Arbetsmarknadsutskottets
betänkande
1989/90:AU14

Arbetsförmedlingslagen

Sammanfattning

I betänkandet behandlas åtta motioner från den allmänna motionstiden
under förra riksmötet, som avser arbetsförmedlingslagen. Samtliga
motioner avstyrks av utskottet med hänvisning till pågående beredning
inom regeringskansliet av en nyligen företagen översyn av arbetsförmedlingslagen.

Till betänkandet har fogats en reservation.

Motionerna

1988/89:A204 av Bengt Westerberg m.Q. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av arbetsförmedlingslagen
i syfte att möjliggöra kompletterande, fristående arbetsförmedling.

1988/89:A212 av Margareta Fogelberg och Sigge Godin (båda fp) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av arbetsförmedlingslagen
i syfte att möjliggöra kompletterande, fristående arbetsförmedling
på kulturområdet.

1988/89:A214 av Göthe Knutson m.fl. (m, fp, c) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär en utredning med uppgift att utreda möjligheterna
att på försök tillåta fristående arbetsförmedlingar för specifika
yrkesområden i enlighet med vad i motionen anförts.

1988/89:A224 av Anna Wohlin-Andersson och Marianne Andersson
(båda c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
arbetsförmedlingslagen omedelbart bör ses över, så att man inte i
onödan försvårar idéutveckling och arbetsförutsättning i tjänsteföretagen.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89:N255.

1988/89:A261 av Ingrid Sundberg m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avskaffande av arbetsförmedlingsmonopolet inom
kultursektorn.

1* Riksdagen 1989/90. IS sami. Nr 14

Motiveringen återfinns i motion I988/89:Kr314.

1989/90: AU 14

1988/89:A276 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
7. att riksdagen hos regeringen hemställer om en översyn av arbetsförmedlingslagen
i enlighet med vad som anförs i motionen.

1988/89:A285 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas
7. att riksdagen beslutar att ändra lagen (1935:113) med vissa bestämmelser
om arbetsförmedling, så att enskilda arbetsförmedlingar
kan etableras i enlighet med vad som i motionen anförs.

1988/89:A743 av Kjell-Arne Welin (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om försök med arbetsförmedling i olika
alternativa former.

Utskottet

Bakgrund

Ansvaret för arbetsförmedlingen i Sverige åvilar i princip det allmänna
som genom arbetsmarknadsverket skall bistå arbetssökande och arbetsgivare
att skaffa arbete eller tillhandahålla arbetskraft. Förmedlingen
skall vara avgiftsfri.

Aven privat arbetsförmedling får förekomma i viss begränsad omfattning
och i noggrant reglerade former. Bestämmelserna om sådan
arbetsförmedling finns i lagen (1935:113) med vissa bestämmelser om
arbetsförmedling, arbetsförmedlingslagen.

Arbetsförmedlingslagen är utformad med ILO-konventionen 1933 nr
34 om avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer som grund. Konventionen
reviderades 1949 (nr 96).

Enligt lagen får arbetsförmedling inte bedrivas i förvärvssyfte. Det
enda undantaget härifån avser förmedling till och från utlandet av
musiker och sceniska artister. Vidare kan tillstånd meddelas för arbetsförmedling
som inte bedrivs i förvärvssyfte men väl mot någon form
av ersättning. Den som bedriver avgiftsfri arbetsförmedling behöver
inget tillstånd men måste anmäla verksamheten till AMS inom viss tid.

Arbetsförmedlingslagen innehåller ingen definition av begreppet arbetsförmedling.
Däremot anges att visst slag av verksamhet skall anses
såsom arbetsförmedling enligt lagen. Vad som avses är anställningsavtal
som träffas mellan utövare av verksamhet för arbetsanskaffning och
arbetssökande. Om det huvudsakliga syftet med anställningen är förmedling
av arbete åt arbetssökanden skall sådan förmedling anses som
arbetsförmedling enligt lagen.

