Arbetsmarknadsutskottets

betänkande

1989/90: A U2

Ledighet, arbetstid och semester

Sammanfattning

I betänkandet behandlas ett tjugotal motioner från den allmänna
motionstiden om rätten till ledighet samt olika frågor rörande arbetstid
och semester. Bl.a. begärs översyn av ledighetslagarna samt rätt till
ledighet för nya ändamål. Motioner om arbetstiden berör dels önskemål
om ökad flexibilitet, dels minskning av arbetsdagen till sex timmar,
bl.a. inom vårdsektorn. Vidare begärs en översyn av semesterlagen,
en allmän semesterlönefond samt en semesterreform för Sveriges
animalieproducenter. Samtliga motioner avstyrks av utskottet främst
med hänvisning till regeringskansliets beredning av de berörda frågorna.
Semesterkommittén avlämnade i slutet av år 1988 betänkandet
(SOU 1988:54) Om semester och arbetstidskommittén avlämnade under
sommaren 1989 betänkandet (SOU 1989:53) Arbetstid och välfärd.
Betänkandena kommer att remissbehandlas.

Till utskottets betänkande har fogats nio reservationer och ett särskilt
yttrande.

Motionerna

1988/89:Jo214 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lösning av semesterfrågan
för Sveriges animalieproducenter i enlighet med de riktlinjer
som anförts i motionen.

1988/89-.A276 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om arbetstider.

1988/89:A282 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

3. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om sänkt arbetstid.

1988/89:A285 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående arbetstidsreform.

1989/90

AU2

1 Riksdnopn IQ189 IS sami. Nr 2

1988/89:A701 av Ann-Cathrine Haglund och Elisabeth Fleetwood
(båda m) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen uppdrar åt
arbetstidskommittén att belysa hur utökade möjligheter att träffe individuella
avtal om arbetstidens längd och förläggning skall kunna
åstadkommas.

1988/89:A703 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (båda s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförts angående semesterersättning vid ofrivillig
arbetslöshet.

1988/89:A706 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
kostnadsfördelningen av semesterlön vid frånvaro.

1988/89:A707 av Lars-Ove Hagberg m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen
begär att regeringen tillsätter en snabbutredning med uppgift att inrätta
en allmän semesterlönefond.

1988/89:A708 av Bengt Kronblad m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
rätt till ledighet för föreningsarbete relaterad till socialtjänsten.

1988/89:A709 av Bengt Kronblad m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
arbetstagares rätt till högst tio dagars ledighet per barn och år för att
bidra med egen arbetsinsats i föräldrakooperativa daghem.

1988/89:A710 av Kjell Nordström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
en laglig möjlighet att pröva annat arbete med bibehållna anställningsformer.

1988/89-.A711 av Axel Andersson och Stig Gustafsson (båda s) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om en lagändring som
jämställer föreningsarbete inom boendet med facklig och politisk verksamhet
vad gäller rätten till ledighet från arbetet.

1988/89:A713 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
rätten till tjänstledighet för svenskt katastrofarbete.

1988/89-.A714 av Ingvar Björk och Börje Nilsson (båda s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rätt till ledighet från arbetet för funktionärer inom handikapprörelsen.

1988/89:A722 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om utvecklingsoch
försöksverksamhet med förkortad arbetstid för vårdpersonal.
Motiveringen återfinns i motion 1988/89:So225.

1989/90: AU2

1988/89:A726 av Rune Backlund m.fl. (c, m, fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts angående behovet av en översyn av ledighetslagarna.

1988/89:A728 av Lars Ahlström och Göran Engström (m, c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om översyn av semesterlagen.

1988/89:A738 av Charlotte Branting m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär en översyn av studieledighetslagen i enlighet med
vad som anförts i motionen.

1988/89:A746 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en plan för minskning av
arbetsdagen till sex timmar,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till begränsning av
flexibla och konjunkturanpassade arbetstider,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till begränsning av
övertiden till högst 50 timmar per år.

1988/89:A749 av Anna Horn af Rantzien m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär ett lagförslag om lagfäst rätt för arbetstagare
att minska sin arbetstid till 30 eller 20 timmars arbetsvecka,
enligt vad som anförts i motionen.

1988/89:A750 av Rune Thorén (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om målet att
en sextimmars arbetsdag skall vara genomförd för alla senast år 2010.

1988/89:A751 av Barbro Evermo Palmerlund m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om lagstiftning och om genomförande av den sjätte semesterveckan.

1988/89:A752 av Anita Stenberg och Ragnhild Pohanka (båda mp) vari
yrkas att riksdagen ger regeringen till känna att anhörig ges lagstadgad
rätt till förkortad arbetstid för vård av anhörig.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89:So396.

1988/89:A753 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas

33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om arbetstidslagstiftningen,

34. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av ledighetslagarna
i enlighet med vad som i motionen anförts.

1989/90:AU2

Inledning

1989/90: AU2

Det finns ett antal lagar om rätt till ledighet från arbetet. Därutöver
kan finnas kollektivavtal som kompletterar eller ersätter lagreglerna. I
det följande görs en summarisk redovisning av ledighetslagarna inkl.
semesterlagen.

Lagen (1974:981) om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning. Villkoret
är att arbetstagaren varit anställd hos arbetsgivaren de senaste sex
månaderna eller tolv månader under de senaste två åren samt att
studierna har en planmässig uppläggning. Arbetstagaren avgör i princip
själv när han eller hon skall ta ledigt, men arbetsgivaren har rätt
att skjuta upp en begärd ledighet. Utbildningens längd begränsas inte i
lagen.

Semesterlagen (1977:480). Lagen ger arbetstagarna rätt till 25 semesterdagar
under semesteråret. Detta löper fr.o.m. den 1 april ett år och
t.o.m. den 31 mars påföljande år. Rätten till ledighet behöver inte ha
tjänats in i förväg, men för att få ut semesterlön måste arbetstagaren ha
tjänat in sådan lön före semesteråret, det s.k. intjänandeåret. Lagens
regler innebär alltså att man kan fa semesterledighet utan semesterlön.

Semesterlönen uppgår till 12 % av den lön som arbetstagaren har
uppburit under intjänandeåret. Semesterlönegrundande frånvaro gäller
bl.a. sjukfrånvaro, föräldraledighet, ledighet för närståendevård, ledighet
för utbildning och ledighet för grundläggande svenskundervisning
för invandrare.

Lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m. Arbetstagaren
har rätt till hel ledighet tills barnet har uppnått ett och ett halvt
års ålder och rätt att förkorta sin arbetstid till tre fjärdedels tid tills
barnet har uppnått åtta års ålder eller avslutat det första skolåret.
Fr.o.m. den 1 juli 1989 får ledigheten delas upp på högst tre perioder
per kalenderår. När arbetstagaren återgår till arbetet behöver han eller
hon inte acceptera annan omplacering till följd av ledigheten än sådan
som ligger inom ramen för anställningsavtalet. Det kan i detta sammanhang
erinras om att föräldraförsäkringen är under etappvis utbyggnad.
År 1991, då försäkringen är fullt utbyggd, kommer föräldrapenning
vid barns födelse att utges under 18 månader sammanlagt för
föräldrarna med belopp motsvarande förälderns sjukpenning.

