Finansutskottets betänkande
1989/90:FiU32
Återförvisat ärende om tillfälligt förbud
mot höjning av vinstutdelning i vissa
aktiebolag (prop. 1989/90:94)
Sammanfattning
Utskottet avstyrker i betänkandet att ett utdelningstak införs för börsnoterade
bolag och OTC-bolag för verksamhetsåren 1989 och 1990.
Vänsterpartiet kommunisterna tillstyrker förslaget i en reservation.
I en gemensam reservation från moderata samlingspartiet, folkpartiet
och centerpartiet anförs andra motiv för att avstyrka förslaget.
Inledning
I betänkandet 1989/90:FiU31 behandlade finansutskottet proposition
1989/90:94 om tillfälligt förbud mot höjning av vinstutdelning i vissa
aktiebolag. Vid kammarbehandlingen av betänkandet den 15 februari
beslutade riksdagen att återförvisa ärendet till utskottet för ytterligare
beredning.
f föreliggande betänkande tas ärendet upp till förnyad behandling.
Propositionen
I proposition 1989/90:94 har regeringen (finansdepartementet) — efter
föredragning av statsrådet Kjell-Olof Feldt — föreslagit riksdagen att
anta i propositionen framlagt förslag till lag om tillfälligt förbud mot
höjning av vinstutdelning i vissa aktiebolag.
Propositionens lagförslag återfinns i bilaga till betänkandet.
Motionerna
1989/90:Fi24 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen
avslår proposition 1989/90:94.
1989/90:Fi25 av Gunnar Björk m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen avslår
proposition 1989/90:94.
1
1989/90
FiU32
1 Riksdagen 1989190. 5 sami. Nr 32
1989/90:Fi27 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen avslår
proposition 1989/90:94.
Motion 1989/90:Fi26 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) behandlar utskottet
i sitt betänkande om riktlinjer för den ekonomiska politiken och för
budgetregleringen m.m.
Utskottet
I propositionen föreslås att ett tillfälligt utdelningstak införs för börsnoterade
bolag och OTC-bolag. Det innebär att utdelningar som beslutas
under år 1990 inte får överstiga vad som gällde för år 1989 och att
utdelningar som beslutas under år 1991 inte får överstiga vad som
gällde för år 1990. Åtgärden är enligt propositionen motiverad av
fördelningspolitiska skäl.
I motioner från moderata samlingspartiet (Fi27), folkpartiet (Fi24)
och centerpartiet (Fi25) framhålls beträffande utdelningstak för aktieutdelningar
att förslag av denna typ är verkningslösa sett ur fördelningspolitisk
synvinkel. Samtliga här nämnda partier yrkar avslag på
förslaget.
Vänsterpartiet kommunisterna är positivt till att stoppa höjningarna
av aktieutdelningarna, men förslaget anses vara fördelningspolitiskt
ineffektivt. Man föreslår därför att en särskild skatt tas ut på företagens
vinster i syfte att stärka kommunerna och hushållen.
Miljöpartiet anser att åtstramningseffekten av utdelningsstoppet är
litet, men att den har ett symbolvärde och därför bör genomföras, helst
som en del av ett större åtstramningsprogram som motionärerna
redovisat i motion 1989/90:A20.
Enligt utskottets mening har förslaget om utdelningsstopp ett direkt
samband med förslaget i proposition 1989/90:95 om ett allmänt lönestopp.
Ett lönestopp kräver stora uppoffringar av löntagarna. Mot den
bakgrunden framstår det som nödvändigt att även kapitalägarna måste
avstå från ökade inkomster i form av höjda aktieutdelningar. Men
eftersom förslaget om lönestopp avvisats av riksdagen finns det nu
enligt utskottets mening inte anledning att reglera aktieutdelningarna
på det sätt som föreslås i propositionen.
Utskottet avstyrker mot denna bakgrund att ett utdelningstak införs
för börsnoterade bolag och OTC-bolag. Det innebär att utskottet tillstyrker
avslagsyrkandena i motionerna Fi24 (fp), Fi25 (c) och Fi27
(m).
1989/90:FiU32
2
Hemställan
1989/90:FiU32
Utskottet hemställer
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Fi24,
1989/90:Fi25 och 1989/90:Fi27 avslår det i proposition
1989/90:94 framlagda förslaget till lag om tillfälligt förbud mot
höjning av vinstutdelning i vissa aktiebolag.
res. 1 (vpk)
res. 2 (m, fp, c) - motiv.
