Bostadsutskottets betänkande
1989/90:BoU13

Vissa anslag till bostadsförsörjningen

1989/90

BoU13

1 Sammanfattning

I betänkandet behandlas vissa regeringsförslag avseende bostadsdepartementets
beredningsområde som lagts fram i 1990 års budgetproposition
(prop. 1989/90:100, bil. 13) samt 43 under allmänna motionstiden väckta
motioner helt eller delvis.

Beträffande propositionen föreslår utskottet att ett framlagt förslag om
förändrade villkor för stöd till fukt- och mögelskadade hus övervägs ytterligare
samt att den s.k. tillstyrkanderamen för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse
för nästa budgetår bestäms till 165 milj. kr., vilket innebär en vidgning
med 35 milj. kr. utöver regeringens förslag. Utskottet avstyrker regeringens
förslag om att det särskilda tillägget för vintermerkostnader inte
skall ingå i det schablonmässigt beräknade låneunderlaget fr.o.m. den 1 juli
1990. I övrigt tillstyrks de regeringsförslag som behandlas i betänkandet.

Med anledning av vissa motioner föreslår utskottet riksdagen att göra två
tillkännagivanden. Det gäller en översyn av bostadslånereglerna avseende
olika former av bostäder för äldre samt en studie av hur markvillkoret i samband
med bostadslån tillämpas. Övriga motioner avstyrks.

Till betänkandet har fogats 63 reservationer från samtliga oppositionspartier
samt 6 särskilda yttranden.

ELFTE HUVUDTITELN

2 Propositionen

Regeringen har i proposition 1989/90:100 bilaga 13 (bostadsdepartementet)
dels föreslagit riksdagen att

1. godkänna vad i regeringsprotokollet förordats i fråga om räntebidrag
vid överlåtelse av egnahem,

2. godkänna vad i regeringsprotokollet förordats i fråga om vintertillägg i
låneunderlaget,

3. godkänna att tillägget i låneunderlaget för kostnader för särskild kontroll
och besiktning av egnahem m.m. höjs i enlighet med vad i regeringsprotokollet
förordats,

4. godkänna vad i regeringsprotokollet förordats i fråga om bidrag för tillgänglighetsfrämjande
åtgärder på kvartersmark, 1

1 Riksdagen 1989190. 19 sami. Nr 13

5. medge att ramen för de antikvariska myndigheternas tillstyrkanden av
tilläggslån eller förhöjt låneunderlag till kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse
m.m. fastställs till 130000000 kr. för budgetåret 1990/91,

6. medge att av ramen under 5 högst 2500000 kr. får disponeras för tillläggslån
till arkeologiska undersökningskostnader i samband med bostadsbyggande,

7. medge att beslut om tilläggslån för åtgärder i bostadshus som är yngre
än 30 är får meddelas inom en ram på 220000000 kr. för budgetåret 1990/91,

8. godkänna vad i regeringsprotokoll^ förordats i fråga om bostadsanpassningsbidrag.

9. medge att beslut om bidrag för konstnärlig utsmyckning i bostadsområden
får lämnas inom en ram om 15 000000 kr. under budgetåret 1990/91,

10. godkänna vad i regeringsprotokollet föreslagits i fråga om det statliga
stödet till fukt- och mögelskadade hus,

11. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1990/91 utnyttja tidigare
ram om 250000000 kr. för bidrag till fonden för fukt- och mögelskador,

12. medge att ramen under 11 under budgetåret 1990/91 vidgas med
20000000 kr.,

13. för budgetåret 1990/91 anvisa

a) till Vissa lån till bostadsbyggande ett förslagsanslag på 1000000 kr.,

b) till Åtgärder i bostadsområden med stor andel outhyrda lägenheter
m.m. ett förslagsanslag på 65000000 kr.,

c) till Tilläggslån till ombyggnad av vissa bostadshus m.m. ett förslagsanslag
på 315000000 kr.,

d) till Bostadsbidrag m.m. ett förslagsanslag på 1 345000000 kr.,

e) till Viss bostadsförbättringsverksamhet m.m. ett förslagsanslag på
263000000 kr.,

f) till Bidrag till förbättring av boendemiljön ett förslagsanslag på
12500000 kr.,

g) till Bidrag till energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m.m.
ett reservationsanslag på 1 000 kr.,

h) till Information och utbildning m.m. ett reservationsanslag på

10 700000 kr.,

i) till Bidrag till fonden för fukt- och mögelskador ett förslagsanslag på
88000000 kr.

dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som i regeringsprotokollet
anförts i fråga om markvillkor och kostnadskontroll såvitt avser bostadslån
för vissa egnahem.

3 Motionerna

I betänkandet behandlas de under allmänna motionstiden 1990 väckta motionerna: 1989/90:Bo201

(delvis) av Lennart Brunander och Elving Andersson (c) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade regler för statliga
lån till egnahem i enlighet med de synpunkter som framförts i motionen

1989/90:BoU13

2

(Motionen behandlas i detta betänkande till den del den avser villkoren för
ombyggnadslån).

1989/90:Bo202 av Olle Östrand och Sinikka Bohlin (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omprövning
av ombyggnadslåneramarna.

1989/90:Bo203 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att boverket får i uppdrag att snabbt
redovisa förslag till lämpliga nyinrättade befattningar och institutioner till
stöd för en långsiktig utveckling av det ekologiska byggandet,

3. att riksdagen hos regeringen begär att boverket får i uppdrag att föreslå
ekonomiska stödåtgärder för ekologiskt byggande,

4. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket får i uppdrag
att utreda vilka förändringar som krävs i plan- och miljölagstiftningen samt
i annan reglering för att ett ekologiskt byggande skall kunna utvecklas,

5. att riksdagen i övrigt ger regeringen till känna vad i denna motion anförts
om behovet av ekologisk ombyggnad i det befintliga husbeståndet, om
en erfarenhetsbank för teknik och juridik vid ekologiskt byggande, om kraven
på ett ekologiskt riktigt samspel mellan trafik och bebyggelse och om
kraftigt ökade insatser för energihushållning i bebyggelsen.

1989/90:Bo204 av Nils T Svensson och Sören Lekberg (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
reglerna för bostadslån till gruppbostäder och servicehus.

1989/90:Bo205 av Anneli Hulthén och Kent Carlsson (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
villkor för att tillgodose de studerandes bostadsbehov vid upprättande och
utvidgande av högskole- och universitetsutbildning.

1989/90:Bo208 av Jan Andersson och Bengt Silfverstrand (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av en översyn av de statliga bostadsfinansieringsvillkoren.

1989/90:Bo209 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bostadsanpassningsbidrag,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur utbyggnaden av
gruppboende för handikappade kan stimuleras.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:So227.

1989/90:Bo211 av Jan Strömdahl och Ylva Johansson (vpk) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om uttagande av byggfuskavgift från
företagen inom bygg- och fastighetsbranschen för finansiering av saneringen
av sjuka hus.

1989/90:Bo212 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att stimulansåtgärder
bör sättas in för att lägenhetshotell byggs för att avlasta den ordinarie
bostadsmarknaden,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kraftfulla åtgärder
bör vidtas för att dämpa kostnadsutvecklingen inom bostadssektorn.

1989/90:BoU13

3

1989/90:Bo214 av Margaretha af Ugglas m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny
utformning av bostadspolitiken och bostadsfinansieringens utformning i
syfte att förenkla och skapa förutsättningar för fler bostäder.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Fi304.

1989/90:Bo215 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en översyn, i enlighet med förslagen i motionen, av samhällets
regler, så att hälsa, resurshushållning och gemenskap blir naturliga mål i bostadsbyggandet.

1989/90:Bo216 av Jan Strömdahl (vpk) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stopp för aktieutdelning
i allmännyttiga bostadsföretag.

1989/90:Bo217 av Jan Strömdahl (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en förlängning av förordningen om
bidrag till boendekostnader efter ombyggnad,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbetalning av bidraget till de boende.

1989/90: Bo218 av Göran Magnusson och Berit Oscarsson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om höjning av ortskoefficienten i bostadslånesystemet för Köpings, Arboga
och Kungsörs kommuner.

1989/90:Bo219 av Eivor Husing (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av 100% statliga bostadslån till bostadsföreningar med
hyresrätt på landsbygden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att förskott från kommande lån utgår till bostadsföreningar
redan under projekteringstiden.

1989/90:Bo220 av Roland Brännström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd för radonsanering
av egnahem.

1989/90:Bo223 av Ewa Hedkvist Petersen m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn
av låneregler och bestämmelser för att främja bostadsbyggande på
landsbygden.

1989/90:Bo224 av Ewa Hedkvist Petersen m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att möjligheten
skall behållas att erhålla tillägg för vintermerkostnader i det schablonmässigt
beräknade låneunderlaget.

1989/90:Bo225 av Nils T Svensson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en studie av markvillkoret
och dess tillämpning i enlighet med vad som i motionen anförts.

1989/90:BoU13

1989/90:Bo226 av Jan Strömdahl (vpk) vari yrkas

4

1. att riksdagen beslutar fastställa ramen för tilläggslån till kulturhistoriskt
värdefull bebyggelse till 165000000 kr. för budgetåret 1990/91,

2. att riksdagen beslutar fastställa ramen för tilläggslån för åtgärder i bostadshus
som är yngre än 30 år till 450000000 kr. för budgetåret 1990/91.

1989/90:Bo227 av Jan Strömdahl och Ylva Johansson (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar ändra bostadsbidragslagen så att bidragsbeloppen
räknas upp med 20 % andra halvåret 1990,

2. att riksdagen till B 7, Bostadsbidrag m.m., för budgetåret 1990/91 anslår
135000000 kr. utöver vad regeringen har föreslagit eller således
1480000000 kr.

1989/90:Bo229 av Hadar Cars (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av skärpta bestämmelser
för statens garantier för förvaltningsförluster i kommunala bostadsföretag
(BLK 1962, 33 8).

1989/90:Bo230 av Olle Östrand m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reglerna för statsbidrag
och bostadslån för gruppbostäder.

1989/90:Bo231 av Anita Johansson och Ulla-Britt Åbark (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om en skärpning av reglerna för allmännyttiga bostadsföretag så att utdelning
på grundkapitalet för bostäder inte tillåts.

1989/90:Bo232 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om handikappades medbestämmande vad gäller boende,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av bidrag för hissar.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:So296.

1989/90:Bo234 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till ett ROT-program för kommunerna.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo525.

1989/90:Bo236 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas
1. a) att riksdagen beslutar att bidragsgivning för ungdomsbostadsstöd
upphör fr.o.m. 1 juli 1990,

1. b) att riksdagen beslutar att bidragsgivning för nybyggnadsbidrag upphör
fr.o.m. 1 juli 1990,

1. c) att riksdagen beslutar att bidragsgivning för återflyttningsbidrag upphör
fr.o.m. 1 juli 1990,

1. d) att riksdagen beslutar att bidrag för hyresrabatter upphör fr.o.m. 1
juli 1990,

2. a) att riksdagen beslutar att ramen för tilläggslån eller förhöjt låneunderlag
till kulturhistoriskt värdefull bebyggelse m.m. fastställs till
230000000 kr. för budgetåret 1990/91,

2. b) att riksdagen beslutar att av denna ram högst 10000000 kr. får disponeras
för tilläggslån till arkeologiska undersökningskostnader i samband
med bostadsbyggande,

1989/90:BoU13

5

2. c) att riksdagen beslutar att ramen för tilläggslån till åtgärder i bostadshus
som är yngre än 30 år fastställs till 120000000 kr. för budgetåret 1990/91,

3. a) att riksdagen beslutar att bidragsgivningen för bostadsbidrag till hushåll
utan barn upphör fr.o.m. 1 juli 1990,

3. b) att riksdagen beslutar att till anslaget B 7 Bostadsbidrag m.m. anslå
1265000000 kr. för budgetåret 1990/91.

1989/90:Bo239 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett långsiktigt program i
syfte att säkerställa underhåll och förnyelse av kommunernas VA-nät i enlighet
med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar medge regeringen att inom en ram av 100000000
kr. fatta beslut om stöd för upprustning av VA-nätet för budgetåret 1990/91
i enlighet med vad som anförs i motionen,

4. att riksdagen beslutar att till Stimulansbidrag för upprustning av VAnätet
anvisa ett förslagsanslag om 25 000000 kr. i enlighet med vad som anförts
i motionen.

1989/90:Bo240 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:100 i denna del medger
att ramen för antikvariska myndigheters tillstyrkanden av tilläggslån eller
förhöjt låneunderlag till kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse m.m.
fastställs till 165000000 kr. för budgetåret 1990/91 i enlighet med vad som
anförts i motionen,

2. att riksdagen till tilläggslån till ombyggnad av vissa bostadshus m.m.
med avslag på proposition 1989/90:100 i denna del beslutar anvisa ett i förhållande
till regeringens förslag med 5 000000 kr. förhöjt förslagsanslag om
totalt 320000000 kr.

1989/90:Bo241 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bestämmelserna för erhållande av ombyggnadslån till lägenhetssammanslagningar,

3. att riksdagen beslutar avskaffa de regleringar som införts speciellt för
byggandet i Stockholms län,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen i
övrigt anförts om bostadsbyggandet i Stockholms län.

1989/90:Bo242 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen till bostadsanpassningsbidrag
för budgetåret 1990/91 beslutar höja den övre beloppsgränsen
till 50000 kr.

1989/90:Bo243 (delvis) av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av översyn av tillämpningen av plan- och bygglagen och
bostadsanpassningsbidragen (yrkandet behandlas i detta betänkande till den
del det avser bostadsanpassningsbidragen),

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till förändring av bestämmelserna
för räntebidrag, så att dessa omfattar gemensamhetsutrymmen
i gruppbostäder, även i det fall huvudmannen står för hyreskostnaden.

1989/90:BoU13

6

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:So315.

1989/90: BoU 13

1989/90:Bo244 av Pär Granstedt och Karin Söder (c) vari yrkas att riksdagen
begär att regeringen tar initiativ till ett projekt i samverkan med landsting
och kommuner för att underlätta för offentligt anställda att få arbete så nära
bostaden som möjligt.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:A460.

1989/90:Bo247 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att under en ny anslagspost anslå 20000000 kr.
till stöd för ekologiskt byggande,

3. att riksdagen beslutar att till anslaget B 8 Viss bostadsförbättringsverksamhet
m.m. anslå 50000000 kr. utöver vad regeringen föreslagit för kommunernas
uppsökande verksamhet och sanering av radonhus eller totalt
313000000 kr.,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av utredningar om ekologiskt byggande, lägesavgifter,
arkitektens roll i plan- och byggprocessen och om stöd till självbyggeri,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en bred bostadspolitisk
debatt behöver föras under budgetåret 1990/91 under medverkan
av samtliga riksdagspartier och aktörer i byggprocessen.

1989/90:Bo249 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bostadspolitikens inriktning,

5. att riksdagen anvisar 150000000 kr. till stimulansbidrag för byggande
av smålägenheter i enlighet med vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen anvisar 50000000 kr. till stimulansbidrag för byggande av
hyreslägenheter på landsbygden och i små orter i enlighet med vad som anförts
i motionen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om villkoren för bostadslån vid överlåtelse av allmännyttigt ägda bostadshus,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om markvillkoret vid erhållande av bostadslån för egnahem,

9. att riksdagen avslår förslaget i proposition 1989/90:100 om slopande av
vintertillägget vid beräkning av låneunderlag och pantvärde,

15. att riksdagen beslutar att med avslag på proposition 1989/90:100 i
denna del till Viss bostadsförbättringsverksamhet m.m. för budgetåret
1990/91 anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 50000000 kr. förhöjt
anslag om totalt 313000000 kr.

1989/90:Bo250 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inventering av statlig mark som kan användas för bostadsproduktion,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stimulansbidrag till kommunerna för produktion av lägenheter
upp till 70 m2.

1989/90:Bo403 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ägande och ansvar,

4. att riksdagen beslutar avskaffa det s.k. markvillkoret,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att fortsatta räntebidrag
skall kunna utgå när allmännyttiga bostadsföretag eller sådana företags
bostadsbestånd överlåts.

1989/90:Bo420 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en ökad rörlighet på bostadsmarknaden för att få en bostadsmarknad
i balans,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder i syfte att underlätta för människor att skaffa ett eget
hus,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts såvitt avser statligt stöd för lägenhetssammanslagningar i samband
med ombyggnad,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder vad avser a) bidrag till genomgångsbostäder, b) delegationen
för ungdomsboende, c) bostadsbidrag för hushåll utan barn,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att jämställa olika fastighetsbolag i vad avser kostnaden för finansiering,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att bestämmelserna
i förordningen 1986:694 bör ändras så att dessa i vad avser aktieutdelning
till vissa allmännyttiga bostadsföretag överensstämmer med aktiebolagslagens
regler,

16. att riksdagen beslutar att upphäva de ändringar av bostadssaneringslagen
(1973:531) som föranletts av proposition 1986/87:48 som stadgar att ombyggnadslån
endast lämnas om sökanden företer yttrande från hyresgästorganisation,

18. att riksdagen beslutar att avskaffa konkurrensvillkoret fr.o.m. den 1
juli 1990.

1989/90:Bo423 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om riktlinjer för den framtida bostadspolitiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökade möjligheter att bo i bostadsrätt,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om begränsningar i kommunernas anvisningsrätt för nybyggda bostadsrättslägenheter,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående upphävande av besluten om slopande av räntebidrag vid
överlåtelse av allmännyttiga bostadsföretag eller sådana bostadsföretags bostadsbestånd
m.m.,

13. att riksdagen beslutar avskaffa markvillkoret,

14. att riksdagen beslutar avskaffa konkurrensvillkoret,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hyresgästernas inflytande över underhållet,

1989/90:BoU13

8

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om borttagande av administrativa begränsningar av byggandets omfattning,

22. att riksdagen beslutar avskaffa kostnadskontrollen vid beviljande av
bostadslån,

23. att riksdagen beslutar avskaffa ungdomsbostadsstödet fr.o.m. den 1
juli 1990,

24. att riksdagen beslutar avskaffa bidraget till kvarboendegarantin
fr.o.m. den 1 juli 1990,

25. att riksdagen beslutar avskaffa bidraget till nybyggnad av vissa bostäder
fr.o.m. den 1 juli 1990,

27. att riksdagen till åtgärder i bostadsområden med stor andel outhyrda
lägenheter m.m. (B 5) för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på
60000000 kr.,

28. att riksdagen till Tilläggslån till ombyggnad av vissa bostadshus m.m.
(B 6) för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 180000000 kr.,

29. att riksdagen beslutar att eftergift av hyresförlustlån inte skall beviljas
efter den 1 juli 1990,

30. att riksdagen beslutar att tilläggslån till ombyggnad av bostadshus som
är yngre än 30 år inte skall beviljas efter den 1 juli 1990,

31. att riksdagen medger att ramen för de antikvariska myndigheternas
tillstyrkanden av tilläggslån eller förhöjt låneunderlag till kulturhistoriskt
värdefull bostadsbebyggelse m.m. fastställs till 140000000 kr. för budgetåret
1990/91,

32. att riksdagen beslutar att bostadsbidrag till vissa hushåll utan barn inte
skall utgå efter den 1 juli 1990,

33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om radon i bostäder.

1989/90:Bo544 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för ett resursbevarande boende,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stimulansåtgärder för en fullständig kartläggning av förekomsten
av radon i bostäder,

7. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:100 i denna del beslutar
att gränsen för bidrag till åtgärder för att sanera bostäder från radon sätts till
lägst 1000 kr. och högst 25 000 kr. samt att gränsvärdet för att kunna erhålla
stöd sänks till 200 Bq i enlighet med vad som anförs i motionen,

8. att riksdagen med avslag på regeringens förslag begär förslag till nya
regler för bidrag från fonden för fukt- och mögelskador i linje med vad som
anförs i motionen,

9. att riksdagen beslutar att med avslag på regeringens förslag i proposition
1989/90:100 medge att ramen för budgetåret 1990/91 för bidrag till fuktoch
mögelskador vidgas med 95 milj. kr.,

10. att riksdagen till Bidrag till fonden för fukt- och mögelskador för budgetåret
1990/91 anvisar ett i förhållande till regeringen med 27 milj. kr. förhöjt
anslag om 115 milj. kr.

1989/90:BoU13

9

1989/90:Bo545 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av åtgärder för att åstadkomma en mer balanserad bostadsmarknad
samt hos regeringen begär förslag om ett särskilt åtgärdsprogram
i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att frigöra s.k. övernattningslägenheter för den ordinarie
bostadsmarknaden,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lokaliseringen av tillkommande kontorsytor.

1989/90:Bo549 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av olika typer av boende.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:So313.

1989/90:Bo554 av Karin Starrin och Gunnar Björk (c) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär fortlöpande redovisning av arbetet med radon i
bostäder.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo871.

4 Statistiska uppgifter om bostadsförsörjningen
m.m.

4.1 Bostadsbeståndet

Det finns i dag omkring 4 miljoner permanentbostäder i landet. Av dessa lägenheter
ligger ca 54 % i flerbostadshus och återstoden - 46 % - således i
småhus. Mer exakta uppgifter om bostadsbeståndets sammansättning kan
endast erhållas vart femte år frän folk- och bostadsräkningarna (FoB). De
senaste tillgängliga uppgifterna som beskriver hela bostadsbeståndet härrör
sig från den senaste folk- och bostadsräkningen - FoB 85.1 tabell 1 redovisas
bostadsbeståndets fördelning på olika hustyper och ägarkategorier år 1985.
Sedan FoB 85 genomfördes har nettotillskottet av permanentbostäder varit
ca 140 000 lägenheter. Sammansättningen av denna nyproduktion beskrivs i
avsnitt 4.2.1 nedan.

Tabell 1. Lagenheter i bostadsbeståndet efter hustyp och ägarkategori år 1985

Hustyp	Antal lägenheter	Ägarkategori % Staten, Allmän-lands- nyttiga ting, kommuner	Bostads- rätts- för- eningar	Privata perso- ner	Privata företag
Alla hus	3 863 000	2	22	16	52	8
därav i:
småhus	1 778 000	2	2	3	92	1
flerbostads-
hus	2 085 000	3	38	27	18	14

Källa: SCB, FoB 85

Som framgår av tabell 1 ägs småhusen till övervägande del av enskilda perso -

1989/90:BoU13

10

ner. Flerbostadshusen uppvisar en mer varierad ägarfördelning. Största
ägarkategorin för flerbostadshusen är de allmännyttiga bostadsföretagen
med 38 % av lägenhetsbeståndet.

Den vanligaste lägenhetsstorleken räknat på hela bostadsbeståndet är 3
rum och kök. I flerbostadshusbeståndet dominerar två- och trerumslägenheterna.
Den helt övervägande andelen stora lägenheter återfinns i småhusbeståndet.
Av de sammanlagt ca 1,5 miljoner lägenheter som var större än 3
rum och kök låg 83 % i småhus.

Tabell 2. Lagenheter i bostadsbeståndet efter hustyp och lägenhetstyp år 1985

Hustyp	Lägenhetstyp %
	-1RK	2RK	3RK	4RK	5RK	6RK+
Alla hus	13	23	24	19	12	9
småhus	3	7	18	30	24	18
flerbostadshus	22	36	30	9	2	1

Källa: SCB, FoB 85

Över 75 % av bostadslägenheterna har byggts under den senaste 50-årsperioden.
Av de lägenheter som är äldre än 50 år ligger större delen i småhus.
Efter år 1960 har ca 2,1 miljoner lägenheter nyproducerats och 0,5 miljoner
lägenheter moderniserats. Omkring 25 % av hela det nuvarande bostadsbeståndet
producerades under det s.k. miljonprogrammet åren 1965-1974.

Tabell 3. Lägenheter i bostadsbeståndet efter hustyp och färdigställandeår år 1985

Hustyp	Färdigställandeår	%
	_	1921 —	1941 —	1951 —	1961 —	1971-	1981 —
	1920	1940	1950	1960	1970	1980	1985
Alla hus	13	13	10	15	23	20	6
småhus	19	15	8	10	16	25	7
flerbostadshus	7	12	12	20	29	16	4

Källa: SCB. FoB 85

4.2 Bostadsproduktionen

4.2.1 Nyproduktionen

Antalet påbörjade lägenheter i nyproduktionen har ökat för varje år sedan
år 1985 då den lägsta produktionsnivån under efterkrigstiden kunde noteras.
Produktionstakten av permanentbostäder har sedan dess mer än fördubblats.
Enligt preliminära uppgifter påbörjades nyproduktionen av ca 59200
lägenheter under år 1989, vilket innebär en ökning med 16 % i förhållande
till år 1988. Man får gå ända tillbaka till slutet av miljonprogrammet år 1974
för att hitta en större nyproduktion.

Den ökade nyproduktionen under det senaste året beror helt på bostadsbyggandet
utanför storstäderna. 1 storstadsområdena minskade antalet påbörjade
lägenheter i nyproduktionen i genomsnitt med ca 10 % mellan år

1988 och 1989. Som framgår av tabell 4 är det framför allt i Storgöteborg som
bostadsbyggandet har minskat under året.

1989/90:BoU13

11

Tabell 4. Antalet påbörjade lägenheter i nyproduktionen i riket som helhet samt i
storstadsområdena under åren 1980-1989

År	Påbörjade lägenheter i nyproduktionen i
Riket	Stor- stockholm	Stor- göteborg	Stor- malmö
1980	50 100	7 300	3 900	2 000
1981	44 500	6 600	3 100	2 800
1982	41 900	7 100	2 700	2 300
1983	37 81X1	9 700	3 400	2 000
1984	34 000	9 700	3 400	1 700
1985	27 500	5 800	2 400	2 000
1986	30 600	5 900	2 700	1 700
1987	39 800	7 6(X)	3 500	2 600
1988	50 800	8 200	4 800	2 800
19891	59 200	7 900	3 400	2 700

1 Preliminär uppgift korrigerad för beräknad underskattning
Källa: SCB

Förändringar i bostadsbyggandet kan avläsas i olika former av statistik. Tabell
4 ovan redovisar som framgått antalet påbörjade lägenheter under året.
Detta är den statistikserie som normalt används när nyproduktionen diskuteras.
Statistiska centralbyrån (SCB) publicerar även statistik över antalet
färdigställda lägenheter. Denna statistik beskriver utförligare bostadsproduktionens
sammansättning avseende lägenhetstyp, ägarkategori m.m. Som
ett mått på nyproduktionen innebär dock färdigställandestatistiken omkring
ett års eftersläpning i förhållande till uppgifterna om påbörjandet. En tidigmen
i viss mån osäker - indikation på vilka förändringar i nyproduktionen
som är att vänta under de närmaste åren kan man få genom att studera förändringar
av lägenhetsantalet i ansökningar om bostadslån resp. antalet lägenheter
som fått preliminärt beslut om bostadslån. Under år 1989 minskade
antalet lägenheter i förhållande till föregående år både i de ansökningar om
nya bostadslån som kom in till landets länsbostadsnämnder (-3%) och i de
preliminära beslut om bostadslån som fattades under året (-15%). Nedgången
i antalet preliminära beslut är speciellt kraftig i storstadsområdena.
Om detta kan ses som en indikation på kommande förändringar i bostadsbyggandet
kan sålunda en utplåning av bostadsbyggandet eller eventuellt ett
något minskat bostadsbyggande väntas om något år. Det bör dock påpekas
att olika bostadspolitiska beslut i hög grad kan påverka utvecklingen och
göra en sådan prognos mycket osäker. I tabell 5 redovisas data för åren 1988
och 1989 för de diskuterade måtten på planerat, pågående och avslutat bostadsbyggande.

Tabell 5. Data om nyproduktionen av bostäder åren 1988 och 1989

År		Antal lägenheter
	Ansökningar	Preliminära	Påbörjade	Färdig-
	om bostads-	beslut om		ställda
	lån	bostadslån
1988	59 900	60 300	50 800	40 600
1989	58 300	51 200	59 200	50 400

Källa: Boverket, SCB

Under 1980-talet har olika förskjutningar i nyproduktionen skett avseende

1989/90:BoU13

12

lägenhetstyp, upplåtelseformer m.m. En sådan förändring gäller fördelningen
mellan flerbostadshus och småhus. År 1980 låg 65 % av de nyproducerade
lägenheterna i småhus. År 1989 hade småhusens andel sjunkit till
44 % av de påbörjade lägenheterna. En ännu tydligare trend under det senaste
årtiondet gäller fördelningen mellan olika upplåtelseformer. Bostadsrätterna
har under denna period mer än fördubblat sin andel av bostadsbyggandet,
från 14 % år 1980 till 34 % år 1989. Andelen lägenheter med äganderätt
har gått ned till ungefär 1/3 av 1980 års nivå, och andelen hyresrätter
har ökat från 25 % år 1980 till 45 % år 1989. Redovisningen i tabell 6 över
fördelningen mellan olika upplåtelseformer avser de lägenheter som har färdigställts
resp. år.

Tabell 6. Fördelningen mellan olika upplåtelseformer i hus som färdigställts under
perioden 1980-1989

År	Antal lägen- heter	Fördeln. mellan upplåtelseformer (%)
Hyres- rätt	Bostads- rätt	Ägande- rätt
1980	51 438	25	14	61
1981	51 597	30	16	54
1982	45 108	34	20	46
1983	43 374	32	29	39
1984	34 988	36	27	37
1985	32 932	38	29	33
1986	28 791	42	28	30
1987	30 884	41	32	27
1988	40 574	45	32	23
1989	50 404	45	34	21

Källa: SCB

Den förändrade fördelningen mellan olika upplåtelseformer i nyproduktionen
beror framför allt på förändringar avseende småhusbebyggelsen. Av
1989 års nyproducerade småhus uppläts 45 % med äganderätt, 35 % med bostadsrätt
och 20 % med hyresrätt. Motsvarande fördelning år 1980 var 89 %
äganderätt, 6% bostadsrätt och 6% hyresrätt. Fördelningen mellan olika
upplåtelseformer för flerbostadsbebyggelsen har däremot varit relativt oförändrad
under 1980-talet, ungefär 1/3 med bostadsrätt och 2/3 med hyresrätt.

Den genomsnittliga lägenhetsstorleken i nyproduktionen har minskat under
1980-talet. År 1980 var ca 17 % av de nyproducerade lägenheterna på 2
rum och kök eller mindre. År 1989 hade smålägenheternas andel fördubblats
och uppgick till 34 % av nyproduktionen. På motsvarande sätt minskade andelen
stora lägenheter - större än 4 rum och kök - i nyproduktionen från
43 % år 1980 till 18 % år 1989. Förskjutningen av lägenhetsstorlekarna i nyproduktionen
förklaras bara delvis av den minskade andelen småhus. Även
småhuslägenheternas genomsnittliga storlek har minskat påtagligt under
1980-talet.

4.2.2 Ombyggnadsverksamheten

Under ett antal år i början av 1980-talet med vikande nyproduktion av bostäder
ökade samtidigt ombyggnadsverksamheten kraftigt. Den största omfattningen
nåddes år 1986 då ombyggnaden av 33000 lägenheter påbörjades.

1989/90: BoU 13

13

Under de senaste åren har vissa restriktioner - ombyggnadslåneramar och
minskade räntebidrag - införts för ombyggnad av bostäder. Detta har bidragit
till att antalet ombyggda lägenheter har minskat under de tre senaste
åren. År 1989 påbörjades ombyggnad av ca 22600 lägenheter i flerbostadshus.
Detta innebar en minskning av antalet ombyggda lägenheter med ca
20 % mellan åren 1988 och 1989. Förändringarna i ombyggnadsverksamheten
hade ungefär samma omfattning i storstadsområdena som i övriga riket.

Tabell 7. Påbörjade lagenheter i moderniserade flerbostadshus före
moderniseringen i riket samt i storstadsområdena under åren 1980-1989

År	Antal lägenheter före modernisering
Riket	Stor- stockholm	Stor- göteborg	Stor- malmö
1980	13 000	3 600	2 400	900
1981	14 600	2 200	3 100	1 500
1982	19 700	4 500	3 200	1 400
1983	22 100	4 000	3 600	1 200
1984	29 700	3 900	5 100	1 400
1985	24 500	4 400	2 900	1 400
1986	33 200	4 6(X)	4 100	1 500
1987	32 100	4 600	3 800	1 500
1988	28 200	3 900	3 400	1 100
1989'	22 600	3 300	2 800	800

1 Preliminär uppgift korrigerad för beräknad underskattning.
Källa: SCB

Uppgifterna i tabell 7 avser antalet lägenheter före ombyggnaden. I samband
med ombyggnadsverksamheten förekommer en viss lägenhetsavgång,
som beror på att små lägenheter slås ihop till större. Antalet färdigställda
moderniserade lägenheter blir därför något lägre. År 1980 uppgick denna
lägenhetsavgång till omkring 30 % av antalet påbörjade lägenheter i moderniserade
flerbostadshus. Därefter har den successivt minskat och uppgick år
1989 till 6 % för riket som helhet. I storstadsområdena var dock bortfallet i
antalet lägenheter fortfarande något större, bl.a. beroende på en högre andel
smålägenheter i de fastigheter som byggts om. De nya regler för ombyggnadslån
som riksdagen antog föregående år i syfte att minska antalet lägenhetssammanslagningar
(se avsnitt 5.5.1) har ännu inte kunnat påverka den
aktuella statistiken.

4.3 Byggnadskostnader

För att mäta byggnadskostnadsutvecklingen används olika typer av index,
bl.a. faktorprisindex. Faktorprisindex används vid kontraktsreglering av
mindre entreprenad. Det används också för analys av byggnadskostnadsutvecklingen
och som underlag för beräkning av tidskoefficienten i bostadslånesammanhang.
Faktorprisindex mäter den sammantagna effekten av prisutvecklingen
för de produktionsfaktorer (byggmaterialpriser, arbetslöner
etc.) som sätts in i byggnadsverksamheten.

Den kvartalsvisa utvecklingen av byggnadspriserna under de två senaste
åren redovisas i tabell 8. Som jämförelse redovisas utvecklingen av konsumentprisindex
(KPI).

1989/90:BoU13

14

Tabell 8. Procentuell förändring av årstakt av faktorprisindex (inkl. löneglidning)
och konsumentprisindex. Kvartalsvis för åren 1988 och 1989

År/ Ökning i % gentemot motsvarande period föregående år

kvartal

Faktorprisindex för KPI

flerbostadshus gruppbyggda småhus

1988
l:a	7,0	7,6	5,0
2:a	9,0	9,3	6,5
3:e	10,6	10,8	5,8
4:e	10,1	9,9	5,9
1989
l:a	10,6	10,2	6,5
2:a	10,3	9,9	6,5
3:e	10,4	8,6	6,2
4:e	10,4	10,4	6,5

Källa: SCB

Faktorprisindex inkl. löneglidning för flerbostadshus har från fjärde kvartalet
1988 till fjärde kvartalet 1989 stigit med 10,4%. Under samma period
steg konsumentprisindex med 6,5%. Den kvartalsvisa ökningstakten för
faktorprisindex har varit högre än för konsumentprisindex under hela den
redovisade perioden. En jämförelse mellan faktorprisindex och konsumentprisindex
blir emellertid aldrig helt rättvisande eftersom det ena mäter prisutveckling
på varor och lönekostnader medan det andra mäter prisutvecklingen
på en viss konsumtion.

För 12-månadersperioden januari 1989 till januari 1990 steg faktorprisindex
(exkl. löneglidning) med 10,2 %. Detta är en något större ökning än för
motsvarande period året innan. Konsumentpriserna steg under motsvarande
period med 8,8%. Kostnadsökningarna för de olika produktionsfaktorerna
har utvecklats olika under året. Byggherrekostnaderna, dvs. kapitalkostnaderna
samt kostnader för projektering, administration m.m., steg betydligt
mer under år 1989 än under föregående år. Under perioden januari 1989 till
januari 1990 ökade byggherrekostnaderna med 18%. Kostnadsökningen för
byggmaterial blev dock något lägre under år 1989 än under föregående år.

Ett annat sätt att mäta byggnadskostnadernas utveckling är genom de beräknade
produktionskostnader som redovisas i de preliminära besluten om
bostadslån vid resp. tidpunkt. I tabell 9 redovisas den genomsnittliga produktionskostnaden
per kvadratmeter total primär bruksarea för den statligt
belånade bostadsproduktionen under de två senaste åren.

1989/90:BoU13

15

Tabell 9. Kostnadsutvecklingen för flerbostadshus och gruppbyggda småhus
kvartalsvis åren 1989 och 1990 enligt preliminära beslut om bostadslån

År/ kvartal	Genomsnittlig produktionskostnad per m2 total primär bruksarea
	Flerbostadshus	Gruppbyggda småhus
	kr/m2	Ökning i % från före-gående år	kr/m2	ökning i % från före-gående år
1988
l:a	7 200	6	7 400	18
2:a	8 000	9	7 700	13
3:e	8 200	17	7 900	15
4:e	8 600	16	8 300	14
1989
l:a	8 500	18	8 200	10
2:a	8 800	10	8 500	10
3:e	9 000	10	8 700	11
4:e	9 400	10	8 700	6

Källa: Boverket

Den genomsnittliga produktionskostnaden för flerbostadshus i hela landet
var under år 19899 069 kr./m2, vilket innebär en ökning med 11 % jämfört
med år 1988. För gruppbyggda småhus uppgick motsvarande produktionskostnad
till 8 591 kr./m2 - en ökning med 9 % jämfört med år 1988. Ökningstakten
för produktionskostnaden mätt på detta sätt var därmed något lägre
under år 1989 än under år 1988.

De högsta genomsnittliga produktionskostnaderna återfinns i Storstockholmsområdet.
För flerbostadshus uppgick här produktionskostnaden per
kvadratmeter till 10058 kr. och för gruppbyggda småhus till 9307 kr. Kostnadsökningstakten
i Storstockholm under år 1989 låg dock på ungefär
samma nivå som för landet som helhet. Kostnadsutvecklingen i övriga storstadsområden
uppvisar en splittrad bild. I Storgöteborg stannade den genomsnittliga
kostnadsökningen enligt bostadslånestatistiken vid 4 %. I Stormalmö
och Storuppsala uppgick kostnadsökningarna till hela 23% resp.
18 % för flerbostadshus under år 1989. Det bör i sammanhanget dock påpekas
att faktorer som andelen byggande i saneringsområden m.m. i hög grad
kan påverka genomsnittsuppgifterna för ett område. För Stormalmös del har
genomsnittskostnaden också starkt påverkats av ett mindre antal mycket
dyra projekt. De begränsade kostnadsökningarna i Göteborg under det senaste
året kan sannolikt förklaras av att en medvetet skärpt låneprövning har
tillämpats.

Om ovanstående uppgifter i stället uttrycks i kostnad per lägenhet uppgick
produktionskostnaden för den genomsnittliga flerbostadshuslägenheten år
1989 till strax under 800000 kr. Den genomsnittliga kostnaden för ombyggnad
var ca 420 000 kr. per lägenhet i flerbostadshus. Kostnaden för den genomsnittliga
lägenhetsombyggnaden har därmed ökat med 18 % under det
senaste året.

I bostadslånesammanhang brukar även den s.k. överkostnaden, dvs. den
del av kvoten mellan produktionskostnaden och pantvärdet som överstiger
100%, användas som ett mått på byggkostnadsutvecklingen i nyproduktio -

1989/90:BoU13

16

nen. Överkostnaderna har också genom den s.k. räntebidragstrappan betydelse
för lånekostnaderna efter projektets färdigställande.

Under år 1989 uppgick den genomsnittliga överkostnaden för flerbostadshusen
i hela landet till 28%. Tre år tidigare var motsvarande överkostnad
endast 14 %. Också överkostnaden för gruppbyggda småhus har ökat under
de senaste åren och uppgick år 1989 till 22%.

Även om överkostnaderna har ökat påtagligt i hela landet under de senaste
åren återfinns fortfarande de högsta värdena i vissa storstadsområden.

I Storstockholm var den genomsnittliga överkostnaden för flerbostadshus
39 % och i Stormalmö 35 % under år 1989. I Storgöteborg stannade motsvarande
överkostnad vid 22 %, vilket är 5 procentenheter lägre nivå än under
år 1988.

4.4 Bostadsmarknadsläget

Bostadsmarknadsläget kan avläsas på flera olika sätt. Överskott av bostäder
brukar redovisas med andelen outhyrda lägenheter i olika regioner. Brist på
bostäder är svårare att finna något rättvisande mått på. Förändringar av antalet
bostadssökande i olika bostadsköer ger en viss bild av utvecklingen.
Antalet registrerade bostadssökande är emellertid starkt beroende av vilka
anmälningsvillkor som tillämpas i resp. bostadskö.

Boverket genomförde under början av år 1989 en enkätundersökning av
bostadsmarknadsläget i landets kommuner. Enkätsvaren belyser dels kommunernas
egen bedömning av läget vid årets början, dels redovisas antalet
registrerade i kommunens bostadskö.

Enkätundersökningen om kommunernas bedömning av bostadsmarknadsläget
har genomförts under en följd av år. Under de fem senaste åren
har andelen kommuner som rapporterat bostadsbrist successivt ökat, och andelen
kommuner med bostadsöverskott eller en bostadsmarknad i balans har
samtidigt minskat för varje år. Av de 275 kommuner som år 1989 besvarade
enkäten uppgav endast 3 att det fanns ett visst överskott på lägenheter, medan
41 kommuner rapporterade att det i stort sett rådde balans mellan utbudet
och efterfrågan av bostäder. Resterande 231 kommuner - dvs. 84% -uppgav att det rådde brist på bostäder. Andelen kommuner med bostadsbrist
har därmed ökat med 9 % mellan åren 1988 och 1989.