Lagen (1979:1184) om rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag
inom skolan. Sådan ledighet förutsätter att arbetstagaren tillhör en
ideell förening som åtagit sig att på uppdrag av en kommun medverka
i skola eller fritidsverksamhet. Arbetstagaren får vara ledig högst 90
arbetstimmar per kalenderår.

Lagen (1986:163) om rätt till ledighet för grundläggande svenskundervisning.
1972 års svenskundervisningslag ersattes år 1986 av en lag som
ger invandrare rätt att vara ledig från sin anställning för att delta i
grundläggande undervisning i svenska. Undervisningen kan beräknas
omfatta ca 500 timmar.

Lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård. Denna
lag som trädde i kraft den 1 juli 1989 innebär rätt till ersättning
och ledighet i samband med att en svårt sjuk person vårdas av en
närstående. Ersättning och ledighet gäller högst 30 dagar sammanlagt
för varje person som vårdas. Arbetstagaren kan ha hel ledighet eller
förkorta arbetstiden till hälften eller till tre fjärdedelar, varvid ersättning
i form av sjukpenning utgår i förhållande till ledigheten.

Utöver nu nämnda lagar finns bestämmelser om ledighet i annan
lagstiftning. Enligt förtroendemannalagen (1974:358) har facklig förtroendeman
rätt till den ledighet som erfordras för det äckliga uppdraget.
Medbestämmandelagen (1976:580) ger rätt till skälig ledighet
för deltagande i förhandlingar. I arbetsmiljölagen (1977:1160) finns
bestämmelse om ledighet för skyddsombud. Vidare ger anställningsskyddslagen
(1982:80) uppsagd arbetstagare rätt till skälig ledighet för
att söka arbete.

Ledighet för värnpliktstjänstgöring och för offentliga uppdrag är
reglerade genom annan lagstiftning. Vid sidan av den lagfästa rätten till
ledighet finns det förordningar och avtal som tar upp hithörande
frågor.

Individens ledighet motsvaras av frånvaro på arbetsplatsen. Enligt
arbetskraftsundersökningarna, där frånvaro från arbete mäts som frånvaro
under hela och under del av mätveckan, var under år 1988 drygt
en miljon personer frånvarande från arbetet. Tabell 1 visar att semester
är den vanligaste frånvaroorsaken; 9 % av de sysselsatta, var frånvarande
på grund av semester under en normal vecka medan 7 % var
frånvarande på grund av sjukdom. Frånvaron för föräldraledighet
uppgick genomsnittligt till 3 % av de sysselsatta, varvid männens
frånvaro uppgick till 1 % och kvinnornas till 5 %. Enligt arbetstidskommitténs
betänkande, Arbetstid och välfärd, är det helt klart att
frånvaron i Sverige är den högsta i den industrialiserade västvärlden.

Tabell 1. Frånvaro från arbetet år 1988 under hela eller del av
mätveckan fördelad efter kön och frånvaroorgak (exkl. frivecka/fridagar
på grund av arbetstidens förläggning). Arsmedeltal

Frånvaroorsaker Båda könen Män Kvinnor

(1 000-tal och
procent av
syssseIsat ta)

Sjukdom	329	(7	*)	149	(7	*>	180	(9	*)
Semester	402	(9	%)	207	(9	*)	194	(9	%)
Värnplikt	18	(0	*)	18	C	*)	0	(0	»)
Vård av barn	137	(3	*)	22	(1	*)	115	(5	*)
S t ud i e r	49	(1	*)	18	(1	*)	31	O	*)
Annan tj. ledighet	40	(1	*)	20	(1	*)	20	(1	*)
Arbe t smarknads skäl	36	(1	%)	20	(1	*)	17	(1	*)
Övriga orsaker	9	(0	*)	6	(0	%)	3	(0	*)
Summa 1	020	(23 *)	460	(20 %)	560	(27 %)

Källa: SCB, Arbetskraftsundersökningar.

1989/90: AU2

1* Riksdagen 1988/89.18sami. Nr2

Utredningen Arbetstid och välfärd

1989/90: AU2

Regeringen beslutade i maj 1987 att tillsätta en kommitté med uppdrag
att analysera konsekvenser av olika arbetstidsreförmer och förändrade
arbetstidsmönster. Arbetstidskommittén avslutade sitt arbete under
sommaren 1989 och lade fram betänkandet (SOU 1989:53) Arbetstid
och välfärd.

I det följande redovisas vissa huvuddrag i betänkandet.

Sedan 1930-talet har arbetsutbudet i timmar räknat minskat kontinuerligt
fram till början av 1980-talet. Då skedde ett trendbrott genom
att arbetstiderna började öka både per individ och totalt. Kommitténs
beräkningar pekar på att det sammanlagda arbetsutbudet under
1990-talet kan öka med omkring 5 %. I början på nästa sekel väntas
arbetsutbudet åter minska men i måttlig takt.

Kommittén har gjort beräkningar av vilka effekter sex olika arbetstidsreformer
skulle få på arbetsutbudet: 35 timmars arbetsvecka (V 35),
30 timmars arbetsvecka (V 30), sex veckors semester, sju veckors
semester, 18 månaders föräldraförsäkring samt sex timmars arbetsdag
för småbarnsföräldrar. I figuren nedan redovisas beräkningar av arbetsutbudet
i några olika alternativ.

Figur 1. Totalt antal utförda arbetstimmar enligt nationalräkenskaperna
samt beräkningar för åren 1990— 2025

hl 1 joner timmar

7000

6500

6000

V 30

V 35

Ref.-alt.

---Faktisk

utveckling

3500

5000

1970 75 00 05 SO 95 2000 05 10 15 20 2025

Den i regeringsförklaringen år 1988 utlovade sjätte semesterveckan och
förlängningen av föräldraförsäkringen (RD i figur 1) betyder sammantaget
2,5— 3,0 procents lägre arbetsutbud i förhållande till referensalternativet,
dvs. under förutsättning att inga arbetstidsreförmer genomförs.

Arbetstidsreförmer kommer enligt utredningen att ställa stora krav
på arbetsmarknadens anpassningsförmåga och på utbildningssystemet.
Vidare anser kommittén att de tendenser till urbanisering som finns i
ekonomin förstärks när arbetstiden förkortas.

Kommittén gör olika antaganden beträffande produktivitetseffekter,
kapitalutnyttjande, driftsmönster, tillväxten i ekonomin m.m. Med de
antaganden som gjorts kan enligt kommittén bruttonationalprodukten
beräknas bli 13 % lägre år 2010 om 35-timmarsveckan genomförs
jämfört med utfallet om inga arbetstidsförkortningar görs.

Kommittén behandlar vidare frågor om konsumtionseffekter vid de
olika alternativen, de offentliga tjänsterna, skattekvoten, värdering av
fritiden, sociala konsekvenser, förändring av arbetsorganisationen,
barnfamiljerna, barnomsorgen, skolan, tidsanvändningen och vilka
krav som skall ställas på arbetstidspolitiken.

