Arbetsmarknadsutskottets

betänkande

1989/90: AU4

Styrelserepresentation för privatanställda

Sammanfattning

I betänkandet behandlas motionsförslag från föregående riksmöte om
ändringar i lagen om styrelserepresentation för privatanställda. Förslagen
gäller bl.a. de anställdas representation i styrelserna och hur
arbetet där skall bedrivas samt skadeståndsfrågor.

Utskottet avstyrker samtliga motioner. Till betänkandet har fogats
åtta reservationer och två särskilda yttranden.

Motionerna

1988/89:A735 av Birger Schlaug och Anna Horn af Rantzien (båda
mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som framförts i motionen om mindre organisationers rätt till
suppleantplatser i styrelser.

1988/89:A739 av Charlotte Branting m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen beslutar att 6 § 1 och 2 st. lagen om styrelserepresentation
för de privatanställda får följande lydelse: "Beslut om inrättande
av styrelserepresentation för de anställda fattas av lokal arbetstagarorganisation,
som är bunden av kollektivavtal i förhållande till
företaget och företräder minst hälften av de anställda vid företaget eller
av flera sådana arbetstagarorganisationer som tillsammans har denna
omfattning. Rör beslutet moderföretag, fattas det av lokal arbetstagarorganisation
som är bunden av kollektivavtal i förhållande till företag
inom koncernen och företräder mer än hälften av koncernens anställda,
eller av flera sådana organisationer som tillsammans har denna
omfattning.",

4. att riksdagen beslutar att 9 § l st. lagen om styrelserepresentation
för de privatanställda får följande lydelse: "Arbetstagarrepresentanterna
skall utses bland de anställda vid företaget eller, i fråga om moderföretag,
inom koncernen.",

5. att riksdagen beslutar att 8 § 2 st. sista meningen lagen om
styrelserepresentation för de privatanställda får följande lydelse: "Om
andra sådana organisationer företräder mer än en tjugondel av de
kollektivavtalsbundna arbetstagarna, får dock de som företräder det
största antalet arbetstagare av dessa organisationer utse vardera en
suppleant.".

1989/90

AU4

1 Riksdagen 1988189.18sami. Nr 4

6. att riksdagen beslutar att följande mening läggs till sist i 8 § 3 st.
lagen om styrelserepresentation för de privatanställda: "Om andra
sådana organisationer företräder mer än en tjugondel av de kollektivavtalsbundna
arbetstagarna, får dock de som företräder det största
antalet arbetstagare av dessa organisationer utse vardera en suppleant.",

8. att riksdagen beslutar att 14 § 2 st. lagen om styrelserepresentation
för de privatanställda får följande lydelse: "Är ett företags verksamhet
av sådan natur eller har sådant ändamål som avses i 2 § lagen
(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, får arbetstagarrepresentanterna
inte delta i behandling av fråga som rör verksamhetens mål
och inriktning.",

10. att riksdagen beslutar att 15 § lagen om styrelserepresentation för
de privatanställda får följande lydelse: "En arbetsgivare eller en arbetstagarorganisation
som bryter mot denna lag, arbetsgivarorganisation
genom att förhindra de anställda sin rätt till styrelserepresentation,
skall betala ersättning för den skada som uppkommer. Skadeståndet
kan avse både ersättning för den förlust som uppkommer och ersättning
för den kränkning som lagbrottet innebär. Om det är skäligt kan
skadeståndet sättas ned eller bortfalla helt. En arbetstagarorganisation
kan dock inte med stöd av denna lag kräva skadestånd av annan
arbetstagarorganisation.",

1988/89:A753 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om lagen om styrelserepresentation för de privatanställda,

18. att riksdagen beslutar att upphäva 13 § 1 st. lagen om styrelserepresentation
för de privatanställda, beträffande deltagande i beredningsorgan,

19. att riksdagen beslutar att ändra 6 § 1 st. lagen om

styrelserepresentation för de privatanställda så att beslut om inrättande
av styrelserepresentation för de anställda endast kan fettas av lokal
arbetstagarorganisation eller lokala arbetstagarorganisationer som företräder
minst hälften av de anställda, samt att motsvarande ändring
införes i stycke 2,

20. att riksdagen beslutar att ändra 9 § 1 st. lagen om styrelserepresentation
för de privatanställda så att arbetstagarrepresentanterna skall
utses bland de anställda vid företaget eller, i fråga om moderföretag
inom koncernen,

21. att riksdagen beslutar att 14 § 2 st. lagen om styrelserepresentation
för de privatanställda skall ha följande lydelse: "Om ett
företags verksamhet är av sådan natur eller har sådant ändamål som
avses i 2 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, får
arbetstagarrepresentanterna inte delta i behandlingen av en fråga som
gäller verksamhetens mål och inriktning",

22. att riksdagen beslutar att upphäva 15 § lagen om styrelserepresentation
för de privatanställda, med hänvisning till vad som i motionen
anförs om skadestånd.

