Bostadsutskottets betänkande
1989/90: BoU 11

Plan- och bygglagen

1989/90
BoU 11

Sammanfattning

I betänkandet behandlas 26 motioner helt eller delvis om förslag till
ändringar i plan- och bygglagen (1987:10), PBL, m.m.

Utskottet gör i betänkandet två tillkännagivanden med anledning av
motionerna 1989/90:Bo501 (s), 1989/90:Bo510 (s) och 1989/90:Bo551
(s). Det ena gäller bl.a. överväganden om när vissa ersättningsanspråk
enligt PBL skall aktualiseras och det andra en översyn om tillståndsgivningen
m.m. avseende brunnsborrning. Övriga motioner avstyrks.

Till betänkandet har fogats 33 reservationer och tre särskilda yttranden.

Motionerna

I detta betänkande behandlas följande under allmänna motionstiden

1990 väckta motioner.

1989/90:Bo209 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om de handikappades möjligheter att medverka i
bostadsplaneringen.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:So227.

1989/90:Bo232 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om handikappades möjligheter att påverka samhällsplaneringen.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:So296.

1989/90:Bo249 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en bättre miljöanpassning av byggande och
boende.

1989/90:Bo250 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett stärkt lagskydd för grönytor i storstadsmiljön,

1

1 Riksdagen 1989/90. 19 sami. Nr 11

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder mot kontoriseringen.

1989/90:Bo419 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att främja tillkomsten av koloni- och odlingslotter.

1989/90:Bo501 av Sonia Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändringar
i reglerna för ställande av vissa ersättningsanspråk enligt PBL.

1989/90:Bo508 av Jan Strömdahl och Annika Åhnberg (vpk) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tillämpningen av områdesbestämmelser och därmed
sammanhängande revidering av plan- och bygglagen.

1989/90:Bo510 av Christina Pettersson och Åke Wictorsson (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av förändringar i plan- och bygglagen så
att byggnadslov erfordras vid brunnsborrning.

1989/90:Bo515 av Erling Bager och Elver Jonsson (fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en ändring av förvaltningslagen 22 §
och PBL 5 kap. 25 och 30 §§ så att även villaägarföreningar ges
besvärsrätt över beslut i planärende.

1989/90:Bo517 av Jan Strömdahl (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådana ändringar i
plan- och bygglagen (PBL) m.m. som föreslagits av boverket/lantmäteriverket,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i 1 kap. 3 §
och 5 kap. 16 § PBL så att områdesbestämmelser får ett vidare
tillämpningsområde,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i 5 kap. 1 §
PBL, innebärande ett detaljplanekrav för byggande av allmänna vägar,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i 14 kap.
8 § PBL, så att skyddsbestämmelser och vägrad rivning inte ger rätt till
ersättning.

1989/90:Bo522 av Göthe Knutson och Kjell Ericsson (m, c) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av nuvarande
strandskyddsbestämmelser så att kommunerna i sina översikts- och
detaljplaner får rätt att reglera strandskyddet.

1989/90:Bo523 av Erling Bager och Karl-Göran Biörsmark (fp) vari
yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att genomförandetiden
för detaljplanen i bostadsområden skall bli längre i enlighet med
vad i motionen anförts,

2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i plan- och bygglagen
(PBL) att kommunens rätt att enligt 6 kap. 24 § PBL lösa in mark som
inte har bebyggts under genomförandetiden avskaffas.

1989/90: BoU 11

2

1989/90:Bo535 av Nic Grönvall och Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådana ändringar i PBL-,
jordförvärvs- och fastighetsbildningslagstiftningen som angivits i motionen,

1989/90:Bo538 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om obligatoriska cykelplaner
i kommunerna enligt vad som anförts i motionen.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:T342.

2. att riksdagen hos regeringen begär att boverket reviderar anvisningarna
"Cykeln i stadens trafiknät" enligt vad som anförs i motionen.

1989/90:Bo542 av Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bygglovsbefrielse
för ändrad verksamhet i lantbrukets ekonomibyggnader.

1989/90:Bo545 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas
4. att riksdagen med ändring av plan- och bygglagen beslutar att
kompletteringsbyggnader med byggnadsyta om högst 16 m2 inom detaljplanelagt
område och inom samlad bebyggelse skall vara bygglovsfria
i enlighet med vad som anförts i motionen.

1989/90:Bo546 av Anna Horn af Rantzien m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om planeringen av institutionsområdet på Norra
Djurgården,

2. att riksdagen hos regeringen begär att länsstyrelsen efter utredning
redovisar den ökande arealen "hårdytor" och därmed ökande förorening
av ytvattnet som rinner till Brunnsviken jämte motåtgärder mot
föroreningen,

3. att riksdagen hos regeringen begär att berörda myndigheter utreder
kostnader och tidsplan för att sänka ner Roslagsvägen mellan
Albano och Ålkistan eller delar därav,

4. att regeringen rekommenderar Stockholms län och stad att i
anslutning till motionens intentioner rusta upp Bergianska trädgården.

1989/90:Bo547 av Arne Kjörnsberg och Lahja Exner (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rätten att föreskriva mulltoalett inom detaljplan.

1989/90:Bo549 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om handikappades deltagande i samhällsplanering
och byggande.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:So313.

1989/90:Bo551 av Eva Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ändrad lagstiftning för att ge kommunerna möjlighet att pröva tillstånd
för brunnsborrning.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo86l.

1989/90: Bo U11

3

1989/90:Bo552 av Cari Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder
för att underlätta bosättning på landsbygden.

1989/90:Bo557 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar ändra plan- och bygglagen (1987:10) så att
översiktsplanerna blir frivilliga,

2. att riksdagen beslutar ändra plan- och bygglagen (1987:10) så att
planinstitutet områdesbestämmelser avskaffas,

3. att riksdagen beslutar ändra plan- och bygglagen (1987:10) så att
bygglov endast skall krävas inom detaljplan i enlighet med vad som i
motionen anförts,

4. att riksdagen beslutar ändra plan- och bygglagen (1987:10) så att
en i detaljplan fästställd byggrätt skall gälla utan tidsgräns,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av planoch
bygglagen (1987:10) på sådant sätt att möjlighet till dispens införs i
enlighet med vad som i motionen anförts,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av planoch
bygglagen (1987:10) beträffande sakägarbegreppet i enlighet med
vad som i motionen anförts,

7. att riksdagen beslutar ändra plan- och bygglagen (1987:10) så att
markanvändning beträffande detaljhandelsstruktur m.m. inte kan regleras
genom detaljplaner,

8. att riksdagen beslutar ändra plan- och bygglagen (1987:10) så att
full ersättning till markägaren utgår vid intrång eller rådighetsinskränkning,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av planoch
bygglagen (1987:10) vad gäller återkommande säsongmässig användning
av ekonomibyggnader i enlighet med vad som i motionen
anförts.

1989/90:Bo558 av Göthe Knutson och Gullan Lindblad (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder — bl.a. vissa ändringar i PBL — för att
underlätta byggande av villor och fritidshus på landsbygden.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo271.

1989/90:Bo559 av Görel Thurdin och Per-Ola Eriksson (c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att bygglovshantering
i samband med värmeanläggningar och eldstäder avbyråkratiseras.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:FÖ723.

1989/90:Bo560 av Kent Carlsson och Anneli Hulthén (s) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av plan- och
bygglagen att de hänsyn en fastighetsägare skall ta av naturvårdsskäl
skall ses iförhållande till hela den juridiska fastigheten.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo321.

1989/90: BoU 11

4

1989/90:Jo875 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar att ändra strandskyddsregierna i enlighet med vad i motionen
föreslagits.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Bo557.

Utskottet

Inledning

I detta betänkande behandlas motioner väckta under den allmänna
motionstiden 1990 angående plan- och bygglagen (1987:10), PBL.
Ytterligare motioner som rör uppvärmning med direktverkande el i
byggnader jämte ett regeringsförslag i frågan i budgetpropositionen
(Bilaga 13 s. 28 ff.) avser utskottet, efter remissbehandling enligt
utskottets beslut, att behandla under nästa riksmöte.

Sedan PBL, lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser
m.m., NRL, och lagen (1987:11) om exploateringssamverkan, ESL,
trädde i kraft den 1 juli 1987 har tillämpningen av lagstiftningen följts
och följs alltjämt av en styrgrupp med representanter för bostadsdepartementet,
plan- och bostadsverket (boverket), lantmäteriverket och
Svenska kommunförbundet. Boverket och lantmäteriverket har i en
rapport i maj 1989 lagt fram ett förslag till vissa ändringar i bl.a. PBL
som i första hand syftar till att förenkla plan- och byggprocessen. Vissa
av föreslagna ändringar har regeringen därefter fört fram till riksdagen.
Riksdagen har bifallit dessa förslag (1989/90:BoU6). Inom bostadsdepartementet
övervägs nu kvarstående frågor i boverkets och lantmäteriets
förslag. Dessa kan komma att resultera i en proposition våren

1991 jämte de ytterligare förslag till ändringar som styrgruppen kan
komma att föreslå. De av boverkets och lantmäteriverkets förslag till
ändringar i PBL som bostadsdepartementet ännu inte tagit ställning till
avser bl.a. handläggning av ersättningsfrågor vid planläggning, vissa
säkerhets- och hälsofrågor, frågor om påföljder och överklagande samt
frågor om strandskyddsbestämmelserna.

Vissa grundläggande frågor

I detta avsnitt behandlar utskottet motionsyrkanden i vilka, från en
mera principiell utgångspunkt, tas upp vissa grundläggande frågor om
PBL-systemets utformning. Det gäller frågor om översiktsplanens ställning
samt omfattningen av planinstitutet områdesbestämmelser och
vissa frågor om detaljplanernas omfattning. Vidare behandlas motionsförslag
om ersättningsreglerna i PBL.

I motion Bo557 (m) yrkande 1 förs fram ett förslag om ändring i
PBL så att översiktsplanerna blir frivilliga.

Ett motsvarande yrkande behandlade utskottet hösten 1989
(1989/90:BoU2 s. 5—7). Därvid erinrade utskottet om att riksdagen
inför beslutet om PBL hösten 1986 och våren 1987 (BoU 1986/87:1, 4
och 8) bl.a. behandlat ett yrkande liknande det nu aktualiserade.

1989/90: Bo U11

5

Utskottet framhöll då bl.a. att en tydlig översiktsplan utformad i
samråd med berörda parter och beslutad i demokratisk ordning inom
kommunen måste ge betydligt bättre förutsättningar för byggande och
samhällsutveckling till gagn för såväl allmänna som enskilda intressen
än en ordning där inga riktlinjer finns och där planprövningen får ske
från fall till fall.

Utskottet vill nu tillägga att frågan om översiktsplanen skulle ingå i
plansystemet och vilken ställning den i så fall skulle ha var föremål för
tämligen ingående överväganden av utskottet i förberedelsearbetet med
PBL. På förslag av utskottet beslöt riksdagen att översiktsplanen, med
en viss annorlunda inriktning i jämförelse med regeringsförslaget,
skulle ingå i plansystemet. Utskottet anförde bl.a. (BoU 1986/87:1
s. 28—31) att det är positivt att översiktsplanen ingår som en planform
i ett nytt plansystem. Utskottet framhöll också att dessa planer inte
borde göras mera omfattande och detaljerade än vad den aktuella
planeringssituationen kräver samt att de borde utformas så att en
rimlig handlingberedskap under planperioden upprätthålls. Utskottet
föreslog också vissa ändringar i regeringens PBL-förslag (1 kap. 3 §
och 4 kap. 1 §) så att översiktsplanen inte får vara bindande för den
mera detaljbetonade planeringen.

Den ställning som planformen har i plansystemet anser utskottet
fortfarande lämplig. I motionen lämnas praktiskt taget inga motiv till
varför den nu rådande ordningen skulle överges. Med hänvisning till
det nu anförda avstyrker utskottet motion Bo557 (m) yrkande 1 om
översiktsplanen som en planform i PBL.

I tre motionsyrkanden behandlas planinstitutet områdesbestämmelser.
Det gäller den ovan nämnda motionen Bo557 (m) yrkande 2 samt
motionerna Bo508 (vpk) yrkande 2 och Bo5l7 (vpk) yrkande 2. I den
förstnämnda motionen föreslås att planinstitutet utmönstras ur PBL. I
de två vpk-motionerna föreslås ändringar i PBL så att områdesbestämmelser
kan användas effektivare för att säkerställa och genomföra
naturresurslagens regler. Motionärerna anför att områdesbestämmelser
endast får antas för begränsade områden.

Syftet med och tillämpningen av områdesbestämmelser kan i korthet
beskrivas på följande satt. Sådana bestämmelser används inom begränsade
områden utan detaljplan för att reglera mark- och vattenanvändningen
samt bebyggelsemiljöns egenskaper. Det är framför allt när
konkurrerande intressen gör sig gällande som en reglering genom
områdesbestämmelser kan behöva ske. Genom områdesbestämmelser
kan då allmänna intressen prövas mot varandra på ett bindande sätt
samtidigt som ett allmänt intresse kan prövas mot ett enskilt. Kommunen
kan t.ex. genom områdesbestämmelser få ett bindande besked från
staten om huruvida ett riksintresse blivit tillräckligt tillgodosett. Med
områdesbestämmelser kan även bygglovsplikten utökas eller minskas.
Behövs en mer ingående reglering av planområdet skall detaljplan
användas i stället.