Stockholm den 13 mars 1990
På finansutskottets vägnar
Anna-Greta Leijon
Närvarande: Anna-Greta Leijon (s), Anne Wibble (fp), Roland Sundgren
(s), Arne Andersson i Gamleby (s), Gunnar Björk (c), Iris
Mårtensson (s), Arne Kjörnsberg (s), Filip Fridolfsson (m), Ivar Franzén
(c), Carl Frick (mp), Marianne Carlström (s), Sonia Karlsson (s),
Ing-3ritt Nygren (m), Maria Hed (s), Ingela Mårtensson (fp), Margareta
Gard (m) och Maggi Mikaelsson (vpk).
Reservationer
1. Maggi Mikaelsson (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 2 som börjar med "Enligt
utskottets" och slutar med "och Fi27 (m)" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den tredje vägens politik är i en återvändsgränd.
Den har hållit nere den öppna arbetslösheten men har ensidigt gynnat
vinstökningar i företag och medfört löneökningar och skattelättnader
för höginkomsttagarna. Tredje vägens politik har drabbat de lågavlönade
genom sänkta reallöner samt drabbat kommun- och landstingssektor
genom realt minskade statsbidrag.
Regeringen har alltmer valt en politisk väg, där tilltagande inkomstoch
klassklyftor blivit resultatet. Regeringen har undvikit att bekämpa
inflationen med åtgärder mot kapitalet; i stället har de arbetandes
löneökningar utmålats som inflationens huvudorsak.
I stället för att angripa löneökningarna anser utskottet att följande
sex åtgärder bör vidtas.
-Riv upp skatteomläggningen. Genomför en helt ny skattepolitisk
reform som i grunden är rättvis för låginkomsttagarna.
-Genomför en rättvis lönepolitik som gynnar de lågavlönade.
-Genomför en kraftfull vinst- och förmögenhetsindragning från företagen.
Satsa resurserna på kommunerna och de lågavlönade.
-Återinför valutaregleringen och skärp valutakontrollen.
-Genomför en demokratisering av arbetslivet.
-Som ett led i en rättvis ekonomisk politik anser utskottet att åtgärder
måste vidtas på miljöområdet. Bl.a.kan åtgärder som t.ex. skärpt
skatt på reklam, skatt på engångsförpackningar m.m. ha en avkylande
effekt och vara ett led i en mera ekologiskt inriktad politik.
Regeringen anser att Sverige med hög fart rusar in i en kostnadskris.
Den lösning man denna gång tillhandahåller är att angripa rådande
pris- och lönerelationer.
Utskottet delar inte regeringens uppfattning att vi står inför en akut
kostnadskris. Det framlagda åtgärdsprogrammet framstår inte heller
som särdeles effektivt eller rättvist. Ett generellt lönestopp slår hårdast
mot de lågavlönade. Riksdagen har också avvisat en sådan politik.
Utskottet ser däremot positivt på förslaget att stoppa höjningarna av
aktieutdelningarna men det är sannolikt alltför fördelningspolitiskt
ineffektivt. Kapitalet kan omdisponera sina resurser så att deras förmögenheter
och tillgångar kan växa ändå. Därför anser utskottet att en
särskild vinst- och förmögenhetsskatt på företagen bör tas ut i syfte att
dels stärka kommunerna, dels vara en del i finansieringen av en rättvis
skattereform. Utskottet avser att i annat sammanhang återkomma till
denna fråga.
dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Fi24,
1989/90:Fi25 och 1989/90:Fi27 antar i proposition 1989/90:94
framlagt lagförslag.
2. Anne Wibble (fp), Gunnar Björk (c), Filip Fridolfsson (m), Ivar
Franzén (c), Ing-Britt Nygren (m), Ingela Mårtensson (fp) och Margareta
Gard (m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 2 som
börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "i propositionen" bort
ha följande lydelse:
Utskottet vill med anledning härav anföra följande. Propositionen
ingick i det panikpaket som regeringen lade fram i början på februari,
mindre än en månad efter det att budgetpropositionen presenterats,
och som innehöll en rad förslag om långtgående inskränkningar i den
svenska marknadsekonomin. Riksdagen avvisade redan den 15 februari
några av huvudförslagen i paketet, nämligen lönestoppet och strejkförbudet.
I samband härmed återförvisades förslaget om ett aktieutdelningstak
av kammaren till finansutskottet. Detta förslag tas nu upp till
förnyad behandling. Utskottet har sedan den föregående behandlingen
tagit intryck av vad som då anfördes reservationsvis från moderata
samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet och vill med anledning
härav anföra följande.