Den andra delen av boverkets undersökning avsåg kommunernas bostadsköer.
Med uppgifter från 262 av landets 284 kommuner som underlag har det
totala antalet som stod i bostadskö i Sverige den 1 januari 1989 uppskattats
till 620000 personer. Av dessa personer uppskattar kommunerna att ungefär
290000, omkring 47%, saknar eget kontrakt. Övriga har alltså en bostad
med eget kontrakt, men önskar en annan. Av de ca 290000 personerna i bostadskön
som saknade eget kontrakt uppskattas ca 60 % vara ungdomar som
bor kvar i föräldrahemmet. Övriga bostadssökande i denna kategori var
bl.a. personer som hade andrahandskontrakt, bodde på institution eller som
ville flytta in från annan kommun.

Boverkets enkät visar att sammansättningen av bostadskön varierar starkt
mellan olika delar av landet. Som framgår av tabell 10 är andelen bostadssökande
som saknar eget kontrakt betydligt större i Storstockholm än i övriga
delar av landet.

1989/90: BoU 13

17

2 Riksdagen 1989/90. 19 sami. Nr 13

Tabell 10. Antal hushall i bostadskö och andel ”bostadslösa” (=saknar eget
kontrakt), i olika delar av landet, januari 1989

	Antal i bostadskö	Andel "bostadslösa” (%)
Storstockholm	186 (K)()	61
Stormulmö	48 (KH)	27
Storgöteborg	90 000	57
Kommuner utom stor-	296 (KH)	39
stadsområdena
Hela landet	620 (HK)	47

Källa: Boverket

Som framgått av redovisningen är det bristen på lägenheter som helt dominerar
bostadsmarknadsläget i de flesta av landets kommuner. För bara 5-6
år sedan var emellertid bilden en helt annan. Statistik över antalet outhyrda
lägenheter följdes då med stort intresse. År 1983 var 37000 lägenheter -2,7 % av samtliga hyreslägenheter - lediga för uthyrning. De allmännyttiga
bostadsföretagen hade samtidigt nästan 4 % av sina lägenheter outhyrda. År
1989 hade antalet lägenheter lediga för uthyrning minskat till 3800, dvs. till
en tiondel av 1983 års nivå. De outhyrda lägenheterna återfinns framför allt
i vissa småkommuner utanför storstadsområdena.

4.5 Bostadskostnaderna

De senast publicerade uppgifterna om inflationstakten avser konsumentprisernas
genomsnittliga uppgång mellan januari 1989 och januari 1990. Inflationstakten
var under denna period 8,8%, varav 2,9 procentenheter berodde
på ökade boendekostnader. Enligt SCB:s indexberäkningar har hyrorna
under denna period stigit med 9,7 % och boendekostnaderna i egnahem
med 11,9%.

Enligt preliminära uppgifter från SCB:s bostads- och hyresundersökning
uppgick den genomsnittliga årshyran i rikets hyreslägenhetsbestånd under år

1989 till ca 366 kr./m2. Vid ingången av år 1990 hade hyresnivån ökat till ca
395 kr./m2. Enligt denna undersökning hade hyrorna därmed i genomsnitt
höjts med i genomsnitt 9,2 % i förhållande till januari föregående år. 1 tabell

11 redovisas de årliga hyreshöjningarna för den genomsnittliga lägenheten
under 1980-talet enligt SCB:s undersökning av januarihyrorna resp. år. För
jämförbarhetens skull redovisas även konsumentprishöjningarna för motsvarande
perioder. Som framgår av tabellen har hyrorna vissa år ökat mer
och andra år mindre än de genomsnittliga konsumentpriserna. Under de senaste
fyra åren har dock hyresnivån stigit även i reala termer.

1989/90:BoU13

18

Tabell 11. Förändringar i hyra mellan januari resp. år och januari äret innan för
en genomsnittlig hy reslägenhet

År	Hyreshöjning jan-jan.%	Konsumentprisförändring jan-jan,%
1981	11.4	12,5
1982	15,3	9,5
1983	11,6	10.0
1984	5,2	8,0
1985	6,4	7,3
1986	5,9	6,2
1987	5,6	3,5
1988	6,2	4,4
1989	6,8	6,7
1990	9,2	8,8

Källa: SCB

Uppgifter om bostadskostnaderna för 1989 års nyproduktion finns ännu ej
framtagna. Under år 1988 uppgick den genomsnittliga årshyran för en trerums
hyreslägenhet färdigställd under året enligt SCB:s statistik till ca
457kr./m2. För en lägenhet på 80 m2 innebar detta en månadshyra på ca
3050 kr. Hyresnivån i den nyproducerade trerumslägenheten låg ca 37%
över den motsvarande genomsnittliga lägenheten i bostadsbeståndet. Årsavgiften
för en nyproducerad trerums bostadsrättslägenhet uppgick under år
1988 i genomsnitt till 433kr./m2 och grundavgiften till 68100 kr.

5 Utskottet

5.1 Inledning

Inledningsvis vill utskottet något beröra förutsättningarna m.m. för detta betänkande.

Våren 1989 genomfördes en analys av dagens bostadsstöd. På grundval av
denna analys tillsattes i juni 1989 en särskild utredare med uppgift att göra
en översyn av nuvarande bostadsfinansieringssystem. Utredaren avgav i september
samma år betänkandet (SOU 1989:71) Ny bostadsfinansiering. Betänkandet
har remissbehandlats. I regeringens kansli förbereds ett förslag
till nytt bostadsfinansieringssystem. I anslutning härtill pågår också utarbetandet
av ett förslag om bostadsbidragen fr.o.m. år 1991. Avsikten är att förslagen
skall föreläggas riksdagen tillsammans med ett förslag till reformerat
inkomstskattesystem m.m. senare under våren 1990. I avvaktan härpå har i
budgetpropositionen anslaget till räntebidrag tagits upp med ett i förhållande
till innevarande budgetår oförändrat belopp.

Ett mer utförligt underlag för utskottets överväganden i många frågor
kommer sålunda att föreligga senare under våren. Av detta skäl har utskottet
valt att till viss del avvakta med sina överväganden inom de områden där
avsikten är att förslag skall föreläggas riksdagen. Det gäller exempelvis förslag
i motioner om förändrad inriktning eller omfattning av bostadsbidragsoch
bostadslånesystemen. Motionsyrkanden som syftar till mindre förändringar
i dagens räntebidrags- resp. bostadsbidragssystem eller som förutsätter
omedelbara ställningstaganden från riksdagens sida behandlas dock i
detta betänkande.

1989/90:BoU13

19

5.2 Bostadspolitikens inriktning och utformning m.m.

1989/90:BoU13

5.2.1 Bostadspolitikens allmänna utformning

Bostadsutskottet inleder sina överväganden med att behandla ett antal motionsyrkanden
som tar upp bostadspolitikens utformning utifrån mera allmänna
och övergripande ståndpunkter. I vissa fall ingår även mera detaljerade
förslag som delar i dessa yrkanden. Utskottet kommer dock i detta inledande
avsnitt i huvudsak att avgränsa sina överväganden till att gälla grunderna
för bostadspolitiken. De mera detaljerade förslagen återkommer i
olika säryrkanden i motionerna och kommer därigenom att behandlas under
resp. sakavsnitt.

I motion Bo249 (c) yrkande 1 begärs ett riksdagens tillkännagivande om
behovet av en delvis förändrad bostadspolitik i enlighet med den linje som
centerpartiet företräder. Viktiga inslag i en sådan bostadspolitik anges bl.a.
vara:

- en politik för regional balans,

- stöd för fler smålägenheter,

- stöd för hyreslägenheter i landsorten,

- förenklade låneregler,

- ett mera kostnadskänsligt lånesystem,

- stimulans för ökat bosparande,

- en ekonomisk politik för lägre räntor,

- åtgärder för en bättre boendemiljö,

- åtgärder för ett ekologiskt anpassat byggande.

Även i motion Bo545 (c) förs liknande förslag fram. I motionens yrkande
1 föreslås ett särskilt åtgärdsprogram i syfte att åstadkomma en mer balanserad
bostadsmarknad och skapa ökad valfrihet i boendet. Detta program bör
utarbetas med bl.a. följande utgångspunkter:

- den särskilda investeringsavgiften i Stockholmsområdet bör återföras till
regionen för bl.a. produktion av bostäder,

- valmöjligheten mellan olika boendeformer på landsbygden bör förbättras,

- ombyggnadsverksamheten bör underlättas,

- ungdomslägenheter bör tillskapas bl.a. genom vindslägenheter,

- den kooperativa hyresrätten bör införas permanent.

Enligt moderata samlingspartiets partimotion Bo403 yrkande 1 behövs ett
tillkännagivande från riksdagens sida angående behovet av ägande och ansvar
inom bostadspolitiken. Utgångspunkten för en moderat mark- och bostadspolitik
anges vara att människorna skall kunna välja den bostad de önskar.
Bostadsmarknaden skall styras av människornas efterfrågan, inte av detaljreglering,
politiker och byråkrater. Det personliga ägandet av en bostad
skall gynnas. Markägares rättigheter att bruka, bebygga och sälja sin egendom
skall skyddas. Inskränkningar i dessa rättigheter skall endast få ske på
ett fåtal mycket avgränsade grunder.

I motion Bo420 (m) yrkande 2 begärs ett riksdagens tillkännagivande om
behovet av en ökad rörlighet på bostadsmarknaden i syfte att uppnå en
marknad i balans. Enligt motionärerna kan ett omfattande bostadsbyggande

endast marginellt bidra till att lösa problemen på dagens bostadsmarknad.
Vad som framför allt anses behövas är en rad åtgärder för att öka rörligheten
på bostadsmarknaden. Som exempel på sådana åtgärder nämns en förändring
av dagens hyressättningssystem så att detta bättre speglar de boendes
preferenser. Vidare föreslås åtgärder för att öka nyproduktionen av småhus
och därigenom tillgodose många barnfamiljers önskemål.

Mot bakgrund av förhållandena i Stockholms län föreslås i motion Bo214
(m) att riksdagen skall påtala behovet av en ny utformning av bostadspolitiken
och bostadsfinansieringssystemet i syfte att förenkla och skapa förutsättningar
för fler bostäder. Enligt motivtexten, som återfinns i motion Fi304,
krävs ett mindre byråkratiskt system och friare finansieringsformer. Hyresgästerna
hos allmännyttiga bostadsföretag bör ges rätten att äga sina hem.

De riktlinjer för den framtida bostadspolitiken som enligt folkpartiets mening
bör gälla, och som i motion Bo423 (fp) yrkande 1 begärs riksdagens stöd
för, sammanfattas i motionen i bl.a. följande punkter:

- ett minskat institutionsboende i den takt som alternativ kan ordnas,

- färre byråkratiska och reglerande inslag i bostadspolitiken,

- reducerade och mer riktade bostadssubventioner,

- underlättat ägande av bostäder,

- ökad rörlighet på bostadsmarknaden,

- varsammare ombyggnader.

De ovan refererade motionsyrkandena om utformningen av bostadspolitiken
föranleder bostadsutskottet att göra följande överväganden.

Grundvalarna för den i dag förda bostadspolitiken har vuxit fram under
en lång tidsperiod. Redan under efterkrigstiden formulerades huvuddelen
av de mål som fortfarande är utgångspunkten för samhällets insatser på bostadsmarknaden.
Dessa mål har sedermera utvecklats och konkretiserats
men deras bostadssociala inriktning har stått fast. Det övergripande målet är
sålunda att alla skall ha tillgång till en sund, rymlig, välplanerad och ändamålsenligt
utrustad bostad till ett rimligt pris.

Som ovan beskrivits i det inledande avsnittet kommer under de närmaste
åren sannolikt ett flertal beslut att behöva fattas som påverkar förhållandena
på bostadsmarknaden. Det gäller bl.a. åtgärder i samband med ett reformerat
skattesystem, förändringar inom bostadsfinansieringssystemet och olika
åtgärder i syfte att förbättra boendemiljö och bostadssociala förhållanden.
Denna omprövning av vissa av bostadspolitikens medel innebär dock inte
att de grundläggande målen bör revideras. Tvärtom kommer vikten av en
bostadssocial inriktning att gälla även i ett nytt bostadsfinansieringssystem.

Under de senaste årtiondena har vi fått uppleva kraftiga svängningar vad
gäller produktion och efterfrågan av bostäder. Det är givetvis en av utgångspunkterna
för samhällets insatser på bostadsmarknaden att tillgången på bostäder
i största möjliga utsträckning skall svara mot berättigade önskemål.
Det bör dock betonas att de statliga insatserna för att uppnå en bostadsmarknad
i balans framför allt består i att ställa resurser till förfogande för produktion
och förnyelse av bostadsbeståndet samt att i övrigt fastlägga ramarna för
ansvarsfördelningen mellan de olika parterna på bostadsmarknaden. Själva
genomförandet av bostadspolitiken åvilar kommunerna, bostadsföretagen
och de boende själva. Flera av de problem som tas upp i de ovan refererade

1989/90: BoU 13

21

motionerna är sålunda inte enbart frågor för den statliga bostadspolitiken.
Bostadsutskottet kan dock dela många av de synpunkter som förs fram i vissa
motioner. Det gäller exempelvis det påtalade behovet av åtgärder för att i
vissa avseenden förbättra boendemiljön, att skapa bättre boendeförhållanden
för dem som i dag bor på otidsenliga institutioner och för att lösa ungdomens
bostadsproblem.

För att komma till rätta med de problem som utan tvivel finns på dagens
bostadsmarknad behöver beslut om olika revideringar av de bostadspolitiska
medlen löpande fattas. Sådana överväganden kommer utskottet att göra i
såväl detta som kommande betänkanden i de konkreta frågor som är aktuella
att ta ställning till. Tillräckliga skäl för tillkännagivanden från riksdagen
om en förändrad utformning av bostadspolitiken i enlighet med de nu
aktuella motionsyrkandena kan dock inte anses föreligga. Med hänvisning
till det anförda avstyrker utskottet moderata samlingspartiets partimotion
Bo403 yrkande 1 samt motionerna Bo214 (m), Bo249 (c) yrkande 1, Bo420
(m) yrkande 2, Bo423 (fp) yrkande 1 och Bo545 (c) yrkande 1.

5.2.2 Bostadsförsörjningen för vissa grupper

Utskottet behandlar i detta avsnitt motioner som tar upp vissa bostadsförsörjningsproblem
för ungdomar, studerande resp. handikappade. Förslag till
åtgärder som i olika avseenden syftar till att förbättra ungdomens bostadssituation
förs fram i tre motionsyrkanden.

Mot bakgrund av bostadssituationen i storstadsområdena framhålls i centerpartiets
partimotion Bo250 att det är väsentligt att ungdomar genom egna
initiativ och insatser ges ekonomisk möjlighet att skaffa sig en egen bostad.
Den nuvarande bostadssituationen och nödvändigheten av att öka tillgången
på mindre lägenheter motiverar enligt motionärernas mening särskilda ekonomiska
stimulanser för att initiera byggandet av mindre lägenheter. Med
hänvisning härtill läggs i motionens yrkande 3 fram förslag om införande av
ett särskilt stimulansbidrag till kommunerna för byggande av smålägenheter.
Bidraget skall enligt förslaget utgå med 30000 kr. för varje påbörjad lägenhet
med en boendeyta på upp till 70 m2. I motion Bo249 (c) yrkande 5 föreslås
att sammanlagt 150 milj. kr. anvisas över statsbudgeten för ändamålet.

För att ge ungdomar en chans att bo kvar i hembygden och stimulera till
att hålla landsbygden levande föreslås i motion Bo249 (c) yrkande 6 att ett
särskilt stimulansbidrag för byggande på landsbygden införs. Bidraget skall
enligt förslaget uppgå till 50000 kr. per påbörjad lägenhet och kunna kombineras
med det särskilda stimulansbidrag för byggande av smålägenheter som
föreslås i centerpartiets partimotion Bo250.

Med anledning av vad som i de nu aktuella motionerna förordats beträffande
stöd till ungdomars boende m.m. vill utskottet anföra följande.

Vid sin behandling av motioner om ungdomens bostadssituation under
föregående riksmöte (1988/89:BoU7 s. 32) framhöll utskottet att det bästa
sättet att stärka ungdomars och andra svaga gruppers ställning på bostadsmarknaden
var att se till att det fanns bra och ändamålsenliga bostäder att
tillgå för alla. Utskottets uppfattning i denna del står fast. Målsättningen
måste sålunda vara att lösa bostadsfrågan för ungdomar liksom för andra

1989/90: BoU 13

22

hushåll på den reguljära bostadsmarknaden. Utskottet vill för sin del också
framhålla att en rad åtgärder har vidtagits för att öka den totala tillgången
på bostäder. Det gäller t.ex. begränsningarna av annat byggande än bostadsbyggande
och av ombyggnadsverksamheten. Samtidigt tvingas utskottet
konstatera att många ungdomar har svårt att få en bostad när de flyttar hemifrån
just därför att de är unga och nya på bostadsmarknaden. Ungdomarnas
svaga ställning blir naturligtvis mer påtaglig i en bristsituation med ett minskande
antal lediga lägenheter och ett växande antal bostadssökande.

Med anslutning till sitt tidigare ställningstagande vill utskottet ånyo understryka
att det på kort sikt är nödvändigt att vidta åtgärder direkt anpassade
för ungdomarna och deras boende. Det våren 1987 beslutade särskilda ungdomsbostadsstödet
är också ett av uttrycken härför. Ungdomsbostadsstödet
syftar till att hjälpa kommunerna att få fram ungdomsbostäder. Kommunerna
har därför givits en stor frihet att utifrån de lokala förhållandena bestämma
hur stödet skall användas. Förutom att stödet kan användas för att
få fram konventionellt producerade lägenheter kan det också användas bl.a.
för att stimulera självbyggeri av ungdomsbostäder.

Som framgår av ovanstående redovisning har såväl åtgärder som syftar till
att förbättra tillgången på bostäder som åtgärder direkt inriktade på ungdomens
bostadsfråga vidtagits. Härigenom har enligt bostadsutskottets mening
förutsättningar skapats för att bostadssituationen för bl.a. ungdomar skall
kunna förbättras. Ytterligare beslut avseende ungdomars boende bör därför
nu kunna avvaras. Utskottet avstyrker med hänvisning härtill motion Bo249
(c) yrkandena 5 och 6 samt centerpartiets partimotion Bo250 yrkande 3.

Utskottet tar i detta avsnitt även upp frågan om en avveckling av ungdomsboendedelegationen.
Med hänvisning bl.a. till att man tidigare motsatt sig att
särskilda medel anvisas till ungdomsboendedelegationen förordas i motion
Bo240 (m) yrkande 8 b att delegationen skall avvecklas.

Som redovisas i budgetpropositionen har ungdomsboendedelegationen
sedan sin tillkomst år 1985, och inte minst under år 1989, bedrivit en intensiv
verksamhet för att till landets kommuner sprida erfarenheter om hur ett
medvetet arbete med ungdomsbostadsfrågorna kan utövas. De frågor delegationen
tagit upp med kommunerna har bl.a. avsett åtgärder för att främja
rörligheten i det befintliga bostadsbeståndet och den kommunala bostadsförmedlingens
roll. Bland delegationens uppgifter ingår också att följa användningen
m.m. av ungdomsbostadsstödet. Den situation som i dag råder
på bostadsmarknaden har enligt utskottets mening inte minskat behovet av
en kontinuerlig uppföljning av utvecklingen på området. Delegationen bör
sålunda även fortsättningsvis följa verksamheten med ungdomsbostadsstödet
i kommunerna och aktivt verka för att ungdomars bostadsbehov tillgodoses.
Motion Bo240 (m) yrkande 8 b avstyrks med hänvisning till det nu anförda.

Problemet med brist på studentbostäder på många högskoleorter diskuteras
i motion Bo205 (s). Motionärerna anser att staten bör ställa krav på kommunerna
så att de tar ett större ansvar för de studerandes bostadssituation.
Mot denna bakgrund föreslås att de kommuner där man planerar att lägga
nya högskoleplatser skall kunna påvisa hur man avser att lösa de nytillkomna
studenternas bostadssituation. Lyckas inte kommunerna att uppvisa tillfreds -

1989/90: BoU 13

23

ställande planer bör staten överväga att förlägga utbildningslinjerna någon
annanstans där förutsättningarna för en god bostadsförsörjning är bättre.

Utskottet delar motionärernas oro för den svåra bostadssituation för studerande
som råder på flera av utbildningsorterna. En osäker bostadssituation
kan i många fall verka hämmande på möjligheterna att tillgodogöra sig
utbildningen på ett bra sätt. Det är därför ytterst angeläget att de aktuella
kommunerna på olika sätt medverkar till att lösa de studerandes bostadsproblem.
En god kontinuerlig bostadsförsörjningsplanering bör utgöra grunden
för det kommunala agerandet i detta avseende. När det aktualiseras att förlägga
en ny utbildningslinje till en viss ort bör därutöver kunna begäras att
den aktuella kommunen vidtar extra åtgärder för att tillgodose de studerandes
bostadsbehov. Det torde kunna förutsättas att kommunernas beredskap
härvidlag ingår som en av de faktorer som kan påverka beslut om lokaliseringen
av nya högskolelinjer m.m. Något behov av att i särskild ordning reglera
denna fråga anser bostadsutskottet därför inte föreligga. Med hänvisning
till det anförda avstyrker utskottet motion Bo205 (s).

Under årets allmänna motionstid har ett antal motionsyrkanden väckts om
olika frågor avseende de handikappades bostadssituation. Vissa av yrkandena
i dessa motioner gäller i första hand vilka krav som bör ställas på den
fysiska planeringen eller på byggnaders utformning. Dessa yrkanden avser
utskottet att behandla i ett annat sammanhang. I detta betänkande behandlas
dock förslag i tre olika partimotioner om mer allmänt inriktade åtgärder
för att förbättra de handikappades bostadssituation.

Folkpartiet framhåller i sin partimotion Bo209, med motiveringen i motion
So227, att behovet av kollektiva boendeformer är stort bland de handikappade
och att det råder stor brist på platser inom gruppboendet. I motionens
yrkande 6 föreslås därför att riksdagen hos regeringen begär förslag om
hur utbyggnaden av gruppboende för handikappade kan stimuleras.

I centerpartiets partimotion Bo232 yrkande 2 framhålls - motivtexten
återfinns i motion So296- vikten av att även handikappade i möjligaste mån
fritt får välja bostadsort och boendemiljö. Vidare anförs bl.a. att de handikappades
medbestämmande vad gäller boendet bör förstärkas genom förbättrade
möjligheter att välja boendemiljö och servicegrad. Detta föreslås
ges regeringen till känna.

Slutligen föreslås i miljöpartiet de grönas partimotion Bo549, med motiveringen
i motion So313, att riksdagen skall göra ett tillkännagivande med innebörden
att avlastningshem, växelvård och gruppboende är bostadsalternativ
för de handikappade som skall ges hög prioritet.

Vad gäller de ovan återgivna förslagen om olika aspekter på de handikappades
boende vill utskottet anföra följande. Bostadsutskottet delar motionärernas
inställning att de handikappade liksom övriga grupper i största möjliga
utsträckning själva skall få välja boendeform. Som framhålls är det därvid
angeläget att valfriheten ökar genom utbyggnad av gruppboende, avlastningshem
m.m. Staten stöder också utbyggnaden av gruppbostäder genom
att dessa kan erhålla statliga bostadslån ofta förenade med räntebidrag.
Gruppbostäderna och deras finansiering är enligt vad utskottet erfarit föremål
för en översyn i samarbete mellan boverket och socialstyrelsen. Underlag
för eventuella överväganden om behovet av förändringar i det statliga

1989/90:BoU13

24

stödet till denna boendeform kommer sålunda senare att föreligga. Vad gäller
vissa bostadslånevillkor som i dag gäller för gruppbostäder för äldre återkommer
utskottet nedan (avsnitt 5.6.2) med överväganden. Det kan i sammanhanget
också erinras om att riksdagen hösten 1989 med anledning av en
reservation till socialutskottets betänkande 1989/90:SoU12 som sin mening
givit regeringen till känna att regeringen borde överväga hur en ekonomisk
stimulans skulle tillföras kommuner och landsting avseende gruppbostäder
för dementa. Med hänvisning till vad utskottet anfört om stödet för gruppbostäder
avstyrks folkpartiets partimotion.

Vad gäller de två övriga partimotionerna med yrkanden avseende de handikappades
bostadssituation anser utskottet att de förslag som förs fram ligger
väl i linje med såväl den uppfattning som riksdagen vid olika tillfällen
uttalat vad gäller de handikappades boende som de åtgärder myndigheter
och regering för närvarande vidtar. Själva avvägningen mellan vilka olika
boendeformer som behövs för att tillgodose de handikappades önskemål
måste dock ske på kommunal nivå utifrån de aktuella behoven. I denna fråga
kan omnämnas att boverket tillsammans med handikappinstitutet har studerat
hur de handikappfrågorna tillgodoses i den kommunala planeringen. Resultaten
av denna studie kommer att redovisas inom kort. Något behov av ett
riksdagens tillkännagivande i den aktuella frågan torde inte för närvarande
föreligga. Mot denna bakgrund avstyrks även de behandlade partimotionerna
från centerpartiet och miljöpartiet de gröna.

5.2.3 Byggnadsreglerande åtgärder

I syfte att skapa utrymme för ett vidgat bostadsbyggande har regeringen under
senare år genom särskilda beslut infört vissa byggnadsregleringar. Särskilda
begränsningar gäller sålunda för s.k. övrigt byggande framför allt i
Stockholmsområdet, men även i viss utsträckning i övriga landet. Den statliga
långivningen för ombyggnad av bostäder är under år 1990 begränsad av
ramar. För storstadsområdena inkl. Uppsalaområdet har därvid genom regeringsbeslut
särskilda ramar fastställts. För övriga områden gäller en gemensam
ram som boverket i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen skall fördela
på län med beaktande av ombyggnadsbehov och sysselsättning.

I två motioner lämnas förslag om en avveckling av olika byggnadsreglerande
åtgärder. Motion Bo241 (fp) utgår framför allt från förhållandena i
Stockholms län. I motionens yrkanden 3 och 4 föreslås bl.a. att de regleringar
som införts speciellt för byggandet i Stockholms län bör avskaffas.
Förutom de ovan nämnda ramarna anser motionärerna bl.a. att delegationen
för ökat bostadsbyggande i Stockholm bör avskaffas. I motion Bo423
(fp) yrkande 20 begärs ett riksdagens tillkännagivande om behovet av borttagande
av administrativa begränsningar av byggandets omfattning. Ombyggnadslåneramarna
och kostnadskontrollen vid bostadslångivningen anses
inte vara effektiva styrmedel för att hålla byggkostnaderna nere eller för
att uppnå ett ökat bostadsbyggande.

Bostadsutskottet har vid flera tillfällen haft att ta ställning till liknande förslag
om avveckling av byggnadsreglerande åtgärder som läggs fram i de nu
aktuella motionerna. Utskottet har vid dessa tillfällen framhållit att det i da -

1989/90: BoU13

25

gens bostadsmarknadsläge finns skäl att vidta vissa byggnadsreglerande åtgärder
i syfte att få till stånd en ökad nyproduktion av bostäder. Inte minst i
storstäderna är situationen sådan att olika åtgärder måste vidtas. Inget av
vad sorn anförs i de aktuella motionerna ger utskottet anledning att ändra
sin inställning i denna fråga. Motionerna Bo241 (fp) yrkandena 3 och 4 samt
Bo423 (fp) yrkande 20 avstyrks sålunda.

Inriktningen på 1990 års ombyggnadslåneramar diskuteras i motion Bo202
(s). Motionärerna föreslår att det skall vara möjligt att vid behov omfördela
ramarna mellan olika regioner och län så att planerade och nödvändiga ombyggnader
kan komma till stånd.

För år 1989 gällde särskilda ramar för beslut om ombyggnadslån för varje
län eller storstadsområde. Med anledning av ett motionsyrkande om dessa
ramar gjorde riksdagen föregående år (1988/89:BoU7 s. 51) ett tillkännagivande
som bl.a. innebar att regeringen vid fastställandet av nya ramar borde
ta hänsyn till eventuella regionala obalanser. Som ovan angivits har för år

1990 sådana särskilda ramar endast fastställts för storstadsområdena inkl.
Uppsalaområdet. För övriga landet har regeringen fastställt en gemensam
ram, vilken boverket i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen skall fördela på
län eller delar av län. Vid denna fördelning skall ombyggnadsbehovet och
sysselsättningsläget i olika regioner beaktas. Boverket har som uppdrag att
senast den 30 juni i år till regeringen redovisa hur ombyggnadslåneramarna
kan förväntas utnyttjas i landet som helhet samt lämna förslag till eventuella
förändringar med hänsyn till förväntat sysselsättningsläge och förväntade
ombyggnadsbehov.

Som framgår av ovanstående redovisning kan önskemålen i motion Bo202
(s) redan anses vara tillgodosedda. Mot denna bakgrund avstyrks detta yrkande.

5.2.4 Vissa bostadspolitiska åtgärder i övrigt

Inledningsvis behandlar utskottet fyra motioner i vilka förs fram förslag som
syftar till att genom statligt stöd m.m. främja ett ekologiskt byggande.

Enligt miljöpartiet de grönas partimotion Bo203 måste den fortsatta utbyggnaden
och vården av den byggda miljön ske utifrån en ekologisk grundsyn.
De många svenska småorterna erbjuder enligt motionärerna troligen
goda möjligheter för ett riktigt ekologiskt byggande. För att gå vidare mot
ett sådant byggande fordras dock enligt deras mening nationella, regionala
och kommunala insatser. Mot bakgrund härav begärs att boverket skall ges
i uppdrag att snabbt redovisa förslag till lämpliga nyinrättade befattningar
och institutioner till stöd för en långsiktig utveckling av det ekologiska byggandet
- yrkande 1.1 uppdraget till boverket skall dessutom ingå att föreslå
ekonomiska stödåtgärder för denna typ av byggande - yrkande 3. Vidare
förordas att naturvårdsverket skall ges i uppdrag att utreda vilka förändringar
som krävs i plan- och miljölagstiftningen m.m. för att ett ekologiskt
byggande skall kunna utvecklas - yrkande 4. Avslutningsvis begärs dessutom
ett riksdagens tillkännagivande om behovet av ekologisk ombyggnad, om en
erfarenhetsbank för teknik och juridik vid ekologiskt byggande och kraftigt
ökade insatser för energihushållning i bebyggelsen m.m. - yrkande 5.

1989/90: BoU 13

26

Även i miljöpartiets partimotion Bo247 förs fram förslag som syftar till att
åstadkomma ett ekologiskt byggande. Enligt motionärerna skall allt byggande
successivt anpassas till alla rimliga krav utan att arkitektoniska värden
fördärvas, vilket innebär att bostäderna skall integreras med natur, odling
historisk bebyggelse, bostadsnära arbetsplatser, transporter och avfallshantering.
För att nå detta mål förordas dels - yrkande 1 - att 20 milj. kr. skall
anvisas till stöd för ekologiskt byggande, dels - yrkande 5 - att frågor om
ekologiskt byggande, arkitektens roll i plan- och byggprocessen samt stöd till
självbyggeri m.m. skall utredas.

Det är enligt motion Bo215 (c) väsentligt att den stora satsning som görs
av statsmedel på bostadsbyggandet resulterar i hälsosamma och resurshushållande
hus som inte försvårar gemenskapen mellan människor. Med hänvisning
härtill begärs en översyn av samhällets regler för byggandet så att
dessa mål uppnås.

En bra boendemiljö förutsätter enligt motion Bo544 (c) ett boende och en
bebyggelsemiljö som hushållar väl med naturens resurser. Enligt motionärerna
måste boendet därför bättre än hittills anpassas till behovet av en
bättre och effektivare energianvändning. För att nå detta mål krävs enligt
deras mening bl.a. en mera systematisk användning av miljökonsekvensutredningar
som beslutsunderlag och byggnadsregler som är utformade så att
ekologisk teknik m.m. stimuleras fram. I motionens yrkande 1 begärs också
ett riksdagens tillkännagivande härom.

Med anledning av vad som i de nu behandlade motionerna föreslagits beträffande
ekologiskt byggande vill utskottet anföra följande.

Som utskottet anförde vid sin behandling av motionsyrkanden om ekologiskt
byggande under föregående riksmöte (1988/89:BoU7 s. 37) ligger det
ett stort värde i att olika typer av alternativt byggande och boende m.m.
kommer till stånd och prövas. En allsidig utveckling av boendet förutsätter
att tillkomsten av olika alternativ och experiment stimuleras. Som ett led i
denna process är det viktigt att erfarenheterna tas till vara och förs vidare
t.ex. genom att utvärderingar genomförs. Utskottet vill nu också erinra om
att statsmakterna i olika former verkar för att projekt av denna karaktär
skall kunna genomföras. Det gäller dels stödet till byggnadsforskning och
experimentbyggande, dels särskilda insatser inom ramen för bostadslånesystemet.
Flera projekt med en inriktning på ekologiskt byggande har också
kommit till stånd inom ramen för dagens stödsystem. Exempel på sådana
projekt är Solbyn i Lunds kommun samt Tuggelite i Karlstads kommun. Det
får enligt utskottets mening förutsättas att staten och kommunerna m.fl.
även fortsättningsvis kommer att på ett positivt sätt bidra till att projekt av
denna typ realiseras.

Utöver de ovan redovisade insatserna inom ramen för det nuvarande stödsystemet
m.m. har också initiativ tagits från bl.a. boverket och stadsmiljörådet
som syftar till att belysa frågor kring ekologiskt byggande. Boverket har
sålunda givit ut en rapport om ekologiskt byggande. Verket arbetar också
allmänt med ekologifrågor i anslutning till naturresurslagen. Till verket har
dessutom knutits en gästforskare som skall arbeta med frågor kring miljökonsekvensutredningar.
Härutöver anordnar stadsmiljörådet tillsammans

1989/90:BoU13

27

med Kommunförbundet och bostadsdepartementet ett stadsekologiskt seminarium
senare under våren 1990.

Utskottet är mot bakgrund av det ovan anförda inte nu berett förorda ytterligare
åtgärder i enlighet med förslagen i miljöpartiets partimotioner
Bo203 yrkandena 1, 3, 4 och 5, Bo247 yrkandena 1 och 5 samt i motionerna
Bo215 (c) och Bo544 (c) yrkande 1. Motionerna avstyrks sålunda.

Åtgärder som ur olika aspekter syftar till att underlätta bostadsbyggande
och öka tillgången på bostäder förs fram i fyra motioner.

Mot bakgrund av bostadssituationen i Stockholmsregionen förs i motion
Bo212 (s) yrkande 2 fram förslag om införande av stimulansåtgärder för byggande
av s.k. lägenhetshotell. Enligt motionärerna måste Stockholm som huvudstad
kunna erbjuda möjligheter för ett boende som inte är permanent.
Särskilda lägenhetshotell för affärsmän och andra tillfälligt boende bör enligt
motionärernas mening därför byggas i en ökad utsträckning - detta för att
avlasta den ordinarie bostadsmarknaden.

Enligt motion Bo545 (c) yrkande 2 tas ett inte obetydligt antal lägenheter
i främst Storstockholm i anspråk för annat än bostäder. Av ekonomiska skäl
skaffar företag egna övernattningslägenheter. En väg för att i möjligaste mån
frigöra dessa lägenheter för den öppna bostadsmarknaden är enligt motionärerna
att kommunerna i samarbete med hotellnäringen bygger särskilda
”övernattningshotell” med rum som står till företagens förfogande till ett pris
väsentligt under hotellpris.

Det ligger naturligtvis ett stort värde i att olika åtgärder vidtas för att avlasta
den ordinarie bostadsmarknaden sådant boende som med fördel kan
ordnas i andra former. Inte minst i en bristsituation måste det befintliga bostadsbeståndet
i första hand användas för permanentboende. I dag används
ett betydande antal lägenheter som övernattningsbostäder av bl.a. företag.
En möjlighet att göra dessa bostäder tillgängliga för permanentboende är att
tillskapa alternativa boendeformer för det tillfälliga boendet. Exempel på
sådana boendeformer är lägenhetshotell och andra liknande lösningar. I
första hand är det dock en kommunal uppgift att verka för att denna typ av
bostäder kommer till utförande. Det får mot bakgrund härav förutsättas att
erforderliga insatser kommer till stånd utan någon riksdagens åtgärd. Motionerna
Bo212 (s) yrkande 2 samt Bo545 (c) yrkande 2 avstyrks sålunda.

I motion Bo545 (c) förs även fram förslag som syftar till att återställa smygkontoriserade
lägenheter till bostadsmarknaden. Enligt motionärerna förutsätter
detta bl.a. att kommunerna i framför allt storstadsområdena planerar
och använder en lokalisering för kontorslokaler m.m. utanför de mest centrala
stadsdelarna, även om detta skulle medföra att arbetsplatserna hamnar
i en annan kommun. Mot bakgrund härav förordas-yrkande 3-att tillkommande
kontorsytor skall förläggas till de delar av en region där det är ont om
arbetstillfällen.

Med den ansvarsfördelning som råder mellan stat och kommun är det
kommunerna som har ansvar för planeringen av markanvändningen. I detta
ansvar ingår naturligtvis också att svara för att lämpliga markområden reserveras
för det användningssätt som bedöms vara det mest lämpliga. Härvid
kan faktorer som påverkar den regionala balansen och hithörande frågor
spela en avgörande roll.

1989/90:BoU13

28

Av det ovan anförda framgår att det primärt är en kommunal uppgift att
svara för planeringen av kommunens mark med avseende på lokaliseringen
av olika verksamheter m.m. Enligt utskottets mening bör denna ordning bestå.
Riksdagen bör sålunda inte genom ett uttalande eller på annat sätt styra
denna planering. Motion Bo545 (c) yrkande 3 avstyrks med hänvisning härtill.

Som en del i ett åtgärdsprogram för att åstadkomma en levande och fungerande
storstadsmiljö föreslås i centerpartiets partimotion Bo250 yrkande 2
att staten skall inventera sitt markinnehav i syfte att kartlägga vilka områden
som kan användas som tomtmark för bostadsbyggande i storstadskommunerna.

Det är, som redovisats ovan, primärt en kommunal uppgift att svara för
planeringen av i kommunen tillgänglig mark med avseende på lokaliseringen
av olika verksamheter m.m. I denna uppgift ingår naturligtvis också att tillse
att mark i erforderlig utsträckning planeras för bostadsbyggande. Detta arbete
förutsätter bl.a. en kunskap om tillgången på mark som är användbar
för ändamålet. Som underlag härför är det vanligt med inventeringar av
marktillgången m.m. I den mån staten i en kommun disponerar markområden
lämpliga för t.ex. bostadsbyggande får det sålunda förutsättas att kommunen
i sitt planarbete skaffar sig kännedom härom. Utskottet avstyrker
med hänvisning härtill centerpartiets partimotion Bo250 yrkande 2 om en
inventering av statens markinnehav.

Neutraliteten mellan olika upplåtelseformer m.m. och bostädernas fördelning
på upplåtelseformer aktualiseras i tre motionsyrkanden.

I motion Bo420 (m) yrkande 6 begärs åtgärder i syfte att underlätta för människor
att skaffa eget hus. I första hand förordar motionärerna ändringar i
lånereglerna, som enligt deras mening missgynnar hus med äganderätt.
Dessutom föreslås att fastighetsskatten skall avvecklas när de samhällsekonomiska
förutsättningarna föreligger.

I samma motion anförs dessutom att olika fastighetsägare i dag särbehandlas.
Framför allt gäller detta på det ekonomiska området. För att ge alla bostadsföretag
möjlighet att konkurrera på lika villkor bör enligt motionsförslaget
ändringar göras i beskattningen och i finansieringsförutsättningarna.
Häri inkluderas även de lokala styrmedel som förekommer bl.a. i form av
att allmännyttiga bostadsföretag får förvärva mark till underpriser. 1 sammanhanget
framhålls även den orättvisa som ligger i att de allmännyttiga bostadsföretagen
i vissa fall med hjälp av kommunal borgen inte behöver dra
på sig kostnader för att ta ut pantbrev. Med hänvisning till det anförda förordas
i motionens yrkande 13 att finansieringsförutsättningarna för olika fastighetsbolag
skall jämställas.

Dagens bostadsfinansieringssystem är avsett att vara neutralt i förhållande
till olika upplåtelseformer m.m. Med tanke på att systemet fick sin huvudsakliga
utformning genom ett riksdagsbeslut år 1974 kan det naturligtvis inte
uteslutas att det sedan dess skett sådana förändringar att en viss obalans uppkommit.
Som ovan redovisats pågår inom regeringskansliet arbetet med ett
nytt bostadsfinansieringssystem. En utgångspunkt i detta arbete torde vara
att neutralitet skall gälla även i ett reformerat bostadsfinansieringssystem.

1989/90: BoU13

29

Ytterligare övervägande i frågan kommer utskottet och riksdagen att göra
senare i vår. Yrkandena 6 och 13 i motion Bo420 (m) bör sålunda inte nu
föranleda någon riksdagens åtgärd, varför de avstyrks.

Enligt motion Bo423 (fp) önskar många människor bo med bostadsrätt.
Många uppskattar enligt motionärernas mening den förening av enskilt
ägande och gemensamt ansvarstagande i demokratiska former som bostadsrättsboendet
erbjuder. För att tillfredsställa valfriheten och människors önskemål
behövs enligt motionärerna en massiv omvandling av hyresrätter till
bostadsrätter. Kommunerna borde därför ta initiativ till en försäljning till hyresgästerna.
Med hänvisning härtill hemställs i motionens yrkande 2 om ett
riksdagens tillkännagivande om ökade möjligheter att bo i bostadsrätt.