Utskottet kan inte dela uppfattningen i den moderata motionen
Bo557 om att områdesbestämmelserna inte fyller någon funktion. Av
det ovan redovisade framgår, enligt utskottets mening, tvärtom att

1989/90: BoU 11

6

planinstitutet är en viktig del av PBL-systemet. Yrkande 2 i motionen
om avskaffande av planinstitutet områdesbestämmelser avstyrks med
hänvisning härtill.

Inte heller finner utskottet anledning föreligga att tillstyrka de båda
vpk-motionerna Bo508 yrkande 2 och Bo517 yrkande 2 om ett vidare
tillämpningsområde för områdesbestämmelser. Vad i motionerna anförts
om att ändringar i PBL bör genomföras så att planinstitutet kan antas
för större områden än i dag föranleder utskottet att erinra om att bl.a.
frågan om avgränsningen av områden som skulle kunna omfattas av
områdesbestämmelser övervägdes noga av riksdagen under behandlingen
av PBL-förslaget. Utskottet anförde då sammanfattningsvis bl.a.
(BoU 1986/87:1 s. 438—444) att regleringsmöjligheterna torde förutsätta
en någorlunda fast geografisk avgränsning. Områdena för vilka
bestämmelserna i det enskilda fallet gäller borde enligt utskottets
mening inte ha någon större geografisk omfattning. Vad utskottet då
anförde äger alltjämt giltighet. Utskottet avstyrker motionerna både
såvitt avser de ytterligare företeelser som bör kunna regleras med
områdesbestämmelser och den geografiska omfattningen av bestämmelserna.

Några frågor som närmast rör detaljplaner och vissa genomförandefrågor
tas upp i sju yrkanden. I dag gäller att en detaljplan har en
genomförandetid av minst fem och högst femton år.

I motionerna Bo523 (fp) yrkande 1 och Bo557 (m) yrkande 4 tas
upp tiden för genomförande av detaljplan. 1 den förstnämnda motionen
förordas att genomförandetiden minst bör vara 15 år, i undantagsfall
10 år. Någon övre gräns för genomförandetiden bör inte anges. I
m-motionen föreslås att en i detaljplan fastställd byggrätt skall gälla
utan tidsgräns.

Syftet med tidsbegränsad genomförandetid för detaljplan är en av de
grundläggande tankarna i det nya plansystemet. Det innebär bl.a. att
fastighetsägaren under genomförandetiden i princip tillförsäkrats rätt
att få genomföra sin del av planen i enlighet med dess intentioner.
Tanken är bl.a. att planerna skall vara så aktuella att det skall vara
möjligt att förverkliga dem under denna tid. Utskottet ser det som ett
stort och principiellt viktigt inslag att genomförandetider finns avseende
detaljplaner. Därmed undanröjs bl.a. den ordning som tidigare
gällde och som kunde innebära låsningar vid mera eller mindre
inaktuella planer. Detta innebar i sin tur ett osäkert planläge både för
den byggande och för kommunen. Ett sätt att bemästra dessa problem
var inte sällan att ge dispens från plan. I valet mellan den ordning som
tidigare gällde och den nu tillämpade ordningen med genomförandetider
av detaljplaner är otvivelaktigt dagens system att föredra. Motionerna
Bo523 (fp) yrkande 1 och Bo557 (m) yrkande 4 om avskaffande av
genomförandetid m.m. för detaljplaner avstyrks sålunda.

Vad nu anförts innebär att utskottet avstyrker också motion Bo557
(m) yrkande 5 i vilket föreslås att dispenser i PBL skall vara möjliga att
ge i princip i enlighet med den ordning som tillämpades i den
byggnadslagstiftning som gällde före PBL. Utskottet har ovan kortfattat
redogjort för sin syn på denna fråga. Utskottets uppfattning låter sig

1989/90: BoU 11

7

inte förenas med motionärernas förslag. Utskottet behandlade och
avstyrkte för övrigt ett liknande förslag för mindre än ett halvår sedan
(1989/90:BoU2 s. 8).

I motion Bo523 (fp) yrkande 2 anförs att en kommun enligt PBL (6
kap. 24 § andra stycket) efter genomförandetidens utgång får lösa mark
som inte har bebyggts i huvudsaklig överensstämmelse med planen.
Motionärerna anser att kommunerna inte bör ges en sådan lösenrätt.
Markägarens motiv bör kunna prövas mot kommunens. Kommunen
bör, om inlösen påfordras, vara hänvisad till att ansöka om expropriationstillstånd.
PBL föreslås ändrad i enlighet med vad i motionen
förordats.

Utskottet erinrar om att ett motsvarande motionsyrkande behandlades
vid utskottets beredning av PBL. Därvid anförde utskottet bl.a.
följande (BoU 1986/87:1 s. 50-51).

Utskottet kan inte instämma i det synsätt eller ansluta sig till den
lösning som föreslås i motionen. Under genomförandetiden varken
kan eller bör kommunen ha någon möjlighet att genomföra planen
beträffande mark för enskilt byggande, såvida den inte själv är markägare.
Kommunen har emellertid beträffande mark för allmänna platser
ett ansvar för att planen genomförs, så att t.ex. gator byggs ut
fortlöpande i takt med att den enskilda bebyggelsen färdigställs. Om
planen inte genomförs i övrigt, blir de iordningställda gatorna och
parkerna m.m. till viss del onyttiga. —

Motionärernas förslag att kommunen skulle behöva inhämta ett
expropriationstillstånd är orealistiskt. I ärenden om expropriationstillstånd
prövas huruvida ett visst ändamål kan främjas eller ej. I det här
aktuella fallet är det reglerna om tätbebyggelseexpropriation i 2 kap.
1 § expropriationslagen som skulle bli tillämpliga. Vid denna typ av
expropriationsändamål är markägarens förhållanden och förväntade
villighet att själv exploatera marken inte av någon betydelse. — — —
Med den i propositionen föreslagna regeln (15 kap. 3 § första stycket)
tillgodoses markägaren på det sättet att kommunen är skyldig att
ansöka om inlösen inom den relativt korta tiden av tre år från
genomförandetidens utgång.

Utskottet har inte ändrat uppfattning i denna fråga. Yrkande 2 i
motion Bo523 (fp) om ändring i PBL avseende reglerna om inlösen
efter genomförandetidens utgång avstyrks sålunda.

Ett krav på detaljplan för byggande av allmänna vägar förs fram i
motion Bo517 (vpk) yrkande 4. En ändring i PBL föreslås.

Utskottet vill erinra om att byggande av allmänna vägar i första
hand regleras i väglagen (1971:948). Sådana frågor prövas av vägverket
efter samråd med länsstyrelsen. I översiktsplanerna enligt PBL skall
redovisas allmänna intressen som bör beaktas vid beslut om användningen
av mark- och vattenområden (4 kap. 1 §). Av planen skall bl.a.
framgå grunddragen i fråga om den avsedda användningen av markoch
vattenområden. I specialmotiveringen till detta lagrum (prop.
1985/86:1 s. 529—532) anfördes att det får anses naturligt och lämpligt
med en informativ översiktsplan. Föredragande statsrådet anförde vidare
att han för sin del inte avvisade möjligheten att i översiktsplanen
precisera ändamålet avseende markanvändningen t.ex. för trafikomläggningar.
Frågan om översiktsplanernas innehåll och utformning var

1989/90:BoUl l

8

föremål lör ingående överväganden under utskottets och riksdagens
behandling av PBL. Vad nu redovisats ifrågasattes emellertid inte
under behandlingen.

Vad angår detaljplanens innehåll i nu berört avseende kan erinras
om att i denna skall redovisas allmänna platser såsom gator, vägar, torg
och parker. Inom område med detaljplan eller områdesbestämmelser
får väg i princip inte byggas i strid mot planer eller bestämmelserna.

Frågan om byggande av allmänna vägar, i den mån denna fråga rör
reglerna i PBL, har enligt utskottets mening fått en i allt väsentligt
lämplig utformning. Utskottet finner inte skäl tillstyrka motion Bo517
(vpk) yrkande 4 om krav på detaljplan för byggande av allmänna
vägar.

I motionerna Bo557 (m) yrkande 3 och Bo558 (m) yrkande 1
föreslås att bygglov inte skall krävas utanför detaljplanelagt område.

Liknande yrkanden behandlade utskottet vid beredningen av PBLförslaget
(BoU 1986/87:1 s. 96). Utskottet anförde då att det finns ett
klart uttalat behov av en bygglovsprövning för vissa åtgärder oavsett
planförhållandena. Dessutom vill utskottet erinra om att bygglovsplikten
är mindre omfattande för byggnader utanför område som inte
omfattas av områdesbestämmelser eller detaljplan. Bygglovskravet har i
vissa fall också differentierats avseende en- och tvåbostadshus beroende
på om husen ligger utanför s.k. samlad bebyggelse eller ej. Det är
enligt utskottets mening inte lämpligt, såsom föreslås i motionen, att
bygglovsprövningen utanför detaljplanelagt område i princip skall kunna
undvaras. Den nuvarande ordningen, som får anses medge en
lämplig grad av flexibilitet, bör gälla även under överskådlig framtid.
Motionerna Bo557 (m) yrkande 3 och Bo558 (m) yrkande 1 avstyrks
med hänvisning till det nu anförda.

I detta avsnitt behandlar utskottet avslutningsvis fyra motionsyrkanden
i vilka tas upp frågor om ersättning i PBL. Samtliga dessa
yrkanden har behandlats av utskottet tidigare.

I motion Bo557 (m) yrkande 8 föreslås en ändring i PBL så att full
ersättning skall utgå till markägaren vid intrång eller rådighetsinskränkning.
I motion Bo517 (vpk) yrkande 5 begärs förslag om ändring
i PBL så att skyddsbestämmelser och vägrat rivningslov inte ger
rätt till ersättning. Förslaget i motion Bo560 (s) torde gå ut på att rätt
till ersättning enligt PBL inte som nu skall relateras till om pågående
markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten.
Motionärerna förordar att en ändring i PBL görs så att "de hänsyn en
fastighetsägare skall ta av naturvårdsskäl skall ses i förhållande till
hela den juridiska fastigheten".

Vid behandlingen hösten 1989 (1989/90:BoU2 s. 11—12) av motioner
i vilka togs upp vissa ersättningsfrågor enligt PBL anförde utskottet: Utskottet

vill anföra följande. Ersättningsreglerna och därmed kvalifikationsgränsen
behandlades tämligen ingående av utskottet vid behandlingen
av PBL-propositionen. Utskottet vill inledningsvis erinra om att
full ersättning utgår bl.a. när mark för allmänna platser tas i anspråk

1989/90: BoU 11

9

enligt detaljplan, när detaljplan ändras eller upphävs före genomförandetidens
utgång och när bygglov vägras för att ersätta en byggnad som
förstörts genom olyckshändelse.

Vad rör kvalifikationsgränsen har denna fråga mött speciellt intresse
när det gäller ersättning vid vägrat byggnadslov, rivningsförbud eller
vägrat rivningslov.

Vid behandlingen av PBL-propositionen anförde utskottet beträffande
dessa fall att det är vanligt med stadsplaner som anger en
nybyggnadsrätt som är väsentligt mindre än den befintliga byggnaden.
Som exempel pekade utskottet på några stadsplaneändringar som beslutats
av regeringen och för vilka nybyggnadsrätten efter planändringen
utgjorde mindre än 85 % av de befintliga husen. Vid ett vägrat
återuppförande ansåg utskottet det därför vara naturligt att en fastighetsägare
inom ramen för medgiven användning av fastigheten fick
tåla en motsvarande lägre nybyggnadsrätt i förhållande till den befintliga
byggnaden utan att ersättning skulle utgå. Ersättning i nu refererade
fall utgår när skadan är betydande i förhållande till värdet av den
berörda delen av fastigheten. Beträffande skyddsbestämmelser för byggnader
eller för markreglerande åtgärder gäller att ersättning uppkommer
först då markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt
försvåras. För ytterligare information om ersättningsfrågorna hänvisas
till utskottets betänkande BoU 1986/87:1 (s. 138—142).

Den i motion Bo557 (m) yrkande 8 aktualiserade frågan om kvalifikationsgränsen
enligt PBL har som framgått av det nu anförda prövats
flera gånger tidigare och senast hösten 1989. Utskottets ställningstagande
står fest. Motionsyrkandet avstyrks.

Även den i motion Bo560 (s) behandlade frågan huruvida ersättning
vid avsevärt försvårande av pågående markanvändning i princip skall
relateras till hela fastigheten eller till "berörd del", sådant detta begrepp
definierats av BoU i samband med behandlingen av regeringens
förslag till ny PBL, har tidigare behandlats ingående. Den gällande
ordningen bör inte rubbas. Motionen avstyrks sålunda.

Också vad i motion Bo517 (vpk) yrkande 5 föreslagits om ändring i
PBL så att vägrat rivningslov eller skyddsbestämmelser vad gäller
kulturhistoriskt värdefull bebyggelse inte bör ge rätt till ersättning har
utskottet behandlat i samband med PBL-arbetet (BoU 1986/87:1
s. 138). Därvid anförde utskottet att ett riksdagens bifall till den då
behandlade motionen skulle kunna leda till stötande resultat och i
vissa fall till ren vanvård av byggnader. Inget har framkommit som ger
utskottet anledning att ompröva den uppfattningen. Vad i motion
Bo517 (vpk) yrkande 5 föreslagits om ersättning vid vägrat
rivningslov m.m. avstyrks.