Flera års brister i den ekonomiska politiken har nu kulminerat i en
akut kris. Enligt utskottets mening står botemedlet dock inte att finna i
omfattande regleringar av hittills fria marknader. I stället krävs en
kombination av tillväxtbefrämjande åtgärder och en genom utgiftsminskningar
stramare finanspolitik.
1989/90:FiU32
4
Förslaget om utdelningsstopp sades vara motiverat av fördelningspolitiska
skäl. Sett utifrån erfarenheterna från tidigare utdelningstak ter
sig emellertid de fördelningspolitiska effekterna som högst diskutabla.
Om bolagens utdelningsmöjligheter skulle begränsas kommer en
större andel av vinsten att återinvesteras än vad som annars hade varit
fallet. Detta leder till att företagens värde ökar. Ökningen kommer
aktieägarna till del genom högre börskurser och därmed större reavinster.
Under det förra utdelningsstoppet kompenserades aktieägarna delvis
genom ökade fondemissioner, dvs. man bytte aktieutdelningarna mot
nya aktier. Ett förnyat stopp skulle som utskottet ser det sannolikt
fungera på liknande sätt. Det är också sannolikt att utdelningarna
kompensationshöjs när stoppet upphävs. Paradoxalt nog skulle det för
privatpersoner t.o.m. kunna ses som en fördel om utdelningsinkomster
skjuts på framtiden, eftersom de efter den kommande skatteomläggningen
belastas med endast 30 % skatt mot för närvarande som mest
65 %.
Det bör uppmärksammas att förhållandena ändrats i några viktiga
hänseenden efter det att den socialdemokratiska majoriteten 1984 drev
igenom ett liknande beslut. Då var den svenska aktiebörsen avskärmad
från omvärlden genom valutaregleringen. Nu kan emellertid svenskar
förvärva utländska aktier, och den möjligheten utnyttjas också i mycket
stor utsträckning. Under 1989 nettoplacerade svenskar 12,5 miljarder
kronor i inhemska aktier, men de nettoköpte utländska aktier för
28 miljarder kronor. Eftersom lagförslaget inte lägger hinder i vägen
för utdelningshöjningar från utländska företag, kan den som så vill lätt
kringgå det planerade stoppet. Man kan därmed förutse att det tilltänkta
ingreppet kommer att påskynda den pågående utflyttningen av
riskkapital till utländska aktiebörser.
Samtidigt förstärks utländska placerares misstro mot den svenska
aktiemarknaden. Utlänningar har rimligtvis svårt att förstå varför de
skall åläggas restriktioner av föregivna "fördelningspolitiska" motiv.
Förra året sålde utlänningar svenska aktier tillbaka till Sverige för nära
två miljarder kronor netto. De utländska placerarnas redan påbörjade
flykt från svenska aktier skulle därmed kunna väntas fortsätta.
Därtill kommer att endast ca 20 % av det samlade börsvärdet
numera ägs direkt av hushållen. Via aktiefonder innehar hushållen
ytterligare ca 5 %. Återstående ca 75 % av börsvärdet ägs av institutioner,
vilka ofta behöver utdelningsinkomster för att föra dem vidare i
form av pensioner m.m. Till saken hör också att hela 10 % av
börskapitalet är offentligägt via fjärde AP-fonden, löntagarfonderna etc.
Mot bakgrunden härav skulle således ett utdelningsstopp få en fördelningspolitisk
effekt motsatt den avsedda.
Under år 1989 uppgick aktieutdelningarna från börsnoterade aktiebolag
och OTC-bolag till knappt 16 miljarder kronor, vilket vid
senaste årsskiftet motsvarade en direktavkastning på 2,1 %. Marknaden
har räknat med en utdelningshöjning på ca 15 % eller 2,4
miljarder kronor under innevarande år. Härav skulle alltså ca 500
milj. kr. gå direkt till hushållen. Efter skatt rör det sig som mest om
1989/90: FiU32
5
250 milj. kr. Denna summa kan jämföras med hushållens totala
disponibla inkomster på drygt 600 miljarder kronor. Bortfallet till
följd av utdelningsstoppet skulle därmed begränsas till knappt en halv
promille, en ur fördelningssynpunkt helt försumbar nivå.
Utskottet vill avslutningsvis också framhålla att ett utdelningsstopp
direkt strider mot syftet med den planerade skattereformen. Avsikten
med omläggningen av företagsbeskattningen är nämligen bl.a. att just
motverka inlåsningen av kapital i bestående företag och göra det mer
lockande för företagen att dela ut sina vinster. Ökade utdelningar
främjar rörligheten hos det riskvilliga kapitalet, vilket är en viktig
förutsättning för näringslivets expansionskraft.
