Försvarsutskottets betänkande
1989/90:FöU7

Planering och anslag för totalförsvaret,
m.m.

I betänkandet behandlas förslag som regeringen — efter föredragning
av försvarsministern, statsrådet Roine Carlsson — har förelagt riksdagen
i proposition 1989/90:100, bilaga 6, i det följande benämnd budgetpropositionen,
och skrivelse 1989/90:80 med redogörelse för vissa
regeringsbeslut om försvarets mark och byggnader i Stockholmsområdet.

I betänkandet behandlas dessutom 115 motionsyrkanden från 57
inlämnade motioner. I en bilaga (bilaga 1) finns en översikt över
motionernas behandling.

Sammanfattning

Med anledning av budgetpropositionen behandlar utskottet i betänkandet
verksamhet och anslag för totalförsvaret under budgetåret 1990/91.
Detta budgetår är det sista inom den nuvarande, med ett år förkortade
fö rs va rsbes 1 u ts pe r iode n.

Utskottet tar inledningsvis upp frågan om arbetet med att förbereda
1991 års försvarsbeslut. Det föreslås därvid att riksdagen skall lämna
utan erinran vad föredragande statsrådet har anfort, bl.a. om behovet
att upprätthålla en rimlig handlingsfrihet inför detta beslut.

Även behandlingen av säkerhetspolitiken sker i perspektivet av det
kommande försvarsbeslutet. Utskottet menar i likhet med försvarsministern
att det mot bakgrund av de pågående omvälvningarna i Europa
är riktigt att nu avstå från att ingående behandla de säkerhetspolitiska
frågorna. Dessa kommer, konstaterar utskottet, att på nytt aktualiseras
i samband med 1991 års försvarsbeslut.

I betänkandet tillstyrker utskottet att utgiftsramen för det militära
försvaret för budgetåret 1990/91 i enlighet med propositionen fastställs
till 30 149 700 000 kr. i prisläget februari 1989. I flera reservationer
föreslås utgiftsramar som avviker från regeringens förslag. Företrädare
i utskottet för moderata samlingspartiet och centerpartiet vill tillföra
ökade resurser för delvis olika ändamål medan man från vänsterpartiet
kommunisternas och miljöpartiet de grönas sida föreslår lägre ramar
med tillhörande begränsningar i verksamheten.

1989/90

FÖU7

1 Riksdagen 1989/90. 10 sami. Nr 7

Den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del för nästa budgetår
föreslås fastställas till 2 040 448 000 kr. i beräknat genomförandeprisläge
1990/91, vilket överensstämmer med regeringens förslag. Reservationer
till förmån för en större ram, och därmed utvidgad verksamhet,
har avgivits av vänsterpartiet kommunisterna och miljöpartiet
de gröna.

Utskottet förordar ett visst medelstillskott till de frivilliga försvarsorganisationerna
genom omfördelning av medel inom utgiftsramen för
det militära försvaret och den ekonomiska ramen för totalförsvarets
civila del.

Utskottet anser vidare att riksdagen bör godta regeringens förslag om
utvidgade försök med förkortad grundutbildning vid armén, marinen
och flygvapnet. De utvidgade försöken syftar bl.a. till att frigöra resurser.
Det ökar också möjligheterna att minska det s.k. kvarståendeläget
för värnpliktiga.

1 betänkandet stöds också förslag till förbättrade värnpliktsförmåner
till en sammanlagd kostnad av 70 milj. kr. Förbättringarna gäller
bl.a. en höjning av familjepenningen.

Den s.k. förstegsutbildningen av värnpliktiga behandlas ingående i
betänkandet. Utskottet föreslår ett tillkännagivande som innebär att
regeringen efter en utvärdering av utbildningen skall återkomma med
en redogörelse till riksdagen.

Beträffande JAS 39-projektet delar utskottet försvarsministerns uppfattning
att projektet tills vidare skall fortsätta. 1 en reservation (vpk
och mp) föreslås att projektet avbryts.

Utskottet har vidare funnit det föreligga tillräckliga skäl att följa
försvarsministerns förslag att lokalisera civilbefälhavarkansliet i Mellersta
civilområdet till Örebro den 1 juli 1991.

Utskottet föreslår också att riksdagen lämnar utan erinran vad
föredragande statsrådet i regeringens skrivelse 1989/90:80 har anfört
om försvarets mark och byggnader i Stockholmsområdet.

Ett stort antal motioner rörande totalförsvaret från den allmänna
motionstiden behandlas också i betänkandet.

44 reservationer och 5 särskilda yttranden har lämnats till betänkandet.

Propositionen

Regeringen har i budgetpropositionen

1. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet
har anfört om 1987 års försvarsbeslut samt arbetet med att förbereda
ett nytt försvarsbeslut år 1991,

2. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet
har anfört om säkerhetspolitiken,

3. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet
har anfört om vissa för totalförsvaret gemensamma frågor,

4. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet
har anfört om forskning inom totalförsvaret,

1989/90:FöU7

2

5. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet
har anfört om det ekonomiska utfallet för det militära försvaret för
budgetåret 1988/89,

6. föreslagit riksdagen att fastställa utgiftsramen för det militära
försvaret för budgetåret 1990/91 till 30 149 700 000 kr. i prisläget
februari 1989,

7. föreslagit riksdagen att bemyndiga regeringen att justera utgiftsramen
för det militära försvaret för budgetåret 1990/91 med hänsyn till
prisutvecklingen efter februari 1989 enligt försvarsprisindex,

8. föreslagit riksdagen att bemyndiga regeringen att justera lämnade
beställningsbemyndiganden enligt nettoprisindex,

9. föreslagit riksdagen att bemyndiga regeringen att justera utgiftsramen
för det militära försvaret för budgetåret 1990/91 på grund av övereller
underutnyttjande av utgiftsramen för budgetåret 1989/90,

10. föreslagit riksdagen att bemyndiga regeringen att under budgetåret
1990/91 medge överskridande av utgiftsramen för det militära
försvaret samt av lämnade beställningsbemyndiganden, om det behövs
av beredskapsskäl,

11. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet
har anfört om det ekonomiska utfallet för den civila delen av totalförsvaret
för budgetåret 1988/89,

12. föreslagit riksdagen att fastställa att anslagen på statsbudgeten
inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del för budgetåret
1990/91 förs upp med sammanlagt 2 040 448 000 kr. beräknat i
genomförandeprisläget 1990/91,

13. föreslagit riksdagen att bemyndiga regeringen att för budgetåret
1990/91 justera lämnade bemyndiganden med hänsyn till prisutvecklingen
enligt nettoprisindex efter juli 1989,

14. föreslagit riksdagen att bemyndiga regeringen att justera anslagsbeloppet
under anslaget I 3. Skyddsrum, m.m. för budgetåret 1990/91
på grund av över- eller underutnyttjande av anslagsbeloppet för budgetåret
1989/90,

15. föreslagit riksdagen att bemyndiga regeringen att under budgetåret
1990/91 medge överskridande av förslagsanslagen inom den ekonomiska
ramen för totalförsvarets civila del samt av lämnade bemyndiganden
om det behövs av beredskapsskäl,

16. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet i
övrigt har anfört om ekonomiska resurser för totalförsvarets civila del,

17. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet
har anfört om säkerhet i planeringen,

18. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet
har anfört dels om att i avvaktan på 1991 års försvarsbeslut genomföra
verksamheten enligt intentionerna i 1987 års försvarsbeslut, dels om att
skapa en rimlig grad av handlingsfrihet inför 1991 års försvarsbeslut,

19. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet
har anfört om inriktning av arméstridskrafterna,

20. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet
har anfört om inriktningen av marinstridskrafterna,

1989/90: FöU 7

3

21. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet
har anfört om inriktningen av flygstridskrafterna,

22. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet
har anfört om inriktningen av huvudprogrammet Operativ ledning

m.m.,

23. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet
har anfört om anställd personal,

24. föreslagit riksdagen att anta förslag till lag om ändring i lagen
(1989:402) om försök med förkortad grundutbildning av värnpliktiga,

25. föreslagit riksdagen att anta förslag till lag om ändring i familjebidragslagen
(1978:520),

26. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet i
övrigt har anfört om värnpliktiga och övriga tjänstepliktiga,

27. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet
har anfört om rationalisering,

28. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet
har anfört om vissa frågor rörande försvarsindustrin,

29. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet
har anfört om JAS 39-projektet,

30. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet
har anfört om den fortsatta utvecklingen av totalförsvarets civila del,

31. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet
har anfört om den fortsatta utvecklingen inom funktionen Civil ledning
och samordning,

32. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet
har anfört om den fortsatta utvecklingen inom funktionen Befolkningsskydd
och räddningstjänst,

33. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet
har anfört om den fortsatta utvecklingen inom funktionen Psykologiskt
försvar,

34. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet
har anfört om funktionen Hälso- och sjukvård m.m.,

35. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet
har anfört om den fortsatta utvecklingen inom funktionen Telekommunikationer,

36. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet
har anfört om den fortsatta utvecklingen inom funktionen Transporter,

37. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet
har anfört om den fortsatta utvecklingen inom funktionen Livsmedelsförsörjning
m.m.,

38. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet
har anfört om den fortsatta utvecklingen inom funktionen Energiförsörjning,

39. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet
har anfört om den fortsatta utvecklingen inom funktionen Försörjning
med industrivaror,

40. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet
har anfört under funktionen Socialförsäkring m.m.,

1989/90:FöU7

4

41. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet
har anfört om den fortsatta utvecklingen inom funktionen Arbetskraft,

42. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet
har anfört om den fortsatta utvecklingen inom Övriga viktiga samhällsfunktioner,

43. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet
har anfört om lokalisering av civilbefälhavarens kansli i det Mellersta
civilområdet,

44. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet
har anfört om storstädernas försörjning,

45. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet
har anfört om grundsyn för mål- och riskanalyser, m.m.,

46. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet
har anfört om undersökning av allvarliga olyckshändelser.

Regeringen har vidare i propositionen föreslagit

47. att riksdagen till Försvarsdepartementet för budgetåret 1990/91
anvisar ett förslagsanslag på 41 860 000 kr.,

48. att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1990/91 anvisar
ett reservationsanslag på 5 500 000 kr.,

49. att riksdagen till Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet
för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 7 723 100 000 kr.,

50. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar
av materiel m.m. och utvecklingsarbete för arméförband får läggas ut
inom en kostnadsram av 5 779 000 000 kr.,

51. att riksdagen till Arméförband: Anskaffning av materiel för
budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 2 594 800 000 kr.,

52. att riksdagen till Arméförband: Anskaffning av anläggningar för
budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 432 000 000 kr.,

53. att riksdagen till Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet
för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 2 537 300 000
kr.,

54. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar
av materiel m.m. och utvecklingsarbete för marinförband får läggas ut
inom en kostnadsram av 5 072 000 000 kr.,

55. att riksdagen till Marinförband: Anskaffning av materiel för
budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 2 333 000 000 kr.,

56. att riksdagen till Marinförband: Anskaffning av anläggningar för
budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 169 000 000 kr.,

57. att riksdagen till Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet
för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på
4 094 800 000 kr.,

58. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar
av materiel m.m. och utvecklingsarbete för flygvapenförband får läggas
ut inom en kostnadsram av 8 320 700 000 kr.,

59. att riksdagen till Flygvapenförband: Anskaffning av materiel för
budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 5 908 800 000 kr.,

60. att riksdagen till Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar
för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 375 000 000 kr.,

1989/90: Fö U 7

5

61. att riksdagen till Operativ ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhet
för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på
880 660 000 kr.,

62. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar
av materiel m.m. för operativ ledning m.m. får läggas ut inom en
kostnadsram av 133 000 000 kr.,

63. att riksdagen till Operativ ledning m.m.: Anskaffning av materiel
för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 121 300 000 kr.,

64. att riksdagen till Operativ ledning m.m.: Anskaffning av anläggningar
för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 110 650

000 kr.,

65. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att utvecklingsarbete
för operativ ledning m.m. får läggas ut inom en kostnadsram av
132 500 000 kr.,

66. att riksdagen till Operativ ledning m.m.: Forskning och utveckling
för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 115 000 000
kr.,

67. att riksdagen till Försvarets civilförvaltning för budgetåret

1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 117 330 000 kr.,

68. att riksdagen till Försvarets sjukvårdsstyrelse för budgetåret

1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 37 180 000 kr.,

69. att riksdagen till Gemensamma myndigheter m.m.: Anskaffning
av anläggningar för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på
64 250 000 kr.,

70. att riksdagen till Fortifikationsförvaltningen för budgetåret

1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.,

71. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att för budgetåret
1990/91 förnödenheter för fredsutbildningen får beställas så att vid
varje tillfälle uteliggande skuld inte överstiger 700 000 000 kr.,

72. att riksdagen till Försvarets materielverk för budgetåret 1990/91
anvisar ett förslagsanslag på 922 200 000 kr.,

73. att riksdagen till Anskaffning av anläggningar för försvarets

forskningsanstalt för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på
51 520 000 kr.,

74. att riksdagen till Försvarets radioanstalt för budgetåret 1990/91
anvisar ett förslagsanslag på 302 560 000 kr.,

75. att riksdagen till Värnpiiktsverket för budgetåret 1990/91 anvisar
ett förslagsanslag på 159 350 000 kr.,

76. att riksdagen till Militärhögskolan för budgetåret 1990/91 anvisar
ett förslagsanslag på 62 130 000 kr.,

77. att riksdagen till Försvarets förvaltningsskola för budgetåret

1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 17 420 000 kr.,

78. att riksdagen till Försvarets mediecenter för budgetåret 1990/91
anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.,

79. att riksdagen till Krigsarkivet för budgetåret 1990/91 anvisar ett
förslagsanslag på 9 070 000 kr.,

80. att riksdagen till Statens försvarshistoriska museer för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 18 620 000 kr.,

1989/90: FöU 7

6

81. att riksdagen till Frivilliga försvarsorganisationer m.m. för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 118 687 000 kr.,

82. att riksdagen till Försvarets datacenter för budgetåret 1990/91
anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.,

83. att riksdagen till Reserv för det militära försvaret för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 130 000 000 kr.,

84. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret
1990/91 medge att materiel för forskningsändamål får beställas inom
en kostnadsram av 11 000 000 kr.,

85. att riksdagen till Gemensam försvarsforskning för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 403 180 000 kr.,

86. att riksdagen till Försvarets rationaliseringsinstitut för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 24 420 000 kr.,

87. att riksdagen till Försvarshögskolan för budgetåret 1990/91 anvisar
ett förslagsanslag på 6 430 000 kr.,

88. att riksdagen till Kustbevakningen för budgetåret 1990/91 anvisar
ett förslagsanslag på 242 560 000 kr.,

89. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar
av materiel för kustbevakningen får läggas ut inom en kostnadsram av
39 200 000 kr.,

90. att riksdagen till Anskaffning av materiel för kustbevakningen
för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 60 000 000 kr.,

91. att riksdagen beslutar att försvarets fostighetsnämnd avvecklas vid
utgången av juni 1990,

92. att riksdagen till Vissa nämnder m.m. inom det militära försvaret
för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 7 380 000 kr.,

93. att riksdagen till Reglering av prisstegringar för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 3 000 000 000 kr.,

94. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på
52 520 000 kr.,

95. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar
av teleanordningar för den regionala civila försvarsberedskapen får
läggas ut inom en kostnadsram av 25 000 000 kr.,

96. att riksdagen till Civil ledning och samordning för budgetåret
1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 82 100 000 kr.,

97. att riksdagen till Civilbefälhavarna för budgetåret 1990/91 anvisar
ett förslagsanslag på 28 400 000 kr.,

98. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar
av signalsskyddsmateriel får läggas ut inom en kostnadsram av 420

000 kr.,

99. att riksdagen till Signalsskydd för budgetåret 1990/91 anvisar ett
reservationsanslag på 7 700 000 kr.,

100. att riksdagen till Vissa teleanordningar för budgetåret 1990/91
anvisar ett reservationsanslag på 9 100 000 kr.,

101. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att materiel
beställs inom en kostnadsram av 287 350 000 kr.,

102. att riksdagen till Befolkningsskydd och räddningstjänst för
budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 604 400 000 kr.,

1989/90:FöU7

7

103. att riksdagen till Anläggningar för räddningsskolorna, m.m. för
budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 23 100 000 kr.,

104. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att ersättning
utgår för produktion av ledningsplatser m.m. inom en kostnadsram på
172 500 000 kr.,

105. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att ersättning
utgår för anskaffning av skyddsrum för befolkningen inom en kostnadsram
på 551 200 000 kr.,

106. att riksdagen till Skyddsrum, m.m. för budgetåret 1990/91
anvisar ett förslagsanslag på 535 300 000 kr.,

107. att riksdagen till Identitetsbrickor för budgetåret 1990/91 anvisar
ett förslagsanslag på 1 210 000 kr.,

108. att riksdagen till Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst
m.m. för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 5 000 kr.,

109. att riksdagen till Frivilliga försvarsorganisationer inom den
civila delen av totalförsvaret m.m. för budgetåret 1990/91 anvisar ett
förslagsanslag på 61 550 000 kr.,

110. att riksdagen till Vapenfristyrelsen för budgetåret 1990/91 anvisar
ett förslagsanslag på 148 000 000 kr.,

111. att riksdagen till Styrelsen för psykologiskt försvar för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 9 200 000 kr.,

112. att riksdagen till Drift av beredskapslager för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 248 044 000 kr.,

113. att riksdagen bemyndigar regeringen att inom en kostnadsram
av 80 000 000 kr. medge avtal om nya beredskapslån som medför
utbetalningar under senare budgetår,

114. att riksdagen bemyndigar regeringen att sätta ned verkskapitalet
med 14 170 000 kr. för under budgetåret 1988/89 uppkomna lagringsförluster,

115. att riksdagen till Beredskapslagring och industriella åtgärder för
budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag av 128 642 000 kr.,

116. att riksdagen till Täckande av förluster till följd av statliga
beredskapsgarantier m.m. för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag
på 1 000 kr.,

117. att riksdagen till Försvarets forskningsanstalt: Intäktsfinansierad
uppdragsverksamhet för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag
på 1 000 kr.,

118. att riksdagen till Flygtekniska försöksanstalten för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 10 960 000 kr.,

119. att riksdagen till Beredskapsstyrka för FN-tjänst för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 38 876 000 kr.,

120. att riksdagen till FN-styrkors verksamhet utomlands för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 244 540 000 kr.,

121. att riksdagen till Övervakningskontingenten i Korea för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 4 964 000 kr.,

122. att riksdagen till Anläggningar m.m. för vissa militära ändamål
för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 6 954 000 kr.,

1989/90: FÖU7

8

123. att riksdagen till Vissa nämnder m.m. inom försvarsdepartementets
område för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 10

898 000 kr.,

124. att riksdagen till Flygtekniska försöksanstalten: Intäktsfinansierad
uppdragsverksamhet för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag
på 1 000 kr.

Skrivelsen

Regeringen har i skrivelse 1989/90:80 med redogörelse för vissa regeringsbeslut
om försvarets mark och byggnader i Stockholmsområdet
berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har
anfört.

Motionerna

Väckta under den allmänna motionstiden

1989/90:FÖ201 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen av regeringen begär två säkerhets- och försvarspolitiska
utredningar, som beaktar hela hotbilden och var för sig lämnar
förslag till samordnade försvarsåtgärder före den 30 januari 1992,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
JAS-projektet med hänvisning till att ingångna avtal inte fullföljts
omedelbart bör avbrytas.

1989/90:FÖ202 av Kerstin Ekman m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
direktrekrytering av värnpliktiga till civila delar av totalförsvaret.

1989/90:FÖ203 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk säkerhetspolitisk
utredning tillsätts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om insatser för att minska sårbarheten i samhället,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kris-, neutralitets- och krigsperioders längd,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om civilförsvarets organisation,

5. att riksdagen för budgetåret 1990/91 anvisar 50 milj.kr. utöver
regeringens förslag till anslaget K 2. Beredskapslagring och industriella
åtgärder,

6. att riksdagen för budgetåret 1990/91 anvisar 93 milj.kr. utöver
regeringens förslag till anslaget I 3. Befolkningsskydd och räddningstjänst
för att finansiera en utbyggnad av skyddsrum,

1989/90:FöU7

9

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lika regler för det civila och militära försvaret
avseende kompensation för underskridande av planeringsramar,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om det militära försvaret,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om försöket med förkortad grundutbildning,

10. att riksdagen beslutar, med ändring av tidigare beslut rörande
arméns organisation, att 1 3 i Örebro, lili Växjö och I 17 i Uddevalla
skall vara kvar,

11. att riksdagen för budgetåret 1990/91 anslår 50 milj.kr. utöver
regeringens förslag till anslaget B 2. Arméförband: Anskaffning av
materiel,

12. att riksdagen för budgetåret 1990/91 anslår 50 milj.kr. utöver
regeringens förslag till anslaget C 2. Marinen: Anskaffning av materiel,

13. att riksdagen för budgetåret 1990/91 anvisar 25 milj.kr. utöver
regeringens förslag till anslaget D 2. Flygvapenförband: Anskaffning av
materiel,

14. att riksdagen för budgetåret 1990/91 anslår 7 milj.kr. utöver
regeringens förslag till anslaget F 14. Frivilliga försvarsorganisationer
m.m. Anslagsposten Utbildning,

15. att riksdagen avslår förslaget till Lag om ändring i lagen
(1989:402) om försök med förkortad grundutbildning av värnpliktiga.

1989/90:FÖ204 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen till Befolkningsskydd och räddningstjänst för budgetåret
1990/91 anslår 254 000 000 kr. mer än vad regeringen föreslagit
eller således 1 627 600 000 kr.,

2. att riksdagen till Civil ledning och samordning och Försörjning
med industrivaror (littera H och K) för budgetåret 1990/91 anslår 145

000 000 kr. mer än vad regeringen föreslagit eller således
701 500 000 kr.,

3. att riksdagen till inrättandet av Allmän värntjänst och för försvar
och landsbygdsutveckling under anslaget F 16. Reserv för det militära
försvaret för budgetåret 1990/91 anslår 1 100 000 000 kr. mer än vad
regeringen har föreslagit eller således 1 230 000 000 kr.,

4. att riksdagen till Arméförband för budgetåret 1990/91 anslår

1 000 000 000 kr. mindre än vad regeringen har föreslagit eller således
9 749 900 000 kr.,

5. att riksdagen till Flygvapenförband för budgetåret 1990/91 anslår

2 000 000 000 kr. mindre än vad regeringen har föreslagit eller således
8 378 600 000 kr.,

6. att riksdagen till Försvarets materielverk för budgetåret 1990/91
anslår 100 000 000 kr. mindre än vad regeringen har föreslagit eller
således 822 200 000 kr.

1989/90:FÖ205 av Arne Andersson i Ljung m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av bevarad handlingsfrihet inför 1991 års
försvarsbeslut,

1989/90: Fö U 7

10

2. att riksdagen upphäver beslutet att avveckla regementena I 3 i
Örebro, lili Växjö samt I 17 i Uddevalla,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att den framtida arméorganisationen skall bestå
av minst 21 brigader,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att kostnaderna för arméns omstrukturering inte
får drabba den löpande verksamheten,

5. att riksdagen till anslaget B 1. Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet
för budgetåret 1990/91 anslår 75 milj.kr. utöver regeringens
förslag, avsett för merkostnader orsakade av arméns omstrukturering
i enlighet med vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en andra ubåtsjaktstyrka,

7. att riksdagen till C 2. Marinförband: Anskaffning av materiel för
budgetåret 1990/91 anslår 220 milj. kr., utöver regeringens förslag,
avsett att möjliggöra dels inköp av flygburen radar för ubåtsjakt, 20
milj.kr., dels anskaffande av ytstridsfartyg för ubåtsjakt, 200 milj.kr., i
enlighet med vad i motionen anförts,

8. att riksdagen beslutar uppdra åt regeringen att, sedan överbefälhavarens
utredning om eventuell modifiering av ytstridsfartyg för ubåtsjakt
slutförts, återkomma till riksdagen med förslag till beställningsbemyndigande
avseende ytstridsfartyg för ubåtsjakt,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att förbättra det s.k. kvarståendeläget,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om möjlighet till anstånd för värnpliktiga uttagna till
s.k. förstegsutbildning,

11. att riksdagen till anslaget B 1. Arméförband: Ledning och
förbandsverksamhet för budgetåret 1990/91 anslår 25 milj.kr. utöver
regeringens förslag, att användas till repetitionsövningar,

12. att riksdagen till anslaget C 1. Marinförband: Ledning och
förbandsverksamhet för budgetåret 1990/91 anslår 25 milj.kr. utöver
regeringens förslag, att användas till repetitionsövningar,

13. att riksdagen till anslaget F 14. Frivilliga försvarsorganisationer
m.m. anslår 9 milj.kr. utöver regeringens förslag,

14. att riksdagen till anslaget B 2. Arméförband: Anskaffning av
materiel för budgetåret 1990/91 anslår 50 milj.kr. utöver regeringens
förslag, att användas till inköp av ammunition,

15. att riksdagen till anslaget B 2. Arméförband: Anskaffning av
materiel för budgetåret 1990/91 anslår 100 milj.kr. utöver regeringens
förslag, att användas för modernisering och renovering av haubits 39F
i enlighet med vad i motionen anförts,

16. att riksdagen beslutar tillåta den av ÖCB föreslagna omdispositionen
mellan olika anslag i enlighet med vad i motionen anförts,

17. att riksdagen beslutar att civilbefälhavarens kansli för mellersta
civilområdet skall lokaliseras till Strängnäs.

1989/90:FöU7

11

1989/90:FÖ207 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen till totalförsvarets militära del för budgetåret 1990/91
anslår 3 300 milj.kr. mindre än vad regeringen föreslagit eller således
29 849,7 milj.kr.,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förstegsutbildning och försening av studier.

1989/90:FÖ301 av Gunhild Bolander och Lennart Brunander (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lagfäst rätt till tjänstledighet vid frivillig försvarsutbildning.

1989/90:FÖ302 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen
begär att regeringen skall tillsätta en parlamentarisk utredning med
uppgift att lägga fram förslag om utformning av en allmän värntjänst.

1989/90:Fö303 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen
begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att bereda
säkerhets- och sårbarhetsfrågorna i datasamhället.

1989/90:FÖ304 av Paul Ciszuk m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen för budgetåret 1990/91 anslår 300 milj.kr. till en
fond för landsbygdsutveckling av hög angelägen hetsgrad för människornas
och miljöns överlevnad,

2. att riksdagen beslutar att kommunerna får bidrag ur ovannämnda
fond för att bygga upp kommunala ekologiska gårdar till hjälp för
hemskyddsverksamheten och för att ge kommunens invånare tillfälle
att lära sig överlevnadskunskaper,

3. att riksdagen beslutar att enskilda gårdar kan erhålla medel ur
ovannämnda fond för att förbättra överlevnadsmöjligheterna för människor
och miljö.

1989/90:FÖ305 av Helge Hagberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om framtida
organisation och den allmänna värnplikten.

1989/90:FÖ306 av Margaretha af Ugglas m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om Stockholmsområdets militära och civila försvar.

1989/90:FÖ307 av Sigge Godin (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utbildning av värnpliktiga vid räddningsverkets
skola i Sandö,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Kramfors kommuns behov av ökad sysselsättning.

1989/90:FÖ308 av Bo Lundgren och Wiggo Komstedt (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om resurser för Skånes försvar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om pansarvärn och anskaffning av en ny stridsvagn,

1989/90:FöU7

12

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om uppsättning av ytterligare en jaktdivision,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om de marina förbanden,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om civilförsvarets undsättningsstyrkor,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om P 6,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om genomförande av nedläggningen av T 4 i Hässleholm.

1989/90:FÖ309 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
en samlokaliserad totalförsvarsledning på högre regional nivå.

1989/90:FÖ310 av Sten Andersson i Malmö och Göthe Knutson (m)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag med syfte att
ekonomiskt underlätta frivilliga skytterörelsens verksamhet.

1989/90:FÖ311 av Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors
(c) vari yrkas

1. att riksdagen till Arbetsmarknadsstyrelsen för att täcka upp bidraget
för de frivilliga försvarsorganisationerna anslår 3,2 milj.kr.,

2. att riksdagen för att säkerställa frivilligorganisationernas fortsatta
verksamhet enligt nu gällande försvarsbeslut anslår ett med motsvarande
belopp förhöjt anslag i årets budgetproposition.

1989/90:FÖ312 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en överföring av anslagen inom säkerhetspolitiken
— från det militära försvaret till säkerhetspolitikens civila delar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ökade resurser till utvecklandet av ickemilitära
motståndsformer,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om olika regioners självförsörjningsgrad vad gäller
livsmedel, sjukvård och energi.

1989/90:FÖ313 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
en successiv minskning av försvarsutgifterna och om att försvarsutgjfterna
i avvaktan därpå fryses på tidigare nivå.

1989/90:FÖ401 av Bertil Danielsson och Ewy Möller (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar att Kronobergs regemente, I 11, skall vara kvar som
brigadproducerande regemente.

1989/90:FÖ402 av Stina Gustavsson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar
att riva upp beslut från den 14 december 1989 om 1 11 :s nedläggning.

1989/90:FöU7

13

1989/90:FÖ403 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om samlevnadsfrågor i den militära befälsutbildningen.

1989/90:FÖ405 av Jan Andersson och Bengt Silfverstrand (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av tillämpningen av 22 § kungörelse (1969:380)
om värnpliktigas tjänstgöring m.m.

1989/90:FÖ406 av Sven-Olof Petersson och Gunilla André (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om de värnpliktigas fordonsutbildning och trafiksäkerhet.

1989/90:FÖ407 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag om justeringar i de värnpliktigas ekonomiska
skydd i enlighet med vad som anförts i motionen.

1989/90:FÖ408 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till lokalisering av arméns luftvärnsutbildning till
KA 5 i Härnösand.

1989/90:Fö409 av Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättandet
av en musikpluton inom västra militärområdet.

1989/90:FÖ410 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen
beslutar avveckla JAS-projektet.

1989/90:FÖ411 av Ingegerd Sahlström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att sex- och samlevnadsutbildningen blir ett obligatorium i värnpliktsutbildningen.

1989/90:FÖ412 av Sven-Olof Petersson och Karl-Gösta Svenson (c, m)
vari yrkas att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med
uppgift att undersöka möjligheterna att flytta FMV:s fartygsavdelning
till Karlskrona.

1989/90:FÖ413 av Eva Björne m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
stationering av ubåtsskyddsenheter till Marinkommando Nord i Härnösand.

1989/90:FÖ414 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om s.k.
idrottsplutoner.

1989/90:FÖ415 av Birgit Henriksson (m) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till begränsning
av de värnpliktigas resor i enlighet med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att hälften av anslaget till värnpliktigas resekostnader
överförs till materielanslaget.

1989/90: FöU 7

14

1989/90:FÖ416 av Lars Werner m.fi. (vpk) vari yrkas att riksdagen till
värnpliktsförmåner för budgetåret 1990/91 anslår 110 000 000 kr. utöver
vad regeringen har föreslagit.

1989/90:FÖ417 av Karl-Gösta Svenson och Sven-Olof Petersson (m, c)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att vad som anförts i
motionen blir föremål för ytterligare utredning i den nu arbetande
försvarskommittén.

1989/90:Fö418 av Ingvar Karlsson i Bengtsfors och Gunhild Bolander
(c) vari yrkas att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i
motionen anförts om anstånd vid förstegsutbildning.

1989/90:FÖ420 av Paul Ciszuk och Kent Lundgren (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en plan för hur de värnpliktiga
skall kunna fa kortare reseavstånd,

2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om ett "värnpliktskort"
inom kollektivtrafiken.

1989/90:FÖ421 av Hans Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
den marina utvecklingen i Karlskrona.

1989/90:FÖ422 av Ingrid Hemmingsson och Wiggo Komstedt (m) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär att vad som anförts i motionen
blir föremål för utredning i den nu sittande försvarskommittén.

1989/90:FÖ423 av Anders G Högmark och Karl-Gösta Svenson (m)
vari yrkas att riksdagen beslutar att Kronobergs regemente skall vara
kvar som brigadproducerande förband.

1989/90:FÖ424 av Anders G Högmark (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att inrätta beredskapspluton till Fo 16 vid I 11,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att inrätta idrottspluton vid I 11,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om 1 11 som bas för frivilligutbildningen.

1989/90:FÖ501 av Lennart Brunander och Lars Sundin (c, fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skyldighet för kommunerna att organisera driftvärn
för att i kris- och krigsläge skydda viktiga kommunala anläggningar.

1989/90:FÖ502 av Lars Ernestam och Gudrun Norberg (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lokalisering till Orebro av ytterligare organ inom
högre regional ledning,

2. att riksdagen beslutar att posten som civilbefälhavare i det nya
mellersta civilområdet bör bli en heltidsbefattning.

1989/90:FÖU7

15

1989/90:FÖ503 av Charlotte Branting (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
förstärkning av delegationen för icke militärt motstånd och om dess
lokalisering till Växjö.

1989/90:FÖ504 av Hadar Cars (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering
av civilbefälhavarens kansli i mellersta civilområdet till Stockholm.

1989/90:FÖ505 av Stina Eliasson m.fl. (c, m, fp, vpk, mp) vari yrkas att
riksdagen beslutar att Kopparbergs län skall tillföras Nedre Norrlands
militärområde/civilområde.

1989/90:FÖ506 av Inger Koch (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggnaden
av befolkningsskyddet i Stockholms län i enlighet med 1987 års
försvarsbeslut.

1989/90:FÖ507 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen fastställer att anslagen på statsbudgeten inom den
ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del för budgetåret 1990/91
förs upp med sammanlagt 361,5 milj.kr. utöver vad regeringen föreslagit
eiler således 2 401 948 000 kr. beräknat i genomförandeprisläget
1990/91,

2. att riksdagen till Civil ledning och samordning för budgetåret
1990/91 anslår 5 milj.kr. utöver vad regeringen föreslagit eller således
87,1 milj.kr.,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om beredskapshänsyn i planering och samhällsutveckling.

1989/90:FÖ601 av Roland Sundgren m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
en utlokalisering av vissa delar av FOA i Stockholm till Västerås.

1989/90:FÖ602 av Hugo Bergdahl och Birger Andersson (fp, c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lokalisering av den s.k. Stockholms FOA till
Västerås.

1989/90:FÖ603 av Rosa-Lill Wåhlstedt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att det svenska försvaret får
tidigarelägga beställningar till Nobelföretagen i Karlskoga.

1989/90:Fö604 av Karl-Gösta Svenson och Göthe Knutson (m) vari
yrkas

1. att riksdagen beslutar om anskaffning av ytterligare två kustkorvetter
för marinens räkning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts beträffande Karlskronavarvet.

1989/90:FöU7

16

1989/90:FÖ605 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering
av FOA till Almnäs, Södertälje.

1989/90:FÖ701 av Elving Andersson och Rune Thorén (c) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär att berörda myndigheter får i
uppdrag att utreda förutsättningarna för en samordning av statens
flygverksamhet vid Säve flygplats i enlighet med vad som anförs i
motionen.

Väckt med anledning av proposition 1989/90:66

1989/90:A12 av Sven-Olof Petersson m.fl. (c) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Karlskronavarvets framtida roll.

Väckta med anledning av skrivelse 1989/90:80

1989/90:FÖ31 av Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors
(c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att intäkter från försäljning av försvarsmaktens
etablissement bör tillföras myndigheten.

1989/90:FÖ32 av Kerstin Ekman m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen ger till känna att regeringen bör
återkomma med en redogörelse för de ekonomiska förhållandena vid
de aktuella avyttringarna av vissa av försvarets byggnader och markområden
i Stockholmsområdet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
försvarskommittén bör fa ange framtida ekonomiska principer vid
försäljning och köp av mark och byggnader för försvaret som led i
strävandena att få ut mesta möjliga försvarseffekt.

1987 års försvarsbeslut samt arbetet med att
förbereda ett nytt försvarsbeslut år 1991

I detta avsnitt behandlas vad föredragande statsrådet i budgetpropositionen
(s. 7) har anfört om 1987 års försvarsbeslut och om arbetet med
att förbereda ett nytt försvarsbeslut. I detta sammanhang behandlas
också motionerna FÖ201 yrkande 1 (mp), FÖ203 yrkande 1 (c), FÖ417
(m, c) och FÖ422 (m).

Föredragande statsrådet

Försvarsministern erinrar om att förutsättningarna att genomföra 1987
års försvarsbeslut (prop. 1986/87:95, FöU 11, rskr. 30) snart visade sig
ha förändrats i förhållande till underlaget i beslutet. Han påminner
vidare om att regeringen därför i december 1988 tillsatte en parlamen -

1989/90: FöU 7

17

2 Riksdagen 1989/90. 10 sami. Nr 7

tariskt sammansatt kommitté, 1988 års försvarskommitté (FK88), för
att förbereda ett nytt försvarsbeslut våren 1991, avseende tiden efter
1990/91.

Han uppger att det budgetförslag för budgetåret 1990/91 som han
redovisar i budgetpropositionen syftar till att dels så länge som möjligt
fullfölja 1987 års försvarsbeslut, dels bevara en rimlig grad av handlingsfrihet
för statsmakterna inför 1991 års försvarsbeslut.

Utskottet

Utskottet har inte någon erinran mot vad försvarsministern har anfört
om 1987 års försvarsbeslut samt arbetet med att förbereda ett nytt
försvarsbeslut år 1991. Det är såsom försvarsministern anger självfallet
önskvärt att behålla en rimlig grad av handlingsfrihet för statsmakterna
inför 1991 års försvarsbeslut. Motionsyrkanden med förslag om andra
åtgärder i syfte att uppnå denna handlingsfrihet än de som förutsatts i
budgetpropositionen tas inte upp i detta sammanhang. De har hänförts
att behandlas i de avsnitt av betänkandet där de med hänsyn till sitt
innehåll bedömts höra hemma.

I motionerna FÖ417 (m, c) och FÖ422 (m) föreslår motionärerna att
1988 års försvarskommitté åläggs genomföra vissa i motionerna närmare
preciserade utredningsuppdrag.

I motion FÖ417 föreslås att 1988 års försvarskommitté ges i uppdrag
att utreda den marina verksamheten i Marinkommando Syd. Motionärerna
pekar på att marinens verksamhet mer och mer har förlagts till
Stockholmsregionen. Södra Östersjöns och Öresunds betydelse som
centralt marint operationsområde motiverar enligt deras mening en
ökad basering av sjöstridskrafter i Marinkommando Syd. Till Karlskrona
bör sålunda överföras ytterligare ett antal sjöstridskrafter, i första
hand kustkorvetter och ubåtar. En förstärkning av den trettonde
helikopterdivisionen i Kallinge bör också ske. Vid marinens skolor i
Karlskrona bör utbildningsverksamheten utökas. Detta bör i första
hand ske inom ramen för utbildningen vid marinen men även för att
tillgodose kustbevakningens behov. Motionärerna hemställer att riksdagen
hos regeringen begär att vad som anförs i motionen blir föremål
för ytterligare utredning av 1988 års försvarskommitté.

Motionärerna i motion FÖ422 (m) anser att incidentberedskapen på
Gotland bör bli föremål för en särskild utredning av den nu arbetande
försvarskommittén. De erinrar om att det finns militärflyg baserat på
Gotland endast vissa veckor. En ständig flygbasering där skulle enligt
deras mening skapa goda möjligheter att hävda Sveriges säkerhetsintressen
i Östersjöområdet. En på detta sätt utökad incidentberedskap
på Gotland anser de kunna bli möjlig genom att en fjärde division
J 35 organiserades vid F 10 i Ängelholm och baserades på Gotland.
Enligt motionärerna bör även denna fråga närmare utredas av försvarskommittén.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att regeringen nyligen har givit
överbefälhavaren och överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) anvisningar
för myndigheternas programplanering för perioden

1989/90:FöU7

18

1991/92—1995/96 och anslagsframställningar för budgetåret 1991/92.
i Anvisningarna bygger i allt väsentligt på de förslag som försvarskommittén
har framfört i sina betänkanden Svensk säkerhetspolitik i en
föränderlig värld (SOU 1990:5) och Totalförsvarets planering inför
[ 1991 års försvarsbeslut (Ds 1990:5). I anvisningarna till överbefälhava ren

begärs bl.a. en utredning av marinens grundorganisation. Inom
ramen för denna utredning kommer frågor av det slag som aktualiseras
i motion FÖ417 (m, c) att bli behandlade. I anvisningarna har regeringen
också begärt en redovisning av kostnaderna för och effekten av
att sätta upp en fjärde division J 35, för vilket handlingsfrihet föreligger
till följd av ett initiativ från utskottet (FöU 1986/87:11 s. 61).
Genom dessa uppdrag tillgodoses syftet med motionerna FÖ417 (m, c)
och FÖ422 (m) i väsentlig grad. De bör därför inte bifallas.

I miljöpartiet de grönas partimotion FÖ201 och centerpartiets partimotion
FÖ203 finns motionsyrkanden om utredningar i tillägg till och
i vid sidan av det utredningsarbete som utförs av försvarskommittén
inför 1991 års försvarsbeslut.

I motion FÖ201 yrkande 1 (mp) föreslås att det skall tillsättas två
' utredningar för bedömning av hotbilden Sverige står inför. Genom en
stark betoning av kontinuiteten i svensk säkerhetspolitik tenderar
försvarsutredningar enligt motionärernas uppfattning att bli ytterligt
konservativa. Utan tvivel har, anför motionärerna, en mycket kunnig
f och duktig kår av yrkesmilitärer lyckats hävda sin verksamhetsgrens
intressen relativt väl i vår försvarsbudget. Totalförsvarets svagaste länk
finns emellertid, framhåller de, på annat håll än inom det militära
försvaret. De pekar bl.a. på den miljöförstöring som hotar vårt samhälle
och på den stora sårbarhet på olika områden som detta präglas av. I
motionen föreslås att regeringen tillsätter två utredningar som parallellt
analyserar, bedömer och föreslår åtgärder mot den totala hotbild
, vårt samhälle står inför. Till den ena utredningen bör rekryteras
forskare medan den andra bör vara sammansatt av representanter för
fredsrörelser. Resultatet av utredningarnas arbete bör redovisas den 30
januari 1992 och därefter sammanvägas av försvarsdepartementet och
riksdagens försvarsutskott.

Utskottet erinrar om att 1988 års försvarskommitté nyligen har lagt
fram ett enigt betänkande rörande svensk säkerhetspolitik i en föränderlig
värld (SOU 1990:5). Betänkandet avses utgöra utgångspunkt för
kommitténs fortsatta arbete med att utarbeta förslag till det svenska
totalförsvarets fortsatta inriktning. Den utrikespolitiska utvecklingen
kommer också fortlöpande att följas av kommittén i dess fortsatta
arbete. Motion FÖ201 yrkande 1 (mp) bör därför avslås av riksdagen.

I motion FÖ203 yrkande 1 (c) föreslås att det tillsätts en säkerhetspolitisk
utredning för uppföljning av försvarskommitténs säkerhetspolitiska
analys. Förslaget framförs under åberopande av den rådande och
förväntade utvecklingen i världen som bl.a. präglas av snabba och
genomgripande förändringar i Östeuropa. I det föreslagna uppföljningsarbetet
bör enligt motionärernas mening övriga säkerhetspolitiska

1989/90:FöU7

19

instrument såsom biståndspolitik, handelspolitik, internationell miljöpolitik,
nedrustningspolitik och en allmänt aktiv utrikespolitik vägas
samman.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att det är av utomordentlig
betydelse för utformningen av vår utrikespolitik att utvecklingen i
vår omvärld följs och underkastas en ingående analys. Enligt utskottets
mening ankommer denna uppgift i första hand på regeringen, vars
bedömning fortlöpande redovisas för riksdagen. Det bör även i detta
sammanhang noteras att försvarskommittén som grund för sitt arbete
inför nästa försvarsbeslut nyligen lagt fram ett säkerhetspolitiskt betänkande
(SOU 1990:5). Den fortsatta utrikespolitiska utvecklingen
kommer, som tidigare framhållits, dessutom att fortlöpande följas av
kommittén i det fortsatta arbetet. Något utredningsarbete på det säkerhetspolitiska
området därutöver är utskottet inte berett att förorda.
Motion FÖ203 yrkande 1 (c) bör därför inte bifallas.

Säkerhetspolitiska överväganden

I detta avsnitt behandlar försvarsministern vad föredragande statsrådet i
budgetpropositionen (s. 8—10) har anfört om säkerhetspolitiken.

Föredragande statsrådet

Försvarsministern erinrar inledningsvis om att den svenska säkerhetspolitiken
ytterst syftar till att bevara vårt lands oberoende. Vårt säkerhetspolitiska
mål är, anför han, att i alla lägen och i alla former som vi
själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet. Denna skall göra det
möjligt för oss att inom våra gränser bevara och utveckla vårt samhälle
i politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt och i varje annat hänseende
efter våra egna värderingar samt i samband därmed utåt verka för
internationell avspänning och fredlig utveckling. Ett viktigt mål i dessa
strävanden är att bidra till fortsatt lugn och stabilitet i Norden och att
minska riskerna för att Sverige dras in i krig eller konflikter.

Försvarsministern anför vidare att i strävandena att säkerställa dessa
mål Sveriges säkerhetspolitik utformas väsentligen i ett samspel mellan
utrikes- och försvarspolitiken. Huvudlinjen i denna politik är den hos
det svenska folket fast förankrade neutralitetspolitiken syftande till
alliansfrihet i fred, neutralitet i krig.

Föredragande statsrådet uppehåller sig därefter vid den svenska
neutralitetspolitikens innebörd och betydelse varefter han övergår att
behandla den internationella utvecklingen och anför följande.

Förhållandet mellan Sovjetunionen och Förenta staterna har sedan
mitten av 1980-talet undergått en genomgripande förbättring. Motsättningarna
har tonats ner och den nya avspänningen har gett konkreta
resultat, bland annat på nedrustningsområdet. Genom att supermakterna
minskat sitt engagemang i regionala konflikter och genom en ökad
roll för FN har dessa kunnat begränsas och steg har i många fall tagits
mot en fredlig lösning.

1989/90:FÖU7

20

I

I Sovjetunionen och övriga Östeuropa pågår dramatiska förändringar.
I Sovjetunionen har de ekonomiska och politiska reformsträvandena
fortsatt med allt större intensitet. I flertalet andra länder har ett
uppdämt missnöje med hittillsvarande regimer tagit sig uttryck i omfattande
demonstrationer, som banat vägen för nya politiska krafter.
^ Den fortsatta utvecklingen är ännu behäftad med betydande osäkerhe1
ter.

Samtidigt med omdaningsprocessen i Sovjetunionen och övriga Östeuropa
fortgår integrationssträvandena i Västeuropa. Dialogen mellan
EFTA och EG utvecklas snabbt. Sverige strävar efter att fördjupa och
bredda samarbetet med EG på alla samhällsområden, där detta går att
förena med neutralitetspolitiken.

Dämpningen av hotet österifrån ger förnyad aktualitet inom NATO
: åt avvägningen mellan militär avskräckning och samarbete österut.

Tysklandsfrågan kan därvid till följd av utvecklingen i DDR komma
I att få en nyckelroll.

I Den militära situationen i Europa är en konsekvens av de långvariga
motsättningarna och misstänksamheten mellan maktblocken. Båda
sidor har sedan den hittillsvarande politiska och militära strukturen i
Europa grundlädes byggt upp mycket stora insatsberedda militära
f styrkor i Europa. Betydande kärnvapenresurser liksom mycket omfattande
konventionella stridskrafter står fortfarande mot varandra i Centraleuropa.

Den militärpolitiska situationen mellan öst och väst i Europa har
under lång tid kännetecknats av betydande stabilitet. Osäkerheten om
i utfallet av ett konventionellt krig i Europa och insikten om de
* katastrofala konsekvenserna av ett kärnvapenkrig har fört med sig
I mycket stark återhållsamhet i agerandet. Trots motsättningarna mellan
maktblocken har det bedömts som osannolikt att någondera parten
genom överlagda beslut skulle sätta igång ett krig i Europa i syfte att
| ändra de rådande maktförhållandena till sin fördel. Krigsriskerna har i
stället bedömts vara förknippade främst med supermakternas engagemang
i olika regionala konflikter och därmed risken för upptrappning
! av dessa. Det är ännu osäkert hur pågående utveckling kommer att
påverka stabiliteten i Europa,
i De av Sovjetunionen tillkännagivna besluten om ensidiga styrkeref
duktioner under 1989 och 1990 har börjat genomföras i Centraleuroi
pa. Dessa reduktioner kan också komma att beröra det nordeuropeiska
området.

De parallella förhandlingarna i Wien om konventionella styrkor i
Europa och om förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder inom
ramen för konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK)

' har inletts i en positiv anda. Förhandlingarna avser bl.a. att söka
reducera de konventionella styrkorna och ge dessa en mera defensiv
karaktär. Regeringen följer noggrant förhandlingarna om konventionella
rustningar mellan de 23 alliansanslutna ESK-staterna.

Det nordeuropeiska och nordatlantiska områdets strategiska betydel|
se sammanhänger i väsentlig grad med de militärtekniska förhållandena
och dessas konsekvenser för den globala kärnvapenbalansen liksom
för stormakternas marinstrategiska och luftoperativa intressen.

Nordeuropa karakteriseras samtidigt av en grundläggande stabilitet i
vad avser den politiska situationen och den säkerhetspolitik som förs
av de nordiska länderna. De nordiska länderna har i många avseenden
sammanfallande intressen. Trots skillnader i säkerhetspolitisk orientering
har de kunnat verka gemensamt, bland annat inom Förenta
Nationerna och andra internationella organisationer. En förutsättning
för detta samarbete är de nordiska ländernas grundläggande respekt för
varandras säkerhetspolitiska lösningar och politiska ställningstaganden.

1989/90: FöU 7

21

Beträffande bedömningen av den internationella utvecklingen hänvisar
försvarsministern också till vad utrikesministern anför därom i utrikesdepartementets
bilaga till budgetpropositionen. Han erinrar om FK88:s
betänkande Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld (SOU
1990:5) och anger att han mot denna bakgrund har funnit det lämpligt
att behandla de säkerhetspolitiska frågorna relativt översiktligt.

Beträffande den svenska försvarspolitiken anför försvarsministern
avslutningsvis följande.

Sveriges totalförsvar skall i första hand verka fredsbevarande genom att
ha sådan styrka, sammansättning, ledning och beredskap att en angripares
förluster och andra uppoffringar i samband med ett försök att
utnyttja vårt land inte ter sig rimliga i förhållande till fördelarna. Ett
så utformat totalförsvar utgör ett väsentligt bidrag till lugn, stabilitet
och en begränsad stormaktsnärvaro i det nordiska området i fred och i
internationella kriser. Ett starkt totalförsvar är därtill en förutsättning
för att svensk neutralitet skall bli zespekterad vid krig i vårt närområde.

Ett militärt angrepp mot Sverige skall kunna mötas varifrån det än
kommer. Våra stridskrafter skall i det längsta kunna förhindra att
angriparen får fast fot på svensk mark. Skulle angriparen likväl lyckas
tränga in på vårt territorium skall ett effektivt och uthålligt motstånd
genomföras i varje del av landet. Befolkning och egendom skall
skyddas och den livsnödvändiga försörjningen tryggas. Samhällets väsentligaste
funktioner skall säkerställas.

Totalförsvaret skall även inriktas på att möta konsekvenser av andra
säkerhetspolitiska hot än väpnat angrepp. Det är sålunda väsentligt för
vår säkerhetspolitiska trovärdighet och för vårt totalförsvars styrka i
krig att vi kan möta försök till påtryckningar och handelsrestriktioner.

Respekten för vår territoriella integritet skall tryggas genom förmåga
att ingripa mot varje form av kränkning av vårt territorium såväl i fred
som under neutralitet vid krig i omvärlden.

Det är en säkerhetspolitisk tillgång att vårt behov av materiel till
försvarsmakten till stor del kan tillgodoses av svensk industri. En egen
livskraftig försvarsindustri och försvarsforskning bidrar till respekten
för Sveriges vilja och förmåga att föra en fast och konsekvent neutralitetspolitik
och ökar våra möjligheter att motstå påtryckningar av olika
slag.

Bedömningar av den fortsatta utvecklingen inom och mellan stormaktsblocken
är för närvarande förknippade med avsevärda osäkerheter.
Den pågående avspänningsprocessen kan leda till fortsatt utvidgat
öst-väst-samarbete, ytterligare minskningar i de militära styrkorna och
en mera defensiv inriktning av dessa. En sådan process torde komma
att pågå under lång tid. Det kan dock inte helt uteslutas att avspänningsprocessen
drabbas av bakslag och att motsättningarna mellan
stormaktsblocken därmed åter skärps.

Så länge supermakterna bedriver seriösa och konstruktiva förhandlingar
ökar rimligtvis säkerheten även för oss. Särskilt i en period av
snabba omdaningar i Europa är det viktigt att det nordiska området
förblir stabilt och att vår säkerhetspolitik ligger fast.

1989/90:FöU7

22

Utskottet

1989/90: FöU 7

1988 års försvarskommitté har nyligen avgivit sitt säkerhetspolitiska
betänkande Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld (SOU
1990:5). I betänkandet har en enig kommitté framlagt sin syn på den
säkerhetspolitiska utvecklingen. Kommittén finner att de omvälvningar
i Europa som har skett under den senaste tiden gör det exceptionellt
svårt att göra långsiktiga säkerhetspolitiska bedömningar. Förändringstakten
och svårigheterna att bedöma den framtida utvecklingen föranleder
kommittén att betona vikten av flexibilitet i valet av säkerhetspolitiska
medel inom ramen för en stabil svensk säkerhetspolitik. Mot
bakgrund av konstaterade osäkerheter och med instämmande i vad
som på denna punkt anförs i budgetpropositionen finner utskottet det
riktigt att riksdagen avstår från att nu ingående behandla de säkerhetspolitiska
frågorna. Dessa torde komma att på nytt aktualiseras i den
väntade totalförsvarspropositionen, som kommer att grundas på resultatet
av försvarskommitténs fortsatta arbete. 1 detta arbete ingår inte
minst att ytterligare studera den pågående omdanings- och förändringsprocessens
säkerhetspolitiska betydelse.

Riksdagen bör enligt utskottets mening lämna utan erinran vad
försvarsministern har anfört om säkerhetspolitiken.

Vissa för totalförsvaret gemensamma frågor

Utskottet behandlar i detta avsnitt vad föredragande statsrådet i budgetpropositionen
(s. 11—14) har anfört om vissa för totalförsvaret gemensamma
frågor. I avsnittet behandlas också motionerna FÖ302 (mp) och
FÖ305 (s) som båda rör frågor rörande pliktjänstgöring. Hit har också
förts två motioner, FÖ203 yrkande 2 (c) och FÖ303 (fp), som gäller
sårbarheten i vårt samhälle. Vissa förslag rörande de frivilliga försvarsorganisationernas
verksamhet i motion FÖ301 (c) har också bedömts
ha en sådan anknytning till totalförsvaret i dess helhet att de bör tas
upp till behandling under denna rubrik. Motion FÖ306 (m), som rör
försvaret av Stockholm, motion FÖ304 (mp) om inrättande av en fond
för landsbygdens utveckling och motion FÖ505 (c, m, fp, vpk, mp) om
Kopparbergs läns inordnande i totalförsvarets högre regionala organisation
behandlas också i detta sammanhang.

Föredragande statsrådet

Försvarsministern redovisar inledningsvis vissa ledningsfrågor med utgångspunkt
i resultatet av det utredningsarbete som har utförts av en
av regeringen tillsatt utredare rörande civilförsvarslagstiftningen (CFLutredningen).
Utredningens förslag, redovisade i betänkandet (SOU
1989:42), bereds för närvarande inom regeringskansliet.

Därefter tar försvarsministern upp vissa ledningsfrågor som har nära
samband med CFL-utredningens förslag. Han pekar därvid bl.a. på en
rapport Totalförsvarets ledning i kriser och krig som överbefälhavaren

och överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) på regeringens uppdrag
har överlämnat i juni 1989. Han behandlar också vissa förhållanden
inom det civila totalförsvarets funktioner och samspelet mellan dessa
och den operativa ledningen utifrån en av ÖCB i november 1989
avgiven rapport Ledningen av totalförsvarets civila del under kriser
och krig.

Sammanfattningsvis framhåller försvarsministern att det enligt hans
mening är angeläget att åtgärder snarast vidtas för att förbättra ledningen
inom totalförsvarets civila del under beredskap och i krig. Han
anser att de principer som redovisats i ÖCB:s rapport redan nu kan
utgöra en allmän grund för myndigheternas fortsatta arbete.

Försvarsministern avslutar sin redogörelse med att redovisa vissa
förändringar i anslagsstrukturen till vilka utskottet återkommer i det
följande i samband med behandlingen av anslagsfrågorna.

Utskottet

Utskottet delar försvarsministerns uppfattning att det är angeläget att
det snarast vidtas åtgärder för att förbättra ledningen inom totalförsvarets
civila del under beredskap och krig. De förslag i olika ledningsfrågor
som förelagts regeringen torde därvid kunna tjäna som vägledning.
Utskottet räknar med att regeringen återkommer till riksdagen med en
redogörelse för vidtagna åtgärder och i den mån så påkallas med
förslag till beslut. Riksdagen bör lämna utan erinran vad föredragande
statsrådet har anfört om vissa för totalförsvaret gemensamma frågor.

Utskottet övergår att behandla de till detta avsnitt hänförda motionerna
FÖ305 (s) och FÖ302 (mp) som båda rör plikttjänstgöringens
utformning.

Motion FÖ305 (s) syftar till en effektivisering och utvidgning av
värnpliktstjänstgöringen som ett medel att på ett bättre sätt än i dag
tillgodose personalbehovet inom totalförsvaret såväl i fråga om dess
militära som civila del. Motionären konstaterar att allt fler värnpliktiga
frikallas vid inskrivningen, vilket enligt hans mening på sikt kan
riskera hela värnpliktssystemet. Alla bör, anser han, fullgöra den
allmänna värnplikten i någon form inom totalförsvaret. Motionären
förklarar sig välkomna en diskussion om militär eller civil värnpliktstjänstgöring
för både män och kvinnor. Både det civila och det
militära försvaret har, konstaterar han, nytta av att tillföras sådana
personalresurser.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att riksdagen tidigare har
behandlat motionsyrkanden om vidgad plikttjänstgöring för att tillgodose
totalförsvarets personalbehov, bl.a. i betänkandet FöU 1985/86:8
(s. 10—11). Utskottet konstaterade därvid att en utvidgning av värnpliktslagen
att omfatta även kvinnor inte var aktuell och pekade på att
kvinnorna omfattades av en rad andra i lag föreskrivna tjänsteplikter.
Därigenom har kvinnorna, konstaterade utskottet, stora försvarsplikter
redan enligt nu gällande ordning. Utskottet vill i sammanhanget erinra
om att civilförsvarslagstiftningsutredningen i sitt betänkande Det civila
försvaret (SOU 1989:42) föreslagit att civilförsvarsplikten ersätts med

1989/90:FöU7

24

en civilplikt sorn i förhållande till civilförsvarsplikten förlängs med
fem år (till 70 år). Civilplikten föreslås också omfatta utländska
medborgare som bor i Sverige. Frågor kring tillgodoseendet av totalförsvarets
personalbehov kommer också att närmare övervägas inom
ramen för försvarskommitténs arbete. I avvaktan på resultatet av detta
finner utskottet inte anledning att frångå sin tidigare redovisade uppfattning
i frågan. Motion FÖ305 (s) bör avslås av riksdagen.

I motion 302 (mp) föreslår motionärerna att den allmänna värnplikten
för män skall ersättas med en allmän värntjänst. Den föreslagna
plikttjänstgöringen föreslås omfatta alla ungdomar som har fyllt 18 år
oberoende av kön. Den avses fullgöras under 7—9 månader. Värntjänsten
skall förutom tjänstgöring i det militära försvaret innefatta
tjänstgöring inom andra samhällsområden såsom sjukvård och social
omsorg och miljövård. I värntjänstgöringen föreslås ingå en grundläggande
överlevnadsutbildning. Motionärerna föreslår att en parlamentarisk
utredning tillsätts för att arbeta fram förslag om den föreslagna
värntjänstens närmare utformning.

Utskottet anser att riksdagen inte heller skall bifalla motion 302
(mp) om tillsättande av den däri föreslagna utredningen. Enligt utskottets
mening bör också detta förslag i första hand bedömas i ljuset av
försvarskommitténs överväganden om totalförsvarets personalbehov.
Detta synsätt ligger också i linje med utskottets ställningstagande då det
senast avstyrkte ett motsvarande förslag från miljöpartiet de gröna
(1989/90:FöU3 s. 9).

I motion FÖ301 (c) återkommer motionärerna med ett tidigare
framfört förslag om lagfäst rätt till tjänstledighet vid frivillig försvarsutbildning.

Utskottet har vid behandlingen av ett tidigare motionsyrkande i
ämnet ställt sig positivt till införandet av en sådan rättighet (FöU
1985/86:10). Utskottet anförde därvid bl.a. att det var angeläget att
regeringen aktivt och utan tidsutdräkt förbereder ett lagförslag i ämnet.
Utskottet ansåg sig ha anledning att räkna med att så sker utan att
riksdagen gör något särskilt uttalande i frågan.

Utskottet vidhåller sin uppfattning om behovet av rätt till tjänstledighet
för deltagare i ifrågavarande utbildning och räknar nu som
tidigare med att arbetet i regeringskansliet med denna fråga snarast
leder till resultat. Mot denna bakgrund anser utskottet att riksdagen
inte bör bifalla motion FÖ301 (c).

Utskottet övergår att behandla motionerna FÖ203 yrkande 2 (c) och
FÖ303 (fp) som båda tar upp frågor rörande samhällets sårbarhet.

I motion FÖ203 anför motionärerna att samtidigt som riskerna för
olika fredliga och militära kriser ökar växer det svenska samhällets
sårbarhet. Som exempel härpå nämns vårt stora utlandsberoende. Motionärerna
pekar också på sårbarheten på livsmedels-, energi- och
vattenförsörjningens område. De erinrar om att inriktningen och omfattningen
av de civila delarna av försvaret övervägs av 1988 års
försvarskommitté som därvid också har att närmare analysera sårbarheten
i vårt samhälle. Motionärerna framhåller att kommittén i sitt

1989/90: FöU 7

25

fortsatta arbete bör beakta de synpunkter som centerpartiet har framfört
i motion FÖ203 och i den under föregående riksmöte väckta
motionen i ämnet (mot. 1988/89:FÖ503).

Utskottet anser det vara en viktig uppgift att genom olika åtgärder
söka komma till rätta med det moderna samhällets sårbarhet. Försvarskommittén
har i linje därmed i sina delbetänkanden Svensk säkerhetspolitik
i en föränderlig värld (SOU 1990:5) och Totalförsvarets planering
inför 1991 års försvarsbeslut (Ds 1990:5) analyserat och lyft fram
olika problem rörande sårbarheten i det svenska samhället. Kommitténs
arbete har därefter lagts till grund för olika uppdrag till berörda
myndigheter med uppgift att avrapportera utredningsresultaten i anslutning
till att de lämnar sina programplaner i september 1990.
Därigenom kommer kommittén att fa ytterligare underlag för att
bedöma med vilka förhållningssätt den växande sårbarheten i samhället
skall mötas. Utskottet räknar med att synpunkter som centerpartiet
framför i motion FÖ203 (c) därvid kommer att bli beaktade. Motion
FÖ203 yrkande 2 (c) bör därför inte bifallas.

I motion FÖ303 (fp) föreslår motionärerna att det tillsätts en utredning
om säkerhets- och sårbarhetsfrågorna i datasamhället. Motionärerna
framhåller att den alltmer omfattande datoriseringen innebär en ökad
sårbarhet i samhället. Det är, anför de vidare, folkpartiets uppfattning
att man alltför lågt har prioriterat uppgiften att skapa tillräckligt säkra
och robusta datasystem både inom den offentliga och inom den privata
sektorn. Motionärerna framför olika synpunkter på myndigheternas
och näringslivets ansvar för säkerhetsarbetet och säkerhetskontrollen
på området. Avslutningsvis föreslår de att en parlamentarisk utredning
tillsätts med uppgift att bereda säkerhetsfrågorna i datasamhället.

Utskottet erinrar om att ÖCB tilldelats ett övergripande ansvar i
fråga om säkerheten och sårbarheten inom ADB-området (FöU
1987/88:1, rskr. 24, prop. 1987/88:95, FÖU25, rskr. 293). I anslutning
härtill ansågs det inte föreligga några vägande skäl att inrätta ett
särskilt sårbarhetsorgan/organisation eller tillsätta en parlamentarisk
sårbarhetsberedning (FöU 1987/88:1 s. 4). Det kan i sammanhanget
påpekas att riksdagen för budgetåret 1989/90 gav ÖCB extra resurser
för ändamålet (1988/89.FÖU12 s. 25).

Till bilden hör också att regeringen nyligen har givit ÖCB i uppdrag
att utreda former för styrning och prioritering av åtgärder för att
förverkliga en samhällsövergripande beredskapsplanering, bl.a. för att
minska landets ADB-beroende och sårbarhet vid krigsfara eller i krig.
En rapport rörande styrmedel och riktlinjer för ADB-användning av
strategisk betydelse från beredskapssynpunkt skall lämnas till regeringen
senast den 31 december 1990. Innan dess skall en lägesredovisning
presenteras i ÖCB:s programplan i september 1990.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att riksdagen inte
bör förorda att den i motion FÖ303 (fp) föreslagna utredningen tillsätts.
Motionen bör därför avslås av riksdagen.

