statliga och kommunala myndigheter,

2. tjänstemän och andra befattningshavare vid dessa myndigheter,

3. annan som innehar tjänst eller uppdrag, varmed följer myndighetsutövning,
såvitt avser denna hans verksamhet,

4. tjänstemän och uppdragstagare i statliga affärsverk, när de för
verkens räkning fullgör uppdrag i sådana aktiebolag där staten genom
verken utövar ett bestämmande inflytande.

I fråga om befattningshavare vid försvarsmakten omfattar tillsynen
dock endast befäl av lägst fänriks grad och dem som innehar motsvarande
tjänsteställning.

Ombudsmännens tillsyn omfattar ej

1. riksdagens ledamöter,

2. riksdagens förvaltningsstyrelse, riksdagens valprövningsnämnd,
riksdagens besvärsnämnd eller kammarsekreteraren.

3. riksbanksfullmäktige, riks- 3. riksbanksfullmäktige, riksbankschefen
och vice riksbanks- bankschefen och vice riksbankschefer,
utom såvitt avser deltagan- chefer, utom såvitt avser deltagande
i utövning av riksbankens be- de i utövning av riksbankens beslutanderätt
enligt valutalagen slutanderätt enligt lagen

(1939:350), (1990:000) om valutareglering och

lagen (1990:000) om betalningar
till och från utlandet m.m.,

4. regeringen eller statsråd,

5. justitiekanslern samt

6. ledamöter av beslutande kommunala församlingar.

Ombudsmännen står ej under tillsyn av varandra.

Med befattningshavare förstås i denna lag, om inte annat framgår av
sammanhanget, person som står under ombudsmännens tillsyn.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

1989/90:FiU37

Bilaga 2

1 Senaste lydelse 1988:1397.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1989:185) om arvoden m.m.
för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och
organ

Härigenom föreskrivs att l § lagen (1989:185) om arvoden m.m. för
uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ skall ha följande
lydelse:

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

1 §'

Arvoden för vissa uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och
organ skall utgå enligt följande:

1. Sveriges riksbank

Fullmäktig som inte är tjänsteman:
2 000 kronor för månad.

Fullmäktiges ordförande:

3 000 kronor för månad utöver
fullmäktigearvodet.

Suppleant för fullmäktig som
inte är tjänsteman: 650 kronor för
månad.

Ledamot av valutastyrelsen som
inte är tjänsteman i riksbanken:

800 kronor för månad.

Suppleant i valutastyrelsen som
inte är tjänsteman i riksbanken:

300 kronor för månad.

2. Riksdagens förvaltningsstyrelse

Ledamot: 1 000 kronor för månad.

Vice ordförande i förvaltningsstyrelsen: 350 kronor för månad
utöver ledamotsarvodet.

Ordförande i direktionen: 450 kronor för månad utöver arvodet
som ledamot av förvaltningsstyrelsen.

Ledamot av direktionen som inte är vice ordförande i förvaltningsstyrelsen
eller ordförande i direktionen: 350 kronor för månad utöver
arvodet som ledamot av förvaltningsstyrelsen.

Suppleant i förvaltningsstyrelsen: 300 kronor för månad.

3. Riksdagens revisorer

Revisor: 1 200 kronor för månad.

Ordförande: 500 kronor för månad utöver arvodet som revisor.

Vice ordförande: 400 kronor för månad utöver arvodet som revisor.

Ledamot av arbetsutskottet som inte är ordförande eller vice ordförande
eller tjänsteman vid kansliet: 300 kronor för månad utöver
arvodet som revisor.

Suppleant: 300 kronor för månad.

4. Nordiska rådets svenska delegation

Ledamot av arbetsutskottet: 250 kronor för månad.

Ordförande: 650 kronor för månad utöver arvodet som ledamot av
arbetsutskottet.

Suppleant i arbetsutskottet: sammanträdesarvode enligt 2 §.

5. Riksdagens besvärsnämnd

Ledamot: 200 kronor för månad.

Ordförande: 600 kronor för månad utöver ledamotsarvodet.

Suppleant: sammanträdesarvode enligt 2 §.

