Bostadsutskottets betänkande
1989/90:BoU20

Ändring i naturresurslagen

1989/90

BoU20

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1989/90:126 om ändring i lagen
(1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. jämte sex motioner
som väckts med anledning av förslaget. Vidare behandlas ett motionsyrkande
från den allmänna motionstiden 1990.

Utskottet tillstyrker de i propositionen redovisade förslagen till
lagändringar och avstyrker samtliga motioner.

Till betänkandet har fogats 14 reservationer och 2 särskilda yttranden.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1989/90:126 föreslagit riksdagen att anta
det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i lagen
(1987:12) om hushållning med naturresurser m.m

I propositionen sammanfattas dess huvudsakliga innehåll på följande
sätt:

Förslaget innebär att tillkomsten och lokaliseringen av stora anläggningar
med uppgift att slutligt omhänderta miljöfarligt avfall skall
prövas av regeringen enligt 4 kap. NRL.

Det föreslås vidare att regeringens prövning i fråga om större förbränningsanläggningar
utvidgas till att omfatta även andra anläggningar
än sådana som är avsedda för eldning med fossilt bränsle.

Enligt förslaget skall vidare stora gruppstationer för vindkraft och
stora anläggningar för lagring av naturgas prövas av regeringen.

Enligt gällande regler får anläggningar som skall prövas av regeringen
enligt 4 kap. 1 § första stycket endast komma till stånd inom de s.k.
högexploaterade kustområdena på platser där anläggningar av sådant
slag redan finns. Enligt förslaget skall detta förbud inte omfatta sådana
vindkraftsanläggningar och gaslager som nyss nämnts.

Den kommunala vetorätten skall finnas kvar som huvudregel. Endast
i vissa noggrant angivna situationer och då för vissa särskilda typer

1 Riksdagen 1989/90. 19 sami. Nr 20

av anläggningar skall regeringen 3 meddela tillstånd utan att kommunfullmäktige
dessförinnan tillstyrkt etableringen. I propositionen
redovisas också förfarandet i prövningsärenden enligt 4 kap. NRL.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1990.

Motionerna m.m.

I detta betänkande behandlas

dels den under allmänna motionstiden 1990 väckta motionen:

1989/90:N325 av Lars Norberg (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
borttagandet av det kommunala vetot är en ur miljösynpunkt oacceptabel
åtgärd.

dels de med anledning av proposition 1989/90:126 väckta motionerna:

1989/90:Bo56 av Elving Andersson och Ingvar Karlsson i Bengtsfors
(båda c) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1989/90:126 om
ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.

1989/90:Bo57 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen — med
avslag på propositionens förslag i denna del — beslutar att det kommunala
vetot skall bestå såvitt gäller anläggande av gruppstationer för
vindkraft i enlighet med vad i motionen anförts.

1989/90:Bo58 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om en inskränkning
av den kommunala vetorätten i NRL 4 kap. 3 §,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att lagfästa krav på alternativ och
miljökonsekvensbeskrivningar.

1989/90:Bo59 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
nyetableringar inom högexploaterade kustområden.

1989/90:Bo60 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1989/90:126 med förslag om
ändring i lagen om hushållning med naturresurser såvitt avser 4 kap. 3
§ i enlighet med vad som anförs i motionen,

2. att riksdagen beslutar om ändring i naturresurslagen vad avser
beteckningen för anläggningar avseende omhändertagande av miljöfarligt
kemiskt avfall respektive kärnkraftens avfall i enlighet med vad
som anförs i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om prövnings- och beslutsprocessen vid lokalisering
av "anläggning för miljöfarligt kemiskt avfall",

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om metod respektive former och tidpunkt för val av
lokaliseringsort avseende anläggning vid slutförvaring av kärnavfall,

1989/90: BoU20

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om miljökonsekvensbeskrivningar vid lokalisering av
anläggningar som avses i 4 kap. NRL,

1989/90:Bo61 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår propositionen,

2. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, låter komplettera utredningen
i ärendet,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om förbud för
transport av högriskavfall från produktionsplats.

Företrädare för Miljöförbundet, Fältbiologerna i Huddinge och Föreningen
mot atomsopor i Klipperås har inför utskottet framfört synpunkter
i ärendet.

Utskottet

Inledning

Regeringens tillståndsprövning av vissa industrianläggningar infördes i
byggnadslagen (1947:385) år 1973. Det primära syftet med bestämmelserna
var att tillgodose hushållningen med mark- och vattenområden
av stor betydelse från nationell synpunkt. Med hänsyn till den ingripande
påverkan som miljöstörande verksamheter kan medföra föreskrevs
att tillstånd till lokalisering av sådan verksamhet inte fick
lämnas utan att den kommun till vilken verksamheten skulle förläggas
hade tillstyrkt detta, det s.k. kommunala vetot.

Bestämmelser om prövningsplikt för etablering av vissa slag av nya
anläggningar infördes sedan i NRL (4 kap.). I regeringens proposition
om NRL (prop. 1985/86:3 s. 137) föreslogs beträffande det kommunla
vetot att regeringen i vissa undantagssituationer skulle kunna lämna
tillstånd utan hinder av att kommunen inte hade tillstyrkt etableringen.
Huvudregeln skulle alltjämt vara att tillstånd inte skulle få meddelas
om inte den kommun där etableringen skulle ske hade tillstyrkt
detta. Vissa anläggningar kunde emellertid vara av sådan nationell
betydelse att de måste kunna lokaliseras till någon plats inom landet. I
sådana undantagssituationer borde det enligt uttalanden i förslaget
finnas möjlighet för regeringen att låta riksintresset ta över det lokala
intresset och ge tillstånd till anläggningen även om kommunen inte
har tillstyrkt etableringen. Det påpekades att en sådan möjlighet att i
speciella fall lämna tillstånd mot en kommuns vilja måste användas
ytterst restriktivt.

Vid utskottsbehandlingen av NRL-förslaget i denna del (BoU
1986/87:3 s. 45) anförde bostadsutskottet bl.a. följande:

Vad rör frågan om inskränkning av det kommunala vetot vill utskottet
förorda att denna fråga ytterligare övervägs inom regeringens kansli
eller i annan ordning. Utan att närmare binda dessa överväganden
anser utskottet, som också framgått ovan, att det mot en kommuns
avstyrkan och med de förbehåll utskottet ovan givit uttryck för måste

1989/90:BoU20

1* Riksdagen 1989/90. 19 sami Nr 20

vara möjligt att fatta beslut om lokalisering av sådana etableringar som
skall prövas enligt NRL. En lösning på den fråga som nu behandlas
bör utgå från detta synsätt. Det kan emellertid finnas anledning att
ytterligare överväga bl.a. vilka utredningar m.m. som skall läggas till
grund för ett tillståndsbeslut samt hur kommunens synpunkter m.m.
efter tillåtlighetsprövningen skall komma till uttryck bl.a. i vad avser
lokaliseringen i detalj och den närmare utformningen av anläggningen.
Regeringen bör efter dessa överväganden och efter vederbörlig beredning
för riksdagen lägga fram ett nytt förslag i frågan.

Riksdagen följde utskottets förslag att inte anta propositionsförslaget
vad gällde möjligheten att inskränka det kommunala vetot.

I föreliggande betänkande behandlas de förslag till ändringar i NRL
som regeringen nu förelagt riksdagen och som berör bl.a. prövningsplikten
och det kommunala vetot vid viss industrietablering.

I miljöpartiet de grönas partimotion B06I yrkande 2 yrkas — för
det fall att yrkande 1 inte bifalls — att riksdagen låter komplettera
utredningen i ärendet. Som ett skäl för motionsyrkandet anförs att
propositionen har pressats fram på mycket kort tid och att det på goda
grunder kan ifrågasättas om regeringen inhämtat behövliga upplysningar
och yttranden från berörda myndigheter m.fl., sammanslutningar
och enskilda.

Utskottet kan konstatera att regeringen på mycket kort tid efter att
den s.k. vetokommittén hade överlämnat sitt betänkande presenterat
ett lagförslag i lagrådet och därefter förelagt riksdagen den proposition
som nu behandlas. Ett 50-tal myndigheter, domstolar, universitet,
intresseorganisationer och företag samt ca 200 kommuner har avlämnat
remissvar. Därutöver har ungefär 100 skrivelser kommit in från
politiska partiers lokalavdelningar, föreningar och enskilda. Frågan har
således fått en bred och allsidig belysning. Utskottet avstyrker miljöpartiets
partimotion B06I yrkande 2 om komplettering av lagförslaget.

