Arbetsmarknadsutskottets

betänkande

1989/90: A U8

Arbetsmiljö

1989/90

AU8

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker i detta betänkande av regeringen föreslagna lagändringar
i proposition 1989/90:6 om arbetsmiljö och sekretess och i
proposition 1989/90:19 om formerna för att utse regionala skyddsombud.
I den förstnämnda propositionen föreslås dessutom ändring av
formföreskrifterna i anställningsskyddslagen beträffande vissa tidsbegränsade
anställningar. Aven det lagförslaget biträds av utskottet. Två
med anledning av propositionen om regionala skyddsombud väckta
motioner avstyrks av utskottet.

Vidare behandlar utskottet 23 motioner från allmänna motionstiden

1989. Med anledning av dem yttrar sig utskottet i ett inledande avsnitt
över centerpartiets, vänsterpartiet kommunisternas och miljöpartiet de
grönas förslag till förändringar av mål och inriktning för arbetsmiljöarbetet.
Motsvarande yrkanden i motioner från moderata samlingspartiet
och folkpartiet har behandlats i betänkandet 1988/89:AU12. Utskottet
behandlar därefter olika frågor om hygieniska gränsvärden och i
samband därmed de riskfaktorer i arbetsmiljön som kvicksilver, amalgam,
lösningsmedel m.m. utgör. Vidare berörs de särskilda arbetsmiljöproblemen
i vissa typer av arbete: Bildskärmsarbete, fastighetsskötsel,
yrkestrafik, hemvård m.m.

Till betänkandet har fogats 14 reservationer och 5 särskilda yttran -

Propositionerna

1989/90:6 vari föreslås att riksdagen antar de av lagrådet granskade och
i propositionen framlagda förslagen (se bilaga 1) till

1. lagom ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160),

2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

3. lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd,

4. lagom ändring i arbetsrättsliga beredskapslagen (1987:1262).

1989/90:19 vari föreslås att riksdagen antar det av lagrådet granskade
och i propositionen framlagda förslaget (se bilaga 2) till lag om ändring
i arbetsmiljölagen (1977:1160).

den.

1 Riksdagen 1989/90. 18 sami. Nr 8

Motionerna

Motioner med anledning av proposition 1989/90:19

1989/90:A1 av Marianne Andersson (c) vari yrkas att riksdagen med
avslag på prop. 1989/90:19 om ändringar i arbetsmiljölagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet
av en total översyn av den regionala skyddsombudsverksamheten.

1989/90:A2 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om förslag till
lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160).

Motioner från allmänna motionstiden 1989

1988/89:A201 av Marianne Andersson och Jan Hyttring (båda c) vari
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

pågående gränsvärdesprövning bör utgå från 10 mikrogram/m’ för
industriell kvicksilverexponering och högst 3 mikrogram/m ' vid kontinuerlig
exponering,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

prövningen bör omfatta förekomsten av skyddseffekter mot upplagring
i hjärna/centralnervös påverkan vid kvicksilverexponering i
klor/alkalifabriker,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att frågan
om lämplig myndighet för att fastställa gränsvärden för kvicksilverexponering
i bostadsmiljöer, tandamalgam m.m. bör prövas,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den år
1987 initierade gränsvärdesprövningen skyndsamt bör slutföras.

1988/89:A209 av Rosa-Lill Wåhlstedt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av samordning och utvecklingsarbete inom företagshälsovården
och om möjligheterna att finansiera utvecklingsarbetet genom
omfördelning av disponibla resurser.

1988/89:A210 av Reynoldh Furustrand (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
behovet av att stärka säkerhetsarbetet på gemensamma arbetsställen för
byggnadsverksamhet.

1988/89:A213 av Gudrun Schyman (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att arbetarskyddsstyrelsen får i uppdrag att utfärda
bättre anpassade föreskrifter vad gäller amalgamets användning och
dess påverkan på tandvårdspersonalens hälsa.

1988/89:A222 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen hemställer om förslag ingående i ett aktionsprogram mot
utslagning och dålig arbetsmiljö och som innefattar: a) att gränsvärden
mot för högt arbetstempo, begränsning av skiftarbete, förbud mot
ackord och varannan-helg-tjänstgöring t ex inom vården införs, b) att

1989/90: AU8

2

rätt till arbetsrehabilitering införs och att program upprättas för att ge
alla som skall återvända till arbetslivet ett arbete enligt vad motionen
anför, c) att en kraftig utbyggnad av yrkesmedicin och forskning sker
enligt vad motionen anför, d) att betydande insatser görs för att
begränsa bruket av alkohol och droger, e) att utvidgad rätt för skyddsombud
att avbryta hälsofarligt arbete införs enligt vad motionen anför,
f) att gränsvärden sätts uteslutande från miljöhänsyn, g) att arbetarskyddsstyrelsen
ges en sammansättning med kvalificerad majoritet för
arbetarparten, h) att åtgärder vidtas för att halvera belastnings- och
förslitningsskadorna enligt vad motionen anför, i) att särskilda åtgärder
vidtas för att förbättra arbetsmiljön i de kvinnodominerade yrkena, j)
att företagshälsovården ges en starkare ställning, k) att arbetsmiljöfrågorna
skall bedömas oberoende av påtryckningar från EG, I) att en ny
arbetsrättsreform genomförs där de lokala fackföreningarna tillerkänns
avgörande maktbefogenheter.

1988/89:A226 av Kaj Nilsson (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär utredning av problemen i samband med användningen av
de nya brukprodukterna.

1988/89:A229 av Barbro Evermo Palmerlund och Anita Modin (båda
s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av regler för utformningen av de
fastighetsanställdas arbetsmiljö i bostadsbeståndet.

1988/89:A230 av Sven-Åke Nygårds m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att det i arbetsmiljölagen skrivs in en regel om upplösning av skyddskommitté.

1988/89:A232 av Reynoldh Furustrand m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av en förbättrad samordning vad gäller skyddet och tillsynen
av den yttre och inre miljön.

1988/89:A242 av Kjell-Arne Welin m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om de hygieniska gränsvärdena,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om rätt till omplacering för gravida kvinnor,

1988/89:A244 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om forskning om barns och ungdomars arbetsmiljö
vid institutet för arbetsmiljöforskning.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89:So251.

1988/89:A248 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om konsekvensbeskrivningar av de bestämmelser som
utfärdas i enlighet med arbetsmiljölagen.

1989/90: AU8

3

1988/89:A262 av Marianne Carlström och Birthe Sörestedt (båda s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder mot arbetsskador.

1988/89:A263 av Nils-Olof Gustafsson och Bengt-Ola Ryttar (båda s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av skyndsamma åtgärder i syfte att
fastställa projektorers och konstruktörers ansvar för arbetsmiljö och
arbetarskydd.

1988/89:A266 av Börje Hörnlund (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skärpta säkerhets-arbetsmiljöbestämmelser för
yrkestrafikutövare,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skärpta krav för att undvika sår- och ögonskador
i trafiken.

1988/89:A269 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att arbetarskyddsstyrelsen ges i
uppdrag att vid gränsvärdesbestämning för kvicksilverexponering beakta
att förhållandena i klor-alkaliindustrin inte kan överföras till andra
förhållanden,

2. att riksdagen hos regeringen begär att arbetarskyddsstyrelsen ges i
uppdrag att fastställa gränsvärden dels för icke-kontinuerlig exponering
av kvicksilverånga, dels kontinuerlig exponering (t.ex. från amalgam i
munhålan),

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
gränsvärdesprövningarna bör påskyndas och att nuvarande gränsvärdesansvariga
myndighet bör inhämta kompetens kring amalgamfrågan.

1988/89:A274 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att arbetarskyddsstyrelsen ges i uppdrag att skärpa
föreskrifterna för tandvårdspersonals hantering av amalgam.

1988/89:A277 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om inriktningen och omfattningen av yrkesinspektionens arbete,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om behovet av internationella initiativ på arbetsmiljöområdet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om ett aktionsinriktat arbetsmiljöarbete med utgångspunkt från
en allmänt förebyggande politik mot fysisk, psykisk och social ohälsa.

1988/89:A278 av Kersti Johansson och Rosa Östh (båda c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
beträffande behovet av snabba insatser för att förbättra arbetsmiljön i
hemtjänst/hemvård.

1988/89:A279 av Göran Engström och Kersti Johansson (båda c) vari
yrkas

1989/90: AU8

4

1. att riksdagen beslutar hos regeringen begära förslag om rätt till
omplacering vid bildskärmsarbete enligt det anförda,

2. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad som anförts
beträffande forskning om bildskärmsarbetets arbetsmiljö.

1988/89:A282 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om de uppenbara nackdelarna med jakten
på ekonomisk och materiell tillväxt,

2. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om de problem som uppstår då avståndet
mellan producent och konsument vidgas,

4. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om sänkt gränsvärde för buller och
lösningsmedel,

5. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om riskerna med allt större bolag och
EG-harmonisering,

6. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna
vad i motionen anförts om införande av juridiskt bindande gränsvärden
inom hela arbetsmiljöområdet,

7. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om lagstiftning för att tvinga arbetsgivare
ge full information om en produkts innehåll,

8. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om lagstiftning om rökfria arbetsmiljöer,

9. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om skyddsombudens utvidgade rättigheter,

10. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna
vad som anförts i motionen om lagstiftning mot ackordslöner,

11. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om utredning av hur företagen skall
tvingas ta hänsyn till de s.k. externa effekterna vid dålig arbetsmiljö,
bl.a. genom att betala landstingsskatt, ökad avgift till arbetsmiljöfonden
samt ökande premie till arbetsmiljöförsäkringar — i relation till arbetsmiljön
i företaget,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
arbetsmiljöfrågorna måste prioriteras och åtgärdas — inte bara utredas.

1988/89:A289 av Kersti Johansson och Stina Gustavsson (båda c) vari
yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär att en arbetsgrupp tillsätts med
uppgift att förbättra och utveckla arbetsmiljön vid ensamarbete.

1988/89:A742 av Ingrid Hasselström Nyvall (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om ändring av byggnadsstyrelsens normer för målning.

1989/90: AU8

5

Utskottet

1989/90: AU8

Inledning

Beredningen av riksdagsärendena om arbetsmiljö flyttades den 1 september
förra året från socialutskottet till arbetsmarknadsutskottet. 1
betänkandet 1988/89:AU12 behandlade arbetsmarknadsutskottet för
första gången frågor av detta slag. Utskottet tog i det sammanhanget
upp främst regeringens framställningar om anslag till arbetarskyddsverket
och arbetsmiljöinstitutet och därav föranledda motionsyrkanden.
Dessutom behandlades motionsyrkanden om inriktningen av arbetet i
den på senhösten 1988 tillsatta arbetsmiljökommissionen.

Övriga motioner från allmänna motionstiden 1989 om arbetsmiljö
uppsköts till innevarande riksmöte. Motionerna tar bl.a. upp allmänna
frågor om mål och inriktning för arbetsmiljöarbetet samt vissa lag- och
författningsfrågor. Ett tiotal motioner föreslår skärpta bestämmelser
om användning av kvicksilver och andra skadliga ämnen. Några motioner
innefattar åtgärdsförslag beträffande arbetsmiljön för vissa yrkesgrupper.
Motionerna kommer att närmare redovisas i de följande
avsnitten.

I det föreliggande betänkandet behandlar utskottet vidare två av
regeringen i höst avgivna propositioner, 1989/90:6 och 19 om lagändringar
beträffande tystnadsplikten för bl.a. skyddsombud resp. formerna
för att utse regionala skyddsombud m.m. Dessa propositioner
presenteras i det följande.

Innan utskottet övergår till att sakbehandla de ovannämnda propositionerna
och motionerna skall här översiktligt redovisas andra aktuella
arbetsmiljöfrågor som kan väntas bli förelagda riksdagens prövning i
senare sammanhang. Regeringen har sålunda aviserat att den i höst
kommer att förelägga riksdagen propositioner om förvaltning och
fördelning m.m. av den nya arbetslivsfonden, om elevmedverkan i
arbetsmiljöarbetet och om nya bestämmelser beträffande lägsta ålder
för tillträde till arbete.

Den kommande propositionen om arbetslivsfonden har att utgå från
riksdagens beslut i våras (1988/89:FiU30 rskr. 327) om en tillfällig
arbetsmiljöavgift. Avgiftsmedlen, som beräknats komma att uppgå till
totalt 10,7 miljarder kronor, skall tillföras en arbetslivsfond, skild från
statsbudgeten. Det är förutsatt att fondens tillgångar i sin helhet skall
användas till bidrag åt arbetsgivare för olika rehabiliteringsinsatser och
till arbetsmiljöförbättrande åtgärder. Arbetsmiljökommissionen har i
dagarna yttrat sig till regeringen om fondmedlens användning.

Det kommande förslaget till ändring i arbetsmiljölagens bestämmelser
om minimiålder för tillträde till arbete innebär en anpassning till
ILO-konventionen nr 138 från år 1973, som Sverige hittills inte har
ratificerat.

När det gäller utredningsarbetet på arbetsmiljöområdet har den
redan nämnda arbetsmiljökommissionen (Dir. 1988:63) som övergripande
uppgift att lägga fram förslag till åtgärder för att ändra sådana
arbetsförhållanden som leder till skada och ohälsa. Som underlag för

förslagen skall kommissionen kartlägga förhållanden i arbetsmiljön,
som ger upphov till arbetsskador. Kartläggningen förutsätts bli inriktad
på att identifiera de mest utsatta arbetena men också på sådana
förhållanden som kan innebära nya hälsorisker i arbetsmiljön.

I 1989 års budgetproposition (bilaga 12 s. 27) sammanfattas kommissionens
uppgifter så, att den skall

-överväga om ekonomiska styrmedel bör skapas gentemot arbetsgivare
för att fa bättre arbetsmiljöer
-se hur skador och tillbud följs upp på arbetsplatserna och om de
leder till att arbetsgivarna försöker minska risken för nya skador
-pröva hur man kan fa snabbt tillgänglig och aktuell information
om arbetsskadeutvecklingen
-belysa hur det lokala arbetsmiljöarbetet och det särskilda arbetstagarinflytandet
i arbetsmiljöfrågor fungerar
-överväga om det behövs särskilda åtgärder för att öka kunskapen
och kompetensen i arbetsplatsernas anpassnings- och rehabiliteringsverksamhet -överväga

om det finns anledning att göra ändringar eller förtydliganden
i arbetsmiljölagen eller annan lagstiftning för att de föreslagna
åtgärderna skall kunna genomföras.

Utskottet har tidigare denna dag haft ett möte med kommissionens
huvudsekreterare för att inhämta information om kommissionens pågående
arbete.

I anslutning till att kommissionen tillkallades beslöt regeringen att
tillsätta ett råd för arbetsmiljöfrågor med arbetsmarknadsministern som
ordförande. Rådet, i vilket ingår bl.a. företrädare för samtliga riksdagspartier,
är avsett att vara ett forum för samråd och information i
arbetsmiljöfrågor. Rådet har hittills sammanträtt två gånger.

Under de två senaste åren har två offentliga utredningar på arbetsmiljöområdet
avslutat sina uppdrag, nämligen utredningen om arbetsmiljö
och sekretess, vars betänkande ligger till grund för proposition
1989/90:6, och arbetsolycksutredningen som avgivit betänkandet (SOU
1988:3) Arbetsolycka — "olycka" eller arbetsmiljöbrott?

Vidare skall här nämnas utredningar som utförs av särskilda arbetsgrupper
inom arbetsmarknadsdepartementet. Två av dessa arbetsgrupper
har slutfört sitt arbete med rapporterna (Ds 1988:61) Regionala
skyddsombud resp. (Ds 1989:24) Datatekniken och den personliga
integriteten i arbetet — en kartläggning. Det är den förstnämnda
rapportens förslag i vad avser formerna för att utse regionala skyddsombud
som behandlas i proposition 1989/90:19.

En tredje arbetsgrupp, med uppgift att göra en översyn av vissa
bestämmelser i arbetsmiljölagen, har under detta år avgivit betänkandena
(Ds 1989:1) Minderårigas tillträde till arbetslivet, (Ds 1989:5)
Elevmedverkan i arbetsmiljöarbetet samt (Ds 1989:48) Produktkontroll
enligt arbetsmiljölagen, m.m. Arbetsgruppen väntas vid årsskiftet avsluta
sitt uppdrag med förslag som rör planering och projektering av
byggnadsarbete från arbetsmiljösynpunkt.

Den fjärde arbetsgruppen har till uppgift att utvärdera bl.a. effekterna
av det nya bidragssystem som år 1986 började gälla för företagshäl -

1989/90: AU8

7

sovården. Utvärderingen gäller även lagstiftning, personalutbildning,
företagshälsovårdens utbyggnad och dess roll i rehabiliterings- och
anpassningsarbetet.

Slutligen skall här erinras om den omfattande utrednings- och
forskningsverksamhet på arbetsmiljöområdet som bedrivs inom arbetarskyddsverket,
arbetsmiljöinstitutet och arbetslivscentrum. Verksamheten
finansieras i skiftande utsträckning av arbetsmiljöfonden, som
även ger ekonomiskt stöd till arbetsmiljöforskning vid universitet och
högskolor och på andra håll.

Mål och inriktning för arbetsmiljöarbetet
Motionerna

Centerpartiet förespråkar i kommittémotion A277 av Börje Hörnlund
m.fl. ett aktionsinriktat arbetsmiljöarbete med utgångspunkt i en allmänt
förebyggande politik mot fysisk, psykisk och social ohälsa med
sikte på de konkreta problem som finns och uppstår i arbetsmiljön.
Ett sådant program, fortsätter motionärerna, måste för att vara framgångsrikt
kombineras med en allmän politik som minskar miljöproblemen,
begränsar förslitningsrisken och stärker den enskildes hälsa.
Motionärerna uttalar att

- kemikaliehoten i alla samhällsmiljöer måste minska
-den psyko-sociala samhällsmiljön måste i ökad utsträckning präglas
av gemenskap mellan människorna och ett ömsesidigt ansvarstagande -arbetsplatserna

och arbetsredskapen måste utvecklas utifrån varje
individs situation

-samhället måste gå i spetsen för ett arbete inriktat på sunda
levnadsvanor.