1. Sveriges riksbank
Fullmäktig som inte är tjänstman:
2 000 kronor för månad.

Fullmäktiges ordförande:
3 000 kronor för månad utöver
fullmäktigearvodet.

Suppleant för fullmäktig som
inte är tjänsteman: 650 kronor för
månad.

1989/90: FiU3 7

Bilaga 2

6. Valprövningsnämnden

Ledamot och suppleant: dagarvode med motsvarande tillämpning
av bestämmelserna i förordningen (1978:45) om ersättning vid kommittéuppdrag.

Ordföranden och dennes ersättare: 1 000 kronor för månad utöver
dagarvodet.

7. Utrikesnämnden

Ledamot och suppleant: sammanträdesarvode enligt 2 § under tid
då riksmöte inte pågår.

8. Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond

Ledamot och suppleant: 900 kronor för månad.

Ordförande: 1 100 kronor för månad utöver ledamotsarvodet.

Vice ordförande: 550 kronor för månad utöver ledamotsarvodet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

1989/90:FiU37

Bilaga 2

1 Ändringen innebär att bestämmelserna om ersättning till ledamot och
suppleant i valutastyrelsen har tagits bort ur punkt 1.

4 Förslag till ändring av 55 § lagen (1988:1385) om
Sveriges riksbank

1989/90:FiU37

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Åtal mot vice riksbankschef för
brott som han begått i utövningen
av sin tjänst får beslutas endast av
finansutskottet eller av fullmäktige.
Detta gäller dock inte i fråga
om brott som begåtts i utövningen
av riksbankens beslutanderätt
enligt valutalagen (1939:350).

Utskottets förslag
§

Skatteutskottets yttrande
1988/89:SkU4y

Betalningar till och från utlandet

Till finansutskottet
Inledning

Finansutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att avge yttrande över
proposition 1989/90:135 om betalningar till och från utlandet jämte
eventuella motioner. I ärendet har väckts lyra motioner,
1989/90:Fi58— 61. Med anledning härav får skatteutskottet anföra följande.

Lagen om betalningar till och från utlandet m.m.

I propositionen föreslås ingen förlängning av den nuvarande valutaregleringen.
Däremot lämnas förslag till en ny valutaregleringslag med
karaktären av beredskapslag, avsedd att kunna sättas in under säkerhetspolitiska
kriser och i krig samt under en begränsad tid om landet i
fredstid utsätts för mycket allvarliga störningar på det valutapolitiska
området. Vidare föreslås, i syfte att skapa en grund för riksbankens
insamling av uppgifter för betalningsbalansstatistiken och för skattemyndigheternas
kontroll av utlandstransaktioner, en särskild lag om
betalningar till och från utlandet, den s.k. betalningslagen. Denna lag
innehåller bl.a. bestämmelser om att betalningar till och från utlandet
i princip skall ske via auktoriserade valutahandlare. Från denna huvudregel
finns dock en rad undantag.

I motion Fi59 (yrkande 2) av Lars Tobisson m.fl. (m) yrkas avslag
på propositionen såvitt avser förslaget till betalningslag samt att riksdagen
hos regeringen begär ett nytt förslag. Enligt motionärerna innebär
den föreslagna lagen begränsningar av kapitalets rörelsefrihet som är
oförenliga med strävan till fria kapitalrörelser över gränserna och som
rimmar illa med riksdagens uttalade avsikt att etablera så nära relationer
med EG som möjligt. Ett nytt förslag bör enligt motionärerna
utformas så att det står i samklang med aktuella liberaliseringssträvanden
inom OECD och EG.

I motion Fi58 av Lars Werner m.fl. (vpk) yrkas avslag på propositionen
(yrkande 1), en utredning om vilka medel som kan användas för
att hävda en självständig stabiliseringspolitik och vilka möjligheter som
kan ges åt de arbetandes fackföreningar att förhindra osunda kapitaloch
valutaflöden (yrkande 2) samt en förlängning av den nuvarande
valutaregleringen till att gälla under ytterligare ett år (yrkande 3).
Vpk-motionärerna hänvisar till sin redan tidigare framförda uppfatt -

1989/90:FiU37

Bilaga 3

ning — som enligt vad de framhåller även delas av LO — att
avvecklingen av valutaregleringen är fel eller att den i vart fall inletts
vid fel tidpunkt.

