Arbetsmarknadsutskottets

betänkande

1989/90:AU16

ILO-konvention om minimiålder för
arbete (prop. 1989/90:60)

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker i detta betänkande regeringens förslag i proposition
1989/90:60 att riksdagen godkänner ILO:s (Internationella arbetsorganisationen)
konvention (nr 138) om minimiålder för tillträde till
arbete. För att göra ratifikationen möjlig föreslås i propositionen att
arbetsmiljölagen kompletteras med en regel om lägsta åldersgräns för
arbete på 13 år. Konventionen omfattar även minderåriga som utför
arbete utan att vara arbetstagare. Regeringen föreslår att arbetsmiljölagen
och fartygssäkerhetslagen ändras för att svara mot konventionens
krav i detta hänseende. Utskottet tillstyrker även de förslagen.

I betänkandet behandlas även två motioner från förra årets allmänna
motionstid som har anknytning till konventionen.

Propositionen

Regeringen föreslår i propositionen att riksdagen

dels godkänner ILO:s konvention (nr 138) om minimiålder för
tillträde till arbete,

dels antar förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)

(se bilaga 1),

dels antar förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen
(1988:49) (se bilaga 2).

Motionerna

1988/89:A244 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att sådan
anpassning får göras av svensk lagstiftning som möjliggör en anslutning
till ILO-konventionen om barnarbete,

1988/89-.A755 av Lahja Exner m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om ratificering
av ILO:s konvention om minimiålder för tillträde till arbete.

1989/90

AU16

1 Riksdagen 1989/90. 18 sami. Nr 16

Utskottet

1989/90:AU16

Bakgrund

ILO har till uppgift att verka för social rättvisa och fred. Ett viktigt
mål är att avskaffa barnarbetet i världen.

År 1973 antog ILO:s beslutande församling, internationella arbetskonferensen,
en konvention (nr 138) och en rekommendation (nr 146)
om minimiålder för tillträde till arbete. I propositionen (1974:6)
angående vissa av internationella arbetsorganisationens allmänna konferens
år 1973 vid dess femtioåttonde sammanträde fattade beslut
konstaterades vissa avvikelser mellan dessa instrument och den svenska
arbetarskyddslagstiftningen. Enligt det föredragande statsrådets uppfattning
kunde konventionen därför inte ratificeras. Riksdagen biträdde
denna uppfattning (bet. SoU 1974:10, rskr. 79)

Frågan om ratifikation av konventionen har därefter aktualiserats
vid olika tillfällen, bl.a. i samband med tillkomsten av arbetsmiljölagen.
Under senare tid har frågan uppkommit inför antagandet i FN av
en konvention om barnets rättigheter.

ILO-kommittén har behandlat frågan flera gånger, senast år 1987 då
regeringen hade givit kommittén i uppdrag att undersöka vilka ändringar
i den svenska lagstiftningen som behövdes för att konventionen
skulle kunna ratificeras. Kommittén pekade på vissa punkter där den
ansåg att lagändringar var nödvändiga. En arbetsgrupp inom departementet
övervägde frågan ytterligare och avlämnade i december 1988
betänkandet (Ds 1989:1) Minderårigas tillträde till arbetslivet. Betänkandet
remissbehandlades. Betänkandet ligger till grund för de förslag
som nu framförs.

I propositionen läggs fram förslag om att riksdagen skall godkänna
konventionen och anta förslag till ändringar i arbetsmiljölagen och
fortygssäkerhetslagen.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 december 1990.

Förslagen har granskats av lagrådet, som framfört synpunkter av
både saklig och redaktionell natur.

I det följande behandlar utskottet i skilda avsnitt frågan om godkännande
av konventionen (1), minimiålder för tillträde till arbete (2),
minderåriga som inte är arbetstagare (3), tillsyn och ansvar m.m. (4),
fartygsarbete (5) samt om husligt arbete (6).

1. Godkännande av konventionen
Propositionen

I propositionen föreslås att Sverige skall ratificera konventionen. Sverige
ställer sig enligt departementschefen helhjärtat bakom ILO:s strävanden
att bekämpa barnarbete i världen. Det är därför en brist att
Sverige inte ansett sig kunna ratificera konventionen. Den svenska
arbetsmiljölagstiftningen står i sin allmänna inriktning och uppläggning
i god överensstämmelse med konventionen. Departementschefen

konstaterar att ett antal relativt små skillnader hittills utgjort hinder
för ratifikation. Enligt hennes uppfattning talar övervägande skäl för
att nu undanröja dessa hinder.

Utskottets överväganden

Svensk arbetarskyddslagstiftning har sedan lång tid tillbaka skyddat
minderåriga — detta var ämnet för landets första egentliga lagstiftning
på området år 1881. Det primära syftet med konventionen överensstämmer
med denna grundläggande princip i det svenska arbetarskyddet.
Som kommer att framgå delar utskottet regeringens uppfattning
att de skillnader som hittills ansetts utgöra hinder mot ratifikation bör
undanröjas. Lagstiftningen skall således ändras så att konventionen kan
ratificeras.