1989/90: AU4

Utskottet

1989/90: AU4

Inledning

Den på hösten 1987 antagna lagen (1987:1245) om styrelserepresentation
för de privatanställda ersatte två lagar i samma ämne från år
1976, vilka i sin tur var en ersättning för en motsvarande lagstiftning
från år 1972. Den nya lagen innebar förändringar i bl.a. följande
avseenden:

Tidigare gällde att en facklig organisation måste företräda mer än
hälften av de anställda på arbetsplatsen för att få rätt till styrelserepresentation.
Denna regel slopades. Representationsrätten som omfattar
två ledamöter och två suppleanter i styrelsen utökades med ytterligare
en ledamot och en suppleant när det gäller stora företag (minst 1 000
anställda) som driver verksamhet inom skilda branscher. Vidare infördes
en rätt för arbetstagarna att vara representerade vid arbetet i
styrelsernas beredningsorgan. Denna rätt fanns tidigare bara för anställda
i bankinstitut och försäkringsbolag.

I anslutning till den nya lagens jävsbestämmelser föreskrevs att
arbetstagarna inte skulle fä delta i styrelsens beslut om verksamhetens
mål och inriktning men väl i behandlingen av sådana frågor. Slutligen
infördes bestämmelser om skadestånd om arbetsgivarna eller arbetstagarorganisationerna
bryter mot lagen. Den tidigare lagstiftningen saknade
helt sanktionsbestämmelser.

Samtidigt med den nya lagen gjordes ändringar i bl.a. aktiebolagslagen,
varigenom festslogs att personligt betalningsansvar för
styrelseledamöter gäller oavsett om de utsetts på bolagsstämman eller
har sitt mandat från arbetstagarna.

Förra hösten behandlade utskottet i betänkandet 1988/89:AU6 motionsyrkanden
om att lagen om styrelserepresentation skulle ändras i
flera avseenden. Det är yrkanden av motsvarande slag som återkommer
i de nu föreliggande motionerna från allmänna motionstiden i
januari i år.

Lagens allmänna inriktning

Sonja Rembo m.fl. (m) anför i motion A753 bl.a. att den socialdemokratiska
politiken innebär ständigt utvidgade rättigheter för de anställdas
organisationer, vilka är starkt centraliserade. Dessa har därmed fått
möjligheter att sammanställa information som ger dem en unik position
i fråga om kännedom om samtliga företags interna angelägenheter.
Detta innebär samtidigt att de kan samla in och sammanställa
information av en omfattning som inte ens statsmakterna har tillgång
till.

1* Riksdagen 1988189.18sami. Nr 4

Vidare framhålls att det inte går att bortse från det motsatsförhållande
som råder mellan å ena sidan de äckliga organisationernas strävan
att medverka i beslutsfattande på alla nivåer och i alla sammanhang
inom företagen och å andra sidan nödvändigheten av att organisationerna
agerar som representanter för de anställda, även i situationer då
de anställdas intressen kan vara i konflikt med ägar- och företagsledningsrollen.
Denna konflikt blir alltmer uttalad efter hand som de
fackliga organisationerna via löntagarfonder och AP-fonder kommer
att utöva ett mer direkt ägarinflytande i företagen och på kapitalmarknaden.
Motionärerna föreslår mot denna bakgrund ett tillkännagivande
till regeringen om lagens allmänna inriktning.

Utskottet kan liksom tidigare inte ansluta till motionärernas negativa
syn på arbetstagarnas styrelserepresentation och anser att riksdagen
inte skall göra ett uttalande till regeringen med det begärda innehållet.
Motion A753 avstyrks därmed i den aktuella delen.

De anställdas rätt till styrelserepresentation

Det är den lokala fackliga organisationen som bestämmer om de
anställda skall vara representerade i ett företags styrelse. Bestämmanderätten
förutsatte tidigare att organisationen företrädde mer än hälften
av de anställda vid företaget. Denna regel om facklig representativitet slopades
när den nya lagen antogs. Däremot behölls kravet att den
fackliga organisationen skall ha kollektivavtal med företaget.