Den rådande ansvarsfördelningen mellan stat och kommun i fråga om bostadsbyggandet
innebär att staten i första hand har att svara för de ekonomiska
åtgärder som behövs för att garantera ett nödvändigt byggande, medan
kommunerna har att svara för bostadspolitikens genomförande. Det
kommunala ansvaret innefattar sålunda bl.a. att upprätta kommunala bostadsförsörjningsprogram
med utgångspunkt i de bostadsbehov som finns i
den egna kommunen. Häri ingår naturligtvis också överväganden avseende
såväl nyproduktionens som det befintliga bostadsbeståndets fördelning på
olika upplåtelseformer. Inom ramen bl.a. för de finansieringsförutsättningar
som statsmakterna har givit och de planeringsinstrument som kommunerna
tilldelats är det i första hand en kommunal uppgift att svara för bostädernas
fördelning på upplåtelseformer.

Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrker utskottet motion Bo423
(fp) yrkande 2.

Kostnadsutvecklingen i bostadsproduktionen i Stockholms län har enligt
motion Bo212 (s) varit tre gånger så stor som prisutvecklingen i allmänhet.
Enligt motionärerna beror detta bl.a. på att byggnadsindustrin i en högkonjunktur
har mycket stora vinster. Dessutom anges ryckigheten i bostadsbyggandet
ha haft negativa konsekvenser. Eftersom denna utveckling är ett hot
mot den sociala bostadspolitiken hemställs i motionens yrkande 3 om kraftfulla
åtgärder för att begränsa kostnadsökningarna. I sammanhanget förs
också fram krav på att åtgärder skall vidtas som motverkar effekterna av
kostnadsstegringen och som riktar sig till de boende.

Bostadsutskottet delar motionärernas oro avseende kostnadsutvecklingen
i bostadsbyggandet. Det förslag som riksdagen ställt sig bakom så sent som
våren 1989 om att byggprodukter som godkänts i annat nordiskt land skall
godtas också i Sverige syftar till att främja importen av byggprodukter och
därmed motverka prisökningar. Vid sidan av denna åtgärd kan det naturligtvis
finnas anledning att vidta ytterligare åtgärder i prisdämpande syfte. Samtidigt
kan utskottet konstatera att hithörande frågor har ett starkt samband
med det arbete som pågår inom regeringskansliet med utarbetandet av ett
nytt bostadsfinansieringssystem. Enligt utskottets mening bör resultatet av
detta arbete avvaktas. Motion Bo212 (s) yrkande 3 avstyrks sålunda.

Som en del i strävandena att få en bättre regional balans i Stockholmsregionen
förordas i motion Bo244 (c) tillskapandet av ett program för arbetsplatsbyte.
Programmet skall möjliggöra för de offentligt anställda som så
önskar att byta till den arbetsplats som ligger närmast bostaden.

1989/90:BoU13

30

I den mån behov föreligger av den typ av åtgärder som förordas i motion
Bo244 (c) är det närmast en kommunal planeringsfråga. Motionen avstyrks
sålunda.

Enligt miljöpartiets partimotion Bo247 yrkande 6 behöver en bred bostadspolitisk
debatt föras under det kommande året - detta för att skapa förutsättningar
för åtgärder mot avarterna i det bostadspolitiska systemet, bostadssegregationen
och de oskäliga vinsterna för banker och spekulanter.

Bostadsutskottet delar i och för sig motionärernas uppfattning om behovet
av en bred bostadspolitisk debatt. Det kan emellertid i första hand inte anses
ankomma på riksdagen att ta initiativ till en sådan debatt såvida motionärernas
avsikt inte är att diskutera riksdagens behandling av bostadsfrågorna. I
denna fråga vill utskottet erinra om att riksdagen våren 1990 kommer att
behandla bostadspolitiken vid minst två tillfällen. Riksdagens ledamöter har
ett ansvar för att debatten ges en lämplig inriktning och omfattning. Med
hänvisning till det anförda avstyrks miljöpartiets partimotion Bo247 yrkande
6.

5.3 Vissa äldre låneformer m.m.

Fram till utgången av år 1980 kunde särskilda lån för täckande av hyresförluster
- hyresförlustlån - utgå. Lämnade hyresförlustlån kan under vissa förutsättningar
efterges, normalt högst med uppemot halva beloppet. En förutsättning
för eftergift är att återstoden av lånet löses in. Statens kostnader för
eftergift av hyresförlustlån belastar anslaget Åtgärder i bostadsområden
med stor andel outhyrda lägenheter m.m.

I motion Bo423 (fp) yrkande 29 förordas att eftergift av hyresförlustlån
fortsättningsvis inte bör beviljas.

Som en förutsättning för de bostadsföretag som tagit upp hyresförlustlån
har ingått att lånen under vissa betingelser kan efterges. Det är enligt utskottets
mening inte rimligt att staten frånträder sina åtaganden i detta avseende.
När det gäller eftergift av hyresförlustlån bör sålunda staten stå fast vid tidigare
gjorda utfästelser. Yrkande 29 i motion Bo423 (fp) avstyrks med hänvisning
härtill.

Utskottet tar i detta avsnitt också upp statens förlustansvar enligt 33 81962
års bostadslånekungörelse.

Enligt nämnda kungörelse eller motsvarande äldre bestämmelser har en
kommun rätt att under vissa förutsättningar få ersättning av statsmedel för
att täcka en förlust som har uppstått vid förvaltning av hus som tillhör ett
allmännyttigt bostadsföretag. Sedan den 1 juli 1986 gäller dock som förutsättning
för bostadslån vid ombyggnad att kommunen och bostadsföretaget,
beträffande det hus för vilket bostadslån beviljas, medger att ersättning av
statsmedel enligt den nu aktuella 33 § inte skall lämnas för förluster som uppkommer
efter ombyggnaden.

I motion Bo229 (fp) anförs att bl.a. en alltför generös tolkning av bestämmelserna
i 33 § 1962 års bostadslånekungörelse under slutet av 1980-talet har
lett till en mycket kraftig ökning av utbetalade ersättningar. Enligt motionärernas
mening vore det därför bäst att garantiåtagandet kunde upphöra. Eftersom
en sådan åtgärd enligt deras mening kan komma i konflikt med

1989/90: BoU 13

31

grundlagen bör regeringen i stället vidta åtgärder så att missbruket av det
statliga garantiåtagandet omedelbart upphör. Om bestämmelserna anses
nödvändiga även i framtiden måste de enligt motionärerna anpassas till de
intentioner som ursprungligen vägledde införandet av åtagandet.

Det förlustansvar som staten påtagit sig genom de nu aktuella bestämmelserna
har uppkommit genom ett civilrättsligt avtal mellan staten och låntagaren.
Det är mot bakgrund härav - vilket också motionären synes anse - inte
möjligt för staten att ensidigt frånsäga sig detta ansvar. Däremot kan naturligtvis
överenskommelse träffas mellan långivare och låntagare om att förlustansvaret
skall upphöra. Bostadsutskottet och riksdagen (BoU 1985/86:13
s. 47) har också medverkat till att underlätta att överenskommelser med
denna innebörd kan träffas genom att ställa sig bakom de ovan redovisade
bestämmelserna i fråga om förlustansvaret i samband med ombyggnadslångivningen.
När det gäller tillämpningen av reglerna för beräkning av de förluster
m.m. som ansvaret är avsett att täcka har boverket så sent som i januari
1990 i ett administrativt meddelande klargjort bestämmelsernas innebörd
i denna del. I skrivelsen lämnas också en redogörelse för de riksdagsbeslut
m.m. som utgör ursprunget till förlustgarantin. Det får enligt bostadsutskottets
mening mot bakgrund härav förutsättas att de intentioner som vägledde
införandet av garantin också kommer att ligga till grund för bedömningen
av huruvida garantiberättigade förluster uppkommit eller inte och
hur stora de eventuella förlusterna varit. Enligt vad utskottet erfarit följer
också boverket frågan med uppmärksamhet. Frågan har dessutom nyligen
aktualiserats genom en skrivelse till regeringen från Sveriges fastighetsägareförbund.

Vad utskottet nu anfört innebär att vad i motion Bo229 (fp) förordats
torde komma att bli i allt väsentligt tillgodosett utan någon riksdagens åtgärd.
Motionen avstyrks sålunda.

5.4 Förutsättningar och villkor för lån m.m.

5.4.1 Vintertillägg

Under vissa förutsättningar får i det schablonmässigt beräknade låneunderlaget
för statligt bostadslån inräknas de merkostnader som uppkommer vid
byggande under vinterperioden - vintertillägg. Syftet med detta tillägg var
när det infördes att nå en jämnare säsongsfördelning av bostadsbyggandet.

Enligt bostadsministern har vintermerkostnadernas andel av den totala
produktionskostnaden minskat under senare år till följd av att byggnadsprojekten
i allt större omfattning utförs med prefabricerade element vilket
minskar tiden för husstommens färdigställande. Vintertillägget får därmed
enligt honom en allt mindre betydelse för säsongsstyrningen. För flerbostadshus
har dessutom tillägget enligt hans mening en mycket begränsad materiell
betydelse. I sammanhanget hänvisas också till att boverket tidigare
föreslagit att tillägget skall slopas liksom till att samma förslag förs fram i
betänkandet (SOU 1989:96) Förenklad handläggning av ansökningar om bostadslån
m.m.

Med hänsyn till dagens byggmetoder anser bostadsministern att ett särskilt

1989/90:BoU13

32

tillägg för vintermerkostnader inte längre kan motiveras. Han förordar därför
att möjligheten att erhålla vintertillägg i det schablonmässigt beräknade
låneunderlaget skall slopas den 1 juli 1990. Enligt förslaget bör dock inte
ändringen gälla ärenden i vilka preliminärt beslut har meddelats före denna
tidpunkt. Borttagandet av vintertilläggen beräknas minska utgifterna för
räntebidrag med 14 milj. kr. för en årgång nyproduktion under det första
året av lånetiden.

Förslaget om att det särskilda vintertillägget skall slopas har mött invändningar
i två motioner.

Enligt motion Bo224 (s) är merkostnaderna för att bygga bostäder vintertid
betydande framför allt i de nordligare delarna av landet. Enligt motionärernas
mening har inte heller byggandet med prefabricerade element den
omfattning som regeringsförslaget förutsätter. Om vintertilläggen slopades
skulle enligt motionärerna principen att schablonvärdena skall överensstämma
med faktiska kostnader frångås. De kallare delarna av landet skulle
därmed komma att starkt missgynnas. Med hänvisning härtill förordas att
möjligheterna att erhålla tillägg för vintermerkostnader skall behållas.

Ett slopande av vintertillägget innebär enligt motion Bo249 (c) yrkande 9
att stimulansen till säsongsutjämning försvinner med en därav följande risk
för ökad ryckighet och ett dyrare bostadsbyggande. Enligt motionärerna
kommer därmed kostnaderna för bostadssubventionerna att öka i motsvarande
grad - en kostnadsökning som för staten motsvarar den tänkta besparingen
av förslaget. Med hänvisning härtill förordas att vintertilläggen skall
behållas och att regeringens förslag skall avslås i denna del.

Bakom förslaget om att vintertilläggen skall slopas ligger uppfattningen
att vintermerkostnadernas andel av produktionskostnaden under senare år
har minskat och att tilläggen därigenom fått en allt mindre betydelse för säsongsstyrningen.
Däremot har det inte hävdats att tilläggen helt skulle sakna
betydelse eller att betydelsen skulle vara endast marginell. Utskottet gör
mot bakgrund härav bedömningen att vintertilläggen trots allt måste anses
ha ett sådant värde att de inte nu bör tas bort. Inte minst torde detta gälla de
nordligare och därmed kallare delarna av landet. Den både kostnadsutjämnande
och säsongsutjämnande effekt vintertilläggen måste anses ha talar enligt
utskottets mening också för att de tills vidare bör finnas kvar.

Vad utskottet nu med anledning av motionerna Bo224 (s) och Bo249 (c)
yrkande 9 anfört om vintertilläggen bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Utskottets ställningstagande i denna del innebär att regeringens
förslag avstyrks.

5.4.2 Mark- och konkurrensvillkoren

Vid den statliga bostadslångivningen gäller det s.k. markvillkoret. Detta villkor
innebär enligt huvudregeln att bostadslån i princip bara beviljas om
kommunen har förmedlat den mark på vilken byggnadsföretaget skall genomföras.
Bostadslån får dock lämnas även i annat fall om kommunen tillstyrkt
detta. I saneringsområden gäller dessutom vissa undantag från huvudregeln.

I fråga om ny- och ombyggnad av låntagarbyggda egnahem gäller villkoret

1989/90:BoU13

33

3 Riksdagen 1989/90. 19 sami. Nr 13

endast om sökandens markförvärv är förenat med villkor som binder sökanden
till en viss byggintressent vid upphandlingen av material eller byggnadsarbete.
Undantag från markvillkoret i dessa fall har dock medgivits av riksdagen
vid flera tillfällen sedan år 1981 -detta bl.a. med hänvisning till sysselsättningsläget
inom trähusindustrin och till en låg efterfrågan på nybyggda
småhus. För närvarande gäller undantaget t.o.m. utgången av juni månad
1990.

1 samband med att riksdagen under föregående riksmöte (1988/89:BoU7
s. 43) beslutade om den nu gällande förlängningen av undantaget från markvillkoret
ställde sig en majoritet av bostadsutskottet och riksdagen bakom
ett uttalande från bostadsministern om att någon ytterligare förlängning av
undantaget inte skulle göras efter utgången av juni 1990.

I den nu föreliggande budgetpropositionen bereder bostadsministern riksdagen
tillfälle att ta del av vad som där anförts i fråga om markvillkoret. Bostadsministerns
uttalande i denna del innebär att han anser att undantaget
från markvillkoret i fråga om småhus inte bör förlängas efter utgången av
juni månad 1990. Enligt bostadsministerns mening är det angeläget att kommunerna
har möjlighet att motverka s.k. kopplade avtal - avtal som enligt
hans uppfattning är negativa från konkurrens- och prissynpunkt. Samtidigt
understryks nödvändigheten av att kommunerna vidtar åtgärder så att inte
småhusproduktionen kommer att dämpas.

Förslag om att markvillkoret skall avvecklas förs fram i tre motioner. I motion
Bo249 (c) yrkande 8 sker detta med hänvisning bl .a. till att villkoret dels
leder till ökad byråkrati, krångel, förseningar och brist på tomter, dels får
en kostnadsdrivande effekt. Enligt moderata samlingspartiets partimotion
Bo403 yrkande 4 leder markvillkoret till att exploatering och byggande i privat
regi försvåras på ett allvarligt sätt. Enligt motion Bo423 (fp) yrkande 13
är kommunernas möjligheter att styra byggandet tillräckliga, markvillkoret
förutan.

I motion Bo225 (s) anförs att markvillkoret mer eller mindre satts ur spel
bl.a. genom ett ökat inslag av egenregibyggande och förhandlingsentreprenader.
Enligt motionärernas mening har denna utveckling visat att det finns
starka skäl att göra en studie av resultaten och tillämpningen av markvillkoret
och pröva vilka åtgärder som kan behövas för att säkerställa konkurrensen
inom byggandet.

Utskottet behandlar först förslaget om en avveckling av markvillkoret.

Bostadsutskottet har vid ett flertal tillfällen (senast BoU 1988/89:7 s. 43)
haft att behandla motionsyrkanden om att markvillkoret skall avvecklas. Utskottet
har härvid framhållit att villkoret är ett instrument av flera när det
gäller kommunernas möjligheter att förverkliga den bostadspolitiska målsättningen.
Denna uppfattning står fast. Vad i de nu aktuella motionerna anförts
har sålunda inte givit utskottet anledning till annat ställningstagande.
Moderata samlingspartiets partimotion Bo403 yrkande 4 samt motionerna
Bo249 (c) yrkande 8 och Bo423 (fp) yrkande 13 avstyrks.

Vad i budgetpropositionen anförts i fråga om att undantaget från markvillkoret
i fråga om småhus inte bör förlängas efter utgången av juni månad 1990
har inte givit utskottet anledning till uttalande eller särskilt yttrande, varför
det bör läggas till handlingarna.

1989/90: BoU 13

34

Vad gäller frågan om en studie av markvillkoret och dess tillämpning delar
utskottet vad i motion Bo225 (s) anförts om behovet av en sådan studie. Av
studien bör framgå i vilken utsträckning villkoret tillämpats och i vad mån
kommunerna medgett undantag. I sammanhanget bör även sambandet mellan
användandet av olika entreprenadformer och tillämpningen av markvillkoret
belysas.

Vad utskottet nu med anledning av motion Bo225 (s) anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

Vid byggande av annat än småhus som skall bebos av lånsökanden är en
förutsättning för bostadslån i princip att byggnadsarbetena upphandlats genom
infordrande av anbud och genom prövning av anbud utan föregående
upphandling med anbudsgivare-det s.k. konkurrensvillkoret.

Konkurrensvillkoret medför enligt motion Bo420 (m) yrkande 18 ett
starkt försämrat enskilt byggande och en fördyrad bostadsproduktion. För
att öka flexibiliteten och förbättra produktutvecklingen föreslås därför villkoret
avvecklat fr.o.m. den 1 juli 1990.

Enligt motion Bo423 (fp) yrkande 14 är konkurrensvillkoret moget att avskaffas.
Byggföretagen kan enligt motionärerna ofta förhandla fram bättre
pris och högre kvalitet. Dessutom skulle en avveckling, enligt deras mening,
öka byggföretagens möjligheter att bygga referensobjekt.

När det gäller konkurrensvillkoret har utskottet vid ett flertal tidigare tillfällen
(senast 1988/89:BoU7 s. 44) haft att behandla motionsyrkanden om
att detta villkor skall avskaffas. Utskottets tidigare ställningstagande - att
konkurrensvillkoret ökar kommunernas möjligheter att aktivt ta det ansvar
för bostadsförsörjningen som de tilldelats - står fast. Motionerna Bo420 (m)
yrkande 18 samt Bo423 (fp) yrkande 14 avstyrks med hänvisning härtill.

5.4.3 Förutsättningar och villkor för bostadslån i övrigt

Vid överlåtelse av egnahem som sker genom köp eller byte får den nye ägaren
överta rätten till räntebidrag om räntebidragsunderlaget för det utestående
bostadslånet överstiger 25000 kr. Räntebidrag lämnas därvid till
räntan på den del av räntebidragsunderlaget som överstiger 15000 kr. Med
hänvisning till att de nu angivna beloppen varit oförändrade sedan år 1982
föreslås i budgetpropositionen att de skall höjas till 55 000 kr. resp. 45 000 kr.
Enligt förslaget skall de ändrade bestämmelserna träda i kraft den 1 juli 1990
och tillämpas i fråga om överlåtelser som sker efter ikraftträdandet.

Vad i budgetpropositionen föreslagits i fråga om räntebidrag vid överlåtelser
av egnahem tillstyrks av utskottet.

Vid beräkning av låneunderlaget enligt schablonmetoden får kostnader
för särskild kontroll och besiktning som utförs av fristående besiktningsman
inräknas med maximalt 4475 kr. Med hänvisning till att detta belopp varit
oförändrat sedan år 1984 och numera endast täcker en del av låntagarens
kostnader förordas i budgetpropositionen (bil. 13 s. 28) att beloppet skall
höjas med 2000 kr. till 6475 kr. Höjningen föreslås träda i kraft den 1 juli
1990 och avse låneärenden i vilka slutligt eller preliminärt lånebeslut meddelas
efter ikraftträdandet.

Inte heller vad i budgetpropositionen föreslagits i fråga om maximibelop -

1989/90:BoU13

35

pel för särskild kontroll och besiktning har mött invändningar i motioner eller
annorledes. Förslaget tillstyrks även i denna del.

Mot bakgrund av en skrivelse från Sveriges trähusfabrikers riksförbund
med begäran om att kostnadskontrollen för låntagarbyggda egnahem skall
tas bort erinrar bostadsministern om att denna har till syfte att få kontroll
över de höga markpriserna. Enligt hans mening har behovet av en kostnadskontroll
i samband med det statligt finansierade bostadsbyggandet snarare
ökat än minskat, varför något undantag från den för en viss typ av småhusproduktion
inte bör göras. Riksdagen bereds i propositionen tillfälle att ta
del av vad där anförts om kostnadskontroll såvitt avser bostadslån för låntagarbyggda
egnahem.

Enligt motion Bo423 (fp) yrkande 22 kan inte kostnadsutvecklingen på
sikt påverkas genom den kostnadsprövning som länsbostadsnämnderna i dag
utför. Kostnadskontrollen är enligt motionärernas mening stelbent och ett
hinder för att få fram lösningar som på sikt kan vara billigare. Sannolikt
hindrar kontrollen också att kreativa och spännande projekt kommer fram.
Med hänvisning härtill förordas en avveckling av kostnadskontrollen vid beviljande
av bostadslån. Motivledes anförs dessutom att denna åtgärd skall
kopplas till ett räntebidragssystem där bidragen begränsas genom att de utgår
från ett schablonmässigt framräknat belopp.

Införandet av den s.k. räntebidragstrappan år 1986 har möjliggjort att
kostnadsprövningen vid den statliga bostadslångivningen numera entydigt
avser frågan om kostnaderna för ett byggnadsprojekt är skäliga med hänsyn
till produktionsförhållandena och projektets allmänna kvalitet. Denna ordning
bör enligt bostadsutskottets mening bestå. Det är varken möjligt eller
lämpligt att som motionärerna föreslår helt slopa kostnadsprövningen. Prövningen,
med den utformning som den nu har, har tillkommit som en spärr
mot utlåning till projekt och ändamål där inte kostnaderna svarar mot förhållandena
i det enskilda fallet. Vidare är det naturligtvis nödvändigt att staten
som långivare försäkrar sig om att tillgängliga medel används på ett så
effektivt sätt som möjligt. Kostnadskontrollen utgör ett inslag i strävandena
att hålla byggnadskostnaderna, och därmed också boendekostnaderna,
nere.

Med hänvisning till det nu anförda avstyrker utskottet motion Bo423 (fp)
yrkande 22. Utskottet har mot bakgrund av det ovan anförda inte någon
erinran mot vad som i budgetpropositionen anförts om kostnadskontrollen
för vissa småhus. Riksdagen bör sålunda med avslag på motionen lägga till
handlingarna vad i propositionen förordats såvitt nu är i fråga.

På begäran av riksdagen lämnade regeringen år 1987 (prop. 1987/88:165)
sin syn på vilken aktieutdelning som kunde anses förenlig med godkännande
av ett bostadsföretag som allmännyttigt. Bostadsutskottet och riksdagen
(BoU 1987/88:3 s. 9) ställde sig härvid bakom den av regeringen förordade
princip för aktieutdelning från allmännyttiga bostadsföretag som innebär att
det inte bör komma i fråga att utdelning ges utöver vad som svarar mot normal
upplåningsränta.

Enligt motion Bo216 (vpk) är varje beslut om utdelning/avkastning från
ett allmännyttigt bostadsföretag liktydigt med en hyreshöjning. Sådana beslut
kommer därför i motsättning till företagens målsättning och uppgift som

1989/90:BoU13

36

kommunens viktigaste instrument för en god bostadsförsörjning. Enligt motionären
måste möjligheten till aktieutdelning från de allmännyttiga bostadsföretagen
därför stoppas genom att godkännandet av bostadsföretaget som
allmännyttigt återkallas om vinstutdelning förekommer från det kapital som
kommunen tillskjutit.

Det är enligt motion Bo231 (s) fel att kommuner skall uppbära vinster från
sina bostadsföretag utöver den vinst som en socialt fungerande bostadsförsörjning
med rimliga boendekostnader innebär för alla kommuninvånare.
Avkastning från allmännyttan medför ökade bostadskostnader för alla i
kommunen direkt eller indirekt genom effekterna på den privata hyresmarknaden
liksom på prisbildningen på bostadsrätter och egnahem. Med hänvisning
härtill förordas att reglerna för aktieutdelning från allmännyttiga bostadsföretag
skall skärpas så att utdelning på grundkapitalet för b ader inte
tillåts.

Med hänvisning till att det enligt aktiebolagslagen är aktieägarna som skall
bestämma aktieutdelningens storlek hemställs i motion Bo420 (m) yrkande

14 att de bestämmelser som begränsar aktieutdelningen från allmännyttiga
bostadsföretag skall upphävas.

Som framgår ovan ställde sig utskottet så sent som hösten 1987 bakom den
princip som nu tillämpas när det skall bedömas vilken aktieutdelning som
är förenlig med godkännande av ett bostadsföretag som allmännyttigt. På
grundval av vad som i de nu aktuella motionerna anförts är utskottet inte
berett frångå detta sitt tidigare ställningstagande. Motionerna Bo216 (vpk),
Bo231 (s) samt Bo420 (m) yrkande 14 avstyrks sålunda. Nu tillämpade principer
får anses innebära en godtagbar avvägning mellan de boendes intressen
och kravet på viss avkastning på insatt kapital.

För att anpassa låneunderlaget för det statliga bostadslånet till kostnadsskillnaderna
mellan olika regioner används särskilda ortskoefficienter. Koefficienterna,
som främst är avsedda att avspegla kostnadsskillnader vad gäller
frakt och löner, fastställs av regeringen. Dessutom kan länsbostadsnämnderna
för vissa inlandskommuner fastställa högre koefficienter i vissa fall.
De nu gällande grunderna för att fastställa ortskoefficienter m.m. lades fast
genom beslut av riksdagen hösten 1987 (prop. 1987/88:48, BoU 6).

I motion Bo218 (s) framhålls att inte samma ortskoefficient gäller i hela
Västmanlands län. I kommunerna Köping, Arboga och Kungsör, som bildar
en A-region, är koefficienten lägre än i övriga länet. För att bl.a. skapa förutsättningar
för likvärdiga upphandlingar i länet föreslås att ortskoefficienten
i de aktuella kommunerna skall höjas.

Till grund för den hösten 1987 beslutade ordningen för fastställande av
ortskoefficienter låg bl.a. att kommuner som har en gemensam byggarbetsmarknad
skulle behandlas på ett likvärdigt sätt. Detta innebar bl.a. att ortskoefficienter
i huvudsak skulle fastställas för grupper av kommuner sammanförda
i A-regioner. 1 anslutning till sitt beslut förutsatte dock riksdagen
(BoU 1987/88:6 s. 10) att indelningen i A-regioner skulle ses över. Några
ändringar av ortskoefficienterna bör enligt utskottets mening inte nu vidtas.
Förslaget i motion Bo218 (s) om en höjning av ortskoefficienterna för vissa
kommuner avstyrks med hänvisning till det nu anförda.

Enligt motion Bo423 (fp) är det angeläget att kommunerna inte utnyttjar

1989/90: BoU 13

37

sin anvisningsrätt för nya lägenheter så att de som bostadsrättssparar bara
ges mycket små möjligheter att få bostäder. Med hänvisning härtill förordas
i motionens yrkande 6 att bostadsfinansieringsreglerna ändras så att kommunernas
möjligheter all fördela nybyggda bostadsrättslägenheter minskar.

Vid sin behandling av ett motsvarande motionsyrkande under föregående
riksmöte (1988/89:BoU7 s. 49) hänvisade utskottet till att det är kommunerna
som har det primära ansvaret för bostadsförsörjningen med avseende
bl.a. på bostadsbyggandets omfattning och bostädernas fördelning och att
denna ordning borde bestå. Utskottets ställningstagande i denna del står
fast. Kommunerna bör sålunda även fortsättningsvis åläggas ansvaret för det
praktiska genomförandet av bostadspolitiken. Utskottet är mot bakgrund
härav inte berett förorda ändringar i bostadsfinansieringsreglerna i enlighet
med förslaget i motion Bo409 (fp) yrkande 6. Motionen avstyrks.

Avslutningsvis behandlar utskottet i detta avsnitt två motioner med förslag
till ändringar i bostadslånereglerna m.m. för alt främja bosättning på landsbygden.

För att tillgodose det ökade intresset av att bosätta sig på landsbygden
läggs i motion Bo219 (s) fram förslag som syftar till att stimulera nyproduktion
av bostäder med hyresrätt utanför tätorterna. I motionens yrkande 1
förordas sålunda att de bostadsföreningar som bildas och bygger hyresrättslägenheter
utan vinstintresse på landsbygden måste tillförsäkras statlig belåning
upp till 100 % av låneunderlaget. Enligt motionären kan dock redan
under projekteringstiden uppstå ekonomiska problem för denna typ av projekt.
Med hänvisning härtill förordas i motionens yrkande 2 att förskott på
de kommande statliga lånen skall kunna utgå redan under projekteringstiden
i dessa fall.

Det finns enligt motion Bo223 (s) i dag en bostadbrist även på landsbygden,
och då framför allt när det gäller hyres- och bostadsrättslägenheter. För
att komma till rätta med denna brist fordras enligt motionärerna dels en förbättrad
kommunal planering, dels en bättre anpassning av de statliga lånereglerna
m.m. Enligt motionärerna bör därför låneregler och andra bestämmelser
ses över för att främja bostadsbyggande på landsbygden.

Bostadsutskottet delar motionärernas syn på värdet av att det byggs bostäder
med hyresrätt i områden och på mindre orter där denna upplåtelseform
i dag är dåligt representerad. Det är naturligtvis viktigt att de bostadssökande
och då inte minst ungdomar kan erbjudas denna typ av boende också
utanför de större tätorterna. Det kan inte uteslutas att t.ex. lånereglerna i
undantagsfall utgjort hinder för tillkomsten av hyresrättsbostäder utanför
våra tätorter. Såvitt utskottet har sig bekant kan dock inte hävdas att reglerna
i sig generellt skulle motverka tillkomsten av hyresbostäder i sådana
områden som tas upp i motionerna. Det bör även beträffande denna fråga
erinras om kommunernas ansvar för bostadsbyggandet. Med det anförda avstyrker
utskottet motionerna Bo219 (s) och Bo223 (s).

1989/90:BoU13

38

5.5 Reparation, om- och tillbyggnad

1989/90: BoU 13

5.5.1 Ändringar av dagens lånevillkor m.m.

Riksdagen beslutade år 1983 (BoU 1983/84:11) om ett tioårigt bostadsförbättringsprogram,
det s.k. ROT-programmet. En utvärdering av programmets
utformning genomfördes under år 1986. Mot bakgrund av denna utvärdering
samt olika överväganden beslutade riksdagen i december 1986 om
vissa förändringar i ROT-programmet (BoU 1986/87:7). Boverket har under
det senaste året genomfört en ny större översyn av samhällets stöd till ombyggnad
och förbättring. Resultatet av detta arbete samt förslag till ett nytt
stödsystem har nyligen överlämnats till regeringen.

I detta betänkande behandlas vissa av de motionsyrkanden som under den
allmänna motionstiden väckts i frågor som rör stödet till olika ombyggnadsåtgärder.
Övriga motionsyrkanden avses övervägas senare under våren i
samband med riksdagsbehandlingen av den aviserade propositionen om bostadsfinansieringen
m.m.

I motion Bo201 (c) såvitt nu är i fråga diskuteras villkoren för statliga ombyggnadslån
till egnahem. Enligt motionärerna utgår med gällande regler sådana
lån endast till de småhusägare som gör genomgripande reparationer av
sina hus. I motionen föreslås därför att villkoren för ombyggnadslån till småhus
ändras så att även en mindre genomgripande upprustning kan belånas.

Motsvarande motionsyrkande har behandlats av utskottet under en följd
av år. Under de två senaste åren har motionsyrkandet avstyrkts med hänvisning
till följande motivering:

För att ombyggnadslån till småhus skall kunna utgå krävs i de flesta fall (undantaget
bostadsanpassningsåtgärder) att kostnaden för åtgärderna uppgår
till minst 40000 kr. Denna gräns har satts för att undvika att det statliga bostadslånesystemet
belastas med en mängd smålån och därmed en omfattande
låneadministration. Bostadsutskottet delar inte motionärernas åsikt att kraven
för långivningen i detta avseende är för högt ställda.

Med hänvisning till denna motivering avstyrks motion Bo201 (c) såvitt nu är
i fråga.

Föregående år (1988/89:BoU7 s. 52) hade bostadsutskottet att ta ställning
till ett antal motioner i vilka det föreslogs att lån inte skall utgå vid ombyggnader
som innebär lägenhetssammanslagningar. Bakgrunden till dessa yrkanden
var rådande förhållanden på bostadsmarknaden, med bia. brist på
ungdomsbostäder. Bostadsutskottets överväganden med anledning av motionsyrkandena
ledde fram till utskottets instämmande i dessa. Utskottet anförde
bl. a.:

Bostadsutskottet instämmer således i förslagen i de aktuella motionerna om
att möjligheterna att erhålla statligt bostadslån vid ombyggnader som innebär
lägenhetssammanslagningar bör begränsas. Utgångspunkten bör vara att
ombyggnadslån till projekt som innefattar att smålägenheter avses slås samman
till större lägenheter normalt inte skall beviljas om inte särskilda skäl
föreligger. Särskilt skäl för avsteg från denna huvudregel kan vara att ett påtagligt
överskott av smålägenheter finns på orten. Överskottet bör dock
kunna dokumenteras exempelvis genom att problemen med outhyrda lägen -

39

heter i det aktuella huset är betydande och att en ändring av lägenhetssammansättningen
kan antas lösa dessa problem.

Vad utskottet anfört i denna fråga gav riksdagen regeringen till känna. Tillkännagivandet
resulterade i att villkoren i ombyggnadslåneförordningen sedermera
ändrades i de avseenden utskottet förordat (se SFS 1989:465). De
nya reglerna trädde i kraft den 1 juli 1989 och tillämpas i ärenden i vilka
ansökan om bostadslån har kommit in till kommunerna efter ikraftträdandet.

Under årets allmänna motionstid har två motioner väckts som ånyo tar
upp frågan om lån till ombyggnadsprojekt som innebär lägenhetssamnianslagningar.
I motion Bo241 (fp) yrkande 1 föreslås utan att riksdagsbeslutet
föregående år kommenteras ett tillkännagivande om att lägenhetssammanslagningarna
måste upphöra. 1 motion Bo420 (m) yrkande 7 hänvisas dock
till detta beslut men hävdas att lägenhetssammanslagningarna likväl fortsätter.
Mot denna bakgrund föreslås ett riksdagens tillkännagivande av att lägenhetssammanslagningar
med statligt stöd bör förhindras.

Som ovan omnämnts har riksdagens beslut föregående år i den aktuella
frågan resulterat i motsvarande författningsändringar. Skulle lånebeslut
ändå fattas i strid mot gällande förordning är detta givetvis anmärkningsvärt.
Bostadsutskottet har dock inte förelagts några konkreta exempel på att så
skulle vara fallet. Det bör för övrigt framhållas att även om enskilda felaktiga
beslut verkligen har fattats är det inte primärt en riksdagens uppgift att påtala
detta. Myndighetsutövningen är i sådana avseenden reglerad i särskild
ordning. Bostadsutskottet förutsätter vidare att tillräcklig information om de
nya bestämmelserna lämnats till de lånehanterande myndigheterna. Om
några oklarheter fortfarande skulle kvarstå beträffande innebörden av dessa
bestämmelser får det förutsättas att framför allt boverket vidtar ytterligare
nödvändiga informationsåtgärder. Med hänvisning till det anförda avstyrks
motionerna Bo241 (fp) yrkande 1 och Bo420 (m) yrkande 7.

Som ett resultat av den översyn av ROT-programmet som genomfördes
år 1986 beslutade riksdagen bl.a. om vissa kompletteringar av villkoren för
ombyggnadslån (BoU 1986/87:7). En av dessa förändringar syftade till att
stärka hyresgästernas inflytande vid ombyggnader genom att krav på ett särskilt
s.k. hyresgästyttrande infördes. I motion Bo420 (m) yrkande 16 föreslås
en ändring av vissa regler enligt bostadssaneringslagen. Av motivtexten
framgår att motionärerna önskar att kravet på hyresgästyttrande i ombyggnadslåneförordningen
skall tas bort.

Utskottet behandlade föregående år ett motsvarande motionsyrkande och
anförde vid detta tillfälle:

När förslaget om införande av krav på hyresgästyttrande ursprungligen behandlades
av bostadsutskottet hösten 1986 underströks vikten av att hyresgästernas
inflytande över ombyggnader ökade. I detta sammanhang framhölls
bl.a. att ett ökat hyresgästinflytande enligt utskottets mening skapar
förutsättningar för att ombyggnadsverksamheten skall få en sådan omfattning
och inriktning att befintliga värden och kvaliteter tas till vara. Sedan
dess har utskottet i olika sammanhang vidhållit sin uppfattning om vikten av
ett verkligt hyresgästinflytande.

1989/90:BoU13

40

Inte heller vad som framförs i motion Bo420 (m) föranleder utskottet att
ändra detta ställningstagande. Motionsyrkandet avstyrks.

Formerna för hyresgästinflytandet över underhållet diskuteras i motion
Bo423 (fp) yrkande 16. Inflytandet bör enligt motionen utövas av de hyresgäster
som berörs av ombyggnaden och inte av hyresgästorganisation. Ombyggnadslån
bör därför endast beviljas om de berörda hyresgästerna tillstyrker
ombyggnaden. Vidare föreslås att ombyggnad inne i lägenhet endast
skall få genomföras efter lägenhetsinnehavarens tillstyrkan. Underhåll som
måste samordnas i hela fastigheten såsom exempelvis byte av rörstammar
skall emellertid kunna genomföras utan sådan tillstyrkan.

Bostadsutskottet har vid flera tidigare tillfällen behandlat och avstyrkt liknande
yrkanden om hyresgästinflytandet som förs fram i motion Bo423 (fp).
Enligt utskottets uppfattning torde hyresgästernas inflytande både underlättas
och förstärkas om deras intressen bevakas av en organisation. Utskottet
har också framhållit att bestämmelserna om hyresgästinflytande är avsedda
att vara neutrala i förhållande till hyresgästernas val av organisation. Denna
organisation kan således antingen exempelvis vara ansluten till Hyresgästernas
riksorganisation eller vara helt fristående och enbart representera hyresgästerna
i den berörda fastigheten. Något underlag som föranleder en omprövning
av dessa ställningstaganden har inte presenterats, varför utskottet
avstyrker motion Bo423 (fp) yrkande 16.

5.5.2 Stöd för underhåll av VA-näten

Vatten- och avloppsnäten (VA-näten) i många kommuner är enligt vad som
framhålls i två motioner mycket dåligt underhållna och till stora delar i behov
av att bytas ut. Förnyelsetakten av VA-näten bedöms emellertid vara alltför
långsam. Detta anses leda till samhällsekonomiska förluster genom läckande
vattenledningar och även bl.a. riskera kvaliteten på vårt dricksvatten.

För att lösa dessa problem bör enligt motion Bo239 (c) yrkande 1 regeringen
utforma ett långsiktigt åtgärdsprogram med syfte att säkerställa underhåll
och förnyelse av kommunernas VA-nät. Programmet bör omfatta redovisningar
av bl.a. miljöeffekterna av eftersatt underhåll, sysselsättningseffekter
av förnyelseåtgärderna samt frågan om den långsiktiga finansieringen
av förnyelsen. I motionens yrkande 3 föreslås att ett stimulansbidrag för
kommunernas upprustning av VA-nätet införs. Bidraget skall i första hand
beviljas för förbättringar som ger stora miljöfördelar. En rimlig nivå på bidraget
anges vara 15 % av ett schablonberäknat bidragsunderlag. Regeringen
föreslås under nästa budgetår få fatta beslut om bidraget inom en ram
av 100 milj. kr. I yrkande 4 föreslås slutligen 25 milj. kr. avsättas till ett nytt
anslag för att finansiera stimulansbidraget.

Även i vänsterpartiet kommunisternas partimotion Bo234, med motivtexten
i motion Jo525, framhålls att ett statligt stöd måste införas för att påskynda
förnyelsen av VA-näten. Riksdagen föreslås hos regeringen begära
förslag om ett ROT-program för kommunernas åtgärder på VA-sidan. Villkoren
för lån och bidrag för ett sådant VA-ROT-program föreslås utformas
på ett sätt liknande vad som gäller för bostadsförbättringsprogrammet.

Bostadsutskottet delar den i motionerna framförda uppfattningen att det

1989/90:BoU13

41

växande behovet av underhåll, reinvesteringar och förnyelse i det kommunala
anläggningsbeståndet ger anledning till oro. Ökade insatser på detta
område under de närmaste åren är sannolikt nödvändiga i många kommuner.
Utskottet ställer sig däremot avvisande till tanken att bygga ut det statliga
bostadsförbättringsstödet till att även omfatta VA-näten eller att införa
ett stimulansbidrag med den inriktning som nu föreslås. Under senare år har
utskottet vid flera tillfällen behandlat motionsyrkanden om olika former av
statliga insatser för att stödja kommunernas underhåll av VA-näten. Vid
dessa tillfällen har understrukits att underhållet av VA-näten primärt är en
kommunal uppgift. Problemen med eftersatt underhåll av anläggningsbeståndet
har olika karaktär och omfattning i skilda delar av landet och fordrar
olika typer av lösningar. Föregående år (1988/89:BoU7 s. 56) anförde utskottet
vidare:

Bostadsutskottet delar således uppfattningen i de ovan refererade motionerna
att ökade insatser på detta område är nödvändiga. Sådana insatser är
emellertid enligt utskottets uppfattning väl kommunalekonomiskt motiverade
och bör komma till stånd både för att undvika kapitalförstöring och för
att på sikt uppnå lägre driftkostnader. Något omfattande statligt stöd till förnyelsen
av kommunernas anläggningstillgångar enligt bostadsförbättringsprogrammets
modell bör därför inte införas. Statens insatser på detta område
bör som hittills i huvudsak inriktas på att stödja forsknings- och utvecklingsarbete
samt att genom bl.a. olika myndigheter delta i rådgivningen till
kommunerna.

Bostadsutskottet vidhåller denna uppfattning. Den nuvarande ansvarsfördelningen
mellan stat och kommun beträffande det kommunala anläggningsbeståndet
bör bibehållas. Med hänvisning till vad utskottet anfört om underhållet
av kommunernas VA-nät avstyrks sålunda motion Bo239 (c) yrkandena
1, 3 och 4 samt vänsterpartiet kommunisternas partimotion Bo234.