I motion Fi60 av Inger Schörling m.fl. (mp) slutligen yrkas avslag
på propositionen (yrkande 1) samt att regeringen lägger fram ett nytt
förslag till lag om betalningar till och från utlandet som bidrar till en
ekologiskt och socialt ansvarsfull handel med varor mellan länder och
människor och deras organisationer (yrkande 2). Motionärerna från
miljöpartiet de gröna anser att valutaregleringen inte borde ha avvecklats
utan analys av ekonomiska och ekologiska konsekvenser, att man
även i den föreliggande propositionen helt bortser från viktiga nutidsoch
framtidsaspekter och att den därför inte kan ligga till grund för
lagstiftning.

Utskottet vill erinra om att riksdagen tidigare godkänt (prop.
1988/89:100 bilaga 1, FiU20) att de kvarstående delarna av valutaregleringen
avvecklas men att avvecklingen bör ske på ett sätt som medger
att en god statistik över utrikesbetalningarna och en fungerande skattekontroll
kan upprätthållas. Genom ett senare riksdagsbeslut (prop.
1988/89:142, FiU32) har valutaregleringen förlängts ett år, t.o.m. den

30 juni 1990. Vidare har taxeringslagen försetts med nya regler om
kontrolluppgifter från valutabanker och fondkommissionärer i fråga
om utländska värdepapper och vissa betalningar till och från utlandet.
De nya reglerna i taxeringslagen skulle ses som temporära åtgärder i
avvaktan på att kontrollfrågorna kunde lösas utanför ramen för valutalagstiftningen.
I ärendet framhöll skatteutskottet (1988/89:3y) att utgångspunkten
borde vara att skattemyndigheterna kunde få ta del av
eller automatiskt få uppgifter om transaktioner med utlandet i samma
utsträckning som i fråga om transaktioner inom landet. Det borde
därför enligt utskottets mening inte komma i fråga att avveckla de
delar av valutaregleringen som tidigare användes för en sådan kontroll
utan att samtidigt försäkra sig om att den angivna målsättningen för
skattekontrollen i tillräcklig grad kunde tillgodoses på annat sätt.

Utskottet, som begränsar sitt yttrande till att avse frågor som hänger
samman med skattekontrollen i samband med avvecklingen av valutaregleringen,
anser att den föreliggande propositionen i dessa hänseenden
ligger i linje med de nyss angivna principerna. Kontrollproblemen
i samband med de fria kapitalrörelserna över gränserna kan komma
att bli besvärliga, och en lösning som endast bygger på medverkan av
skattemyndigheterna i andra länder kräver, som anförs av föredragande
statsrådet, ett vidsträckt internationellt samarbete för att uppnå en
tillfredsställande nivå på skattekontrollen. 1 det sammanhanget vill
utskottet erinra om att riksdagen nyligen på utskottets hemställan
godkänt den i propositionen angivna Europaråds- och OECD-konventionen
om ömsesidig handräckning i skatteärenden (prop. 1989/90:14,
SkU17). Som framhålls i propositionen kan det dock inte antas att ett
så stort antal andra stater godkänner konventionen att kontrollproblemen
på denna väg kan lösas i ett kort eller medellångt tidsperspektiv.
När det gäller kontrollfrågorna i ett längre perspektiv har utskottet
erfarit att det pågår ett arbete inom finansdepartementet att mera

1989/90: FiU3 7

Bilaga 3

långsiktigt studera kontrollfrågorna i samband med de fria valutarörelserna
och fånga in den information som finns om vad som sker inom
EG på detta område.

Mot bakgrund av vad som anförts instämmer utskottet i föredragande
statsrådets uppfattning att skattekontrollen, i avvaktan på ett väsentligt
utvidgat internationellt samarbete, bör bygga på interna regler
utformade för just detta ändamål. Den föreslagna betalningslagen, som
bl.a. innebär att betalningar till och från utlandet i princip kanaliseras
till av riksbanken auktoriserade valutahandlare, bör enligt utskottets
uppfattning ge de berörda myndigheterna möjlighet att följa betalningsströmmarna
till och från utlandet och hämta in de uppgifter som
behövs för bl.a. kontrollverksamheten. Utskottet återkommer nedan
till vissa detaljfrågor som tagits upp av några motionärer, men i övrigt
tillstyrker utskottet förslaget i propositionen om en ny lag om betalningar
till och från utlandet m.m. och avstyrker avslagsyrkandena i de
nu aktuella motionerna. Utskottet avstyrker vidare yrkandena i motionerna
Fi58 och Fi60 om nya utredningar och förslag.