I motionerna A739 av Charlotte Branting m.fl. (fp) och A753 av
Sonja Rembo m.fl. (m) föreslås att den tidigare regeln om representativitet
skall återinföras.

För den nya ordningen talar bl.a. att den stämmer överens med
andra arbetsrättsliga lagar. 1 dem har man inte något krav på den
fackliga organisationsgraden bland ett företags anställda. Utskottet har
därför tidigare avvisat yrkanden om att man skall återgå till den förut
gällande regeln att minst hälften av ett företags anställda skall vara
anslutna till den lokala fackliga organisationen för att denna skall
kunna utöva sin lagliga rätt till representation i företagsstyrelsen.
Utskottet har samma inställning i dag, varför de här aktuella motionerna
avstyrks i tillämpliga delar.

När det gäller val av arbetstagarrepresentanter gäller som huvudregel
att dessa skall utses bland de anställda vid företaget eller inom koncernen.
Regeln är dock inte ovillkorlig, utan även annan person kan
anlitas.

I motionerna A739 av Charlotte Branting m.fl. (fp) och A753 av
Sonja Rembo m.fl. (m) yrkas att arbetstagarrepresentanterna undantagslöst
skall utses bland de anställda.

1989/90: AU4

Ett företags anställda bör ha möjlighet att uppdra åt en utomstående
person, t.ex. en lokal ombudsman, att representera dem i företagets
styrelse, när det är motiverat av särskilda omständigheter. Denna
möjlighet är självfallet avsedd att anlitas endast undantagsvis. Utskottet
anser således att det är olämpligt med en ovillkorlig regel av det slag
motionärerna förordar. Följaktligen avstyrks deras yrkanden på denna
punkt.

Om det på ett företag finns två eller flera fackliga organisationer
med kollektivavtal gäller att om mer än fyra femtedelar av de kollektivavtalsbundna
arbetstagarna tillhör en av organisationerna, får den
organisationen utse samtliga arbetstagarrepresentanter i styrelsen. Om
en annan organisation företräder minst en tjugondel av de kollektivavtalsbundna
arbetstagarna, får dock en sådan minoritetsorganisation utse
en av suppleanterna.

I motion A739 av Charlotte Branting m.fl. (fp) framhålls att många
mindre organisationer med den angivna regeln kan komma att stå
utan styrelserepresentation. Detta är olyckligt, eftersom även sådana
organisationer kan företräda ett betydande antal arbetstagare inom
företaget. De bör därför i möjligaste mån ges platser i styrelsen. Om
det finns mer än en organisation som företräder minst en tjugondel av
de kollektivavtalsbundna bör de största av dessa organisationer utse
vardera en suppleant. Motionärerna yrkar på dessa skäl att 8 § andra
och tredje styckena i lagen skall ändras. Även i motion A735 av Birger
Schlaug och Anna Horn af Rantzien (båda mp) framställs yrkande om
vidgad representation för minoritetsorganisationer.

Utskottet har de båda senaste åren avvisat liknande yrkanden. Några
nya skäl för en regeländring har inte tillkommit. Det bör understrykas
att om det på en arbetsplats finns två eller flera kollektivavtalsbärande
organisationer är det enligt lagen i första hand organisationernas sak
att inbördes komma överens hur de skall vara representerade i företagsstyrelsen.
De ovan redovisade lagreglerna skall endast tillämpas för
det fall organisationerna inte kan enas. Med det anförda avstyrks de
föreliggande motionsyrkandena.

Beredningsorgan

Enligt lagen har en av arbetstagarrepresentanterna i styrelsen rätt att
närvara och delta i beredningsorgan bestående av styrelseledamöter
eller befattningshavare i företaget, om det gäller ett ärende som senare
skall avgöras av styrelsen.

I motion A753 av Sonja Rembo m.fl. (m) anförs att de anställdas
representanter inte bör ha en ovillkorlig rätt till sådan medverkan med
hänsyn till sekretesskraven.

Enligt utskottets mening ökar förutsättningarna för att styrelseärendena
blir allsidigt belysta och effektivt handlagda om arbetstagarna får
tillfälle att delta i beredningsarbetet. Utskottet har alltså en annan
uppfattning än motionärerna i denna fråga och avstyrker deras yrkande.