Motionärerna i motion FÖ306 (m) anser att det ökade strategiska
intresset för Stockholms försvar, som hänger samman med vikten av att
Sverige skall kunna försvaras även vid överraskande angrepp, gör det

1989/90:FöU7

26

angeläget att den nu arbetande försvarskommittén särskilt beaktar
huvudstadens försvar. Detta gäller, anför motionärerna, framför allt
möjligheterna att mobilisera förband i Stockholmsområdet, säkerheten
för rikets ledning med underställda myndigheter samt civilbefolkningens
skydd.

Utskottet vill inledningsvis slå fast att det råder politisk enighet om
att ett militärt angrepp skall kunna mötas varifrån det än kommer.
Mot denna bakgrund är det enligt utskottet självklart att huvudstadens
försvar liksom försvaret av riket i övrigt kommer att beaktas vid
utformningen av det framtida totalförsvaret. Utskottet räknar sålunda
med att utformningen av försvaret av denna viktiga del av vårt land
kommer att omfattas av försvarskommitténs utredningsarbete utan att
riksdagen uttalar sig i frågan. Motion FÖ306 (m) bör därför avslås av
riksdagen.

Motion FÖ308 (m) som rör försvaret av en annan region i vårt land,
Skåne, kommer utskottet att behandla i det följande utgående från de
förslag om preciserade resursförstärkningar för ändamålet som framförs
i motionen.

Mot bakgrund av en konstaterad sårbarhet, särskilt i storstadsregionerna,
föreslår motionären i motion FÖ304 (mp) att det inrättas en
fond för landsbygdsutveckling i syfte att skapa förutsättningar för en
levande landsbygd. Fonden skulle enligt motionärerna bidra till att
skapa en inte minst för vårt försvar nödvändig balans mellan stad och
landsbygd till gagn för bl.a. en tryggad livsmedelsförsörjning. Från
fonden föreslås utgå bidrag till av kommunerna inrättade ekologiska
gårdar. Även enskilda gårdar bör enligt motionärerna kunna erhålla
bidrag ur fonden för ändamål den är avsedd att stödja.

Utskottet har tidigare behandlat och avstyrkt ett yrkande från miljöpartiet
de gröna om inrättande av en fond av det slag varom nu
framförs ett upprepat förslag (1988/89:FÖ14, s. 55, rskr. 294). Utskottet
anförde därvid bl.a. följande.

"Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är viktigt att
uppmärksamma glesbygdens problem. Ur försvarets synvinkel är det
framför allt utvecklingen av befolkningsstrukturen som ter sig särskilt
oroande. Utskottet anser emellertid att satsningar för att komma till
rätta med dessa problem bör ha en annan inriktning än den som finns
i det av motionärerna framlagda förslaget."

Utskottet vidhåller denna uppfattning och anser att riksdagen inte
heller skall bifalla den nu aktuella motionen FÖ304 (mp).

Riksdagen fattade så sent som vid riksmötet 1988/89 beslut om
totalförsvarets geografiska inordning på högre regional nivå. Beslutet
innebär bl.a. att Kopparbergs län skulle tillhöra det nya Mellersta
militärområdet/civilområdet som enligt beslutet skulle inrättas den 1
juli 1991 (prop. 1988/89:90, FÖU14, rskr. 294).

1 motion FÖ505 (c, m, fp, vpk, mp) föreslås med hänvisning till en
rad i motionen närmare utvecklade skäl att Kopparbergs län skall föras
till Nedre Norrlands militärområde/civilområde.

Utskottet konstaterade vid sin tidigare beredning av ärendet att uppgifter
och synpunkter som utskottet hade inhämtat visade att det finns

1989/90: Fö U 7

27

skäl både för inordnande av nämnda län i Mellersta området och för
dess knytning till Nedre Norrlands område. Efter att ingående ha
bedömt frågan utifrån en helhetssyn på vad som kan vara bäst för
totalförsvaret fann utskottet tillräckliga skäl tala för att Kopparbergs
län skulle tillhöra Mellersta militärområdet/civilområdet (FöU
1988/89:14 s. 21). Utskottet finner inte skäl att frångå denna bedömning.
Motion FÖ505 (c, m, fp, vpk, mp) bör därför avslås av riksdagen.

Forskning

I detta avsnitt behandlar utskottet vad föredragande statsrådet i budgetpropositionen
(s. 15—16) har anfört om forskning samt motioner som
berör försvarets forskningsanstalts lokalisering, nämligen FÖ601 (s),
FÖ602 (fp, c) och FÖ605 (fp).

Föredragande statsrådet

Försvarsministern framhåller inledningsvis att forskning bidrar till att
upprätthålla nationellt oberoende såväl i fred som i kris- och krigssituationer.
Den utgör därför ett betydelsefullt stöd åt vår säkerhetspolitik.
Forskningen är också en viktig förutsättning för att vi skall kunna
tillgodogöra oss den militärtekniska utvecklingen. Betydelsen av forskning
och forskningskompetens för den civila delen av totalförsvaret
har ökat i betydelse till följd av den tilltagande internationella integrationen,
det ökande beroendet mellan olika vitala delar i samhället och
den ökande sårbarheten.

Härefter redovisar försvarsministern den av överbefälhavaren resp.
överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) föreslagna forskningsinriktningen
och anger att den, som hittills, skall inriktas dels till sådana
teknikområden där utvecklingen går särskilt snabbt, dels till sådana
områden som är av stor betydelse för totalförsvarets utveckling.

För det militära försvaret bör vidare inriktningen under den innevarande
försvarsbeslutsperioden koncentreras till bl. a.

-Telekrigföring — särskilt teknik och metodutvecklingsfrågor.
-Luftförsvar efter år 2000 — särskilt teknikutvecklingens betydelse för
framtida hot och handlingsmöjligheter.

-Ledningssystem — särskilt ny teknik för ledningssystem och metoder
att störa dessa.

- Påfrestningar på samhället i kris och krig och deras konsekvenser
för totalförsvarets funktion.

För den civila delen av totalförsvaret anmäls att ÖCB avser att ta
initiativ till ett större forskningsprogram (ramforskningsprogram)
inom universitets- och högskolesektorn för att bygga upp forskningskompetens
för det civila försvarets behov. Vissa medel för detta har
avsatts i planeringsramen för totalförsvarets civila del.

1989/90:FöU7

28

Härutöver redovisas att delegationen för icke-militärt motstånd anmält
behov av forskning om befolkningens reaktioner i händelse av en
ockupation. Studierna av förutsättningarna för icke-militärt motstånd
kommer att fortsätta.

Försvarsministern understryker avslutningsvis betydelsen av att det
svenska totalförsvaret kan utformas med egna värderingar och eget
kunnande som grund. Forskningen för totalförsvaret skall i linje
härmed stödja utvecklingen genom att tidigt upptäcka, identifiera och
analysera sådana förändringar som har betydelse för våra försvarsansträngningar.
Det är vidare en långsiktig uppgift att finna lämpliga
former för att hantera frågan om sårbarhet och beredskapshänsyn i
samhällsutvecklingen. För detta krävs en betydande kompetensuppbyggnad.

Utskottet

Utskottet har redovisat sin övergripande syn på försvarsforskningens
inriktning i 1987 års betänkande om ett nytt långsiktigt försvarsbeslut
(FöU 1986/878:11 s. 123, rskr. 310). Denna fråga har även behandlats i
tre senare betänkanden, (FöU 1987/88:11 s. 72, 1988/89:FöU7 samt
1989/90:FöU14 s. 56).

Utskottet konstaterar att vad föredragande statsrådet har anfört är i
linje med inriktningen i 1987 års försvarsbeslut och därför bör lämnas
utan erinran.

Tre motioner från den allmänna motionstiden behandlar lokaliseringen
av vissa delar av försvarets forskningsanstalt (FOA). Sålunda
framhålls i motion FÖ601 (s) behovet av att dämpa överhettningen i
Stockholmsregionen och att därvid en omlokalisering av delar av FOA
till Västerås vore en utmärkt lösning. Västerås har också behov av ett
statligt verk. Goda kommunikationer och möjligheter att skapa en bra
forskningsmiljö tillsammans med Asea Brown Boveri är ytterligare
argument härför. Med ungefär samma motiv förordas också i motion
FÖ602 (fp och c) Västerås som lokaliseringsort för forskningsanstaltens
Stockholmsdelar. Motionären i FÖ605 (fp) pekar å sin sida på att
Sundbybergs kommun börjat visa intresse för att utnyttja den del av
Järvafältet som FOA disponerar och har tänkt använda för de delar av
anstalten som nu befinner sig på Östermalm. Det bör enligt motionären
ligga fördelar i att samlokalisera FOA till Södertälje och ta i
anspråk ingenjörregementets (Ing 1) lokaler vid Almnäs, vilka regementet
snart lämnar. Detta skulle ge Södertälje ett välkommet tillskott
med kunskapsintensiv verksamhet samtidigt som bortfallet av arbetstillfällen
i samband med regementets flyttning till Strängnäs skulle
kompenseras.

Utskottet vill för sin del fästa uppmärksamheten på att frågan om
lokaliseringen av FOA:s Stockholmsdelar varit en långdragen process
där inriktningen ändrats ett flertal gånger. Regeringen beslutade sålunda
år 1975 att samla FOA:s Stockholmsdelar från i huvudsak tre
platser till två — Ursvik och Grindsjön. Beslutet ändrades år 1977 till
att gälla Botkyrka och Grindsjön. Projekteringen av anläggningen i

1989/90:FöU7

29

Botkyrka avbröts 1981 och regeringen inriktade år 1984 ånyo planeringen
mot Ursvik och Grindsjön. Överbefälhavaren har i september
1989 i sin delrapport 13 till perspektivplanen föreslagit en lokalisering
till Södertälje (Almnäs) och Grindsjön. Utskottet har erfarit att regeringen
i februari i år har föreskrivit att lokaliseringen av FOA:s
Stockholmsdelar till Ursvik och Grindsjön skall fullföljas skyndsamt
och att överbefälhavaren i anslutning till nästa programplan skall
redovisa en plan för omflyttningen. Med hänsyn till vad som förevarit
i ärendet finner inte utskottet skäl att ändra den sedan år 1984
gällande inriktningen i fråga om FOA:s lokalisering. Motionerna
FÖ601 (s), FÖ602 (fp, c) och FÖ605 (fp) bör därför avslås.

Ekonomi och planeringsramar m.m.

Den militära delen av totalförsvaret

I detta avsnitt behandlar utskottet vad som anförs på s. 17—19 i
budgetpropositionen samt motionerna 1989/90:FÖ203 yrkandena

II — 14 (c), FÖ204 (mp) yrkandena 3—6, FÖ205 yrkandena 1, 4, 5, 7
och 11—15 (m), FÖ207 yrkande 1 (vpk), FÖ312 yrkande 1 (vpk) och
FÖ313 (s). Angivna yrkanden i nämnda motioner behandlas här till
den del de sammanhänger med en förändring av utgiftsramen för
budgetåret 1990/91 jämfört med regeringens förslag och senare i betänkandet
som anslagsfrågor. Utskottet återkommer också i samband
med behandlingen av huvudprogrammens inriktning till flertalet av
här redovisade motionsyrkanden.

Föredragande statsrådet

Försvarsministern redovisar inledningsvis det militära försvarets ekonomiska
utfall för budgetåret 1988/89. Utgiftsramen uppgick till
28 932 128 000 kr. Utgifterna under budgetåret understeg detta belopp
med 139 323 000 kr. Underutnyttjandet kommer enligt gällande
regler att tillgodoföras utgiftsramen för innevarande budgetår i samband
med prisomräkningen av anslag.

Regeringen lämnar förslag om planeringsram m.m. för budgetåret
1990/91, som förutsätts bli det sista före ett nytt långsiktigt försvarsbeslut
år 1991. Ramen är beräknad enligt gällande metod och innehåller,
i enlighet med riksdagens tidigare beslut (prop. 1989/99:80, FÖU14,
rskr. 294), ett särskilt ekonomiskt tillskott på 625 milj.kr. i prisläget
februari 1988 för handlingsfrihet intill försvarsbeslutet år 1991.

För det militära försvaret föreslås för budgetåret 1990/91 en utgiftsram
på 30 149 700 000 kr. i prisläget februari 1989.

1989/90: FöU7

30

Utskottet

1989/90:FöU7

Utskottet har ingenting att invända mot vad försvarsministern har
anfört om det ekonomiska utfallet för det militära försvaret för budgetåret
1989/90.

Utskottet övergär till att behandla utgiftsramen för det militära
försvaret för budgetåret 1990/91.

I två partimotioner från vänsterpartiet kommunisterna, FÖ207 och
FÖ312, beskrivs den pågående omvälvande utvecklingen i främst Östeuropa
och behovet att definiera andra slags hot än tidigare. Vidare
framhålls att möjligheterna att skapa ett fredligare Europa inte har
varit större under seklet än i dag. Sverige bör markera detta på ett sätt
som inte kan missuppfattas. I motion FÖ312 yrkande 1 (vpk) framförs
därför ett allmänt krav att de ekonomiska och tekniska resurser som
skapas genom en nedrustning bör föras över från det militära försvaret
till säkerhetspolitikens civila delar. I motion FÖ207 yrkande 1 (vpk)
preciseras kravet på reduktioner under olika anslag och totalt till
3 300 milj.kr. för den militära ramen.

I partimotion FÖ204 (mp) anförs på i stort samma grunder krav på
en reduktion av de militära anslagen med drygt 3 000 milj.kr. Härav
förordas att 1 100 milj.kr. avsätts till "allmän värntjänst" samt för
"försvar och landsbygdsutveckling".

Med åter samma motiv yrkas i den enskilda motionen FÖ313 (s) att
försvarsutgifterna fryses på nuvarande nivå i avvaktan på att en successiv
minskning av dessa skall vara möjlig.

Utskottet ser med tillfredsställelse den hittillsvarande internationella
utvecklingen. Den har lett till att risken för storkrig mellan maktblocken
i Europa har minskat. Därutöver får förvarningstiden inför eventuella
omfattande militära operationer anses ha ökat. Utvecklingen
inrymmer ändå osäkerhetsmoment och fåror. Det är enligt utskottets
mening därför för tidigt att nu besluta om sådana förändringar av vår
försvarsförmåga som föijer av här behandlade motioner. Motionerna
FÖ204 (mp), FÖ207 (vpk), FÖ312 (vpk) och FÖ313 (s) bör därför avslås
av riksdagen såvitt nu är i fråga. Här ifrågavarande yrkanden behandlas
även i samband med huvudprogrammens inriktning och, i fråga om
motion FÖ204, också under de olika anslagen.

En partimotion, FÖ203 (c), och en kommittémotion, FÖ205 (m),
innehåller direkta eller indirekta yrkanden om ytterligare medel till
utgiftsramen för det militära försvaret. Sålunda föreslår centerpartiet
att 125 milj.kr. utöver regeringens förslag skall tillföras för budgetåret
1991/92 och användas för handlingsfrihetsskapande åtgärder inom materielområdet.
Moderata samlingspartiet ger i sin motion kraftigt eftertryck
åt behovet att bevara handlingsfriheten inför 1991 års försvarsbeslut
och hävdar att detta kräver medelsförstärkningar redan innevarande
budgetår. Rampåslag föreslås därför med 420 milj.kr., varav 50
milj.kr. avser repetitionsövningar vid armén och marinen. 1 samma
motion från moderata samlingspartiet föreslås vidare att den framtida

31

arméorganisationen skall bestå av minst 21 brigader och att ramen
tillförs ytterligare 75 milj.kr. för att täcka vissa merkostnader i samband
med arméns omstrukturering.

Utskottet vill erinra om riksdagens beslut (prop. 1988/89:80, FÖU14,
rskr. 294) i anledning av förra årets budgetförslag för det militära
försvaret. I syfte att upprätthålla försvarseffekten och en rimlig grad av
handlingsfrihet inför det förutsatta nya långsiktiga försvarsbeslutet våren
1991 bedömdes rampåslag nödvändiga för budgetåren 1989/90 och
1990/91. Medlen avsågs för repetitionsutbildning inom armén och
marinen samt för beställning av utvecklingsprojekt vid svensk försvarsindustri.
Utskottet anser fortfarande att en bevarad handlingsfrihet
skall vara ett centralt element i planeringen inför det nya försvarsbeslutet.
Vad som nu föreslås, direkt eller indirekt, i motionerna FÖ203
(c) och FÖ205 (m) är ytterligare tillskott för detta syfte. Härutöver
förordas i den moderata motionen medelstillskott för vissa nya behov.

Enligt utskottets mening föranleder inte förhållandena nu någon
ändrad bedömning av medelsbehovet för budgetåret 1990/91. En betydande
kapacitet hos det militära försvaret och en tillräcklig handlingsfrihet
för dess framtida utveckling vidmakthålls under budgetåret
1990/91 genom de ekonomiska ramar som regeringen föreslår. Nytillkomna
behov bör vägas mot alla andra angelägna behov i samband
med totalöversynen av uppgifter och resurser i det förestående försvarsbeslutet.
Motionerna FÖ203 yrkandena 11 — 13 (c) och FÖ205
yrkandena 1, 4, 5, 7, 11, 12, 14 och 15 bör därför avslås såvitt nu är i
fråga.

I nyss nämnda motioner från centerpartiet och moderata samlingspartiet
finns vidare förslag om ramförstärkningar för att kunna öka
resurstilldelningen till de frivilliga försvarsorganisationerna inom det
militära försvaret. Med i stort likartade motiv förordas sålunda i
motion FÖ203 yrkande 14 (c) och i FÖ205 yrkande 13 (m) ett tillskott
på 7 resp. 9 milj.kr.

Utskottet är inte heller berett att förorda någon uppräkning av
utgiftsramen för det militära försvaret enligt förslagen i motionerna
FÖ203 (c) och FÖ205 (m) för att ge ökade ekonomiska resurser till de
frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet. Motionerna FÖ203 yrkande
14 (c) och FÖ205 yrkande 13 (m) bör sålunda avslås såvitt de
gäller uppräkning av utgiftsramen. Utskottet återkommer vid behandlingen
av anslagsfrågorna till frågan om att genom omfördelning av
medel mellan anslagen inom ramen ge de frivilliga försvarsorganisationerna
ökade resurser.

Utskottet anser sammanfattningsvis att regeringens förslag bör bifallas
och de nu aktuella motionerna avslås såvitt de gäller förändringar
av utgiftsramen för det militära försvaret i förhållande till regeringens
förslag. Den bör sålunda för budgetåret 1990/91 uppgå till
30 149 700 000 kr. i prisläget februari 1989.

Sedan riksdagen tagit ställning till utgiftsramen för det militära
försvaret återstår att i betänkandet behandla bl.a. inriktningen av
huvudprogrammen och ett antal anslagsfrågor för nästa budgetår.

1989/90:FöU7

32

Utskottet förutsätter att regeringen under budgetåret 1990/91 anpassar
utnyttjandet av bemyndiganden och anslagsmedel inom utgiftsramen
till den inriktning som riksdagen bestämmer.

Den civila delen av totalförsvaret

Under denna rubrik behandlar utskottet vad föredragande statsrådet i
budgetpropositionen s. 19—25 har anfört om ekonomiska resurser för
totalförsvarets civila del samt det i sammanhanget framförda förslaget
om ekonomisk ram för budgetåret 1990/91. Till detta avsnitt har också
förts motionerna FÖ203 (c) yrkandena 5 och 6 och FÖ204 (mp)
yrkandena 1 — 2, till den del dessa inverkar på beräkningen av den
ekonomiska ramen samt FÖ203 (c) yrkande 7 som rör reglerna för hur
anslagsunderskridanden skall hanteras i samband med budgetårsskiften.
Motion FÖ205 (m) yrkande 16 avser en omdisponering mellan
olika anslag. Utskottet behandlar även denna motion. Här behandlas
vidare motion FÖ507 (vpk) yrkande 1 om visst tillskott till den
ekonomiska ramen samt yrkande 2 i samma motion till den del detta
yrkande har sådan anknytning. Slutligen behandlas motion FÖ311
yrkande 2 (c) till den del det har betydelse för beräkningen av den
ekonomiska ramen.

Föredragande statsrådet

Försvarsministern anmäler att den ekonomiska ramen för totalförsvarets
civila del, som för budgetåret 1988/89 fastställts till 1 645,3
milj.kr., består av såväl förslagsanslag som reservationsanslag. Utgående
reservationer för budgetåret 1988/89 uppgår till 728,9 milj.kr. och
disponeras av myndigheterna under innevarande budgetår. Av reservationerna
hänför sig knappt 360 milj.kr. till hälso- och sjukvårdsområdet.
Medlen har till följd av pågående utredning om försörjningsberedskapen
inte kunnat utnyttjas för anskaffning av utrustning och sjukvårdsmateriel
i enlighet med vad som förutsattes i försvarsbeslutet
1987. Utfallet under förslagsanslagen visar ett sammanlagt underutnyttjande
på 15,3 milj.kr., vilket överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB)
hemställt att få tillgodoräkna ramen för budgetåret 1990/91.

I 1987 års försvarsbeslut fastställdes nya principer för finansiering av
beredskapsåtgärder inom totalförsvarets civila del med innebörd att ett
antal funktioner inom skilda departementsområden tilldelas medel
från en gemensam ekonomisk planeringsram. Försvarsministern har i
enlighet med dessa principer för budgetåret 1990/91 föreslagit en sådan
ram på drygt 2 040,4 milj.kr. i beräknat genomförandeprisläge
1990/91. Härvid har anslagen C 4 och C 5 inom jordbruksdepartementets
huvudtitel preliminärt uppförts med oförändrade belopp i
avvaktan på behandlingen av den proposition om livsmedelspolitiken
m.m. som lämnas till riksdagen i april i år. Vidare ingår i ramen ett
tillskott på 5,7 milj.kr. för finansiering av ett avtal mellan ÖCB och
Bergvik Kemi AB.

1989/90: Fö U 7

33

3 Riksdagen 1989190. 10 sami. Nr 7

Utskottet

1989/90:FöU7

I motion FÖ203 yrkande 7 (c) tar motionärerna fasta på att ÖCB har
begärt att för budgetåret 1990/91 få tillgodoräkna sig ett underutnyttjande
av ramen under budgetåret 1988/89. Med hänvisning till att det
militära försvaret i samband med budgetårsskiften får föra över oförbrukade
medel på utgiftsramen till det påföljande budgetåret anser
centerpartiet att riksdagen bör uttala att samma regler i detta avseende
bör gälla den civila delen av totalförsvaret.

Utskottet kan inte tillstyrka en medelsöverföring mellan olika budgetår
enligt förslaget i motion FÖ203 (c). Som utskottet tidigare framhållit
(1988/89:FöU12 s. 25) har den ekonomiska ramen för den civila
delen av totalförsvaret en annan budgetteknisk konstruktion än utgiftsramen
för det militära försvaret, varför den i motionen förordade
beräkningsmetodiken inte är tillämplig. Motion FÖ203 yrkande 7 bör
därför avslås av riksdagen.

Utskottet vill dock framhålla att det är angeläget att förändra ledningssystemets
regler så att de ger klarare incitament till ett rationellt
beteende i planering, genomförande och uppföljning. Hit hör bl.a. en
större flexibilitet i medelshanteringen i samband med budgetårsskiften,
vilket gäller såväl civilt som militärt försvar. Utskottet räknar med att
1988 års försvarskommitté och regeringen beaktar detta vid de fortsatta
övervägandena om utvecklingen av det fredstida ledningssystemet.

Utskottet noterar att utfallet för budgetåret 1988/89 innehåller en
reservation på 360 milj.kr. inom hälso- och sjukvårdsområdet. Av de
500 milj.kr. som avdelats i 1987 års försvarsbeslut för bl.a. anskaffning
av sjukvårdsmateriel har hittills endast 140 milj.kr. tagits i anspråk.
Härutöver har ytterligare beställningar för ca 100 milj. kr. planerats.
Utskottet upprepar därför sin förra året framförda uppfattning
(1988/89:FöU12 s. 27) att uppbyggnaden av beredskapen inom hälsooch
sjukvården i krig i enlighet med intentionerna vid det senaste
försvarsbeslutet är angelägen och måste påskyndas.

Utskottet anser dock att riksdagen bör lämna vad försvarsministern
har anfört om det ekonomiska utfallet för den civila delen av totalförsvaret
för budgetåret 1988/89 utan erinran.

Utskottet övergår att behandla den ekonomiska ramen för totalförsvarets
civila del för budgetåret 1990/91 och redovisar inledningsvis de
förslag i olika motioner som syftar till en uppräkning av den ekonomiska
ramen för totalförsvarets civila del.

I centerpartiets partimotion FÖ203 föreslås att det utöver regeringens
förslag skall anvisas 93 milj.kr. under anslaget Befolkningsskydd och
räddningstjänst och 50 milj. kr. under anslaget Beredskapslagring och
industriella åtgärder, varav 28 milj.kr. för lagring av livsmedel och
22 milj.kr. för lagring av industrivaror.

Moderata samlingspartiet förordar i sin kommittémotion FÖ205 yrkande
16 att riksdagen beslutar om en omdisponering av medlen
under vissa anslag inom den ekonomiska ramen för den civila delen
av totalförsvaret. Sålunda bör anslaget K 2. Beredskapslagring reduceras
med 20,7 milj.kr. och dessa medel sedan disponeras så att anslaget

H 2. Civil ledning tillförs 3,2 milj.kr., anslaget J 3. Civilbefälhavarna
1,3 milj.kr. samt anslaget F 1. Beredskap för civil luftfart inom kommunikationsdepartementets
huvudtitel 16,2 milj.kr.

Vänsterpartiet kommunisterna föreslår i sin partimotion FÖ507 dels
att 361,5 milj.kr. skall tillföras den civila delen av totalförsvaret, dels
att till funktionen Civil ledning och samordning anslås 5 milj.kr., allt
räknat för budgetåret 1990/91 och utöver vad regeringen har föreslagit.

Även i partimotion FÖ204 från miljöpartiet de gröna förordas anslagshöjningar
utöver vad regeringen har föreslagit. Sålunda bör, enligt
motionärerna, statens räddningsverk få sina anslag utökade med 254
milj.kr., bl.a. för utbildning och övning, ABC-skydd, materielanskaffning
och skyddsrum. På motsvarande sätt bör ÖCB:s anslag tilldelas
145 milj.kr. extra, bl.a. för att lagra sjukvårdsmateriel, genomföra
försök med civilmotstånd samt till en reserv för insatser inom näringslivet
när försörjningsviktig industri hotas av nedläggning.

De planeringsramar som lades fast i det senaste försvarsbeslutet
baserade sig på vissa prioriteringar av verksamhetsinriktning och resursfördelning.
Utskottet anser att den av regeringen för budgetåret
1990/91 föreslagna ekonomiska ramen i allt väsentligt ligger i linje
med försvarsbeslutets avvägningar i dessa delar. Vad som föreslås i
motionerna FÖ203 (c) yrkandena 5 och 6, FÖ204 (mp) yrkandena 1
och 2 samt i FÖ507 yrkandena 1 och 2 (vpk) ger uttryck för andra
prioriteringar. Utskottet ser inte nu inför ett förestående långsiktigt
totalförsvarsbeslut nog skäl för att ändra prioriteringarna och föreslår
därför avslag på ifrågavarande motionsyrkanden såvitt nu är i fråga.

Utskottet anser likaledes att den i motion FÖ205 yrkande 16 (m)
föreslagna omdispositionen mellan olika anslag ger uttryck för andra
än försvarsbeslutets prioriteringar. Motion FÖ205 bör därför avslås i
denna del.

När det gäller de frivilligorganisationer som får medel på anslag
inom den ekonomiska ramen för den civila delen av totalförsvaret
finns i motion FÖ311 yrkande 2 (c) förslag om särskilda resurspåslag.
På samma sätt som i fråga om tillskott av medel till frivilligorganisationer
inom det militära försvaret anser utskottet att sådana tillskott skall
finansieras inom den fastställda ekonomiska ramen. Utskottet återkommer
till detta i samband med behandlingen av anslagsfrågorna.

Utskottet anser sammanfattningsvis att regeringens förslag bör bifallas
och de nu aktuella motionerna avslås såvitt de gäller en utökning
av den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del. Anslagen på
statsbudgeten inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del
skall föras upp med sammanlagt 2 040 448 000 kr. i beräknat genomförandeprisläge
1990/91.

Sedan riksdagen har tagit ställning till den ekonomiska ramen för
den civila delen av totalförsvaret återstår att i betänkandet behandla
bl.a. den funktionsvisa inriktningen och ett antal anslagsfrågor för
nästa budgetår.

1989/90: FöU 7

35

Säkerhet i planeringen

Försvarsministern anmäler att han anser att planeringen för budgetåret
1990/91, i likhet med planeringen för budgetåret 1989/90, präglas av en
ökad ambition att planera på ett ekonomiskt realistiskt sätt. Detta talar
för en ökad säkerhet.

Samtidigt planeras strukturella förändringar som i sin tur ökar
osäkerheten i planeringen. På motsvarande sätt som under de senaste
budgetåren föreslås för budgetåret 1990/91 ett särskilt anslag för att
kunna möta osäkerheter i planeringen och för att i övrigt täcka
oförutsedda medelsbehov.

Försvarsministern framhåller vidare att 1988 års försvarskommitté
har i uppgift att kostnadsberäkna sina förslag. Han förutsätter att
kommittén i sitt fortsatta arbete gör en egen bedömning av den faktiskt
uppnådda säkerheten i planeringen inför nästa försvarsbeslutsperiod
och låter den bedömningen påverka kommitténs ställningstaganden
och förslag.

Utskottet har inget att invända mot vad försvarsministern har anfört
om säkerhet i planeringen.

Totalförsvarets militära del

Tillståndet inom försvarsmakten år 1989 samt
handlingsfriheten inför 1991 års försvarsbeslut

I detta avsnitt behandlar utskottet vad föredragande statsrådet i propositionen
(s. 26—27) har anfört om tillståndet inom försvarsmakten och
handlingsfriheten inför 1991 års försvarsbeslut.

Föredragande statsrådet

Försvarsministern refererar inledningsvis överbefälhavarens plan för
budgetåret 1990/91 varav framgår att utvecklingen under de senaste
åren har kännetecknats av försämrad krigsduglighet för många förband
och minskad tillgänglighet för viss materiel. Detta har enligt överbefälhavarens
uppfattning allvarligt försämrat möjligheterna att nå målen
enligt 1987 års försvarsbeslut. Inom alla huvudprogram råder för
närvarande obalans mellan uppgifter och resurser.

Försvarsministern pekar därefter på den osäkerhet som med hänsyn
till det kommande försvarsbeslutet råder om planeringsutrymmet efter
budgetåret 1990/91. I avvaktan på det beslutet bör därför regeringen i
sina ställningstaganden till det militära försvarets planering förutsätta
en inriktning i enlighet med intentionerna i 1987 års försvarsbeslut,
vilket leder till vissa finansiella bindningar även för nästa försvarsbeslutsperiod.
Regeringen förutsätter dock oförändrade resurser i avvaktan
på försvarsbeslutet. Om intentionerna i 1987 års beslut skall ändras
och andra prioriteringar gälla, bör detta beslutas år 1991.

1989/90:FöU7

36

Härutöver påminner försvarsministern om riksdagens beslut (prop.
1988/89:80, FÖU14, rskr. 294) att anvisa särskilda medel för att behålla
handlingsfriheten inför nästa försvarsbeslut inom vissa utpekade områden.
För budgetåret 1990/91 disponeras sålunda totalt 625 milj.kr. i
prisläget februari 1988. Härav avses för repetitionsövningar 150
milj.kr. inom armén och 50 milj.kr. inom marinen samt för utvecklingsuppdrag
195 milj.kr. för armén, 130 milj.kr. för marinen och 100
milj.kr. för flygvapnet.

Utskottet

Utskottet anser att riksdagen bör lämna utan erinran vad föredragande
statsrådet har anfört dels om att i avvaktan på 1991 års försvarsbeslut
genomföra verksamheten enligt intentionerna i 1987 års försvarsbeslut,
dels om att skapa en rimlig grad av handlingsfrihet inför 1991 års
försvarsbeslut. Utskottet konstaterar att regeringen i enlighet med
riksdagens beslut föregående år (prop. 1988/89:80, FÖU14, rskr. 294)
föreslagit 625 milj.kr. (prisläget februari 1988) i särskilt ramtillskott
för budgetåret 1990/91 för bevarad handlingsfrihet inför 1991 års
försvarsbeslut.

Inriktning av huvudprogrammen

I detta avsnitt behandlar utskottet vad föredragande statsrådet i propositionen
(s. 27—31) har anfört om inriktningen av huvudprogrammen
1—4. JAS-projektet behandlas senare under särskild rubrik.

Till avsnittet har också förts motionerna FÖ203 yrkandena 8, 10—13
(c), FÖ204 yrkandena 4 och 5 (mp), FÖ205 yrkandena 1 — 8, 11, 12, 14
och 15 (m), FÖ207 yrkande 1 (vpk), FÖ308 yrkandena 1 — 4, 6 och 7
(m), FÖ312 yrkande 1 (vpk), FÖ313 (s), FÖ401 (m), FÖ402 (c), FÖ408
(fp), FÖ409 (m), FÖ413 (m), FÖ414 (m), FÖ421 (s), FÖ423 (m), FÖ424
(m), FÖ603 (s), FÖ604 (m), FÖ701 (c) samt A12 (c) till den del de
innefattar en annan inriktning av huvudprogrammen 1—4 än i här
behandlad del än regeringen har förordat.

Föredragande statsrådet

I sin redogörelse för arméstridskrafterna anför försvarsministern att
överbefälhavarens planering innebär att 21 brigader, inkl. Gotlandsbrigaden,
och ett mot dessa avvägt antal stödförband kommer att behållas
t.o.m. år 1991. Dessa brigader bedöms ha en materiell kvalitet som i
huvudsak är godtagbar i en antagen krigsmiljö fram till mitten av
1990-talet. Vissa brister finns dock främst i samövningen av högre
förband, mobiliseringsberedskapen och uthålligheten. Enligt försvarsministern
prioriterar överbefälhavaren under budgetåret 1990/91 verksamhet
för att vidmakthålla och om möjligt öka krigsdugligheten vid
de viktigaste krigsförbanden.

Överbefälhavarens planering innebär vidare oberoende av kommande
ställningstaganden till krigsorganisationens storlek och övriga strukturförändringar,
att huvuddelen av krigsförbanden kan omorganiseras

1989/90: FöU 7

37

under den kommande tioårsperioden. Härvid avses territorialförsvaret
omorganiseras redan budgetåren 1990/91 — 1992/93. Försvarsministern
uttalar sitt gillande över denna planeringsinriktning och anför att det
ankommer på 1988 års försvarskommitté att närmare föreslå inriktning
och antal för de olika förbanden. Han framhåller ånyo vikten av
att planeringen för budgetåret 1990/91 skapar handlingsfrihet inför
1991 års försvarsbeslut och att detta i hög grad kommer att påverka
den kvantitativa och kvalitativa utvecklingen av arméstridskrafterna.
Krigsorganisationens inriktning bör då läggas fast och ställning tas till
bl.a. luftvärns- och stridsvagnsfunktionernas framtida utformning.

När det gäller läget inom marinstridskrafterna anmäler överbefälhavaren
i sin plan för budgetåret 1990/91, vilken i dessa delar refereras
av försvarsministern, att förbanden har i stort en god eller godtagbar
förmåga att lösa sina huvuduppgifter. Minröjningsförbanden är dock
ett undantag liksom att det finns brister i samträning och materielförsörjning.
Ubåtsskyddsförmågan ökar successivt.

Den av överbefälhavaren föreslagna planeringen för budgetåret
1990/91 skall bl.a. ge en bättre balans mellan uppgifter och resurser
och samtidigt handlingsfrihet inför försvarsbeslutet 1991. Härvid har
överbefälhavaren bl.a. prioriterat ubåtsskyddet och en förbättrad utbildning
som i högre grad än tidigare sker vid krigsförbanden. Försvarsministern
pekar å sin sida på att regeringen under en övergångstid
har medgivit att avkall får göras på åtgärder som syftar till att upprätthålla
långsiktig beredskap men att det nu är angeläget att den verksamhet
som är väsentlig för invasionsförsvaret snarast återfår normal
omfattning. Försvarsministern framhåller i övrigt betydelsen av handlingsfrihet
inför försvarsbeslutet 1991 samt att minröjningsförbanden
bör ges en godtagbar förmåga att lösa sina huvuduppgifter. Frågan om
bl.a. omsättningen av ytstridsfartygen bör hänskjutas till det nya försvarsbeslutet.
I avvaktan härpå bör undersökas om robotbåtar typ
Norrköping kan modifieras och ges ubåtsjaktkapacitet.

Försvarsministern kan i övrigt i huvudsak godta den av överbefälhavaren
redovisade planeringen. Han erinrar avslutningsvis om intentionerna
i 1987 års försvarsbeslut. 1 enlighet med dessa har anskaffning av
ett första tungt kustrobotbatteri beslutats. Enligt hans mening bör
också åtgärder vidtas för att livstidsförlänga två ubåtar av typ Sjöormen.

Propositionens avsnitt om flygstridskrafterna inleder försvarsministern
på motsvarande sätt som för de andra försvarsgrenarna genom en
redogörelse för överbefälhavarens planering för budgetåret 1990/91.
Överbefälhavaren anmäler därvid att flygvapenförbanden, med undantag
för de lätta attackflygdivisionerna, har god eller godtagbar förmåga
att lösa sina huvuduppgifter. Vissa begränsningar finns dock i uthålligheten
till följd av personella vakanser, tillgången på moderna jaktrobotar
och reservmateriel samt den försenade basutbyggnaden.

Den av överbefälhavaren föreslagna planeringen för budgetåret 1991
innebär handlingsfrihet att i 1991 års försvarsbeslut välja väg enligt
perspektivplanens (FM 90) alternativ. Krigsorganisationen behålls
kvantitativt, och möjlighet finns att organisera en fjärde division J 35

1989/90:FöU7

38

Draken. Överbefälhavaren prioriterar rekrytering och utbildning men
utan att incidentberedskapen begränsas under nuvarande nivå. Förmågan
till hög initialeflekt skall återtas och uthålligheten förbättras.
Överbefälhavaren förutsätter vidare i sin planering att s.k. IR-jaktrobotar
kan anskaffas och modifieras i huvudsak enligt tidigare inriktning
och att underlag för beslut om anskaffning av nya radarjaktrobotar
skall föreligga inför försvarsbeslutet 1991. Sluttidpunkten för basutbyggnaden
behöver senareläggas ytterligare.

Försvarsministern, som i huvudsak godtar den av överbefälhavaren
redovisade planeringen, anför att han återkommer med en särskild
redogörelse för JAS 39-projektet. Han anför vidare att den framtida
kvalitativa och kvantitativa utvecklingen av flygstridskrafterna i hög
grad kommer att påverkas av 1991 års försvarsbeslut.

När det gäller huvudprogrammet operativ ledning m.m. framgår av
försvarsministerns redogörelse av överbefälhavarens planering för budgetåret
1990/91 att den operativa planläggningen är i huvudsak väl
genomarbetad. Brister finns dock i planeringen för att möta angrepp
med kort militär förvarning och för att föra en s.k. försvårandeoperation.
Vidare är den tekniska förnyelsen eftersatt och det finns brister
på många krigsuppehållsplatser. Utbyggnaden av truppbefästningar har
inte skett i planerad omfattning och underhållsåtgärder för ett stort
antal fastigheter och anläggningar har skjutits på framtiden. Överbefälhavaren
uppger också att det finns brister inom underrättelse- och
säkerhetsorganisationen och att förmågan att möta sabotagehot är
otilllräcklig.

Överbefälhavaren föreslår, enligt försvarsministern, för budgetåret
1990/91 i huvudsak en operativ inriktning som innebär att ansvar i
ökad omfattning delegeras till krigsförbandscheferna, att möjligheterna
för en angripare att inleda ett angrepp med kort militär förvarning
särskilt beaktas i planeringen samt att beredskapssystemet vidareutvecklas.
Härutöver sker speciella satsningar inom telekrigföringen.
Försvarsstabens nya organisation skall vara intagen den 1 juli 1991 och
högkvartersorganisationen skall förstärkas för att kunna svara för den
centrala ledningen i krig av våra flygstridskrafter. Sektorcheferna (flygkommandona)
övertar första flygeskaderns ledningsuppgifter senast år
1996 varvid första flygeskadern avvecklas.

Försvarsministern kan i stort godta överbefäl havarens inriktning av
den operativa ledningen men anser att ställning inte nu behöver tas till
den föreslagna framtida ledningen av flygstridskrafterna.

Utskottet

Utskottet har tidigare konstaterat att regeringen, i avvaktan på 1991 års
försvarsbeslut, avser att genomföra verksamheten i enlighet med intentionerna
i försvarsbeslutet 1987 och att särskilda medel enligt riksdagens
beslut tillförs i syfte att skapa en rimlig handlingsfrihet inför det
nya försvarsbeslutet. När det gäller inriktningen av huvudprogrammen
1—4 — utom för JAS-projektet som utskottet behandlar i det följande
— vill utskottet erinra om sina ställningstaganden i det föregående

1989/90:FöU7

39

avsnittet om planeringsramar m.m. för det militära försvaret. Utskottet
behandlade där flera motioner i vilka förordades att det militära
försvaret skulle tillföras ökade resurser för olika ändamål eller vidkännas
minskningar av dessa i förhållande till vad regeringen har föreslagit.
Dessa ställningstaganden har betydelse för utvecklingen av de
berörda huvudprogrammen.

De motioner i vilka förordas andra utgiftsramar för det militära
försvaret än vad regeringen har föreslagit bör till den del de rör
huvudprogrammens inriktning behandlas i linje med utskottets ställningstaganden
till ramfrågorna.

Sålunda bör motionerna 207 yrkande 1 (vpk) och FÖ204 yrkande 4
(mp) avslås till den del de innefattar vänsterpartiet kommunisternas
resp. miljöpartiet de grönas från regeringens förslag avvikande syn på
arméstridskrafternas inriktning.

Även motionerna FÖ312 yrkande 1 (vpk) och FÖ313 (s) bör avslås
såvitt därav följer en annan inriktning av arméstridskrafterna än den
som propositionen anger.

De ekonomiska resursförstärkningar rörande arméstridskrafter som
— utöver regeringens förslag — föreslås i centerpartiets och moderata
samlingspartiets motioner FÖ203 resp. FÖ205 leder också till en inriktning
av huvudprogrammen som utskottet inte kan ställa sig bakom.
Motion FÖ203 yrkande 11 (c) och FÖ205 yrkandena 1, 4, 5, 11, 14 och
15 (m) bör sålunda avslås såvitt nu är i fråga. När det gäller yrkandena
14—15 i motion FÖ205 (m), som avser stödbeställningar hos Nobelföretagen
i Karlskoga, kan därtill framhållas att utskottet har erfarit att
regeringen i februari i år har uppdragit åt försvarets materielverk att
tidigarelägga anskaffning av viss ammunition och av artilleripjäser, typ
haubits 77 B. Pjäsanskaffningen avser i första hand ersättning av 15 cm
haubits m/39. I och med detta anser utskottet att syftet med motionens
yrkanden i denna del är tillgodosett.

I fråga om marinstridskrafterna kan utskottet inte godta den inriktning
som följer av motion FÖ203 yrkande 12 (c) och FÖ205 yrkandena
7 och 12 (m).

Även motionerna FÖ207 yrkande 1 (vpk), FÖ312 yrkande 1 (vpk)
och FÖ313 (s) bör avslås till den del de innefattar en annan inriktning
av marinstridskrafterna än den regeringen har förordat.

Motionerna FÖ204 yrkande 5 (mp), FÖ207 yrkande 1 (vpk), FÖ312
(vpk) och FÖ313 (s) bör också avslås i den mån de anger en annan
inriktning av flygstridskrafterna än som följer av utskottets ställningstagande
till utgiftsramen. Inte heller kan utskottet stödja den inriktning
av flygstridskrafterna som följer av yrkande 13 i motion FÖ203 (c).

Centerns partimotion FÖ203 innehåller flera preciserande yrkanden
som rör det militära försvaret. Vissa av dessa har behandlats i det
föregående. Nämnda motions yrkande 8 är allmänt och förordar att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
har anförts om det militära försvaret. Vad som därvid avses är bl.a.
uttalanden om det militära försvarets huvuduppgifter och defensiva
inriktning, principen om ett folkförsvar med allmän värnplikt samt en
decentraliserad och spridd grundorganisation som snabbt kan ställas

1989/90:FöU7

40

om till en landsövergripande krigsorganisation. Enligt utskottets mening
är dessa grundläggande förhållanden som tas upp i motionen i
allt väsentligt okontroversiella. Om överväganden behöver göras i dessa
frågor hör de naturligen hemma i den nu arbetande försvarskommittén
inför ställningstaganden i 1991 års försvarsbeslut. Något särskilt
riksdagens uttalande eller beslut synes inte nu erforderligt, varför
motionen bör lämnas utan bifall i denna del.

Utskottet övergår att behandla en rad motioner från den allmänna
motionstiden som rör inriktningen av huvudprogrammen. Motionerna
redovisas huvudprogramvis.

Motioner rörande arméstridskrafterna

I motion FÖ603 (s) förordas en tidigareläggning av beställningar hos
Nobelföretagen i Karlskoga, dock utan att det förutsätts en samtidig
ramhöjning.

Utskottet anser att syftet med motionen är tillgodosett genom det
aktuella uppdraget till försvarets materielverk som utskottet nyss har
redovisat. Riksdagen bör därför inte bifalla motionen.

Flera motioner innehåller yrkanden om arméns grundorganisation. Sålunda
förordas i motionerna FÖ203 yrkande 10 (c), FÖ205 yrkandena 1
och 2 (m), FÖ308 yrkande 7 (m), FÖ401 (m), FÖ402 (c) och FÖ423 (m)
att riksdagen upphäver sitt nyligen fattade beslut (prop. 1989/90:9,
FÖU3, rskr. 87) om indragning av regementena 1 3 i Örebro, I 11 i
Växjö, I 17 i Uddevalla och T 4 i Hässleholm. De skäl för detta som i
motionerna anförs är bl.a. behovet av handlingsfrihet inför 1991 års
försvarsbeslut, svårigheterna att utbilda två brigader vid samma regemente
samt att nedläggningsbeslutet var förhastat och baserat på ett
ofullständigt underlag.

Enligt utskottet har frågan om arméns grundorganisation givits en
bred och djupgående behandling som lett fram till ett politiskt ställningstagande
(1989/90:FÖU3, rskr. 87) i och med riksdagens beslut i
december 1989. Någon väsentligt ny information i ärendet har sedan
dess inte tillkommit enligt utskottets mening. Utskottet utgår från att
1988 års försvarskommitté i sina fortsatta överväganden gör en helhetsbedömning
av det militära försvarets uppgifter, den härför erforderliga
krigsorganisationen och därav betingad grundorganisation samt återkommer
med förslag till förändringar. Motionerna FÖ203 yrkande 10
(c), FÖ205 yrkandena 1 och 2 (m), FÖ401 (m), FÖ402 (c) och FÖ423
(m) bör därför avslås såvitt de avser grundorganisationen.

Utskottet bör av samma skäl inte nu uttala att huvudalternativet för
arméns framtida krigsorganisation bör vara 21 brigader producerade
vid lika många enbrigadsregementen, vilket förordas i motion FÖ205
(m). Riksdagen bör heller inte nu uttala sig om behovet av resurser för
Skånes försvar, vilket förordas i motion FÖ308 (m). 1991 års försvarsbeslut
får också förutsättas innehålla erforderlig inriktning för sådan
materielanskaffning, bl.a. pansarvärn och nya stridsvagnar, som förordas
i motionen. Riksdagen bör således avslå motionerna FÖ205 yrkande
3 (m) och FÖ308 yrkandena 1 och 2 (m).

1989/90: Fö U 7

41

I motion FÖ308 yrkande 6 (m) hävdas på i stort ovan nämnda
grunder att P 6 i Kristianstad måste vara kvar som fredsförband.

Utskottet hänvisar i denna fråga till sitt ställningstagande i betänkandet
1989/90:FöU3 (s. 18). I detta framhålls att förbandets anläggningar i
Kristianstad borde avvecklas och — om Kristianstadsbrigaden som följd
av 1991 års försvarsbeslut skall vara kvar — en samlokalisering ske
med A 3 i Norra Åsum. Utskottet har erfarit att denna inriktning
gäller för myndigheternas planering. Motion FÖ308 yrkande 6 (m) bör
därför avslås i denna del.

Utskottet kan heller inte ställa sig bakom förslaget i motion FÖ308
yrkande 7 (m) att ompröva beslutet att lägga ned T 4 i Hässleholm.
Motionen bör avslås av riksdagen.

Frågan om luftvärnsutbildning i Nedre Norrlands militärområde har
tidigare behandlats av utskottet (1985/86:FöU8, s. 19 och
1987/88:FÖU11, s. 47). I motion FÖ408 (fp) tas denna fråga ånyo upp
från utgångspunkten att det behövs luftvärnsutbildning i Nedre Norrland
av beredskapsskäl. Riksdagen bör därför, enligt motionären,
skyndsamt ge regeringen i uppdrag att lämna förslag till samlokalisering
av arméns luftvärnsutbildning med den marina utbildningen vid
KA 5.

Utskottet har erfarit att överbefälhavaren, som i sin programplan
1989—1992 och i den s.k. försvarsmaktsutredningen (FU 88) föreslog
en samlokalisering av luftvärnsutbildningen i Nedre Norrland, nu
anser att beredskapseffekten inte längre motsvarar de ökade kostnaderna.
Han anser dock att om kommande försvarsbeslut innebär anskaffning
av ytterligare luftvärnsrobotförband med medellång räckvidd så
bör frågan om luftvärnsutbildning i Nedre Norrlands militärområde
åter övervägas. Utskottet har för närvarande ingen annan uppfattning
och föreslår därför att riksdagen inte bifaller motion FÖ408 (fp).

Tre motioner behandlar inrättandet av särskilda musik-, idrotts- och
beredskapsplutoner. Motion FÖ409 (m) framhåller sålunda kulturvärdet
av militärmusiken och de framgångar som arméns musikpluton vid P
10 Södermanlands regemente har haft. Motionären föreslår att en ny
musikpluton sätts upp i det Västra militärområdet.

Utskottet har senast i sitt betänkande 1985/86:FöU8 (s. 19) uttalat sig
positivt om den utbildning av musikplutoner som hittills har genomförts
i Strängnäs men var då inte berett att tillstyrka ett förslag att
utvidga denna form av värnpliktstjänstgöring. Enligt vad utskottet nu
har erfarit skulle det innebära stora svårigheter att organisera ännu en
musikpluton eftersom det inom varje årsklass inte finns tillräckligt
många värnpliktiga som motsvarar de krav som ställs. Motion FÖ409
(m) bör därför avslås.

I en kommittémotion från moderata samlingspartiet om bättre villkor
för idrotten förordas (FÖ414) en utökning av antalet idrottsplutoner
och att i dessa även bör beredas plats för kvinnor. Härutöver
föreslås i motion FÖ424 (m), i tre skilda yrkanden, att det vid lili
Växjö inrättas en beredskapspluton och en idrottspluton samt att

1989/90:FöU7

42

regementet görs till ett centrum för hemvärns- och frivilligutbildning i
Syd- och Sydostsverige, allt under förutsättning att beslutet står fast att
regementet inte längre skall producera brigader.

Utskottet har erfarit att idrottsplutonerna vid 1 3, I 11 och I 17 utgår
i samband med beslutad omstrukturering av arméns grundorganisation.
Det finns dock planer på att organisera en idrottspluton vid något
av de kvarvarande förbanden i det Södra militärområdet. Utskottet
anser för sin del, i linje med ställningstagandet under föregående
riksmöte (1988/89:FöU14, s. 52), att frågan om att organisera ytterligare
idrotts- och beredskapsplutoner får anses ingå i försvarskommitténs
arbete och därför inte kan avgöras förrän i det nya försvarsbeslutet.
Även frågan att med hjälp av grundorganisationen ge hemvärns- och
frivilligutbildningen bästa möjliga stöd — en fråga som utskottet anser
viktig — bör på motsvarande sätt övervägas och ges en inriktning i
1991 års försvarsbeslut. Riksdagen bör därför inte bifalla motionerna
FÖ414 (m) och FÖ424 (m).

Motioner rörande marinstridskrafterna

Fyra motioner — FÖ205 (m), FÖ308 (m), FÖ604 (m) och A12 (c) —
behandlar ubätsskyddet och därmed sammanhängande materielanskaffning
och varvsfrågor. I den först nämnda motionen hävdas behovet av
ytterligare ubåtsjaktkapacitet och att därvid en andra ubåtsjaktstyrka
bör organiseras. Detta kräver fler ytstridsfartyg med förmåga till ubåtsjakt.
Motionärerna anser vidare att beslut bör fattas redan före 1991
om en sådan förstärkning och om att avdela beställningsbemyndiganden.
Alternativt skulle robotbåtar typ Norrköping kunna byggas om,
vilket överbefälhavaren studerar, eller två kustkorvetter nyanskaffas.
Motion FÖ308 (m) förordar att marinen för Skånes försvar tillförs
kustkorvetter och en ubåt utöver vad som förutsatts i det senaste
försvarsbeslutet. Motion FÖ604 (m) framhåller, utöver förord för anskaffning
av ytterligare två kustkorvetter, Karlskronavarvets stora betydelse
för produktion av kvalificerade ytstridsfartyg. Motion A12 (c),
som behandlar regionalpolitiska insatser i Blekinge län, understryker
också vikten av att behålla Karlskronavarvet, bl.a. för trovärdigheten i
vår säkerhetspolitik. Nybyggnad och underhåll av örlogsfartyg sägs vara
en högteknologisk verksamhet, och samarbete med den nya högskolan
i Blekinge skulle kunna ge regionala spridningseffekter av stort värde
för Blekinge. Detta anser motionärerna bör ges regeringen till känna.

Utskottet finner att nu aktuella motioner om förbättringar av ubåtsskyddet
och därmed sammanhängande varvsfrågor i stort återkommer
med förslag som utskottet har behandlat vid det föregående riksmötet
(1988/89:FöU14, s. 41—42). Utskottet konstaterade då att målen för
ubätsskyddet i fred lades fast av riksdagen i 1987 års försvarsbeslut.
Härefter har riksdagen år 1988 (prop. 1987/88:150 bil. 8, FÖU13, rskr.
386) beslutat om en ytterligare förstärkning av ubätsskyddet inom en
ram på 700 milj.kr. Utskottet konstaterar vidare att regeringen har
givit överbefälhavaren i uppdrag att lämna förslag om det framtida
ubätsskyddet som underlag inför nästa försvarsbeslut. Det har redovi -

1989/90:FöU7

43

sats för utskottet att vår förmåga till ubåtsskydd successivt förbättras.
Alla tidigare beslutade åtgärder har dock ännu inte genomförts varför
underlaget för nya ställningstaganden är ofullständigt. Förändringar i
det fredstida ubåtsskyddet bör därför, efter att erfarenheterna från
hittillsvarande beslut har utvärderats, vägas mot alla andra angelägna
behov och avgöras i försvarsbeslutet 1991. Utskottet förutsätter att även
frågan om behovet av framtida varvskapacitet för örlogsfartyg behandlas
i försvarsbeslutet. Motionerna FÖ205 yrkandena 6 och 8 (m), FÖ308
yrkande 4 (m), FÖ604 (m) och A12 yrkande 6 (c) bör därför i dessa
delar avslås av riksdagen.

Ytterligare en motion, FÖ413 (m), berör ubåtsskyddet. Den specificerar
behovet av ytterligare ubåtsskydd till att gälla Norrlandskusten och
förordar att Marinkommando Nord snarast tilldelas ubåtsskyddsenheter.

Utskottet anser att även denna motion, av nyss redovisade skäl, bör
avslås.

Marinens utveckling i Karlskrona behandlas även i motion FÖ421 (s).
Motionärerna anser att Karlskrona bör vara ett marint centrum och att
därför marin verksamhet bör utlokaliseras dit från storstadsregionerna.
Man pekar bl.a. på ombasering av fartyg och helikoptrar samt flyttning
av marina skolor.

Utskottet vill å sin sida framhålla att hela den marina grundorganisationen,
inkl. lokaliseringen av förband och skolor, för närvarande
utreds av överbefälhavaren. Resultatet skall bl.a. kunna utgöra underlag
för ställningstaganden i 1991 års försvarsbeslut. Riksdagen bör
därför inte nu göra något uttalande i frågan. Motion FÖ421 (s) bör
avslås.

Utskottet vill slutligen under marinstridskrafterna behandla motion
FÖ701 (c), i vilken motionärerna framhåller att staten har baserat flyg
från marinen, kustbevakningen och rikspolisstyrelsen på Säve flygplats
vid Göteborg. Genom att samutnyttja skilda resurser borde, enligt
motionärerna, ekonomiska vinster kunna göras. Regeringen föreslås
därför fa i uppdrag att låta berörda myndigheter utreda förutsättningarna
för en samordning av statens flygverksamhet på Säve flygplats.

Enligt vad utskottet har inhämtat är överbefälhavaren positiv till en
sådan utredning. Ett utökat sambruk av stödresurser såsom servicepersonal,
bevakning, räddningstjänst m.m. ligger i linje med överbefälhavarens
inriktning av rationaliseringsarbetet inom försvarsmakten. Den
av motionärerna föreslagna utredningen bör dock tillsättas först sedan
kustbevakningen har genomfört sin översyn av den egna lokala organisationen.
I avvaktan härpå anser utskottet att riksdagen inte bör uttala
sig i frågan. Motion FÖ701 (c) bör därför inte bifallas.

1989/90: Fö U 7

44

Motion rörande flygstridskrafterna

1989/90:FöU7

I motion FÖ308 yrkande 3 (m), hävdar motionärerna att en angripares
möjligheter att med flygstridskrafter nå Skåne har mångdubblats. I
avvaktan på att JAS-flygplan kan tillföras bör därför, enligt motionärerna,
ytterligare minst en jaktdivision sättas upp för bl.a. luftförsvaret
av Skåne.

Utskottet hänvisar i denna fråga till att det som följd av utskottets
initiativ (1986/87:FöUl 1, s. 61) inför 1987 års försvarsbeslut nu finns
en handlingsfrihet att organisera ytterligare en division J 35 Draken.
Ett eventuellt beslut att organisera en sådan bör, i enlighet med
tidigare ställningstaganden, anstå till nästa försvarsbeslut. Utskottet
föreslår därför att motion FÖ308 avslås i denna del.

Anställd personal

Under denna rubrik behandlar utskottet vad föredragande statsrådet i
propositionen har anfört om anställd personal (s. 31 — 35).

Föredragande statsrådet

I propositionen behandlar försvarsministern under denna rubrik inledningsvis
hur de lokala myndigheternas personalvolym styrs inom de
olika huvudprogrammen. Han anför att den sedan 1987 års försvarsbeslut
av regeringen förordade förändrade principen att inte längre styra
med årsvisa personalmål hittills tillämpats endast av armén. Erfarenheterna
uppges vara goda. Inom övriga huvudprogram förbereds eller
övervägs förändringar av personalstyrningen men med något olika
inriktning. Försvarsministern säger att han i samband med den fortsatta
utvecklingen av produktionsledningssystemet avser att följa frågan
om hur personalvolymen skall styras.

Försvarsministern konstaterar att 1986 års pilotavtal mellan statens
arbetsgivarverk och personalorganisationerna har givit resultat. De
stora avgångarna har minskat och behovet av flygförare väntas vara
täckt i början av 1990-talet. Han avser att särskilt följa frågan om
avgångsbenägenheten bland flygförarna. Han anmäler vidare att utbildningen
vid trafikkflygarskolan (TFHS) nu är utbyggd och har nått den
dimensionerande kapaciteten 60 svenska elever per år.

Förordningen (FFS 1989:10) om kvinnor som yrkesofficerare trädde
i kraft den 1 juni 1989. I och med detta har samtliga militära
yrkesområden öppnats för kvinnor. Fösvarsministern anmäler att
grundutbildningen av kvinnor inom armén och marinen började under
verksamhetsåret 1983/84. Antalet ansökningar har sedan det första
året successivt minskat medan antalet uttagna de senaste åren varit
relativt konstant. Avgångarna vid armén var inledningsvis ca 50% men
har de senaste utbildningsåren varit få. Även inom marinen är avgångarna
numera fa efter att i inledningen ha uppgått till ca 15—20%.
Inom flygvapnet, där utbildningen började 1980, har antalet sökande
varierat under åren och avgångsfrekvensen varit lägre än vid de andra

försvarsgrenarna. De kvalitativa erfarenheterna av kvinnor sorn yrkesofficerare
har av försvarsministern (prop. 1988/89:52) tidigare redovisats
som i huvudsak mycket goda vid samtliga tre försvarsgrenar.

Försvarsministern betonar vikten av personalutvecklande åtgärder i
syfte att förändra attityder och värderingar för att därigenom förbättra
rekryteringen och minska avgångarna för kvinnliga officerare. Han
framhåller därvid att vissa åtgärder i syfte att förändra attityder inte
enbart bör inriktas på den fast anställda personalen utan även på de
värnpliktiga. Det är därför angeläget att flera förband tar initiativ till
den typ av utbildning av värnpliktiga i jämställdhets- och samlevnadsfrågor
som på försök och med mycket positivt resultat har genomförts
vid Älvsborgs regemente. Försvarsgrenscheferna bör uppmuntra och
stödja sådana initiativ. Försvarsministern avser att noga följa utvecklingen
inom området.

Föredragande statsrådet orienterar vidare om att generaldirektören
Alf Resare i mars 1989 redovisat det uppdrag han fatt av regeringen att
se över det nuvarande reservofficerssystemet. Utredaren föreslår ett
system för att effektivt och flexibelt anpassa reservofficerarnas anställnings-
och tjänstgöringsförhållanden till behoven. Ärendet har remissbehandlats
och bereds nu i regeringskansliet.

Försvarsministern kompletterar slutligen sin redogörelse om anställd
personal med en hänvisning till vad han i proposition 1988/89:80
anförde om studier av avgångsbenägenheten hos försvarets personal.
Försvarets forskningsanstalt, som på regeringens uppdrag utreder frågan,
har nu även kartlagt skälen till att yrkesofficerare väljer att stanna
kvar i sitt fredstida arbete. Studierna är därmed slutförda.

Utskottet

Utskottet har vid ett flertal tidigare tillfallen framhållit personalfrågornas
stora vikt. Vad som nu i propositionen redovisas om den anställda
personalen synes vara väl förenligt med vad riksdagen inom området
tidigare givit regeringen till känna. Utskottet noterar särskilt den
positiva utvecklingen i fråga om tillgången på flygförare samt att nu
samtliga militära yrkesområden har öppnats för kvinnor. Utskottet har
inte något att erinra mot vad föredragande statsrådet har anfört om
anställd personal.

I partimotion FÖ403 (fp) återkommer folkpartiet med ett vid flera
tillfallen tidigare framfört yrkande om samlevnadsundervisning i den
militära befålsutbildningen. Denna motion behandlar utskottet i det
följande eftersom den har nära anknytning till värnpliktsfrågor och en
i detta sammanhang väckt motion.

1989/90:FöU7

46

Vissa frågor rörande värnpliktiga

Under denna rubrik behandlar utskottet vad föredragande statsrådet i
propositionen har anfört om värnpliktig personal (s. 36—40) jämte
motionerna FÖ202 (fp), FÖ203 yrkandena 9 och 15 (c), FÖ205 yrkandena
9 och 10 (m), FÖ207 yrkande 2 (vpk), FÖ307 (fp), FÖ403 (fp),
FÖ405 (s), FÖ406 (c), FÖ407 (fp), FÖ411 (s), FÖ415 (m), FÖ416 (vpk),
FÖ418 (c) och FÖ420 (mp).

Föredragande statsrådet

Föredragande statsrådet erinrar om att frågan om arméns utbildningssystem
behandlas av 1988 års försvarskommitté. Han förordar dock,
efter förslag från chefen för armén, att försöken med förkortad grundutbildning
utökas dels med fler värnpliktiga, varav vissa befälsuttagna,
dels till att omfatta även utbildningsåren 1991/92 och 1992/93. Härigenom
uppnås vissa planeringsmässiga fördelar och möjligheter att ge de
värnpliktiga besked om sin utbildning i god tid. Syftet med att låta
även befälsuttagna ingå i försöken är bl.a. en anpassning också av deras
utbildningstid till vad som krävs för uppgifterna i territorialförsvarsförbanden
och en anpassning till de menigas utbildningsrytm. Försvarsministern
förordar härutöver att grundutbildningen för gruppbefäl vid
flygbasjägarförbanden på försök förkortas. Sammantaget innebär det
som nu regeringen föreslår att försöken med förkortad grundutbildning
för varje utbildningsår får omfatta högst 11 000 värnpliktiga vid
armén och högst 500 värnpliktiga vid marinen. Utbildningen förkortas
för berörda kompanibefälsuttagna med ca 90 dagar, för gruppbefäl
med ca 70 dagar och för gruppbefal vid flygbasjägarförband med 30
dagar. Försvarsministern anser att det bör ankomma på regeringen att
ange de närmare villkoren för försöken. Den föreslagna utökningen av
försöksverksamheten medför behov av att ändra lagen (1989:402) om
försök med förkortad grundutbildning av värnpliktiga. Regeringens
förslag till lagändring bör fogas som bilaga (bilaga 2) till detta betänkande.