I motion Bo501 (s) föreslås ett riksdagens tillkännagivande om att
den som vill ha ersättning enligt PBL om skyddsbestämmelser skulle
komma att meddelas för kulturhistoriskt värdefull miljö måste ha
klagat över den aktuella planbestämmelsen senast under planens eller
områdesbestämmelsens utställningstid.

Frågan om när viss ersättning enligt PBL skall aktualiseras behandlade
utskottet hösten 1989 (1989/90:BoU2 s. 12). Utskottet konstaterade
då att frågan tagits upp i den promemoria om ändringar bl.a. i PBL
som boverket och lantmäteriverket i maj 1989 överlämnat till bostadsministern.
Detta förslag togs också upp i en fråga i riksdagen till

1989/90: BoU 11

10

bostadsministern i november 1989. Denne meddelade då att frågan
krävde ytterligare överväganden. Regeringen avsåg att återkomma till
riksdagen år 1991 med förslag om vissa ändringar i PBL när de båda
verkens förslag kunnat övervägas ytterligare.

För närvarande gäller i princip att den fastighetsägare som anser att
skyddsbestämmelser i detaljplan eller områdesbestämmelser medför att
pågående markanvändning avsevärt fö< svåras inom berörd del av fastigheten
skall väcka talan om ersättning inom två år från det att planen
eller områdesbestämmelserna har vunnit laga kraft.

Aven om frågan när vissa ersättningsanspråk skall väckas kommer
att behandlas i det fortsatta arbetet med vissa ändringar i PBL finns det
enligt utskottets mening skäl för riksdagen att genom ett tillkännagivande
till regeringen ge uttryck för uppfattningen att frågorna bör
belysas även ur andra aspekter. Sålunda bör övervägas om inte fastighetsägaren
redan under planprocessen bör anmäla sin avsikt att kräva
ersättning och om tiden för talans väckande inte bör förkortas avsevärt.
Vad utskottet nu med anledning av motion Bo501 (s) anfört om
vissa ersättningsanspråk enligt PBL bör alltså ges regeringen till känna.

Planeringens inriktning

I detta avsnitt behandlas sju motionsyrkanden. Utskottet behandlar
först motion Bo249 (c) yrkande 4. I motionen föreslås att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
en bättre miljöanpassning av byggande och boende. Motionärerna
anser att stora behov finns att komplettera planeringen så att mera
fullständiga och livskraftiga samhällen skapas i den utpräglade glesbygden
och i storstädernas förortsmiljöer. Enligt deras mening ställer en
avveckling av kärnkraften krav på en effektiv energianvändning något
som i sin tur bl.a. kräver en inriktning mot mera resursbevarande
byggnadsteknik. Vidare föreslår motionärerna att ett system med miljökonsekvensbeskrivningar
bör användas i samhällsplaneringen.

Utskottet vill erinra om att den fysiska planeringen och genomförandet
av denna planering är en kommunal fråga. Riksdagen bör inte
genom uttalanden styra denna planering. Vad som i sammanhanget
närmast är en uppgift för riksdagen är att genom lagstiftningen och
därtill hörande motiv ge uttryck för hur planeringssystemet bör utformas
och planeringen konkretiseras. Som också motionärerna anför har
riksdagen för några år sedan bl.a. genom PBL och NRL beslutat om
planeringens utformning och om hur olika konkurrerande markanspråk
bör behandlas. Denna lagstiftning har enligt utskottets mening
givits en sådan utformning att det bör finnas goda möjligheter för
kommunerna att, om så anses lämpligt, genomföra en planering med
den av motionärerna angivna inriktningen. Vad rör frågan om miljökonsekvensbeskrivningar
kan erinras om att boverket och naturvårdsverket
givits i uppdrag att överväga hur sådana skall kunna tjäna som
underlag i den fysiska planeringen. Resultatet av pågående överväganden
bör avvaktas. Utskottet finner inte tillräckliga skäl föreligga att

1989/90: BoU 11

11

föreslå riksdagen att göra det av motionärerna föreslagna tillkännagivendet
om en bättre miljöanpassning av byggande och boende. Motion
Bo249 (c) yrkande 4 avstyrks.

I centerpartiets partimotion Bo250 yrkande 1 efterlyses ett starkare
lagskydd för grönytor i storstadsmiljö. I motionen tas upp storstadens
kvaliteter och anförs bl.a. att naturmiljön hotas om trycket på exploatering
av kvarvarande grönområden blir alltför starkt genom den
pågående koncentrationen av näringsliv och befolkning.

Planläggning och beslut om lov skall enligt PBL främja en från
allmän synpunkt lämplig utveckling och skapa förutsättningar för en
god bostads-, arbets-, trafik- och fritidsmiljö (2 kap. 1 § PBL). Därvid
skall naturresurslagens bestämmelser tillämpas. Det finns också regler i
PBL om att det i nära anslutning till områden med samlad bebyggelse
skall finnas bl.a. lämpliga platser för lek, motion och annan utevistelse
(2 kap. 4 § PBL). Vid detaljplanläggning skall områdenas huvudändamål
anges, dvs. allmänna platser, kvartersmark och vattenområden.
Andra inslag i miljön t.ex. idrotts- och rekreationsanläggningar kan
också regleras.

Genom PBL och NRL har kommunerna goda möjligheter att slå
vakt om grönområden i storstäderna. Frågan om vilken inriktning den
kommunala samhällsutbyggnaden skall ha avgörs emellertid av kommunen
inom ramen för gällande regler i PBL och NRL. Lagstiftningen
ger utrymme även för den av motionärerna önskade inriktningen. Med
det anförda avstyrker utskottet centerpartiets partimotion Bo250 yrkande
1 om ett stärkt lagskydd för grönytor i storstadsmiljön.

I tre motionsyrkanden behandlas de handikappades medverkan i
samhälls- och bostadsplaneringen. Detta gäller tre partimotioner, en
från folkpartiet Bo209 yrkande 1, en från centerpartiet Bo232 yrkande
1 och en från miljöpartiet Bo549 yrkande 1. Motiveringen till yrkandena
finns i motionerna So227, So296 resp. So313.

I den förstnämnda motionen (fp) anförs att huvuddelen av vårt
bostadsbestånd är otillgängligt för handikappade och att utvecklingen
mot ökad tillgänglighet går oacceptabelt långsamt. I c-motionen anges
bl.a. att samhällsplanerarna behöver bättre utbildning i handikappfrågor.
1 mp-motionerna sägs att det behövs en djup insikt om den
betydelse som människosynen har för dem som planerar samhället.
Representanter för handikapprörelsen skall finnas med i samhällsplanen
ngsarbetet.

Utskottet har behandlat yrkanden liknande de nu framförda år 1988
(BoU 1987/88:14 s. 6) och år 1989 (1989/90:BoU2 s. 9-10). Utskottet
erinrade då om att PBL syftar till att främja en samhällsutveckling
med jämlika och goda sociala levnadsförhållanden (1 kap. 1 §). Det
lämnas också stort utrymme för de handikappade och deras organisationer
att delta i utformningen av samhällsplaneringen enligt PBL
(2 kap. 4 § 5, 3 kap. 7 §, 4 kap. 3 § och 5 kap. 20 §, prop. 1985/86:1
s. 536 och 609, BoU 1986/87:1 s. 65, 75 och 81, BoU 1986/87:8 s. 5).
Utskottet, som då inte hade någon annan uppfattning än motionärerna

1989/90: BoU 11

12

i fråga om det angelägna i att bl.a. boendemiljön utformas så att den
blir fullt tillgänglig även för människor med handikapp, fann att de
nuvarande reglerna är väl ägnade att understödja en sådan utveckling.

Utskottet vill återigen framhålla att vad i motionerna förordats delas av
utskottet. Det finns anledning att fästa uppmärksamheten på att i PBL
finns regler som ger de handikappade och deras organisationer ett
berättigat inflytande vid utformningen av den fysiska miljön och då
inte minst i vad avser såväl den inre som yttre boendemiljön. PBL har
varit i kraft i endast drygt två och ett halvt år. Det finns enligt
utskottets mening anledning anta att de av motionärerna nu aktualiserade
frågorna om de handikappades inflytande m.m. allteftersom planeringen
fortskrider kommer att ges ett vidgat och fördjupat innehåll
och därmed ge de handikappade de möjligheter att delta i den fysiska
planeringen så som avsetts vid utformningen av PBL. Skulle det visa
sig att så inte blir fallet kan det om några år kanske bli nödvändigt för
riksdagen att hos regeringen aktualisera frågan. Gällande regler i PBL
om handikapporganisationernas medverkan i planprocessen bör inte
nu ändras. Ytterligare erfarenhet bör vinnas. Med det anförda avstyrker
utskottet partimotionerna Bo209 (fp) yrkande 1, Bo232 (c) yrkande
1 och Bo549 (mp) yrkande 1 om handikappfrågornas behandling i
PBL.

Besvärsrätten enligt PBL tas upp i motion Bo515 (fp). I motionen
begärs en ändring i PBL så att villaägarföreningar ges besvärsrätt över
beslut i planärende.

Vid behandling av ett liknande yrkande år 1989 (1989/90:BoU2
s. 13—14) konstaterade utskottet att besvärsreglerna enligt PBL och i
enlighet med förvaltningsrättsliga grundprinciper utformats så att den
som beslutet angår är besvärsberättigad. Vidare gäller enligt PBL (13
kap. 5 §) att beslut att anta, ändra eller upphäva bl.a. en detaljplan och
områdesbestämmelser får överklagas endast av den som senast under
utställningstiden skriftligen har framfört synpunkter som inte blivit
tillgodosedda.

Frågan om hur kretsen av besvärsberättigade skall bestämmas går
delvis tillbaka på reglerna om skyldighet för kommun att meddela
sakägare m.fl. beslut om att anta, ändra eller upphäva detaljplan eller
områdesbestämmelser. I PBL (5 kap. 30 §) anges bl.a. att brev skall
sändas till sakägare, bostadsrättshavare, hyresgäster och boende samt
hyresgästorganisation som har förhandlingsordning för en fastighet
som berörs av planförslaget om förslagets innebörd. Sakägarna m.fl.
skall också ges besvärshänvisning.

I den nu aktuella motionen gäller frågan alltså om villaägarföreningar
skall ges besvärsrätt över beslut i planärende.

Vid behandlingen av denna fråga förra året anförde utskottet att
även om det kunde anses motiverat att utöka kretsen av besvärsberättigade
fick sådana förslag vägas mot behovet att fa till stånd ett smidigt
och inte alltför omfettande besvärsinstitut. Vid vägning av dessa ståndpunkter
stannade utskottet för att inte föreslå någon utökning av

1989/90:BoUl 1

13

kretsen av besvärsberättigade. Utskottet anförde också att det inom
denna krets torde finnas sakägare m.fl. som kan aktualisera sådana
synpunkter som är av intresse bl.a. för vissa organisationer.

Utskottet vidhåller sin uppfattning. Motion Bo515 (fp) om besvärsrätten
för villågarorganisationer avstyrks sålunda.

Sakägarbegreppet tas upp i motion 557 (m) yrkande 6. Motionärerna
anser att den vidgning av sakägarkretsen som infördes i PBL har
försvagat ägarnas ställning.

Den vidgning av sakägarbegreppet som i avsikt att stärka medborgarinflytandet
de facto införts i PBL är en av de stora nyheterna i
planlagstiftningen. Utskottet finner inte skäl föreslå någon ändring
härvidlag. Motion 557 (m) yrkande 6 avstyrks.

Planfrågor m.m.

I motion Bo517 (vpk) yrkande 1 begärs att riksdagen hos regeringen
begär förslag till sådana ändringar i PBL som föreslagits i boverkets
och lantmäteriverkets rapport, bl.a. om strandskyddsbestämmelser och
tiden för överklagande. Ytterligare två motioner, Bo522 (m, c) och
Jo875 (m) tar upp frågan om kommunens roll vid detaljplanering i
områden med strandskydd. I dessa motioner anförs att kommunerna
själva bör tillåtas reglera strandskyddet i bl.a. sina detaljplaner. I de
senast nämnda motionerna föreslås också vissa lättnader i nuvarande
regler om strandskydd. Motionärerna anser att reglerna är orimligt
restriktiva och att strandskydd inte skall gälla generellt.

I den utredning som föregick PBL föreslogs att strandskyddsbestämmelserna
skulle flyttas från naturvårdslagen till PBL. Departementschefen
uttalade viss förståelse för tanken på ett enhetligt förfarande
men framhöll att en sådan åtgärd kunde uppfattas som en förändring
av strandskyddets styrka. Han förordade därför att bestämmelserna
skulle ligga kvar i naturvårdslagen och att länsstyrelsen i princip skulle
fatta beslut i strandskyddsfrågor. I propositionen om föijdlagstiftningen
till PBL m.m. (1985/86:90 s. 109 f.) betonades att detaljplaner enligt
PBL inte borde åsidosättas genom efterföljande beslut enligt naturvårdslagen.
Genom ett tillägg i naturvårdslagen infördes därför möjlighet
för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att
— om det finns särskilda skäl — förordna att ett strandområde som
avses ingå i en detaljplan eller avses omfattas av områdesbestämmelser
inte skall omfattas av strandskydd. Länsstyrelsen bemyndigades att
meddela sådana förordnanden. Kommunerna måste således i förekommande
fall hos länsstyrelsen begära att strandskyddet upphävs inom
visst område innan planer eller områdesbestämmelser med denna
innebörd antas.