Motionärerna är inte övertygade om att tillsättandet av arbetsmiljökommissionen
och ett arbetsmiljöråd i regeringens kansli är tillräckliga
åtgärder för en offensiv praktisk politik för den bättre arbetsmiljö
som bör eftersträvas. De yrkar att vad de har anfört skall delges
regeringen.

Vidare yrkas tillkännagivanden om vad som anförts i motionen om
internationella initiativ på arbetsmiljöområdet och om inriktningen
och omfattningen av yrkesinspektionens arbete. När det gäller behovet
av internationella initiativ anför motionärerna bl.a. att Sverige både i
förhandlingar med EG och genom EFTA-samarbetet och i andra
organisationer bör finna former som innebär att arbetsmiljösatsningar
inte belastar företagens relativa konkurrenskraft. I vad gäller yrkesinspektionen
anser motionärerna att dess verksamhet bör inriktas mot de
nya svåra arbetsmiljöerna. Som exempel härpå anges vård- och omsorgsarbete,
bildskärmsarbete, arbete i jord och skog.

Vänsterpartiet kommunisterna anser i partimotion A222 att den nuvarande
arbetsmiljölagen från år 1978 var ett visst framsteg i kampen
för en bättre arbetsmiljö. En del tunga och hälsovådliga arbeten har
försvunnit, men alltför många finns fortfarande kvar. Den allvarligaste

1989/90: AU8

8

bristen i arbetsmiljölagen är att fackföreningarna och de arbetande inte
har några konkreta maktbefogenheter som gör det möjligt att motverka
ökad arbetstakt, jäkt, stress och utslagning. Dessutom är arbetsorganisationen
bristfällig. De för arbetsmiljön avgörande frågorna är hänvisade
till förhandlingar enligt medbestämmandelagen, och den lagen ger
praktiskt taget inga maktbefogenheter för arbetstagarintresset.

Motionärerna är kritiska mot regeringens åtgärd att tillsätta en
arbetsmiljökommission och menar att regeringen inte med hänvisning
till den kan avhända sig ansvaret för övergripande och generella
åtgärder. De föreslår att riksdagen av regeringen skall begära förslag till
ett aktionsprogram mot utslagning och dålig arbetsmiljö. Motionärerna
presenterar för egen del följande program i elva punkter:

1. En kraftig skärpning av arbetsmiljölagstiftningen med bl.a. tvingande
gränsvärden mot för högt arbetstempo, begränsning av skiftarbete
som inte är samhäilsnödvändigt, förbud mot ackord och liknande
prestationslöner och normer som driver upp arbetstempot samt förbud
mot varannan-helg-tjänstgöring t.ex. inom vården.

2. Rätt till arbetsrehabilitering för alla som slagits ut från arbetsmarknaden.
En sådan rättighet kräver att program upprättas för att ge
lämpliga arbeten för alla som vistas på vårdinstitutioner av alla slag
och för dem som nu uppbär förtidspension och vill återgå till arbetsmarknaden.

3. Kraftig utbyggnad av yrkesmedicin och forskning som gäller
sambandet mellan missförhållandena på arbetsplatsen och ohälsa.

4. Åtgärder som nedbringar konsumtionen av alkohol, lugnande
tabletter och andra droger. Samhället skall ha en restriktiv syn på
användandet av droger.

5. En förstärkt ställning för den lokala arbetsmiljökampen och
utvidgad rätt för skyddsombud och lokal fackförening att ingripa mot
misstänkt hälsofarliga arbetsförhållanden. Skyddsombudens rätt enligt
6 kap. 7 § i AML att stoppa arbete som innebär omedelbar och
allvarlig fara skall omfatta alla arbeten som kan misstänkas ge den
arbetande ohälsa. Yrkesinspektionens möjligheter att upphäva skyddsombuds
beslut skall starkt begränsas.

7. Förslitnings- och belastningsskadorna måste snabbt åtgärdas. Ett
första mål är att skapa förutsättningar så att skadorna och kostnadernas
omfattning halveras. Makt till de arbetande för att framtvinga nya
arbetsorganisationer är nödvändig.

8. Maktförhållandena i samhället kräver att arbetarskyddsstyrelsen
genom sin centrala roll har en kvalificerad majoritet för arbetarparten.

9. Särskild uppmärksamhet måste riktas mot kvinnornas arbetsmiljö
då kvinnor drabbas värst av arbetslivets utveckling. Åtgärder som
skyddar gravida kvinnor, inklusive foster är nödvändiga. Rätten till
omplacering i vissa fall måste utvidgas etc.

10. Företagshälsovården bör fa en starkare ställning och en kraftigare
inriktning mot s.k. psykosociala frågor.

11. Arbetsmiljölagens utformning skall vara demokratisk och därmed
stå fri och obunden från påtryckningar från EG.

Punkt 6 i programmet redovisas i ett följande avsnitt om gränsvärden.

Miljöpartiet de gröna anför inledningsvis i motion A282 av Claes
Roxbergh m.fl. att en dålig arbetsmiljö påverkar inte bara människors

1989/90: AU8

9

liv under arbetstiden utan även den fria tiden på ett negativt sätt. Dålig
arbetsmiljö drabbar familjelivet, sociala relationer, föreningsarbete och
privata intressen.

I motionen sägs vidare att vi i dag lever i ett tillväxtinriktat samhälle
där vinst och snäv företagsekonomisk lönsamhet styr utvecklingen.
Detta leder till att arbetsmiljön blir eftersatt — människan reduceras
till en produktionsfaktor. Den enskilda individen uppfattas som blott
och bart "arbetskraft", som skall vara "lönsam". Motionärerna yrkar
att riksdagen skall delge regeringen vad de anfört om

1. de uppenbara nackdelarna av ekonomisk och materiell tillväxt

2. problemet med det vidgade avståndet producent-konsument, varmed
motionärerna avser den import som sker från lågprisländer utan
hänsyn till arbetsmiljön där

5. riskerna med allt större bolag och med EG-harmoniseringen och
att man hamnar i en blå planekonomi, i vilken allt fler beslut tas i allt
färre styrelserum hos allt större transnationella företag

7. lagstiftning som ger skyddsombud rätt att omedelbart stoppa
verksamhet när arbetsgivaren vägrar uppge innehållet i en produkt

8. förbud i lag mot rökning på alla arbetsplatser

9. rätt och skyldighet för skyddsombud att stoppa verksamhet som
överskrider gränsvärden i arbetsmiljö och utsläppsmängder

10. behovet att genom lag införa förbud mot ackordslöner

11. utredning om hur företagen skall kunna tvingas att ta hänsyn till
s.k. externa effekter av dålig arbetsmiljö genom skatter och avgifter

12. att arbetsmiljöfrågorna måste prioriteras och åtgärdas — inte
bara utredas.

I motionen under yrkandena 4 och 6 aktualiserade frågor om gränsvärden
behandlas i ett följande avsnitt med denna rubrik. Motionens
yrkande i punkt 3 om sänkning av arbetstiden har behandlats i
betänkande 1989/90:AU3.

Marianne Carlström och Birthe Sörestedt (båda s) föreslår i motion
A262 ett tillkännagivande till regeringen av vad de har anfört om
åtgärder mot arbetsskador. Motionärerna tar särskilt upp olika problem
inom kvinnodominerade branscher — vård och omsorg, hotell
och restaurant. De pekar vidare på de problem som är förenade med
att många arbetsställen är utformade för att passa män, t.ex. när det
gäller arbetsverktygen. Motionärerna berör vidare företagshälsovårdens
roll för att tillgodose det ökade behovet av förebyggande insatser, och
de menar också att försäkringskassornas rutiner bör ses över för att
uppnå en snabbare bedömning av arbetsskadeärendena.

Reynoldh Furustrand m.fl. (s) förordar i motion A232 en förbättrad
samordning av tillsynen över den yttre och inre miljön. Motionärerna
menar att en viss del av kontrollen av exempelvis utsläpp av miljöfarliga
ämnen skulle kunna överlåtas på yrkesinspektionen.

Rosa-Lill Wåhlstedt m.fl. (s) hemställer i motion A209 om ett
tillkännagivande om behovet av samordning och utvecklingsarbete
inom företagshälsovården. Denna är splittrad i många små enheter,
vilket hindrar ett kvalificerat utvecklings- och utbildningsarbete. Behovet
av ett sådant arbete har uppmärksammats endast på ett fåtal håll,
bl.a. genom tillkomsten av stiftelsen Metodicum i Örebro. Denna har

1989/90: AU8

10

byggt upp en referensdatabank av betydelse långt utanför Örebroområdet.
Motionärerna anser att det är ett allmänt intresse att institutioner
med denna inriktning och kompetens kan utvecklas. Olika finansieringsvägar
kan diskuteras. Som en möjlig utväg pekar motionärerna på
att man specialdestinerar en viss andel, t.ex. 3 %, av statsbidraget till
företagshälsovården.

Utskottets överväganden

Arbetsmiljölagen trädde i kraft den 1 juli 1978 och ersatte då 1949 års
arbetarskyddslag, som hade reviderats i väsentliga avseenden år 1973.
Den nya lagen kom till efter ett omfattande utredningsarbete, i vilket
arbetsmarknadens parter hade ett dominerande inflytande. Lagen antogs
i riksdagen under bred politisk enighet på våren 1977 med
principiella invändningar endast från vänsterpartiet kommunisterna.

Arbetsmiljölagen har ändrats i följande hänseenden. De tidigare
föreskrifterna om arbetstidens förläggning, som bildade lagens 4 kap.,
har brutits ut ur lagen och ingår numera i 1982 års arbetstidslag. Vid
riksmötet 1984/85 antogs nya riktlinjer för företagshälsovårdens framtida
inriktning och utbyggnad inkl. ett nytt statsbidragssystem (prop.
1984/85:89, bet. SoU13, rskr. 172). Samtidigt fastslogs skyddskommittéernas
uppgift att verka för att arbetsanpassning och rehabiliteringsverksamhet
bedrivs på arbetsställena. Statsmakternas beslut i dessa
frågor ledde till vissa ändringar i arbetsmiljölagen. Vid påföljande
riksmöte beslöts att fr.o.m. år 1987 avskaffa den tidigare kommunala
tillsynen över mindre arbetsställen (prop. 1985/86:40, bet. SoU6, rskr.
70). Beslutet innebar att tillsynen över ca 120 000 arbetsställen övertogs
av den statliga yrkesinspektionen.

I 1987 års budgetproposition (bilaga 12 s. 112) redovisade regeringen
för riksdagens kännedom vissa överväganden beträffande arbetsmiljötillsynens
framtida inriktning med anledning av vad som förordats i
utredningsbetänkandet (Ds A 1985:1) Samlad tillsyn av arbetsmiljön.

De senaste årens utveckling visar ett starkt ökat intresse för arbetsmiljöfrågorna.
Regeringens beslut att förra hösten tillsätta en arbetsmiljökommission
är ett otvetydigt uttryck för detta liksom de redan
lämnade eller aviserade propositionerna på arbetsmiljöområdet denna
höst. De väckta motionerna i ämnet visar på ett ökat engagemang i
dessa frågor också från riksdagspartierna.

Utskottet tar i detta avsnitt först ställning till yrkandena om arbetsmiljöarbetets
mål och inriktning i centerpartiets, vänsterpartiet kommunisternas
och miljöpartiet de grönas motioner A277, A222 resp.
A282. Motsvarande yrkanden i motioner från moderata samlingspartiet
och folkpartiet har utskottet i våras av tekniska skäl behandlat i
betänkandet 1988/89:AU12.

De tre nu aktuella motionerna presenterar program för det fortsatta
arbetsmiljöarbetet. Utgångspunkterna för programmen är olika liksom
deras målinriktning. Gemensamt är dock en kritisk inställning till

1989/90: AU8

11

arbetsmiljökommissionen och dess möjligheter att nå resultat i strävandena
att förbättra arbetsmiljön. Utskottet vill därför erinra om följande.

Motiven för regeringens beslut att tillsätta arbetsmiljökommissionen
är den oroande utvecklingen av antalet arbetsskador, långtidssjukskrivningar
och förtidspensioneringar. Denna utveckling leder till mänskliga
problem och lidanden men också till högst betydande samhällsekonomiska
kostnader. Såsom sägs i kommissionens direktiv talar såväl
individuella och sociala som ekonomiska skäl för att det behövs
kraftfulla insatser från många olika håll för att vända utvecklingen och
skapa säkrare och tryggare arbetsplatser. Det gäller också att öka
möjligheterna för dem som drabbats av skada och ohälsa i arbetslivet
att komma tillbaka till ett lämpligt arbete.

Det är mot bakgrund av sådana överväganden som man skall se
kommissionens uppdrag att lägga fram förslag till åtgärder för att
ändra sådana arbetsförhållanden som skapar skador och ohälsa. Detta
allmänna uppdrag innefattar rätt för kommissionen att gå in på en
vidsträckt problematik. Med exempel från direktiven kan här nämnas
problem sammanhängande med den fysiska arbetsmiljön, arbetets organisation
och psykiskt påfrestande inslag eller otillräckligt inflytande
över den egna arbetssituationen. Kommissionen har vidare att undersöka
behoven av ekonomiska styrmedel, uppföljning och redovisning av
arbetsskador och behovet av åtgärder för en bättre fungerande anpassnings-
och rehabiliteringsverksamhet.

Exemplifieringen, som inte är uttömmande, visar att de i motionerna
gjorda frågeställningarna i betydelsefulla avseenden är aktualiserade
i arbetsmiljökommissionens uppdrag. Man bör vidare hålla i minnet
att uppdraget är avsett att utgöra en tidsbegränsad insats — det skall
enligt planerna vara fullgjort under första hälften av nästa år. Med
hänsyn härtill anser utskottet att man bör avvakta resultatet av kommissionens
arbete liksom av övriga nu pågående utredningar innan
man tar ställning till inriktningen av det fortsatta arbetet på arbetsmiljöområdet.
Utskottet avstyrker i enlighet med denna ståndpunkt motionerna
A222 (vpk), A277 (c) och A282 (mp) i de aktuella delarna.

Också de i motion A262 (s) påtalade behoven av åtgärder mot
arbetsskador kan enligt utskottets mening väntas i huvudsak bli tillgodosedda
genom arbetsmiljökommissionens arbete och genom den samtidigt
pågående utvärderingen av företagshälsovården. Utskottet avstyrker
därmed även denna motion.

Två av motionerna i detta avsnitt har yrkanden som gäller yrkesinspektionen.

Börje Hörnlund m.fl. (c) efterlyser i motion A277 en målmedveten
inriktning av yrkesinspektionens verksamhet mot vad motionärerna anser
vara de nya svåra arbetsmiljöerna (vård- och omsorgsarbete, bildskärmsarbete,
arbete i jord och skog m.m.).

När det gäller arbetsmiljötillsynen pågår ett utvecklingsarbete inom
arbetarskyddsverket med syfte att förändra arbetsformerna och förbättra
kvaliteten och effektiviteten. Principerna för utvecklingsarbetet redovisades
som förut nämnts för riksdagen i 1987 års budgetproposi -

1989/90: AU8

12

tion. I 1989 års budgetproposition (bilaga 12 s. 123) anför arbetsmarknadsministern
ytterligare synpunkter på tillsynsverksamheten, varvid
hon bl.a. uttalar sig för en mer målmedveten styrning av inspektionsresurserna.
Hennes slutsats är att det pågående utvecklingsarbetet bör
leda till en omprioritering av yrkesinspektionens insatser både för att
öka besöksverksamheten och bättre styra den till de mest utsatta
arbetsplatserna.

Härutöver kan påpekas att det ingår i arbetsmiljökommissionens
uppdrag att lämna förslag om inriktning och organisation av arbetsmiljöarbetet
och samhällets insatser.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att det inte är
påkallat för riksdagen att göra ett uttalande av det slag som begärs i
motion A277. Motionen avstyrks därmed i denna del.

Vad sedan beträffar yrkandet i motion A232 (s) om medverkan från
yrkesinspektionen i tillsynen av den yttre miljön vill utskottet först
hänvisa till att statsmakterna så sent som på våren 1988 fattat beslut
om miljövårdsarbetets organisation (prop. 1987/88:85, bet. JoU23, rskr.
373). De förändringar i miljövårdsorganisationen som aviserades i
denna proposition är nu under genomförande. I 1989 års budgetproposition
(bilaga 16 s. 11) påpekar miljö- och energiministern att det finns
ett samband mellan den inre och yttre miljön, framför allt när det
gäller kemikaliehanteringen. En framgångsrik kamp för bättre arbetsmiljö
i det avseendet ger därför förutsättningar för en förbättring av
den yttre miljön. Hon väntar sig av det skälet att arbetsmiljökommissionen
kan få betydelse för miljövårdsarbetet som helhet. Utskottet
instämmer häri och anser med anledning av motion A232 att pågående
utvecklingsarbete på såväl miljövårds- som arbetsmiljöområdet ger de
närmast berörda myndigheterna — naturvårdsverket, kemikalieinspektionen
och arbetarskyddsstyrelsen — anledning att överväga behovet
att i smidiga former bygga ut samarbetet myndigheterna emellan och
när så befinns lämpligt pröva nya samverkansmöjligheter. Utöver dessa
uttalanden är utskottet inte berett att föreslå någon riksdagens åtgärd
på grund av motionen. Utskottet återkommer dock till samordningsfrågorna
i avsnittet om gränsvärdesfrågor m.m.