2. Minimiålder för tillträde till arbete
Propositionen

Konventionens artikel 2 föreskriver som huvudregel att minimiåldern
för tillträde till arbete inte skall vara lägre än åldern för avslutande av
obligatorisk skolgång och i intet fall lägre än 15 år. I arbetsmiljölagen
avses med minderårig den som inte har fyllt aderton år. Enligt
huvudregeln i 5 kap. 2 § får den minderårige inte anlitas till arbete
före det kalenderår under vilket han fyller 16 år och inte heller innan
han fullgjort sin skolplikt. Enligt propositionen stämmer svensk lag väl
överens med konventionen i dessa avseenden.

Arbetsmiljölagen saknar regler om en nedre åldersgräns för arbete.
5 kap. 2 § andra stycket innebär att minderårig får anlitas till lätt
arbete som inte är ägnat att inverka menligt på hans hälsa, utveckling
eller skolgång. Arbetarskyddsstyrelsen har meddelat särskilda föreskrifter
(AFS 1987:11, Minderåriga i arbetslivet) om sådant arbete. För den
som under kalenderåret inte fyllt 16 år eller inte fullgjort sin skolplikt
gäller att arbetet skall ordnas så att det är enkelt och ofarligt. Det finns
vidare vissa bestämmelser om arbetstider och ledighet, vårdnadshavarens
tillstånd m.m. Före det kalenderår då den minderårige fyller 13 år
får han eller hon anlitas endast till mycket lätt arbete några enstaka
gånger under ett år. Arbetet får varje gång pågå högst fem dagar i följd.

Konventionen föreskriver en lägsta åldersgräns på 13 år utan att
göra undantag för lätt arbete. På grund av bl.a. denna åldersgräns har
hinder tidigare ansetts föreligga mot ratifikation (prop. 1974:6, bet.
SoU 1974:10).

Vid remissbehandlingen av betänkandet Minderårigas tillträde till
arbetslivet framförde flera instanser att även barn under 13 år någon
gång borde få pröva på att arbeta och att en lagändring inte borde få
leda till totalt förbud mot arbete före den åldern. Arbetarskyddsstyrelsen
avstyrkte ratifikation med hänvisning till diskrepansen mellan
konventionens krav och svensk praxis i frågan.

Enligt departementschefens uppfattning kan det vara positivt även
för barn under 13 år att någon gång få arbeta med enklare uppgifter

1989/90:AU16

och tjäna lite pengar. Syftet med konventionen är att motverka att
barn utnyttjas som arbetskraft på ett sätt som kan vara skadligt för
dem. De arbetsuppgifter som kan tillåtas för dessa minderåriga bör
ligga nära smärre tjänster och uppgifter av den typ som inte omfattas
av vare sig konventionen eller arbetsmiljölagen. Så omfattas t.ex. barn
som hjälper anhöriga eller bekanta med småsysslor av olika slag inte
av bestämmelserna. De lätta arbetsuppgifter som bör kunna undantas
från 13-årsgränsen bör enligt departementschefen ligga ganska nära
den här typen av tillåtna uppgifter. Hon framhåller att de föreskrifter
som arbetarskyddsstyTelsen utfärdat visar att utrymmet för förvärvsarbete
före 13 års ålder är ytterligt begränsat och att förekomsten av
sådant arbete inte kan tillmätas någon väsentlig betydelse allmänt sett.

Departementschefen pekar på undantagsregeln i konventionens artikel
4 som medger undantag från konventionens tillämpning i fråga om
"begränsade kategorier av anställning eller arbete, för vilka speciella
och betydande tillämpningsproblem uppstår". Hon anser att undantagsregeln
bör kunna utnyttjas till att avse sådana lätta arbetsuppgifter
som nyss nämnts och även områden där det på grund av kontrollsvårigheter
eller av andra skäl skulle uppstå problem med konventionens
tillämpning.

Det föreslås alltså att en nedre åldersgräns vid 13 år införs i lagen
och att möjligheten till undantag enligt artikel 4 utnyttjas för att visst
arbete även i fortsättningen skall kunna utföras av barn som är 12 år
och yngre. Det bör enligt propositionen ske genom ett bemyndigande
för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att
medge undantag.

I fråga om farligt arbete stipuleras i konventionen en minimiålder
på 18 år. Sådant arbete beskrivs i artikel 3 som arbete "som på grund
av sin art eller de omständigheter varunder det utförs medför risk för
ungdomars hälsa, säkerhet eller vandel". Enligt 5 kap. 3 § arbetsmiljölagen
får den som är under 18 år inte anlitas till arbete "på sätt som
medför risk för olycksfall eller för överansträngning eller annan skadlig
inverkan på den minderåriges hälsa eller utveckling". Arbetarskyddsstyrelsen
har i den tidigare nämnda AFS 1987:11 utfirdat närmare
föreskrifter om sådant arbete. Lagen och föreskrifterna torde
enligt propositionen motsvara konventionens krav.

Utskottets överväganden

För att konventionen skall kunna ratificeras krävs en nedre åldersgräns
på lägst 13 år för tillträde till arbete. En sådan regel saknas för
närvarande i svensk lag. Barn, som inte ens kommit upp i tonåren, får
enligt arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter utföra betalt arbete under
vissa mycket snävt angivna förutsättningar. I praktiken utförs också
arbete av minderåriga i dessa låga åldrar. Det rör sig då mest om
enklare försäljningsarbete, utbärning av direktreklam och tidningar,
trädgårdsarbete, t.ex. bärplockning, artistframträdanden m.m.