Försvarsministern tar därefter upp frågan om s.k. förstegsutbildning
av värnpliktiga. Han hänvisar till vad som tidigare sagts i ärendet i
samband med 1987 års försvarsbeslut och senare samt att riksdagen
inte haft någon erinran mot att inom ramen för värnpliktslagen
(1941:967) vidta åtgärder som möjliggör en fullständig förstegsutbildning.
En sådan har nu införts vid arméns utbildningsförband. Försvarsministern
har sedan erfarit att det uppstått viss tvekan om hur
anståndsbestämmelserna skall tillämpas på dem som uttagjts till förstegsutbildning.
Han anför att anstånd med grundutbildningen till följd
av studier i regel beviljas om den värnpliktige kan visa att tjänstgöringen
medför att studierna försenas mer än två terminer. För värnpliktiga
som förstegsutbildas blir denna försening i flertalet fall tre och i vissa
fall fyra terminer.

I 1987 års försvarsbeslutsproposition framhöll försvarsministern att
förstegsutbildningens konsekvenser för den värnpliktiges civila studier
bör beaktas vid uttagningen. Nu konstaterar han att ett alltför stort

1989/90:FöU7

47

hänsynstagande till dessa nackdelar för den enskilde skulle kunna
medföra att den fullständiga förstegsutbildningen inte kan genomföras
enligt riksdagens och regeringens intentioner. Det får därför, enligt
försvarsministern, anses strida mot grundtankarna i reformen om
värnpliktiga som skall förstegsutbildas beviljas anstånd enbart av det
skälet att deras studier kommer att försenas mer än två terminer.

1 ett avsnitt som behandlar möjligheterna för vapenfria tjänstepliktiga
att tillgodoräkna sig u-landsutbildning som fullgjord tjänstgöring
poängterar försvarsministern att det inte bör förekomma tjänstgöringsalternativ
med ett innehåll som inte leder till en adekvat krigsplacering
eller som inte innebär ett effektivt utnyttjande av utbildningstiden.
Han ställer sig emellertid, efter att ha fått redovisat resultatet från
fem års försök vid Sandöskolan, bakom uppfattningen att u-landsutbildning
även i fortsättningen får vara ett tjänstgöringsalternativ för
utbildning av vapenfria tjänstepliktiga. Det bör därvid ankomma på
myndigheterna att vidta erforderliga administrativa åtgärder för att
effektivisera verksamheten i berörda avseenden.

Propositionens redogörelse för vissa värnpliktsfrågor behandlar därefter
värnpliktsförmåner. Försvarsministern nämner inledningsvis att de
totala kostnaderna för värnpliktsförmånssystemet ökat kraftigt under
senare år, även i relation till övriga försvarsutgifter. Under budgetåret
1988/89 uppgick de till ca 1,5 miljarder kronor, varav ca 900 milj.kr.
för allmänna kontantförmåner, ca 245 milj.kr. för behovsprövade
kontantförmåner, ca 340 milj.kr. för reseförmåner samt ca 15 milj.kr
för övriga förmåner. Försvarsministern anser det därför angeläget att
försvarsbeslutet 1991 tar ställning till förmånernas framtida utveckling.
Han anmäler vidare att regeringen år 1988 har uppdragit åt en särskild
utredare att lämna förslag om vissa behovsprövade värnpliktsförmåner
som regleras i fåmiljebidragslagen (1978:520). Uppdraget har senare
utvidgats att omfatta en översyn av hela värnpliktsförmånssystemet,
även de värnpliktigas skydd vid personskador. Utredaren har redovisat
sitt uppdrag. I avvaktan på slutliga överväganden om värnpliktsförmånerna
inför försvarsbeslutet föreslår regeringen en höjning med sammanlagt
ca 70 milj.kr. för budgetåret 1990/91, vilket innebär att de
kommer att utgöra oförändrad andel av den militära utgiftsramen. De
förordade förbättringarna omfattar en höjning av den behovsprövade
familjepenningens maximibelopp med 295 kr. per månad för hustru
och med 90 kr. per månad för barn till 2 930 resp. 1 465 kr. Vidare
bör medel avsättas för att finansiera ökade kostnader för bostadsbidragen.
Enligt försvarsministern beräknas detta tillhopa kosta ca 10 milj.kr.
Resterande ca 60 milj.kr. bör avsättas för förbättringar av förplägnadsersättningen.

De föreslagna förbättringarna, som i tillämpliga delar också bör gälla
de vapenfria tjänstepliktiga, föreslås införas den 1 juli 1990. Den
föreslagna höjningen av femiljepenningen kräver en ändring av familjebidragslagen
(1978:520). Propositionens förslag till lagändring fogas
som bilaga (bilaga 3) till detta betänkande.

1989/90:FöU7

48

Utskottet

1989/90:FöU7

Riksdagen har nyligen vid två tillfällen (1988/89:FöU14, rskr. 294 och
1989/90:FöU3, rskr. 87) behandlat frågan om försök med förkortad
grundutbildning och därvid inte haft någon erinran mot den inriktning
som regeringen har föreslagit. Vid bägge dessa tillfällen har utskottet i
sin beredning framhållit vikten av att försöken utvärderas och ställs till
1988 års försvarskommittés förfogande inför dess slutliga ställningstagande
i denna fråga. Som också tidigare har framhållits har utskottet
erfarit att detta kommer att ske.

Regeringens proposition innebär att den årliga volymen för försöken
kommer att fördubblas samt att försöken förlängs med två år. En sådan
utökning avvisas av centerpartiet i partimotion FÖ203 yrkandena 9 och
15 eftersom den sägs öka försvarets sårbarhet och minska handlingsfriheten
inför det nya totalförsvarspolitiska beslutet 1991. Pågående försök
bör därför, enligt centerpartiet, först utvärderas innan riksdagen
beslutar om en förlängning eller utvidgning. Även i moderata samlingspartiets
kommittémotion FÖ205 framförs uppfattningen att försöken
bör utvärderas innan de utökas. En utökning kan dock accepteras
om den också utnyttjas för att minska det s.k. kvarståendeläget.

Utskottet känner viss tvekan inför ett förslag som så snart efter det
senaste riksdagsbeslutet i betydande grad skulle ändra förutsättningarna
för försöken med förkortad grundutbildning. Utskottet har dock förståelse
för de motiv som försvarsministern anför för en utökning, särskilt
i fråga om behovet av långsiktiga planeringsförutsättningar och behovet
av att stämma av de befälsuttagnas utbildning mot aktuella uppgifter
vid territoralförsvarsförbanden. De utökade försöken bör också
kunna frigöra resurser som kan användas för prioriterad utbildning
och materielanskaffning. Härutöver bör varje möjlighet att förbättra
kvarståendeläget tas till vara genom förändringar i utbildningstakten.
Utskottet anser, mot bakgrund av det anförda, att fördelarna med att
utöka försöken överväger och att därför motion FÖ203 yrkandena 9
och 15 (c) bör avslås. Likaså bör motion FÖ205 yrkande 9 (m), vars
syfte kan anses tillgodosett, avslås av riksdagen. Utskottets ställningstagande
innebär således att utskottet inte har någon erinran mot vad
föredragande statsrådet har anfört om försök med förkortad grundutbildning.
Utskottet tillstyrker vidare det i propositionen framlagda
förslaget till lag om försök med förkortad grundutbildning (bilaga 2).

Tre motioner — FÖ205 yrkande 10 (m), FÖ207 yrkande 2 (vpk) och
FÖ418 (c) — behandlar anståndsreglerna vid s.k. förstegsutbildning. I
samtliga fall är man kritisk mot att värnpliktiga som är uttagna till
förstegsutbildning kan få sina studier försenade med tre och i vissa fall
fyra terminer och att detta inte bör utgöra tillräcklig grund för anstånd
med tjänstgöringen. Detta medför, enligt motionerna, ekonomiska och
sociala nackdelar för dem som drabbas och innebär orättvisor i förhållande
till andra värnpliktiga. I nämnda motioner föreslås därför att
samma regler för anstånd skall gälla för värnpliktiga uttagna till
förstegsutbildning som för övriga värnpliktiga.

4 Riksdagen 1989/90. 10 sami. Nr 7

Utskottet vill peka på att förslaget om fullständig förstegsutbildning
väcktes i 1983 års värnpliktskommitté (VK 83) under politisk enighet.
VK 83 konstaterade (SOU 1985:36 s. 54) bl.a. att förstegsutbildning för
kompani- och plutonsbefälsuttagna inte kan genomföras om man
samtidigt kräver att värnpliktstjänstgöringen skall fa beröra högst två
terminer. I begränsad omfattning kan dessutom för vissa studerande
fyra studieterminer beröras. Detta sades kunna bli fallet när någon
antagits till högre studier som endast kan inledas varje hösttermin, t.ex.
civilingenjörsutbildning, men valt att skjuta upp dessa för att kunna
göra sin värnplikt. VK 83 gjorde därefter den bedömningen att en
värnpliktig som kommer i denna situation kan ges ökade möjligheter
att välja ett inryckningsalternativ som minimerar hans problem, under
förutsättning av flera in- och utryckningsalternativ enligt kommitténs
förslag. Kommittén förutsatte att dessa värnpliktiga i annat fall skulle
medges anstånd med grundutbildningen. Genom riksdagsbeslut åren
1987 och 1988 (prop. 1986/87:95 bil. 1, FöUll, rskr. 310 och prop.
1987/88:100 bil. 6, FöUll, rskr. 346) har möjligheter skapats för att
genomföra detta förslag. 1 försvarsbeslutspropositionen anförde föredragande
statsrådet att förstegsutbildningen kan innebära att anpassningen
till civila studier försämras för vissa värnpliktiga men att
grundutbildningen för dessa så långt som möjligt bör förläggas så att
den värnpliktige inte fördröjs med sin examen, eller motsvarande,
någon längre tid utöver själva tjänstgöringstiden. Detta borde beaktas i
samband med den slutliga uttagningen. Riksdagen hade vid det tillfället
(FöU 1986/87:11, rskr. 310) inte något att erinra häremot.

Enligt vad utskottet har erfarit så har nu omfattande förberedelser
skett inför utbildningsåret 1990/91. Vid flera förband har den aktuella
utbildningen påbörjats. Fullständig förstegsutbildning innebär en väsentlig
effekthöjning i främst arméns krigsorganisation. Det vore olyckligt
om nya uttagningsregler skulle försvåra att de mest lämpade tas ut
till den avsedda befälsutbildningen. Eftersom det dessutom torde vara
relativt fa värnpliktiga som direkt berörs av förändringen, så bör det
enligt utskottets mening finnas goda möjligheter att tillgodose den
enskildes önskemål inom ramen för de många utbildningsalternativ
som finns med varierande in- och utryckningstider. Det bör således, i
linje med VK 83:s bedömning, vara i rena undantagsfall som värnpliktstjänstgöringen
behöver inverka på mer än tre studieterminer.
Utskottet anser därför, mot bakgrund av frågans tidigare behandling
och dess nuvarande läge, att det inte för närvarande finns tillräckliga
skäl att förorda ändringar i den föreslagna planeringen av förstegsutbildningen.
Utskottet finner det dock viktigt att följa upp denna fråga,
inte minst av rättviseskäl. Utskottet utgår därför från att regeringen
efter en utvärdering av förstegsutbildningen, bl.a. från de här anförda
utgångspunkterna, återkommer med en redovisning till riksdagen. Vad
utskottet här har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Ett sådant tillkännagivande är delvis i linje med vad som
anförts i motionerna FÖ205 yrkande 10 (m), FÖ207 yrkande 2 (vpk)
och FÖ418 (c).

1989/90: FöU 7

50

Utskottet övergår därefter till att behandla frågan om anstånd med
repetitionsövning. 1 den enskilda motionen FÖ405 (s) framhålls att män
nekats anstånd med repetitionsutbildning när de med stöd av föräldraförsäkringen
varit hemma hos sina barn. Enligt motionärerna bör
därför tillämpningen av 22 § i kungörelsen (1969:380) om värnpliktigas
tjänstgöring m.m. ses över i syfte att kunna bevilja anstånd för
sådant skäl som här beskrivits.

Utskottet vill erinra om att VK 83 (SOU 1985:36 s. 91 — 126) även
har behandlat frågan om under vilka förutsättningar som anstånd med
värnpliktsutbildning skall beviljas. Kommittén konstaterade därvid
bl.a. att det är omöjligt att precisera alla de situationer då anstånd
borde komma i fråga och att den praxis som värnpliktsverket tillämpade
inte föranledde några mer ingripande ändringar i författningsregleringen.
Enligt utskottets mening lämpar sig den typ av avvägningar
som ligger bakom anståndsbeslut föga för författningsmässig reglering
eftersom det är svårt att generellt lyfta fram de omständigheter som i så
fall alltid skall utgöra skäl för anstånd. Förhållandena kan variera
mycket och en helhetsbedömning måste alltid ske i de enskilda fallen.
Utskottet utgår från att de beslutande myndigheterna i anståndsärenden
— värnpliktsverket resp. totalförsvarets tjänstepliktsnämnd — gör
sådana helhetsbedömningar och i varje enskilt fall tar hänsyn till om
den värnpliktiges skäl för anstånd är sådana att det skulle bereda
honom eller någon nära anhörig väsentliga svårigheter om han fullgjorde
sin tjänstgöring. Mot den bakgrunden anser utskottet att riksdagen
inte bör bifalla motion FÖ405 (s).

Utskottet har intet att erinra mot den förbättring av värnpliktsförmånerna
som föredragande statsrådet föreslår. Riksdagen bör därför anta
regeringens förslag till lag om ändring av lagen (1978:520) om familjebidrag
(bilaga 3).

En motion som lämnats under den allmänna motionstiden behandlar
höjd dagersättning till värnpliktiga. I partimotion FÖ416 (vpk) anförs
sålunda att de värnpliktigas ekonomi under en följd av år försämrats
och att därför dagersättningen under de första 230 dagarna för alla
värnpliktiga bör höjas till 40 kr. från nuvarande 31 kr. Detta beräknas
ge en ökad årlig utgift på 110 milj.kr.

Utskottet konstaterar att värnpliktsförmånssystemet i sin helhet, inkl.
försäkringsskyddet, har granskats av en utredare på regeringens uppdrag.
Förslag har lämnats i februari 1990. I avvaktan på kommande
försvarsbeslut, där värnpliktsförmånerna rimligen bör ingå som en del,
anser utskottet att värnpliktsförmånerna bör behålla sin andel av den
militära utgiftsramen. Den av försvarsministern föreslagna höjningen
för budgetåret 1990/91 med ca 70 milj. kr. får denna innebörd. Motion
FÖ416 (vpk) bör avslås.

En annan motion, FÖ407 (fp), tar upp de värnpliktigas försäkringsskydd
och pekar på att i grupplivförsäkringen numera föräldrar uteslutits
som förmånstagare. Fr.o.m. den 1 juli 1987 erhåller, enligt
motionären, således föräldrar vid en värnpliktigs dödsfall enbart begravningshjälp
med ett halvt basbelopp. Detta är enligt motionären
inte tillräckligt för att bestrida begravningskostnader m.m. Nivån i

1989/90:FöU7

51

ersättningen bör sålunda höjas och staten bör stå för den del av den
avlidnes skulder som inte täcks av tillgångarna i dödsboet. Dessutom
borde staten tillhandahålla olycksfallsförsäkring för alla värnpliktiga
under fritiden. Motionären yrkar därför att riksdagen hos regeringen
begär förslag om justeringar i de värnpliktigas ekonomiska skydd.

I fråga om begravningshjälp noterar utskottet att sådan enligt nuvarande
regler utgår med större belopp än vad motionären anger. Sålunda
kompletteras det halva basbelopp som utges med stöd av värnpliktsförmånsförordningen
(1976:1008) genom statens grupplivförsäkring
och genom lagen om statligt personskadeskydd (1977:265). Totalt utgår
ca 24 000 kr. i begravningshjälp till föräldrar. Detta bedömer utskottet
vara skäligt för att täcka kostnaderna i samband med en värnpliktigs
frånfälle.

När det gäller den värnpliktiges försäkringsskydd i övrigt noterar
utskottet att reglerna ändrades så nyligen som den 1 mars 1986. Intill
denna tidpunkt kunde även föräldrar vara berättigade till ersättning
enligt grupplivförsäkringen, i regel med helt grundbelopp. Förändringen
då, med innebörd att föräldrar inte längre skulle vara förmånsberättigade,
avsåg inte bara värnpliktiga utan alla som statens grupplivförsäkring
var tillämplig på. Regeländringen innebar en anpassning till de
förändringar som skett i grupplivförsäkringsvillkoren på den privata
arbetsmarknaden. Dessa var i sin tur föranledda av en ändrad syn på
försörjningsansvaret mellan föräldrar och vuxna barn. Nämnda utredare
av värnpliktsförmånerna har bl.a. övervägt om föräldrars rätt att
vara förmånstagare enligt grupplivförsäkringen bör återinföras när det
gäller grundutbildningsvärnpliktiga. Hon är dock inte beredd att föreslå
särlösningar för värnpliktiga. I de få fall där en avliden värnpliktig
har skulder som föräldrar blir betalningsansvariga för finns möjlighet
till ersättning hos Stiftelsen Kungafonden.

Utskottet gör ingen annan bedömning och utgår vidare från att 1988
års försvarskommitté kommer att behandla värnpliktsförmånsfrågorna.
Utskottet anser därför sammanfattningsvis att riksdagen inte bör bifalla
motion FÖ407 (fp).

Två motioner — FÖ202 (fp) och FÖ307 (fp) — behandlar frågan om
direktrekrytering av värnpliktiga till civilförsvaret. I den först nämnda,
som är en kommittémotion, beskrivs inledningsvis hur folkpartiet i
olika steg under 1980-talet verkat för en föryngring och kvalitetshöjning
i civilförsvaret bl.a. genom direktrekrytering av värnpliktiga. En
sådan åtgärd skulle också kunna leda till en snabbare avveckling av
den s.k. värnpliktspuckeln. Vändpunkten i nämnda arbete på att höja
kvaliteten i civilförsvaret anges av motionärerna till år 1989 då riksdagen
beslutade att ge regeringen till känna att frågan om direktrekrytering
av värnpliktiga till civilförsvaret bör behandlas av 1988 års försvarskommitté.
Motionärerna säger sig sedan, när det nu finns möjligheter
att realisera tanken på en direktrekrytering, vilja ge ytterligare
synpunkter på ett sådant system. De framhåller därvid bl.a. att en
tvångslag endast bör användas för att ge kunskaper för krigsuppgifterna
och inte för sådan utbildning som redan finns i samhället. Genom att
utnyttja värnpliktslagen nås fördelen att utbildningen kan ges erforder -

1989/90: Fö U 7

52

lig längd och att utbildningstiden kan varieras med hänsyn till uppgifterna.
Här pekar motionärerna på erfarenheter från Danmark där vissa
värnpliktiga utbildas i sex månader och deltar i fredstida räddningstjänst.
Mycket talar också, enligt motionärerna, för att viss befälsutbildning
bör ges redan under grundutbildningen. I första hand bör utbildningen
ske vid räddningsskolorna i Revinge, Skövde, Rosersberg och
Sandö följd av fortsatt utbildning vid den kommunala fredsräddningstjänsten.
En del av utbildningen bör också förläggas till totalförsvarets
skyddsskola i Umeå. Motionärerna framhåller vidare att om det finns
utbildade civilförsvarsenheter så kan dessa i utsatta lägen sättas in med
stöd av räddningstjänstlagen. Möjligheterna att hålla en svensk beredskap
för räddningsinsatser utomlands skulle också öka.

Motion FÖ307 (fp) framhåller, utöver de effekter som utförligt
beskrivs i nyss nämnda motion, även vissa sysselsättningsaspekter.
Motionären förordar bl.a. en ökad satsning på civiiförsvarsutbildning
vid räddningsskolan i Sandö, vilket skulle bidra till att stärka den
regionala utvecklingen i Kramfors kommun.

Utskottet konstaterar att frågan om direktrekrytering nyligen har
behandlats av riksdagen (1989/90:FöU3, rskr. 87). Härvid ansåg utskottet
att frågan bör sättas in i ett större sammanhang och ges en samlad
bedömning i ett säkerhetspolitiskt och försvarspolitiskt perspektiv.
Detta borde enligt utskottets mening göras av den nu arbetande försvarskommittén.
Riksdagen beslutade att ge regeringen till känna vad
som anförts om direktrekrytering till civilförsvaret. Enligt vad utskottet
har erfarit har regeringen i februari 1990 givit statens räddningsverk i
uppdrag att i samråd med överbefälhavaren och överstyrelsen för civil
beredskap, och efter hörande av värnpliktsverket och vapenfristyrelsen,
lämna förslag till hur direktrekrytering av värnpliktiga till den civila
delen av totalförsvaret skall kunna genomföras, och då särskilt till
civilförsvarsorganisationen. Förslaget skall bl.a. belysa ett alternativ
som innebär att direktrekryteringen avbryts när balans uppnåtts i det
s.k. kvarståendeläget. Efter det att räddningsverket har redovisat uppdraget
kommer frågan att behandlas av försvarskommittén.

När det gäller frågan om förläggning av en eventuell räddningstjänstutbildning
för värnpliktiga anser utskottet att det nu inte är möjligt att
bedöma lämpligaste alternativ. De närmare förutsättningarna, rekryteringens
omfattning och utbildningsbehovet, behöver först klarläggas i
enlighet med det uppdrag som regeringen gett till räddningsverket.

Utskottet förutsätter att de frågor som tas upp i berörda motioner
beaktas i de fortsatta övervägandena om direktrekrytering av värnpliktiga
till det civila försvaret. Något nytt uttalande från riksdagen synes
för närvarande inte erforderligt varför utskottet föreslår att motionerna
FÖ202 (fp) och FÖ307 (fp) lämnas utan bifall.

Utskottet övergår till att behandla två motioner som väckts under
den allmänna motionstiden och som behandlar samlevnadsfrågor i
utbildningen.

I partimotion FÖ403 (fp) återkommer folkpartiet med ett vid flera
tillfällen tidigare framfört yrkande om samlevnadsundervisning i den

1989/90: FöU 7

53

militära befälsutbildningen. Även motion FÖ411 (s) tar upp utbildning
i samlevnadsfrågor och förordar att en sådan skall ingå i värnpliktsutbildningen.

Utskottet konstaterar, liksom vid tidigare behandling av denna fråga
(1985/86:FöU9, s. 8, 1986/87:FÖU11, s. 66, 1987/88FöU:l 1, s. 39 och
1988/89:FöU14, s. 43), att könsrollsfrågor och därmed sammanhängande
attitydpåverkan ingår i den militära ledarskapsutbildningen. Vid
försvarets officershögskolor har t.ex. undervisning och diskussioner i
samlevnadsfrågor schemalagts. Utskottet hänvisar i övrigt till vad försvarsministern
i propositionen (s. 34) har framhållit om det angelägna
i att initiativ tas vid fler förband till den typ av utbildning i jämställdhet
och samlevnad som förekommit vid Älvsborgs regemente och att
försvarsgrenscheferna bör stödja och uppmuntra sådana initiativ. Med
detta får syftet med motion FÖ403 (fp) anses vara tillgodosett varför
den inte bör bifallas av riksdagen.

Motion FÖ411 (s) föreslår att sex- och samlevnadsfrågor skall införas
som ett obligatoriskt undervisningsämne under grundutbildningen av
värnpliktiga. Utskottet hänvisar i denna fråga till det nyss sagda.
Initiativet vid Älvsborgs regemente och föredragande statsrådets uttalande
i anledning härav får förutsättas leda till de effekter som motionären
efterlyser. Riksdagen bör därför inte bifålla motionen.

I motion FÖ406 (c) pekar motionären på att en stor del av de
allvarliga personskadorna inom försvaret orsakas av trafikolyckor.
Även om antalet har minskat något under de senaste åren så
anser motionären att 313 st. är oacceptabelt högt, vilket är antalet
under budgetåret 1987/88. Ytterligare förbättringar av utbildningen av
militära förare förordas därför.

Utskottet har tidigare i olika sammanhang behandlat de värnpliktigas
skydd mot olyckor, bl.a. i betänkandena FöU 1984/85:9, s. 60, FöU
1987/88:11, s. 44 och FöU 1988/89:14, s. 48. Utskottet instämmer i
motionärens strävan att förbättra trafiksäkerheten i försvarsmakten.
Utskottet har härvid inhämtat att det i försvaret kontinuerligt görs
ansträngningar för att åstadkomma en trafiksäkrare miljö, bl.a. genom
en förbättrad förarutbildning. De inom armén rapporterade trafikolyckorna
med personskador har fortsatt att minska och uppgick till 287
st. under budgetåret 1988/89. Enligt utskottets mening finns för närvarande
inte skäl för riksdagen att uttala sig i denna fråga. Olycksutvecklingen
bör dock successivt följas upp. Utskottet anser därför att riksdagen
inte bör bifålla motion FÖ406 (c).

Två motioner behandlar värnpliktigas resor. I motion FÖ415 (m)
förordas att de värnpliktigas hemresor begränsas till högst en betald
hemresa var fjortonde dag och att de inbesparade medlen överförs till
materielanslaget. Syftet härmed är, enligt motionären, att förbättra
beredskap, underhåll och modernisering av materiel. Motionärerna i
motion FÖ420 (mp) anser också att den nuvarande årliga nivån för
värnpliktsresor på 340 milj.kr. är hög och borde minskas. Vidare
borde en större andel av värnpliktsresor ske med järnväg. För att

1989/90:FöU7

54

åstadkomma detta yrkar motionärerna att en plan begärs för hur de
värnpliktiga skall kunna få kortare resavstånd och en utredning om ett
system med "värnpliktskort" för kollektivtrafiken.

Utskottet har erfarit att kostnaderna för de värnpliktigas hemresor
har stigit brant under en tioårsperiod från mitten av 1970-talet men att
trenden sedan har vänt. Detta har skett utan att statsmakternas beslutade
hemreseförmåner har ändrats. Utskottet anser att besparingar genom
att halvera antalet värnpliktsresor jämfört med nuvarande regler
skulle leda till orättvisor eftersom främst värnpliktiga med långa resavstånd
och utan egna bilar skulle drabbas. Kostnaderna torde heller inte
halveras som motionären i FÖ415 (m) hoppas på eftersom förbandens
utgifter samtidigt skulle öka, t.ex. för de värnpliktigas utbildning,
utspisning och fritidssysselsättning. Utskottet har vidare erfarit att
myndigheterna kontinuerligt prövar olika alternativ för de värnpliktigas
hemresor. Även förslaget med "värnpliktskort" har övervägts men
befunnits mindre lämpligt. Att övergå till järnvägsresor synes heller
inte tillfredsställande ur de värnpliktigas synvinkel med hänsyn till
aktuella avstånd och järnvägarnas utbyggnad. Med hänvisning till det
anförda, och till att 1988 års försvarskommitté får förutsättas överväga
regler och kostnader för de värnpliktigas resor, anser utskottet att
motionerna FÖ415 (m) och FÖ420 (mp) bör avslås.

Rationalisering samt vissa frågor rörande mark och
byggnader i Stockholmsområdet
Föredragande statsrådet

Försvarsministern anmäler i propositionen att överbefälhavaren anser
att rationaliseringsplaneringen nu har funnit en rimlig och i huvudsak
accepterad form som bör prövas ytterligare. Någon ny inriktning
föreslås inte. Även försvarets rationaliseringsinstitut har till regeringen
anmält att rationaliseringsplanerna för de olika huvudprogrammen är
väl genomarbetade och förankrade. Institutet bedömer att de av överbefälhavaren
uppställda målen kan nås. Försvarsministern konstaterar
därför att de av överbefäl havaren vidtagna åtgärderna förbättrat kvaliteten
i planeringen även om vissa osäkerheter fortfarande föreligger.
Han anser att det är angeläget med en noggrann utvärdering av
rationaliseringsåtgärderna för att i kommande försvarsbeslut kunna
fastställa mål för fortsatt rationalisering.

En fråga som till väsentliga delar ingår i rationaliseringsarbetet är
frågan om användningen av försvarets mark och byggnader i Stockholmsområdet.
Regeringen har i en särskild skrivelse (1989/90:80) informerat
om detta. Föredragande statsrådet anför att regeringen föregående
år (prop. 1988/89:80, s. 60—61) redovisat vissa överbefälhavarens
förslag om försvarets mark och byggnader i Stockholmsområdet
samt att det borde ankomma på regeringen att besluta om förändringar
av det slag som överbefäl havaren föreslagit. Sedan riksdagen inte haft
något att erinra mot detta har regeringen i juni uppdragit åt överbefäl -

1989/90: Fö U 7

55

havaren att mot bakgrund av remissyttrandena redovisa reviderade
överväganden och förslag. Sådana lämnades av överbefälhavaren i
september. Med ledning härav beslutade regeringen i december bl.a.:

- Etablissementen Fredrikshov, Amiralitetshuset, Bagartorp, Solvalla

och Näsby Park skall avvecklas skyndsamt.

-Tullinge-etablissementet skall behållas och utvecklas. Dit lokaliseras:

-Stab och helikopterförbandet vid Marinkommando Ost (MKO).

-Kustbevakningens regionledning ost.

-Delar av värnpliktverket.

I en kommentar framhåller försvarsministern bl.a. att en jämförelse
ur operativ och ekonomisk synvinkel av å ena sidan Tullinge-alternativet
och å andra sidan Muskö/Berga-alternativet har lett fram till
regeringens ställningstagande för att behålla och utveckla Tullingeetablissementet
för försvarsändamål. Därigenom har det också blivit
möjligt att fullfölja det tidigare riksdagsbeslutet att avveckla etablissementet
i Näsby Park.

Utskottet

Utskottet har intet att erinra mot vad föredragande statsrådet har
anfört om rationalisering.

Två motioner har väckts med anledning av regeringens skrivelse
1989/90:80 om användningen av försvarets mark och byggnader i Stockholmsområdet.
I motion Fö31 (c) hävdas att överbefälhavarens förslag
ger stora möjligheter till rationaliseringar genom ett effektivare lokalutnyttjande
och genom avyttring av sådana etablissement som inte är
nödvändiga. Samtidigt påtalar motionärerna att ett viktigt incitament
för denna typ av "rationaliseringspaket" saknas till följd av att regeringen
inte gett garantier för att försäljningsintäkter får tillgodoräknas
försvarsmakten. Motionsyrkandet innebär att sådana intäkter bör tillföras
myndigheten. Likartade synpunkter framförs i motion FÖ32 (fp)
där motionärerna bl.a. tillägger att marknadslösningar bör eftersträvas
som ett led i försvarets markanvändning. Som exempel framhålls SJ
som numera har rätt att avyttra mark och använda pengarna till
investeringar. 1 motionen begärs därför att riksdagen ger regeringen till
känna att försvarskommittén bör fa ange framtida ekonomiska principer
vid försäljning av mark och byggnader för försvaret. Härutöver
begär motionärerna att regeringen skall återkomma med en redogörelse
för de ekonomiska förhållandena vid de aktuella avyttringarna.

Utskottet konstaterar att överbefälhavarens planering för användningen
av försvarets mark och byggnader i Stockholmsområdet ånyo
har ändrats sedan utskottet senast behandlade denna fråga (1988/89:
FÖU14, s. 51).

Regeringens beslut innebär bl.a. att Näsby Park avvecklas enligt
1982 års försvarsbeslut och att Tullinge behålls och utvecklas. I valet
mellan Tullinge och Muskö/Berga som lokalisering för staben m.m. för
Marinkommando Ost delar utskottet regeringens uppfattning att Tullinge
är att föredra, främst av operativa skäl.

1989/90:FöU7

56

I frågan om vilka regler som skall gälla för disposition av eventuella
försäljningsintäkter, delar utskottet motionärernas uppfattning om det
angelägna i förbättrade incitament för att stimulera till rationaliseringar
samt behovet av att se över de regler som gäller vid försäljning av
mark och byggnader. Frågan skulle kunna åläggas 1988 års försvarskommitté
men den berör inte enbart försvaret. Utskottet vill i detta
sammanhang erinra om att den utredning om statlig fastighetsförvaltning
som aviserades av statsrådet Engström i förra årets budgetproposition
(prop. 1988/89:100 bil. 9, s. 41, FiU26 s. 4), och som inom kort
avses tillsättas, kommer att ta upp dessa frågor. När det gäller nu
aktuella försäljningar i Stockholmsområdet vill utskottet hänvisa till
det generella bemyndigande som riksdagen (prop. 1987/88:100 bil. 9,
FiU26, rskr. 338) har gett regeringen vid försäljning av fest statlig
egendom för högst 50 milj. kr. per objekt. Försäljningsöverskottet får
därvid disponeras för investeringar i form av byggproduktion eller
inköp så att ingen nettoutförsäljning sker av statens egendom. Försäljning
av större objekt måste underställas riksdagen. Utskottet förutsätter
att regeringen återkommer till riksdagen med en redogörelse för hur
erforderliga investeringar har finansierats. Därmed anser utskottet att
intentionerna i motionerna FÖ31 (c) och FÖ32 (fp) är tillgodosedda
och att motionerna därför bör avslås av riksdagen.

Försvarsindustri

Under denna rubrik behandlar utskottet vad föredragande statsrådet i
propositionen (s. 41—43) har anfört om försvarsindustrin.

Föredragande statsrådet

Försvarsministern konstaterar att den av överbefelhavaren föreslagna
planeringen av inhemsk materielförnyelse innebär en låg beläggning i
närtid för studier och utveckling av nya system. För vapen-, ammunitions-
och robotindustrin medför detta en avveckling av viktig kompetens.
Brist på medel för utveckling kan också på sikt medföra ett ökat
utlandsberoende. Nedgången i beställningar, som inom många områden
har blivit påtaglig, har enligt försvarsministern inneburit att en
omstrukturering påbörjats inom varvs- och elektronikindustrierna. Ytterligare
anpassningsåtgärder och samordning kan bli aktuell.

Försvarsministern hänvisar till 1987 års försvarsbeslut och att i detta
betonades vikten av att om möjligt behålla en industrikompetens inom
alla betydande materielområden, men att kapaciteten behövde anpassas.
Han anser att detta alltjämt gäller. Han framhåller också att 1988
års försvarskommitté har till uppgift att överväga och lämna förslag till
framtida ambition för forskning, utveckling och produktion av försvarsmateriel
men att fortsatta åtgärder krävs för att intill försvarsbeslutet
behålla väsentlig utvecklingskompetens. 1 likhet med vad som gäller
för budgetåret 1989/90 bör därför också för budgetåret 1990/91 den
militära utgiftsramen tillföras extra medel, nämligen 425 milj.kr., för
studier och utveckling av ny materiel.

1989/90: Fö U 7

57

Utskottet

1989/90:FöU7

Utskottet har tidigare vid sina överväganden om armé- och marinstridskrafterna
också behandlat försvarsindustrifrågor och därmed sammanhängande
motioner, bl.a. om stödbeställningar till Nobelföretagen
i Karlskoga och till Karlskronavarvet. Vad som nu i övrigt om försvarsindustrin
har redovisats av försvarsministern har utskottet ingen
erinran mot.

Redovisning av JAS 39-projektet

Under denna rubrik behandlar utskottet vad föredragande statsrådet i
propositionen (s. 43—48) har anfört om JAS 39-projektet samt motionerna
FÖ201 (mp) och FÖ410 (vpk). Utskottet har också som grund
för sina bedömningar en offentlig utfrågning den 20 mars 1990 av
representanter för regeringskansli, staber, materielförvaltning och industrigruppen
JAS. Utfrågningen redovisas i en till betänkandet fogad
bilaga (bilaga 4).

Föredragande statsrådet

Försvarsministern inleder sin redovisning med att erinra om de riksdagsbeslut
som ligger till grund för JAS-projektet. Han konstaterar i
sammanhanget att Industrigruppen JAS (IG JAS) inte har offererat
delserie två enligt grundkontraktets villkor. Försvarsministern redogör
sedan för den av försvarets materielverk gjorda tekniska värderingen
som följd av haveriet. Av denna framgår att förseningen av typarbetet i
juni 1989 uppskattades till 22 månader, varav sex kan hänföras till
haveriet. Första serieleverans bedöms till våren 1993, vilket är drygt ett
år efter plan. Haveriet orsakades av tekniska brister i styrsystemet och
det sätt på vilket utprovningen genomfördes. Detta är enligt försvarsministern
nu tillrättat och serieflygplanets prestanda bedöms i allt
väsentligt kunna nå specificerade värden.

I sin redovisning av de ekonomiska förutsättningarna för projektet
anmäler försvarsministern att återstående planeringsram, exkl. prisreserver,
enligt gällande beräkningsmetoder uppgår till 33,2 miljarder
kronor i prisläget februari 1989. Fördyringarna för delserie två och
den tvåsitsiga versionen, som nu åter inplanerats, medför enligt uppgift
från överbefälhavaren att det krävs ytterligare resurser för att fullfölja
projektet mot de ursprungliga målen.

I sin lägesredovisning av projektet inför år 1990 anmäler försvarsministern
att utländska alternativ inte bedöms ha avgörande ekonomiska
fördelar, även med nu kända kostnadsökningar. Haverikostnaden uppgår
till drygt en miljard kronor och täcks av inplanerad reserv.
Kostnaderna för de 110 flygplanen i delserie två — inkl. anskaffning av
den tvåsitsiga JAS 39B, stödsystem och typservice — har ökat med ca
7 300 milj.kr. Utöver dessa kostnadsökningar har också en planerad
utveckling av ett tungt styrt attackvapen ökat med ca 1 300 milj.kr.
Försvarsministern anför vidare att projektet inte nu bör avbrytas och
att försvarets materielverk har fått i uppgift att hos IG JAS begära

slutlig offert för delserie två. Den fortsatta inriktningen av JAS 39-projektet
bör sedan, mot bakgrund av genomförda utredningar, prövas av
riksdagen i samband med en total avvägning av dels flygstridskrafternas
sammansättning och beväpning, dels ett i sin helhet balanserat försvar
inom ramen för 1991 års försvarsbeslut. Försvarsministern avser att
fortlöpande hålla försvarsutskottet och 1988 års försvarskommitté
orienterade om utvecklingen i projektet.

Utskottet

Vänsterpartiet kommunisterna föreslår i sin partimotion FÖ410 en
avveckling av JAS-projektet. Motionärerna anför bl.a. att JAS-projektet
representerar bland det mest avancerade som går att uppbringa i fråga
om vapensystem och att man då givetvis måste fråga sig om det inte
finns andra godtagbara alternativ — system med mindre kapacitet till
mindre kostnad. Att fullfölja JAS-projektet sägs därför stå i direkt strid
med Sveriges aktiva arbete för nedrustning och avspänning. Liknande
tankegångar, och med ett krav på omedelbart stopp för JAS-projektet,
förs fram i miljöpartiets partimotion FÖ201.

Utskottet har i olika sammanhang behandlat och avstyrkt motionsyrkanden
om att lägga ned JAS-projektet. Med utgångspunkt i den
redovisning som regeringen har gjort i propositionen, särskilda genomgångar
för utskottet och den offentliga utfrågningen den 20 mars i år,
finner inte utskottet skäl för ett annat ställningstagande i fråga om nu
behandlade motionsyrkanden. Motionerna FÖ201 yrkande 2 (mp) och
FÖ410 (vpk) bör därför enligt utskottets mening avslås av riksdagen.

Utskottet har ingen erinran mot föredragande statsrådets redovisning
av JAS 39-projektet i propositionen.

Totalförsvarets civila del

Den fortsatta utvecklingen av totalförsvarets civila del

I detta avsnitt behandlar utskottet vad föredragande statsrådet i budgetpropositionen
(s. 40) har anfört om den fortsatta utvecklingen av
totalförsvarets civila del. I anslutning härtill behandlas motionerna
FÖ203 yrkandena 3 och 4 (c), FÖ312 yrkande 3 (vpk) och FÖ507
yrkande 3 (vpk).

Föredragande statsrådet

Försvarsministern erinrar om att överstyrelsen för civilt försvar (ÖCB)
enligt regeringens anvisningar lämnat en programplan som till följd av
tidigare läggningen av nästa försvarsbeslut endast omfattar budgetåret
1990/91. ÖCB uppger att utgångspunkten för planeringen har varit
den inriktning i stort och de prioriteringar som låg till grund för
föregående programplan och statsmakternas ställningstagande till denna.

1989/90: FöU 7

59

Efter en översiktlig redovisning för vissa överväganden som ÖCB
lagt till grund för programplanen förklarar sig försvarsministern i allt
väsentligt ställa sig bakom den av ÖCB angivna inriktningen av
planeringen för det sista året i totalförsvarsperioden.

Utskottet

Vad försvarsministern anför om den fortsatta utvecklingen av totalförsvarets
civila del bör enligt utskottets mening lämnas utan erinran av
riksdagen.

Utskottet övergår att behandla fyra motionsyrkanden, FÖ203 yrkandena
3 och 4 (c), FÖ312 yrkande 3 (vpk) samt FÖ507 (vpk) yrkande 3,
alla från den allmänna motionstiden, som tar upp för hela den civila
delen av totalförsvaret övergripande frågor.

I yrkande 3 i centerpartiets partimotion FÖ203 fäster motionärerna
uppmärksamheten på de antaganden om kris- och krigsperioders
längd utifrån vilka det civila totalförsvaret i enlighet med 1987 års
totalförsvarsbeslut byggs upp. De ställer sig kritiska till antagandet att
en krisperiod inte kommer att överstiga ett år och att neutralitetsperioden
och krigsläget beräknas bli kortvariga. Enligt motionärernas uppfattning
kan ett krisläge förväntas sträcka sig över betydligt längre
tidsperioder än ett år. Däremot delar de uppfattningen att en krigsperiod
kan vara kort. Mot bakgrund av den osäkerhet som råder i vårt
närområde anser motionärerna att det är mer nödvändigt än tidigare
att ompröva de antaganden som i dag är grunden för totalförsvarets
planering. Motionärerna framhåller att de synpunkter som framförs i
motionen särskilt bör beaktas i 1988 års försvarskommittés pågående
arbete.

På förslag av utskottet avslog riksdagen under föregående riksmöte
motionsyrkanden om en omprövning av de i föregående försvarsbeslut
fastlagda planeringsförutsättningarna rörande krisers och krigs varaktighet
och karaktär (1988/89:FöU12, s. 21 rskr. 149). Bl.a. anförde
utskottet som skäl för sitt förslag till avslag att 1988 års försvarskommitté
hade till uppgift att föreslå planeringsmål för beredskapen inom
det civila totalförsvaret och dess olika funktioner. Kommittén har
numera avgivit ett delbetänkande Totalförsvarets planering inför 1991
års försvarsbeslut (Ds 1990:5) och kommer i det fortsatta arbetet att
överväga planeringsförutsättningarna för det civila totalförsvaret. I avvaktan
på resultatet av detta bör riksdagen inte uttala sig i frågan.
Motion FÖ203 yrkande 3 (c) bör således inte bifallas av riksdagen.

I ett annat yrkande, yrkande 4, i centerpartiets partimotion FÖ203
framför motionärerna en rad övergripande synpunkter på organisationen
av de civila delarna av totalförsvaret med inriktning på att minska
vår sårbarhet på olika områden. Motionärerna föreslår att riksdagen
som sin mening uttalar vad som i denna fråga anförts i motionen.

Även beträffande detta yrkande anser utskottet att resultatet av 1988
års försvarskommittés arbete bör avvaktas. I detta arbete ingår bl.a. att

1989/90: FöU 7

60

överväga åtgärder som kan minska samhällets sårbarhet i olika hänseenden.
Även ifrågavarande motionsyrkande bör därför avslås av
riksdagen.

Motion FÖ507 yrkande 3 (vpk) gäller frågan om beredskapshänsyn i
samhällsplaneringen. Motionärerna pekar på att utvecklingen mot ökad
specialisering och integration i kombination med höga ekonomiska
lönsamhets- och rationaliseringskrav gör det allt svårare att i efterhand
parera sårbarhet och uthållighetsbehov med särskilda beredskapsåtgärder.
Det blir därför, framhåller de, alltmer nödvändigt att på tidiga
stadier i samhällsutvecklingen beakta beredskapsbehoven inom viktiga
sektorer. I motionen erinras om att ÖCB i sin perspektivstudie föreslår
handlingsprogram med särskild betoning på information och kunskapsspridning.
Bl.a. föreslås att det inrättas en fond (BIS-fond), varifrån
bidrag skulle kunna lämnas till särskilt angelägna åtgärder.

Även i motion FÖ312 eftersträvar vänsterpartiet kommunisterna en
ökad hänsyn till beredskapens behov i den fredstida samhällsplaneringen.
De efterlyser sålunda en högre försörjningsgrad hos landets olika
regioner, såväl på livsmedelsområdet som i fråga om sjukvård och
energiförsörjning.

Utskottet har i olika sammanhang (senast i betänkandet 1988/89:
FöU 12, s. 22) understrukit betydelsen av att beredskapsbehoven blir
tillgodosedda inom ramen för den fredstida samhällsutvecklingen. Detta
har nyligen på förslag av 1988 års försvarskommitté också blivit
beaktat i regeringens anvisningar för ÖCB:s programplanering för
programplaneperioden 1991/92—1995/96. I dessa har nämligen ÖCB
fatt i uppdrag att studera möjligheterna att inplanera resurser för
information och utbildning avseende beredskapshänsyn i planering
och samhällsutveckling med den huvudinriktning som ÖCB angivit i
sin perspektivstudie. Utskottet anser att arbetet med denna viktiga
fråga givits en inriktning som ligger väl i linje med motionens syfte.
Motion FÖ507 yrkande 3 och motion FÖ312 yrkande 3 bör därför
avslås av riksdagen.

Den funktionsvisa inriktningen av totalförsvarets
civila del

Under denna rubrik behandlar utskottet vad föredraganden i budgetpropositionen
(s. 49—63) har anfört om den fortsatta utvecklingen
inom olika funktioner av det civila totalförsvaret. Motionerna FÖ308
yrkande 5 (m), FÖ501 (c, fp) och FÖ506 (m) behandlas också i
sammanhanget.

Föredragande statsrådet

Försvarsministern behandlar i särskilda avsnitt den fortsatta utvecklingen
inom de i totalförsvarets civila del ingående funktionerna
-Civil ledning och samordning
-Befolkningsskydd och räddningstjänst
- Psykologiskt försvar
-Hälso- och sjukvård m.m.

1989/90: FöU7

61

-Telekommunikationer

-Transporter

-Livsmedelsförsörjning m.m.

- Energiförsörjning
-Försörjning med industrivaror

- Socialförsäkring
-Arbetskraft samt

-Övriga viktiga samhällsfunktioner

Utskottet

Utskottet föreslår att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande
statsrådet har anfört rörande den fortsatta utvecklingen inom de olika
funktionerna av den civila delen av totalförsvaret.

Utskottet övergår att behandla de till detta avsnitt hänförda motionerna.

Motionärerna i motion FÖ501 (c, fp) föreslår att kommunerna skall
åläggas att organisera kommunalt driftvärn för att i kris- och krigslägen
skydda viktiga kommunala anläggningar. De framhåller bl.a. att ett
kommunalt driftvärn som organiseras och verkar inom hemvärnets
ram och vid sidan av kommunens räddningstjänst kan ge kommuninnevånarna
den trygghet som behövs i sådana situationer. Det är,
framhåller motionärerna, vidare viktigt att familjefäder och motsvarande
som inkallas till värnpliktstjänstgöring vet att familjen kan leva
tryggt och att den kommunala servicen fungerar. Därigenom underlättas
att han kommer att inställa sig vid sitt krigsförband utan tidsutdräkt.

Utskottet finner i likhet med motionärerna att det är angeläget att
kommunerna i enlighet med sina åligganden genom olika åtgärder
tryggar den kommunala servicen i kriser och krig. Ett led i dessa
strävanden kan vara att, såsom motionärerna föreslår, bilda driftvärn
till skydd för olika kommunala anläggningar. Utskottet anser dock att
detta skall ske på kommunernas eget initiativ utan statligt åläggande.
Enligt hemvärnskungörelsen (1970:304) skall ansökan att få organisera
driftvärn vid kommunal myndighet inges till rikshemvärnschefen som
med eget yttrande överlämnar ärendet till regeringen som har att
bestämma i vilken omfattning driftvärn skall organiseras (30 §). Motion
FÖ501 (c, fp) bör därför avslås av riksdagen.

f motion FÖ308 yrkande 5 (m) konstaterar motionären att den redan
tidigare påtalade bristen hos civilförsvarets undsättande enheter att kunna
användas direkt efter mobilisering alltjämt kvarstår.

Utskottet uttalade när det under föregående riksmöte behandlade ett
liknande yrkande av motionären (FöU 1988/89:12, s. 30) att det såg
allvarligt på bristerna i undsättningsenheternas förmåga till omedelbara
insatser efter mobilisering. Utskottet förklarade sig dock räkna med att
en förbättring genom olika åtgärder, bl.a. ökad övningsverksamhet,
snarast skulle komma till stånd utan att riksdagen uttalade sig i frågan.
Utskottet vidhåller vad det då anförde. Även det nu behandlade
motionsyrkandet bör således avslås. Det kan i sammanhanget som

1989/90:FöU7

62

ytterligare stöd för riktigheten i utskottets uppfattning erinras om att
statens räddningsverk enligt vad utskottet har inhämtat avser genomföra
en översyn av civilförsvarets krigsorganisation i syfte att ge undsättningsenheterna
en ökad lokal anknytning såväl i fråga om personal
som materiel, något som torde öka förutsättningarna för undsättningsenheternas
insatser omedelbart efter mobilisering.

Motion FÖ506 (m) gäller skyddsrumssituationen i Stockholmsområdet.
Motionären konstaterar att det i Stockholms stad och län finns en
allvarlig brist på skyddsrum. Sedan år 1987 har Stockholmsområdet
dessutom fått vidkännas en avsevärd reducering av skyddsrumsanslaget
i avvaktan på att mål- och riskanalyserna skulle färdigställas, vilket
inneburit att nya bristområden har skapats.

När utskottet med anledning av en tidigare motion i ämnet behandlade
skyddsrumssituationen i Stockholmsområdet (1988/89:FöU12 s.
30) konstaterades att bristen på skyddsrum i våra storstäder hade
uppmärksammats i olika sammanhang. Utskottet pekade också på att
Stockholms stad och län hade prioriterats vid fördelningen av medel
för såväl nybehovs- som bristtäckningsskyddsrum. Utskottet ansåg att
riksdagen i avvaktan på resultatet av beredningen av 1988 års befolkningsskyddskommittés
betänkande (SOU 1989:17), Risker och skydd
för befolkningen, som vid tillfället nyligen hade presenterats för regeringen,
inte skulle uttala sig i frågan. Utskottet har inhämtat att det
med utgångspunkt i bl.a. befolkningskommitténs förslag för närvarande
pågår ett arbete med att revidera de kommunala skyddsrumsplanerna.
Först när denna revidering genomförts, vilket beräknas vara klart
våren 1991, kan man med större säkerhet beräkna behovet av skyddsrum.

Det bör i sammanhanget också framhållas att det i budgetpropositionen
har föreslagits bemyndiganden och medel som är tillräckliga för
skyddsrumsbyggande i samband med nyproduktion i skyddsrumsorternas
riskområden och för viss bristtäckning i främst de större städernas
innerområden. Enligt statens räddningsverk måste dock särskilda åtgärder
vidtas om man inom överskådlig tid skall kunna täcka nuvarande
skyddsrumsbrist i Stockholmsområdet. Planer härför håller för närvarande,
enligt vad utskottet har inhämtat, på att tas fram inom räddningsverket.
Skyddsrumsbehovet i framtiden kommer att närmare
övervägas i försvarskommittén. Riksdagen bör i avvaktan på resultatet
av pågående arbete med revision av de kommunala skyddsrumsplanerna
och av försvarskommitténs arbete med dessa frågor avslå motion
FÖ506 (m).

Särskilda frågor

Under denna rubrik behandlar utskottet vad föredragande statsrådet i
budgetpropositionen har anfört om lokaliseringen av civilbefälhavarens
kansli i Mellersta civilområdet, storstädernas försörjning, grundsyn
för mål- och riskanalyser, m.m. samt undersökning av allmänna
olyckshändelser (s. 63—66). I anslutning härtill behandlar utskottet
motionerna FÖ205 yrkande 17 (m), FÖ306 (m) i denna del, FÖ502 (fp)

1989/90:FöU7

63

och FÖ504 (fp) som alla gäller lokaliseringen av civilbefälhavarkansliet
i Mellersta civilområdet. Även motion FÖ309 (fp) som tar upp lokaliseringen
av civilbefälhavarkanslierna från en mera principiell synvinkel
har förts till detta avsnitt.

Föredragande statsrådet

Försvarsministern erinrar beträffande lokaliseringen av civilbefälhavarkansliet
i Mellersta civilområdet att riksdagen våren 1989 beslutade att
antalet civilområden fr.o.m. den 1 juli 1991 skall minskas från sex till
fem (prop. 1988/89:80, FöU 14, rskr. 294). Bl.a. beslöts att nuvarande
Bergslagens civilområde och Ostra civilområdet skulle föras samman i
ett nytt civilområde benämnt Mellersta civilområdet. ÖCB har haft i
uppdrag att med stöd av försvarets rationaliseringsinstitut föreslå organisation
och lokalisering av det nya civilområdets kansli. ÖCB föreslår
att kansliet skall lokaliseras till Stockholm men att andra lösningar än
ett övertagande av nuvarande kanslilokaler för civilbefälhavarkansliet i
Östra civilområdet lokalmässigt borde övervägas. Föredragande statsrådet
redovisar ett antal faktorer som enligt hans mening bör tillmätas
betydelse vid val av stationeringsort av det nya Mellersta civilområdets
kansli. Han kommer vid sina överväganden fram till att en annan plats
än i Stockholmsområdet bör komma i fråga och stannar vid att förorda
att kansliet skall lokaliseras till Örebro.

Utskottet

Den föreslagna lokaliseringen har givit upphov till en rad motioner. I
motionerna FÖ306 (m) och FÖ504 (fp) anser motionärerna att kansliet
i enlighet med ÖCB:s förslag skall lokaliseras till Stockholm. I moderata
samlingspartiets partimotion FÖ205 (yrkande 17) förordas Strängnäs
som lokaliseringsort med hänvisning till att en sådan lokalisering
skulle underlätta samverkan med den där belägna miltärområdesstaben.

Utskottet har vid flera tillfållen behandlat frågan om lokaliseringen
av civilbefälhavarkanslierna. Det har därvid i första hand gällt förslag
om flyttning till Kristianstad av det till Malmö lokaliserade kansliet för
Södra civilområdet. Motivet härför har varit uppfattningen att militärbefälhavarkanslierna
och civilbefälhavarkanslierna bör vara lokaliserade
till samma ort.

En sådan lokalisering rekommenderas av 1974 års försvarsledningsutredning
i betänkandet Högre regional ledning (SOU 1978:77). Som
motiv åberopades att civilbefälhavarnas samverkan med militärbefälhavarna
var större än med någon annan myndighet. I proposition
1979/80:135 om organisation av försvarsmaktens högre regionala ledning
m.m., som byggde på resultatet av försvarsmaktens ledningsutrednings
arbete, framförde försvarsministern uppfattningen att det varken
var meningsfullt eller lämpligt att försöka avgöra vilken del av civilbelälhavarens
verksamhet som bör anses vara viktigast — den som
omfattar samordning, utbildning m.m. av de civila delarna av totalförvaret
eller den som avser samverkan och samordning med det militära

1989/90:FöU7

64

försvaret. I propositionen upplystes att regeringen avsåg att utan beaktande
av utredningens förslag fastställa dåvarande stationeringsorter.
Riksdagen hade inte någon invändning mot vad försvarsministern hade
anfört (FöU 1979/80:15, rskr. 318).

Vid de två senare tillfällen riksdagen med anledning av motionsyrkanden
har behandlat denna lokaliseringsfråga (FöU 1986/87:11, s. 105,
rskr. 310, FöU 1987/88:11, s. 15, rskr. 346) avslogs dessa med hänvisning
till att resultatet av då pågående utredningsarbete bl.a. rörande
frågan om antalet militär- och civilområden kunde förväntas vara av
betydelse för bedömningen hur civilbefälhavarkanslierna skall lokaliseras.

Detta utredningsarbete har numera avslutats och lett till riksdagsbeslutet
våren 1989 om totalförsvarets högre regionala indelning innebärande
bl.a. att antalet civilområden fr.o.m. den 1 juli 1991 skall
minskas från sex till fem (prop. 1988/89:80, FÖU14, rskr. 294). ÖCB
har också haft regeringens uppdrag att med stöd av försvarets rationaliseringsinstitut
utreda lämplig lokalisering av civilbefälhavarens kansli i
Mellersta civilområdet. I samråd med överbefälhavaren har ÖCB förordat
Stockholm som lokaliseringsort. Något förslag som rör andra
civilbefälhavarkansliers lokalisering har inte aktualiserats i samband
med den ändrade högre regionala indelningen av totalförsvaret.

Överbefälhavaren anger i sitt yttrande att det är möjligt att lokalisera
civilbefälhavarkansliet i Mellersta civilområdet såväl till Stockholm,
Strängnäs som Örebro. Han anser emellertid förslaget om en lokalisering
av kansliet till Stockhom vara att föredra. Motiven för en lokalisering
till Örebro är enligt hans mening svagare än för en lokalisering
till Strängnäs. Därför anser han att man skall välja Strängnäs som
lokaliseringsort för kansliet, om det skall förläggas utanför Stockholm.

ÖCB vidhåller förslaget om lokalisering till Stockholm understrykande
att effektnedgången såväl i freds- som i krigsorganisationen blir
störst om Örebroalternativet väljs. Härtill kommer betydande kostnader
för investeringar i kontorsutrustning på den nya platsen, inte
minst sambandsteknisk sådan.

Utskottet har vid bedömningen av budgetpropositionens och de här
behandlade motionernas förslag till lokalisering av civilbefälhavarkansliet
i Mellersta civilområdet funnit att tillräckliga skäl talar för det i
propositionen framförda förslaget om en lokalisering till Örebro. Härför
talar bl.a. att ett inom civilområdet centralt beläget kansli är bäst
skickat att samordna de civila försvarsåtgärderna inom hela civilområdet.
Någon utslagsgivande betydelse för lokaliseringen har utskottet
sålunda inte tillmätt de goda förutsättningar för samverkan med militärområdesstaben
som åberopats som stöd för en lokalisering till
Strängnäs. Inte heller har möjligheterna att samverka med en rad
civila myndigheter som framhållits vara förenade med en lokalisering
till Stockholm bedömts uppväga de nackdelar främst ur sårbarhetssynpunkt
som skulle följa av en lokalisering till huvudstadsregionen.
Motion FÖ306 (m) bör sålunda avslås såvitt nu är i fråga. Inte heller
motionerna FÖ205 yrkande 17 (m) och FÖ504 (fp) bör bifallas av
riksdagen.

5 Riksdagen 1989/90. 10 sami. Nr 7

1989/90:FöU7

65

I motion FÖ502 (fp) godtar motionärerna den i budgetpropositionen
föreslagna lokaliseringen till Örebro. De föreslår emellertid att effekten
av denna lokalisering bör förbättras genom att lokalisera ytterligare
högre regionala totalförsvarsmyndigheter till Örebro. Motionen innehåller
också ett förslag om att det skall inrättas en heltidstjänst för
civilbefälhavaren i det nya civilområdet.

Utskottet konstaterar att de i motionen framförda förslagen att till
Örebro lokalisera en rad totalförsvarsmyndigheter på högre regional
nivå nära hänger samman med de överväganden rörande ledningsfrågor
som för närvarande pågår med anledning av överbefälhavarens och
ÖCB:s rapport Totalförsvarets ledning under kriser och krig och
CFL-utredningens förslag. Utskottet anser att detta utredningsarbete i
första hand skall utvärderas. Riksdagen bör därför inte göra det i
motion FÖ502 föreslagna uttalandet om ytterligare lokalisering av
totalförsvarsverksamhet till Örebro.

Beträffande den i samma motion (FÖ502) aktualiserade frågan om
en heltidstjänst för civilbefälhavare i Mellersta civilområdet vill utskottet
erinra om att civilbefälhavaruppgjften närmare behandlades i 1974
års totalförsvarsutredning i dess betänkande Högre regional ledning
(SOU 1978:77). Frågan kom dock aldrig att med anledning av utredningens
överväganden underställas riksdagens prövning. Det bör enligt
utskottets mening ankomma på regeringen att bedöma om rådande
ordning att utnämna landshövdingar till civilbefälhavare alltjämt genomgående
bör uppehållas eller om även i vissa fall heltidstjänster
skall inrättas för uppgiften. Yrkande 2 i motion FÖ502 bör avslås.

1 motion FÖ309 (fp) föreslås ett generellt ställningstagande för en
samlokalisering av civilområdes- och militärområdesstaber. Motionärerna
konstaterar att militärbefälhavarna och civilbefälhavarna med sina
stabsresurser i krig kan ses som en samlad totalförsvarsledning på
högre regional nivå. Detta medför, hävdar motionären, behov av
samlokalisering av dessa båda staber på militärområdesstabens lokaliseringsort
såsom 1978 års försvarsledningsutredning föreslog. En ökad
risk för överraskande inlett anfall har, framhåller han vidare, ökat
behovet att kunna uppta strid redan innan en mobilisering har hunnit
genomföras. 1 ett sådant läge kan en gemensam totalförsvarsledning
behöva utövas redan från fredsuppehållsplatsen. Frågan om en samlokalisering
av militärområdesstaber och civilbefälhavarkanslier bör enligt
motionären på nytt tas upp till övervägande.

Utskottet anser av skäl som anförts för avslag på det i det föregående
behandlade motionsyrkandet rörande den föreslagna principens selektiva
tillämpning på lokaliseringen av civilbefälhavarkansliet i Mellersta
civilområdet också kan åberopas som skäl för avslag på motion FÖ309
(fp). Enligt utskottets mening bör de faktorer som för varje särskilt
civilområde är avgörande för civilbefälhavarnas möjligheter att lösa
sina uppgifter på bästa sätt vara styrande för civilbefälhavarkansliernas
lokalisering.

Utskottet har ingen erinran mot vad föredragande statsrådet har
anfört om storstädernas försörjning, grundsyn för mål- och riskanalyser
m.m. och undersökning av allvarliga olyckshändelser.

1989/90: FöU 7

66

Anslagsfrågor

1989/90: Fö U 7

Under denna rubrik behandlar utskottet regeringens förslag rörande de
i budgetpropositionen behandlade anslagsfrågorna (s. 67—175). Här
behandlas också FÖ203 yrkandena 5, 6 och 11 — 14 (c), FÖ204 yrkandena
3 och 6 (mp) och FÖ205 yrkandena 5, 7, 11—15 (m) till den del
förslagen innebär avvikelser från den i propositionen föreslagna anslagsfördelningen.
Även motionerna FÖ310 (m), FÖ311 yrkandena 1
och 2 (c), FÖ312 yrkande 2 (vpk), FÖ412 (c och m) samt FÖ503 (fp) tas
upp till behandling i detta sammanhang.

Utskottet

Moderata samlingspartiet har i sin kommittémotion FÖ205 för budgetåret
1990/91 föreslagit följande ökningar av nedan redovisade anslag i
förhållande till regeringens förslag :

-B 1. Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet 100 milj.kr.
(yrkandena 5 och 11)

- B 2. Arméförband: Anskaffning av materiel 150 milj.kr. (yrkandena
14 och 15)

-C 1. Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet 25 milj.kr.
(yrkande 12)

-C 2. Marinförband: Anskaffning av materiel 220 milj.kr. (yrkande 7)
-F 14. Frivillig försvarsverksamhet 9 milj.kr. (yrkande 13).

Centerpartiet har i sin partimotion FÖ203 lagt fram förslag om
följande ökningar i förhållande till regeringsförslaget av nedan angivna
anslag:

-B 2. Arméförband: Anskaffning av materiel 50 milj.kr. (yrkande 11)
-C 2. Marinförband: Anskaffning av materiel 50 milj.kr. (yrkande 12)
-D 2. Flygvapenförband: Anskaffning av materiel 25 milj.kr. (yrkande
13)

-F 14. Frivilliga försvarsorganisationer 7 milj.kr. (yrkande 14)

-II. Befolkningsskydd och räddningstjänst 93 milj.kr. (yrkande 6)

- K 2. Beredskapslagring och industriella åtgärder 50 milj.kr. (yrkande

5).

I motion FÖ311 yrkande 2 (c) begär motionärerna att det anvisas
ytterligare 3,2 milj.kr. under anslaget I 6. Frivillig försvarsverksamhet
för budgetåret 1990/91.

I miljöpartiet de grönas partimotion FÖ204 föreslås i yrkande 3 att
en del av de i motionen föreslagna ändringarna av medelstilldelningen
skall medföra att anslaget F 16. Reserv för det militära försvaret räknas
upp med 1 100 000 000 kr. I samma motion (yrkande 6) föreslås
också att riksdagen till försvarets materielverk för budgetåret 1990/91
anslår 100 milj. kr. mindre än vad regeringen har föreslagit.