1989/90: AU4

Verksamhetens mål och inriktning

1989/90: AU4

Vid tillkomsten av lagen om styrelserepresentation diskuterades om
man från tillämpningen skulle göra motsvarande undantag som i lagen
om medbestämmande i arbetslivet (MBL). Från MBL undantas nämligen
enligt 2 § verksamheter som får sin inriktning och sina mål
bestämda i särskilda demokratiska former samt verksamheter som är
av opinionsbildande eller ideell natur. Exempel på sådana verksamheter
är fackliga, politiska och religiösa organisationer liksom företag
inom press, radio och TV. I företag och sammanslutningar av dessa
slag anses arbetstagarinflytandet inte få sträcka sig till verksamhetens
mål och inriktning. Lagstiftaren har menat att arbetstagarnas intresse
av inflytande bör stå tillbaka för de andra intressen som gör sig
gällande i dessa fåll.

Enligt styrelserepresentationslagen gäller att arbetstagarrepresentanterna
i styrelsen för sådana företag som avses i 2 § MBL inte får delta i
styrelsens beslut i en fråga som rör verksamhetens mål och inriktning.
Däremot har de rätt att delta i den behandling av frågan som föregår
beslutet.

Mot denna ordning vänder sig Charlotte Branting m.fl. (fp) i motion
A739 och Sonja Rembo m.fl. (m) i motion A753. De anser att
arbetstagarrepresentanterna inte bör ha rätt att delta i behandlingen av
frågor som gäller mål och inriktning i dessa fell. I motion A739 anförs
vidare att möjligheten att delta i behandlingen kan ses som ett kringgående
av de regler som i övrigt gäller på det arbetsrätts!iga området.

Utskottet har tidigare år framhållit att den kritiserade regeln inte
begränsar de berörda företagens möjligheter att fritt besluta i frågor
som rör verksamhetens mål och inriktning men att det bör vara till
gagn om styrelsen på ett tidigt stadium får del även av arbetstagarnas
synpunkter. Utskottet vidhåller denna ståndpunkt och avstyrker därför
de aktuella motionsyrkandena.

Skadestånd

Enligt lagens bestämmelser om skadestånd (15 §) kan en arbetsgivare
eller en arbetstagarorganisation som bryter mot lagen åläggas att betala
ekonomiskt och allmänt skadestånd. Som inledningsvis nämnts fanns
inte någon motsvarighet till sådana sanktioner i den tidigare lagstiftningen
om styrelserepresentation.

I motion A753 anser Sonja Rembo m.fl. (m) att de nya skadeståndsreglerna
är olyckliga med hänsyn till att det finns ett behov av en
allmän översyn av de ideella skadestånden i den arbetsrättsliga lagstiftningen.
Motionärerna yrkar att riksdagen skall upphäva den aktuella
lagbestämmelsen.

Charlotte Branting m.fl. (fp) anför i motion A739 att den vittgående
skadeståndsskyldigheten kan leda för långt. Även små misstag kan leda
till ansenliga skadestånd, vilket kan innebära stora problem för de
mindre företagen. Endast i de Call ett företag vägrar de anställda
styrelserepresentation bör därför skadeståndsskyldighet gälla. Motionärerna
yrkar att skadeståndsbestämmelsen skall ändras i enlighet med
det anförda.

Styrelserepresentationslagens bestämmelser om skadestånd har utformats
efter mönster av skadeståndsbestämmelserna i annan arbetsrättslig
lagstiftning. Detta innebär bl.a. att om det är skäligt kan skadeståndet
sättas ned eller helt falla bort. Utskottet kan för sin del inte finna
anledning att ändra lagen i denna del, varför de nu redovisade
motionsyrkandena avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande lagens allmänna inriktning

att riksdagen avslår motion 1988/89:A753 yrkande 17,

2. beträffande facklig representativitet

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:A739 yrkande 3 och
1988/89:A753 yrkande 19,

3. beträffande val av arbetstagarrepresentanter

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:A739 yrkande 4 och
1988/89:A753 yrkande 20,

4. beträffande minoritetsorganisationer

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:A735 och 1988/89:A739
yrkandena 5 och 6,

5. beträffande beredningsorgan

att riksdagen avslår motion 1988/89:A753 yrkande 18,

6. beträffande verksamhetens mål och inriktning

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:A739 yrkande 8 och
1988/89:A753 yrkande 21,

7. beträffande skadestånd

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:A739 yrkande 10 och
1988/89:A753 yrkande 22.

