Arbetsmarknadsutskottets

betänkande

1989/90:AU7

Personalpolitik

1989/90

AU7

Sammanfattning

I betänkandet behandlas 14 motioner från förra riksmötet rörande
olika frågor inom den statliga personalpolitiken. Motionerna gäller
den allmänna inriktningen av personalpolitiken, meritvärdering, personalpolitik
mot alkoholskador, utbyte av ökad lön mot förkortad
arbetstid, pensions- och försäkringsfrågor samt vissa ersättningsfrågor.
Samtliga motioner avstyrks av utskottet.

Till betänkandet har fogats elva reservationer och ett särskilt yttrande.

Motionerna

1988/89:A285 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående statens roll som arbetsgivare.

1988/89:A601 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen beslutar
att värnpliktstjänstgöring får ett meritvärde likvärdigt med annan
anställning.

1988/89:A602 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om den offentliga personalpolitiken m.m.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89:Fi501.

1988/89:A603 av Birgitta Hambraeus och Göran Engström (båda c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförts om höjning av bilersättningen för medresande.

1988/89:A604 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om vidareutveckling av den statliga personalpolitiken i vad avser
kampen mot alkoholskador.

1988/89:A605 av Erik Holmkvist och Eva Björne (båda m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om höjd bilersättning i de fyra nordligaste länen.

1* Riksdagen 1989190. 18 sami. Nr 7

1988/89:A606 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos 1989/90:AU7
regeringen begär förslag om att ändra de i motionen nämnda grupplivförsäkringarna
så att diskriminering av homosexuella efterlevande sambor
upphävs.

1988/89:A607 av Ivar Virgin (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
egenlivränta för att ta bort uppenbara brister i nuvarande regler.

1988/89:A608 av Lars-Ove Hagberg m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om en ny statlig lönepolitik
som utgår från jämlikhet och rättvisa,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till en statlig
personalpolitik innebärande att a) satsning sker på en teknisk-humanistisk
utbildning enligt vad i motionen anförs, b) nya arbetsorganisationsformer
inom den statliga personalpolitiken inte får införas utan
den lokala fackföreningens godkännande enligt vad i motionen anförs.

1988/89A610 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen utarbetar tabeller, i vilka de

mot löneklasser svarande arbetstidsförkortningarna anges,

2. att riksdagen uttalar sig för att avtalsförhandlingarnas parter inför
den i motionen beskrivna valfriheten.

1988/89:A611 av Bo Lundgren m.fl. (m, fp, vpk, mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om pension för dem som innehaft huvudlärar- eller institutionsföreståndartjänster.

1988/89A612 av Lars Norberg (mp) vari yrkas att riksdagen beslutar
av regeringen begära förslag till återinförandet av generella nattraktamenten.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89:Sk454.

1988/89:A732 av Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att utgående nattraktamenten för tjänsteresor i offentlig
tjänst skall höjas från 55 kr. till ett belopp av sådan storleksordning
att prismedvetandet vid val av nattlogi vid tjänsteresor stärks.

1988/89:A756 av Maria Leissner (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att homosexuella sambor även omfattas
av efterlevandeskyddet i statens grupplivförsäkring.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89:L421.

Utskottet

1989/90:AU7

Inriktningen av den statliga personalpolitiken

Tre motioner rör inriktningen av den statliga personalpolitiken.

I motion A285 av Sonja Rembo m.fl. (m) behandlas statens roll som
arbetsgivare. Staten måste i sin egenskap av arbetsgivare se till att
anställnings- och löneformerna är sådana att tillgången på kompetent
personal kan tryggas. Detta räcker emellertid inte. Staten måste också
utveckla sin arbetsgivar- och arbetsledarroll, så att den statligt anställda
personalen kan erbjudas arbets- och utvecklingsmöjligheter jämförbara
med dem inom framgångsrika privata företag.

Folkpartiets motion A602 med motivering i motion 1988/89:Fi501
behandlar den offentliga sektorns personalpolitik. I motionen anförs
att det är ett övergripande mål att underlätta rekrytering och utveckling
av bra arbetskraft. Den offentliga sektorn måste därför kunna
erbjuda konkurrenskraftiga arbetsvillkor i förhållande till den privata
sektorn. Enligt motionärerna behövs ett mer flexibelt lönesystem bl.a.
för att komma till rätta med regionala obalanser. Vidare krävs att det
"osynliga kontraktet" uppmärksammas, dvs. faktorer såsom den anställdes
befogenheter och ansvar, relationer till chefer, yrkesstolthet,
status osv. Detta visas bl.a. av det faktum att enskilda arbetsgivare inom
den sociala sektorn ofta har lättare att rekrytera personal.

Då stordriftsfördelarna i servicesektorn ofta är små samtidigt som
den offentliga sektorns enheter är stora är det angeläget med en
decentralisering och en delegering. I motionen pekas på att det finns
mycket att lära av de enskilda alternativen, som ofta är uppbyggda av
en entreprenör och drivs i liten skala. Mindre resultatenheter bör
skapas. Den enskilde måste kunna styra och planera sitt eget arbete.
Det skall vara möjligt att disponera åtminstone en del av ett budgetöverskott
och flytta anslag mellan olika år.