Ovan redovisade motionsyrkanden om ändrad medelstilldelning i
förhållande till regeringens förslag under vissa anslag berör i första
hand den utgiftsram för det militära försvaret och den ekonomiska
ramen för totalförsvarets civila del som kommer att gälla för nästa
budgetår. Utskottet har därför i det föregående behandlat motions -

yrkandena i anslutning till dessa ramfrågor till den del de hör hemma
där. Beträffande FÖ205 yrkande 13 (m), FÖ203 yrkande 14 (c) och Fö
311 yrkande 2 (c) om medelstillskott till de frivilliga försvarsorganisationernas
verksamhet angav utskottet därvid att det inte var berett att
tillstyrka en uppräkning av ifrågavarande ramar. Samtidigt angav utskottet
att det i samband med anslagsfrågorna avsåg återkomma till
frågan om att genom omfördelning av medel inom de berörda ramarna
ge de frivilliga försvarsorganisationerna ökade ekonomiska resurser.

Som bakgrund till behandling av frågan om ytterligare medel till de
frivilliga försvarsorganisationerna vill utskottet inledningsvis upprepa
sin i olika sammanhang redovisade uppfattning att dessas viktiga
uppgifter har stor betydelse för försvarsviljan. Det är därför angeläget
att organisationerna får ekonomiska resurser som svarar mot deras
utbildningsuppgifter. Utskottet påminner om att det för två år sedan
(1987/88:FÖU11 s. 82) förordade en medelsförstärkning. Samtidigt måste
utskottet dock konstatera att det är svårt att överblicka frivilligorganisationernas
verksamhet, jämföra insatser och resursanspråk inom
den militära resp. den civila delen av totalförsvaret samt bedöma
resultatet av gjorda insatser. Utskottet har erfarit att regeringen avser
genomföra en översyn av frivilligorganisationernas verksamhet med
syfte att få den bättre överblick m.m. som utskottet har påtalat behov
av. Utskottet anser ändå att det för budgetåret 1990/91 finns tillräckliga
skäl för en medelsförstärkning till frivilligorganisationerna i förhållande
till propositionens förslag. Anslaget F 14. Frivilliga försvarsorganisationer
m.m. föreslås därför räknas upp med ytterligare 7,0 milj.kr.
Finansieringen härav bör dock i enlighet med vad utskottet anfört i
det föregående ske inom utgiftsramen för det militära försvaret. Därför
förordar utskottet att anslaget F 16. Reserv för det militära försvaret
reduceras med motsvarande belopp.

Motion FÖ310 (m) anmäler att den frivilliga skytterörelsen tvingats
minska den försvarsanknutna verksamheten främst till följd av höga
priser på 6,5 mm ammunition. Enligt motionärerna bör därför riksdagen
hos regeringen begära förslag med syfte att ekonomiskt underlätta
skytterörelsens verksamhet.

Utskottet utgår från att det nyss nämnda tillskottet till anslaget F 14.
Frivilliga försvarsorganisationer skall möjliggöra ett ökat stöd åt den
frivilliga skytterörelsen under budgetåret 1990/91. Syftet med motion
FÖ310 (m) får därmed anses vara tillgodosett varför motionen bör
avslås.

Aven de frivilliga försvarsorganisationer vars verksamhet finansieras
från anslaget I 6. Frivilligorganisationer inom den civila delen av
totalförsvaret m.m. bör enligt utskottets mening få ytterligare medel till
sitt förfogande. Sålunda föreslår utskottet att nyssnämnda anslag påförs
3,0 milj. kr. utöver regeringens förslag. Även denna resursförstärkning
bör finansieras utan rampåslag. Därför bör anslaget K 2. Beredskapslagring
och industriella åtgärder inom utgiftsramen för totalförsvarets
civila del reduceras med 3,0 milj. kr.

Utskottet föreslår att riksdagen för budgetåret 1990/91 anvisar medel
under fjärde huvudtitelns anslag till det militära försvaret i enlighet

1989/90:FöU7

68

med regeringens förslag med den ändring som följer av vad utskottet i
det föregående har förordat om viss omfördelning inom utgiftsramen
för det militära försvaret.

Detta innebär att de i det föregående angivna motionsyrkandena
som rör anslag till det militära försvaret avslås i den mån däri
framförda förslag inte ligger i linje med den omfördelning utskottet
har förordat.

Även beträffande anslagen under fjärde huvudtiteln för totalförsvarets
civila del bör riksdagen för budetåret 1990/91 anvisa medel i
enlighet med regeringens förslag med den ändring som följer av vad
utskottet i det föregående har förordat om viss omfördelning inom den
ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del.

I det föregående redovisade motionsyrkanden rörande anslag till de
civila delarna av totalförsvaret bör också avslås i den mån de inte
överensstämmer med den omfördelning utskottet har föreslagit.

I motion FÖ311 (c) finns ett yrkande (yrkande 1) där motionärerna
förordar att det under tionde huvudtiteln upptagna anslaget B 8.
Statsbidrag till frivilliga försvarsorganisationer innevarande budgetår
skall tillföras ytterligare 3,2 milj.kr. för att täcka ett underskott på
nämnda belopp.

Utskottet, som inte funnit belägg för att frivilligorganisationerna
under arbetsdepartementets område vid medelstilldelning har behandlats
väsentligt annorlunda än andra frivilligorganisationer, föreslår att
riksdagen avslår ifrågavarande motionsyrkande.

Utskottet övergår att behandla några motionsyrkanden som utan att
de innebär förslag om andra anslagsbelopp än de av regeringen föreslagna
har en nära anknytning till här behandlade anslag.

Över anslaget L 7. Vissa nämnder m.m. inom försvarsdepartementets
område finansieras utgifterna för bl.a. delegationen för icke-militärt
motstånd m.m. Verksamheten inom denna delegation behandlas i motionerna
FÖ312 yrkande 2 (vpk) och FÖ503 (fp).

1 motion FÖ503 föreslås att delegationen skall förstärkas och lokaliseras
till Växjö. Som skäl för sitt förslag pekar motionären på att det
vid högskolan i Växjö finns kompetens av betydelse för delegationens
verksamhet.

Även motionärerna i motion FÖ312 vill öka delegationens för ickemilitärt
motstånds resurser. De finner det angeläget att utveckla civilmotståndet
genom ökade resurser till icke-militära kampformer.

Utskottet konstaterar att delegationen för icke-militärt motstånd inrättades
så sent som den 1 juni 1987 för att informera, utbilda och
bidra till en förbättrad mental beredskap när det gäller att genom
icke-militära motståndsformer handla till fördel för det svenska samhället
också under kriser, krig och ockupation. Delegationen befinner
sig i ett uppbyggnadsskede såväl i fråga om arbetets inriktning som
uppbyggnaden av resurser. Utskottet räknar med att delegationens
resursbehov kommer att närmare övervägas i takt med verksamhetens
omfattning. Utskottet kan inte heller biträda den föreslagna lokaliseringen
till Växjö. Riksdagen bör därför avslå motionerna FÖ312 yrkande
2 (vpk) och FÖ503 (fp).

1989/90: FöU 7

69

Motionen FÖ412 (c, m) med förslag om tillsättande av en utredning
med uppgift att undersöka möjligheterna att flytta försvarets materielverks
far tygsa v delning till Karlskrona har anknytning till anslaget F 5.
Försvarets materielverk. Utskottet behandlade vid föregående riksmöte
ett motsvarande yrkande (1988/89:FöU14, s. 54). Därvid förklarade
utskottet sig stödja syftet med förslag om en förbättrad utveckling i
Karlskronaregionen. Det erinrade samtidigt om att försvarskommittén
hade som uppgift att inför nästa försvarsbeslut överväga försvarsmaktens
framtida utveckling och föreslog mot denna bakgrund att motionsyrkande!
skulle avslås. Riksdagen följde utskottets förslag
(1988/89:FöU14, s. 54, rskr. 294).

Utskottet vidhåller denna uppfattning och anser att också motion
FÖ412 (c, m) därför bör avslås av riksdagen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1987 års försvarsbeslut samt arbetet med att förbereda ett nytt försvarsbeslut
år 1991

1. beträffande 1987 års försvarsbeslut samt arbetet med att
förbereda ett nytt försvarsbeslut år 1991

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört,

2. beträffande utredning om den marina verksamheten i Marinkommando
Syd

att riksdagen avslår motion 1989/90:Fö417,

3. beträffande utredning om incidentberedskapen på Godand
att riksdagen avslår motion 1989/90:FÖ422,

4. beträffande tillsättande av två utredningar för bedömning av
hotbilden

att riksdagen avslår motion 1989/90:FÖ201 yrkande 1,

res. I (mp)

5. beträffande tillsättande av en säkerhetspolitisk utredning
att riksdagen avslår motion 1989/90:FÖ203 yrkande 1.

res. 2 (c)

Säkerhetspolitiska överväganden

6. att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört om säkerhetspolitiken.

Vissa för totalförsvaret gemensamma frågor

7. beträffande vissa för totalförsvaret gemensamma frågor

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört,

8. beträffande effektivisering och utvidgning av värnpliktstjänstgöringen att

riksdagen avslår motion 1989/90:FÖ305,

9. beträffande utredning för införande av allmän värntjänst
att riksdagen avslår motion 1989/90:Fö302,

res. 3 (mp)

1989/90:FöU7

70

10. beträffande lagfäst rått till tjänstledighet vid frivillig försvarsutbildning att

riksdagen avslår motion 1898/90:FÖ301,

11. beträffande samhällets sårbarhet

att riksdagen avslår motion 1989/90:FÖ203 yrkande 2,

12. beträffande tillsättande av en utredning om säkerhets- och
sårbarhetsfrågorna i datasamhället

att riksdagen avslår motion 1989/90:FÖ303,

res. 4 (fp)

13. beträffande Stockholms försvar

att riksdagen avslår motion 1989/90:Fö306 i denna del,

14. beträffande fond för landsbygdsutveckling
att riksdagen avslår motion 1989/90:F5304,

res. 5 (mp)

15. beträffande Kopparbergs läns inordnande i Nedre Norrlands
civil- och militärområden

att riksdagen avslår motion 1989/90:FÖ505.

res. 6 (m, fp, vpk, mp)

Forskning

16. beträffande forskning inom totalförsvaret

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört,

17. beträffande lokaliseringen av försvarets forskningsanstalts
enheter till Västerås

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:FÖ601 och

1989/90:FÖ602,

18. beträffande lokalisering av försvarets forskningsanstalts enheter
till Södertälje

att riksdagen avslår motion 1989/90:FÖ605.

Ekonomi och planeringsramar m. m. för den militära delen av totalförsvaret 19.

beträffande del ekonomiska utfallet för det militära försvaret
för budgetåret 1988189

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört,

20. beträffande fastställande av utgiftsramen för det militära
försvaret budgetåret 1990191

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionerna 1989/90:FÖ203 yrkandena 11—14 i denna del,
1989/90:Fö204 yrkandena 3—6 i denna del, 1989/90:FÖ205 yrkandena
1, 4, 5, 7 och 11 — 15 samtliga i denna del,
1989/90:FÖ207 yrkande 1 i denna del, 1989/90:FÖ312 yrkande 1 i
denna del samt 1989/90:Fö313 i denna del fastställer utgiftsramen
till 30 149 700 000 kr. i prisläget februari 1989,

res. 7 (m)
res. 8 (c)
res. 9 (vpk)
res. 10 (mp)

1989/90: Fö U 7

71

21. beträffande justering av utgiftsramen

a) att riksdagen bemyndigar regeringen att justera utgiftsramen
för det militära försvaret för budgetåret 1990/91 med hänsyn till
prisutvecklingen efter februari 1989 enligt försvarsprisindex,

b) att riksdagen bemyndigar regeringen att justera lämnade
beställningsbemyndiganden enligt nettoprisindex,

c) att riksdagen bemyndigar regeringen att justera utgiftsramen
för det militära försvaret för budgetåret 1990/91 på grund av
över- och underutnyttjande av utgiftsramen för budgetåret
1989/90,

d) att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret
1990/91 medge överskridande av utgiftsramen för det militära
försvaret samt av lämnade beställningsbemyndiganden, om det
behövs av beredskapsskäl.

Ekonomi och planeringsramar m.m. för den civila delen av totalförsvaret 22.

beträffande det ekonomiska utfallet för den civila delen av
totalförsvaret för budgetåret 1988189

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört,

23. beträffande lika regler för det civila och det militära försvaret
avseende kompensation för underskridande av planeringsramar
att riksdagen avslår motion 1989/90:Fö203 yrkande 7 i denna
del,

res. 11 (c)

24. beträffande fastställande av ekonomisk ram för totalförsvarets
civila del för budgetåret 1990/91

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionerna 1989/90:Fö203 yrkandena 5 och 6 båda i denna del,
1989/90:FÖ204 yrkandena 1 och 2, 1989/90:FÖ311 yrkande 2 i
denna del samt 1989/90:Fö507 yrkandena 1 och 2, fastställer att
anslagen på statsbudgeten inom den ekonomiska ramen för
totalförsvarets civila del för budgetåret 1990/91 förs upp med
sammanlagt 2 040 448 000 kr. beräknat i genomförandeprisläge
1990/91,

res. 12 (c)
res. 13 (vpk)
res. 14 (mp)

25. beträffande omfördelning inom den ekonomiska ramen för
totalförsvarets civila del för budgetåret 1990/91

att riksdagen avslår motion 1989/90:FÖ205 yrkande 16 i denna
del,

res. 15 (m,fp)

26. beträffande bemyndiganden

a) att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret
1990/91 justera lämnade bemyndiganden med hänsyn till prisutvecklingen
enligt nettoprisindex efter juli 1989,

b) att riksdagen bemyndigar regeringen att justera anslagsbeloppet
under anslaget I 3. Skyddsrum, m. m. för budgetåret 1990/91

1989/90: FöU 7

72

på grund av över- eller underutnyttjande av anslagsbeloppet för
budgetåret 1989/90,

c) att riksdagen bemyndigar regeringen under budgetåret
1990/91 medge överskridande av förslagsanslagen inom den ekonomiska
ramen för totalförsvarets civila del samt lämnade bemyndiganden
om det behövs av beredskapsskäl,

27. beträffande ekonomiska resurser för totalförsvarets civila del
i övrigt

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört.

Säkerhet i planeringen

28. beträffande säkerhet i planeringen

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört.

Tillståndet inom försvarsmakten m.m.

29. beträffande tillståndet inom försvarsmakten och handlingsfriheten
inför 1991 års försvarsbeslut m.m.

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört dels om att i avvaktan på 1991 års försvarsbeslut
genomföra verksamheten enligt intentionerna i 1987 års försvarsbeslut,
dels om att skapa en rimlig grad av handlingsfrihet
inför 1991 års försvarsbeslut.

Inriktning av huvudprogrammen

30. beträffande arméstridskrafterna

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionerna 1989/90:FÖ203 yrkande 11 i denna del,
1989/90:FÖ204 yrkande 4 i denna del, 1989/90:FÖ205 yrkandena
1, 4, 5, 11, 14 och 15 samtliga i denna del, 1989/90:Fö207
yrkande 1 i denna del, 1989/90:Fö312 yrkande 1 i denna del
samt 1989/90:Fö313 i denna del lämnar utan erinran vad föredragande
statsrådet har anfört,

res. 16 (m) — villk. 7
res. 17 (c) — villk. 8
res. 18 (vpk) — villk. 9
res. 19 (mp) — villk. 10

31. beträffande marinstridskrafterna

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionerna 1989/90:FÖ203 yrkande 12 i denna del,

1989/90:Fö205 yrkandena 7 och 12 båda i denna del,

1989/90:FÖ207 yrkande 1 i denna del, 1989/90:FÖ312 yrkande 1 i
denna del och 1989/90:Fö313 i denna del lämnar utan erinran
vad föredragande statsrådet har anfört,

res. 20 (m) — villk. 7
res. 21 (c) — villk. 8
res. 22 (vpk) — villk. 9

32. beträffande flygstridskrafterna

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionerna 1989/90:FÖ203 yrkande 13 i denna del,

1989/90:FöU7

73

1989/90:FÖ204 yrkande 5 i denna del, 1989/90:FÖ207 yrkande 1 i
denna del, 1989/90:FÖ312 yrkande 1 i denna del och
1989/90:F5313 i denna del lämnar utan erinran vad föredragande
statsrådet har anfört,

res. 23 (c) — W/Wc. 8
res. 24 (vpk) — villk. 9
res. 25 (mp) — villk. 10

33. beträffande operativ ledning m.m.

att riksdagen med bifall till propositionen lämnar utan erinran
vad föredragande statsrådet har anfört,

34. beträffande det militära försvarets huvuduppgifter m.m.
att riksdagen avslår motion 1989/90:Fö203 yrkande 8.

Motioner rörande arméstridskrafterna

35. beträffande beställningar till Nobelföretagen
att riksdagen avslår motion 1989/90:FÖ603,

36. beträffande ändring av beslut att lägga ned I 3 i Örebro och
I 17 i Uddevalla

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Fö203 yrkande 10 i
denna del och 1989/90FÖ-.205 yrkande 2 i denna del,

res. 26 (m, c, mp)

37. beträffande ändring av beslut att lägga ned lili Växjö

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:FÖ203 yrkande 10 i
denna del, 1989/90:Fö205 yrkande 2 i denna del, 1989/90:Fö401,
1989/90:FÖ402 och 1989/90:FÖ423,

res. 26 (m, c, mp)

38. beträffande antalet armébrigader m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:FÖ205 yrkande 3 och
1989/90:Fö308 yrkandena 1 och 2,

res. 27 (m)

39. beträffande behållande av P 6 i Kristianstad som fredsförbund att

riksdagen avslår motion 1989/90:FÖ308 yrkande 6,

res. 28 (m)

40. beträffande ändring av beslut att lägga ned T 4 i
Hässleholm

att riksdagen avslår motion 1989/90.FÖ308 yrkande 7,

res. 29 (mp)

41. beträffande luftvärnsutbildning i nedre Norrland
att riksdagen avslår motion 1989/90:FÖ408,

42. beträffande musik-, idrotts- och beredskapsplutoner

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:FÖ409, 1989/90:FÖ414
och 1989/90:FÖ424.

Motioner rörande marinstridskrafterna

43. beträffande ubåtsskyddet m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:FÖ205 yrkandena 6 och
8, 1989/90:FÖ308 yrkande 4, 1989/90:FÖ604 och 1989/90:A12
yrkande 6,

res. 30 (m)

1989/90: Fö U 7

74

44. beträffande ubåtsskyddsenheter till Marinkommando Nord
att riksdagen avslår motion 1989/90:Fö413,

45. beträffande marinens utveckling i Karlskrona
att riksdagen avslår motion 1989/90:FÖ421,

46. beträffande utredning om att samutnyttja resurser vid Säve
flygplats i Göteborg

att riksdagen avslår motion 1989/90:F6701.

Motion rörande flygstridskrafterna

47. beträffande uppsättning av ytterligare en jaktdivision
att riksdagen avslår motion 1989/90:FÖ308 yrkande 3.

Vissa frågor om anställd personal

48. beträffande anställd personal

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört.

Vissa frågor rörande värnpliktiga

49. beträffande lag om ändring i lagen (1989:402) om försök
med förkortad grundutbildning av värnpliktiga

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1989/90:Fö203 yrkandena 9 och 15 antar regeringens
förslag till lag om ändring i lagen (1989:402) om försök med
förkortad grundutbildning av värnpliktiga,

50. beträffande åtgärder för att förbättra det s.k. kvarståendeläget att

riksdagen avslår motion 1989/90:Fö205 yrkande 9,

51. beträffande anståndsregler vid s.k. förstegsutbildning

att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna
1989/90:Fö205 yrkande 10, 1989/90:FÖ207 yrkande 2 och
1989/90:FÖ418 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet har anfört,

52. beträffande anstånd med repetitionsövningar
att riksdagen avslår motion 1989/90:Fö405,

53. beträffande lag om ändring i familjebidragslagen
(1978:520)

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
familjebidragslagen (1978:520),

54. beträffande höjd dagersättning

att riksdagen avslår motion 1989/90:FÖ416,

res. 31 (vpk)

55. beträffande värnpliktigas försäkringsskydd
att riksdagen avslår motion 1989/90:FÖ407,

res. 32 (fp)

56. beträffande direktrekrytering av värnpliktiga till
civilförsvaret

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:FÖ202 och
1989/90:FÖ307,

1989/90:FöU7

75

57. beträffande samlevnadsundervisning i den militära befälsutbildningen att

riksdagen avslår motion 1989/90:Fö403,

res. 33 (fp)

58. beträffande sex- och samlevnadsutbildning som ett obligatorium
i värnpliktsutbildningen

att riksdagen avslår motion 1989/90:FÖ411,

59. beträffande åtgärder mot trafikolyckor
att riksdagen avslår motion 1989/90:FÖ406,

60. beträffande värnpliktigas resor

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:FÖ415 och
1989/90:FÖ420,

res. 34 (vpk, mp)

61. beträffande värnpliktiga och övriga tjänstepliktiga

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet i
övrigt har anfört om värnpliktiga och övriga tjänstepliktiga.

Rationalisering m.m.

62. beträffande rationalisering

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört,

63. beträffande försvarets mark och byggnader i Stockholmsområdet att

riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:FÖ31 och
1989/90.FÖ32 lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet i
skrivelse 1989/90:80 har anfört.

res. 35 (m) — motiv

Försvarsindustrin

64. beträffande försvarsindustrin

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört.

JAS 39-projektet

65. beträffande JAS 39-projektet

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:FÖ201 yrkande
2 och 1989/90:FÖ410 lämnar utan erinran vad föredragande
statsrådet har anfört.

res. 36 (vpk, mp)

Utvecklingen av totalförsvarets civila del

66. beträffande den fortsatta utvecklingen av totalförsvarets civila
del

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört,

67. beträffande kris- och krigsperioders längd

att riksdagen avslår motion 1989/90:FÖ203 yrkande 3,

res. 37 (c)

68. beträffande organisationen av de civila delarna av totalförsvaret att

riksdagen avslår motion 1989/90:Fö203 yrkande 4,

res. 38 (c, mp)

1989/90:FöU7

76

69. beträffande beredskapshänsyn i samhällsplaneringen

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:FÖ507 yrkande 3 och
1989/90:FÖ312 yrkande 3.

res. 39 (vpk, mp)

Den funktionsvisa inriktningen av totalförsvarets civila del

70. beträffande den fortsatta utvecklingen inom funktionen Civil
ledning och samordning

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört,

71. beträffande den fortsatta utvecklingen inom funktionen Befolkningsskydd
och räddningstjänst

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfort,

72. beträffande den fortsatta utvecklingen inom funktionen Psykologiskt
försvar

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört,

73- beträffande den fortsatta utvecklingen inom funktionen Hälso-
och sjukvård

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört,

74. beträffande den fortsatta utvecklingen inom funktionen Telekommunikationer att

riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört,

75. beträffande den fortsatta utvecklingen inom funktionen
Transporter

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört,

76. beträffande den fortsatta utvecklingen inom funktionen Livsmedelsförsörjning
m.m.

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört,

77. beträffande den fortsatta utvecklingen inom funktionen Energiförsörjning att

riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfort,

78. beträffande den fortsätta utvecklingen inom funktionen Försörjning
med industrivaror

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört,

79. beträffande den fortsätta utvecklingen inom funktionen Socialförsäkring
m.m.

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört,

1989/90: Fö U 7

77

80. beträffande den fortsatta utvecklingen inom funktionen Arbetskraft att

riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört,

81. beträffande den fortsatta utvecklingen inom funktionen Övriga
viktiga samhällsfunktioner

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört,

82. beträffande kommunalt driftvärn

att riksdagen avslår motion 1989/90:FÖ501,

83. beträffande civilförsvarets undsättande enheter
att riksdagen avslår motion 1989/90:FÖ308 yrkande 5,

84. beträffande Skyddsrumssituationen i Stockholmsområdet
att riksdagen avslår motion 1989/90:FÖ506.

Särskilda frågor

85. beträffande lokalisering av civilbefälhavarens kansli i Mellersta
civilområdet

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:FÖ205 yrkande
17, 1989/90:FÖ306 i denna del och 1989/90:FÖ504 lämnar utan
erinran vad föredragande statsrådet har anfört om lokalisering
till Örebro,

res. 40 (m)

86. beträffande ytterligare högre regionala totalförsvarsmyndigheter
till Örebro m.m.

att riksdagen avslår motion 1989/90:FÖ502,

87. beträffande samlokalisering av civilområdesstaber och militärområdesstaber att

riksdagen avslår motion 1989/90:FÖ309,

88. beträffande storstädernas försörjning

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört,

89. beträffande grundsyn för mål- och riskanalyser m.m.

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört,

90. beträffande undersökning av allvarliga olyckshändelser

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört.

Anslagsfrågor

91. att riksdagen till Försvarsdepartementet för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 41 860 000 kr.,

92. att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1990/91
anvisar ett reservationsanslag på 5 500 000 kr.,

1989/90:FöU7

78

93. beträffande anslagsbelopp till Arméförband: Ledning och
förbandsverksamhet

att riksdagen med bifall till propositionen och avslag på motion
1989/90:Fö205 yrkandena 5 och 11 båda i denna del, till Arméförband:
Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1990/91
anvisar ett förslagsanslag av 7 723 100 000 kr.,

res. 41 (m) — villk. 7

94. beträffande bemyndigande angående Arméförband: Anskaffning
av materiel

a) att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar
av materiel m.m. och utvecklingsarbete för arméförband får
läggas ut inom en kostnadsram av 5 779 000 000 kr.,

95. beträffande anslagsbelopp till Arméförband: Anskaffning av
materiel

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionerna 1989/90:FÖ203 yrkande 11 i denna del,
1989/90:FÖ205 yrkandena 14 och 15 båda i denna del till Arméförband:
Anskaffning av materiel för budgetåret 1990/91 anvisar
ett förslagsanslag på 2 594 800 000 kr.,

res. 41 (m) — villk. 7
res. 42 (c) — villk. 8

96. att riksdagen till Arméförband: Anskaffning av
anläggningar för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på
432 000 000 kr.,

97. beträffande anslagsbelopp till Marinförband: Ledning och
förbandsverksamhet

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1989/90:Fö205 yrkande 12 i denna del till Marinförband:
Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1990/91 anvisar
ett förslagsanslag på 2 537 300 000 kr.,

res. 41 (m) — villk. 7

98. beträffande bemyndigande angående Marinförband: Anskaffning
av materiel

att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar
av materiel m.m. och utvecklingsarbete för marinförband får
läggas ut inom en kostnadsram av 5 072 000 000 kr.,

99. beträffande anslagsbelopp till Marinförband: Anskaffning av
materiel

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionerna 1989/90:FÖ203 yrkande 12 i denna del och
1989/90:FÖ205 yrkande 7 i denna del till Marinförband: Anskaffning
av materiel för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag
på 2 333 000 000 kr.,

res. 41 (m) — villk. 7
res. 42 (c) — villk. 8

100. att riksdagen till Marinförband: Anskaffning av anläggningar
för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på
169 000 000 kr.

1989/90: FöU 7

79

101. att riksdagen till Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet
för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på
4 094 800 000 kr.,

102. beträffande bemyndigande angående Flygvapenförband:
Anskaffning av materiel

att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar
av materiel m.m. och utvecklingsarbete för flygvapenförband får
läggas ut inom en kostnadsram av 8 320 700 000 kr.,

103. beträffande anslagsbelopp till Flygvapenförband: Anskaffning
av materiel

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1989/90:FÖ203 yrkande 13 i denna del för budgetåret
1990/91 till Flygvapenförband: Anskaffning av materiel anvisar ett
förslagsanslag på 5 908 800 000 kr.,

res. 42 (c) — villk. 8

104. att riksdagen till Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar
för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på
375 000 000 kr.,

105. att riksdagen till Operativ ledning m.m.: Ledning och
förbandsverksamhet för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag
på 880 660 000 kr.,

106. beträffande bemyndigande angående Operativ ledning
m.m.: Anskaffning av materiel

att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar
av materiel m.m. för operativ ledning m.m. får läggas ut inom
en kostnadsram av 133 000 000 kr.,

107. beträffande anslagsbelopp till Operativ ledning m.m.: Anskaffning
av materiel

att riksdagen till Operativ ledning m.m.: Anskaffning av

materiel för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på
121 300 000 kr.,

108. att riksdagen till Operativ ledning m.m.: Anskaffning av
anläggningar för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på
110 650 000 kr.,

109. beträffande bemyndigande angående Operativ ledning
m.m.: Forskning och utveckling

att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att utvecklingsarbete
för operativ ledning m.m. får läggas ut inom en kostnadsram
av 132 500 000 kr.,

110. beträffande anslagsbelopp till Operativ ledning m.m.:
Forskning och utveckling

att riksdagen för budgetåret 1990/91 till Operativ ledning m.m.:
Forskning och utveckling anvisar ett förslagsanslag på 115
000 000 kr.,

111. att riksdagen till Försvarets civilförvaltning för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 117 330 000 kr.,

112. att riksdagen till Försvarets sjukvårdsstyrelse för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 37 180 000 kr.,

1989/90:FöU7

80

113. att riksdagen till Gemensamma myndigheter m.m.: Anskaffning
av anläggningar för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag
på 64 250 000 kr.,

114. att riksdagen till Fortifikationsförvaltningen för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.,

115. beträffande bemyndigande angående Försvarets materielverk att

riksdagen bemyndigar regeringen att medge att för budgetåret
1990/91 förnödenheter för fredsutbildningen får beställas så att
vid varje tillfälle uteliggande skuld inte överstiger 700 000 000
kr.,

116. beträffande anslagsbelopp till Försvarets materielverk

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1989/90:FÖ204 yrkande 6 i denna del för budgetåret
1990/91 till Försvarets materielverk anvisar ett förslagsanslag på
922 200 000 kr.,

res. 43 (mp) — villk. 10

117. beträffande Flyttning av försvarets materielverks forskningsavdelning
till Karlskrona

att riksdagen avslår motion 1989/90:FÖ412,

118. att riksdagen till Anskaffning av anläggningar för försvarets
forskningsanstalt för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag
på 51 520 000 kr.,

119. att riksdagen till Försvarets radioanstalt för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 302 560 000 kr.,

120. att riksdagen till Värnpliktsverkel för budgetåret 1990/91
anvisar ett förslagsanslag på 159 350 000 kr.,

121. att riksdagen till Militärhögskolan för budgetåret 1990/91
anvisar ett förslagsanslag på 62 130 000 kr.,

122. att riksdagen till Försvarets förvaltningsskola för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 17 420 000 kr.,

123. att riksdagen till Försvarets mediecenter för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.,

124. att riksdagen till Krigsarkivet för budgetåret 1990/91 anvisar
ett förslagsanslag på 9 070 000 kr.,

125. att riksdagen till Statens försvarshistoriska museer för
budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 18 620 000 kr.,

126. beträffande ekonomiskt underlättande av frivilliga skytterörelsens
verksamhet

att riksdagen avslår motion 1989/90:Fö310,

127. beträffande anslagsbelopp till Frivilliga försvarsorganisationer
m.m.

att riksdagen med anledning av propositionen och motion
1989/90:FÖ205 yrkande 13 i denna del och med bifall till motion
1989/90:FÖ203 yrkande 14 i denna del till Frivilliga försvarsorganisationer
m.m. för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag
på 125 687 000 kr.,

128. att riksdagen till Försvarets datacenter för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.,

1989/90:FöU7

81

6 Riksdagen 1989190. 10 sami. Nr 7

129. beträffande anslagsbelopp till Reserv för det militära försvaret att

riksdagen med anledning av propositionen och med avslag på
motion 1989/90:Fö204 yrkande 3 i denna del till Reserv för det
militära försvaret för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag
på 123 000 000 kr.,

res. 43 (mp) — vilik. 10

130. beträffande bemyndigande angående Gemensam försvarsforskning att

riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret
1990/91 medge att materiel för forskningsändamål får beställas
inom en kostnadsram av 11 000 000 kr.,

131. beträffande anslagsbelopp till Gemensam försvars forskning att

riksdagen till Gemensam försvarsforskning för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 403 180 000 kr.,

132. att riksdagen till Försvarets rationaliseringsinstitut för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 24 420 000 kr.,

133. att riksdagen till Försvarshögskolan för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 6 430 000 kr.,

134. att riksdagen till Kustbevakningen för budgetåret 1990/91
anvisar ett förslagsanslag på 242 560 000 kr.,

135. beträffande bemyndigande angående Anskaffning av materiel
för kustbevakningen

att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar
av materiel för kustbevakningen får läggas ut inom en kostnadsram
av 39 200 000 kr.,

136. beträffande anslagsbelopp till Anskaffning av materiel för
kustbevakningen

att riksdagen till Anskaffning av materiel för kustbevakningen för
budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 60 000 000 kr.,

137. beträffande Avveckling av försvarets fastighetsnämnd

att riksdagen beslutar att försvarets fastighetsnämnd avvecklas
vid utgången av juni 1990,

138. beträffande Vissa nämnder m.m. inom det militära

försvaret

att riksdagen till Vissa nämnder m.m. inom det militära

försvaret för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på
7 380 000 kr.,

139. att riksdagen till Reglering av prisstegringar för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 3 000 000 000 kr.,

140. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag
på 52 520 000 kr.,

141. beträffande bemyndigande angående Civil ledning och samordning att

riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar
av teleanordningar för den regionala civila försvarsberedskapen
får läggas ut inom en kostnadsram av 25 000 000 kr.,

1989/90: Fö U 7

82

142. beträffande anslagsbelopp till Civil ledning och
samordning

att riksdagen till Civil ledning och samordning för budgetåret
1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 82 100 000 kr.,

143. att riksdagen till Civilbefälhavarna för budgetåret 1990/91
anvisar ett förslagsanslag på 28 400 000 kr.,

144. beträffande bemyndigande angående Signalskydd

att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar
av signalskyddsmateriel får läggas ut inom en kostnadsram av
420 000 kr.,

145. beträffande anslagsbelopp till Signalskydd

att riksdagen till Signalskydd för budgetåret 1990/91 anvisar ett
reservationsanslag på 7 700 000 kr.,

146. att riksdagen till Vissa teleanordningar för budgetåret
1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 9 100 000 kr.,

147. beträffande bemyndigande angående Befolkningsskydd och
räddningstjänst

att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att materiel
beställs inom en kostnadsram av 287 350 000 kr.,

148. beträffande anslagsbelopp till Befolkningsskydd och räddningstjänst att

riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1989/90:FÖ203 yrkande 6 i denna del till Befolkningsskydd
och räddningstjänst för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag
på 604 400 000 kr.,

res. 44 (c) — villk. 12

149. att riksdagen till Anläggningar för räddningsskolorna,
m.m. för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på
23 100 000 kr.,

150. beträffande bemyndiganden angående Skyddsrum, m.m.

a) att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att ersättning
utgår för produktion av ledningsplatser m.m. inom en kostnadsram
på 172 500 000 kr.,

b) att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att ersättning
utgår för anskaffning av skyddsrum för befolkningen inom en
kostnadsram på 551 200 000 kr.,

151. beträffande anslagsbelopp till Skyddsrum m.m.

att riksdagen till Skyddsrum m.m. för budgetåret 1990/91 anvisar
ett förslagsanslag på 535 300 000 kr.,

152. att riksdagen till Identitetsbrickor för budgetåret 1990/91

anvisar ett förslagsanslag på 1 210 000 kr.,

153. att riksdagen till Ersättning för verksamhet vid räddnings tjänst

m.m. för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 5

000 kr.,

154. beträffande ytterligare medel till de frivilliga försvarsorganisationerna
budgetåret 1989190

att riksdagen avslår motion FÖ311 yrkande 1,

1989/90: Fö U 7

83

155. beträffande Delegationen för icke-militärt motstånd

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Fö312 yrkande 2 och
1989/90:FÖ503,

156. beträffande artslagsbelopp till Frivilliga försvarsorganisationer
inom den civila delen av totalförsvaret m.m.

att riksdagen med anledning av propositionen och motion
1989/90:F5311 yrkande 2 i denna del till Frivilliga försvarsorganisationer
inom den civila delen av totalförsvaret m.m. för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 64 550 000 kr.,

157. att riksdagen till Vapenfristyrelsen för budgetåret 1990/91
anvisar ett förslagsanslag på 148 000 000 kr.,

158. att riksdagen till Styrelsen för psykologiskt försvar för
budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 9 200 000 kr.,

159. att riksdagen till Drift av beredskapslager för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 248 044 000 kr.,

160. beträffande bemyndiganden angående Beredskapslagring
och industriella åtgärder

a) att riksdagen bemyndigar regeringen att inom en kostnadsram
av 80 000 000 kr. medge avtal om nya beredskapslån som
medför utbetalningar under senare budgetår,

b) att riksdagen bemyndigar regeringen att sätta ned verkskapitalet
med 14 170 000 kr. för under budgetåret 1988/89 uppkomna
lagringsförluster,

161. beträffande artslagsbelopp till Beredskapslagring och industriella
åtgärder

att riksdagen med anledning av propositionen och med avslag på
motion 1989/90:FÖ203 yrkande 5 i denna del till Beredskapslagring
och industriella åtgärder för budgetåret 1990/91 anvisar ett
reservationsanslag av 125 642 000 kr.,

res. 44 (c) — villk. 12

162. att riksdagen till Täckande av förluster till följd av statliga
beredskapsgarantier m.m. för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag
på 1 000 kr.,

163. att riksdagen till Försvarets forskningsanstalt: Intäktsfinansierad
uppdragsverksamhet för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag
på 1 000 kr.,

164. att riksdagen till Flygtekniska försöksanstalten för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 10 960 000 kr.,

165. att riksdagen till Beredskapsstyrka för FN-tjänst för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 38 876 000 kr.,

166. att riksdagen till FN-styrkors verksamhet utomlands för
budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 244 540 000 kr.,

167. att riksdagen till Övervakningskontingenten i Korea för
budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 4 964 000 kr.,

168. att riksdagen till Anläggningar m.m. för vissa militära
ändamål för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på
6 954 000 kr.,

1989/90: FöU 7

84

169. att riksdagen till Vissa nämnder m.m. inom försvarsdepartementets
område för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag
på 10 898 000 kr.,

170. att riksdagen till Flygtekniska försöksanstalten: Intäktsfinansierad
uppdragsverksamhet för budgetåret 1990/91 anvisar ett
förslagsanslag på 1 000 kr.,

Stockholm den 3 april 1990
På försvarsutskottets vägnar

Arne Andersson

Närvarande: Arne Andersson i Ljung (m), Roland Brännström (s),
Ingvar Björk (s), Iréne Vestlund (s), Kerstin Ekman (fp), Gunhild
Bolander (c), Barbro Evermo Palmerlund (s), Christer Skoog (s), Sven
Lundberg (s), Karin Wegestål (s), Ivar Virgin (m), Hans Lindblad (fp),
Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Jan Jennehag (vpk), Britt Bohlin (s),
Tom Heyman (m) och Carl Frick (mp).

Reservationer

1. Tillsättande av två utredningar för bedömning av
hotbilden (mom. 4)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 19 börjar med
"Utskottet erinrar" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att, såsom föreslås i motion FÖ201 yrkande 1 (mp),
två utredningar tillsätts som parallellt analyserar, bedömer och föreslår
åtgärder mot den totala hotbild vårt samhälle är utsatt för. Utredningarna,
som bör ges den sammansättning som föreslås i motionen, bör
redovisa resultatet den 30 januari 1992. Detta bör därefter såsom
motionärerna föreslår sammanvägas av försvarsdepartementet och riksdagens
försvarsutskott.

dels att utskottets hemställan i moment 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande Tillsättande av två utredningar för bedömning av
hotbilden

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:FÖ201 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört.

1989/90:FöU7

85

2. Tillsättande av en säkerhetspolitisk utredning
(mom. 5)

Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 20 börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "inte bifallas".

Utskottet anser att, såsom motionärerna i motion FÖ203 förordar,
det tillsätts en säkerhetspolitisk utredning. Utredningen bör med utgångspunkt
i 1988 års försvarskommittés säkerhetspolitiska analys väga
samman samtliga element med vilka vår säkerhetspolitik formas. Enligt
utskottets mening är en sådan övergripande säkerhetspolitisk utredning
särskilt angelägen med hänsyn till de stora förändringar i den
politiska situationen som vi nu upplever.

dels att utskottets hemställan i moment 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande tillsättande av en säkerhetspolitisk utredning
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fö203 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört.

3. Utredning för införande av allmän värntjänst
(mom. 9)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 25 börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "(1989/90:FÖ3, s. 9)" bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets bedömning kommer, om den positiva tendensen till
internationell nedrustning fortsätter, allt färre av våra värnpliktiga att
behövas för vapentjänst. Däremot behövs alla för att värna om vårt
samhälle, om människor och natur. Mot denna bakgrund bör en
allmän värntjänst införas för både män och kvinnor i enlighet med
vad som föreslås i motion FÖ302 (mp). För att närmare bereda
införandet av en sådan värntjänst bör i enlighet med motionärernas
förslag tillsättas en parlamentarisk utredning.

dels att utskottets hemställan i moment 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande utredning för införande av allmän värntjänst
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:FÖ302 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört.

4. Tillsättande av en utredning om säkerhets- och
sårbarhetsfrågorna i datasamhället (mom. 12)

Kerstin Ekman och Hans Lindblad (båda fp) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 26 börjar "Med
hänvisning" och slutar "av riksdagen" bort ha följande lydelse:

Utskottet finnér de i det föregående redovisade åtgärderna för att
komma till rätta med sårbarheten inom ADB-området som otillräckliga.
Åtgärder för att skapa säkra och robusta datasystem har givits en

1989/90: FöU 7

86

för låg prioritet både inom den offentliga och inom den privata
sektorn. Det är därför angeläget att en parlamentarisk utredning tillsätts
i enlighet med vad som föreslås i motion FÖ303 (fp).

dels att utskottets hemställan i moment 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande tillsättande av en utredning om säkerhets- och
sårbarhetsfrägorna i datasamhället

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fö303 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört.

5. Fond för landsbygdsutveckling (mom. 14)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 27 börjar med
"Utskottet har" och slutar med "motion FÖ304 (mp)" bort ha följande
lydelse:

"Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är viktigt att
uppmärksamma glesbygdens problem. Obalansen mellan stad och land
är besvärande redan i fredstid, och i händelse av krig eller avspärrning
hotas samhället av total kollaps. Stora landsbygdsområden står i stort
sett folktomma. Det finns således rent försvarspolitiska skäl att skapa
en fond för landsbygdsutveckling i enlighet med vad som föreslås i
motion FÖ304 (mp).

dels att utskottets hemställan i moment 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande fond för landsbygdsutveckling
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:FÖ304 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört.

6. Kopparbergs läns inordnande i Nedre Norrlands
civil- och militärområden (mom. 15).

Arne Andersson i Ljung (m), Kerstin Ekman (fp), Ivar Virgin (m),
Hans Lindblad (fp), Jan Jennehag (vpk), Tom Heyman (m) och Carl
Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 27 börjar med
"Utskottet konstaterade" och på s. 28 slutar med "av riksdagen" bort
ha följande lydelse:

Utskottet har på nytt övervägt de för- och nackdelar som är förenade
med olika lösningar när det gäller Kopparbergs läns geografiska tillhörighet
ifråga om totalförsvarets indelning på högre regional nivå.
Utskottet finner med hänvisning till reservation 2 till utskottets betänkande
1988/89:FöU14 och här behandlad motion övervägande skäl
tala för att Kopparbergs län förs till Nedre Norrlands civilområde/militärområde.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

1989/90:FöU7

87

dels att utskottets hemställan i moment 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande Kopparbergs läns inordnande i Nedre Norrlands
civil- och militärområde

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:FÖ505 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört.

7. Fastställande av utgiftsramen för det militära
försvaret budgetåret 1990/91 (mom. 20).

Arne Andersson i Ljung, Ivar Virgin och Tom Heyman (alla m) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 32 börjar med
"Enligt utskottets mening" och slutar med "i fråga" bort lyda:

Enligt vad utskottet har erfarit finns fortfarande en mängd brister av
olika dignitet inom det militära försvaret, vilka behöver åtgärdas.
Sådana åtgärder innebär ingen upprustning utan fastmer att den faktiska
kapaciteten bringas i nivå med de beslut som redan har fattats. För
att bevara den nödvändiga handlingsfriheten inför nästa års försvarsbeslut
krävs därför ytterligare medelsförstärkningar. Utskottet ansluter sig
därför till vad som i moderata samlingspartiets kommittémotion FÖ205
yrkande 1, 7, 11, 12, 14 och 15 har anförts om behovet av att
ytterligare anslå 50 milj.kr. till repetitionsövningar och 370 milj.kr. till
materielanskaffning. Härutöver har utskottet samma uppfattning som
framförs i motionens yrkande 4 och 5 om att kostnaderna för arméns
omstrukturering inte bör få drabba den löpande verksamheten och att
i enlighet härmed för budgetåret 1990/91 ytterligare 75 milj.kr. bör
tillföras arméns anslag för lednings- och förbandsverksamhet. Sammantaget
innebär detta att utgiftsramen behöver höjas med 495 milj.kr.
Utskottet föreslår därför bifall till motionen FÖ205 yrkande 1, 4, 5, 7,
11, 12, 14 och 15, såvitt nu är ifråga. Här ifrågavarande yrkanden
behandlas också i samband med huvudprogrammens inriktning och i
avsnittet om tilldelning av anslagsmedel till de skilda anslagen.

dels att den del av utskottets anförande som på s. 32 börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "februari 1989" bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser sammanfattningsvis att förslagen i motion FÖ205
yrkandena 1, 4, 5, 7, 11, 12, 14 och 15 (m) bör bifallas samt att
regeringens förslag och övriga nu aktuella motionsyrkanden avslås
såvitt de gäller förändringar av utgiftsramen för det militära försvaret.
Utgiftsramen bör sålunda för budgetåret 1990/91, uppgå till
30 644 700 000 kr. i prisläget februari 1989.

dels att utskottets hemställan i moment 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande fastställande av utgiftsramen för det militära
försvaret budgetåret 1990191

att riksdagen med anledning av propositionen, med bifall till
motion FÖ205 yrkandena 1, 4, 5, 7, 11, 12, 14 och 15 samtliga i
denna del samt med avslag på motionerna 1989/90:FÖ203 yrkandena
11 — 14 i denna del, 1989/90:FÖ204 yrkandena 3—6 i denna
del, 1989/90:FÖ205 yrkande 13 i denna del, 1989/90:Fö207 yr -

1989/90: FÖU7

88

kande 1 i denna del, 1989/90:Fö312 yrkande 1 i denna del och
1989/90:FÖ313 i denna del fastställer utgiftsramen till
30 644 700 000 kr. i prisläge februari 1989.

8. Fastställande av utgiftsramen för det militära
försvaret budgetåret 1990/91 (mom. 20)

Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 32 börjar med
"Enligt utskottets mening" och slutar med "i fråga" bort ha följande
lydelse:

Regeringens förslag till resursfördelning för budgetåret 1990/91 är
dock otillräcklig och hotar vitala delar av försvarsindustrin. För att
upprätthålla handlingsfrihet inför försvarsbeslutet 1991 är det därför
nödvändigt att tillföra ytterligare 125 milj.kr., varav 50 milj.kr. avses
för vardera armén och marinen och 25 milj.kr. för flygvapnet. Utskottet
anslutar sig således till de bedömningar av erforderliga rampåslag
som framgår av centerpartiets partimotion FÖ203 yrkande 11 — 13.
Utskottet behandlar ifrågavarande yrkanden också i samband med
huvudprogrammens inriktning och i avsnittet om tilldelningen av
anslagsmedel till de skilda anslagen.

dels att den del av utskottets anförande som på s. 32 börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "februari 1989" bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser sammanfattningsvis att förslagen i motion FÖ203
yrkandena 11 — 13 (c) bör bifallas samt att regeringens förslag och
övriga aktuella motionsyrkanden avslås såvitt de gäller förändringar av
utgiftsramen för det militära försvaret. Utgiftsramen bör sålunda för
budgetåret 1990/91 uppgå till 30 274 700 000 kr. i prisläget februari
1989.

dels att utskottets hemställan i moment 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande fastställande av utgiftsramen för det militära
försvaret budgetåret 1990/91

att riksdagen med anledning av propositionen, med bifall till
motion 1989/90:Fö203 yrkande 11 — 13 i denna del samt med
avslag på motionerna 1989/90:FÖ203 yrkande 14 i denna del,
1989/90:FÖ204 yrkandena 3—6 i denna del, 1989/90:FÖ205 yrkandena
1, 4, 5, 7 och 11 — 15 samtliga i denna del,
1989/90:FÖ207 yrkande 1 i denna del, 1989/90:FÖ312 yrkande 1 i
denna del och 1989/90:Fö313 i denna del fastställer utgiftsramen
till 30 274 700 000 kr. i prisläge februari 1989.

1989/90:FöU7

89

9. Fastställande av utgiftsramen för det militära
försvaret budgetåret 1990/91 (mom. 20)

Jan Jennehag (vpk) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 31 börjar med
"Utskottet ser" och slutar med "olika anslagen" bort ha följande lydelse: Utskottet

ser med tillfredsställelse den hittillsvarande internationella
utvecklingen. Vänsterpartiet kommunisterna anser i sin partimotion
FÖ312 att det viktigaste bidraget som Sverige kan ge till den pågående
nedrustningsprocessen i Europa är att vi själva nedrustar militärt. De
resurser — ekonomiska och tekniska och kunskapsmässiga — som
därigenom frigörs kan föras över till andra delar av säkerhetspolitiken.
I partimotionen FÖ207 (vpk) preciseras för budgetåret 1990/91 förslag
till anslagsreduceringar för det militära försvaret på tillhopa 3 300
milj.kr. Förslaget grundar sig på vänsterpartiet kommunisternas allmänna
syn på det militära försvarets utformning och resursbehov och
innebär att utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret
1990/91 uppgår till 29 849,7 milj.kr., inkl. 3 000 milj.kr. för beräknad
priskompensation. Utskottet vill ansluta sig till detta förslag. Båda
motionerna bör därför bifallas av riksdagen såvitt nu är i fråga.

dels att den del av utskottets anförande som på s. 32 börjar med
"Utskottet vill" och slutar med "i fråga" bort ha följande lydelse:

Med samma utgångspunkter beträffande vänsterpartiet kommunisternas
syn på det militära försvaret som redovisats i det föregående bör
riksdagen avslå motionerna FÖ203 yrkandena 11 — 13 (c), FÖ204 yrkandena
3—6 (mp), FÖ205 yrkandena 1, 4, 5, 7, 11, 12, 14 och 15 (m)
samt FÖ313 (s) i här behandlad del.

dels att den del av utskottets anförande som på s. 32 börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "februari 1989" bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser sammanfattningsvis att förslagen i motionerna FÖ207
yrkande 1 (vpk) och FÖ312 yrkande 1 (vpk) bör bifallas samt att
regeringens förslag och övriga nu aktuella motionsyrkanden avslås
såvitt de gäller förändringar av utgiftsramen för det militära försvaret.
Utgiftsramen bör sålunda för budgetåret 1990/91 uppgå till
26 849 700 000 kr. i prisläget februari 1989.

dels att utskottets hemställan i moment 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande fastställande av utgiftsramen för det militära
försvaret budgetåret 1990191

att riksdagen med anledning av propo{itionen, med bifall till
motionerna 1989/90:FÖ207 yrkande 1 i denna del och
1989/90:FÖ312 yrkande 1 i denna del samt med avslag på motionerna
1989/90:Fö203 yrkandena 11—14 i denna del,
1989/90-.FÖ204 yrkandena 3—6 i denna del, 1989/90:FÖ205 yr -

1989/90: Fö U 7

90

kandena 1, 4, 5, 7 och 11 — 15 samtliga i denna del och
1989/90:Fö313 i denna del fastställer utgiftsramen till
26 849 700 000 kr. i prisläget februari 1989.

10. Fastställande av utgiftsramen för det militära
försvaret budgetåret 1990/91 (mom. 20)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 31 börjar med
"Utskottet ser" och slutar med "olika anslagen" bort ha följande lydelse: Miljöpartiet

de gröna anser att vårt försvar måste ges såväl en bättre
anpassning till de hot vårt samhälle står inför som en bättre folklig
förankring. De framtida militära hoten är mycket ovissa till sin natur
och omfattning. De hot som är kopplade till miljöförstöring och
samhällets tekniska och ekonomiska sårbarhet är däremot vissa och
möjliga att beräkna. Vårt försvar bör därför omrustas så att vi kan
möta dessa klart dokumenterade hot samtidigt som vi upprätthåller en
beredskap för de framtida militära hot som likväl kan uppkomma. En
sådan omrustning innebär en ökad flexibilitet och satsning på människor
samt minskade investeringar i specialiserade vapen och farkoster.
Därför föreslås en allmän värntjänst för män och kvinnor, en decentraliserad
arméorganisation samt avveckling av JAS-projektet, merparten
av de pansrade fordonen samt större delen av det tunga fältartilleriet.
Åtta kasernetablissement för specialtruppslag bör läggas ned och
en omrustning ske från pansar och artilleri till miljövärn och räddningstjänst.
Arméns anslag bör därmed kunna minskas med 1 100
milj.kr. som bör tillföras anslaget F16. Reserv för det militära försvaret.
Avvecklingen av JAS-projektet sparar 2 000 milj.kr. inom flygvapnets
anslag och 100 milj.kr. kan sparas inom anslaget till försvarets
materielverk. Utskottet vill ansluta sig till dessa förslag. Motionen
FÖ204 yrkandena 3—6 bör därför bifallas av riksdagen såvitt nu är i
fråga. Här ifrågavarande yrkanden behandlas även i avsnittet om
tilldelningen av anslagsmedel till de skilda anslagen.

dels att den del av utskottets anförande på s. 32 som börjar med
"Utskottet vill" och slutar med "i fråga" bort ha följande lydelse:

Med samma utgångspunkter beträffande miljöpartiet de grönas syn
på det militära försvaret som redovisats i det föregående bör riksdagen
avslå motionerna FÖ203 yrkandena 11 — 13 (c), FÖ205 yrkandena 1, 4,
5, 7, 11, 12, 14 och 15 (m), FÖ207 (vpk) yrkande 1, FÖ312 (vpk)
yrkande 1 samt FÖ313 (s) i här behandlad del.

dels att den del av utskottets anförande som på s. 32 börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "februari 1989" bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser sammanfattningsvis att förslagen i motion FÖ204
yrkandena 3—6 (mp) bör bifallas samt att regeringens förslag och
övriga nu aktuella motionsyrkanden avslås såvitt de gäller förändringar

1989/90:FöU7

91

av utgiftsramen för det militära försvaret. Utgiftsramen bör sålunda för
budgetåret 1990/91 uppgå till 28 149 700 000 kr. i prisläget februari
1989.

dels att utskottets hemställan i moment 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande fastställande av utgiftsramen för det militära
försvaret budgetåret 1990191

att riksdagen med anledning av propositionen, med bifall till
motion 1989/90:FÖ204 yrkandena 3—6 samt med avslag på motionerna
1989/90:Fö203 yrkandena 11 — 14 i denna del,
1989/90:FÖ205 yrkandena 1, 4, 5, 7 och 11 — 15 samtliga i denna
del, 1989/90:Fö207 yrkande 1 i denna del, 1989/90:FÖ312 yrkande
1 i denna del och 1989/90:Fö313 i denna del fastställer
utgiftsramen till 28 149 700 000 kr. i prisläget februari 1989.

11. Lika regler för det civila och det militära
försvaret avseende kompensation för underskridande
av planeringsramar (mom. 23)

Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 34 börjar med
"Utskottet kan" och slutar med "fredstida ledningssystemet" bort ha
följande lydelse:

Utskottet noterar att skilda regler tillämpas inom de civila och
militära delarna av totalförsvaret när det gäller hantering av oförbrukade
medel i samband med budgetårsskiften. Enligt utskottets mening
innebär den nuvarande ordningen inom det civila försvaret, där oförbrukade
medel under förslagsanslag återlämnas, incitament till orationella
beteenden. Exempel härpå är t.ex. oplanerade och ofta oprioriterade
inköp för att förbruka kvarvarande medel i slutet av ett budgetår.
Regelverket inom det militära försvaret är i detta avseende bättre
eftersom oförbrukade medel under utgiftsramen, dock högst 3%, kan
tillgodoräknas i samband med fördelningen av s.k. prisregleringsmedel.
Utskottet ansluter sig därför till centerpartiets uppfattning att lika
regler för reservationer m.m. bör gälla för det civila och det militära
försvaret.

dels att utskottets hemställan i moment 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande lika regler för det civila och militära försvaret
avseende kompensation för underskridande av planeringsramar
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:FÖ203 yrkande 7
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört.

12. Fastställande av ekonomisk ram för totalförsvarets
civila del för budgetåret 1990/91 (mom. 24)

Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 35 börjar med "De
planeringsramar" och slutar med "är i fråga" bort ha följande lydelse:

1989/90: Fö U 7

92

De planeringsramar som lades fast i det senaste försvarsbeslutet
baserade sig på vissa prioriteringar av verksamhetsinriktning och resursfördelning.
Utskottet anser dock att regeringens budgetförslag innebär
att utbyggnaden av skyddsrum och anskaffande av skyddsmateriel
inte kan ske i önskvärd omfattning. Vidare leder budgetförslaget till att
de brister som nu finns för beredskapslagring av livsmedel och övriga
industrivaror i huvudsak kommer att kvarstå. Utskottet biträder därför
förslaget i motion FÖ203 yrkandena 5 och 6 om en uppräkning av den
ekonomiska ramen i förhållande till propositionens förslag med 143
milj.kr., varav 93 milj.kr. avses för befolkningsskydd och räddningstjänst
och 50 milj.kr. för beredskapslagring och industriella åtgärder.
Här ifrågavarande yrkanden behandlas också i samband med inriktningen
av de olika funktionerna och i avsnittet om tilldelning av
anslagsmedel. Den uppräkning av den ekonomiska ramen som följer
av förslagen i motion FÖ204 (mp) och FÖ507 (vpk) kan utskottet inte
tillstyrka. Dessa motioner bör därför avslås såvitt nu är i fråga.

dels att den del av utskottets anförande som på s. 35 börjar med
"Utskottet anser sammanfattningsvis" och slutar med "genomförandeprisläge
1990/91" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser sammanfattningsvis att förslagen i motion FÖ203
yrkandena 5 och 6 (c) bör bifallas samt att regeringens förslag och
övriga nu aktuella motioner avslås såvitt de gäller förändringar av den
ekonomiska ramen för den civila delen av totalförsvaret. Den ekonomiska
ramen bör sålunda för budgetåret 1990/91 uppgå till
2 183 448 000 kr. i beräknat genomförandeprisläge 1990/91.

dels att utskottets hemställan i moment 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande fastställande av ekonomisk ram för den civila
delen av totalförsvaret budgetåret 1990191

att riksdagen med anledning av propositionen, med bifall till
motion 1989/90:Fö203 yrkandena 5 och 6 båda i denna del samt
med avslag på motionerna 1989/90:FÖ204 yrkandena 1 och 2,
1989/90:FÖ311 yrkande 2 i denna del och FÖ507 yrkandena 1
och 2 fastställer att anslagen på statsbudgeten inom den ekonomiska
ramen för totalförsvarets civila del för budgetåret 1990/91
förs upp med sammanlagt 2 183 448 000 kr. beräknat i genomförandeprisläge
1990/91.

13. Fastställande av ekonomisk ram för totalförsvarets
civila del för budgetåret 1990/91 (mom. 24)

Jan Jennehag (vpk) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 35 börjar med "De
planeringsramar" och slutar med "är i fråga" bort lyda:

Många av de brister som göms i begreppet "det sårbara samhället"
kan inte åtgärdas utan stora förändringar i dess infrastruktur. Sådana
förändringar kan till en del åstadkommas genom ökad medelstilldelning.
Det civila försvaret behöver därför stärkas och få en större
andel av statsbudgeten än vad propositionen föreslår. Utskottet ansluter

1989/90: FöU 7

93

sig därför till förslagen i motion FÖ507 yrkandena 1 och 2 som
innebär att den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del skall
räknas upp med ytterligare 361,5 milj.kr. Den uppräkning av den
ekonomiska ramen som följer av förslagen i motionerna FÖ203 (c) och
FÖ204 (mp) kan härmed anses tillgodosedda, varför dessa motioner bör
lämnas utan bifall såvitt nu är i fråga.

dels att den del av utskottets anförande som på s. 35 börjar med
"Utskottet anser sammanfattningsvis" och slutar med "genomförandeprisläge
1990/91" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser sammanfattningsvis att förslagen i motion FÖ507
yrkandena 1 och 2 (vpk) bör bifallas samt att regeringens förslag och
övriga nu aktuella motionsyrkanden avslås såvitt de gäller förändringar
av den ekonomiska ramen för den civila delen av totalförsvaret. Den
ekonomiska ramen bör således för budgetåret 1990/91 uppgå till
2 402 948 000 kr. i beräknat genomförandeprisläge 1990/91.

dels att utskottets hemställan i moment 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande fastställande av ekonomisk ram för totalförsvarets
civila del för budgetåret 1990191

att riksdagen med anledning av propositionen, med bifall till
motion 1989/90:FÖ507 yrkandena 1 och 2 samt med avslag på
motionerna 1989/90:FÖ203 yrkandena 5 och 6 båda i denna del,
1989/90:FÖ204 yrkandena l och 2 och 1989/90:FÖ311 yrkande 2
i denna del fastställer att anslagen på statsbudgeten inom den
ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del för budgetåret
1990/91 förs upp med 2 402 948 000 kr. i beräknat genomförandeprisläge
1990/91.

14. Fastställande av ekonomisk ram för totalförsvarets
civila del för budgetåret 1990/91 (mom. 24)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 35 börjar med "De
planeringsramar" och slutar med "är i fråga" bort lyda:

Utskottet anser att befolkningsskyddet och räddningstjänsten, liksom
vår försörjningsberedskap, bör förbättras i förhållande till propositionens
förslag. Utskottet biträder därför förslagen i motion FÖ204 (mp)
som innebär att den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del
skall räknas upp med ytterligare 399 milj.kr. Härav bör statens räddningsverk
och överstyrelsen för civil beredskap tillföras 254 resp. 145
milj.kr. Här ifrågavarande yrkanden behandlas också i samband med
inriktningen av de olika funktionerna och i avsnittet om tilldelning av
anslagsmedel. Den uppräkning av den ekonomiska ramen som följer
av förslagen i motionerna FÖ203 (c) och FÖ507 (vpk) kan härmed
anses tillgodosedda, varför dessa motioner bör lämnas utan bifall såvitt
nu är i fråga.

1989/90:FöU7

94

dels att den del av utskottets anförande sorn på s. 35 börjar med
"Utskottet anser sammanfattningsvis" och slutar med "genomförandeprisläge
1990/91" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser sammanfattningsvis att förslagen i motion FÖ204
yrkandena 1 och 2 (mp) bör bifallas samt att regeringens förslag och
övriga nu aktuella motioner avslås såvitt de gäller förändringar av den
ekonomiska ramen för den civila delen av totalförsvaret. Den ekonomiska
ramen bör sålunda uppgå till 2 439 448 000 kr. i beräknat
genomförandeprisläge 1990/91.

dels att utskottets hemställan i moment 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande fastställande av ekonomisk ram för totalförsvarets
civila del för budgetåret 1990/91

att riksdagen med anledning av propositionen, med bifall till
motion 1989/90:Fö204 yrkandena 1 och 2, samt med avslag på
motionerna 1989/90:Fö203 yrkandena 5 och 6 båda i denna del,
motion 1989/90:Fö311 yrkande 2 i denna del och 1989/90:FÖ507
yrkandena 1 och 2 fastställer att anslagen på statsbudgeten inom
den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del för budgetåret
1990/91 förs upp med sammanlagt 2 439 448 000 kr. i
beräknat genomförandeprisläge 1990/91.

15. Omfördelning inom den ekonomiska ramen för
totalförsvarets civila del för budgetåret 1990/91
(mom. 25)

Arne Andersson i Ljung (m), Kerstin Ekman (fp), Ivar Virgin (m),
Hans Lindblad (fp) och Tom Heyman (m) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 35 börjar med
"Utskottet anser likaledes" och slutar med "denna del" bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att den omfördelning av medel mellan anslag inom
den ekonomiska ramen som föreslås i motionen FÖ205 yrkande 16
leder till ett bättre resursutnyttjande än regeringens proposition. Sålunda
bör anslaget H 2. Civil ledning ökas med 3,2 milj.kr., anslaget H 3.
Civilbefälhavarna med 1,3 milj.kr. samt kommunikationsdepartementets
anslag F 1. Beredskap för civil luftfart med 16,2 milj.kr. Samtidigt
reduceras anslaget K 2. Beredskapslagring och industriella åtgärder
med 20,7 milj.kr. Riksdagen bör därför bifalla motionen i denna del.

dels att utskottets hemställan i moment 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande omfördelning inom den ekonomiska ramen för
totalförsvarets civila del för budgetåret 1990/91

att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till
motion 1989/90:Fö205 yrkande 16 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet har anfört.

1989/90:FöU7

95

16. Arméstridskrafterna (mom. 30)

Under förutsättning av bifall till reservation 7

Arne Andersson i Ljung, Ivar Virgin och Tom Heyman (alla m) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 40 börjar med
"Sålunda bör" och slutar med "är tillgodosett" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående föreslagit att riksdagen fastställer
utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1990/91 i enlighet
med vad som föreslås i motion FÖ205. Huvudprogrammet Arméstridskrafter
bör enligt utskottet inriktas utifrån denna högre ambitionsivå.