5.6 Räntebidrag

5.6.1 Inledning

Huvuddelen av de motioner som väckts under allmänna motionstiden 1990
och som rör räntebidragssystemet behandlar utskottet senare under år 1990
i anslutning till den aviserade propositionen om bostadsfinansieringen. I nu
föreliggande betänkande behandlas fyra motionsyrkanden om vissa räntebidragsregler
vid belåning av gruppbostäder, servicehus och ålderdomshem.
Vidare behandlas tre motionsyrkanden om räntebidrag vid överlåtelse av
bostadshus som ägs av allmännyttiga bostadsföretag.

5.6.2 Räntebidrag vid belåning av gruppbostäder, servicehus och
ålderdomshem

Riksdagen har under de senaste åren fattat skilda beslut i avsikt att underlätta
finansieringen av ålderdomshem och servicebostäder. Här bör erinras
om att riksdagen såväl år 1987 som år 1988 fattat beslut i avsikt att uppnå en
bättre finansiering för ny- och ombyggnad av ålderdomshem (BoU
1986/87:15 och BoU 1987/88:12). Under vissa förutsättningar kan numera

1989/90:BoU13

42

bostadslån utgå till ny- och ombyggnad av ålderdomshem. Bl.a. gäller då att
dessa bostäder skall ha en viss standard vad gäller lägenhetsyta och utrustning.
Lägenheten skall sålunda ha en minimistandard som innebär att den
består av minst ett rum och kokskåp samt ha toalett och dusch och vara planerad
så att den kan användas av rullstolsbundna eller på annat sätt handikappade
personer. Avsteg av denna omfattning beträffande utrymmes- och
utrustningsstandard från vad i bostadsfinansieringssammanhang brukar kallas
fullvärdiga bostäder godtas inte när det gäller andra kollektiva boendeformer.
Vad avser kollektiva boendeformer som alternativ till institutionsvård
får, enligt boverkets föreskrifter, mindre avsteg göras exempelvis i fråga
om köksutrustning eller den enskilda lägenhetens yta under förutsättning att
sådana avsteg kompenseras av intilliggande gemensamma utrymmen och utrustning.
I sådana fall gäller att den bostadsgrupp som delar på de gemensamma
utrymmena inte får överstiga sex lägenheter.

Även andra olikheter finns i belåningshänseende mellan de nu diskuterade
boendeformerna. Sålunda kan bostadslån förenade med räntebidrag
lämnas för personalutrymmen i ålderdomshem medan, när det gäller bl.a.
bostäder i servicehus för äldre, räntebidrag beräknas endast till de gemensamma
utrymmen som omfattas av upplåtelseavtalen för bostäderna.

Flera av de regler som nu redovisats tas upp i fyra motioner som bör behandlas
i detta sammanhang. I motion Bo204 (s) förordas ett riksdagens tillkännagivande
till regeringen om en större grad av flexibilitet när det gäller
finansieringen av servicelokaler och servicehus. Bl.a. bör enligt motionärerna
övervägas den regel som säger att räntebidrag i servicehus endast utgår
till de gemensamma utrymmen som omfattas av upplåtelseavtalen för bostäderna.
I vänsterpartiet kommunisternas partimotion Bo243 yrkande 2 förs
fram ett liknande förslag. Där föreslås att räntebidrag skall utgå för gemensamhetsutrymmen
i gruppbostäder, även i det fall huvudmannen står för hyreskostnaden.
Även i de två andra motionerna som behandlas i detta sammanhang
- motionerna Bo208 (s) och Bo230 (s) - förs fram förslag om flexiblare
tillämpning och större enhetlighet av bostadslånebestämmelserna.

Det kan upplysas att socialstyrelsen och boverket har i uppdrag att göra
en översyn av lånereglerna för gruppbostäder och servicehus.

Utskottet vill med anledning av motionerna erinra om att frågan om
boende för äldre inte enbart och inte heller huvudsakligen bör grundas på
övervägandena som utgår från dagens bostadsfinansieringssystem. Detta
system, som principiellt har en generell uppbyggnad, har ursprungligen tillkommit
för att finansiera bostäder av ”traditionellt slag”. När de boende efterfrågat
även andra typer av bostäder har det i många fall ansetts rimligt att
även sådana bostäder skall kunna finansieras inom ramen för detta system.
De regler som därvid kommit att gälla kan å ena sidan i det enskilda fallet
och sett i det sammanhang de beslutats te sig rimliga. Å andra sidan kan de,
sett ur ett större perspektiv, te sig svårförståeliga och kanske mindre rationella.
Utformningen av regelsystemet är ett uttryck för statsmakternas önskan
att utveckla nya boendeformer.

Som framgår bl.a. av de nu behandlade motionerna och vad som anförts
ovan finns skillnader i lånevillkoren m.m. mellan olika boendeformer för
äldre. En viss osäkerhet råder beträffande tillämpningen av regelsystemet.

1989/90:BoU13

43

Det finns därför anledning att se över reglerna när det gäller belåningen av
sådana kollektiva boendeformer som motionärerna aktualiserat. Även enligt
utskottets mening är en översyn motiverad.

I en sådan översyn bör övervägas om och i så fall hur ett system för finansiering
av de nu diskuterade boendeformerna skall skapas så att belåningen
i sig inte styr valet av boendeform. Bl.a. bör övervägas möjligheterna till
enhetligare belåning avseende t.ex. personalutrymmen vid de olika boendeformerna.
Räntebidrag lämnas för närvarande till kostnaderna för lokaler åt
den personal som krävs för verksamheten vid ålderdomshemmet. Det bör
sålunda övervägas om motsvarande regler bör gälla även beträffande andra
boendeformer för äldre.

Beträffande ålderdomshemmen gäller att bedömningen av hur många lägenheter
som bör dela på gemensamma utrymmen skall göras utifrån vad
som är lämpligt i varje enskilt byggnadsprojekt. Det bör övervägas om det
är lämpligt att skapa enhetliga och mera flexibla regler avseende storleken
av den grupp som skall dela på gemensamma utrymmen och låta de regler
som gäller beträffande ålderdomshemmen gälla också de övriga boendeformer
som nu diskuteras.

Även andra frågor som tagits upp av motionärerna såsom t.ex. om det är
rimligt att räntebidrag utgår också för vissa gemensamma utrymmen som
inte omfattas av upplåtelseavtal för bostäderna bör övervägas. Utskottet vill
i sammanhanget, som framgått ovan, också erinra om att riksdagen hösten
1989 med anledning av en reservation till socialutskottets betänkande
1989/90:SoU12 som sin mening givit regeringen till känna att regeringen
borde överväga hur en ekonomisk stimulans skulle tillföras kommuner och
landsting avseende gruppbostäder för dementa. I vår har socialutskottet att
behandla motioner (m, fp, c, vpk) om ekonomisk stimulans för gruppboende.
Huruvida även dessa frågor bör omfattas av de nu förordade övervägandena
får avgöras i samband med riksdagens behandling av dessa motioner.

Till undvikande av missförstånd vill utskottet dock slå fast att reglerna för
bostadslån för ny- och ombyggnad av ålderdomshem vad gäller utrymmesoch
utrustningsstandard inte får förändras. I avsikt att slå vakt om den boendeform
som ålderdomshemmet representerar bör den nu förordade översynen
ta sikte på att denna boendeform i belåningssammanhang ges viss särställning.

Sammanfattningsvis anser utskottet att riksdagen med anledning av de nu
behandlade motionerna Bo204 (s), Bo208 (s), Bo230 (s) och vänsterpartiet
kommunisternas partimotion Bo243 yrkande 2 bör hemställa hos regeringen
om en översyn av reglerna för finansieringen av olika typer av bostäder för
äldre. Syftet med översynen bör, som framgått ovan, vara att göra bostadsfinansieringssystemet
neutralt i förhållande till valet av boendeform. I så
måtto har frågan också anknytning till de överväganden om ett nytt bostadsfinansieringssystem
som pågår i regeringens kansli.

Vad utskottet nu med anledning av motionerna anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna. Frågan om i vilka former översynen bör

1989/90:BoU13

44

bedrivas bör överlåtas åt regeringen att besluta. Det kan därvid kanske visa
sig lämpligt att den nu aktualiserade översynen görs inom ramen för det uppdrag
som givits socialstyrelsen och boverket. Resultatet av övervägandena
bör regeringen i förening med sin syn på frågan redovisa för riksdagen.

5.6.3 Slopande av räntebidrag vid övertagande av fastigheter ägda av
allmännyttiga bostadsföretag

I tre motioner föreslås riksdagen som sin mening ge regeringen till känna att
räntebidrag skall kunna utgå när allmännyttiga bostadsföretag eller sådana
företags bostadsbestånd överlåts. Förslag med denna innebörd förs fram i
motion Bo249 (c) yrkande 7, i moderata samlingspartiets partimotion Bo403
yrkande 9 och motion Bo423 (fp) yrkande 11.

Frågan om slopande av räntebidrag vid övertagande av allmännyttiga bostadsföretags
fastigheter behandlade utskottet hösten 1987 (BoU 1987/88:3)
med anledning av en proposition (prop. 1986/87:168). Beslutets innebörd
kan sammanfattas sålunda.

Sedan mitten av år 1987 gäller följande. Räntebidrag lämnas i princip inte
för de lån som tas över av den nye ägaren när ett allmännyttigt företag överlåts.
Inte heller lämnas räntebidrag om kommunens inflytande i företaget
upphör. Motiven för regeringens förslag var att de allmännyttiga bostadsföretagen
har en central roll i den sociala bostadspolitiken. Förutsättningarna
för hyressättningen ändras om en kommun mister sitt enda allmännyttiga
bostadsföretag. Även på orter med flera sådana företag kan en försäljning
av ett av företagen eller delar av det försämra jämförelsematerialet vid
hyressättningen. Kommuninvånarna får mindre möjligheter att välja ett
självkostnadsbaserat boende.

Vid behandlingen av proposition 1986/87:168 hösten 1987 avstyrkte utskottet
motioner (m), (fp) och (c) om avslag på regeringens förslag. Även
våren 1988 och våren 1989 avstyrkte utskottet motioner i frågan från dessa
partier.

Utskottet finner inte anledning ändra ståndpunkt. Med hänvisning till vad
i det ovannämnda betänkandet anförts avstyrks de nu behandlade motionsförslagen
(m), (fp) och (c). Det kan erinras om att i 1990 års budgetproposition
(prop. 1989/90:100 bil. 13 s. 23-24) lämnas en av riksdagen begärd redovisning
av de nu behandlade reglerna.

5.7 Vissa temporära bostadsstöd

5.7.1 Hyresrabatter

Hösten 1982 infördes ett system med hyresrabatter (tidigare benämnda temporära
hyresrabatter) i form av särskilda statsbidrag vid ny- eller ombyggnad.
Statsbidrag till hyresrabatter i bostadshus har lämnats under viss förutsättning
till ägare av bostadshus med hyres- eller bostadsrättslägenheter.
Villkoret är att huset har uppförts eller byggts om med stöd av lån enligt
bostadsfinansieringsförordningen och att byggnadsarbetena har påbörjats
under senare delen av år 1982 eller under något av åren 1983 eller 1984. Maximalt
bidrag under det första året av bidragstiden var 60 kr./m2 för hus där

1989/90:BoU13

45

byggnadsarbetena påbörjades under perioden 1982-1983 och 45 kr./m2 för
hus där byggnadsarbetena påbörjades under år 1984. Bidraget minskas med
en femtedel per år. För ombyggnad av hus i Norrbottens län har bidrag kunnat
utgå även för byggnadsarbeten som påbörjats under år 1985.

Förslag om en avveckling av hyresrabatterna lämnas i motion Bo236 (m)
yrkande 1 d. I sin motivering härför hänvisar motionärerna bl.a. till behovet
av besparingar på statsbudgeten.

Som framgår av redovisningen ovan lämnas inga nya hyresrabatter sedan
utgången av år 1985. Genom den årliga avtrappningen av rabatterna med
en femtedel av det ursprungliga beloppet innebär detta att hyresrabatterna i
princip kommer att vara helt avvecklade inom kort. Utskottet vidhåller med
hänvisning härtill sin uppfattning att det måste anses rimligt att statsmakterna
står fast vid gjorda utfästelser och att hyresrabatter därför skall kunna
utgå under den trots allt begränsade tidsperiod som ursprungligen avsetts.
Utskottet avstyrker med hänvisning till det nu anförda motion Bo236 (m)
yrkande 1 d.

5.7.2 Återflyttningsbidrag och nybyggnadsbidrag

Riksdagen beslutade hösten 1986 dels om en försöksverksamhet med bidrag
till bostadskostnader efter ombyggnad - återflyttningsbidrag (tidigare benämnt
kvarboendegaranti), dels om ett bidrag vid nybyggnad av vissa bostäder
- nybyggnadsbidrag (tidigare benämnt hyresrabatt).

Återflyttningsbidrag har enligt beslutet lämnats under tre år fr.o.m. år
1987 för att dämpa höjningarna av bostadskostnaderna för de hyresgäster
och bostadsrättshavare som bor kvar efter en ombyggnad. Några nya bidrag
lämnas sålunda inte efter utgången av år 1989. Fullt bidrag utgår under det
första bidragsåret, varefter bidragen trappas ned med en tredjedel under
vart och ett av de följande två åren för att helt upphöra efter tre år.

Förslag om en avveckling av återflyttningsbidragen förs fram i två motioner.

Med hänvisning till att man motsatt sig införandet av återflyttningsbidragen
föreslås i motion Bo236 (m) yrkande 1 c att bidragen skall avvecklas. I
motion Bo423 (fp) yrkande 24 föreslås bidragen avvecklade av besparingsskäl.

Som framgår av redovisningen ovan utgår fr.o.m. innevarande år inte
längre några nya återflyttningsbidrag. I takt med att tidigare beslutade bidrag
trappas av kommer därmed bidragsgivningen att helt upphöra inom
några få år. Det är rimligt att staten står fast vid tidigare gjorda utfästelser
och att bidragsgivningen trappas ned på det sätt som ursprungligen avsetts.
Motionerna Bo236 (m) yrkande 1 c och Bo423 (fp) yrkande 24 avstyrks med
hänvisning till det nu anförda.

Enligt motion Bo217 (vpk) infördes ”kvarboendegarantin” från år 1987
för att något dämpa hyreshöjningen vid kvarboende eller återflyttning efter
ombyggnad - detta i väntan på en översyn av hela ombyggnadsfinansieringen
och hyressättningsprinciperna. Med hänvisning till att denna översyn
ännu pågår förordas - yrkande 1 - att möjligheten att söka bidrag skall förlängas
med ett år eller tills dess ett nytt helhetssystem träder i kraft. När det

1989/90:BoU13

46

gäller erfarenheterna av bidragsformen finns det enligt motionären en berättigad
irritation från de boende över att bidraget betalas till fastighetsägarna.
Med hänvisning härtill förordas - yrkande 2 - att bidragen i stället skall utbetalas
till de boende.

Utskottet är inte berett ställa sig bakom förslaget i motion Bo217 (vpk)
om en förlängning av återflyttningsbidragen. Behovet av framtida stödåtgärder
får enligt utskottets mening bedömas bl.a. i anslutning till kommande
förslag avseende bostadsfinansieringen m.m. Utskottet är mot bakgrund
härav inte heller berett förorda någon ändring i vad avser sättet för utbetalningen
av bidragen. Motion Bo217 (vpk) avstyrks sålunda.

Nybyggnadsbidrag har lämnats vid nybyggnad av hyres- och bostadsrättshus
på vissa orter under förutsättning att preliminärt lånebeslut eller dispens
för påbörjande har meddelats efter den 4 november 1986 och byggnadsarbetena
påbörjats före utgången av år 1988. Nybyggnadsbidragen uppgick till
60 kr./m: under det första året och till 30 kr./m2 under det andra året efter
husets färdigställande. Bidrag till nybyggnader utgår bl.a. på de orter där
begränsningar har införts i fråga om igångsättning av ombyggnader.

Förslag om en avveckling av nybyggnadsbidragen lämnas i motionerna
Bo236 (m) yrkande 1 b och Bo423 (fp) yrkande 25. Motiveringarna härför
är dels att motionärerna motsatt sig införandet av de aktuella bidragen, dels
behovet av besparingar på statsbudgeten.

Som framgår av redovisningen ovan lämnas inga nya nybyggnadsbidrag
efter utgången av år 1988. Med avseende på att bidragen endast utgår under
två år innebär detta att bidragsgivningen kommer att vara helt avvecklad
inom en mycket nära framtid. Med anslutning till vad utskottet ovan anfört
beträffande återflyttningsbidragen är det enligt bostadsutskottets mening
också i detta fall rimligt att staten fullföljer gjorda utfästelser. De i bostadsbyggnadsprocessen
involverade bör kunna räkna med att så sker. En ryckighet
i planeringen, sorn i andra sammanhang kritiseras inte minst i motioner
från moderata samlingspartiet och folkpartiet, blir följden om bidrag inte
kan påräknas såsom ursprungligen avsetts. Bostadsutskottet avstyrker förslagen
i motionerna Bo236 (m) yrkande 1 b och Bo423 (fp) yrkande 25.

5.7.3 Ungdomsbostadsstöd

Som ett medel för att förbättra ungdomens bostadssituation infördes våren
1987 (BoU 1986/87:16) ett särskilt ungdomsbostadsstöd. Stödet utgår i form
av ett särskilt bidrag till kommuner med brist på bostäder för ungdomar, enligt
regeringens bestämmande. En förutsättning för stöd är att kommunen
eller av kommunen utsett organ förmedlar genomgångsbostäder för ungdomar.
För lägenheter upplåtna och förmedlade på detta sätt lämnas bidrag
med ett belopp som motsvarar 200 kr. per månad under den tid uthyrning
pågår, dock längst till dess hyresgästen fyller 25 år. För en ungdomsbostad
som upplåts åt makar eller sambor upphör stödet när någon av dem uppnått
denna ålder.

Avser uthyrningen en nybyggd eller ombyggd lägenhet som upplåtits som
genomgångsbostad för ungdom alltsedan den färdigställts, gäller som en ytterligare
förutsättning för bidrag att det i sin helhet tillgodoförs fastighets -

1989/90:BoU13

47

ägaren som produktionsstöd. De bidrag kommunen får för andra ungdomsbostäder
än de nu nämnda får användas på det sätt som kommunen finner
lämpligt för att främja tillkomsten av ungdomsbostäder. Det kan t.ex. gälla
bidrag till självbyggeri med anknytning till ungdomsbostäder eller stimulanser
till fastighetsägare för uthyrning av outhyrda lägenheter. För studentbostäder
gäller särskilda regler.

Krav på en avveckling av ungdomsbostadsstödet förs fram i tre motioner.

1 motion Bo236 (m) yrkande 1 a föreslås att ungdomsbostadsstödet avvecklas
fr.o.m. den 1 juli 1990 - detta med hänvisning till behovet av besparingar
på statsbudgeten.

Enligt motion Bo420 (m) leder ungdomsbostadsstödet inte till att en enda
ny bostad tillkommer samtidigt som ytterligare subventioner av denna typ
snedvrider bostadsmarknaden ännu mer. I motionens yrkande 8 a hemställs
därför att ungdomsbostadsstödet skall avvecklas.

Med hänvisning till att man motsatt sig införandet av ett särskilt ungdomsbostadsstöd
föreslås stödet avvecklat i motion Bo423 (fp) yrkande 23.

Ungdomsbostadsstödet infördes så sent som år 1987. De skäl som vägledde
införandet av stödet äger enligt bostadsutskottets mening fortfarande,
och i många fall förstärkt, giltighet. Med avseende på bostadssituationen på
många orter är ett fortsatt stöd motiverat. För att stödet skall kunna få sin
avsedda effekt måste det naturligtvis få vara i kraft under en så lång tid att
kommuner och fastighetsägare hinner genomföra erforderliga planeringsoch
byggnadsåtgärder m.m. Utskottet avstyrker med hänvisning till det nu
anförda motionerna Bo236 (m) yrkande 1 a, Bo420 (m) yrkande 8 a samt
Bo423 (fp) yrkande 23.

5.8 Tilläggslån m.m.

Tilläggslån kan utgå för ombyggnad av vissa kulturhus och för grundförstärkningsåtgärder
i kulturhistoriskt värdefulla bostadshus. För bostadshus
upplåtna med hyres- eller bostadsrätt kan tilläggslån utgå till åtgärder mot
vissa byggskador och byggfel samt för vissa andra ombyggnadsåtgärder i bostadshus
yngre än 30 år. Vidare kan tilläggslån lämnas för arkeologiska undersökningar
i samband med bostadsbyggande.

Riksdagen har för innevarande budgetår fastställt två ramar för beslut avseende
tilläggslångivningen. Den första ramen avser riksantikvarieämbetets
tillstyrkanden av ombyggnader och grundförstärkningar av kulturhistoriskt
värdefull bebyggelse. Av denna ram, som förutom tilläggslångivningen även
avser förhöjt låneunderlag enligt ombyggnadslåneförordningen, får en viss
del disponeras för tilläggslån för arkeologiska undersökningar. För budgetåret
1989/90 är ramen för riksantikvarieämbetets tillstyrkanden fastställd till
130 milj. kr., varav högst 2,5 milj. kr. för arkeologiska undersökningar. Den
andra ramen avser beslut om tilläggslån för åtgärder som syftar till att avhjälpa
byggskador och byggfel m.m. eller för mer genomgripande ombyggnadsåtgärder
av annat slag i bostadshus som är yngre än 30 år. Från denna
ram avräknas även det stöd som kan utgå till kommuner enligt förordningen
om statsbidrag för vissa tillgänglighetsfrämjande åtgärder på kvartersmark.
Denna s.k. beslutsram uppgår under innevarande budgetår till totalt
225 milj. kr.

1989/90:BoU13

48

Bidrag för tillgänglighetsfrämjande åtgärder på kvartersmark har kunnat
utgå sedan år 1985. Enligt budgetpropositionen har emellertid efterfrågan
på detta stöd varit liten under de senaste åren. De behov som kan finnas av
att vidta denna typ av åtgärder anses dessutom kunna finansieras med andra
stödformer. Av dessa skäl föreslår regeringen att den särskilda bidragsgivningen
för tillgänglighetsfrämjande åtgärder på kvartersmark upphör vid utgången
av budgetåret.

Bostadsutskottet har inget att invända mot den av regeringen förordade
avvecklingen. Regeringsförslaget tillstyrks.

Bostadsministern föreslår i budgetpropositionen att tillstyrkanderamen för
kulturhistoriskt värdefull bebyggelse fastställs till 130 milj. kr. för budgetåret
1990/91, dvs. till samma belopp som för innevarande år. Av detta belopp föreslås
liksom hittills högst 2,5 milj. kr. få disponeras för lån till arkeologiska
undersökningskostnader. Förslaget om tillstyrkanderamens storlek läggs
fram med hänvisning till det nuvarande ansträngda läget inom byggområdet.

Yrkanden om att tillstyrkanderamen skall höjas i olika omfattning framställs
i fyra motioner. Förslagen motiveras med att behoven av medel för kulturhistoriskt
värdefull bebyggelse klart anses överstiga den av regeringen
föreslagna ramen. Tillstyrkanderamen föreslås i motionerna Bo226 (vpk) yrkande
1 och Bo240 (c) yrkande 1 höjas till 165 milj. kr., i motion Bo236 (m)
yrkande 2 a till 230 milj. kr. och i motion Bo423 (fp) yrkande 31 till 140 milj.
kr. I den sistnämnda motionen framgår det dock av motivtexten att motionärerna
förordar en tillstyrkanderam på 150 milj. kr. Förslaget i motion Bo226
(vpk) yrkande 1 innebär förutom den föreslagna ramhöjningen även en regeländring
för ramavräkningen innebärande att förhöjt låneunderlag avseende
lån till kulturhistoriskt värdefull bebyggelse inte i fortsättningen skall
avräknas från ramen.

Bostadsutskottet har vid ett flertal tillfällen betonat vikten av att ett statligt
stöd till kulturhistoriskt värdefull bebyggelse kan lämnas utöver det stöd
som utgår till övrig bebyggelse. Utskottet har också hävdat att stödet måste
ges en sådan omfattning att inte ovärderliga kulturvärden går till spillo genom
att finansieringen av nödvändiga reparations- och ombyggnadsåtgärder
inte kan lösas. Betydelsen av att nödvändiga åtgärder vidtas i den kulturhistoriskt
värdefulla bebyggelsen även i ett besvärligt arbetsmarknadsläge
medförde att ombyggnadslån till sådan bebyggelse undantogs från den
minskning av räntebidragen som hösten 1988 beslutades för andra ombyggnadsåtgärder.
Så till vida intar den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen
redan en särställning i stödhänseende. För att ombyggnadsåtgärder skall
kunna vidtas i denna bebyggelse krävs dock i många fall att utöver de vanliga
ombyggnadslånen även förhöjt låneunderlag eller tilläggslån kan erbjudas.
Vikten av detta stöd kan därför inte nog understrykas. Mot denna bakgrund
är det givetvis oroväckande att berörda myndigheter bedömer att behovet
av tilläggslån och förhöjt låneunderlag klart överstiger vad som för närvarande
kan utgå enligt gällande ramar för stödet.

Vad utskottet har haft att väga in är således en önskan att i större utsträckning
tillgodose välmotiverade förslag om höjda ramar för stödet till den kulturhistoriskt
värdefulla bebyggelsen och de krav på återhållsamhet som såväl
den nuvarande ansträngda situationen inom byggområdet som det finanspo -

l989/90:BoU13

49

4 Riksdagen 1989190. 19 sami. Nr 13

litiska läget ställer. Utskottets överväganden i frågan har lett fram till slutsatsen
att tillstyrkanderamen för nästa budgetår bör bestämmas till ett i förhållande
till regeringsförslaget med 35 milj. kr. förhöjt belopp, dvs. på den nivå
som föreslagits i motionerna Bo226 (vpk) och Bo240 (c). Nuvarande regler
för avräkning från tillstyrkanderamen bör dock behållas. Denna relativt
stora ramökning som utskottet förordar torde ge möjlighet till att angelägna
projekt kan tidigareläggas och i större omfattning komma till stånd. På sikt
torde detta möjliggöra en bättre balans mellan den tillgängliga ramen och
önskemålen om stöd för de aktuella ändamålen.

Utskottet föreslår mot den ovan redovisade bakgrunden att riksdagen
med anledning av förslaget i budgetpropositionen samt motionerna Bo226
(vpk) yrkande 1 såvitt nu är i fråga, Bo240 (c) yrkande 1 och Bo423 (fp)
yrkande 31 medger att tillstyrkanderamen för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse
fastställs till 165 milj. kr. samt till regeringen ger till känna vad som
övrigt anförts i denna fråga. Motion Bo236 (m) yrkande 2 a avstyrks.

Utskottet är inte berett föreslå sådana ändrade regler för avräkning mot
tillstyrkanderamen som föreslås i motion Bo226 (vpk) yrkande 1 såvitt nu är
i fråga. Detta yrkande avstyrks sålunda.

Som en delram av den ovan behandlade tillstyrkanderamen har regeringen
föreslagit att högst 2,5 milj. kr. skall få disponeras för tilläggslån till
arkeologiska undersökningar i samband med bostadsbyggande. I motion
Bo236 (m) yrkande 2 b föreslås att denna delram utvidgas med 7,5 milj. kr.
till totalt 10 milj. kr.

Delramen för arkeologiska undersökningar har varit oförändrad sedan
möjligheten till detta stöd infördes år 1987. Hittills har emellertid inte ramens
storlek utgjort någon restriktion för stödgivningen till det aktuella ändamålet.
Riksantikvarieämbetet, som är ansvarig myndighet i frågan om stödet
till arkeologiska undersökningar, har inte heller för det kommande budgetåret
begärt att få denna delram utvidgad. Av detta skäl avstyrker utskottet
motion Bo236 (m) yrkande 2 b och tillstyrker regeringens förslag.

Utskottet övergår nu till att behandla frågan om tilläggslån till åtgärder i
bostadshus som är yngre än 30 år. I motion Bo423 (fp) yrkande 30 föreslås
en avveckling av tilläggslångivningen till bostadshus yngre än 30 är från den
1 juli 1990.

Förslaget i motion Bo423 (fp) läggs fram utan att närmare motiv för den
förordade avvecklingen anförs. Utgångspunkten för en vidare diskussion i
frågan om tilläggslånens användning för denna typ av bebyggelse saknas därför.
Utskottet hade även föregående år (1988/89:BoU7 s. 73) att ta ställning
till ett liknande motionsyrkande. Vid detta tillfälle underströks vikten av att
byggskador och byggfel i hyres- och bostadsrättshus yngre än 30 år kan åtgärdas.
Utskottet framhöll vidare att tilläggslånen i dag till stor del används i
syfte att avhjälpa brister i bl.a. miljonprogrammets bostadsområden som har
samband med att oprövad teknik och delvis olämpliga byggnadsmaterial användes
i bostadsproduktionen under denna period. Motionsyrkandet avstyrktes
med hänvisning till att en avveckling av de diskuterade tilläggslånen
utan att samtidigt erbjuda någon alternativ finansiering torde kunna innebära
att nödvändiga förnyelseåtgärder inte kommer till stånd. Bostadsutskottet
vidhåller denna uppfattning. Motion Bo423 (fp) yrkande 30 avstyrks.

1989/90:BoU13

50

I budgetpropositionen föreslås att beslutsramen för bostadshus yngre än 30
är bör fastställas till 220 milj. kr. för nästa budgetår. Den föreslagna ramnivån,
som innebär en minskning med 5 milj. kr. i förhållande till föregående
år, motiveras bl.a. med att bidragsgivningen för tillgänglighetsfrämjande åtgärder
enligt det ovan behandlade förslaget upphör vid budgetårsskiftet och
således fortsättningsvis inte belastar den aktuella ramen.

I två motioner lämnas olika förslag till förändringar av den aktuella ramen.
I motion Bo226 (vpk) yrkande 2 föreslås, med hänvisning till ett förslag
från länsbostadsnämnderna, att ramen bör vidgas med 230milj. kr. till
450milj. kr. Enligt motion Bo236 (m) yrkande 2 c bör tillstyrkanderamen
tvärtom minskas med 100 milj. kr. till 120milj. kr.

De åtgärder som kan stödjas med den aktuella formen av tilläggslån är,
som utskottet ovan framhållit, mycket angelägna. Det är därför nödvändigt
att stödet ges en sådan inriktning och omfattning att reparations- och upprustningsarbetet
i det drabbade fastighetsbeståndet kan fortsätta. Boverket
har i samband med sin översyn av ombyggnadsstödet övervägt eventuella
behov av förändringar av tilläggslångivningen i dessa avseenden. Förslag i
frågan har nyligen överlämnats till regeringen. Det är bl.a. mot denna bakgrund
som regeringens förslag om ramnivå skall ses. Bostadsutskottet är således
inte nu berett att förorda någon förändring vad avser beslutsramen för
bostadshus yngre än 30 år. Regeringens förslag tillstyrks och motionerna
Bo226 (vpk) yrkande 2 samt Bo236 (m) yrkande 2 c avstyrks.

5.9 Stöd för bostadsförbättring m.m.

5.9.1 Inledning

Ett flertal olika låne- och bidragsformer har inrättats för att förbättra bostädernas
och bostadsområdenas utformning i olika avseenden. De bidragsformer
som nu har aktualiserats i propositionen och i motioner är radonbidraget
till egnahem, bostadsanpassningsbidraget, hissbidraget samt bidraget till
konstnärlig utsmyckning. Utskottet behandlar inledningsvis motionsförslag
angående omfattningen av det statliga stödet för vissa radoninsatser.

5.9.2 Stöd för vissa radoninsatser

För egnahem kan sedan den 1 juli 1988 ett s.k. radonbidrag utgå. Bidraget
kan lämnas om radondotterhalten i huset överstiger det gränsvärde som socialstyrelsen
anger som godtagbart från hälsoskyddssynpunkt - för närvarande
satt till 400 Bq/m3(Bq=bequerel). Bidraget lämnas under vissa förutsättningar
med 50 % av skälig kostnad för saneringsåtgärderna, dock högst
med 15 000 kr. Bidrag under 1 000 kr. betalas inte ut. För hyres- och bostadsrättshus
kan i stället bostadslån utgå om radonåtgärderna utförs i samband
med en ombyggnad. Tilläggslån kan då utgå om kostnaden för åtgärderna
överstiger husets ekonomiska bärkraft. I andra fall kan s.k. räntestöd utgå.

I fem motioner diskuteras dels villkoren för radonbidragen till egnahem,
dels behovet av vissa andra insatser för att komma till rätta med radonproblemen.
Enligt motion Bo220 (s) kan kostnaderna för saneringsåtgärderna
ibland bli så höga att de överstiger vad som är möjligt att finansiera med

1989/90:BoU13

51

bidraget. I sådana fall anser motionärerna att en möjlighet till förhöjt bidrag
bör införas, alternativt att bidragsgivningen bör kompletteras med en möjlighet
att erhålla tilläggslån även för egnahem. Enligt motion Bo423 (fp) yrkande
33 bör ett lägre gränsvärde än 400 Bq/m1 för stöd till radonsaneringsåtgärder
övervägas och 40 milj. kr. anslås för att åtgärda sådana hus som ligger
under detta gränsvärde. Även i motion Bo544 (c) yrkande 7 diskuteras
gränsvärdet och föreslås att stöd skall kunna utgå till åtgärder i egnahem med
en radondotterhalt över 200 Bq/nr\ Yrkandet innebär också att maximibeloppet
för radonbidraget bör höjas från 15 000 kr. till 25 000 kr. I yrkande 6 i
samma motion föreslås att kommunerna genom statligt stöd stimuleras till
att genomföra en fullständig kartläggning av förekomsten av radon i bostäder.
Förslagen i motion Bo544 (c) anses innebära behov av ett medelstillskott
på 10milj. kr.

I miljöpartiet de grönas partimotion Bo247 yrkande 3 såvitt nu är i fråga
föreslås ett statligt stimulansstöd för kommunernas uppsökande åtgärder
och sanering av radonhus på sammanlagt 50milj. kr. Behovet av tillräckliga
resurser för olika radoninsatser vid byggforskningsinstitutet och för kommunernas
kartläggningsarbete framhålls i motion Bo554 (c), med motivtexten i
motion Jo871. Yrkandet i motionen innebär att riksdagen hos regeringen
skall begära en fortlöpande redovisning av arbete med radon i bostäder.

Utskottet inleder med att behandla de motionsyrkanden som avser villkoren
för radonbidraget. Dessa villkor övervägdes ingående i samband med att
riksdagen år 1988 (BoU 1987/88:10 s. 61-63) beslutade att införa ett särskilt
radonbidrag för saneringsåtgärder i egnahem. Vad gäller de gränsvärden för
radondotterhalten i huset som sedermera kommit till uttryck i gällande förordning
anförde utskottet:

Regeringens förslag knyter an till de gränsvärden som ställs upp med stöd av
hälsoskyddslagstiftningen och - i fråga om nivån efter åtgärd - byggnadslagstiftningen.
Dessa gränsvärden bör också enligt utskottets mening vägleda
bidragsgivningen. Därigenom säkras att statens bidragsgivning vid varje tidpunkt
styrs av samma riskbedömningar som ligger till grund för samhällets
övriga insatser mot radon i bebyggelsen.

Bostadsutskottets ställningstagande innebar således att särskilda radongränsvärden
inte borde fastställas för de lån och bidrag som kan utgå för saneringsåtgärder
i bostäder. I stället beslutade riksdagen att bidragsgivningen
i detta avseende skulle göras avhängig hälsoskyddslagstiftningen. Därigenom
kommer villkoren för stödet automatiskt att förändras vid en skärpning
av denna lagstiftning. Socialstyrelsen har under föregående år föreslagit att
gällande gränsvärde enligt hälsoskyddslagstiftningen bör sänkas från 400
Bq/m1 till 200 Bq/m1. En sådan förändring förutsätter emellertid enligt begränsningsförordningen
(1987:1347) ett medgivande från regeringen. Enligt
vad utskottet erfarit pågår för närvarande överväganden i dessa frågor inom
regeringskansliet.

Mot bakgrund av vad som ovan redovisats anser utskottet det inte vara
rimligt att föregripa pågående övervägande genom att införa ett särskilt
gränsvärde för det statliga radonstödet till egnahem. Även vad gäller övriga
motionsyrkanden om förändrade villkor för radonbidraget bör ett ställnings -

1989/90:BoU13

52

tagande kunna anstå i avvaktan på regeringens överväganden. Med hänvisning
till vad som anförts angående villkoren för radonbidraget avstyrker utskottet
motionerna Bo220 (s), Bo423 (fp) yrkande 33 och Bo544 (c) yrkande

7.

Vad gäller de motionsförslag som avser frågan om stöd för kommunernas
radoninsatser, dvs. förslagen i miljöpartiet de grönas partimotion Bo247 yrkande
3 såvitt nu är i fråga samt i motion Bo544 (c) yrkande 6, tog utskottet
föregående år ställning till motsvarande yrkanden. Det framhölls vid detta
tillfälle (1988/89:BoU7) att det är angeläget att kommunerna intensifierar
sitt arbete med att kartlägga förekomsten av radon i bostäder. Det påpekades
dock samtidigt att även flera centrala myndigheter har ett ansvar att bistå
kommunerna i deras arbete genom bl.a. rådgivning och metodutveckling.
Ansvarsfrågan vad gäller olika radonåtgärder togs också upp hösten 1988 i
betänkandet 1988/89:BoU2. Utskottet framhöll i detta sammanhang att ansvaret
för att spåra befintliga bostäder med för höga radonhalter primärt faller
på kommunerna men att ockå den enskilde fastighetsägaren har ett ansvar
för att initiera undersökningar om radondotterhalten. Mot denna bakgrund
anförde utskottet i betänkandet 1988/89:BoU7 s. 83:

Riksdagens inställning i ansvarsfrågan beträffande kartläggning av radonförekomst
m.m. torde således vara klarlagd. Utskottet menar att denna ansvarsfördelning
också måste omfatta de ekonomiska åtagandena i sammanhanget.
Staten har genom ett flertal olika stödformer påtagit sig ett omfattande
ekonomiskt ansvar för genomförandet av de saneringsåtgärder som är
nödvändiga. Det kan därför anses som rimligt att även kommunerna tar sin
del av ansvaret för att problemen med radon i bostäder på sikt kan undanröjas.

Utskottet vidhåller sin uppfattning i den aktuella frågan och är således inte
berett att tillmötesgå de nu behandlade förslagen om stöd för kommunernas
radoninsatser. Med hänvisning till det anförda avstyrks således de behandlade
motionsyrkandena från centerpartiet och miljöpartiet.

Den fortlöpande redovisning av arbetet med radon i bostäder som efterfrågas
från regeringen i motion Bo554 (c) förutsätter utskottet kommer till
stånd utan ett särskilt tillkännagivande från riksdagen. Redovisningar i dessa
frågor bör kunna förväntas i den aviserade propositionen om byggnaders inomhusmiljö
senare under år 1990 samt efter avslutade överväganden i den
ovan diskuterade frågan om gränsvärdet för radondotterhalten i bostäder.
Mot denna bakgrund avstyrks motionen.

5.9.3 Villkoren för bostadsanpassningsbidrag m.m.

Bostadsanpassningsbidrag kan utgå för anpassningsåtgärder i och i anslutning
till en handikappads bostad. I budgetpropositionen föreslås vissa förändringar
avseende villkoren för bostadsanpassningsbidrag. De nuvarande
reglerna bygger på principen att bostadsanpassningsbidrag skall täcka enbart
sådana kostnader för bostadsförbättringsåtgärder som är en följd av ett handikapp.
Förbättringsåtgärder som behövs för att bostaden skall erhålla de
grundläggande bostadsfunktionerna, den s.k. lägsta godtagbara standarden,
skall således i princip genomföras med stöd av den normala bostadsfinansie -

1989/90:BoU13

53

ringen. Detta har i vissa fall fått till följd att t.ex. kvarboende på landsbygden
har motverkats. Fortfarande finns där bostäder som inte uppfyller dagens
krav på standard. För den enskilde kan det ibland vara alltför betungande
att bekosta erforderliga förbättringsåtgärder i dessa bostäder. Mot denna
bakgrund föreslår regeringen att kravet på att lägenheten skall ha lägsta godtagbara
standard som förutsättning för bostadsanpassningbidrag inte skall
gälla i de fall åtgärden för vilken man söker bidrag kan anses vara motiverad
av kvarboendeskäl.

Inga invändningar har i motioner eller utskottsbehandling riktats mot regeringsförslaget
i denna del. Utskottet ser positivt på den förbättrade möjlighet
till kvarboende som regelförändringen syftar till. Förslaget tillstyrks.

Regeringsförslaget innebär inga förändringar av reglerna om bostadsanpassningsbidragets
storlek. Förslag angående reglerna om maximibeloppet
för standardhöjande åtgärder förs dock fram i två motioner. Enligt gällande
regler kan högre bidrag för sådana åtgärder än 30000 kr. endast lämnas efter
medgivande av regeringen. I folkpartiets partimotion Bo209 yrkande 2 föreslås,
med hänvisning till motion So227, att maximibeloppet för standardhöjande
åtgärder bör justeras i takt med kostnadsutvecklingen. I motion Bo242
(c) föreslås att denna beloppsgräns räknas upp till 50000 kr.