De offentliga arbetsgivarna har enligt motionärerna ett ansvar för att
hjälpa dem som vill starta eget. Alla anställda skall ges möjligheter att
utvecklas och att göra karriär. Bättre belöningssystem måste införas,
men de skall vara öppna och kända. De offentliga löneplanerna har
blivit för sammanpressade vilket medför att det inte lönar sig att
vidareutbilda sig.

Vidare måste lärarna ges vidgat ansvar och ökad frihet och de måste
fa tillfälle till karriär utan att behöva lämna sina pedagogiska uppgifter.

Slutligen framhåller motionärerna att för att de offentliga verksamheterna
skall kunna nå sina mål fordras ett gott samarbete och ett
ömsesidigt förtroende mellan politiker, personal och fack. Dock bör
facket inte fa någon vetorätt mot politiska beslut.

1 Riksdagen 1989/90. 18 sami Nr 7

I motion A608 av Lars-Ove Hagberg m.fl. (vpk) begärs en ny statlig 1989/90:AU7
lönepolitik som utgår från jämlikhet och rättvisa. Motionärerna tar
avstånd från elen pågående uppvärderingen av chefsrollen som leder
till stora höjningar av chefernas löner i förhållande till arbetare inom
industri, vård, omsorg och servicenäringar. I syfte att lyfta den allmänna
nivån på kunnandet föreslås en satsning på en teknisk-humanistisk
utbildning för dem som inte har mer än nio år i skolan. Den är
nödvändig för att minska utbildningsklyftorna. Vidare måste krav
ställas på innehåll och inflytande i arbetet. De nya arbetsorganisationsformer
som måste växa fram skall inte fa införas utan den lokala
fackföreningens godkännande.

Med anledning av de tre motionerna vill utskottet erinra om följande: De

övergripande målen för den statliga personalpolitiken är att
bidra till en effektiv statsförvaltning, medverka till samhällsekonomisk
talans och att främja ett demokratiskt arbetsliv. Ett förnyelsearbete
pågår. Sålunda har regeringen nyligen beslutat om en utredning som
skall se över den allmänna lagstiftningen om offentlig anställning.

Denna översyn skall bl.a. syfta till att skapa bättre förutsättningar för
personalpolitiska åtgärder som bidrar till förnyelse av den offentliga
sektorn. Lagstiftningen skall göra det lättare för myndigheterna att
driva en personalpolitik på grundval av den egna verksamhetens krav
och förutsättningar.

I de två förstnämnda motionerna A285 (m) och A602 (fp) understryks
vikten av konkurrenskraftiga anställningsvillkor för kompetent
personal och goda arbets- och utvecklingsmöjligheter. I motion A608
(vpk) riktas invändningar mot uppvärderingen av chefsrollen. Utskottet
vill framhålla att staten självfallet måste kunna anpassa sig till
varierande förutsättningar i arbetslivet för att ha goda möjligheter att
rekrytera och behålla chefer på alla nivåer. En viktig faktor vad avser
chefsförsörjningen är lönefrågorna men också rörlighets- och utbildningsåtgärder.
Statens arbetsgivarverk (SAV) har en nyckelroll i detta
sammanhang. Med början i förra årets avtal har steg tagits för att
anpassa lönesättningen till andra sektorer av arbetsmarknaden.

Folkpartimotionen A602 rör i övrigt förändringar inom den offentliga
sektorn som alltmer kommit att införlivas i den aktuella politiken.

Dit hör t.ex. decentralisering och strävan att bättre anpassa personalpolitiken
i olika statliga verksamheter till de skilda miljöer i vilka de
verkar. Utan att i detalj gå in på samtliga de spörsmål som behandlas i
motionen kan utskottet konstatera att kraven i stora delar ligger i linje
med den pågående utvecklingen. Genom den nyss beslutade utredningen
tas ytterligare steg för att förnya den offentliga sektorn.

När det gäller det i motion A608 (vpk) i övrigt framställda kravet
om satsning på utbildning för personer med bara nioårig skolgång vill
utskottet hänvisa till en av regeringen helt nyligen aviserad utredning
om kompetensutveckling på arbetsmarknaden. Syftet med utredningen
är bl.a. att ge möjligheter till en ökad kompetens för alla på arbets -

marknaden. Denna möjlighet skall inte bara gälla dem som har den
från början högsta utbildningen. Utskottet har inhämtat att det i
utredningsuppdraget skall ingå att göra en kartläggning av befintlig
personalutbildning och att analysera det framtida behovet av sådan.
Utredningen skall också föreslå åtgärder som kan stimulera kompetensutvecklingen
inom arbetslivet.

Utskottet anser med hänvisning till det anförda att motionerna A285
i nu berörd del, A602 och A608 inte bör föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Meritvärdering

I motion A601 yrkar Lennart Brunander (c) att meritvärdet av värnpliktstjänstgöring
skall likställas med annan anställning. Motionären tar
som exempel två lärare, en manlig och en kvinnlig, som examineras
samtidigt. Därefter fullgör den manlige läraren sin värnpliktstjänstgöring,
medan den kvinnliga läraren börjar arbeta. De kommer senare
att tjänstgöra vid samma skola. När elevantalet minskar blir det emellertid
den manlige läraren som måste sluta. Skälet är att den kvinnliga
läraren totalt sett har hunnit fa flera tjänsteår.