Utskottets ställningstagande innebär att motionerna FÖ203 (c),
FÖ204 (mp), FÖ207 (vpk), FÖ312 och FÖ313 (s) bör avslås till den del
de innefattar en annan inriktning av arméstridskrafterna än den utskottet
föreslår.

dels att utskottets hemställan i moment 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande arméstridskrafterna
att riksdagen med anledning av propositionen, med bifall till
motionen 1989/90:FÖ205 yrkandena 1, 4, 5, 11, 14 och 15
samtliga i denna del samt med avslag på motionerna
1989/90:FÖ203 yrkande 11 i denna del, 1989/90:FÖ204 yrkande 4
i denna del, 1989/90:Fö207 yrkande 1 i denna del,
1989/90:FÖ312 yrkande 1 i denna del och 1989/90:FÖ313 i denna
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört.

17. Arméstridskrafterna (mom. 30)

Under förutsättning av bifall till reservation 8

Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 40 börjar med
"Sålunda bör" och slutar med "är tillgodosett" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående föreslagit att riksdagen fastställer
utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1990/91 i enlighet
med vad som föreslås i motion FÖ203 yrkandena 11 — 14. Arméstridskrafterna
bör enligt utskottet inriktas utifrån denna högre ambitionsnivå.

Utskottets ställningstagande innebär att också motion FÖ204 (mp),
FÖ205 (m), FÖ207 (vpk), FÖ312 (vpk) och FÖ313 (s) bör avslås till den
del de innefattar en annan inriktning av arméstridskrafterna än den
utskottet föreslår.

dels att utskottets hemställan i moment 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande arméstridskrafterna
att riksdagen med anledning av propositionen, med bifall till
motionen 1989/90:FÖ203 yrkande 11 i denna del samt med
avslag på motionerna 1989/90:Fö204 yrkande 4 i denna del,
1989/90:FÖ205 yrkandena 1, 4, 5, 11, 14 och 15 samtliga i denna

1989/90: Fö U 7

96

del, 1989/90:FÖ207 yrkande 1 i denna del, 1989/90:FÖ312 yrkande
1 i denna del och 1989/90:FÖ313 i denna del som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet har anfört.

18. Arméstridskrafterna (mom. 30)

Under förutsättning av bifall till reservation 9
Jan Jennehag (vpk) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 40 börjar med
"Sålunda bör" och slutar med "är tillgodosett" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående föreslagit att riksdagen fastställer
utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1990/91 i enlighet
med vad som föreslås i motionerna FÖ207 yrkande 1 (vpk) och FÖ312
yrkande 1 (vpk). Arméstridskrafterna bör enligt utskottet inriktas
utifrån denna lägre ambitionsnivå.

Utskottets ställningstagande innebär att motionerna FÖ203 (c),
FÖ204 (mp), FÖ205 (m) och FÖ313 (s) bör avslås till den del de
innefattar en annan inriktning av arméstridskrafterna än den utskottet
föreslår.

dels att utskottets hemställan i moment 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande arméstridskrafterna
att riksdagen med anledning av propositionen, med bifall till
motionerna 1989/90:FÖ207 yrkande 1 i denna del och
1989/90:Fö312 yrkande 1 i denna del samt med avslag på motionerna
1989/90:FÖ203 yrkande 11 i denna del, 1989/90:FÖ204
yrkande 4 i denna del, 1989/90:FÖ205 yrkandena 1, 4, 5, 11, 14
och 15 samtliga i denna del och 1989/90:FÖ313 i denna del som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört.

19. Arméstridskrafterna (mom. 30)

Under förutsättning av bifall till reservation 10
Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 40 börjar med
"Sålunda bör" och slutar med "är tillgodosett" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående föreslagit att riksdagen fastställer
utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1989/90 i enlighet
med vad som föreslås i motion FÖ204 yrkandena 3—6. Arméstridskrafterna
bör enligt utskottet inriktas utifrån denna lägre ambitionsnivå.

Utskottets ställningstagande innebär att motionerna FÖ203 (c),
FÖ205 (m), FÖ207 (vpk), FÖ312 (vpk) och FÖ313 (s) bör avslås till den
del de innefattar en annan inriktning av arméstridskrafterna än den
utskottet föreslår.

dels att utskottets hemställan i moment 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande arméstridskrafterna
att riksdagen med anledning av propositionen, med bifall till
motion 1989/90:FÖ204 yrkande 4 i denna del samt med avslag på

7 Riksdagen 1989190. 10 sami. Nr 7

1989/90:FöU7

97

motionerna 1989/90:Fö203 yrkande 11 i denna del, 1989/90:
F5205 yrkandena 1, 4, 5, 11, 14 och 15 samtliga i denna del,
1989/90:207 yrkande 1 i denna del, 1989/90:Fö312 yrkande 1 i
denna del och 1989/90:FÖ313 i denna del som sin mening ger
riksdagen till känna vad utskottet har anfört.

20. Marinstridskrafterna (mom. 31)

Under förutsättning av bifall lill reservation 7

Arne Andersson i Ljung, Ivar Virgin och Tom Heyman (alla m) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 40 börjar med "I
fråga" och slutar med "har förordat" bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående föreslagit att riksdagen fastställer
utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1990/91 i enlighet
med vad som föreslås i motion FÖ205.

Huvudprogrammet marinstridskrafter bör enligt utskottet inriktas
utifrån denna högre ambitionsnivå.

Utskottets ställningstagande innebär att motionerna FÖ203 (c),
FÖ207 (vpk), FÖ312 (vpk) och FÖ313 (s) bör avslås till den del den
innefattar en annan inriktning av marinstridskrafterna än den utskottet
föreslår.

dels att utskottets hemställan i moment 31 bort ha följande lydelse:

31. beträffande marinstridskrafterna
att riksdagen med anledning av propositionen, med bifall till
motion 1989/90:Fö205 yrkandena 7 och 12 båda i denna del
samt med avslag på motionerna 1989/90:FÖ203 yrkande 12 i
denna del, 1989/90:FÖ207 yrkande 1 i denna del, 1989/90:FÖ312
yrkande 1 i denna del och 1989/90:FÖ313 i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,

21. Marinstridskrafterna (mom. 31)

Under förutsättning av bifall till reservation 8

Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 40 börjar med "1
fråga" och slutar med "har förordat" bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående föreslagit att riksdagen fastställer
utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1990/91 i enlighet
med vad som föreslås i motion FÖ203 yrkandena 11—14. Marinstridskrafterna
bör enligt utskottet inriktas utifrån denna högre ambitionsnivå.

Utskottets ställningstagande innebär att motion FÖ205 (m), FÖ207
(vpk), FÖ312 (vpk) och FÖ313 (s) bör avslås till den del den innefattar
en annan inriktning av marinstridskrafterna än den utskottet föreslår.

dels att utskottets hemställan i moment 31 bort ha följande lydelse:

31. beträffande marinstridskrafterna
att riksdagen med anledning av propositionen, med bifall till

1989/90: Fö U 7

98

motion 1989/90:Fö203 yrkande 12 i denna del samt med avslag
på motionerna 1989/90:FÖ205 yrkandena 7 och 12 båda i denna
del, 1989/90:Fö207 yrkande 1 i denna del, 1989/90:FÖ312 yrkande
1 i denna del och 1989/90:FÖ313 i denna del som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,

22. Marinstridskrafterna (mom. 31)

Under förutsättning av bifall till reservation 9
Jan Jennehag (vpk) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 40 börjar med "I
fråga" och slutar med "har förordat" bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående föreslagit att riksdagen fastställer
utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1990/91 i enlighet
med vad som föreslås i motionerna FÖ207 yrkande 1 (vpk) och FÖ312
yrkande 1 (vpk). Marinstridskrafterna bör enligt utskottet inriktas
utifrån denna lägre ambitionsnivå.

Utskottets ställningstagande innebär att motionerna FÖ203 (c),
FÖ205 (m) och FÖ313 (s) bör avslås till den del de innefattar en annan
inriktning av marinstridskrafterna än den utskottet föreslår.

dels att utskottets hemställan i moment 31 bort ha följande lydelse:

31. beträffande marinstridskrafterna
att riksdagen med anledning av propositionen, med bifall till
motionerna 1989/90:Fö207 yrkande 1 i denna del och
1989/90:Fö312 yrkande 1 i denna del samt med avslag på motionerna
1989/90:Fö203 yrkande 12 i denna del, 1989/90:FÖ205
yrkandena 7 och 12 båda i denna del och 1989/90:Fö313 i denna
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört,

23. Flygstridskrafterna (mom. 32)

Under förutsättning av bifall till reservation 8

Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 40 börjar med
"Motionerna FÖ204" och slutar med "motion FÖ203 (c)" bort ha
följande lydelse:

Utskottet har i det föregående föreslagit att riksdagen fastställer
utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1990/91 i enlighet
med vad som föreslås i motion FÖ203 yrkandena 11 — 14. Flygstridskrafterna
bör enligt utskottet inriktas utifrån denna högre ambitionsnivå.

Utskottets ställningstagande innebär att motionerna FÖ204 (mp),
FÖ207 (vpk), FÖ312 (vpk) och FÖ313 (s) bör avslås till den del de
innefattar en annan inriktning av flygstridskrafterna än den utskottet
föreslår.

1989/90: FöU 7

99

dels att utskottets hemställan i moment 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande flygstridskrafterna
att riksdagen med anledning av propositionen, med bifall till
motion 1989/90:Fö203 yrkande 13 i denna del samt med avslag
på motionerna 1989/90:FÖ204 yrkande 5 i denna del,
1989/90:FÖ207 yrkande 1 i denna del, 1989/90:FÖ312 yrkande 1 i
denna del och 1989/90:Fö313 i denna del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet har anfört,

24. Flygstridskrafterna (mom. 32)

Under förutsättning av bifall till reservation 9
Jan Jennehag (vpk) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 40 börjar med
"Motionerna FÖ204" och slutar med "motion FÖ203 (c)" bort ha
följande lydelse:

Utskottet har i det föregående föreslagit att riksdagen fastställer
utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1990/91 i enlighet
med vad som föreslås i motionerna FÖ207 yrkande 1 (vpk) och FÖ312
yrkande 1 (vpk). Flygstridskrafterna bör enligt utskottet inriktas utifrån
denna del lägre ambitionsnivå.

Utskottets ställningstagande innebär att motionerna FÖ203 (c),
FÖ204 (m) och FÖ313 (s) bör avslås till den del de innefattar en annan
inriktning av flygstridskrafterna än den utskottet föreslår.

dels att utskottets hemställan i moment 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande flygstridskrafterna
att riksdagen med anledning av propositionen, med bifall till
motionerna 1989/90:FÖ207 yrkande 1 i denna del och
1989/90:FÖ312 yrkande 1 i denna del samt med avslag på motionerna
1989/90:FÖ203 yrkande 13 i denna del, 1989/90:FÖ204
yrkande 5 i denna del och 1989/90:FÖ313 i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,

25. Flygstridskrafterna (mom. 32)

Under förutsättning av bifall till reservation 10
Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 40 börjar med
"Motionerna FÖ204" och slutar med "motion FÖ203 (c)" bort ha
följande lydelse:

Utskottet har i det föregående föreslagit att riksdagen fastställer
utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1990/91 i enlighet
med vad som föreslås i motion FÖ204 yrkandena 3—6 (mp). Flygstridskrafterna
bör enligt utskottet inriktas utifrån denna lägre ambitionsnivå.

1989/90: Fö U 7

100

Utskottets ställningstagande innebär att motionerna F5203 (c),
FÖ207 (vpk), FÖ312 (vpk) och FÖ313 (s) bör avslås till den del de
innefattar en annan inriktning av flygstridskrafterna än den utskottet
föreslår.

dels att utskottets hemställan i moment 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande flygstridskrafterna
att riksdagen med anledning av propositionen, med bifall till
motion 1989/90:FÖ204 yrkande 5 i denna del samt med avslag på
motionerna 1989/90:FÖ203 yrkande 13 i denna del,
1989/90:FÖ207 yrkande 1 i denna del, 1989/90:Fö312 yrkande 1 i
denna del och 1989/90:Fö313 i denna del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet har anfört,

26. Ändring av beslut att lägga ned I 3 i Örebro, I 11
i Växjö och I 17 i Uddevalla (mom. 36 och 37)

Arne Andersson i Ljung (m), Gunhild Bolander (c), Ivar Virgin (m),
Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Tom Heyman (m) och Carl Frick
(mp) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 41 börjar med
"Enligt utskottet" och slutar med "avser grundorganisationen" bort
lyda:

Enligt utskottets mening var riksdagens beslut (prop. 1989/90:9,
FÖU3, rskr. 87) om arméns grundorganisation förhastat och till delar
baserat på ett ofullständigt underlag. Detta framhålls också i motionerna
FÖ203 (c) och FÖ205 (m). Beslutet bör därför, för att ge handlingsfrihet
inför 1991 års försvarsbeslut, omprövas vad avser nedläggning av
såväl I 3 i Örebro som lili Växjö och I 17 i Uddevalla. Som följd
härav blir också motionerna FÖ401 (m), FÖ402 (c) och FÖ423 (m),
som endast vänder sig mot beslutet att lägga ned 111, tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan i momenten 36 och 37 bort ha följande
lydelse:

36. beträffande ändring av beslut att lägga ned l 3 i Örebro och
l 17 i Uddevalla

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Fö203 yrkande
10 i denna del och 1989/90:FÖ205 yrkande 2 i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört.

37. beträffande ändring av beslut att lägga ned lili Växjö

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:FÖ203 yrkande
10 i denna del, 1989/90:FÖ205 yrkande 2 i denna del,
1989/90:FÖ401, 1989/90:Fö402 och 1989/90:FÖ423 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet har anfört.

1989/90: FÖU7

101

27. Antalet armébrigader m.m. (mom. 38) 1989/90:FöU7

Arne Andersson i Ljung, Ivar Virgin och Tom Heyman (alla m) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 41 börjar med
"Utskottet bör" och slutar med "yrkandena 1 och 2 (m)" bort ha
följande lydelse:

Oklarhet råder för närvarande om arméns framtida krigsorganisation.
För att upprätthålla erforderlig handlingsfrihet för möjliga och
rimliga utvecklingar anser utskottet att planeringen tills vidare bör
inriktas mot 21 armébrigader, varav 20 på fastlandet. Resurser bör
vidare avdelas för en förstärkning av pansarvärnssystemet inkl. studier
av en ny svensk stridsvagn. Utskottet förordar därför bifall till motionerna
FÖ205 yrkande 3 (m) och FÖ308 yrkandena 1 och 2 (m).

dels att utskottets hemställan i moment 38 bort ha följande lydelse:

38. beträffande antalet armébrigader m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Fö205 yrkande
3 och 1989/90:FÖ308 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet har anfört.

28. Behållande av P 6 i Kristianstad som fredsförband
(mom. 39)

Arne Andersson i Ljung, Ivar Virgin och Tom Heyman (alla m) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 42 börjar med
"Utskottet hänvisar" och slutar med "i denna del" bort ha följande
lydelse:

Riksdagens beslut (1989/90:FÖU3, rskr. 87) hösten 1989 att lägga ned
flera brigadproducerande fredsförband omfattade inte P 6 i Kristianstad.
Riksdagsmajoriteten beslöt att avvakta till dess det står klart om
Kristianstadsbrigaden skall vara kvar i krigsorganisationen. Utskottet
anser nu, i likhet med motionärerna i motion FÖ308 (m), att P 6 bör
finnas kvar som brigadproducerande fredsförband. Detta bör riksdagen
ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan i moment 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande behållande av P 6 i Krislianstad som fredsförband att

riksdagen med bifall till motionen 1989/90:FÖ308 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört.

29. Ändring av beslut att lägga ned T 4 i Hässleholm
(mom. 40)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 42 börjar med
"Utskottet kan" och slutar med "av riksdagen" bort lyda:

102

Enligt utskottet var riksdagens beslut (1989/90:FöU3, rskr. 87) om
nedläggning av T 4 i Hässleholm förhastat och baserat på ett ofullständigt
underlag. Beslutet bör därför omprövas.

dels att utskottets hemställan i moment 40 bort ha följande lydelse:

40. beträffande ändring av beslut att lägga ned T 4 i
Hässleholm

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:FÖ308 yrkande 7
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört.

30. Ubåtsskyddet m.m. (mom. 43)

Arne Andersson i Ljung, Ivar Virgin och Tom Heyman (alla m) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 43 börjar med
"Utskottet finner" och på s. 44 slutar med "avslås av riksdagen" bort
ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning om behovet av ytterligare ubåtsjaktkapacitet
— med en andra ubåtsjaktstyrka — som förordas i motionerna
FÖ205, FÖ308 och FÖ604 (m). Härför krävs ytterligare ytstridsfortyg
med ubåtsjaktkapacitet, antingen genom anskaffning av två kustkorvetter
eller genom modifiering av robotbåtar typ Norrköping. Ett beslut
nu i denna fråga skulle även vara till fördel för Karlskronavarvet som
genom sin unika kompetens utgör en viktig del av vår säkerhetspolitik.
Utskottet föreslår därför bifall till motionerna FÖ205 (m), FÖ308 (m),
FÖ604 (m) och A12 (c) i dessa delar.

dels att utskottets hemställan i moment 43 bort ha följande lydelse:

43. beträffande ubåtsskyddet m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:FÖ205 yrkandena
6 och 8, 1989/90:FÖ308 yrkande 4, 1989/90:FÖ604 och
1989/90:A12 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet har anfört.

31. Höjd dagersättning (mom. 54)

Jan Jennehag (vpk) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 51 börjar med
"Utskottet konstaterar" och slutar med "FÖ416 (vpk) bör avslås" bort
ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att de värnpliktigas ekonomi har försämrats
under en följd av år eftersom bidragen inte följt med i kostnadsutvecklingen.
Utskottet förordar därför en höjning av dagersättningen till de
värnpliktiga till 40 kr. under de första 230 dagarna. Riksdagen bör
därför bifalla motion FÖ416 (vpk).

1989/90:FöU7

103

dels att utskottets hemställan i moment 54 bort ha följande lydelse:

54. beträffande höjd dagersättning

att riksdagen med bifall till motionen 1989/90:FÖ416 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om
höjd dagersättning.

32. Värnpliktigas försäkringsskydd (mom. 55)

Kerstin Ekman och Hans Lindblad (båda fp) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 52 börjar med
"Utskottet gör" och slutar med "motion FÖ407 (fp)" bort ha följande
lydelse:

Utskottet finner frågan om de värnpliktigas försäkringsskydd principiellt
viktig eftersom värnpliktstjänstgöringen sker med stöd av en
pliktlag. Staten borde i den situationen tillhandahålla ett fullgott
försäkringsskydd, vilket inte kan sägas vara fallet nu eller efter de
marginella ändringar som den särskilda utredaren av värnpliktsförmåner
föreslår. Utskottet biträder därför förslaget i motion FÖ407 (fp) att
riksdagen hos regeringen begär förslag om justering av de värnpliktigas
ekonomiska skydd i enlighet med vad som anförs i motionen.

dels att utskottets hemställan i moment 55 bort ha följande lydelse:

55. beträffande värnpliktigas försäkringsskydd

att riksdagen med bifall till motionen 1989/90:FÖ407 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört.

33. Samlevnadsundervisning i den militära
befälsutbildningen (mom. 57)

Kerstin Ekman och Hans Lindblad (båda fp) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 54 börjar med
"Utskottet konstaterar" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande
lydelse:

Utskottet konstaterar att samlevnadsundervisningen under värnpliktstiden
hittills har haft en begänsad omfattning men att erfarenheterna
är goda där den har prövats. Det är viktigt, inte minst för
jämställdhetsarbetet, att utnyttja de tillfållen som erbjuds att diskutera
könsroller och samlevnadsfrågor. De borde ha en given plats i t.ex.
befälsutbildningen. Utskottet ser därför positivt på vad försvarsministern
har anfört om det angelägna i att initiativ tas vid fler förband till
den typ av utbildning i jämställdhet och samlevnad som förekommit
vid Älvsborgs regemente och att försvarsgrenscheferna bör stödja och
uppmuntra sådana initiativ. Utskottet föreslår därför att riksdagen
bifaller motion FÖ403.

dels att utskottets hemställan i moment 57 bort ha följande lydelse:

57. beträffande samlevnadsundervisning i den militära befälsutbildningen att

riksdagen med bifall till motion 1989/90:FÖ403 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört.

1989/90:FöU7

104

34. Värnpliktigas resor (mom. 60)

Jan Jennehag (vpk) och Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 55 börjar med
"Utskottet har" och slutar med " bör avslås" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att en stor del av de värnpliktigas hemresor i
dag sker med buss och flyg. Det krävs en stor administration för att
organisera dessa resor. Med tanke på miljö och nationalekonomi borde
större delen av de värnpliktigas resor överföras till järnväg. Detta bör
kombineras med en mera lokal utbildning och med kostnadsfria
periodkort för kollektivtrafiken till de värnpliktiga. Utskottet föreslår
därför bifall till motion FÖ420 (mp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär dels en plan för hur de värnpliktiga skall få kortare
resavstånd, dels en utredning om ett värnpliktskort inom kollektivtrafiken.
Motion FÖ415 (m) bör däremot avslås av riksdagen.

dels att utskottets hemställan i moment 60 bort ha följande lydelse:

60. beträffande värnpliktigas resor
att riksdagen med avslag på motion 1989/90:Fö415 och med
bifall till motion 1989/90:FÖ420 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet har anfört om värnpliktigas resor.

35. Försvarets mark och byggnader i
Stockholmsområdet (mom. 63 — motiveringen)

Arne Andersson i Ljung, Ivar Virgin och Tom Heyman (alla m) anser
att den del av utskottets anförande som på s. 56 börjar med "Regeringens
beslut" och slutar med "operativa skäl" bort ha följande lydelse:
Regeringens beslut innebär bl.a. att Näsby Park avvecklas enligt
1987 års försvarsbeslut och att Tullinge behålls och utvecklas. I valet
mellan Tullinge och Muskö/Berga som lokalisering för staben m.m. för
Marinkommando Ost delar utskottet regeringens uppfattning att Tullinge
är att föredra, främst av operativa skäl. Utskottet vill dock påpeka
att överbefälhavaren i sin föredragning inför utskottet framhållit svårigheten
att finansiera nödvändiga investeringar på Tullinge i händelse
av låga ramar för det militära försvaret.

36. JAS 39-projektet (mom. 65)

Jan Jennehag (vpk) och Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 59 börjar med
"Utskottet har" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att JAS 39-projektet bör avvecklas i enlighet med
vad som anförs i motionerna FÖ201 yrkande 2 (mp) och FÖ410 (vpk).
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan i moment 65 bort ha följande lydelse:

65. beträffande JAS 39-projektet
att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till

1989/90:FöU7

105

motionerna 1989/90:FÖ201 yrkande 2 och 1989/90:FÖ410 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har framfört
om nedläggning av JAS-projektet.

37. Kris- och krigsperioders längd (mom. 67)

Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors ( båda c) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 60 börjar med "På
förslag" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:

De gemensamma utgångspunkter för totalförsvarets planering som
angavs i 1987 års totalförsvarsbeslut är enligt utskottets mening i vissa
avseenden orealistiska. Bl.a. bör man ompröva antagandet att en krisperiods
längd inte förväntas överstiga ett år. Detta liksom andra för
totalförsvaret gemensamma planeringsförutsättningar bör såsom anförs
i motion FÖ302 yrkande 3 (c) särskilt noga övervägas av 1988 års
försvarskommitté.

dels att utskottets hemställan i moment 67 bort ha följande lydelse:

67. beträffande kris- och krigsperioders längd

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fö203 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört.

38. Organisationen av de civila delarna av
totalförsvaret (mom. 68)

Gunhild Bolander (c), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) och Carl Frick
(mp) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 60 börjar med "Aven
beträffande" och på s. 61 slutar med "av riksdagen" bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att vid planeringen av de olika delar som ingår i det
civila totalförsvaret måste man eftersträva en ökad säkerhet i vårt
moderna sårbara samhälle. I motion FÖ302 föreslår motionären en rad
åtgärder och en planeringsinriktning i syfte att minska denna sårbarhet.
Utskottet ställer sig bakom vad motionären anför. En sådan
utveckling ligger också i linje med synpunkter som i olika motioner
framförts av miljöpartiet de gröna.

dels att utskottets hemställan i moment 68 bort ha följande lydelse:

68. beträffande organisationen av de civila delarna av totalförsvaret att

riksdagen med bifall till motion 1989/90:FÖ203 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört.

1989/90: FöU 7

106

39. Beredskapshänsyn i samhällsplaneringen
(mom. 69)

Jan Jennehag (vpk) och Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 61 börjar
"Utskottet har" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse.

Såsom betonas i motion FÖ507 yrkande 3 gör en utveckling mot
ökad specialisering och integration i kombination med höga ekonomiska
lönsamhets- och rationaliseringskrav det svårt att möta sårbarhet
och uthållighetsbehov med särskilda beredskapsåtgärder. Det är därför
enligt utskottets mening angeläget att på ett tidigt stadium i samhällsutvecklingen
beakta beredskapsbehoven. En sådan åtgärd är, såsom understryks
av motionärerna i motion FÖ312 (vpk), bl.a. att söka skapa
en högre försörjningsgrad hos landets olika regioner, såväl på livsmedelsområdet
som i fråga om sjukvård och energiförsörjning. Vad
utskottet här har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan i moment 69 bort ha följande lydelse:

69. beträffande beredskapshänsyn i samhällsplaneringen
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Fö507, yrkande
3 och 1989/90:FÖ312 yrkande 3 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet har anfört.

40. Lokalisering av civilbefälhavarens kansli i
Mellersta civilområdet (mom. 85)

Arne Andersson i Ljung, Ivar Virgin och Tom Heyman (alla m) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 65 börjar med
"Utskottet har" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet har vid bedömningen av budgetpropositionens och de här
behandlade motionernas förslag till lokalisering av civilbefälhavarkansliet
i Mellersta civilområdet funnit att kansliet i enlighet med vad som
föreslås i motion FÖ205 (m) skall lokaliseras till Strängnäs. Därigenom
skapas goda förutsättningar för civilbefälhavarkansliets viktiga samarbete
med den till samma ort lokaliserade militärområdesstaben. Detta
ställningstagande innebär att riksdagen inte godtar varken den i propositionen
föreslagna lokaliseringen till Örebro eller den i motionerna
FÖ306 (m) och FÖ502 (fp) förordade fortsatta lokaliseringen i Stockholm,

dels att utskottets hemställan i moment 85 bort ha följande lydelse:

85. beträffande lokalisering av civilbefälhavarens kansli i Mellersta
civilområdet

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fö205 yrkande 17
och med avslag på propositionen och motionerna 1989/90:FÖ306
i denna del och 1989/90:FÖ504 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet har anfört om lokalisering till Strängnäs.

1989/90:FöU7

107

41. Anslagsfrågor (mom. 93, 95, 97 och 99)

1989/90:FöU7

Under förutsättning av bifall till reservation 7

Arne Andersson i Ljung, Ivar Virgin och Tom Heyman (alla m) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 68 börjar med
"Utskottet föreslår" och på s. 69 slutar med "har förordat" bort ha
följande lydelse:

Utskottet — som i det föregående med bifall till bl.a. motion
1989/90:Fö205 (m) yrkandena 5, 7, 11, 12, 14, 15 såvitt då var i fråga
fastställde utgiftsram för det militära försvaret budgetåret 1990/91 —
anser att medelsanvisningen under anslagen B 1, B 2, C 1 och C 2
också bör anpassas till nämnda motionsyrkanden.

dels att utskottets hemställan i momenten 93, 95, 97 och 99 bort ha
följande lydelse:

93. beträffande anslagsbelopp till Arméförband: Ledning och
förbandsverksamhet

att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till
motion 1989/90:Fö205 yrkandena 5 och 11 båda i denna del till
Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 7 723 200 000 kr.,

95. beträffande anslagsbelopp till Arméförband: Anskaffning av
materiel

att riksdagen med anledning av propositionen, med avslag på
motion 1989/90:Fö203 yrkande 11 i denna del och med bifall till
motion 1989/90:Fö205 yrkandena 14 och 15 båda i denna del till
Arméförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 1990/91 anvisar
ett förslagsanslag på 2 744 800 000 kr.,

97. beträffande anslagsbelopp till Marinförband: Ledning och
förbandsverksamhet

att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till

motion 1989/90:Fö205 yrkande 12 i denna del till Marinförband:

Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1990/91 anvisar
ett förslagsanslag på 2 562 300 000 kr.,

99. beträffande anslagsbelopp till Marinförband: Anskaffning av
materiel

att riksdagen med anledning av propositionen, med avslag på
motion 1989/90:FÖ203 yrkande 12 i denna del och med bifall till

motion 1989/90:FÖ205 yrkande 7 i denna del till Marinförband:

Anskaffning av materiel för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag
på 2 553 000 000 kr.,

108

42. Anslagsfrågor (mom. 95, 99 och 103)

Under förutsättning av bifall till reservation 8

Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c) anser

dels att den del av utskottets hemställan som på s. 68 börjar med
"Utskottet föreslår" och på s. 69 slutar med "har förordat" bort ha
följande lydelse:

Utskottet — som i det föregående med anledning av motion
1989/90:FÖ203 (c) yrkandena 11, 12 och 13 såvitt då var i fråga
fastställt utgiftsramen för det militära försvaret budgetåret 1990/91 —
anser att medelsanvisningen under anslagen B 2, C 2 och D 2 bör
anpassas till detta ställningstagande.

dels att utskottets hemställan i momenten 95, 99 och 103 bort ha
följande lydelse:

95. beträffande anslagsbelopp till Arméförband: Anskaffning av
materiel

att riksdagen med anledning av propositionen, med avslag på
motion 1989/90:FÖ205 yrkandena 14 och 15 båda i denna del
och med bifall till motion 1989/90:Fö203 yrkande 11 i denna del
till Arméförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 1990/91
anvisar ett förslagsanslag på 2 644 800 000 kr.

99. beträffande anslagsbelopp till Marinförband: Anskaffning av
materiel

att riksdagen med anledning av propositionen, med avslag på
motion 1989/90:FÖ205 yrkande 7 i denna del och med bifall till
motion 1989/90:FÖ203 yrkande 12 i denna del till Marinförband:
Anskaffning av materiel för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag
på 2 383 000 000 kr.

103. beträffande anslagsbelopp till Flygvapenförband: Anskaffning
av materiel

att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till
motion 1989/90:FÖ203 yrkande 13 i denna del till Flygvapenförband:
Anskaffning av materiel för budgetåret 1990/91 anvisar ett
förslagsanslag på 5 933 800 000 kr.

43. Anslagsfrågor (mom. 116 och 129)

Under förutsättning av bifall till reservation 10
Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 68 börjar med
"Utskottet föreslår" och på s. 69 slutar med "har förordat" bort ha
följande lydelse:

Utskottet — som i det föregående med bifall till bl.a. motion
1989/90:FÖ204 yrkande 3 i denna del och yrkande 6 i denna del
fastställt utgiftsramen för det militära försvaret budgetåret 1990/91 —
anser att också medelsanvisningar under anslagen F 5 och F 16 bör
anpassas till ifrågavarande motionsyrkanden. Beträffande anslaget I 16

1989/90:FöU7

109

dock med beaktande av att anslaget skall reduceras med 7 milj. kr. för
att ge utrymme för ett motsvarande medelstillskott till de frivilliga
försvarsorganisationerna under anslaget F 14.

Utskottet förutsätter att regeringen även i övrigt i enlighet med vad
utskottet anfört i det föregående under budgetåret 1990/91 anpassar
utnyttjandet av bemyndiganden och anslagsmedel till den inriktning
som riksdagen bestämmer.

dels att utskottets hemställan i moment 116 och 129 bort ha följande
lydelse:

116. beträffande anslagsbelopp till Försvarets materielverk
att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till
motion 1989/90:FÖ204 yrkande 6 i denna del till Försvarets
materielverk för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på
822 200 000 kr.

129. beträffande anslagsbelopp till Reserv för det militära försvaret att

riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till
motion 1989/90:FÖ204 yrkande 3 i denna del till Reserv för det
militära försvaret för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag
på 1 223 000 000 kr.

44. Anslagsfrågor (mom. 148 och 161)

Under förutsättning av bifall till reservation 12

Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 69 börjar med "Även
beträffande" och slutar med "har föreslagit" bort ha följande lydelse:
Utskottet fastställde den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila
del med bifall till yrkandena 5 och 6 i motion FÖ203 (c) såvitt då var i
fråga. Medelsanvisningen under anslagen I 1 och K 2 bör anpassas till
detta ställningstagande. Beträffande anslaget K 2 dock med beaktande
av att anslaget skall reduceras med 3 milj.kr. för att ge utrymme till ett
motsvarande medelstillskott till de frivilliga försvarsorganisationerna
under anslaget I 6.

dels att utskottets hemställan i momenten 148 och 161 bort ha följande
lydelse:

148. beträffande anslagsbelopp till Befolkningsskydd och räddningstjänst att

riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till
motion 1989/90:Fö203 yrkande 6 i denna del till Befolkningsskydd
och räddningstjänst för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag
på 697 400 000 kr.

161. beträffande anslagsbelopp till Beredskapslagring och industriella
åtgärder

att riksdagen med anledning av propositionen och motion
1989/90:FÖ203 yrkande 5 i denna del för budgetåret 1990/91
anvisar ett förslagsanslag på 125 642 000 kr.

1989/90:FöU7

110

Särskilda yttranden

1. Effektivisering och utvidgning av
värnpliktstjänstgöringen

Kerstin Ekman och Hans Lindblad (båda fp) anför:

På sikt vore det mest rationellt att ha en för alla medborgare gemensam
totalförsvarsplikt där man utgår från de totala personaltillgångarna
och de totala behoven för att sedan placera var och en efter individuella
förutsättningar. Grundprincipen bör vara att varje medborgare utnyttjas
i totalförsvaret så att vederbörandes utbildning och andra kvalifikationer
tas till vara. Det möjliggör ett rationellt personal utnyttjande
som skulle ge totalförsvaret stor flexibilitet. Det moderna kriget medför
väldiga påfrestningar på den enskilde. Var och en måste därför ges
information och grundutbildning om t.ex. överlevnadsmöjligheter,
skydd, försörjning, sjukvård och folkrätt.

2. Lagfäst rätt till tjänstledighet vid frivillig
försvarsutbildning

Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c) anför:

När utskottet under riksmötet 1985/86 behandlade och ställde sig
välvilligt till införande av en lagfäst rätt till tjänstledighet vid frivillig
försvarsutbildning fick utskottet information om att man inom regeringskansliet
arbetade med denna fråga. Sedan dess har flera år förflutit
utan att detta arbete lett till något resultat. Det är därför utomordentligt
angeläget att regeringen snarast förelägger riksdagen förslag i
denna fråga.

3. Ytterligare medel till frivilligorganisationerna

Arne Andersson i Ljung, Ivar Virgin och Tom Heyman (alla m) anför:

Utskottet föreslår att frivilligorganisationerna, såväl inom det militära
som det civila försvaret, för sin verksamhet ges högre anslag än vad
regeringen har föreslagit. Utskottet föreslår samtidigt att dessa resursförstärkningar
finansieras genom omfördelning inom resp. ramar. Vi
ställer oss bakom utskottets förslag till resursförstärkningar även om de
blivit något mindre än vad vi förordat. Det hade dock varit en bättre
lösning om förstärkningen för det militära försvarets frivilligorganisationer
också hade fått påverka utgiftsramen, vilket moderata samlingspartiet
förutsatt i sin kommittémotion FÖ205.

4. Ytterligare medel till frivilligorganisationerna

Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c) anför:

Utskottet föreslår att frivilligorganisationerna, såväl inom det militära
som det civila försvaret, för sin verksamhet ges högre anslag än vad
regeringen har föreslagit. Utskottet föreslår samtidigt att dessa resurs -

1989/90:FöU7

lil

förstärkningar finansieras genom omfördelning inom resp. ramar. Vi
ställer oss bakom utskottets förslag till resursförstärkningar även om de
till del blivit något mindre än vad vi förordat. Det hade dock varit en
bättre lösning om dessa förstärkningar också hade fatt påverka utgiftsramen
för det militära försvaret och den ekonomiska ramen för den
civila delen av totalförsvaret vilket centerpartiet förutsatt i sin kommittémotion
FÖ203.

5. Försök med förkortad grundutbildning

Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c) anför:

Det hade varit en fördel om nu pågående försök med förkortad
grundutbildning hade utvärderats före ett beslut om en så betydande
utökning som nu föreslås i propositionen. Vi kan dock, med tvekan,
acceptera regeringens förslag. Vårt främsta skäl för detta är de ökade
möjligheterna att reducera det s.k. kvarståendeläget. Vi utgår från att
regeringen återkommer till riksdagen med en redovisning av de åtgärder
regeringen anser erforderliga för att förbättra kvarståendesituationen.

1989/90: Fö U 7

112

Översikt av utskottets behandling av motionerna 1989/90'FöU7

Bilaga 1

Motion 1989/90 Utskottets Utskottets Reservation

be tänkande hems tä1 lan

sida momen t nummer

FÖ201 1	19			4			1
2	59			65			36
FÖ202	52			56
FÖ203 1	20			5			2
2	25			11
3	60			67			37
4	60			68			38
5	35.	68		24,	161		12-14,	44
6	35,	68		24,	148		12-14,	44
7	34			23			11
8	40			34
9	49			49
10	41			36,	37		26
11	32,	40,	68	20,	30,	95	7-10,	16-19,
41, 42
12	32,	40,	68	20,	31,	99	7-10,	20-22,
41, 42
13	32,	40,	68	20,	32,	103	7-10,	23-25, 42
14	32,	68		20,	127		7-10
15	49			49
FÖ204 1	35			24			12-14
2	35			24			12-14
3	31			20.	129		7-10,	43
4	31,	40,	68	20,	30		7-10,	16-19
5	31,	40,	68	20,	32		7-10,	23-25
6	31,	68		20.	116		7-10,	43
FÖ205 1	32,	40,	41	20,	30		7-10,	16-19
2	41			36,	37		26
3	41			38			27
4	32,	40.		20.	30		7-10,	16-19
5	32,	40,	68	20,	30,	93	7-10,	16-19, 41
6	44			43			30
7	32,	40,	68	20,	31,	99	7-10,	20-22,
41, 42
8	44			43			30
9	49			50
10	50			51
11	32,	40,	68	20,	30,	93	7-10.	16-19, 41
12	32,	40,	68	20,	31,	97	7-10,	20-22, 41
13	32,	68		20,	127		7-10
14	32,	40,	68	20,	30,	95	7-10,	16-19,
41, 42
15	32,	40,	68	20,	30,	95	7-10,	16-19,
41, 42
16	35			35			15
17	64			85			40
FÖ207 1	31,	40		20,	30,	31.	32 7-10,	16-25
2	50			51
FÖ301	25			10
FÖ302	25			9			3
FÖ303	26			12			4
FÖ304 1	27			14			5
FÖ305	25			8
FÖ306	27,	64		13,	85		40
FÖ307	52			56
FÖ308 1	41			38			27
2	41			38			27
3	45			47
4	44			43			30
5	62			83
6	42			39			28
7	42			40			29
FÖ309	66			87
FÖ310	69			126
Fö311 1	69			154
2	35,	68		24,	156		12-14

8 Riksdagen 1989/90. 10 sami. Nr 7

Mot ion	1989/90	Utskottets betänkande s ida	Utskottets hcmställan moment	Rcser\ nummei
FÖ312	1	31, 40	20.	30, 31, 32	7-10,
	2	69	155
	3	61	69		39
FÖ313		31. 40	20,	30, 31, 32	7-10,
FÖ401		41	37		26
FÖ402		41	37		26
FÖ403		53	57		33
FÖ405		51	52
FÖ406		54	59
Fö 4 07		52	55		32
FÖ408		42	41
FÖ409		42	42
FÖ410		59	65		36
FÖ411		54	58
FÖ412		70	117
FÖ413		44	44
FÖ414		43	42
FÖ415		54	60		34
FÖ416		51	54		31
FÖ417		18	2
FÖ418		50	51
FÖ420		55	60		34
FÖ421		44	45
FÖ422		18	3
FÖ423		41	37		26
FÖ424		43	42
FÖ501		62	82
FÖ502		66	86
FÖ503		69	155
FÖ504		67	85		40
FÖ505		27	15		6
FÖ506		63	84
FÖ507	1	35	24		12-14
	2	35	24		12-14
	3	61	69		39
FÖ601		29	17
FÖ602		29	17
FÖ603		41	35
FÖ604		44	43		30
FÖ605		29	18
FÖ701		44	46
A12	6	44	43		30
FÖ31		56	63		35
FÖ32		56	63		35

1989/90: FöU 7

Bilaga 1

114

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1989:402) om försök med förkortad
grundutbildning av värnpliktiga

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1989:402) om försök med förkortad
grundutbildning av värnpliktiga', som gäller till utgången av augusti
1991,

dels att lagen skall fortsätta att gälla till utgången av augusti 1993,
dels att lagen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Utan hinder av 27 § 1 mom.
värnpliktslagen (1941:967) får försöksvis
grundutbildningen för vissa
värnpliktiga som är inkallade eller
skall kallas in till grundutbildning
med fastställd utryckning senast
den 31 augusti 1991 omfatta minst
150 dagar och högst 227 dagar för
meniga kategori G, F och E vid armén
och kategori G och F vid marinen.

Föreslagen lydelse

Utan hinder av 27 § 1 mom.
värnpliktslagen (1941:967) får försöksvis
grundutbildningen för vissa
värnpliktiga som är inkallade eller
skall kallas in till grundutbildning
med fastställd utryckning senast
den 31 augusti 1993 omfatta

— minst 325 och högst 360 dagar
för kompanibefäl vid armén.

— minst 220 och högst 245 dagar
för gruppbejäl och meniga kategori
E vid armén,

— minst 290 och högst 315 dagar
för gruppbefäl i flygbasjägarförband
vid flygvapnet samt

— minst 150 och högst 165 dagar
för meniga kategori G och F vid
armén och marinen.

Försöken får omfatta högst 5500 Försöken får omfatta högst
värnpliktiga vid armén och högst 11000 värnpliktiga vid armén och

500 värnpliktiga vid marinen för högst 500 värnpliktiga vid marinen
varje utbildningsår. för varje utbildningsår.

Värnpliktiga som omfattas av försöken med förkortad grundutbildning
och tjänstgör kortare tid än 180 dagar skall ha rätt till familjepenning eller
bostadsbidrag enligt bestämmelserna i 16 § familjebidragslagen
(1978:520). Därvid skall vad som i dessa bestämmelser sägs om 180 dagar
i stället avse 135 dagar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990. För värnpliktiga, som omfattas
av försöken med förkortad grundutbildning och har inkallats eller påbörjat
sin grundutbildning före lagens ikraftträdande, gäller dock lagen i sin äldre
lydelse.

1989/90: Fö U 7

Bilaga 2

1 Senaste lydelse 1989: 1065.

115

Förslag till

Lag om ändring i familjebidragslagen (1978: 520)

1989/90: Fö U 7

Bilaga 3

Härigenom föreskrivs att 9§ familjebidragslagen (1978:520) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

c

Familjepenning beräknas för månad
till högst 1375 kronor för barn
och till högst 2635 kronor för annan
person. Familjepenning för
den som uppbär ersättning för vård
som avses i 7 § 7 eller för den som
har rätt till underhållsbidrag, som
tjänstepliktig är skyldig att utge, får
dock inte överstiga ersättningens
eller bidragets belopp för månad.

Föreslagen lydelse

Familjepenning beräknas för månad
till högst 1465 kronor för barn
och till högst 2930 kronor för annan
person. Familjepenning för
den som uppbär ersättning för vård
som avses i 7 § 7 eller för den som
har rätt till underhållsbidrag, som
tjänstepliktig är skyldig att utge, får
dock inte överstiga ersättningens
eller bidragets belopp för månad.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

' Senaste lydelse 1989:401

116

Utskottsutfrågning om projektet JAS 39 Gripen

Utskottet genomförde den 20 mars 1990 en offentlig utfrågning om
projektet JAS 39 Gripen.

Följande personer hade inbjudits:

Jan Nygren, statssekreterare, försvarsdepartementet jämte
-Mats Hugosson , överste, försvarsdepartementet,

Sven Hirdmän, ambassadör, krigsmaterielinspektör, utrikesdepartementets
handelsavdelning,

Bengt Gustafsson, general, överbefälhavare,

Lars—Erik Englund, generallöjtnant, chef för flygvapnet,

Per Borg, generaldirektör för försvarets materielverk jämte

- Sven—Olof Hökborg, generalmajor, chef för huvudavdelningen för
flygmateriel,

-Peter Lundberg, chef för inköpsavdelningen,

- Gunnar Lindström, teknisk direktör,

-Stephan Kallmén, byråchef,

Harald Schröder, verkställande direktör, Industrigruppen JAS AB jämte -Tommy

Ivarsson, direktör Saab—Scania Flygdivisionen,

-Tommy Johansson, verkställande direktör, FFV Aerotech,

-Bengt Halse, vice verkställande direktör, Ericsson Radar Electronics
-Hans Kruger, direktör, Volvo Flygmotor,

Bengt Lehander, generallöjtnant,

Åke Sundén, f.d. generaldirektör,

Gunnar Lindqvist, generalmajor,

Sven—Olof Ridder, adjungerad professor, kungl, tekniska högskolan.
Utfrågningen genomfördes i enlighet med följande program:

1. Inledning

Ordf. i FöU

2. Bakgrund till besluten 1982
och 1983 — överväganden som
ledde fram till att det blev
just JAS 39

-Beslutsläge och politisk behandling Sven Hirdmän

-Operativa behov och ÖB:s behandling Bengt Lehander

-Tekn. förutsättningar och FMV:s behandling Gunnar Lindqvist

1989/90:FöU7

Bilaga 4

117

- Speciella industriaspekter
Frågor

Harald Schröder

1989/'90:FöU7

Bilaga 4

3. Systemet JAS 39

-Utformning i stort

Lars-Erik Englund

-Krigsorganisation och tänkt
användning
- Tidskrav
-Alternativ till JAS

Frågor

- Ansvarsförhållanden

- Utvecklingsläge flygplan,
beväpning, motmedel, övrigt

- Fortsatt utveckling, speciella
problem

Frågor

5. Industrigruppen JAS’ syn på projektet

-Läge och förutsättningar
för fortsatt utveckling Harald Schröder

-Sammanhang med civila projekt

- Kontraktsutformningen

Frågor

6. Kritiska synpunkter och
lärdomar

- Ledning, kontroll och teknik Gunnar Lindqvist

4. Projektläge idag — helhetsbild

- Utvecklingen sedan 1983

Per Borg

Åke Sundén
Sven-Olof Ridder

Frågor

118

7. Regeringens syn på projektet

- Huvudfrågor i den fortsatta
utvecklingen Jan Nygren

-Regeringens uppföljning —
erfarenheter och fortsatt
arbete

Frågor

8. Frågestund och avslutning

Ordföranden

Offentlig utfrågning

1. Inledning

Arne Andersson i Ljung (ordförande): Välkomna till försvarsutskottets
offentliga utfrågning om JAS-projektet. Överläggningarna är påbörjade.

Utskottets strävan att så långt tiden under dagen medger samla så
mycket fakta som möjligt kommer fram genom den digra gästlista vi
har. Om det medges vill jag särskilt nämna och hälsa välkommen
några av våra gäster. Överbefälhavare Bengt Gustafsson är varmt
välkommen hit.

Ur den ordning som vårt program anger möter vi först under
rubriken "Bakgrund till besluten" ambassadör Sven Hirdmän, generallöjtnant
Bengt Lehander, generalmajor Gunnar Lindqvist och verkställande
direktören Harald Schröder. Ni är alla varmt välkomna hit.

Vi finner under den punkt som ägnar sig åt systemets utformning
och användning flygvapenchefen, generallöjtnanten Lars-Erik Englund
— varmt välkommen. Ansvarig för projektet i dag är generaldirektör
Per Borg — varmt välkommen. Industrigruppen JAS syn på projektet
presenteras här av industrigruppens verkställande direktör Harald
Schröder. Honom har vi redan nämnt.

Under rubriken "Kritiska synpunkter och lärdomar" återfinner vi
Gunnar Lindqvist. Vidare finner vi förre generaldirektören, generalmajor
Åke Sundén — varmt välkommen. Vi har också civilingenjör,
professor Sven-Olof Ridder här — varmt välkommen.

Regeringens syn på projektet företräds av statssekreteraren i försvarsdepartementet
Jan Nygren — varmt välkommen.

Utöver de nämndas krets har vi naturligtvis också de medarbetare
som finns här. Ni är mycket varmt välkomna.

Att det som kommer att sägas här tilldrar sig stort intresse framgår
av att det finns åhörare hos oss. Ni är alla varmt välkomna.

Den vidare krets av människor som vill ta del av vad som händer
här kommer att tillgodoses genom massmedierna. Det gör att vi med
glädje också hälsar er välkommna hit.

Just nu pågår på olika håll, inte minst inom försvarskommittén,
förberedelser för ett nytt långsiktigt totalförsvarsbeslut. JAS 39 Gripen
är ett stort och komplext system som tar betydande delar av försvarets
ekonomiska resurser i anspråk. Det är därför naturligt att riksdagen
ägnar detta system stort intresse. Syftet med denna utfrågning är i
första hand att ge försvarsutskottet ökade kunskaper om JAS inför
kommande överläggningar. Härutöver vill vi ge allmänheten information
om och inblick i en viktig och komplicerad fråga.

Utfrågningen kommer att gå till så att bakgrunden till JAS först blir
belyst. Varför blev det just JAS vid de grundläggande besluten? Här
kommer personer som vid den tiden var företrädare för regeringen,
myndigheter och industrin att göra inledningar och sedan ges möjlighet
att ställa frågor.

Därefter kommer självfallet huvuddelen av tiden att ägnas åt projektet
i dag och projektets framtid. På motsvarande sätt gör dagens
ansvariga korta inledningar, och därefter kommer också utskottsledamöterna
självfallet till tals.

En del av programmet har vi kallat "Kritiska synpunkter och
lärdomar". Från den utgångspunkten kommer det att göras inledningar
och sannolikt också att ställas frågor.

De som har inbjudits hit, och som vi nyss har presenterat några av,
företräder såvitt jag kan förstå all tänkbar kunskap om JAS-systemet.
För dem som inte känner de inbjudna eller kanske inte heller utskottets
ledamöter och suppleanter finns det en vidare information framtagen.
Den är tillgänglig vid entréerna.

Jag hoppas att en så fullständig redovisning som möjligt skall ske.
Jag vill dock peka på att alla bör vara medvetna om att det finns saker
som inte kan behandlas öppet vid en sådan här utfrågning. Det kan
t.ex. vara sådant som berör rikets säkerhet, dvs. militär sekretess. Det
kan också vara frågor av kommersiell karaktär, som inte bör avhandlas
öppet. Frågor av det slaget kan vid behov följas upp vid ett kommande
slutet sammanträde med utskottet.

Avslutningsvis vill jag än en gång hälsa er varmt välkomna till vår
utfrågning om JAS-systemet.

2. Bakgrund till besluten 1982 och 1983 —
överväganden som ledde fram till att det blev just
JAS 39

Arne Andersson: Sven Hirdmän kommer nu att redovisa beslutsläget
och den politiska behandlingen 1982.

Sven Hirdmän: Herr ordförande! När jag tillträdde som statssekreterare
i försvarsdepartementet i oktober 1979 var beslutsläget i flygplansfrågan
följande. Det rådde enighet om att Sverige behövde ett starkt
luftförsvar, men inte om hur det skulle utformas. Problemet samman -

1989/90: Fö U 7

Bilaga 4

120

hängde bl.a. med den cykliska processen i anskaffningen av svenska
flygplan och med olika uppfattningar om hur flygplansarvet skulle
omsättas.

Det tar cirka tio år att utveckla ett kvalificerat flygplan, som sedan
har en flygtid på 20—25, kanske upp till 30 år. Det gäller i synnerhet
för Viggensystemet. Viggensystemet var färdigutvecklat i början på
1970-talet, då Attackviggen togs i tjänst med en beräknad flygtid till
början eller mitten av 1990-talet. Det betydde för det första att flygvapnet
inte hade behov av att beställa utveckling av ett kvalificerat nytt
flygplanssystem förrän i början av 1980-talet. Det betydde för det andra
att flygindustrin saknade utvecklingsprojekt under hela 1970-talet.

Under 1970-talet hade inriktningen varit att man skulle fetta beslut
om att den lätta attacken, SK 60, och de första Attackviggarna skulle
ersättas med nya attackflygplan som skulle träda i tjänst under andra
hälften av 1980-talet.

I april 1979 beslöt den dåvarande folkpartiregeringen att man ej
skulle anskaffa B3LA, som hade projekterats 1975—1979. Man hade
konstaterat att fortsatt utveckling av B3LA skulle kräva ett påslag på
ramen med cirka 350 milj. kr.

Folkpartiregeringen beslöt också att avbryta utvecklingen av en
nedskalad version av B3LA — den som kallades A38/SK38. Det hade
krävt ett påslag med cirka 60 miljoner.

Vidare beslöt man att ej utveckla och anskaffa en tredje generation
Viggen i form av attackflygplanet A20 — en attackversion av jaktviggen.

Det beslutades också att man skulle utreda anskaffning och direktköp
av ett utländskt attackflygplan.

När jag trädde in i försvarsdepartementet på hösten 1979 pågick de
utredningar som folkpartiregeringen hade lagt ut och som skulle
redovisas för regeringen vid årsskiftet 1979/80. Det fanns då flera olika
alternativ. Det enklaste var att man skulle skaffa det enkelt beväpnade
skolflygplanet SK-1. Det var ett lätt underljudsflygplan, som dock inte
kunde bära sjömålsrobot. Sedan skulle man någon gång i framtiden ha
pengar till en "ny plattform".

Ett annat alternativ var att man skulle bygga om Drakarna, J 35,
till att bära sjömålsrobot. Man skulle också bygga två kvalificerade nya
Viggendivisioner, s.k. JA 37 B. Det var dyra plan med en allsidig
attackförmåga. Man skulle då inte skafe några beväpnade skolflygplan.

Det tredje alternativet som var under utredning hösten 1979 var att
man skulle anskaffa nio divisioner av ett mera kvalificerat beväpnat
skolflygplan, det s.k. SK-2, ca 166 flygplan. Det skulle ha kostat över
10 miljarder kronor. Det var ett flygplan som kunde bära den nya
svenska sjömålsroboten.

Sedan fanns också det utländska alternativet med, som var inriktat
på direktköp av sex divisioner amerikanska flygplan F 16. Det skulle
kosta ca 12 miljarder kronor med vapen och motmedel.

Det var detta man höll på att utreda, och det var detta man skulle
redovisa för regeringen. Man tänkte sig att regeringen skulle välja
bland dessa alternativ.

1989/90:FöU7

Bilaga 4

121

Våra slutsatser i departementet och hos myndigheterna från ungefär
november 1979 till februari 1980 blev något annorlunda. Det första vi
konstaterade var att flygplansfrågan måste få sin slutliga lösning i
försvarsbeslutet 1982. Flygplansfrågan är en så stor och viktig del av
det totala försvaret att det inte går att bryta ut den mellan försvarsbesluten.
Det försökte man göra 1977, och det misslyckades. Beslutet
måste således fattas 1982.

När vi inom försvarsdepartementet tittade närmare på dessa utredningsalternativ
fann vi att de olika attackersättningsalternativen inte
var särskilt kostnadseffektiva. De kostade mycket pengar. När vi gjorde
en analys av hur mycket pengar som skulle finnas kvar i en prolongerad
försvarsram för anskaffning av nya flygplan 1980—2000, alltså
under en 20-årsperiod, fann vi att det fanns ett disponibelt utrymme
på 19 till 20 miljarder kronor, om man räknar bort kostnaden för
Jaktviggen. Om man satsade en del på skolflygplanen eller på ombyggnaden
av gamla flygplan skulle mycket av det fria utrymmet försvinna,
cirka 10 miljarder. Det fanns således i framtiden inte utrymme för en
kvalificerad svensk ersättare till Viggen. Därigenom skulle man då ha
beslutat sig för en framtida anskaffning av utländska flygplan och en
nedläggning av den kvalificerade svenska flygplansindustrin. Det var
slutsatsen i försvarsdepartementet.

Samtidigt hade man då inom ÖB:s stab kommit fram till att det
fanns ett större operativt behov av ett förstärkt svenskt luftförsvar och i
synnerhet av ett allsidigt användbart flygplan. Jag tror att Bengt
Lehander och flygvapenchefen kommer in på detta.

Vi konstaterade också på senhösten 1979 att det fanns vissa utredningar
och studier om ett annorlunda flygplan som skulle kunna
tillgodose de svenska flygplansbehoven, studier rörande det s.k. JAS-ny
— ett mindre flygplan som byggde på avancerad teknik och som skulle
ha samma prestanda som Viggen och F 16, men kosta mindre.

Vid årsskiftet 1979/80 kom flygvapenchefen Dick Stenbergs rekommendation
på basis av de av regeringen givna direktiven. Flygvapenchefen
rekommenderade då anskaffning av SK-2. ÖB sade för sin del
att han bland de givna alternativen av operativa skäl i första hand
valde F 16, men om han tvingades välja ett svenskt alternativ skulle
det vara SK-2.

När vi drog detta för regeringen i början av februari 1980 beslutade
regeringen att man skulle gå in för det alternativ som ÖB egentligen
ville ha, nämligen anskaffning av en ny allsidig plattform, en JAS. Det
var också det alternativ som försvarsdepartementet föreslog.

Detta regeringsbeslut, som sedan offentliggjordes genom propositionen
i mars, innebar följande. Man hoppade över ersättningen av den
lättare attacken under 1980-talet. Man tog en kalkylerad risk och
utgick från att vi inte behöver de flygplanen då. Man behöll möjligheten
av en kvalificerad flygplansanskaffning i Sverige och slog vakt om
det framtida luftförsvaret i Sverige. Man gick således in för JAS-idén.

ÖB hade för sin del angett olika alternativ för att skaffa en JAS.
Man kunde köpa ett avancerat utländskt flygplan och kanske modifiera
det för de svenska behoven. Det kunde vara F 16, F 18 eller Mirage

1989/90:FöU7

Bilaga 4

122

2000. Man kunde slutmontera ett utländskt flygplan i Sverige. Licenstillverkning
bedömdes bli alldeles för dyr. Man kunde söka samarbete
med utländska flygplanstillverkare. Vi tänkte då i första hand på det
projekt som pågick i Tyskland och Storbritannien om ett nytt stridsflygplan
för 1990-talet. Man kunde också satsa på utveckling i Sverige
av ett nytt flygplan med en större andel utländska komponenter.

Regeringens beslut blev att man skulle satsa på JAS. JAS-idén är
riktig. Det är ett allsidigt användbart flygplan. Eftersom beslutsunderlaget
fortfarande var otillräckligt i början av 1980, beslutade regeringen
att man skulle gå fram i två täter under 1980 och 1981 med sikte på
ett definitivt beslut den 1 juli 1982.

Det ena alternativet var en svensk JAS. Det skulle vara en inhemsk
sammanhållen utveckling av en svensk plattform med samma prestanda
som Viggen och F 16, men med halva Viggens vikt. Detta var vad
industrin lovade. Det skulle ske till ca 60 % av Viggens kostnad. Det
bedömdes att det skulle kosta ca 400 milj. kr. att ta fram ett beslutsunderlag
för ett sådant flygplan. För dessa två år skulle regeringen svara
för 200 milj. kr. och industrin för 200 milj. kr. Det var det ena
huvudalternativet.

Det andra var att satsa på en utländsk JAS enligt något av ÖB:s
alternativ.

Den svenska flygplansindustrin ställdes rätt brutalt mot väggen av
regeringen i den här frågan. Det var en överlevnadsfråga för industrin
att det skulle bli en svensk JAS. Vad regeringen sade — genom
försvarsminister Kronmark — var att nu får ni stå för era löften. Ni
lovar att ni kan ta fram ett sådant här lätt, billigt och bra flygplan. Ni
får uppfylla det. Ni får satsa egna riskpengar, 200 milj. kr. Det är rena
riskpengar. Beslutet kan bli att man går in för ett utländskt alternativ.
Ni måste ge ett fest pris för den kommande offerten. Då kommer ni
också att få ett större ansvar. Man tryckte också på från vår sida att
industrin skulle få en festare form för sitt eget samarbete, det som
ledde fram till Industrigruppen JAS.

Utredningsarbetet pågick under 1980 till 1982. Det var myndigheterna
— ÖB, CFV och materielverket — som fastställde prestandakraven
för det nya flygplansprojektet. De var naturligtvis gemensamma för de
svenska resp. utländska alternativen. Regeringen fastställde kostnadsramen.
Det var i princip det prolongerade ekonomiska utrymmet, inkluderande
vissa reserver som vi hemlighöll på den tiden. Stor vikt lades
vid lägre driftskostnader — därav viktkravet. Vidare skulle det finnas
tillräckligt utrymme för vapen, motmedel och, som sagt, reserver.

En annan mycket viktig fråga gällde styrning och politisk insyn i
projektet. Hela JAS-arbetet bedrevs med utomordentligt stor öppenhet,
inte minst i förhållande till de partier som stod utanför regeringen —
moderaterna fr.o.m. våren 1981 och socialdemokraterna. Det fenns en
särskild rapporteringsskyldighet från myndigheterna till regeringen.

I det svenska huvudalternativet var den svåraste frågan motorvalet.
Vi började med att kontakta sex potentiella motorleverantörer. Jag
ledde själv de förhandlingarna. Det visade sig snabbt att det fenns två
huvudalternativ. Det var General Electrics 404-motor — något lättare

1989/90:FöU7

Bilaga 4

123

och med något mindre prestanda — och Pratt & Whitneys 1120-motor
— något större och dyrare, men med bättre prestanda. Industrin ville,
sammanfattningsvis, ha en lättare och billigare motor. Inom materielverket
fanns en preferens för den mera kvalificerade och också tyngre
motorn. Försvarsdepartementet var neutralt i den här frågan. Det som
slutligen fällde avgörandet var rekommendationen från köparen, CFV,
att man inom givna parametrar beträffande kostnader och prestanda
skulle välja det högre flygplanantal som den lättare motorn innebar.

Vid studier av de utländska alternativen visade det sig snabbt att
huvudalternativet var en svensk anpassning av antingen F 16 eller
F 18. Det utländska alternativet var ett reellt alternativ för den händelse
att det svenska alternativet inte skulle klara prestandakraven resp.
helt spräcka kostnadsramen.

Själva JAS-beslutet växte sedan fram från hösten 1981 till 1982. I
september—oktober 1981 förordade myndigheterna — ÖB, CFV, materielverket
— en inriktning mot det svenska JAS-alternativet. Det blev
också rekommendationen från 1978 års försvarskommitté, som avgav
sin rekommendation i början av december 1981. Det var dock ett
majoritetsbeslut — socialdemokraterna ställde sig vid den tidpunkten
vid sidan om beslutet. Slutförhandlingar ägde rum under våren 1982.
De avslutades på valborgsmässoafton, den 30 april, 1982 då materielverket
rapporterade till regeringen att man hade uppnått de förhandlingsvillkor
som regeringen hade uppställt. Det rapporterade vi i vår
tur genom försvarsministern till försvarsutskottet.

Detta ledde sedan till riksdagsbeslutet den 4 juni 1982 och till
underskrivandet av fastpriskontraktet den 30 juni 1982. Rent allmänt
vill jag hävda att beslutsunderlaget var bättre när man fattade beslut
om JAS-systemet än när motsvarande beslut fattades om Viggenprojektet.

JAS-ramen, som vi kallar den, var år 1982 ca 25 miljarder kronor,
och den gällde då till år 2000. Däri ingick hela utvecklingsarbetet och
den första delserien på 30 flygplan. Det var det som riksdagen tog
ställning för den 4 juni 1982. Det paketet kostade ca 13 miljarder
kronor. Sedan fanns delserie två, med sina 110 flygplan, som också
ingick i JAS-ramen. Det var för produktionen fram till sekelskiftet.

Man hade då studerat hur många svenska flygplan man behövde
bygga för att det skulle vara kostnadseffektivt med ett svenskt alternativ
jämfört med en utländsk anskaffning. Man beräknade att det svenska
alternativet minst måste leda till 250—280 flygplan. Det förutsattes
naturligtvis att man skulle fortsätta att bygga och leverera flygplan efter
sekelskiftet. Det totala flygplansantalet låg väl omkring 300—350 i de
planer vi då hade.

I flygplansbeslutet 1982 ingick också att man skulle livstidsförlänga
några Drakendivisioner för att få en förstärkning av luftförsvaret.

De slutsatser som jag drar på basis av detta — slutsatser som vi drog
redan då — är att det var riktigt att hoppa över ersättningen av den
lätta attacken och gå direkt på JAS som en ersättare för Viggen. Detta
var kärnan i JAS-beslutet.

1989/90:FÖU7

Bilaga 4

124

JAS-idén är också operativt riktig för Sverige i vår säkerhetspolitiska
miljö. JAS är ett operativt system. Det är inte enbart ett flygplan. Jag
tror att flera av de inledande talarna kommer in på detta. Man måste
se till helheten, inte bara till enstaka prestanda för någon viss flygmotor.

Det var nödvändigt att ta detta beslut i försvarsbeslutet 1982. Ett
icke-beslut 1982 — det fanns de som förespråkade att man skulle
fortsätta att studera olika saker — hade lett till högre kostnader.
Upprätthållandekostnaderna låg på ungefår 400 milj. kr. per år, som
då hade fått spenderas. Om man hade skjutit på beslutet skulle det ha
fått till konsekvens att man hade uteslutit möjligheten av en svensk
flygplansanskaffning, eftersom industrin inte hade kunnat behålla
kompetensen.