Prövningspliktens omfattning

I 4 kap. 1 § NRL anges vissa slag av nya anläggningar som inte får
utföras utan tillstånd av regeringen. Som exempel kan nämnas anläggningar
för kärnteknisk verksamhet som prövas av regeringen enligt
lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet och anläggningar för eldning
med fossilt bränsle om anläggningen har en tillförd effekt om
minst 200 megawatt. I propositionen föreslås att alla förbränningsanläggningar
med angiven effekt skall bli föremål för tillståndsprövning.
Även vissa större gruppstationer för vindkraftverk och vissa anläggningar
för lagring av naturgas föreslås bli prövningspliktiga. Som skäl
för denna utvidgning av prövningsplikten anförs att det nu står klart
att det kan bli aktuellt att utnyttja andra bränslen i storskaliga energianläggningar
och att nu nämnda anläggningar har en omfattning och
beskaffenhet som motiverar en prövning enligt NRL.

Andra anläggningar som föreslås bli prövningspliktiga enligt NRL är
vissa anläggningar för behandling av miljöfarligt avfall. Tillståndsplikten
enligt förslaget skall omfatta större anläggningar som förbränner
eller på annat sätt slutligt omhändertar minst 10.000 ton miljöfarligt

1989/90: BoU20

avfall och där huvuddelen av avfallet härrör från andra inrättningar.
Vad som skall förstås med miljöfarligt avfall finns definierat i propositionen
(s. 25) som sådant kemiskt avfall som kan medföra skada på
människors hälsa eller i miljön. Ledning får sökas i förordningen
(1985:841) om miljöfarligt avfall. I förordningen, som utfårdats med
stöd av bemyndigande i lagen (1985:426) om kemiska produkter,
definieras särskilda huvudgrupper av avfall som miljöfarliga. Förordningen
omfattar kemiskt och metallhaltigt avfall men inte kärnavfall.

Centerpartiet har i partimotionen Bo60 yrkande 2 hemställt att
riksdagen beslutar att ändra NRL såvitt avser beteckningen för anläggningar
som avses ta hand om miljöfarligt kemiskt avfall resp. kärnkraftens
avfall. Enligt motionen ger nuvarande ordning ett intryck av att
regeringen vill förringa riskerna för människor och miljö vid hanteringen
av kärnkraftsavfallet. Begreppet miljöfarligt avfall bör enligt
motionen avse alla ämnen som är skadliga för miljön, inklusive det
radioaktiva avfellet.

I propositionen och i den lagstiftning som i övrigt berör dessa frågor
innefattar begreppet miljöfarligt avfall inte kärnavfall. Hantering av
kärnavfall ingår i en kärnteknisk verksamhet och regleras i lagen
(1984:3) om kärnteknisk verksamhet. I lagen definieras bl.a. begreppet
kärnavfall och uppställs särskilda villkor för bedrivande av kärnteknisk
verksamhet. Genom nuvarande ordning har intagits en strängare
hållning till kärnavfall och dess hantering. Enligt utskottets mening är
det, tvärtemot vad motionärerna synes anse, till fördel och i klarhetens
intresse viktigt att begreppet miljöfarligt avfall i NRL är liktydigt med
detta begrepp i andra lagar och förordningar. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag i denna fråga i 4 kap. 1 § första stycket 10 och 3 §
andra stycket NRL och avstyrker centerpartiets partimotion Bo60
yrkande 2.

Vissa nyetableringar inom de s.k. högexploaterade
kustområdena

Enligt 3 kap. 4 § andra stycket NRL får prövningspliktiga anläggningar
inte nyetableras i de högexploaterade kustområdena. I regertngsförslaget
föreslås undantag från förbudet när det gäller prövningspliktiga
gruppstationer för vindkraft och större lager av naturgas. Som skäl
anförs att lokalisering av vindkraftsanläggningar måste kunna ske där
vindförhållandena är tillräckligt goda, antingen på land, nära kustlinjen
eller i vattnet utanför kusten. Större gaslager kan enligt propositionen
behöva lokaliseras i närheten av de gasrör, som måste dras fram
inom angivna områden.

I motion Bo59 (fp) hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att motivtexten bör ge uttryck för en ambition att
lokalisera angivna anläggningar inom högexploaterade kustområden
till sådana områden där större naturvärden inte går till spillo.

Utskottet delar den uppfattning som framkommer i motionen att
anläggningarna så långt möjligt bör lokaliseras till sådana platser där
de vållar minst skada på naturmiljön. Att sådana hänsyn till naturvär -

1989/90: BoU20

den skall tas vid prövningen framgår av bestämmelserna i NRL. Enligt
4 kap. 3 § första stycket NRL får tillstånd lämnas bl.a. om hinder inte
möter på grund av bestämmelserna i 2 och 3 kap. NRL. I dessa kapitel
återfinns grundläggande hushållningsbestämmelser och särskilda hushållningsbestämmelser
för vissa områden i landet. Även om möjlighet
öppnas enligt regeringsförslaget för nylokalisering av vindkraftsanläggningar
och naturgaslager inom högexploaterade kustområden skall de
grundläggande hushållningsbestämmelserna i NRL iakttas i ett prövningsärende.
Vad motionärerna efterlyser finns således reglerat i lag.
Några ytterligare motivuttalanden kan inte anses behövliga i sammanhanget.
Ett särskilt tillkännagivande är därför inte erforderligt. Utskottet
avstyrker motion Bo59 (fp).

Den kommunala vetorätten

Enligt nuvarande bestämmelser i 4 kap. 3 § NRL får tillstånd till vissa
typer av industrilokaliseringar lämnas endast om kommunfullmäktige
har tillstyrkt detta. I propositionen slås fast att detta alltjämt skall vara
huvudregel. Det föreslås emellertid att undantag från det kommunala
vetot skall kunna göras i vissa särskilda fall. Det är enligt propositionen
näst intill nödvändigt att en anläggning, som från nationell synpunkt
är synnerligen angelägen, skall kunna komma till stånd inom
landet trots att de kommuner där lokalisering skulle kunna ske motsätter
sig en etablering. Enligt förslaget skall undantag från vetorätten
kunna göras under vissa förutsättningar för etablering av anläggning
för kärnteknisk verksamhet om etableringen avser mellanlagring eller
slutlig förvaring av kärnämne eller kärnavfall, större förbränningsanläggningar,
större gruppstationer för vindkraft, större naturgaslager och
vissa större anläggningar för slutligt omhändertagande av miljöfarligt
avfall.

För att undantag från vetorätten skall kunna göras fordras att det
från nationell synpunkt är synnerligen angeläget att anläggningen
kommer till stånd. Undantag för en anläggning får dock enligt propositionen
inte göras om en lämplig plats anvisats inom en annan
kommun som kan antas godta en lokalisering eller, i annat fall, om en
annan plats bedöms vara lämpligare.

Det kommunala vetot tas upp i den motion som väckts under den
allmänna motionstiden 1990 och i fem motioner som väckts med
anledning av propositionen. Utskottet behandlar inledningsvis i detta
avsnitt regeringens förslag och förslag i vissa motioner om det kommunala
vetot utom i vad avser vindkraftsanläggningar. Frågan om kommunalt
veto för sådana anläggningar kommer utskottet att behandla
sist i avsnittet.

I centerpartiets partimotion Bo60 yrkande 1 och vänsterpartiet kommunisternas
partimotion Bo58 yrkande 1 yrkas avslag på propositionen
såvitt avser inskränkningen av det kommunala vetot. I motion
N325 (mp) yrkande 2 begärs ett tillännagivande om att borttagande av
det kommunala vetot är en ur miljösynpunkt oacceptabel åtgärd. I

1989/90: BoU20

miljöpartiets partimotion B06I yrkande 1 och i motion Bo56 (c) yrkas
att riksdagen avslår propositionen. Samtliga yrkanden behandlas såvitt
nu är i fråga.