Utskottet behandlade denna fråga i betänkandena AU 1987/88:1 och
1988/89:AU7. Därvid framhölls att den allmänna principen vid statlig
tjänstetillsättning är att all erfarenhet som har relevans för den sökta
tjänsten får åberopas och att det även gäller värnpliktstjänstgöring och
däri ingående utbildning. Utskottet framförde att motionärens exempel
mindre gällde meritvärdering än de i anställningsskyddslagen eller i
avtal fastställda turordningsreglerna vid uppsägning på grund av arbetsbrist.
En lösning på det problemet skulle enligt utskottet vara att tiden
för värnpliktstjänstgöring i turordningshänseende jämställs med anställningstid.
Utskottet var inte berett att förorda en sådan förändring.
Inte heller nu finns skäl att föreslå sådan ändring. Motionen bör
således inte leda till någon åtgärd från riksdagens sida.

Personalpolitik mot alkoholskador

Sven-Gösta Signell m.fl. (s) yrkar i motion A604 en vidareutveckling
av den statliga personalpolitiken i vad avser kampen mot alkoholskador.
Motionärerna pekar på alkoholens roll som olycksfiaktor, faktor
för otrivsel och som social störning på arbetsplatsen. Alkoholen är en
väsentlig orsak till ökad både kort- och långtidssjukskrivning, social
utslagning och för tidig död. Arbetsplatsen har en mycket stor möjlighet
att både tidigt upptäcka och hjälpa människor med missbruksproblem
och att varaktigt stödja och vårda. På en rad arbetsplatser pågår
ett omfattande programarbete men tyvärr har inte alla en genomtänkt
strategi. Statshälsan har byggt upp en omfattande kompetens på området.
Det är enligt motionärerna angeläget att staten som arbetsgivare i
detta avseende går före och anvisar väg för kommuner, landsting och
privat företagsamhet.

1989/90: AU7

Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning om arbetsplatsens 1989/90:AU7
betydelse för att förebygga och stödja anställda med alkoholproblem.

Det är viktigt att detta arbete fortsätter och intensifieras. Därvid bör
uppmärksammas den roll som statens arbetsmiljönämnd (SAN) har i
sammanhanget.

Nämnden har till uppgift att inom statsförvaltningen bl.a. främja
utvecklingen av arbetsmiljöverksamheten, ge ut information och lämna
råd som rör verksamheten samt att vara fackansvarigt organ för
innehållet i den partsgemensamma utbildningen inom arbetsmiljöområdet.
Enligt instruktionen för nämnden skall den arbeta i nära
kontakt med de myndigheter och organisationer — särskilt arbetarskyddsstyrelsen
och stiftelsen Statshälsan — som bedriver verksamhet
inom arbetsmiljöområdet.

Nämnden har 1986 gett ut en skrift, "Att förhindra missbruk och
utslagning. Rekommendationer från SAN". Den är avsedd att vara en
vägledning för de lokala parterna, skyddsorganisationen och företagshälsovården.
1 skriften betonas det ansvar som parterna lokalt har att
praktiskt handlägga dessa frågor inom arbetslivet. Missbruksfrågorna
måste tacklas på samma sätt som andra personal- och arbetsmiljöfrågor.
Detta underlättas om man har en klar policy och handlingsriktlinjer
för dessa frågor. I skriften finns en hänvisning till de SAV-cirkulär
som innehåller regler avseende alkoholmissbruk i statens tjänst. Vidare
finns en beskrivning av hur Statshälsan kan erbjuda hjälp till myndigheternas
arbetsplatser. SAN har uppgett att skriften är avsedd att ge
impulser till hur man aktivt kan arbeta för att förhindra att missbruksproblem
uppstår eller utvecklas i arbetslivet. Den är också ett uttryck
för parternas gemensamma syn och inställning att missbruksfrågorna
måste prioriteras i myndigheternas personalarbete och i den fackliga
verksamheten.

Enligt utskottets mening bör den av SAN utarbetade skriften kunna
utgöra vägledning och inspirationskälla för ett fortsatt aktivt arbete
mot alkoholproblem på arbetsplatsen och detta inte bara på det statliga
avtalsområdet utan också inom kommuner, landsting och privat företagsamhet.
Den policy som skriften ger uttryck för kan därigenom fa
genomslag även på dessa områden. Med hänvisning till detta bör
motionen inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Ökad lön eller minskad arbetstid

Motion A610 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) gäller tjänstetidsklasser i
statlig och kommunal tjänst. Motionärerna föreslår att en arbetstagare i
samband med uppfattning i högre tjänstetidsklass skall kunna välja
mellan ökad lön och minskad arbetstid. Effekten av ett sådant system
skulle för den anställde vara en möjlighet att byta ekonomisk standard
mot livskvalitet. För arbetsgivaren skulle systemet innebära en med
avseende på lönekostnader oförändrad budget för varje anställd. Den

förkortade arbetstiden skulle uppvägas av ett mer effektivt arbete. 1989/90:AU7
Slutligen skulle effekten av ett sådant system innebära en minskning
av ekonomisk överhettning och av inflation. Motionärerna föreslår att
tabeller utarbetas, i vilka de mot lönekiasser svarande arbetstidsförkortningarna
anges.

