Arbetsmarknadsutskottets
betänkande
1989/90: AU11

Arbetsmarknadspolitiken AUU^

I betänkandet behandlas proposition 1989/90:100 bii. 12 (arbetsmarknadsdepartementet)
såvitt gäller avsnittet B Arbetsmarknad m.m. anslagspunkterna
B 1 —B 9 och B 13. Dessa punkter har i regeringen
föredragits av statsrådet Thalén.

I anslutning till de olika anslagen tar utskottet upp ett fyrtiotal
motioner från allmänna motionstiden i år.

Betänkandet är indelat i avsnitt med rubriker som i huvudsak
ansluter till anslagen. Dispositionen av framställningen framgår i övrigt
av innehållsförteckningen i slutet av betänkandet.

Anslagspunkterna A 1—A 2 beträffande anslag till arbetsmarknadsdepartementet
m.m. behandlas i betänkandena 1989/90:AU19 och
1989/90:AU28 samt anslagspunkterna B 10—B 13 avseende anslag till
arbetsdomstolen m.m. i betänkandet 1989/90:AU19. Avsnittet C Arbetslivsfrågor
behandlas i betänkandet 1989/90:AU12 och avsnittet D
Regional utveckling i betänkandet 1989/90:AU13.

Sammanfattning

Medelsanvisning

För arbetsmarknadspolitiska åtgärder under budgetåret 1990/91 tillstyrker
utskottet att 11 573 milj. kr. anvisas enligt nedanstående fördelning: Milj.

kr.

Arbet smarknads ver lee t m.m. 2 422

Arbetsmarknadsutbildning, inkl. AMU-gruppen 2 646

Arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag 4 052

Sysselsättningsskapande åtgärder m.m. 2 453

Totalt 11 573

i

1 Riksdagen 1989190. 18 sami. Nr 11

Arbetsmarknadspolitikens inriktning och
förutsättningar

Utskottet ställer sig bakom regeringens politik om inriktningen av den
ekonomiska politiken i syfte att hejda inflationen samt säkerställa
samhällsekonomisk balans genom att öka utbudet av arbetskraft och
dämpa kostnadsökningarna. En sådan politik ger enligt utskottets
mening förutsättningar för en fortsatt framgångsrik arbetsmarknadspolitik.

Reservationer har avgetts av moderata samlingspartiet, folkpartiet
och centern gemensamt.

När det gäller inriktningen av arbetsmarknadspolitiken under nästa
budgetår tillstyrker utskottet regeringens uppläggning. Den innebär
dels att utifrån fördelningspolitiska motiv kraftigt förbättra situationen
för personer med svag ställning på arbetsmarknaden, dels att utifrån
tillväxtpolitiska motiv bidra till att lösa arbetsgivarnas problem att
rekrytera arbetskraft.

Reservationer har avgetts av moderata samlingspartiet samt centern
och miljöpartiet de gröna gemensamt.

Arbetsmarknadsverket m.m.

I detta avsnitt tillstyrker utskottet regeringens förslag om större flexibilitet
i medelsanvändningen. Utskottet ställer sig också bakom regeringens
förslag om fortsatt tillfällig förstärkning av arbetsförmedlingen för
att hjälpa invandrare och flyktingar på mottagningsförläggningar till
arbete. 1 det sammanhanget behandlas ett antal motioner som bl.a. rör
frågan om invandrarnas svårigheter att komma in på den svenska
arbetsmarknaden.

Reservationer har avgetts av folkpartiet till förmån för ökad flexibilitet
i medelsanvändningen. Dessutom har gemensamma reservationer
avgetts av moderata samlingspartiet, folkpartiet, centern och miljöpartiet
de gröna till förmån för avlägsnande av regler som hindrar
flyktingar att snabbt komma ut i arbete ävensom till stöd för kraftigare
satsningar på deras inträde på arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadsservice

Försöksverksamheten med bl.a. merkostnadsbidraget samt flyttningsbidrag
i form av fria hemresor för kulturarbetare och s.k. sökanderesa
för personer bosatta i Danmark och Norge som söker arbete i Sverige
föreslås fortsätta under budgetåret 1990/91.

Reservationer har avgetts av moderata samlingspartiet, folkpartiet
och centern.

1989/90: AU 11

2

Arbetsmarknadsutbildning och Kontant
arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag

I avsnittet om arbetsmarknadsutbildning ställer sig utskottet bakom
regeringens förslag om vidgade möjligheter för AMS till egna prioriteringar
beträffande medelsanvändningen inom anslaget.

Utskottet ansluter sig också till bedömningarna om behovet av
arbetsmarknadsutbildning under kommande budgetår. Vidare godtar
utskottet föreslagna förändringar i fråga om villkoren för bidrag till
utbildning i företag. I ett inledande avsnitt avstyrker utskottet en
moderatmotion om arbetsmarknadsutbildningens allmänna inriktning.
Utskottet avstyrker också skilda motionsyrkanden gällande ramen för
utbildning av icke arbetslösa, utbildningen i företag och inom det
reguljära utbildningsväsendet samt arbetsmarknadsutbildning för vissa
särskilda ändamål.

Reservationer har avgetts av moderata samlingspartiet, centern, folkpartiet
och vänsterpartiet kommunisterna.