Frågan är om sådana undantag från den nedre åldersgränsen är
förenliga med konventionens krav. Som framgått har meningarna varit

1989/90:AU16

delade om detta. Enligt den uppfattning som nu framförs i propositionen
ger den särskilda undantagsregeln i konventionens artikel 4 utrymme
för de undantag som behövs.

Det åligger enligt artikel 1 den stat som ratificerar konventionen
förutom att effektivt avskaffa barnarbete att successivt höja minimiåldern
för tillträde till anställning eller arbete till en nivå som gör det
möjligt för ungdomar att uppnå full fysisk och psykisk utveckling.
Syftet kan inte rimligen antas vara att förbjuda allt arbete under viss
ålder, helt oavsett dess karaktär och omfattning. De arbeten som kan
komma i fråga bör enligt utskottets mening vara sådana som omfattas
av artikel 4; det gäller begränsade kategorier arbete och anställning,
och de torde utföras under sådana omständigheter att speciella och
betydande tillämpningsproblem uppstår om inte undantag görs för
sådana arbeten. De kan knappast heller anses hämmande för den
psykiska eller fysiska utvecklingen. Tvärtom är det säkert nyttigt att
pröva på arbete mot betalning någon gång. Det är i sammanhanget att
märka att konventionen faktiskt medger undantag utöver dem som
anges i artikel 4. Enligt artikel 8 tillåts nämligen, efter individuell
dispens, arbete utan åldersgräns "då det gäller sådana ändamål som
deltagande i artistuppträdanden".

Med det förslag som läggs fram i propositionen om en nedre
åldersgräns i lagen betonas det mål som konventionen primärt syftar
till, nämligen att allt arbete som är skadligt för barn skall vara
förbjudet. Utskottet förutsätter att de undantag som kan komma i fråga
inte blir mer omfattande än vad som följer av de nu gällande föreskrifterna
från arbetarskyddsstyrelsen. Med denna anmärkning har
utskottet ingen erinran mot det framlagda förslaget i denna del.

3. Minderåriga som inte är arbetstagare
Propositionen

Konventionen gäller alla slag av arbeten, alltså även sådana som utförs
utan att den minderårige är att anse som arbetstagare. Minderårigreglerna
i arbetsmiljölagen är däremot tillämpliga endast på verksamhet i
vilken en arbetstagare utför arbete för en arbetsgivares räkning.

För att uppfylla konventionens krav måste åldersgränserna göras
tillämpliga även på denna kategori. Efter förslag av lagrådet har detta
skett genom att huvudregeln i 5 kap. 2 § arbetsmiljölagen och regeln
om farligt arbete i 3 § byggts ut. Innebörden är att en minderårig inte
får "som arbetstagare eller på annat sätt anlitas till eller utföra arbete"
före viss ålder eller tidpunkt. I remissen till lagrådet hade föreslagits att
utvidgningen skulle ske på annat sätt. En ny paragraf skulle införas,
enligt vilken minderårigbestämmelserna skulle "tillämpas också i fråga
om arbete som en minderårig utför som egen företagare". Med en
sådan regel skulle enligt lagrådet vissa minderåriga som omfattas av
konventionen felia utanför. Vidare skulle en analog tillämpning på
minderåriga företagare av 5 kap. 2 § med dess bestämmelser om en
trettonårsgräns stämma mindre väl överens med regleringen i 15 kap.

1989/90:AU16

13 § föräldrabalken. Enligt det lagrummet får den som är under sexton
år inte driva näring. Sker detta, är rättshandlingar som ingås inom
ramen för näringsverksamheten i princip ogiltiga. Med det tillvägagångssätt
som nu i stället föreslås kommer bestämmelserna att bli
tillämpliga oavsett i vilken egenskap den minderårige utför arbetet.
Departementschefen delar lagrådets uppfattning att man på detta sätt
åstadkommer en bättre anpassning till konventionen.

Utskottets överväganden

Utskottet har ingen erinran mot det sätt som arbetsmiljölagens bestämmelser
föreslås utvidgade för att även kunna tillämpas på minderåriga
som inte är arbetstagare. Utskottet instämmer i lagrådets uppfattning
att den kategori minderåriga som konventionen vill fånga in bara i
begränsad utsträckning lär vara sådana som är egna företagare. Ofta
torde det vara arbete som inte lätt kan klassificeras som vare sig
anställning eller eget företagande. Med förslaget undviks tolkningsproblem
i detta hänseende.

4. Tillsyn och ansvar m.m.

Propositionen

Enligt 7 kap. 7 § arbetsmiljölagen kan yrkesinspektionen ingripa mot
dem som har skyddsansvar enligt skilda bestämmelser i lagen. Det sker
genom att inspektionen meddelar föreläggande eller förbud . Detta kan
förenas med vite. Lagrådet ifrågasatte om inte ett tillägg borde göras till
denna bestämmelse, så att man där även nämnde skyddsansvar vid
farligt arbete enligt 5 kap. 3 § första stycket. Departementschefen
instämde i lagrådets uppfattning och konstaterar att med en sådan
utvidgning skulle yrkesinspektionen få möjlighet att ingripa med föreläggande
och förbud även när arbete utförs av minderåriga som inte är
arbetstagare. Det är enligt propositionen viktigt att det finns ett effektivt
sätt att se till att minderåriga inte utför arbete som kan vara
skadligt för dem. När så sker bör samhället kunna ingripa omedelbart.