Arbetstidskommittén har nyligen lagt fram sitt betänkande (SOU
1989:53) Arbetstid och välfärd. Dess uppgift har varit att utreda
konsekvenserna av olika arbetstidsreformer och förändrade arbetstidsmönster.
Den aspekt på frågan som motionärerna tar upp har inte
berörts av kommittén. Frågan är av det slaget att den kan bli föremål
för förhandling mellan avtalsparterna. Utskottet har inhämtat att SAV
i de pågående förhandlingarna verkar för ett slopande av systemet med
löneplaner och tjänstetidsklasser. Mot den nu angivna bakgrunden
avstyrker utskottet bifall till motionen.

Pension och försäkring

I motion A611 av Bo Lundgren m.fl. (m, fp, vpk, mp) behandlas
frågan om pension för dem som haft huvudlärar- eller instituiionsföreståndartjänst.
Dessa tjänster, som var pensionsgrundande, avskaffades
med verkan från den 1 juli 1987. Genom utformningen av pensionsbestämmelserna
på avtalsområdet skulle därmed pension inte utgå utom
i de fall någon innehaft sådan tjänst under de tre första av de sista fem
anställningsåren. Många lärare, som tidigare innehaft tjänst som huvudlärare
eller institutionsföreståndare, har därmed inte fatt någon
pensionsförmån för den ersättning de erhållit.

Motionärerna anser att detta inte är rimligt och att regeringen bör
vidta åtgärder för att eliminera de rättsförluster som enskilda befattningshavare
kan ha lidit.

Den 1 juli 1987 avskaffades huvudlärar- och institutionsföreståndartjänsterna
i gymnasieskolan genom en ändring (1987:709) i skolförordningen.
Ändringen grundades på ett beslut i riksdagen (prop.

1984/85:100, bil. 10 p. B 17, bet. UbU 18, rskr. 272). Motsvarande
tjänster i grundskolan hade avskaffats fem år tidigare. Dessa uppdrag
hade enligt löneavtalet medfört rätt till ersättning i form av uppdragstillägg,
vilka var pensionsgrundande enligt det statliga pensionsavtalet.

Enligt avtalet utgör pensionslönen, mycket förenklat, 65 % av arbetstagarens
lön december månad före avgångsåret. Detta pensionens s.k.
normalbelopp förhöjs genom multiplikation med en särskild faktor,
lönetilläggsfaktorn. Denna påverkas av de pensionsgrundande lönetilläggen
under vart och ett av de tre kalenderår som föregår året före
avgångsåret. Förutsättningen för att en arbetstagare skall ha nytta av
lönetilläggen i pensionshänseende är således att han uppburit inkomsten
under de tre första av de sista fem åren före pensioneringen.

Enligt övergångsbestämmelserna till ändringen i skolförordningen 1989/90:AU7
fick den som den 30 juni 1987 innehade en arvodestjänst som huvudlärare
eller institutionsföreståndare i gymnasieskolan med förordnande
tills vidare behålla arvodestjänsten om högst fem år återstod till dess
innehavaren uppnådde nedre gränsen inom den pensioneringsperiod
som gällde för honom eller henne. Enligt vad utskottet inhämtat
tillkom denna bestämmelse delvis som ett resultat av förhandlingar
med de fackliga organisationerna.

Utskottet konstaterar att det som motionärerna beskriver som rättsförluster
för de enskilda befattningshavarna är en effekt av det statliga
pensionsavtalet som sådant. Pensionsnivån bestäms av den anställdes
inkomst relativt kort före pensionsavgången. Utskottet kan av den
anledningen inte dela motionärernas uppfattning att det är fråga om
rättsförluster. Det är dessutom att märka att staten genom den särskilda
övergångsbestämmelsen i viss mån tillgodosett de berörda befattningshavarnas
intresse. Med hänvisning till det anförda avstyrks bifall till
motion A611.

I motion A607 av Ivar Virgin (m) påtalas en brist i det statliga
förmånssystemet. Den som slutar sin anställning och ansöker om
egenlivränta kort före normal pensionsavgång kan få avsevärt bättre
förmåner än genom den ordinarie pensionen. Motionären begär ett
tillkännagivande till regeringen för att ta bort uppenbara brister i
nuvarande regler.

En motion med likartat innehåll behandlades i 1988/89:AU7. Utskottet
var då av samma uppfattning som motionären beträffande
behovet av att se över det statliga pensionssystemet och konstaterade att
SAV tagit upp frågan i förhandlingar med personalorganisationerna.