Stockholm den 15 september 1989
På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars Ulander

1989/90: AU4

Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m).
Börje Hörnlund (c), Lahja Exner (s), Anders G Högmark (m). Gustav
Persson (s), Sten Östlund (s), Bo Nilsson (s), Mona Saint Cyr (m),
Kersti Johansson (c), Anna Horn af Rantzien (mp), Mona Sahlin (s),
Eivor Husing (s), Karl-Erik Persson (vpk) och Gunilla Andersson (s).

Reservationer

1. Lagens allmänna inriktning (mom. 1)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med "Utskottet
kan" och slutar med "aktuella delen" bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion A753 (m) har den socialdemokratiska
politiken inneburit att de anställdas organisationer har fått ständigt
utvidgade rättigheter. Dessa starkt centraliserade organisationer har
därmed kommit att erhålla möjligheter till information av en omfattning
som inte ens statsmakterna har tillgång till.

Det finns vidare anledning att lästa uppmärksamheten på det motsatsförhållande
som råder mellan å ena sidan de fackliga organisationernas
strävan att medverka i beslutsfattande på alla nivåer och i alla
sammanhang inom företagen och å andra sidan nödvändigheten av att
organisationerna agerar som representanter för de anställda även i
situationer då de anställdas intressen kan vara i konflikt med ägar- och
företagsledningsrollen.

Det sagda innebär att den aktuella lagstiftningen bör bli föremål för
en genomgripande utvärdering. Utgångspunkten för det arbetet bör
vara att det skall råda en rimlig balans och ömsesidigt förtroende
mellan parterna.

Vad utskottet med tillstyrkan av motion A753 i aktuell del anfört
bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande lagens allmänna inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A753 yrkande 17
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1989/90: AU4

2. Facklig representativitet (mom. 2)

1989/90: AU4

Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Börje Hörnlund (c), Anders G
Högmark (m), Mona Saint Cyr (m) och Kersti Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med "För
den" och slutar med "tillämpliga delar" bort ha följande lydelse:

Såsom anförs i motionerna A739 (fp) och A753 (m) bör arbetstagarföreträdarna
vara representativa för de anställda vid företaget. I de fall
där endast en ringa del av de anställda är organiserade kommer de nu
gällande reglerna att innebära att styrelserepresentationen saknar förankring
hos företagets anställda. Utskottet tillstyrker därför motionernas
yrkande om att den tidigare regeln att åtminstone hälften av de
anställda skall vara fackligt anslutna återinförs enligt nedan angivet
lagförslag.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande facklig representativitet
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:A739 yrkande 3
och 1988/89:A753 yrkande 19 antar följande

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1987:1245) om
styrelserepresentation för de privatanställda

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1987:1245) skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Beslut att inrätta styrelserepresentation
för de anställda fattas av
en lokal arbetstagarorganisation,
som är bunden av kollektivavtal i
förhållande till företaget.

Om beslutet rör moderföretag,
fattas det av en lokal arbetstagarorganisation
som är bunden av
kollektivavtal i förhållande till ett
företag inom koncernen.

Föreslagen lydelse

Beslut att inrätta styrelserepresentation
för de anställda fattas av
en lokal arbetstagarorganisation,
som är bunden av kollektivavtal i
förhållande till företaget och företräder
minst hälften av de anställda
vid företaget eller av flera sådana
arbetstagarorganisationer som tillsammans
har denna omfattning.

Om beslutet rör moderföretag,
fattas det av en lokal arbetstagarorganisation
som är bunden av
kollektivavtal i förhållande till ett
företag inom koncernen och företräder
mer än hälften av koncernens
anställda, eller av flera sådana
organisationer som tillsammans
har denna omfattning.

Företagets styrelse skall skriftligen underrättas om beslut att inrätta
styrelserepresentation för de anställda. I 10 § andra stycket finns
bestämmelser om när arbetstagarledamöter eller suppleanter (arbetstagarrepresentanter)
får tillträda sina uppdrag.

Denna lag träder i kraft den l januari 1990.