Den som uppsåtligen eller av oaktsam het bryter mot sådant föreläggande
eller förbud kan enligt 8 kap. 1 § dömas till böter eller fängelse
i högst ett år. Detta gäller dock inte om vite har satts ut.

I övrigt föreslås i fråga om straffansvar i 8 kap. 2 § andra stycket
punkt 1 böter för den som uppsåtligen eller av oaktsamhet anlitar en
minderårig i strid mot 5 kap. 2 § första stycket eller mot föreskrifter
som har meddelats med stöd av samma paragraf tredje eller fjärde
stycket. Ansvar skall kunna utkrävas av arbetsgivare och den som utan
att vara arbetsgivare anlitar en minderårig i strid mot bestämmelserna.
Något straffansvar skall däremot inte kunna komma i fråga för den
minderårige själv. Skulle arbetet utföras inom ramen för ett familjeföretag
eller annat företag där den minderårige är ägare eller delägare
torde det enligt propositionen oftast vara så att det sker under ledning

1989/90:AU16

eller överinseende av föräldrarna eller någon annan vuxen på ett
sådant sätt att denne får anses ha anlitat den minderårige. Straffansvar
kan då drabba denne.

Förslaget avviker i detta hänseende från vad lagrådet framfört. Efter
förebild av vad som gäller enligt lagen i övrigt borde enligt lagrådet en
minderårig som självständigt utför arbete kunna drabbas av straff vid
brott mot 5 kap. 2 § första stycket m.m., givetvis under förutsättning
att han har uppnått straffmyndig ålder. Dessutom anser lagrådet att
straffansvar för den som driver verksamhet tillsammans med den
minderårige är i sak diskutabelt. Det är bl.a. ägnat att vålla praktiska
gränsdragningsproblem.

Mot lagrådets uppfattning i fråga om straffansvar för den minderårige
själv framför departementschefen att en regel om straffansvar är
obehövlig med hänsyn till bestämmelsen i 15 kap. 13 § föräldrabalken,
som innebär att förmyndaren inte får tillåta en omyndig som inte fyllt
16 år att driva näring. Denne skall alltså se till att den minderårige
inte börjar någon form av förvärvsverksamhet på egen hand.

När det gäller farligt arbete föreslås straff vid överträdelse av föreskrift
som meddelats enligt S kap. 3 § andra stycket inte bara för
arbetsgivare och den som anlitat den minderårige utan också för den
minderårige själv (8 kap. 2 § andra stycket punkt 2). Detta motiveras
med att den som är över 16 år får arbeta och driva näring. Enligt
departementschefen är det inte orimligt att en sådan person, som är
självständigt verksam, åläggs ett ansvar att iaktta dessa föreskrifter. Hon
tillägger att denna fråga är av i huvudsak teoretiskt intresse eftersom
flertalet av de förbjudna arbetsuppgifterna är av sådant slag att de
knappast torde komma i fråga för en minderårig företagare. Om en
minderårig anlitas av någon annan, sägs det vidare, bör straffansvaret i
regel inte läggas på den minderårige utan på den som anlitat honom
eller henne. I sådana situationer torde omständigheterna vara sådana
att den minderårige bör meddelas åtalsunderlåtelse.

Utskottets överväganden

Det är enligt utskottets mening en förbättring att föreläggande eller
förbud skall kunna riktas även mot den som har skyddsansvar i fråga
om farligt arbete. 7 kap. 7 § hänvisar till skilda bestämmelser i vilka
det direkt anges vem som bär skyddsansvar; "arbetsgivare skall se till",
"arbetstagare skall medverka till", "den som låter utföra" etc. (3 kap.

3, 4 resp. 7 §). Av den föreslagna nya lydelsen av 5 kap. 3 § kan inte
direkt utläsas vem som har skyddsansvar. I specialmotiveringen anges
dock vad som avses. Där sägs att föreläggandet eller förbudet i första
hand bör riktas mot arbetsgivare eller annan person som anlitat den
minderårige för arbete. Då en minderårig självständigt — utan att vara
anlitad — utför farligt arbete bör förläggandet eller förbudet kunna
riktas direkt till den minderårige. I det fall att en minderårig sysselsätts
inom ett företag där han är ägare eller delägare bör föreläggande och

1989/90:AU16

förbud i första hand riktas till en vuxen person som har ansvar för
arbetets utförande och som därigenom får anses ha anlitat den minderårige.