Sist i detta avsnitt tar utskottet upp yrkandet i motion A209 av
Rosa-Lill Wåhlstedt m.fl. (s) om samordning och utvecklingsarbete inom
företagshälsovården. För att säkerställa finansieringen av ett sådant
utvecklingsarbete tänker sig motionärerna att en viss mindre andel av
statsbidraget till företagshälsovården skall användas för ändamålet.

Utskottet kan stryka under motionärernas uppfattning om betydelsen
av kvalificerade utvecklings- och utbildningsinsatser inom företagshälsovården
och att det är värdefullt med lokala initiativ på området.
Vad gäller statsbidragsfrågan hänvisar utskottet till den ovannämnda
utvärderingen av företagshälsovården som nu pågår och som särskilt
avser bidragssystemets utformning. I avvaktan på att utvärderingen
genomförs är utskottet inte berett att initiera bidragsförändringar utan
avstyrker motionen.

1989/90: AU8

13

Lagstiftningsfrågor

1989/90: AU8

Arbetsmiljö och sekretess, m.m.

Propositionen

Regeringen föreslår i proposition 1989/90:6 ändringar i dels arbetsmiljö-
och sekretesslagarna, dels anställningsskyddslagen. Till grund för
förslagen ligger betänkandet (SOU 1987:66) Arbetsmiljö- och sekretess
resp. avsnitt i departementspromemorian (Ds A 1987:7) Objektsanställning
m.m. Såväl utredningsbetänkandet som departementspromemorian
har remissbehandlats. De till propositionen fogade lagförslagen har
granskats av lagrådet.

De föreslagna ändringarna i arbetsmiljölagen (7 kap. 13 §) och
sekretesslagen (14 kap. 7 och 10 §§) anges ha till syfte att underlätta
för skyddsombud och vissa andra fackliga förtroendemän att utan
hinder av tystnadsplikt föra sekretessbelagd information vidare till
sakkunniga och andra experter i arbetsmiljöfrågor hos centrala fackliga
organisationer. I sammanhanget föreslås tystnadsplikt även för mottagaren
av informationen. Vidare föreslås uttryckliga bestämmelser i arbetsmiljölagen
om rätt för skyddsombud och likställda att föra sekretessbelagd
information vidare till ledamöter i lokala fackliga styrelser.
Vad särskilt gäller skyddskommittéledamöter föreslås i sekretesslagen
bestämmelser som slår fast begränsningar i sekretessen även i förhållande
till sådana ledamöter.

Vidare föreslås vissa redaktionella ändringar i syfte att åstadkomma
större enhetlighet i utformningen av tystnadspliktsbestämmelserna.

I lagen om anställningsskydd finns formföreskrifter som reglerar vad
en arbetsgivare skall iaktta när en arbetstagare inte erbjuds fortsatt
anställning i samband med att en tidsbegränsad anställning upphör.
Regeringen föreslår förenklingar i dessa formföreskrifter, vilket medför
att den sammanlagda tiden för att avveckla en sådan anställning
krymper från drygt sex veckor till en månad. Härigenom uppnås en
samordning med vissa ledighetslagars bestämmelser om de tider inom
vilka en arbetsgivare är skyldig att återta en arbetstagare som vill
avbryta sin ledighet och återinträda i tjänst.

Med anledning av förslaget i denna del föreslås även en viss följdändring
i den arbetsrätts!iga beredskapslagen.

De föreslagna lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari

1990.

Utskottets överväganden

I det förevarande lagstiftningsärendet har inte väckts några motioner.
Utskottet noterar vidare att lagförslagen i allt väsentligt har godtagits av
lagrådet. De erinringar lagrådet har gjort har beaktats vid lagförslagens
slutliga utformning. Med dessa konstateranden biträder utskottet regeringens
förslag.

14

Regionala skyddsombud

Propositionen

Regeringen föreslår i proposition 1989/90:19 ändringar i arbetsmiljölagen
(6 kap. 2 § med följdändring i 9 kap. 2 §) som skall ge en facklig
organisation rätt att i fortsättningen utse regionalt skyddsombud utan
att först inhämta medgivande av yrkesinspektionen. Vidare föreslås ett
förtydligande av förutsättningarna för att ett regionalt skyddsombud
skall fl utses.

Regeringens förslag grundas på den nya ordning för att tillsätta
regionala skyddsombud som förordades i departementspromemorian
(Ds 1988:61) Regionala skyddsombud och däröver avgivna remissyttranden.

Promemorieförslaget har tidigare presenterats för riksdagen i proposition
1988/89:125, bilaga 8. I det sammanhanget redovisades också
förslag om nytt bidragssystem för verksamheten med regionala skyddsombud.
Utskottet yttrade sig i dessa frågor i betänkande 1988/89:AU20.

Det i proposition 1989/90:19 intagna lagförslaget har utan erinran
granskats av lagrådet.

Motionerna

Marianne Andersson (c) anser i motion Al att det kan finnas skäl som
talar för att den av regeringen föreslagna förenklingen genomförs.
Innan man företar en sådan administrativ förändring bör dock först
göras en total, förutsättningslös översyn av den regionala skyddsombudsverksamheten
för att analysera verksamhetens effektivitet och nytta
både i förhållande till satsade medel och former för finansieringen.
Motionären yrkar mot denna bakgrund att riksdagen skall avslå proposition
1989/90:19 och att regeringen ges till känna vad hon anfört om
behovet av en förutsättningslös översyn av de regionala skyddsombudens
verksamhet.

Vänsterpartiet kommunisterna yrkar i motion A2 en ändring i
lagförslaget. Vpk delar arbetarskyddsstyrelsens uppfattning att avsaknad
eller förekomst av någon medlem inte bör ställas som villkor för att ett
regionalt skyddsombud skall fa utses. Ett lagtextförslag med denna
innebörd presenteras i motionen.

1 två under den allmänna motionstiden 1989 väckta motioner berörs
också frågor om regionala skyddsombud.

Reynoldh Furustrand (s) efterlyser i motion A210 en översyn av
arbetsmiljölagens bestämmelser om samordningsansvaret på byggarbetsplatser.
Motionären framhåller att ett fungerande samordningsansvar
har stor betydelse för att arbetet på en byggarbetsplats skall utföras
på ett säkert sätt. Tillämpningen av bestämmelserna sägs dock vara
bristfällig, och missuppfattningar förekommer. Vidare hänvisas till att
arbetarskyddsstyrelsen nyligen avgjort två besvärsärenden beträffande
samordningsansvaret. Styrelsens beslut visar enligt motionären att de

aktuella bestämmelserna i 3 kap. 7 § arbetsmiljölagen innehåller
otydligheter som kan vara till men för skyddsarbetet på arbetsplatserna.
Bestämmelserna bör därför snarast överses.

Sven-Åke Nygårds m.fl. (s) föreslår i motion A230 att bestämmelserna
i arbetsmiljölagen (6 kap. 8—9 §§) om skyddskommitté kompletteras
med en regel om upplösning av kommittén. Med en sådan åtgärd
kommer att ges möjligheter att utöva tillsyn av ett arbetsställe genom
ett regionalt skyddsombud. Den viktigaste konsekvensen av åtgärden,
tillägger motionärerna, blir kanske att arbetsgivaren inför hotet att
skyddskommittén läggs ned ser till att arbetet i kommittén fungerar.

Utskottets överväganden

Regeringens förslag i proposition 1989/90:19 syftar till att förenkla
formerna för att tillsätta regionala skyddsombud. Detta skall ske genom
att man slopar den nuvarande tillståndsgivningen från yrkesinspektionen.
En facklig organisation skall alltså i fortsättningen kunna
utse ett regionalt skyddsombud utan att behöva inhämta särskilt medgivande
av yrkesinspektionen till åtgärden.

Tanken att på detta sätt förenkla formerna för att utse regionala
skyddsombud redovisades för riksdagen i våras genom proposition
1988/89:125 (bilaga 8) med förslag till tilläggsbudget II. Utskottet
anförde för sin del i betänkande 1988/89.AU20 att det var positivt att
en ny och mindre arbetskrävande ordning för att tillsätta regionala
skyddsombud hade aviserats. Aven önskemål om en total översyn av
verksamheten med regionala skyddsombud prövades av utskottet i det
sammanhanget. Utskottet uttalade att behovet av en sådan översyn fick
anses vara tillgodosett genom att arbetsmiljökommissionen enligt direktiven
skall belysa det lokala arbetsmiljöarbetet, vari ingår bl.a. att se
över det lokala skyddsarbetets ställning och organisation.

Vad som anförts i motion Al av Marianne Andersson (c) ger inte
utskottet anledning att ändra sina tidigare ställningstaganden. Utskottet
avstyrker således det i motionen framställda yrkandet om avslag på
proposition 1989/90:19.

Som förutsättning för att utse ett regionalt skyddsombud skall som
hittills gälla att det på det berörda arbetsstället inte har tillsatts någon
skyddskommitté. Detta är uttryckligen utsagt i den aktuella lagbestämmelsen,
6 kap. 2 § arbetsmiljölagen, i nu gällande lydelse. En annan
förutsättning, som inte är inskriven i lagtexten men gäller med stöd av
uttalanden i lagens förarbeten, är att den fackliga organisation som
utser ombudet skall ha åtminstone någon medlem på arbetsstället.
Regeringens lagförslag innebär att denna senare förutsättning tas in i
lagtexten.

Vid ärendets remissbehandling har arbetarskyddsstyrelsen framfört
uppfattningen att man inte längre bör ställa upp ett medlemskrav. Vpk
biträder denna uppfattning och föreslår i motion A2 en föreskrift i
lagen om att en fackJig organisation skall ha rätt att utse ett regionalt
skyddsombud oavsett om den har någon medlem på arbetsstället eller

ej -

1989/90: AL'8

16

Arbetarskyddsstyrelsens förslag att avskaffa medlemskravet har prövats
vid regeringens beredning av ärendet. En konsekvens av styrelsens
och vpk:s förslag är att regionala skyddsombud kan komma att utses
även för arbetsställen där de inte har rätt att verka. Med hänsyn härtill
och till övriga i propositionen redovisade överväganden i frågan ansluter
sig utskottet till regeringens förslag på denna punkt och avstyrker
motion A2.

Inte heller i övrigt har utskottet funnit anledning till invändning
mot det till proposition 19 fogade lagförslaget, som alltså bör antas av
riksdagen.

Utskottet övergår härefter till de två motionerna från allmänna
motionstiden om regionala skyddsombud.

Reynoldh Furustrand (s) har i motion A210 aktualiserat arbetsmiljölagens
bestämmelser om samordningsansvaret på byggarbetsplatser.

När två eller flera samtidigt bedriver verksamhet på samma arbetsställe
skall de samråda och gemensamt verka för att åstadkomma
tillfredsställande skyddsförhållanden. En allmän bestämmelse av denna
innebörd finns i lagens 3 kap. 6 §. I 7 § samma kapitel finns
bestämmelser om bl.a. det i motionen nämnda samordningsansvaret på
byggarbetsplatser.

Samordningsansvaret berörs i ett av avsnitten i proposition
1989/90:19. Det sammanfattas där som en skyldighet att bygga upp och
ansvara för att en lämplig arbetsmiljöverksamhet byggs upp i samverkan.
Vid sidan av samordningsansvaret finns ett särskilt ansvar för den
som råder över arbetsstället eller upplåter lokal eller markområde för
arbete eller såsom personalutrymme. Arbetsmarknadsministern konstaterar
i propositionen att frågan hur man skall lösa de problem som
kan uppstå trots reglerna om samordnings- och arbetsställeansvar, inte
har utretts tillräckligt utan bör tas upp i ett annat lämpligt sammanhang.
Utskottet utgår med hänvisning till detta uttalande från att de
nämnda ansvarsfrågorna kommer upp till förnyade överväganden, varmed
syftet med det i motion A210 framställda yrkandet om en översyn
av hithörande bestämmelser får anses vara tillgodosett. Motionen avstyrks
sålunda.

Med anledning av yrkandet i den andra motionen, A230 av SvenÅke
Nygårds m.fl. (s), om att i arbetsmiljölagen införa en lagregel om
upplösning av skyddskommitté får utskottet anföra följande.

Den bakomliggande tanken med förslaget är att det med en sådan
åtgärd skall bli möjligt att låta arbetsställen med dåligt fungerande
skyddsverksamhet komma under tillsyn av ett regionalt skyddsombud.
Som utskottet ser det bör det dock på sådana arbetsställen i första hand
vara yrkesinspektionens sak att ingripa. Det är enligt instruktionen för
arbetarskyddsverket en uppgift för yrkesinspektionen att främja skyddsverksamheten
på arbetsställena och bevaka att arbetsgivarna planerar
och bedriver denna verksamhet så att arbetsmiljön tillgodoses. Därjämte
åligger det inspektionen att främja samverkan mellan arbetsgivare
och arbetstagare på arbetsmiljöområdet. Utskottet är för den skull inte
övertygat om att det behövs en uttrycklig bestämmelse om upplösning
av skyddskommitté och avstyrker därmed motion A230.

1989/90: AU8

17

2 Riksdagen 1989/90. 18 sami. Nr 8

Andra lag- och författningsfrågor

1989/90: AU8

Motionerna

Sonja Rembo m.fl. (m) föreslår i motion A248 ett tillkännagivande av
vad som i motionen anförts om konsekvensbeskrivningar av de bestämmelser
som utfärdas i enlighet med arbetsmiljölagen.

Motionärerna anför att eftersom lagarna på arbetsmiljöområdet har
ramkaraktär så uppstår behov av tillämpningsföreskrifter. Fördelen
med ramlagstiftning på det här området är att det är möjligt att
förhållandevis snabbt ta hänsyn till ny teknik eller nya forskningsrön.
Samtidigt har emellertid myndigheternas normgivning i enlighet med
ramlagen tenderat att bli alltför rikhaltig. Därmed riskerar bestämmelserna
att undanskymma det övergripande målet.

Alla myndighetsbeslut som syftar till att utöka regleringen på arbetsmiljöområdet
bör följas upp. Konsekvensbeskrivningar som redovisar
de uppnådda målen, kostnader och eventuella följdverkningar bör
göras. På så vis kan en alltför yvig regelflora undvikas och lagstiftningen
göras till ett rationellt instrument i strävandena efter en bättre
arbetsmiljö.

Nils-Olof Gustafsson och Bengt-Ola Ryttar (båda s) hemställer i
motion A263 om ett tillkännagivande om behovet av skyndsamma
åtgärder för att fastställa projektorers och konstruktörers ansvar för
arbetsmiljö och arbetarskydd. Motionärerna påpekar att socialutskottet
(SoU 1986/87:17) med anledning av en likartad motion hänvisade till
en av regeringen tillsatt utredning av frågan och att socialutskottet
förutsatte att utredningsarbetet skulle bedrivas skyndsamt. Motionärerna
konstaterar att utredningsarbetet hittills inte har medfört att regeringen
har presenterat något förslag i denna angelägna fråga.

Utskottets överväganden

Vad först beträffar den i motion A248 (m) berörda frågan om konsekvensbeskrivningar
av arbetarskyddsverkets tillämpningsföreskrifter
hänvisar utskottet till de bestämmelser som gäller enligt den s.k.
begränsningsförordningen (1987:1347). Förordningen ålägger generellt
myndigheterna att underställa regeringen tilltänkta regler om dessa
kommer att medföra inte oväsentliga kostnadskonsekvenser. Arbetarskyddsverket
är visserligen undantaget från denna underställningsskyldighet,
men däremot gäller för verket liksom för andra myndigheter
den skyldighet som följer enligt förordningen att utreda tänkbara
kostnadsmässiga konsekvenser av planerade föreskrifter. Dessutom
skall de som berörs av föreskrifterna få tillfälle att yttra sig i frågan.
Motionärernas önskemål om konsekvensbeskrivningar får därmed anses
vara i rimlig mån tillgodosedda. Det kan vidare erinras om att
beslut om att utfärda tillämpningsföreskrifter fattas av arbetarskyddsstyrelsens
styrelse, i vilken arbetsmarknadsparterna är väl representerade.
Parterna deltar f.ö. även i det arbete som föregår utfärdandet av

18

föreskrifterna. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att det inte
föreligger behov för riksdagen att göra det i motion A248 begärda
tillkännagivandet till regeringen, varför motionen avstyrks i denna del.

Vad härefter gäller den begäran som framställs i motion A263 (s)
om skyndsamma åtgärder för att fastställa projektorers och konstruktörers
ansvar i arbetsmiljöhänseende har utskottet inhämtat att det utredningsarbete
som pågår i frågan bedöms vara avslutat vid årsskiftet. Det
kan erinras om att den nu aktuella frågan har ingått i det större
utredningsarbete om ändringar i arbetsmiljölagen som utförts av arbetsgruppen
för översyn av vissa bestämmelser i arbetsmiljö lagen.
Detta arbete har, som tidigare redovisats, lett till tre betänkanden med
förslag till ändringar i arbetsmiljölagen. Utskottet utgår från att regeringen
efter remissbehandling redovisar sina överväganden i frågan för
riksdagen utan onödigt dröjsmål. Något ytterligare initiativ från riksdagens
sida bedömer utskottet inte vara erforderligt. Motionsyrkandet
härom bör alltså inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Rätt till omplacering

Kjell-Arne Welin m.fl. (fp) yrkar i motion A242 att riksdagen som sin
mening skall delge regeringen vad som anförts i motionen om rätt för
gravida kvinnor till omplacering, som ger bättre skydd i arbetsmiljöer
som kan vara skadliga för fostret. Kan omplacering inte ske bör
omedelbart inträda rätt till utbyggd havandeskapspenning.

Göran Engström och Kersti Johansson (båda c) hemställer i motion
A279 att riksdagen av regeringen begär förslag om rätt för gravida
kvinnor till omplacering vid bildskärmsarbete. Motionärerna hänvisar
till en amerikansk epidemiologisk undersökning, enligt vilken det
föreligger ett statistiskt säkerställt samband mellan antalet missfall och
antalet arbetade timmar vid bildskärmsarbete. Forskningen är dock
inte entydig, fortsätter motionärerna, som menar att det är angeläget
med en brett upplagd studie, i vilken man tar in alla aspekter på
riskerna med bildskärmsarbete.