3. Val av arbetstagarrepresentanter (mom. 3)

Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m). Börje Hörnlund (c). Anders G
Högmark (m), Mona Saint Cyr (m) och Kersti Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med "Ett
företags" och slutar med "denna punkt" bort ha följande lydelse:

Den som företräder de anställda måste ha en stark förankring i
företaget och god kännedom om hur företaget fungerar. Detta är
endast möjligt att uppnå om företrädaren är anställd i företaget.
Dessutom blir information eller åsikter som skall spegla de anställdas
uppfattning övertygande endast om motparten har förtroende för att
detta är de anställdas uppfattning. Utskottet föreslår därför i likhet
med motionärerna att lagtexten ändras så att den kräver att arbetstagarrepresentanterna
undantagslöst skall vara anställda inom företaget.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande val av arbetstagarrepresentanter
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:A739 yrkande 4
och 1988/89:A753 yrkande 20 antar följande

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1987:1245) om
styrelserepresentation för de privatanställda

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1987:1245) skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §

Arbetstagarrepresentanterna Arbetstagarrepresentanterna

bör utses bland de anställda vid skall utses bland de anställda vid
företaget eller, i fråga om moder- företaget eller, i fråga om moderföretag,
inom koncernen. företag, inom koncernen.

Till arbetstagarrepresentant får inte utan särskilt tillstånd av nämnden
för styrelserepresentationsfrågor utses den som är arbetstagarrepresentant
i ett annat företags styrelse. Detta gäller inte, om företaget går
med på något annat eiler om de ingår i samma koncern.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

1989/90: AU4

4. Minoritetsorganisationer (mom. 4)

1989/90: AU4

Elver Jonsson (fp), Börje Hörnlund (c), Kersti Johansson (c) och
Anna Horn af Rantzien (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med "Utskottet
har" och slutar med "föreliggande motionsyrkandena" bort ha
följande lydelse:

Som framhålls i motionerna A735 (mp) och A739 (fp) kan genom
den nu gällande ordningen många mindre organisationer komma att
stå utan styrelserepresentation. Enligt utskottets uppfattning är detta
olyckligt, då även dessa organisationer i många fell kan företräda ett
betydande antal arbetstagare inom företaget. Sådana organisationer
måste få den möjlighet till information och påverkan som deltagandet
i styrelsearbetet ger, exempelvis som suppleant i styrelsen. Med tillstyrkan
av de nämnda motionerna föreslår utskottet att lagens 8 § ändras i
linje med det anförda. Förslag till lagtext läggs fram i hemställan.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande minoritetsorganisationer
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89A735 och
1988/89:A739 yrkandena 5 och 6 antar följande

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1987:1245) om
styrelserepresentation för de privatanställdä

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1987:1245) skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §

Om organisationerna inte enas om annat, gäller följande ordning att
utse arbetstagarrepresentanterna.

Om mer än fyra femtedelar av
de kollektivavtalsbundna arbetstagarna
vid företaget eller koncernen
tillhör samma lokala arbetstagarorganisation,
får denna utse
samtliga arbetstagarrepresentanter.

O m en annan sådan organisation företräder
minst en tjugondel av de
kollektivavtalsbundna arbetstagarna,
får dock denna
organisation utse en av suppleanterna.

Om mer än fyra femtedelar av
de kollektivavtalsbundna arbetstagarna
vid företaget eller koncernen
tillhör samma lokala arbetstagarorganisation,
får denna utse
samtliga arbetstagarrepresentanter.
Om andra sådana organisationer företräder
mer än en tjugondel av
de kollektivavtalsbundna arbetstagarna,
får dock de som företräder
det största antalet arbetstagare av
dessa organisationer utse vardera
en suppleant.

Om ingen organisation företräder mer än fyra femtedelar av de
kollektivavtalsbundna arbetstagarna vid företaget eller koncernen, får
de två lokala arbetstagarorganisationer som företräder det största antalet
sådana arbetstagare utse vardera en ledamot och en suppleant. Om
de anställda har rätt till tre ledamöter och tre suppleanter, får den
större av organisationerna utse två ledamöter och två suppleanter.

Om andra sådana organisationer
företräder mer än en tjugondel av
de kollektivavtalsbundna arbetstagarna,
får dock de som företräder
det största antalet arbetstagare av
dessa organisationer utse vardera
en suppleant.

Om man, på grund av bestämmelsen i 4 § andra stycket, skall utse
endast en arbetstagarrepresentant och en suppleant, görs det av den
lokala arbetstagarorganisation som företräder det största antalet kollektivavtalsbundna
arbetstagare vid företaget eller koncernen.