Utskottet har inhämtat att arbetsgivarverket nu har lagt fram ett
avtalsförslag enligt vilket den påtalade effekten skulle elimineras. Med
hänvisning till detta bör motion A607 inte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Motionerna A606 av Lars Werner m.fl. (vpk) och A756 av Maria
Leissner (fp) gäller de statliga grupplivförsäkringarna. Motionärerna
anser att även homosexuella sambor bör omfattas av efterlevandeskyddet
i försäkringarna.

Enligt 4 § i avtalet om statens tjänstegrupplivförsäkring (TGL-S)
avses med sambo en ogift man eller kvinna som under äktenskapsliknande
förhållanden bor tillsammans med en ogift arbetstagare eller
före detta arbetstagare av motsatt kön. I förordningarna
(1988:244— 246) om grupplivförsäkring för deltagare i arbetsmarknadsutbildning
m.fl., för doktorander resp. för värnpliktiga m.fl., definieras
sambo-begreppet på samma sätt som i avtalet. Enligt såväl
avtalet som förordningarna har endast sådan sambo förmånstagarrätt.

En motion med motsvarande yrkande behandlades i utskottets betänkande
1988/89:AU7. Motionen avsåg det tidigare gällande reglementet
angående statens grupplivförsäkring. Utskottet konstaterade att reglementet
ersatts av avtalet, TGL-S, och att frågan om ändringar i
avtalet tas upp vid förhandlingar mellan statens arbetsgivarverk och de
statsanställdas huvudorganisationer, om någon av parterna begär det.
Med hänvisning till detta avstyrktes motionen.

I socialförsäkringsutskottets betänkande 1988/89:SfU13 har motsvarande
fråga behandlats såvitt gäller socialförsäkringens efterlevandeskydd.
Utskottet åberopade vad som förekommit i anslutning till
införandet av nya bestämmelser om efterlevandeförmåner i den allmänna
försäkringen (prop. 1987/88:171, SfU29, rskr. 401, SFS
1988:881). En utgångspunkt för avgränsningen av den pensionsberättigade
kretsen hade då varit att det skulle röra sig om en samlevnad med
familjefunktioner och att parterna i och för sig skulle kunna ingå
äktenskap med varandra. Bl.a. mot den bakgrunden föll efterlevande
homosexuella utanför efterlevandepensioneringens tillämpningsområde.
Socialförsäkringsutskottet hade inte haft någon erinran mot den i
propositionen gjorda avgränsningen av den pensionsberättigade personkretsen
och ansåg inte heller nu att det fanns skäl att utvidga kretsen.

Utskottet finner såvitt gäller de tre förordningarna inte anledning att
göra annan bedömning i fråga om homosexuella sambors ställning än
som kommit till uttryck i det nyss angivna betänkandet. Vad gäller
TGL-S tas frågan om ändringar i avtalet, som ovan nämnts, upp på
begäran av avtalspart. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
bifall till motionerna A606 och A756.

Ersättningsfrågor m.m.

Motionerna A612 av Lars Norberg (mp) och A732 av Margit Gennser
(m) avser de statliga nattraktamentena. I den första motionen hemställs
att de generella nattraktamentena återinförs. Med nuvarande system
saknas enligt motionären anledning för den enskilde att hålla nere
övernattningskostnaderna vilket lett till en omotiverat lyxbetonad hotellmiljö
och en kostnadsexplosion på området. 1 den andra motionen
påtalas den låga nivån på nattraktamentet, 55 kr., för den som inte haft
styrkta kostnader. Resultatet har blivit att den anställde väljer dyrare
nattlogi i stället för att nyttja billigare alternativ. Motionären anser att
nivån skall höjas till ett belopp av sådan storleksordning att prismedvetenheten
stärks.

När utskottet förra gången behandlade motioner om nattraktamentets
storlek (1988/89AU7) konstaterades att frågan tagits upp i ett
bredare sammanhang, nämligen inom ramen för utredningen om
reformerad inkomstbeskattning. Ett betänkande av utredningen (SOU
1989:33) föreligger nu. I detta föreslås grundläggande förändringar av
traktamentsersättningarna. Dessa föreslås bli skattepliktiga. Avdrag
skall medges med vissa schablonbelopp. Aven förutsättningarna för
avdrag föreslås ändrade.

1989/90:AU7

Med hänsyn till pågående beredning inom regeringskansliet av bl.a. 1989/90:AU7
nu berörda frågor och till de förhandlingarna som förs mellan regeringen
och berörda parter rörande omläggningen av skattesystemet
saknas enligt utskottets mening för närvarande anledning till någon
åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionerna A612 och
A732.

De statliga bilersättningarna berörs i två motioner, A603 av Birgitta
Hambraeus och Göran Engström (båda c) och A605 av Erik Holmkvist
och Eva Björne (båda m).

I syfte att stimulera samåkning föreslås i den första en höjning av
bilersättningarna för medresande. Ersättningen har ända sedan 1960-talet
utgjort 5 öre per kilometer och medpassagerare. Den andra motionen
avser höjd bilersättning i de fyra nordligaste länen. Beloppen har
sedan lång tid tillbaka legat på samma nivå. Enligt motionärerna bör
de återges den ursprungliga relationen till bensin- och bilkostnaderna.