I centerpatiets partimotion anförs bl.a. att centerpartiets förslag på
energipolitikens område innebär att en omställning och förnyelse av
energisystemet kan ske utan att den kommunala vetorätten inskränks
och att överenskommelser med kommuner kan ske på frivillig väg
samt beslut fattas utan att den kommunala självstyrelsen åsidosätts. Ett
avsteg från vetorätten kan enligt motionen endast diskuteras i de fall
beslut oundgängligen måste fattas om lokalisering av en anläggning för
omhändertagande av miljöfarligt avfall från hela landet, typ SAKAB.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion anförs att den kommunala
vetorätten aldrig bör kunna inskränkas när det gäller energianläggningar.
Miljöfarligt avfall bör enligt motionärerna i största möjliga
utsträckning återvinnas i den mån det inte redan i produktionsledet
kan förhindras uppkomma. Motionärerna tror att det då går att
komma överens om en lokalisering på frivillig grund. Skulle det visa
sig i framtiden att detta inte är möjligt i en konkret situation anförs att
regeringen får återkomma till riksdagen med förslag till en mycket
begränsad ändring av NRL. När det gäller landets kärnavfall anser
motionärerna att detta måste tas om hand i Sverige men anför att det
ännu inte finns tillräckliga kunskaper om lämplig teknik för destruktion
eller långsiktigt förvar. Det är därför enligt motionen alldeles för
tidigt att nu diskutera en lokalisering av en verksamhet som är okänd
till sitt innehåll och inte nu motiverat att inskränka vetorätten.

1 motion Bo56 (c) och miljöpartiets partimotion betonas bl.a. den
kommunala självstyrelsen.

Utskottet gör följande bedömning om det kommunala vetot såvitt nu
är i fråga. Grundtanken i plan- och bygglagen (PBL) och NRL är att
kommunerna skall utöva ett starkt inflytande över den lokala miljön.
Det kommunala vetot i NRL är ett uttryck för denna grundtanke.
Bestämmelsen ger kommunerna ett inflytande inte bara över de markpolitiska
frågorna utan även över frågan om en industri på grund av
dess verksamhet bör tillåtas etableras i kommunen. Den kommunala
självbestämmanderätten i dessa frågor skall alltjämt vara huvudregel.
Såsom bostadsutskottet anförde i BoU 1986/87:3 s. 45 måste emellertid
vissa anläggningar av stor nationell betydelse kunna lokaliseras inom
landet. Det måste finnas möjlighet att i vissa speciella undantagssituationer
mot kommunernas vilja fatta beslut om lokalisering. Utskottet
vill dock liksom föredragande statsrådet i nu föreliggande regeringsförslag
betona vikten av att stor restriktivitet iakttas vid regeringens
prövning av om en viss anläggning skall undantas från vetorätten och
att samförståndslösningar i första hand bör eftersträvas. Utskottet, som
inte finner anledning till erinran mot lagförslaget beträffande utformningen
av det kommunala vetot, förordar genom vad som nu sagts att
riksdagen med bifall till regeringens förslag beträffande 4 kap. 3 §
andra stycket NRL utom såvitt avser vindkraftsanläggningar avslår
vänsterpartiet kommunisternas partimotion Bo58 yrkande 1, center -

1989/90: Bo U20

1** Riksdagen 1989190. 19sami. Nr20

partiets partimotion B06O yrkande 1 och miljöpartiets partimotion
B06I yrkande 1 samt motionerna Bo56 (c) och N325 (mp) yrkande 2,
samtliga yrkanden såvitt nu är i fråga.

I centerpartiets partimotion B06O yrkande 3 hemställs att riksdagen
ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om prövningsoch
beslutsprocessen vid lokalisering av anläggning för miljöfarligt
kemiskt avfall. När ett avsteg från den kommunala vetorätten måste
ske föreslås i motionen att riksdagen på förslag av regeringen stiftar en
tidsbegränsad lag som ger regeringen befogenhet att besluta om lokalisering
av en viss anläggning av nationellt intresse för miljöfarligt
kemiskt avfall som inte kan omhändertas decentraliserat. I förslaget till
riksdagen skall enligt motionen redovisas varför en ny anläggning
behövs och vilket beredningsarbete som genomförts för att anläggningen
skall kunna komma till stånd samt motivet för det kommunala
vetot. Denna modell skall enligt motionen ge garanti för att inget
beslut om lokalisering av anläggning för miljöfarligt kemiskt avfall kan
fattas utan att en öppen och demokratisk prövning har skett.

Frågan om ett beslut om lokalisering i strid mot en kommuns vilja
skall fattas av riksdagen eller regeringen har diskuterats av vetokommittén.
I en reservation som fogats till kommitténs betänkande riktas
invändningar mot vetokommitténs förslag och föreslås i stället att
riksdagen genom en särskild lag ger regeringen möjlighet att — när
berörda kommuner utövat sin vetorätt — besluta om lokalisering av
anläggning för miljöfarligt avfall. Innehållet i reservationen sammanfaller
med vad som nu anförs i centerpartiets partimotion B06O
yrkande 3.

Att riksdagen stiftar en lag av innebörd att en speciell anläggning får
placeras på en viss angiven plats torde enligt utredningen och föredragande
statsrådet innebära utövande av en förvaltningsuppgift och således
strida mot 11 kap. 8 § regeringsformen. Utskottet gör ingen annan
bedömning. Det förslag som tas upp i motionen tar emellertid inte
sikte på att riksdagen i lagen skall ange var en anläggning skall
placeras. I stället föreslås att regeringen i en situation då inga lokaliseringsmöjligheter
står till buds skall förelägga riksdagen ett lagförslag
som är generellt utformat och som gör det möjligt för regeringen att
fatta beslut om lokaliseringen av en viss typ av anläggning för miljöfarligt
avfall.

Enligt regeringsformen får inte riksdagen genom lag fatta ett beslut
som uttryckligen anges avse endast ett viss konkret fall. Inte heller får
riksdagen fullgöra rättsskipnings- eller förvaltningsuppgift i vidare mån
än som följer av grundlag eller riksdagsordningen. Riksdagen kan inte
kringgå detta stadgande genom att välja lagformen för ett sådant beslut
av förvaltningskaraktär på grund av förbudet mot lagstiftning i enskilda
fall. Enligt förslaget i c-motionen skall lagen vara generellt utformad.
Genom förslaget skulle i sak inget stå att vinna för att tillgodose
det av motionärerna eftersträvade syftet att ett beslut bör föregås av en
öppen och demokratisk prövning. Den väg som anvisats i motionen
bör således enligt utskottets mening inte läggas till grund för iagstift -

1989/90: BoU20

ning. Med det anförda avstyrker utskottet centerpartiets partimotion
B06O yrkande 3 om prövnings- och beslutsprocessen vid viss lokalisering.

I motion Bo57 (m) yrkas att riksdagen — med avslag på propositionen
i denna del — beslutar att det kommunala vetot skall bestå såvitt
gäller anläggande av gruppstationer för vindkraft. I motionen anförs att
motionärerna i huvudsak biträder propositionens förslag men att de
gör en annan bedömning än regeringen såvitt gäller undantag från
vetorätten för vindkraftsanläggningar. Enligt motionärerna uppfyller
en sådan anläggning inte kravet att det skall vara ur nationell synpunkt
synnerligen angeläget att anläggningen kommer till stånd. Den
mängd energi som kan produceras vid en enskild gruppstation för
vindkraft kan enligt motionen inte sägas vara av nationell betydelse.

Aven de ovan behandlade motionsförslagen från c, vpk och mp om
det kommunala vetot omfattas av det nu diskuterade förslaget om
vetots utformning avseende vissa vindkraftverk.

Utskottet vill påpeka att den kommunala vetorätten gäller oinskränkt
för anläggningar som inte uppfyller de krav som ställs i
regeringens förslag. Vetorätten kommer således alltjämt att gälla i alla
de fall anläggningarna inte kan anses vara ur nationell synpunkt
synnerligen angelägna. Det kan när det gäller vindkraft enligt utskottets
mening inte uteslutas att den kommer att få en annan betydelse
vid en omläggning av energiförsörjningen och bli ett sådant inslag i
den kommande energiförsörjningen att föreslagen bestämmelse blir
aktuell. Utskottet tillstyrker med det anförda propositionsförslaget i
denna del och avstyrker vänsterpartiet kommunisternas partimotion
Bo58 yrkande 1, centerpartiets partimotion B06O yrkande 1 och miljöpartiets
partimotion B06I yrkande 1 samt motionerna Bo56 (c) och
N325 (mp) yrkande 2, samtliga dessa yrkanden såvitt nu är i fråga och
motion Bo57 (m) om det kommunala vetot och vindkraftsanläggningar.