Kommitténs slutsatser är att inga arbetstidsreformer kan komma i
fråga före mitten av 1990-talet, utöver vad som i regeringsförklaringen
år 1988 redan utlovats beträffande föräldraförsäkring och semester.
Vilka produktivitetsförbättringar som kan åstadkommas under denna
period blir avgörande för om arbetstidsförkortningar kan genomföras
under resterande period fram till sekelskiftet.

Kommittén anser också att man bör pröva den samlade årsarbetstiden
som ny norm för heltidsarbete. Fördelar med en sådan norm är
bl.a. att den skulle ge möjlighet till flexiblare lösningar och ökad
valfrihet för löntagarna. I detta sammanhang diskuteras möjligheten att
slå samman arbetstidslagen och semesterlagen till en allmän lag om
årsarbetstid.

Till betänkandet har fogats reservationer och särskilda yttranden.

Arbetstidskommitténs betänkande kommer under hösten att skickas
ut på remiss.

Förkortad arbetstid för vårdpersonal

Yrkanden om förkortad arbetstid för hemtjänstens personal och/eller
för all personal inom vården har under föregående riksmöte behandlats
av socialutskottet. I sitt betänkande 1988/89:SoU6 med anledning
av proposition 1987/88:176 anför socialutskottet att frågor om arbetstidens
längd och förläggning i första hand är en fråga som arbetsmarknadens
parter har att besluta om. Efter en hänvisning till arbetstidskommitténs
arbete tillfogar socialutskottet

att det inte bara är vårdpersonal utan också många andra grupper som
måste anses ha berättigade önskemål och krav när det gäller en
förkortning av arbetstiden. En allmän förkortning av arbetstiden inom
vårdsektorn kan visserligen i någon utsträckning förväntas medföra att
flera människor söker sig till vårdområdet, men samtidigt minskar det
totala antalet arbetade timmar. Nya vårdtimmar måste täckas genom
ytterligare nyrekryteringar. En förbättrad personalpolitik och en förbättring
av arbetsvillkoren i övrigt är enligt utskottet minst lika viktiga
åtgärder för att vården skall få behålla sin personal.

1989/90: AU2

Socialutskottet framhåller slutligen att arbetsförhållanden och arbetsmiljö
måste ha en sådan utformning att människor kan arbeta heltid
utan att riskera att bli utslitna i förtid.

Riksdagen följde socialutskottets mening (rskr. 1988/89:55).

Frågan om försöksverksamhet med förkortad arbetstid inom vården
har under våren 1989 varit föremål för interpellationsdebatt vid Landstingsförbundets
kongress.

Bakgrunden var bl.a. att Kiruna kommun den 1 februari 1989 infört
sex timmars arbetsdag med heltidslön för vårdbiträdespersonalen inom
hemtjänsten.

Landstingsförbundets ståndpunkt vid kongressen, redovisad av dess
ordförande, utmynnade i att försök med förkortad arbetstid med
bibehållen lön för närvarande förefaller mindre meningsfulla. I interpellationssvaret
anfördes att skälen till att Landstingsförbundets förhandlingsdelegation
rekommenderat landstingen att inte påbörja försöksverksamhet
med sex timmars arbetsdag framfor allt är följande:
-En generell arbetstidsförkortning skulle teoretiskt innebära
kostnadsökningar på ca 30 %.

- Arbetskraften kommer inte att räcka till.

-Det skulle bli svårt att dra generella slutsatser om en "lyckad"
försöksverksamhet.

Vidare framhöll ordföranden att Landstingsförbundet aktivt stöder
landstingen i deras utvecklingsarbete kring arbetstidens förläggning,
individuella scheman, flexibel arbetstid etc.

Utredningen "Om semester" m.m.

I augusti 1985 beslutade regeringen att tillsätta en kommitté för
översyn av semestervillkoren. Kommitténs huvudsakliga uppgift har
varit att kartlägga semesterförmånernas variationer mellan olika arbetstagargrupper
samt överväga en utjämning genom lagstiftning. Semesterkommittén
avslutade sitt arbete i slutet av år 1988 och lade fram
betänkandet (SOU 1988:54) Om semester. I betänkandet redovisas
underlag för vissa ändringar i semesterlagen; däremot avstår kommittén
från att lägga fram förslag.

Kommittén har i betänkandet behandlat frågan om ett generellt
system för ledigheter, semesterns längd, semestersparande, inflytande
över semesterns förläggning, semesterlagens utformning, rätt till semesterledighet,
beräkning av semesterledighet och semesterlönegrundande
frånvaro samt utfört vissa kostnadsberäkningar.

Kommittén har bedömt att ledighetslagarna täcker områden som
skiljer sig betydligt åt och att ledigheterna sinsemellan är mycket olika.
Kommittén har därför inte funnit det möjligt att sammanföra befintliga
ledighetsregler till ett generellt system och inte heller bedömt att det
finns förutsättningar för att inrätta en gemensam semesterlönefond.

1989/90: AU2

Semesterlagen har kritiserats för att vara krånglig och svår att
tillämpa. Kommittén förordar dock inga genomgripande ändringar av
semesterlagen med hänvisning till att många tillämpningsproblem numera
synes ha övervunnits. Beträffande vissa frågor finns dock överväganden
om ändringar.

Till betänkandet har fogats särskilda yttranden.

Semesterkommitténs betänkande kommer att skickas ut på remiss
tillsammans med arbetstidskommitténs betänkande.

Enligt regeringens utfästelse i regeringsförklaringen den 4 oktober
1988 lagstiftas under valperioden om en sjätte semestervecka. Reformen
genomförs stegvis.

I en promemoria Den sjätte semesterveckan, upprättad inom arbetsmarknadsdepartementet
i september 1989, föreslås att den lagstadgade
rätten till semester förlängs till sex veckor.

Förslaget i promemorian innebär att alla arbetstagare Sr rätt till sex
veckors semester. Genomförandet planeras ske i tre etapper. Den
första etappen omfattar två dagar, vilka kan tas ut under det semesterår
som börjar år 1991. Intjänandeåret för detta semesterår löper mellan
den 1 april 1990 och den 31 mars 1991. De övriga etapperna omfattar
två resp. en dag för de närmast följande semesteråren. I anslutning till
den allmänna semesterreformen föreslås också en ändring i lagen om
förlängd semester för vissa arbetstagare i radiologiskt arbete. Ändringen
innebär en successiv avveckling av rätten till längre semester enligt
denna lag.

Regeringskansliets beredningsarbete beträffande frågorna i promemorian
innebär att en proposition är planerad till slutet av år 1989.

Utskottet

Översyn av ledighetslagstiftningen

I tre motioner begärs en översyn av ledighetslagstiftningen.

Sonja Rembo m.fl. (m) anför i motion A753 att ledighetslagarna
utan tvivel var för sig varit motiverade och haft stor betydelse för de
anställda. De har dock fört med sig problem genom en hög frånvarofrekvens,
vilken innebär en kraftigt ökad belastning på såväl samhället
som företagen. Existerande ledighetsformer bör vägas mot andra berättigade
krav på ledighet, varvid ledighet för vård av barn bör prioriteras.
Särskild hänsyn måste tas till de förhållanden som råder i mindre
företag.

I motion A726 av Rune Backlund m.fl. (c, m, fp) framhålls att
ledighetslagarna har blivit mycket svårhanterliga för den enskilde
arbetsgivaren. Detta gäller inte minst i mindre företag som har små
administrativa resurser. Lagarna bör därför ses över och bl.a. anpassas
till de mindre företagens situation.