I boverkets och lantmäteriverkets rapport föreslås bl.a. att strandskyddets
omfattning inom detaljplanelagt område skall regleras genom
planbestämmelser. Rapporten är i denna del föremål för fortsatta
överväganden inom bostadsdepartementet. I den översyn av naturvårdslagen
m.m. som för närvarande pågår ingår också en översyn av
strandskyddsbestämmelserna. Enligt direktiven (1988:36) bör utred -

1989/90: Bo U11

14

ningen undersöka i vad mån dessa bestämmelser tillgodoser det allmänna
syftet. Om så behövs skall utredningen lägga fram förslag till
sådana förändringar av lagstiftningen som kan medföra att skyddet av
de värdefulla strandområdena upprätthålls så effektivt som möjligt.

Bestämmelserna om strandskydd, som infördes i lagstiftningen år
1974 som ett skydd för det rörliga friluftslivet, är av fundamental
betydelse för allemansrätten. Utskottet är inte berett att medverka till
den inskränkning av denna rätt som ett upphävande av bestämmelserna
om generellt strandskydd skulle innebära. Det förslag som förs fram i
rapporten om bl.a. regleringen av strandskyddet övervägs alltjämt inom
bostadsdepartementet. Resultatet av dessa överväganden bör avvaktas.
Utskottet avstyrker mot denna bakgrund motionerna Bo522 (m och c)
och Jo875 (m).

Utskottet avstyrker med hänvisning till de pågående övervägandena
inom bostadsdepartementet motion Bo517 (vpk) yrkande 1 om vissa
ändringar i PBL. Det kan nämnas att de delgivningsproblem i samband
med planbeslut m.m. som tas upp i rapporten har uppmärksammats
även i andra sammanhang. I justitiedepartementets promemoria Ds
1989:75 Några delgivningsfrågor föreslås ändringar i bl.a. delgivningslagen
i syfte att komma till rätta med de ständigt ökande delgivningsproblemen
vid domstolarna. Promemorian remissbehandlas för närvarande.
Resultatet av pågående överväganden bör avvaktas.

Frågan om vad en detaljplan bör få innehålla tas upp i motion
Bo547 (s). I motionen föreslås ett riksdagens tillkännagivande om
ändring i PBL så att en kommun i detaljplan för permanent bebyggelse
får bestämma att enbart mulltoalett lar anordnas. Detta bör enligt
motionärerna uttryckligen framgå av lagen.

En detaljplan är ett uttryck för vilka allmänna intressen som den
kommande eller befintliga bebyggelsen skall uppfylla. I 5 kap. PBL
finns i 3—6 §§ minimikraven på innehållet i en detaljplan. 1 7 § första
stycket och i 8 § finns bestämmelser som uttömmande anger vad som
får regleras. De tar sikte på fysiska förhållanden som från allmän eller
grannerättslig synpunkt behöver regleras. I det till lagrådet remitterade
PBL-förslaget fanns en exemplifiering av vad en detaljplan får innehålla.
På förslag av lagrådet har bestämmelserna fått nuvarande utformning.
Lagrådet uttalade bl.a. att det från principiell synpunkt är
önskvärt att lagen sätter en gräns för de frågor som en kommun får
reglera i detaljplan. I 7 § sista stycket anges att planen inte får göras
mer detaljerad än som är nödvändigt med hänsyn till syftet med
planen. I detta sammanhang har departementschefen (prop. 1985/86:1
s. 588) hänvisat till de möjligheter till förtydligande som en planbeskrivning
kan utgöra.

Om en detaljplan får innehålla en bestämmelse om att endast
mulltoalett får användas är något oklart. En möjlighet för kommunen
att i ett bostadsområde få till stånd en sådan lösning kan dock vara att
upprätta exploateringsavtal med sådant innehåll. Utskottet vill också
erinra om att kommunen i sin genomförandebeskrivning till en detaljplan
kan ge vägledning om hur en viss genomförandefråga bör lösas.
Utskottet anser att det för närvarande inte finns tillräckliga skäl att

1989/90: BoUl 1

15

överväga lagändring med anledning av den fråga som tas upp i motionen.
Frågan om vad som gäller i detta hänseende får i stället tills
vidare lämnas åt rättstillämpande myndigheter att klargöra. Motion
Bo547 (s) om bestämmelse om mulltoalett i detaljplan avstyrks.

I motion 419 (c) yrkande 7 begärs åtgärder för att främja tillkomsten
av koloni- och odlingslotter. I motionen framhålls det att detta är en
viktig åtgärd för att göra bostadsområdena attraktiva och främjar
trivseln. Inte minst gäller det enligt motionärerna för kommunerna att
tillse att planeringen sker på ett sådant sätt att markutrymmen lämnas
för dessa ändamål i tillräcklig omfattning.

Utskottet har vid flera tillfållen behandlat motioner om koloni- och
odlingslotter. Utskottet har senast hösten 1989 (1989/90:BoU2 s. 7)
avstyrkt ett sådant motionsyrkande med hänvisning till kommunernas
ansvar för planeringen av markanvändningen. Utskottets ställningstagande
står fast. Utskottet avstyrker motion Bo419 (c) yrkande 7 med
hänvisning härtill.

En annan fråga som utskottet vid flera tillfållen och senast hösten
1989 i nyss nämnda betänkande behandlat är den som tas upp i
motion Bo557 (m) yrkande 7 om ändring i PBL så att markanvändningen
beträffande detaljhandelsstruktur m.m. inte får regleras i detaljplan.
Enligt motionärerna kan kommunerna i detaljplan styra detaljhandelns
lokalisering på ett konkurrensbegränsande sätt.

Utskottet har i samband med utskottets behandling av PBL-förslaget
sammanfattningsvis intagit den ståndpunkten att det borde vara möjligt
för kommunerna att inom ramen för planeringen enligt PBL bl.a. i
detaljplan lägga fast markanvändningen för olika syften genom att t.ex.
ange vilken mark som borde reserveras för handels- och industriändamål
(BoU 1986/87:1 s. 77—79). Utskottet har därefter inte funnit skäl
att ändra sitt ställningstagande. Motion Bo557 (m) yrkande 7 om
detaljhandelns lokalisering avstyrks.

I centerpartiets partimotion Bo250 yrkande 4 begärs ett tillkännagivande
om behovet att vidta vissa åtgärder mot kontoriseringen. I
motionen anförs att det måste drivas en hård kommunal linje mot
kontorisering av lägenheter. Detta förutsätter enligt motionärerna att
kommunen planerar och använder en annan lokalisering även om det
skulle medföra att arbetsplatserna hamnar i en annan kommun. Enligt
motionärerna bör tillkommande kontorsytor förläggas till de delar av
storstäderna där det är ont om arbetstillfällen. I denna fråga anförs
avslutningsvis att regeringen bör ta initiativ till en analys av smygkontoriseringens
omfattning och effekter, som bör leda till en skärpt
lagstiftning.

Riksdagen biföll hösten 1989 ett regeringsförslag om en skärpning av
de regler som tar sikte på kontorisering av bostadslägenheter. Sålunda
slopades den tioåriga preskriptionstiden för ansökan om handräckning
m.m. och infördes en skärpning vid bygglovsprövning för ändrad
användning av bostadslägenhet i det fall lägenheten behövs för bostadsförsörjningen
och detaljplanen saknar bestämmelser om användningssättet.
Samtidigt behandlades en centerpartimotion med huvudsakligen
det innehåll som nu är föremål för bostadsutskottets behandling.

1989/90:BoU1 1

16

Utskottet hänvisade vid behandlingen av den motionen till det kommunala
ansvaret för planering av markanvändning och avstyrkte motionen
(1989/90:BoU6 s. 6). Utskottet vidhåller uppfattningen att det
ankommer på kommunerna att själva bestämma lokaliseringen av
tillkommande kontorsytor. Med det anförda avstyrker utskottet centerpartiets
partimotion Bo250 yrkande 4 om bl.a. smygkontorisering av
bostadslägenheter.

Bebyggelsefrågor på landsbygden tas upp i två motioner, Bo535 (m)
och moderata samlingspartiets partimotion Bo552. I motionerna begärs
ett tillkännagivande om ändringar i PBL, jordförvärvslagen och fastighetsbildningslagen
så att bosättningen på landsbygden främjas. Motionärerna
anser att tillståndskravet för fysiska personer vid förvärv av
jordbruksfastigheter bör avskaffas. De anser också att det bör råda en
generell rätt för människor att bygga utanför detaljplanelagt område
och att bostadsfastigheter med plats för fritidsjordbruk eller husdjur
bör kunna bildas på landsbygden. I partimotionen föreslås också att
det generella strandskyddet och områdesbestämmelserna i PBL skall
upphävas.

Utskottet vill beträffande frågan om jordförvärvslagens tillståndskrav
för fysiska personer hänvisa till den översyn av lagen som för närvarande
pågår. Utredningen har också remissbehandlats. Utskottet anser
att det finns skäl att avvakta resultatet av denna utredning. Beträffande
frågorna om en generell rätt att bygga utanför detaljplan, strandskyddsbestämmelserna
och områdesbestämmelserna hänvisar utskottet till
tidigare ställningstaganden i detta betänkande (s. 6 f., 9 och 15). Vad
slutligen gäller begärda ändringar i fastighetsbildningslagen har regeringen
aviserat att ett förslag om lättnader vid fastighetsbildning på
landsbygden kommer att föreläggas riksdagen den 15 mars 1990. Motionärernas
yrkande i denna del får därmed anses tillgodosett. Med
hänvisning till vad ovan anförts avstyrker utskottet motion Bo535 (m)
och moderata samlingspartiets partimotion Bo552 om bebyggelsefrågor
på landsbygden.

I miljöpartiet de grönas partimotion Bo538 yrkande 1 begärs att
bestämmelser om obligatoriska cykelplaner införs i PBL. Sådana planer
skall enligt motionärerna innehålla utbyggnadsprogram och åtgärder
som ökar cyklandet och förbättrar cyklisternas villkor.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att det är både angeläget
och viktigt att kommunerna i sin planering av markanvändningen
även tillgodoser behovet av cykelvägar. Bestämmelser om god trafikmiljö
finns bl.a. i 2 kap. 4 § PBL. Enligt utskottets mening är det både
rationellt och kostnadsbesparande att planering av cykelvägar också
sker inom de planformer som finns i PBL. Kommunerna kan självfallet
utarbeta särskilda cykelplaner om så anses lämpligt och erforderligt.
Riksdagen bör inte genom ett uttalande styra kommunernas planering
härvidlag. Utskottet avstyrker med det anförda miljöpartiet de grönas
partimotion Bo538 yrkande 1 om obligatoriska cykelplaner.

I samma partimotion Bo538 yrkande 2 begärs att en revidering av
statens planverks anvisning "Cykeln i stadens trafiknät" sker så att den
»illgodoser cykelns roll i den framtida staden.

2 Riksdagen 1989/90. 19 sami. Nr 11

1989/90: BoU 11

17

Enligt vad utskottet erfarit pågår inom boverket en revidering av
anvisningarna "Allmänna råd för planering av stadens trafiknät". Dessa
anvisningar tar upp bl.a. cykelfrågor. Den nya upplagan är avsedd
att vara klar till kommande årsskifte. Vad motionärerna efterlyser får
därmed anses tillgodosett. Utskottet avstyrker miljöpartiet de grönas
partimotion Bo538 yrkande 2 om revidering av cykelanvisningar.

I motion Bo546 (mp) tas upp frågor om utformningen av Norra
Djurgården m.m. I yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om planeringen
av institutionsområdet på Norra Djurgården och yrkandena 2
och 3 tar upp trafiksituationen och dess inverkan på Brunnsvikens
vatten. Yrkande 4 slutligen tar upp Bergianska trädgårdens behov av
en upprustning.

Utskottet vill än en gång hänvisa till kommunernas ansvar för
planeringen av markanvändningen i den egna kommunen. Sådana
frågor ankommer på kommunen, berörda intressenter och länsstyrelsen
att lösa i samråd. Det är således inte riksdagens uppgift att uttala
sig i konkreta planfrågor. Med det anförda avstyrker utskottet motion
Bo546 (mp) om planeringen på Norra Djurgården m.m.

Frågor om bygglov

I två motioner, Bo510 (s) och Bo551 (s), hemställs att bygglovsplikt
införs i PBL för brunnsborrning. I motionerna anförs att fastighetsinnehavare
i kustkommunerna i Stockholms län i stor utsträckning
ordnar sin vattenförsörjning genom egna vattentäkter. Härigenom kan
enligt motionärerna allvarliga konsekvenser uppstå i områden där
vattenuttaget är större än vad grundvattentillgången ger utrymme för
genom att det uppkommer risk för både brist på färskvatten och
miljöförändringar i form av saltvatteninträngning.

Utskottet vill först något belysa vilka möjligheter som finns att
begränsa grundvattenuttag genom nuvarande lagstiftning. I vattenlagen
finns bestämmelser om utnyttjande av grund- och ytvatten. Enligt
lagen är anläggande av vattentäkt att hänföra till ett vattenföretag och
vattentäkten är en vattenanläggning. Enligt vattenlagens huvudregel
krävs det tillstånd för upptagande av vattentäkt. Från tillståndsplikten
undantas anordnande och utnyttjande av grundvattentäkt som är avsedd
för att förse endast en viss fastighet med vatten till husbehovsförbrukning.
I vattenlagen finns också bestämmelser om bl.a. skydd för
vattenförsörjningen. Enligt dessa kan de problem som motionärerna
tar upp angripas på två sätt. Länsstyrelsen kan begränsa vattenuttagen
genom att förelägga fastighetsägarna vid vite att iaktta de försiktighetsmått
som skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjälpa skada.
Den andra möjligheten som står till buds är att besluta om vattenskyddsområde.
Föreskrifterna skall då innehålla bestämmelser om
maximala vattenuttag. Vattenskyddsområden kan beslutas på initiativ
av länsstyrelsen om föreskrifterna för området inte innehåller sådana
inskränkningar att markanvändningen avsevärt försvåras. Vid sådant
fall krävs initiativ av kommun eller annan i vars intresse vattenskyddsområde
fastställs.