Valutahandelstillstånd

1 propositionen föreslås att valutahandel skall få bedrivas endast efter
tillstånd av riksbanken. Ett sådant tillstånd (valutahandelstillstånd)
skall kunna medges för olika kreditinstitut och postverket. En tillståndshavare
skall efter erhållet tillstånd kallas auktoriserad valutahandlare.
Vid prövningen skall en sökandes kompetens och soliditet
samt allmänna lämplighet beaktas. Ett valutahandelstillstånd skall kunna
begränsas till viss valutahandel.

I motion Fi61 (yrkande 3) av Anne Wibble m.fl. (fp) yrkas en
principiell rätt för samtliga finansinstitut som står under myndighetstillsyn
att handla med valutor och ombesörja betalningar till och från
utlandet. Motionärerna anser att det vore fel att inskränka denna
rättighet med hänsyn till det aktuella institutets normala verksamhet,
eftersom detta enligt deras uppfattning skulle verka konkurrenshämmande
och inskränkande på verksamhetens expansion.

Utskottet ansluter sig till föredragande statsrådets uppfattning att
behovet av en god skattekontroll motiverar att betalningarna går
genom seriösa institut, vars lämplighet prövats av riksbanken. Riksbanken
bör också kunna ge begränsade tillstånd. Utskottet vill emellertid
betona vikten av föredragande statsrådets uttalande att det inte skall
vara fråga om någon behovsprövning och att det är angeläget att
prövningen inte sker efter så hårda villkor att den åsyftade breddningen
och ökade konkurrensen inom valutahandeln motverkas. Härigenom
får syftet med motionen såvitt nu är i fråga anses i väsentliga
avseenden tillgodosett. Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker
motionen i denna del.

1989/90:FiU37

Bilaga 3

Utländska inlåningskonton

I propositionen föreslås att en svensk juridisk person eller en fysisk
person bosatt i Sverige i princip inte skall få sätta in pengar på ett eget
inlåningskonto i utlandet eller verkställa betalningar till utlandet eller
ta emot betalningar via ett sådant konto. Generella undantag skall
göras för dem som bedriver verksamhet i utlandet eller av annan
anledning har ett affärsmässigt eller annat beaktansvärt behov av att
kunna göra betalningar till eller från ett eget inlåningskonto i utlandet.
Regeringen, eller myndighet som regeringen bestämmer, föreslås få en
möjlighet att föreskriva ytterligare undantag från betalningsförbudet.

I motion Fi61 (yrkande 2) av Anne Wibble m.fl. (fp) yrkas att
riksbanken skall åläggas att automatiskt lämna tillstånd till att göra
betalningar till och från eget inlåningskonto i sådana länder som
lämnar kontrolluppgift till de svenska skattemyndigheterna.

Av bl.a. kontrollskäl biträder utskottet förslaget i propositionen, mot
vilket det stora flertalet remissinstanser inte har haft något att erinra,
att de nuvarande starka begränsningarna att placera medel på
inlåningskonto i utlandet i princip bör behållas. Vidare anser utskottet
att ett undantag från denna princip bör gälla i fråga om konton i
länder som lämnar en tillfredsställande information till de svenska
myndigheterna. Vad gäller den närmare utformningen av ett sådant
undantag bör, som framhålls i propositionen, bestämmelserna härom
meddelas i en förordning. Utskottet tar således inte ställning till exakt
hur detta undantag bör utformas, utan det får ankomma på regeringen
att svara för denna detaljfråga. I detta sammanhang vill emellertid
utskottet ånyo peka på att riksdagen nyligen godkänt den i propositionen
angivna Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig
handräckning i skatteärenden (prop. 1989/90:14, SkU17). Konventionen
träder i kraft när den godkänts av fem stater. Enligt vad utskottet
erfarit förbereds ett godkännande för närvarande — förutom av Sverige