När det gäller kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag
godtar utskottet regeringens förslag om bidrag till lönekostnader i
samband med utbildning i företag och om ändrade regler avseende
vidgad arbetsprövning. Utskottet ansluter sig också till bedömningen av
medelsbehovet. I sammanhanget behandlar utskottet ett dussintal motioner
med anknytning till arbetslöshetsförsäkringen. I fyra av dem
begärs en utredning med sikte på en allmän arbetslöshetsförsäkring.
Andra avser bl.a. ersättningsreglerna, egenavgifterna och användningsområdet
för intäkterna till försäkringen. Utskottet avstyrker samtliga
motionsyrkanden.

Reservationer har avgetts av moderata samlingspartiet, centern, folkpartiet
och vänsterpartiet kommunisterna.

Sysselsättningsskapande åtgärder m.m.

Mot bakgrund av det goda läget på arbetsmarknaden föreslår regeringen
en minskning av resurserna för beredskapsarbeten med 95 milj. kr.
Vidare anser regeringen att AMS även under nästa budgetår bör få
möjligheter till flexibilitet i användningen av beredskapsmedlen.

Med anledning av motioner anlägger utskottet synpunkter på de
problem som uppstår genom den konjunkturvarierade omfattningen
av beredskapsarbetena inom bl.a. kultursektorn. Utskottet konstaterar
att regeringen har aviserat en översyn på detta område. Utskottet tar
vidare upp problemet med deltidsarbetslösheten och redovisar vidtagna
och pågående initiativ på detta område.

Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden.

Moderata samlingspartiet anser att statsbidraget till såväl kommunala
beredskapsarbeten som till strukturstödet för byggarbetsmarknaden bör
trappas ned till 50 %. Vänsterpartiet kommunisterna uttalar sig för att
yttrande från berörda fackliga organisationer bör erfordras för att en
ansökan om beredskapsarbete etc. skall behandlas.

Moderata samlingspartiet och folkpartiet reserverar sig för att lagen
(1971:1204) om byggnadstillstånd m.m. bör avskaffas.

1989/90: AU 11

3

Moderata samlingspartiet resp. folkpartiet uttalar sig beträffande
utvärdering m.m. av systemet med inskolningsplatser.

Propositionen

I proposition 1989/90:100 bilaga 12 föreslås under punkt
B 1

1. att riksdagen medger att regeringen får bemyndiga AMS att under
budgetåret 1990/91 besluta om avskrivning av lånefordran som ej
överstiger 75 000 kr. uppkommen inom arbetsmarknadsverket under
de förutsättningar som i övrigt gäller för budgetåret 1989/90,

2. att riksdagen godkänner vad som i propositionen förordats i fråga
om arbetsgivares rätt till stöd som inte har rekvirerats inom viss tid,

3. att riksdagen godkänner att högst 50 000 000 kr. av medlen under
anslaget får användas för insatser inom den yrkesinriktade rehabiliteringen,

4. att riksdagen till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för
budgetåret 1990/91 anvisar ett ramanslag på 2 176 239 000 kr.

B 2

att riksdagen till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1990/91 anvisar
ett förslagsanslag på 245 565 000 kr.

B 3

1. att riksdagen godkänner de ändringar i villkoren för bidrag till
utbildning i företag som förordats i propositionen,

2. att riksdagen till Arbetsmarknadsutbildning för budgetåret
1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 2 633 630 000 kr.

B 4

1. att riksdagen godkänner vad som i propositionen förordats i fråga
om bidraget till lönekostnader i samband med utbildning i företag,

2. att riksdagen godkänner vad som i propositionen förordats i fråga
om vidgad arbetsprövning,

3. att riksdagen till Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag
för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 4 051 575 000
kr.

B 5

1. att riksdagen godkänner vad som i propositionen förordats om
återbetalningsskyldighet för statsbidrag som har lämnats för investeringsobjekt,

2. att riksdagen godkänner vad som i propositionen förordats i fråga
om statsbidraget för strukturstöd för byggarbetsmarknaden,

3. att riksdagen till Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret
1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 1 819 000 000 kr.

B 6

att riksdagen till Statsbidrag till inskolningsplatser för budgetåret
1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 634 000 000 kr.

1989/90: AU 11

4

B 7

1. att AMU-gruppen utan beslut av regeringen får disponera uppkommande
överskott för varje budgetår, efter avdrag för statens avkastningskrav,
motsvarande högst 3 % av omsättningen, samt balanserade
överskottsmedel motsvarande högst 10 % av omsättningen för främst
utjämning av resultatet mellan olika budgetår,

2. att riksdagen till AMU-gruppen: Uppdragsverksamhet för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.

B 8

att riksdagen till AMU-gruppen: Bidrag till vissa driftutgifter för
budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 12 300 000 kr.

B 9

att riksdagen till AMU-gruppen: Investeringar för budgetåret

1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.

B 13

att riksdagen till Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.

Motionerna

1989/90:Sfl6 av Kenth Skårvik (fjp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning
av AMI-verksam heten.