Bestämmelser om rätt för gravida kvinnor till omplacering finns i
12 § föräldraledighetslagen. Om kvinnan inte kan utföra fysiskt påfrestande
arbetsuppgifter kan hon begära omplacering till mindre ansträngande
arbete med bibehållen lön fr.o.m. sextionde dagen före den
beräknade nedkomsten. Får kvinnan inte sysselsättas i sitt arbete på
grund av att detta enligt föreskrift är förbjudet under havandeskap har
hon också rätt till omplacering med oförändrade avlöningsförmåner. I
det fallet gäller inte någon tidsgräns av det nyss angivna slaget. Förbudet
skall vara meddelat genom en föreskrift som har utfärdats med stöd
av bestämmelserna i 3 kap. 16 § arbetsmiljölagen.

Den omplaceringsrätt som föräldraledighetslagen ger gravida kvinnor
är inte absolut utan förutsätter att "det skäligen kan krävas" att
arbetsgivaren ordnar annat arbete åt kvinnan. Kan omplacering inte
ske har hon rätt till ledighet med havandeskapspenning enligt 3 kap. 9
§ lagen (1962:381) om allmän försäkring. Denna rätt gäller under
förutsättning antingen att hennes arbetsförmåga är nedsatt med minst

1989/90: AU8

19

hälften eller att förbud för arbetet gäller enligt den nyssnämnda
bestämmelsen i arbetsmiljölagen. Ett sådant förbud har hittills endast
meddelats för dykeri- och blyarbeten.

Det är enligt utskottets uppfattning angeläget med ytterligare forskning
som underlag för att bedöma behovet av ytterligare åtgärder till
skydd för kvinnor vid graviditet. Mot den bakgrunden kan noteras som
tillfredsställande att genetiska skador och fosterskador tillhör de prioriterade
forskningsområdena vid arbetsmiljöinstitutet. De nya rön som
görs bör självfallet utan omgång få genomslag i regelsystemet. Utskottet
är dock inte berett att nu tillstyrka en generell rätt till omplacering
och havandeskapspenning såsom förordas i motion A242 (fp). Utskottet
ansluter sig på den punkten till den bedömning som tidigare gjorts
av socialutskottet vid prövning av likartade yrkanden (se SoU
1987/88:9 s. 19). Vidare kan hänvisas till att socialförsäkringsutskottet i
betänkandet 1989/90:SfU3 nyligen avstyrkt ett motionsyrkande (vpk)
om utredning om gravida kvinnors behov av ledighet i slutet av
graviditeten. På grund av det anförda avstyrks det aktuella yrkandet i
motion A242.

När det sedan gäller bildskärmsarbete ger avtal och överenskommelser
gravida kvinnor rätt att begära omplacering från sådant arbete. På
den statliga sidan gäller dessutom råd och anvisningar utfärdade av
statens arbetsmiljönämnd. Utskottet instämmer med vad som anförs i
motion A279 (c) om att det är angeläget att bildskärmsarbetets effekter
på människan blir föremål för fortsatt forskning. Sådan forskning är
också ett prioriterat område vid arbetsmiljöinstitutet. I detta ingår
studier av graviditetsutfall, hudförändringar, synbesvär samt ergonomiska
och andra stressrelaterade effekter av bildskärmsarbete. Problemen
är också föremål för en vidsträckt internationell forskning. Dess
resultat sammanfattades vid den andra internationella bildskärmskonferensen,
som ägde rum i september i Montreal (den första hölls i
Stockholm år 1986). Med hänsyn till den avtalsreglering som skett och
till den uppmärksamhet som bildskärmsarbetet ägnas från olika forskningsaspekter
såväl i Sverige som utomlands anser utskottet att det inte
är påkallat för riksdagen att vidta de i motion A279 föreslagna åtgärderna.
Utskottet avstyrker följaktligen motionen.

Gränsvärdesfrågor m.m.

Inledning

Med stöd av arbetsmiljölagen (1977:1160) och arbetsmiljöförordningen
(1977:1166) kan arbetarskyddsstyrelsen meddela föreskrifter för planering
och kontroll av arbetsmiljön. Såväl för arbetsplatsen som för
utrustning kan gränsvärden föreskrivas. Bakgrunden är de risker som
den tekniska utvecklingen fört med sig. Enligt förarbetena finns det
starka skäl att utsträcka gränsvärdessystemet till allt fler kemiska och
fysikaliska faktorer i arbetsmiljön efter hand som förutsättningar föreligger.
Kriterierna bör vara stränga, bl.a. med hänsyn till människors
olika känslighet för besvär. Vidare framhålls i detta sammanhang att

1989/90: AU8

20

alla möjligheter bör tas till vara för att hindra att människor som är
särskilt känsliga utsätts för inverkan som för dem kan innebära speciella
risker.

I arbetarskyddsstyrelsens författningssamling redovisas kungörelsen
(AFS 1989:4) med nya föreskrifter om hygieniska gränsvärden samt
allmänna råd om tillämpningen. Föreskrifterna träder i kraft den 1
januari 1990. Enligt föreskrifterna skall arbete planeras och bedrivas så
att expositionen för ämnen, som kan föranleda ohälsa, blir så låg som
möjligt. Då det är uppenbart att en luftförorening orsakar exposition
som inte är godtagbar med hänsyn till de hygieniska gränsvärdena,
skall åtgärder snarast vidtas. I bilaga till föreskrifterna redovisas gränsvärdeslistan.

Därutöver föreskrivs att vissa cancerframkallande ämnen — med
angivna undantag — inte får hanteras samt att vissa andra cancerframkallande
ämnen endast får hanteras efter tillstånd av yrkesinspektionen.
Brott mot dessa föreskrifter kan medföra böter eller fängelse i
högst ett år.

Enligt de allmänna råden om tillämpningen av föreskrifterna anger
ett hygieniskt gränsvärde den högsta halten av en luftförorening vid
vilken den exponerade personen avses vara skyddad mot ohälsa. Variationen
i känslighet mellan individer är dock stor, och det kan därför
enligt de allmänna råden inte uteslutas att ett fåtal personer i en stor
grupp, som är exponerad för halter kring eller under gränsvärdet, kan
fa lindriga och övergående besvär. Det kan heller inte uteslutas, att ett
ännu mindre antal personer kan få sjukdomssymtom.

Beträffande det rent praktiska arbetet med framtagande av kungörelsen
om hygieniska gränsvärden har utskottet inhämtat följande:

Två arbetsgrupper medverkar i arbetet att ta fram listan — den till
arbetarskyddsstyrelsen knutna föreskriftsgruppen resp. den till arbetsmiljöinstitutet
knutna kriteriegruppen för hygieniska gränsvärden. Föreskriftsgruppen,
där representanter för arbetarskyddsstyrelsen och arbetsmarknadens
parter ingår, prioriterar förslag om önskvärda förändringar
av olika gränsvärden eller införandet av nya ämnen i gränsvärdesförteckningen.
Därefter beställer man vetenskapligt dokumentationsunderlag
från kriteriegruppen, vilken är sammansatt av forskare
samt experter från arbetsmarknadens parter.

Kriteriegruppen sammanställer vetenskaplig dokumentation om det
aktuella ämnet. Dokumentationen bygger på såväl svenska som utländska
forskningsresultat. Kriteriegruppen skriver sedan ett underlag
som överlämnas till föreskriftsgruppen.

I föreskriftsgruppen diskuteras kriteriegruppens dokumentation
samt annan tillgänglig dokumentation. Vidare görs en bedömning av
näringslivsfrågor på det aktuella området, hur stora mängder av det
aktuella ämnet som hanteras, hur stora arbetstagargrupper som är
utsatta, dagens exponering, tekniska möjligheter att minska exponeringen,
kostnadsfrågor, kontrollmöjligheter samt kostnader för mätning
och analys m.m.

Efter diskussion i föreskriftsgruppen sammanställer arbetarskyddsstyrelsen
ett förslag till kungörelse, vilket sänds på remiss till arbetsmark -

1989/90: AU8

21

nadens parter m.fl. Remissvaren beaktas och därefter överlämnas ett
förslag till arbetarskyddsstyrelsens styrelse, vilken fattar beslut om
utfärdande av en kungörelse.

De hygieniska gränsvärdena revideras löpande av arbetarskyddsstyrelsen,
bl.a. mot bakgrund av de nya forskningsrön som framkommer.

Som ovan nämnts finns det möjlighet att också föreskriva gränsvärden
för utrustning på arbetsplatsen. Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse
med föreskrifter om buller, AFS 1986:15, innebär att arbete skall
planeras och bedrivas så att bullerexponeringen blir låg. Om bullerexponeringen
överstiger vissa angivna exponeringsvärden (i bilaga till
kungörelsen) skall åtgärder vidtas för att minska exponeringen.

Allmänna frågor om gränsvärden

I tre motioner behandlas allmänna frågor om gränsvärdessältning.

1 anslutning till förslag om aktionsprogram mot utslagning och dålig
arbetsmiljö (vilket behandlats i det föregående) begär vänsterpartiet
kommunisterna i motion A222 att gränsvärden uteslutande sätts från
miljöhänsyn; inte utifrån ekonomiska faktorer. Gränsvärdessättningen
skall ske med klara säkerhetsmarginaler.

Kjell Arne Welin m.fl. (fp) anför i motion A242 att den snabba
utvecklingen inom det kemiska området medfört att det i dag råder
brist på kunskap vad gäller olika ämnens effekter. Enligt motionärerna
bör grundprincipen i en sådan situation vara försiktighet i gränsvärdessättningen.
Vidare understryks i motionen vikten av att arbetarskyddsstyrelsen
vid sin översyn av gränsvärdena beaktar förekomsten av
synergieffekter.

I motion A282 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) framhålls att gränsvärden
måste skärpas så att de utgör ett säkert skydd mot skadeverkningar.
Det bör införas juridiskt bindande gränsvärden inom hela arbetsmiljöområdet.

Utskottet gör för sin del följande bedömning. Arbetsmiljölagen är en
ramlag, och en precisering av kraven — t.ex. i form av hygieniska
gränsvärden — måste i stor utsträckning hänskjutas till tillsynsmyndigheterna.
Den omständigheten att kraven preciseras först i tillämpningsföreskrifter
innebär dock inte att kraven är mindre bindande för
arbetsgivaren.

Enligt utskottets uppfattning motsvarar gränsvärdessystemet de allmänna
krav som bör ställas för att så långt som möjligt begränsa
expositionen för ämnen som kan föranleda ohälsa. Med hänsyn till att
ogynnsamma effekter kan uppstå inom alla arbetsområden konstaterar
utskottet att det ofta gäller att nedbringa dessa effekter utan att hindra
verksamheten mer än nödvändigt. Som redovisats inledningsvis i detta
avsnitt föregås kungörelsen med föreskrifter om hygieniska gränsvärden
av en stegvis process med redovisning av alla de faktorer som är av
vikt för att få en samlad bedömning av riskerna. Med hänsyn till den
snabba utvecklingen inom det kemiska området och risken för att
kunskapsluckor kan uppstå vill utskottet för sin del betona att både
säkerhet och snabbhet är av vikt vid processen med framtagande av

1989/90: AU8

22

gränsvärden. Utskottet förutsätter — i likhet med vad som framförts av
socialutskottet i bl.a. SoU 1987/88:9 — att arbetarskyddsstyrelsen fastställer
de hygieniska gränsvärdena på en så låg nivå som möjligt, så att
betryggande marginal uppnås till den nivå där oacceptabla skadeeffekter
kan uppstå.

Med hänvisning till vad som ovan anförts avstyrker utskottet aktuella
delar av motionerna A222 (vpk), A242 (fp) och A282 (mp).

Gränsvärden m.m. för specificerade ämnen

I det följande behandlas motionsyrkanden angående gränsvärden, restriktioner
m.m. för specificerade ämnen. Som en allmän kommentar
vill utskottet framhålla att riksdagen genom arbetsmiljölagen har gett
regeringen och arbetarskyddsstyrelsen erforderliga bemyndiganden att
vid behov vidta åtgärder mot sådana förhållanden som kan ha negativa
effekter ur arbetsmiljösynpunkt. Enligt utskottets mening bör riksdagen
i första hand behandla mer övergripande frågor på arbetsmiljökontrollens
område.

I två motioner behandlas frågor om gränsvärden för kvicksilverexponering.

I motion A201 av Marianne Andersson och Jan Hyttring (båda c)
samt i motion A269 av Birger Schlaug m.fl. (mp) hänvisas till att det
nuvarande gränsvärdet för kvicksilver år 1971 har fastställts till 50
mikrogram/m' med ledning av gränsvärdesdokumentation som helt
byggde på arbetsmiljöexponering i klor-alkalifabriker. Vidare beskrivs
en undersökning från år 1968, vilken visat att närvaro av klor vid
kvicksilverpåverkan innebär ett skydd för upplagring i hjärnan. Enligt
motionärerna kan förhållandena i klor-alkaliindustrin därför inte utan
vidare överföras till annan arbetsmiljöexponering och än mindre till
miljöer där individen kan utsättas för kontinuerlig exponering, t.ex. i
munhålan.

I motion A269 (mp) begärs att arbetarskyddsstyrelsen ges i uppdrag
att vid gränsvärdesbestämning för kvicksilverexponering beakta att
förhållandena i klor-alkaliindustrin inte kan överföras till andra förhållanden.
Vidare bör arbetarskyddsstyrelsen ges i uppdrag att fastställa
gränsvärden dels för icke-kontinuerlig exponering av kvicksilverånga,
dels för kontinuerlig exponering (t.ex. från amalgam i munhålan).
Motionärerna anför också att gränsvärdesprövningarna bör påskyndas
och att nuvarande gränsvärdesansvariga myndighet bör inhämta kompetens
kring amalgamfrågan. I motion A201 (c) framförs likartade
krav med preciseringen att den pågående gränsvärdesprövningen för
kvicksilver bör utgå från 10 mikrogram/mJ för industriell kvicksilverexponering
och högst 3 mikrogram/m-* vid kontinuerlig exponering.
Vidare begärs i motion A201 att frågan om lämplig myndighet för att
fastställa gränsvärden för kvicksilverexponering i bostadsmiljöer, tandamalgam
m.m. bör prövas.

Utskottet konstaterar att de nya föreskrifterna om hygieniska gränsvärden
(AFS 1989:4), vilka träder i kraft den 1 januari 1990, innebär
oförändrade gränsvärden för kvicksilver nämligen 50 mikrogram/m'.

1989/90: AU8

23

Utskottet har inhämtat att kvicksilver ingår i arbetarskyddsstyrelsens
löpande revision av gränsvärden. Forskningsdokumentation är under
sammanställning för vidare beredning inom arbetarskyddsstyrelsen.
Det bör enligt utskottets uppfattning ånyo framhållas att både säkerhet
och snabbhet är av vikt vid processen med framtagande av gränsvärden.

Utskottet har vidare noterat att kemikalieinspektionen för regeringen
har redovisat en lägesrapport över ett projekt som syftar till
åtgärder för att förhindra och minimera exponering av människor och
miljö för farliga ämnen. 1 lägesrapporten redovisas ett tiotal ämnen,
däribland kvicksilver, som "kandidater för avveckling".

Kemikalieinspektionen är en av de fyra myndigheter som utövar
den centrala tillsynen vad gäller efterlevnaden av lagen (1985:426) om
kemiska produkter. Övriga myndigheter är statens naturvårdsverk,
arbetarskyddsstyrelsen och socialstyrelsen, var och en på sina tillsynsområden.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att arbetsmiljökommissionen
enligt sina direktiv bör överväga effektiviteten i samordningen
mellan olika samhällsorgan centralt och regionalt. Mot bakgrund av
erfarenheterna från kommissionens kartläggning skall den lämna förslag
om inriktning och organisation av arbetsmiljöarbetet och samhällets
insatser. Kommissionen bör enligt direktiven också överväga, om
det finns anledning att göra förändringar eller förtydliganden i arbetsmiljölagen
eller annan lagstiftning.

Efter en hemställan från arbetsmiljökommissionen gav regeringen i
juli 1989 statskontoret i uppdrag att göra en kartläggning av aktörerna
på arbetsmiljöområdet m.m. Statskontorets arbete syftar dels till att ge
en bred överblick över myndigheter m.fl. på arbetsmiljöområdet, dels
till att ge ett underlag för att bedöma behovet av fortsatta utredningar
och för att föreslå eventuella åtgärder som kan effektivera samhällets
insatser på arbetsmiljöområdet.

Aven i regeringens särskilda direktiv till kemikalieinspektionen avseende
anslagsframställning för budgetåren 1991/92 — 1993/94 tas samordningsfrågorna
upp. Enligt direktiven är det av vikt att det samlade
systemet för kemikaliekontrollen fungerar med avsedd verkan. Med
tanke på att flera centrala myndigheter är engagerade i olika delar av
systemet bör alla möjligheter till samordning med andra myndigheter
tas till vara. Inspektionen bör enligt direktiven lämna ett genomarbetat
underlag för utformning av den systemövergripande rollen.

Enligt utskottets uppfattning är det väsentligt att samordningsaspekterna
inom arbetsmiljöarbetet tas till vara och att — oavsett vilken
myndighet som är ansvarig för visst tillsynsområde — en helhetssyn
eftersträvas. Med hänsyn till det arbete som pågår och till vad som i
övrigt anförts avstyrker utskottet motionerna A201 (c) och A269 (mp).

1 två motioner behandlas amalgam som arbeismiljöfara.