Den diskuterade maximinivån för bostadsanpassningsbidrag för standardhöjande
åtgärder höjdes den 1 juli 1987 från 20000kr. till 30000kr. Den 1
juli 1988 infördes en möjlighet att ge högre bidrag för sådana åtgärder efter
särskilt medgivande från regeringen. Bostadsutskottet har vid flera tillfällen
framhållit vikten av att bidrag kan utgå för nödvändiga anpassningsåtgärder.
Skälet till att möjligheten för regeringen att besluta om högre bidrag infördes
var också att angelägna bostadsanpassningsåtgärder inte skulle förhindras av
den handikappades ekonomiska situation. Mot bakgrund av att högre bidrag
än 30 000 kr. till standardhöjande åtgärder således redan kan utgå om den
sökandes ekonomiska förhållanden så motiverar anser utskottet det inte
vara nödvändigt att nu ändra denna regel. Det bör i detta sammanhang erinras
om att den diskuterade regeln endast gäller för de åtgärder i ett anpassningsprojekt
som betraktas som standardhöjande, dvs. normalt åtgärder
som tillför bostaden en helt ny funktion. Flertalet anpassningsåtgärder inom
en befintlig bostad betraktas inte som standardhöjande och omfattas således
inte av den diskuterade maximinivån. Med hänvisning till vad utskottet ovan
anfört avstyrks folkpartiets partimotion Bo209 yrkande 2 och motion Bo242
(c).

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion Bo243 yrkande 1 såvitt nu
är i fråga hänvisas till det ökade ekonomiska ansvar för bostadsanpassningsbidragen
som lagts på kommunerna under de senaste åren. Enligt motionärerna
kan detta ha medfört en ökad restriktivitet och ifrågasättande av behoven
av anpassning. Mot denna bakgrund föreslås att en översyn av tillämpningen
av bostadsanpassningsbidragen bör genomföras.

Den förändrade fördelning av kostnaderna för bostadsanpassningsbidraget
mellan staten och kommunerna som är grunden för motionärernas förslag
har skett i två steg. Det senaste beslutet (se 1988/89:BoU7 s. 80) trädde
i kraft den 1 juli 1989 och innebar att kommunerna skall stå för 60 % av kostnaderna
för bidragen. För resterande 40 % utgår statsbidrag. Utskottet utta -

1989/90: BoU 13

54

lade vid beslutet om denna kostnadsfördelning att finansieringsmodellen var
skälig mot bakgrund av den rådande ansvarsfördelningen för de åtgärder
som bostadsanpassningsbidraget är avsett att stödja.

Bidragsverksamheten sköts sedan år 1984 helt av kommunerna själva.
Förutsättningen för att statsbidrag skall utgå är dock att bidragsvillkoren i
förordningen (1987:1050) om statskommunalt bostadsanpassningsbidrag
följs. Utskottet har inte anledning anta annat än att kommunerna även fortsättningsvis
kommer att följa de regler som styr bidragsgivningen. I sammanhanget
kan påpekas att såväl boverket som länsbostadsnämnderna har till
uppgift att löpande utöva tillsyn över kommunernas bidragsverksamhet. Det
får förutsättas att dessa myndigheter vid behov gör regering och riksdag uppmärksamma
på en eventuell felaktig bidragshantering. Med hänvisning till
vad som anförts anser bostadsutskottet det inte finnas skäl för riksdagen att
ta initiativ till en översyn på de grunder som anges i vänsterpartiet kommunisternas
partimotion Bo243 yrkande 1 såvitt nu är i fråga. Yrkandet avstyrks.

5.9.4 Vissa bostadsförbättringsstöd i övrigt

Möjlighet att bevilja statligt bidrag för hissinstallationer infördes år 1984. Bidragsgivningen
var ursprungligen tänkt att gälla under en treårsperiod. Ramar
för bidragsgivningens omfattning under resp. år fastställdes. Riksdagen
beslutade hösten 1986 (BoU 1986/87:7 s. 16) att bidrag skulle kunna utgå
även efter utgången av år 1986, så länge outnyttjade medel fanns. I dagsläget
är emellertid tidigare beslutade medel i princip tagna helt i anspråk.

I budgetpropositionen kommenteras ett förslag från boverket om att staten
bör fortsätta lämna bidrag till installationer av hissar. Bostadsministern
framhåller att detta förslag bör beredas i anslutning till pågående överväganden
om en reformerad bostadsfinansiering.

I centerpartiets partimotion Bo232 yrkande 3 samt i motion Bo249 (c) yrkande
15 såvitt nu är i fråga lämnas förslag om en fortsatt bidragsgivning för
hissinstallationer. Enligt motion Bo232 skall bidraget endast utgå till hus
vilka inte är aktuella för ombyggnad och där man inte kan ställa krav på hiss
enligt plan- och bygglagen. I motion Bo249 (c) anförs med hänvisning till
bostadsministerns uttalande att ett beslut om fortsatt bidragsgivning inte bör
anstå. Motionärerna föreslår därför att ett anslag på 50 milj. kr. anslås för att
förhindra att förbättringsverksamheten i det aktuella avseendet avstannar.

Resultatet av de överväganden om en reformerad bostadsfinansiering som
bostadsministern hänvisar till är enligt vad som anförts ovan planerade att
resultera i en proposition till riksdagen i april i år. Avsikten är att riksdagen
skall behandla propositionen senare under våren. Med hänvisning till att utskottet
och riksdagen inom kort kan väntas få anledning att återkomma till
frågan om bidrag till hissinstallationer avstyrks nu centerpartiets partimotion
Bo232 yrkande 3 och motion Bo249 (c) yrkande 15 såvitt nu är i fråga.

Riksdagen beslutade år 1987 (BoU 1986/87:20) om införandet av ett särskilt
bidrag för konstnärlig utsmyckning i bostadsområden. Bidraget kunde
inledningsvis endast utgå i samband med ny- och ombyggnader som berättigade
till bostadslån. Riksdagen beslutade föregående år (1988/89:BoU7) att

1989/90: BoU 13

55

komplettera möjligheten till stöd så att bidrag för konstnärlig utsmyckning
även kan lämnas i samband med underhåll m.m. som utförs med stöd av räntebidrag
till förbättring av bostadshus (RBF-stöd). Besluten om bidrag för
konstnärlig utsmyckning räknas av mot en ram, för innevarande budgetår
bestämd till 15 milj. kr. Bostadsministern föreslår att ramen för stödet för
konstnärlig utsmyckning även för budgetåret 1990/91 bestäms till samma belopp.

Bostadsutskottet har inget att invända mot den föreslagna storleken på
beslutsramen. Regeringsförslaget tillstyrks.

5.10 Stöd för fukt- och mögelskador m.m.

I syfte att bistå ägare till småhus med omfattande fukt- och mögelskador inrättades
den 1 januari 1986 en särskild nämnd - småhusskadenämnden - i
enlighet med ett avtal som staten ingått med Svenska kommunförbundet och
med Byggentreprenörerna. Samtidigt inrättades också en statlig fond med
egen styrelse och delvis självständiga uppgifter.

Avtalet med Byggentreprenörerna och Svenska kommunförbundet gäller
i huvudsak skador i hus som under tiden den 1 september 1975 - den 31 augusti
1985 sålts till eller uppförts på total- eller generalentreprenad åt en enskild
konsument enligt avtal med ett företag anslutet till Byggentreprenörerna
eller med en kommun eller ett kommunalt företag. Finner nämnden
att skadan beror på vårdslöshet av företaget, skall skadan avhjälpas av företaget
- och i annat fall av staten. Enligt förordningen för den statliga fonden
(1985:1119) skall fondstyrelsen fullgöra de förpliktelser som åläggs fonden
genom beslut i småhusskadenämnden. Husägaren skall själv svara för reparationskostnaderna
upp till ett belopp som motsvarar ett basbelopp.

Enligt fondförordningen kan fondstyrelsen också efter egen prövning
lämna ekonomiskt stöd för att avhjälpa fukt- och mögelskador i småhus om
huset av vissa skäl inte omfattas av de ovan nämnda avtalen. Det kan t.ex.
vara fråga om hus byggda av företag som inte är medlemmar i Byggentreprenörerna
eller av företag som har gått i konkurs. Aven i ärenden som beslutas
av fondstyrelsen får ägaren själv svara för en del av reparationskostnaden,
vanligen med ett belopp som motsvarar ett basbelopp. I vissa fall, när huvudreglerna
för stöd inte är tillämpbara, kan fondstyrelsen besluta om att bidrag
ändå skall utgå i syfte att avhjälpa mer omfattande fukt- och mögelskador.
Sådant bidrag, som utgår enligt 12 § i fondförordningen, får dock endast lämnas
till den del av kostnaden som inte kan bäras av huset i ombyggt skick.
Detta innebär att husägaren först måste utnyttja ”tillgängligt låneutrymme”
i fastigheten, dvs. i princip belåna fastigheten upp till ett av fonden beräknat
marknadsvärde, innan bidrag kan utgå. Det krävs vidare bl.a. att huset är
yngre än 30 år.

Bostadsministern lägger i budgetpropositionen fram vissa förslag till förändrade
villkor för stödet till fukt- och mögelskadade hus från den statliga
fonden enligt 12 § i fondförordningen. Utgångspunkten för förslagen är att
det bland de hus som kommer i fråga för stöd finns åtskilliga som är nedslitna
och i behov av upprustningsåtgärder oberoende av de behov som föranletts
av fukt- och mögelskadorna. Reparation av fukt- och mögelskador medför

1989/90 :BoU 13

56

inte sällan att bostadsutrymmena totalsaneras och att dessa sedvanliga upprustningsåtgärder
således samtidigt blir utförda. Av detta skäl föreslås regelförändringar
med innebörden att fastighetsägaren i normalfallet själv skall
stå för den del av reparationskostnaden som avser underhåll.

Innebörden i de föreslagna reglerna är i korthet följande. Värdet av det
sedvanliga underhåll som behöver genomföras oavsett reparationsåtgärderna
med anledning av fukt- och mögelskadorna beräknas enligt en schablonmetod
som utgår dels från kostnaden för reparationsåtgärderna, dels
från husets ålder. Bidraget avseende fukt- och mögelskadorna beräknat enligt
nu gällande regler minskas sedan med detta belopp. Det på detta sätt
beräknade bidraget föreslås vidare under vissa förutsättningar bli återbetalningspliktigt.
Detta kan inträffa om fastigheten inom viss tid överlåts till ett
pris som överstiger det marknadsvärde som låg till grund för beräkningen av
bidragets storlek. Slutligen föreslås också att endast sådana lån som tagits
upp i samband med förvärv eller i syfte att förbättra fastigheten skall få utgöra
grund för beräkningen av vilka kostnader huset kan bära i ombyggt
skick.

I motion Bo544 (c) yrkande 8 föreslås att reglerna för stöd till fukt- och
mögelskadade hus skall förenklas och effektiviseras. Detta anses förutsätta
att villkoren för bidrag frikopplas från lånebilden på fastigheten samt fastighetens
värde. Vidare föreslås att en differentierad självrisk införs som skall
utgå med 5000 kr. -I- en tredjedel av kostnaden för åtgärden, begränsad
uppåt till ett basbelopp. Motionärerna anser liksom bostadsministern att det
vid bidragsgivningen finns skäl att beakta inslaget av sedvanliga underhållsåtgärder
i samband med en åtgärdad mögelskada. Värdet av detta underhåll
föreslås dock bedömas mera individuellt utifrån förhållandena i det enskilda
fallet.

Bostadsutskottet gör med anledning av de av regeringen föreslagna förändringarna
vad gäller reglerna för stöd till fukt- och mögelskador samt vad
som i den aktuella motionen anförts följande överväganden.

Utskottet har under lång tid ansett att fukt- och mögelskador i bostadsbebyggelsen
utgör ett mycket allvarligt problem där olika insatser från samhällets
sida i många fall är nödvändiga. Denna inställning resulterade bl.a. i att
ett enigt utskott hösten 1985 (BoU 1985/86:6) ställde sig bakom de riktlinjer
för stödet till ägare av småhus som drabbats av fukt- eller mögelskador som
blev utgångspunkten för den nuvarande ordningen vad gäller stödets utformning.

Vidare kan omnämnas att bostadsutskottet hösten 1988 ingående övervägde
olika frågor som rör byggnaders inomhusmiljö m.m. Dessa överväganden
(1988/89:BoU2) resulterade i att ett ånyo enigt utskott tog ställning
för att en bred översyn borde komma till stånd i syfte att ge underlag för
olika åtgärder på det aktuella området. En av de frågor som därvidlag ansågs
behöva undersökas närmare var ändamålsenligheten i dagens bidragsgivning
för avhjälpande av fukt- och mögelskador. Detta gav också riksdagen regeringen
till känna. En arbetsgrupp inom regeringskansliet har sedermera
övervägt de frågor som särskilt utpekades av bostadsutskottet. Arbetsgruppen
har nyligen slutrapporterat sitt arbete, och en proposition i frågor rö -

1989/90:BoU13

57

rande byggnaders inomhusmiljö är enligt vad utskottet erfarit planerad att
avlämnas i år. En remiss avses överlämnas till lagrådet i juni månad.

Med utgångspunkt i ovanstående beskrivning av tidigare ställningstaganden
vad gäller samhällets insatser för att avhjälpa problem med fukt- och
mögelskador övergår utskottet nu till att diskutera de i budgetpropositionen
föreslagna regelförändringarna. Grunden för dessa förslag är att nuvarande
regler i vissa fall anses medföra att med stöd av bidraget även finansieras s.k.
sedvanligt underhåll som förr eller senare skulle ha behövt utföras oavsett
fukt- och mögelskadorna. Bidraget till det skadade huset föreslås därför
minskas med ett belopp motsvarande värdet av detta underhåll. Utskottet
har förståelse för synpunkten att bidragssystemet inte skall ”överkompensera”
vissa husägare genom att bidraget även finansierar åtgärder som inte
primärt har samband med skadan. En sådan ordning kan även leda till att
enskilda husägare vid en försäljning kan tillgodogöra sig den värdeökning
som skett med stöd av statliga bidrag. Å andra sidan kan hävdas att den föreslagna
schabloniserade metoden för beräkning av värdet av det sedvanliga
underhåll som utförs i samband med reparationsåtgärder ibland ger en dålig
överensstämmelse med förhållandena i det enskilda fallet. Det kan givetvis
inträffa fukt- och mögelskador även i fastigheter som i övrigt är väl underhållna.
Vid en avvägning av hur bedömningen av skadeärendena bör ske får
också vägas in önskemålet om en rationell hantering för de beslutande organen.

Förutom vad nu anförts har utskottets överväganden även i andra avseenden
väckt farhågor för att den föreslagna regelförändringen i enskilda fall
kan få oönskade effekter. Det gäller t.ex. i de fall där det tillgängliga låneutrymmet
är mycket litet och de nödvändiga reparationskostnaderna är höga.
I dessa fall kan det inträffa att husägaren inte har ekonomiska möjligheter
att genomföra nödvändiga reparationsåtgärder.

De ovan redovisade övervägandena har lett fram till att utskottet i dagsläget
inte ansett sig kunna ta definitiv ställning till de förslag som förs fram i
budgetpropositionen. Såväl de problem som uppges följa av dagens stödvillkor
som de frågor utskottet väckt med anledning av de föreslagna regeländringarna
bör därför bli föremål för vidare analys och överväganden. Ett sådant
arbete torde med fördel kunna ske i samband med utformandet av den
ovan omnämnda propositionen om byggnaders inomhusmiljö. I detta sammanhang
kan också de synpunkter och förslag om bidragsgivningen som förs
fram i motion Bo544 (c) yrkande 8 övervägas. Utskottet förordar mot denna
bakgrund att regeringen senare återkommer med eventuella förslag om reviderade
bidragsvillkor. Dagens regler avseende stödet beträffande fukt- och
mögelskador bör alltså gälla i avvaktan på riksdagens ställningstagande med
anledning av de nu förordade övervägandena.

Vad utskottet ovan anfört med anledning av regeringens förslag om reviderade
villkor för stöd till fukt- och mögelskadade hus samt motion Bo544
(c) yrkande 8 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Riksdagen har bemyndigat regeringen att ta i anspråk sammanlagt
250 milj. kr. för bidrag till fonden för fukt- och mögelskador. Denna ram avsåg
ursprungligen fyraårsperioden 1986-1989. Riksdagen medgav dock föregående
år (1988/89:BoU7) att ramen får utnyttjas även under budgetåret

1989/90:BoU13

58

1989/90.1 budgetpropositionen begärs nu riksdagens bemyndigande att även
under budgetåret 1990/91 få utnyttja kvarstående utrymme inom denna ram.
Vidare föreslås att ramen därutöver vidgas med 20 milj. kr. för detta budgetår.
I motion Bo544 (c) yrkande 9 föreslås att ramen i stället vidgas med
95 milj. kr.

Enligt vad utskottet underhand erfarit innebär ett riksdagens bifall till vad
utskottet ovan förordat beträffande villkoren för stöd till fukt- och mögelskadade
hus inte något behov av reviderade ramar för bidrag till fonden för
fukt- och mögelskador för nästa budgetår. De föreslagna ramarna är till stor
del beräknade utifrån de behov av resurser som förorsakas av ärenden som
redan inkommit till den statliga fonden. Mot bakgrund av detta förhållande
och utskottets ovan redovisade överväganden tillstyrks regeringens förslag
och avstyrks motion Bo544 (c) yrkande 9.

I motion Bo211 (vpk) diskuteras problemet vad gäller finansieringen av
saneringar av s.k. sjuka hus. Enligt motionärerna tjänar de ansvariga för
byggskadorna - byggarna och byggmaterialbranschen - i dag ännu mera
pengar på att sanera husen. Mot denna bakgrund föreslås att riksdagen hos
regeringen begär förslag om uttagande av en byggfuskavgift från företag
inom bygg- och fastighetsbranschen. Denna avgift skall finansiera nödvändiga
saneringar fram till dess ansvars- och finansieringsfrågorna lösts mera
permanent.

Som ovan omnämnts kan en proposition i frågor rörande byggnaders inomhusmiljö
väntas bli framlagd senare under 1990. Enligt vad utskottet erfarit
kommer ansvarsfrågorna vad gäller byggskador och byggfel att behandlas
i denna proposition. Mot denna bakgrund kan det knappast anses rimligt att
nu införa en temporär byggfuskavgift. Motion Bo211 (vpk) avstyrks med
hänvisning till det anförda.

5.11 Bostadsbidrag

De i detta betänkande behandlade motionsyrkandena om bostadsbidrag har
det gemensamt att förändringarna i bidragssystemet föreslås träda i kraft den
1 juli 1990.1 ett senare betänkande kommer utskottet att behandla motioner
om förändringar av bostadsbidragen med senare ikraftträdande.

I motion Bo227 (vpk) föreslås i yrkande 1 ändringar i lagen (1988:786)
om bostadsbidrag så att bostadsbidragsbeloppen räknas upp med 20 % per
månad för tiden den 1 juli - den 31 december jämfört med nu utgående bidrag.
Motionärerna erinrar om riksdagens tillkännagivande till regeringen
(1989/90:BoU5 s. 3-4) om att det kunde bli aktuellt att reformera bostadsbidragsgivningen
redan under år 1990.

Som ovan flera gånger anförts avses riksdagen senare i vår föreläggas ett
regeringsförslag om vissa ändringar i bostadsfinansieringssystemet. I detta
sammanhang kommer också omfattningen och inriktningen av bostadsbidragen
att övervägas. Det finns enligt utskottets mening inte tillräcklig anledning
att nu ompröva bidragsgivningen på det sätt som föreslås i motionen.
Ytterligare vill utskottet anföra att det - vid ett riksdagens beslut i enlighet
med motionärernas förslag - torde vara praktiskt ogenomförbart att med så
kort varsel genomföra motionsförslaget; endast ca 3 månader skulle före -

1989/90:BoU13

59

ligga mellan riksdagsbeslut och av motionärerna föreslaget ikraftträdande.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Bo227 (vpk) yrkande
1 om viss ändring i bostadsbidragslagen.

Bostadsbidrag kan under vissa förutsättningar utgå till hushåll utan barn
om bidragstagaren har fyllt 18 år men inte är äldre än 28 år. I tre motionsyrkanden
tas frågan upp om bostadsbidrag till hushåll utan barn. I motionerna
Bo236 (m) yrkande 3 a, Bo420 (m) yrkande 8 c och Bo423 (fp) yrkande 32
föreslås att denna bidragsgivning upphör. I den förstnämnda och i den sistnämnda
motionen föreslås den upphöra vid utgången av juni månad 1990.

Frågan om bostadsbidrag till vissa hushåll utan barn har utskottet med anledning
av motioner behandlat vid flera tillfällen alltsedan bidragen i nuvarande
omfattning infördes fr.o.m. den 1 januari 1988. Senast behandlade utskottet
frågan våren 1989 (1988/89:BoU7 s. 77). Därvid anförde utskottet att
bostadsbidrag till vissa hushåll utan barn borde utgå även fortsättningsvis.
Ofta förhåller det sig så, framhöll utskottet, att dessa hushåll har låga inkomster
och dessutom är hänvisade till nyproducerade och därmed förhållandevis
dyra bostäder. Utskottets ställningstagande står fast. Bidragsgivningen
bör fortgå även efter utgången av första halvåret 1990. Även frågan
om omfattningen av bostadsbidrag till hushåll utan barn övervägs i regeringskansliets
arbete med ett nytt bostadsfinansieringssystem.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Bo236 (m) yrkande 3 a,
Bo420 (m) yrkande 8 c och Bo423 (fp) yrkande 32.

5.12 Anslag

5.12.1 Anslag till åtgärder i bostadsområden med stor andel outhyrda
lägenheter

Anslaget till åtgärder i bostadsområden med stor andel outhyrda lägenheter
föreslås i budgetpropositionen uppfört med 65 milj. kr. för budgetåret
1990/91.

I motion Bo423 (fp) yrkande 27 föreslås att anslaget skall minskas med 5
milj. kr. i förhållande till regeringens förslag-detta med hänvisning till förslag
i samma motion om att eftergift av hyresförlustlån inte skall medges
fr.o.m. den 1 juli 1990.

Det förslag som grundar anslagsyrkandet i motion Bo423 (fp) yrkande 27
har avstyrkts av utskottet ovan. Motionen avstyrks med hänvisning härtill
även i vad avser anslaget. Regeringens förslag tillstyrks.

5.12.2 Anslag till tilläggslån till ombyggnad av vissa bostadshus m.m.

Enligt förslaget i budgetpropositionen bör anslaget till tilläggslån till ombyggnad
av vissa bostadshus m.m. föras upp med ett belopp av 315 milj. kr. för
budgetåret 1990/91.

I motion Bo423 (fp) yrkande 28 föreslås ett i förhållande till regeringsförslaget
med 135 milj. kr. minskat anslag. Förslaget läggs fram med hänvisning
till ett yrkande i samma motion om att tilläggslån till bostadshus yngre än 30
år inte skall utgå efter den 1 juli 1990.

Utskottet har ovan avstyrkt detta yrkande och avstyrker av detta skäl även
yrkande 28 i motion Bo423 (fp).

1989/90:BoU13

60

I motion Bo240 (c) yrkande 2 föreslås att det aktuella anslaget skall höjas
med 5 milj. kr. i förhållande till regeringsförslaget. Detta förhöjda anslag anses
följa av förslaget i samma motion om en förhöjd tillstyrkanderam för tillläggslån
eller förhöjt låneunderlag till kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.

Utskottet har ställt sig bakom den i motionen föreslagna ramvidgningen.
Enligt vad utskottet erfarit torde dock ett riksdagens bifall till detta förslag
inte innebära något behov av ett i förhållande till regeringens förslag ökat
anslag för budgetåret 1990/91. Regeringens anslagsförslag tillstyrks sålunda,
och motion Bo240 (c) yrkande 2 avstyrks.

5.12.3 Anslag till viss bostadsförbättringsverksamhet m.m.

I budgetpropositionen föreslås att anslaget till viss bostadsförbättringsverksamhet
m.m. uppförs med 263 milj. kr. för budgetåret .1990/91.

Anslag med högre belopp än i regeringsförslaget föreslås i två motioner.
Miljöpartiet de gröna har i sin partimotion Bo247 yrkande 3 såvitt nu är i
fråga föreslagit att anslaget skall ökas med 50 milj. kr. till 313 milj. kr. Det
ökade anslaget är motiverat av ett i samma motion framfört förslag om stöd
till kommunerna för vissa radoninsatser. Även i motion Bo249 (c) yrkande

15 såvitt nu är i fråga föreslås ett förhöjt anslag till 313 milj. kr. Detta anslagsförslag
utgår dock ifrån ett förslag i samma motion om en fortsatt bidragsgivning
till hissinstallationer.

Bostadsutskottet har ovan avstyrkt de motionsförslag som är grunden för
förslagen om förhöjt anslag i miljöpartiet de grönas partimotion Bo247 yrkande
3 såvitt nu är i fråga och i motion Bo249 (c) yrkande 15 såvitt nu är i
fråga. De nu aktuella yrkandena avstyrks med hänvisning härtill. Regeringens
förslag om anslag till viss bostadsförbättringsverksamhet m.m. tillstyrks
av utskottet.

5.12.4 Anslag till bidrag till fonden för fukt- och mögelskador

Enligt förslaget i budgetpropositionen behöver anslaget till bidrag till fonden
för fukt- och mögelskador föras upp med ett belopp av 88 milj. kr. I motion
Bo544 (c) yrkande 10 föreslås att anslaget justeras upp med 27 milj. kr. i förhållande
till regeringsförslaget.

Bostadsutskottet har ovan förordat att de av regeringen framlagda förslagen
om ändrade bidragsvillkor för stödet till fukt- och mögelskadade hus inte
bör godkännas utan vissa ytterligare överväganden. Enligt vad utskottet erfarit
innebär ett sådant ställningstagande från riksdagens sida, som framgått
ovan, emellertid inte något behov av reviderat anslag. Mot denna bakgrund
kan sålunda regeringens anslagsförslag tillstyrkas och motion Bo544 (c) yrkande
10 avstyrkas.

5.12.5 Anslag till bostadsbidrag

Anslaget till bostadsbidrag har i budgetpropositionen (bil. 13 s. 44-45) beräknats
till 1 345 milj. kr. för budgetåret 1990/91.1 motion Bo227 (vpk) yrkande

2 föreslås att anslaget beräknas till 1480 milj. kr. och i motion Bo236 (m)
yrkande 3 b till 1265 milj. kr. Förslagen i motionerna utgår från att vissa

1989/90:BoU13

61

förändringar avseende bostadsbidragsgivningen genomförs vid halvårsskiftet
1990.

Utskottet har ovan avstyrkt dessa motionsförslag, varför även motionärernas
förslag om medelberäkningen avstyrks. Regeringens förslag tillstyrks.

5.12.6 Anslag i övrigt

Vad i budgetpropositionen föreslagits beträffande anslag i övrigt som behandlas
i detta betänkande tillstyrks av utskottet.

5.13 Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utformningen av bostadspolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Bo214, 1989/90:Bo249 yrkande
1, 1989/90:Bo403 yrkande 1, 1989/90:Bo420 yrkande 2,
1989/90:Bo423 yrkande 1 och 1989/90:Bo545 yrkande 1,

res. 1 (m)
res. 2 (fp)
res. 3 (c)

2. beträffande stöd till ungdomars boende m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Bo249 yrkandena 5 och 6
samt 1989/90:Bo250 yrkande 3,

res. 4 (m) - motiv,
res. 5 (c)

3. beträffande avveckling av ungdomsboendedelegationen
att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo420 yrkande 8 b,

res. 6 (m)

4. beträffande studenternas bostadssituation
att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo205,

res. 7 (vpk)

5. beträffande stödet för gruppbostäder

att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo209 yrkande 6,

res. 8 (fp)

6. beträffande de handikappades bostadssituation

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Bo232 yrkande 2 och
1989/90:Bo549 yrkande 2,

res. 9 (c, mp)

7. beträffande avveckling av byggnadsreglerande åtgärder

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Bo241 yrkandena 3 och 4
samt 1989/90:Bo423 yrkande 20,

res. 10 (m, fp)

8. beträffande 1990 års ombyggnadslåneramar
att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo202,

res. 11 (m) - motiv.

9. beträffande ekologiskt byggande

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Bo203 yrkandena 1,3,4 och

5, 1989/90: Bo215, 1989/90:Bo247 yrkandena 1 och 5 samt
1989/90:Bo544 yrkande 1,

res. 12 (c, vpk)

1989/90: BoU 13

62

res. 13 (mp)

10. beträffande byggande av s.k. lägenhetshotell

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Bo212 yrkande 2 och
1989/90:Bo545 yrkande 2,

res. 14 (c, mp)

11. beträffande lokalisering för kontorslokaler m.m.
att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo545 yrkande 3,

res. 15 (c)

12. beträffande en inventering av statens markinnehav
att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo250 yrkande 2,

res. 16 (c)

13. beträffande neutraliteten mellan olika upplåtelseformer
att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo420 yrkandena 6 och 13,

res. 17 (m)

14. beträffande ökade möjligheter att bo i bostadsrätt
att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo423 yrkande 2,

res. 18 (m, fp)

15. beträffande kostnadsutvecklingen i bostadsproduktionen
att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo212 yrkande 3,

res. 19 (m) - motiv.

16. beträffande program för arbetsplatsbyte
att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo244,

res. 20 (c)

17. beträffande en bred bostadspolitisk debatt

att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo247 yrkande 6,

18. beträffande eftergift av hyresförlustlån

att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo423 yrkande 29,

19. beträffande statens förlustansvar enligt 33 § 1962 års bostadslånekungörelse att

riksdagen avslår motion 1989/90:Bo229,

res. 21 (m. fp, c)

20. beträffande vintertilläggen

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Bo224 samt
1989/90:Bo249 yrkande 9 och med avslag på regeringens förslag i propsition
1989/90:100 bilaga 13 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

res. 22 (m)

21. beträffande avveckling av markvillkoret

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Bo249 yrkande 8,
1989/90:Bo403 yrkande 4 och 1989/90:Bo423 yrkande 13,

res. 23 (m, fp, c)

22. beträffande undantaget från markvillkoret i fråga om småhus
att riksdagen lägger vad som i proposition 1989/90:100 bilaga 13 anförts
till handlingarna,

res. 24 (m, fp, c) - vilik. hemst.
21

23. beträffande studie av markvillkoret

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo225 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1989/90:BoU!3

63

res. 25 (m, fp, c)

24. beträffande konkurrensvillkoret

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Bo420 yrkande 18 och
1989/90:Bo423 yrkande 14,

res. 26 (m, fp)

25. beträffande räntebidrag vid överlåtelse av egnahem

att riksdagen bifaller regeringens förslag i proposition 1989/90:100 bilaga
13,

26. beträffande maximibeloppet för särskild kontroll och besiktning
att riksdagen bifaller regeringens förslag i proposition 1989/90:100 bilaga
13,

27. beträffande avveckling av kostnadskontrollen vid beviljande av
bostadslån

att riksdagen med avslag på motion 1989/90:Bo423 yrkande 22 lägger
vad som i proposition 1989/90:100 bilaga 13 anförts till handlingarna,

res. 27 (m, fp)

28. beträffande aktieutdelning från allmännyttiga bostadsföretag
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Bo216, 1989/90:Bo231 och
1989/90:Bo420 yrkande 14,

res. 28 (m)
res. 29 (vpk)

29. beträffande höjning av ortskoefficienterna för vissa kommuner
att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo218,

30. beträffande kommunernas möjligheter att fördela nybyggda bostadsrättslägenheter att

riksdagen avslår motion 1989/90:Bo423 yrkande 6,

res. 30 (m, fp)

31. beträffande ändringar i bostadslånereglerna för att främja bosättning
på landsbygden

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Bo219 och 1989/90:Bo223,

32. beträffande mindre genomgripande upprustning

att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo201 såvitt nu är i fråga,

res. 31 (c)

33. beträffande lägenhetssammanslagningar

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Bo241 yrkande 1 och
1989/90:Bo420 yrkande 7,

34. beträffande kravel på hyresgästyttrande

att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo420 yrkande 16,

res. 32 (m)

35. beträffande hyresgästinflytandet över underhållet
att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo423 yrkande 16,

res. 33 fm) - motiv,
res. 34 (fp)

36. beträffande kommunernas VA-nät

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Bo234 och 1989/90:Bo239 yrkandena
1, 3 och 4,

res. 35 (c, vpk)

37. beträffande översyn av finansieringen av bostäder för äldre

1989/90:BoU13

64

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Bo204, 1989/90:BoU 13

1989/90:Bo208, 1989/90:Bo230 och 1989/90:Bo243 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

38. beträffande räntebidrag vid överlagande av allmännyttigt bostadsföretags
fastigheter

att riksdagen avslår motionerna 1989/90: Bo249 yrkande 7
1989/90:Bo403 yrkande 9 och 1989/90:Bo423 yrkande 11,

res. 36 (m, fp, c)

39. beträffande avveckling av hyresrabatterna

att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo236 yrkande 1 d,

res. 37 (m, fp, c)

40. beträffande avveckling av återflyttningsbidragen

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Bo236 yrkande lc och
1989/90:Bo423 yrkande 24,

res. 38 (m, fp, c)
res. 39 (vpk) - moliv.

41. beträffande förlängning av återflyttningsbidragen
att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo217,

res. 40 (m, fp, c) - motiv,
res. 41 (vpk)

42. beträffande avveckling av nybyggnadsbidragen

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Bo236 yrkande lb och
1989/90:Bo423 yrkande 25,

res. 42 (m. fp. c)

43. beträffande avveckling av ungdomsbostadsstödet

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Bo236 yrkande 1 a,

1989/90:Bo420 yrkande 8 a och 1989/90:Bo423 yrkande 23,

res. 43 (m, fp, c)

44. beträffande tillgänglighetsfrämjande åtgärder på kvartersmark
att riksdagen godkänner vad regeringen i proposition 1989/90:100 bilaga
13 förordat,

45. beträffande tillstyrkanderamen för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse att

riksdagen med anledning av regeringens förslag i proposition
1989/90:100 bilaga 13 och motionerna 1989/90:Bo226 yrkande 1 såvitt
nu är i fråga, 1989/90:Bo240 yrkande 1 och 1989/90:Bo423 yrkande 31
samt med avslag på motion 1989/90: Bo236 yrkande 2 a

a) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) medger att ramen för de antikvariska myndigheternas tillstyrkanden
av tilläggslån eller förhöjt låneunderlag till kulturhistoriskt
värdefull bostadsbebyggelse m.m. fastställs till 165000000 kr. för budgetåret
1990/91,

res. 44 (m)

46. beträffande ändrade regler för avräkning mot tillstyrkanderamen
att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo226 yrkande 1 såvitt nu är i
fråga.

47. beträffande tilläggslån till arkeologiska undersökningar

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition

65

5 Riksdagen 1989/90. 19 sami. Nr 13

Rättelse: S. 67 rad 33—34 Står: med en för Rättat till: med - — för

1989/90:100 bilaga 13 och med avslag på motion 1989/90:Bo236 yrkande
2 b medger att av ramen för de antikvariska myndigheternas
tillstyrkanden av tilläggslån eller förhöjt låneunderlag till kulturhistoriskt
värdefull bostadsbebyggelse m.m. under budgetåret 1990/91
högst 2500000 kr. får disponeras för tilläggslån till arkeologiska undersökningskostnader
i samband med bostadsbyggande,

res. 45 (m)

48. beträffande avveckling av tilläggslångivningen till bostadshus
yngre än 30 år

att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo423 yrkande 30,

res. 46 (m, fp)

49. beträffande beslutsramen för bostadshus yngre än 30 är

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition
1989/90:100 bilaga 13 samt med avslag på motionerna 1989/90:Bo226
yrkande 2 och 1989/90:Bo236 yrkande 2 c medger att beslut om tillläggslån
för åtgärder i bostadshus som är yngre än 30 år får meddelas
inom en ram på 220000000kr. för budgetåret 1990/91,

res. 47 (m) - villk. 46
res. 48 (vpk)

50. beträffande villkoren för radonbidraget

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Bo220, 1989/90:Bo423 yrkande
33 och 1989/90:Bo544 yrkande 7,

res. 49 (fp)
res. 50 (c)

51. beträffande kommunernas radoninsatser

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Bo247 yrkande 3 såvitt nu är
i fråga och 1989/90:Bo544 yrkande 6,

res. 51 (c)
res. 52 (mp)

52. beträffande redovisning av arbetet med radon
att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo554,

res. 53 (c)

53. beträffande villkoren för bostadsanpassningsbidrag

att riksdagen godkänner vad regeringen föreslagit i proposition
1989/90:100 bilaga 13,

54. beträffande maximibeloppet för standardhöjande åtgärder

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Bo209 yrkande 2 och
1989/90: Bo242,

res. 54 (fp, c)

55. beträffande tillämpningen av bostadsanpassningsbidragen

att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo243 yrkande 1 såvitt nu är i
fråga,

res. 55 (vpk)

56. beträffande bidrag för hissinstallationer

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Bo232 yrkande 3 och
1989/90:Bo249 yrkande 15. detta yrkande såvitt nu är i fråga,

res. 56 (c)

57. beträffande stödet för konstnärlig utsmyckning

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition

1989/90: BoU13

66

1989/90:100 bilaga 13 medger att beslut om bidrag för konstnärlig utsmyckning
i bostadsområden får lämnas inom en ram om
15000000kr. under budgetåret 1990/91,

58. beträffande villkoren för stödet till fukt- och mögelskadade hus
att riksdagen med anledning av regeringens förslag i fråga om det statliga
stödet till fukt- och mögelskadade hus i proposition 1989/90:100
bilaga 13 och motion 1989/90:Bo544 yrkande 8 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

59. beträffande ramar för bidrag till fonden för fukt- och mögelskador att

riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition
1989/90:100 bilaga 13 och med avslag på motion 1989/90:Bo544 yrkande
9

a) bemyndigar regeringen att under budgetåret 1990/91 utnyttja tidigare
ram om 250000000 kr. för bidrag till fonden för fukt- och mögelskador,

b) medger att denna ram under budgetåret 1990/91 vidgas med
20000000 kr.,

60. beträffande byggfuskavgift

att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo211,

res. 57 (vpk)

61. beträffande viss ändring i bostadsbidragslagen
att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo227 yrkande 1,

res. 58 (vpk)

62. beträffande bostadsbidrag till vissa hushåll utan barn

att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo236 yrkande 3 a,
1989/90:Bo420 yrkande 8 c och 1989/90:Bo423 yrkande 32,

res. 59 (m, fp, c)

63. beträffande anslaget till åtgärder i bostadsområden med stor
andel outhyrda lägenheter

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition
1989/90:100 bilaga 13 och med avslag på motion 1989/90:Bo423
yrkande 27 till Åtgärder i bostadsområden med stor andel outhyrda
lägenheter m.m. för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag
på 65 000 000 kr.,

64. beträffande anslaget till tilläggslän till ombyggnad av vissa bostadshus
m.m.

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition
1989/90:100 bilaga 13 och med avslag på motionerna 1989/90:Bo240
yrkande 2 och 1989/90:Bo423 yrkande 28 till Tilläggslän till ombyggnad
av vissa bostadshus m.m. för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag
på 315 000 000 kr.,

65. beträffande anslaget till viss bostadsförbättringsverksamhet
m.m.

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition
1989/90:100 bilaga 13 och med avslag på motionerna 1989/90:Bo247
yrkande 3 såvitt nu är i fråga och 1989/90:Bo249 yrkande 15 såvitt nu
är i fråga till Viss bostadsförbättringsverksamhet m.m. för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 263000000 kr.,

1989/90:BoU13

67

res. 60 (c) - villk. 56
res. 61 (mp) - villk. 52

66. beträffande anslaget lill bidrag till fonden för fukt- och mögelskador att

riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition
1989/90:100 bilaga 13 och med avslag på motion 1989/90:Bo544 yrkande
10 till Bidrag till fonden för fukt- och mögelskador för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 88000000 kr.,

67. beträffande anslaget till bostadsbidrag

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition
1989/90:100 bilaga 13 och med avslag på motionerna 1989/90:Bo227
yrkande 2 och 1989/90:Bo236 yrkande 3 b till Bostadsbidrag m.m. för
budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 1345000000 kr.,

res. 62 (m, fp. c) - villk. 59
res. 6.1 (vpk) - villk. 58

68. beträffande anslag i övrigt

att riksdagen med bifall tili regeringens förslag i proposition
1989/90:100 bilaga 13 för budgetåret 1990/91 anvisar

a) till Vissa lån till bostadsbyggande ett förslagsanslag på
1000000 kr..

b) till Bidrag till förbättring av boendemiljön ett förslagsanslag på
12500000 kr..

c) till Bidrag till energisparande åtgärder inom bostadsbeståndet
m.m. ett reservationsanslag på I 000kr..

d) till Information och utbildning m.m. ett reservationsanslag på
10700(XK)kr.

Stockholm den 8 mars 1990
Pa bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

Närvarande: Agne Hansson (c). Oskar Lindkvist (s). Magnus Persson (s).
Knut Billing (m). Lennart Nilsson (s). Erling Bager (fp). Hans Göran
Franck (s). Bertil Danielsson (m). Nils Nordh (s). Rune Evensson (s). Gunnar
Nilsson (s). Jan Sandberg (m). Siw Persson (fp). Birger Andersson (c).
Jan Strömdahl (vpk). Kjell Dahlström (mp) och Britta Sundin (s).

1989/90:BoU13

68

Reservationer

1. Utformningen av bostadspolitiken (mom. 1)

Knut Billing. Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med "Grundvalarna
för” och på s. 22 slutar med ”yrkande 1” bort ha följande lydelse:

I de nu aktuella motionerna från moderata samlingspartiet framhålls
några av de grundläggande problemen och missförhållandena i dagens markoch
bostadspolitik. Samtidigt utpekas dock vilka åtgärder som måste vidtas
inom olika områden i syfte att komma till rätta med dessa problem. Bostadsutskottet
vill med anledning av dessa motioner anföra följande.