Frågan om den särskilda bilersättningen i de fyra nordligaste länen
behandlades i betänkandet 1988/89:AU7. Även i den frågan hänvisades
till den då pågående inkomstskatteutredningen. I dess nu föreliggande
betänkande föreslås också såvitt gäller bilersättningar grundläggande
förändringar. Med hänvisning till vad som anförts ovan rörande omläggningen
av skattesystemet avstyrks den nu behandlade motionen
A605. Av samma skäl avstyrks motion A603 rörande bilersättning för
medresande.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande den allmänna inriktningen av den statliga personalpolitiken att

riksdagen avslår motionerna 1988/89:A285 yrkande 4,

1988/89:A602 och 1988/89:A608,

res. I (m)
res. 2 (fp)
res. 3 (vpk)

2. beträffande meritvärdet av värnpliktstjänstgöring
att riksdagen avslår motion 1988/89:A601,

res. 4 (c)

3. beträffande statlig personalpolitik mot alkoholskador
att riksdagen avlår motion 1988/89:A604,

4. beträffande ökad lön eller minskad arbetstid
att riksdagen avslår motion 1988/89:A610,

res. 5 (mp)

5. beträffande pension för huvudlärare och institutionsföreståndare att

riksdagen avslår motion 1988/89:A611,

res. 6 (mp)

6. beträffande egenlivränta

att riksdagen avslår motion 1988/89:A607,

7. beträffande de statliga grupplivförsäkringarna

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:A606 och 1988/89:A756,

res. 7 (vpk, mp)

8. beträffande nattraktamenten

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:A612 och 1988/89:A732,

res. S (m, fp, c)
res. 9 (mp)

9. beträffande bilersättning i de fyra nordligaste länen
att riksdagen avslår motion 1988/89:A605,

res. 10 (m)

10. beträffande bilersättning för medresande
att riksdagen avslår motion 1988/89:A603.

res. 11 (m, fp, c)

Stockholm den 24 oktober 1989
På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars Ulander

Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Kjell Nilsson (s),
Börje Hörnlund (c), Anders G Högmark (m), Gustav Persson (s), Sten
Östlund (s), Bo Nilsson (s), Mona Saint Cyr (m). Charlotte Branting
(fp), Kersti Johansson (c), Karl-Erik Persson (vpk), Monica Öhman
(s). Eivor Husing (s), Erik Holmkvist (m), Gunilla Andersson (s) och
Karin Thomé (mp).

Reservationer

1. Den allmänna inriktningen av den statliga
personalpolitiken (mom. 1)

Anders G Högmark, Mona Saint Cyr och Erik Holmkvist (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med "Med
anledning" och på s. 5 slutar med "riksdagens åtgärd" bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser i likhet med motion A285 (m) att staten i sin
egenskap av arbetsgivare måste se till att anställnings- och löneformerna
är sådana att tillgången på kompetent personal tryggas. Ytterligare
ansträngningar måste göras för att statliga anställningar skall bli attraktiva.
Det räcker inte med att kunna konkurrera lönemässigt. Staten
måste också utveckla sin roll som arbetsgivare och arbetsledare så att
personalen kan erbjudas arbets- och utvecklingsmöjligheter som är
jämförbara med förhållandena i framgångsrika privata företag.

1989/90: AU7

Med hänvisning till vad utskottet anfört tillstyrks motion A285. 1989/90:AU7
Motion A602 (fp) får i huvudsak anses tillgodosedd med det ovan
anförda och påkallar därför inte någon särskild åtgärd från riksdagens
sida. Yrkandena i motion A608 (vpk) har helt andra utgångspunkter
som utskottet inte kan ställa sig bakom.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande den allmänna inriktningen av den statliga personalpolitiken att

riksdagen med bifall till motion 1988/89:A285 yrkande 4
samt med avslag på motionerna 1988/89:A602 och 1988/89:A608
som sin mening ger regeringen tillkänna vad utskottet anfört.

2. Den allmänna inriktningen av den statliga
personalpolitiken (mom. 1)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med "Med
anledning" och på s. 5 slutar med "riksdagens åtgärd" bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser — i likhet med folkpartimotionen A602 med motivering
i motion Fi501 — att ett övergripande mål för den statliga
personalpolitiken är att kunna rekrytera och behålla bra arbetskraft.

Det är nämligen i mycket hög grad de anställdas motivation och
kompetens som är avgörande för kvalitet, service och effektivitet inom
den offentliga sektorn. Lönesystemet måste bli mer flexibelt och faktorer
som den anställdes befogenheter, ansvar, relationer till chefer osv.
måste uppmärksammas. En decentralisering och delegering är nödvändig.
Staten som arbetsgivare har mycket att lära av de enskilda alternativen.
Belöningssystem, som är öppna och kända, måste användas
mera. Ett förtroendefullt samarbete krävs mellan politiker, personal
och fack. Dock är det politikerna som är ytterst ansvariga för den
offentliga verksamheten.