Gudrun Schyman (vpk) begär i motion A213 att arbetarskyddsstyrelsen
ges i uppdrag att utfärda bättre anpassade föreskrifter för tandvårdspersonal
vad gäller användning av amalgam. Enligt motionen är
amalgamfrågan inte uppmärksammad som arbetsmiljöfråga trots risken

1989/90: AU 8

24

för kvicksilverförgiftning för människor som arbetar inom tandvården.
Arbetarskyddsstyrelsens förslag till nya allmänna råd är inte tillfredsställande.
L avvaktan på förbud mot amalgam som tandlagningsmaterial
bör arbetarskyddsstyrelsen utfärda skärpta föreskrifter för tandvårdspersonals
hantering av amalgam. Motsvarande krav framförs i motion
A274 av Birger Schlaug m.fl. (mp).

Utskottet kan konstatera att socialutskottet vid flera tillfållen — senast
i 1989/90:SoU7 — har behandlat frågan om förbud mot användning
av amalgam, främst ur patientsynpunkt, i tandvården. Därvid har
socialutskottet gjort följande sammanfattning.

Utskottet konstaterade att socialstyrelsen funnit att amalgam fortfarande
kan användas som tandersättningsmaterial i avvaktan på att andra
bättre material blir tillgängliga som generell ersättning för amalgam.
Utskottet ansåg sig inte kunna förorda något initiativ från riksdagens
sida som syftade till förbud helt eller delvis mot användning av
amalgam. Utskottet hävdade att om ett sådant förbud införs innan det
finns fullgoda ersättningsmaterial kan detta medföra konsekvenser av
allvarlig natur. I stället ansåg utskottet att socialstyrelsens allmänna råd
bör styra materialvalet. Utskottet erinrade samtidigt om att tandläkare
alltid bör informera patienten om tänkbara alternativ och beakta hans
rätt att avböja viss behandling. Utskottet framhöll slutligen att ställningstagandet
till amalgamanvändning fortlöpande måste omprövas
med nya vetenskapliga rön som underlag.

Vad gäller arbetsmiljöaspekterna föreligger — såsom också anförs i
motion A213 — arbetarskyddsstyrelsens allmänna råd om arbete med
kvicksilver och amalgam inom tandvården (AFS 1989:7), vilka blivit
gällande sedan de utkommit från trycket i oktober 1989. I de allmänna
råden informeras om hälsoeffekter av kvicksilver och om arbetsmiljölagens
bestämmelser att arbetsgivare skall se till att arbetstagare får god
kännedom om de förhållanden under vilka arbetet bedrivs samt upplyses
om de risker som kan vara förbundna med arbetet m.m. Därefter
följer råd i olika avseenden vad gäller tandvårdsarbetets olika moment
samt hantering av kvicksilverhaltigt avfall.

Arbetarskyddsstyrelsen har också — mot bakgrund av att tandläkare
och tandtekniker har en högre andel belastningssjukdomar än andra
grupper — påbörjat en inventering av tandvårdspersonalens totala
risksituation. Projektets syfte är att kartlägga ergonomin inom tandvården
och att utarbeta åtgärdsprogram.

Utskottet gör följande bedömning. Olämplig hantering av amalgam
kan medföra hälsorisker. Utskottet instämmer med uppfattningen i
socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 1988:9) att användningen av
amalgam successivt bör minska och alternativa tandlagningsmaterial
användas i så stor utsträckning som möjligt. I avvaktan på att de nya
material som skall ersätta amalgam blir utredda, bl.a. ur toxikologisk
synpunkt, förutsätter utskottet att en tillfredsställande arbetsmiljö kan
uppnås genom att arbetarskyddsstyrelsens allmänna råd om arbete med
kvicksilver och amalgam inom tandvården följs. Med hänvisning till
arbetarskyddsstyrelsens tillsynsansvar och de ovannämnda allmänna
råden som nyligen utkommit samt till vad som i övrigt anförts avstyrker
utskottet motionerna A213 (vpk) och A274 (mp).

1989/90: AU 8

25

I motion A282 yrkar Claes Roxbergh m.fl. (mp) sänkt gränsvärde för
buller och lösningsmedel. Motionärerna anför att antalet anmälda sjukdomar
som beror på lösningsmedel har varit konstant de senaste åren
och att gränsvärdena är satta på ett sådant sätt att människor tar skada.
En halvering av gränsvärdena beräknas kosta ca 100 milj. kr., dvs. en i
sammanhanget mycket låg summa. Gränsvärdena bör därför sänkas
radikalt för de allra flesta organiska lösningsmedlen. Vidare anför
motionärerna att det för män framför allt är buller som leder till
sjukdom. Gränsvärdet för buller bör därför sänkas till i första hand 75
decibel.

Utskottet konstaterar att de nya föreskrifterna om hygieniska gränsvärden
(AFS 1989:4), vilka träder i kraft den 1 januari 1990, innebär
sänkta gränsvärden för ett 30-tal lösningsmedel. 1 flera fall har gränsvärdet
sänkts till hälften eller mer.

Som redovisats inledningsvis finns föreskrifter om buller i arbetarskyddsstyrelsens
kungörelse AFS 1986:15. Om bullerexponeringen
överstiger 85 decibel i ekvivalent ljudnivå under en typisk arbetsdag
föreskrivs att åtgärder skall vidtas för att minska exponeringen. För
detta ändamål skall ett tidsplanerat åtgärdsprogram utarbetas och dokumenteras.
Mot bakgrund av en skrivelse från arbetsmiljökommissionen
i juli 1989 har regeringen uppdragit åt arbetarskyddsstyrelsen att
genomföra en utvärdering av åtgärder inom bullerområdet. Till de
områden som skall belysas hör den faktiska arbetsmiljön inom företag/förvaltningar
samt frågor i anslutning till bullerkungörelsen, bl.a.
förekomsten och styrningseffekten av de tidsplanerade åtgärdsprogrammen
samt yrkesinspektionens arbetssätt på detta område. 1 arbetarskyddsstyrelsens
rapport, vilken i oktober 1989 överlämnats till arbetsmarknadsdepartementet,
redovisas bl.a. att upprättandet av tidsplanerade
åtgärdsprogram mot buller förefaller vara eftersatt. Rapporten har
lämnats vidare till arbetsmiljökommissionen för beaktande i dess arbete.

Med hänvisning till den utveckling som ägt rum resp. pågår — dvs.
den väsentliga sänkningen av gränsvärdena för lösningsmedel från och
med den 1 januari 1990 resp. utvärderingen inom bullerområdet

— påkallas enligt utskottets uppfattning inte någon riksdagens åtgärd
med anledning av yrkandet i motion A282.

I motion A226 begär Kaj Nilsson (mp) en utredning av problemen i
samband med användningen av vissa cementprodukter. Enligt motionären
håller de s.k. färdiga brukprodukterna på att helt ta över marknaden
på bekostnad av det traditionella sättet att blanda murbruk. Därvid
tillförs kemiska substanser som bindemedel, härdare m.m. vilkas farlighet
det inte finns någon klar uppfattning om.

Utskottet kan konstatera att kemikalieinspektionen — efter den
tidpunkt då den aktuella motionen väckts — har utfärdat föreskrifter
om krom i cement (KIFS 1989:2) samt allmänna råd i anslutning till
föreskrifterna (1989:1). Den som yrkesmässigt hanterar cementprodukter
skall enligt föreskrifterna se till att cementets innehåll av vattenlösligt
sexvärt krom är så litet som möjligt när produkten levereras för
användning. De nya föreskrifterna träder i kraft den 1 januari 1990.

1989/90: AU8

26

Förpackade produkter får dock överlåtas till utgången av juni 1990. I
de tidigare nämnda särskilda direktiven för kemikalieinspektionens
anslagsframställning för budgetåren 1991/92 — 1993/94 redovisas en
pågående utvärdering av kemikalieinspektionens produktregister. I direktiven
konstateras att det är viktigt att betrakta registret som en del
av den inom landet samlade kunskaps- och informationsförsörjningen
på området. Med det anförda anser utskottet syftet med motion A226 i
väsentlig mån tillgodosett. Motionen avstyrks.

I motion A742 av Ingrid Hasselström Nyvall (fp) yrkas ändring av
byggnadsstyrelsens normer för målning. Enligt motionen vidhåller byggnadsstyrelsen
— trots upprepade krav från bl.a. leverantörer inom
snickeribranschen — sitt krav på målning med polyuretan för inredningar.
Det är inte polyuretan i sig utan isocyanatet i härdaren som
innebär betydande risker vid oförsiktig hantering. Byggnadsstyrelsen
bör undersöka om mindre farliga målningssätt kan användas utan att
kvaliteten väsentligt försämras.

Utskottet konstaterar att det inte finns något generellt förbud mot
polyuretanfärger. Används polyuretanfärger skall emellertid arbetarskyddsstyrelsens
kungörelse om isocyanater (AFS 1981:6 med ändring i
AFS 1981:20) följas. Enligt denna skall isocyanat om möjligt utbytas
mot ofarlig eller mindre farlig produkt. Vidare skall exposition för
isocyanat vara så låg som möjligt. Utskottet har inhämtat att byggnadsstyrelsen
— när det som i detta fall rör sig om laboratorieinredning

— i sin anbudsinfordran definierar vilka kvalitetskrav som ställs på
inredningen. Tillverkaren kan föreslå målningsmaterial som är lämpligt
ur arbetsmiljösynpunkt och som så nära som möjligt tillgodoser
kvalitetskraven. Utskottet gör den bedömningen att berörda myndigheter
är uppmärksamma på problemet med polyuretanfärg och isocyanat.
Med hänvisning till arbetarskyddsstyrelsens tillsynsansvar och till
vad som i övrigt anförts avstyrks motion A742.

Yrkesrelaterade frågor

Barbro Evermo Palmerlund och Anita Modin (båda s) anser i motion
A229 att det föreligger ett behov av regler för utformningen av de
fastighetsanställdas arbetsmiljö i bostadsbeståndet. Bostaden/ bostadsområdet
är i första hand bostad, men i lika hög grad en arbetsplats för de
fastighetsanställda. Driften och det dagliga underhållet av bostadsbeståndet
uppmärksammas minimalt i detta sammanhang vilket har fatt
till följd att de fastighetsanställdas arbetsmiljö uppvisar allvarliga brister.
Detta leder till olycksfall och belastningsskador. Motionärerna
menar att funktionskrav på byggnaders egenskaper även skall omfatta
att de utgör en arbetsplats för de fastighetsanställda.

Enligt bestämmelsen i 3 kap. 5 § plan- och bygglagen (1987:10) skall
byggnader vara lämpliga för sitt ändamål och bl.a. ge möjlighet till en
god arbetsmiljö. Enligt 6 § skall byggnader ge ett tillfredsställande
skydd mot olycksfall. För tillämpning av de nämnda bestämmelserna
kan boverket meddela föreskrifter om byggnaders utformning. Sådana
föreskrifter har t.ex. meddelats vad gäller utformning av tak. Som

1989/90: AU8

27

redovisats i det föregående är frågan om särskilt ansvar för projektorer
inom byggnadsbranschen föremål för översyn av en arbetsgrupp inom
arbetsmarknadsdepartementet. Till arbetsgruppen har knutits en referensgrupp
i vilken arbetsmarknadens parter deltar. Ett betänkande
från arbetsgruppen planeras föreligga vid årsskiftet. Med hänvisning till
det nu anförda avstyrker utskottet motion A229.

I motion A266 av Börje Hörnlund (c) begärs skärpta säkerhets- och
arbetsmiljöbestämmelser för bilar. I motionen anförs att ungefär var
sjätte lastbils- och bussförare, som skadats i trafiken, har ådragit sig
sårskador. Vindruteglaset är en dominerande orsak. Dessa skador kan i
stort sett elimineras genom ett splitterskydd, som limmas på vindrutans
inre glasskikt. Enligt motionären är detta en viktig arbetsmiljöfråga för
yrkestrafikutövare. Vidare anförs att krav på splitterfria vindrutor
borde övervägas även för privatbilar för att undvika sår- och ögonskador
i trafiken.

Enligt arbetsmiljölagen skall arbetsgivare vidta alla åtgärder som
behövs för att förebygga att arbetstagare utsätts för ohälsa eller olycksfall.
Han skall ägna uppmärksamhet åt att arbetet planläggs och
anordnas så, att en tillfredsställande arbetsmiljö skapas. Detta framgår
av 3 kap. 2 § arbetsmiljölagen. Utskottet har inhämtat att det i
motionen nämnda splitterskyddet är uppmärksammat inom trafiksäkerhetsverkets
fordonsbyrå. Det aktuella projektet "Plastfilm på vindrutans
insida" finns uppfört på fordonsbyråns projektlista och torde
genomföras under nästa budgetår. Med hänvisning till vad som anförts
påkallar motion A266 inte någon riksdagens åtgärd. Motionen avstyrks.

Kersti Johansson och Rosa Östh (båda c) anser i motion A278 att
det finns ett behov av snabba insatser för att förbättra arbetsmiljön i
hemtjänst!hemvård. Arbetsmiljön för vårdbiträden är ofta tung både
fysiskt och psykiskt och arbetsskador är vanliga. Många slutar i hemtjänsten
därför att rygg och axlar är utslitna. Flera av de tekniska
hjälpmedel som finns är mindre lämpliga i hemmiljö och kan uppfattas
som motbjudande i det egna hemmet varför det blir en grannlaga
avvägning mellan hänsynen till vårdtagarens integritet och vad som är
lämpligt ur arbetsmiljösynpunkt. Enligt motionärerna måste insatserna
för hemtjänstens arbetsmiljö omedelbart övergå i aktiva konkreta åtgärder
vad gäller utbildning, tekniska hjälpmedel, arbetstider m.m.

Utskottet kan konstatera att socialutskottet i sitt betänkande SoU
1987/88:5 om arbetsmiljön inom hemtjänsten har behandlat konflikten
mellan å ena sidan hjälptagarnas rätt till självbestämmande och å
andra sidan arbetsmiljö kraven. Inom ramen för behandlingen inhämtade
utskottet yttranden från socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen och
arbetsmarknadsparterna. De aktuella motionerna avstyrktes. I sitt av
riksdagen godkända betänkande anför socialutskottet följande.

Utgångspunkten måste vara att hemtjänsten utformas på ett sätt som
varken ger avkall på kraven på respekt för den enskildes integritet
eller kraven på en god arbetsmiljö. Utskottet anser det angeläget att
arbetet med att utveckla hemtjänsten i denna riktning fortsätter. Det
finns problem som måste få en bättre lösning. Bl.a. krävs att hem -

1989/90: AU8

28

tjänstpersonalen får tillgång till hjälpmedel som underlättar tunga
arbetsmoment. De organisatoriska frågorna måste också uppmärksammas.
Utskottet vill vidare särskilt peka på det behov av fortbildning för
personalen som aktualiseras av de utökade arbetsuppgifterna för hemtjänsten.
Samtidigt måste betonas att förändringar inte får genomföras
utan att även hjälptagarna får anlägga synpunkter. Att de känner
förtroende för hemtjänsten är en förutsättning för en god omsorg.

Motsvarande frågor berörs också i socialutskottets betänkande
1988/89:SoU6 angående äldreomsorgen inför 90-talet. I detta sammanhang
pekas även på vikten av att de anställda har information om det
ekonomiska stöd som kan utgå för t.ex. anpassning av bostäder och
anskaffande av utrustning.

Arbetarskyddsstyrelsen har i AFS 1984:11 meddelat allmänna råd
om hur man kan skapa lämpliga arbetsförhållanden vid omvårdnadsarbete
i enskilt hem. En utvärdering av tillämpningen av dessa allmänna
råd — gjord inom arbetarskyddsstyrelsen i samverkan med de fackliga
organisationerna — visar emellertid att kunskapen om råden är bristfällig
hos både arbetsgivare, skyddsorganisation och arbetstagare. Vidare
saknar vårdbiträdena i stor utsträckning utbildning för arbetsuppgifterna.
För att ge arbetsområdet högre status och arbetsmiljöfrågorna
högre prioritet är arbetarskyddsstyrelsen i färd med att omvandla de
allmänna råden till föreskrifter.

Vidare kan utskottet rapportera om ett planerat rikstäckande utbildningsprojekt
"Utbildning i arbetsmiljö inom hemtjänst och hemsjukvård".
I projektledningsgruppen ingår arbetarskyddsstyrelsen (projektansvar),
socialstyrelsen, arbetsmarknadsparterna, pensionärs- och handikapporganisationer.
Avsikten är att personal från alla kommuner
och alla landsting skall inbjudas till en tredagars utbildning.

Utskottet instämmer i socialutskottets bedömningar. Även fortsättningsvis
finns det enligt utskottets uppfattning behov av att särskilt
uppmärksamma arbetsmiljöfrågorna inom hemtjänsten. Såväl utfärdande
av föreskrifter som rikstäckande utbildningsprojekt är viktiga led i
detta arbete. Med hänvisning till det anförda anser utskottet det inte
erforderligt med någon riksdagens åtgärd med anledning av motion
A278.

Kersti Johansson och Stina Gustavsson (båda c) begär i motion
A289 att regeringen tillsätter en arbetsgrupp med uppgift att förbättra
och utveckla arbetsmiljön vid ensamarbeten. Problemen med säkerheten
vid ensamarbete finns dels — i relativt stor utsträckning — inom
lantbruket, dels inom andra sektorer på arbetsmarknaden. Enligt motionärernas
mening är det angeläget att en samlad utvärdering görs dels
av i dag fungerande system, t.ex. tekniska hjälpmedel, dels av andra
tänkbara lösningar.