Straffbestämmelsernas olika räckvidd kommer till uttryck på det
sättet att det i 8 kap. 2 § punkt 1 talas om den som "anlitar en
minderårig i strid mot" vissa angivna bestämmelser medan punkt 2
avser den som "bryter mot" angivna föreskrifter. I anslutning till första
punkten vill utskottet för sin del framhålla att den minderårige som
utför arbete utan att vara anställd kanske mera sällan driver näring i
den bemärkelse som avses i den nyssnämnda regeln i föräldrabalken, i
vilket Sall det alltså åligger förmyndaren att hindra verksamheten. Ett
straffansvar för den minderårige skulle därför kunna ha en självständig
betydelse för vissa tall då det varken kan sägas vara fråga om anställning
eller eget företagande. Å andra sidan anser utskottet att det mest
angelägna är att straff kan utkrävas av den som anlitar en minderårig i
strid mot åldersgränserna. Utskottet har således ingen erinran mot den
avgränsning av straffansvaret som föreslås.

Vad gäller den av lagrådet framförda synpunkten att straffansvaret
för dem som driver verksamhet tillsammans med en minderårig är
ägnat att vålla praktiska gränsdragningsproblem kan noteras att det i
propositionen klargjorts vad som avses; det är fråga om fall då en
minderårig utför arbete inom ramen för ett familjeföretag eller ett
annat företag där han är ägare eller delägare och arbetet sker under
ledning eller överinseende av den minderåriges föräldrar eller av
någon annan vuxen person på sådant sätt att denne får anses ha anlitat
den minderårige.

I fråga om överträdelse av föreskrifter om farligt arbete delar utskottet
uppfattningen att straff bör kunna drabba även den minderårige
själv. Straffbestämmelsen är enligt motiven i första hand tänkt för
minderåriga som fyllt 16 år och självständigt driver näring. Enligt sin
lydelse omfattar den även andra kategorier minderåriga. Utskottet
utgår ifrån att förhållandena i dessa övriga fall många gånger kommer
att vara sådana att åtalsunderlåtelse bör meddelas. Det väsentliga måste
vara att avhålla minderåriga från farligt arbete. Ett ingripande från
yrkesinspektionen med stöd av 7 kap. 7 § är säkerligen i de flesta fall
mera effektivt. Utskottet antar att det i allmänhet blir fråga om att
utfärda förbud eftersom det ju gäller direkt straffsanktionerade regler.
En överträdelse av ett föreläggande eller förbud kan föranleda straffensvar,
där även fängelse ingår i straffskalan. Vidare kan enligt 8 kap. 4 §
förverkande komma i fråga beträffande anordning eller ämne som vid
brott som avses i kapitlet använts i strid mot yrkesinspektionens
förbud. Ett förordnande om förverkande torde under vissa förutsättningar
kunna avse även den som inte fyllt femton år (36 kap. 13 §
brottsbalken). Utskottet anser att det genom regleringen blir väl sörjt
för att minderåriga skall kunna hindras från att utföra farligt arbete.

Propositionens förslag i fråga om tillsyns- och ansvarsreglerna godtas
således av utskottet.

1989/90:AU16

5. Fartygsarbete

1989/90:AU16

Propositionen

Regler om minderåriga som utför arbete inom sjöfarten finns i sjömanslagen
och fartygssäkerhetslagen. Enligt 45 § sjömanslagen får
arbetstagare inte sysselsättas i fartygsarbete Söre det kalenderår under
vilket han fyller 16 år och inte heller, om det inte sker som ett led i
skolutbildningen, innan han har fullgjort sin skolplikt. I 7 kap. 3 §
fartygssäkerhetslagen finns en bestämmelse om att befäl havaren särskilt
skall se till att ingen minderårig anlitas till fartygsarbete på ett sätt som
medför risk för olycksfall eller för överansträngning eller annan skadlig
inverkan på den minderåriges hälsa eller utveckling. Regeln gäller
även då en minderårig utför arbete utan att vara anställd.

Såvitt gäller minderåriga anställda inom sjöfarten uppfylls konventionens
krav genom bestämmelsen i sjömanslagen. För att lagstiftningen
skall svara mot konventionen även i fråga om minderåriga som inte
är arbetstagare föreslås en ny paragraf i fartygssäkerhetslagen.

Genom ett tillägg till 6 kap. 10 § fartygssäkerhetslagen klargörs till
en början att de regler som avser arbete som utförs av arbetstagare
finns i sjömanslagen. Vidare föreslås en ny bestämmelse i fartygssäkerhetslagen,
6 kap. 10 a §, enligt vilken befälhavare skall se till att annan
än arbetstagare inte anlitas till eller utför fartygsarbete i yrkesmässig
verksamhet före det kalenderår under vilket han fyller 16 år och inte
heller innan han har fullgjort sin skolplikt. Genom att ange att det
skall vara fråga om fartygsarbete i "yrkesmässig verksamhet" görs en
avgränsning i förhållande till sjöfart med fritidsbåtar. Det föreslås
vidare en undantagsbestämmelse av innebörd att lätt arbete under
betryggande former skall kunna S förekomma redan i de yngre
tonåren. Förutsättningen är att arbetet inte är av sådant slag att det kan
inverka skadligt på den minderåriges hälsa, utveckling eller skolgång.
Sjöfartsverket föreslås få möjlighet att meddela föreskrifter om sådant
arbete. Den undre gränsen skall enligt propositionen vara 13 år. Några
undantag härifrån föreslås inte med motiveringen att inte alltför unga
personer skall involveras. Bestämmelserna skall inte gälla utländska
fartyg i vidare mån än regeringen föreskriver det. Reglerna föreslås bli
förenade med straffansvar för befälhavare som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot dem.