Med hänvisning till det anförda tillstyrks motion A602. Motion
A285 (m) får samtidigt anses tillgodosedd med detta ställningstagande
och bör därför inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Motion A608 (vpk) har helt andra utgångspunkter som utskottet inte
kan ställa sig bakom.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande den allmänna inriktningen av den statliga personalpolitiken att

riksdagen med bifall till motion 1988/89:A602 samt med
avslag på motionerna 1988/89:A285 yrkande 4 och 1988/89:A608
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Den allmänna inriktningen av den statliga
personalpolitiken (mom. 1)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med "Med
anledning" och på s. 5 slutar med "riksdagens åtgärd" bort ha följande
lydelse:

Samhället präglas alltmer av orättvisa förhållanden. På arbetslivets
område har SAFs syn på bl.a. chefsrollen kommit att i ökad utsträckning
påverka även förhållandena inom den offentliga sektorn. Cheferna
och andra "duktiga" medarbetare uppvärderas. Det här går ut över
de vanliga arbetarna som lar mycket måttliga löneökningar medan
cheferna får sagolika lönelyft. Den utvecklingen måste stoppas. I stället
skall arbetarrörelsens klassiska jämlikhetsideal och rättvisekrav vara
ledstjärnan för lönepolitiken. Man måste också minska de stora utbildningsklyftorna
genom att satsa på dem som har kortast utbildning. De
fackliga organisationernas ställning bör stärkas. Nya arbetsorganisationsformer
måste växa fram men det får inte vara som nu att de
"självstyrande grupperna" i praktiken är hårt centralt styrda. Den
lokala fackliga organisationens godkännande skall vara en förutsättning
för att få införa nya arbetsorganisationsformer.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion A608
(vpk). Utskottet kan inte ställa sig bakom motionerna A285 (m) och
A602 (fp), varför de avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande den allmänna inriktningen av den statliga personalpolitiken att

riksdagen med bifall till motion 1988/89:A608 samt med
avslag på motionerna 1988/89:A285 yrkande 4 och 1988/89:A602
som sin mening ger regeringen tillkänna vad utskottet anfört.

4. Meritvärdet av värnpliktstjänstgöring (mom. 2)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med "Utskottet
behandlade" och slutar med "riksdagens sida" bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion A601 (c) att värnplikten
— som innebär en samhällstjänst — bör få ett meritvärde likvärdigt
med annan anställning. Denna princip skall också gälla vid uppsägning
på grund av arbetsbrist. Regeringen bör sålunda återkomma till
riksdagen med lagförslag som tillgodoser principen om lika meritvärde
för värnpliktstjänstgöring.

Vad utskottet anfört med anledning av motion A601 bör ges regeringen
till känna.

1989/90:

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande meritvärdet av värnpliktstjänstgöring
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A601 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Ökad lön eller minskad arbetstid (mom. 4)

Karin Thomé (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med "Arbetstidskommittén
har" och slutar med "till motionen" bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att det förslag som framförs i motion A610 (mp) har
stora förtjänster. Genom möjligheten att byta ut den ökade lön som
följer av uppflyttning i tjänstetidsklass mot förkortning av arbetstiden
kan arbetstagaren själv fa välja mellan högre ekonomisk standard och
livskvalitet. Systemet skulle vara till fördel för arbetsgivaren i ekonomiskt
hänseende — den förkortade arbetstiden uppvägs av att den
äldre och mer erfarne personen utför ett effektivare arbete. Det skulle
också komma hela samhället till gagn genom att det skulle få en
dämpande effekt på samhällsekonomin och utgöra ett vapen mot
arbetslöshet. Åtgärder bör vidtas för det praktiska genomförandet av en
sådan reform.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion A610
vari yrkas 1. att riksdagen begär att regeringen utarbetar tabeller, i
vilka de mot löneklasser svarande arbetstidsförkortningarna anges samt

2. att riksdagen uttalar sig för att avtalsförhandlingarnas parter inför
den ovan beskrivna valfriheten.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande ökad lön eller minskad arbetstid
att riksdagen med bifall till motion 1988/1989:A610 ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

6. Pension för huvudlärare och
institutionsföreståndare (mom. 5)

Karin Thomé (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Utskottet
konstaterar" och slutar med "motion A611" bort ha följande
lydelse:

Utskottet instämmer i den uppfattning som framförs i motion A611
(m, fp, vpk, mp) att det inte är rimligt att många lärare som tidigare
haft tjänst som huvudlärare eller institutionsföreståndare blir helt utan
pensionsförmåner för den ersättning som de erhållit för detta arbete.
Reglerna på området får otillfredsställande effekter. Utskottet anser
därför att regeringen bör vidta åtgärder för att eliminera de rättsförluster
som enskilda befattningshavare kan ha lidit.

1989/90:AU7

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande pension för huvudlärare och institutionsföreståndare att

riksdagen med bifall till motion 1988/89:A611 som sin mening
ger riksdagen till känna vad utskottet anfört.