Utskottet kan konstatera att arbetarskyddsstyrelsen har utfärdat en
kungörelse (AFS 1982:3) om ensamarbete. Enligt föreskrifterna skall
åtgärder vidtas för att så långt som möjligt ordna ensamarbete så att
den som utför arbetet ensam inte löper större risk för skada än om
flera personer gemensamt utför arbetet. Till kungörelsen har fogats
kommentarer om bl.a. andra regler om ensamarbete på speciella

1989/90: AU8

29

områden samt praktiska råd. När det gäller ensamföretagare kan yrkesinspektionen
också ta upp dessa frågor, åtminstone på begäran av
företagaren. I arbetarskyddsverkets tillsynsprogram för perioden
1989/90 — 1991/92 tas olika riskfaktorer inom jord- och skogsbruket
upp. Tillsynsprogrammet omfattar bl. a. information och råd, utarbetande
av regler samt utveckling av samarbetet med företagshälsovården.
Med hänvisning till att ensamarbetsfrågorna är uppmärksammade
inom berörda myndigheters tillsynsansvar avstyrker utskottet motionen
i denna del.

1 folkpartiets motion A244 hemställs att forskning med speciell
inriktning på barns och ungdomars arbetsmiljö skall bedrivas vid institutet
för arbetsmiljöforskning. Mycket tyder på att barn är känsligare
för miljögifter än vuxna. Motionärerna anför att arbetsmiljölagen sedan
år 1978 också omfattar skolelever från årskurs 7. Det är dubbelt så
vanligt att barn skadas i skolan som att vuxna skadas i arbetslivet. Med
hänsyn till att vi i dag vet alltför lite om hur barns skador uppkommer
och förebyggs bör forskningen på detta område förbättras.

Enligt arbetsmiljöinstitutets anslagsframställning 89-08-24 har institutet
för den kommande planeringsperioden beslutat att prioritera tre
nya områden. Ett av dem är ungdomars villkor nu och i framtiden. En
frågeställning är: Hur ser en bra arbetsmiljö ut? Institutet vill med
hjälp av nuvarande resurser och tillskott av nya satsa på detta nya
område. Med hänvisning till vad som anförts avstyrks motion A244 i
aktuell del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande mål och inriktning för arbetsmiljöarbetet

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:A222 i motsvarande del,
1988/89:A277 yrkandena 2 och 3 samt 1988/89:A282 yrkandena

1, 2, 5 och 7-12,

res. I (c)
res. 2 (vpk)
res. 3 (mp)

2. beträffande åtgärder mot arbetsskador

att riksdagen riksdagen avslår motion 1988/89:A262,

3. beträffande inriktning av yrkesinspektionens verksamhet
att riksdagen avslår motion 1988/89:A277 yrkande 1,

res. 4 (c. mp)

4. beträffande yrkesinspektionen och tillsyn av den yttre miljön
att riksdagen avslår motion 1988/89:A232,

5. beträffande samordning och utveckling inom företagshälsovården att

riksdagen avslår motion 1988/89:A209,

1989/90: AL’8

30

6. beträffande arbetsmiljö och sekretess, m.m.

att riksdagen antar de till proposition 1989/90:6 fogade förslagen
till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160), lag om ändring
i sekretesslagen (1980:100), lag om ändring i lagen
(1982:80) om anställningsskydd och lag om ändring i arbetsrättsliga
beredskapslagen (1987:1262),

res. 5 (m) — motiv.

7. beträffande regionala skyddsombud

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:A1 och
1989/90:A2 antar det till proposition 1989/90:19 fogade förslaget
till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160),

res. 6 (vpk)

8. beträffande samordningsansvaret på byggarbetsplatser
att riksdagen avslår motion 1988/89:A210,

9. beträffande upplösning av skyddskommitté
att riksdagen avslår motion 1988/89:A230,

10. beträffande konsekvensbeskrivningar av tillämpningsföreskrifter att

riksdagen avslår motion 1988/89A248 yrkande 3,

res. 7 (m)

11. beträffande projektorers och konstruktörers ansvar
att riksdagen avslår motion 1988/89:A263,

12. beträffande rätt till omplacering och havandeskapspenning
att riksdagen avslår motion 1988/89A242 yrkande 3,

res. S (fp, c. vpk. mp)

13. beträffande bildskärmsarbete

att riksdagen avslår motion 1988/89A279,

res. S (fp. c. vpk, mp)

14. beträffande grärtsvärdessältning

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:A222 i motsvarande del,
1988/89:A242 yrkande 2 och 1988/89A282 yrkande 6,

res. 9 (vpk. mp)

15. beträffande gränsvärden för kvicksilverexponering

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:A201 och 1988/89:A269,

res. 10 (c. mp)

16. beträffande amalgam som arbetsmiljöfara

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:A213 och 1988/89:A274,

res. II (vpk. mp)

17. beträffande sänkt gränsvärde för buller och lösningsmedel
att riksdagen avslår motion 1988/89:A282 yrkande 4,

res. 12 (vpk. mp)

18. beträffande utredning av vissa cementprodukter
att riksdagen avslår motion 1988/89A226,

19. beträffande ändring av byggnadsstyrelsens normer för målning att

riksdagen avslår motion 1988/89:A742,

20. beträffande fastighetsanställdas arbetsmiljö
att riksdagen avslår motion 1988/89:A229,

1989/90: AU8

31

21. beträffande skärpta säkerhets- och arbetsmiljöbestämmelser
för bilar

att riksdagen avslår motion 1988/89:A266,

22. beträffande arbetsmiljön i hemtjänst/hemvård
att riksdagen avslår motion 1988/89:A278,

23. beträffande ensamarbeten

att riksdagen avslår motion 1988/89:A289 yrkande 2,

res. 13 (c)

24. beträffande forskning om barns och ungdomars arbetsmiljö
att riksdagen avslår motion 1988/89:A244 yrkande 2.

res. 14 (fp)

Stockholm den 16 november 1989
På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars Ulander

Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Kjell Nilsson (s),
Sonja Rembo (m), Marianne Stålberg (s), Lahja Exner (s), Anders G
Högmark (m), Gustav Persson (s), Sten Östlund (s), Bo Nilsson (s),
Mona Saint Cyr (m). Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c),
Karl-Erik Persson (vpk), Anna Horn af Rantzien (mp), Mona Sahlin
(s) och Göran Engström (c).

1989/90: AU8

32

Reservationer

1. Mål och inriktning för arbetsmiljöarbetet (mom. 1)

Kersti Johansson och Göran Engström (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med
"Motiven för" och slutar med "aktuella delarna" bort ha följande
lydelse:

Det är uppenbart att den allmänna utvecklingen i en rad avseenden
har sprungit ifrån utvecklingen på arbetsmiljöområdet. Kemikalierna
på arbetsplatserna ger problem på både kort och lång sikt. Monotona
arbetsmoment ger förslitningsskador i anställningar som kan uppfattas
som fysiskt lätta. De tunga belastningsskadorna framträder nu främst i
vård- och omsorgsarbeten. Dessa arbeten har ofta också pressande
psykiska förhållanden. Datautvecklingen innebär att allt fler får problem
när det gäller bildskärmsarbete — det gäller både ögonproblem
och allergiska eller andra reaktioner.

Mycket har gjorts för att fa bort dåliga arbetsmiljöer. Den tekniska
utvecklingen har förbättrat många jobb. Ökade kunskaper och medvetenhet
hos den enskilde har betytt en hel del. De fackliga organisationernas
starka roll i arbetsmiljöarbetet ger en styrka för konkreta
insatser på den enskilda arbetsplatsen och i den konkreta situationen.

Men trots denna utveckling måste konstateras att de nya problem
som framträder är större än de arbetsmiljömässiga framgångarna. Den
starka ökningen av antalet arbetsskadefall och ökningen av sjuktalen
för främst långtidssjuka är tecken som tyder på detta.

Utskottet anser liksom centerpartiet att det nu behövs ett aktionsinriktat
arbete med siktet inställt på att lösa de konkreta problem som
finns och uppstår i arbetsmiljön. Den relativt framgångsrika kampanjen
mot rökning på jobbet och i offentliga lokaler är ett viktigt
exempel på framsteg i arbetsmiljöarbetet. Ett aktionsinriktat program
måste för att vara framgångsrikt kombineras med en allmän politik
som minskar miljöproblemen, begränsar förslitningsrisken och stärker
den enskildes hälsa. Ett sådant program bör, som framhålls i motion
A277, innefatta följande:

- Kemikaliehoten i alla samhällsmiljöer måste minska
-den psyko-sociala samhällsmiljön måste i ökad utsträckning präglas
av gemenskap mellan människorna och ett ömsesidigt ansvarstagande -arbetsplatserna

och arbetsredskapen måste utvecklas från varje
individs situation

-samhället måste gå i spetsen för ett arbete inriktat på sunda
levnadsvanor.

Utskottet anser vidare att arbetsmiljöfrågorna måste inta en central
roll i det internationella ekonomiska samarbetet. Utan en stabil grund
i överenskommelser om arbetsmiljön riskerar man att i bransch efter

3 Riksdagen 1989190. 18 sami. Nr 8

bransch hamna i en situation som leder till att brister i arbetsmiljön
blir ett offensivt konkurrensmedel. Man kan aldrig acceptera en kortsiktig
politik av detta slag. Sverige bör både i förhandlingar med EG
och genom EFTA-samarbetet och i andra organ finna former som
innebär att arbetsmiljösatsningar inte belastar företagens relativa konkurrenskraft.
I ett nationalekonomiskt perspektiv är resultatet av arbetsmiljöinvesteringar
klart positiva.

Utskottets ställningstaganden innebär att utskottet tillstyrker motion
A277 (c) i de nu aktuella delarna. Motionerna A222 (vpk) och A282
(mp) avstyrks i den mån de inte får anses besvarade med vad utskottet
ovan anfört,

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande mål och inriktning för arbetsmiljöarbetet
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A277 yrkandena 2
och 3 samt med avslag på motionerna 1988/89:A222 i motsvarande
del och 1988/89:A282 yrkandena 1, 2, 5 och 7—12 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Mål och inriktning i arbetsmiljöarbetet (mom. 1)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med
"Motiven för" och slutar med "aktuella delarna" bort ha följande
lydelse:

Det är tillfredsställande att regeringen har tillsatt en arbetsmiljökommission
med uppgift att kartlägga de 400 000 mest utsatta arbetena.
Regeringen kan dock inte med hänvisning till kommissionen avhända
sig ansvaret för övergripande och generella åtgärder. De dåliga arbetsmiljöerna
är i dag väl kända och dokumenterade. Det gäller bl.a.
belastnings- och förslitningsskador. Sådana skador blir vanliga inom
allt fler yrkesområden — inte minst i kvinnodominerade yrken. 80 %
av alla yrkesverksamma inom industrin drabbas någon gång av belastningsskador.
Förutom det mänskliga lidandet kostar dessa skador
ofantliga summor varje år — detta för att företagens vinster och
lönsamhetskrav går före de anställdas hälsa. Det finns ett intimt
samband mellan teknik, arbetsorganisation samt fysisk och psykisk
förslitning av arbetskraften.

God livsmiljö förutsätter meningsfulla, intressanta och omväxlande
jobb. Det är inte många förunnat i dag. Arbetslivet genomgår en snabb
teknologisk omvandling på storkapitalets villkor. En elit innehar stora
expertkunskaper. En del har god utbildning. Men den stora majoriteten
löneanställda i privat och offentlig verksamhet har otillräcklig
grundutbildning, monotona och förslitande jobb — känslan av maktlöshet
ökar. Ny teknik kan vara ett medel för att berika arbetet men är
i dag främst ett medel för att öka företagens vinster.

Sedan nuvarande arbetsmiljölag trädde i kraft 1978 har en del tunga
och hälsovådliga jobb försvunnit, men alltför många finns fortfarande
kvar. Den allvarligaste bristen i arbetsmiljölagen, som också är anled -

1989/90: AU8

34

ningen till de senaste årens "nya" arbetsmiljöproblem, är att fackföreningarna
och de arbetande inte fatt några konkreta maktbefogenheter
som gör det möjligt att motverka ökad arbetstakt, jäkt och stress,
utslagning och utsortering. Dessutom är arbetsorganisationen bristfällig.
Det krävs nu en förnyelse av arbetslivets villkor. 1970-talets arbetsrättsformer
och metoder är i dag både otillräckliga och felaktiga.

Arbetsorganisationen måste ändras så att respekten för livet och de
arbetandes människovärde blir viktigast. Den måste ändras utifrån de
arbetandes egna erfarenheter och behov så att den kan erbjuda alla
meningsfulla och omväxlande jobb. För att uppnå detta krävs två
huvudinsatser:

-En omfattande vuxenutbildningsreform som ger alla med otillräcklig
grundutbildning rätt till teknisk-humanistisk utbildning.

-En vid arbetsrätts- och arbetsmiljöreform som ger de anställda och
deras lokala fackliga organisationer maktbefogenheter att frambringa
en ny utformning av arbetsorganisationen.

Det svenska samhällets harmonisering till EG kan aldrig fa inkräkta
på arbetsmiljöns utformning. Det är till stor del en fråga om demokrati
och även en fråga om hur mycket den lagstiftande församlingen i
Sverige skall kunna utöva sin demokratiska roll.

Från dessa utgångspunkter anser utskottet att riksdagen bör anta ett
politiskt utformat aktionsprogram mot utslagning och dåliga arbetsmiljöer
av det slag som har presenterats i vpk-motionen A222 och som
utskottet har redovisat i den föregående framställningen. Utskottet
tillstyrker med andra ord motionen i de nu aktuella delarna. Motion
A277 (c) och A282 (mp) avstyrks i den mån de inte kan anses
besvarade med det ovan anförda.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande mål och inriktning för arbetsmiljöarbetet
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A222 i motsvarande
del samt med avslag på motionerna 1988/89:A277 yrkandena 2
och 3 och 1988/89:A282 yrkandena 1, 2, 5 och 7—12 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Mål och inriktning för arbetsmiljöarbetet (mom. 1)

Anna Horn af Rantzien (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med
"Motiven för" och slutar med "aktuella delarna" bort ha följande
lydelse:

En dålig arbetsmiljö påverkar inte bara människors liv under arbetstiden
utan påverkar även den fria tiden på ett negativt sätt. Dålig
arbetsmiljö drabbar familjelivet, sociala relationer, föreningsarbete och
privata intressen.

Arbetsinnehållet och utformningen av arbetsmiljön hör ihop med
frågan vilket samhälle vi lever i. I dag lever vi i ett tillväxtinriktat
samhälle där vinst och snäv företagsekonomisk lönsamhet styr utvecklingen.
Detta leder till att arbetsmiljön blir eftersatt — människan

1989/90: AU8

35

reduceras till en produktionsfaktor. Den enskilda individen uppfattas
som blott och bart "arbetskraft" som skall vara "lönsam". Vinstkravet
leder till att företagsägarna vill tillverka så mycket som möjligt under
så kort tid som möjligt till så låg kostnad som möjligt. Åtgärder för att
förbättra såväl den yttre miljön som arbetsmiljön kostar och försämrar
därmed företagens konkurrenskraft och vinstmöjligheter. Så länge de
kommersiella krafterna och den typiskt tillväxtorienterade ekonomins
företrädare — oavsett om dessa företrädare sitter i bolagsstyrelser eller
fondstyrelser — har den avgörande makten över den ekonomiska
utvecklingen, får vi räkna med utarmning av arbetsinnehållet, oetiska
investeringar, flera farliga gifter i arbetsmiljön, ökad utslagning från
arbetslivet, förtidspensionering, ökad arbetstakt och skiftarbeten.

Denna utveckling kan brytas genom styrning mot ett icke-tillväxtfixerat
samhälle där målet är människors välbefinnande snarare än ökad
materiell tillväxt.

Det ökande avståndet mellan producent och konsument bidrar till
att försämra arbetsmiljön. Typexemplet är att arbetsmiljön negligeras i
lågprisländer som Sverige importerar varor från.

Den ägarstruktur som dominerar i dag är alltmer anonym. I EG
pågår en fusionsvåg. Bolagen blir större och större. Ägandet bör i
stället närma sig de människor som berörs av ett företags beslut. De
som arbetar i ett företag skall självfallet ha definitiva möjligheter att
påverka sin situation. Genom att ge arbetare, tjänstemän och lokal
företagsledning förköpsrätt till sitt företag då det skall säljas kommer
ägarstrukturen att decentraliseras och de som arbetar i ett företag att få
fullt inflytande över sin situation. Bättre arbetsmiljö kommer därigenom
att bli något självklart.

Utskottet ansluter sig i de ovan redovisade delarna till vad som
anförts i motion A282 (mp) och instämmer också med motionärerna i
att en förbättrad arbetsmiljö förutsätter att skyddsombudens roll stärks,
att ackordslöner och liknande löneformer förbjuds och att förbud mot
rökning införs på alla arbetsplatser. Företagen bidrar i dag till kostnaderna
för arbetsmiljöarbetet genom en arbetarskyddsavgift som är lika
för alla företag oavsett arbetsmiljöförhållanden, skade- och sjukdomsfrekvenser
bland de anställda m.m. Företagens avgifter och skatter bör
i fortsättningen anpassas till förhållandena i dessa avseenden på de
enskilda företagen.

Utskottet tillstyrker sålunda motion A282 i de nu aktuella delarna.
Motionerna A222 (vpk) och A277 (c) avstyrks i den mån de inte blivit
besvarade med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande mål och inriktning för arbetsmiljöarbetet
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A282 yrkandena 1,

2, 5 och 7—12 samt med avslag på motionerna 1988/89:A222 i
motsvarande del och 1988/89:A277 yrkandena 2 och 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1989/90:AU8

36

4. Inriktning av yrkesinspektionens verksamhet
(mom. 3)

Kersti Johansson (c). Anna Horn af Rantzien (mp) och Göran Engström
(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "När
det" och på s. 13 slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:

När det gäller arbetsmiljötillsynen pågår ett utvecklingsarbete inom
arbetarskyddsverket med syfte att förändra arbetsformerna och förbättra
kvaliteten och effektiviteten. Utskottet anser att yrkesinspektionen i
detta utvecklingsarbete skall sträva efter att flytta fram positionerna i
sin verksamhet med spetsen riktad mot de nya svåra arbetsmiljöerna,
exempelvis vård- och omsorgsarbete, bildskärmsarbete, arbete i jord
och skog. Det är genom en samlad kunskap och erfarenhet i kombination
med förstärkta resurser som man kan nå väsentliga framsteg i det
förebyggande arbetet mot ohälsa.