1989/90: AU2

Charlotte Branting (fp) begär i motion A738 en översyn av studieledighetslagen.
Bl.a. från småföretagar håll har det påpekats att ledighetslagarna
är alltför vidlyftiga. Studieledighetslagen leder till tjänstledighet
för personer som inte tänker återvända till sitt arbete. Resultatet blir
de oändliga vikariatskedjor som i dag finns framför allt inom den
offentliga sektorn. Tillika bör det klart framgå av lagen vid vilken typ
av studier den kan anses tillämplig.

Utskottet behandlade likartade yrkanden om översyn av ledighetslagstiftningen
i sitt betänkande AU 1987/88:20. Utskottet vidhåller sin då
uttalade uppfattning att man är positiv till en lagteknisk översyn av
ledighetslagarna. Beträffande de små företagens problem konstaterar
utskottet nu liksom tidigare att en anpassning av ledighetslagarna till
de mindre företagen kan vara till nackdel för deras möjligheter att
rekrytera och behålla arbetskraft. Utskottet utgår emellertid ifrån att
vid det omfattande beredningsarbete som nu sker inom regeringskansliet
beträffande arbetstider och semester även de små företagens situation
kommer att beaktas. Med hänsyn till att de två områden som
betyder mest för utbudet av arbetstimmar — arbetstiden och semestern

— är föremål för analys inom regeringskansliet finner utskottet inte
skäl att nu ompröva målsättningen och intresseawägningen av de här
upptagna ledighetslagarna. Utskottet avstyrker därför motionerna A726
(c, m, fp), A738 (fp) och A753 (m) i tillämplig del.

Nya ledighetsformer

I flera motioner föreslås ledighet för föreningsarbete av olika slag.

I motion A708 av Bengt Kronblad m.fl. (s) anförs att ett ökat
föreningsengagemang är särskilt önskvärt när det gäller socialtjänsten,
hälso- och sjukvården samt omsorger om psykiskt utvecklingsstörda.
Erfarenheten har dock visat att de flesta föreningsmedlemmarna inte
kan delta i verksamheten under arbetstid. Arbetstagare bör därför ha
rätt till ledighet från sin anställning för sådan verksamhet under högst
tio dagar per år.

Samma motionärer begär i motion A709 rätt till ledighet för arbete i
föräldrakooperativt daghem. Motionärerna anför att kravet på arbetsplikt
vid föreningsdrivna daghem gör det omöjligt för många föräldrar
att välja den kooperativa formen. Med hänsyn till att engagerade
föräldrar tillför ytterligare kvaliteter till en väl fungerande barnomsorg
begärs rätt till ledighet om högst tio dagar per barn och år för att
föräldrar skall kunna bidra med egen arbetsinsats i föräldrakooperativa
daghem.

Ingvar Björk och Börje Nilsson (båda s) begär i motion A714
ledighet från arbetet för funktionärer inom handikapprörelsen. Motionärerna
anför att samhällsutvecklingen har gett handikapporganisationerna
allt fler uppgifter som måste utföras på dagtid. Funktionärsuppdrag
inom handikapprörelsen förutsätter goda möjligheter att fa ledigt
från arbetet.

1989/90: AU2

I motion A711 av Axel Andersson och Stig Gustafsson (båda s) yrkas
på lagändring som jämställer föreningsarbete inom boendet med {äcklig
och politisk verksamhet vad gäller rätten till ledighet från arbetet.
Genom att de boende engagerar sig i sin närmiljö och i samhällsarbete
får vi bättre bostadsområden både i fysisk och social mening. Motionärerna
framhåller att om hyresgäströrelsen skall kunna fylla sin roll i
detta samhällsarbete, måste de förtroendevalda ha rätt att delta i den
verksamhet som äger rum även under ordinarie arbetstid.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om arbetstidsutredningens
ovan beskrivna uppslag i riktning mot ökad flexibilitet i arbetstiderna.
Den vidare beredningen av dessa frågor blir utslagsgivande. Utskottet
är för sin del inte berett att förorda en utvidgning av rätten till
ledighet. Motionerna A708 (s), A709 (s), A711 (s) och A714 (s)
avstyrks därför.

I motion A710 av Kjell Nordström m.fl. (s) begärs ledighet för att
pröva nytt arbete med bibehållna anställningsformer. Inom vissa avtalsområden
— främst inom den offentliga sektorn — finns avtal som ger
den enskilde löntagaren möjlighet att pröva annat arbete med bibehållen
anställning. Enligt motionärerna bör en lag införas för att ge alla
löntagare möjlighet att pröva nytt arbete utan att riskera att inte få
tillbaka den gamla anställningen.

Utskottets principiella utgångspunkt är att det ankommer på arbetstagarna
och de fackliga organisationerna att ta upp frågor av den arten
som anges i motionen. Det kan i detta sammanhang erinras om att
semesterkommittén beträffande semestersparande har anfört att arbetstagaren
kan använda en längre tids ledighet inte enbart till rekreation
utan t.ex. även till studier eller för att pröva ett nytt arbete. Med
hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet motion A710.

Elver Jonsson m.fl. (fp) föreslår i motion A713 att regeringen får i
uppdrag att lägga fram förslag angående rätt till tjänstledighet för
medverkan i det svenska katastrofbiståndet. Motionärerna framhåller att
frivilligorganisationer som Röda korset m.fl. har organiserade personalgrupper
som snabbt kan rycka in vid katastrofinsatser. Eftersom
insatserna oftast är korttidsuppdrag kan man inte begära att de personer
som skall anlitas måste säga upp sina anställningar. Staten har
gjort långtgående medgivanden beträffande tjänstledighet för biståndsarbete,
medan möjligheterna på andra delar av arbetsmarknaden begränsas
till olika rekommendationer om tjänstledighet. Enligt motionärerna
bör hela arbetsmarknaden omfattas av samma regler när det
gäller möjligheterna till tjänstledighet.

Utskottet har vid flera tillfållen behandlat liknande yrkanden, senast
i betänkandet AU 1987/88:20. Utskottet har därvid ansett att det med
hänvisning till de möjligheter som redan i dag föreligger till tjänstledighet
vid biståndsverksamhet av olika slag inte varit påkallat att införa
en lagstadgad rätt till ledighet för tjänstgöring inom katastrofbiståndet.
Utskottet har inte ändrat uppfattning, varför motionen avstyrks.

1989/90: AU2

Generella arbetstidsreformer

1989/90: AU2

I motionerna A285 och A753 pekar Sonja Rembo m.fl. (m) på behovet
av en arbetstidsreform. Dagens arbetstider tillgodoser inte människors
önskemål. Arbetstidsuttaget är klart sektors- och könsuppdelat. Den
mansdominerade industrin tillämpar i stort sett samma arbetstidsförläggning
som den alltid har gjort. Inom de kvinnligt dominerade
sektorerna såsom handel, vård och omsorg differentieras arbetstiderna
med hänsyn till att de flesta tjänsterna måste vara tillgängliga dygnet
runt. I framtiden torde det finnas ett avsevärt behov av en individuell
planering av arbetstiden med hänsyn till familjeförhållanden, ideellt
arbete, studier etc. Inom produktionen kommer i ökande utsträckning
att finnas önskemål om ett varierat arbetstidsuttag. Arbetsmarknadens
parter bör vara beredda att medge stor flexibilitet och individuella
lösningar.