1989/90:A202 av Lars-Ove Hagberg m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att arbetsförmedlingarna
arbetsmiljödeklarerar de arbeten som förmedlas och att arbetsförmedlingarna
inte skall förmedla arbeten som ur arbetsmiljösynpunkt
är bristfälliga,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en obligatorisk
arbetsförmedling.

1989/90:A204 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsgivares
möjlighet att direktrekrytera arbetskraft i förläggningar.
Motiveringen återfinns i motion Sf605.

1989/90:A206 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar
avskaffa lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd m.m.

Motiveringen återfinns i motion Bo403.

1989/90:A208 av Inger Koch (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär sådan ändring av reglerna för flyttningsbidrag att tandläkare
och läkare, som skall genomgå AT-tjänstgöring, får samma möjlighet
att erhålla bidrag.

1989/90:A210 av Lisbeth Staaf-Igelström och Bo Finnkvist (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om deltidsarbetslösheten.

1989/90: AU 11

5

1989/90:A2U av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utslussning av flyktingar på arbetsmarknaden.

Motiveringen återfinns i motion Sf610.

1989/90:A212 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lovden (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lackets roll vid beslut om arbetsmarknadspolitiska
åtgärder.

1989/90:A214 av Ingegerd Anderlund och Birthe Sörestedt (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av vidgade åtgärder mot och skyldigheter
för arbetsgivaren att minska deltidsarbetslösheten.

1989/90:A215 av Hans Nyhage m.fl. (m, fp, c) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen anhåller om förslag till reglering av A-kassornas verksamhet
angående ansökan från arbetstagare eller företagare i enlighet
med vad som i motionen anförts.

1989/90:A223 av Sigge Godin och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till omprövning av
arbetslöshetsersättningens tidsgränser i arbetslöshetskassan.

1989/90:A237 av Ulf Melin (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till försöksverksamhet med arbetsförmedling av industriarbetare
från Östeuropa i enlighet med vad som i motionen anförts.

1989/90:A239 av Karin Israelsson och Martin Olsson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om översyn av begreppet bisyssla för egenföretagare i lagen om
arbetslöshetsförsäkring och i lagen om kontant arbetsmarknadsstöd.

1989/90:A240 av Anna Horn af Rantzien m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen utreder vilka förberedelser som
ändamålsenligt kan minska en oväntad arbetslöshet, som orsakas av
utanför statens handlingsram liggande förändringar.

1989/90:A244 av Lena Öhrsvik m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av AMS-konsulenter för hörselskadade/vuxendöva.

1989/90:A249 av Anita Modin och Barbro Evermo Palmerlund (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av översyn av 23 § lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring.

1989/90:A252 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för en väl fungerande arbetsmarknad
och om arbetsmarknadspolitikens inriktning,

2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om socialförsäkringssystemens
effekter på arbetsutbudet.

1989/90: AU 11

6

3. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av arbetsmarknadsverkets
verksamhet och ledning i enlighet med vad som i motionen
anförts,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen tili känna vad i
motionen anförts om statsbidrag till sysselsättningsskapande åtgärder,

7. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av resultatet av
den förändrade budgetprocessen beträffande verksamhet som tidigare
stötts genom arbetsmarknadspolitiska insatser i enlighet med vad i
motionen anförts,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att hjälpa unga arbetslösa,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om arbetsmarknadsutbildning,

10. att riksdagen hos regeringen begär utredning om en allmän
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring i enlighet med vad som i motionen
anförts,

11. att riksdagen beslutar att sänka ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen
till 80 % av tidigare lön under den första till åttionionde
ersättningsdagen i enlighet med vad som i motionen anförts,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om strukturstöd för byggnadsarbetare,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att underlätta för arbetslösa invandrare.

1989/90:A254 av Görel Bohlin m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
upphäver lagen om byggnadstillstånd m.m. (1971:1204).

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:T219.

1989/90:A255 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om ökad flexibilitet i anslagssystemet i
enlighet med vad i motionen anförts,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om beredskapsarbeten,

6. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1990/91 till anslaget B 5,
Sysselsättningsskapande åtgärder, anslå 1 781 500 000 kr.,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om arbetsmarknadsutbildning för arbetshandikappade
inom det reguljära utbildningsväsendet,

13. att riksdagen hos regeringen begär utvärdering av de särskilda
och avtalade inskolningsplatserna för ungdom i enlighet med vad i
motionen anförts,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts rörande merkostnadsbidraget,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om arbetsmarknadsverkets organisation,

17. att riksdagen hos regeringen begär förslag om allmän arbetslöshetsförsäkring
i enlighet med vad i motionen anförts.

1989/90: AU 11

7

1989/90:A258 av Margaretha af Ugglas m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om omskolning i Sverige av arbetskraft från Central- och Östeuropa.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:U517.

1989/90:A262 av Olle Östrand och Sinikka Bohlin (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att körkortsutbildning för kvinnor i glesbygd
anordnas i AMU:s regi.

1989/90:A264 av Britta Sundin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
försöksverksamhet med att använda flyttningsbidrag som återflyttningseller
inflyttningsbidrag.

