Arbetsmarknadsutskottets
betänkande
1989/90: A U3

1989/90

Förtroendemannalagen AU3

Sammanfattning

I betänkandet behandlas sju motioner om facklig verksamhet från
föregående riksmöte. Tre av motionerna syftar till införande av regionala
förtroendemän. I tre motioner behandlas koncernfackligt samarbete
över nationsgränserna. Slutligen förordas i en motion att förtroendevalda
till viss del skall ha kvar sitt ordinarie arbete.

Motionerna avstyrks av utskottet. Reservationer har avlämnats av
vänsterpartiet kommunisterna och miljöpartiet de gröna.

Motionerna

1988/89:A702 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (båda s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om de regionala förtroendemännens rätt till tillträde
till arbetsplatser i enlighet med Nya arbetsrättskommitténs förslag, Ds

A 1977:4.

1988/89:A716 av Lars-Ove Hagberg och Karl-Erik Persson (båda vpk)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till att
det i förtroendemannalagen införs en huvudregel om att förtroendevalda
till viss del skall ha sitt ordinarie arbete kvar med de undantag som
motionen anför.

1988/89:A734 av Sven-Åke Nygårds m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
införande av en lag om regionala fackliga förtroendemän.

1988/89:A737 av Birger Schlaug och Anna Horn af Rantzien (båda
mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen sägs om de fackliga organisationernas möjligheter
att samarbeta över gränserna och att företagen skall bekosta dylika
rimliga kontakter.

1988/89:A744 av Hans Petersson m.fl. (vpk) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning som
ålägger svenska transnationella företag verksamma i Sverige att bekosta
de fackliga organisationernas samarbete inom koncernen.

1988/89:A745 av Anita Modin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regionala
fackliga förtroendemän.

1 Riksdagen 1988/89.18sami. Nr 3

1988/89:A747 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av koncernfackligt samarbete över nationsgränserna.

Förtroendemannalagen

1974 års lag om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen
(förtroendemannalagen) avser att underlätta facklig verksamhet. Av
särskilt stor betydelse är lagens regler om de fackliga förtroendemännens
rätt till ledighet från arbetet under den tid som behövs för att
fullgöra uppdraget. Ledigheten får dock inte vara längre än vad som är
skäligt med hänsyn till förhållandena på den enskilda arbetsplatsen.
Den skall vidare förläggas så att den inte medför betydande hinder för
"arbetets behöriga gång". Om det fackliga arbetet gäller den egna
arbetsplatsen har förtroendemannen rätt till lön och andra anställningsförmåner
under ledigheten.

Förtroendemannalagen är i många frågor en ramlag, som kompletteras
av kollektivavtal inom olika sektorer. Vid tvist om innebörden av
lagen eller avtal som grundar sig på den har den fackliga organisationen
tolkningsföreträde utom i vissa undantagsfall. 1 sista hand kan
frågan prövas av arbetsdomstolen.

År 1977 lade nya arbetsrättskommittén (NARK) fram förslag till en
ny förtroendemannalag. Bl.a. föreslogs den utvidgningen att reglerna
skulle gälla även sådana fackliga företrädare som inte var anställda hos
arbetsgivaren. S.k. regionala förtroendemän skulle genom lagen garanteras
tillträdesrätt till arbetsplatserna. Finansieringen av regionala förtroendemän
föreslogs i inledningsskedet ske med hjälp av statliga
budgetmedel.

Efter sedvanlig remissbehandling utarbetades inom regeringskansliet
ett förslag till ny förtroendemannalag, vilket remitterades till lagrådet.
Förslaget innebar bl.a. rätt för regionala fackliga förtroendemän att få
tillträde till arbetsplatser där de inte själva är anställda. Någon proposition
kom dock aldrig att föreläggas riksdagen. Frågan om tillträdesrätten
ingår i det arbetsrättsliga beredningsarbetet i regeringskansliet.