Förfarandet i tillståndsärenden

Enligt motivuttalanden i propositionen skall en ansökan i ett prövningsärende
enligt NRL i princip omfatta minst två alternativa lokaliseringplatser
i olika kommuner. Undantag från skyldigheten att redovisa
fullständiga uppgifter om alternativa platser i andra kommuner
anges kunna medges endast i mycket speciella fall, t.ex. då det kan
styrkas att etablering inte kan ske på annat än en plats. Det betonas
också att krav på redovisning av mer fullständiga uppgifter om lokaliseringsalternativ
i olika kommuner bör ställas endast då ett undantag
från den kommunala vetorätten kan bli aktuell. I en sådan situation
krävs en avsevärt mer ingående analys av lokaliseringsalternativ jämfört
med en normal prövning enligt 4 kap. NRL.

Föredragande statsrådet har även diskuterat frågan om miljökonsekvensbeskrivningar
skall krävas i prövningsärenden enligt NRL. Hon
har därvid uttalat att miljökonsekvensbeskrivningar skall fogas till
ansökan i varje ärende som är prövningspliktigt enligt 4 kap. 1 § NRL

1989/90: BoU20

och att detta skall regleras i lag när det utredningsuppdrag om miljökonsekvensbeskrivningar
som naturvårdsverket och boverket har fått
är redovisat.

I centerpartiets partimotion B06O yrkande 5 och i vänsterpartiets
partimotion Bo58 yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om behovet
att lagfästa krav på miljökonsekvensbeskrivningar vid lokaliseringsprövning
enligt 4 kap. NRL. I vpk-motionen föreslås uttryckligen att
även kravet om alternativa lokaliseringsorter skall framgå av lag.

Utskottet vill när det gäller miljökonsekvensbeskrivningar hänvisa
till att föredragande statsrådet anfört att krav på sådana beskrivningar
skall framgå av lag men att en lagreglering bör anstå i avvaktan på
resultatet av en pågående utredning i frågan. Enligt vad utskottet
erfarit kommer utredningsuppdraget att redovisas under juni månad
1990. Det får enligt utskottets mening anses välbetänkt att avvakta
resultatet av den pågående översynen. När det gäller att i lag reglera
redovisning av lokaliseringsalternativ i prövningsärenden enligt 4 kap.
NRL delar utskottet den bedömning som gjorts i regeringsförslaget.
Det får således anses naturligt att vid tillämpningen av lagen också
undersöka lämpliga lokaliseringsalternativ. Såsom tidigare anförts i
detta betänkande skall bl.a. de grundläggande och särskilda hushållningsbestämmelserna
iakttas vid tillståndsprövningen. Vidare skall vetorätten
enligt lagförslaget inte kunna inskränkas om en lämplig plats
för anläggningen anvisats inom annan kommun som kan antas godta
en placering där eller, i annat fall, om en annan plats bedöms vara
lämpligare. Det kan därför enligt utskottets mening inte anses erforderligt
att i NRL reglera krav på lokaliseringsalternativ. Utskottet avstyrker
med det anförda centerpartiets partimotion B06O yrkande 5 och
vänsterpartiets partimotion Bo58 yrkande 2 om lagreglering om lokaliseringsalternativ
och miljökonsekvensbeskrivningar.

Utskottet vill i detta sammanhang betona att sedvanligt prövningsförfarande
skall ske även vid etablering av en ny anläggning på en
plats där det redan finns eller har funnits annan prövningspliktig
anläggning.

Övriga frågor

I centerpartiets partimotion B06O, yrkande 4 begärs ett tillkännagivande
om vad i motionen anförs om metod, former och tidpunkt för
val av lokaliseringsort för anläggning för slutförvaring av kärnavfall. I
motionen tas i denna del upp frågor om bl.a. hur kärnkraftens avfall
skall förvaras. Enligt motionärerna är det för tidigt att bestämma var
en anläggning för kärnavfallet skall lokaliseras. I stället bör arbetet
enligt motionen inriktas på att utveckla långsiktigt hållbara och säkra
förvaringsmetoder och först därefter bör i demokratisk ordning och
utan att den kommunala vetorätten åsidosätts beslut träffas om lokalisering.
I sista hand kan det enligt motionen bli nödvändigt att pröva
om inte slutförvaringen bör lokaliseras i direkt anslutning till kärnenergianläggningen
för att minska transporter av farligt avfall.

Utskottet delar naturligtvis vad i motionen anförts om vikten av att
utveckla långsiktigt hållbara och säkra förvaringsmetoder för anlägg -

1989/90: BoU20

ningar för slutförvar av kärnavfall. Den kommande prövningen av
denna fråga kan för övrigt förväntas komma att ske i allt väsentligt i
den ordning som skisserats i motionen. Utskottet kan inte inse att
något väsentligt skulle stå att vinna med ett bifall till motionen.
Utskottet avstyrker centerpartiets partimotion B06O yrkande 4 om
lokaliseringsort för anläggningar för slutförvar av kärnavfall.

Miljöpartiets partimotion B06I yrkande 3 tar upp frågan om transport
av avfall. I motionen föreslås riksdagen hos regeringen begära
förslag till lag om förbud mot transport av högriskavfall från produktionsplatsen.
Av motiveringen framgår att motionärerna med högriskavfall
avser miljöfarligt avfall och kärnavfall.

Enligt utskottets mening vore det naturligtvis önskvärt att transporter
av miljöfarligt avfall och kärnavfall inte skulle behöva förekomma.
Under överskådlig tid torde det emellertid vara nödvändigt med sådana
transporter bl.a. därför att produktionsplatsen inte alltid är den mest
lämpliga platsen för slutförvaring. Yrkandet kan därför inte bifallas.
Utskottet avstyrker miljöpartiets motion Boél yrkande 3.

I motion Bo56 (c) och i miljöpartiets partimotion Boél yrkande 1,
båda yrkandena såvitt nu är i fråga, yrkas att riksdagen avslår lagförslaget
i dess helhet. I de båda motionerna tas upp frågor som rör den
kommunala vetorätten. I mp-motionen framförs därutöver att förslaget
kan innebära en risk för köpslagan om miljöstörande etableringar för
att undvika en tillämpning av lagen.

Utskottet vill för sin del anföra att risken för köpslagan kan vara
större med en absolut vetorätt för kommunerna. Om sökanden inte
kan nå en samförståndslösning med en kommun får tillstånd till en
etablering inte lämnas enligt nuvarande ordning. Några bärande skäl
för ett avslag på propositionen i övrigt har inte framförts i motionerna.
Utskottet avstyrker motion Bo5ö (c) och miljöpartiets motion Boél
yrkande 1, båda yrkandena såvitt nu är i fråga, och tillstyrker lagförslaget
såvitt det inte behandlats ovan.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande komplettering av lagförslaget

att riksdagen avslår motion 1989/90:Boél yrkande 2,

res. I (mp), - avser mom. 1 — 10
res. 2 (c, vpk)

2. beträffande begreppet miljöfarligt avfall

att riksdagen med bifall till regeringsförslaget antar 4 kap. 1 §
första stycket 10 och 3 § andra stycket NRL, såvitt nu är i fråga,
med den lydelse som framgår av bilaga 1 till detta betänkande
och avslår motion 1989/90:Boé0 yrkande 2,

res. 3 (c)

3. beträffande nylokalisering inom högexploaterade kustområden att

riksdagen avslår motion 1989/90:Bo59,

res. 4 (fp)

1989/90: BoU20

4. beträffande det kommunala vetot

att riksdagen med bifall till regeringsförslaget antar 4 kap. 3 §
andra stycket NRL, såvitt nu är i fråga, med den lydelse som
framgår av bilaga 1 till detta betänkande och avslår motionerna
1989/90:Bo56, 1989/90:Bo58 yrkande 1, 1989/90:Bo60 yrkande 1,
1989/90:Bo61 yrkande 1 och 1989/90:N325 yrkande 2, samtliga
motionsyrkanden såvitt nu är i fråga,

res. 5 (c)
res. 6 (vpk)
res. 7 (mp)

5. beträffande prövnings- och beslutsprocessen vid viss lokalisering att

riksdagen avslår motion 1989/90:Bo60 yrkande 3,

res. 8 (c)

res. 9 (vpk, mp) - motiv.