1989/90: BoU 11

18

PBL innehåller bestämmelser om planläggning av mark och vatten
och om byggande. I 2 kap. finns bestämmelser om de allmänna
intressen som skall beaktas vid planläggning och lokalisering av bebyggelse.
Mark och vattenområden skall användas för det eller de
ändamål områdena är mest lämpade till med hänsyn till deras beskaffenhet
och läge samt föreliggande behov. Bebyggelsen skall lokaliseras
till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till bl.a. grundvattenförhållandena
och möjligheten att ordna vattenförsörjningen. Vid
detaljplanläggning bör bedömas om den planerade bebyggelsen kan
medföra risk för störningar i grundvattnet. Inom sådana riskområden
kan krävas att den planerade bebyggelsen blir glesare än vad som
annars vore lämpligt.

I 3 kap. PBL finns bestämmelser om krav på byggnader m.m. Enligt

2 § skall nya byggnader placeras så att inverkan på grundvatten som
kan vara skadlig för omgivningen begränsas. I områden där det råder
knapphet på vatten eller där det kan befaras uppkomma skall enskilda
byggnader anpassas till det hushållningskrav som finns i 3 §. Vattenhushållningskravet
bör enligt departementschefen (prop. 1985/86:1
s. 486) belysas redan i planarbetet. Kommunen kan därför i detaljplanen
ange att byggnader skall utformas så att de medger god hushållning
med vatten. I planen kan alltså ställas krav på snålspolande
armatur. Bestämmelserna i 3 kap. gäller inte för fritidshus om högst
två bostäder.

I detaljplan kan vidare bestämmas att bygglov inte får lämnas till
åtgärder som innebär väsentlig ändring av markens användning förrän
bl.a. vattenanläggningar, som kommunen inte är huvudman för, har
kommit till stånd.

Det finns förutom här redovisad lagstiftning bestämmelser i andra
lagar som under vissa förutsättningar skulle kunna vara tillämpliga vid
saltvatteninträngning.

Som framgår av vad ovan anförts finns det vissa möjligheter att
komma till rätta med det problem som motionärerna tar upp. 1
befintliga bebyggelseområden, där det aktuella problemet ofta finns, är
de åtgärder som kan vidtas enligt PBL sådana att de inte kan få mer än
en marginell effekt. Åtgärder enligt vattenlagens skyddsbestämmelser
torde vara mycket resurskrävande. Ett införande av bygglovsplikt för
upptagande av brunnar som motionärerna föreslår skulle kräva omfettande
och kostsamma utredningar om grundvattenförhållandena i varje
särskilt fell och ställa stora krav på kommunernas kompetens i sådana
frågor. Dessutom torde förhållandena i större delen av landet vara
sådana att det inte finns någon större risk för saltvatteninträngning
eller i övrigt någon brist på vatten. Krav på bygglov skulle därför i
många fell framstå som onödig byråkrati. Det är således inte klart att
ett krav på bygglov för anläggande av vattentäkt som motionärerna
föreslår är den bästa lösningen av problemet. Som tidigare nämnts
pågår inom bostadsdepartementet överväganden om vissa ändringar i
PBL. En regeringsproposition är aviserad våren 1991. Enligt utskottets
mening är det lämpligt att regeringen i det sammanhanget i förening
med eventuella förslag till förändringar lämnar riksdagen sin syn på

1989/90:BoU 11

19

frågan. Regeringen bör då också lämna riksdagen en redovisning av
och i så fell på vilket sätt en samordning av nu gällande regler och
föreskrifter skulle kunna bidra till en lösning av den av motionärerna
aktualiserade frågan. Detta bör riksdagen med anledning av motionerna
Bo510 (s) och Bo551 (s) ge regeringen till känna.

I Bo542 (c) och Bo557 (m) yrkande 9 tas upp frågan om bygglovskrav
vid ändrad användning av lantbrukets ekonomibyggnader. I motionerna
anförs att det är oklart vad som gäller i detta hänseende för
ekonomibyggnader som säsongmässigt används för annat ändamål.
Motionärerna anser det rimligt att återkommande säsongmässig ändrad
användning av ekonomibyggnader skall anses som tillfällig och därmed
vara befriad från kravet på bygglov.

Ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbruk eller därmed jämförlig
näring är i princip inte bygglovspliktiga annat än i områden med
detaljplan och i områden där kommunen har beslutat att bygglovsplikt
skall gälla också för sådana byggnader. Däremot krävs bygglov för att
bl.a. ta i anspråk ekonomibyggnader för väsentligt annat ändamål än
det för vilket byggnaden senast har använts. Vad som avses med
uttrycket "väsentligt annat ändamål" har inte angetts i lagen utan får
bedömas med ledning av tidigare rättspraxis. I rättspraxis har t.ex.
förändring av ett garage till lager (RÅ 1963 K 1334), förändring av
svinhus till bilverkstad (RÅ 1964 K 901), ianspråktagande av lagerbyggnad
för handel i form av en stormarknad (RÅ 1977 s. 58) och av
sport- och tennishall till lager- och försäljningslokal (RÅ 1982 2:70)
ansetts vara bygglovspliktiga åtgärder. För att väsentlighetskravet skall
vara uppfyllt krävs att den ändrade användningen inte är av helt
tillfällig natur. Ett säsongvis nyttjande av rum i en källare som
bostäder sommartid, och som var avsett att återkomma år efter år, har
ansetts kräva bygglov (RÅ 1972 C 242).

Enligt utskottets mening är det varken möjligt eller lämpligt att i
lagen exemplifiera ett antal fall som inte skulle kräva bygglov vid
säsongmässigt ändrad användning av ekonomibyggnader. Det är heller
inte lämpligt att generellt undanta bl.a. ekonomibyggnader från bygglovskrav
vid ett säsongmässigt men årligen återkommande ändrat användningssätt.
Frågan om den ändrade användningen är bygglovspliktig
eller inte måste enligt utskottets bedömning alltjämt bedömas med
hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fell och med ledning av
den rättspraxis som finns. Utskottet avstyrker motionerna Bo542 (c)
och Bo557 (m) yrkande 9. Utskottet vidhåller därmed sin uppfattning i
frågan sådan den redovisades hösten 1989 (1989/90:BoU6 s. 11 — 12).

I Bo559 (c) begärs att bygglovshanteringen i samband med värmeanläggningar
och eldstäder avbyråkratiseras. Enligt motionärerna behöver
inte skorstensfejaren ha remiss annat än när brandnämnden så beslutar.

I PBL ställs vissa krav på material och byggandet ur brandsynpunkt.
Vidare krävs bygglov för att bl.a. installera eller väsentligt ändra
eldstäder och rökkanaler. Undantagna från bygglovskravet för sådana

1989/90: BoUll

20

åtgärder är bostadshus med högst två bostäder och till dem hörande
komplementbyggnader som inte ingår i samlad bebyggelse och som
inte heller ingår i område med detaljplan.

Byggnadsnämnden lår vid sin behandling av ansökan om bygglov
anpassa granskning av ritningar och övriga handlingar till den sökta
åtgärdens art och omfattning och byggherrens kvalifikationer. När det
gäller tillsyn och besiktning skall byggnadsnämnden i erforderlig utsträckning
besikta arbeten som kräver bygglov. Slutbesiktning skall
göras bl.a. om det inte är uppenbart onödigt. Byggnadsnämnden får,
om byggnaders och andra anläggningars egenskaper och funktioner
inte på ett enkelt sätt kan iakttas och bedömas vid nämndens besiktningar,
begära att byggherren skall förete bevis av sakkunnig om
egenskaperna och funktionerna uppfyller kraven i 3 kap. PBL. Byggnadsnämnden
kan således kräva att bevis av skorstensfejare skall företes
vid slutbesiktningen.

Utskottet anser att det är rimligt ur säkerhetssynpunkt att byggnadsnämnden
granskar ett byggprojekt som innebär t.ex. installation av
eldstäder. Byggnadsnämnden är därvid oförhindrad att remittera
brandfrågan till räddningsnämnden, som är det organ inom kommunen
som svarar för bl.a. brandtillsyn. Att byggnadsnämnden kan fordra
bevis av särskilt sakkunnig om att nu aktuella anordningar uppfyller
de funktionskrav som ställs på sådana synes enligt utskottets mening
vara berättigat men hänsyn till brandsäkerheten. Utskottet avstyrker
med det anförda motion Bo559 (c) om avbyråkratisering av bygglovshanteringen
i samband med värmeanläggningar och eldstäder.

I motion Bo545 (c) yrkande 4 förordas att PBL ändras så att
komplementbyggnader med en byggnadsyta om högst 16 m: blir bygglovsbefriade
inom detaljplanelagt område och samlad bebyggelse. I
motionen anförs att begränsningen till 10 m2 berodde på att komplementbyggnaderna
inte skulle få användas som bostäder eller garage
men att denna bestämmelse togs bort i samband med att bestämmelsen
överfördes till PBL. Det kan därför finnas anledning enligt motionärerna
att överväga om en något större yta skall tillåtas.

Utskottet behandlade under hösten 1989 i två olika betänkanden
motioner med motsvarande innehåll (1989/90:BoU2 och
1989/90:BoU6). Utskottet avstyrkte motionerna under hänvisning till
bl.a. de olika intressen som kan finnas inom samlad bebyggelse. I
motionen har inte anförts något som gör att denna uppfattning bör
omprövas. Utskottet avstyrker därför motion Bo545 (c) yrkande 4 om
komplementbyggnaders byggnadsyta inom detaljplanelagt område och
samlad bebyggelse.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande översiktsplanen som en planform i PBL
att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo557 yrkande 1,

res. 1 (m)

1989/90: Bo U11

21

3 Riksdagen 1989190. 19 sami. Nr 11

2. beträffande avskaffande av planinstitutet områdesbestämmelser att

riksdagen avslår motion 1989/90:Bo557 yrkande 2,

res. 2 (m)

3. beträffande ett vidare tillämpningsområde för områdesbestämmelser att

riksdagen avslår motionerna 1989/90:Bo508 yrkande 2 och
1989/90:Bo517 yrkande 2,

res. 3 (m) - motiv., villk. 2
res. 4 (vpk, mp)

4. beträffande avskaffande av genomförandetid m.m. för detaljplaner att

riksdagen avslår motionerna 1989/90:Bo523 yrkande 1 och
1989/90:Bo557 yrkande 4,

res. 5 (m)
res. 6 (fp)

5. beträffande dispenser i PBL

att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo557 yrkande 5,

res. 7 Cm)

6. beträffande inlösen efter genomförandetidens utgång
att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo523 yrkande 2,

res. 8 (m) - motiv., villk. 5
res. 9 (fp)

7. beträffande krav på detaljplan för byggande av allmänna
vägar

att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo517 yrkande 4,

res. 10 (vpk, mp)

8. beträffande bygglovsprövningen utanför detaljplanelagt område att

riksdagen avslår motionerna 1989/90:Bo557 yrkande 3 och
1989/90:Bo558 yrkande 1,

res. 11 (m)

9. beträffande kvalifikationsgränsen enligt PBL

att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo557 yrkande 8,

res. 12 (m)

10. beträffande ersättning vid pågående markanvändning
att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo560,

res. 13 (m) - motiv.

11. beträffande ersättning vid vägrat rivningslov m.m.
att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo517 yrkande 5,

res. 14 (m) - motiv,
res. 15 (vpk, mp)

12. beträffande vissa ersättningsanspråk enligt PBL

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo501 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 16 (m, fp, c)

13. beträffande en bättre miljöanpassning av byggande och
boende

att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo249 yrkande 4,

res. 17 (c)

1989/90: BoU 11

22

14. beträffande stärkt lagskydd för grönytor i storstadsmiljön
att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo250 yrkande 1,

res. 18 (c, mp)

15. beträffande handikappfrågornas behandling i PBL

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Bo209 yrkande 1,
1989/90:Bo232 yrkande 1 och 1989/90:Bo549 yrkande 1,

res. 19 (fp, c, mp)

16. beträffande besvärsrätten för villaågarorganisationer
att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo515,

res. 20 (fp)

17. beträffande sakägarbegreppet

att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo557 yrkande 6,

res. 21 (m)

18. beträffande bestämmelserna om strandskydd

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Bo522 och Jo875,

res. 22 (m)

19. beträffande vissa ändringar i PBL

att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo517 yrkande 1,

20. beträffande bestämmelse om mulltoalett i detaljplan
att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo547,

21. beträffande koloni- och odlingslotter

att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo419 yrkande 7,

res. 23 (c)

22. beträffande detaljhandelns lokalisering

att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo557 yrkande 7,

res. 24 (m)

23. beträffande smygkontorisering av bostadslägenheter
att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo250 yrkande 4,

res. 25 (m) - motiv,
res. 26 (c)

24. beträffande bebyggelsefrågor på landsbygden

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Bo535 och
1989/90:Bo552,

res. 27 (m)

25. beträffande obligatoriska cykelplaner

att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo538 yrkande 1,

res. 28 (vpk, mp)

26. beträffande cykelanvisningar

att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo538 yrkande 2,

27. beträffande Norra Djurgården m.m.
att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo546,

res. 29 (mp)

28. beträffande bygglov för vattentäkt

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Bo510 och
1989/90:Bo551 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

res. 30 (c)

1989/90:BoUll

23

29. beträffande bygglov vid säsongmässigt ändrad användning
av ekonomibyggnader

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Bo542 och
1989/90:Bo557 yrkande 9,

res. 31 (m, c)

30. beträffande bygglovshanteringen i samband med värmeanläggningar
och eldstäder

att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo559,

res. 32 (c)

31. beträffande komplementbyggnaders byggnadsyta
att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo545 yrkande 4.

res. 33 (c, mp)

Stockholm den 22 februari 1990
På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Magnus Persson
(s), Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Erling Bager (fp), Hans
Göran Franck (s), Bertil Danielsson (m), Nils Nordh (s), Rune Evensson
(s), Jan Sandberg (m), Siw Persson (fp), Birger Andersson (c), Jan
Strömdahl (vpk), Kjell Dahlström (mp), Britta Sundin (s) och Berndt
Ekholm (s).