1989/90.A265 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär ändrad inriktning av AMU:s
och AMS verksamhet i enlighet med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen till sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret
1990/91 anslår 1 000 000 000 kr. utöver regeringens förslag till
arbetsmarknadsstimulerande åtgärder för att nedbringa arbetslösheten
och öka andelen yrkesverksamma,

1989/90:A271 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen till B 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag av

2 146 239 000 kr.,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om hemresebidrag för kulturarbetare,

3. att riksdagen till B 2. Arbetsmarknadsservice för budgetåret
1990/91 anvisar ett reservationsanslag av 243 565 000 kr.,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om särskild arbetsmarknadsutbildning inom tekoföretag,

5. att riksdagen till B 3. Arbetsmarknadsutbildning för budgetåret
1990/91 anvisar ett reservationsanslag av 2 363 630 000 kr.,

6. att riksdagen till B 4. Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag
för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag av

3 842 575 kr.,

7. att riksdagen till B 5. Sysselsättningsskapande åtgärder anvisar ett
reservationsanslag av 1 655 000 000 kr.

1989/90:A281 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att en utredning tillsätts med direktiv att lägga förslag
om en ny organisation för AMI-verksamheten i enlighet med vad som
anförts i motionen.

1989/90:A283 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om arbetsmarknadspolitikens inriktning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om decentralisering av AMS,

1989/90: AU 11

8

4. att riksdagen med avslag på prop. 1989/90:100, bil. 12 i denna del
beslutar att till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret
1990/91 anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med
150 000 000 kr. minskat ramanslag om totalt 2 026 239 000 kr. i
enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om arbetsförmedlingens organisation och inriktning,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ändrade regler för flyttningsbidrag samt med
avslag på prop. 1989/90:100, bil. 12 i denna del beslutar att till
Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1990/91 anvisa ett i förhållande
till regeringens förslag med 185 833 000 kr. minskat förslagsanslag om
totalt 59 732 000 kr. i enlighet med vad som anförts i motionen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ändrade regler för erhållande av s.k. merkostnadsbidrag,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om formerna för redovisning av intäkterna till
arbetslöshetsförsäkringen,

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i lagen om
socialavgifter beträffande användningsområde för till staten influtna
medel från arbetsmarknadsavgifter i enlighet med vad som anförts i
motionen,

12. att riksdagen bemyndigar regeringen att utnyttja 0,75 % av
arbetsmarknadsavgiften för offensiva satsningar och till statsbudgetens
inkomsttitel för budgetåret 1990/91 överföra motsvarande intäkter om

4 500 000 000 kr. i enlighet med vad som anförts i motionen,

13. att riksdagen med avslag på prop. 1989/90:100, bil. 12 i denna
del beslutar anvisa till kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag
för budgetåret 1990/91 ett i förhållande till regeringen med
60 000 000 kr. minskat förslagsanslag om totalt 3 991 575 000 kr. i
enlighet med vad som anförts i motionen,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ändrade regler för flyktingars och
invandrares rätt till arbete på den öppna arbetsmarknaden,

15. att riksdagen med avslag på prop. 1989/90:100, bil. 12 i denna
del beslutar att till Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret
1990/91 anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med
300 000 000 kr. minskat reservationsanslag om totalt 1 519 000 000
kr. i enlighet med vad som anförts i motionen.

1989/90:A284 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att en parlamentariskt sammansatt kommitté tillkallas
med direktiv att lägga förslag om en allmän arbetslöshetsförsäkring i
enlighet med vad som anförts i motionen.

1989/90:A287 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen till
anslaget B 1, Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, för budgetåret
1990/91 anslår 30 000 000 kr. utöver vad regeringen har föreslagit,
således totalt 2 206 239 000 kr.

1989/90: AU 11

9

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:So315.

1989/90: AU 11

1989/90:A288 av Åsa Domeij m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att arbetsmarknadsstyrelsen får i uppdrag att utarbeta
förslag till bättre arbetsförmedling för dem som vill söka arbete i andra
länder.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:U547.

1989/90:A290 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
förändringar i arbetslöshetsförsäkringen som reducerar statens utgifter
med 2 miljarder kronor.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Fi211.

1989/90:A293 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att arbetsmarknadsstyrelsen utreder en mer socialt
inriktad arbetsförmedlingsverksamhet.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:So324.

1989/90:A294 av Kjell-Arne Welin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att låta
utreda en kraftig reduktion av AMS centrala kansli.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Fi732.

1989/90A295 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen
beslutar avskaffa lagen om byggnadstillstånd.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Bo423.

1989/90A415 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
en förlängning av östra Norrbottenprojektet.

1989/90A423 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna angelägenheten
av att invandrare snabbt kommer i arbete.

1989/90:Sf511 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vuxenutbildningsbidrag till vuxna som har läsoch
skrivsvårigheter.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Ub804.

1989/90:Sf512 av Ingegerd Sahlström och Ulla-Britt Åbark (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av utbildningsbidrag till vuxna med läsoch
skrivsvårigheter.

1989/90:Sf520 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
möjlighet för vuxna med läs- och skrivsvårigheter att erhålla bidrag för
att delta i speciellt för dem anordnade kurser på folkhögskola.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Ub267.

10

1989/90:U547 av Åsa Domeij m.fl. (mp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ökad öppenhet mot öststaterna i enlighet med
vad som anförs i motionen,

1989/90:A701 av Lars Ahlström (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att egen
företagare bör omfattas av bisysslebegreppet i lagen om arbetslöshetsförsäkring.