— av Norge, Finland och USA. Som framhålls i propositionen bör det,
när konventionen har trätt i kraft, vara tillåtet för såväl juridiska
personer som fysiska personer bosatta i Sverige att verkställa betalningar
till ett eget inlåningskonto i sådana länder som har tillträtt konventionen,
om kontrolluppgifter skall lämnas till de svenska skattemyndigheterna
i huvudsak i samma utsträckning som i fråga om inlåningskonton
i Sverige. Utskottet, som tillstyrker propositionen, finner att
motionsyrkandet härigenom får anses i väsentlig del tillgodosett och
utskottet avstyrker därför motionen i denna del.

Kontrolluppgifter

I propositionen föreslås att kontrolluppgifter om betalningar till och
från utlandet skall lämnas av valutahandlare. Uppgift skall därvid
lämnas om varje betalning som överstiger 50 000 kr. Upplysning skall
också lämnas om vad betalningen avser och vilket land betalningen går
till eller kommer från. Vid betalning till utlandet skall upplysning

1989/90:FiU37

Bilaga 3

också lämnas om namnet på betalningsmottagaren. Kontrolluppgiftsskyldigheten
skall gälla även mindre betalningar, om dessa utgör
delbetalningar av en summa som överstiger gränsbeloppet.

I motion Fi61 (yrkande 5) av Anne Wibble m.fl. (fp) yrkas att
föreskrifterna om att lämna uppgift om namnet på betalningsmottagaren
och om att ange huruvida betalningar av mindre belopp utgör
delbetalningar av större summor utgår. Motionärerna anser att det inte
är rimligt att kräva valutahandlarna på uppgifter om betalningsmottagare
som normalt inte är skattskyldiga i Sverige eller om en beloppsmässigt
mindre betalning utgör en delbetalning av en större summa.

Utskottet ansluter sig till föredragande statsrådets uppfattning att det
från skattekontrollsynpunkt kan vara av stort värde att få kännedom
om vem som är mottagare till en utländsk betalning när det finns en
intressegemenskap med den som verkställer betalningen. Som framhålls
i propositionen skall motsvarande uppgifter redan i dag lämnas
inom BOK-systemet (riksbankens rapporteringssystem för betalningar
till och från utlandet), och det behöver sålunda inte skapas några nya
administrativa rutiner för dessa fall. Utskottet anser vidare i likhet med
föredragande statsrådet att en bestämmelse om att uppgift skall lämnas
även om mindre betalningar, om dessa utgör delbetalningar av en
summa som överstiger 50 000 kr., behövs för att undvika en för stor
lucka i systemet. Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i
denna del och avstyrker motion Fi61 i motsvarande del.

Stockholm den 10 maj 1990
På skatteutskottets vägnar

Lars Hedfors

Närvarande: Lars Hedfors (s), Bo Lundgren (m), Bo Forslund (s),
Torsten Karlsson (s), Kjell Johansson (fp), Hugo Hegeland (m), Sverre
Palm (s), Karl-Gösta Svenson (m), Leif Olsson (fp), Rolf Kenneryd (c),
Lars Bäckström (vpk), Gösta Lyngå (mp), Kjell Nordström (s), Karl
Hagström (s), Lisbeth Staaf-Igelström (s) och Marianne Andersson i
Gislaved (s).

Avvikande meningar

1. Lagen om betalningar till och från utlandet m.m.

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) anför:

Det är angeläget att Sverige verkar för en förbättrad skattekontroll över
gränserna. Som anförs i motion Fi59 (m) innebär emellertid den
betalningslag som regeringen nu föreslår att en ny form av valutareglering
återinförs genom en bakväg.

1989/90:FiU37

Bilaga 3

Enligt den föreslagna lagen om betalningar till och från utlandet
m.m. får sådana transaktioner ske endast via auktoriserad valutahandlare.
Köp och försäljning av utländska värdepapper måste på samma
sätt hanteras av föndkommissionär med valutahandelsauktorisation.
Sådana värdepapper måste dessutom förvaras i depå hos auktoriserad
valutahandlare. Det skall i princip vara förbjudet att deponera medel
på inlåningskonto utomlands. Förbudet mot att betala mer än 3 000
kr. i årspremie för en utländsk livförsäkring föreslås bestå tills vidare.