Ann-Cathrine Haglund och Elisabeth Fleetwood (båda m) begär i
motion A701 att regeringen låter utreda hur man skulle kunna utöka
möjligheterna att träffa individuella avtal om arbetstidens längd och
förläggning. Motionärerna framhåller vikten av personliga valmöjligheter,
då en och samma människa har olika tidsmässiga behov under
skilda perioder i livet.

Centern tar i motion A276 upp frågan om arbetstidsförkortning. Det
långsiktiga målet är att alla skall få möjlighet till 30 timmars arbetsvecka.
Motionärerna anför att en förkortad arbetstid skulle öka möjligheterna
till jämställdhet och leda till ytterligare sysselsättning. Främst bör
arbetstidens längd diskuteras som en livskvalitetsfråga och inte endast
som en arbetsmarknadsfråga. Centern understryker att en såväl förkortad
som flexibel arbetstid är angelägen för många människor. Arbetstiderna
skall kunna anpassas till olika familjers och individers behov.
Det bör ske genom att arbetstidslagstiftning och avtal på arbetsmarknaden
anpassas till en friare arbetstidsförläggning.

Vänsterpartiet kommunisterna begär i motion A746 en plan för
minskning av arbetsdagen till sex timmar. Flexibla och konjunkturanpassade
arbetsformer — vilka nu genomförs under storfinansens ledning
— måste begränsas och en snabb utveckling mot sex timmars
arbetsdag påbörjas. Motionärerna påpekar att en kortare arbetsdag ger
föräldrar möjlighet att umgås med sina barn både under småbarnsåren
och under tonåren. Kvinnorna skulle få möjligheter att delta i arbetslivet
på lika villkor som männen. Fler arbetstillfällen skulle skapas.
Med full lönekompensation till låg- och mellanlönegrupperna blir
sextimmarsdagen ett viktigt fördelningspolitiskt instrument. Motionärerna
begär vidare att övertiden begränsas till högst 50 timmar per år.

I motion A749 av Anna Horn af Rantzien m.fl. (mp) begärs att

arbetstagare får lagfäst rätt att minska sin arbetstid till 30 eller 20

timmars arbetsvecka. Lönen skall därvid stå i proportion till heltidslönen.
Enligt motionärerna leder förslaget till ökad valfrihet, större
möjligheter att ta eget ansvar för barn och gamla, minskad stress,

bättre hälsa och ett rikare liv på många områden.

I motion A282 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkas på en sänkning
av normalarbetstiden till 30-timmarsvecka. Sänkt arbetstid är viktigare
än en sjätte semestervecka, bl.a. av arbetsmiljöskäl. Inom sjukvård och
hemtjänst bör sextimmarsdagen stimuleras genom att arbetsgivaravgifterna
sänks med 25 %.

Rune Thorén (c) föreslår i motion A750 att målet om sex timmars
arbetsdag för alla skall vara genomfört senast år 2010. Sjukfrånvaron
som i dag är ett stort problem på våra arbetsplatser skulle minska. En
generell arbetstidsförkortning skulle också vara en investering i kommande
generationer. Enligt motionären är det viktigt att vi nu tar
ställning för målet om sextimmarsdag senast år 2010.

Utskottet gör för sin del följande överväganden.

Arbetstidskommitténs betänkande (SOU 1989:53) Arbetstid och välfärd
har presenterats ovan. Enligt utskottets uppfattning har kommittén
sammanställt ett rikligt, informativt material och utrett konsekvenserna
av olika arbetstidsreformer. Regeringskansliets remittering av
arbetstids- och semesterkommitténs betänkanden till berörda remissorgan
kan väntas ge ytterligare synpunkter på arbetstidsfrågorna.

De i motionerna upptagna frågorna är på olika sätt belysta i utredningens
betänkande. Beslutsunderlaget på dessa områden kommer att
öka väsentligt i samband med regeringens beredningsarbete. De i
sammanhanget upptagna yrkandena i motionerna A276 (c), A282
(mp), A285 (m), A701 (m), A746 (vpk), A749 (mp), A750 (c) och
A753 (m) bör med hänvisning till det anförda inte påkalla någon
riksdagens åtgärd.

Kortare arbetstid för vård

I centerpartiets motion A722 pekas på behov av utvecklings- och
försöksverksamhet med förkortad arbetstid för vårdpersonal. Personalomsättningen
är stor inom vården och det krävs konstruktiva insatser för
att lösa personalkrisen. Som exempel på offensiva insatser nämns
schemaläggning för att tillgodose behovet av förkortad arbetstid för
vårdpersonal.

Som har redovisats inledningsvis har socialutskottet behandlat likartade
yrkanden under föregående riksmöte. Utskottet instämmer i socialutskottets
uppfattning att frågor om arbetstidens längd och förläggning
i första hand är en fråga som arbetsmarknadens parter har att
besluta om. Utskottet avstyrker därmed motion A722.

I motion A752 av Anita Stenberg och Ragnhild Pohanka (båda mp)
föreslås lagstadgad rätt till förkortad arbetstid för vård av anhörig. Motiveringen
som återfinns i motion 1988/89:So306 är att vårdbehovet ökar
och att fler vårdare måste engageras. Därför krävs reformer av olika
slag, bl.a. förkortad arbetstid.

1989/90: AU2

Utskottet vill erinra om att fr o m. den 1 juli 1989 har en närstående
som vårdar en svårt sjuk person i hemmet rätt till ersättning från
sjukförsäkringen och rätt till ledighet från sin anställning under högst
30 dagar (prop. 1987/88:176, SoU 1988/89:SoU6, rskr. 55). Dagantalet
räknas för den person som vårdas och ersättningen utgår med belopp
motsvarande vårdarens sjukpenning. Beroende på hur lång tid av
dagen som vården ges skall vårdaren kunna ta ut hel, halv eller
fjärdedels ersättning och ledighet.

Med den nya lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård anser utskottet att sådana förhållanden, som motionärerna
syftar till, nu har möjliggjorts, varför någon riksdagens åtgärd
inte är påkallad. Motion A752 avstyrks därmed.

Semesterfrågor

I tre motioner begärs att semesterlagen, särskilt reglerna om semesterlönegrundande
frånvaro, skall ses över.

I motion A728 av Lars Ahlström (m) och Göran Engström (c)
begärs en översyn av semesterlagen. Eftersom semesterlagen berör
nästan hela Sveriges befolkning är det enligt motionärerna högst
otillfredsställande att den är svår att tillämpa. Det är därför nödvändigt
att se över lagen i syfte att uppnå en förenkling. Vidare kan semesterlagens
regler om semesterlönegrundande frånvaro fa helt orimliga konsekvenser
för det enskilda företaget, särskilt små företag. För kvinnodominerade
branscher kan särskilda problem uppstå i samband med
semesterlönegrundande föräldraledighet.

Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (båda s) föreslår i
motion A703 att även ofrivillig arbetslöshet blir semesterlönegrundande.
Det måste enligt motionärerna anses otillfredsställande att de som
ofrivilligt drabbas av arbetslöshet avstängs från rätten till semesterersättning
och därmed till möjligheten att få den rekreation och det
miljöbyte som semestern innebär. För att lösa finansieringsfrågorna är
det lämpligt att inrätta en riskfond.

Gudrun Norberg (fp) anser i motion A706 att en översyn bör göras
beträffande kostnadsfördelningen av semesterlön vid frånvaro. Enligt
den nuvarande lagstiftningen åvilar dessa kostnader det enskilda företaget.
Detta är enligt motionären en ojämlik konstruktion som sannolikt
försvårar kvinnors möjligheter på arbetsmarknaden samtidigt som företag
med främst kvinnlig arbetskraft belastas orimligt hårt. 1 enlighet
med principen för andra sociala skyddskostnader bör alla i samhället
solidariskt bidra till kostnaderna för semesterlönegrundande frånvaro.

1989/90:AU2

Som redovisats inledningsvis har semesterlagens utformning granskats
av semesterkommittén, vilken inte förordar några genomgripande
ändringar av lagen. Bl.a. anser kommittén att semesterlagen även i
fortsättningen bör bygga på avtalsförhållande mellan arbetsgivare och
arbetstagare. Den bör därför inte innehålla bestämmelser som gäller
vid arbetslöshet. Vad gäller semesterlagens bestämmelser om semesterlönegrundande
frånvaro vid föräldraledighet anser kommittén att överväganden
på denna punkt bör göras i samband med andra och mer
allmänna förbättringar för småbarnsföräldrar.

Enligt utskottets uppfattning bör det omfattande beredningsarbete
som nu sker inom regeringskansliet beträffande arbetstider och semester
ge möjlighet till en ingående prövning av de berörda frågorna.
Utskottet utgår ifrån att även de små företagens situation liksom
konsekvenserna för företag med främst kvinnlig arbetskraft kommer
att beaktas. Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motionerna
A703 (s), A706 (fp) och A728 (m, c).

Lars-Ove Hagberg m.fl. (vpk) begär i motion A707 en snabbutredning
med uppgift att inrätta en allmän semesterlönefond. Motionärerna
framhåller att möjligheterna till en meningsfull fritid och rekreation
är en viktig fråga för låglönegrupperna, men också en investering av
samhället för att motverka utslagning. Ur rättvise- och jämlikhetsperspektiv
föreslås därför att en semesterlönefond inrättas. En sådan fond
skulle inte bara förbättra de lågavlönades möjligheter till en meningsfull
semester utan även kunna spela en roll som förvaltare av "folkliga"
semesteralternativ.

Frågan om en semesterlönefond har behandlats av utskottet flera
gånger tidigare, senast i utskottets betänkande 1988/89:AU3 vilket
godkänts av riksdagen.

Semesterkommittén, som har haft till uppgift att pröva om det går
att sammanföra olika slag av befintliga ledighetsregler till ett mera
generellt system, har nu avlämnat sitt betänkande. Som inledningsvis
har redovisats har kommittén inte funnit det möjligt att sammanföra
befintliga ledighetsregler till ett generellt system och inte heller har
kommittén bedömt att det finns förutsättningar för att inrätta en
gemensam semesterlönefond.

Med hänvisning till att de berörda frågorna ytterligare kommer att
belysas av remissinstanserna och genom det vidare beredningsarbetet
inom regeringskansliet avstyrks motion A707.

I motion Jo214 begär Karl Erik Olsson m.fl. (c) en lösning av
semesterfrågan för Sveriges animalieproducenter. I motionen refereras
en SCB-undersökning enligt vilken lantbrukare med djur är lediga i
medeltal endast 22 dagar per år. Som jämförelse nämns att en arbetstagare
med fem veckors semester är ledig 139 dagar per år. Motionärerna
anser att en semesterreform för Sveriges mjölkproducenter skulle
medföra stora och uppenbara fördelar. Härvid nämns bl.a. minskade
sociala klyftor, minskat antal olycksfall, ökade möjligheter att få mor -

1989/90: AU2

gondagens generation att gå in i näringen, stor sysselsättningseffekt i
glesbygden samt minskad sårbarhet inom lantbruket. Enligt motionärerna
finns organisationsapparaten för en sådan reform i nuvarande
system med LRF som huvudman och lantbruksstyrelsen som tillsynsmyndighet.

Utskottet har flera gånger tidigare behandlat den nu aktuella frågan,
senast i betänkande 1988/89:AU3. I detta betänkande redovisas tidigare
ställningstaganden av arbetsmarknads- och jordbruksutskotten, bland
annat uppfattningen att det är väsentligt att avbytarsystemet byggs ut.

Liksom tidigare vill utskottet deklarera att man inte har någon
annan uppfattning än motionärerna beträffande jordbrukarnas behov
av semester. Den nuvarande semesterlagstiftningen är emellertid inte
tillämplig på jordbrukare, eftersom de inte är arbetstagare i lagens
mening.

Utskottet har inhämtat att Lantbrukets Avbytartjänst under år 1988
ytterligare har expanderat verksamheten. Totalt har antalet utförda
avbytardagar ökat med 7,5 % till ca 350 000 dagar under detta år. Från
år 1986 då Avbytartjänsten startade försöksverksamhet med semester
för jordbrukare har antalet semesterdagar ökat från 8 000 till ca 30 000
under år 1988.

Med hänvisning till vad ovan anförts avstyrks motion Jo214 i aktuell
del.

1 motion A751 av Barbro Evermo Palmerlund m.fl. (s) föreslås ett
tillkännagivande angående lagstiftning och genomförande av den sjätte
semesterveckan. Enligt motionärerna avspeglar olikheterna i semesterförmåner
mycket tydligt de kvardröjande klasskillnaderna i samhället.
Det är därför angeläget att ett lagförslag snarast möjligt föreläggs
riksdagen. Inriktningen bör därvid vara en stegvis genomförd reform
där första steget genomförs snarast möjligt.

Som redovisats inledningsvis föreligger en promemoria, upprättad
inom arbetsmarknadsdepartementet i september 1989, med förslag att
den lagstadgade rätten till semester förlängs till sex veckor. Enligt
promemorian planeras semesterförlängningen ske i etapper. Den av
regeringskansliet planerade beredningen innebär att en proposition är
planerad till slutet av år 1989. Med hänvisning till att utvecklingen
sålunda ligger i linje med motionärernas förslag påkallar motionen
inte någon riksdagens åtgärd. Motion A751 avstyrks därför.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande översyn av ledighetslagstiftningen

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:A726, 1988/89:A738 och
1988/89:A753 yrkande 34,

2. beträffande ledighet för föreningsarbete

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:A708, 1988/89.A709,
1988/89:A711 och 1988/89:A714,

1989/90; AU2

3. beträffande ledighet för att pröva nytt arbete
att riksdagen avslår motion 1988/89:A710,

4. beträffande tjänstledighet för medverkan i det svenska katastrofbiståndet att

riksdagen avslår motion 1988/89:A713,

5. beträffande generella arbetstidsreformer

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:A276 yrkande 2,
1988/89:A282 yrkande 3, 1988/89:A285 yrkande 2, 1988/89:A701,
1988/89:A746, 1988/89:A749, 1988/89:A750 samt 1988/89:A753
yrkande 33,

6. beträffande förkortad arbetstid för vårdpersonal
att riksdagen avslår motion 1988/89:A722,

7. beträffande rätt till förkortad arbetstid för vård av anhörig
att riksdagen avslår motion 1988/89:A752,

8. beträffande översyn av semesterlagen

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:A703, 1988/89:A706 och
1988/89:A728,

9. beträffande en allmän semesterlönefond
att riksdagen avslår motion 1988/89:A707,

10. beträffande semesterfrågan för Sveriges animalieproducenter
att riksdagen avslår motion 1988/89:Jo214 yrkande 1,

11. beträffande den sjätte semesterveckan
att riksdagen avslår motion 1988/89:A751.