Med det anförda tillstyrker utskottet yrkandet i motion A277 (c) om
ett tillkännagivande till regeringen på denna punkt.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande inriktning av yrkesinspektionens verksamhet
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A277 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Arbetsmiljö och sekretess, m.m. (mom. 6,
motiveringen)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser
att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med "1 det" och
slutar med "regeringens förslag" bort ha följande lydelse:

I det förevarande lagstiftningsärendet har inte väckts några motioner.
Utskottet noterar vidare att lagförslagen i allt väsentligt har
godtagits av lagrådet. De erinringar lagrådet har gjort har beaktats vid
lagförslagens slutliga utformning. De sekretessfrågor som härigenom
regleras är komplicerade, och det finns därför anledning att uppmärksamt
följa den fortsatta regeltillämpningen. Med dessa konstateranden
biträder utskottet regeringens förslag,

6. Regionala skyddsombud (mom. 7)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med
"Arbetarskyddsstyrelsens förslag" och slutar med "av riksdagen" bort
ha följande lydelse:

När regionala skyddsombud utses i dag upprätthålls i praxis ett krav
på att den berörda fackliga organisationen skall ha åtminstone någon
medlem på de arbetsställen där skyddsombudet skall vara verksam.
Regeringen vill enligt det föreliggande lagförslaget att denna praxis
skall lagfästas. Utskottet ansluter sig för sin del till arbetarskyddsstyrelsens
uppfattning, som biträds av vpk i motion A2, att man nu i stället

1989/90: AU8

37

4 Riksdagen 1989190. 18 sami Nr 8

bör slopa medlemskravet. Detta är en lämpligare ordning med hänsyn
till de skiftande förhållanden beträffande arbetsstyrkans sammansättning
som ofta råder på de arbetsställen det här gäller. Utskottet
tillstyrker alltså motion A2 och lägger i hemställan fram förslag till
ändring i propositionens lagtext på denna punkt.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande regionala skyddsombud
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A2 samt med avslag
på motion 1989/90:A1 antar det i proposition 1989/90:19 framlagda
förslaget till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)
med den ändringen att 6 kap. 2 § erhåller följande som Reservantens
förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Reservantens förslag

6 kap.

2 §

På arbetsställe — — — ersättare utses.

Skyddsombud utses — — — av arbetstagarna.

För arbetsstalle dar skyddskommitté
som avses i 8 § inte har
tillsatts får lokal avdelning av förbund
eller med sådan avdelning
jämförlig sammanslutning av arbetstagare
utse skyddsombud
utanför kretsen av arbetstagarna
på arbetsstället (regionalt skyddsombud).
Rätten att utse regionalt
skyddsombud gäller endast om
avdelningen eller sammanslutningen
har någon medlem på arbetsstället.

För arbetsställe där skyddskommitté
som avses i 8 § inte har
tillsatts får lokal avdelning av förbund
eller med sådan avdelning
jämförlig sammanslutning av arbetstagare
utse skyddsombud
utanför kretsen av arbetstagarna
på arbetsstället (regionalt skyddsombud).
Rätten att utse regionalt
skyddsombud gäller oavsett om
avdelningen eller sammanslutningen
har någon medlem på arbetsstället
eller inte.

7. Konsekvensbeskrivningar av
tillämpningsföreskrifter (mom. 10)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med "Vad
först" och på s. 19 slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:
Arbetsmiljölagen är en utpräglad ramlag. I motsats till annan arbetsrättslig
lagstiftning kompletteras den inte bara med kollektivavtal utan
även med tillämpningsföreskrifter som utfärdas såväl på regerings- som
myndighetsnivå. Fördelen med en ramlag på detta område är att det är
möjligt att förhållandevis snabbt ta hänsyn till ny teknik eller nya
forskningsrön. Samtidigt har emellertid myndigheternas normgivning
tenderat att bli alltför rikhaltig med risk att det övergripande målet
undanskyms.

För att motverka en sådan utveckling bör krävas att alla myndighetsbeslut
som syftar till att utöka regleringen på arbetsmiljöområdet skall

1989/90: AU8

38

följas upp. Konsekvensbeskrivningar som redovisar de uppnådda målen,
kostnader och eventuella följdverkningar bör göras. Det mer
begränsade åläggandet för myndigheterna att företa kostnadsberäkningar
enligt föreskrifterna i den s.k. begränsningsordningen (1987:1347)
bör således vidgas i enlighet med vad nu anförts.

Utskottets ställningstagande innebär att det aktuella yrkandet i motion
A248 (m) tillstyrks.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande konsekvensbeskrivningar av tillämpningsföreskrifter att

riksdagen med bifall till motion 1988/89:248 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Rätt till omplacering och havandeskapspenning,
m.m. (mom. 12 och 13)

Elver Jonsson (fp), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c), Karl
Erik Persson (vpk), Anna Horn af Rantzien (mp) och Göran Engström
(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "Det
är" och slutar med "följaktligen motionen" bort ha följande lydelse:

Bestämmelserna i föräldraledighetslagen och lagen om allmän försäkring
är alltför restriktiva när det gäller kvinnors rätt till omplacering
resp. ledighet med havandeskapspenning under graviditet. Utskottet
anser att gravida kvinnor bör ges bättre skydd i arbetsmiljöer som
är påfrestande för dem själva och är eller kan vara skadliga för fostret.

För en vidgad rätt till omplacering alternativt ledighet med havandeskapspenning
talar också att det under senare år har skett en kraftig
ökning av antalet sjukpenningdagar för gravida kvinnor. Det är otillfredsställande
att kvinnor som inte kan eller inte orkar arbeta under
sista delen av graviditeten skall behöva tillgripa sjukskrivning på grund
av omplacerings- och ledighetsreglernas utformning.

Utskottet tillstyrker med hänsyn till vad nu sagts motion A242 (fp)
på denna punkt.

När det sedan gäller bildskärmsarbete biträder utskottet uppfattningen
i motion A279 (c) att forskningen om effekterna på arbetstagarna
av detta arbete bör prioriteras. Så länge forskningsresultaten inte är
helt entydiga måste människors oro tas på allvar. Till dess full klarhet
har vunnits bör alla som är sysselsatta med bildskärmsarbete och
känner oro för detta ha rätt till omplacering till likvärdigt arbete. Det
är särskilt angeläget att denna rätt tillförsäkras gravida kvinnor. Utskottet
tillstyrker sålunda även yrkandena i motion A279.

dels att utskottets hemställan under 12 och 13 bort ha följande lydelse:

12. beträffande rått till omplacering och havandeskapspenning
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A242 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1989/90: AU8

39

13. beträffande bildskärmsarbete

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A279 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Gränsvärdessättning (mom. 14)

Karl-Erik Persson (vpk) och Anna Horn af Rantzien (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med
"Utskottet gör" och på s. 23 slutar med "och A282 (mp)" bort ha
följande lydelse:

Utskottet instämmer i den uppfattning som framförs i motionerna
A222 (vpk) och A282 (mp) att gränsvärdessättningen måste utgöra ett
säkert skydd mot skadeverkningar. Ekonomiska faktorer bör därför
inte få påverka bedömningen i den process som föregår utfärdande av
nya föreskrifter. Gränsvärdena skall gälla och få påföljd om de överträds.
Utskottet tillstyrker därför aktuella delar av motionerna A222
och A282. Med utskottets ställningstagande bör motion A242 (fp)
lämnas utan åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande gränsvärdessättning

att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:A222 i motsvarande
del och 1988/89:A282 yrkande 6 samt med avslag på
motion 1988/89:A242 yrkande 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

10. Gränsvärden för kvicksilverexponering (mom. 15)

Kersti Johansson (c), Anna Horn af Rantzien (mp) och Göran Engström
(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med
"Utskottet konstaterar" och på s. 24 slutar med "och A269 (mp)" bort
ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till uppfattningen i motionerna A201 (c) och
A269 (mp) att det finns anledning att skyndsamt se över gränsvärdet
för kvicksilver. Med hänsyn till att kvicksilver ingår i arbetarskyddsstyrelsens
löpande revision av gränsvärden är det anmärkningsvärt att
styrelsen ännu inte har kunnat sammanställa nödvändig forskningsdokumentation
för remittering till arbetsmarknadens parter m.fl. Skyndsamhet
är desto mer angelägen som det nu gällande gränsvärdet har
satts med ledning av uppgifter som helt byggde på arbetsmiljöexponering
i klor-alkalifabriker, dvs. uppgifter som avser ett särfall. Utskottet
förutsätter att man vid det nu pågående översynsarbetet beaktar att
förhållandena inom klor-alkaliindustrin inte utan vidare kan överföras
till annan arbetsmiljöexponering och än mindre till fall där individen
kan utsättas för kontinuerlig exponering (t.ex. från amalgam i munhålan).
Vid översynsarbetet är det av vikt att man skiljer på kontinuerlig
och icke-kontinuerlig exponering och i vardera fallet åsätter ett adekvat
gränsvärde.

1989/90: AL'8

40

Frågor om ansvarsfördelning och samordning mellan de olika tillsynsmyndigheter
som kommer i kontakt med kvicksilverkontrollen
står i förgrunden. Med hänsyn till att arbetsmiljökommissionen enligt
sina direktiv bör överväga effektiviteten i samordningen mellan olika
samhällsorgan centralt och regionalt förutsätter utskottet att kommissionen
kommer att lägga förslag angående organisationen av arbetsmiljöarbetet
också på detta område. Med hänvisning till det anförda
tillstyrker utskottet motionerna A201 och A269.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande gränsvärden för kvicksilverexponering

att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:A201 och
1988/89:A269 ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Amalgam som arbetsmiljöfara (mom. 16)

Karl-Erik Persson (vpk) och Anna Horn af Rantzien (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med
"Utskottet kan" och slutar med "och A274 (mp)" bort ha följande
lydelse:

I likhet med motionerna A213 (vpk) och A274 (mp) anser utskottet
att arbetarskyddsstyrelsens allmänna råd om arbete med kvicksilver
och amalgam inom tandvården inte är en tillräcklig åtgärd för att
skydda tandvårdspersonal från kvicksilverförgiftning. I väntan på att
amalgam helt avvecklas bör frågan om arbetsmiljörisker uppmärksammas
ytterligare och reglerna skärpas. Vad utskottet sålunda anfört med
tillstyrkan av motionerna A213 och A274 bör ges regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande amalgam som arbetsmiljöfara

att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:A213 och
1988/89:A274 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

12. Sänkt gränsvärde för buller och lösningsmedel
(mom. 17)

Karl-Erik Persson (vpk) och Anna Horn af Rantzien (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med
"Utskottet konstaterar" och slutar med "motion A282" bort ha följande
lydelse:

Utskottet konstaterar att lösningsmedel används i stor skala trots att
det länge varit känt att de kan ge upphov till allvarliga skador. I likhet
med motion A282 (mp) anser utskottet att gränsvärdena för lösningsmedel
bör sänkas till sådana värden att människor inte kommer till
skada.

Bland män är det framför allt buller som leder till sjukdom. Med
hänsyn till bullerskadornas omfattning bör gränsvärdet för buller i
första hand sänkas till 75 decibel.

1989/90: AU8

41

dels att utskottets hemställan.under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande sänkt gränsvärde för buller och lösningsmedel
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A282 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Ensamarbeten (mom. 23)

Kersti Johansson och Göran Engström (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med
"Utskottet kan" och på s. 30 slutar med "denna del" bort ha följande
lydelse:

Utskottet instämmer med motionärerna i A289 (c) att ensamarbete
är riskfyllt och att insatser måste göras för att reducera riskerna. Med
hänsyn till att ensamarbete förekommer inom många sektorer på
arbetsmarknaden är det viktigt med samarbete över sektorsgränserna.
En mycket olycksfallsutsatt sektor är jord- och skogsbruk, vilket bättre
måste uppmärksammas. Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen
biträda det i motion A289 framförda kravet på tillsättande av en
arbetsgrupp med uppgift att sammanställa fakta samt ge förslag över
hur arbetsmiljön kan förbättras och utvecklas vid ensamarbete.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande ensamarbeten

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A289 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. Forskning om barns och ungdomars arbetsmiljö
(mom. 24)

Elver Jonsson (fp), Charlotte Branting (fp) och Anna Horn af Rantzien
(mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med "Enligt
arbetsmiljöinstitutets" och slutar med "aktuell del" bort ha följande
lydelse:

Arbetsmiljölagen omfattar sedan år 1978 också skolelever fr.o.m.
årskurs 7. Arbetarskyddsstyrelsen har tillgång till ett forskningsinstitut
som sysselsätter 340 personer. Hittills har dock inget forskningsprojekt
vid institutet varit direkt inriktat på barn och ungdomars speciella
utsatthet och behov.

Med hänsyn till att forskning om barn och deras fysiska miljö är
starkt eftersatt anser utskottet i likhet med motion A244 (fp) att det vid
institutet för arbetsmiljöforskning bör tillkomma forskning med speciell
inriktning på hur barn och ungdomar påverkas av olika miljöfaktorer.
Motion A244 tillstyrks därför av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande forskning om barns och ungdomars arbetsmiljö
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:244 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1989/90: AU8

42

Särskilda yttranden

1989/90: AU8

1. Regionala skyddsombud (mom. 7)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anför:

Tanken på förenklade former för att utse regionala skyddsombud
presenterades i våras för riksdagen i en proposition om tilläggsbudget

II. Moderata samlingspartiet ansåg vid det tillfället att det med hänsyn
till den långa tid som verksamheten med regionala skyddsombud har
pågått var angeläget att först utvärdera verksamheten innan man förändrade
regelsystemet. Denna uppfattning fullföljdes genom en reservation
till det betänkande, 1988/89:AU20, vari frågan behandlades.

Med hänsyn till att riksdagen nyligen har tagit ställning i sakfrågan
har vi inte funnit det meningsfullt att motsätta oss den nu föreslagna
lagtekniska konsekvensändringen.

2. Regionala skyddsombud (mom. 7)

Kersti Johansson och Göran Engström (c) anför:

Vi anser att det i motion Al (c) har anförts goda skäl för att se över
verksamheten med regionala skyddsombud från kostnads- och effektivitetssynpunkt
innan man gör en administrativ förändring av det slag
som regeringens lagförslag innefattar. Med hänsyn till utskottets ställningstagande
i sakfrågan i våras i betänkande 1988/89:AU20 och riksdagens
beslut med anledning härav har vi dock avstått från att i en
reservation fullfölja motionens avslagsyrkande.

3. Gränsvärdessättning (mom. 14)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anför:

Kunskaperna är i dag ofullständiga beträffande olika kemiska ämnens
effekter. Gränsvärdena bör därför sättas med stor omsorg. Enligt vår
uppfattning är det angeläget att regeringen aktivt och nära följer
utvecklingen och fortlöpande informerar riksdagen om den aktuella
situationen.

4

4. Skärpta säkerhets- och arbetsmiljöbestämmelser för
bilar (mom. 21)

Kersti Johansson och Göran Engström (båda c) anför:

Vi anser att förslagen i motion A266 (c) om åtgärder mot sår- och
ögonskador i samband med trafikolyckor är en viktig uppgift för
trafiksäkerhetsarbetet. Forskningsarbetet med splitterskydd för vindrutorna
på bilar har gjort stora framsteg och har dokumenterats i flera
uppsatser. På grundval av detta forskningsarbete har en konstruktion
utvecklats som nu finns att köpa på den svenska marknaden. Mot
denna bakgrund anser vi att skärpta säkerhets—arbetsmiljöbestämmelser
snarast bör komma till stånd såväl för yrkestrafikutövare som för

privatbilar. Svåra personskador och stora sjukvårdskostnader skulle
därmed kunna undvikas. Vi förutsätter att utskottets skrivning leder
till att motionens syfte förverkligas.

5. Arbetsmiljön i hemtjänst/hemvård (mom. 22)

Kersti Johansson och Göran Engström (båda c) anför:

Snabba insatser behövs för att förbättra arbetsmiljön i hemtjänst/hemsjukvård.
Det är väsentligt att arbetsmiljöutbildning ordnas
för hemtjänstpersonal från alla kommuner och landsting. Härutöver
behövs konkreta åtgärder vad gäller tekniska hjälpmedel för att minska
belastningsskadorna. Det är också viktigt att utveckla schemaläggning
och arbetstider m.m. Vi anser att det är av största vikt att medel ur
den nya arbetslivsfonden används för att systematiskt skapa bättre
arbetsförhållanden/arbetsmiljö i hemtjänst/hemsjukvård.

1989/90: AU8

fcr

44

1989/90: AU8

Bilaga 1

Lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 13 § arbetsmiljölagen (1977:1160) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap. Tillsyn

13 §'

Den som har utsetts till skyddsombud eller ledamot i skyddskommitté
eller den som har deltagit i arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamhet
på arbetsstället enligt 6 kap. 9 § får inte obehörigen röja eller utnyttja
vad han under uppdraget har erfarit om yrkeshemlighet, arbetsförfarande,
affärsförhållande, enskilds personliga förhållande eller förhållande av betydelse
för landets försvar.

Vad nu sagts skall tillämpas på
motsvarande sätt i fråga om ledamot
i styrelsen för lokal facklig organisation
med avseende på vad
denne har erfarit av skyddsombud,
ledamot i skyddskommitté eller av
den som har deltagit i arbetsanpassnings-
och rehabiliteringsverksamhet
på arbetsstället enligt 6 kap.

9 §, om de har utsetts av organisationen.