Utskottets överväganden

Med förslaget kommer olika åldersgränser att gälla för arbete inom
sjöfarten beroende på om den minderårige är anställd eller utför
arbetet på annat sätt. I det senare fallet tillåts lätt arbete för den som
fyllt 13 år. Motivet för att tillåta även yngre tonåringar att utföra
sådant arbete är bl.a. förhållandena inom yrkesfisket. Några undantag
medges däremot inte från sjömanslagens regel om 16-årsgräns alternativt
fullgjord skolplikt. Utskottet godtar förslagen.

6. Husligt arbete

1989/90:AU16

Arbetsmiljölagen gäller inte arbete som utförs i arbetsgivarens hushåll.
I lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete finns regler om
bl.a. arbetstid, skydd mot ohälsa, anställningsavtalets ingående och
upphörande m.m. Bestämmelser saknas dock om minimiålder för
arbete. I propositionen föreslås att den förut berörda undantagsregeln i
artikel 4 utnyttjas för sådant arbete.

Utskottet har ingenting att invända emot detta.

Motionerna

I motionerna 1988/89:A244 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) och
1988/89:A755 av Lahja Exner m.fl. (s) framställs yrkanden om en
sådan anpassning av svensk lagstiftning som möjliggör anslutning till
konventionen resp. ratifikation av densamma. Yrkandena är tillgodosedda
med de förslag som läggs fram i propositionen och som utskottet
nu ställer sig bakom.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:60 och med
anledning av motionerna 1988/89:A244 och 1988/89:A755
dels godkänner ILO:s konvention (nr 138) om minimiålder för
tillträde till arbete,

dels antar de till propositionen fogade förslagen till

a) lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160),

b) lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (1988:49).

Stockholm den 6 februari 1990
På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars Ulander

Närvarande:Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Marianne Stålberg
(s), Börje Hörnlund (c), Anders G Högmark (m), Gustav Persson (s),
Sten Östlund (s), Bo Nilsson (s), Mona Saint Cyr (m), Charlotte
Branting (fp), Karl-Erik Persson (vpk), Anna Horn af Rantzien (mp),
Monica Öhman (s), Eivor Husing (s), Erik Holmkvist (m), Göran
Engström (c) och Gunilla Andersson (s).

Propositionens lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 §, 5 kap. 2 — 5 §§, 7 kap. 7§, 8 kap. 2§
och 9 kap. 2§ samt rubriken till 9 kap. arbetsmiljölagen (1977:1160) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. Tillämpningsområde
1§

Denna lag gäller, med de inskränkningar som anges i 3§, varje verksamhet
i vilken arbetstagare utför arbete för arbetsgivares räkning.

Om skyldigheter i vissa avseenden
för andra än arbetsgivare och
arbetstagare finns bestämmelser i 3
kap.

Om skyldigheter i vissa avseenden
för andra än arbetsgivare och
arbetstagare finns bestämmelser i 3
och 5 kap.

5 kap. Minderåriga

2§

Minderårig får ej anlitas till arbete
före det kalenderår under vilket
han fyller sexton år och ej heller
innan han har fullgjort sin skolplikt.

Utan hinder av första stycket får
minderårig anlitas till lätt arbete
som icke är ägnat att inverka menligt
på hans hälsa, utveckling eller
skolgång. Regeringen eller, efter regeringens
bestämmande, arbetarskyddsstyrelsen
meddelar särskilda
föreskrifter i fråga om sådant arbete.

En minderårig får inte som arbetstagare
eller på annat sätt anlitas
till eller utföra arbete före det kalenderår
under vilket den minderårige
fyller sexton år och inte heller
innan den minderårige har fullgjort
sin skolplikt.

Utan hinder av första stycket får
en minderårig som har fyllt tretton
år anlitas till eller utföra lätt arbete
som inte är av sådant slag att det
kan inverka skadligt på den minderåriges
hälsa, utveckling eller
skolgång.

Regeringen eller, efter regeringens
bestämmande, arbetarskyddsstyrelsen
får meddela föreskrifter
om undantag från första stycket för
anlitande av en minderårig som inte
har fyllt tretton år. Sådant undantagfår
endast avse mycket lätt arbete
av sådant slag att speciella och
betydande tillämpningsproblem
skulle uppstå, om inte undantag
meddelades.

Regeringen eller, efter regeringens
bestämmande, arbetarskyddsstyrelsen
meddelar föreskrifter i fråga
om arbete som avses i andra och
tredje styckena.

1989/90: AU 16

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3§

Arbetsgivare skall se lill att minderårig
arbetstagare icke anlitas till
arbete på sätt som medför risk för
olycksfall eller för överansträngning
eller annan skadlig inverkan
på den minderåriges hälsa eller utveckling.

Regeringen eller, efter regeringens
bestämmande, arbetarskyddsstyrelsen
kan meddela föreskrifter
om villkor för eller förbud mot att
minderårig anlitas till arbete som
medför påtaglig risk för olycksfall
eller för överansträngning eller annan
skadlig inverkan på minderårigs
hälsa eller utveckling.