Reservationer

1. Översiktsplanen som en planform i PBL (mom. 1)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "Ett
motsvarande" och på s. 6 slutar med "i PBL" bort ha följande lydelse:
Utskottets ståndpunkt är att en översiktlig planering av markanvändningen
är till nytta i den kommunala planeringen. Det finns emellertid
inte tillräckliga skäl att bibehålla det krav som nu finns om
obligatoriska översiktsplaner. Genom den koppling som finns mellan
översiktsplan och områdesbestämmelser kan kommun indirekt styra
bygglov med den översiktliga planeringen som instrument. Detta innebär
felaktiga låsningar och en stelbenthet som strider mot översiktsplanens
syfte. Utskottet anser att det bör ankomma på kommunerna att
bedöma behovet av en översiktlig planering. Det bör vidare stå kommunerna
fritt att i en översiktsplan skissera alternativa utvecklingsförslag.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion
Bo557 (m) yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna.

1989/90:BoUl 1

24

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande översiktsplanen som en planform i PBL

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo557 yrkande

1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Avskaffande av planinstitutet
områdesbestämmelser (mom. 2)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Utskottet
kan" och på s. 7 slutar med "hänvisning härtill" bort ha följande
lydelse:

Som framgår av vad ovan anförts kan genom områdesbestämmelser
införas en bygglovsplikt inom områden som i övrigt är befriade från
bygglovskrav. Genom områdesbestämmelser kan bygglov vägras och
kan införas inskränkningar i markinnehavarens rätt att nyttja sin
mark. Kommunen har med dessa bestämmelser fått möjlighet att styra
byggnation och markutnyttjande i övrigt utan att någon detaljplanering
behöver genomföras. Detta är, såsom moderata samlingspartiet alltsedan
PBL:s tillkomst hävdat, ingen bra ordning. Utskottet anser det
felaktigt att byggnation och markanvändning kan regleras med hjälp av
områdesbestämmelser. Detta bör i stället ske med detaljplaner. Utskottet
föreslår därför att planinstitutet områdesbestämmelser utmönstras
ur lagstiftningen. Vad nu anförts bör riksdagen med anledning av
motion Bo557 yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

2. beträffande avskaffande av planinstitutet områdesbestämmelser att

riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo557 yrkande

2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Ett vidare tillämpningsområde för
områdesbestämmelser (mom. 3, motiveringen)

Under förutsättning av bifall till reservation 2

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m) anser att
den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med "Inte heller" och
slutar med "av bestämmelserna" bort ha följande lydelse:

Med hänvisning till att utskottet numera intagit den ståndpunkten
att områdesbestämmelserna bör utmönstras ur PBL saknas anledning
att överväga den fråga som tas upp i motionerna Bo508 yrkande 2 och
Bo517 (vpk) yrkande 2. Motionerna avstyrks.

1989/90:BoUl 1

25

4. Ett vidare tillämpningsområde för
områdesbestämmelser (mom. 3)

Jan Strömdahl (vpk) och Kjell Dahlström (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med "Inte
heller" och slutar med "av bestämmelserna" bort ha följande lydelse:
Naturresurslagens rekommendationer och restriktioner genomförs
främst genom PBL:s planinstitut och beslutssystem. I de översiktsplaner
som nu håller på att tas fram i kommunerna tolkas och förtydligas
NPL:s regler. Översiktsplanerna har dock ingen självständig rättsverkan.
Detaljplaner och områdesbestämmelser, som är bindande, får
antas bara för begränsade områden. För att effektivare kunna säkerställa
och genomföra NRL:s regler och översiktsplanens innehåll bör
reglerna om områdesbestämmelser ändras så att sådana bestämmelser
kan antas för större områden.

Utskottet föreslår därför att riksdagen med anledning av motionerna
Bo508 yrkande 2 och Bo517 yrkande 2 hos regeringen begär förslag
till sådana ändringar i PBL att områdesbestämmelser får ett vidare
tillämpningsområde.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

3. beträffande ett vidare tillämpningsområde för områdesbestämmelser att

riksdagen med anledning av motionerna ,1989/90:Bo508 yrkande
2 och 1989/90:Bo517 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Avskaffande av genomförandetid m.m. för
detaljplaner (mom. 4)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med "Syftet
med" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:
Genom PBL infördes bestämmelser om obligatoriska genomförandetider
för detaljplaner. En genomförandetid kan gälla minst 5 och högst
15 år. Tidsbegränsningen innebär att äganderätten kan inskränkas efter
det att tiden gått ut. Har inte markinnehavaren under genomförandetiden
utnyttjat den byggrätt som planen medger förfaller den oberoende
av anledning till att den planerade byggnationen inte kunnat fullföljas.
Någon rätt till ersättning för förlorad byggrätt finns inte för markägaren.
Det nuvarande systemet medför också att mark inom detaljplan
inte kan reserveras för en framtida byggnation. En rad händelser och
skiftande förutsättningar kan leda till att det för markägaren inte är
möjligt att inom fastställd tid — genomförandetid — fullfölja planerad
byggnation. Denna inskränkning i nyttjanderätten begränsar byggrätten.
Utskottet anser att en i detaljplan festställd byggrätt skall gälla
utan tidsbegränsning.

Vad utskottet ovan anfört bör riksdagen med anledning av motion
Bo557 (m) yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna.

1989/90: BoU 11

26

Ett genomförande av förslaget i motion Bo523 (fp) yrkande 1 skulle
visserligen innebära en förbättring jämfört med dagens ordning. Förslaget
är emellertid inte förenligt med det i m-motionen framförda.
Utskottet föreslår därför att riksdagen avstyrker fp-motionen.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

4. beträffande avskaffande av genomförandetid m.m. för detaljplaner att

riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo557 yrkande

4 och med avslag på motion 1989/90:Bo523 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Avskaffande av genomförandetid m.m. för
detaljplaner (mom. 4)

Erling Bager och Siw Persson (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med "Syftet
med" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:

Den nu gällande minimitiden, 5 år, för genomförande av en detaljplan
är alldeles för kort för att fastighetsägarna skall kunna genomföra
större byggprojekt. Utskottet delar den uppfattning som kommer fram
i motion Bo523 (fp) yrkande 1 att den minsta tid som generellt bör
tillåtas inte annat än i undantagsfall bör sättas lägre än 15 år. Vid
bestämmande av genomförandetidens längd bör det avgörande vara
vilken bebyggelse som detaljplanen är avsedd att reglera. Avser den ett
bostadsområde bör den minsta tiden inte vara kortare än 15 år.
Kommunen bör, i linje med dess ansvar för bebyggelseutvecklingen i
den egna kommunen, själv fa bestämma om det skall sättas någon övre
gräns och var den i så fall skall sättas.

Med hänvisning till vad som anförts förordar utskottet att riksdagen
med anledning av motion Bo523 (fp) yrkande 1 hos regeringen begär
förslag om ändring i PBL så att genomförandetiden för detaljplaner
avseende bostadsområden blir längre.

Förslaget i motion Bo557 (m) yrkande 4 att någon tidsgräns över
huvud taget inte skall gälla för en i detaljplan fastställd byggrätt är
alltför långtgående. Denna motion avstyrks således.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

4. beträffande avskaffande av genomförandetid m.m. för detaljplaner att

riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo523 yrkande

1 och med avslag på motion 1989/90:Bo557 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Dispenser i PBL (mom. 5)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "Vad
nu" och på s. 8 slutar med "(1989/90:BoU2 s. 8)" bort ha följande
lydelse:

1989/90:BoUl 1

27

Dispensmöjligheterna enligt den gamla byggnadslagstiftningen gav
möjligheter till flexibilitet genom att undantag kunde medges i särskilda
tall från bindande bestämmelser. Systemet kom att missbrukas till
en del men det innebär inte att systemet helt behöver förkastas.
Dispensmöjligheten är emellertid borttagen i PBL. Det utrymme som
mindre avvikelse medger är ofta otillräckligt för att på ett smidigt sätt
kunna ta hänsyn till de förändrade förutsättningar som kan uppstå
inom ett planområde. Utskottet anser därför i likhet med den uppfattning
som förs fram i motion Bo557 (m) yrkande 5 att möjlighet till
dispens från plan i vissa fall bör övervägas. Särskilda skäl måste då
vara uppfyllda och en förutsättning måste vara att dispensen överensstämmer
med planens syfte och att den godkänns av sakägarna. Vad nu
anförts bör riksdagen med anledning av motionen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

5. beträffande dispenser i PBL
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo557 yrkande

5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Inlösen efter genomförandetidens utgång (mom. 6,
motiveringen)

Vid bifall till reservation 5

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m) anser att
den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Utskottet
erinrar" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:
Utskottets uppfattning är att genomförandetider inte längre skall
fastställas för detaljplaner. Detta innebär att markägarens byggrätt
gäller utan tidsgräns. Anledning saknas därför att vidta någon åtgärd
med anledning av motion Bo523 yrkande 2. Motionen avstyrks.

9. Inlösen efter genomförandetidens utgång (mom. 6)

Erling Bager och Siw Persson (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Utskottet
erinrar" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:
Folkpartiet har alltsedan PBL:s tillkomst hävdat den ståndpunkten
som förs fram i motion Bo523. Ett skäl som stöder denna uppfattning
är att planen i vissa fell kan ha varit så utformad att den varit svår att
genomföra för markägaren. Det kan också såsom anförts i motionen
finnas andra bärande skäl som motiverar att en detaljplan inte genomförts.
Utskottet anser att kommunen i dylika fell får hänvisas till att
ansöka om expropriationstillstånd. Kommunens behov av marken
kommer då att vägas mot markägarens synpunkter. I likhet med
motionärerna anser utskottet att bestämmelsen i 6 kap. 24 § PBL om
kommunens rätt att lösa in mark som inte har bebyggts under genomförandetiden
bör avskaffes. Detta bör ges regeringen till känna.

1989/90: BoU 11

28

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

6. beträffande inlösen efter genomförandetidens utgång

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo523 yrkande

2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Krav på detaljplan för byggande av allmänna
vägar (mom. 7)

Jan Strömdahl (vpk) och Kjell Dahlström (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med "Frågan
om" och slutar med "allmänna vägar" bort ha följande lydelse:

Även om PBL och väglagen innehåller regler som ger kommunen
ett inflytande också över vägplaneringen finns det en risk för att den
nuvarande ordningen gör att vägbyggarintresset väger alltför tungt i
förhållande till andra markanvändningsintressen. En allsidig prövning
och sammanvägning av miljökrav och transportbehov kräver att vägplaneringen
helt integreras i den kommunala markanvändningsplaneringen.
Genom nuvarande ordning har samma myndighet — vägförvaltningen
— ansvar för både planering och byggande. Utskottet delar
på anförda skäl motionärens uppfattning att det bör införas ett krav på
detaljplan även för allmänna vägar i PBL.

Utskottet förordar därför att riksdagen med anledning av motion
Bo517 (vpk) yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet nu anfört.

dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

7. beträffande krav på detaljplan för byggande av allmänna
vägar

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo517 yrkande
4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Bygglovsprövningen utanför detaljplanelagt
område (mom. 8)

Knut Billing, Bertil Danielsson och lan Sandberg (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med "Liknande
yrkanden" och slutar med "nu anförda" bort ha följande lydelse:
Vissa lättnader i bygglovsplikten har redan genomförts. Inte minst
när det gäller byggande utanför planlagt område bör så stora lättnader
som möjligt eftersträvas. Det är endast inom detaljplanens ram som
bygglov och annan lovgivning skall krävas. Av detta följer att utanför
detaljplanelagt område skall markinnehavaren ha rätt att fritt uppfora
byggnad, utföra om- och tillbyggnad samt uppföra komp le men t byggnad.
Kommunen skall endast kunna påverka byggnadens utformning
och placering. Den ökade frihet som utskottet här förordar gör det
möjligt för många fler enskilda att bygga och bo på landsbygden.
Grannehänsyn och andra regler som är nödvändiga att följa inom tät
bebyggelse är vid byggnation utanför plan inte lika uttalade. Störningar
och andra olägenheter är också påtagligt mycket mindre här, varför

4 Riksdagen 1989190. 19 sami. Nr 11

1989/90:BoUl 1

29

rätten att fritt kunna bygga utanför detaljplan måste anses välmotiverad.
De regler som finns i PBL om byggande utanför plan bör ses över
och utformas i enlighet med vad nu anförts. Ett förslag i frågan bör
föreläggas riksdagen.