1989/90:A762 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att arbetsmarknadsdepartementet etablerar fler kulturarbetsförmedlingar.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Kr370.

1989/90:A817 av Gunilla André och Karin Starrin (c) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en allmän arbetslöshetsförsäkring
i enlighet med vad som anförts i motionen,

Utskottet

Uppgifter om arbetsmarknadsläget

Antalet sysselsatta enligt arbetskraftsundersökningarna (AKU) fortsatte
att öka under år 1989 och uppgick i slutet av året till 4 466 000
personer, vilket var 66 000 fler än år 1988. Sysselsättningen har främst
ökat inom näringsgrenarna handel och uppdragsverksamhet.

Kvinnorna fortsätter att öka sitt deltagande i förvärvslivet. Ar 1989
tillhörde 82,2 % av kvinnorna i åldrarna 16 — 64 år arbetskraften
jämfört med 81,6 % året dessförinnan.

Antalet deltidsarbetande uppgick år 1989 till totalt 1 084 000 personer
(1 075 000 år 1988), varav kvinnorna utgjorde 86 % (85% år
1988).

Efterfrågan på arbetskraft har varit stark under hela år 1989. Enligt
propositionen bedöms antalet nyanmälda lediga platser under år 1989
uppgå till drygt 775 000, vilket är ca 20 000 fler än under år 1988.

Arbetslösheten uppgick år 1989 till i genomsnitt 62 000 personer,
motsvarande 1,4 % av arbetskraften.

Antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder framgår av följande
tabell som gäller januari månad resp. år.

Stödform	1985	1987	1989	1990
ArbetsmarknadsutbiIdning
exkl. företagsutbildning	41 000	39 400	45 900	41 200
UtbiIdning i företag	1 700	3 200	4 100	10 000
Beredskapsarbete	29 900	20 000	13 200	8 000
Ungdoms lag	39 000	25 200	7 900	2 500
Inskolningsplatser	-	-	2 100	2 200
Offentligt skyddat arbete	-	4 800	5 600	5 700
Rekryter ingss töd	15 200	5 700	4 100	1 800

1989/90: AU 11

11

Samhall 25 900 28 200 29 700 30 900

Arbetsmarknadsinstitut 5 300 5 200 5 800 5 900

Lönebidrag 36 400 41 800 44 400 45 000

Totalt antal personer 194 400 173 500 162 800 154 000

Kä11 a:AMS

I en utredningsrapport från AMS (Rapport nr 1990:1) i slutet av
mars i år tar man upp arbetsmarknadsutsikterna för år 1990 och första
halvåret 1991. Inledningsvis framhålls svårigheten att för närvarande
bedöma den svenska konjunkturutvecklingen beroende på osäkerheten
om den framtida ekonomiska politiken. Den allmänna tendensen tycks
dock vara att konjunkturen har gått in i ett lugnare skede.

Beträffande utbudet av arbetskraft görs bedömningen att arbetskraften
får ett ökat tillskott på ca 45 000 personer år 1990 till följd av
förändringar i befolkningen och ökat deltagande i arbetskraften. Beräkningarna
för år 1991 är mer osäkra men tillskottet torde komma att
ligga på något under 40 000 personer.

Efterfrågan på arbetskraft sett som antalet lediga platser bedöms bli
fortsatt hög under år 1990 även om den kommer att dämpas. I
rapporten kalkylerar man med en ökning av antalet sysselsatta på
omkring 35 000 personer år 1990, vilket är ungefår hälften av ökningen
år 1989.

Arbetslösheten har genom den höga efterfrågan på arbetskraft minskat
kraftigt de senaste åren. Minskningen gäller för både kvinnor och
män. Kvinnors och mäns arbetslöshetstal ligger numera på samma
nivå. Särskilt kraftigt har arbetslösheten minskat bland ungdomar i
åldrarna 20—24 år eller från 5,2% år 1986 till 2,9% år 1989. Arbetslösheten
bland utomnordiska medborgare är hög och ligger på 4,5% av
arbetskraften vilket skall jämföras med 1,2% för svenska medborgare.

De regionala skillnaderna har minskat under de senaste åren uppges
i rapporten. Många län hade vid årsskiftet endast omkring 1% arbetslöshet.
I skogslänen däremot låg nivån på över 1,5%. Norrbotten
avviker kraftigt från andra län med en arbetslöshet på över 3,0%. I
rapporten förutses arbetslösheten komma att stiga något under andra
halvåret 1990 och under år 1991.

Ca 180 000 personer är deltidsarbetslösa. Av dessa är ungefår 50 000
anmälda vid arbetsförmedlingarna. Övriga är personer som i AKU
uppger sig ha för liten arbetstid och vill arbeta mer. Deltidsarbetslösheten
är enligt rapporten främst ett problem i skogslänen och på
Gotland. I Stockholms län är deltidsarbetslösheten endast 0,2% av
arbetskraften, en siffra som kan jämföras med över 3,0% i Norrbotten.

De latent arbetslösa, dvs. personer som är utanför arbetsmarknaden
men som vill arbeta, har minskat markant och uppgick i genomsnitt
till 34 000 personer år 1989. Tre femtedelar av dessa är ungdomar i
åldern 16—24 år. Enligt rapporten kan man ställa sig frågan om den
höga andelen ungdomar utgörs av studerande som vill arbeta vid sidan
av studierna.