Förtroendemannalagen tar inte särskilt upp koncernfackligt samarbete.
I 1982 års utvecklingsavtal mellan SAF, LO och PTK finns dock
regler om koncernfackligt samarbete. Där stadgas att fackliga representanter
anställda inom koncerner har rätt till betald ledighet i skälig
omfattning för fackligt kontaktarbete. Reglerna i denna del avser
verksamhet inom landet. Generellt etablerade former för nordiskt eller
internationellt koncernfackligt samarbete har däremot inte förelegat.

Under våren 1989 hade Nordiska rådet att ta ställning till ett
medlemsförslag om samnordisk lagstiftning som tillförsäkrar löntagarorganisationerna
rätt till koncernfackligt samarbete. Ekonomiska utskottet
kunde inte ena sig vid behandlingen av förslaget. Såväl majoritet
som reservanter ansåg dock att frågan om koncernfackligt
samarbete i första hand var en fråga för arbetsmarknadens parter. I

1989/90: AU3

debatten framförde det ekonomiska utskottets talesman att det inte
fanns några delade meningar i frågan om koncernfackligt samarbete
eller inte men väl i frågan om lagstiftning eller inte. Slutresultatet av
omröstningarna blev att Nordiska rådet inte antog någon rekommendation
i ärendet.

Senare under våren har ett uppmärksammat avtal om koncernfackligt
samarbete träffats mellan en svensk koncern och fackliga organisationer
i Danmark, Finland, Norge och Sverige. Vidare skall nämnas att
det utanför Norden finns exempel på storföretag som slutit avtal om
information till fackförbunden på europeisk nivå.

Slutligen bör tilläggas att SAF vid sitt styrelsemöte i september 1989
ställt sig bakom en policy som innebär att företagen har möjlighet att
utforma informella lösningar för den egna koncernen för att tillgodose
intresset av koncernfacklig information. Däremot säger SAF fortsatt
nej till tanken på nordiska särlösningar samt till en reglering — via
avtal eller lagstiftning — av koncernfackligt samarbete.

Utskottet

Tillträdesrätt för utomstående förtroendemän

Nya arbetsrättskommitténs ovan redovisade förslag om regionala fackliga
förtroendemän aktualiseras på nytt i tre av de föreliggande motionerna.

Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (båda s) föreslår i
motion A702 ett tillkännagivande till regeringen angående regionala
förtroendemäns rätt att fa tillträde till arbetsplatser i enlighet med
NARK:s förslag. Syftet är att uppnå en tillfredsställande facklig verksamhet
i små företag. De regionala förtroendemännen skulle inledningsvis
finansieras av statsmedel. I motion A734 av Sven-Åke Nygårds
m.fl. (s) begärs med likartade motiveringar införande av en lag om
regionala fackliga förtroendemän. Beredningen av frågan inom departementet
bör påskyndas enligt motionärerna. Anita Modin m.fl. (s)
framför motsvarande synpunkter i motion A745.

Utskottet har vid flera tillfallen tidigare prövat frågan om regionala
fackliga förtroendemän, senast i betänkandet 1988/89:AU5. Utskottet
har i detta sammanhang bl.a. anfört att man håller med motionärerna
i fråga om behovet av facklig verksamhet som utifrån kan ge stöd åt
dem som arbetar i småföretag. Detta gäller t.ex. företag där det av olika
skäl inte fungerar med fackliga kontaktmän eller arbetsplatsombud i
enlighet med intentionerna i 1982 års utvecklingsavtal mellan SAF,
LO och PTK.

1989/90: AU3

1* Riksdagen 1988/89.18sami. Nr 3

Som redovisats ovan behandlas frågan om regionala förtroendemän i
det arbetsrättsliga beredningsarbetet i regeringskansliet. Arbetet har nu
framskridit så långt att en proposition är planerad under riksmötet
1989/90. Med hänsyn härtill anser utskottet att motionerna A702, A734
och A745 inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Facklig verksamhet i transnationella företag

I motion A737 av Birger Schlaug och Anna Horn af Rantzien (båda
mp) begärs ett tillkännagivande om de äckliga organisationernas möjligheter
att samarbeta över gränserna och att företagen skall bekosta
dylika rimliga kontakter. Enligt motionärerna kan bolagen flytta verksamhet
mellan olika länder för att motverka fackligt agerande. Därför
spelar fackföreningarnas uppsikt en viktig roll. Fackföreningsrepresentanter
måste kunna få ledigt för att på företagets bekostnad upprätthålla
kontakter i andra länder.