6. beträffande det kommunala vetot och vindkraftsanläggningar
att riksdagen med bifall till regeringsförslaget antar 4 kap. 3 §
andra stycket NRL, såvitt det inte behandlats under 4 ovan, med
den lydelse som framgår av bilaga 1 till detta betänkande och
avslår motionerna 1989/90:Bo56, 1989/90:Bo58 yrkande 1,

1989/90:Bo60 yrkande 1, 1989/90:Bo61 yrkande 1 och

1989/90:N325 yrkande 2, samtliga dessa motionsyrkanden såvitt
nu är i fråga, samt motion 1989/90:Bo57,

res. 10 (m)

res. 11 (c, vpk, mp)

7. beträffande lagreglering om lokaliseringsalternativ och miljökonsekvensbeskrivningar att

riksdagen avslår motionerna 1989/90:Bo58 yrkande 2 och
1989/90:Bo60 yrkande 5,

res. 12 (c, vpk, mp)

8. beträffande lokaliseringsort för anläggningar för slutförvar av
kärnavfall

att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo60 yrkande 4,

res. 13 (c)

9. beträffande transporter av miljöfarligt avfall och kärnavfall

att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo61 yrkande 3,

res. 14 (mp)

10. beträffande propositionen i övrigt

att riksdagen med bifall till regeringsförslaget såvitt det inte
behandlats ovan antar förslaget med den lydelse som framgår av
bilaga 1 till detta betänkande och avslår motionerna
1989/90:Bo56 och 1989/90:Bo61 yrkande 1, båda motionsyrkandena
såvitt nu är i fråga.

1989/90: Bo U20

Stockholm den 10 maj 1990
På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Magnus Persson
(s), Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Erling Bager (fp), Hans
Göran Franck (s), Bertil Danielsson (m), Nils Nordh (s), Rune Evensson
(s), Gunnar Nilsson (s), Jan Sandberg (m), Siw Persson (fp), Birger
Andersson (c), Jan Strömdahl (vpk), Kjell Dahlström (mp) och Britta
Sundin (s).

Reservationer

1. Komplettering av lagförslaget (mom. 1 — 10)

Kjell Dahlström (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med "Utskottet
kan" och på s. 11 slutar med "behandlats ovan" bort ha följande
lydelse:

I regeringsförslaget föreslås att prövningsplikten i 4 kap. 1 § NRL
utvidgas till att omfatta ytterligare typer av anläggningar och att
undantag från det kommunala vetot skall kunna ske för vissa typer av
anläggningar under vissa förutsättningar. Ärendet har arbetats fram
under mycket kort tid. I december 1989 avlämnade den s.k. vetokommittén
ett betänkande som skickades ut på remiss. Remisstiden gick ut
den 22 februari 1990. Ca 185 kommuner avlämnade remissvar inom
den utsatta tiden. De flesta kommuner avvisade förslaget om en
begränsning av kommunernas vetorätt.

Utskottet finner i likhet med miljöpartiet att tidsramen för ärendets
behandling har varit alltför kort. Många kommuner har på grund av
den korta remisstiden inte hunnit svara. De som svarat har inte alltid
hunnit behandla denna så viktiga frågan om en kommuns vetorätt i
kommunfullmäktige.

Enligt utskottets mening måste kommunerna i ett så principiellt
viktigt ärende ges sådan remisstid att alla kommuner som så önskar
hinner avge remissvar och att alla kommuner ges tillfälle att behandla
ärendet på ett riktigt sätt och i enlighet med kommunallagens regler.
Redan på grund av denna brist i utredningsarbetet bör förslaget
avvisas.

Beträffande den sakliga innebörden av det nu behandlade regeringsförslaget
vill bostadsutskottet anföra följande.

Ett skäl för avslag på propositionen är att en kommun kan försätta
sig i en förhandlingssituation där fördelar i vissa avseenden kan
komma att erbjudas den kommun som accepterar ett lager för miljöfarligt
avfall eller kärnavfall.

Av remissvaren från de kommuner som hunnit svara framgår att
den övervägande delen är negativa till förslaget såvitt rör förslaget om
inskränkning i kommunernas vetorätt. Kommunernas självbestämmanderätt
anses så viktig att den i stället så långt möjligt bör stärkas.
Utskottet delar en sådan uppfattning. Någon anledning att nu begränsa
den rätten finns inte. Inget nytt i sak har inträffat som påkallar en
ändring av lagen. I stället finns det anledning att överväga ett grundlagsskydd
för den kommunala vetorätten. Förslaget bör inte läggas till
grund för lagstiftning.

Principen för all industriell verksamhet och energiproduktion måste
vara att miljöstörningar som undergräver livsbetingelserna för växter,
djur och människor inte får förekomma och att de som förekommer
snarast möjligt skall upphöra. Ansvaret för omhändertagande av det
miljöfarliga avfallet m.m. åvilar i första hand producenten men i andra
hand kommunen. Den kommun, som medger att en miljöfarlig verksamhet
lokaliseras till kommunen, tar på sig ansvaret för de miljöproblem
som därmed uppkommer i kommunen. Ett sådant beslut om
produktion eller produktionsförändring, som innebär giftiga avfallsprodukter
eller andra miljöstörningar, måste därför beslutas av kommunfullmäktige.
I beslutet bör anges bl.a. hur avfallet skall omhändertas
och krav om lokal och direkt lagring bör ställas inom kommunen.
Det är oacceptabelt att andra kommuners invånare skall påtvingas
radioaktivt avfall m.m. mot sin vilja. Transporter av miljöfarligt avfall
och kärnämne eller kärnavfall bör inte tillåtas från produktionsplatsen.
Detta bör framgå av lag.

Någon anledning att överväga en särskild definition av begreppet
miljöfarligt avfall, vilket begärs i centerpartiets partimotion B06O yrkande
2, kan inte nu anses föreligga.

Vid de ytterligare överväganden som kan komma att ske om prövningspliktens
omfattning bör även övervägas vad som anförts i motion
Bo59 (fp) om starkare motivuttalanden för nyetablering inom högexploaterade
kustområden.

Vad i andra motioner föreslagits om utformningen av NRL m.m.
saknar aktualitet vid utskottets nu redovisade uppfattning.

Utskottet föreslår mot bakgrund av vad nu förordats att riksdagen
med anledning av miljöpartiets partimotion B06I och partimotionerna
Bo58 yrkande 1 (vpk) och B06O yrkande 1 (c) samt motionerna N325
yrkande 2 (mp), Bo56 (c), Bo57 och Bo59, och med avslag på
propositionen i dess helhet samt motionerna Bo58 yrkande 2 och
B06O yrkandena 2—5 ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
ytterligare överväganden.

dels att momenten 1 — 10 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

1989/90: BoU20

1 — 10. beträffande komplettering av lagförslaget
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:N325 yrkande
2, 1989/90:Bo56, 1989/90:Bo57, 1989/90:Bo58 yrkande 1,
1989/90:Bo59, 1989/90:Bo60 yrkande 1 och 1989/90:Bo61 och
med avslag på proposition 1989/90:126 och motionerna
1989/90:Bo58 yrkande 2 och 1989/90:Bo60 yrkandena 2—5 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfort,

2. Komplettering av lagförslaget (mom. 1)

Agne Hansson (c), Birger Andersson (c) och Jan Strömdahl (vpk)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med "Utskottet
kan" och slutar med "av lagförslaget" bort ha följande lydelse:
Regeringen har på mycket kort tid efter det att den s.k. vetokommittén
hade överlämnat sitt betänkande presenterat ett lagförslag i lagrådet
och därefter förelagt riksdagen den proposition som nu behandlas.
Betänkandet skickades i december 1989 ut på remiss till bland andra
alla Sveriges kommuner. Remisstidens utgång var satt till den 22
februari 1990. Många kommuner har haft stora svårigheter att i tid
behandla lagförslaget i kommunfullmäktige. I många fall har yttranden
avlämnats av arbetsutskott eller kommunstyrelser. Detta är otillfredsställande.
Frågan om den kommunala vetorätten är en principiellt
viktig fråga. Sådana frågor bör behandlas i kommunfullmäktige.