En annan poäng med att fatta JAS-beslutet 1982 var naturligtvis att
man på så sätt fick en anknytning produktionsmässigt och utveckJingsmässigt
till upphörandet av Jaktviggenproduktionen, som förutseddes
skola sluttillverkas 1986—1988.

Fastpriskontraktet för utveckling och anskaffning av de första 30
flygplanen var en innovation. Enligt min mening var det nödvändigt
för att man skulle få stadga i beslutet efter tio till tolv års utredande.
Det blev en fråga om inrikespolitisk trovärdighet gentemot opinionen
och flygindustrin och om utrikespolitisk trovärdighet, att man till slut
kunde fatta ett beslut i den svåra flygplansfrågan. Samtidigt hade vi
naturligtvis från regeringens sida och från myndigheternas sida pressat
industrin mycket i fråga om vissa prestanda och kostnader. Med
eftertankens kränka blekhet kau man kanske säga sig att industrin
lovade litet för mycket i denna sin överlevnadsffåga.

Beträffande konstruktionen av avtalet med IG JAS vill jag understryka
en sak som var väsentlig för regeringen, nämligen att man fick
formella åtaganden från de industrikoncerner som stod bakom IG JAS.

I efterhand kan man väl konstatera att prestanda, vikt, underhållskostnaderna
och life eyde cost-parametrarna i stort sett har hållits,
däremot ej ramkostnad och tidtabell. Detta torde vara ganska typiskt
för kvalificerad flygplansutveckling.

Arne Andersson: Bengt Lehander skall nu tala om operativa behov och
ÖB:s behandling .

Bengt Lehander: Herr ordförande! Jag skall först säga något om min
bakgrund. Under tiden 1978—1982 var jag sous-chef och sedermera
chef för planeringsledningen inom försvarsstaben. Jag var även ordförande
för ledningsgruppen JAS mellan 1980 och 1982.

Jag börjar med redovisningen från år 1979. Dessförinnan hade vi
haft omfattande studier i flygplansfrågan, alltsedan 1975 då CFV lämnade
sin attackstudie. Vi gjorde under januari månad 1979 en operativ
värdering av ett alternativ med åtta divisioner JA 37 och sex divisioner
A 20, dvs. en vidareutveckling av JA 37 till attackflygplan. Vi hade ett
annat alternativ med åtta divisioner JA 37, sju divisioner A 38, två
divisioner SK 38 och två divisioner AJ 37. De främsta erfarenheterna

1989/90:FöU7

Bilaga 4

125

av dessa studier var nog betydelsen av ett starkt luftförsvar och möjligheten
att utifrån den hotbild som fanns överleva inom basområdena
för flygplanstyperna.

ÖB rapporterade i februari 1979 till regeringen och konstaterade då
att både A 38/SK 38-alternativet och A 20 kunde klara betydelsefulla
operativa uppgifter. A 38/SK 38-alternativet hade något bättre förmåga
vid gränsinvasion och vid strid på vårt territorium, medan alternativen
i stort sett var jämförbara när det gällde kustinvasion. Det här berodde
på A 20:s något högre jaktförsvarsförmåga, som kompenserade för
möjligheterna att inte överleva så bra inom basområdena. A 38:s
attackkapacitet och möjligheter att överleva i basområdena så att den
skulle kunna insättas i tillfredsställande antal gjorde att den nådde
samma förmåga i detta sammanhang.

ÖB:s rekommendation blev alternativet med A 38/SK 38, under
förutsättning av höjda försvarsramar. I annat fall föredrog ÖB en
inriktning mot utländska alternativ.

Det var främst kostnaderna i närtid som var gränssättande. 1977 års
försvarsbeslut angav i planeringsinriktningen för flygvapnet under perioden
1982 till 1987 att man skulle ha 1 miljard mindre i anslag,
eftersom man inte räknade med att det skulle ske någon flygplansutveckling
under den tiden.

Regeringens svar på ÖB:s underlag blev att varken B3LA, A 38 eller
A 20 skulle komma till utförande. ÖB fick ett nytt utredningsuppdrag,
där vi skulle studera ett attackflygplan kombinerat med skolflygplan på
en lägre nivå än vad B3LA och A 38 hade utgjort. En vidareutveckling
av Jaktviggen till en lägre kvalitetsnivå än som tidigare hade
planerats skulle också studeras.

Det var inte särskilt uppmuntrande att få detta utredningsuppdrag
på en lägre nivå, när vi tidigare hade konstaterat att de andra alternativ
som då var aktuella knappt tillgodosåg våra operativa krav.

Jag skulle bedöma det så att också regeringen kom till insikt om
detta, eftersom man gav en kompletterande anvisning som var baserad
på en anskaffning av ett utländskt attack- och spaningsflygplan, men
med stor vikt lagd vid dess luftförsvarsegenskaper. Det nämndes också
att kvalitetsnivån skulle ligga på F 16-nivå.

Det här alternativet låg bra nära det JAS-ny-koncept som tidigare
studerats i perspektivplaneringen som ersättare för JA 37 och senare
också som ersättare för de attackflygplan som skulle tas fram. Idén att
tidigarelägga anskaffningen av JAS-ny och hoppa över anskaffningen
av ett särskilt attackskolflygplan, att ersätta hela 37-serien med JAS,
kläcktes då. Luftförsvar och överlevnad tillgodosågs därigenom. Vi fick
också den allsidighet som hade så stort operativt värde, eftersom en
motståndare inte kunde veta exakt om han i olika situationer mötte ett
mycket starkt luftförsvar, en stor attackkapacitet eller om vi i vissa
skeden hade en hög spaningsförmåga för att fastställa läget. Allt detta
ligger i den allsidiga JAS-idén.

Diskussioner togs då samtidigt upp med svensk försvarsindustri om
huruvida den var intresserad av att lämna offert på en JAS-ny i
konkurrens med utländska alternativ. Förutsättningarna angavs då vara

1989/90: Fö U 7

Bilaga 4

126

att man skulle vara beredd att ta ett ökat eget ansvar för utvecklingen
och samtidigt stå en större ekonomisk risk. Som vi hörde här tidigare,
svarade industrin också ja på den frågan.

ÖB:s svar på det utredningsuppdrag som han hade fått från regeringen
blev att inget av de av regeringen anvisade alternativen var helt
tillfredsställande från operativa utgångspunkter. Om han blev tvungen
att välja mellan alternativen, var F 16-alternativet att föredra.

ÖB föreslog i stället att man borde inrikta sig på att ersätta samtliga
versioner av Viggensystemet med ett JAS-flygpan, som så långt möjligt
skulle tillgodose de särskilda svenska kraven på allsidighet och anpassning
till vår basfilosofi. Livstidsförlängning av tre till fyra J 35-divisioner
ingick också i förslaget.

De alternativ som sedan togs upp till prövning inom försvaret har
nämnts tidigare. Det var dels en direktanskaffning utifrån, dels en
inhemsk sammanhållen utveckling och produktion med stort inslag av
samarbete med utländska industrier. Inom försvarsstaben inrättades en
ledningsgrupp med uppgift att styra myndigheternas och industrins
verksamhet med JAS-projektet och fortlöpande orientera regeringen.
Framställningar om medel för JAS-projektet skulle ske genom ledningsgruppen.

Under 1980 och 1981 bedrevs omfattande studier för att fastlägga de
operativa kraven och granska de taktiska krav som CFV framförde i
sin programplanering. Ett omfattande samarbete skedde med FMV
rörande utformningen av kontraktet för att man skulle uppnå de krav
statsmakterna ställde för att en inhemsk utveckling skulle kunna
komma till stånd.

I oktober 1981 lämnade ÖB sitt ställningstagande i flygplansfrågan.
Däri föreslår ÖB att beslut skall fettas om utveckling av ett inhemskt
JAS-flygplan. Flygplanssystemet avsågs ge operativt godtagbara flygstridskrafter,
även på längre sikt. Vissa förutsättningar angavs — i
huvudsak oförändrad reell köpkraft, att kontraktsförhandlingarna gav
ett godtagbart resultat, minimering av risker genom en fortlöpande fest
styrning och kontroll av projektet.

I juni 1982 konfirmerade ÖB sitt tidigare ställningstagande i ett
kompletterande underlag till regeringen. Den 30 juni överlämnade
ledningsgruppen sitt uppdrag till CFV, som i fortsättningen skulle
svara för ledningen av anskaffningen av JAS-kontraktet. Därmed var
min redogörelse slut, herr ordförande.

Arne Andersson: Gunnar Lindqvist skall nu redogöra för tekniska
förutsättningar och FMV.s behandling av frågan .

Gunnar Lindqvist: Herr ordförande! Först vill jag som bakgrund nämna
något om anskaffningen av krigsflygplan före JAS 39. Sedan andra
världskriget har vi av olika skäl, främst ekonomiska och säkerhetspolitiska,
utvecklat och tillverkat krigsflygplan inom landet. Industristrukturen
har bestått av Saab som tillverkare och konstruktör av grundflygplan
och sammanhållande för projektet, Volvo Flygmotor som
licenstillverkare av motorer samt av ett antal elektronikleverantörer.

1989/90: Fö U 7

Bilaga 4

127

För de första flygplanstyperna — flygplan 17, 18, 21 och 32 —
tillämpades kostnadskontrakt. För Drakens senare serier och för Viggen
användes incitamentsavtal och fast prisavtal. Allteftersom projekten
framskred överfördes ansvaret successivt på leverantörerna. Det var
ett system som visade på låga kostnader jämfört med utlandet.

Omkring 1970 började flygvapnet och FMV att studera vad som
borde anskaffas efter Viggensystemet för att man skulle kunna lösa
flygvapnets jakt- och attackuppgifter. Man koncentrerade sig dock till
en början mera på att lösa attackuppgifterna och i samband därmed
också skolflygplansfrågan, som vi redan har hört om här.

Men några, bl.a. på FMV, tyckte att möjligheten att gå direkt på ett
jakt- och attackflygplan borde undersökas. Parallellt med studierna av
attackskolflygplan, fast i mycket blygsam omfattning, studerades olika
jakt- och attackprojekt. Det gällde B3LA, JA 85 och JA 90, de två
senare på uppdrag av departementet. Intresset från staberna var då
ganska lågt, varför arbetet helt och hållet koncentrerades på B3LA.
Det lades dock ned 1979.

Efter att man hade studerat ytterligare skolflygplan med ringa taktiskt
värde var det nära att flygindustrin skulle avvecklas. 1 det läget
förde Saab åter fram idén om ett lättare enhetsflygplan, det som kom
att kallas JAS 39.

Idén med JAS 39 är bra och bygger på två grundtankar:

1) I stället för att utnyttja de tekniska framstegen till att öka
prestanda, skulle man göra ett mindre flygplan med endast marginella
prestandaförbättringar. Att det skulle kunna var möjligt berodde på att
även stormakterna började bli bekymrade över kostnadsutvecklingen
och något minskade på takten av prestandahöjningarna.

2) Med hjälp av modern elektronik kan man mera fullständigt
fullfölja tanken med ett enhetsflygplan, dvs. flygplan som kan klara av
jakt-, attack- och spaningsuppdrag utan byte av inre utrustning.

Från departementets sida accepterades Saab:s idé, med tillägget att
konkurrerande anbud från utländska tillverkare skulle jämföras med
det svenska alternativet.

Troligen på grund av intryck från den osakJiga kritik som riktades
mot Viggenystemet ansåg flera att ett beslut till förmån för en svensk
lösning måste innehålla vissa villkor — fast pris på utveckling och
serie, industrin måste redan från början ta ett ökat ansvar i förhållande
till föregående flygplansprojekt. Senare tillkom krav på att flygplanet
bara fick väga 50 % av Viggen — ett krav som kan bli dyrt.

Mot bakgrund av egen och utländsk erfarenhet ansåg FMV att dessa
villkor inte var helt motiverade och riktiga — varför återkommer jag
till senare. FMV bedömde att det var positivt att man skulle göra en
objektiv utredning om för- och nackdelarna med inhemsk kontra
utländsk anskaffning. Frågan hade ju diskuterats så många gånger.

Regeringen gav nu ÖB direktiv om offertarbetets bedrivande. Med
hänvisning till att en konkurrenssituation rådde meddelades bl.a. att
industrin själv, utan påverkan från FMV, skulle besluta om konfiguration,
motor och radar, dvs. det beslut som till nästan 100 % bestämmer
flygplanets effekt, prestanda och livstidskostnader.

1989/90:FöU7

Bilaga 4

128

I samband med tidigare flygplan hade flygvapnet, FMV och industrin
i samförstånd kommit fram till de mest kostnadseffektiva valen.

Offerter inkom på sommaren 1981 — från USA fyra olika flygplan,
från Frankrike ett flygplan och dessutom offert från Industrigruppen
JAS. Det av IG JAS offererade flygplanet var ett bra koncept. Utvärderingen
visade dock att det inte var det bästa alternativet, huvudsakligen
beroende på otillräckliga prestanda. På grund av kravet på högst 50 %
av Viggens vikt, hade man valt F 404 som motor. Vi visste redan från
studierna av J 85 att den skulle ge alltför marginella prestanda.

Utvärderingen, som gjordes av flygstaben, FOA och FMV, samt
israelernas val av en större motor till deras Lavi, liksom det faktum att
våra närmaste grannländer redan hade flygplan med bättre prestanda
under leverans, pekade på att motorvalet inte var optimalt. Optimering
av flygplan är svårt. Det gäller att välja ett antal tekniska lösningar som
sammantaget ger den största effekten i förhållande till de totala kostnaderna.
Effekten bestäms både av prestandanivån hos flygplanet och
dess vapen och det antal flygplan vi har råd med inom en viss
kostnadsram.

Om man håller sig inom rimliga viktgränser och använder samma
tekniknivå så ökar effekten per flygplan med storleken, men det gör
också kostnaden. Ett mindre flygplan blir således billigare, men om
man går ner för långt i storlek minskar effekten drastiskt. En given
kostnadsram, en given tekniknivå och en given hotnivå ger således en
viss optimal flygplansstorlek.

Om nu, som fallet var med den ursprungliga JAS 39, att prestandanivån
är för låg, behöver man öka flygplanets storlek, dvs. välja en
större motor. En annan väg att gå är mot mer avancerad teknologi,
och därmed kan man bibehålla storleken.

Valet av motor var mycket svårt, vill jag påpeka. Det fanns nu,
liksom i fallet med Viggen, ingen motor som passade direkt. Det fanns
två vägar att gå i denna valsituation. Man kunde välja en större motor
och då närmast Pratt & Whitney 1120. Det är samma motor som
israelerna har valt. Det var den tekniskt minst riskbetingade vägen,
men den medförde ökade kostnader för tillverkning och framför allt
för drift. Vi befarade också att vi skulle bli ensamma om den motorn.
Nu vet vi att det skulle ha blivit så, eftersom israelerna har lagt ner sitt
Lavi-projekt.

Den andra vägen var att modifiera och förbättra F 404. Det var den
tekniskt mer avancerade vägen. Den skulle innebära kostnadsökningar,
framför allt under utvecklingsfasen, men också under tillverkningen.
Förhoppningsvis skulle det blir lägre driftskostnader. IG JAS förordade
av olika skäl en lösning med den förbättrade F 404-motorn.

Val av konfiguration var ett annat mycket svårt beslut. IG JAS
föreslog en nosvingelayout, som främst medför fördelar för ett flygplan
som både skall flyga i överljud och underljud. Studierna på 70-talet
hade dock visat att ett pilvingat flygplan med konventionell stjärt var
den bästa lösningen. Då hade emellertid inte utvecklingen av elektriska
styrsystem kommit så långt att man vågade satsa på aerodynamiskt
instabila flygplan. Nu ansåg sig Saab kunna göra detta, mycket till följd

1989/90: FöU 7

Bilaga 4

129

9 Riksdagen 1989/90. 10 sami. Nr 7

av de goda erfarenheterna man hade fått från det digitala styrsystemet i
JA 37. Flera diskussioner och utredningar genomfördes för att belysa
frågan.

På hösten 1981 utfärdade regeringen och ÖB nya direktiv om att
arbetet skulle koncentreras på det svenska alternativet. JAS 39 skulle
väljas, om flygplanet kunde visas vara godtagbart ur taktisk och ekonomisk
sypunkt. I praktiken hade man övergått från en konkurrensupphandling
till en monopolupphandling.

Efter flera ingående diskussioner med Industrigruppen JAS accepterade
FMV en förbättrad 404, den som nu kallas RM 12, som bas för
projektet och även nosvingekonfigurationen, dock först sedan IG JAS
åtagit sig ett omfattande verifieringsprogram och funktionssäkerhetsgarantier.
Prestandakraven kunde nu anses uppfyllda. Under resten av
1981 och våren 1982 fullföljdes specifikationsarbetet och avtalsförhandlingarna.

För att det skall vara någon mening med ett fastpriskontrakt måste
det finnas en fast specifikation. Det var egentligen för tidigt att 1982,
innan flera tekniska osäkerheter hunnit undanröjas, få fram en hundraprocentigt
täckande specifikation, men genom ett intensivt arbete
hade vi då kommit så långt att det var berättigat att tala om ett
fastpriskontrakt. Avtalet från 1982 omfattade utvecklingen av en serie
på 30 flygplan samt viss underhållsutrustning. Dessutom angavs riktpris
och takpris på ytterligare 110 flygplan i delserie två. Efter jämförelser
med de utländska offerterna och omfattande studier av andra
utländska flygplan bedömde FMV avtalet som rimligt. Det har alltid
varit FMV:s policy att få fram rimliga kontrakt. Att tvinga på en
leverantör ett orimligt kontrakt leder förr eller senare till att kunden,
staten, får betala notan.

FMV angav dock vissa förutsättningar som borde gälla för projektet:

- Det bedömdes vara erforderligt med en viss ökning av den s.k.
JAS-ramen, dvs. den del av totalkostnaden som omfattar i stort sett
de 140 första flygplanen.

-Full kompensation måste lämnas för index- och valutaändringar.

— Dessutom måste det utanför JAS-ramen finnas medel för utveckling
av en ny version att levereras efter år 2000, och de medlen måste
inplaneras redan under 90-talet.

-Programmet bör omfatta mer än 250—300 flygplan — i annat fall
förordade FMV en utländsk anskaffning.

Jag ber att få återkomma senare under utfrågningen med ytterligare
uppgifter.

Arne Andersson: Harald Schröder skall nu belysa Industrigruppen JAS
syn på projektet .

Harald Schröder: Herr ordförande! Som vi redan har hört var andra
delen av 70-talet en mycket osäker tid för flygindustrin. Ett stort antal
projekt studerades, alltifrån vidareutvecklingar av Draken och Viggen
till helt nya flygplan avsedda som skol- och attackflygplan, t.ex. B3LA.
När detta projekt lades ner våren 1979 saknade flygindustrin helt
framtida utvecklingsprojekt. Detta skulle kunna leda till en relativt

1989/90: FöU 7

Bilaga 4

130

snabb avveckling av utvecklingsorganisationen, och fem till tio år
senare skulle också en stor del av verkstadspersonalen sakna arbete.
Totalt skulle omkring 6 000 personer behöva sägas upp på grund av
brist på arbetsuppgifter. Tekniskt stöd till flygvapnets fortsatta användning
av Draken och Viggen skulle upphöra eller avsevärt försvåras. De
ekonomiska konsekvenserna för flygvapnet och flygindustrin skulle bli
mycket stora.

För industrin kunde det således vara fråga om en total avveckling
och nedläggning.

När riksdagen våren 1980 fattade ett principbeslut om att flygplansanskaffningen
borde inriktas mot att i början av 1990-talet inleda
ersättningen av Viggensystemet med ett JAS-system, innebar detta
därför en möjlighet för den svenska flygindustrins överlevnad.

Den svenska flygindustrin skulle fa offerera ett svenskutvecklat
flygplan, i konkurrens med fyra amerikanska flygplan, bl.a. F 16 och
F 18. Industrin förutsattes satsa egna medel, i dagens penningsvärde ca
400 milj. kr., och staten lika mycket för de inledande två årens
projektstudier.

De alternativ som studerades var, som ni har hört,

- köp utomlands
-slutmontering i Sverige
-samutveckling

- inhemsk sammanhållen utveckling.

Det sista alternativet innebar att industrin uppmanades att anskaffa
delsystem ingående i flygplanet från utlandet i syfte att nedbringa
kostnaderna.

Något passande objekt utomlands för s.k. samutveckling kunde inte
definieras trots omfattande undersökningar. Alternativen var därför
endera köp utomlands eller "inhemsk sammanhållen utveckling", dvs.
det som blev JAS 39 Gripen.

Våren 1982 godkände riksdagen utveckling och anskaffning av
JAS 39 Gripen. Kostnadsmässigt var utländsk anskaffning likvärdig
med den inhemska. Därtill kom ett antal positiva faktorer, både
säkerhetspolitiska och industriella. Av de industriella kan följande
nämnas:

-Sveriges flygtekniska kompetens att utveckla och tillverka flygplan

kan bibehållas.

-Flygindustrin är en av de få industrier som inrymmer många spetsteknologier.
Nya forskningsrön kan därför bli av stor betydelse även

för andra branscher.

Dessutom minskade behovet av utländsk valuta.

Genom att JAS-flygplanet är mindre än Viggen och har färre
förädlingstimmar måste man på sikt förutse en lägre sysselsättning för
militärt flyg inom industrin. För att åstadkomma en lämplig sysselsättningsnivå
skulle industrin kombinera den militära verksamheten med
en kraftfull inriktning på utveckling och produktion av civila produkter,
främst inom flyg- och rymdområdena. Staten bidrog med ett lån
på 350 milj. kr. till Saab-Scanias satsning på utveckling av passagerar -

1989/90:FöU7

Bilaga 4

131

flygplanet Saab 340, en satsning som totalt uppgått till drygt 2 000
milj. kr. Staten bidrog också med lån till Volvo Flygmotors deltagande
i civila flygmotorprojekt.

Våren 1982 tillkom önskemål från statens sida om civila industriella
projekt utanför JAS-projektet och med regionalpolitisk inriktning.
Företagen i Industrigruppen JAS utlovade därför att genom olika
åtgärder tillföra drygt 800 nya arbetstillfällen till sysselsättningssvaga
regioner, varav minst 100 i Norrbotten. — Detta löfte har sedermera
uppfyllts och mer till.

Vidare har Industrigruppen JAS utlovat att medverka till affärer av
"off-set"-karaktär, där utländska underleverantörer till JAS skall förmås
att lägga ut beställningar till svensk industri. Denna verksamhet
pågår och har gett avsevärda resultat.

Läget för flygindustrin under perioden 1979—1982 kan alltså karakteriseras
med orden "att vinna JAS-kontraktet eller försvinna". Staten
hade således en stark förhandlingsposition. Under förhandlingarnas
gång krävdes såväl minskade priser som skärpta åtaganden, både tekniskt
och kommersiellt.

Industrigruppen JAS bedömde dock att det skulle vara möjligt att
genomföra arbetet enligt avtalet.

Roland Brännström: Herr ordförande! Den bakgrundsbeskrivning som
vi har fatt överensstämmer ganska väl med den bild som jag själv har
av projektets gång efter att ha deltagit dels i 1978 års kommitté, dels i
1982 års beslut. Den föranleder ändå ett par kontrollfrågor, som jag
tycker kan vara av värde i detta sammanhang. Den första kan betraktas
som allmän och anknyter i huvudsak till Sven Hirdmans beskrivning.
Den andra har litet grand att göra med teknikvalet, framför allt med
den diskussion som fördes i anslutning till motorvalet.

Min minnesbild är den att den politiska processen genomfördes på
ett sätt som låg i linje med majoritetsståndpunkten i kommittén inför
1982 års beslut, men att det till den fogades en reservation med ett
antal kontrollpunkter. I reservationen ifrågasattes framför allt i vilken
utsträckning den ekonomiska ramen skulle kunna hållas i ett projekt
som skulle avse en så omfattande tidsperiod. Sven Hirdmän nämnde
ett belopp som i utgångsläget uppgick till ca 20 miljarder och som
skulle ingå i den plan som togs fram i samråd mellan departement och
myndigheter. I verkligheten landade vi i 1982 års beslut på omkring
24,7 miljarder med de reservationer som vi från socialdemokratiskt
håll hade anfört i anslutning till projektet.

Min fråga är: Upplevdes differenserna mellan majoritetssynen och
den uppfattning som vi reservanter hade som besvärande i det skede
när regeringen drev igenom projektet i riksdagen?

Beträffande motorn är min fråga följande: Var motorvalet så svårt
som det i varje fall under en viss period framstod att vara?

Arne Andersson: I denna omgång lämnar jag ordet till en företrädare
för varje parti för frågor och ger tillfälle för att besvara dem. I övrigt
kan man återkomma under senare avsnitt.

1989/90:FöU7

Bilaga 4

132

Ivar Virgin: Herr ordförande! Utvecklingen av JAS kan enligt min
mening i betydande utsträckning betraktas som ett industriutvecklingsprojekt.
Jag vill fråga Harald Schröder vad som hade hänt med den
tekniska utvecklingen inom landet om vi hade direktimporterat eller
licenstillverkat flygplanen i Sverige.

Jan Jennehag: Mina frågor riktar sig närmast till Sven Hirdmän, delvis
mot bakgrund av vad Gunnar Lindqvist och Harald Schröder sade.
Enligt vad jag har förstått av framställningen hittills om kontraktsformer
var det enda som över huvud taget diskuterades ett fastpriskontrakt
och en seriebeställning. Förekom det några andra diskussioner,
och hur långt fördes de? Vilka alternativ till en seriebeställning fanns?

Beträffande den första delserien om 30 flygplan: Vilka diskussioner
fanns om en kortare serie resp. om en längre serie? Slutligen vill jag
mot bakgrund av svårigheterna att fl fram specifikationer för ett
fastpriskontrakt fråga: Hur ändrade sig dessa förutsättningar under
tiden?

Inger Schörling: Jag vill fråga Gunnar Lindqvist: De utländska offerterna
utvärderades i april —maj 1981, medan svaret på offerten från Saab
inte kom förrän i juni. Min fråga är: Varför gällde inte normala
upphandlingsregler med ett sista datum för offertinlämnandet?

Är det vidare korrekt att Gunnar Lindqvist reserverade sig i FMV:s
namn mot kontraktstecknandet 1982 och varför?

Hans Lindblad: En fråga närmast till Gunnar Lindqvist. Beträffande de
utländska alternativen kan det väl sägas att det inte togs ställning till
vilket som var bäst utan bara till om det svenska alternativet var
tillräckligt bra och höll sig inom kostnadsramen. Under sådana förhållanden
skulle valet ske. Det gjordes alltså inte en avvägning projekt
mot projekt.

Man sade också att de utländska alternativen belastades med vidmakthållandekostnaderna
för Viggen. Det var litet förvirrande att man
när man skulle köpa en maskin från utlandet lade på kostnaderna för
vidmakthållandet av befintliga system. Man granskade JAS-konceptet
mycket noga. Hur mycket granskade man reellt de utländska alternativen?
De byggde inte på offerter utan på vad som under hand hade
sagts om kostnaderna.

Den fråga som jag tycker är viktigast är: Hade man över huvud taget
någon föreställning om huruvida det skulle gå att få F 18 under den
aktuella tiden? Förutsättningarna för detta byggde helt på vilka andra
länder som skulle köpa F 18. I dag tyder mycket på att F 18 inte
kommer att vara tillgängligt för leverans förrän ett stycke in på nästa
sekel. Låt mig dock fråga Gunnar Lindqvist: Hur noga granskade man
egentligen de utländska alternativens realiserbarhet?

Gunnar Björk: Det förekom en del kritik i samband med beslutet. I
första hand var kritiken inriktad på att det var ett för litet och för
billigt plan. Man menade att motorn inte var tillräcklig, och man var
frågande till styrsystemet. Jag vill på en av punkterna ställa en fråga till
Gunnar Lindqvist.

1989/90: Fö U 7

Bilaga 4

133

Du tillhörde dem som var kritiska mot det motorval som gjordes.
Du sade också att Lavi-projektet är nedlagt och att vi skulle ha stått
ganska ensamma. Vad skulle det egentligen ha betytt för JAS-projektet,
om vi följt dem som föreslog en annan motor? Hur skulle läget ha
varit i dag under sådana förhållanden?

Arne Andersson: Också jag vill till Gunnar Lindqvist ställa en fråga, av
mjuk karaktär. Spörsmålet om planets instabilitet är för en amatör
fortfarande fantasieggande. Var det för åtta till tio år sedan ett normalt
tekniskt steg framåt, eller var det mera ett tekniskt steg ut i rymden?
Var det fantasieggande att ta det steget 1982?

Sven Hirdmän: Låt mig börja med Roland Brännströms fråga. För
regeringen var det utomordentligt viktigt att så långt som möjligt ha
socialdemokraterna med sig i beslutet. Regeringen var mycket medveten
om att den endast hade tre rösters majoritetsövervikt i riksdagen,
att flygplansbeslutet var mycket stort, att det mycket väl kunde bli
andra regeringar och att man inte bör riva upp utan bör ha samförstånd
om så stora försvarspolitiska beslut som JAS-anskaffningen skulle
utgöra. Därför var man från departementets och från regeringens sida
mycket angelägen om att hålla socialdemokraterna informerade. Jag
tror att den första informationen gavs redan i januari 1980, och den
fortsatte sedan hela tiden framöver.

När försvarskommittén lade fram sitt betänkande i december 1981
var det inte, som jag kommer ihåg, ett direkt nej från socialdemokraterna,
utan man ville avvakta — man passade litet. Jag skulle tro att
det sedan var i mars 1982 som man formulerade mera precisa krav
från socialdemokraternas sida i sex, sju eller åtta punkter. De gällde
motmedel, litet om prestanda, kostnader m.m. Om dessa krav uppfylldes,
skulle man från socialdemokratisk sida kunna ansluta sig till
projektet.

Detta tog regeringen mycket seriöst på. Vår bedömning när förhandlingarna
var klara på Valborgsmässoafton 1982 var den att myndigheterna
och industrin hade kommit fram till en lösning som uppfyllde
även de socialdemokratiska kraven. Det var en politisk bedömning
som man gjorde. Det fanns förhoppning om att man skulle få en stor
majoritet för förslaget i riksdagen i början av juni. Nu blev det inte så,
men man gick alltså mycket långt från departementets och regeringens
sida för att få med socialdemokraterna i detta utomordentligt viktiga
beslut. Det påverkade också förhandlingarna.

Beträffande kostnadsramen gjorde vi när vi började se på detta
1979—1980 i departementet en ekonomisk analys och kom fram till
att det med antagandet om en prolongerad ram fanns ett utrymme, jag
tror det var i prisläget februari 1979, om ca 19 miljarder kronor för en
ny flygplansanskaffning. När det indexerades upp till 1982 års prisläge
hamnade man på ca 25 miljarder, och det har sedan med inflation
m.m. stigit till någonting omkring 45—50 miljarder.

Roland Brännström frågade också om det fanns variationer beträffande
antalet flygplan, och så var det. Min minnesbild är den att vi
ursprungligen diskuterade en total anskaffning före sekelskiftet av 150

1989/90:FöU7

Bilaga 4

134

JAS-flygplan, nämligen 30 i delserie ett och 120 i delserie två. Av
kostnadsskäl blev man dock tvungen att dra ner antalet till 110 i
delserie två.

Jan Jennehag tog upp frågan hur fastpriskontraktet kom in. Det var
industrin som redan på hösten 1979 hade erbjudit sig att leverera ett
sådant här flygplan mot ett fastpriskontrakt. Det var ett åtagande som
man gjorde från Saab:s och sedermera IG JAS sida, och regeringen tog
fasta på detta. Regeringen hade ju ett intresse av att hålla kostnaderna
nere liksom också av att binda upp industrin — att få industrin att stå
för en så stor del av risken som möjligt — och det ansåg man att man
gjorde genom att följa linjen med ett fastpriskontrakt. Sedan var det
också en nödvändighet för att få det definitiva beslutet. Erfarenheterna
från 70-talet förskräckte inför att ta bara ett delmoment omfattande
utvecklingen under de första två, tre åren. Man började då på ett
projekt som man sedan lade ned. Det blev ingenting av det. Nu gällde
det att binda upp alla parter.

Jag kan beträffande motorvalet säga att det var en mycket besvärlig
fråga. Det förekom olika tekniska synpunkter, och stämningarna var
tidvis ganska upprörda. Jag har under senare tid tjänstgjort som
ambassadör i Israel i fyra år och noga följt det israeliska Lavi-projektet.
Det har, som sagts här, lagts ned. Det var tre skäl som föranledde
nedläggningen av Lavi. Det första var att det mot slutet blev för få
flygplan. I slutdelen av projektet skulle man tillverka bara 90 flygplan,
och då blev det inte kostnadseffektivt. Det andra skälet var att det blev
dyrt på grund av tyngre motor och andra egenskaper som lades in. Det
tredje skälet var den för dåliga styrningen, att man inte hade konstruktionen
med fasta åtaganden från industrin. Det är mina minnesbilder
från det projektet.

Gunnar Lindqvist: Först några ord om JAS-ramen. Vi sade att en
förutsättning borde vara att man något ökade JAS-ramen i förhållande
till den ursprungliga i samband med kontraktsskrivningen 1982. Låt
mig här något beskriva vad JAS-ramen innebär. JAS-ramen är i stort
sett kostnaden för utveckling och tillverkning av 140 flygplan och av
vapen till dessa. De versioner som kommer efteråt ingår alltså inte i
JAS-ramen. Det måste man ha klart för sig när man diskuterar detta.
Vi har samtidigt sagt att ekonomi skulle vinnas, om man tillverkade
mer än 300 flygplan. Ramen för JAS-projektet är alltså inte alls
detsamma som den s.k. JAS-ramen.

Motorvalet var mycket svårt. Vi skulle göra ett unikt flygplan, och
det fanns naturligtvis ingen motor som var gjord för detta flygplan. Vi
hade olika alternativ. Vi kunde gå vidare i teknologin, förbättra
existerande konstruktioner och ligga på framkanten när det gällde
teknologi. Det innebar naturligtvis ekonomiska och tekniska risker.

Vad beträffar den andra vägen, en större motor, visste vi att kostnaderna
på grund av en sådan motor skulle öka.

Vi har från FMV hela tiden försökt att intala Förenta Staternas
marin att den borde vara intresserad av vår version av F 404. Man har

1989/90: Fö U 7

Bilaga 4

135

där F 404 i F 18, men två i varje flygplan. Jag tror att vi delvis har
lyckats med att 11 med dem på tåget, och därmed kan kostnadsökningarna
kanske delvis komma att delas med US Nävy.

Vid ett val av Pratt & Whitney 1120 hade vi blivit ensamma. Vi
hade fått stå för alla vidareutvecklingskostnader, och de är mycket
stora. Frågan var: Skulle man lägga ned pengar med detsamma, få en
viss kostnadsökning, som man senare skulle få kompenserad genom
billigare underhåll, eller skulle man satsa på mindre utvecklingskostnader
men sedan få dyrare bränslekostnader osv.? Det var ett svårt val.

Vad gäller specifikationer var vi 1981 inte klara med dessa. Det
återstod mycket i det avseendet med avseende på den offert som vi fick
från industrin. Vi hade ett intensivt arbete med detta, och någon till
100 % täckande specifikation nådde vi inte. Vi hade ett par öppna
punkter när kontraktet skrevs, men de är hanterbara. Vi ansåg därför
att specifikationerna var tillräckligt fasta för att man skulle kunna
kalla det ett fastpriskontrakt.

Det förhållandet att det var olika dagar för offertinlämnandet tror
jag faktiskt inte gjorde särskilt mycket. Offerterna var ändå så pass
omfattande och vi hade så stora frågelistor att man, om det blev en
rejäl konkurrenssituation mot slutet, ändå skulle ha tvingats att komma
in med begäran om ett s.k. sista anbud. Då skulle man ha fastställt
det till precis samma dag. Rent upphandlingstekniskt saknar det därför
betydelse att det var en månads skillnad, och denna kände dessutom
parterna till.

Jag reserverade mig inte mot beslutet att skriva på ett kontrakt 1982.
Det hade beträffande den utländska och den svenska konkurrenssituationen
gjorts en utvärdering av flygstaben och FOA med FMV som
medverkande, och i den kom man, som jag sade förut, fram till att den
ursprungligen offererade JAS 39 inte var det bästa alternativet. Med
därefter gjorda modifieringar blev det alternativet dock så småningom
godtagbart. Regeringen ändrade direktiven 1981 till att man inte skulle
fullfölja konkurrensupphandlingen, och därför slutade värderingen där
mellan de olika alternativen. Man ansåg att man skulle se efter om det
svenska alternativet blev godtagbart för det svenska försvaret.

På frågan om vi kunde få tillgång till F 18 vill jag säga: Det tror jag.
Jag tror fortfarande att vi skulle ha kunnat få köpa F 18.

Att ett flygplan är instabilt är en teknisk komplikation, men tekniken
går framåt, och vi hade, som jag sade förut, mycket långa och
intensiva diskussioner om detta. Det är alltid risker involverade i ett
flygplan. Man måste ha klart för sig att man aldrig kan flyga utan att ta
någon som helst risk. Det är svårt att väga riskerna mot varandra, men
med ett tillräckligt bra utprovningsprogram och en verifikation bakom
sig med erfarenheter av det styrsystem som vi hade i JA 37 borde vi
klara detta. JA 37 är inte ett instabilt flygplan och har inte heller fly
by wire-system, men det är ett digitalt system, och i Viggensystemet
lärde vi oss att hantera sådana frågor. Baserat på detta ansåg vi i FMV
att vi kunde gå med på det konfigurationsval som Industrigruppen
hade gjort.

1989/90:FöU7

Bilaga 4

136

Harald Schröder: Man har frågat vad som hade hänt om man hade
köpt ett flygplan utifrån eller licenstillverkat ett sådant? — Jag tror att
man ändå ytligt sett hade studerat licenstillverkning och bedömde att
sådan skulle bli rätt mycket dyrare — kanske omkring 25 % — än
direktköp. Därför avfördes licenstillverkningsalternativet ganska tidigt
ur diskussionerna. Vad som återstod var att köpa utomlands eller att
utveckla i Sverige.

Vad gäller köp utifrån var man omkring 1980 i ett läge där man
sedan ett eller två år tillbaka hade börjat serieleverera JA 37. Man
hade då behov av att sätta någonting i händerna på utvecklingsorganisationen.
Om man inte hade haft någon sådan arbetsuppgift som JAS
sedan kom att bli, hade den organisationen fått avvecklas med omedelbar
verkan. Det hade rört sig om flera tusen personer. Detta skulle så
småningom ha spritt sig till verkstaden på Saab, som då inte skulle ha
haft något objekt att tillverka. Totalt skulle ungefär 6 000 arbetstillfällen
ha försvunnit. Vi skall också komma ihåg att den civila verksamheten
då inte alls var så utvecklad som den nu har blivit. Totalt sett
skulle väl flygindustrin under sådana förhållanden ha försvunnit i
Sverige.

Arne Andersson: Med hänsyn till tidsprogrammet gör vi från podiet
den bedömningen att de frågeställare som ännu inte kommit till tals i
denna omgång i stället kan få komma till tals under de efterföljande
programpunkterna, framför allt i den sista frågerundan, där ordet
verkligen skall vara fritt. Vi går därför nu över till avsnittet om
JAS-systemet.

3. Systemet JAS 39

- Utformning i stort

- Krigsorganisation, tänkt användning

- Tidskrav
-Alternativ till JAS

Lars-Erik Englund: Herr ordförande! Jag vill i anslutning till den
bakgrundsredovisning som här har lämnats notera att de framtidsstudier
som flygvapnet bedrev under andra halvan av 70-talet tydde på att
vi långsiktigt inte skulle få råd att anskaffa en särskild flygplanstyp
eller en särskild version för var och en av uppgifterna jakt, attack och
spaning. Med jakt menar jag då luftförsvar, med attack bekämpning av
invasionsföretag till sjöss eller till lands och med spaning flygburen
underrättelseinhämtning genom foto- eller radarspaning. Samtidigt
som vi arbetade med den s.k. flygplansfrågan, dvs. med allt från B3LA
till SK-2, visade studierna att vi på längre sikt borde gå in för ett
enhetssystem, som i sig kunde lösa de uppgifter som låg i beteckningen
JAS. Tekniska studier visade att det nu var möjligt att fullt ut realisera
idén om ett enhetsflygplan. Egentligen var det en pånyttfödelse om
idén bakom Viggen, som dock kom att byggas i fyra versioner.

JAS 39-systemet innebär att man kan växla till ny uppgift enbart
genom att skifta yttre utrustning och vapenlast vid klargöring mellan
stridsuppdrag. Det betyder t.ex. att flygplanets radarutrustning skall

1989/90: FöU 7

Bilaga 4

137

kunna upptäcka, mäta in och beräkna anfall mot både luft- och
sjömål. Radarn liksom flygplanets kommunikations-, navigerings- och
motmedelsutrustning skall med hjälp av datorteknik överta mycket av
det beräknings- och bedömningsarbete eller val av lämplig taktik som
med hittillsvarande system vilar tungt på föraren. Detta gör det möjligt
för en och samma förare att lösa de olika uppgifterna.

Bakgrundsbeskrivningarna har hittills fokuserats mycket till de tekniska
aspekterna på JAS 39. Jag vill här framhålla att för vår del
innebär JAS radikalt förbättrade luftoperativa möjligheter enligt följande: Den

som i dag skulle överväga militärt hot mot Sverige vet att vi har
11 divisioner för kvalificerat luftförsvar, 6 divisioner för kvalificerade
attackuppgifter och 3 divisioner för flygspaning. Därmed har en tänkbar
angripare en tydlig grund för bedömning av sitt resursbehov.

Om dessa 20 divisioner i en framtida situation är ersatta med 20
JAS-divisioner har vi operativ handlingsfrihet att i varje given situation
själva välja hur vi bäst utnyttjar systemet, t.ex. genom att nära nog
kunna fördubbla luftförsvarskapaciteten jämfört med i dag eller genom
att tredubbla attackkapaciteten.

Om någon då överväger att hota Sverige militärt måste han jämfört
med i dag antingen göra större resursinsats eller ta större risk, dvs. JAS
39 ökar vår krigsavhållande effekt vid en och samma storlek på
flygvapnet.

Attackviggen kom i tjänst 1971, och den sista Jaktviggen levereras i
juni i år. Omsättningen med JAS 39 blir på samma sätt utdragen över
mycket lång tid. Eftersom omvärldens stridskrafter under så lång tid
mer eller mindre ändrar teknik och taktik, och eftersom också våra
tillverkningsmetoder säkert ändras, är det från början ett krav att
JAS 39 har en inbyggd potential för vidareutveckling. Medan ett
ställningstagande till en delserie två är en fråga inför 1991 års försvarsbeslut,
menar jag för egen del, mot bakgrund av de uppkomna
förseningarna av projektet, att en slutlig bedömning av vidareutvecklingsbehovet
kan anstå till ett beslut 1996.

De första JAS-leveranserna behövs för att ersätta de äldsta Attackviggarna.
Överströmningarna av flygförare från flygvapnet till flygbolagen
under 1980-talet har medfört att vi har tagit ut mindre flygtid ur
Viggensystemet än som beräknades 1982. Viggens livslängd har alltså
ökat något, och förseningarna i JAS-projektet är därför ännu inte
tidskritiska.

Med hittills given inriktning har JAS 39 en inbyggd automatkanon
mot luftmål. JAS 39 kan dessutom bära samma värmemålsökande
jaktrobotar som Jaktviggen. Redan detta ökar i och för sig luftförsvarsförmågan
när Attackviggen börjar ersättas, vilket är i linje med försvarskommitténs
starka betoning av kraven på ett starkt luftförsvar.
För full luftförsvarseffekt krävs dock i närtid val av handlingslinje för
anskaffning av radarjaktrobot till JAS 39.

Jag vill inledningsvis också beröra frågan om utländska alternativ.
Alternativa utländska flygplanssystem under utveckling har högre ambitionsnivå
än JAS 39 och de är därmed dyrare. Ett alternativ måste

1989/90: Fö U 7

Bilaga 4

138

därför sökas bland de system som är under tillverkning. För ett
alternativ förutsätts att det kan omkonstrueras för att passa ihop med
den svenska profilen på bassystemet och den utbildningsnivå som vi
hinner nå under grundutbildning av våra värnpliktiga.

Alternativet skall också anpassas till våra stridslednings- och kommunikationssystem
och slutligen till våra specifika elektroniska motmedel
och våra vapen. Rent tekniskt finns det nog inget hinder för
detta, men jag bedömer att tiden nu är förbi för att vi, utan en
betydande nedgång i vår operativa effekt, skulle hinna byta fot och
överväga ett utländskt alternativ.

Det måste också bedömas som osannolikt att ett utländskt alternativ
skulle kunna anskaffas i så låg tillverkningstakt som vi räknar med för
JAS 39, dvs. möjligheterna att som när det gäller JAS 39 fördela
betalningarna över lång tid blir mycket mindre. Den senaste utvärderingen
av utvecklingsarbetet, som försvarets materielverk gjorde i höstas,
visar att JAS 39 i serieversion bedöms fa prestanda och egenskaper
som svarar mot uppställda krav.

Trots hittillsvarande motgångar, förseningar och kostnadsökningar
anser jag att JAS 39 fortfarande är det bästa alternativet för de uppgifter
som flygvapnet har att lösa.

Jan Jennehag: Flygvapenchefen gav det bestämda intrycket av att flygvapnet
vill ha JAS-projektet, åtminstone när det gäller Lars-Erik
Englund personligen. Det är bra med JAS, det är t.o.m. bra med
förseningarna, menade Lars-Erik Englund.

Till bilden hör väl en del omständigheter som inte varit helt positiva
för flygvapnet. Projektet har ändå kostat en hel del under den här
tiden, både funderingar om när projektet är färdigt för att tas i anspråk
av förband och dessutom har stora resurser avsatts för administrativa
ändamål, t.ex. utredande även från flygvapnets sida. Projektet har väl
inte direkt underlättats genom de pilotavgångar som Lars-Erik Englund
inledningsvis nämnde.

Jag vill därför fråga: Vad har JAS-projektet för flygvapnets del betytt
av resursbortfall och krångel i organisationen?

Iréne Vestlund: Flygvapenchefen sade någonting om att ett beslut om
delserie två kan anstå till 1996, om jag uppfattade det hela rätt. Som
politiker ställs jag ofta inför frågan om man rent militärpolitiskt gör
en annan bedömning av utrustningen av JAS än den man gjorde när
beställningarna effektuerades. Jag avser då den omvärldsanalys som
ändå görs. Skulle detta i så fall innebära ytterligare kostnader för
utveckling av ett alternativt plan?

Kerstin Ekman: Den nuvarande tidsplanen innebär ju en senareläggning
av introduktionen och starten av JAS-systemet. Såvitt jag förstår
menade flygvapenchefen att detta inte behöver betyda att det blir en
neddragning av flygvapnets krigsorganisation, eftersom tidsplanen är
mer flexibel när det gäller Viggensystemet, beroende på bl.a. pilotbristen.
Man har alltså ytterligare återstående flygtid kvar på Viggarna.

1989/90: Fö U 7

Bilaga 4

139

Nu hamnar man längre fram i tiden. Innebär detta att man måste se
över Viggensystemet och kanske göra modifieringar av bl.a. radarn,
eftersom Viggen skall fungera och ingå i krigsorganisationen längre än
planerat? Vad behöver göras utöver det som ursprungligen var planerat? Paul

Ciszuk: Såvitt jag förstår bullrar JAS Gripen mer än Viggen, även
innan man har vässat motorn. I min hemstad, Uppsala, kommer detta
att drabba ca 60 000 människor. Detta med motorn är ju känt sedan
gammalt, så man är antagligen medveten om problemet. Förmodligen
har man också beräknat kostnaden för att åtgärda detta. Vad kostar det
att t.ex. flytta flygflottiljerna i Uppsala, Norrköping och Östersund?

Lars-Erik Englund: Jan Jennehags fråga mynnade ut i vad JAS har
betytt i fråga om resursbortfall, krångel och oro. Om man försöker
värdera vad detta har betytt för flygvapnets ledning, tror jag att man
kommer fram till att svårigheterna som uppstod i början av 70-talet
med att fä till stånd en kontinuitet i att skapa framtida flygvapeneffekt
var mycket stora. Riksdagens beslut 1982 och 1983 gav nog en känsla
av att det åtminstone fanns ett framtida flygvapen att ha bekymmer
om. Jag vill för egen del säga att jag fortfarande är inne på den vägen.

Till Iréne Vestlund vill jag säga att jag kanske uttryckte mig slarvigt,
men innebörden i vad jag sade var att delserie två förvisso nu måste tas
med i riksdagens försvarsbeslut, men frågan om huruvida och i hur
stor grad man behöver vidareutveckla JAS kan — enligt min mening
— anstå till ett försvarsbeslut 1996.

Kerstin Ekman undrade över behovet att vidareutveckla eller modifiera
Viggensystemet. Den tidskris som just nu kan föreligga gäller
ersättning av Attackviggen och Spaningsviggen. Eventuell ersättning
därefter av Drakarna och framför allt Jaktviggen ligger med nuvarande
tidsskisser så väldigt långt fram i tiden att denna fråga inte går att
besvara i dag. Jag kan bara gissa, men hittillsvarande uppläggning
betyder inte att det reses krav på modifiering av Viggen. Det kan
naturligtvis hinna rinna mycket vatten under broarna fram till efter
sekelskiftet.

Paul Ciszuk tog upp bullerfrågan. Den är besvärlig att lösa. Efter det
att Viggen ersatte Drakenflottiljerna har staten och flygvapnet redovisat
nya bullermattor avseende Viggen, som har ett lägre buller, vilket
därmed har medgivit att kommunerna i sina bebyggelser — åtminstone
i sina planläggningar — har flyttat bostäderna närmare flottiljerna.
JAS-motorn beräknas bullra högre än Viggen. Teoretiska beräkningar
tyder på att JAS kommer att bullra lika mycket som Draken har
bullrat under alla år. Jag vill understryka att dessa beräkningar är
preliminära. Vi har ännu inte hunnit att genomföra praktiska mätningar.

Teoretiska värden är nu utsända till alla lokala myndigheter. Nu
förestår samarbete och samverkan mellan flottiljer och kommuner för
att utröna eventuella möjligheter att förändra flygbanor och planens
uppträdande eljest i samband med start och landning.

1989/90: FöU 7

Bilaga 4

140

Vad det skulle kosta att flytta flottiljerna i Norrköping, Uppsala och
Östersund vet jag inte. Jag kan konstatera att Östersunds kommun för
egen del nog inte tänker komma på den tanken.

Jag vill understryka att tanken på en omkonstruktion av motorn för
att minska bullret nog är dödfödd. Bullret beror på att motorn är
byggd för överljud och därför har ett annat s.k. by-pass-förhållande än
Viggenmotorn. Det blir en, på teknikernas språk, s.k. strålemission
som inte är mycket att göra åt. Själv har jag faktiskt inte känt till detta
på ett tidigt stadium.

Roland Brännström: Detta är egentligen en följdfråga kopplad till föregående
avsnitt och den diskussion som fördes om JAS-systemet och de
140 planen i de avtal som träffats. Hur ser man nu på JAS-ramen? Låt
säga att den i dagsläget, beroende på var slutuppgörelsen hamnar,
ligger någonstans mellan 45 och 52 miljarder kronor.

I grundplaneringen förutsattes det att det skulle handla om 250—300
plan. Om man ser in i 2000-talet, då Viggensystemet har tjänat ut, kan
man fråga sig hur flygvapnet, och kanske också ÖB, ser på möjligheten
att inom rimliga penningramar nå upp till den numerär, strategiskt,
som ändock låg i ursprungsbeslutet.

Lars-Erik Englund: Inom den s.k. JAS-ramen ligger ett antal projekt
vilkas kostnader ännu icke är slutligt bestämda. Det gäller t.ex. tungt
styrt attackvapen. Det gäller också andra objekt.

Jag kan inte se att vi utan att JAS-ramen upphävs kan fullfölja allt
det som är tänkt att göras inom JAS-ramen. Ett tillkommande problem
är att vid JAS-beslutet år 1982 förutsattes en viss anskaffning för
Viggensystemet som sedan skulle ärvas av JAS. Denna anskaffning har
inte fullföljts till alla delar.

År 1982 var den långsiktiga budgetbedömningen att, som ÖB formulerade
det då, "medel för vidareutveckling och eventuella serieförskott
inför en fortsatt delserie tre torde finnas i flygvapnets ram under slutet
av 90-talet". Som alla här i utskottet vet har omsättningen av dessa
långsiktiga bedömningar till programplaner inneburit att prisreglering
och annat ätit bort en stor del av detta utrymme.

Mitt svar till Roland Brännström är att jag måste få mycket precisa
förutsättningar för de ekonomier han tänker på när han ställer frågan
om det går att gå vidare. Jag är naturligtvis optimistisk. Jag vill koppla
en stor del av svaret till den stagnering i utveckling av militära styrkor
som nu ser ut att ske i omvärlden. Jag kan för egen del ställa mitt
hopp till ett minskat behov av vidareutveckling.

Paul Ciszuk: Detta var en intressant upplysning. General Englund sade
att det nu nog var för sent att byta fot. Kan jag fa ett litet mer
klargörande svar på den punkten? Innebär detta, enligt er bedömning,
att vi står här med det projekt vi har och att det gäller att göra det
tekniskt bästa möjliga av det? Kan vi få planet att flyga får vi vara
tacksamma.

1989/90:FöU7

Bilaga 4

141

Gunnar Björk: Jag vill att chefen för flygvapnet reder ut litet grand av
det han sade om beräkningar. Skall man tolka det han sade så, att
riksdagsbeslutet från 1982 om full beväpning nu inte kan uppfyllas?

Lars-Erik Englund: Jag vill först svara Paul Ciszuk. Jag skall läsa upp
det jag sade i min inledning: Jag bedömer att tiden nu är förbi för att
vi skulle kunna hinna byta fot och överväga utländskt alternativ utan
betydande nedgång i operativ effekt.

Jag menar inte alls att det är tal om att göra det bästa möjliga av en
svår situation. Jag tycker inte vi är i en så svår situation, i alla fall inte
tekniskt. Att ett sådant här utvecklingsprojekt har motgångar är vi
beredda på, det har stora och svåra projekt. Vi hinner inte ersätta ett
projekt som börjar serielevereras någon gång år 1993, om tre fyra år,
med ett utländskt alternativ.

Det är mycket knepigt att kortfattat och klart svara på Gunnar
Björks fråga om full beväpning, eftersom den berör upphandlingsfrågor,
kommersiell sekretess och annat. Jag ber, för att inte känna mig
otydlig, att få återkomma till utskottet i annat sammanhang.

Bengt Gustafsson: Roland Brännströms fråga om hur det blir på
2000-talet hänger naturligtvis samman med vilken faktisk ram som det
blir i de tre försvarsbeslut som ligger framför oss 1991, 1996 och år

2001. Även inom den ram som kommer att avdelas av riksdagen för
försvarets utveckling kan prioriteringarna till skilda delar av organisationen
och till olika vapensystem variera.

Vi kommer naturligtvis från militärledningens sida att lägga prioriteringarna
utifrån våra operativa värderingar. Men det är ytterst riksdagen
som slutligt fettar beslut om prioriteringarna. Därför kan svaren
på frågan bli mycket olika beroende på riksdagens egna beslut framöver.
Men jag vill dock säga att med våra prioriteringar, och med
oförändrade försvarsanslag, ryms inte alla de stödsystem, varken när
det gäller nivån på kvantiteten eller kvaliteten, som förutsattes i det
ursprungliga JAS-beslutet.

Vi kommer från militärledningens sida, bl.a. utgående från riksdagens
prioriteringar i försvarsbeslutet år 1987 och kommitténs ställningstaganden
i hittills presenterade betänkanden, att prioritera luftförsvarsfunktionen.
Det blir sålunda vapensystem för andra uppgifter
och även ambitionssänkningar när det gäller stridslednings- och bassystem
som behöver diskuteras i anslutning till frågan om oförändrade
fö rsvarskostnader.

Roland Brännström: Ryms innehållet i 1987 års försvarsbeslut i ÖB:s
A-nivå?

Bengt Gustavsson: Svar ja.

Arne Andersson: Jag tackar dem som deltagit i denna debattomgång. Vi
går nu över till den del som behandlar projektläget i dag. Jag överlämnar
ordet till generaldirektör Per Borg.

1989/90:FöU7

Bilaga 4

142

4. Projektläge i dag

- Utvecklingen sedan 1982

- Ansvarsförhållanden

- Utvecklingsläge flygplan, beväpning, motmedel och övrigt

- Fortsatt utveckling, speciella problem

Per Borg: Herr ordförande! Jag vill först säga att jag har haft kontakt
med JAS-projektet 1982—1988 som statssekreterare i försvarsdepartementet
och under år 1988 och fram till nu som generaldirektör för
FMV. Denna min bristande erfarenhet av FMV:s hantering av projektet
1982—1988 kompenseras av att general Sven-Olof Hökborg, som i
olika funktioner har haft ansvaret för detta projekt under hela 1980-talet
inom FMV och som nu ansvarar för ali flygmaterielverksamhet, är
med. Efter några inledande kommentarer skall jag be att han något
kommenterar projektläget samt uppföljningen och den rapporteringen
som FMV har gjort.

Min första kontakt med JAS-projektet var den ekonomiska utvärdering
som den regering som tillträdde i oktober 1982 ville göra beträffande
den ekonomiska realiserbarheten av projektet. Man kan nu i
efterhand fråga varför vi då icke hittade de problem som senare har
kommit fram. Förklaringen är mycket enkel. Den eventualiteten att
industrin, IG JAS, inte skulle hålla åtagandena, som vi upplevde det,
fanns aldrig med i utvärderingen. Vi utvärderade andra tekniska och
ekonomiska osäkerheter, inte denna osäkerhet.

Jag följde sedan från försvarsdepartementet hanteringen på FMV vid
den här tiden. Det intryck jag fick då, vilket senare har bekräftats
under mina år på FMV, är att man haft en mycket god uppföljning
och kontroll av projektet. Man kan, om man vill utveckla materielanskaffningsprocessen,
finna många goda förebilder i det sätt på vilket
man har följt upp och lett projektet när det gäller projektsäkerhet,
hantering av reserver och annat som i dessa dagar är aktuellt. Det kan
förefalla något paradoxalt att säga att detta har fungerat väl när nu
dessa problem är aktuella. Men ingen projektuppföljning och projektledning
i världen kan hantera den situationen att en motpart inte
riktigt anser sig kunna stå för de åtaganden man upplever att de har
gjort.

FMV uttryckte under hand till försvarsdepartementet under slutet av
år 1986 och år 1987 oro för den ekonomiska situationen inom
industrigruppen JAS. Under hösten 1987 var det alldeles tydligt att det
var bekymmer med att få in en, som man sade, avtalsenlig offert vad
gällde delserie två från Industrigruppen JAS. Detta anmäldes också i
proposition till riksdagen under våren 1988.

När jag kom till FMV hösten 1988 var det alldeles klart att vi från
Industrigruppen inte skulle få vad vi bedömde som en avtalsenlig
offert. Vi anmälde då detta till chefen för flygvapnet, ÖB och regeringen
och analyserade situationen. Vår bedömning var att det fanns tre
möjligheter. En möjlighet var att vi tvingade industrin till att lämna en
avtalsenlig offert. Vi såg då framför oss att vi i väldigt stor utsträckning
skulle behöva umgås med denna industri genom olika juridiska pro -

1989/90: Fö U 7

Bilaga 4

143

cesser. Detta hade redan inletts. Ett par frågor fanns redan uppe till
skiljedomsförfarande. Vi såg detta som något mycket svårt, och det
skulle vara en svår situation för försvarsplaneringen över huvud taget
att inte veta och ha någon kostnadssäkerhet, utan vara hänvisad till
olika juridiska utslag.

Det återstod då de två möjligheterna att avbryta projektet eller att
finna någon annan avtalsform för att fullfölja det. Vår analys av den
situationen var att vi inte kunde anvisa någon billigare väg att skaffa
flygplan till det svenska luftförsvaret annat än att fullfölja JAS-projektet,
om man hade samma ambitionsnivå som hade rått dittills vad
gäller antal flygplan m.m. Om man å andra sidan inte ansåg sig kunna
leva upp till den ambitionen, utan såg framför sig ett betydligt mindre
flygvapen, var vår rekommendation att man borde avbryta detta projekt
och välja en annan väg för att förse flygvapnet med flygplan.

Hösten 1989 rapporterade FMV till regeringen bl.a. att industrin
hade åtagit sig att hålla kostnaderna för utvecklingen av delserie ett
inom de avtal och kontrakt som fanns. Angående delserie två hade det
lämnats in ett åtagande om en ny offert innebärande att man gick från
den hittillsvarande kontraktsformen och gick över till ett avtal med
riktpris och incitamentsavtal.

Vår bedömning var att om man var beredd att gå ifrån det hittills
gällande avtalet — och hade som utgångspunkt att vi skulle ha en
industri som åtminstone under detta sekel kunde fa någon lönsamhet
ur JAS-projektet — var det rimligt att göra någon form av paketlösning,
dvs. industrin fick ta förlusterna för utveckling och delserie ett
men fick nytt avtal för delserie två. Jag tror också att industrin
upplevde det så. I det fanns också det nya civila projektet Saab 2000.
Vi hade identifierat och fatt utfästelser att de fördelar som fanns i detta
projekt för de militära programmen skulle komma försvarsekonomin
till godo.

Det är en ovanlig åtgärd, om det blir statsmakternas beslut, att
frångå ett ingånget avtal och åtagande. Det händer, som har sagts
tidigare, att projekt blir dyrare. Det kan ofta ske åtskilliga kostnadsfördyringar
i den inledande studiefasen och fram till dess att man skriver
kontrakt för att få leverans på ett materielsystem. Det är betydligt
ovanligare att man i ett redan ingånget avtal gör avsteg från det. Skall
det göras får man beakta det unika i situationen och inte se det som ett
prejudikat. Det unika är det tidsmässigt utdragna projekt som det här
har varit fråga om.

Sven-Olof Hökborg: Herr ordförande! 70-talet var dynamiskt i flygplansfrågan.
Det ena alternativet avlöste det andra, och det tog nära tio
år innan JAS-projektet sattes i gång. 80-talet var också dynamiskt, och
90-talet ser ut att bli likadant. Det är mycket få länder som har
kompetens och kapacitet att driva den här typen av projekt.

Låt oss gå tillbaka till 1982. I det avtal som slöts fanns det vissa
samarbetsrutiner mellan FMV och Industrigruppen JAS. Regeringen
fattade i mitten av 1982 beslut om handlingsregler för JAS-projektet
och hur det skulle styras.

1989/90:FöU7

Bilaga 4

144

FMV är Industrigruppen JAS motpart och svarar för samtliga uppdrag
till industrin. FMV:s roll är att kontrollera projektet i tekniskt
och ekonomiskt avseende och att det fortskrider på det sätt som har
föreskrivits från statsmakterna och ÖB. IG JAS är leverantör åt FMV,
och flygvapnet är FMV:s kund. Det är den dagliga samtalsparten i
projektet på vår sida.

Vi har också handlingsregler om projektet inte utvecklas i enlighet
med de intentioner som finns. I sådana fall skall FMV omgående
anmäla till regeringen och ÖB att så är fallet. Jag återkommer till det
litet senare i denna föredragning.

Vår rapportering från FMV utgörs av en årlig redovisning och
projektvärderingar i huvudsak var artonde månad. Vad bygger vi då
vårt underlag på? Först och främst är det formella rapporteringar som
finns inskrivna i kontraktet, dvs. rapporteringar från IG JAS till FMV.
Det finns kvartalsvisa uppföljningar, halvårsvisa och de s.k. projektvärderingarna.
Det är tre element som vi kontinuerligt följer upp och får
rapporter om från Industrigruppen; teknik, tidplaner och ekonomi.
Fyra projektvärderingar har utförts. Vi är nu inne på projektvärdering
5. Det är mycket omfattande analyser av projektet. Vi har, som vi
bedömer det från statens sida, mycket god insyn i hur projektet
utvecklas i alla dess element.

Våra rapporteringar går via chefen för flygvapnet och ÖB vidare till
regeringen. Vår samlade bedömning, och chefen för flygvapnet har
varit inne på det tidigare, är att krav på egenskaper och prestanda i
stort sett kommer att uppfyllas för serieflygplanen efter vissa införda
åtgärder i en s.k. modifieringsline — och den finns med i grundkontraktet.

Vi har tagit upp ett antal tekniska problem. Massmedia har nogsamt
noterat vad vi har sagt offentligt. Jag kan garantera att det är en
mycket öppen redovisning i detta projekt. Det finns ett par områden
som vi inte kan gå in på i detalj. Det är naturligtvis våra kommersiella
relationer med Industrigruppen JAS eftersom det rör förhandlingar,
och sedan har vi den militära sekretessen.

En sak som vi noterade relativt tidigt var att utvecklingsarbetet var
betydligt mer resurskrävande än vad som hade förutsetts av Industrigruppen
JAS vid tecknandet av avtalet. Förseningarna har inte kunnat
återtas utan de har ökat successivt. Vid den förra projektvärderingen
våren 1988 bedömde FMV att ursprungsprogrammet skulle behöva
utökas med minst ett år för första leverans av serieflygplan. Vi noterade
då kraftigt ökade kostnader för delserie två. Vi noterade också att
resultatet av utvecklingsarbetet i ekonomiska termer inte var så gynnsamt.
Men det behövde inte föranleda oss att vi skulle gå till Industrigruppen
JAS och fråga hur det går för dem egentligen. Vi har ju det
fasta priset.