1989/90: AU 11

12

Förutsättningar för arbetsmarknadspolitiken

1989/90: AU 11

Propositionen

Enligt propositionen har produktionstillväxten i Sverige under år 1989
blivit betydligt starkare än vad sorn bedömdes vara möjligt för ett år
sedan. Produktivitetsutvecklingen har dock varit svag. Sysselsättningen
har ökat kraftigt, något som varit möjligt genom att arbetskraftsutbudet
ökat mer än väntat men också genom att allt fler av de arbetslösa och
personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder har fatt reguljärt arbete.

Resurs- och kapacitetsutnyttjandet inom industrin ligger på en fortsatt
hög nivå. Bristen på arbetskraft, men också det höga kapacitetsutnyttjandet,
är i många fall en återhållande faktor för expansion.

Enligt länsarbetsnämndernas bedömningar, som gjordes i september
1989, av utvecklingen på arbetsmarknaden t.o.m. år 1990 kommer det
nuvarande konjunkturläget i Sverige att bestå under perioden. Fortsatt
stor efterfrågan på arbetskraft väntas och arbetslösheten bedöms ligga
kvar på en låg nivå. En dämpning av efterfrågan på arbetskraft förutses
dock under loppet av prognosperioden.

Den höga sysselsättningen kommer att öka ytterligare något. Ökningen
blir emellertid inte lika stor som tidigare bl.a. beroende på det
redan mycket höga arbetskraftsdeltagandet. Bristen på arbetskraft är
mest uttalad inom industrin samt inom vård- och omsorgssektorn.

Den rådande överhettningen och kostnadsutvecklingen i ekonomin
måste dämpas om ett framtida besvärligt arbetsmarknadsläge skall
kunna undvikas.

Motionerna

I moderata samlingspartiets kommittémotion A252 anförs att hög sysselsättningsnivå
och låg öppen arbetslöshet har dolt obalanserna på
arbetsmarknaden. Följden har blivit brist på arbetskraft, en omfattande
utslagning av arbetskraften och ett stort antal människor utanför den
reguljära arbetsmarknaden. Motionärerna efterlyser långsiktiga åtgärder
för en bättre fungerande arbetsmarknad i stället för brandkårsutryckningar.
Åtgärder i detta syfte är bl.a. att näringslivets konkurrenskraft
återställs, att arbetskraften får bättre utbildning, att kostnadsutvecklingen
kontrolleras, att den arbetsrättsliga lagstiftningen ändras
samt att lönepolitiken blir mer differentierad och marknadsanpassad.

Aven i centerns kommittémotion A283 efterlyses långsiktiga arbetsmarknadspolitiska
åtgärder för att lösa de grundläggande orsakerna till
arbetslöshet. Sysselsättningen har visserligen ökat sedan 1983 men den
ökning som har skett ligger främst inom tjänstesektorn. Den kraftiga
ökningen inom tjänstesektorn har medfört att arbetskraftsbristen ökat
snabbt. Samtidigt är den ekonomiska tillväxten låg och produktivitetsutvecklingen
svag. Denna utveckling är en följd av att den förda
ekonomiska politiken kraftigt har förstärkt de regionala obalanserna,
anser motionärerna.

13

Utskottets överväganden

1989/90: AU 11

Utskottet vill anföra följande om förutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken.
I finansplanen i årets budgetproposition (prop. 1989/90:100
bil. 1) slogs fest att det centrala stabiliseringspolitiska problemet i dag
är inflationen. Inflationen är ett hot mot det viktigaste målet för den
ekonomiska politiken, nämligen den fulla sysselsättningen. Utskottet
delar regeringens bedömning att den fulla sysselsättningen måste vara
den ekonomiska politikens främsta uppgift. Arbetslöshet som medel att
få ned pris- och löneökningarna måste avvisas.

I proposition 1989/90:114 har regeringen tagit upp den försämrade
ekonomiska utvecklingen i Sverige. Den nuvarande trenden med hög
inflation, alltmer urholkad konkurrenskraft och stigande underskott i
bytesbalansen är ett hot mot sysselsättningen och äventyrar välfärden,
framhålls det. Åtgärder föreslås för att skapa förutsättningar för en
bättre ekonomisk utveckling. Inriktningen är bl.a. att genom en utveckling
av arbetsmarknadspolitiken mot utbudsstimulerande och tillväxtbefrämjande
åtgärder säkerställa den fulla sysselsättningen. Ytterligare
förslag i syfte att stärka den svenska ekonomin kommer att
föreläggas riksdagen.

Det övergripande målet för arbetsmarknadspolitiken måste enligt
utskottets mening vara arbete åt alla. Detta innebär inte enbart att
arbetslösheten skall bekämpas utan också att deltagandet i arbetslivet
skall stimuleras. Den aktiva arbetsmarknadspolitik som förts sedan
konjunkturen vände i början av 1980-talet har bidragit till att arbetsmarknaden
i många avseenden kommit att fungera väl. Antalet heltidssysselsatta,
exkl. personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, har ökat
med närmare 400 000 personer. Utbudet av arbetskraft har sålunda
reagerat positivt på den ökade efterfrågan på arbetskraft. Samtidigt har
antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskat. Den öppna
arbetslösheten ligger sedan några år tillbaka på en mycket låg nivå.
Antalet långtidsarbetslösa och antalet deltidsarbetslösa minskar. Fler
arbetshandikappade har fått arbete eller utbildning.