Övervägande antalet kommuner som svarat på remissen har avstyrkt
förslaget om en inskränkning av vetot. Frågan borde därför ha övervägts
ytterligare. Riksdagen bör med anledning av miljöpartiets partimotion
Bo61 yrkande 2 ge regeringen till känna vad utskottet nu
anfört. I avvaktan på resultatet av nu förordade överväganden kan
finnas anledning att delvis genomföra regeringens förslag och förslag i
vissa motioner. Utskottet kommer nedan att göra en genomgång av
propositionen och övriga motioner.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande komplettering av lagförslaget
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo61 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Begreppet miljöfarligt avfall (mom. 2)

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "I
propositionen" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med vad som förs fram i centerpartiets
partimotion Bo60 angående begreppet miljöfarligt avfall att detta bör
inkludera kärnavfall. Det är för vanligt språkbruk naturligt att det i
begreppet miljöfarligt avfall inryms alla typer av ämnen som är skadliga
för miljön. Lagtexten i naturresurslagen bör därför utformas i
enlighet med detta. För att undvika att oklarheter uppstår på grund av

1989/90: BoU20

definitioner av begreppet i annan lagstiftning bör regeringen ges i
uppdrag att överväga en samordning i övrig lagstiftning så att begreppet
miljöfarligt avfall genomgående ges samma innehåll. Vad nu sagts
bör riksdagen med anledning av motion B06O yrkande 2 ge regeringen
till känna. I avvaktan på den begärda lagändringen får den utformning
som lagförslaget fått i propositionen godtas.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

2. beträffande begreppet miljöfarligt avfall

att riksdagen med bifall till regeringsförslaget antar 4 kap. 1 §
första stycket 10 och 3 § andra stycket NRL såvitt nu är i fråga i
den lydelse som framgår av bilaga 1 och med anledning av
motion 1989/90:Bo60 yrkande 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

4. Nylokalisering inom högexploaterade kustområden
(mom. 3)

Erling Bager och Siw Persson (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "Utskottet
delar" och på s. 6 slutar med "Bo59 (fp)" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som framförs i motionen att nyetablering
av vissa typer av vindkraftsanläggningar och lager av naturgas
inom högexploaterade kustområden bör ske på platser där de vållar
minst skada på naturmiljön. Även om sådana hänsyn till naturvärden
skall tas vid all prövning enligt NRL finns det enligt utskottets mening
anledning att i motivtexten särskilt markera vikten av att nu angivna
anläggningar förläggs till områden där de gör minst skada på miljön.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion
Bo59 (fp) särskilt tillkännage.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

3. beträffande nylokalisering inom högexploaterade kustområden att

riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo59 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Det kommunala vetot (mom. 4)

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "Utskottet
gör" och på s. 8 slutar med "i fråga" bort ha följande lydelse:

1989/90:BoU20

skränkning i denna vetorätt rycks en grundläggande del av den kommunala
självstyrelsen undan. För att inte så skall ske måste det finnas
ytterligt starka skäl. Sådana skäl föreligger inte i dag.

En omställning och förnyelse av energisystemet kan ske utan att den
kommunala självstyrelsen åsidosätts. När det gäller slutförvaring av
kärnavfall m.m. måste arbetet för närvarande inriktas på att utveckla
långsiktigt hållbara och säkra förvaringsmetoder. Först därefter bör
såsom framförts i centerpartiets partimotion beslut träfes om lokaliseringen
utan att den kommunala vetorätten åsidosätts. Den starka oro
som många människor känner inför kärnkraften gör att ett beslut om
lokalisering av ett lager för kärnavfall inte kan fettas mot kommuninvånarnas
vilja. För att minska transportvägar med farligt avfall kan det
även bli nödvändigt att pröva om slutförvaring måste lokaliseras i
direkt anslutning till kärnenergianläggningen.

Ett avsteg från den absoluta vetorätten bör enligt utskottets mening
kunna ske endast i de fall beslut oundgängligen måste fettas för
lokalisering av en anläggning för omhändertagande av miljöfarligt
avfall från hela landet, typ SAKAB. Ett sådant beslut måste emellertid
fettas först efter en öppen och demokratisk prövning. En modell som
bör garantera en sådan prövning kommer att behandlas i nästa avsnitt.

Med hänvisning till vad ovan anförts förordar utskottet att riksdagen
med anledning av partimotionerna Bo58 (vpk) yrkande 1, B06O (c)
yrkande 1 och B06I (mp) yrkande 1 samt motionerna Bo56 (c) och
N325 (mp) yrkande 2, samtliga motionsyrkanden såvitt nu är i fråga,
avslår regeringsförslaget beträffande det kommunala vetot såvitt nu är i
fråga.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

4. beträffande det kommunala vetot
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Bo56,
1989/90:Bo58 yrkande 1, 1989/90:Bo60 yrkande 1, 1989/90:Bo61
yrkande 1 och 1989/90:N325 yrkande 2, samtliga motionsyrkanden
såvitt nu är i fråga, avslår regeringsförslaget i 4 kap. 3 §
andra stycket NRL såvitt nu är i fråga,

6. Det kommunala vetot (mom. 4)

Jan Strömdahl (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "Utskottet
gör" och på s. 8 slutar med "i fråga" bort ha följande lydelse:

Utskottet gör följande bedömning om det kommunala vetot såvitt nu
är i fråga. Bestämmelsen om den kommunala vetorätten i NRL ger
kommunerna ett inflytande över inte bara de markpolitiska frågorna
utan även över frågan om en industri på grund av sin verksamhet bör
tillåtas etableras inom kommunen. En sådan kommunal självbestämmanderätt
bör inte ändras. Genom regeringens förslag om en inskränkning
i denna vetorätt rycks en grundläggande del av den kommunala
självstyrelsen undan. För att inte så skall ske måste det finnas
ytterligt starka skäl. Sådana skäl föreligger inte i dag.

1989/90: Bo U20

Det är viktigt att kärnkraftsaiternativen uppfattas som positiva och
välkomnas i kommunerna. Det kan därför aldrig bli fråga om att
inskränka vetorätten för lokalisering av nya energianläggningar. För
sådana anläggningar finns det dessutom alltid alternativ både i vad
avser storlek och energislag.

Såsom anförs i vänsterpartiet kommunisternas partimotion måste
uppkomsten av miljöfarligt avfall förhindras redan i produktionsleden
och i annat fall återvinnas i största möjliga utsträckning. Om det
omhändertagande av miljöfarligt avfall som måste ske utförs med en
teknik som inte äventyrar de kringboendes hälsa eller miljö och som
framstår som fullt säker för dessa människor kommer en lokalisering
av en sådan anläggning med största sannolikhet till stånd på frivillig
grund. Skulle det visa sig omöjligt i en konkret situation kan det —
men först då — bli nödvändigt med en begränsad ändring av NRL.

När det gäller landets kärnavfall föreligger bred enighet om att det
måste tas om hand i Sverige. Hur det bör ske finns det ännu ingen
som har tillräcklig kunskap om. Det är därför såsom anförts i flera
motioner för tidigt och inte heller nu nödvändigt att reglera lokaliseringsfrågan
och begränsa vetorätten för kärnavfallsanläggningar. Regeringens
förslag om begränsning av den kommunala vetorätten såvitt nu
är i fråga avstyrks således.

Med hänvisning till vad ovan anförts förordar utskottet att riksdagen
med anledning av partimotionerna Bo58 (vpk) yrkande 1, B06O (c)
yrkande 1 och B06I (mp) yrkande 1 och motionerna Bo56 (c) och
N325 (mp) yrkande 2, samtliga motionsyrkanden såvitt nu är i fråga,
avslår regeringsförslaget beträffande det kommunala vetot såvitt nu är i
fråga.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

7. Det kommunala vetot (mom. 4)

Kjell Dahlström (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "Utskottet
gör" och på s. 8 slutar med "i fråga" bort ha följande lydelse:

1989/90: Bo U20

Av remissvaren från de kommuner som hunnit svara inom den
korta remisstiden framgår att den övervägande delen är negativ till
forslaget i denna del. Kommunernas självbestämmanderätt anses så
viktig att den i stället så långt möjligt bör stärkas. Utskottet delar en
sådan uppfattning. Någon anledning att nu begränsa den rätten finns
inte. Inget nytt i sak har inträffat som påkallar en ändring av lagen. I
stället finns det anledning att överväga ett grundlagsskydd för den
kommunala vetorätten. Förslaget bör inte läggas till grund för lagstiftning.

Ett annat skäl för avslag på propositionen är att en kommun kan
försätta sig i en förhandlingssituation där fördelar i vissa avseende kan
komma att erbjudas den kommun som accepterar ett lager för miljöfarligt
avfall eller kärnavfall. Detta vore ett olyckligt utfall av lagen.