En minderårig får inte anlitas till
eller utföra arbete på sätt som medför
risk för olycksfall eller för överansträngning
eller annan skadlig inverkan
på den minderåriges hälsa
eller utveckling.

Regeringen eller, efter regeringens
bestämmande, arbetarskyddsstyrelsen
kan meddela föreskrifter
om villkor för eller förbud mot att
en minderårig anlitas till eller utför
arbete som medför påtaglig risk för
olycksfall eller för överansträngning
eller annan skadlig inverkan
på den minderåriges hälsa eller utveckling.

4§

Regeringen eller, efter regeringens
bestämmande, arbetarskyddsstyrelsen
kan föreskriva att vid läkarundersökning,
som har föreskrivits
med stöd av 2§ andra stycket
eller 3§ andra stycket, skall förås
register med uppgifter om de
undersöktas namn och om undersökningsresultat.

Regeringen eller, efter regeringens
bestämmande, arbetarskyddsstyrelsen
kan föreskriva att vid läkarundersökning,
som har föreskrivits
med stöd av 2 § fjärde stycket
eller 3§ andra stycket, skall föras
register med uppgifter om de
undersöktas namn och om undersökningsresultat.

5§'

Regeringen eller, efter regeringens
bestämmande, arbetarskyddsstyrelsen
meddelar föreskrifter om
arbetstidens längd och förläggning
för minderåriga som anlitas till arbete.

Regeringen eller, efter regeringens
bestämmande, arbetarskyddsstyrelsen
meddelar föreskrifter om
arbetstidens längd och förläggning
för minderåriga som anlitas till eller
utför arbete.

7 kap. Tillsyn

7 §2

Yrkesinspektionen äger gentemot
den som har skyddsansvar enligt
3 kap. 2 - 10§§ eller 6 § i detta
kapitel meddela föreläggande eller
förbud som behövs för att denna
lag eller föreskrifter som har meddelats
med stöd av lagen skall efterlevas.

Yrkesinspektionen äger gentemot
den som har skyddsansvar enligt
3 kap. 2 - 10§§, 5 kap. 3 § första
stycket eller 6§ i detta kapitel
meddela föreläggande eller förbud
som behövs för att denna lag eller
föreskrifter som har meddelats med
stöd av lagen skall efterlevas.

1989/90:AU16

Bilaga 1

' Senaste lydelse 1982:674.

2 Senaste lydelse 1987:158.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I beslut om föreläggande eller förbud kan yrkesinspektionen sätta ut
vite.

Underlåter någon att vidtaga åtgärd som åligger honom enligt föreläggande,
får yrkesinspektionen förordna om rättelse på hans bekostnad.

Har föreläggande meddelats beträffande någon åtgärd till vilken det
krävs bygglov, rivningslov eller marklov enligt plan- och bygglagen
(1987:10) men beviljas inte sådant lov, är föreläggandet förfallet såvitt
avser åtgärden.

8 kap. Ansvar
2§3

Den som uppsåtligen' eller av oaktsamhet bryter mot föreskrifter eller
villkor som har meddelats med stöd av 3 kap. 12 eller 14 § döms till böter
eller fängelse i högst ett år.

Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bryter mot 5 kap. 2§ första 1. anlitar en minderårig i strid

stycket, mot 5 kap. 2§ första stycket eller

mot föreskrifter som meddelats med
stöd av 5 kap. 2§ tredje eller fjärde
stycket,

2. bryter mot föreskrifter som har 2. bryter mot föreskrifter som har

meddelats med stöd av 3 kap. 13 meddelats med stöd av 3 kap. 13

eller 15 -17 § eller 5 kap. 2§ andra eller 15 -17 § eller 5 kap. 3 § andra

stycket, 3 § andra stycket, 4 eller 5 §, stycket, 4 eller 5 §,

3. lämnar oriktiga uppgifter om förhållanden av vikt, när en tillsynsmyndighet
har begärt upplysningar, handlingar eller prov eller begärt
undersökningar enligt 7 kap. 3 eller 4 §,

4. utan giltigt skäl tar bort en skyddsanordning eller sätter den ur bruk.

9 kap. Fullföljd av talan 9 kap. Överklagande

2§4

Arbetarskyddsstyrelsens beslut i Arbetarskyddsstyrelsens beslut i

ärende som avses i 6 kap. 2 § tredje ärenden som avses i 6 kap. 2 § tred stycket

får inte överklagas. Detsam- je stycket får inte överklagas. Det ma

gäller styrelsens beslut i ärende samma gäller styrelsens beslut i

som avser tillämpning av föreskrif- ärenden som avser tillämpning av

ter meddelade med stöd av 5 kap. föreskrifter meddelade med stöd av

2 § andra stycket, 3 § andra stycket 5 kap. 2 § tredje och fjärde styckena,
eller 5 §. 3 § andra stycket eller 5 §.

Andra beslut som arbetarskyddsstyrelsen i särskilda fall har meddelat
enligt denna lag eller med stöd av regeringens förordnande enligt lagen, får
överklagas hos regeringen genom besvär.

Arbetarskyddsstyrelsens beslut om föreskrifter till allmän efterrättelse
får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 december 1990.