Vad innebär då avtalet med IG JAS? Det innebär utveckling av
flygplan JAS 39, inklusive s.k. stödsystem, för fast pris. I avtalet ingår
vidare leverans av 30 flygplan, den s.k. delserie ett. I avtalet har vi

1989/90:FöU7

Bilaga 4

145

10 Riksdagen 1989190. 10 sami. Nr 7

också ett medelpris för flygplan som avser delsene två. Det är alltså
110 flygplan som ingår med ett takpris för flygplanet exkl. motor. Det
gick inte att få ett takpris på motorn när avtalet tecknades 1982.

Vi har varit inne litet grand på vapensituationen. Bl.a. har Gunnar
Björk frågat om denna. 1982 förutsattes i avtalet med Industrigruppen
JAS en stor mängd vapen. Det har ibland sagts i debatten att det här
flygplanet är ganska tandlöst, att det inte har mycket vapen med sig.
Men det är alltså fel. Det finns mycket goda förutsättningar för att det
skall kunna beväpnas. Det är dock några förändringar som har skett.
Bl.a. har en tung bromsad bomb utgått, och vi håller nu på att
undersöka utvecklingen av ett tungt styrt attackvapen. Det är inte
något beslut fattat i den frågan. Leverans av sjömålsrobot 15 går enligt
planen. Den s.k. bombkapseln är ett yttäckande vapen som är kontrakterat
med västtyska firman MBB. Det är ett hittills mycket lyckat
projekt. Utprovningen sker planenligt och har givit goda resultat.

När det gäller anskaffningen av radarjaktrobotar var resonemangen i
början av 80-talet att vi för JAS skulle ha en modern radarjaktrobot.
Med de alternativ som då fanns bedömdes det att man skulle vänta till
slutet av 80-talet. Vi har i dag ännu inte fattat beslut om vilken
jaktrobot det skall vara, men vi har tre olika alternativ som vi arbetar
med.

Det hör till sakens natur att det inte går att säga särskilt mycket
offentligt om motmedel. Men det fanns en ansats 1982. Den utökades
sedan i omfattning enligt 1987 års försvarsbeslut. Vi arbetar kontinuerligt
med dessa frågor.

Det har skrivits en hel del i tidningarna om motorn. Det har varit
två typer av problem som har uppdagats på senare tid, bi a. en spricka
i en s.k. fläktskovel. En av skovlarna i det tredje fläktsteget har
uppvisat sprickor i infästningen. Vi har ännu inte lått Flygmotors
slutliga rapport om det hela. Men bedömningarna är att skoveln måste
konstrueras om. Förhoppningen är att flygprovningarna skall kunna
starta med vissa restriktioner på motorn.

En annan sak som har diskuterats är att motorn inte ger full
dragkraft i början. Detta är normalt för en kall motor. 1 specifikationen
förutsattes också en viss sänkning av dragkraften. Men den har
visat sig vara större än tänkt.

Volvo Flygmotor och General Electric har till FMV rapporterat hur
de tänker hantera frågan. Om den ändringen genomförs såsom har
sagts kommer detta inte att vara något problem i framtiden.

Provflygplan 1 utsattes, som alla vet, för s.k. förstörande provning.
Det var dock inte avsett att det skulle gå på det viset. Haveriet kostade
oss 1 miljard kronor. Men man kan konstatera, och det har väl alla
noterat, att det är ett mycket starkt flygplan. Det är avsikten att det
skall vara det. Detta var det positiva i det negativa som hände.

Orsaken till haveriet har diskuterats. Man kan, utan att gå in på
tekniska detaljer, uttrycka det som att det var dataprogrammet för
styrsystemet och själva signalbehandlingen som inte fungerade på det
sätt som piloten hade väntat sig. Från styrspaken går det signaler till en
dator som sedan sänder ut elektriska signaler till de olika servona som

1989/90: FöU 7

Bilaga 4

146

manövrerar de många styrytorna. Det är ett relativt komplext system,
men ett sådant fordras för att vi i framtiden skall kunna hävda oss i
konkurrensen med de andra flygplan som det kan bli fråga om. Vi
bedömer att det är rätt mycket arbete kvar för att fa ett fullvärdigt
styrsystem som fyller de seriekrav som finns. Men det råder inget tvivel
om att det kommer att lyckas.

Per Borg diskuterade frågan om delserie två och vad som har hänt
där. Det har ju berörts i olika sammanhang. När vi inte fick en
avtalsenlig offert, som vi uppfattade det, anmäldes detta bl.a. till
regeringen. Vi har gjort ett antal sådana anmälningar och haft en
dialog med försvarsdepartementet för att reda ut hur frågan skall
hanteras. Mycket har rapporterats. Efter haveriet hösten 1989 fick vi i
uppdrag att undersöka vilka villkor och förutsättningar Industrigruppen
vill ha för att gå vidare med projektet. Det rapporterades till
regeringen i oktober 1989. FMV:s rapportering till regeringen med
anledning av delserie två kan sammanfattas i följande tidtabell:

FMV anmälan December 1987

(IG JAS lämnade
offert dec 1987)

FMV anmälan

Februari 1988

Ny anmälan

Juni 1988

Ny anmälan efter
ÖB utredning

December 1988

FMV rapport

Juni 1989

FMV rapport

Oktober 1989

Det finns nu en uppgörelse om haverikostnaderna. IG JAS avser att
stå för fullföljandet av typarbete av delserie ett, som Harald Schröder
tidigare nämnde. Det finns också en principöverenskommelse mellan
Saab och FMV beträffande de positiva effekter som Saab 2000-projektet
har på JAS. Det omvända gäller också givetvis. Vi har en samverkan
industriellt, militärt och civilt. Vi rapporterade vidare de ökade
kostnaderna för delserie två som resultatet av de överläggningar som
vi hade med IG JAS. De uppgår till ca 7 miljarder kr.

När det gäller det fortsatta arbetet tillsammans med Industrigruppen
JAS, är det nu viktigast att fa upp flygplanet i luften så att utprovningen
kan återupptas. Sedan avvaktar vi Industrigruppens slutliga offert
för detserie två; den skall komma den 1 oktober i år. Hur fortsättningen
blir beror naturligtvis också på den politiska behandlingen.

1989/90: FöU7

Bilaga 4

Kerstin Ekman: Bland de bekymmer som uppmärksammats nämnde
just generalmajor Hökborg den kalla motorns dragkraft. Enligt generalmajor
Hökborg skulle detta kunna bemästras. Men om problemen

147

kvarstår — vi kan ju i alla fall inte vara säkra — påverkar det
utnyttjandet av våra bassystem, de kortare sträckorna, landsvägslandningarna? Carl

Frick: Hitintills har huvudsakligen tekniska aspekter på det här
projektet anförts. Det finns emellertid även en del intressanta mänskliga
aspekter. Man kan i haverikommissionens rapport läsa: Reflexmässigt
gjorde piloten då ytterligare spakrörelser. Då överreagerade planet,
som slog i backen. Det som har hänt är ett bra exempel på bristande
anpassning mellan människa och maskin. Med nuvarande egenskaper
är planet för svårt att flyga.

Detta leder till vissa frågor: Vilka är de praktiskt-tekniska förutsättningarna
för ett väl fungerande samarbete mellan människan och en
maskin som är sällsynt komplicerad och instabil? Har man studerat
människans förmåga att under extrem stress behärska komplicerade
och instabila tekniska system? Vad blev i så fall resultatet?

Barbro Evermo Palmerlund: Jag skulle vilja ta upp det tekniskt komplicerade
i detta system. Sven-Olof Hökborg säger att systemet verkligen
är tekniskt komplicerat, och även vi har nu blivit underkunniga om
att så är fallet. Detta system behandlas framför allt i massmedia i
samband med de tekniska problem som uppstår, och behandlingen är
nu mera ingående än vad jag tidigare har upplevt den vara. Detta
kanske beror på att vi nu även politiskt har ställt litet annorlunda
krav.

Jag skulle gärna vilja att du utvecklar denna fråga litet grand och
gör en jämförelse med tidigare system, typ Viggenplanet och andra.
Fanns det hos de tidigare systemen några problem som kan jämföras
med de tekniska problem som nu finns hos JAS-systemet, dvs. problem
som fanns med redan tidigare och inte är en följd av att vi nu
har kommit längre i den tekniska utvecklingen?

Gunhild Bolander: Jag vill gå tillbaka till resonemanget om kostnadsökningen.
Hur stor är kostnadsökningen när det gäller utvecklingen av
JAS-planet i förhållande till jämförbara projekt i vår omvärld?

Sven-Olof Hökborg: Låt mig börja med Kerstin Ekmans fråga om
motorn. Det kan bli problem att klara vissa baser, framför allt baser
där terrängen höjer sig snabbt, om inga åtgärder vidtas. Vi ser det dock
inte så att vi skall behöva hamna i den situationen.

Carl Frick frågade om de mänskliga aspekterna och samspelet
mellan människa och maskin. Detta är naturligtvis något man funderar
mycket över och inom industrin har man speciella tekniker som
analyserar detta. Vi vet att liknande plan flygs i dag. F 16 och F 18
har likartade styrsystem, och andra prototyper har varit uppe. Styrsystemet
i sig skall alltså inte försvåra utan underlätta för människan att
hantera ett flygplan.

Nu råkade det i detta sammanhang bli litet fel — och inte så litet
heller. Men i dessa sammanhang är det naturligtvis de små marginalerna
som inverkar. Vi ser inte med oro på fortsättningen, utan vi
kommer säkert att klara av detta, även om det tar viss tid.

1989/90: FöU 7

Bilaga 4

148

Så över till Barbro Evermo Palmerlunds fråga om jämförelsen med
Viggen. Aven under utvecklingen av Viggen förekom ett antal problem.
Det fanns problem på motorsidan och det var problem med
aerodynamiken och med luftintagen. Viggenprojektet hade således
också sin beskärda del av problem, och det vi nu upplever i samband
med JAS-projektet skiljer sig enligt min uppfattning inte särskilt
mycket från våra erfarenheter i samband med Viggenprojektet.

Ibland har industrin, precis som Harald Schröder nu gör, gjort den
bedömningen att Viggen nog i motsvarande fes hade mer problem än
JAS.

Detta kan sedan givetvis värderas och debatteras på litet olika sätt.
Man kan säga att det i varje fell inte i negativ riktning skiljer sig
signifikant från Viggenprojektet.

Gunhild Bolander frågade om kostnaden i jämförelse med andra
projekt. Det är väldigt svårt att göra jämförelser. Man har nämligen
inte tillgång till data, och det är möjligt att räkna på så många olika
sätt. Detta känner de till som har försökt räkna ut vad flygplan kostar
och hur kostnaderna skall fördelas. Om man räknar procent och
jämför med JAS-ramen fram till år 2000, får man fram en fördyring
på ca 16 % under en tid av nära 20 år. Detta ger i och för sig inte
hela sanningen, men det är ändå inte på något sätt alarmerande. Det
finns många exempel på flygplansprojekt utomlands som har dragit
avsevärt mycket större kostnader.

Carl Frick: Är det inte så att JAS-planet är betydligt mer instabilt än
de andra plan som nämnts här?

Det talades också om mycket små marginaler. Med tanke på vad
haverikommissionen sade om att planet med nuvarande egenskaper är
för svårt att flyga, vill jag fråga: Vilka är de tidsmarginaler man har för
att komma till rätta med att planet är så svårfluget? Vi kan ju inte leva
med en flygmaskin som uppenbarligen är för svår att flyga. Man kan
ju inte utsätta vare sig flygare eller skattebetalare för maskiner som är
för svåra att flyga. Det är alltså mycket viktigt att få klarlagt: När tror
ni att ni har kommit så långt att människor verkligen kan fungera väl
ihop med denna ytterst instabila och komplicerade maskin?

Sven-Olof Hökborg: Detta flygplan kommer att fungera väl i serieutförande.
Den skall därför inte vara svårare att flyga än andra flygplan.
Det finns så att säga inbyggda saker som gör att det till och med skall
vara lättare att flyga än andra flygplan. Om det fonns problem i
initialskedet, så skall dessa arbetas bort. Industrigruppen arbetar också
med detta.

Jag var fektiskt själv nere för någon vecka sedan och flög i simulatorn.
Även om det inte går att jämföra ett flygplan med en simulator,
kan man konstatera att det var väldigt lätt att hantera.

Bengt Gustafsson: Jag vill gärna ta upp en fråga som enligt min
mening inte har blivit tillräckligt belyst under förmiddagen. Det gäller
den stora betydelsen av att ha en egen flygplansindustri i landet, detta

1989/90:FÖU7

Bilaga 4

149

eftersom man då också kontinuerligt kan ge understöd till de flygstridskrafter
man opererar.Det är inte fråga om ett litet understöd som
behövs för att man skall kunna göra detta och hålla systemet i drift.

Under ett flygplanssystems livslängd uppkommer även på sikt olika
tekniska fel som kan ha att göra med utmattning och faktorer som inte
har förutsetts. Man behöver då gå in och vidareutveckla systemet i
syfte att upprätthålla prestanda och flygsäkerhet.

Man kan möjligen tro att det här kan bli fråga om kanske 100 milj.
kr. per år och behövas några fa tekniker. Men detta är inte fallet. Det
är nödvändigt med flera hundra miljoner kronor per år och ett stort
utbud av tekniker för att kunna upprätthålla denna kapacitet.

Detta är mycket viktigt för Sverige som neutralt land. Andra neutrala
länder som har köpt flygplanssystem av oss har sålunda under alla
år haft ett icke oväsentligt stöd från svensk flygindustri och svenskt
flygvapen, för att de skall kunna driva sina system.

Om vi gick över till utländsk anskaffning skulle det alltså vara
mycket svårt att upprätthålla detta typstöd för drift av våra flygstridskrafter
i Sverige. Denna faktor kan vi inte bortse från så länge vi skall
bedriva en neutralitetspolitik.

Hans Lindblad: Jag vill ställa en fråga till Per Borg. Beslutet i fråga om
JAS skiljer sig från andra riksdagsbeslut på det sättet att riksdagen
väldigt klart uttalade vad detta skall fa kosta fram till sekelskiftet. Detta
brukar riksdagen normalt inte göra, men i detta fall uttalade riksdagen
mycket noga vad som skulle gälla.

Motparten var en industrigrupp bestående av fyra av Sveriges största
företag, och dessa sade att de ställde upp på ett avtal. Sedan kommer
Per Borg, representant för ett statligt verk, och säger att detta kommer
att kosta industrin ett antal miljarder kronor, att man skulle kunna
vara hygglig och låta industrin slippa förlora och i stället låta skattebetalarna
ta denna förlust. Per Borg signalerar då till statsmakten att man
skulle kunna tänka sig ett avtal av en annan art.

Jag tycker det är okej att Per Borg som myndighetschef säger detta
till politiker. Problemet är naturligtvis att även representanter från
industrin hör när han säger detta, och de kan la för sig att staten redan
har retirerat på denna punkt. Detta är problemet. Man skulle annars
kunna säga att vi skall mötas på halva vägen, dvs. att man, om
kostnaden blir 7 miljarder, skulle betala 3,5 miljarder var.

Jag vill då fråga Per Borg: Har du någon gång tänkt på att ditt
agerande här möjligen kan försvåra vår situation? Statsmakterna kan
naturligtvis säga att de står kvar vid vad som sades 1982 och att de inte
ger ett öre mer. Men ett statligt verk har nu nästan gått ut och sagt att
motparten t.o.m. skall tjäna på detta och att skattebetalarna skall fa stå
för alltihop. Hur ser du, Per Borg, på detta problem?

Paul Ciszuk: Det israeliska Lavi-projektet och även något om de
förmodade anledningarna till att detta projekt stoppades har tagits upp
av ambassadör Hirdmän. Detta är det utländska projekt som enligt

1989/90:FöU7

Bilaga 4

150

min bedömning är mest likt det svenska JAS-projektet. Man lade ned
Lavi-projektet 1987. Vet ni på FMV om det var några tekniska skäl,
och alltså inte bara politiska, som gjorde att detta projekt lades ned?

Per Borg: Det gick väl inte att undvika att Harald Schröder hörde vad
jag sade. Vi har haft många kontakter med Industrigruppen i denna
fråga. Som jag sade ser vi det som ett stort bekymmer att man skall gå
ifrån ett överenskommet åtagande. Det är väldigt ovanligt att man gör
på det sättet. Det finns endast ett fatal fall, som berör FMV, där detta
har skett. Detta är den ena sidan av saken.

Den andra sidan av saken är naturligtvis den, att JAS-projektet
under 80-talet och en bit in på 90-talet egentligen inte ger någon
lönsamhet för svensk flygindustri. Det perspektiv man hade framför sig
var att fortsätta med detta fram till sekelskiftet, att med olika juridiska
åtgärder tvinga flygindustrin att bedriva ett projekt utan lönsamhet. Av
erfarenhet vet vi att detta inte fungerar. Relationerna till en industri
blir på det sättet så ansträngda att man helt enkelt inte längre kan
kommunicera. I det läget har vi sagt oss, att om vi under realistiska
förutsättningar skulle fortsätta var vi tvungna att gå över på något
annat när det gäller delserie två.

Vi skall emellertid också komma ihåg att flygindustrin har åtagit sig
att genomföra den första delen av överenskommelsen, dvs. utvecklingen
av projektet och de första 30 flygplanen. Under arbetet med detta,
fram till mitten av 90-talet, lär projektet inte generera någon lönsamhet
för företagen.

Vi upplever det alltså fortfarande på FMV så, att det blir mycket
tufft och hårt att få i hamn utvecklingen av projektet och delserie ett.
Denna fråga har således två olika sidor.

Sven-Olof Hökborg: Lavi-projektet lades inte ned av tekniska skäl,
utan det var fråga om ekonomiska skäl. Israel har inte i detta sammanhang
en lika väl utvecklad infrastruktur som vi.

Finansieringen av detta projekt var mycket speciell, den skedde
nämligen i huvudsak med amerikanska pengar, och projektet konkurrerade
då med amerikanska flygplanssystem. Det blev också avsevärt
dyrare än vad som var tanken, och vi bedömer detta vara den huvudsakliga
anledningen till att projektet lades ned.

Arne Andersson: Tack så mycket! Förmiddagsetappen av utfrågningen
kan nu avslutas på ideal tid.

Vad överbefälhavaren alldeles nyss sade om svensk industris betydelse
i det vidare sammanhanget kan vara en värdig slutvinjett.

5. Industrigruppen JAS syn på projektet

-Läge och förutsättningar för fortsatt arbete
-Sammanhang med civila projekt
- Kontraktsutformningen

Harald Schröder: Herr ordförande! Jag kommer att ta upp följande i
mitt anförande.

-Först något om vad det innebär att utveckla ett nytt flygplanssystem.

1989/90: FöU 7

Bilaga 4

151

-Sedan något om haveriet med det första provflygplanet och åtgärder
med anledning därav.

-Det tekniska läget, där JAS 39 Gripen i allt väsentligt bedöms
uppfylla flygvapnets krav.

-Tidsläget och något om hur vi under 1989 förstärkt vår ledning och
styrning av projektet.

- Kostnadsökningarna för typarbetet och delserie ett, som tas om hand
inom festpriskontraktet och således ej drabbar svenska staten.

-Att vi under 1988 och 1989 noga har penetrerat kostnaderna för
delserie två och föreslagit FMV lämpliga kontraktsformer.

-Slutligen att med utnyttjande av de resurser och den kompetens,
som företagen inom Industrigruppen JAS byggt upp för den militära
verksamheten, har en betydande civil industriell verksamhet utvecklats
under 80-talet.

Vad innebär det att utveckla ett nytt flygplanssystem?

Jag skall försöka att i någon mån beskriva arbetets omfattning och
komplexitet.

I utvecklingsarbetet är fyra företag engagerade, nämligen Saab-Scania,
Volvo Flygmotor, Ericsson och FFV. De samarbetar inom ramen
för Industrigruppen JAS AB, där var och en svarar för sin del:
flygplan, motor, elektronik resp. underhåll. Företagen har fullt tekniskt
och ekonomiskt ansvar för sin del av projektet. Sammanlagt
arbetar på dessa företag mellan 2 000 och 3 500 personer i cirka tolv
år med utvecklingen av JAS-planet. Totalt innebär detta i runda tal
cirka 30 000 manår.

Arbetet innebär bl.a. att nyttiggöra och praktiskt införa ny teknik på
alla områden. Ett axplock kan se ut så här:

-nya beräkningsmetoder på aerodynamik- och hållfasthetsområdet,
bl.a. med användning av superdator,

-nya material, t.ex. kompositer,

- nya elektroniska kretsar och komponenter bl.a. i radar och presentationsutrustning,

- ny typ av elektronisk signalöverföring i flygplanet,

-ett synnerligen omfettande nytt integrerat datorsystem.

Särskilt har framtagningen av datorprogrammen i flygplanet varit
mycket arbetskrävande och tagit längre tid och mer resurser i anspråk
än vad som ursprungligen planerades. För att belysa skillnaden mellan
Gripens och Viggens elektroniksystem kan nämnas att Gripen har 40
datorer jämfört med Jaktviggens 7 och en minnesvolym som är ca 25
gånger större.

Varför behöver man alla dessa datorer, kan man fråga sig. Jo, vår
uppgift är ju att bygga ett flygplan med utomordentliga systemprestanda,
som kan uppträda både som jakt-, attack- och spaningsflygplan och
som är väsentligt mindre än tidigare flygplan. Piloten måste kunna
handha systemet på ett enkelt sätt samtidigt som höga krav på tillförlitlighet,
låg vikt och liten volym skall tillgodoses. Dessa krav kan bara
uppfyllas med den modernaste teknik som står till buds.

1989/90:FöU7

Bilaga 4

152

Efter det att man fullbordat den första projekteringen och dimensioneringen
börjar det detaljerade utvecklingsarbetet med beräkningar,
provning i laboratorier och i vindtunnlar, specificering och konstruktion
av delsystem, komponenter och utrustningar. Sedan sker provning
av delsystem i successivt mer kompletta markprov liksom simuleringar
av olika funktioner. Till sist sker flygprov i provflygplan för att
slutligen bekräfta att de ställda kraven uppfylls i luften under verkliga
förhållanden.

Hela denna utvecklings- och utprovningsverksamhet genererar en
stor mängd ändringar av de ursprungliga konstruktionerna. Dessa kan
påverka andra delar av flygplanet liksom givetvis tidsplaner och kostnader.
Påpekas bör att ändringarna däremot inte påverkar kostnaderna
för FMV, eftersom de ingår i det fasta priset.

Det bör noteras att ändringarna ej upphör vid leverans av första
serieflygplan. Eftersom flygutprovningen normalt fortsätter efter denna
tidpunkt genereras nya ändringsförslag. Därtill kommer nya erfarenheter
från flygvapnets förband när flygplanen tas i bruk.

Detta arbetssätt tillämpas generellt vid utveckling av nya flygplan.
Exempelvis för första versionen av Viggen (AJ37) hade ca 9 000
ändringar införts bara på Saab när första flygplanet levererades till
flygvapnet. Förhållandena är likartade för flygplan JAS 39 Gripen,
men där tillkommer ändringsprocessen för programvaran för det omfattande
datorsystemet.

Detta är utvecklingsingenjörens och konstruktörens vardag. Hela
utvecklingsarbetet går ju ut på att visa att den ursprungliga konstruktionen
har lämpliga egenskaper och vid behov justera konstruktionen.
Ett s.k. problem i utvecklingsarbetet är därför inget egentligt problem,
så länge man kan ta hand om det på ett sådant sätt att det inte
påverkar den slutliga produkten, nämligen serieflygplanet. Ibland blir
något eller några problem som vi arbetar med uppmärksammade.
Exempel är den senaste tidens "motorproblem", där vi nu anser oss ha
goda lösningar.

Skulle det inte finnas problem i ett utvecklingsarbete av detta slag
vore det nog ett tecken på att man arbetar med gammal teknik och
därmed inte utvecklat ett tillräckligt modernt flygplan.

Haveriet med första provflygplanet

I början av 1989 inträffade som bekant haveriet med det första provflygplanet.
Det orsakades av olämpligt utformade styrlagar, dvs. de
ekvationer som behandlas i styrsystemets dator och som påverkar
flygplanets roder. Orsaken var således inte något fel i materielen,
varken i styrsystemets dator eller på flygplanet i övrigt.

Styrsystemet är nu omprogrammerat och har provats i såväl flygande
simulator som vid marksimulering. Flygning med provflygplan 39-2
planeras ske inom kort.

Givetvis måste alla åtgärder vidtas för att minska riskerna vid
utprovning av nya flygplanstyper, men trots detta inträffer haverier. Vi
har därför under förra året gjort en grundlig genomgång och översyn

1989/90:FöU7

Bilaga 4

153

av våra metoder och vårt arbetssätt. Som en följd härav har vi förstärkt
de personella resurserna för styrsystemets utveckling och utprovning,
förtydligat regler och instruktioner för arbetet samt förstärkt vår organisation
och arbetsledning.

Alla de synpunkter som berör flygning med provflygplan 39-2 och
som framförts av olika utredningar är nu tillgodosedda.

Det tekniska läget

Det har ju förekommit en del diskussion angående lämpligheten av
flygplanets uformning — alltså lämpligheten av att använda en nosplacerad
styryta jämfört med en stjärtplacerad dito och att konstruera
flygplanet med konstgjord stabilitet. Det är vår bestämda uppfattning
att om man väger ihop alla krav som ställs på det nya JAS-flygplanet
får flygvapnet ett bättre flygplan med vår utformning än med en
konventionell "layout" med stjärtstyrverk.

Får jag också lägga till att de flesta jaktflygplan som nu är under
utveckling har denna layout. Det gäller t.ex. för Eurofighter (ett
samarbetsprojekt från England, Tyskland, Italien och Spanien) liksom
för den franska Rafale. Så vi är inte ensamma i vår bedömning.

Saab har ju ofta vågat satsa på nya lösningar, som senare blivit
accepterade i omvärlden. T.ex. var Draken först i världen med sin då
unika dubbeldeltavinge, och Viggen var först med att använda en
nosvinge i kombination med en deltavinge. Om man skall kunna göra
några framsteg krävs att man utnyttjar ny teknik.

Beträffande det tekniska läget för JAS 39 Gripen visar våra hittills
gjorda prov och beräkningar att flygplanet i allt väsentligt kommer att
uppfylla de ställda kraven. Slutlig bekräftelse kommer att erhållas
under den fortsatta flygutprovningen. Jag vill påpeka att vi genomförde
sex flygpass före haveriet, och de har gett oss mycket värdefulla
mätdata.

Eftersom jag var djupt engagerad i utvecklingen av Viggen (AJ 37)
på 60-talet ligger det nära till hands för mig att jämföra med det
tekniska läget för Viggen vid motsvarande tidpunkt. Jag kan konstatera
att tekniskt är läget betydligt bättre för JAS 39 Gripen än för Viggen
vid samma tid. Och Viggen blev ju ett bra flygplan, som gör god tjänst
i svenska flygvapnet.

Låt mig än en gång påpeka att beställaren FMV och leverantören
Industrigruppen JAS var för sig bedömer att svenska flygvapnet kommer
att fa ett bra flygplan i JAS 39 Gripen. Och chefen för flygvapnet
bedömer att serieflygplanen efter avslutat utvecklingsarbete kommer
att uppfylla uppställda krav på egenskaper och prestanda.

Tidsläget

I förhållande till ursprunglig plan har utvecklingsarbetet försenats,
bl.a. på grund av haveriet, och första serieflygplan skall enligt vår
nuvarande planering levereras 1993, dvs. drygt ett år senare än vad
som ursprungligen planerades.

1989/90:FöU7

Bilaga 4

154

Ett nytt flygplan som JAS 39 Gripen måste ha sådana egenskaper att
det med framgång kan verka mot andra länders nya jaktflygplan. Detta
innebär att ny teknik intecknades när flygplanet definierades 1980—82,
en teknik som då ännu inte var industriellt fullt tillgänglig. Att föra in
den i projektet har tagit längre tid och krävt mer resurser än beräknat.

Vidare har utvecklingen av datorprogrammen, dess utprovning och
verifiering i simulatorer och markriggar varit avsevärt mer omfattande
och resurskrävande än vi förutsett.

En annan svårighet har varit att fa tag i de ytterligare resurser som
har erfordrats. Under hela 80-talet har det varit brist på personer med
den utbildning och erfarenhet som krävts.

För att förbättra den fortsatta tidhållningen har omfattande åtgärder
vidtagits under förra året. Planeringssystemet har nu förbättrade möjligheter
att varna för risker för förseningar i så god tid att åtgärder kan
hinna sättas in innan förseningen är ett faktum.

Kostnadsläget

Vi har som bekant ett kontrakt med fast pris för utvecklingsarbetet
och den första delserien om 30 flygplan. Kostnaderna för att genomföra
JAS-programmet har blivit högre än vad som förutsågs när kontraktet
skrevs. Orsaken är behov av större personalinsatser än beräknat av
de skäl som redovisats ovan, liksom en följd av den utsträckta tiden för
utvecklingsarbetet.

Företagen i Industrigruppen räknar sammantaget med ett stort kostnadsöverskridande
när det gäller det liggande kontraktet på typarbete
och delserie ett. Jag vill påpeka att detta inte till någon del drabbar
svenska staten eller skattebetalarna, eftersom avtalet är till fast pris. Det
betyder att industrin genomför ca 15 års arbete utan någon kostnadsökning
för staten.

Även när det gäller delserie två, som omfattar tillverkning av 110
serieflygplan med beställning 1991, ligger våra beräknade kostnader
högre än vad som ursprungligen uppskattades. Det finns flera anledningar
till detta:

-I kalkylen ingår nu en större del av de ändringar, som jag talade om
i början, än tidigare.

-Produktivitetsutvecklingen har försämrats under 80-talet, bl.a. till
följd av ändrade löneformer, ökad frånvaro och ökad rörlighet på
arbetsmarknaden.

-Underleverantörerna, som svarar för en stor del av kostnaderna, har
i en del fall stora kostnadsöverskridanden.

-En ofördelaktig indexregel, som inte ger full kompensation för
inflationen.

Man kan försöka jämföra priset på JAS med priset på några samtida
flygplansprojekt av liknande typ som JAS 39 Gripen, se bild. Siffrorna
ges med reservation, de är tagna från öppna källor. Seriepriserna är
ungefär dubbelt så höga som för Gripen. Utvecklingskostnaderna är

1989/90:FöU7

Bilaga 4

155

ännu mycket högre. — Eftersom innehållet i siffrorna inte är väl
definierat bör de tas med försiktighet, men tendensen är ändå helt
klar.

Nästa generations flygplan
En jämförelse vad avser kostnaderna för nästa generations
flygplan (MSEK)

Flygplan Land Utvecklings- Seriepris Leverans- Planerad

kostnad tid serielängd

JAS 39 Gripen Sverige 12 000 100 1993 - 300- 400

Rafale * Frankrike 45 000 220- 250 1996- 336

EFA ** Storbritannien 65 000 220-250 1996 - 765

Västtyskland

Italien

Spanien

ATF *** US Air Force 90 000 220- 250 1995 - 750

* Flug Revue 6/1989, International Defence Review 5/1989

** Flug Revue 6/1989, Interavia Air Letter Jan 30 1990, International Defence
Review 9/1989

*** Interavia Aerospace Review 12/1989

Det finns i USA äldre flygplanstyper som levererats i flera tusen
exemplar och därigenom har betydligt lägre pris än de ovannämnda
europeiska flygplanen. För att utländska flygplan skall passa i svenska
flygvapnet behövs det kostnadskrävande anpassning till svenska förhållanden
— exempelvis till vårt bassystem, våra befintliga vapen, stridsledningssystemet,
värnpliktssystemet m.m.

Jag vill framhålla att avsikten inte är att jämföra med flygplan som
kan vara aktuella för inköp. Avsikten är att visa att vi i Sverige har en
kostnadseffektiv flygindustri och att det sätt på vilket vi tar fram
flygplan är kostnadseffektivt.

Kontraktsutformningen

För ett utvecklingsarbete av denna omfattning anser vi att fastpris är
en olämplig kontraktsform. Det är helt enkelt inte möjligt att efter
något års inledande projektering ha kommit så långt i precisering att
10—15 års utvecklingsarbete kan överblickas och den slutliga produktens
utformning definieras. Endast om man hade kunnat lägga in stora
kostnadsmarginaler skulle kalkylen kunnat ges en rimlig säkerhet att

1989/90:FöU7

Bilaga 4

156

inte överskridas. Köparen å sin sida finner det då svårt att acceptera
stora ospecificerade belopp i priset, vilket skulle kunna leda till en
alltför stor vinst för leverantören.

Det kan framhållas att man även utomlands har funnit fastpriskontrakt
vara olämpliga. Exempelvis i USA går man nu ifrån fastpriskontrakten
för utvecklingsbeställningar inom försvarsindustrin.

Lösningen kan vara att man i stället för fast pris går in för ett s.k.
riktpriskontrakt eller incitamentskontrakt, där köpare och säljare
kommer överens om ett riktpris och parterna sedan delar eventuella
mer- eller mindrekostnader i en överenskommen proportion. Detta
innebär att både köpare och säljare får ett gemensamt intresse att
värdera olika verksamheter och egenskaper i projektet med hänsyn till
kostnad. Denna kontraktsform tillämpades bl.a. i början på Viggenkontraktet,
och jag tror att både FMV och industrins erfarenheter
härav är goda.

Med hänsyn till det långa tidsperspektivet har vi föreslagit att
kontraktet på delserie två skall utformas som ett riktpriskontrakt.

Speciella industriaspekter

Industrigruppen JAS åtog sig våren 1982 i samband med JAS-kontraktet
att inom en tioårsperiod åstadkomma 800 nya arbetstillfällen i
sysselsättningssvaga regioner i Sverige. 1987 hade detta löfte uppfyllts
med råge, siffran blev 1 200 arbetstillfållen.

Därutöver åtog sig Industrigruppen att påverka de utländska underleverantörerna
till att lägga ut beställningar till svensk industri som
"kompensation" för våra beställningar till dem, s.k. off-set. Enligt
senaste rapporten har hittills beställningar tecknats för drygt 3 700
milj. kr. motsvarande över 5 000 årsarbeten. Ytterligare beställningar
förutses.

Låt mig också säga något om den civila flygverksamheten på Saab
Flygdivisionen. Den militära och den civila är beroende av varandra
därigenom att den militära utvecklingsverksamheten utgör en bas för
den civila flygplansutvecklingen. Den tillhandahåller den kompetens
och de resurser som erfordras. Genom att både civila och militära
projekt utnyttjar resurserna blir det lättare att behålla den kompetens
som flygvapnet behöver för att vidmakthålla och vidareutveckla sina
flygplan. Dessutom tillför den civila verksamheten sysselsättning på
kontoren, i laboratorierna och i verkstäderna, med lägre kostnader
som följd.

Saab:s civila trafikflygplan 340 påbörjades 1980 som en del av den
"nytändning" av flygindustrin, som statsmakterna och industrin då
kom överens om. Knappt tio år senare har mer än 300 flygplan sålts.
Tillsammans med det nya civila trafikflygplanet Saab 2 000 har Saab
en orderstock med ett leveransvärde av ca 15 000 milj. kr. Det kan
tilläggas att nära 100 % går på export.

Liknande "spin-off" finns även hos de andra företagen inom Industrigruppen
JAS. Volvo Flygmotor har arbetat fram en stor marknad

1989/90: FöU 7

Bilaga 4

157

på det civila flygmotorområdet, och FFV Aerotech har byggt upp en
omfattande verksamhet för underhåll av civila flygplan i Europa och
USA.

Slutord

Flygplan JAS 39 Gripen är ett enhetsflygplan, där varje flygplan kan
uppträda som jakt-, attack- eller spaningsflygplan, med ökad flexibilitet
för det svenska försvaret som följd.

Flygplanet har utformats för att tillgodose svenska flygvapnets krav.
Det uppfyller i allt väsentligt kraven.

Flygplanet bryter trenden mot allt större och dyrare flygplan.
Flygplanet utvecklas i Sverige av svensk flygindustri och representerar
en utvecklingsinsats av 30 000 manår.

Med utnyttjande av den kompetens och de resurser som under mer
än 50 år byggts upp för den militära verksamheten, har en betydande
civil flygverksamhet etablerats av flygindustrin i Sverige.

Flygindustrin är en tillgång för Sverige, dels försvarspolitiskt, dels
industriellt. Industriellt ger den tillgång till högteknologi, den ger
sysselsättning, den ger inkomster till landet och den ger spin-offeffekter.

Ingvar Björk: I ett tidigare anförande tog Harald Schröder upp frågan
om sysselsättning i samband med JAS-beslutet i början av 80-talet. Han
nämnde att 6 000 arbetare och tjänstemän skulle riskera att bli friställda
om flygindustrin lades ned.

Jag skulle vilja föra fram det resonemanget till dagens läge. Om
riksdagen skulle gå ifrån beslutet om att bygga JAS, skulle vi då få
samma situation? Saab har ju nu fatt nya order på civila flygplan, så
faran för en stor arbetslöshet är kanske inte så stor.

Ingvar Karlsson i Bengtsfors: Harald Schröder visade en tabell över
internationella jämförelser, där JAS visade sig vara mycket konkurrensduglig
jämfört med andra plantyper. Jag vill fråga om Harald
Schröder något mera kan beröra varför priset på delserie två har stigit.
Jag vill också ställa samma fråga som jag ställde till Sven-Olof Hökborg:
Finns det några internationella jämförelser med liknande tekniska
projekt, som har fördyrats i liknande grad?

Roland Brännström: Jag har en fråga av mera principiell betydelse,
baserad på erfarenheter från tidigare upphandling av flygplanssystem.
Jag skulle vilja få belyst Harald Schröders uppfattning om valet av
upphandlingsform inför 1982 års beslut. Var det ett krav från politiskt
håll eller ett försök från industrins sida att göra upphandlingsformen
attraktiv, när man erbjöd denna möjlighet att sluta kontrakt?

Inger Schörling: F.d. FMV-juristen Bertil Winberg var mycket kritisk
mot att staten skrev kontrakt med Industrigruppen JAS i stället för
direkt med de stora industriföretagen. Denna kritik framförde han i en
statlig utredning 1983. Jag skulle vilja fråga hur stort företag Industrigruppen
JAS egentligen är. Hur stort aktiekapital har ni? Kan Indu -

1989/90:FöU7

Bilaga 4

158

strigruppen JAS ta ansvar för leveranser på hundratals miljarder, som
det faktiskt kommer att handla om i slutändan? Det har ju framförts,
litet raljant, att Industrigruppen JAS skulle vara ett brevlådeföretag.

Hans Lindblad: Industrigruppen JAS, eller industrin, har inte velat
tala om hur mycket man kommer att förlora på utvecklingen av
delserie ett. Du nämnde två siffror. Först var det en siffra på vad ni
själva har stått för under 15 år. Sedan nämnde du 30 000 manår, som
utvecklingen skulle motsvara. Kan du säga hur många av de manåren
skattebetalarna betalar?

Ett stort problem i utvecklingen har varit mjukvaran, dvs. programvaran.
Det vet alla som håller på med datorer, att det kostar mycket
mera och är krångligare. Är det allmänt så, att vi är dåliga på det här?
FMV klarar inte det här, och ingen annan klarar det heller. Det är ett
generellt problem när man har med datorer att göra. Oavsett om det
gäller riksdagen, flygplan, mejerier eller någonting annat, så går det åt
skogen.

Vi vet att utvecklingsjobbet blir dyrare, eftersom det tar längre tid.
Varför blir då delserie två dyrare? Jo, det beror på att den är jobbigare
att göra. Vad vi har hört kommer inte antalet sysselsatta att bli högre
än tidigare, utan fördyringen ligger hos underleverantörerna. Och vi
utgår fortfarande bara från vad man tror att de kommer att begära från
år till år.

Vi ser nu att man stoppar det ena militära projektet efter det andra
runt om i världen. Innebär det att det blir sådan överkapacitet att
konkurrens uppstår — att man kan låta underleverantörerna konkurrera
med varandra? Kan man utnyttja denna situation för att få
billigare underleverantörer? Eller är det tvärtom, att man har bundit
upp avtal med någon, som sedan noterar att det är färre som köper av
honom och det finns då risk för att man får betala ännu mer för varje
vara? Båda möjligheterna finns, beroende på om det fanns ett avtal
innan eller inte. Innebär mindre beläggning i flygindustrin att man
kan få billigare underleverantörer eller blir det tvärtom dyrare?

Ivar Virgin: Finns det någon möjlighet att ekonomiskt värdera spinoff-effekterna
av JAS, att göra en ekonomisk bedömning av hur
mycket det rör sig om?

Ett projekt av denna typ i framtiden ter sig litet orealistiskt. Hur
klarar företagen i Industrigruppen JAS fortsättningen, när utvecklingsuppdrag
av denna typ kanske inte kommer till stånd?

Carl Frick: Harald Schröder sade med stor emfas att denna flygmaskin
kommer att uppfylla de krav som är ställda. Hur kan han säga det, när
vi har sett hur denna flygmaskin kullrar runt och flaxar som den gör?
Kan man verkligen med bestämdhet säga att den kan uppfylla de krav
som är ställda, när vi ser hur den fungerar? Jag tycker att det är
övermaga. Man måste kunna ha en större ödmjukhet. Kan Harald
Schröder svara på hur han med sådan bestämdhet kan påstå detta, när
man ser hur det har gått?

1989/90: FöU 7

Bilaga 4

159

Harald Schröder: Ingvar Björk ställde en fråga om sysselsättningen.
Inom Industrigruppen JAS arbetar ungefär 3 200 personer direkt med
JAS-projektet. Av dem arbetar två tredjedelar på Saabs flygdivision,
alltså drygt 2 000 personer. De arbetar med utveckling. Om man
skulle sluta med detta projekt, skulle de inte ha någonting att göra.
Det finns inte någonstans där man direkt kan sätta in 3 000 personer
som arbetar med utveckling — sådana jobb finns inte fria. Ett avbrott
innebär alltså ungefär de kvantiteterna.

Sedan kan det bli indirekta effekter. Det civila och det militära
hänger ju ihop ganska starkt, och det blir en sekundär effekt på den
civila sidan, som man också kan spekulera över.

Det ställdes en fråga om varför priset på delserie två har stigit.
Underleverantörerna är en sida av saken. Vi har i och för sig kontrakt
med underleverantörerna. Arbetet med en underleverantör innebär att
vi utgår från vad underleverantören har och anpassar det till våra
speciella krav. Sedan verifierar vi att dessa krav uppfylls under alla
tänkbara förhållanden. Det betyder att om man byter leverantör uppstår
en engångskostnad, för att på nytt göra det jobb som den förste
underleverantören redan har gjort. Det gör att det i allmänhet är
mycket svårt att byta underleverantör. Det är bara när det gäller
standardprodukter man kan göra det. När det gäller de stora systemen
är det knappast möjligt. Vi har försökt ibland, när vi har tyckt att
leverantören inte är tillräckligt bra. I allmänhet kommer man till den
slutsatsen att det inte lönar sig, utan det är bättre att kämpa vidare
med samma leverantör och få upp produkterna till den nivå man vill.

Per Svensson vid Chalmers Tekniska Högskola har publicerat en
doktorsavhandling. Den är i och för sig inte något försvarsprojekt,
men den visar hur mycket man överskrider tid och kostnad i ett stort
antal projekt inom svensk verkstadsindustri. Följande bild från Per
Svenssons doktorsavhandling kan illustrera att vi kanske inte är så
dåliga som det sägs.

Produktutveckling i 35 projekt
RT (verklig/planerad tid)

2,5 + x

2,0 + x

1,5

x x

xx x xxx

XX

x x x x x x

Oxx

1,0 X xxxxxx

0,5

0,5 1,0 1,5 2,0 2,5 3,0

0 = JAS 39 ^ (verklig/planerad kostnad)

1989/90:FöU7

Bilaga 4

160

Fördyringen för JAS 39 var 16 %, och projektet har försenats med ett
år. Intressant är att författaren av doktorsavhandlingen säger att praktiskt
taget aila utvecklingsprojekt försenas och fördyras jämfört med
vad man ursprungligen har tänkt sig, av skäl som diskuteras i avhandlingen.
I allmänhet är medelvärdet 60 % försening och 80 % fördyring,
eller möjligen tvärtom. Det är alltså fråga om ganska stora tal.
Det kan möjligen vara ett svar. Sedan finns det rätt många flyg- och
försvarsprojekt utomlands med intressanta data på detta område.

Tidigare i dag har här sagts att industrin erbjöd sig att ge ett fast
pris. Jag tror att man från både statens och industrins sida ansåg att
man måste göra någon ändring i det tidigare upphandlingsförfarandet,
för att tillgodose de krav som fanns. Först bestämdes att man skulle
köpa ett komplett flygplan från industrin, och inte olika delar. För det
ändamålet bildades Industrigruppen JAS AB. Man ville också ha en
fastare prisform. Det ledde till diskussionen om fast pris. Vem som
kläckte idén vågar jag inte uttala mig säkert om.

Bertil Winbergs påstående 1982 eller 1983 om hur man har arrangerat
organisationen togs upp. Industrigruppen JAS är en koordineringsfunktion.
Vart och ett av de fyra företagen har sitt ansvar för de delar
som görs där — Saab för flygplanet, Volvo Flygmotor för motorn,
Ericsson för vissa elektronikdelar, radar, prestationsutrustning osv.
Industrigruppen JAS har organiserat ledningsfunktioner — huvudprojektledning,
affärsledning etc. — och har ett litet kansli för att sköta
pappershanteringen i samband därmed.

Bertil Winbergs anmärkning var, att detta lilla företag, som har ett
aktiekapital på fem miljoner, väl inte kunde ta ansvaret för en sådan
stor upphandling, som rör tio miljarder. Det är alldeles rätt, det kan
det inte heller. Därför har de fyra företagen ställt ut garantier till
Industrigruppen JAS, att svara för Industrigruppen JAS åtagande. Där
har man alltså full uppbackning, på samma sätt som om man hade
beställt på tidigare sätt, direkt från företagen.

Som svar på Hans Lindblads fråga vill jag säga att jag inte tror att vi
är sämre på programvara än vad man är i andra länder. När vi talar
med bekanta på flygplanssidan ute i världen går det som en röd tråd
genom samtalen att det krävs en oerhört mycket större arbetsinsats för
att utveckla och framför allt validera, dvs. säkerställa, att programvaran
är den rätta. Det är enormt tidskrävande och omfattande saker, som vi
har räknat fel på. Alla andra i världen säger samma sak, att den
uppgiften är mer omfattande än man trott.

Beträffande underleverantörer kan det svar gälla som jag lämnade
nyss. Det är svårt att komma ifrån de firmor som man har givit sig i
lag med, och man får försöka att med dem arbeta fram en bra lösning.

De 30 000 manåren ingår i det projektarbete som vi har gjort eller
kommer att göra i utvecklingsfasen, alltså från 1980/81 fram till
1992/93. Det är de siffror jag nämnde.

Hans Lindblad: Hur mycket trodde ni från början att det skulle bli?

1989/90: Fö U 7

Bilaga 4

161

11 Riksdagen 1989/90. 10 sami. Nr 7

Harald Schröder: Det vet jag inte — jag har inte den siffran tillgänglig.
Företagen brukar inte vilja publicera hur det går med enskilda projekt.
Vi har regelbundet lämnat uppgifter till vår kund materielverket,
och det finns hemliga sådana uppgifter hos materielverket.

Ivar Virgin frågade om värdet av spin-off-effekterna. De är svåra att
beräkna, därför att det är så inkommensurabla storheter man skall
hantera. Jag sade tidigare hur man på det ställe som jag känner till
bäst, nämligen Saab:s flygdivision, med hjälp av statens åtgärder har
lyckats få upp en stor civil flygplansverksamhet. Jag tycker att det är
imponerande att man på den korta tiden från starten har kommit upp
i de volymer som det är fråga om. Det vittnar gott både om industrins
sätt att hantera sina uppgifter och om statens sätt att hjälpa till.

Här frågades om sysselsättningen. Allteftersom projektet börjar bli
färdigt har de anställda inte längre arbete med flygplansprojektet, och
då måste de ha andra arbetsuppgifter. Vi har en svacka i beläggningen
mellan nuvarande JAS-projektet och de kommande versioner som
man kan förutse, som flygvapenchefen talade om. Den svackan har vi
tänkt oss att till någon del fylla ut med Saab 2000, och vi hoppas på
Saab 39 B, plus att vi har förhoppningar om att fa någon exportorder
för tvåsitsiga flygplan. I så fall har vi sysselsättning fram till andra
sidan år 2000.

Hur kan man säga att kraven kommer att uppfyllas, frågade Carl
Frick. Det som jag sade var att vi med ledning av alla prov och
beräkningar kan se i dag att vi kommer att uppfylla kraven, men den
slutgiltiga bekräftelsen kommer inte förrän vi flyger. Det är en reservation
man alltid skall göra, att inte förrän vi har kommit fram till
slutpunkten kan vi veta hur det går. Men alla som har sett på detta —
hos vår kund materielverket, liksom CFV m.fl. — gör den bedömningen
på det ganska omfettande underlaget, som naturligtvis ändå inte är
hundraprocentigt, att det kommer att bli ett bra flygplan. Vi har dock
gjort sex flygningar som har gått bra och givit data. Vi har därför visst
fog för det påståendet.

Inger Schörling: Den kritik som har framförts av Bertil Winberg från
1983 är ju allvarlig. Ändrades förfarandet och garantierna efter den
kritiken, som gällde hela projektet och ansvarsförhållandena?

Harald Schröder: Nej, det ändrades inte. Jag tror att Bertil Winberg
inte hade tillgång till avtalet och därför såvitt jag förstår inte var
underkunnig om hur det såg ut. Det kanske materielverket kan säga
någonting om.

Per Borg: Det var när vi började utvärderingen av JAS-projektet
hösten 1982 som Winberg kom med sina kritiska synpunkter på
projektet. Det är intressant att av all den kritik som lär ha funnits
beträffande ekonomi och teknik så kan jag bara erinra mig att Winberg
framförde sådan till den då nytillträdda regeringen. Winbergs
kritik behandlades utförligt i departementet, men vår slutsats blev att
den inte skulle leda till någon åtgärd.

1989/90: Fö U 7

Bilaga 4

162

De problem vi nu står inför i dagens situation är sådana att det inte
hade hjälpt hur vi än skrivit garantierna. Jag anser att konstruktionen
med IG JAS innebär en tillfredsställande lösning.

6. Kritiska synpunkter och lärdomar

-Ledning, kontroll och teknik

Gunnar Lindqvist: Låt mig först komplettera det föregående med en
upplysning som gäller Bertil Winberg. Materielverket har en fullgörandegaranti,
undertecknad av de fyra moderföretagen. Materielverket har
i praktiken två kontrakt; ett med IG JAS och ett med moderföretagen
för att undvika att man har kontrakt enbart med ett företag med för
liten substans. Jag vet inte hur många gånger jag har påpekat detta för
Bertil Winberg, men han vill inte kännas vid det.

Så vill jag summera utvecklingsarbetet från kontrakt fram till dagsläget.

Utvecklingen startade med stor entusiasm och hög arbetstakt, och
många bra lösningar åstadkoms på olika kontraktsproblem. I huvudsak
på grund av av den brist på utvecklingsingenjörer som rådde till följd
av beslutsvåndan från 1970-talet började dock förseningar uppstå rätt
tidigt. IG JAS vidtog många bra åtgärder för att rätta tili det, men
tyvärr kom man aldrig i kapp, och — vad värre var — kostnaderna
steg. Ett sådant läge medför naturligtvis ett kärvare klimat mellan
kund och leverantör — det går inte att undvika.

Den första flygningen utfördes i december 1988, ungefär två år
senare än beräknat. Då kunde konstateras att flygplanet fungerade bra
i många avseenden, men det fanns problem, som tyvärr så småningom
orsakade haveriet. Jag kommenterar inte haveriet närmare, eftersom
det finns speciella utredningar om det.

Vid årsskiftet 1987/88 skulle vi ha en offert på delserie två, flygplanen
31-140. Den offerten följde enligt vår tolkning inte de regler som
stipulerades i avtalet från 1982, dvs. att man skulle offerera ett fast pris
inom det takpris, som är angivet i avtalet från 1982. I stället erbjöd
man nu ett incitamentsavtal utan egentlig kostnadsgräns. Vi bedömde
att priset troligtvis skulle ligga över det ursprungliga takpriset. Det var
då vi gjorde en anmälan till regeringen och samtidigt begärde ny
offert.

Vi gjorde då också en ny kostnadsjämförelse mellan de utländska
alternativen, närmast F 16 och F 18, och ett fullföljande av JASprojektet.
Därvid jämförde vi de kostnader som återstod för att fullfölja
39-programmet med de kostnader som var förknippade med att lägga
ner 39-programmet och kostnaderna för att anskaffa flygplan, modifierade
enligt de svenska önskemålen. Resultatet blev även den här
gången att det vid leverans av mer än 300 flygplan skulle vara lönsamt
att fortsätta med 39-systemet. Att det blev så även denna gång berodde
på tre faktorer som tog ut varandra: dollarkursen hade gått upp,
39-projektet hade blivit dyrare, och vi hade konsumerat över 11
miljarder på 39-projektet.

1989/90: FöU7

Bilaga 4

163

Jag slutade min anställing vid FMV den 1 april föregående år, men
jag har förstått att man sedan dess har gjort upp om det första avtalet,
om utveckling och leverans av 30 flygplan. Innebörden är att IG JAS
tar sitt ansvar för att fullfölja utveckling och denna tillverkning av
flygplanet inom avtalets ram, dvs. den står för konstruktion och
funktion enligt specifikationerna. Det anser jag vara positivt. Enligt
förutsättningarna från 1982 står dock FMV för konsekvenserna av
haveriet.

Det finns tydligen också ett förslag till avtal för de 110 flygplanen i
delserie två. Det innebär ett incitamentsavtal, som enligt vad jag förstår
blir ganska likt det avtal man hade för Viggensystemets första delserie.

Om man sedan skall försöka dra erfarenheter av detta, tycker jag
inte det lönar sig att diskutera exakt varför den ena eller andra
instansen eller personen sade det eller det. Jag tror att alla inblandade
agerade för att föra fram projektet. Men man får inte glömma att
parterna hade delvis skilda målsättningar. Det måste råda ett affärsmässigt
förhållande mellan staten och industrin i det sammanhanget. Då
är det legalt och riktigt att man åtminstone i vissa delar har olika
åsikter och olika målsättningar.

Den första erfarenheten gäller om man kan prediktera utvecklingen.
Utveckling är aldrig till 100 % säker — då skulle det inte vara en
utveckling.

En viktig fråga innan man startar ett utvecklingsprojekt är vilken
risknivå man skall lägga sig på. Det krävs lång erfarenhet och djupa
kunskaper för att göra en bedömning av på vilken nivå man skall
lägga risken. Satsar man för djärvt, blir det sannolikt kostnadsökningar
och leveransförseningar. Satsar man för litet på utveckling, riskerar
man att fl ett omodernt och därmed ineffektivt system, och kostnaden
per effekt blir alldeles för hög.

Man kan lära en del från 37-systemet beträffande kostnadsberäkningar.
Från nivån 1965/66, då utvecklingsarbetet hade varit i gång några
år och man hade ganska fasta specifikationer, måste man öka de
predikterade kostnaderna med 25 % för typarbetet och med 20 % för
serien för att hamna på de belopp vi verkligen har utbetalat. Dessa
siffror är korrigerade med index för motsvarande verkstadsvaror. Om
vi däremot utgår från 1963, då man startade från grunden, måste vi
lägga på andra marginaler för att komma upp till det belopp vi har
utbetalat.

Man fattade beslut om serietillverkning 1966/67, och sedan dess har
det alltså inte varit alltför stora kostnadsökningar för 37—systemet. Det
är anmärkningsvärt, framför allt med tanke på att man inom dessa
ramar har realiserat de ökade kraven på jaktversionen.

En slutsats man kan dra av detta är naturligtvis att det behövs ett
antal år av utveckling innan man bör fatta ett definitivt beslut och gå
in på ett fastpriskontrakt. Redan på 1960-talet försökte USA:s försvarsminister
McNamara göra detta på ett antal stora projekt, men det blev
inte särskilt lyckat, det heller.

Om man ser på 39-systemet i dag är det svårt att avgöra vilken
tidpunkt man skall jämföra 1982 med — motsvarar det 1965, 1966

1989/90: Fö U 7

Bilaga 4

164

eller 1967? Det är svårt att säga. Det ligger antagligen närmare 1964,
skulle jag vilja påstå. Hur stor den procentuella ökningen kommer att
bli kan vi av två orsaker inte säga i dag. För det första vet vi inte hur
stor omfattning programmet kommer att få. För det andra vet vi inte

- om man går in för ett incitamentsavtal — var på kostnadskurvan
man hamnar.

Detta pekar på att man måste ha tillräckliga reserver när man startar
ett projekt. Kanske behöver man från början 50 % i reserver, och
efter tre-fyra år kanske det räcker med 20—25 %.

En annan lärdom jag vill dra fram är att det är av största vikt att
kund och leverantör är överens om specifikationer och verifieringsprogram.
S.k. övergripande specifikationer, som det inte är tekniskt och
ekonomiskt rimligt att kontrollera, är inte acceptabla. FMV måste med
tillräcklig konfidens, dvs. utprovning, kontrollera att materielen kommer
att fungera i den miljö där den skall verka. Det är det som
bestämmer den nivå på vilken specifikationerna skall skrivas.

Så till industrins förmåga att ta ansvar:

-Som jag har påpekat är det fel att tro att någon kan till 100 %
garantera att en avancerad utveckling lyckas.

- Ett annat problem är kontrakt som är alltför långsiktiga. Om det
uppstår stora kostnadsöverskridanden, skulle man i det här fallet
behöva operera med en industri med stora förluster under upp till
kanske 20 år, och det skulle innebära stora problem ur säkerhetsoch
kvalitetssynpunkt, särskilt för en industri som är så kritisk vad
gäller exempelvis flygsäkerhet.

- En annan sak som är svår med långtidskontrakt är att optimera
livscykelkostnaderna, dvs. summan av utvecklingskostnad, tillverkningskostnad
och underhållskostnad. Livscykeln omfattar en period
på bortåt 50 år för ett sådant här system. Att tro att man i ett
utvecklingskontrakt skall kunna lägga in ett tillräckligt incitament
för att industrin skall vilja minimera livstidskostnaden anser jag inte
realistiskt. Det skulle i praktiken innebära att man försöker övertala
leverantörerna att dra på sig kostnader i nutid för att kunden om 30
år skall göra besparingar. Det är knappast rimligt att skriva sådana
kontrakt. Det enda sättet är att kunden med sin användarerfarenhet
ges möjlighet att granska konstruktionen och genom accelererade
gångtidsprov utröna driftegenskaperna och därigenom i tid påverka
utformningen av livstidskostnaderna.

-Sedan ligger det rent juridiska begränsningar i aktiebolagslagen för
vad ägare och företag behöver ställa upp med i en kritisk situation.
Ytterligare en erfarenhet från upphandlingen som jag vill dra fram
är att man inför varje större upphandling redan från början måste
bestämma sig för om det skall bli en konkurrensupphandling eller
monopolupphandling. Om man börjar på det ena sättet och sedan
övergår till det andra, får man nackdelarna med båda metoderna men
knappast någon av fördelarna. Fördelarna med en monopolupphandling
är att kund och leverantör tillsammans kan optimera konstruktio -

1989/90: FöU 7

Bilaga 4

165

nen och specifikationerna till den mest kostnadseffektiva lösningen.
Det går inte i en konkurrenssituation. Fördelen med en konkurrenssituation
är att man får bättre kontroll av om kostnaderna är rimliga.

Sammanfattningsvis: Vad krävs för att driva ett sådant projekt som
JAS 39? Det krävs stor kunnighet och erfarenhet hos kravställarna,
flygvapnet och FMV, och hos konstruktörer och produktionstekniker i
industrin. Det fordras en optimering av konstruktionen, nogrann
utprovning, fest projektledning och strikt ändringskontroll samt realism
när man bedömer kostnader, tidsplaner och handlingsvägar.

Om man applicerar det på det här projektet och ordentligt kavlar
upp ärmarna, tror jag att det finns en chans att den goda idén med
JAS 39 skall kunna ge ett gott slutresultat — naturligtvis under
förutsättning att det blir tillräckligt antal flygplan till flygvapnet.

Åke Sundén: Vi har i Sverige ett antal lyckade flygplansprojekt bakom
oss — tekniskt och ekonomiskt lyckade även vid en internationell
jämförelse. Det har berott på några grundläggande fektorer: att Sverige
är ett industriellt väl utvecklat land, att vi historiskt sett har en hög
ingenjörskompetens, att vi har en egen behovsprofil, som vi kan
bestämma själva utan att behöva ta hänsyn till någon partner, att
Sverige är en liten nation, som har små samarbetsförluster och begränsad
byråkrati.

För att kunna utnyttja alla de här fördelarna i ett projekt behöver
man ha lämpliga avtalsformer — då först kan fördelarna verka. Sådana
avtalsformer har vi haft genom tiderna. De karakteriseras av att man
uppnådde fullständig insyn och en successiv granskning av vad som
pågick under projektets framåtskridande. De medgav flexibilitet med
möjlighet att kompromissa i ambitionsnivån, t.ex. prestanda mot ekonomi
när så behövdes och efterhand som kunskaperna steg under
projektutvecklingen. De medgav också en ökad kraftsamling av landets
kompetens. Vi har visserligen en flygindustri som tar fram materielen,
men den samlade kompetensen ligger inte bara hos flygindustrin, utan
den finns också hos anskaffningsmyndigheterna och hos högskolor och
forskningsinstitutioner. Det lilla landet har en förmåga att verka genom
att vi utnyttjar den samlade kompetensen. Slutligen medgav den
tidigare anskaffningsformen en smidig anpassning av sidoleverantörsutrustning.

När JAS-kontraktet skrevs gick man över till att använda en festpriskontraktsform
med ett paketpris, varvid paketet sträcker sig tiotals år
framåt i tiden.

Det fanns en hel del litteratur i ämnet. USA hade passerat flera
stadier i anskaffningsfilosofin. Här nämndes nyss McNamaras "total
system acquisition" — ett totalsystempaket som provades på flygplanen
C 5A och F lil. I båda fallen uppstod kraftiga kostnadsöverskridanden
och tidsfördröjningar, och avsedda prestanda uppnåddes inte helt.
Dessa brukar anföras som exempel på att paketpris inte kan användas
vid stora projekt.

Tio år senare fenns en ny filosofi, nämligen "fly before buy", men
den kan tillämpas bara i stora länder som kan bekosta mer än ett

1989/90:FöU7

Bilaga 4

166

projekt åt gången och kan ta fram dem och jämföra för att sedan välja
med hänsyn till de prestanda som kan bevisas. På ett sådant program
kom flygplan F 16 fram liksom flygplan A 10.

Det finns också en modernare form, som dock inte är mer modern
än att den tillämpats även i Sverige på Drakenprojektet. Den går ut på
att man före ett större projekt använder ett experimentflygplan för att
prova ut ny teknologi som man vet kommer att bli kritisk eller svår
att införa. Både det engelska EFA och det franska Rafale är sådana
rena experimentflygplan, där man bl.a. för att förbilliga provar ut
digitala styrsystem.

Ingenting av det här hade vi förberett 1982. Vi hade i slutet av
1970-talet tvärtom arbetat med utveckling och forskning på en ganska
låg nivå. Det pågick för övrigt ett generationsskifte inom det flygtekniska
området, och vi hade ingenjörsbrist. KTH saknade flera kullar
flygingenjörer. Egentligen var därigenom förutsättningarna dåliga när
vi startade projektet.

Jag var mycket imponerad av att flygindustrin genom IG JAS vågade
skriva ett fastpriskontrakt för en lång tid som innehöll mycket ny
teknologi — närmast tillämpad forskning — som man hade svårt att
definiera. Gunnar Lindqvist nämnde nyss att det är viktigt att man kan
definiera och verifiera. När det ligger så långt fram i tiden och
kunskaperna hela tiden måste ökas blir det svårt att undvika tolkningsfrågor
så småningom. Det fanns alltså en viss oro.

Jag har noterat att man nu har för avsikt att gå över till ett mjukare
kontraktssystem, mera liknande det man tidigare har erfarenhet av,
och det tycker jag för min del bådar gott för fortsättningen.

Ambitionsnivån har diskuterats. Självfallet har den inflytande på
både kostnaderna och genomförandemöjligheterna för projektet. Ambitionsnivån
måste ju svara mot uppgiften. Utlandet vet att Draken
och Viggen, som skall ersättas, utgör starka hot mot varje flygplan som
söker penetrera svenskt luftrum. JAS måste naturligtvis i sin miljö
vara lika effektiv. Ett djärvt steg var att man beslöt försöka uppnå
ungefär samma prestanda som Viggen har men med avsevärt mindre
storlek, mindre vikt och lägre pris. Det lägre priset skulle då vara en
förutsättning för att man har råd att beställa tillräckligt antal.

Något som kanske ingen tänkte tillräckligt mycket på var att det
kostar mer än man tror att förminska. Miniatyrisering har genom
tiderna kostat mycket och leder dessutom till större svårigheter att få
in tillräckligt mycket utrustning. Jag tillhörde dem som hade velat ha
ett större flygplan, givetvis med en större motor. De alternativ som
diskuterades var bl.a. F 16, och F 16 är ett större flygplan med större
motor. Det har fortfarande skymtat som ett alternativ på senare tid.