Enligt vår mening kan det inte råda något tvivel om att begränsningarna
är oförenliga med aktuella strävanden mot fria kapitalrörelser
över gränserna. De rimmar mycket illa med riksdagens uttalade avsikt
att etablera så nära relationer med EG som möjligt. Syftet vid sidan av
skattekontrollen att låsa in sparkapital i Sverige kommer i dagen bl.a.
genom föreskriften om att utländsk livförsäkringspremie inte får överstiga
3 000 kr. per år. Denna åtgärd är dock förfelad med hänsyn till
att de premier som i dag betalas in till svenska livförsäkringsbolag av
dessa placeras i utländska fastigheter och aktier.

Sammanfattningsvis delar vi den i motion Fi59 framförda uppfattningen
att det enda säkra sättet att undvika kapitalflykt är att tekniskt
och nivåmässigt harmonisera skattelagstiftningen till förhållandena i
omvärlden. Detta måste prägla översynen av den svenska kapitalbeskattningen
i samband med den förestående skatteomläggningen. Den
föreslagna betalningslagen innebär ett återfall i förlegat regleringstänkande
och bör enligt vår mening avvisas av riksdagen. Regeringen bör
samtidigt ges i uppdrag att utforma ett nytt förslag som står i samklang
med aktuella liberaliseringssträvanden inom OECD och EG.

Vi föreslår att finansutskottet hemställer att dessa åtgärder vidtas.
Det innebär att vi tillstyrker motion Fi59 yrkande 1 och avstyrker
propositionen i motsvarande del samt motionerna Fi58 yrkandena 1
och 2 och Fi60 yrkandena 1 och 2 i den mån de sistnämnda motionerna
inte är tillgodosedda.

2. Lagen om betalningar till och från utlandet m.m.

Lars Bäckström (vpk) anför:

Inom vpk ansluter vi oss till den kritik som framförts i bl.a. motion
Fi58 att tidpunkten för avregleringen på valutamarknaden var illa vald
och att avvecklingen genomförts i ett alltför hastigt tempo. Även om
den nuvarande valutalagstiftningen med tidens utveckling inte har
varit något effektivt medel att begränsa och styra kapitalrörelser har
valutalagen haft sin betydelse. Vi vill i sammanhanget peka på LOs
kritik mot ett alltför snabbt avskaffande av valutaregleringen. Enligt
LO borde ytterligare strukturförbättringar avvaktas, bl.a. en ökning av
konkurrenselementet i svenskt näringsliv, innan tiden kunde anses
mogen för en sådan åtgärd. Bakom denna kritik finns en djup oro för
avsaknaden av en kraftfull politik för medvetna strategiska investeringar
inom industrin.

Som anförs i vpk-motionen medför valutaavregleringen en liberalisering
av kapitalrörelserna som försvårar en aktiv politik mot ett ökat

1989/90: FiU3 7

Bilaga 3

internationellt beroende. En sådan valutapolitik innebär snarare ett
aktivt stöd till en stegvis utflyttning av näringslivets investeringar samt
andra kapital- och portföljtransaktioner, bl.a. i syfte att undgå skattekontroll.
De ökade möjligheterna till skatteundandraganden kan befaras
leda till påfrestningar av olika slag och på sikt medföra att vår
konkurrensförmåga gentemot utlandet sätts ned ytterligare.

Mot bakgrund av det anförda tillstyrker vi från vpk:s sida kravet i
motion Fi58 att avslå propositionen (yrkande 1) och begära tillkallande
av en utredning för att finna nya och mer effektiva medel att föra
en självständig stabiliseringspolitik i syfte att stärka vårt nationella
oberoende och ge de arbetandes fackföreningar ökade möjligheter att
förhindra osunda kapital- och valutaflöden (yrkande 2). I konsekvens
härmed ställer vi oss också bakom förslaget att förlänga valutalagen
och valutaförordningen till att gälla även nästkommande budgetår
(yrkande 3). Härigenom får motion Fi59 såvitt avser ett avslag på
propositionen i viss del anses tillgodosedd, liksom även motion Fi60 i
väsentliga delar.