Vad nu sagts innebär emellertid inte att läget på arbetsmarknaden är
problemfritt. Bristen på arbetskraft är besvärande och har under
senare tid inneburit en överhettad arbetsmarknad med höga pris- och
löneökningar som följd. Som ovan sagts måste den ekonomiska politiken
lägga grunden för målet om full sysselsättning. Finansutskottet har
nyligen i sitt betänkande FiU20 behandlat den ekonomiska politiken.
Enligt finansutskottet är det allt överskuggande hotet mot vår välfärd
en stor och okontrollerad arbetslöshet. Den ekonomiska politiken
måste därför utformas med sikte på att stabilisera ekonomin, dvs.
minska överhettningen och inflationen. Ett nödvändigt villkor för att
arbetslösheten skall kunna hållas tillbaka är att den ekonomiska politiken
får en sådan inriktning att pris- och löneökningstakten anpassas
till vad som gäller i våra viktigaste konkurrentländer. Det är också av
största vikt, framhåller finansutskottet vidare, att de stabiliseringspoli -

14

tiska åtgärderna kombineras med långsiktigt verkande åtgärder för att
stimulera utbudet av arbetskraft och befrämja den ekonomiska tillväxten.

För egen del anser arbetsmarknadsutskottet att förutsättningen för
en fortsatt framgångsrik arbetsmarknadspolitik är en framgångsrik
ekonomisk politik. Arbetsmarknadspolitiken är ett viktigt kompletterande
instrument för att förverkliga det övergripande målet för den
ekonomiska politiken om full sysselsättning. Regeringens förslag om
inriktningen av den ekonomiska politiken syftar till att hejda inflationen,
säkerställa samhällsekonomisk balans genom att öka utbudet av
arbetskraft och dämpa kostnadsökningarna. De föreslagna åtgärderna
för att säkerställa full sysselsättning genom en utveckling av arbetsmarknadspolitiken
i riktning mot utbudsstimulerande och tillväxtbefrämjande
åtgärder ger enligt utskottets mening förutsättningar för en
fortsatt framgångsrik arbetsmarknadspolitik.

När det gäller den låga produktivitetstillväxten och förklaringen
härtill har regeringen i september 1989 tillsatt en delegation som har
till uppgift att analysera produktivitetsutvecklingen i näringslivet. Utredningen
skall enligt direktiven (dir. 1989:19) redovisa sitt arbete
löpande i form av delrapporter och seminarier. Slutrapport skall
föreligga vid utgången av år 1992.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna A252 (m) och A
283 (c) i nu behandlade delar.

Arbetsmarknadspolitikens inriktning

Propositionen

I propositionen framhålls att politiken under senare år i ökad utsträckning
varit inriktad på att öka utbudet av arbetskraft. En rad åtgärder i
detta syfte har vidtagits inom olika politikområden. Motiven till detta
är bl.a. bristen på arbetskraft och den höga pris- och löneökningstakten.
Bristen på arbetskraft kan komma att utgöra ett problem i ett
längre perspektiv. Några faktorer som kan leda till det tas upp i
propositionen. Arbetskraften kommer av demografiska orsaker att öka
långsammare under 1990-talet. Arbetskraftsbristen kan bl.a. av dessa
skäl bli ett problem inom vissa sektorer de närmaste åren oberoende
av konjunkturläge. Kraven ökar på omställning och kompetensutveckling
av arbetskraften till följd av den tekniska utvecklingen. Redan i
dag är kraven mycket höga. Den ekonomiska integreringen i Europa
kan väntas leda till ökad takt i strukturomvandlingen även i Sverige på
grund av den skärpta konkurrensen. Växande miljöproblem leder till
skärpta miljökrav. Företag som inte har råd med miljöinvesteringar
kommer att slås ut. Samtidigt kan miljöinvesteringar stimulera utvecklingen
av nya företag.

Behoven av arbetskraft är stora. Regeringen inrättade därför under
hösten 1989 en arbetsgrupp med uppgift att ta fram förslag till utbudsstimulanser.
Gruppen har sett över olika politikområden och lagt fram
förslag till insatser för att stimulera arbetskraftsutbudet.

1989/90: AU 11

15

Det övergripande målet för den ekonomiska politiken är arbete åt
alla. Arbetsmarknadspolitiken måste även i fortsättningen inriktas så
att den höga efterfrågan på arbetskraft utnyttjas för att hjälpa grupper
som även i goda arbetsmarknadslägen har svårt att få arbete. Det gäller
bl.a. flyktingar och andra invandrare, arbetshandikappade, deltidsarbetslösa,
långtidsarbetslösa, latent arbetssökande och människor i glesbygd.

Insatser måste göras för att höja arbetskraftsutbudet. Det är också
viktigt att vidta åtgärder för att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt
och underlätta rörligheten mellan sektorer så att arbetskraftsbehovet
kan tillgodoses inom prioriterade områden av samhället.