Riksdagen bör med anledning av motionerna Bo557 (m) yrkande 3
och Bo558 (m) yrkande 1 som sin mening ge regeringen detta till
känna.

dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

8. beträffande bygglovsprövningen utanför de talj plane lagt område att

riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Bo557 yrkande
3 och 1989/90:Bo558 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Kvalifikationsgränsen enligt PBL (mom. 9)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Vid
behandlingen" och på s. 10 slutar med "Motionsyrkandet avstyrks"
bort ha följande lydelse:

Enligt ersättningsreglerna i PBL utgår det full ersättning till markägaren
vid inskränkningar i ägande- eller nyttjanderätten endast i vissa
fall. Målsättningen måste emellertid vara att full ekonomisk ersättning
för den uppkomna skadan alltid skall utgå. PBL:s regler om att en
fastighetsägare skall få tåla en ekonomisk skada upp till 10 % av
berörd del av fastighetens värde strider mot äganderättens grundprinciper.
Lagstiftningen måste därför ändras så att full ersättning alltid skall
utgå till markägaren när kommunen beslutar om intrång. Vad nu
anförts bör riksdagen med anledning av motion Bo557 (m) yrkande 8
som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

9. beträffande kvalifikationsgränsen enligt PBL

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo557 yrkande
8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Ersättning vid pågående markanvändning (mom.

10, motiveringen)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m) anser att
den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med "Även den" och
slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att markägaren i princip skall hållas skadeslös vid
ingrepp av stat eller kommun. Markägare skall inte behöva tåla ens
bagatellartade intrång. Ett ingrepp i pågående markanvändning skall
således ersättas fullt ut.

Utskottet avstyrker med det anförda motion Bo560 (s).

1989/90:BoUl 1

30

14. Ersättning för vägrat rivningslov m.m. (mom. 11,
motiveringen)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m) anser att
den del av utskottets yttrande på s. 10 sorn börjar med "Också vad"
och slutar med "m.m. avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att full ersättning skall utgå till fastighetsägare som
lider skada på grund av intrång i äganderätten. Det är enligt utskottets
mening rimligt att kommunen får bära det fulla ansvaret för t.ex. ett
vägrat rivningslov och att fastighetsägaren således hålls skadeslös.

Utskottet avstyrker med hänvisning till vad som nu anförts motion
Bo517 (vpk) yrkande 5.

15. Ersättning vid vägrat rivningslov m.m. (mom. 11)

Jan Strömdahl (vpk) och Kjell Dahlström (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med "Också
vad" och slutar med "m.m. avstyrks" bort ha följande lydelse:

Ersättningsreglerna vid vägrat rivningslov och införande av skyddsbestämmelser
för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse anses som besvärande
av kommuner och kulturvårdande myndigheter. Detta leder
till att bl.a. kommunen undviker att fatta sådana beslut inför risken att
bli ersättningsskyldig. Förlusten för fastighetsägaren torde emellertid i
de flesta fall bli måttlig. Byggnaden med dess värde bibehålls ju och
bevaras för framtiden.

Utskottet anser det därför motiverat att såsom föreslås i motion
Bo517 yrkande 5 förorda en ändring av ersättningsreglerna så att
vägrat rivningslov och beslut om skyddsbestämmelser inte skall ge rätt
till ersättning. Detta bör riksdagen med anledning av motionen ge
regeringen till känna.

dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

11. beträffande ersättning vid vägrat rivningslov m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo517 yrkande

5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. Vissa ersättningsanspråk enligt PBL (mom. 12)

Agne Hansson (c), Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson
(m), Jan Sandberg (m), Siw Persson (fp) och Birger Andersson (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med "Även
om" och slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:

Eftersom frågan om när vissa ersättningsanspråk enligt PBL skall
väckas övervägs inom regeringens kansli finns det inte anledning att
nu bifalla motion Bo501 (s). Utskottet avstyrker motionen.

dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

12. beträffande vissa ersättningsanpråk enligt PBL
att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo501,

1989/90: BoU 11

31

17. En bättre miljöanpassning av byggande och
boende (mom. 13)

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande sorn på s. 11 börjar med
"Utskottet vill" och på s. 12 slutar med "yrkande 4 avstyrks" bort ha
följande lydelse:

PBL och NRL är två viktiga instrument när det gäller att skapa en
bättre miljöanpassning av byggande och boende. Ytterligare stärkt
skydd för i första hand naturresurserna är emellertid såsom anförs i
motion Bo249 nödvändigt. Den framtida bebyggelseplaneringen måste
inriktas mot ett mera resurshushållande samhälle. Utskottet anser i
likhet med motionärerna att det för en bättre miljöanpassning av bl.a.
byggandet också är nödvändigt att miljökonsekvensbeskrivningar används
som underlag vid all samhällsplanering.

Vad nu anförts bör riksdagen med anledning av motion Bo249 (c)
yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

13. beträffande en båttre miljöanpassning av byggande och
boende

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo249 yrkande
4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

18. Stärkt lagskydd för grönytor i storstadsmiljön
(mom. 14)

Agne Hansson (c), Birger Andersson (c) och Kjell Dahlström (mp)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med
"Genom PBL" och slutar med "i storstadsmiljön" bort ha följande
lydelse:

Genom olika bestämmelser i PBL har kommunerna möjligheter att
slå vakt om grönområdena i storstäderna. De möjligheter som finns är
emellertid otillräckliga. Naturmiljön hotas inte bara av försurning och
luftföroreningar. Naturmiljön hotas också om trycket på exploatering
av kvarvarande grönområden blir för starkt genom den pågående
koncentrationen av näringsliv och befolkning till storstäderna. Det
måste därför införas ett stärkt lagskydd så att grönytorna i våra
storstäder kan bevaras.

Vad nu anförts bör riksdagen med anledning av centerpartiets
partimotion Bo250 yrkande 1 ge regeringen till känna.

dels att moment 14 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

14. beträffande stärkt lagskydd för grönytor i storstadsmiljön

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo250 yrkande
1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1989/90: Bo U11

32

19. Handikappfrågornas behandling i PBL (mom. 15)

Agne Hansson (c), Erling Bager (fp), Siw Persson (fp), Birger Andersson
(c) och Kjell Dahlström (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 sorn börjar med
"Utskottet vill" och slutar med "i PBL" bort ha följande lydelse:

Även om PBL ger de handikappade och deras organisationer goda
möjligheter att tillvarata sina intressen finns det anledning att överväga
om inte lagstiftningen borde skärpas. Bostaden och dess miljö har
avgörande betydelse för handikappades möjligheter att delta i samhällslivet.
Utvecklingen mot ökad tillgänglighet går oacceptabelt långsamt.
De handikappades egna erfarenheter och kunskaper om handikappvänliga
byggnadslösningar tas inte till vara i tillräcklig utsträckning.
Handikapporganisationerna bör därför vara obligatoriska remissinstanser
i frågor som rör deras medlemmars situation. Även andra möjligheter
som kan bidra till att förbättra de handikappades villkor bör tas
till vara i samhällsplanering. Vad utskottet anfört bör riksdagen med
anledning av partimotionerna Bo209 (fp), Bo232 (c) och Bo549 (mp),
yrkande 1 i samtliga motioner, som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att moment 15 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

15. beträffande handikappfrågornas behandling i PBL

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Bo209 yrkande
1, 1989/90:Bo232 yrkande 1 och 1989/90:Bo549 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

20. Besvärsrätten för villaägarorganisationer (mom.
16)

Erling Bager och Siw Persson (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med "Vid
behandlingen" och på s. 14 slutar med "avstyrks sålunda" bort ha
följande lydelse:

Som framhålls i motion Bo515 (fp) finns det inte anledning begränsa
besvärsrätten när det gäller organisationer till att endast omfatta
hyresgästorganisationer. Enligt utskottets uppfattning bör även villaägarföreningar
ges denna rätt. Det finns i dag ca 1,7 miljoner småhus i
landet i vilka bor ca 5 miljoner människor. En så stor boendegrupp
bör självklart också få möjlighet att via sina villaägarföreningar besvära
sig över kommunala planbeslut.

PBL bör ändras i enlighet med vad nu föreslagits. Ett förslag i frågan
bör föreläggas riksdagen. Vad utskottet nu med anledning av motionen
anfört bör ges regeringen till känna.

dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

16. beträffande besvärsrätten för villaägarorganisationer

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo515 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1989/90: BoU 11

33

21. Sakägarbegreppet (mom. 17)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m) anser

dels att den det av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med "Den
vidgning" och slutar med "yrkande 6 avstyrks" bort ha följande
lydelse:

Den vidgning av sakägarbegreppet som infördes i PBL genom att
bl.a. hyresgäster fick ställning som sakägare har försvagat de direkt
berördas — ägarnas — ställning. Med ägandet följer ett ansvarstagande
inte bara ett ekonomiskt och miljömässigt utan även ett ansvarstagande
gentemot hyresgästerna. De åtaganden, restriktioner och begränsningar
i nyttjandet som planbestämmelserna kan medföra berör nästan uteslutande
ägaren. Det är därför rimligt att sakägarkretsen begränsas till de
direkt berörda fastighetsägarna. Det utesluter inte att hyresgästerna
skulle vara betagna möjligheten att framföra önskemål och synpunkter.
Detta kan ske t.ex. vid informations- och samrådsmöten.

Utskottet förordar en översyn av PBL i enlighet med vad ovan
anförts. Riksdagen bör med anledning av motion Bo557 (m) yrkande 6
som sin mening ge regeringen detta till känna.

dels att moment 17 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

17. beträffande sakägarbegreppet

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo557 yrkande

6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

22. Bestämmelserna om strandskydd (mom. 18)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med
"Bestämmelserna om" och slutar med "och Jo875 (m)" bort ha
följande lydelse:

Vårt land är rikt på sjöar, stränder och vattendrag och den sammanlagda
strandsträckan är lång. För den helt övervägande delen av denna
strandsträcka finns endast ett lågt eller inget tryck i fråga om bebyggelse.
Det byggförbud som det generella strandskyddet innebär kan enligt
utskottets mening inte motiveras i dessa delar. Andra strandavsnitt
däremot kan behöva skyddas från exploatering. Strandskyddsbestämmelserna
kan därför inte upphävas helt. I de fall strandskydd måste
finnas bör kommunen kunna reglera strandskyddet i detaljplan. I
områden utan detaljplan skall inte ett strandnära läge vara ett skäl för
vägrat bygglov.

Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motionerna
Bo522 (m, c) och Jo875 (m) som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 18 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

18. beträffande bestämmelserna om strandskydd

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Bo522 och
1989/90:Jo875 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

1989/90: BoU 11

34

23. Koloni- och odlingslotter (morn. 21)

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med
"Utskottet har" och slutar med "hänvisning härtill" bort ha följande
lydelse:

Varje möjlighet att skapa trivsamma bostadsområden måste tas till
vara. Hyresgäster som bor i lägenhet har ofta behov av att komma
närmare naturen. En viktig åtgärd i det sammanhanget för att göra
bostadsområdena attraktiva är att se till att odlingslotter och koloniträdgårdar
finns i omedelbar närhet till bostadsområdet. Vid nyetablering
bör bostadsområdena planeras så att särskilda odlingslotter integreras
i bostadsområdena.

Kommunerna har nu genom PBL möjlighet att undanta bl.a. kolonistugor
från bygglovsplikt. För att främja trivseln inte minst i hyreshusområden
bör övervägas ytterligare möjligheter att främja tillkomsten
av bl.a. kolonilotter i samband med bostadsbebyggelse. Inte minst
gäller för kommunerna att se till att planeringen sker på ett sådant sätt
att markutrymmen lämnas för dessa ändamål i tillräcklig omfattning
vid planering av bostäder. I dag finns klara tendenser till förtätning av
bostadsområden vilket inte främjar en god boendemiljö med möjlighet
för de boende till den avkoppling och närhet till naturen som egen
odlingslott kan ge.

Vad utskottet nu anfört ligger helt i linje med vad i motion Bo419
(c) yrkande 7 föreslagits. Riksdagen bör med anledning av motionen
som sin mening ge regeringen till känna vad nu anförts om åtgärder
för att ytterligare främja tillkomsten av koloni- och odlingslotter.

dels att moment 21 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

21. beträffande koloni- och odlingslotter
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo419 yrkande
7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

24. Detaljhandelns lokalisering (mom. 22)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med
"Utskottet har" och slutar med "lokalisering avstyrks" bort ha följande
lydelse:

I PBL kan byggnaders användning regleras genom detaljplan. Det är
sålunda möjligt att ange en huvudsaklig användning av kvartersmark
för partihandel eller för detaljhandel. Det är också möjligt att reglera
vilket slags detaljhandel som skall fa förekomma.

I motion Bo557 föreslås ändringar i PBL så att det inte skall vara
möjligt att genom PBL inskränka näringsfriheten. Vid införande av
PBL motsatte sig bl.a. moderata samlingspartiet dessa inskränkningar.
Den nu gällande ordningen innebär att marknadsekonomins spelregler

1989/90: Bo U11

35

sätts ur funktion. Detaljhandelsetableringen kan då komma att styras
av politiker i stället för av konsumenterna. En sådan ordning kan inte
accepteras.