7. De statliga grupplivförsäkringarna (mom. 7)

Karl-Erik Persson (vpk) och Karin Thomé (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med "Utskottet
finner" och slutar med "och A756" bort ha följande lydelse:

Lagar och avtal som diskriminerar homosexuella efterlevande sambor
bör ändras. De statliga grupplivförsäkringarna ger idag inte sådana
sambor något efterlevandeskydd. De bör därför utvidgas i detta hänseende.
Utskottet tillstyrker motionerna A606 (vpk) och A756 (fp).
Riksdagen bör sålunda hos regeringen begära förslag om att ändra de i
den förstnämnda motionen nämnda grupplivförsäkringarna och som
som mening ge regeringen tillkänna att homosexuella sambor även bör
omfattas av efterlevandeskyddet i statens grupplivförsäkring.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande de statliga grupplivförsäkringarna
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:A606 och
1988/1989:A756 ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Nattraktamenten (mom. 8)

Elver Jonsson (fp), Börje Hörnlund (c), Anders G Högmark (m),
Mona Saint Cyr (m), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c) och
Erik Holmkvist (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med "Med
hänsyn" och slutar med "och A732" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i detta sammanhang, i likhet med motion A732 (m),
framhålla vikten av att staten som arbetsgivare håller nere kostnaderna
för personalens övernattningar genom att i kommande avtal utforma
regler för bl.a. nattraktamentena på ett sätt som stimulerar till sådana
övernattningsalternativ som medför lägre kostnader. Ett sätt att minska
övernattningskostnaderna är att justera nattraktamentet på 55 kr. med
hänsyn till penningvärdeförsämringen. Många skulle då ordna annat
nattlogi än det allt dyrare hotellalternativet. Oavsett vad utredningen
om reformerad inkomstbeskattning föreslagit i fråga om traktamenten
och oavsett vad detta leder fram till i skattehänseende anser utskottet
att ovanstående utgångspunkter bör uppmärksammas av staten i sin
egenskap av arbetsgivare. Riksdagen bör därför hos regeringen begära
att nattraktamentena för tjänsteresor i offentlig tjänst höjs. Motion
A732 tillstyrks således av utskottet. Motion A612 (mp) är därmed i
huvudsak tillgodosedd och bör därför inte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

1989/90: AU7

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande nattraktamenten
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A732 samt med
avslag på motion 1988/89.A612 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

9. Nattraktamenten (mom. 8)

Karin Thomé (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med "Med
hänsyn" och slutar med "och A732" bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförts i motion A612 (mp). Sedan
det generella nattraktamentet avskaffades har det skett en våldsam
ökning av övernattningskostnaderna vid tjänsteresor. Den enskilde
saknar helt anledning att hålla nere kostnaderna vilket i sin tur leder
till att hotellägarna konkurrerar om de tjänsteresande inte med låg
kostnad utan med hög service. Oavsett vad som må bli resultatet av det
nyligen framlagda förslaget om ändrade skatteregler för traktamenten
anser utskottet att riksdagen med bifall till motion A612 bör besluta att
av regeringen begära förslag till återinförande av generella nattraktamenten.
Motion A732 (m) får därmed anses i huvudsak tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande nattraktamenten

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A612 samt med
avslag på motion 1988/89:A732 ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

10. Bilersättning i de fyra nordligaste länen (mom. 9)

Anders G Högmark, Mona Saint Cyr och Erik Holmkvist (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med "Frågan
om" och slutar med "för medresande" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motion A605 (m) att den extra bilersättningen
i de fyra nordligaste länen är alltför låg. Med hänsyn till dels
de faktorer den har till uppgift att kompensera, dels den allmänna
prisutvecklingen är det angeläget att justering sker. Riksdagen bör
därför hos regeringen begära att ersättningen höjs. Detta bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande bilersättning i de fyra nordligaste länen

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A605 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1989/90:AU7

11. Bilersättning för medresande (mom. 10)

1989/90: AU7

Elver Jonsson (fp), Börje Hörnlund (c), Anders G Högmark (m),
Mona Saint Cyr (m), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c) och
Erik Holmkvist (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med "Frågan
om" och slutar med "för medresande" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det av miljöskäl vara angeläget att genom olika
åtgärder stimulera samåkning. Den ersättning som betalas i dag, 5 öre
per kilometer och passagerare, är för låg för att fylla den funktionen.
Ersättningen bör höjas till en sådan nivå att detta intresse tillgodoses.
Detta bör påpekas för arbetsgivarverket. Utskottet tillstyrker således
motion A603 (c).

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande bilersättning för medresande
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A603 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Bilersättning för medresande (mom. 10)

Karin Thomé (mp) anför:

Jag instämmer i syftet med motion 1988/89:A603. Företeelsen att
massor med bilar färdas med endast en person i bilen är förvisso ett
uttryck för kvalificerat miljö- och resursslöseri. Det är väl motiverat att
införa ett ökat incitament till samåkning vid tjänsteresor, i synnerhet
som den nuvarande femöringen varit oförändrad sedan 1960-talet.
Femton öre per kilometer vore en mot dagens penningvärde mer
passande ersättning.

Samtidigt menar jag emellertid att den enskildes fördel att använda
egen bil i tjänsten bör minskas genom att sänka grundersättningen, så
att det blir mindre lönsamt att använda bil i tjänsten. Därför har jag
inte kunnat ansluta mig till reservation 11 trots att jag anser att
ersättningen för medresande bör ökas.

iåiäfe