Med hänvisning till vad ovan anförts förordar utskottet att riksdagen
med anledning av partimotionerna Bo58 (vpk) yrkande 1, B06O (c)
yrkande 1 och B06I (mp) yrkande 1 och motionerna Bo56 (c) och
N325 (mp) yrkande 2, samtliga motionsyrkanden såvitt nu är i fråga,
avslår regeringsforslaget beträffande det kommunala vetot såvitt nu är i
fråga.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

4. beträffande det kommunala vetot
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Bo56,
1989/90:Bo58 yrkande 1, 1989/90:Bo60 yrkande 1, 1989/90:Bo61
yrkande 1 och 1989/90:N325 yrkande 2, samtliga motionsyrkanden
såvitt nu är i fråga, avslår regeringsforslaget i 4 kap. 3 §
andra stycket NRL såvitt nu är i fråga,

8. Prövnings- och beslutsprocessen vid viss
lokalisering (mom. 5)

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Enligt
regeringsformen" och på s. 9 slutar med "viss lokalisering" bort ha
följande lydelse:

Utskottets principiella ståndpunkt är att vetorätten skall vara absolut.
Även om sådana produktionsprocesser väljs som kraftigt reducerar
kvantiteten miljöfarligt avfall och starkt minskar avfallets farlighet är
det i dagens läge ofrånkomligt att en del miljöfarligt avfall måste tas
om hand. I regel torde dessa anläggningar inte medföra några problem
ur lokaliseringssynpunkt. Det kan emellertid uppkomma en sådan
situation att en för landet viktig avfallsanläggning måste komma till
stånd men de kommuner som skulle kunna komma i fråga avstyrker
en lokalisering i den egna kommunen. Centerpartiet anvisar i en sådan
tänkt situation den modellen att riksdagen stiftar en särskild lag eller
beslutar om en begränsad ändring i NRL. Lagen eller lagändringen
skall vara tidsbegränsad. Den skall utformas så att den blir generellt
tillämplig och skall ge regeringen möjlighet att besluta om en lokalisering
av avfallsanläggningen i en situation då lokaliseringsfrågan inte

1989/90:BoU20

kan lösas på frivillig väg. Fördelen med den föreslagna lösningen är att
ett så viktigt beslut som lokalisering av en anläggning för förvaring av
miljöfarligt avfall från hela landet inte skall kunna fattas utan att en
öppen och demokratisk prövning skett.

Utskottet förordar att riksdagen med anledning av centerpartiets
partimotion B06O yrkande 3 ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

5. beträffande prövnings- och beslutsprocessen vid viss lokalisering att

riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo60 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Prövnings- och beslutsprocessen vid viss
lokalisering (mom. 5, motiveringen)

Jan Strömdahl (vpk) och Kjell Dahlström (mp) anser att den del av
utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Enligt regeringsformen"
och på s. 9 slutar med "viss lokalisering" bort ha följande lydelse:

Utskottet kan inte inse att den lösning som förespråkas i centerpartiets
partimotion skulle innebära några fördelar. Utskottets principiella
inställning är att någon begränsning i vetorätten för omhändertagande
av miljöfarligt avfall inte behövs. Om hanteringen sker på ett sätt som
framstår som fullt säkert kommer samförståndslösningar att kunna
uppnås. Skulle frivilliga lösningar i något fall inte kunna komma till
stånd är den lämpligaste lösningen en mycket begränsad ändring i
NRL, på sätt som vetokommittén anvisat. Utskottet avstyrker centerpartiets
partimotion B06O yrkande 3.

10. Det kommunala vetot och vindkraftsanläggningar
(mom. 6)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Utskottet
vill" och slutar med "och vindkraftsanläggningar" bort ha följande
lydelse:

Vetorätten kommer vid ett bifall till propositionen alltjämt att gälla
i alla de fall de i lagen angivna anläggningarna inte kan anses vara ur
nationell synpunkt synnerligen angelägna. När det gäller vindkraft kan
den komma att få en annan betydelse än i dag vid en omläggning av
energiförsörjningen. Såvitt nu kan förutses kommer den dock inte att
få sådan betydelse för energiproduktionen att en vindkraftsanläggning
kan anses uppfylla kravet att vara av nationell betydelse. Någon
möjlighet att inskränka vetorätten för dylika anläggningar bör därför
inte införas. Punkt 8 bör utgå i 4 kap. 3 § andra stycket NRL.

1989/90: BoU20

yrkande 1 och miljöpartiets partimotion B06I yrkande 1 och motionerna
Bo56 (c) och N325 yrkande 2, samtliga dessa yrkanden såvitt nu
är i fråga, samt motion Bo57 (m) antar utskottets förslag till lag om

ändring av 4 kap. 3 § andra stycket NRL och som framgår av bilaga 2 i

detta betänkande.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

6. beträffande det kommunala vetot och vindkraftsanläggningar
att riksdagen med avslag på regeringsförslaget i 4 kap. 3 § andra
stycket NRL, såvitt det inte behandlats under 4 ovan, och med
anledning av motionerna 1989/90:Bo56, 1989/90:Bo57, 1989/90:
Bo58 yrkande 1, 1989/90:Bo60 yrkande 1, 1989/90:Bo61 yrkande
1 och 1989/90:N325 yrkande 2, samtliga yrkanden utom det

andra såvitt nu är i fråga, antar utskottets förslag till lag om

ändring i 4 kap. 3 § andra stycket NRL och som framgår av
bilaga 2 till detta betänkande,

11. Det kommunala vetot och vindkraftsanläggningar
(mom. 6)

Agne Hansson (c), Birger Andersson, (c), Jan Strömdahl (vpk) och
Kjell Dahlström (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Utskottet
vill" och slutar med "vindkraftsanläggningar'' bort ha följande
lydelse:

Den kommunala självbestämmanderätten är en viktig princip som
inte utan ytterligt starka skäl bör inskränkas. Sådana skäl föreligger
inte i dag. Den framtida energiförsörjningen kan och måste klaras med
sådana anläggningar och tekniker som kan accepteras av befolkningen.
Det finns inte anledning att inskränka vetorätten för lokalisering av
vindkraftsanläggningar.

Utskottet förordar med hänvisning till vad nu sagts att riksdagen
avslår regeringens förslag såvitt avser inskränkning av det kommunala
vetot för vissa vindkraftsanläggningar och med anledning av vänsterpartiets
partimotion Bo58 yrkande 1, centerpartiets partimotion B06O
yrkande 1 och miljöpartiets partimotion B06I yrkande 1 och motionerna
Bo56 (c) och N325 yrkande 2, samtliga dessa yrkanden såvitt nu
är i fråga, samt motion Bo57 (m) antar utskottets förslag till lag om
ändring av 4 kap. 3 § andra stycket NRL och som framgår av bilaga 2 i
detta betänkande.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

6. beträffande det kommunala vetot och vindkraftsanläggningar
att riksdagen med avslag på regeringsförslaget i 4 kap. 3 § andra
stycket NRL, såvitt det inte behandlats under 4 ovan, och med
anledning av motionerna 1989/90:56, 1989:90:57, 1989/90:Bo58
yrkande 1, 1989/90:Bo60 yrkande 1, 1989/90:Bo61 yrkande 1
och 1989/90:N325 yrkande 2, samtliga yrkanden utom det andra

1989/90: Bo U20

såvitt nu är i fråga, antar utskottets förslag till lag om ändring i 4
kap. 3 § andra stycket NRL och som framgår av bilaga 2 till
detta betänkande,

12. Lagreglering om lokaliseringsalternativ och
miljökonsekvensbeskrivningar (mom. 7)

Agne Hansson (c), Birger Andersson (c), Jan Strömdahl (vpk) och
Kjell Dahlström (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med
"Utskottet vill" och slutar med "och miljökonsekvensbeskrivningar''
bort ha följande lydelse:

Visserligen har uttalats i propositionen att krav på miljökonsekvensbeskrivningar
i prövningsärenden enligt 4 kap. NRL skall lagregleras.
Utskottet anser emellertid detta så viktigt att det ändå bör ges regeringen
till känna. Utskottet vill därutöver understryka vikten av att förfarandet
i prövningsärenden kommer till uttryck i författning. Även
kravet på redovisning av olika alternativa lokaliseringar i ett
prövningsärende bör därför klart framgå av lag.