Bestämmelserna i arbetsförmedlingslagen är straffeanktionerade.
Frågan om arbetsförmedlingslagens tillämplighet och räckvidd har
länge varit kontroversiell. Det har då främst gällt olika former av
privat arbetsförmedling på kultur- och kontorsområdena. Problemet
har varit att fastställa en skiljelinje mellan självständigt arbetsuppdrag
(entreprenad) och uthyrning av arbetskraft. Om verksamheten har

ansetts utgöra entreprenadverksamhet har arbetsförmedlingslagens regler
inte varit tillämpliga. Om syftet med verksamheten i stället ansetts
vara att ställa arbetskraft till en beställares förfogande, dvs. att hyra ut
arbetskraften, har lagreglerna däremot varit tillämpliga. Denna metod
att tolka begreppet arbetsförmedling har slagits fast av högsta domstolen
genom de avgöranden som refererats i NJA 1962 s. 820 och NJA
1973 s. 562 och bekräftats genom två nyligen avkunnade domar, DB
22 och 23 för 1989. Frågan har utretts upprepade gånger och berörts i
olika lagstiftningssammanhang. Från senare tid kan nämnas arbetsförmedlingsutredningen,
som hade i uppdrag att bl.a. överväga åtgärder
för att komma till rätta med vissa problem rörande arbetsförmedlingslagens
tillämpning på arbetsmarknaden, dels för korttidsanställda på
kontorsområdet, dels för kulturområdet liksom vissa andra områden
på arbetsmarknaden. Utredningen presenterade ett delbetänkande (Ds
A 1982:2) men lades kort därefter ned. Såvitt gäller kulturområdet bör
nämnas att AMS-kommittén, som hade i uppdrag att gör en översyn av
arbetsmarknadsverkets ansvarsområde och organisation, i sitt slutbetänkande
Arbetsmarknadsverkets ansvarsområde (SOU 1985:7 och 9)
framförde att det allmänna även i fortsättningen borde ha ansvaret för
kulturarbetsförmedling i form av en fristående statlig stiftelse. Kommittén
uttalade sig även om behovet av en översyn av arbetsförmedlingslagen,
bl.a. mot bakgrund av remissinstansernas synpunkter rörande
arbetsförmedlingsutredningens delbetänkande. En sådan översyn borde
enligt kommittén komma till stånd i syfte att ge lagen ökad klarhet
och bättre redaktionell utformning. Något behov av att ompröva lagens
allmänna inriktning ansågs emellertid inte föreligga.

I regeringens proposition 1985/86:138 om arbetsmarknadsverkets
ansvarsområde m.m. framförde departementschefen som sin uppfattning
att förmedlingen av arbeten inom kulturområdet även i fortsättningen
borde bedrivas inom arbetsmarknadsverket och att organisationen
härför borde förstärkas. Departementschefen instämde i uppfattningen
att en översyn av arbetsförmedlingslagen behövdes och erinrade
om att det inom arbetsmarknadsdepartementet nyligen påbörjats ett
sådant arbete.

Den numera genomförda översynen redovisas i departementspromemorian
Ds 1989:30, ARBETSFÖRMEDLINGSLAGEN — en översyn.
I promemorian sägs att under arbetets gång den slutsatsen dragits att
det knappast räcker att begränsa översynen till en rent lagteknisk
översyn, om man på ett mer avgörande sätt vill komma till rätta med
de problem som i dag anses förknippade med lagen. Förutom vissa
ändringar av lagteknisk natur föreslås därför en särreglering av uthyrning
av arbetskraft, dvs. en verksamhet som i dag enligt lagen anses
som en form av arbetsförmedling och är förbjuden om den drivs i
vinstsyfte. Förslaget innebär att sådan uthyrningsverksamhet som kan
betraktas som seriös legaliseras och underkastas kontroll i stället för att
som i dag vara generellt förbjuden. Företag som bedriver uthyrningsverksamhet
som kan anses önskvärd ur arbetsmarknadspolitisk synpunkt
skall med förslaget kunna få tidsbegränsade tillstånd av AMS att

1989/90:AU14

bedriva sådan verksamhet. Vidare skall uthyrningsverksamhet som
bedrivs utan tillstånd kunna förbjudas vid vite. Ändringar föreslås
slutligen av reglerna om överklagande.