1989/90:AU16

Bilaga 1

3 Senaste lydelse 1982:674.

4 Senaste lydelse 1982:674.

Propositionens förslag till

2 Förslag till

Lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (1988:49)

Härigenom föreskrivs

dels att 6 kap. 10 och 11 §§, 7 kap. 3§ och 12 kap. 3§ fartygssäkerhetslagen
(1988:49) skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 6 kap. 10 a §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap. Arbetsmiljön

10§

Bestämmelser om arbetstiden ombord finns i sjöarbetstidslagen
(1970:105).

Bestämmelser om minimiålder Bestämmelser om minimiålder
för fartygsarbete finns i sjömans- för fartygsarbete som utförs av ar lagen

(1973:282). betstagare finns i sjömanslagen

(1973:282).

10 a §

Befälhavaren skall se till att annan
än arbetstagare inte anlitas till
eller utför fartygsarbete i yrkesmässig
verksamhet före det kalenderår
under vilket han fyller 16 år och inte
heller innan han har fullgjort sin
skolplikt.

Utan hinder av första stycket får
en minderårig som har fyllt tretton
år anlitas till eller utföra lätt fartygsarbete
som inte är av sådant
slag att det kan inverka skadligt på
den minderåriges hälsa, utveckling
eller skolgång. Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om sådant
arbete.

11 §

Bestämmelserna i 3 — 9 §§ gäller Bestämmelserna i 3 — 9 §§ och 10

inte utländska fartyg i vidare mån a § gäller inte utländska fartyg i vi än

regeringen föreskriver det. dare mån än regeringen föreskriver

det.

7 kap. Allmänna skyldigheter
i fråga om arbetsmiljön

3§

Befälhavaren skall särskilt se till Befälhavaren skall särskilt se till
att ingen minderårig anlitas till far- att ingen minderårig anlitas till eller

tygsarbete på ett sätt som medför utför fartygsarbete på ett sätt som

risk för olycksfall eller för överan- medför risk för olycksfall eller för

1989/90:AU16

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:AU16

strängning eller annan skadlig in- överansträngning eller annan skad verkan

på den minderåriges hälsa lig inverkan på den minderåriges

eller utveckling. hälsa eller utveckling.

Med minderårig avses i denna lag den som inte har fyllt 18 år.

12 kap. Ansvarsbestämmelser

3§

Till böter döms

1. befälhavare och maskinchef som uppsåtligen eller av oaktsamhet
underlåter att fullgöra vad han enligt 5 kap. 2 § andra stycket och 3 § andra
stycket ålagts att göra innan en resa påböijas,

2. befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att se till
att nytillträdande ombordanställda får kännedom om fartyget, grundläggande
säkerhetsbestämmelser eller åtgärder vid sjöolycka enligt 5 kap. 2§
tredje stycket,

3. befälhavare som av oaktsamhet framför ett fartyg i strid med vad som
gäller i fråga om minimibesättning eller bemanningsföreskrifter, om inte
förseelsen är ringa,

4. redare som av oaktsamhet underlåter att göra vad som skäligen kan
fordras av honom för att förhindra att fartyget framförs i strid mot vad
som gäller i fråga om minimibesättning eller bemanningsföreskrifter, om
inte förseelsen är ringa,

5. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet tjänstgör på ett fartyg som
befälhavare, maskinchef eller ansvarig för vakt utan att inneha den behörighet
som är föreskriven i minimibesättningsbeslutet eller i bemanningsföreskriftema,
dock inte om han har uppehållit befattningen på grund av
ett plötsligt sjukdomsfall eller en annan liknande händelse,

5 a. befälhavare som uppsåtligen
eller av oaktsamhet bryter mot 6
kap. 10 a § eller mot föreskrifter
som har meddelats med stöd av 6
kap. 10 a § andra stycket,

6. befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar sina
skyldigheter beträffande kost och vatten samt bostads- och hälsovårdsförhållanden
enligt 7 kap. 7§,

7. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utan giltigt skäl tar bort en
skyddsanordning eller sätter den ur funktion,

8. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift som
har meddelats med stöd av 8 kap. 3 eller 5 — 7 §§,

9. befälhavare som uppsåtligen beordrar arbete i strid mot ett beslut av
ett skyddsombud enligt 9 kap. 7 § utan att något sådant skäl som anges i 9
kap. 8§ föreligger, om därmed intresset av att skyddsarbetet ombord
bedrivs i behörig ordning uppenbart åsidosätts,

10. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar sina skyldigheter
beträffande ritningar till ett fartyg enligt 10 kap. 16 § eller tillsynsbok
och certifikat enligt 10 kap. 19 §,

11. den som i andra fall än som sägs i 2 § 1 uppsåtligen eller av oaktsamhet
lämnar oriktiga uppgifter till en tillsynsmyndighet vid fullgörande av
skyldighet enligt 10 kap. 12 § andra stycket eller 14 § eller annars i fråga om
en åtgärd som har ålagts av myndigheten, och

12. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar att fullgöra
anmälningsskyldighet som har ålagts honom med stöd av 13 kap. 5§.

Denna lag träder i kraft den 1 december 1990.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990

mim