Vad nu anförts bör riksdagen med anledning av centerpartiets
partimotion B06O yrkande 5 och vänsterpartiets partimotion Bo58
yrkande 2 ge regeringen till känna.

dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

7. beträffande lagreglering om lokaliseringsalternativ och miljökonsekvensbeskrivningar att

riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Bo58 yrkande
2 och 1989/90:Bo60 yrkande 5 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

I '

13. Lokaliseringsort för anläggningar för slutförvar av
kärnavfall (mom. 8)

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med
"Utskottet delar" och på s. 11 slutar med "av kärnavfall" bort ha
följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till vad som anförs i centerpartiets partimotion
om den inriktning som arbetet för omhändertagande av kärnavfall bör
ha. Det har ännu inte presenterats någon metod som garanterar en
säker förvaring. Riskerna vid transport av radioaktivt avfall har inte
heller eliminerats. Först när dessa frågor är lösta bör beslut träffas om
lokaliseringen. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av centerpartiets partimotion B06O yrkande 4 ge regeringen till känna.

dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

8. beträffande lokaliseringsort för anläggningar för slutförvar av
kärnavfall

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo60 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1989/90: BoU20

14. Transporter av miljöfarligt avfall och kärnavfall
(mom. 9)

Kjell Dahlström (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med "Enligt
utskottets" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:

Principen för all industriell verksamhet och för energiproduktionen
måste vara att avfall som är skadligt för växter, djur och människor
inte får förekomma. Varje kommun som godtar att en miljöfarlig
verksamhet lokaliseras i kommunen måste också ta ansvar för att det
miljöfarliga avfall som kan uppkomma i verksamheten kan förvaras i
närheten av produktionsplatsen. Det miljöfarliga avfallet bör inte
tillåtas transporteras från en produktionsplats. Riksdagen bör därför
och med anledning av miljöpartiets partimotion 1989/90:Bo61 yrkande

3 såvitt nu är i fråga hos regeringen begära ett förslag till lag om
förbud för transport av miljöfarligt avfall m.m.

dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

9. beträffande transporter av miljöfarligt avfall och kärnavfall
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo61 yrkande 3
såvitt nu är i fråga som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Regeringsförslagets behandling

Kjell Dahlström (mp) anför:

Jag har i reservation 1 föreslagit att riksdagen avslår propositionen i
dess helhet och låter regeringen överväga ärendet på nytt med beaktande
av de synpunkter som framkommit i reservationen.

Jag har dock — för det fall att reservation 1 inte vinner riksdagens
bifall — reserverat mig mot betänkandet i vad avser den kommunala
vetorätten, prövnings- och beslutsprocessen (såvitt avser motiveringen),
det kommunala vetot och vindkraftsanläggningar, lagreglering om Iokaliseringsalternativ
och miljökonsekvensbeskrivningar samt transporter
av miljöfarligt avfall och kärnavfall.

2. Transport av miljöfarligt avfall

Agne Hansson (c), Birger Andersson (c) och Jan Strömdahl (vpk)
anför:

Vår inställning till transporter av miljöfarligt avfall m.m. är att sådana
så långt möjligt bör undvikas. I de fall transporter ändå måste ske bör
eftersträvas att transportvägarna förkortas. Det är emellertid som utskottsmajoriteten
anfört inte i dagens läge möjligt att förbjuda transport
av miljöfarligt avfall eller kärnavfall.

1989/90:BoU20

Utskottets
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med
naturresurser m. m.

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 4§ samt 4 kap. 1 och 3§§ lagen
(1987:12) om hushållning med naturresurser m. m.1 skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

4§

Inom kustområdena och skärgårdarna från Brofjorden till Simpevarp
och från Arkösund till Forsmark, utmed Gotlands kust, på Östergarn och
Storsudret på Gotland samt på Fårö får fritidsbebyggelse komma till stånd
endast i form av kompletteringar till befintlig bebyggelse. Om det finns
särskilda skäl får dock annan fritidsbebyggelse komma till stånd, företrädesvis
sådan som tillgodoser det rörliga friluftslivets behov eller avser
enkla fritidshus i närheten av de stora tätortsregionerna.

Anläggningar som avses i 4 kap. Inom områden som avses i första
1§ första stycket får komma till stycket får anläggningar som avses i

stånd endast på platser där anlägg- 4 kap. 1 § första stycket 1—7 och

ningar av sådant slag redan finns. 10- 11 komma till stånd endast på

platser där anläggningar som skall
prövas enligt 4 kap. 1 § första stycket
redan finns.

4 kap.

1§

Följande slag av nya anläggningar får inte utföras utan tillstånd av
regeringen:

1. järn- och stålverk, metallverk och ferrolegeringsverk,

2. massafabriker och pappersbruk,

3. fabriker för raffinering av råolja eller för tung petrokemisk produktion,

4. fabriker för framställning av baskemikalier eller gödselmedel,

5. cementfabriker,

6. anläggningar för kärnteknisk verksamhet som prövas av regeringen
enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet samt anläggningar för att
bryta uranhaltigt material eller andra ämnen som kan användas för framställning
av kärnbränsle,

7. anläggningar för eldning med 7. förbränningsanläggningar om
fossilt bränsle om anläggningen har anläggningen har en tillförd effekt

en tillförd effekt om minst 200 me- om minst 200 megawatt,

ga watt,

8. anläggningar för att utvinna
ämnen eller material inom de områden
som anges i 3 kap. 5 §.

8. gruppstationer för vindkraft
med tre eller flera vindkraftsaggre -

1989/90: BoU20

Bilaga 1

1 Lagen omtryckt 1987:247.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

gat med en sammanlagd uteffekt av
minst 10 megawatt,

9. anläggningar för lagring av
minst 50 miljoner normalkubikmeter
naturgas,

10. anläggningar för behandling
av miljöfarligt avfall om huvuddelen
av det avfall som avses bli behandlat
i anläggningen härrör från andra
inrättningar och mer än 10000 ton
miljöfarligt avfall årligen förbränns
eller på annat sätt slutligt omhändertas
vid anläggningen,

11. anläggningar för att utvinna
ämnen eller material inom de områden
som anges i 3 kap. 5 §.

Tillstånd av regeringen krävs även för att bygga plattformar som är
avsedda att användas vid utvinning av olja eller gas inom havsområden
och för att ankra eller förtöja sådana plattformar för reparation, ombyggnad
eller av annan anledning.

3§

Tillstånd enligt 1 eller 2 § får lämnas om hinder inte möter på grund av
bestämmelserna i 2 eller 3 kap. eller med hänsyn till andra allmänna
planeringssynpunkter och om kommunfullmäktige har tillstyrkt att tillstånd
lämnas.

1 fråga om anläggning som sägs i
4 kap. 1 § första stycket 6, om den
avser mellanlagring eller slutlig förvaring
av kärnämne eller kärnavfall,
eller anläggning som sägs i 4
kap. 1 § första stycket 7, 8, 9 eller 10
får, om det från nationell synpunkt
är synnerligen angeläget att anläggningen
kommer till stånd, regeringen
lämna tillstånd även om kommunfullmäktige
inte har tillstyrkt
detta. Vad nu sagts gäller inte, om
en lämplig plats för anläggningen
anvisats inom annan kommun som
kan antas godta en placering där,
eller, i annat fall, om en annan plats
bedöms vara lämpligare.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

1989/90: BoU20

Bilaga 1

Tillhör reservationerna 10 (m) och 11 (c, vpk, mp)

Reservanters
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning
med naturresurser m.m.

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 3 § lagen (1987:12) om hushållning
med naturresurser m.m.1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

3 §

Tillstånd enligt 1 eller 2 § får lämnas om hinder inte möter på
grund av bestämmelserna i 2 eller 3 kap. eller med hänsyn till andra
allmänna planeringssynpunkter och om kommunfullmäktige har tillstyrkt
att tillstånd lämnas.

I fråga om anläggning som sägs i

4 kap. 1 § första stycket 6, om den
avser mellanlagring eller slutlig förvaring
av kärnämne eller kärnavfall,
eller anläggning som sägs i 4
kap. I § första stycket 7, 9 eller 10
får, om det från nationell synpunkt
är synnerligen angeläget att anläggningen
kommer till stånd, regeringen
lämna tillstånd även om kommunfullmäktige
inte har tillstyrkt
detta. Vad nu sagts gäller inte, om
en lämplig plats för anläggningen
anvisats inom annan kommun som
kan antas godta en placering där,
eller, i annat fall, om en annan
plats bedöms vara lämpligare.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

1 Lagen omtryckt 1987:247.

1989/90: BoU20

Bilaga 2