Stockholm den 4 oktober 1989
På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars ölander

Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m),
Marianne Stålberg (s), Anders G Högmark (m), Gustav Persson (s),
Sten Östlund (s), Bo Nilsson (s), Mona Saint Cyr (m), Charlotte
Branting (fp), Kersti Johansson (c), Anna Horn af Rantzien (mp),
Mona Sahlin (s), Monica Öhman (s), Eivor Husing (s), Göran Engström
(c) och Karl-Erik Persson (vpk).

1989/90: AU2

Reservationer

1989/90: AU2

1. Översyn av ledighetslagstiftningen (mom. 1)

Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark, (m), Mona
Saint Cyr (m), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c), Anna
Horn af Rantzien (mp) och Göran Engström (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med
"Utskottet behandlade" och slutar med "tillämplig del" bort ha följande
lydelse:

Ett flertal lagar ger de anställda rätt att vara lediga från arbetet med
eller utan lön. Ledighetslagarna har på senare tid utökats genom den
successivt förlängda föräldraledigheten samt lagen om ersättning och
ledighet för närståendevård. Lagarna har tillkommit i det goda syftet
att skapa bättre villkor för de anställda, bl.a. vad gäller fortbildning
och facklig verksamhet. Lagstiftningen har dock inneburit problem,
inte minst för de mindre företagen som upplever lagarna som både
svårförståeliga och svårhanterliga. Mot denna bakgrund påbörjades i
början av 1980-talet en översyn av de olika ledighetslagarna. Utredningsarbetet
har emellertid legat nere sedan år 1982.

Utskottet delar uppfattningen i motionerna A726 (c, m, fp), A738
(fp) och A753 (m) att det är angeläget att återuppta översynsarbetet,
vilket lämpligen kan ske i anslutning till det beredningsarbete som nu
pågår inom regeringskansliet angående semester- och arbetstidsfrågor.
Bl.a. bör studieledighetslagen granskas vad gäller typ av studier samt
effekter i form av vikariatskedjor. Vidare bör rimligheten av den
nuvarande ledigheten för fackligt arbete studeras. Arbetet bör resultera
i en bedömning av de samlade effekterna av de olika ledighetslagarna.
Särskilt bör beaktas ledighetslagarnas inverkan på de mindre företagen.
Slutligen bör framhållas att ledighet för vård av barn bör ges hög
prioritet vid en avvägning mellan de olika ledighetsförmerna. Vad
utskottet anfört i anslutning till de här aktuella yrkandena bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande översyn av ledighetslagstiftningen
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:A726,
1988/89:A738 och 1988/89-.A753 yrkande 34 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Tjänstledighet för medverkan i det svenska
katastrofbiståndet (mom. 4)

Elver Jonsson (fp), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c), Anna
Horn af Rantzien (mp) och Göran Engström (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande sorn på s. 11 börjar med
"Utskottet har" och slutar med "motionen avstyrks" bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion A713 (fp) att det är viktigt
att de svenska biståndsinsatserna inte hindras av svårigheter att rekrytera
lämplig personal. Tjänstledighetsfrågan är därvid av stor betydelse
för att bistånds- och katastrofarbete skall fungera rationellt. Staten har
för sina egna anställda gjort långtgående medgivanden beträffande
tjänstledighet. Med hänsyn till vikten av bistånds- och katastrofarbetet
bör hela arbetsmarknaden omfattas av samma regler när det gäller
möjligheterna till tjänstledighet.

Riksdagen bör därför ge regeringen i uppdrag att komma med
förslag för att rätten till tjänstledighet skall kunna realiseras.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande tjänstledighet för medverkan i det svenska katastrofbiståndet att

riksdagen med bifall till motion 1988/89:A713 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Generella arbetstidsreformer (mom. 5)

Kersti Johansson (c), Anna Horn af Rantzien (mp) och Göran Engström
(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med
"Utskottet gör" och slutar med "riksdagens åtgärd" bort ha följande
lydelse:

Utskottet gör följande bedömning. En förkortad och flexibel arbetstid
är angelägen för många människor. Den skulle öka möjligheterna
till jämställdhet, ge ökad sysselsättning och framfor allt ge en bättre
livskvalitet. Förändringar måste genomföras på ett sådant sätt att de
faktiska skillnaderna mellan mäns och kvinnors arbetstid utjämnas.
För en barnfamilj kan en arbetstidsförkortning möjliggöra att båda
föräldrarna tar ansvaret för både försörjning och barntillsyn.

Utskottet anser att stor vikt bör läggas vid personliga valmöjligheter
så att arbetstiderna kan anpassas till olika familjers och individers
behov och önskemål. Det långsiktiga målet är att alla skall 3 möjlighet
till en arbetsvecka på ca 30 timmar per vecka.

Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna A276 (c), A282
(mp) och A749 (mp) i föreliggande del. Utskottets ställningstagande
tillgodoser även motion A750 (c). Övriga i sammanhanget upptagna
motioner avstyrks med hänvisning till utskottets ovan gjorda ställningstaganden.

1989/90: AU2

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande generella arbetstidsrejörmer
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89-.A276 yrkande 2,
1988/89:A282 yrkande 3 och 1988/89:A749, med anledning av
motion 1988/89:A750 samt med avslag på motionerna
1988/89:A285 yrkande 2, 1988/89:A701, 1988/89:A746 och
1988/89:A753 yrkande 33 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

4. Generella arbetstidsreformer (mom. 5)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med
"Utskottet gör" och slutar med "riksdagens åtgärd" bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion A746 (vpk) att det krävs
beslut om sex timmars arbetsdag nu. I över tio års tid har kvinnor och
män i sina fackliga och politiska organisationer aktivt drivit den
frågan. De har mötts av allmän välvilja men varje konkret förslag till
förkortning av arbetstiden har avvisats. Riksdagen bör av regeringen
begära en plan för minskning av arbetsdagen till sex timmar.

I enlighet med SAF:s strategi genomförs nu en rad olika arbetstidsreformer
som innebär ökad flexibilitet, dvs. att arbetstiden skall anpassas
till individens kortsiktiga intressen och till företagets behov av en hög
produktivitet och effektivitet. Utskottet anser att dessa försök att leda
in arbetstidsfrågan i en återvändsgränd bör avvisas.