3. Lagen om betalningar till och från utlandet m.m.

Gösta Lyngå (mp) anför:

Miljöpartiet de gröna anser att avvecklingen av valutaregleringen innebär
att Sverige på sikt avhänder sig kontrollen över sin egen ekonomi.
En helt fri valutamarknad innebär att vi far en väsentlig förlust av
skattemedel genom att internationell skatteflykt underlättas. De gröna
anser därför att övergången till en fri valutamarknad bör stoppas och
att man bör begränsa kapitalets rörlighet av ekologiska och sociala
skäl. Lättnader i fråga om en sådan valutareglering bör få ske först när
man kan se att det globala ekologiska förfallet bromsats, att ett övertygande
ekologiskt återuppbyggnadsarbete är i gång, att en rättvisare
fördelning av världens resurser har påbörjats, att den svenska ekonomin
fungerar utan störningar och är i god balans samt att landet sedan
lång tid inte har haft något bytesbalansunderskott. Sverige bör enligt
vår mening ta sin del av ansvaret för att handeln mellan länder och
människor och deras organisationer ges en ekologiskt och socialt
ansvarsfull inriktning.

Enligt de grönas mening bör riksdagen med bifall till motion Fi60
avslå den nu föreliggande propositionen och — med beaktande av vad
här anförts — begära ett nytt förslag av regeringen. Härigenom får
motion Fi59 såvitt avser ett avslag på propositionen i viss del anses
tillgodosedd, liksom även motion Fi58 i väsentliga delar.

4. Valutahandelstillstånd

Kjell Johansson och Leif Olsson (båda fp) anför:

I likhet med motionärerna bakom motion Fi61 (fp) anser vi att rätten
att bedriva handel med valutor och göra utlandsbetalningar inte bör
kunna begränsas med hänsyn till det aktuella institutets normala
verksamhet, eftersom detta enligt vår mening skulle verka konkurrens -

1989/90:FiU37

Bilaga 3

hämmande och inskränkande på verksamhetens expansion. Vi biträder
därför förslaget i motionen, yrkande 3, att lagen utformas så att
samtliga kreditinstitut som står under myndighetstillsyn principiellt
skall ha denna rätt.

5. Utländska inlåningskonton

Kjell Johansson och Leif Olsson (båda fp) anför:

Vi delar den uppfattning som förs fram av folkpartiet i motion Fi61 att
riksbanken bör åläggas att automatiskt lämna tillstånd till att göra
betalningar till och från eget inlåningskonto i sådana länder som
lämnar kontrolluppgift till de svenska skattemyndigheterna. Denna
tanke utgör en vidareutveckling av vad riksskatteverket anfört i sitt
remissyttrande över den utredning som ligger till grund för propositionen,
nämligen att undantaget från kontoförbudet utformas så att riksbanken
ges en möjlighet att medge tillstånd i de angivna fallen. Vi
biträder också fp-motionärernas förslag till lagteknisk lösning genom
ett tillägg till den i propositionen föreslagna 11 § i den nya lagen om
betalningar till och från utlandet m.m. Med det anförda tillstyrker vi
yrkande 2 i motion Fi61.

6. Kontrolluppgifter

Kjell Johansson och Leif Olsson (båda fp) anför:

I likhet med motionärerna bakom motion Fi61 (fp) anser vi att man
rimligen inte kan kräva av valutahandlarna att de tar reda på om en
beloppsmässigt mindre betalning utgör en delbetalning av en större
summa, utan valutahandlarna bör kunna utgå ifrån att mindre belopp
är undantagna från uppgiftsskyldigheten. Vi kan inte heller acceptera
att uppgiftsskyldigheten skall gälla namnet på mottagaren som normalt
inte är skattskyldig i Sverige. Vi delar således inte uppfattningen i
propositionen att uppgift om betalningsmottagaren behövs för att kunna
upprätthålla en godtagbar kvalitet och tillförlitlighet i betalningsbalansstatistiken
utan biträder förslaget i motion Fi61 yrkande 5 att de
berörda föreskrifterna inte tas in i taxeringslagen.

1989/90:FiU37

Bilaga 3

796, Stockholm 1990