Mot bakgrunden härav ter sig förslaget om ett utdelningstak som
både inkonsekvent och skadligt för kapitalbildningen och ekonomin.
Utskottet avstyrker därför propositionen.
1989/90: FiU32
6
Propositionens lagförslag
1989/90:FiU32
Bilaga
Förslag till
Lag om tillfälligt förbud mot höjning av
vinstutdelning i vissa aktiebolag
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om förbud mot höjning av
vinstutdelning för verksamhetsåren 1989 och 1990.
Bestämmelserna om vinstutdelning för verksamhetsåret 1989 gäller
svenska aktiebolag som har gett ut aktier, som under verksamhetsåret
1989 eller en del av det året
1. har varit registrerade vid Stockholms fondbörs, eller
2. har varit föremål för handel enligt ett avtal som bolaget har träffat
med en svensk fondkommissionär med skyldighet för denne att på
begäran av envar ange kurser på aktierna och att till dessa kurser köpa
och sälja sådana aktier.
Bestämmelserna om vinstutdelning för verksamhetsåret 1990 gäller
svenska aktiebolag som har gett ut aktier, som under verksamhetsåret
1990 eller en del av det året har varit registrerade eller föremål för
handel på det sätt som anges i andra stycket.
Med verksamhetsåret 1989 avses i denna lag det räkenskapsår som
har inletts närmast efter den 1 juli 1988. Med verksamhetsåret 1990
avses det räkenskapsår som har inletts närmast efter den 1 juli 1989.
Om ett verksamhetsår har varit kortare än åtta månader, skall verksamhetsåret
anses omfatta även det följande räkenskapsåret.
2 § De aktiebolag som anges i 1 § Sr inte för något av verksamhetsåren
1989 och 1990 lämna utdelning med större sammanlagt belopp
än bolaget lämnade för det närmast föregående räkenskapsåret. Om det
har skett en fondemission eller en ändring av aktiers nominella belopp
under ett verksamhetsår, får utdelningen på en aktie dock avrundas
uppåt till närmast högre tiotal ören.
Om något av verksamhetsåren 1989 och 1990 inte är av samma
längd som det närmast föregående räkenskapsåret, skall det belopp
som får delas ut beräknas med hänsyn till detta.
3 § Utöver vad som anges i 2 § får utdelning lämnas på nyemitterade
aktier, om nyemissionen har skett i samband med en ökning av
bolagets aktiekapital som har anmälts för registrering under det verksamhetsår
som utdelningen avser. Utdelningen på en nyemitterad aktie
får dock inte överstiga utdelningen på en likadan aktie under det
närmast föregående räkenskapsåret. Om nyemissionen avser ett nytt
slag av aktier, får utdelningen på en nyemitterad aktie inte överstiga
den genomsnittliga utdelningen på tidigare utgivna aktier.
Vad som nu har sagts om utdelning på nyemitterade aktier får också
tillämpas på aktier som under det verksamhetsår som utdelningen
avser har getts ut vid utbyte av konvertibla skuldebrev eller på grund
av skuldebrev med optionsrätt till nyteckning.
4 § Med utdelning avses vinstutdelning till aktieägare enligt 12 kap.
aktiebolagslagen (1975:1385), 9 kap. bankaktiebolagslagen (1987:618)
eller 12 kap. försäkringsrörelselagen (1982:713).
7
5 § Ett aktiebolag som lämnar utdelning i strid mot denna lag skall
till statsverket betala en avgift motsvarande vad som har delats ut för
mycket. Avgiften fastställs av bankinspektionen.
Avgiften får omedelbart drivas in i den ordning som gäller för
indrivning av skatter enligt uppbördslagen (1953:272). Någon restavgift
skall dock inte tas ut.
Avgiften får efterges helt eller delvis, om ett bolag på grund av ett
ursäktligt misstag har kommit att dela ut för högt belopp.
Avgiften är inte avdragsgill vid inkomsttaxering.
6 § Om det finns särskilda skäl, får bankinspektionen medge att
utdelning får ske med högre belopp än som följer av bestämmelserna i
2 och 3 §§.
7 § Bankinspektionens beslut enligt 5 § får överklagas hos kammarrätten.
Denna lag träder i kraft dagen efter den dag då lagen enligt uppgift
på den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling.
1989/90:FiU32
Bilaga
gotab 96237. Slockholm 1990
8