Riksdagen bör med anledning av motionen som sin mening ge
regeringen till känna att PBL bör ändras i nu berört avseende och att
riksdagen skyndsamt bör föreläggas förslag i ärendet.

dels att moment 22 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

22. beträffande detaljhandelns lokalisering
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo557 yrkande

7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

25. Smygkontorisering av bostadslägenheter (mom.

23, motiveringen)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m) anser att
den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med "Riksdagen
biföll" och på s. 17 slutar med "av bostadslägenheter" bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser det viktigt att byggnadsnämnden har möjlighet att
ingripa och återföra smygkontoriserade lägenheter till bostadsmarknaden.
Den i tiden obegränsade möjligheten till ingripande som infördes
genom att preskriptionstiden slopades var emellertid alltför långtgående
och preskriptionstiden bör återinföras. Det ankommer nu på kommunerna
att bestämma hur arbetet bör bedrivas inom ramen för
gällande lagstiftning. Anledning saknas att nu överväga en ytterligare
skärpning. Utskottet avstyrker centerpartiets partimotion Bo250 yrkande
4.

26. Smygkontorisering av bostadslägenheter (mom.
23)

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med
"Riksdagen biföll" och på s. 17 slutar med "av bostadslägenheter" bort
ha följande lydelse:

Den skärpning som riksdagen beslutade hösten 1989 av de regler i
PBL som tar sikte på kontorisering av bostadslägenheter var nödvändig
med rådande bostadsbrist. Ytterligare åtgärder kan emellertid krävas
för att öka kommunernas möjligheter till effektiva åtgärder mot kontorisering.
Återställandet av smygkontoriserade bostadslägenheter kommer
att medföra att ytterligare kontorsytor måste tillskapas. Dessa bör
då förläggas till sådana delar av storstäderna som har ont om arbetstillfällen.
Såsom anförts i centerpartiets partimotion Bo250 kan lagstiftningen
behöva skärpas ytterligare. Innan så sker kan det vara lämpligt
att regeringen låter analysera smygkontoriseringens omfattning och
effekter. Vad ovan anförts bör riksdagen med anledning av motion
Bo250 yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna.

1989/90: BoU 11

36

dels att moment 23 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

23. beträffande smygkontorisering av bostadslägenheter

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo250 yrkande
4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

27. Bebyggelsefrågor på landsbygden (mom. 24)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 sorn börjar med
"Utskottet vill" och slutar med "på landsbygden" bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som förts fram i motionerna Bo535
(m) och Bo552 (m) att förvärvsprövningen i jordförvärvslagen bör
avskaffas för fysiska personer, att regleringen av byggande på landsbygden
bör avskaffas och att möjligheten att avstycka större bostadsfastigheter
på landsbygden införs.

Vad nu anförts bör vara målsättningen för det beredningsarbete som
pågår inom regeringskansliet med jordförvärvslagen och fastighetsbildningslagen.
Även en översyn av PBL bör inledas snarast i syfte att bl.a.
avreglera byggandet på landsbygden.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Bo535 (m) och
Bo552 (m) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 24 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

24. beträffande bebyggelsefrågor på landsbygden

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Bo535 och
1989/90:Bo552 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

28. Obligatoriska cykelplaner (mom. 25)

Jan Strömdahl (vpk) och Kjell Dahlström (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "obligatoriska cykelplaner" bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i miljöpartiet de grönas partimotion
Bo538 (mp) att det är viktigt att kommunerna i sin planering också tar
hänsyn till cyklistens behov och villkor. Såsom anförts i motionen har
vissa kommuner en utmärkt cykelplanering medan andra inte har
någon alls. Det finns därför anledning att införa bestämmelser om
obligatoriska cykelplaner i varje kommun. Såsom anförts i motionen
bör cykelplanerna innehålla utbyggnadsprogram av cykelbanor och
andra åtgärder som kan stimulera cyklandet och förbättra dess villkor.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion
Bo538 yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 25 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

25. beträffande obligatoriska cykelplaner

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo538 yrkande
1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1989/90:BoUl 1

37

29. Norra Djurgården m.m. (mom. 27)

1989/90: BoUll

Kjell Dahlström (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med
"Utskottet vill" och slutar med "Djurgården m.m." bort ha följande
lydelse:

Norra Djurgården har oersättliga natur- och kulturvärden, som det
är viktigt att slå vakt om. Att bevara dess värde är inte bara en
angelägenhet för dem som bor i Stockholmsregionen utan en fråga
som är av riksintresse. Norra Djurgårdens mångskiftande karaktär med
bl.a. internationella inslag kräver en planering som är väl genomtänkt
och allsidig. Hänsyn måste tas till skiftande intressen. Det obrutna
landskapet ner till Brunnsvikens strand måste bevaras. Utbyggnaden av
trafiknätet måste ske varsamt för att inte förstöra området ytterligare.
Frågan om Roslagsvägen kan ledas ner i en tunnel måste övervägas i
detta sammanhang. Det är särskilt viktigt att strövområdena bevaras för
storstadens invånare, som får allt svårare att inom ett nära avstånd
finna omväxlande och spännande grönområden till glädje och vederkvickelse.
För att tillfredsställa människors lust att odla på egen hand
kunde universitetsområdet övergå i en botanisk trädgård innehållande
bl.a. Bergianska trädgården. Medel måste avsättas för en grundlig
upprustning av Bergianska trädgården så att den blir representativ.
Vad nu anförts bör övervägas omsorgsfullt så att Norra Djurgårdens
värden tillvaratas till glädje för kommande generationer. Detta bör
riksdagen med anledning av motion Bo546 (mp) som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att moment 27 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

27. beträffande Norra Djurgården m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo546 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

30. Bygglov för vattentäkt (mom. 28)

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med "Som
framgår" och på s. 20 slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:

Som framgår av vad ovan anförts finns det enligt den ovan redovisade
lagstiftningen möjligheter att komma till rätta med det problem
som motionärerna tar upp. Ett införande av bygglovsplikt för upptagande
av brunnar som motionärerna föreslår skulle kräva omfattande
och kostsamma utredningar om grundvattenförhållandena i varje särskilt
fall och ställa stora krav på kommunernas kompetens i sådana
frågor. Dessutom torde förhållandena i större delen av landet vara
sådana att det inte finns någon större risk för saltvatteninträngning
eller i övrigt någon brist på vatten. Utskottet anser därför att det inte
är lämpligt att införa krav på bygglov för brunnsborrning. Utskottet

38

utgår från att vid behov de möjligheter sorn finns tas till vara för att
komma till rätta med de problem som motionärerna tar upp. Motionerna
Bo510 (s) och Bo551 (s) avstyrks.

dels att moment 28 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

28. beträffande bygglov för vattentäkt

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Bo510 och

1989/90:Bo551,

31. Bygglov vid säsongmässig ändrad användning av
ekonomibyggnader (mom. 29)

Agne Hansson (c), Knut Billing (m), Bertil Danielsson (m), Jan
Sandberg (m) och Birger Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med "Enligt
utskottets" och slutar med "(1989/90:Bo6 s. 11 — 12)" bort ha följande
lydelse:

Rättspraxis ger ingen ledning när det gäller att bedöma om en
återkommande säsongmässig ändrad användning av en ekonomibyggnad
kräver bygglov. Detta är mycket olyckligt eftersom det är vanligt
förekommande att sådana byggnader — under tider då de inte behövs
för jordbrukets produkter — används för uppställning av husvagnar,
lagring av industriprodukter m.m. Att så kan ske är till fördel för alla
parter. Utskottet anser därför att den oklarhet som lagstiftningen
innebär i angivna fall bör undanröjas. Det är enligt utskottets mening
rimligt att en återkommande säsongmässig ändrad användning av ekonomibyggnader
inte skall kräva bygglov. Lagen bör därför ändras i
enlighet med vad som nu anförts. Detta bör riksdagen med anledning
av motionerna Bo542 (c) och Bo557 yrkande 7 som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att moment 29 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

29. beträffande bygglov vid säsongmässig ändrad användning av
ekonomibyggnader

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Bo542 och
1989/90:Bo557 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

32. Bygglovshanteringen i samband med
värmeanläggningar och eldstäder (mom. 30)

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "och eldstäder" bort ha följande
lydelse:

Genom PBL infördes förenklingar i byggprocessen. Granskningsrutinerna
för t.ex. värmeanläggning och eldstäder synes emellertid vara
stelbenta och med flera myndigheter inblandade. Många byggnadsnämnder
synes alltjämt tolka bestämmelserna så att skorstensfejarmästaren
måste höras om ett ritningsförslag. Det kan ifrågasättas om det

1989/90:BoUl 1

39

inte i många fall är lämpligare att räddningsnämnden får avgöra om en
remittering är nödvändig. Utskottet anser därför att det finns skäl att se
över de gransknings- och besiktningsrutiner som finns när det gäller
nu aktuella anläggningar. Utskottet vill i sammanhanget dock framhålla
att brandsäkerheten naturligtvis inte får eftersättas.

Vad nu anförts bör riksdagen med anledning av motion Bo559 (c)
som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 30 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

30. beträffande bygglovshanteringen i samband med värmeanläggningar
och eldstäder

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo559 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

33. Komplementbyggnaders byggnadsyta (mom. 31)

Agne Hansson (c), Birger Andersson (c) och Kjell Dahlström (mp)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med
"Utskottet behandlade" och slutar med "samlad bebyggelse" bort ha
följande lydelse:

Hösten 1989 beslutade riksdagen att komplementbyggnader får uppföras
utanför detaljplan och utanför samlad bebyggelse utan byggnadslov.
Någon storleksbestämmelse finns inte i sådana fall. De ursprungliga
motiven för de storleksbestämmelser som gäller för uppförande av
komplementbyggnader utan bygglov inom bl.a. detaijplanelagt område
har redan genom införandet av PBL förlorat en del av sin giltighet.
Det saknas därför enligt utskottets mening skäl att bibehålla dessa.
Utskottet föreslår därför att den bygglovsfria byggnadsytan för komplementbyggnader
inom detaljplan och inom samlad bebyggelse ökas från
10 m‘ till maximalt 16 m2 . Härigenom kommer värdefulla förvaringsutrymmen
att skapas medan användningssättet alltjämt är detsamma.

Utskottet förordar att riksdagen med anledning av motion Bo545 (c)
yrkande 4 antar det förslag till lag om ändring i PBL som framgår här
nedan.

dels att moment 31 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

31. beträffande komplementbyggnaders byggnadsyta

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo545 yrkande
4 antar följande

Förslag till
Lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)

Härigenom föreskrivs i fråga om 8 kap. 4 § första stycket 6 plan- och
bygglagen (1987:10) att uttrycket "10,0" skall bytas mot uttrycket
"16,0".

1989/90: Bo U11

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

40

Särskilda yttranden

1. Komplementbyggnaders byggnadsyta

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m) anför:

I betänkandet behandlas en c-motion om storleken av friggebodarnas
byggnadsyta inom detaljplanelagt område eller samlad bebyggelse. Motionärerna
förespråkar en ökning av den bygglovsfria ytan till 16 m2.

Genom ett riksdagens beslut hösten 1989 (1989/90:BoU6) avskaffades
storleksbegränsningen för komplementbyggnader utanför detaljplan
och utanför samlad bebyggelse. Därmed fick moderata samlingspartiet
gehör för en länge hävdad uppfattning. Vi anser emellertid att
det med hänsyn till alla olika intressen — grannehänsyn, buller, trafik
m.m. — som kan finnas inom tät bebyggelse är motiverat att bibehålla
nuvarande storleksbegränsning inom detaljplan och inom samlad bebyggelse.
De här angivna motstående intressena föreligger ytterst sällan
i bebyggelse utanför detaljplan, varför vi anser det riktigt att i det
sistnämnda fallet medge en avsevärt större frihet vid byggnation.

2. Bestämmelserna om strandskydd

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anför:

Centerpartiet anser det viktigt att slå vakt om allemansrätten och
människors rätt att röra sig fritt i skog och mark. Strandskyddet, som
är grundläggande för allemansrätten, måste därför finnas kvar. Vad vi
vänder oss emot är det stelbenta sätt på vilket strandskyddsbestämmelserna
tillämpas. Dispensmöjligheterna bör bli mera flexibla än för
närvarande. Det måste finnas möjligheter för människor att bygga och
bo också i strandnära områden. I vår uppfattning ligger ingen motsättning.
Alla Sveriges stränder är inte intressanta för det rörliga friluftslivet.
På många ställen framför allt i glesbygd finns det gott om strandnära
områden. Inom många sådana områden skulle det gå mycket bra
att bygga ett eller annat bostadshus utan att det skulle inkräkta på det
rörliga friluftslivet. Däremot finns det fortfarande anledning att inta en
restriktiv inställning till byggande inom strandområden i närheten av
våra tätorter.

3. Smygkontorisering av bostadslägenheter

Jan Strömdahl (vpk) anför:

Enligt min mening är det olyckligt att riksdagen i december 1989
avfärdade de förslag om skärpning av hyreslagen och av lagen om
kommunal bostadsanvisningsrätt som lagts fram av en arbetsgrupp
inom bostadsdepartementet.

Någon ytterligare analys av smygkontoriseringens omfattning och
effekter behövs inte nu. Det är kommunernas sak att se till att gällande

1989/90:BoUll

41

"avkontoriseringsverktyg" används så effektivt som möjligt; från hyresgäströrelsen
kan hjälp påräknas. Det är också en fråga för den kommunala
demokratin att avgöra var tillkommande kontor skall lokaliseras.

1989/90: BoUll

42

•

gotab 96155, Stockholm 1990