Vid tillämpningen av bestämmelserna i denna paragraf skall lokala
arbetstagarorganisationer som tillhör samma huvudorganisation anses
som en organisation.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

5. Beredningsorgan (mom. 5)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med "Enligt
utskottets" och slutar med "deras yrkande" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till uppfattningen i motion A753 att arbetstagarnas
representanter av hänsyn till sekretesskravet inte bör ha en
ovillkorlig rätt att delta i företagsstyrelsernas beredningsorgan. I hemställan
nedan läggs fram ett lagändringsförslag med denna innebörd.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande beredningsorgan
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A753 yrkande 18
antar följande

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1987:1245) om
styrelserepresentation för de privatanställda

Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1987:1245) skall ha nedan
angivna lydelse.

1989/90: AU4

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

En av arbetstagarrepresentanterna
får närvara och della i överläggningarna
när ett ärende, som senare
skall avgöras av styrelsen,
förbereds av därtill särskilt utsedda
styrelseledamöter eller befattningshavare
i företaget.

Om ett beslut enligt 7 kap. 6 §
andra stycket bankaktiebolagslagen
(1987:618), 3 kap. 6 § andra
stycket sparbankslagen (1987:619)
eller 6 kap. 6 § andra stycket föreningsbankslagen
(1987:620) innebär
att ett uppdrag ges åt en
regionstyrelse eller ett motsvarande
organ i en region, har de anställda
inom regionen rätt att bestämma
att en representant för
dem och en suppleant skall omfattas
av uppdraget. En sådan representant
har motsvarande rätt
som avses i första stycket.

Om arbetstagarorganisationerna
inte enas om annat, utses den representant
som avses i första och
andra styckena av den organisation
som företräder det största antalet
kollektivavtalsbundna arbetstagare
vid företaget eller, i fråga
om moderföretag, inom koncernen.

Om arbetstagarorganisationerna
inte enas om annat, utses den representant
som avses i första stycket
av den organisation som företräder
det största antalet
kollektivavtalsbundna arbetstagare
vid företaget eller, i fråga om moderföretag,
inom koncernen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

6. Verksamhetens mål och inriktning (mom. 6)

Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Börje Hörnlund (c), Anders G
Högmark (m), Mona Saint Cyr (m) och Kersti Johansson (c) anser

dels att den den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med
"Utskottet har" och slutar med "aktuella motionsyrkandena" bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motionerna
A739 (fp) och A753 (m). Arbetstagarnas intresse av att kunna
utöva inflytande i styrelsearbetet måste stå tillbaka för integriteten och
obundenheten hos arbetsgivare, vars verksamhet är av religiös, vetenskaplig,
konstnärlig eller annan ideell natur eller som fullgör ett
kooperativt, fackligt, politiskt eller annat opinionsbildande ändamål. I
sådana företag bör arbetstagarrepresentanterna i styrelsen inte få delta i
vare sig beredning eller beslut i ärenden som rör verksamhetens mål
och inriktning.

Utskottet föreslår att 14 § i lagen ändras i enlighet med det ovan
anförda, vilket innebär att utskottet tillstyrker motionerna A739 och
A753 på denna punkt.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande verksamhetens mål och inriktning
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:A739 yrkande 8
och 1988/89:A753 yrkande 21 antar följande

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1987:1245) om
styrelserepresentation för de privatanställda

Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1987:1245) skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

14 §

Arbetstagarrepresentanterna får inte delta i behandling av frågor som
rör kollektivavtal eller stridsåtgärder eller av andra frågor där en
facklig organisation på arbetsplatsen har ett väsentligt intresse som kan
strida mot företagets.

Om ett företags verksamhet är
av sådan natur eller har ett sådant
ändamål som avses i 2 § lagen
(1976:580) om medbestämmande
i arbetslivet, har arbetstagarrepresentanterna
inte heller rätt att delta
i ett beslut som gäller verksamhetens
mål eller inriktning.

Om ett företags verksamhet är
av sådan natur eller har sådant
ändamål som avses i 2 § lagen
(1976:580) om medbestämmande

i arbetslivet, får arbetstagarrepresentanterna
inte delta i behandlingen
av en fråga som gäller
verksamhetens mål och inriktning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

1989/90: AU4

7. Skadestånd (mom. 7)

Sonja Rembo, Anders G Högmark, och Mona Saint Cyr (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med "Styrelserepresentationslagens
bestämmelser1' och slutar med "motionsyrkandena
avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion A753 (m) att det är angeläget
att de arbetsrättsliga skadestånden undergår en allmän översyn och att
man i denna lagstiftning inte bör ha skadeståndsregler som motverkar
ett förtroendefullt samarbete mellan arbetsgivare och arbetstagare. Mot
den angivna bakgrunden bör lagens skadeståndsbestämmelser i 15 §
upphävas.