Enligt utskottets uppfattning är en lösning med sex timmars arbetsdag
bra för barnen och för kvinnorna. Den skapar fler arbetstillfällen
och blir ett viktigt fördelningspolitiskt instrument genom att förkortningen
av arbetsdagen till sex timmar skall ske med full lönekompensation
till låg- och mellanlönegrupperna. Givetvis skall förkortningen
av arbetstiden kombineras med en kraftig begränsning av övertiden.
Redan nu bör den begränsas till högst 50 timmar per år.

Utskottet tillstyrker därmed förslagen i motion A746. Övriga i
sammanhanget upptagna motioner avstyrks med hänvisning till utskottets
ovan gjorda ställningstaganden.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande generella arbetstidsreformer
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A746 samt med
avslag på motionerna 1988/89:A276 yrkande 2, 1988/89:A282
yrkande 3, 1988/89:A285 yrkande 2, 1988/89-.A701,

1988/89:A749, 1988/89:A750 samt 1988/89:A753 yrkande 33 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1989/90: AU2

5. Förkortad arbetstid för vårdpersonal (mom. 6)

Kersti Johansson (c), Anna Horn af Rantzien (mp) och Göran Engström
(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med "Sorn
har" och slutar med "motion A722" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i likhet med centern i motion A722 betona att det
krävs konstruktiva insatser för att lösa personalkrisen inom vården.
Inom t.ex. hemtjänsten är personalomsättningen i storstäderna 35 %
och i hela landet 25 %. Vid sidan av många andra åtgärder för att ge
de människovårdande yrkena ett högre värde finns det anledning att se
över arbetstidssituationen för personalen. Utskottet instämmer i att
försök med förkortad arbetstid för vårdpersonal kan vara ett sätt att
angripa problemen.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande förkortad arbetstid för vårdpersonal

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A722 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Rätt till förkortad arbetstid för vård av anhörig
(mom. 7)

Anna Horn af Rantzien (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med
"Utskottet vill" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande
lydelse:

Utskottet instämmer med motionärerna i motion A752 (mp) att nya
vårdformer måste prövas med hänsyn till att antalet mycket gamla
kommer att öka. Det är viktigare att det finns människor som kan
engagera sig än att vården utförs på traditionellt sätt av anställd
personal på institutioner. Med hänsyn till att de äldres vårdbehov ofta
varar längre tid än 30 dagar bör den lagstadgade rätten till förkortad
arbetstid för vård av anhörig utökas.

Vad utskottet med tillstyrkan av motion A752 har anfört om rätt till
förkortad arbetstid för vård av anhörig bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande rätt till förkortad arbetstid för vård av anhörig

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A752 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1989/90: AU2

7. Översyn av semesterlagen (mom. 8)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med "Som
redovisats" och slutar med "och A728 (m, c)" bort ha följande lydelse:
Den successiva utbyggnaden av föräldraförsäkringen och det väntade
regeringsförslaget om sex veckors semester medför att utrymmet för
andra kostsamma reformer i fråga om såväl semester- som arbetstidslagstiftning
torde vara intecknat för överskådlig tid. Bl.a. av detta skäl
vill utskottet beröra inriktningen av det beredningsarbete som nu
pågår inom regeringskansliet.

Enligt utskottets uppfattning bör en översyn av lagstiftningen ta sikte
på en lagteknisk förenkling av semesterlagen. Vidare bör reglerna om
semesterlönegrundande frånvaro ses över med hänsyn till att de nuvarande
reglerna kan medföra helt orimliga konsekvenser för de enskilda
arbetsplatserna — särskilt de små. Inom kvinnodominerade branscher
kan särskilda problem uppstå i samband med semesterlönegrundande
föräldraledighet.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion A728 (m, c). Utskottets
ställningstagande tillgodoser även motion A706 (fp), medan motion
A703 (s) avstyrks. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande översyn av semesterlagen
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A728, med anledning
av motion 1988/89:A706 samt med avslag av motion
1988/89:A703 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

8. En allmän semesterlönefond (mom. 9)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med "Frågan
om" och slutar med "motion A707" bort ha följande lydelse:

När semesterlagen ändrades år 1977 blev semesterlönefonden en av
de frågor som skulle utredas ytterligare. Under de borgerliga regeringsåren
lades utredningen om en semesterlönefond ned. Inte heller sedan
socialdemokratin återkommit i regeringsställning har någon utredning
kommit till stånd.

Enligt utskottets uppfattning är införande av en semesterlönefond ett
viktigt inslag i jämlikhetspolitiken. Behovet av semesterstöd är lika
stort i dag som när frågan tidigare har väckts. Utskottet delar därför
uppfattningen i motion A707 att regeringen bör tillsätta en snabbutredning
med uppgift att inrätta en allmän semesterlönefond. En sådan
fond skulle gynna de grupper i samhället som har de sämsta betingelserna
vad avser arbetsvilllkor, arbetsmiljö och ekonomi.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion A707,
vilket bör ges regeringen till känna.

1989/90: AU2

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande en allmän semesterlönefond

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A707 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Semesterfrågan för Sveriges animalieproducenter

Kersti Johansson och Göran Engström (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med
"Utskottet har" och slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer med motionärerna i motion Jo214 (c) att den
svenska bonden far illa i dagens samhälle. Kombinationen av lång
arbetstid, ensamarbete, höga prestationskrav, ökad sårbarhet, motstridiga
signaler från statsmakterna och försämring av de ekonomiska villkoren
har medfört en ökad utsatthet.

En semesterreform för Sveriges mjölkproducenter skulle medföra
stora och uppenbara fördelar. Bl.a. skulle man uppnå en minskning av
de sociala klyftorna mellan lantbrukare och anställda. Ett semestersystem
kan bygga på nuvarande avbytarverksamhet med Lantbrukarnas
Riksförbund som huvudman och lantbruksstyrelsen som tillsynsmyndighet.
Enligt utskottets uppfattning bör regeringen snarast ta upp en
diskussion med jordbrukets företrädare om de praktiska och ekonomiska
lösningarna för ett semestersystem.

Vad utskottet anfört om en semesterreform för Sveriges animalieproducenter,
vilket innebär att motion Jo214 tillstyrks i motsvarande del,
bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande semesterfrågan för Sveriges animalieproducenter
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Jo214 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1989/90: AU2

Särskilt yttrande

Generella arbetstidsreformer (mom. 5)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anför:

Önskemålen om arbetstid och ledighet varierar starkt mellan olika
individer och grupper beroende på bl.a. familjesituationen. Regeringens
beslut att genomföra en sjätte semestervecka är därför olyckligt.

Moderata samlingspartiet har länge förordat en arbetstidsreform i
syfte att skapa valfrihet och variationsmöjligheter såväl på arbetsplatserna
som för en och samma individ under olika perioder av livet. En
arbetstidsreform måste leda till en betydande avreglering och större
utrymme för lokala och individuella lösningar. Vad gäller parterna är
det nödvändigt att dessa verkar för stor frihet beträffande avtal på de
enskilda arbetsplatserna och för enskilda arbetstagare.

Med hänsyn till att dessa frågor för närvarande bereds i regeringskansliet
avger vi i detta sammanhang endast särskilt yttrande.

gotab 99038, Stockholm 1989