Hans Petersson m.fl. (vpk) hemställer i motion A744 om förslag till
lagstiftning som ålägger svenska transnationella företag samt utländska
transnationella företag verksamma i Sverige att bekosta de fackliga
organisationernas samarbete inom koncernen. Motionärerna framför
att transnationaliseringen av industrin ställer mycket stora krav på det
fackliga arbetet. Det bör därför vara ett svenskt samhällsintresse att
underlätta för våra fackliga organisationer att samarbeta med fackföreningar
i andra länder. I avsaknad av lagstiftning har hoppet stått till
att frågan skulle lösas avtalsvägen mellan parterna. Enligt motionärerna
förefaller denna väg emellertid vara stängd.

Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) framhåller i motion A747 behovet av
koncernfackligt samarbete över nationsgränserna. Arbetsgivarnas avvisande
hållning gör att ingen annan väg återstår än lagstiftning. Enligt
motionärerna är det egendomligt att arbetsgivarna inte ser några svårigheter
att harmonisera hela samhället med EG, men bara svårigheter
när det gäller att "harmonisera" den betydligt smalare fackliga sektorn.
Motionärerna pekar också på att det nordiska ministerrådet i en
rapport slagit fast att det inte föreligger några praktiska eller juridiska
hinder för ett nordiskt koncernfackligt samarbete.

Liknande motionsyrkanden har behandlats av utskottet vid tidigare
tillfållen, senast i betänkande 1988/89:AU5. Utskottet anförde då att
man kunde instämma i att den fackliga verksamhetens förutsättningar
i de multinationella företagen är en fråga med växande aktualitet.
Vidare hänvisades till det utredningsarbete som bedrivits i nordiska
ministerrådets regi. Motionsyrkandena har avslagits av riksdagen.

Sedan motionerna om koncernfackligt samarbete väckts och sedan
Nordiska rådet behandlat de berörda frågorna har utvecklingen — såvitt
avser samarbete inom Norden — gått vidare. Efter ett möte i maj
1989 uttalade arbetsmarknadsministrarna i Sverige och Norge att stor
enighet råder om att koncernfackliga frågor i första hand bör lösas
genom avtal mellan arbetsmarknadens parter och att det i dag finns
bra avtal om koncernfackligt samarbete inom nordiska koncerner.

1989/90: AU3

Vidare överenskom ministrarna att tillsätta en arbetsgrupp med företrädare
för respektive departement. Enligt ministrarnas uttalande skall
gruppen få i uppgift att "närmare undersöka vilka lämpliga åtgärder
däribland lagstiftning som kan främja en allmän utveckling av det
koncernfackliga arbetet över gränserna, i första hand mellan Norge
och Sverige." Utskottet har erfarit att motsvarande frågor har tagits
upp i kontakter mellan Finland och Sverige under sommaren.

Med hänsyn till den utveckling som således är på gång och till vad i
övrigt anförts avstyrker utskottet motionerna A737 (mp), A744 (vpk) i
aktuell del och A747 (s).

Facklig förtroendeman och ordinarie arbete

Lars-Ove Hagberg och Karl-Erik Persson (båda vpk) hemställer i
motion A716 om att förtroendemannalagen utökas med en huvudregel
att de förtroendevalda till viss del skall ha sitt ordinarie arbete kvar.
Undantag måste göras för klubbordförande, huvudskyddsombud och
förtroendemän på stora arbetsplatser. Motionärerna anser att det är ett
problem för fackföreningsrörelsen att många fackligt förtroendevalda
anses ha fjärmat sig från sina uppdragsgivare på arbetsplatserna. För att
inte få andra intressen och bindningar bör de förtroendevalda ha en
fot kvar på arbetsplatsen.