Ett utmärkande drag i dagens bostadspolitik är att den givit upphov till en
brist på rörlighet på bostadsmarknaden. Orsakerna härtill är många. Reglerna
för realisationsvinstbeskattningen och gällande hyressättningssystem
är två faktorer som allvarligt försvårar rörligheten. Bristen på bostäder med
den upplåtelseform som de flesta människor efterfrågar - äganderätten - är
en annan uppenbar orsak. Eftersom nyproduktionen endast marginellt kan
bidra till att lösa människors bostadsproblem är en större rörlighet på bostadsmarknaden
en förutsättning för en ökad valfrihet och därmed också för
en ökad tillgång på bostäder. Inte minst gäller detta i områden med stor efterfrågan.

Mot bakgrund av det nu anförda bör enligt utskottets mening den socialistiska
reglerings- och planhushållningspolitik som i dag styr boendet och byggandet
ersättas av en politik som leder till ökad valfrihet för den enskilda
människan. Det är nämligen helt klart att många människor önskar förändra
sin boendesituation.

Ett stort antal bestämmelser, regler och normer som styr bostadsbyggandet
måste upphöra eller förändras så att den enskildes vilja får större genomslag.
Hyressättningssystemet måste sålunda förändras så att det bättre speglar
de boendes preferenser. Enskilt ägande av bostäder bör uppmuntras. Ett
bosparsystem bör införas. Nuvarande bostadslånesystem bör avvecklas och
ersättas med ett enhetslånesystem fritt från statlig styrning.

Dessa åtgärder skall sålunda syfta till ökad valfrihet och kostnadsneutralitet
i boendet. För att uppnå detta måste även en rad lagar och förordningar
som på olika sätt försöker styra de boendes val förändras. Bl.a. skall lagstiftningen
reformeras så att egnahemsboende och övergång från hyresrätt till
bostadsrätt inte försvåras. Hembudsmöjligheten för nya bostadsrättsföreningar
tillhörande HSB och Riksbyggen skall avskaffas. Ett ägarlägenhetssystem
skall införas.

Som framgatt av utskottets ovan redovisade övervägande är det enskilda
ägandet och ansvarstagandet för det egna boendet centrala förutsättningar
för en väl fungerande bostadsmarknad. Dessa utgångspunkter bör också
vara vägledande för olika plan- och markpolitiska frågor. Med markägandet
måste följa rätten att bestämma över egendomen, att bruka, bebygga och
sälja den m.m. Inskränkningar i dessa rättigheter skall bara få ske i undantagsfall
på vissa mycket avgränsade grunder.

1989/90: BoU 13

Reservationer

69

En översyn av bostadspolitiken bör alltså komma till stånd med den utformning
som nu beskrivits. Riksdagen bör med anledning av de nu behandlade
motionerna som sin mening ge regeringen detta till känna. Vad i motioner
från folkpartiet och centerpartiet föreslagits om bostadspolitikens utformning
avstyrks i den mån det inte kan anses förenligt med vad nu förordats.

defs att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande utformningen av bostadspolitiken
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Bo214,
1989/90:Bo403 yrkande 1 och 1989/90:Bo420 yrkande 2 samt med avslag
på motionerna 1989/90:Bo249 yrkande 1,1989/90:Bo423 yrkande
1 och 1989/90:Bo545 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

2. Utformningen av bostadspolitiken (mom. 1)

Erling Bager och Siw Persson (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som pä s. 21 börjar med ”Grundvalarna
för" och på s. 22 slutar med "yrkande 1” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar vad som i folkpartimotionen Bo423 förordas om riktlinjerna
för den framtida bostadspolitiken. Som anförs i motionen måste de
boendes önskemål bilda utgångspunkt för bostadspolitiken. Detta betyder
bl.a. att valfriheten måste öka och att staten inte genom ekonomiska styrmedel
eller administrativa regleringar skall gynna eller missgynna vissa upplåtelseformer,
bostadstyper eller fastighetsägare. Vad som erfordras är alltså
en övergång från regleringar och ingrepp till en situation där valfriheten för
den enskilde ökar genom att marknadsmekanismerna ges ökat spelrum.

De riktlinjer som bör gälla för bostadspolitiken är enligt utskottets mening
bl.a. följande:

- alla skall ha tillgång till en bra bostad,

- de byråkratiska och reglerande inslagen i bostadspolitiken måste minska,

- bostadssubventionerna måste kraftigt minskas och stödet riktas direkt till
de grupper som har särskilda behov,

- möjligheterna att äga sin bostad och att ombilda till bostadsrätt m.m.
måste öka,

- rörligheten på bostadsmarknaden måste underlättas,

- ombyggnader bör ske varsamt.

Ett av de akuta problemen på dagens bostadsmarknad är den bostadsbrist
som nu råder i de flesta av landets kommuner. Bostadsbristen har till stor del
orsakats av en rad misstag i den socialdemokratiska regeringens bostadspolitik.
Sålunda har man stimulerat ombyggnader som innebär lägenhetssammanslagningar
- följden har blivit brist på ungdomsbostäder. Reavinstreglérna
har inte reformerats trots uppenbara brister - följden har blivit att inte
tillräckligt många småhus bjuds ut för försäljning. Administrativa regleringar
har införts i allt större utsträckning i syfte att styra bostadsproduktionen
- följden har blivit en minskad nyproduktion och ett bostadsutbud som
inte motsvarar den typ av bostäder som efterfrågas osv. Det är således enligt

1989/90:BoU13

Reservationer

70

utskottets mening uppenbart att en rad förändringar måste ske av de bostadspolitiska
medlen för att skapa en bostadsmarknad som bättre stämmer
överens med de boendes önskemål.

Vad bostadsutskottet nu med anslutning till förslaget i motion Bo423 (fp)
yrkande 1 anfört om riktlinjerna för den framtida bostadspolitiken bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna. Till de konkreta åtgärder
som behövs för att förverkliga denna politik - åtgärder som förordas i samma
motion - återkommer utskottet nedan. Utskottets ställningstagande i denna
del innebär även att förslag i motioner (m) och (c) i inte ringa grad kommer
att tillgodoses.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande utformningen av bostadspolitiken
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo423 yrkande 1 och
med avslag på motionerna 1989/90:Bo214, 1989/90:Bo249 yrkande 1,
1989/90: Bo403 yrkande 1, 1989/90:Bo420 yrkande 2 och

1989/90:Bo545 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

3. Utformningen av bostadspolitiken (mom. 1)

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ”Grundvalarna
för” och på s. 22 slutar med ”yrkande 1” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i de nu aktuella motionerna finns en rad problem på den
svenska bostadsmarknaden i dag. För att komma till rätta med dessa problem
måste åtgärder vidtas för att uppnå en mer balanserad bostadsmarknad
som ger möjlighet till verklig valfrihet både avseende bostadstyp och bostadsort.
I två centerpartimotioner, Bo249och Bo545, anvisas utgångspunkterna
för ett åtgärdsprogram med en inriktning som bostadsutskottet kan
ställa sig bakom. Den grundläggande förutsättningen för en social bostadspolitik
skall vara att alla skall kunna få en bostad till rimlig kostnad i en god
miljö. Variation och mångfald i boendet skall stimuleras. En långsiktig bostadspolitik
måste vidare utformas med omsorg om den totala ekonomin och
med hänsyn till kraven från andra samhällssektorer. Dessutom måste de
grundläggande sociala målen uppfyllas och rättvisa och solidaritet mellan de
boende skapas genom att samhällets stöd till bostadssektorn riktas främst
mot de grupper som behöver stöd. En bättre balans mellan överhettade storstadsregioner
och övriga delar av landet är en förutsättning för en sådan politik.

Det av utskottet förordade åtgärdsprogrammet för att uppnå en balanserad
och rättvis bostadsmarknad bör utformas med bl.a. följande utgångspunkter: -

en bättre regional balans bör eftersträvas genom bl.a. investeringsavgifter
för oprioriterat byggande i vissa storstadsområden och stimulansbidrag
för visst bostadsbyggande på landsorten,

- byggandet av små och billiga bostäder bör stimuleras för att komma till
rätt med bl.a. ungdomens bostadsproblem.

1989/90: BoU 13

Reservationer

71

- bosparandet bör stimuleras genom att personliga investeringskonton införs,

- (»mbyggnadsverksamheten bör underlättas och tillkomsten av vindsvåningar
uppmuntras,

- skattepolitiken bör utformas på ett sådant sätt att inte bostadsmarknaden
drabbas på ett orättvist sätt,

- den ekonomiska politiken måste inriktas på att dagens höga ränteläge
skall kunna sänkas,

- åtgärder för en bättre boendemiljö och ett ekologiskt byggande bör stimuleras,

- samhällets stöd för åtgärder mot radon, fukt- och mögel m.m. bör ses

över,

- bostadslånereglerna bör förenklas och krångliga regler som fördyrar och
försenar byggandet bör avvecklas,

- samhällsplaneringen bör ske med större avseende på behovet av ett
bättre samband mellan arbete, service och boende.

1 bostadsutskottets kommande överväganden angående förslag till mer
konkreta förändringar i de bostadspolitiska medlen kommer dessa utgångspunkter
att vara vägledande. En konsekvent omläggning av bostadspolitiken
i den förardade riktningen torde på sikt skapa betydligt bättre förutsättningar
för människor såväl i tätorter som på landsbygden att ordna sitt
boende på det sätt man önskar.

Vad utskottet nu med anledning av motionerna Bo249 (c) yrkande 1 och
Bo545 (c) yrkande 1 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. Även övriga nu aktuella motionsyrkanden får därigenom till viss del
anses tillgodosedda.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande utformningen av bostadspolitiken
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Bo249 yrkande 1
och 1989/90:Bo545 yrkande 1 samt med avslag på motionerna
1989/90:Bo214, 1989/90:Bo403 yrkande 1, 1989/90:Bo420 yrkande 2
och 1989/90:Bo423 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

4. Stöd till ungdomars boende m.m. (mom. 2,
motiveringen)

Knut Billing. Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m) anser att den del
av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ”Vid sin” och på s. 23 slutar
med ”yrkande 3” bort ha följande lydelse:

Det är framför allt de unga som har drabbats av dagens hårt reglerade bostadsmarknad.
Inte minst gäller detta de unga som söker sig ut på bostadsmarknaden
i storstadsområdena och i andra områden med en stor efterfrågan
på bostäder. Någon ljusning i denna situation finns enligt utskottets mening
inte heller. De av socialdemokraterna införda regleringarna har bara
skapat nya problem som i sin tur tagits till intäkt för att införa nya regleringar.

1989/90: BoU 13

Reservationer

72

Statsmakternas ingrepp i bostadsmarknaden och den hårda styrningen av
densamma har lett till en marknad i kraftig obalans. Den snedhet och tröghet
som kännetecknar dagens bostadsmarknad motverkar att lägenhetsbeståndet
används på bästa sätt - något som i hög grad gått ut över de unga. Vad
som behövs är därför generella åtgärder som återställer balansen. Däremot
är det inte lämpligt att vidta sektoriserade åtgärder enbart‘för ungdomar.
Förutom att denna typ av åtgärder medverkar till att styrningen av bostadsmarknaden
ökar ytterligare är risken uppenbar att en andra klassens bostadsmarknad
för ungdomar skapas.

Bland de generella åtgärder som enligt utskottets mening måste komma
till stånd märks en långt gående avreglering av såväl bostadsfinansiering som
byggregler. I detta sammanhang måste även hyressättningssystemet ses över
med avseende på dess effekter på bl.a. rörligheten i bostadsbeståndet - detta
inte minst mot bakgrund av att ett grundläggande prtiblem på bostadsmarknaden
är att det saknas incitament för att byta bostad vid t.ex. en ändrad
familjesituation. För att ytterligare förbättra möjligheterna för bl.a. de unga
att vinna inträde på bostadsmarknaden måste dessutom ett nytt system för
bosparande införas i enlighet med vad som föreslagits i motioner (m).

Vad som nu anförts låter sig inte förenas med förslagen i centerpartiets
partimotion Bo250 yrkande 3 samt motion Bo249 (c) yrkandena 5 och 6. Motionsyrkandena
avstyrks.

5. Stöd till ungdomars boende m.m. (mom. 2)

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ”Vid sin” och
på s. 23 slutar med ”yrkande 3” bort ha följande lydelse:

Situationen på bostadsmarknaden är i dag sådan att särskilda åtgärder för
att lösa ungdomens bostadssituation måste vidtas. Den hittills förda bostadspolitiken
har på intet sätt underlättat för ungdomar och andra på bostadsmarknaden
svaga grupper att skaffa en egen bostad. De nu förordade åtgärderna
skall utgå från en långsiktigt utvecklad och konsekvent bostadspolitik,
i enlighet med de riktlinjer som utskottet ovan ställt sig bakom. Till grund
för de åtgärder som gäller ungdomsgrupperna bör sålunda ligga bl.a. ändrade
villkor för bostadslån, byggande av flera smålägenheter, utnyttjande av
vindsvåningar, byggande av övernattningshotell samt stopp för kontorisering.

Bland de direkta åtgärder som enligt utskottets mening bör komma till
stånd för att förbättra ungdomens bostadssituation och för att åtgärda en
svår brist på bostäder i övrigt bör ingå införandet av ett särskilt stimulansbidrag
till kommunerna för byggande av smålägenheter i enlighet med vad som
föreslagits i centerpartiets partimotion Bo250 yrkande 3.

Det förordade bidraget bör utgå med 30000 kr. för varje påbörjad lägenhet
med en boendeyta på upp till 70 nr. Bidraget bör vara generellt för hela
landet och alltså utgå till nybyggnation såväl på landsbygden som i mindre
orter och i storstäderna. Till ändamålet bör enligt utskottets mening anvi&as
150 milj. kr. för budgetåret 1990/91 i enlighet med förslaget i motion Bo249
(c) yrkande 5.

1989/90: BoU 13

Reservationer

73

För att ytterligare förbättra ungdomens möjligheter att bo kvar på landsbygden
och därigenom hålla denna levande bör enligt utskottets mening
dessutom ett särskilt stimulansbidrag för byggande på landsbygden inrättas.
Bidraget bör i enlighet med förslaget i motion Bo249 (c) yrkande 6 uppgå till
50000 kr. per påbörjad hyreslägenhet under budgetåret. Bidrag skall dock
endast kunna utgå på landsbygden eller i orter med färre än 300 invånare.

Sammantaget innebär de nu förordade insatserna att för alla nybyggda
smålägenheter kan utgå ett stimulansbidrag om 30000 kr. För nybyggda lägenheter
på landsbygden eller mindre orter kan dessutom utgå ett kompletterande
bidrag om 50000 kr., dvs. i dessa fall kan bidrag utgå med sammanlagt
80000 kr. Det samlade tillskottet av nyproducerade smålägenheter genom
dessa bidrag kan beräknas till 1000 lägenheter på landsbygden och till
5000 lägenheter i landet i övrigt.

Vad utskottet nu med anledning av centerpartiets partimotion Bo250 yrkande
3 samt motion Bo249 (c) yrkandena 5 och 6 anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

2. beträffande stöd till ungdomars boende m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Bo249 yrkandena

5 och 6 samt 1989/90:Bo250 yrkande 3 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

6. Avveckling av ungdomsbostadsdelegationen (mom. 3)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ”Sorn redovisas”
och slutar med ”nu anförda” bort ha följande lydelse:

Tillsättandet av ungdomsbostadsdelegationen är ett av många exempel på
hur den socialdemokratiska regeringen i stället för att sätta in konkreta och
relevanta åtgärder försöker reglera eller utreda fram resultat. Dagens besvärliga
bostadssituation för ungdomar löses naturligtvis inte genom att en
delegation tillsätts - en delegation som dessutom har oklara uppgifter och
små eller inga möjligheter att vidta konkreta åtgärder. Vad som behövs är i
stället kraftfulla åtgärder av generell natur som skapar en dynamisk bostadsmarknad
där valfriheten är stor och utbudet av bostäder styrs av efterfrågan.
Ungdomsbostadsdelegationen bör mot bakgrund härav avvecklas i enlighet
med förslaget i motion Bo420 (m) yrkande 8 b.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

7. beträffande avveckling av ungdomsbostadsdelegationen
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo420 yrkande 8 b
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Studenternas bostadssituation (mom. 4)

Jan Strömdahl (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”Bo205 (s)” bort ha följande lydelse:

1989/90:BoU13

Reservationer

74

Bostadssituationen för studerande är mycket besvärlig på de flesta högskoleorterna.
I vissa fall har studerande t.o.m. sett sig tvungna att tacka nej
till en utbildningsplats eftersom inte bostadsfrågan gått att lösa. Nyinflyttade
studenter har tvingats ägna mycken tid åt att söka bostad eftersom de endast
kunnat erhålla tillfälliga och osäkra lösningar på sina bostadsproblem. Detta
är naturligtvis en ohållbar situation som i hög grad verkar hämmande på de
studerandes möjlighet att följa utbildningen. Mot denna bakgrund är det givetvis
viktigt att lokaliseringen av nya högskolelinjer inte ytterligare förvärrar
dessa problem. De studerandes utbildnings- och bostadssituation måste
ses i ett sammanhang.

Som motionärerna framhåller medför högskolan en stimulans för kommunerna
i flera avseenden. Det är därför rimligt att staten skall kunna ställa
vissa krav på de kommuner och orter där man planerar att förlägga högskoleplatser.
Ett sådant krav bör vara att kommunerna i sin bostadsförsörjningsplanering
beaktar de krav på bostäder som studerande vid högskolelinjer
m.m. kan ställa. De kommuner som inte kan uppvisa en tillfredsställande
beredskap för att ta emot nytillkommande studerande bör inte heller bli aktuella
för en lokalisering av nya utbildningslinjer.

Vad utskottet ovan anfört med anledning av motion Bo205 (s) bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

4. beträffande studenternas bostadssituation
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo205 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Stödet för gruppbostäder (mom. 5)

Erling Bager och Siw Persson (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande sorn på s. 24 börjar med ”Vad gäller
de ovan” och på s. 25 slutar med ”folkpartiets partimotion” bort ha följande
lydelse:

Bostadsutskottet instämmer i vad som anförs om de handikappades
boende i folkpartiets partimotion. Många handikappade är i behov av att bo
i kollektiva boendeformer. Under de senaste åren har institutionsboendet
avvecklats i stor utsträckning. Utbyggnadstakten för alternativa boendeformer
har dock inte varit tillräcklig under denna tid.

Gruppboende är en bra boendeform för många handikappade. I dag råder
emellertid en stor brist på sådana bostäder. För att en reell valfrihet i boendet
också skall gälla de handikappade är det därför nödvändigt att gruppboendet
byggs ut. Enligt utskottets mening bör därför regeringen, i samband
med att boendeservicedelegationens arbete utvärderas, överväga hur utbyggnaden
av sådana boendeformer kan stimuleras och återkomma till riksdagen
med förslag i frågan.

Vad utskottet anfört med anledning av folkpartiets partimotion Bo209 yrkande
6 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

1989/90:BoU13

Reservationer

75

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

5. beträffande slödel för gruppbostäder

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo209 yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. De handikappades bostadssituation (mom. 6)

Agne Hansson (c). Birger Andersson (c) och Kjell Dahlström (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med ”Vad gäller
de två övriga” och slutar med ”de gröna” bort ha följande lydelse:

Att få välja bostadsort och boendemiljö är viktiga inslag i den valfrihet
som måste gälla alla människor i samhället. För att denna rättighet även skall
gälla handikappade är det nödvändigt att flera olika alternativ inom boendet
kan behållas eller byggas ut. Små vårdhem, gruppboende, ensamlägenheter
och boende hos anhöriga är exempel på boendeformer som bör finnas sida
vid sida. För de handikappade som kan och vill bo i en vanlig lägenhet är det
nödvändigt att samhället svarar för olika stödinsatser och anpassningsåtgärder.

Enligt bostadsutskottets mening är det vidare nödvändigt att de handikappade
i högre grad än i dag får möjlighet att påverka boendemiljö och servicegrad.
Det är viktigt att varsamt och i samråd med den handikappade finna
lösningar på problemen. Vad utskottet anfört om de handikappades bostadssituation
med anledning av centerpartiets och miljöpartiets partimotioner
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

6. beträffande de handikappades bostadssituation

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Bo232 yrkande 2
och 1989/90:Bo549 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

10. Avveckling av byggnadsreglerande åtgärder (mom. 7)

Knut Billing (m). Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m), Jan Sandberg
(m) och Siw Persson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med ”Bostadsutskottet
har” och på s. 26 slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse: Under

de senaste åren har den socialdemokratiska regeringen sett sig
tvungen att införa en rad byggnadsreglerande åtgärder för att försöka
komma till rätta med uppenbara obalanser på bostadsmarknaden. Det gäller
ramar för ombyggnadsverksamheten och för s.k övrigt byggande, investeringsavgifter
m.m. Enligt bostadsutskottets mening är det dock uppenbart
att byggnadsregleringarna i sig är en av orsakerna till de rådande problemen.
De ständiga ingreppen har gett en marknad i obalans, vilket i sin tur tas till
intäkt för nya ingrepp och nya regleringar. Denna utveckling kan naturligtvis
inte tillåtas fortgå.

Även förutan de särskilda byggnadsreglerande åtgärder som införts under

1989/90:BoU13

Reservationer

76

de senaste åren är bostadsmarknaden en av de mest genomreglerade marknaderna.
Det nuvarande bostadslånesystemet med komplicerade lånevillkor
och administrativa försök till kostnadskontroll bidrar sannolikt till att bostadsbyggandet
blir mer begränsat än vad det annars skulle ha blivit. Systemet
förhindrar också i många fall att flexiblare lösningar används såväl vad
gäller upphandling m.m. av byggandet som själva bostadsutformningen.
Detta bidrar till att bostäderna blir dyrare och att kreativa och spännande
lösningar inte kommer till stånd.

Vad som ovan anförts innebär att utskottet ställer sig bakom den i de aktuella
motionerna framförda uppfattningen att olika byggnadsreglerande åtgärder
och administrativa begränsningar av byggandets omfattning snarast
bör tas bort. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

7. beträffande avveckling av byggnadsreglerande åtgärder
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo241 yrkandena 3
och 4 samt 1989/90:Bo423 yrkande 20 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

11.1990 års ombyggnadslåneramar (mom. 8, motiveringen)

Knut Billing. Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m) anser att den del
av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med "För år” och slutar med "detta
yrkande” bort ha följande lydelse:

Bostadsutskottet anser att regleringen av byggandet med ombyggnadslåneramar
bör upphöra. Något behov av administrativa omfördelningar mellan
dessa ramar enligt förslaget i motion Bo202 (s) föreligger därför inte.
Motionen avstyrks.

12. Ekologiskt byggande (mom. 9)

Agne Hansson (c). Birger Andersson (c) och Jan Strömdahl (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med "Sorn utskottet"
och på s. 28 slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:

En bra boendemiljö förutsätter ett boende och en bebyggelseplanering
som hushållar väl med naturens resurser. Boendet måste därför bättre än
hittills anpassas till det ekologiska systemet och till behovet av en bättre och
effektivare energianvändning. En successiv anpassning till ett boende med
denna inriktning är en nödvändighet för att klara framtidens energi- och miljöproblem
och för att skapa en ökad trivsel i boendet.

För att nå det nu skisserade målet erfordras bl.a. en mera systematisk användning
av miljökonsekvensbeskrivQingar som beslutsunderlag i samhällsplaneringen.
en bättre resursbevarande byggnadsteknik och ett miljövänligare
sätt att ta hand om avfallet.

De konkreta insatser som behövs för att skapa förutsättningar för ett mera
allmänt utbrett ekologiskt och därmed resursbevarande byggande och
boende måste bl.a. avse ändrade byggregler, förbättrade finansieringsförutsättningar.
ökad kunskapsinhämtning och erfarenhetsåterföring samt ett i
övrigt ökat intresse och stöd från samhällets sida.

1989/90:BoU13

Reservationer

77

Vad utskottet nu med anledning av motionerna Bo215 (c) samt Bo544 (c)
yrkande 1 anfört om åtgärder för att stimulera ekologiskt byggande m.m.
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Vad i miljöpartiets
partimotioner Bo203 yrkandena 1, 3, 4 och 5 samt Bo247 yrkandena 1 och 5
anförts får därmed anses i väsentliga delar tillgodosett.

dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

9. beträffande ekologiskt byggande
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Bo215 samt
1989/90:Bo544 yrkande 1 och med avslag på motionerna
1989/90:Bo203 yrkandena 1, 3, 4 och 5 samt 1989/90:Bo247 yrkandena
1 och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

13. Ekologiskt byggande (mom. 9)

Kjell Dahlström (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med ”Sorn utskottet”
och på s. 28 slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Det finns en allmänt spridd oro över bristerna i dagens boendemiljö. Samtidigt
som alltfler människor drabbas av allergier och andra hälsobesvär i s.k.
sjuka hus ökar insikten om att dagens resursslöseri i byggandet och boendet
måste upphöra. Kunskaperna om det nära sambandet mellan energianvändningen
i våra bostäder och miljöföroreningar orsakade bl.a. av förbränning
i uppvärmningsanläggningar av olika slag har under senare år ökat. Denna
ökade kunskap har också gällt de svårigheter som är förknippade med avfallshanteringen
i bebyggelsen. Som en följd härav har intresset för en alternativ
resursbevarande och ekologiskt anpassad bebyggelse vuxit sig starkt.

I många delar av vårt land har initiativ tagits till byggandet av ekologiska
byar, dvs. grupper av olika slags bebyggelse där en resursbevarande byggnadsteknik
har använts. Även boendet i sig syftar i dessa byar till att så långt
som möjligt vara anpassat till det ekologiska systemet. Boendet innehåller
dessutom en social dimension som det storskaliga och enbart industriella och
behovstäckande byggandet saknar. Det tekniska utförandet är sådant att
energianvändningen är så låg som möjligt och baserad på förnyelsebara
energikällor som t.ex. solvärme. Särskilda anordningar har också vidtagits
för att åstadkomma en ekologiskt riktigare avfallshantering. Det gäller bl.a.
en långt driven sopsortering, kompostering och lokal avloppsrening.

Det är allmänt omvittnat att det boende som utskottet nu beskrivit upplevs
som värdefullt och positivt. Samtidigt tvingas utskottet konstatera att samhällets
insatser för att få till stånd en ekologiskt anpassad bebyggelse hittills
varit alltför begränsade. Det kan rent av hävdas att såväl byggregler som finansieringssystemet
i viss utsträckning försvårar eller motverkar tillkomsten
av ekologiskt inriktade projekt.

För att komma till rätta med de ovan beskrivna förhållandena bör enligt
bostadsutskottets mening reglerna för byggande m.m. ses över med avseende
på att främja ett ekologiskt boende. I sammanhanget bör även utredas
vilka ytterligare insatser som kan erfordras. Härutöver bör dessutom

1989/90:BoU13

Reservationer

78

mer omedelbara och aktiva insatser från samhällets sida göras. I enlighet
med förslaget i miljöpartiets partimotioner bör sålunda ett statligt stöd om
20 milj. kr. utgå till ekologiskt byggande under budgetåret 1990/91.

Utöver de ovan förordade insatserna i fråga om en ekologiskt anpassad
nybyggnation bör samhället dessutom på ett aktivt sätt verka för att också
ombyggnadsverksamheten sker utifrån en ekologisk och därmed resursbevarande
grund.

Vad utskottet nu med anledning av miljöpartiets partimotioner Bo203 yrkandena
1, 3, 4 och 5 samt Bo247 yrkandena 1 och 5 anfört om ekologiskt
byggande m.m. bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottets
ställningstagande i denna del innebär att förslagen i motionerna
Bo215 (c) och Bo544 (c) yrkande 1 i allt väsentligt kommer att bli tillgodosedda.

dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

9. beträffande ekologiskt byggande
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Bo203 yrkandena

1,3,4 och 5 samt 1989/90:Bo247 yrkandena 1 och 5 samt med avslag
på motionerna 1989/90:Bo215 och 1989/90:Bo544 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. Byggande av s.k. lägenhetshotell (mom. 10)

Agne Hansson (c). Birger Andersson (c) och Kjell Dahlström (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ”Det ligger”
och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion Bo545 (c) krävs det för att komma till rätta med
problemen på bostadsmarknaden åtgärder som ökar tillgången på bostäder.
Inte minst gäller detta tillgången på små lägenheter lämpliga för ungdomar
och andra grupper. Vad som behövs är därför ett åtgärdsprogram som på sikt
skapar en balanserad bostadsmarknad i hela riket och en härigenom ökad
valfrihet för de boende. I programmet bör enligt utskottets mening bl.a. ingå
åtgärder som ger fler smålägenheter, förbättrar valmöjligheterna på landsbygden,
underlättar ombyggnadsverksamheten samt motverkar olovlig kontorisering.

En viktig åtgärd som bör ingå i det nu förordade programmet är dessutom
att frigöra de lägenheter i framför allt storstäderna som i dag bara används
för tillfälligt boende. Genom att ställa dessa s.k. övernattningslägenheter till
den reguljära bostadsmarknadens förfogande kan utbudet av permanentbostäder
ökas både snabbt ock enkelt. En förutsättning härför är dock att kommunerna
i samarbete med hotellnäringen kan erbjuda alternativa lösningar
för de företag m.fl. som i dag disponerar dessa övernattningslägenheter.
Detta kan bl.a. ske genom att särskilda "övernattningshotell" byggs som kan
erbjuda rum eller lägenheter till priser väsentligt under hotellpriserna.

Vad utskottet nu med anledning av motion Bo545 (c) yrkande 2 anfört om
byggande av s.k. lägenhetshotell m.m. bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Utskottets ställningstagande i denna del innebär att vad
som i motion Bo212 (s) yrkande 2 föreslagits får anses i allt väsentligt tillgodosett.

1989/90: BoU 13

Reservationer

79

dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

10. beträffande byggande av s.k. lägenhetshotell

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo545 yrkande 2 och
med avslag på motion 1989/90:Bo212 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Lokalisering för kontorslokaler m.m. (mom. 11)

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med "Med den”
och på s. 29 slutar med ”hänvisning härtill" bort ha följande lydelse:

Det finns i dag en stor efterfrågan på kontorslokaler i storstädernas centrala
delar - en efterfrågan som lett till en omfattande kontorisering. För att
motverka denna utveckling och för att skapa utrymme för bostäder också i
centrala lägen bör därför åtgärder vidtas. En sådan åtgärd är att, i enlighet
med förslaget i motion Bo545 (c), tillse att nytillkommande kontorslokaler
m.m. gesen lokalisering utanför stadskärnan och då till de delar av storstadsregionerna
där det är förhållandevis ont om arbetstillfällen.

Vad utskottet nu med anslutning till motion Bo545 (c) yrkande 3 anfört
om lokaliseringen av tillkommande kontorsytor m.m. bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

11. beträffande lokalisering för kontorslokaler m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo545 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. En inventering av statens markinnehav (mom. 12)

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med "Det är” och
slutar med "statens markinnehav" bort ha följande lydelse:

Det behövs, som framhålls i centerpartiets partimotion Bo250, en rad åtgärder
för att i våra storstäder skapa en levande och fungerande stadsmiljö.
Dessa åtgärder bör bl.a. syfta till att åstadkomma regional balans, en trygg
och säker social miljö samt en ökad tillgång på bostäder. Som ett led i strävandena
i det senare avseendet bör möjligheterna att frigöra mark lämplig
för bostadsbyggande undersökas. 1 detta sammanhang kan statens markinnehav,
som är av en betydande omfattning, utgöra en resurs. Staten bör därför
inventera sitt markinnehav i storstäderna i syfte kartlägga i vilken omfattning
marken kan användas för bostadsbyggande.

Vad utskottet nu med anledning av centerpartiets partimotion Bo250 yrkande
2 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

12. beträffande en inventering av statens markinnehav

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo250 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1989/90:BoU13

Reservationer

80

gotmb 96714. Stockholm 1990

17. Neutraliteten mellan olika upplåtelseformer (mom. 13)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande sorn på s. 29 börjar med "Dagens bostadsfinansieringssystem”
och på s. 30 slutar med ”de avstyrks” bort ha följande
lydelse:

När dagens bostadsfinansieringssystem diskuteras brukar dess tillskyndan
hävda att systemet är avsett att vara neutralt i förhållande till olika upplåtelseformer
m.m. Även om detta kan ha varit fallet när systemet tillkom
år 1974 har utvecklingen sedan dess varit sådan att någon neutralitet i dag
inte föreligger. Bevisen för och exemplen på de rådande obalanserna är
också många.

Ett påtagligt uttryck för de uppkomna obalanserna är att det under senare
år byggts cirka tio gånger så många småhus i grupp med hyres- eller bostadsrätt
som med äganderätt. Under år 1988 lämnades sålunda preliminärt beslut
om bostadslån för 400 lägenheter i gruppbyggda småhus och för 13 400 hyresoch
bostadsrättslägenheter. Skälet härför är att månadskostnaden blir lägre
för de förstnämnda upplåtelseformerna. Även andra regleringar och skattehöjningar
medverkar till att det blir allt svårare för människor att äga sitt
småhus.

För att skapa balans och underlätta för människor att skaffa eget hus
måste därför omedelbara åtgärder vidtas. I första hand bör sålunda lånereglerna
ändras så att de inte missgynnar hus med äganderätt. Även skattereglerna
bör justeras så att neutraliteten kan återupprättas.

Det är dock inte bara i fråga om boende i småhus som obalanserna mellan
olika upplåtelseformer är påtagliga. Även när det gäller flerbostadshus särbehandlas
olika fastighetsägare på ett sätt som snedvrider hela bostadsmarknaden.
För att ge alla bostadsföretag möjlighet att konkurrera på lika villkor
bör därför ändringar göras i beskattningen och i finansieringsförutsättningarna.
Häri inkluderas även de lokala styrmedel som förekommer bl.a. i form
av att allmännyttiga bostadsföretag får förvärva mark till underpriser. Utskottet
vill i detta sammanhang också framhålla den orättvisa som ligger i att
de allmännyttiga bostadsföretagen i vissa fall med hjälp av kommunal borgen
inte behöver dra på sig kostnader för att ta ut pantbrev.

En ytterligare åtgärd för att stärka neutraliteten är att införa de regler om
uppskov med beskattning av realisationsvinst som gäller vid försäljning av
egnahem också vid försäljning av bostadsrätter.

Med hänvisning till det nu anförda bör enligt utskottets mening åtgärder
vidtas för att dels jämställa finansieringsförutsättningarna för olika fastighetsbolag,
dels åstadkomma kostnadsneutralitet mellan olika upplåtelseformer.

Riksdagen bör begära ett förslag i enlighet med vad som nu anförts. Förslaget
bör skyndsamt föreläggas riksdagen så att det kan genomföras senast
den 1 januari 1991. På sikt bör dessutom neutraliteten stärkas och finansieringsförutsättningarna
i övrigt likställas bl.a. genom att ett nytt finansieringssystem
införs.

Vad utskottet nu med anledning av motion Bo420 yrkandena 6 och 13 anfört
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

1989/90:BoU13

Reservationer

81

6 Riksdagen 1989/90. 19 sami. Nr 13

dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

13. beträffande neutraliteten mellan olika upplåtelseformer

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo420 yrkandena 6
och 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

18. Ökade möjligheter att bo i bostadsrätt (mom. 14)

Knut Billing (m). Erling Bager (fp). Bertil Danielsson (m), Jan Sandberg
(m) och Siw Persson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med ”Den rådande”
och slutar med ”yrkande 2” bort ha följande lydelse:

Bostadsrätten utgör en för många människor attraktiv boendeform. Inte
minst framgår detta förhållande av att efterfrågan på lägenheter upplåtna
med bostadsrätt har ökat under en lång rad av år. Det framstår sålunda som
uppenbart att många människor uppskattar den förening av enskilt ägande
och gemensamt ansvarstagande för fastigheten som bostadsrättsboendet erbjuder.
Bostadsrätten är också en boendeform som passar snart sagt alla såväl
unga som gamla. Hos de unga kan bostadsrättsboendet dessutom leda till
en ökad sparstimulans - något som i sig måste bedömas som värdefullt. Det
har också visat sig att en rad positiva effekter kan uppnås när upplåtelseformen
i ett bostadsområde eller en enskild fastighet övergår från hyresrätt till
bostadsrätt. Ofta har sådana ombildningar fört med sig minskade sociala
problem och en större gemenskap bland de boende. Vidare har bostadskostnaderna
reducerats genom minskat slitage och genom egna insatser i förvaltningen
av bostäderna.

Enligt bostadsutskottets mening talar de ovan redovisade förhållandena
entydigt för att de olika restriktioner som i dag gäller för bostadsrättsboendet
måste avskaffas. De restriktioner och förhållanden i övrigt som därför
snarast bör föranleda ändrad lagstiftning eller andra åtgärder gäller bl.a. hyresgästernas
förköpsrätt vid försäljning, hembudsreglerna, särbehandlingen
av vissa riksorganisationer för bostadsrättsföreningar samt realisationsvinstbeskattningen.

Vad utskottet nu med anslutning till motion Bo423 (fp) yrkande 2 anfört
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 14 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

14. beträffande ökade möjligheter att bo i bostadsrätt

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo423 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

19. Kostnadsutvecklingen i bostadsproduktionen (mom. 15,
motiveringen)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m) anser att den del
av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med "Bostadsutskottet delar” och
slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:

Bostadsutskottet delar i och för sig motionärernas oro för kostnadsutvecklingen
i bostadsproduktionen. Däremot kan inte utskottet ställa sig bakom

1989/90:BoU13

Reservationer

82

de förslag till ökade statliga insatser m.m. som förs fram för att motverka
denna utveckling. Motion Bo212 (s) yrkande 3 avstyrks sålunda. De grundläggande
problemen på dagens svenska bostadsmarknad bottnar i den hårda
statliga styrningen av marknaden. Till detta kommer den ryckighet som
präglat bostadspolitiken under de senaste åren. Vad som erfordras är en avreglering
som befrämjar en sund konkurrens på lika villkor för alla aktörer.
Vidare krävs en långsiktighet i agerandet från statsmakternas sida som ger
stadga och kontinuitet i förutsättningarna för bostadsproduktionen.

20. Program för arbetsplatsbyte (mom. 16)

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ”1 den” och
slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Bostadsutskottet delar motionärernas uppfattning om behovet av åtgärder
för att förbättra den inomregionala balansen i Stockholmsregionen. Genom
en bättre regional balans utnyttjas de samlade resurserna effektivare. Som
en i raden av åtgärder för att komma till rätta med de regionala obalanserna
bör även det i motionen förordade programmet för arbetsplatsbyte komma
till stånd. Genom att arbetsplatser och boende knyts ihop på ett bättre sätt
än i dag minskar bl.a. behovet av energikrävande transporter. Samtidigt
finns det anledning anta att boendet genom närheten till arbetsplatsen kommer
att tillföras ytterligare kvaliteter.

Vad utskottet nu med anledning av motion Bo244 (c) anfört bör ges regeringen
till känna.

dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

16. beträffande program för arbetsplatsbyte
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo244 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

21. Statens förlustansvar enligt 33 § 1962 års
bostadslånekungörelse (mom. 19)

Agne Hansson (c), Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson
(m), Jan Sandberg (m), Siw Persson (fp) och Birger Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med ”Det förlustansvar”
och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Det ansvar för vissa förluster i de kommunala bostadsföretagen som staten
påtog sig redan år 1946 syftade ursprungligen till att förmå företagen att
bygga bostäder trots risken för att inte få dessa uthyrda. År 1968 upphörde
det statliga ansvaret för nytillkommande hus och förlustansvaret avser därför
numera bara hus byggda dessförinnan.

Av 1946 års riksdagsbeslut framgår att en förutsättning för det statliga förlustansvaret
var att hyressättningen skulle vara sådan att alla normalt uppkommande
utgifter och hyresförluster skulle täckas av hyrorna. Förluster
som uppkommit till följd av försummelser eller vårdslöshet i fastighetsförvaltningen,
t.ex. vanvård av byggnaden eller upplåtelse av lägenhet till nå -

1989/90:BoU13

Reservationer

83

gon som inte hade råd att hyra den, skulle helt täckas av kommunen. Övriga
onormala förluster, t.ex. sådana som föranletts av ”ej förutsebara allmänna
rubbningar i ortens ekonomiska förhållanden", borde däremot till 20 % bäras
av kommunen och till 80 % av staten.

Som framgår av framställningen ovan har den ursprungliga avsikten varit
att statens förlustansvar bara skall aktualiseras i mycket speciella fall och endast
avse onormala förluster som i huvudsak är beroende av förhållanden
över vilka det enskilda bostadsföretaget inte kunnat råda. Bl.a. på grundval
av en av Sveriges fastighetsägareförbund genomförd undersökning tvingas
dock utskottet konstatera att de utbetalningar som under 1980-talet skett
med stöd av de aktuella bestämmelserna har ökat på ett minst sagt anmärkningsvärt
sätt. Framförallt gäller detta sedan år 1985 sedan bostadsstyrelsen
detta år utfärdat nya tillämpningsföreskrifter. Uppenbarligen har dessa föreskrifter
givit utrymme för en betydligt vidare tolkning av vilka förluster som
skall täckas av den statliga garantin.

Den uppenbart mer generösa tolkning av bl.a. förlustbegreppet som synes
ligga bakom de ökade utbetalningarna strider enligt bostadsutskottets mening
mot de ursprungliga och fortfarande gällande intentionerna med förlustansvaret.
I enlighet med förslaget i motion Bo229 (fp) måste därför åtgärder
vidtas så att endast sådana förluster som ursprungligen avsetts kommer
att täckas. Vägledande vid bedömningen av huruvida förlustansvaret
skall utlösas bör således vara om förlusten är föranledd av exceptionella händelser
på orten som inte kunnat förutses. Vidare bör det statliga ansvaret
begränsas i tiden. Fram till dags dato har ända upp till 13 år gamla förvaltningsförluster
kunnat grunda ersättning från staten. Detta är en enligt utskottets
mening orimlig ordning.