Motionerna

1 samtliga åtta motioner framförs uppfattningen att fristående arbetsförmedlingar
bör tillåtas, antingen generellt eller på särskilda områden. I
fem av dem begärs uttryckligen en översyn av arbetsförmedlingslagen i
syfte att möjliggöra sådana fristående förmedlingar, övriga tre avser
sådana förmedlingar på speciella områden.

Enligt motion A204 (fp) måste en väl skött statlig arbetsförmedling,
med starka lokala enheter, vara den stabila grunden för förmedling av
arbete och för att ta hand om stödåtgärder som behöver finnas. Det
skulle dock vara en fördel om vissa arbetsuppgifter kunde utföras av
förmedlingar knutna till yrkesområden med speciella behov. Motionärerna
framhåller att en ökad mångfald inom förmedlingsområdet ytterligare
skulle stärka den flexibilitet och anpassbarhet som är förutsättningen
för en effektivare arbetsmarknad. De offentliga arbetsförmedlingarna
bör tillhandahålla en god, avgiftsfri service över hela arbetsmarknaden
med kännedom om alla lediga platser och med ett väl
utbyggt kontorsnät. När en sådan service finns tillgänglig kan det
finnas klara fördelar med privata förmedlingar som komplement.
Servicen till både arbetssökande och arbetsgivare skulle förbättras.
Argumenten för ökad mångfald är relevanta även här; valfriheten för
den enskilde ökar liksom möjligheterna för de anställda att fa utlopp
för sin kreativitet. Motionärerna upprepar det även tidigare år framförda
kravet om mer än en form av arbetsförmedling.

I motion A212 av Margareta Fogelberg och Sigge Godin (båda fp)
framhålls vikten av att frilansande artister fritt skall kunna välja
arbetsförmedlare. Deras arbete är annorlunda än de flesta andra yrkesutövares
på det sättet att det nästan alltid rör sig om korta engagemang,
täta byten av arbetsgivare och, inte minst viktigt, en aktiv marknadsföring
för att artisten skall nå publiken. Avsaknaden av kvalificerad
hjälp i detta hänseende leder till att skickliga artister lämnar Sverige.
En översyn av lagen behövs i syfte att möjliggöra kompletterande,
fristående arbetsförmedlingar på kulturområdet.

I motion A214 av Göthe Knutson m.fl. (m, fp, c) framförs att
arbetsförmedlingsmonopolet är illa anpassat till dagens tjänstesamhälle.
Seriösa skrivbyråer betraktas som olaga arbetsförmedlare, något som
måste ändras. Förmedling som ställer krav på specialistkunskap, t.ex.
för artister och fotomodeller, bör tillåtas på privat basis.

Motion A224 av Anna Wohlin-Andersson och Marianne Andersson
(båda c) med motivering i motion 1988/89:N255 rör särskilt de s.k.
tjänsteföretagen. Motionärerna framhåller att arbetsförmedlingslagen är
tillkommen i ett helt annat samhälle än dagens. Tolkningen av lagen
försvårar verksamheten speciellt för kontorsserviceföretagen när de

1989/90:AU14

bedöms som illegal arbetsförmedling. Motionärerna ifrågasätter varför
tjänsten arbetsförmedling bara skulle kunna utföras inom ett offentligt
monopol.

Motion A261 av Ingrid Sundberg m.fl. (m) med motivering i motion
1988/89:Kr314 avser kulturskaparnas situation. Motionärerna anser att
det måste skapas bättre förutsättningar för service till uppdrags- och
arbetssökande på området. Därför måste det nuvarande arbetsförmedlingsmonopolet
upphävas.

I partimotionen A276 (c) framställs krav på översyn av arbetsförmedlingslagen
i syfte att lägga fram förslag om alternativ som komplement
till de offentliga arbetsförmedlingarna.