Flygutprovningen har kritiserats av haverikommissionen. Jag har
själv sysslat mycket med utprovning, och jag måste tyvärr instämma i
haverikommissionens kritik. Provflygare, mättekniker och beräkningsingenjörer
bildar ett odelbart team när det gäller flygutprovning.
Särskilt i nya och komplexa system måste provflygarens iakttagelser
kompletteras med en värdering av mätdata efter varje prov, oavsett hur
duktig provflygaren är. Problemet är väl närmast att man med modern

1989/90: Fö U 7

Bilaga 4

167

mätutrustning får så många mätvärden att man riskerar att drunkna i
dem. Har man tidspress, kan värderingen verka tidsödande just när
man behöver den. Det är beklagligt att vi genom ett haveri skall
påminnas om denna erfarenhet, som egentligen är mycket gammal.

En del av det övriga som jag hade tänkt säga har sagts av Gunnar
Lindqvist på ett sådant sätt att jag själv inte hade kunna säga det bättre,
så jag stannar här.

Sven-Olof Ridder: Jag börjar med en liten historik som rör mina egna
erfarenheter från projektbranschen sedan mitten av 1950-talet. De
innefattar projekt som Sk 60, AJ 37, B3LA och nu senast JAS 39.
Gemensamt för alla dessa projekt, med undantag för B3LA, är att där
har ingått canard- eller nosvingekonfiguration i förstudierna. Det gäller
även Sk 60 — eller Flygplan 105 som det hette vid starten. Den
började som en canardkonfiguration. Jag hade förmånen att som
relativt nyanställd på dåvarande flygtekniska laboratoriet få göra vindtunnelprov
med denna första variant av 105:an, och erfarenheterna
från dessa prov grundläde en skepsis mot canardkonfigurationen i
allmänhet.

Vad beträffar Viggenkonfigurationen kan sägas att den framkom
som resultat av ett svenskt pionjärarbete med deltavingar, virvelströmning
samt upptäckten att tandemplacerade deltavingar hade en ömsesidigt
stabiliserande effekt på strömningen. Med ett sådant arrangemang
kunde en hög lyftkraft skapas, om en hög anfallsvinkel och ett högt
motstånd kunde accepteras. Viggenkonfigurationen förklaras av att
kunden icke specificerade svängprestanda utan betonade start- och
landningsprestanda samt fart och lastförmåga. Att det var av intresse att
kunna svänga framstod inte klart förrän några år senare, kanske bäst
demonstrerat av F 16 år 1974.

Under förprojektarbetet med 37:an fick professor Sten Luthander
och jag dåvarande flygförvaltningens uppdrag att granska Saab:s "Aerodynamiska
grundvalar för flygplan 37". Vid detta arbete tyckte jag mig
förstå att ett stjärtförsett delta- eller pilvingat flygplan skulle erbjuda
bättre allroundprestanda, vilket vi även framhållit i vårt yttrande.

Under större delen av 1960- och 1970-talen hade jag som anställd
vid flygtekniska laboratoriet, som sedan 1983 är en sektion av flygtekniska
försöksanstalten, arbetat med studier i låghastighetsvindtunnel av
schematiska militärflygplan inom en rambeställning från FMV. Under
en period på 1960-talet hade jag även arbetat deltid på Saab:s Stockholmskontor
med olika förprojektstudier.

Sedan till JAS-epoken. JAS-epoken föregicks av B3LA. Projektoch
vindtunnelstudier under den tiden avsåg endast pilvingade stjärtflygplan,
där det enda exotiska inslaget utgjordes av diverse varianter
av ryggluftintag.

När så JAS-varianter började studeras av Saab-Scania hade även
andra flygplanstillverkare uppmärksammat canardkonfigurationen. Till
skillnad från Viggenkonceptet rör det sig denna gång om i tippled
grundinstabila flygplan, vilket odiskutabelt förbättrar stationärsvängprestanda
för denna kategori av flygplan. Det är alltså egenskaper som

1989/90:FöU7

Bilaga 4

168

även Sverige så småningom hade insett värdet av. Det var framför allt i
tyska studier som det taktiska värdet av flygning vid extrema anfallsvinklar
hävdades. I detta sammanhang skulle canardkonfigurationen
vara ett naturligt val.

Ur Saab-Scanias synvinkel framstod sannolikt den internationella
trenden mot canardflygplan som en bekräftelse på att företaget tidigt
slagit in på rätt väg, dock med stabila canardflygplan, och en satsning
på en canard-JAS vore följdriktig — man behärskade( ju aerodynamiken.

De JAS-alternativ som utkristalliserade sig vid Saab-Scanias projektstudieetapp
var de klassiska tre, nämligen

1) stjärtlös delta,

2) stjärtförsedd pilvinge,

3) instabilt canardflygplan.

Vid en sådan schematisk projektjämförelse tenderar alltid den enkla
stjärtlösa deltan att tillmätas sämsta prestanda på grund av sin stora
erforderliga vingyta. Kvar till final blir de båda mer komplexa alternativen
med separat trimyta.

Den största principiella skillnaden mellan canard- och stjärtalternativen
synes vara den begränsning i valfriheten vid utformning av
flygplanet som vidlåder canardvarianten för erhållande av någorlunda
intressanta flygprestanda. En faktor som tidigare nämnts är att en
höggradig instabilitet erfordras. En annan nackdel är att huvudvingens
sidoförhållande måste begränsas till relativt låga värden med hänsyn
till icke-linjära egenskaper vid högre anfallsvinklar. Även ett antal
andra typiska canardproblem existerar.

Vid den aktuella projektjämförelsen hade Saab-Scania försett stjärtalternativet
med ryggluftintag, och detta bedömdes — sannolikt helt
korrekt — som en onödig teknologisk risk för ett supersoniskt flygplan.
Kvar fanns då ett höggradigt instabilt nosvingeflygplan.

Under den här tiden var jag anlitad som konsult åt FMV för att
granska och anföra synpunkter på Saab-Scanias konfigurationsval för
JAS-projektet. Min uppfattning om förnuftigast möjliga val, som framkommit
på grund av egna vindtunnelprov och förprojektskisser, gick
stick i stäv mot Saab-Scanias förslag. Min bestämda åsikt var att ett
pilvingat stjärtflygplan med svagt positiv tippstabilitet skulle vara klart
bästa val för den aktuella specifikationen — ingen äventyrlig instabilitet
som skulle kunna medföra ökade utvecklingskostnader, ökad känslighet
för avsiktliga eller oavsiktliga störningar samt klart överlägsen
för attackuppgiften.

Under perioden 1980—1982, då det rådde ett visst mått av perestrojka
i en bransch med en eljest repressiv attityd försökte jag att i
tekniska rapporter och i andra skrifter framföra mina betänkligheter
mot Saab-Scanias tekniska lösning.

Sedan några konstateranden och slutsatser. En del av det som sedan
har hänt med JAS-projektet har framgått av rapporteringen i massmedia.

1989/90: Fö U 7

Bilaga 4

169

Om man skall summera intrycken, har Saab-Scania grovt underskattat
problemen med att utveckla styrsystemet till ett instabilt flygplan.

En viss godtrogenhet hos beställaren kan också noteras. I andra
länder satsar man på teknologi-demonstratorer, och ingen seriebeställning
av ett kraftigt instabilt canardflygplan har mig veterligt lagts
utanför vårt lilla land.

Kännnetecknande för Saab-Scanias insatser beträffande prototyputveckling
av nya militärflygplan är att tiden för framtagandet har varit
dubbelt så lång som för utländska tillverkare. 1 det senaste exemplet
tycks man på väg att överträffa tidigare tidsutdräkter.

Att ett litet land som Sverige med begränsade resurser har problem
av denna art är helt naturligt, men risken är uppenbar att när så
småningom produkten är färdig att levereras till förband gäller helt
andra förutsättningar i omvärlden. En sådan tänkbar ändring av förutsättningarna
i den framtida stridsmiljön kan vara att kraven på moderna
stridsflygplansegenskaper kan radikalt förändras på ett antal punkter,
såsom extrema krav på låg signatur — det man kallar för stealth —
och förhindrat bruk av efterbrännkammare och radar av den anledningen
och även krav på minskad störkänslighet och minskad känslighet
för motmedel.

En svensk anpassning till förändrade krav så att en rimlig grad av
modernitet och slagkraft kan upprätthållas blir således svår att tillgodose
med de begränsade resurser som föreligger.

Avslutningsvis kan jag säga att oavsett hur upphandlingen av stridsflygplan
till det svenska försvaret kommer att ske i framtiden är det av
största betydelse att tillräcklig aerodynamisk och allmänt flygteknisk
kompetens upprätthålls inom landet.

Roland Brännström: Jag vill återvända till den fråga som jag ställde till
Harald Schröder och riktar den nu till Gunnar Lindqvist — det är
möjligt att den också berör Sven Hirdmans tidigare uppgift i projektet.
Det anknyter närmast till diskussionen om varför man valde den här
typen av upphandling.

Var upphandlingsformen ett krav från politiskt håll, eller var det så
att industrin försökte så att säga lotsa sig fram till ett tidigareläggande
av projektet för att hålla uppe och utveckla sin kapacitet och möjligheterna
att bli kvar på marknaden?

Jan Jennehag: Jag vänder mig närmast till Gunnar Lindqvist. Carl
Frick ställde tidigare en fråga till Sven-Olof Hökborg om pilotmiljön i
JAS Gripen. Gunnar Lindqvist har tidigare uttryckt skepsis — för att
säga det milt — beträffande pilotmiljön för våra pojkar och i framtiden
även flickor. Kvarstår Gunnar Lindqvists kritiska uppfattning?

Det var med viss förvåning jag hörde Gunnar Lindqvist säga att det
var mycket tillfredsställande att Industrigruppen står fast vid priskonstruktionen
med utveckling och leverans av delserie ett till fast pris.

Här återkommer vi till beställarens ansvar för kostnaderna för
haveriet, hur stora de kostnaderna nu blir. Man kan väl ändå säga att
beställaren till ingen del har ansvar för att haveriet inträffade. Hade
det inte inträffat, hade då enligt Gunnar Lindqvists uppfattning Indu -

1989/90:FöU7

Bilaga 4

170

strigruppen kunnat stå fest vid det fasta priset, eller har man utnyttjat
en tragisk händelse som haveriet till att klösa pengar av skattebetalarna? Det

har talats om olika sätt att beräkna kostnaderna för haveriet.
Vill man göra det mycket enkelt för sig, kan man säga att kostnaden
för haveriet är kostnaden för ett plan i delserie ett, ingenting annat.
Men kostnaden lär vara åtskilligt högre. Vad ingår egentligen i haverikostnaden? Paul

Ciszuk: När man skall försöka bedöma om projektet Gripen
kommer att lyckas är det intressant att jämföra med utländska varianter.
Det gäller främst det israeliska projektet, som emellertid lades ner
1987. Det som därnäst mest liknar Gripen är det franska projektet
Rafale. Det är ett experimentflygplan som har 800 flygtimmar, och där
torde man kunna dra en hel del lärdomar att jämföra med.

Men nu är det litet annorlunda. Det planet har två motorer, och det
sägs att man har lagt ner 60 miljarder på utveckling. Jag går inte i god
för siffran, men man har antagligen satsat mer än de 13 miljarder som
vi hittills har lagt ner på JAS.

Jag vill fråga Sven-Olof Ridder och de andra vad det kan bero på att
man flyger så bra med Rafale men inte med JAS. Beror det på de
många miljarderna, eller hänger det samman med att planet har två
motorer?

Carl Frick: Gunnar Lindqvist säger att man inte kan ge garanti för att
ett så här komplicerat projekt kommer att lyckas. Samtidigt meddelar
han att det finns en fullgörandegaranti. Hur stämmer det? Man kan
alltså inte lämna några garantier för att det lyckas, och samtidigt finns
det en fullgörandegaranti. Det stämmer inte. Jag skulle vilja ha ett
klargörande av vad som menas med detta.

Hans Lindblad: Åke Sundén, som är gammal provflygare, säger att det
är en gammal tanke att man skall ta vara på erfarenheter från gjorda
flygningar innan man gör nya. Kan det vara så att varje vecka som
arbetet pågår får industrin betala själv, och det är fråga om hundratals
miljoner, kanske flera miljarder? Provflygavdelningen vet att för varje
dag som man begär att fa se på siffrorna kommer ekonomiavdelningen
eller industrigruppen att säga att det kostar pengar. Kan inte provflygavdelningen
utsagt eller outsagt utsättas för en sådan tidspress att man
helt enkelt måste frångå den elementära tanken att ta vara på tidigare
erfarenheter innan man går vidare? Känner Åke Sundén igen att
provflygavdelningen kan ha försatt företaget i en sådan situation att
man måste överge elementära regler för provflygverksamhet?

Sedan vänder jag mig till Gunnar Lindqvist. Det är klart att man
kan säga att det funnits skäl för att inte ha fasta priser och att man
skall dela kostnaderna om de blir för stora, men man vägde JAS mot
utländska alternativ, och det var med nöd och näppe som JAS klarade
de operativa kraven. Man vägde då också in kostnaderna. Om någon
sagt att man inte visste om det skulle kosta 10 miljarder mer, hade
politikernas val blivit annorlunda. Dessutom var det industrin själv

1989/90:FöU7

Bilaga 4

171

som ville ha priset relaterat till priset för Viggen. Det var det som
gjorde att JAS så att säga kom upp på föredragningslistan. Fyra stora
koncerner sade att de kunde stå för projektet, och det var väl en
förutsättning för att projektet skulle komma till utförande.

Om någon hade sagt att man ville ha ett Viggenkontrakt och att
ingen visste vad slutsumman skulle bli, är det osannolikt att en
riksdagsmajoritet 1982 skulle ha sagt ja. Om någon hade kommit med
den idén 1982, undrar jag om något politiskt parti hade gått med på
det.

Sven Hirdmän: Roland Brännström frågade om upphandlingsformer
och fasta priser, och jag skall försöka utveckla hur det var med detta.

Jag kom först i kontakt med vad som skulle bli JAS-projektet vid ett
besök hos Saab den 20 november 1979. Sedan hade jag dagliga och
veckoliga kontakter med industrin.

Det var nog industrin som först föreslog att man skulle offerera ett
fast pris för hela projektet. Det tog departementet och regeringen fasta
på, bl.a. av det skälet att man ville ha en riskdelning och se till att
industrin skulle få betala överskjutande kostnader. Det gjordes också
den mera politiska bedömningen att detta var nödvändigt för att få
politisk stadga åt projektet. Det fanns dessutom en inrikespolitisk
aspekt: det hade inte gått att få igenom projektet i riksdagen om man
bara kommit med lösa uppskattningar. Det visade också erfarenheterna
från 1970-talet.

Ytterligare en anledning, som Hans Lindblad var inne på, var att
man undersökte två alternativa projekt: Å ena sidan en svensk sammanhållen
utveckling och å andra sidan ett realistiskt utländskt alternativ.
Från utlandet fick man in fastprisofferter för bl.a. F 16
och(F 18. För att de över huvud taget skulle kunna jämföras måste
man ha något pris för det svenska alternativet.

Nu var det inte ett idiotfastpräs man talade om, utan i det som blev
JAS-kontraktet fanns en viss flexibilitet inbyggd. Jag vet att Bengt
Lehander skulle kunna utveckla det. Det var inte så mycket fråga om
ett antingen—eller.

Gunnar Lindqvist: Frågan återkom, vem som kom upp med idén om
fast pris. Det är ungefår som att diskutera om det var hönan eller ägget
som kom först. Jag tror att det var ett resonemang mellan politiker
och industrin som ledde till detta. Vi inom FMV fick det omtalat från
båda håll att ett fast pris var en absolut förutsättning för att det skulle
bli något kontrakt — man skulle annars inte kunna driva igenom ett
beslut. Vi försökte flera gånger utveckla ett uppehållande försvar och
driva utvecklingen några år under andra betingelser tills vi var helt på
det klara med hur det skulle vara, men det skulle naturligtvis ha
fördröjt beslutet och kunde utgöra en risk för att det inte blev något
beslut.

Sedan till frågan, om miljön i ett sådant här system skulle vara
kritisk för föraren.

Det ställs stora krav på en förare i ett ensitsigt flygplan — det är
enligt min bedömning den svåraste arbetsplats en människa kan ham -

1989/90:FöU7

Bilaga 4

172

na på. Det gäller då att ta fram utrustning som hjälper honom. Jag
tror att det finns förutsättningar att utforma det här flygplanet på
sådant sätt att det inte skall innebära några större svårigheter utöver
vad vi redan har i flygplan i detta land eller i andra länder. Jag vill i
det sammanhanget säga att utformningen av kabinen i svenska flygplan
är föredömlig i jämförelse med utländska flygplan.

Man har också frågat, om en människa kan styra ett instabilt
flygplan. Flygplanet är i grunden aerodynamiskt instabilt, men med
hjälp av elektroniken blir det ur förarens synpunkt stabilt. Jag tror
alltså att förarmiljön blir acceptabel.

Sedan var det fråga om haverikostnaderna. Tyvärr har vartenda
flygplansprojekt hittills drabbats av haverier. Det vore att blunda för
verkligheten att tro att vi skulle ha kunnat klara oss utan något haveri
den här gången. Vid de diskussioner som fördes 1982 ansåg FMV att
det var lika bra att vi tog upp reserver för ett haveri som att industrin
gjorde det, och då till ett högre belopp. Det var en rent ekonomisk
uppgörelse, som jag fortfarande tycker är sund.

Exakt hur haverikostnaderna kommer att drabba staten kan jag inte
säga, eftersom uppgörelsen är träffad sedan jag slutade.

Kostnaderna för Rafale är mångdubbelt högre än kostnaderna för
JAS 39. Men man måste vara rättvis och säga att för de kostnaderna
utvecklas också en helt ny motor. Det är dessutom ett större flygplan,
så projekten är inte jämförbara. Naturligtvis är det bättre att låta
utvecklingen ske i små steg och att använda ett experimentflygplan,
men här är man pressad av tiden och måste göra vissa kompromisser.

Man kan inte vara hundraprocentigt säker på att lyckas, men
moderbolagen har lämnat en fullgörande garanti. Det går inte ihop,
sades det. — Jo, det går faktiskt ihop. Man måste inse att det finns en
risk för att prestanda inte helt kommer att uppfyllas, och man kan
drivas in i stora kostnadsökningar om man till varje pris skall klara av
allting. Därför måste man vara beredd att ta vissa diskussioner.

Fullgörandegarantin träder in om IG JAS kommer på obestånd. I så
fall får de andra företagen rycka in och ta ansvaret som om IG JAS
hade samma aktiekapital som alla de andra företagen tillsammans. Jag
tycker att resonemanget går ihop.

Hans Lindblad sade att det aldrig skulle ha fattats något beslut, om
det inte varit fast pris. Det är antagligen riktigt. Men då kanske jag får
vara litet obehaglig. Vems är nu ansvaret för att det blivit kostnadsökningar
i förhållande till det fasta priset? Det är naturligtvis industrins
ansvar, eftersom den har gjort en missbedömning från början. Men jag
anser att det inte står i mänsklig makt att till 100 % prediktera
kostnaderna på ett tidigt stadium. Är det då ansvarsfullt att lämna ifrån
sig ansvaret till 100 %? Är det kanske inte FMV:s, flygvapnets, ÖB:s
och t.o.m. regeringens och riksdagens skyldighet att inse att man inte
alltid kan göra så? Skall man inte kunna fatta beslut om en utveckling
som staten bekostar, därför att det alltid måste vara fast pris? Det är till
nackdel för vår industriella potential om inte denna församling vågar
fatta beslut som innebär risker.

1989/90:FöU7

Bilaga 4

173

Åke Sundén: Paul Ciszuk talade om Lavi och Rafale och frågade varför
de flyger så bra. Beträffande Lavi undrar jag det också, eftersom
styrsystemet till det flygplanet togs fram av samma leverantör som
Saab-Scania har anlitat för JAS-systemet och som började litet tidigare.
Å andra sidan flög Lavi med restriktioner. Man fick två flygplan i
luften. Projektet är nedlagt nu.

Med Rafale har man hållit på ganska länge. Man började redan på
1970-talet med en installation i en ombyggd Mirage och fortsatte
sedermera med ett digitalt styrsystem utprovat i Mirage 2000. Enligt
min uppfattning är fransmännen skickliga på avionikområdet.

Hans Lindblad undrade om man under tidspress avsiktligt kan
underlåta utvärderingen meitan provflygningar. Det gör man inte, utan
man håller på flygsäkerheten. Men man har i det här fallet enligt min
uppfattning uppenbarligen inte gjort det tillräckligt omsorgsfullt. Man
har gjort det så långt att man har observerat att här finns någonting
som inte är riktigt bra, men man har inte dragit den fulla konsekvensen
genom att antingen införa hårda restriktioner för flygningarna
eller gå djupare in i värderingen av mätresultaten. Men avsiktligt låter
man inte tidspress påverka flygsäkerheten.

Sven-Olof Ridder: Jag har blivit ombedd att kommentera jämförelsen
med Rafale och förklara varför det flög med en relativt hög grad av
framgång.

Jag kan bara hålla med Åke Sundén, att tillverkaren Dassault mer
kontinuerligt har sysslat med utveckling av nya prototyper och arbetat
mer långsiktigt än vad Saab-Scania har gjort. Man har väl också haft
större resurser genom att man har exporterat flygplan till hela världen
under lång tid och förmodligen på det sättet haft hygglig ekonomi.

Sven-Olof Hökborg: Här talades om haverikostnaderna. Kostnaderna är
ju avsevärt mer än för ett serieflygplan. Saab har inte tagit igen
någonting av de andra förlusterna, som avser ersättning för ett nytt
provflygplan, kostnaden för att åtgärda felet, och vissa förseningskostnader.
Jag kan nämna utan att gå för långt in i det att IG JAS hade en
nota som var avsevärt högre än den som senare lades fram efter en
förhandlingsuppgörelse som slutade på en miljard.

7. Regeringens syn på projektet

- Huvudfrågor i den fortsatta utvecklingen

-Regeringens uppföljning — erfarenheter och fortsatt uppföljning

Jan Nygren: Det mesta av bakgrunden på både längre och kortare sikt
har presenterats av andra här i salen.

Jag kom till försvarsdepartementet i september 1988 i den roll jag
nu har. Redan innan dess hade ett antal problem anmälts till regeringen
bl.a. av försvarets materielverk. Man rapporterade då att man hade
svårt att få en avtalsenlig första offert från Industrigruppen. Med det
som utgångspunkt fördes diskussioner mellan försvarets materielverk
och IG JAS, som ledde till att det kom en offert — om än icke helt
avtalsenlig, enligt försvarets materielverk — till FMV som redovisades i

1989/90:FöU7

Bilaga 4

174

försvarsdepartementet i oktober 1988. Det var då man fick bekräftat att
Industrigruppen inte ansåg sig kunna offerera flygplanen i delserie två
inom det takpris som man åtagit sig i grundkontraktet från 1982.

Det föranledde försvarsdepartementet att genom mig skriva ett brev
till överbefälhavaren och begära att fa ett antal frågor besvarade. Bl.a.
ville vi ännu en gång fa utländska alternativ belysta som möjligen
kunde finnas till en svensk JAS. Vi ville också att överbefälhavaren
skulle redovisa sin bedömning av JAS-projektets totala kostnader med
kostnaderna för delserie två inräknade enligt preliminära beräkningar
som man då hade tillgängliga.

ÖB:s svar i januari 1989 gavs viss publicitet. Det är känt i denna
krets att överbefälhavaren med stöd av underlaget från flygvapnet och
materielverket inte förordade ett utländskt alternativ till JAS-projektet,
även om de aviserade kostnadsökningarna inräknades. Det kan finnas
skäl att påpeka att de kostnadsökningar som då redovisades för delserie
två i stort sett har stått sig genom hela den process som sedan har
vidtagit.

Därefter kom haveriet. Det innebar ett tekniskt stopp i de under
december 1988 påbörjade provflygningarna. Vad som hände vid haveriet
behöver jag inte gå in på, eftersom det har framgått med all
önskvärd — eller, om ni så vill, icke önskvärd — tydlighet av de bilder
som TV-Aktuellt förmedlade inte bara till svenska medborgare utan
runt om i världen.

Regeringens arbete med JAS-projektet har under 1989 fortsatt för att
med beslut och frågor stegvis förbättra beslutsunderlaget för projektet
och dess fortsatta inriktning. Jag skall inte gå igenom den korrespondens
som departementet och regeringen har fört med myndigheterna
— den finns tillgänglig. Samtliga beslut har varit öppna och har
redovisats för utskottet.

I korthet har alltså dessa beslut syftat till att klarlägga både tekniska
och ekonomiska konsekvenser av haveriet och att klarlägga de totala
kostnaderna för att fortsätta projektet med den ursprungliga ambitionen
från riksdagsbesluten 1982 och 1983. Vi har också självfallet
försökt efter förmåga blicka in i framtiden, dvs. efter de 140 flygplan
som nu diskuteras.

De huvudfrågor som regeringen ser i det fortsatta arbetet under de
närmaste åren har redovisats i ett regeringsbeslut från den 13 december
1989. Av det beslutet framgår att regeringen inte anser att projektet
bör avbrytas nu, utan att den fortsatta inriktningen bör prövas av
riksdagen i samband med det planerade försvarsbeslutet under våren
1991. Regeringen uppdrog vidare i beslutet till materielverket att
infordra en slutlig offert på delserie två från Industrigruppen till
oktober 1990.

Det finns bl.a. två viktiga frågor som måste tas med i det fortsatta
arbetet och som också har framhållits i beslutet den 13 december. Det
gäller kostnadsutvecklingen för serietillverkningen och hur de nya
lednings- och samverkansformer som nu etablerats inom Industrigruppens
företag, liksom inom företagen och materielverket, kan leda till
en ökad kontroll över projektkostnader och tidsplan.

1989/90:FöU7

Bilaga 4

175

1991 års beslut om JAS-projektets fortsatta inriktning bör också
innehålla ett slutligt ställningstagande till utvecklingen av en tvåsitsig
version av JAS, alltså JAS 39B. Den optionen finns alltså fortfarande
tillgänglig under förutsättning att riksdagen är beredd att acceptera att
man går vidare med projektet i övrigt.

Regeringen har, med allt det underlag som den har fått in och med
det underlag som hittills framkommit i projektet, inte ansett att de
tekniska problemen är av sådan art att projektet av tekniska skäl bör
avbrytas.

Av betydligt allvarligare karaktär, åtminstone ställt i relation till
ingångna avtal och diskuterade löften, är naturligtvis de ekonomiska
problemen. Jag behöver inte beröra den diskussion som efteråt har
förts om fastpriskontraktet — den har redovisats mer än tydligt under
diskussionen på förmiddagen.

Det är också viktigt att poängtera att förseningarna och de tekniska
problemen i utvecklingsarbetet som hittills har uppkommit innebär
ekonomiska påfrestningar för företagen i Industrigruppen JAS. Det är
riktigt att Industrigruppen har lovat att hålla det ingångna fastpriskontraktet
för de första flygplanen. Detta är utomordentligt bra för skattebetalarna,
men det är inte bra om vår försvars- och säkerhetspolitiska
planering under lång tid måste bedrivas under den risk som dålig
lönsamhet kan innebära i ett privat företag.

En mycket viktig uppgift under 1990 är att i det förestående arbetet
försöka klarlägga de totala kostnaderna för projektet och göra en
bedömning av kalkylerna som ligger till grund för Industrigruppens
offert för delserie två. Regeringen har från försvarets materielverk
infordrat svar till den 1 november 1990 på de uppgifter som regeringen
har begärt i beslutet från den 13 december 1989. Svaren kommer
att ligga till grund för överväganden, först i försvarskommittén och
därefter i regeringens proposition till riksdagen våren 1991 om försvarets
framtida inriktning. Förändringar i projektets inriktning — stora
eller små — kan självfallet därvid inte uteslutas, men dessa skall
naturligtvis i så fall underställas riksdagen för slutlig prövning i
samband med försvarsbeslutet.

När JAS-projektets fortsatta inriktning klarlagts i försvarsbeslutet
1991 kommer därefter frågan om flygplanens beväpning och övriga
utrustning att behöva avgöras. Två viktiga frågor i det avseendet måste
inom de närmaste åren fa sin lösning. Den viktigaste frågan är jaktrobotbeväpningen
med en allväderskapabel radarjaktrobot. Avsikten är
för närvarande att ett beslut om en radarjaktrobot för JAS skall kunna
fattas under 1992.

En annan viktig beväpningsfråga, som har framskymtat här, är ett
s.k. tungt attackvapen. År 1988 fattade man beslut om att stryka den
s.k. tunga bromsade bomben, som var ett alternativ till ett tungt
attackvapen. Det alternativ som nu har studerats vidare är ett s.k. tungt
styrt attackvapen. Dock har kostnaderna för detta vapen stigit så
kraftigt under projekteringens gång, att vapnet nog nu måste ifrågasättas.
I den frågan pågår en utvärdering. Även försvarskommittén kommer
sannolikt att behöva delta i den processen.

1989/90:FöU7

Bilaga 4

176

Avslutningsvis några ord i korthet om uppföljningen av projektet.
Försvarets materielverk har redovisat här hur processen mer formellt
går till. Regeringens uppföljning av projektets utveckling styrs till stor
del av ett regeringsbeslut från 1982. Även om synpunkter kan anföras
på uppföljningen och insynen är det nog så att inget annat projekt
inom försvaret har utsatts för en så noggrann granskning av regeringen
— och förvisso även av andra — som JAS-projektet. I funktioner som
har skapats i materielverket, de berörda industrierna, staberna och
regeringskansliet har på, åtminstone enligt vad jag kan bedöma, bästa
möjliga sätt med hänsyn till både försvars- och kommersiell sekretess
samlats in och presenterats underlag för värdering av projekt och
beslut.

Det finns skäl att understryka det som Per Borg och några andra
tidigare har snuddat vid, att själva formen för projektet innebär en litet
annorlunda hantering när det gäller att påpeka framför allt de ekonomiska
problemen. Om man träffat ett avtal med en leverantör och
anser sig ha fått ett hyggligt pris men man ändå noterar en del
tekniska bekymmer under resans gång — vilket också har redovisats
för riksdagen under årens lopp — kan det väl sägas att det inte i första
hand är kunden som skall påpeka för säljaren att projektet tenderar att
bli för dyrt. Det är inte den normala proceduren. Det är viktigt att
säga detta, för även om det fanns kunskap om de tekniska problemen
och förseningarna hos försvarets materielverk och regeringen och
förvisso hos riksdagen, så blev ju de tekniska problemen inte formella
problem förrän Industrigruppen levererade sin offert till försvarets
materielverk. Det var då man formellt meddelade att takpriset inte
kunde innehållas. Fram till dess gällde det som Per Borg tidigare
redovisade, att alla parter utgick från att de ekonomiska problem som
möjligen kunde uppstå skulle lösas just på grund av att man hade ett
fastpriskontrakt. Det finns skäl att säga detta med tanke på den
diskussion som har förts om varför den ene eller den andre inte har
reagerat tidigare.

Efter dessa kommentarer är jag beredd att svara på frågor.

Ivar Virgin: Med den utgiftsram som gäller för det militära försvaret i
dag är det risk att sådana fördyringar i JAS-projektet som vi har talat
mycket om här kan allvarligt inkräkta på andra försvarsgrenar och
därmed påverka balansen i försvaret. I så fall kommer den totala
försvarseffekten att gå ner, och det tycker jag är oacceptabelt.

Hur tänker regeringen arbeta med den frågan?

Carl Frick: Jag vill knyta an till det som Ivar Virgin sade och fråga hur
mycket kallt stål som regering och riksdag tål? När avbryts projektet
av kostnadsskäl?

Många har sagt att JAS-projektet i det ekonomiska sammanhanget
kan ses som en gökunge, men fråga är om man inte har släppt in en
mus i en ost. Musen äter upp osten, och till slut finns det bara ett tunt
skal och en aggressiv jättemus.

1989/90: Fö U 7

Bilaga 4

177

12 Riksdagen 1989/90. 10 sami. Nr 7

Jag tycker det är allvarligt att man agerar på detta sätt. En viktig
fråga är när man avbryter projektet av kostnadskäl för att inte försvaret
skall totalt utarmas.

Gunhild Bolander: 1 årets budgetproposition står, det som statssekreteraren
sade nyss, att projektet icke skall avbrytas nu. Då frågar jag:
Vilket tidsperspektiv rör man sig i? "Nu" är egentligen ett ganska kort
perspektiv. Jag förstår att det rör sig om tiden fram till nästa års
försvarsbeslut.

Hans Lindblad: När det här projektet kom upp sades det att industrin
ställde upp. Formellt är avtalet träffat med IG JAS, men avgörande för
trovärdigheten var att fyra koncerner stod bakom. Om det bara varit
flygindustrin, hade det varit poänglöst, för ett företag kan gå i konkurs.

Från början var det bl.a. Marcus Wallenberg som framträdde, men
för varje år har nivån sänkts, och nu är det möjligen divisionschefer
som agerar.

Det har sagts att det förekommer en uppdelning inom IG JAS så att
koncernerna svarar för olika procenttal, men gentemot staten är det
fyra koncerner som agerar, och de skall vara solidariskt ansvariga. Det
är en politisk bedömning vem som har mest pengar, staten eller
industrin, men det är möjligt att ingen behöver betala. Är det någon av
koncernerna som bara är med till en del?

Jan Nygren: Jag börjar med Hans Lindblads anförande.

Jag anser nog att alla fyra koncernerna är med, men den frågan
testas inte förrän det är dags att ta ett slutligt nappatag om ekonomi
och genomförande. Man skall ha klart för sig att det material som vi
har framme nu och som ju kommer att hanteras mera handfast och i
detalj i oktober-november i år i princip bara är en kartläggning —
eller kalla det en genomgång, ett besked om hur mycket dyrare
projektet blir om det genomförs enligt nu föreliggande planer. Man
har inte tagit ställning till vem som slutgiltigt skall stå för kostnaderna
eller ens om någon skall stå för kostnaderna. Vi utgår från att
försvarskommittén tar en ordentlig funderare på det och att detta så
småningom leder till ett beslut av riksdagen.

Detta leder mig in på Ivar Virgins och Carls Fricks frågor.

Om vi låter projektet gå enligt nu gällande planer, och inte gör
någonting i försvarsbeslutet, kan man naturligtvis karakterisera projektet
som en gökunge. Det finns ett antal alternativ att hantera detta
problem. Antingen tillför man mera pengar eller omplanerar inom
ramen för det som är tillgängligt, och då får det effekter på andra
ställen i försvaret. Man kan inte både äta kakan och ha den kvar. Här
krävs en diskussion som omfattar också andra försvarsgrenar och deras
materielbehov i framtiden. Det är ett av skälen till att regeringen har
valt att föra frågan till försvarskommittén för en samlad bedömning
som en del av nästa långsiktiga försvarsbeslut.

Vad gäller musen — vi kan väl åtminstone kalla den för en
fladdermus — vill jag säga att det är omöjligt att svara på vad som är
den bortre eller yttre eller övre gränsen för hur mycket projektet får

1989/90: FöU 7

Bilaga 4

178

kosta. Det finns ingen lag eller regel som säger detta, om man inte
återför frågan krasst till de uppgörelser om totalpris som redan är
träffade. Hur mycket man eventuellt kan töja på de uppgörelserna är i
högsta grad en subjektiv fråga. Den får avgöras i en normal politisk
process, som jag har försökt beskriva; in med en offert, besked om
kostnader, till försvarskommittén, tillbaka till regeringen, proposition
och beslut i riksdagen 1991. Det är alltså väl upplagt för att alla parter
skall fa ange sina synpunkter, även de som inte är med i försvarskommittén.

Gunhild Bolander ställde en fråga om det lilla ordet "nu". Om
regeringen hade skrivit att JAS-projektet inte skall avbrytas, kan nästa
fråga bli om vi föregriper försvarskommitténs arbete och riksdagens
beslut 1991. Det lilla ordet "nu" har tillkommit endast av det skälet att
vi vill markera att det finns en bortre gräns, och den ligger precis där
Gunhild Bolander har noterat att den skall ligga.

Paul Ciszuk: Det har sagts här vid ett par tillfällen bl.a. av Harald
Schröder, att det stöd som staten ger till Saab:s civila flygutveckling är
av stor betydelse.

Det skulle vara intressant att höra om Jan Nygren har någon
bedömning av hur många procent av detta som egentligen borde föras
under försvarsbudgeten, om man budgeterar rätt.

Jan Nygren: Det finns en interaktion eller koppling mellan den civila
verksamheten och den militära. Det är troligt att båda parter i någon
mening tjänar på de här två delarna, alltså att den civila tjänar på den
militära, men också omvänt. Om den militära verksamheten i hög
grad har varit och fortfarande är utgångspunkt för civil produktion, är
vi möjligen på väg in i en situation där förhållandena håller på att
vända, så att den civila flygplansproduktionen betyder alltmer.

Försvarsdepartementet har inte gjort någon uppdelning, men industridepartementet
har beviljat ett lån för Saab:s produktion av Saab

2000. Jag vill understryka att det är ett lån. Vi har deltagit intensivt i
den diskussionen. Mycket talar för att försvaret, om det här projektet
drivs vidare, har allt att vinna på att den civila produktionen bryggar
över en del av de klyftor som finns i produktion och utveckling. Detta
skulle annars försvaret eller någon annan, t.ex. industrin, ha fått betala
genom att upprätthålla teknikerkapacitet och produktionskapacitet.

Att försöka göra en bedömning i procent av hur stor denna vinst
möjligen skulle kunna vara vågar jag mig inte på utan att ha tillgång
till ordentliga kalkyler och kompetent räkneexpertis.

Ivar Virgin: Jan Nygren svarade att försvarskommittén skall granska
avvägningen mellan försvarsgrenarna och ta ställning till vilken effekt
som ökade kostnader för JAS-projektet kan få för försvaret. Men
regeringen måste rimligen ha en egen uppfattning i frågan.

Jan Nygren: Nej, det har faktiskt inte regeringen. Det har att göra med
konstruktionen av försvarskommittéerna. I sinom tid kommer säkerligen
de socialdemokratiska ledamöterna av försvarskommittén att redo -

1989/90:FöU7

Bilaga 4

179

visa sina synpunkter, och man kan misstänka att de kommer att ha en
viss överensstämmelse med regeringens uppfattning. Det är de parter
som deltar i försvarskommittén som anger takten.

Kerstin Ekman: Jag har en fråga som möjligen kunde ha hänförts till
den allmänna frågestunden men som jag nu ställer till statssekreteraren.

Senareläggningen leder kanske till att vi får brist på piloter. Även
om rekryteringen går bra nu, måste vi tänka på hur det kommer att se
ut om fem eller tio år. Hur ser ni på det problemet, och hur ser ni på
teknikerbristen? Vi behöver inte bara flygare, utan också sådana som
servar planen.

Jan Nygren: Vi hade alldeles nyligen en träff med chefen för flygvapnet
och diskuterade då framför allt tillgången på piloter men också på
tekniker.

För närvarande är väl tillgången på piloter relativt gynnsam. Detta
kan säkert general Englund svara på mera i detalj. Utbildningsintaget
är nu så högt att det faktiskt leder till svårigheter. Vi får in många
unga piloter, men det skapar nya problem i andra änden, eftersom det
blir en konstig avvägning av erfarenheter ute på förbanden.

Det vi diskuterar nu är vad som händer när alla de som har skrivit
på kontrakten når den punkt då kontrakten skall förnyas. De som
skriver på när de är unga är fortfarande relativt unga när kontrakten
går ut. Jag tror att 1996 är den första riktigt kritiska tidpunkten, men
det gäller också 1992 eller 1993. Vi diskuterar redan nu tillsammans
med flygvapnet hur vi skall möta de problem som med stor sannolikhet
uppstår 1996. Vi antar att de piloter som har skrivit på är väl
medvetna om sitt marknadsvärde, om situationen 1996 kommer att se
ut som den gör nu. För närvarande tycker vi att vi har ett hyggligt
grepp om situationen, men vi är väl medvetna om att det snabbt kan
förändras, om man inte är ute i god tid.

Lars-Erik Englund: Eftersom Jan Nygren apostroferade mig vill jag
bestyrka det han sade. Man vet att de elever som i dag tas in till första
utbildning gör s.k. grundläggande taktisk utbildning om ett år, och ett
år senare skall de börja på grundläggande flygslagsutbildning. Man kan
rita in på en karta hur ofta flygvapnets divisioner är belagda med
elever under den närmaste femårsperioden. Det är tät beläggning tack
vare att vi har satsat på rekrytering, men vi börjar också märka en
reaktion. Våra officerare i flygtjänst tycker att de är under för hårt
lärartryck och får för litet utrymme för stridsmässiga övningar. Jag
måste ge dem rätt på den punkten. För att markera att vi befinner oss
på ett gränsvärde har jag minskat den kurs som just nu genomgår
grundläggande flygslagsutbildning.

Jag vill formulera det så, att jag är bunden av avtal de träffade 1986.
Flygförare kan underteckna en skriftlig överenskommelse om att stanna
i flygtjänst och då få en s.k. flygförarpremie, som i dag är mellan
6 000 och 7 000 kr. i månaden. Det stora antalet sådana avtal ingicks
1986 och utgår 1996.

1989/90: FöU 7

Bilaga 4

180

Kategorin officerare i flygtjänst, som jag verkligen slår vakt om, har
en sådan förhandlingssituation — jag använder det uttrycket eftersom
det gäller ett avtalsförhållande — att jag behöver statsmakternas hjälp
före 1996.

Kerstin Ekman: Jag frågade också om teknikerna.

Lars-Erik Englund: Det är generellt så att om förtidsavgångarna stannar
på samma nivå som förra året, kommer vi om ett par år att ha fyllt
flygvapnets personalbehov av alla kategorier utom i(sambandsfacket,
där det fortfarande fattas några.

Roland Brännström: Jag skulle vilja föra in ett mer långsiktigt resonemang
i anslutning till denna diskussion, som har belyst projektet fram
till låt oss säga 1991 års beslut. Min fundering baserar sig på de
slutsatser vi har dragit i försvarskommittén om den säkerhetspolitiska
förändringen i omvärlden. Den har också att göra med de reaktioner
som vi ser som en följd av den förändringen. Min fundering leder till
en fråga kanske framför allt till ÖB och flygindustrin.

Om det skulle vara så illa ur vissa synpunkter — eller kanske så väl
ur andra synpunkter — att en fredlig utveckling fortsätter med stabilitet
och minskad militär närvaro i vårt närområde och därmed rimligtvis
minskat behov av militär verksamhet och militär struktur i vårt
eget land, kanske bara delserierna ett och två i JAS-projektet kommer
till utförande, medan däremot förlängningen på mellan 250 och 300
plan som ur ekonomisk synpunkt bedöms nödvändig inte kommer till
stånd. Hur påverkar det i slutänden projektet totalt ekonomiskt, försvarsekonomiskt
och industriellt?

Paul Ciszuk: Jag skall beröra den ekonomiska sidan igen. Det är
naturligtvis svårt att ange den totala kostnaden för hela projektet, men
även om Jan Nygren inte vill ge något direkt svar tror jag att många
har behov av någon prognos. Det har framkommit tydligt under
utfrågningen att det var av politiskt-taktiska skäl man arbetade med ett
fast pris men att det egentligen var en saklig dumhet. Nu är detta med
fast pris överspelat.

Är det någon som vågar sig på att göra en prognos för vad hela
JAS-systemet kommer att kosta, inkl. motmedel, flyttade flottiljer,
vapen, strilsystem, miljöskydd osv.? Det måste gå att göra åtminstone
någon gissning.

Inger Schörling: Det sägs att för att bedöma framtiden måste man
kunna historia, och det gäller nog även JAS-projektet.

Jag kommer tillbaka till Gunnar Lindqvist, som svarade nej på
frågan om han reserverade sig mot kontraktstecknandet. Det kanske
var så att han inte reserverade sig mot hela projektet, men nog
reserverade han sig på en rad punkter, bl.a. det som hade med
ekonomi och bankgaranti att göra och även i ansvarsfrågan.

Jag är intresserad av att veta vad det var för ansvarsfråga du
reserverade dig mot.

1989/90:FöU7

Bilaga 4

181

Bengt Gustafsson: Jag vill börja med att svara på två av frågorna som
har ställts.

Under försvarsbeslutsperioden 1991 — 1996 lär man inte få någon
mindre budgetbelastning för det svenska försvaret om man byter från
JAS till utländska flygplan. Det har bl.a. att göra med kostnader för
avveckling av svensk flygindustri. Däremot kan man möjligen spara
pengar under perioden 1996—2001, om man inte lägger pengar på att
utveckla det svenska flygplanet. Men de egentliga besparingarna vid ett
beslut om att lägga ned JAS-projektet kommer efter sekelskiftet, om
man då inte fortsätter att köpa flygplan. Det man då betalar för, om
man fortsätter som hittills, är handlingsfrihet fram till försvarsbeslutet

2001.

Jag kommer så till de totala kostnaderna för systemet, i den mån
man kan överblicka dem. Som statssekreterare Jan Nygren sade tidigare,
visade sig de bedömningar vi gjorde redan före JAS-kraschen hålla
ganska väl även för den turbulenta händelse som har inträffat. Jag tror
att den största risken för ytterligare kostnadsökningar inte ligger i
själva plattformen, utan mera i systemen kring plattformen, och det är
svårt att ge några garantier för att där inte uppkommer ytterligare
kostnadsökningar.

Några kostnadsberäkningar för eventuell flyttning av flottiljer har vi
inte, inte heller för andra ersättningar som kan bli en följd av att JAS
har samma bullernivå som Draken hade och inte den låga bullernivå
som Viggen har.

I de planer vi har nu räknar vi med att under 90-talet, om det skall
vara oförändrade försvarskostnader, tvingas minska antalet flygdivisioner,
vilket i sin tur skulle leda till att vi under 90-talet skulle lägga ner
två flottiljer. Vi har därför anledning att under sommaren penetrera
det problemet bättre, också med de kommuner och län som velat ta
upp frågan, för att klarlägga kostnadsbilden inför kommittén.

Det har talats mycket om kontraktsformen fastpriskontrakt, men
litet mindre om den andra sidan av samma mynt, nämligen den
JAS-ram inom vilken myndigheterna hade att hålla sig i sin planering.
Den var fastställd av regering och riksdag och gällde för myndigheternas
planering. De sakerna hänger naturligtvis ihop på det sätt som
Sven Hirdmän och Gunnar Lindqvist har beskrivit tidigare.

Med anledning av vad Gunnar Lindqvist sade om ansvarsfrågan vill
jag erinra om att i riksdagsbeslutet 1982 står det beträffande ekonomin
att "industrin får ta en inte oväsentlig risk". Den formuleringen pekar
på att det fanns en insikt hos riksdagen om att det faktiskt var risk vad
gällde kostnaderna. Vidare tycker jag att formuleringen pekar på att
det också var någon annan som skulle behöva ta en risk, och det var
väl i så fall statsmakterna.

Nackdelarna med fastpriskontrakt har beskrivits tidigare i dag. Det
är däremot ingen som har talat om vad JAS-ramen har inneburit. Jag
tror att JAS-ramen har haft en del positiva effekter med sig, även om
den är kopplad till ett fastpriskontrakt. Såväl myndigheter som industri
har säkert ansträngt sig att stå emot kostnadsökningar för projektet

1989/90: FöU 7

Bilaga 4

182

genom att väga prestanda mot kostnader och försöka hitta lösningar.
Vi skall ej heller glömma bort att industrin har tagit ansvar för
fastpriskontraktet för utveckling och leverans av delserie ett.

Har då JAS-ramen inneburit någon nackdel? Ja, det anser jag.
JAS-ramen skall inom sig innesluta inte bara plattformen, utan också
de utbildningssystem som krävs för en ny flygplanstyp och de vapensystem
som hör till. Konstruktionen med en JAS-ram, inom vilken man
skulle hålla sig vid planeringen, har gjort att de kostnadsfördyringar
som vi har anat och förstått och som, såsom statssekreteraren sade, dök
upp på allvar först efter försvarsbeslutet 1987, inte har kommit in i
planeringen. Det är en av orsakerna till den i försvarsbeslutet 1987
undergrävda ekonomin.

En annan nackdel med att ha en JAS-ram är att man för att klara
plattformen successivt har behövt planera för en sänkt ambitionsnivå
för utbildningssystem och vapensystem för att hålla sig inom JASramen.

Sammantaget anser jag att detta har lett till orealistiska förväntningar
såväl på sina håll inom försvarsdepartementet som inom den
politiska ledningen om vad som de facto skulle gå att åstadkomma
inom den ekonomiska ramen för försvarbeslutet 1987. Dessutom har
planeringen blivit ogenomskinlig för massmedia. Därmed har inte
journalister för allmänheten kunnat beskriva den komplicerade planeringsprocessen.

På samma sätt som man nu övergivit fastpriskontraktet anser jag att
man bör överge ramstyrningen med JAS-ram gentemot myndigheterna.
På detta sätt kan man undvika framtida besvikelser och onödig
irritation mellan industri och myndigheter, liksom mellan myndigheter
och den politiska ledningen.

Myndigheterna bör i framtiden varje år sätta in de bästa värden
myndigheterna tror på i sin rullande planering och redovisa dem för
den politiska ledningen gällande såväl plattform som utbildningssystem
och vapensystem.

Därmed framgår det klart för alla — politisk ledning, representanter
för försvarsmakten, journalister och andra — vad systemet och dess
olika delsystem verkligen kostar, och vi får en realistisk syn på vad
man får för pengarna till försvaret. Jag förutsätter då att försvarets
materielverk, i ett nytt kontrakt med försvarsindustrin, ser till att en
eventuell export av JAS-plan kan påverka budgetbelastningen för det
svenska försvaret i direkt relation till den i detta fall minskade leveranstakten
till det svenska försvaret.

Jan Nygren: Jag var osäker på om Paul Ciszuk talade om totalkostnaden
för hela projektet, alltså även för det vi kallar delserie tre — en
eventuell fortsättning — eller om du talade om de 140 flygplanen.

När det gäller den första delen ligger väl de flesta fakta om kostnaderna
på bordet. Vad gäller den andra delen, en eventuell fortsättning,
finns det inga siffror. Man kan möjligen göra vissa uppskattningar,
men det har att göra med det som tidigare har diskuterats; graden av
utveckling när man går vidare utöver de 140.

1989/90:FöU7

Bilaga 4

183

Jag menar också att man bör akta sig för att filosofera alltför mycket
oförberedd om den delen. Vi är när det gäller delserie tre, en eventuell
fortsättning, i den situationen att det inte har förts några samtal med
svensk industri om den. Jag är inte beredd — och jag tror inte heller
någon annan är beredd — att tala om vilka pengar som eventuellt kan
finnas för det. Att filosofera kring kostnaderna i fortsättningen lämpar
sig mera för en intern diskussion i försvarsutskottet, i första hand med
hänvisning till kommersiell sekretess.

Får jag samtidigt göra en liten reflexion kring överbefälhavarens
funderingar. Det han sade är möjligen värt att fundera över, men man
skall ha klart för sig att det resonemanget skulle vara tillämpligt för
alla ramar som diskuteras inom försvarets område. Det skulle vara
spännande att fortsätta en sådan diskussion, inte minst med tanke på
det som hänt sedan 1987, och det får vi kanske göra vid annat tillfälle.
Visst är det intressant att föra resonemang i sådana termer som
överbefälhavaren har gjort, men då inte bara för JAS-projektet, utan
kanske för hela systemet.

Sven Hirdmän: Jag vill börja med att instämma i det som ÖB sade om
fastpriskontraktet och JAS-ramen, men jag vill också tillbakavisa Carl
Fricks påstående om fastpriskontraktet 1982. Jag tror att den konstruktionen
var absolut nödvändig då. Man kan väl t.o.m. nu i efterhand
säga att andra lösningar hade blivit dyrare, även om det var nackdelar
förenade med den valda lösningen.

Jag vill också framföra några mera sammanfattande synpunkter.
Den ena är att JAS-idén är operativt riktig för Sverige, dvs. en
enhetsplattform i vår miljö. Den andra synpunkten, som jag inte
tycker har kommit fram i debatten, är projektets säkerhetspolitiska
betydelse, vilken inverkan det har på omvärldens tilltro till vår säkerhetspolitik
och till vår vilja och förmåga att upprätthålla ett starkt
neutralitetsförsvar. Det är svårt att sätta en prislapp på den faktorn,
men denna faktor finns, och den fanns med i bedömningen redan
1980. Den tredje mera sammanfattande synpunkten, som har framskymtat
litet här, är projektets industripolitiska betydelse.

Gunnar Lindqvist: En fråga gällde om jag reserverade mig mot JASkontraktet
1982. Jag repeterar: Jag har inte reserverat mig mot det
kontraktet. Däremot kan jag återigen peka på vad jag sade i slutet av
mitt första anförande, nämligen att materielverket angav vissa förutsättningar
som borde gälla för projektet om man skulle välja en svensk
lösning. Det var fråga om en viss höjning av den s.k. JAS-ramen,
kompensation för index- och valutaändringar, pengar för vidareutveckling
och en inriktning på minst 300 flygplan. Det var ingen formell
reservation, men förutsättningar som av materielverket angavs borde
gälla för beslutet.

Däremot fanns det från materielverket tre reservationer, som en av
våra jurister ville ha med. De rörde vissa försäkringspremier och
någon annan fråga av mindre betydelse, som jag inte kommer ihåg. Vi
diskuterade också ekonomiska säkerheter som skall ställas ut av leverantörerna
i samband med utbetalningar, och jag anser att vi fick en

1989/90:FöU7

Bilaga 4

184

bra lösning på den punkten. Vi fick de säkerheter som vi behövde för
de medel som vi kunde förväntas fa återbetalda i fall av en annullering
av ett kontrakt.

Jag vill också tillägga att jag inte har något emot ett fast pris, bara
det tillämpas på rätt sätt. Jag tycker att man skall börja med ett
kostnadskontrakt för några år, sedan gå över till incentive-kontrakt
och därefter ha fastpriskontrakt. Personligen hoppas jag att de sista av
de 140 flygplanen levereras till fast pris.

Per Borg: Vi skall väl egentligen inte ha någon debatt här, men jag
vänder mig emot att så många har uttalat sig på ett negativt sätt om
fastpriskontrakt, även om Gunnar Lindqvist litet nyanserade synen på
detta. Jag tror att fostpriskontraktet har haft en utomordentligt hälsosam
effekt för försvarsekonomin. Fastpriskontrakt är i många fall
mycket bra vid upphandling. Jag vill erinra om ett annat projekt,
sjömålsroboten 15, som upphandlades till fast pris och som både
industrin, Saab och upphandlaren FMV är utomordentligt nöjda med.
Men det gäller självfallet att tillämpa det på rätt sätt.

Hans Lindblad: Vi har talat mycket om tiden fram till sekelskiftet.
Kanske vågar vi också tänka något på vad som händer en tid därefter.

Vi har valt ett litet flygplan. Anta att oljepriserna stiger igen, så att
bränslet blir dyrt. Anta också att det inte blir så väldigt stora rustningar
i världen, så att valet av ett litet flygplan framstår som mycket bra.
Om också andra länder väljer sådana plan, skall vi inte övergå från
JAS till något större. Då kan vi fortsätta med JAS mycket längre och
så att säga låta JAS efterträda sig själv — man använder varje plan så
länge det går och fortsätter att tillverka nya JAS-plan. Naturligtvis
byter man under tiden motmedel och mjukvara, ändrar kanske vid
något tillfälle på strömningen på en vinge eller gör kanske t.o.m.
någonting åt motorn. Poängen är alltså den att vi skulle tillverka JAS
under lång tid utan att utveckla ett nytt flygplan.

Under sådana förhållanden skulle vi säga till Saab att svensk flygindustri
skall fortsätta att tillverka JAS-planen under lång tid, eventuellt
byta delsystem om någon tillverkare går i konkurs, men låta utvecklingssidan
falla bort, utom vad gäller modifikationer och civila uppdrag.
Jag vill fråga Gunnar Lindqvist om han kan se ett sådant
scenario framför sig. Maskinen har egentligen samma fart som Draken
och samma prestanda när det gäller vapenlast som Viggen, men det rör
sig om en liten maskin. Kan man alltså tänka sig att ha kvar en
flygindustri under lång tid, även om den inte utvecklar en ny flygmaskin
vart 20:e år?

Gunnar Lindqvist: Egentligen skall väl inte jag svara på den frågan,
åtminstone inte på hela frågan. Spörsmålet om vi kan behålla idén
med JAS 39 borde kanske först besvaras av dem som har att studera
hotbilderna. Som jag sagt har dock även stormakterna blivit mycket
medvetna om kostnadsutvecklingen och har tagit fram projekt där
man har gått ned i storlek, bl.a. för att spara in kostnader. Men det
finns nu åter en tendens att starta en del projekt där prestandaskruven

1989/90: Fö U 7

Bilaga 4

185

har dragits åt. Vi har sett uppgifter om att de flygplanen blir mycket
dyra, och det kommer förhoppningsvis inte att bli ett så stort antal av
dem. Jag tror att flygplan av den aktuella storleken, på vilka man
successivt gör förbättringar, borde kunna utgöra en bas ganska långt
fram i tiden. Denna framtidsinriktning var en av anledningarna till att
vi till slut från FMV gick med på det aktuella valet av motor, trots att
flygplanet var ganska litet. Om Saab kan leva på modifieringar av JAS
39 och civila projekt och därmed behålla en tillräckligt stor utvecklingspotential
för sina civila flygplan och för stöd till flygvapnet kan
man naturligtvis diskutera. Men den frågan vill jag närmast lämna
över till flygindustrin.

Åke Sundén: Jag vill bara påminna om att när jag och andra här har
talat negativt om fest pris så har det varit fråga om fest pris på ett
paket som innehållit svårdefinierad vara i form av utveckling och
forskning m.m. I vissa andra fell kan jag finna fest pris vara mycket väl
befogat.

8. Avslutning

Arne Andersson: Det skulle vara oklokt av mig att efter fem timmars
samtal ens göra ett försök till sammanfattning. En del har ifrågasatt
hela projektets framtid medan Hans Lindblad, såvitt jag förstod, var
inriktad på att man skulle kunna fortsätta att tillverka JAS under
mycket lång tid framöver. Spännvidden däremellan är utomordentligt
stor. Några har talat om JAS som en gökunge i boet, men frågan är i
så fell vad man gör med denna gökunge, t.ex. i kombination med
sänkta försvarsanslag. Då förstärks gökungeeffekten. Går man den
andra vägen minskar gökungeeffekten. Jag vet att många goda försvarsvänner
gärna ser den senare utvecklingen.

Jag vill å försvarsutskottets vägnar säga att jag är mycket imponerad
över att så många kloka och förståndiga människor har velat ägna en
dag åt att klarlägga saker och ting i samband med ett så stort och
omdiskuterat projekt som JAS-projektet. Kanske representerar våra
gäster här den största krets av sakkunniga som någonsin varit samlad
för att diskutera denna fråga. Det har varit mycket värdefullt för
utskottet och för den debatt som också fortsättningsvis kommer att
föras om JAS-projektet. Kanske kommer den efter dagens debatt att
kunna föras med förbättrade förutsättningar. Jag tror att detta har varit
en bra dag för svenskt försvar och för JAS-projektet. Den fortsatta
debatten får föras mot bakgrund av problem som förvisso finns, av
ekonomisk och annan art, men vi har fatt ett bättre underlagsmaterial
för den. Utskottet är skyldigt alla er som har medverkat ett stort tack.

Med detta förklarar jag sammanträdet avslutat.

1989/90:FöU7

Bilaga 4

186

Innehållsförteckning

SAMMANFATTNING 1

PROPOSITIONEN 2

SKRIVELSEN 9

MOTIONERNA 9

1987 ÅRS FÖRSVARSBESLUT SAMT ARBETET MED

ATT BEREDA ETT NYTT FÖRSVARSBESLUT ÅR 1991 . . 17

Föredragande statsrådet 17

Utskottet 18

SÄKERHETSPOLITISKA ÖVERVÄGANDEN 20

Föredragande statsrådet 20

Utskottet 23

VISSA FÖR TOTALFÖRSVARET GEMENSAMMA

FRÅGOR 23

Föredragande statsrådet 23

Utskottet 24

FORSKNING 28

Föredragande statsrådet 28

Utskottet 29

EKONOMI OCH PLANERINGSRAMAR M.M 30

Den militära delen av totalförsvaret 30

Den civila delen av totalförsvaret 33

Säkerhet i planeringen 36

TOTALFÖRSVARETS MILITÄRA DEL 36

Tillståndet inom försvarsmakten år 1989 samt

handlingsfriheten inför 1991 års försvarsbeslut 36

Inriktning av huvudprogrammen 37

Motioner rörande arméstridskrafterna 41

Motioner rörande marinstridskrafterna 43

Motioner rörande flygstridskrafterna 45

Anställd personal 45

Vissa frågor rörande värnpliktiga 47

Rationalisering samt vissa frågor rörande mark och

byggnader i Stockholmsområdet 55

Försvarsindustri 57

Redovisning av JAS 39-projektet 58

TOTALFÖRSVARETS CIVILA DEL 59

Den fortsatta utvecklingen av totalförsvarets civila del 59

Den funktionsvisa inriktningen av totalförsvarets civila del . . 61

Särskilda frågor 63

ANSLAGSFRÅGOR 67

Utskottet 67

HEMSTÄLLAN 70

RESERVATIONER 85

1. Tillsättande av två utredningar för bedömning av

hotbilden — mp 85

2. Tillsättande av en säkerhetspolitisk utredning — c 86

3. Utredning för införande av allmän värntjänst — mp 86

1989/90:FÖU7

187

4. Tillsättande av en utredning om säkerhets- och 1989/90:FÖU7

sårbarhetsfrågorna i datasamhället — fp 86

5. Fond för landsbygdsutveckling — mp 87

6. Kopparbergs läns inordnande i Nedre Norrlands civil och

militärområden — m, fp, vpk, mp 87

7. Fastställande av utgiftsramen för det militära försvaret
budgetåret 1990/91 — m 88

8. Fastställande av utgiftsramen för det militära försvaret
budgetåret 1990/91 - c 89

9. Fastställande av utgiftsramen för det militära försvaret
budgetåret 1990/91 — vpk 90

10. Fastställande av utgiftsramen för det militära försvaret
budgetåret 1990/91 — mp 91

11. Lika regler för det civila och det militära försvaret
avseende kompensation för underskridande av

planeringsramar — c 92

12. Fastställande av ekonomisk ram för totalförsvarets civila

del för budgetåret 1990/91 — c 92

13. Fastställande av ekonomisk ram för totalförsvarets civila

del för budgetåret 1990/91 — vpk 93

14. Fastställande av ekonomisk ram för totalförsvarets civila

del för budgetåret 1990/91 — mp 94

15. Omfördelning inom den ekonomiska ramen för
totalförsvarets civila del för budgetåret 1990/91 — m, fp 95

16. Arméstridskrafterna — m 96

17. Arméstridskrafterna — c 96

18. Arméstridskrafterna — vpk 97

19. Arméstridskrafterna — mp 97

20. Marinstridskrafterna — m 98

21. Marinstridskrafterna — c 98

22. Marinstridskrafterna — vpk 99

23. Flygstridskrafterna — c 99

24. Flygstridskrafterna — vpk 100

25. Flygstridskrafterna — mp 100

26. Ändring av beslut att lägga ned I 3 i Örebro, lili

Växjö och I 17 i Uddevalla — m, c, mp 101

27. Antalet armébrigader m.m. — m 102

28. Behållande av P 6 i Kristianstad som fredsförband — m . . 102

29. Ändring av beslut att lägga ned T 4 i Hässleholm — mp . . 102

30. Ubåtsskyddet m.m. — m 103

31. Höjd dagersättning — vpk 103

32. Värnpliktigas försäkringsskydd — fp 104

33. Samlevnadsundervisning i den militära

befälsutbildningen — fp 104

34. Värnpliktigas resor — vpk, mp 105

35. Försvarets mark och byggnader i Stockholmsområdet —

m 105

36. JAS 39-projektet — vpk, mp 105 188

37. Kris- och krigsperioders längd — c 106

38. Organisationen av de civila delarna av totalförsvaret — 1989/90:FÖU7

c, mp 106

39. Beredskapshänsyn i samhällsplaneringen — vpk, mp .... 107

40. Lokalisering av civilbefälhavarens kansli i Mellersta
civilområdet — m 107

41. Anslagsfrågor — m 108

42. Anslagsfrågor — c 109

43. Anslagsfrågor — mp 109

44. Anslagsfrågor — c 110

SÄRSKILDA YTTRANDEN lil

1. Effektivisering och utvidgning av värnpliktstjänstgöringen

-fp lil

2. Lagfäst rätt till tjänstledighet vid frivillig

försvarsutbildning — c lil

3. Ytterligare medel till frivilligorganisationerna — m lil

4. Ytterligare medel till frivilligorganisationerna — c lil

5. Försök med förkortad grundutbildning — c 112

BILAGOR

1. Översikt av utskottets behandling av motionerna 113

2. Förslag till Lag om ändring i lagen (1989:402) om försök

med förkortad grundutbildning av värnpliktiga 115

3. Förslag till Lag om ändring i familjebidragslagen

(1978:520) 116

4. Utskottsutfrågning om projektet JAS 39 Gripen 117

189