Vad utskottet nu med anledning av motion Bo229 (fp) anfört om det statliga
förlustansvaret enligt 33 § 1962 års bostadslånekungörelse bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 19 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

19. beträffande statens förlustansvar enligt 33 § 1962 års bostadslånekungörelse att

riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo229 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

22. Vintertilläggen (mom. 20)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33 börjar med "Bakom förslaget"
och slutar med "förslag avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utmärkande för dagens bostadsfinansieringssystem är att det är alltför detaljerat
och styrande. På sikt bör det därför ersättas med ett i princip schabloniserat
system. I avvaktan på att ett sådant system kan införas bör dock
alla möjligheter till förenklingar av dagens system tas till vara. Utskottet tillstyrker
med hänvisning härtill förslaget i budgetpropositionen om att vintertilläggen
skall slopas fr.o.m. den 1 juli 1990. Motionerna Bo224 (s) och
Bo249 (c) yrkande 9 om att vintertilläggen skall finnas kvar avstyrks.

1989/90:BoU13

Reservationer

84

dels att moment 20 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

20. beträffande vintertilläggen

att riksdagen bifaller regeringens förslag i proposition 1989/90:100 bilaga
13 och avslår motionerna 1989/90:Bo224 samt 1989/90:Bo249 yrkande
9,

23. Avveckling av markvillkoret (mom. 21)

Agne Hansson (c), Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson
(m), Jan Sandberg (m), Siw Persson (fp) och Birger Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med "Bostadsutskottet
har” och slutar med ”13 avstyrks” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar de invändningar mot markvillkoret som reses i de nu behandlade
motionerna (m), (fp) och (c). Enligt utskottets mening har villkoret
inneburit att kommunerna fått en alltför dominerande ställning gentemot
det enskilda byggandet. Kommunernas inflytande är bl.a. genom den fysiska
planeringen fullt tillräckligt detta villkor förutan. Markvillkoret har närmast
skapat en total kommunal planhushållning på bostadsområdet. Byggföretag
och byggherrar har förlorat möjligheten att genom planering av eget markinnehav
få fram egna plan- och projekteringsalternativ. Skall smidigheten och
anpassningsförmågan i bostadsbyggandet kunna förstärkas förutsätter det
att enskilda markägare och byggnadsföretag ges ökade möjligheter att medverka.

Med hänvisning till det nu anförda bör enligt bostadsutskottets mening
markvillkoret avvecklas fr.o.m. den 1 juli 1990 i enlighet med förslagen i moderata
samlingspartiets partimotion Bo403 yrkande 4 samt i motionerna
Bo249 (c) yrkande 8 och 1989/90:Bo423 (fp) yrkande 13. Utskottets ställningstagande
i denna del bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att moment 21 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

21. beträffande avveckling av markvillkoret

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Bo249 yrkande

8, 1989/90:Bo403 yrkande 4 och 1989/90:Bo423 yrkande 13 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

24. Undantaget från markvillkoret i fråga om småhus
(mom. 22)

Vid bifall till utskottets hemställan under mom. 21

Agne Hansson (c), Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson
(m), Jan Sandberg (m), Siw Persson (fp) och Birger Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med ”Vad i” och
slutar med ”till handlingarna” bort ha följande lydelse:

Det är utskottets principiella uppfattning att markvillkoret bör avvecklas
i enlighet med vad som förordats i motionerna (m), (fp) och (c). Utskottet
kan mot bakgrund härav inte ställa sig bakom vad som i budgetpropositionen
anförts om att undantag från markvillkoret i fråga om vissa småhus inte skall

1989/90: BoU 13

Reservationer

85

medges fr.o.m. den 1 juli 1990. Enligt utskottets mening bör sålunda undantag
från markvillkoret i dessa fall kunna medges även efter denna tidpunkt.
Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.

dels att moment 22 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

22. beträffande undantaget från markvillkoret i fråga om småhus
att riksdagen med anledning av vad som i i proposition 1989/90:100
bilaga 13 anförts som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

25. Studie av markvillkoret (mom. 23)

Agne Hansson (c), Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson
(m), Jan Sandberg (m), Siw Persson (fp) och Birger Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med ”Vad gäller”
och på s. 35 slutar med ”till känna" bort ha följande lydelse:

Det är utskottets principiella uppfattning att markvillkoret skall avvecklas.
Vad i motion Bo225 (s) förordats om en studie av markvillkoret saknar
därmed aktualitet, varför motionen avstyrks.

dels att moment 23 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

23. beträffande studie av markvillkoret
att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo225,

26. Konkurrensvillkoret (mom. 24)

Knut Billing (m). Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m), Jan Sandberg
(m) och Siw Persson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med ”När det” och
slutar med ”hänvisning härtill" bort ha följande lydelse:

De invändningar som kan riktas mot markvillkoret gäller i allt väsentligt
också konkurrensvillkoret. Även detta villkor medför sålunda försämrade
villkor för enskilt byggande och en fördyrad byggnadsproduktion. För att
öka flexibiliteten och förbättra produktutvecklingen inom byggsektorn bör
därför konkurrensvillkoret avskaffas fr.o.m. den 1 juli 1990 i enlighet med
förslagen i motionerna Bo420 (m) yrkande 18 och Bo423 (fp) yrkande 14.
Utskottets ställningstagande i denna del bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att moment 24 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

24. beträffande konkurrensvillkoret

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Bo420 yrkande
18 och 1989/90:Bo423 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

1989/90:BoU13

Reservationer

86

27. Avveckling av kostnadskontrollen vid beviljande av
bostadslån (mom. 27)

Knut Billing (m). Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m). Siw Persson (fp)
och Jan Sandberg (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ”Införandet
av” och slutar med ”i fråga" bort ha följande lydelse:

Dagens bostadsfinansieringssystem är så krångligt och styrande för bostadsproduktionen
att det snarast måste ersättas av ett system som innefattar
ett mindre subventionsmoment och en större grad av frihet för den byggande.
I avvaktan på att detta nya finansieringssystem kan införas finns det
enligt bostadsutskottets mening anledning att vidta de förbättringar i dagens
system som är möjliga. En sådan möjlig förbättring är att ta bort kostnadskontrollen
vid den statliga bostadslångivningen.

Minskningen av igångsättningen av lägenheter beror i inte ringa utsträckning
på att länsbostadsnämnderna inte släpper fram objekt där kostnaderna
anses för höga. Utskottet delar inte uppfattningen att det med dagens kostnadskontroll
skulle vara möjligt att hålla bostadskostnaderna nere. Det
finns, som framhålls i motion Bo423 (fp), snarare anledning hävda att kostnadskontrollen
har en rakt motsatt verkan. Den tvingar ofta fram ändringar
i planer och projektering som förlänger produktionstiden och därmed också
ökar kostnaderna. Det är inte heller ovanligt att kontrollen leder till större
bostadsytor och därmed högre totala produktionskostnader än vad som ursprungligen
avsetts. Förklaringen härtill är att det är möjligt att sänka produktionskostnaden
räknat per kvadratmeter genom att öka de rena bostadsytorna
- som är förhållandevis billiga att bygga jämfört med t.ex. ytor som
innehåller va- eller köksinstallationer - i ett projekt. Avsevärd tid och kraft
läggs också ned på att finna vägar att på olika sätt kringgå kontrollen. Vid
den statliga långivningen bör fortsättningsvis lånemyndigheternas insats inskränkas
till att jämföra produktionskostnaden med ett schablonmässigt
framräknat låneunderlag.

Med hänvisning till det nu anförda bör enligt bostadsutskottets mening
kostnadskontrollen vid den statliga bostadslångivningen tas bort i enlighet
med förslaget i motion Bo423 (fp) yrkande 22. Vad i budgetpropositionen
anförts om kostnadskontrollen vid belåning av låntagarbyggda egnahem bör
sålunda avvisas av riksdagen.

dels att moment 27 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

27. beträffande avveckling av kostnadskontrollen vid beviljande av
bostadslån

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo423 yrkande 22 och
med avslag på vad som i proposition 1989/90:100 bilaga 13 anförts som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1989/90: BoU 13

Reservationer

87

28. Aktieutdelning från allmännyttiga bostadsföretag
(mom. 28)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med ”Sorn framgår"
och slutar med ”insatt kapital” bort ha följande lydelse:

Efter beslut av riksdagen hösten 1987 skapades särskilda regler beträffande
aktieutdelningen för de allmännyttiga bostadsföretag som är organiserade
som aktiebolag. Genom beslutet har dessa företags självbestämmande
på denna punkt således beskurits på ett sätt som inte är acceptabelt. I motioner
(m), (fp) och (c) restes också invändningar mot att särskilda regler skulle
fastställas i fråga om aktieutdelningen från de allmännyttiga företagen.
Dessa invändningar äger enligt utskottets mening fortsatt giltighet. Det är
naturligtvis inte rimligt att en liten grupp av företag undantas från de regler
som i övrigt gäller för aktiebolag. Som framhålls i motion Bo420 (m) är det
enligt aktiebolagens regler aktieägarna som skall bestämma utdelningens
storlek. Den införda begränsningen för de allmännyttiga bostadsföretagen i
detta avseende bör sålunda upphävas i enlighet med yrkande 14 i samma motion.
Utskottets ställningstagande i denna del bör ges regeringen till känna.
Det nu anförda innebär att motionerna Bo216 (vpk) och Bo231 (s) avstyrks.

dels att moment 28 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

28. beträffande aktieutdelning från allmännyttiga bostadsföretag
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo420 yrkande 14 och
med avslag på motionerna 1989/90:Bo216 samt 1989/90:Bo231 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

29. Aktieutdelning från allmännyttiga bostadsföretag
(mom. 28)

Jan Strömdahl (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med ”Sorn framgår"
och slutar med "insatt kapital” bort ha följande lydelse:

Under senare år har det blivit allt vanligare att kommuner dels krävt utdelning
från de allmännyttiga bostadsföretag som är organiserade som aktiebolag,
dels ombildat stiftelseföretag till aktiebolag i syfte att erhålla avkastning
på insatt kapital.

Effekterna av att kommunerna i ökad utsträckning begär utdelning från
de allmännyttiga bostadsföretagen blir ofelbart hyreshöjningar. Krav på utdelning
kommer därmed att stå i motsättning till de allmännyttiga företagens
målsättning och uppgifter som kommunens viktigaste instrument för en god
bostadsförsörjning. För att motverka denna utveckling och för att ytterligare
betona och stärka allmännyttans bostadssociala roll bör därför all vinstutdelning
från de allmännyttiga företagen stoppas i enlighet med förslaget i motion
Bo216 (vpk).

Vad bostadsutskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Utskottets ställningstagande i denna del innebär att förslaget
i motion Bo231 (s) kommer att bli i princip tillgodosett. Motion Bo420
(m) yrkande 14 bör avvisas av riksdagen.

1989/90:BoU13

Reservationer

88

dels att moment 28 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

28. beträffande aktieutdelning från allmännyttiga bostadsföretag
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Bo216 samt
1989/90:Bo231 och med avslag på motion 1989/90:Bo420 yrkande 14
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

30. Kommunernas möjligheter att fördela nybyggda
bostadsrättslägenheter (mom. 30)

Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m), Siw Persson (fp)
och Jan Sandberg (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med ”Vid sin” och
slutar med ”Motionen avstyrks” bort ha följande lydelse:

Det är ett ovedersägligt faktum att många människor önskar bo med bostadsrätt.
Denna upplåtelseform förenar enskilt ägande och gemensamt ansvarstagande
på ett sätt som tilltalar många människor. Det finns enligt utskottets
mening mot bakgrund härav starka skäl som talar för att åtgärder
bör vidtas för att möjliggöra för fler människor att bo med bostadsrätt. Som
en av dessa åtgärder bör enligt utskottets mening ingå att tillförsäkra dem
som bostadssparar i bostadsrättsorganisationerna eller i bank via en sådan
organisation en rimlig andel av de nya bostadsrättslägenheter som uppförs.
Det förekommer relativt ofta att kommunerna med utnyttjande av sin anvisningsrätt
förmedlar en alltför stor andel av lägenheterna till icke bostadssparare.
Det är naturligtvis inte rimligt att de som genom sitt sparande på ett
aktivt sätt bidrar till att nya bostadsrättslägenheter kommer till endast i begränsad
utsträckning kan få tillgång till dessa lägenheter. I propositionen om
kommunal bostadsanvisningsrätt m.m. (prop. 1987/88:35, s. 31) har också
dåvarande bostadsministern - med hänvisning till en överenskommelse mellan
Storstockholms bostadsförmedling och HSB - uttalat sig för att en kommunal
förmedling av 20 % av ny- och ombyggda bostadsrättslägenheter kan
vara en rimlig riktpunkt i fråga om den högsta andel som bör kunna bli föremål
för kommunal anvisningsrätt.

Mot bakgrund av det nu anförda bör enligt utskottets mening ett mål sålunda
vara att bostadslånereglerna ändras så att högst 20 % av de nyproducerade
bostadsrättslägenheterna får förmedlas av kommunen. Härigenom
uppfylls också de intentioner i detta avseende som riksdagen tidigare uttalat
sig för.

Vad utskottet nu med anledning av motion Bo423 (fp) yrkande 6 anfört
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 30 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

30. beträffande kommunernas möjligheter att fördela nybyggda bostadsrättslägenheter att

riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo423 yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1989/90 :BoU 13

Reservationer

89

31. Mindre genomgripande upprustning (mom. 32)

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med ”Motsvarande
motionsyrkande” och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:
Bostadsutskottet instämmer med vad som i motion Bo201 (c) anförts om
villkoren för statliga ombyggnadslån till egnahem. Nuvarande lånevillkor
bör ses över i syfte att förhindra att de medverkar till att ombyggnaderna blir
mer genomgripande än vad som är nödvändigt. Det bör sålunda vara möjligt
att belåna även mindre genomgripande upprustning av egnahem. Detta bör
ges regeringen till känna.

dels att moment 32 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

32. beträffande mindre genomgripande upprustning
att riksdagen med anledning av motion 1989/90: Bo201 såvitt nu är i
fråga som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

32. Kravet på hyresgästyttrande (mom. 34)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40 börjar med ”Utskottet
behandlade” och slutar med ”Motionsyrkandet avstyrks” bort ha följande
lydelse:

När beslutet att införa yttrande från hyresgästförening som krav för ombyggnadslån
fattades år 1986 reserverade sig ledamöter från moderata samlingspartiet.
I den nu aktuella motionen från detta parti redovisas olika missförhållanden
som kravet på hyresgästyttrande lett fram till. Det kan således
exempelvis inträffa att ingen av de boende i en fastighet som skall byggas om
är medlem i den organisation som fattar beslut för deras räkning. Bostadsutskottet
anser bl.a. mot denna bakgrund att kravet på ett formellt hyresgästyttrande
starkt kan ifrågasättas.

Ombyggnaden av en fastighet är främst en angelägenhet för fastighetsägaren
och berörda hyresgäster, som bäst sköts utan inblandning av vare sig organisationer
eller myndigheter. Det bör i stället vara självklart att en fastighetsägare
som avser att renovera sin fastighet skall informera berörda hyresgäster
om sina planer. Hyresgästerna bör sedan själva få avgöra i vilken form
de vill samråda och diskutera med fastighetsägaren.

Vad utskottet ovan anfört med anledning av motion Bo420 (m) yrkande 16
leder fram till slutsatsen att kravet på hyresgästyttrande vid ombyggnadslån
snarast bör avskaffas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att moment 34 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

34. beträffande kravet på hyresgästyttrande
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo420 yrkande 16
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1989/90: BoU 13

Reservationer

90

33. Hyresgästinflytandet över underhållet (mom. 35,
motiveringen)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m) anser att den del
av utskottets yttrande som på s. 41 börjar med ”Bostadsutskottet har” och
slutar med "yrkande 16” bort ha följande lydelse:

I den aktuella motionen hävdas bl.a. att hyresgästinflytandet inte bör utövas
av en organisation utan av de berörda hyresgästerna själva. Enligt motionärerna
skall de berörda hyresgästerna överta hyresgästorganisationens
rätt att bl.a. utfärda hyresgästyttrande i samband med ombyggnadslån. Utskottet
instämmer i den principiella synpunkten att hyresgästerna inte skall
behöva företrädas av en organisation. Som utskottet tidigare anfört bör dock
hyresgästernas synpunkter i samband med ombyggnad kunna framföras utan
sådana formaliserade system som hyresgästyttrandet vid ombyggnadslånegivningen
är exempel på. Utskottet vänder sig vidare mot det av motionärerna
framförda förslaget att en enskild lägenhetsinnehavare skall kunna
stoppa ombyggnadsåtgärder genom att vägra sitt medgivande för dessa. En
sådan ordning skulle innebära ett oacceptabelt ingrepp i äganderätten och
omöjliggöra en rationell förvaltning av fastigheter som helhet. Mot denna
bakgrund avstyrker utskottet motion Bo423 (fp) yrkande 16.

34. Hyresgästinflytandet över underhållet (mom. 35)

Erling Bager och Siw Persson (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar med ”Bostadsutskottet
har” och slutar med "yrkande 16” bort ha följande lydelse:

Bostadsutskottet har vid flera tillfällen ställt sig positivt till förslag om ett
utökat hyresgästinflytande vid ombyggnad och underhåll. Enligt rådande
ordning utövas detta inflytande av en hyresgästorganisation. Detta kan
ibland leda till att de närmast berörda hyresgästernas intresse inte tas till vara
på det sätt de önskar. Utskottet anser därför att det hyresgästyttrande som
krävs för att ombyggnadslån skall beviljas fortsättningsvis bör utfärdas av
hyresgästerna i den fastighet som skall byggas om på det sätt som föreslås i
folkpartimotionen Bo423. En sådan ordning torde medverka till att ombyggnader
sker med större varsamhet. Enligt utskottets mening är kravet på att
hyresgästinflytandet skall utövas av hyresgästerna själva också en förutsättning
för att de boende skall kunna ta ansvar för den egna bostaden.

Utskottet instämmer även i förslaget i samma motion om att lägenhetsinnehavarens
medgivande normalt skall krävas för ombyggnad inne i lägenheten.
Det bör dock betonas att nödvändiga reparationsåtgärder på olika tekniska
system, exempelvis byte av rörstammar, måste kunna genomföras utan
att varje enskild lägenhetsinnehavare tar ställning i frågan.

Utskottets ovanstående överväganden med anledning av förslagen i motion
Bo423 yrkande 16 om hyresgästinflytandet över underhållet bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

1989/90:BoU13

Reservationer

91

dels att moment 35 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

35. beträffande hyresgästinflytandet över underhållet
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo423 yrkande 16
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

35. Kommunernas VA-nät (mom. 36)

Agne Hansson (c). Birger Andersson (c) och Jan Strömdahl (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar med ”Bostadsutskottet
delar” och på s. 42 slutar med ”partimotion Bo234” bort ha följande
lydelse:

Bostadsutskottet delar den oro som motionerna från centerpartiet och
vänsterpartiet kommunisterna om VA-nätens restaurering ger uttryck för.
Det förfall som i dag hotar VA-näten i många städer och tätorter kan inte
tillåtas fortsätta. Det är av central betydelse att det problemområde som beskrivs
i de aktuella motionerna i fortsättningen ägnas större uppmärksamhet.
Risken är annars mycket stor för samhällsekonomisk misshushållning
vad gäller vatten- och avloppssystemet i många tätorter. Den nuvarande renoveringstakten
av VA-näten är orimligt låg. Vissa beräkningar ger vid handen
att det med den nuvarande förnyelsetakten kommer att ta 300-500 år
att byta ut landets vattenledningar. Detta skall ställas mot de befintliga VAledningarnas
tekniska livslängd på 20-100 år.

Enligt utskottets mening är det mot bakgrund av de omfattande problemen
i dagens VA-nät nu nödvändigt att utforma ett målmedvetet åtgärdsprogram
för att undanröja ett framtida sammanbrott av dessa nät. Åtgärdsprogrammet
bör inriktas på att fram till år 2000 i första hand förnya det VA-nät
som anlagts före år 1965. Programmet bör inte enbart innefatta en inventering
för att klarlägga behovet av underhåll när det gäller VA-näten. En redovisning
av de effekter på miljön som den eftersatta förnyelsen innebär bör
vara en central uppgift. Det måste också klarläggas hur kommunerna skall
kunna få ekonomiskt utrymme för insatserna. Därvid bör påpekas att kommunallagen
ger kommunen rätt att ta ut avgifter som gör det möjligt att långsiktigt
försvara investeringar på detta område. Andra frågor som bör ägnas
uppmärksamhet är sysselsättningseffekterna av insatserna avseende VA-näten
samt en analys av arbetsmiljöproblemen på området.

För att upprustningen av VA-näten snarast skall kunna påbörjas är det
angeläget att genom konkreta signaler visa att staten bedömer insatserna på
detta område som mycket angelägna. Av detta skäl anser utskottet att ett
stimulansbidrag för upprustning av VA-nät bör införas. Bidraget bör vara
riktat mot kommuner med ledig entreprenadkapacitet. Villkoren för bidraget
bör vara utformade på det sätt som föreslås i motion Bo239 (c). Detta
innebär bl.a. att förbättringar och förnyelse som ger stora miljöfördelar bör
prioriteras. Bidraget bör utgå med 15 % av kostnaden enligt ett schablonberäknat
bidragsunderlag.

Bostadsutskottet anser att riksdagen bör medge regeringen att inom en
ram av 100 milj. kr. under budgetåret 1990/91 fatta beslut om stimulansbidrag
enligt vad utskottet ovan förordat. Vidare bör ett nytt anslag under bostadsdepartementets
huvudtitel inrättas för detta ändamål. Riksdagen bör

1989/90:BoU13

Reservationer

92

för budgetåret 1990/91 anvisa ett förslagsanslag om 25 milj. kr. till det nya
anslaget för stimulansbidrag för upprustning av VA-nät. Även vad utskottet
i övrigt förordat beträffande VA-nätens upprustning med anledning av motion
Bo239 (c) yrkandena 1, 3 och 4 samt vänsterpartiet kommunisternas
partimotion Bo234 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 36 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

36. beträffande kommunernas VA-nät
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Bo234 och
1989/90:Bo239 yrkandena 1, 3 och 4

a) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) medger regeringen att inom en ram av 100 000 000 kr. under budgetåret
1990/91 fatta beslut om stöd för upprustning av VA-nätet,

c) till Stimulansbidrag för upprustning av av VA-nät för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 25000000 kr.,

36. Räntebidrag vid övertagande av allmännyttiga
bostadsföretags fastigheter (mom. 38)

Agne Hansson (c), Knut Billing (m). Erling Bager (fp), Bertil Danielsson
(m), Jan Sandberg (m). Siw Persson (fp) och Birger Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45 börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”behandlade reglerna” bort ha följande lydelse:

I reservationer till bostadsutskottets betänkanden BoU 1987/88:3, BoU
1987/88:10 och 1988/89:BoU7 anfördes att det i första hand är ett kommunalt
ansvar att de bostadspolitiska riktlinjerna omsätts i praktisk handling. Det
är sålunda ägaren/kommunen och de boende som skall avgöra om en förändring
från hyresrätt till bostadsrätt skall komma till stånd. Riksdagen har utformat
en lagstiftning i avsikt att underlätta för de boende att själva ta ansvar
för sitt boende. Det finns sålunda goda motiv för uppfattningen att dessa
beslut inte skall styras genom att räntebidrag slopas om allmännyttigt ägda
bostäder omvandlas till bostadsrätter. Utskottet tillstyrker med det nu anförda
motionerna från m, fp och c.

dels att moment 38 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

38. beträffande räntebidrag vid övertagande av allmännyttiga bostadsföretags
fastigheter

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Bo249 yrkande
7, 1989/90:Bo403 yrkande 9 och 1989/90:Bo423 yrkande 11 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

37. Avveckling av hyresrabatterna (mom. 39)

Agne Hansson (c). Knut Billing (m). Erling Bager (fp). Bertil Danielsson
(m). Jan Sandberg (m). Siw Persson (fp) och Birger Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45 börjar med "Som framgår"
och på s. 46 slutar med "yrkande 1 d” bort ha följande lydelse:

Redan i samband med riksdagens beslut hösten 1982 om att införa temporära
stimulansåtgärder bl.a. i form av statsbidrag för hyresrabatter restes in -

1989/90: BoU 13

Reservationer

93

vändningar mot regeringsförslaget i motioner från m, fp och c. Därvid anfördes
att eventuella stimulansåtgärder avseende bostadsbyggandet borde ges
en inriktning som innebär att produktionen kommer att avse bostäder som
verkligen efterfrågas. Även om inga fler bostadshus blivit berättigade till hyresrabatter
sedan utgången av år 1985 finns det enligt bostadsutskottets mening
anledning hävda att statsbidragsgivningen avseende redan utgående rabatter
bör upphöra per den 1 juli 1990.

Vad utskottet nu med anledning av motion Bo236 (m) yrkande 1 d anfört
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 39 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

39. beträffande avveckling av hyresrabatterna

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Bo236 yrkande 1
d som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

38. Avveckling av återflyttningsbidragen (mom. 40)

Agne Hansson (c), Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson
(m), Jan Sandberg (m), Siw Persson (fp) och Birger Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 46 börjar med ”Sorn framgår"
och slutar med ”nu anförda” bort ha följande lydelse:

När förslaget om införande av återflyttningsbidragen förelädes riksdagen
hösten 1986 riktades invändningar häremot i motioner från m, fp och c. Vad
som i dessa motioner anförts om att bidragen kan komma att motverka varsamma
ombyggnader och medverka till att den byggande blir mindre observant
på möjligheterna att hålla kostnaderna nere äger fortsatt giltighet. Det
kan sålunda med fog hävdas att återflyttningsbidragen på sikt kan komma
att innebära en ytterligare ökning av boendekostnaderna.

Med hänvisning till det ovan anförda och mot bakgrund av behovet av besparingar
på statsbudgeten bör enligt bostadsutskottets mening återflyttningsbidragen
avvecklas fr.o.m. den 1 juli 1990. Vad utskottet nu med anledning
av motionerna Bo236 (m) yrkande 1 c och Bo423 (fp) yrkande 24 anfört
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 40 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

40. beträffande avveckling av återflyttningsbidragen

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Bo236 yrkande 1
c och 1989/90:Bo423 yrkande 24 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

39. Avveckling av återflyttningsbidragen (mom. 40,
motiveringen)

Jan Strömdahl (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 46
börjar med "Sorn framgår” och slutar med ”nu anförda” bort ha följande
lydelse:

Återflyttningsbidragen har enligt utskottets mening spelat en viktig roll

1989/90: BoU 13

Reservationer

94

när det gäller att lindra de hyreshöjningar som följer efter en ombyggnad.
Starka skäl talar sålunda för att dessa bidrag även fortsättningsvis bör finnas
kvar. Motionerna Bo236 (m) yrkande 1 c och Bo423 (fp) yrkande 24 avstyrks
med hänvisning härtill.

40. Förlängning av återflyttningsbidragen (mom. 41,
motiveringen)

Agne Hansson (c), Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson
(m), Jan Sandberg (m), Siw Persson (fp) och Birger Andersson (c) anser att
den del av utskottets yttrande som på s. 46 börjar med ”Utskottet är” och
slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Det är utskottets principiella uppfattning att återflyttningsbidragen skall
avvecklas. Det finns mot bakgrund härav naturligtvis inte anledning att förlänga
dessa bidrag i enlighet med förslaget i motion Bo217 (vpk). Motionen
avstyrks.

41. Förlängning av återflyttningsbidragen (mom. 41)

Jan Strömdahl (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 46 börjar med ”Utskottet
är” och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion Bo217 (vpk) blir hyreskostnaderna efter ombyggnad
ofta orimligt höga. De marginella förändringar - ibland till det bättre
och ibland till det sämre - som ombyggnaden resulterar i leder ofta till en
fördubbling av hyran. Det är enligt utskottets mening mot bakgrund härav
som behovet av återflyttningsbidragen måste bedömas. Även om ombyggnadsverksamheten
under de senaste åren har minskat har hyreshöjningarna
i det ombyggda beståndet fortsatt att öka.

Återflyttningsbidragen infördes ursprungligen som en temporär åtgärd
bl.a. i avvaktan på en översyn av bostadsfinansieringen. Något resultat av
denna översyn föreligger ännu inte. Det framstår enligt utskottets mening
mot bakgrund härav som orimligt att några nya återflyttningsbidrag inte kan
utgå sedan den 1 januari i år. I enlighet med förslaget i motion Bo217 (vpk)
yrkande 1 bör därför möjligheten att erhålla bidrag förlängas med ett år
t.o.m. utgången av år 1990.

Återflyttningsbidragen utbetalas till fastighetsägarna. Denna ordning har
väckt en berättigad irritation från de boendes sida bl.a. därför att det är svårt
att veta om bidraget fullt ut kommer hyresgästerna till godo. Enligt utskottets
mening bör mot bakgrund härav bidragen fortsättningsvis utbetalas direkt
till de boende i enlighet med förslaget i motion Bo217 (vpk) yrkande 2.

Vad utskottet nu med anledning av motion Bo217 (vpk) anfört om en förlängning
av återflyttningsbidragen m.m. bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att moment 41 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

41. beträffande förlängning av återflyttningsbidragen
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo217 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1989/90: BoU 13

Reservationer

95

42. Avveckling av nybyggnadsbidragen (morn. 42)

Agne Hansson (c), Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson
(m). Jan Sandberg (m), Siw Persson (fp) och Birger Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47 börjar med ”Sorn framgår"
och slutar med ”yrkande 25” bort ha följande lydelse:

Avsikten med att införa nybyggnadsbidragen var att genom bidragen förverkliga
bostadsbyggnadsprojekt som annars inte skulle ha kommit till
stånd. Även om en förhållandevis kort tid förflutit sedan bidragen infördes
finns det inga tecken på att de på något avgörande sätt skulle ha påverkat
de obalanser som finns på dagens bostadsmarknad. Vad som behövs för att
komma till rätta med dessa problem är inte nya subventioner utan åtgärder
av ett betydligt mera grundläggande slag.

Förutom de ovan redovisade invändningarna mot nybyggnadsbidragen
kan de enligt bostadsutskottets mening dessutom komma att verka kostnadshöjande.
Utskottet delar med hänvisning till det nu anförda uppfattningen i
motionerna Bo236 (m) yrkande 1 b och Bo423 (fp) yrkande 25 om att nybyggnadsbidragen
bör avvecklas fr.o.m. den 1 juli 1990. Vad utskottet nu
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 42 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

42. beträffande avveckling av nybyggnadsbidragen
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Bo236 yrkande 1
b och 1989/90: Bo423 yrkande 25 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

43. Avveckling av ungdomsbostadsstödet (mom. 43)

Agne Hansson (c), Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson
(m), Jan Sandberg (m), Siw Persson (fp) och Birger Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 48 börjar med ”Ungdomsbostadsstödet
infördes” och slutar med ”yrkande 23” bort ha följande lydelse:
Ungdomsbostadsstödet är ännu ett exempel på hur regeringen genom stimulanser
och punktinsatser försöker komma till rätta med grundläggande
obalanser på bostadsmarknaden. Ungdomsbostadsstödet har knappast inneburit
att några nya lägenheter tillkommit. Vad som behövs är i stället genomgripande
åtgärder som ger verkliga förbättringar och som innebär att grunden
läggs för en bostadspolitik med en helt ny inriktning. Genom att skapa
en fungerande bostadsmarknad löser man också ungdomens bostadsfråga på
det bästa sättet.

Med hänvisning till det nu anförda förordar utskottet att ungdomsbostadsstödet
avvecklas fr.o.m. den 1 juli 1990 i enlighet med vad som föreslås i
motionerna Bo236 (m) yrkande 1 a, Bo420 (m) yrkande 8 a och Bo423 (fp)
yrkande 23. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

dels att moment 43 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1

1989/90:BoU13

Reservationer

96

43. beträffande avveckling av ungdomsbostadsstödet
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Bo236 yrkande 1
a, 1989/90:Bo420 yrkande 8 a och 1989/90:Bo423 yrkande 23 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

44. Tillstyrkanderamen för kulturhistoriskt värdefull
bebyggelse (mom. 45)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49 börjar med ”Vad utskottet”
och på s. 50 slutar med ”yrkande 2 a avstyrks” bort ha följande lydelse:
Av budgetpropositionen framgår att riksantikvarieämbetet bedömer att
behovet av medel för stöd till den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen
klart överstiger gällande ram och därför bör höjas till 230 milj. kr. En ram
på denna nivå, dvs. en vidgning med 100 milj. kr. i förhållande till regeringsförslaget,
föreslås också i motion Bo236 (m). Det är enligt bostadsutskottets
mening uppenbart att behovet av medel för att bevara vårt äldre byggnadsbestånd
klart överstiger den i budgetpropositionen föreslagna ramen. Det
måste betraktas som oförsvarligt av regeringen att på detta sätt riskera att
delar av vårt kulturarv går till spillo genom att renoveringsåtgärder inte i tid
kan sättas in. Tillstyrkanderamen för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse
bör mot denna bakgrund läggas på en nivå som möjliggör att angelägna åtgärder
i detta bostadsbestånd snarast kan komma till stånd. Den bedömning
som den ansvariga myndigheten på området gör av medelsbehovet bör respekteras.
Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund förslaget i motion
Bo236 (m) yrkande 2 a om att tillstyrkanderamen för budgetåret 1990/91 bör
fastställas till 230 milj. kr. Regeringsförslaget samt de motionsyrkanden som
förordar ramar på lägre nivåer avstyrks.

dets att moment 45 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

45. beträffande tillstyrkanderamen för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse att

riksdagen med bifall motion 1989/90:Bo236 yrkande 2 a och med
avslag på regeringens förslag i proposition 1989/90:100 bilaga 13 samt
motionerna 1989/90:Bo226 yrkande 1 såvitt nu är i fråga,
1989/90:Bo240 yrkande 1 och 1989/90:Bo423 yrkande 31

a) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) medger att ramen för de antikvariska myndigheternas tillstyrkanden
av tilläggslån eller förhöjt låneunderlag till kulturhistoriskt
värdefull bostadsbebyggelse m.m. fastställs till 230000000 kr. för
budgetåret 1990/91,

45. Tilläggslån till arkeologiska undersökningar (mom. 47)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med "Delramen
för” och slutar med "regeringens förslag” bort ha följande lydelse:

Av tillstyrkanderamen för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse bör som

1989/90:BoU13

Reservationer

97

7 Riksdagen 1989/90. 19 sami. Nr 13

föreslås i motion Bo236 (m) yrkande 2b högst 10 milj. kr. få disponeras för
tilläggslån till arkeologiska undersökningskostnader i samband med bostadsbyggande.
Regeringens förslag om delramens storlek avstyrks. Utskottets
ställningstagande i denna fråga föranleds av att den nuvarande ramen varit
oförändrad sedan möjligheten att stödja arkeologiska undersökningar med
tilläggslån infördes. Efterfrågan på sådant stöd har dock kraftigt ökat under
det senaste året.

Enligt utskottets mening är det mycket angeläget att arkeologiska undersökningar
i samband med bostadsbyggande kommer till stånd i erfoderlig
omfattning. Det är en angelägenhet för hela samhället att på detta sätt kartlägga
vårt kulturarv. Kostnadsansvaret för undersökningarna bör således
inte åvila enskilda byggherrar och fastighetsägare, utan tillräckliga medel
bör kunna anvisas inom ramen för tilläggslån till kulturhistoriskt värdefull
bebyggelse. Om den av utskottet förordade delramen om 10 milj. kr. inte
fullt ut behöver användas för arkeologiska undersökningar under budgetåret
1990/91 bör liksom i dag återestående medelsram kunna användas för övriga
ändamål inom ramen för kulurhistoriskt värdefull bebyggelse.

dels att moment 47 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

47. beträffande tilläggslån till arkeologiska undersökningar
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Bo236 yrkande 2 b och
med avslag på regeringens förslag i proposition 1989/90:100 bilaga 13
medger att av ramen för de antikvariska myndigheternas tillstyrkanden
av tilläggslån eller förhöjt låneunderlag till kulturhistoriskt värdefull
bostadsbebyggelse m.m. under budgetåret 1990/91 högst

10 000 000 kr. får disponeras för tilläggslån till arkeologiska undersökningskostnader
i samband med bostadsbyggande,

46. Avveckling av tilläggslångivningen till bostadshus yngre
än 30 år (mom. 48)

Knut Billing (m). Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m), Jan Sandberg
(m) och Siw Persson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med ”Förslaget i”
och slutar med ”yrkande 30 avstyrks” bort ha följande lydelse:

Bostadsutskottet instämmer i förslaget i motion Bo423 (fp) yrkande 30 om
att tilläggslångivningen till bostadshus yngre än 30 år bör upphöra den 1 juli
1990. Stöd till förnyelseåtgärder i detta bostadsbestånd bör i fortsättningen
kunna utgå inom andra låneformer. På sikt är det dock nödvändigt att ett
system med underhållsfonder byggs upp så att reparationsåtgärder i det
äldre bostadsbeståndet normalt skall kunna ske utan statliga subventioner.
Den besparingseffekt som avvecklingen av tilläggslån till bostadshus yngre
än 30 år medför ger också möjlighet att förbättra stödet till åtgärder i den
kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen. Vad utskottet i denna fråga anfört
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 48 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1989/90:BoU13

Reservationer

98

1989/90:BoU13

Reservationer

47. Beslutsramen för bostadshus yngre än 30 år (mom. 49)
Under förutsättning av bifall till reservation 46

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51 börjar med ”De åtgärder”
och slutar med "yrkande 2 c avstyrks” bort ha följande lydelse:

Utskottet har ovan förordat att tilläggslångivningen till bostadshus yngre
än 30 år avvecklas den 1 juli 1990. Vid ett riksdagens bifall till utskottets
förslag behöver självklart inte heller någon ram för beslut om sådana lån
fastställas. Förslagen om ramar på olika nivåer avstyrks sålunda.

dels att moment 49 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

49. beträffande beslutsramen för bostadshus yngre än 30 år
att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition
1989/90:100 bilaga 13 samt motionerna 1989/90:Bo226 yrkande 2 och
1989/90:Bo236 yrkande 2 c som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

48. Beslutsramen för bostadshus yngre än 30 år (mom. 49)

Jan Strömdahl (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51 börjar med ”De åtgärder”
och slutar med ”yrkande 2 c avstyrks” bort ha följande lydelse:
Länsbostadsnämnderna har bedömt behovet av tilläggslån till bostadshus
yngre än 30 år till 450milj.kr. under budgetåret 1990/91. Att en ram av
denna storlek bör fastställas föreslås också i motion Bo226 (vpk). Även enligt
utskottets mening är det nödvändigt att fastställa beslutsramen på en sådan
nivå att nödvändiga ombyggnadsåtgärder kan genomföras. Omfattningen
av byggskador och byggfel i miljonprogrammets bostäder är mycket
stor. Många av förbättringsbehoven har sitt ursprung i en snabb och storskalig
byggprocess där oprövade metoder och material användes. Det är därför
orimligt att hyresgästerna själva skall stå för kostnaderna för att avhjälpa
dessa brister. Det måste istället vara samhällets och de ansvariga inom byggbranschens
uppgift att svara för dessa kostnader. Beträffande åtgärder för
att låta byggbranschen ta sin del av det ekonomiska ansvaret för misstag och
fusk i bostadsbyggandet återkommer utskottet nedan (avsnitt 5.10).

Mot bakgrund av vad som ovan anförts tillstyrker bostadsutskottet förslaget
i motion Bo226 (vpk) yrkande 2 om en i förhållande till regeringsförslaget
med 230milj. kr. vidgad beslutsram för tilläggslån till bostadshus yngre
än 30 år. Regeringens förslag har delvis tillgodosetts. Motion Bo236 (m) yrkande
2 c avstyrks.

48. beträffande avveckling av tilläggslångivningen till bostadshus
yngre än 30 år

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo423 yrkande 30
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

dels att moment 49 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

99

49. beträffande beslutsramen för bostadshus yngre än 30 år

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Bo226 yrkande 2 och med
anledning av regeringens förslag i proposition 1989/90:100 bilaga 13
samt med avslag på motion 1989/90:Bo236 yrkande 2 c medger att beslut
om tilläggslån för åtgärder i bostadshus som är yngre än 30 år får
meddelas inom en ram på 450000000 kr. för budgetåret 1990/91,

49. Villkoren för radonbidraget (mom. 50)

Erling Bager och Siw Persson (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 52 börjar med ”Utskottet
inleder” och slutar med ”yrkande 7” bort ha följande lydelse:

I frågan om villkoren för radonbidraget kan bostadsutskottet instämma i
de synpunkter som i motioner (fp) och (c) förs fram om att det gränsvärde
för radondotterhalten som i dag tillämpas snarast bör sänkas. Samhället kan
inte stå passivt medan boende i radonhus dagligen utsätts för allvarliga hälsorisker.
Målet måste naturligtvis vara att sådana förändringar görs i våra bostäder
att radonet inte längre utgör någon hälsofara. De olika gränsvärden
som tillämpas för radondotterhalten i bostäder måste därför sänkas till en
nivå långt under de i dag gällande. Vilka gränsvärden som därvid bör fastläggas
kommer givetvis att vara beroende av vad som är praktiskt genomförbart
med hänsyn till ofrånkomlig bakgrundsstrålning m.m. Hänsyn bör också tas
till den successivt ökade kunskapen på området.