Enligt motion A285 av Sonja Rembo m.fl. (m) finns det ingenting
som talar för att just arbetsförmedling bedrivs bäst och rationellast i
form av offentligt monopol. Motionärerna anser det nödvändigt att
också andra arbetsförmedlingar än den offentliga kan utvecklas, varför
monopolet bör upphävas.

Slutligen föreslår Kjell-Arne Welin (fp) i motion A743 en försöksverksamhet
i Skånelänen med alternativa arbetsförmedlingsformer.

Överväganden

Motioner med begäran om översyn av arbetsförmedlingslagen och om
möjlighet till arbetsförmedling i alternativa former har behandlats av
riksdagen ett flertal gånger under senare år. Vid 1986/87 års riksmöte
anförde utskottet följande i sitt av riksdagen godkända betänkande:

Utskottet står fast i sin tidigare redovisade uppfattning beträffande en
översyn av arbetsförmedlingslagen i syfte att möjliggöra arbetsförmedling
i alternativa former. Ansvaret för verksamheten med arbetsförmedling
i landet bör i enlighet med Sveriges åtaganden i ILO inte
splittras upp. Det bör även i fortsättningen ankomma på arbetsmarknadsverket
att ha ett samlat ansvar för förmedlingsverksamheten. Härför
talar för övrigt inte minst den nya teknikens införande ute på
arbetsförmedlingarna som väsentligt ökat förutsättningarna till en rikstäckande
information till de arbetssökande om lediga platser.

Vidare anfördes att den då pågående — och inledningsvis här refererade
— översynen inom departementet framstod som angelägen med
hänsyn såväl till det faktum att mer än 50 år gått sedan arbetsförmedlingslagen
kom till, vilket innebär att den i vissa avseenden kan vara
svår att tolka och tillämpa, som till de snabba förändringarna på
arbetsmarknaden med nya verksamheter som kan förete vissa likheter
med arbetsförmedlingsverksamhet. Utskottet ansåg sig ha anledning att
utgå från att arbetet bedrevs skyndsamt och målmedvetet. Med hänvisning
till det anförda avstyrktes bifall till motionerna (AU 1986/87:11, s.
31 och 32).

Vid riksmötet 1987/88 hänvisade utskottet till vad som anförts i det
nyssnämnda betänkandet. Det konstaterades att AMS i en rapport
föreslagit en översyn av lagen så att det klart framgick vad som är
olaglig arbetsförmedling och vad som är laglig näringsverksamhet. I sitt
av riksdagen godkända betänkande (AU 1987/88:11, s. 23 och 24)

1989/90: AU 14

noterade utskottet att översynsarbetet i regeringen hade intensifierats.
Med konstaterandet att utskottets inställning var densamma som föregående
år avstyrktes de behandlade motionerna.

Remissbehandlingen av departementspromemorian Ds 1989:30 som
i korthet refererats i det föregående är nyligen avslutad. Enligt vad
utskottet inhämtat anser samtliga remissinstanser att uthyrningsverksamhet
inte bör betraktas och regleras på samma sätt som privat
arbetsförmedling, men meningarna går isär om hur frågan i stället
skall hanteras. Beredning pågår för närvarande inom regeringskansliet.

Arbetsmarknadsministern har i dagarna som svar på en fråga av
Anne Wibble (fp), föranledd av fällande domar i högsta domstolen mot
privata skrivbyråer, uppgett att hon räknar med att en kommande
proposition skall innebära en uppmjukning av det nuvarande förbudet
mot uthyrning. Med det förslag som framförs i departementspromemorian
och med de justeringar som blir nödvändiga att göra efter remissinstansernas
synpunkter bör enligt ministern ett mellanting kunna
skapas mellan en offentlig arbetsförmedling, en renodlad entreprenadverksamhet,
som inte faller under lagen, och en form av uthyrning av
korttidsarbetskraft. Enligt ministern är det en praktisk, modern och
anpassad verksamhet för dagens moderna industrisamhälle. Tanken är
att propositionen skall utarbetas skyndsamt.