Enligt förtroendemannalagen har facklig förtroendeman rätt till den
ledighet som fordras för det fackliga uppdraget. Som ovan redovisats
får ledigheten inte vara längre än vad som är skäligt. Den i motionen
föreslagna huvudregeln torde innebära en begränsning av den rätt till
ledighet som i dag gäller för fackligt arbete. Utskottets principiella
utgångspunkt är att ansvaret för bedömning av eventuella problem av
det slag som anges i motionen bör åvila arbetstagarna och de fackliga
organisationerna. Med det anförda avstyrker utskottet motion A716.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande tillträdesrätt för utomstående förtroendemän

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:A702, 1988/89:A734 och
1988/89:A745,

2. beträffande facklig verksamhet i transnationella företag

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:A737, 1988/89:A744 yrkande
2 och 1988/89:A747,

3. beträffande facklig förtroendeman och ordinarie arbete
att riksdagen avslår motion 1988/89:A716.

Stockholm den 4 oktober 1989

1989/90: AU3

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

1989/90: AU3

Lars Ulander

Närvarande: Lars Ulander (s). Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m),
Marianne Stålberg (s), Gustav Persson (s), Sten Östlund (s), Bo Nilsson
(s), Mona Saint Cyr (m), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c),
Anna Horn af Rantzien (mp), Mona Sahlin (s), Monica Öhman (s),
Eivor Husing (s), Erik Holmkvist (m). Göran Engström (c) och
Karl-Erik Persson (vpk).

Reservationer

1. Tillträdesrätt för utomstående förtroendeman
(mom. 1)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med "Utskottet
har" och slutar med "riksdagens åtgärd" bort ha följande lydelse:
Utskottet har samma uppfattning som motionärerna. Det är anmärkningsvärt
att tillträdesrätten för regionala fackliga förtroendemän till
företag inom deras verksamhetsområde fortfarande är oreglerad i lag
och att finansieringsfrågan ännu inte har kunnat lösas. Det är en brist
i samhället att många små arbetsplatser och företag saknar fackliga
förtroendevalda. Enligt utskottets mening har de fackliga medlemmar
som arbetar på små företag, i lika hög grad som de som arbetar i stora
företag, berättigade behov av att 13 del av de förmåner som lagar och
avtal avser att ge dem. Regeringskansliets beredning av frågan om
tillträdesrätt för utomstående förtroendemän bör därför påskyndas.

Vad utskottet med tillstyrkan av de tre socialdemokratiska motionerna
A702, A734 och A745 ovan anfört bör regeringen underrättas om.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande tillträdesrätt för utomstående förtroendemän
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:A702,
1988/89:A734 och 1988/89:A745 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

2. Facklig verksamhet i transnationella företag (mom.
2)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "Liknande
motionsyrkanden" och slutar med "och A747 (s)" bort ha följande
lydelse:

Utskottet instämmer med motionärerna i motion A744 (vpk) att det
vore naturligt att den svenska arbetsrättsliga lagstiftningen ger stöd till
ett fackligt arbete över gränserna. Utvecklingen har bl.a. medfört att de
svenska imperialistiska koncernerna har nästan lika många anställda
utomlands som i Sverige. Detta gör att företagen genom överflyttning
av produktionen från ett land till ett annat får möjlighet att motverka
effekterna av eventuella fackliga aktioner. De fackliga organisationerna
har svårt att skaffa sig en riktig bild av företagens ekonomiska situation,
medan de transnationella företagen har möjligheter att dölja
vinsterna eller föra över dem till enheter i andra länder.

Utskottet delar mot den angivna bakgrunden motionärernas uppfattning
att regeringen bör ta initiativ till lagstiftning i ämnet. Den
förordade lagstiftningen bör ålägga svenska transnationella företag samt
utländska transnationella företag verksamma i Sverige att bekosta det
internationella samarbetet mellan de fackliga organisationerna inom
koncernen.