Vid bifall till vad nu föreslagits kommer yrkandet i motion A739
(fp) om ändring av 15 § att sakna aktualitet. Med hänsyn härtill
avstyrks detta yrkande.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande skadestånd
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A753 yrkande 22
samt med avslag på motion 1988/89:A739 yrkande 10 antar
följande

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1987:1245) om
styrelserepresentation för de privatanställda

Härigenom föreskrivs att 15 § lagen (1987:1245) skall upphöra att
gälla vid utgången av år 1989.

8. Skadestånd (mom. 7)

Elver Jonsson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med "Styrelserepresentationslagens
bestämmelser" och slutar med "motionsyrkandena
avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion A739 (fp) att den vittgående
skadeståndsskyldigheten kan leda för långt. Även små misstag kan leda
till ansenliga skadestånd, vilket kan innebära stora problem för de
mindre företagen. Endast i de fall ett foretag vägrar de anställda
styrelserepresentation bör därför skadeståndsskyldighet gälla. Lagens 15
§ bör ändras i enlighet härmed.

Av det sagda följer att utskottet inte anser att skadeståndssanktionen
helt skall utgå ur lagen. Yrkandet härom i motion A753 (m) avstyrks
för den skull.

1989/90: AU4

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande skadestånd
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A739 yrkande 10
samt med avslag på motion 1988/89:A753 yrkande 22 antar
följande

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1987:1245) om
styrelserepresentation för de privatanställda

Härigenom föreskrivs att 15 § lagen (1987:1245) skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

15 §

En arbetsgivare eller en arbetstagarorganisation
som bryter mot
denna lag skall betala ersättning
för den skada som uppkommer.
Skadeståndet kan avse både ersättning
för den förlust som uppkommer
och ersättning för den kränkning
som lagbrottet innebär. Om
det är skäligt, kan skadeståndet
sättas ned eller helt falla bort.

En arbetsgivare eller en arbetstagarorganisation
som bryter mot
denna lag — arbetsgivaren genom
att hindra de anställda att utöva
sin rått till

styrelserepresentation — skall betala
ersättning för den skada som
uppkommer. Skadeståndet kan
avse både ersättning för den förlust
som uppkommer och ersättning
för den kränkning som lagbrottet
innebär. Om det är skäligt,
kan skadeståndet sättas ned eller
helt falla bort.

En arbetstagarorganisation kan dock inte med stöd av denna lag
kräva skadestånd av en annan arbetstagarorganisation.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

Särskilda yttranden

1. Lagens allmänna inriktning m.m. (mom. 1—7)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anför:

1989/90: AU4

Vår kritik mot den arbetsrättsliga lagstiftningen har bi.a. gått ut på att
man inte kan bortse från det motsatsförhållande som råder mellan å
ena sidan de fackliga organisationernas strävan att medverka i beslutsfattandet
på alla nivåer och å andra sidan nödvändigheten av att
organisationerna agerar som representanter för de anställda i alla
situationer. Denna inneboende konflikt som berör inte minst styrelserepresentationslagen
är ett av skälen till vår begäran om att den
arbetsrättsliga lagstiftningen skall bli föremål för en genomgripande
utvärdering.

De förändringar av styrelserepresentationslagen som vi föreslagit i
vår motion A753 och fullföljt i reservationer till föreliggande betänkande
bör enligt vår mening genomföras utan att man därmed föregriper
den översyn och analys av det arbetsrättsliga området som vi har
begärt.

2. Lagens allmänna inriktning m.m. (mom. 1—7)

Karl-Erik Persson (vpk) anför:

Vänsterpartiet kommunisterna är starkt kritiskt mot lagstiftningen om
styrelserepresentation alltifrån den introducerades i början av 1970-talet.
Vi ställde oss också avvisande till den nu gällande lagen och yrkade
att regeringens lagförslag i proposition 1987/88:10 skulle avslås av
riksdagen. Vänsterpartiet kommunisterna har inte ändrat uppfattning
om styrelserepresentationslagen. Därför anser jag mig sakna anledning
att avge några särmeningar om de allehanda förslag till lagändringar
inom det bestående systemets ram som har lagts fram i de föreliggande
motionerna.

1989/90: AU4

gotab 99026, Stockholm 1989