Utskottet står fast vid sin tidigare framförda uppfattning att det
samlade ansvaret för arbetsförmedlingen i landet även i fortsättningen
bör ankomma på det allmänna. En översyn av arbetsförmedlingslagen
har kommit till stånd och förslag har lagts fram om hur man skall
komma till rätta med de problem som kan anses förknippade med
lagen. Remissinstanserna har framfört sina synpunkter och beredning
pågår för närvarande i regeringskansliet. Med hänsyn till den kommande
propositionen avstyrks motionerna i nu aktuella delar.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:A204 yrkande 3,
1988/89:A212, 1988/89:A214, I988/89:A224 yrkande 2, 1988/89:
A261 yrkande 2, 1988/89:A276 yrkande 7, 1988/89:A285 yrkande
7 och 1988/89:A743.

res. ("i, fp. c)

Stockholm den 21 november 1989
På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars Ulander

1989/90: AU 14

Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Kjell Nilsson (s),
Sonja Rembo (m), Marianne Stålberg (s), Börje Hörnlund (c)_, Lahja
Exner (s), Anders G Högmark (m), Gustav Persson (s), Sten Ostlund
(s), Bo Nilsson (s), Mona Saint Cyr (m), Charlotte Branting (fp), Kersti
Johansson (c), Karl-Erik Persson (vpk), Anna Horn af Rantzien (mp)
och Monica Ohman (s).

Reservation

Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Börje Hörnlund (c), Anders G
Högmark (m), Mona Saint Cyr (m), Charlotte Branting (fp) och Kersti
Johansson (c) anser att utskottets överväganden och hemställan bort ha
följande lydelse:

Överväganden

Motioner med begäran om översyn av arbetsförmedlingslagen och om
möjlighet till arbetsförmedling i alternativa former har behandlats av
riksdagen ett flertal gånger under senare år.

Utskottet har noterat att arbetsmarknadsministern i dagarna som
svar på en fråga av Anne Wibble (fp) uppgett att hon räknar med att
en kommande proposition skall innebära en uppmjukning av det
nuvarande förbudet mot uthyrning av arbetskraft. De nyligen avkunnade
domarna i högsta domstolen, i vilka innehavare av seriösa skrivbyråer
dömts för olaga arbetsförmedling, understryker behovet av att
förändringar i lagstiftningen skyndsamt kommer till stånd.

Den översyn av arbetsförmedlingslagen som genomförts i arbetsmarknadsdepartementet
är enligt utskottets mening alltför begränsad
för att kunna tjäna som underlag för bedömningen av vilka förändringar
som är nödvändiga. Översynen utmynnar i ett förslag som
innebär en långtgående detaljreglering av framför allt uppdragsverksamhet.
Den grundläggande frågan kvarstår om det är befogat att
bibehålla arbetsförmedlingsmonopolet. I all monopoliserad verksamhet
finns en risk för att effektivitet och service eftersätts. Mot den bakgrunden
är det viktigt att det kan skapas alternativ och komplement till
den offentliga förmedlingen. Fristående förmedlingar bör tillåtas i
synnerhet på specialområden med särskilda behov där den offentliga
förmedlingen visat sig vara mindre effektiv, t.ex. på kultur- och kontorsområdena.

Utskottet anser det angeläget att regeringen i det fortsatta beredningsarbetet
— som således förutsätts bedrivas skyndsamt — utgår från

1989/90: AU 14

de riktlinjer som angetts i motionerna A204, A212, A224, A276 och
A285, som alltså tillstyrks i de berörda delarna. Med detta ställningstagande
får syftet med de övriga motionerna anses vara tillgodosett.

Vad utskottet anfört om det fortsatta beredningsarbetet bör ges
regeringen till känna.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:A204 yrkande

3, 1988/89:A212, 1988/89:A224 yrkande 2, 1988/89:A276 yrkande
7 och 1988/89:A285 yrkande 7 samt med anledning av motionerna
1988/89:A214, 1988/89:A261 yrkande 2 och 1988/89:A743
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1989/90: AU 14

golab 99292, Stockholm 1989