Vad utskottet med tillstyrkan av motion A744 i aktuell del anfört
om facklig verksamhet i transnationella företag bör ges regeringen till
känna. Utskottets ställningstagande bör även kunna tillgodose syftet i
motionerna A737 (mp) och A747 (s).

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande facklig verksamhet i transnationella företag
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A744 yrkande 2
samt med anledning av motionerna 1988/89:A737 och
1988/89:A747 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

3. Facklig verksamhet i transnationella företag (mom.

Anna Horn af Rantzien (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "Med
hänsyn" och slutar med "A747 (s)" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion A737 (mp) att de nya transnationella
bolagsstrukturerna försvårar för de anställda att kunna påverka
genom fackföreningar. Med hänsyn till de fackliga organisationernas
viktiga roll när det gäller att hålla de multinationella företagen
under uppsikt bör organisationerna fä stöd för att arbeta över nationsgränserna.
Enligt utskottets uppfattning skall företagen bekosta rimliga
kontakter för facklig verksamhet över gränserna.

1989/90: AU3

Vad utskottet med tillstyrkande av motion A737 anfört om facklig
verksamhet i transnationella företag bör ges regeringen till känna.
Utskottets ställningstagande bör även kunna tillgodose syftet i motion
A744 (vpk) i aktuell del och motion A747 (s).

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande facklig verksamhet i transnationella företag

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A737 samt med
anledning av motionerna 1988/89:A744 yrkande 2 och
1988/89:A747 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

4. Facklig förtroendeman och ordinarie arbete (mom.

Karl-Erik Persson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "Enligt
förtroendemannalagen" och slutar med "motion A716" bort ha följande
lydelse:

Förtroendemannalagen innebär att arbetarnas företrädare — liksom
i alla tider arbetsköparna — kan använda sig av ordinarie arbetstid för
att slå vakt om medlemmarnas rättigheter och intressen.

Utskottet delar uppfattningen i motion A716 (vpk) att det kan vara
ett problem att fackligt förtroendevalda som lämnar sitt arbete lätt
kommer ifrån sina kamrater och får andra intressen och bindningar.
De förtroendevalda bör därför under viss del av arbetstiden vara kvar i
sitt ordinarie arbete. Vissa svårigheter kan dock förutses för sådana
personer med "dubbla" uppgifter, t.ex. att arbetsgivaren lägger hinder i
vägen. Med hänsyn till att vinsterna mer än uppväger svårigheterna
bör regeringen ta initiativ till att en ny huvudregel införs i förtroendemannalagen
av innebörd att de förtroendevalda till viss del skall ha sitt
ordinarie arbete kvar. Undantag bör dock göras för klubbordförande,
huvudskyddsombud och förtroendemän på stora arbetsplatser. Motion
A716 tillstyrks sålunda av utskottet, vilket bör ges regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande facklig förtroendeman och ordinarie arbete

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A716 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1989/90: AU3

Särskilda yttranden

1989/90: AU3

1. Förtroendemannalagen (mom. 1—3)

Sonja Rembo, Mona Saint Cyr och Erik Holmkvist (alla m) anför:

Vi vill i detta sammanhang erinra om att vi i kommittémotion
1988/89:A753 har begärt att en parlamentarisk utredning får i uppdrag
att göra en genomgripande översyn av den arbetsrättsliga lagstiftningen.
Syftet är bl.a. att stärka den enskildes rätt och att underlätta arbetsmarknadens
funktion. Detta yrkande behandlas av utskottet i betänkandet
1989/90:AU6 om medbestämmande i arbetslivet.

2. Tillträdesrätt för utomstående förtroendemän
(mom. 1)

Kersti Johansson och Göran Engström (båda c) anför:

Vi vill i detta sammanhang hänvisa till centerns kommittémotion
1988/89:A724 med begäran om en total översyn av arbetsrättslagstiftningen.
Sammanfattningsvis måste arbetsrättslagstiftningen i vissa delar
få en ny utformning där de enskilda individerna får en starkare
ställning. Detta yrkande behandlas av utskottet i betänkandet
1989/90:AU6 om medbestämmande i arbetslivet.