Vad avser det gränsvärde som nu diskuteras anser utskottet att ett första
steg i den successiva skärpningen av kraven på radonsäkra hus omgående
bör tas. Utskottet vill således redan nu förorda en sänkning av detta gränsvärde.
Det bör ankomma på regeringen att omgående överväga och besluta
om denna första sänkning av gränsvärdet. Utgångspunkten bör vara att
gränsvärdet för bidrag snarast sänks till högst 200 Bq/m’. I regeringens överväganden
bör förutom rent medicinska och ekonomiska skäl för ett visst
gränsvärde även beaktas den oro för radonet som många drabbade husägare
känner. Vad utskottet ovan anfört med anledning av motion Bo423 (fp) yrkande
33 får även anses innebära att förslagen i motion Bo544 (c) yrkande 7
till viss del kan anses vara tillgodosedda. Motion Bo220 (s) avstyrks.

dels att moment 50 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

50. beträffande villkoren för radonbidraget

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90: Bo423 yrkande

33 och 1989/90: Bo544 yrkande 7 samt med avslag på motion
1989/90:Bo220 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

50. Villkoren för radonbidrag (mom. 50)

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 52 börjar med ”Utskottet
inleder" och slutar med ”yrkande 7” bort ha följande lydelse:

I frågan om villkoren för radonbidraget instämmer utskottet i de synpunk -

1989/90: BoU 13

Reservationer

100

ter som förs fram i motion Bo544 (c) yrkande 7. Radonet utgör en osynlig
fara med långsiktiga och allvarliga konsekvenser. Risken för allvarliga följder
av att bo i radonhus upphör naturligtvis inte plötsligt vid ett av myndigheterna
bestämt gränsvärde för hälsovådlighet. Mot denna bakgrund bör
stor hänsyn tas till de boendes egna riskbedömningar. För att minska oron
för hälsorisker bör därför bidrag kunna utgå för att åtgärda vid radondotterhalter
på en lägre nivå än det nuvarande provisoriska gränsvärdet för hälsovådlighet
på 400 Bq/m\ Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund förslagen
i de aktuella motionerna om att bidrag för radonåtgärder bör kunna utgå i
hus med radondotterhalter på över 200 Bq/m\ Även förslaget om att den
övre bidragsgränsen bör höjas från 15000 kr. till 25000 kr. tillstyrks av utskottet.
Den enskilde småhusägarens ekonomiska situation får inte lägga
hinder i vägen för att nödvändiga saneringsåtgärder vidtas. Utskottets ställningstaganden
får även anses innebära att förslagen i motionerna Bo220 (s)
och Bo423 (fp) yrkande 33 är tillgodosedda. Vad utskottet ovan med anledning
av i första hand centerpartimotionen Bo544 yrkande 7 anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 50 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

50. beträffande villkoren för radonbidraget
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Bo220,
1989/90:Bo423 yrkande 33 och 1989/90:Bo544 yrkande 7 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

51. Kommunernas radoninsatser (mom. 51)

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 52 börjar med "Vad gäller”
och på s. 53 slutar med ”och miljöpartiet" bort ha följande lydelse:

Bostadsutskottet anser att kommunerna måste stimuleras att genomföra
en fullständig kartläggning av förekomsten av radon i bostäder. Även om
ansvaret för kartläggning av radonförekomst m.m. primärt faller på kommunerna
och de enskilda fastighetsägarna är det sannolikt nödvändigt att även
de statliga insatserna på området ökas. Kartläggningsarbetet fortgår inte alls
i den takt som är nödvändig. Informationen till de boende i olika riskområden
med hög radonstrålning sprids inte i tillräcklig utsträckning. Under tiden
utsätts stora delar av befolkningen i onödan för allvarliga hälsorisker. Förslaget
i centerpartimotionen Bo544 yrkande 6 om att genom statliga insatser
stimulera kommunerna att fullständigt kartlägga förekomsten av radon i bostäder
bör mot denna bakgrund vinna riksdagens bifall. Utskottet anser att
regeringen bör ges i uppdrag att snarast återkomma till riksdagen med förslag
i frågan. Därmed får även vad som i motion Bo247 (mp) yrkande 3 såvitt
nu är i fråga föreslagits till viss del anses beaktat. Vad utskottet nu anfört
om stöd för kommunernas radoninsatser bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att moment 51 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1989/90: BoU 13

Reservationer

101

51. beträffande kommunernas radoninsatser
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Bo247 yrkande 3
såvitt nu är i fråga och 1989/90:Bo544 yrkande 6 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

52. Kommunernas radoninsatser (mom. 51)

Kjell Dahlström (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 52 börjar med ”Vad gäller”
och på s. 53 slutar med ”och miljöpartiet” bort ha följande lydelse:

Det har länge varit känt att radon i bostäder utgör en mycket allvarlig hälsorisk.
Trots denna kunskap har samhället inte vidtagit på långt när tillräckliga
åtgärder för att komma till rätta med problemen. Många kommuner har
negligerat problemet och även många husägare har valt att inte vidta några
åtgärder.Enligt bostadsutskottets mening kan overksamheten inför ett hälsoproblem
som årligen leder till kanske ett tusental nya fall av lungcancer
inte tillåtas fortsätta. Kommunerna måste snarast ges ekonomiskt stöd för
sina radoninsatser. Utskottet tillstyrker av detta skäl förslaget i miljöpartiet
de grönas partimotion Bo247 om att kommunernas uppsökande verksamhet
och sanering av radonhus bör stimuleras med ett statligt bidrag på 50 milj. kr.
under budgetåret 1990/91. Regeringen bör få i uppdrag att utforma de närmare
villkoren för bidraget. Vad utskottet ovan anfört innebär också att förslaget
i motion Bo544 (c) yrkande 6 får anses vara väl tillgodosett.

dels att moment 51 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

51. beträffande kommunernas radoninsatser

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Bo247 yrkande 3
såvitt nu är i fråga och 1989/90:Bo544 yrkande 6 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

53. Redovisning av arbetet med radon (mom. 52)

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53 börjar med "Den fortlöpande”
och slutar med ”avstyrks motionen” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion Bo554 (c) är det nödvändigt att de insatser som redan
pågår i syfte att spåra bostäder med höga radonhalter och vidta motåtgärder
ges tillräckliga resurser. Det bör enligt utskottets mening ankomma på regeringen
att ta ett sammanhållande ansvar i dessa frågor. Det är också angeläget
att regeringen till riksdagen fortlöpande redovisar hur arbetet med radon
i bostäder fortskrider. Vad utskottet i denna fråga anfört med anledning av
motion Bo554 (c) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 52 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

52. beträffande redovisning av arbetet med radon

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo554 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1989/90 :BoU 13

Reservationer

102

54. Maximibeloppet för standardhöjande åtgärder
(mom. 54)

Agne Hansson (c), Erling Bager (fp). Siw Persson (fp) och Birger Andersson
(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54 börjar med "Den diskuterade”
och slutar med ”Bo242 (c)” bort ha följande lydelse:

Den diskuterade maximinivån för bostadsanpassningsbidrag har varit
oförändrad sedan den 1 juli 1987. Enligt bostadsutskottets mening är det inte
rimligt att kostnadsutvecklingen skall tillåtas urholka värdet av bostadsanpassningsbidragen
till standardhöjande åtgärder. För att nödvändiga anpassningsåtgärder
skall kunna vidtas i handikappades bostäder måste dessa bidrag
med jämna mellanrum anpassas med hänsyn till det förändrade penningvärdet.
Mot bakgrund av de av regeringen föreslagna och av utskottet
ovan tillstyrkta regelförändringarna för bostadsanpassningsbidragen i syfte
att underlätta kvarboende ter sig sådana förändringar än mer angelägna. Om
inte samtidigt maximibeloppet för standardhöjande åtgärder höjs kan det sålunda
inträffa att det eftersträvade kvarboendet ändå inte uppnås.

Enligt utskottets mening bör det ankomma på regeringen att fastställa ett
ny nivå för de bidrag som skall kunna utgå för standardhöjande åtgärder.
Utgångspunkten bör vara att bidragets värde i denna del återställs till den
nivå som tidigare gällt. I fortsättningen bör sedan det aktuella maximibeloppet
med jämna mellanrum justeras i takt med kostnadsutvecklingen. Bidrag
till standardhöjande åtgärder över maximibeloppet bör liksom hittills kunna
beviljas efter särskild prövning.

Vad utskottet ovan anfört med anledning av folkpartiets partimotion
Bo209 yrkande 2 och motion Bo242 (c) bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att moment 54 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

54. beträffande maximibeloppet för standardhöjande åtgärder
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Bo209 yrkande 2
och 1989/90:Bo242 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

55. Tillämpningen av bostadsanpassningsbidragen
(mom. 55)

Jan Strömdahl (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54 börjar med "Den förändrade"
och på s. 55 slutar med "Yrkandet avstyrks” bort ha följande lydelse:
Under de senaste åren har kostnadsansvaret för bostadsanpassningsbidragen
i två steg flyttats över från staten till kommunerna. Idag skall kommunerna
svara för huvuddelen - 60 % - av kostnaderna för dessa bidrag. Ledamöter
från vänsterpartiet kommunisterna och centerpartiet motsatte sig
denna överflyttning av kostnadsansvaret och varnade för att villkoren för bidragsgivningen
därigenom skulle riskera att skärpas i vissa kommuner.
Enligt utskottets mening är det självklart att rätten till bostadsanpass -

1989/90:BoU13

Reservationer

103

ningsbidrag inte får göras beroende av kommuntillhörighet eller resp. kommuns
ekonomiska situation. Utskottet ser därför allvarligt på de farhågor
som nu redovisas i vänsterpartiet kommunisternas partimotion om att tecken
finns på en ökad restriktivitet och ifrågasättande av behoven av anpassning.
Det är angeläget att snarast vinna klarhet i hur bidragsgivningen har påverkats
av det förändrade kostnadsansvaret för bidragen. Utskottet ansluter sig
därför till förslaget i vänsterpartiet kommunisternas partimotion Bo243 yrkande
1 såvitt nu är i fråga om att en översyn av tillämpningen av bostadsanpassningsbidragen
snarast bör genomföras. Detta bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.

dels att moment 55 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

55. beträffande tillämpningen av bostudsunpassningsbidragen

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo243 yrkande 1 såvitt
nu är i fråga som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

56. Bidrag för hissinstallationer (mom. 56)

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55 börjar med "Resultatet
av” och slutar med "i fråga" bort ha följande lydelse:

Bostadsutskottet anser det vara mycket angeläget att arbetet med att göra
en större del av bostadsbeståndet tillgängligt för alla kan fortgå utan avbrott.
Det är inte i längden acceptabelt att en stor del bostadsbeståndet i praktiken
inte är tillgängligt för äldre och handikappade med rörelsehinder. Installation
av hissar i äldre hus är en av de åtgärder som krävs för att uppnå en
valfrihet i boendet även för dessa grupper. Det särskilda hissbidrag som infördes
år 1984 har utgjort en viktig stimulans för att påskynda installation av
hissar. 1 budgetpropositionen redovisas dock att tidigare anslagna medel för
bidrag till hissinstallationer nu i princip är tagna helt i anspråk.

Bostadsutskottet anser att möjligheten till bidrag för hissinstallationer bör
behållas. Utskottet instämmer i de synpunkter på villkoren för bidraget som
förs fram i centerpartiets partimotion Bo232. Medel för denna verksamhet
bör anslås i samband med riksdagens behandling av budgetpropositionen.
Det är inte rimligt att som bostadsministern föreslår vänta med detta beslut
och därmed riskera att förbättringsverksamheten i det aktuella avseendet avstannar
i brist stimulans frän staten. Vad utskottet anfört i denna fråga med
anledning av yrkande 3 i centerpartiets partimotion Bo232 samt motion
Bo249 (c) yrkande 15 såvitt nu är i fråga bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att moment 56 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

56. beträffande bidrag för hissinstallationer

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Bo232 yrkande 3
och 1989/90:Bo249 yrkande 15 såvitt nu är i fråga som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

1989/90:BoU 13

Reservationer

104

57. Byggfuskavgift (mom. 60)

Jan Strömdahl (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 59 börjar med "Som ovan”
och slutar med ”det anförda” bort ha följande lydelse:

Problemen med sjuka hus har tilltagit under de senaste åren. Med jämna
mellanrum kommer rapporter om människor som blivit sjuka av sina bostäder.
Det är ytterst angeläget att kunskapen om problemens omfattning och
om hur vi ska åtgärda de skadade bostäderna hela tiden förbättras. Det är
också nödvändigt att ansvarsförhållandena och kostnadsansvaret för de
byggfel och misstag som är orsaken till problemen klarläggs. I avvaktan på
att dessa frågor får sin permanenta lösning måste dock arbetet med att sanera
de drabbade bostäderna fortgå utan fördröjning. Det är naturligtvis
inte rimligt att de människor som drabbats av sjuka bostäder dessutom skall
få ökade boendekostnader efter de nödvändiga ombyggnadsåtgärderna. Finansieringsansvaret
för dessa åtgärder måste enligt utskottets mening i stället
läggas på dem som ursprungligen orsakade byggfusket genom att undermåligt
material användes, dvs. byggarna och byggmaterialbranschen.

I motion Bo211 (vpk) anvisas en metod för hur saneringen av sjuka hus
skall kunna finansieras i avvaktan på en lagstiftning som omöjliggör för branschen
att undandra sig ansvaret för framtidens bostäder. Bostadsutskottet
instämmer i förslaget i denna motion om att bygg- och fastighetsbranschen
skall finansiera en fond som skall ha till uppgift att bekosta reparationer som
är föranledda av de misstag som branschen redan begått. Branschens stora
vinster under de senaste åren visar att företagen har utrymme att betala en
sådan ”byggfuskavgift”. Det bör ankomma på regeringen att svara för den
närmare utformningen av den förordade avgiften och fonden. Vad utskottet
i denna fråga anfört med anledning av motion Bo211 (vpk) bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 60 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

60. beträffande byggfuskavgift
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo211 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

58. Viss ändring av bostadsbidragslagen (mom. 61)

Jan Strömdahl (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 59 börjar med ”Sorn ovan”
och slutar med "i bostadsbidragslagen'’ bort ha följande lydelse:

Som anförs i motionen börjar konsekvenserna av skatteomläggningen för
år 1990 att bli kännbara för det svenska folket. Även om ett riksdagens accepterande
av det nyligen framlagda förslaget om hyresstopp kan innebära
att höjningen av bostadskostnaderna i viss mån hejdas finns skäl att redan
nu vidta åtgärder i avsikt att minska genomslaget av de höjda boendekostnaderna.
Som också anförs i motionen uttalade utskottet hösten 1989
(1989/90:BoU5) att det kunde finnas anledning att reformera bostadsbidragen
redan före år 1991 om kommande överväganden gav vid handen att så

1989/90: BoU 13

Reservationer

105

8 Riksdagen 1989190. 19 sami Nr 13

borde ske. Enligt utskottets mening har boendekostnaderna ökat så att en
höjning av bostadsbidragen bör ske redan vid halvårsskiftet 1990. Denna
höjning bör, såsom anförs i motionen, beräknas så att bostadsbidrag för envar
under månaderna juli-december 1990 räknas upp med 20 % i förhållande
till det bidrag som utgår för juni månad 1990.

Ett lagförslag har utarbetats i enlighet med vad nu anförts. Utskottet föreslår
att riksdagen med anledning av motion Bolli (vpk) yrkande 1 antar förslaget.

Anslagsfrågan behandlar utskottet nedan.

dels att moment 61 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

61. beträffande viss ändring av bostadsbidragslagen

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo227 yrkande 1 antar
vid detta betänkande som bilaga 1 fogat förslag till lag om ändring
i lag om ändring i lagen (1989:285) med särskilda bestämmelser om
bostadsbidrag för år 1990,

59. Bostadsbidrag till vissa hushåll utan barn (mom. 62)

Agne Hansson (c). Knut Billing (m). Erling Bager (fp). Bertil Danielsson
(m). Jan Sandberg (m). Siw Persson (fp) och Birger Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 59 börjar med "Frågan om”
och på s. 60 slutar med "yrkande 32" bort ha följande lydelse:

Som föreslagits i motioner från m, fp och c både år 1988 och år 1989 bör
bostadsbidrag till hushåll utan barn inte utgå. Som anförts av utskottet år
1988 i betänkandet BoU 1987/88:20 och i en reservation (m, fp, c) till betänkande
1989/90:BoU7 borde dessa s.k. ungdomsbostadsbidrag aldrig ha införts.
Bidragen är behäftade med så stora marginalproblem att de inte är av
stort värde för ungdomarna. Dessa bostadsbidrag bör avskaffas fr. o. m. den
1 juli 1990. Ett riksdagens bifall till förslaget innebär en besparing på anslaget
till bostadsbidrag om 80 milj. kr. Anslagsfrågan behandlar utskottet nedan.

dels att moment 62 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

62. beträffande bostadsbidrag till vissa hushåll utan barn

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90: Bo236 yrkande
3 a, 1989/90:Bo420 yrkande 8 c och 1989/90:Bo423 yrkande 32 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

60. Anslag till viss bostadsförbättringsverksamhet m.m.
(mom. 65)

Under förutsättning av bifall till reservation 56

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 61 börjar med "Bostadsutskottet
har” och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan ställt sig bakom det motionsförslag om bidrag till hissinstallationer
som ligger till grund för anslagsberäkningen i motion Bo249

1989/90: BoU 13

Reservationer

106

(c) yrkande 15 såvitt nu är i fråga. Motionsyrkandet tillstyrks sålunda även
vad avser anslagsförslaget. Regeringens förslag och miljöpartiets partimotion
Bo247 yrkande 3 såvitt nu är i fråga avstyrks.

dels att moment 65 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

65. beträffande anslag till viss bostadsförbättringsverksamhet m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Bo249 yrkande 15 såvitt
nu är i fråga och med anledning av regeringens förslag i proposition
1989/90:100 bilaga 13 samt avslag på motion 1989/90:Bo247 yrkande

3 såvitt nu är i fråga till Viss bostadsförbättringsverksamhet m.m. för
budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 313000000kr.,

61. Anslag till viss bostadsförbättringsverksamhet m.m.
(mom. 65)

Under förutsättning av bifall till reservation 52
Kjell Dahlström (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 61 börjar med "Bostadsutskottet
har” och slutar med ”av utskottet” bort ha följande lydelse:

Det förslag om stöd för kommunernas radoninsatser som grundar anslagsberäkningen
i miljöpartiet de grönas partimotion Bo247 yrkande 3 har tillstyrkts
av utskottet ovan. Motionsyrkandet om ett i förhållande till regeringsförslaget
med 50milj. kr. förhöjt anslag tillstyrks med hänvisning härtill.
Regeringens förslag jämte motion Bo249 (c) yrkande 15 såvitt nu är i
fråga avstyrks.

dels att moment 65 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

65. beträffande anslag till viss bostadsförbättringsverksamhet m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Bo247 yrkande 3 såvitt nu
är i fråga och med anledning av regeringens förslag i proposition
1989/90:100 bilaga 13 och med avslag på motion 1989/90:Bo249 yrkande
15 såvitt nu är i fråga till Viss bostadsförbättringsverksamhet
m.m. för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på
313000000 kr.,

62. Anslag till bostadsbidrag (mom. 67)

Under förutsättning av bifall till reservation 59

Agne Hansson (c), Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson
(m), Jan Sandberg (m), Siw Persson (fp) och Birger Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 61 börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”förslag tillstyrks” bort ha följande lydelse:

Utskottet har ovan tillstyrkt motionsförslag om att bostadsbidrag till hushåll
utan barn inte skall utgå efter utgången av juni månad 1990. Detta innebär
en besparing om 80 milj. kr. på anslaget till bostadsbidrag för nästa budgetår
i förhållande till regeringens förslag i enlighet med förslaget i motion
Bo236 (m) yrkande 3 b.

Förslaget i motion Bo227 (vpk) yrkande 1 om höjning av bostadsbidrag

1989/90: BoU 13

Reservationer

107

vid halvårsskiftet 1990 har utskottet avstyrkt ovan varför även yrkandet 2 i
motionen om en höjning av anslaget till bostadsbidrag för nästa budgetår
avstyrks.

dels att moment 67 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

67. beträffande anslag till bostadsbidrag
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Bo236 yrkande 3b och
med avslag på regeringens förslag i proposition 1989/90:100 bilaga 13
och motion 1989/90:Bo227 yrkande 2 till Bostadsbidrag m.m. för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 1265000000 kr.,

63. Anslag till bostadsbidrag (mom. 67)

Under förutsättning av bifall till reservation 58
Jan Strömdahl (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 61 börjar med "Utskottet
har” och slutar med ”förslag tillstyrks” bort ha följande lydelse:

Utskottet har ovan tillstyrkt ett förslag i motion Bo227 (vpk) om att bostadsbidragen
bör höjas med 20 % per månad för andra halvåret 1990 i förhållande
till det bostadsbidrag som utgår i juni månad 1990.

Mot bakgrund härav tillstyrker utskottet förslaget i samma motion om en
höjning av anslaget till bostadsbidrag med 135 milj. kr. för nästa budgetår i
förhållande till regeringens förslag. Anslagsberäkningen i motion Bo236 (m)
avstyrks med hänvisning till utskottets inställning i sakfrågan om att de s.k.
ungdomsbostadsbidragen bör utgå även för nästa budgetår.

dels att moment 67 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

67. beträffande anslag till bostadsbidrag
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Bo227 yrkande 2, med anledning
av regeringens förslag i proposition 1989/90:100 bilaga 13 och
med avslag på motion 1989/90:Bo236 yrkande 3 b till Bostadsbidrag
m.m. för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på
1480000000 kr..

Särskilda yttranden

1. Utformningen av bostadspolitiken
Kjell Dahlström (mp) anför:

I miljöpartiet de grönas partimotion Bo203 om utveckling av ekologiskt byggande,
som behandlas i annat sammanhang, ges en allmän introduktion till
vår bostadspolitik. Vår primära utgångspunkt är en ekologisk syn på bostad
och bebyggelse, en syn som utskottet ännu inte tycks moget att bejaka, så
som bl.a. centern, vpk och miljöpartiet föreslår.

Efterkrigstidens traditionella bostadspolitik av huvudsakligen socialdemokratiskt
märke har varit inriktad på att möta en traditionell tillväxt,
främst i städerna. Det är den gängse tillväxtpolitiken som medfört en urbani- 108

1989/90:BoU13

Särskilda yttran den -

sering av aldrig tidigare skådat slag. Boendet har man dess värre inte sörjt
för särskilt väl. Det s.k. miljonprogrammets bostadsmiljöer uppvisar stora
välkända brister, socialt, ekonomiskt och ekologiskt. Samtidigt har många
mindre städer och byar, som alltid erbjuder goda kultur-, arbets- och bostadsmiljöer,
i oförstånd lämnats mer eller mindre åt sitt öde.

Enligt statistiska uppgifter har vi en bostadsyta på 45 m2 per person i Sverige.
Vidare har vi ett par hundra tusen lägenheter mer än hushåll, detta trots
tidigare hushållsbildning bland ungdomar, ett ökat antal uppdelade hushåll
genom bl.a. skilsmässor och strävan att vi på äldre dar ska kunna bo kvar i
eget hem så länge det är möjligt. Dessa övergripande statistiska förhållanden
tyder på att bostadsstandarden är god och att vi närmar oss en mättnadspunkt.
Problemen med underskott på bostäder torde i huvudsak kunna lösas
dels med en verkligt aktiv regionalpolitik, dels med åtgärder för att stimulera
omflyttning från större till mindre lägenheter. En nationell och regional politik
som ytterligare ökar överhettningen till vissa storstadsområden kan inte
accepteras eftersom obalanserna i bostadsutbudet då ökar, oaktat alla andra
vidföljande obalanser.

Jag anser det nu vara hög tid att omforma bostadspolitiken enligt de krav
som måste ställas på resurshushållning och en i alla avseenden god boendemiljö.
Bara några av dessa krav finns i den gamla bostadspolitiken. Kravet
på sunda bostäder måste exempelvis utvecklas att omfatta alla ekologiska
aspekter.

1989/90:BoU13

Särskilda yttran den -

2. Stöd till ungdomars boende
Erling Bager och Siw Persson (båda fp) anför:

Bakom situationen på dagens bostadsmarknad ligger de regleringar och den
hårda styrning som kännetecknat denna marknad under senare år. Utvecklingen
visar på ett entydigt sätt hur ingripanden av denna natur skapat tröghet
och obalanser som motverkar att lägenhetsbeståndet används på bästa
sätt. Inte minst har detta påverkat ungdomarnas bostadssituation. De unga,
som är nya på bostadsmarknaden, har naturligtvis svårare att hävda sig på
en bostadsmarknad i obalans. Ett utmärkande drag på dagens bostadsmarknad
är att det saknas incitament för att byta bostad vid t.ex. en ändrad familjesituation.
Vad som behövs för att komma till rätta med ungdomens bostadssituation
är därför generella åtgärder som ger en bostadsmarknad i balans
och därmed en ökad rörlighet i bostadsbeståndet. Däremot är det inte
lämpligt att vidta sektoriserade åtgärder enbart för ungdomar då denna typ
av åtgärder medverkar till att styrningen av bostadsmarknaden ökar ytterligare.

3. Stöd till ungdomars boende

Kjell Dahlström (mp) anför:

Den traditionella tillväxtpolitiken har lett till att hundratusentals ungdomar
står i kö för att få egen bostad, främst i storstadsområden. Hade man skött
sin egen tillväxtpolitik bättre så hade man måhända kunnat balansera utbudet
av arbets- och utbildningsplatser med tillgången på bostäder. Det har

109

inte varit och är fortfarande inte fallet. De politiker som genom åren lovar
runt och håller tunt vad gäller ungdomsbostäder har ett stort ansvar för ungdomarnas
bristande tilltro till demokratin i allmänhet och deras husockupationer
i synnerhet.

Det är naturligt, med den samhällsstruktur vi har och de förkovringskrav
som ställs på ungdomarna, att många måste bo i våra stora städer under sökoch
utbildningsåren. Under denna tid har man inte behov av samma bostadsstandard
som senare under etableringsåren. Små enkla baslägenheter, gärna
med gemensam tillgång till kök, tvätt, dagrum etc. saknas i hög grad. Det
är en eftertraktad bostadsform som man i den traditionella bostadspolitiken
medvetet och oförnuftigt håller tillbaka. Tillgången begränsas ytterligare av
att även såväl betalningsstarka storstadsmänniskor och veckopendlare som
pensionärer efterfrågar denna typ av lägenheter.

Bostadsförsörjningen är i huvudsak en kommunal angelägenhet. Storstads-
och överhettningskommunernas politiska ledningar har inte klarat
denna uppgift, trots goda intentioner och visst statligt stöd. Starkare styrning
från riksdag och regering är nödvändig om inte situationen förändras. Miljöpartiet
de gröna avser att pröva införande av mycket höga lägesavgifter för
stora kontorslokaler i aktuella kommuner. Avsikten är att stimulera kontorsföretag
att flytta och bereda plats för ombyggnad av stora kontorshus till bostadshotell.
Särskilda finansieringsformer måste troligen utvecklas. Sådan
förändring av s.k. cityområden skulle kunna få en mycket livgivande verkan
på stadsbruket, förutom att bostadskön drastiskt försvinner.

4. Eftergift av hyresförlustlån

Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m), Siw Persson (fp)
och Jan Sandberg (m) anför:

Redan när hyresförlustlånen infördes motsatte vi oss detta. Det är sålunda
vår principiella uppfattning att dessa lån aldrig bort komma till. Vi tvingas
dock konstatera att hyreförlustlån de facto har beviljats och betalats ut under
en rad av år. Därmed har också staten utfäst sig att under vissa förutsättningar
efterge lånen. Även om dessa eftergifter enligt vår mening spelat ut
sin roll är det en grundläggande princip att statsmakterna bör stå fast vid
gjorda utfästelser. Vi har därför avstått från att föra kravet på att eftergifterna
skall upphöra vidare.

5. Ändringar i bostadslånereglerna för att främja bosättning
på landsbygden

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m) anför:

Bristerna i dagens bostadsfinansieringssystem är enligt vår mening uppenbara.
Samtidigt som systemet är krångligt och svåröverskådligt styr det bostadsproduktionen
både till utformning och lokalisering på ett sätt som är
helt oacceptabelt. De i de båda s-motionerna påtalade problemen avseende
byggande på landsbygden har sålunda sin grund främst i utformningen av
dagens bostadslånesystem. Vad som erfordras är därför inte ytterligare spe -

1989/90:BoU13

Särskilda yttran den -

110

cialregler inom ramen för detta system. För att komma till rätta med den
uppkomna situationen måste i stället det nuvarande lånesystemet avvecklas
och ersättas med ett enhetslånesystem fritt från statlig styrning. Vid införandet
av ett sådant system kommer också möjligheterna att bygga på landsbygden
att förbättras.

6. Hyresgästinflytande vid ombyggnad och underhåll
Jan Strömdahl (vpk) anför:

Hyresrättshavarnas makt över sina bostäder och bostadsområden måste öka

i betydande utsträckning. Det gäller både den individuella makten över den
egna lägenheten och den kollektiva över gemensamma utrymmen och anordningar.
Den kollektiva makten måste knytas till förhandlingssystemet.
Den ökade makten måste också innebära en stärkt initiativrätt och rätt att
göra underhålls- och ombyggnadsinsatser på egen hand. Självklart skall hyresrättshavarnas
och deras organisationsgodkännande vara ett villkor för
alla slag av subventioner i det framtida stödsystemet. I första hand är det
dock fråga om ändringar av hyreslagen (t.ex. förstärkt besittningsskydd),
bostadssaneringslagen (reellt hyresgästveto) och hyresförhandlingslagen
(primär förhandlingsskyldighet vid underhåll och ombyggnad). Till detta
återkommer utskottet i andra sammanhang.

1989/90 :BoU 13

Särskilda yttran den -

lil

Reservantens
Förslag till
Lag om ändring i lagen om ändring i lagen (1989:285) med
särskilda bestämmelser om bostadsbidrag för år 1990

Härigenom föreskrivs att 2 8 lagen (1989:285) med särskilda bestämmelser
om bostadsbidrag för år 1990 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Den som vid utgången av år 1989 Den som för juni månad 1990 upp uppbär

bostadsbidrag har rätt att bär bostadsbidrag har rätt att utan

utan föregående ansökan få bidrag föregående ansökan få bidrag för enior
varje månad under år 1990 med var månaderna juli-december 1990

samma belopp som för december med ett belopp som med 20 procent

1989. Bidragsbeloppet skall dock överstiger bostadsbidraget för juni

omprövas 1990. Bidragsbeloppet skall dock

omprövas

1. i fråga om bidrag till barnfamiljer, om något sådant förhållande inträffar
som avses i 28 § lagen (1988:786) om bostadsbidrag eller om familjens inkomster
av förvärvsarbete har ökat väsentligt i förhållande till motsvarande
inkomster enligt 1988 års taxering till statlig inkomstskatt och det står klart
att inkomstökningen kommer att bestå under år 1990 och

2. i fråga om bidrag till hushåll utan barn, under de förutsättningar som
anges i 29 § samma lag.

Den upplysningsskyldighet som föreskrivs i 27 § lagen om bostadsbidrag
gäller även sådana ändringar av inkomst som avses i första stycket 1.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990. Omprövning av bidrag på grund
av väsentlig inkomstökning får dock inte göras i fråga om sådana bidrag som
avser tid före den 1 oktober 1990.

1989/90:BoU13

Bilaga 1

112

Motionsyrkandenas behandling

Motion	Yrkande	Utskottets	Utskottets	Res
nr	nr	yttrande	hemställan	nr
1989/90:		s.	nr
Bo201		39	32	31
Bo202		26	8
Bo203	1	27	9	13
	3	27	9	13
	4	27	9	13
	5	27	9	13
Bo204		43	37
BO205		24	4	7
Bo208		43	37
Bo209	2	54	54	54
	6	24	5	8
Bo211		59	60	57
Bo212	2	28	10
	3	30	15
Bo214		21	1	1
Bo215		27	9	12
Bo216		37	28	29
Bo217		46	41	41
Bo218		37	29
Bo219		38	31
Bo220		52	50	50
Bo223		38	31
Bo224		33	20
Bo225		34	23	25
Bo226	1	49, 50	45, 46
	2	51	49	48
Bo227	1	59	61	58
	2	61	67	63
Bo229		32	19	21
Bo230		43	37
Bo231		37	28	29
Bo232	2	25	6	9
	3	55	56	56
Bo234		41	36	35
Bo236	1 a	48	43	43
	1 b	47	42	42
	1 c	46	40	38
	1 d	45	39	37
	2 a	49	45	44
	2 b	50	47	45
	2 c	51	49	47
	3 a	59	62	59
	3 b	61	67	62
Bo239	1	41	36	35
	3	41	36	35
	4	41	36	35
Bo240	1	50	45
	2	60	64
Bo241	1	40	33
	3	25	7	10
	4	25	7	10
Bo242		54	54	54
Bo243	1	54	55	55
	2	43	37
Bo244		31	16	20
B0247	1	27	9	13
	3	52, 61	51, 65	51,
	5	27	9	13
	6	31	17

1989/90:BoU13

Bilaga 2

113

Motion Yrkande Utskottets Utskottets Reservation

nr nr yttrande hemställan nr

1989/90: S. nr

Bo249 1 21

5 22

6 22

7 45

8 34

9 33

15 55,

BO250 2 29

3 22

Bo403 1 21

4 34

9 45

BO420 2 21

6 29

7 40

8 a 48

8 b 23

8C 59

13 29

14 37

16 40

18 35

Bo423 1 21

2 30

6 38

11 45

13 34

14 35

16 41

20 25

22 36

23 48

24 46

25 47

27 60

28 60

29 31

30 50

31 50

32 59

33 52

Bo544 1 27

6 52

7 52

8 57

9 58

10 61

B0545 1 21

2 28

3 28

Bo549 2 25

Bo554 53

1 3

2 5

2 5

38 36

21 23

20

61 56, 65 56, 60

12 16

2 5

1 1

21 23

38 36

1 1

13 17

33

43 43

3 6

62 59

13 17

28 28

34 32

24 26

1 2

14 18

30 30

38 36

21 23

24 26

35 34

7 10

27 27

43 43

48 38

42 42

63

64
18

48 46

45

62 59

50 49, 50

9 12

51 51, 52

50 49, 50

58

59
66

1 3

10 14

11 15

6 9

52 53

1989/90:BoU13

Bilaga 2

114

Innehåll 1989/90:BoU13

1 Sammanfattning 1

2 Propositionerna 1

3 Motionerna 2

4 Statistiska uppgifter om bostadsförsörjningen m.m 10

4.1 Bostadsbeståndet 10

4.2 Bostadsproduktionen 11

4.2.1 Nyproduktionen 11

4.2.2 Ombyggnadsverksamheten 13

4.3 Byggnadskostnader 14

4.4 Bostadsmarknadsläget 17

4.5 Bostadskostnaderna 18

5 Utskottet 19

5.1 Inledning 19

5.2 Bostadspolitikens inrikning och utformning m.m 20

5.2.1 Bostadspolitikens allmänna utformning 20

5.2.2 Bostadsförsörjningen för vissa grupper 22

5.2.3 Byggnadsreglerande åtgärder 25

5.2.4 Vissa bostadspolitiska åtgärder i övrigt 26

5.3 Vissa äldre låneformer m.m 31

5.4 Förutsättningar och villkor för lån m.m 32

5.4.1 Vintertillägg 32

5.4.2 Mark- och konkurrensvillkoren 33

5.4.3 Förutsättningar och villkor för bostadslån i övrigt . 35

5.5 Reparation, om- och tillbyggnad 38

5.5.1 Ändringar av dagens lånevillkor m.m 38

5.5.2 Stöd för underhåll av VA-näten 41

5.6 Räntebidrag 42

5.6.1 Inledning 42

5.6.2 Räntebidrag vid belåning av gruppbostäder, servicehus
och ålderdomshem 42

5.6.3 Slopande av räntebidrag vid övertagande av fastigheter
ägda av allmännyttiga bostadsföretag 44

5.7 Vissa temporära bostadsstöd 45

5.7.1 Hyresrabatter 45

5.7.2 Återflyttningsbidrag och nybyggnadsbidrag 46

5.7.3 Ungdomsbostadsstödet 47

5.8 Tilläggslån m.m 48

5.9 Stöd för bostadsförbättring m.m 51

5.9.1 Inledning 51

5.9.2 Stöd för vissa radoninsatser 51

5.9.3 Villkoren för bostadsanpassningsbidrag m.m 53

5.9.4 Vissa bostadsförbättringsstöd i övrigt 55

5.10 Stöd för fukt- och mögelskador m.m 56

5.11 Bostadsbidrag 59

5.12 Anslag 60

5.12.1 Anslag till åtgärder i bostadsområden med stor an -

115

del outhyrda lägenheter 60 1989/90:BoU13

5.12.2 Anslag till tilläggslån till ombyggnad av vissa bostadshus
m.m 60

5.12.3 Anslag till viss bostadsförbättringsverksamhet

m.m 61

5.12.4 Anslag till bidrag till fonden för fukt- och mögelskador
61

5.12.5 Anslag till bostadsbidrag 61

5.12.6 Anslag i övrigt 61

5.13 Hemställan 62

Reservationer 69

1 Utformningen av bostadspolitiken (m) 69

2 Utformningen av bostadspolitiken (fp) 70

3 Utformningen av bostadspolitiken (c) 71

4 Stöd till ungdomars boende m.m. (m) 72

5 Stöd till ungdomars boende m.m. (c) 73

6 Avveckling av ungdomsbostadsdelegationen (m) 74

7 Studenternas bostadssituation (vpk) 74

8 Stödet för gruppbostäder (fp) 75

9 De handikappades bostadssituation (c,mp) 76

10 Avveckling av byggnadsreglerande åtgärder (m,fp) 76

11 1990 års ombyggnadslåneramar (m) 77

12 Ekologiskt byggande (c,vpk) 77

13 Ekologiskt byggande (mp) 78

14 Byggande av s.k. lägenhetshotell (c,mp) 79

15 Lokalisering för kontorslokaler m.m. (c) 80

16 En inventering av statens markinnehav (c) 80

17 Neutraliteten mellan olika upplåtelseformer (m) 81

18 Ökade möjligheter att bo i bostadsrätt (m,fp) 82

19 Kostnadsutvecklingen i bostadsproduktionen (m) 82

20 Program för arbetsplatsbyte (c) 83

21 Statens förlustansvar enligt 33 § 1962 års bostadslånekungörelse
(c,rn,fp) 83

22 Vintertilläggen (m) 84

23 Avveckling av markvillkoret (m,fp,c) 85

24 Undantaget från markvillkoret i fråga om småhus (m,fp,c) 85

25 Studie av markvillkoret (m,fp,c) 86

26 Konkurrensvillkoret (m,fp) 86

27 Avveckling av kostnadskontrollen vid beviljande av bostadslån
(m,fp) 87

28 Aktieutdelning från allmännyttiga bostadsföretag (m) .... 88

29 Aktieutdelning från allmännyttiga bostadsföretag (vpk) . . 88

30 Kommunernas möjligheter att fördela nybyggda bostadsrättslägenheter
(m,fp) 89

31 Mindre genomgripande upprustning (c) 90

32 Kravet på hyresgästyttrande (m) 90

33 Hyresgästinflytandet över underhållet (m) 91

34 Hyresgästinflytandet över underhållet (fp) 91 116

35 Kommunernas VA-nät (c,vpk) 92 1989/90:BoU13

36 Räntebidrag vid övertagande av allmännyttiga bostadsföretags
fastigheter (m,fp,c) 93

37 Avveckling av hyresrabatterna (m,fp,c) 93

38 Avveckling av återflyttningsbidragen (m,fp,c) 94

39 Avveckling av återflyttningsbidragen (vpk) 94

40 Förlängning av återflyttningsbidragen (m,fp,c) 95

41 Förlängning av återflyttningsbidragen (vpk) 95

42 Avveckling av nybyggnadsbidragen (m,fp,c) 96

43 Avveckling av ungdomsbostadsstödet (m,fp,c) 96

44 Tillstyrkanderamen för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse
(m) 97

45 Tilläggslån till arkeologiska undersökningar (m) 97

46 Avveckling av tilläggslångivningen till bostadshus yngre än

30 år (m,fp) 98

47 Beslutsramen för bostadshus yngre än 30 år (m) 99

48 Beslutsramen för bostadshus yngre än 30 år (vpk) 99

49 Villkoren för radonbidraget (fp) 100

50 Villkoren för radonbidrag (c) 100

51 Kommunernas radoninsatser (c) 101

52 Kommunernas radoninsatser (mp) 102

53 Redovisning av arbetet med radon (c) 102

54 Maximibeloppet för standardhöj ande åtgärder (fp,c) .... 103

55 Tillämpningen av bostadsanpassningsbidragen (vpk) 103

56 Bidrag för hissinstallationer (c) 104

57 Byggfuskavgift (vpk) 105

58 Viss ändring av bostadsbidragslagen (vpk) 105

59 Bostadsbidrag till vissa hushåll utan barn (m,fp,c) 106

60 Anslag till viss bostadsförbättringsverksamhet m.m. (c) . . 106

61 Anslag till viss bostadsförbättringsverksamhet m.m. (mp) 107

62 Anslag till bostadsbidrag (m,fp,c) 107

63 Anslag till bostadsbidrag (vpk) 108

Särskilda yttranden 108

1 Utformningen av bostadspolitiken (mp) 108

2 Stöd till ungdomars boende (fp) 109

3 Stöd till ungdomars boende (mp) 109

4 Eftergift av hyresförlustlån (m,fp) 110

5 Ändringar i bostadslånereglerna för att främja bosättning på
landsbygden (m) 110

6 Hyresgästinflytande vid ombyggnad och underhåll (vpk) . . lil
Bilaga 1 Förslag till Lag om ändring i lag om ändring i lagen
(1989:285) med särskilda bestämmelser om bostadsbidrag för år

1990 112

Bilaga 2 Motionsyrkandenas behandling 113

117