I fråga om den som är skyddsombud,
ledamot i skyddskommitté elter
deltar i arbetsanpassnings- och
rehabiliteringsverksamhet enligt 6
kap. 9 fj på ett arbetsställe i det allmännas
verksamhet tillämpas i stället
för bestämmelserna i första stycket
14 kap. 7, 9 och 10 SS sekretesslagen
(1980:100). Har uppgifter
lämnats vidare till en ledamot i styrelsen
för den arbetstagarorganisation
som har utsett ombudet, ledamoten
eller deltagaren tillämpas 14
kap. 7 f) andra stycket och 10 $ tredje
stycket sekretesslagen i stället för
bestämmelsen i andra stycket.

Denna lag träder i kraft den I januari 1990.

Har ombudet, ledamoten eller
deltagaren utsetts av sådan lokal arbetstagarorganisation
som avses i 6
kap. 2 och 8 SS. får han ulan hinder
av tystnadsplikten i första stycket
lämna uppgift vidare till en ledamot
i organisationens styrelse eller till
en sakkunnig i arbetsmiljöfrågor
hos en central arbetstagarorganisation
till vilken den lokala organisationen
hör. Rätten att lämna uppgift
vidare gäller endast om uppgiftslämnaren
underrättar mottagaren
om tystnadsplikten. 1 sådant Jäll
gäller tystnadsplikten också JÖr denne.

I fråga om arbetsställen i det allmännas
verksamhet tillämpas i stället
för vad som sägs i första och andra
stycket bestämmelserna i 14 kap.
7, 9 och 10SS sekretesslagen

(1980:100).

Propositionens lagförslag

1 Förslag till

1 Senaste lydelse 1985:321

45

2 Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 14 kap. 7 och 10 §§ sekretesslagen (1980:100)‘
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 kap.

Sekretess enligt 6 kap. 1—5. 7
och 8 §§, 7 kap. 8 och 11 §§ samt 8
kap. 2 och 8— 10 §§ utgör inte hinder
mot att myndighet fullgör vad
som i lag är föreskrivet om skyldighet
att lämna information till företrädare
för arbetstagarorganisation
eller till skyddsombud. Denna sekretess
hindrar inte heller att myndighet
lämnar sådan information
till deltagare i särskilt organiserad
arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamhet
på ett arbetsställe
som behövs för verksamheten.

Är den, som erhåller uppgift med
stöd av första stycket, knuten till
myndigheten på det sätt som anges

i 1 kap. 6 §, gäller för honom samma
förbud att lämna ut eller utnyttja
uppgiften som gäller hos myndigheten.
Han får dock man hinder av
förbudet lämna uppgiften vidare till
ledamot i organisationens styrelse,
om han underrättar denne om förbudet.
I sådant fall gäller förbudet
också lor styrelseledamoten.

Sekretess enligt 6 kap. 1—5, 7
och 8 §§, 7 kap. 8 och 11 §§ samt 8
kap. 2 och 8 — 10 §§ utgör inte hinder
mot att myndighet fullgör vad
som i lag är föreskrivet om skyldighet
att lämna information till företrädare
för arbetstagarorganisation
eller till skyddsombud. Denna sekretess
hindrar inte heller att myndighet
lämnar sådan information
till ledamot i skyddskommitté sorn
behövs för hans uppdrag eller till
deltagare i särskilt organiserad arbetsanpassnings-
och rehabiliteringsverksamhet
på ett arbetsställe
som behövs för verksamheten.

Är den. som erhåller uppgift med
stöd av första stycket, knuten till
myndigheten på det sätt som anges

i 1 kap. 6 §, gäller för honom samma
förbud att lämna ut eller utnyttja
uppgiften som gäller hos myndigheten.

En företrädare för en arbetstagarorganisation
lär utan hinder av förbudet
lämna uppgiften vidare till en
ledamot i organisationens styrelse.
Har ett skyddsombud, en skyddskommittéledamot
eller en deltagare
i särskilt organiserad arbetsanpassnings-
och rehabiliteringsverksamhet
utsetts av sådan lokal arbetstagarorganisation
sorn avses i 6
kap. 2 och 8 SS arbetsmiljölagen
(1977:1160). får ombudet, ledamoten
eller deltagaren utan hinder av

1989/90:AU8

Bilaga 1

Lagen omtryckt 1989:713.

46

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förbudet lämna uppgiften vidare
till en ledamot i organisationens
styrelse eller till en sakkunnig i
arbetsmiljöfrågor hos en central arbetstagarorganisation
till vilken den
lokala organisationen hör. Rätten
att lämna uppgift vidare gäller
endast om uppgiftslämnaren underrättar
mottagaren omförbudet. / sådan!
fall gäller förbudet också för
denne.

Utan hinder av att förbud gäller enligt denna lag att lämna ut eller
utnyttja uppgift får företrädare för arbetstagarorganisation, skyddsombud,
ledamot av skyddskommitté eller den som deltar i arbetsanpassnings- och
rehabiliteringsverksamhet på ett arbetsställe utnyttja uppgiften för sitt
uppdrag. Därvid får han dock inte röja uppgiften för annan.

10 §

Myndighet får uppställa förbehåll, som inskränker enskild mottagares
rätt att lämna uppgift vidare eller utnyttja uppgift, också när

1. myndigheten enligt 5 § lämnar sekretessbelagd uppgift till part, ställföreträdare,
ombud eller biträde.

2. myndigheten med stöd av 7 § första stycket lämnar uppgift till någon
som inte är knuten till myndigheten på det sätt som anges i 1 kap. 6 §.

Förbehåll enligt första stycket 1 får inte innebära förbud mot att utnyttja
uppgiften i målet eller ärendet eller mot att lämna muntlig upplysning till
part, ställföreträdare, ombud eller biträde.

Har förbehåll uppställts enligt Har förbehåll uppställts enligt

första stycket 2, skall i fråga om första stycket 2, skall i fråga om

förbehållet gälla vad som föreskrivs förbehållet gälla vad som föreskrivs

i 7 § andra stycket andra och tredje i 7 § tredje och fjärde styckena angå meningarna

samt tredje stycket an- ende förbud att lämna ut eller ut gående

förbud att lämna ut eller ut- nyttja uppgift,
nyttja uppgift.

Förordnande av regeringen eller riksdagen för särskilt fall om undantag
från sekretess för uppgift får förenas med villkor att förbehåll som anges i
första stycket skall uppställas vid utlämnande a\ uppgiften.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

1989/90: AU8

Bilaga 1

47

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:80) om anställningsskydd

dels att 2 och 30 skall ha följande lydelse,

dets att det i lagen skall införas en ny paragraf, 30a§, av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §'

Finns det i annan lag eller i förordning som har meddelats med stöd av
lag särskilda föreskrifter som avviker från denna lag, gäller de föreskrifterna.

Avtal är ogiltiga i den mån de Avtal är ogiltiga i den mån de
upphäver eller inskränker arbetsta- upphäver eller inskränker arbetstagarnas
rättigheter enligt denna lag. garnas rättigheter enligt denna lag.

Genom kollektivavtal som har slu- Genom kollektivavtal som har slutits
eller godkänts av en central ar- tits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation
får dock gö- betstagarorganisation får dock göras
avvikelser från 5. 6. 11. 15,21, ras avvikelser från 5, 6, 11, 15,21,

22. 25-28. 32. 33. 40 och 41 §§. 22, 25-28, 32, 33, 40 och 41 §§.

Den närmare beräkningen av för- Den närmare beräkningen av förmåner
som avses i 12 § samt avvi- måner som avses i 12 § samt avvikelser
från bestämmelserna i 30 §, keiser från bestämmelserna i

såvitt gäller besked enligt 15 §, lik- 30 a §, såvitt gäller besked enligt

som från bestämmelserna i 30 och 15 §, liksom från bestämmelserna i

31 §§, såvitt gäller den lokala ar- 30, 30 a och 31 §§, såvitt gäller den

betstagarorganisationens rättighe- lokala arbetstagarorganisationens

ter. får också bestämmas på det sät- rättigheter, får också bestämmas på

tet. det sättet.

Avtal om avvikelser från reglerna i 21 § får träffas även utanför kollektivavtalsförhållanden.
om avtalet innebär att kollektivavtal som med stöd
av andra stycket har träffats för verksamhetsområdet skall tillämpas.

När efter bemyndigande av en central arbetstagarorganisation ett lokalt
kollektivavtal har träffats om avvikelser från 22 § får avtalet tillämpas i
fråga om uppsägning av arbetstagare som vid uppsägningstidens slut är
äldre än 57 och ett halvt år bara om arbetsgivaren får den centrala arbetstagarorganisationens
medgivande till varje enskild uppsägning.

En arbetsgivare som är bunden av ett kollektivavtal enligt andra stycket
får tillämpa avtalet även på arbetstagare som inte är medlemmar av den
avtalsslutande arbetstagarorganisationen men sysselsätts i arbete som avses
med avtalet.

30 §

En arbetsgivare som vill avskeda En arbetsgivare som vill avskeda

eller säga upp en arbetstagare på eller säga upp en arbetstagare på

grund av omständigheter som hän- grund av omständigheter som hänför
sig till arbetstagaren personligen för sig till arbetstagaren personligen

eller lämna besked enligt 15 § om skall underrätta arbetstagaren om

all en tidsbegränsad anställning detta i förväg. Gäller underrättel skall

upphöra, skall underrätta ar- sen uppsägning skall den lämnas

1989/90: AU8

Bilaga 1

1 Senaste lydelse 1984:1008.

48

Nuvarande lydelse

betstagaren om detta i förväg. Gäller
underrättelsen uppsägning eller
besked enligt 15 §, skall den lämnas
minst två veckor i förväg, och gäller
den avskedande, skall den lämnas
minst en vecka i förväg. Är arbetstagaren
fackligt organiserad, skall
arbetsgivaren samtidigt med underrättelsen
varsla den lokala arbetstagarorganisation
som arbetstagaren
tillhör.

År anställningstiden så kort att besked
enligt 15 § ./orsta stycket
skall lämnas när anställningen börjar,
skall underrättelsen och varslet i
stället lämnas samtidigt med beskedet.

Arbetstagaren och den lokala arbetstagarorganisation
som arbetstagaren
tillhör har rätt till överläggning
med arbetsgivaren om den åtgärd
som underrättelsen och varslet
avser. En förutsättning är dock att
överläggning begärs senast en vecka
efter det att underrättelsen eller
varslet lämnades. I det fall som avses
: andra stycket skall överläggning
begäras omgående.

Har överläggning begärts, får arbetsgivaren inte verkställa uppsägning
eller avskedande förrän överläggningen har avslutats.

30 a §

En arbetsgivare sorn ger en arbetstagare
besked enligt 15 § om att
en tidsbegränsad anställning skall
upphöra skall samtidigt varsla den
lokala arbetstagarorganisation sorn
arbetstagaren tillhör.

Arbetstagaren och den lokala arbetstagarorganisationen
har räll till
överläggning med arbetsgivaren om
beskedet.

Denna lag träder i kraft den I januari 1990.

Har underrättelse eller varsel lämnats före ikraftträdandet om att en
tidsbegränsad anställning skall upphöra, tillämpas även efter ikraftträdandet
äldre föreskrifter.

Föreslagen lydelse

minst två veckor i förväg. Gäller
den avskedande skall den lämnas
minst en vecka i förväg. Är arbetstagaren
fackligt organiserad, skall
arbetsgivaren samtidigt med underrättelsen
varsla den lokala arbetstagarorganisation
som arbetstagaren
tillhör.

Arbetstagaren och den lokala arbetstagarorganisation
som arbetstagaren
tillhör har rätt till överläggning
med arbetsgivaren om den åtgärd
som underrättelsen och varslet
avser. En förutsättning är dock att
överläggning begärs senast en vecka
efter det att underrättelsen eller
varslet lämnades.

1989/90: AU8

Bilaga 1

49

4 Förslag till

Lag om ändring i arbetsrättsliga beredskapslagen
(1987:1262)

Härigenom föreskrivs att p. 3 i bilagan till arbetsrättsliga beredskapslagen
(1987:1262) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3.1 fråga om lagen (1982:80) om anställningsskydd skall

dels 25-27 och 32 §§ inte tillämpas,

dels 2. 3. 5. 7, 8, 16, 22, 33 och 34 §§ ha följande lydelse.

2 §

Finns det i annan lag eller i förordning som har meddelats med stöd av
lag särskilda föreskrifter som avviker från denna lag, gäller de föreskrifterna.

Avtal är ogiltiga i den mån de Avtal är ogiltiga i den mån de

upphäver eller inskränker arbetsta- upphäver eller inskränker arbetstagarnas
rättigheter enligt denna lag. garnas rättigheter enligt denna lag.

Genom kollektivavtal som har slu- Genom kollektivavtal som har slutits
eller godkänts av en central ar- tits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation
får dock gö- betstagarorganisation får dock göras
avvikelser från 5, 6, 11, 15, 21, ras avvikelser från 5, 6, 11, 15, 21,

22. 28, 33. 40 och 41 §§. Den när- 22, 28, 33, 40 och 41 §§. Den närmare
beräkningen av förmåner som mare beräkningen av förmåner som

avses i 12 § samt avvikelser från avses i 12 § samt avvikelser från

bestämmelserna i 30$, såvitt gäller bestämmelserna i 30a$. såvitt

besked enligt 15 §. liksom bestäm- gäller besked enligt 15 §, liksom be melserna

i 30 och 31 §§. såvitt gäl- stämmelserna i 30, 30 a och 31 §§,

ler den lokala arbetstagarorganisa- såvitt gäller den lokala arbetstagar tionens

rättigheter, får också be- organisationens rättigheter, får

stämmas på det sättet. också bestämmas på det sättet.

Avtal om avvikelser från reglerna i 21 § får träffes även utanför kollektivavtalsförhållanden,
om avtalet innebära» kollektivavtal som med stöd
av andra stycket har träffats för verksamhetsområdet skall tillämpas.

När efter bemyndigande av en central arbetstagarorganisation ett lokalt
kollektivavtal har träffats om avvikelser från 22 § får avtalet tillämpas i
fråga om uppsägning av arbetstagare som vid uppsägningstidens slut är
äldre än 57 och ett halvt år bara om arbetsgivaren får den centrala arbetstagarorganisationens
medgivande till varje enskild uppsägning.

En arbetsgivare som är bunden av ett kollektivavtal enligt andra stycket
får tillämpa avtalet även på arbetstagare som inte är medlemmar av den
avtalsslutande arbetstagarorganisationen men sysselsätts i arbete som avses
med avtalet.

3 §

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

1989/90: AU8

Bilaga 1

50

Propositionens lagförslag

Förslag till
Lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 2§ och 9 kap. 2 § arbetsmiljölagen skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

2§

På arbetsställe, där minst fem arbetstagare regelbundet sysselsättes, skall
bland arbetstagarna utses ett eller flera skyddsombud. Skyddsombud skall
utses även på annat arbetsställe, om arbetsförhållandena påkallar det. För
skyddsombud bör ersättare utses.

Skyddsombud utses av lokal arbetstagarorganisation som är eller brukar
vara bunden av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren. Finns ej
sådan organisation,utses skyddsombud av arbetstagarna.

För arbetsställe där skyddskom- För arbetsställe där skyddskommitté
som avses i 8§ ej har tillsatts mitté som avses i 8§ inte har till äger

yrkesinspektionen, om förhål- satts får lokal avdelning av förbund

landena påkallar det, medge att lo- eller med sådan avdelning jämförkal
avdelning av förbund eller med lig sammanslutning av arbetstagare

sådan avdelning jämförlig sam- utse skyddsombud utanför kretsen

manslutning av arbetstagare utser av arbetstagarna på arbetsstället

skyddsombud utanför kretsen av (regionalt skyddsombud). Rätten

arbetstagarna på arbetsstället (re- att utse regionalt skyddsombud gäl gionalt

skyddsombud). ler endast om avdelningen eller

sammanslutningen har någon medlem
på arbetsstället.

9 kap.

2 §'

Arbetarskyddsstyrelsens beslut i Arbetarskyddsstyrelsens beslut i
ärende som avses i 6 kap. 2§ tredje ärenden som avser tillämpning av

stycket får inte överklagas. Detsam- föreskrifter meddelade med stöd av

ina gäller styrelsens beslut i ärende 5 kap. 2§ andra stycket, 3§ andra

som avser tillämpning av föreskrif- stycket eller 5 § får inte överklagas.

ter meddelade med stöd av 5 kap.2 §
andra stycket, 3§ andra stycket
eller 5 §.

Andra beslut som arbetarskyddsstyrelsen i särskilda fall har meddelat
enligt denna lag eller med stöd av regeringens förordnande enligt lagen, får
överklagas hos regeringen genom besvär.

Arbetarskyddsstyrelsens beslut om föreskrifter till allmän efterrättelse får
inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

1989/90: AU8

Bilaga 2

' Senaste lydelse 1982:674.

51

1989/90: AU8

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionerna 1

Motionerna 2

Motioner med anledning av proposition 1989/90:19 .... 2

Motioner från allmänna motionstiden 2

Utskottet 6

Inledning 6

Mål och inriktning för arbetsmiljöarbetet 8

Motionerna 8

Utskottets överväganden 11

Lagstiftningsfrågor 14

Arbetsmiljö och sekretess, m.m 14

Propositionen 14

Utskottets överväganden 14

Regionala skyddsombud 15

Propositionen 15

Motionerna 15

Utskottets överväganden 16

Andra lag- och författningsfrågor 18

Motionerna 18

Utskottets överväganden 18

Rätt till omplacering 19

Gränsvärdesfrågor m.m 20

Inledning 20

Allmänna frågor om gränsvärden 22

Gränsvärden m.m. för specificerade ämnen 23

Yrkesrelaterade frågor 27

Hemställan 30

Reservationer 33

Särskilda yttranden 43

Lagförslag bilaga 1 45

Lagförslag bilaga 2 51

gotab 99269. Stockholm 1989

52