För det kommande budgetåret föreslås följande riktlinjer gälla:
-Arbetslinjen skall hävdas. Stöd skall lämnas till svaga grupper som
har svårt att fa arbete.

-Åtgärder för att tillgodose industrins arbetskraftsbehov och rekryteringen
till vård- och omsorgssektorn måste prioriteras.

-Ökade insatser för att snabbare fa flyktingar och andra invandrare i
arbete.

-En större andel arbetshandikappade skall erhålla arbete eller utbildning.

- Insatserna för att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden skall
fortsätta.

För att nå dessa mål skall arbetsmarknadspolitiken än mer inriktas
mot utbuds- och rörlighetsunderlättande åtgärder. En effektiv arbetsförmedling
är det viktigaste instrumentet för att arbetssökande skall
finna lämpligt arbete och arbetsgivare kompetent personal. Förmedlingsinsatser
för flyktingar och andra invandrare måste ges hög prioritet
liksom insatser för arbetshandikappade. Insatser för långtids- och
deltidsarbetslösa måste fortsätta. Utbildningsinsatserna måste hållas på
en hög nivå.

Motionerna

I moderata samlingspartiets kommittémotion A252 anförs att arbetsmarknadspolitiken
i vid mening i fortsättningen måste inriktas på att
förbättra arbetsmarknadens funktion, t.ex. genom att förbättra rörligheten
på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadspolitiken i snäv mening skall
vara ett smörjmedel. Den skall medverka till att arbetslösa personer
kan få nya arbeten och att lediga platser kan besättas. Arbetsmarknadsadministrationen
skall ha väl definierade arbetsuppgifter. Dess huvudsakliga
uppgift skall vara att hjälpa arbetstagare att finna lämpligt
arbete. Väl fungerande arbetsplatser utvecklas i samspel mellan arbetsgivare
och arbetstagare. Motionärerna tar också upp utslagningen från
arbetsmarknaden och de höga kostnader detta för med sig över socialförsäkringssystemen.
Riksdagen bör därför hos regeringen begära en
utredning om socialförsäkringssystemens effekter på arbetsutbudet.

I centerns kommittémotion A283 framhålls att insatserna inom närings-
och regionalpolitik måste syfta till att ge arbete och utbildning i
hela landet. Den internationella högkonjunkturen bör utnyttjas för att

1989/90: AU 11

16

främja kapacitetsutnyttjande och öka sysselsättningen i hela landet.
Den långsiktiga tryggheten för enskilda människor kan bäst tillgodoses
genom en mer expansiv industrisektor varvid särskild uppmärksamhet
bör ägnas åt småföretag. Statens insatser för arbetsmarknadspolitiska
insatser måste minska. Detta sker om fler fasta arbeten skapas i
näringsliv och småföretagsamhet.

I vänsterpartiet kommunisternas motion A265 pekar motionärerna på
att många människor står utanför arbetsmarknaden. Mer än 350 000
människor är förtidspensionärer, ca ISO 000 människor ingår i någon
form av arbetsmarknadsåtgärder och uppskattningsvis 175 000 är latent
arbetslösa eller undersysselsatta. Till detta kommer flyktingar och
andra invandrare som är utan arbete. Samtidigt är det brist på arbetskraft
inom vård och omsorg samt inom industrin. Företagen missbrukar
i dag arbetskraften, framhåller motionärerna. Många är de som
sorteras ut från arbetslivet på grund av arbetsmiljöns brister. Alla skall
ha rätt till ett meningsfullt arbete i god miljö, anser motionärerna.

Vpk föreslår en ändrad inriktning av arbetsmarknadspolitiken. Statsföretag,
löntagarfonder och regionalpolitik borde omvandlas till redskap
för en arbetsskapande politik. Bl. a. bör ett nationellt industrialiseringsprogram
i samhällelig regi upprättas. För budgetåret 1990/91
begärs en miljard kronor till arbetsmarknadsstimulerande åtgärder för
att nedbringa arbetslösheten och öka andelen yrkesverksamma.

Anna Horn af Rantzien m.fl. (mp) begär i motion A240 att regeringen
utarbetar och lägger fram en ändamålsenlig handlingsplan för vilka
åtgärder som kan och bör vidtas för att hindra att vi i framtiden möts
av oväntad arbetslöshet till följd av vikande internationella konjunkturer.

Utskottets överväganden

Enligt utskottets uppfattning är de viktigaste framtida uppgifterna för
arbetsmarknadspolitiken att dels utifrån fördelningspolitiska motiv
kraftigt förbättra arbetsmarknadssituationen för personer med svag
ställning på arbetsmarknaden, t.ex. arbetshandikappade samt flyktingar
och andra invandrare, dels utifrån tillväxtpolitiska motiv bidra till att
lösa arbetsgivarnas ökade problem att rekrytera arbetskraft.

För att upprätthålla en hög och effektiv sysselsättning och motverka
arbetslöshet och brist på arbetskraft kommer utvecklingen att ställa
ökade krav på arbetskraften och arbetsgivarna liksom också på samhället
i form av samverkan mellan olika politikområden.

-För den ekonomiska politikens del innebär kraven åtgärder som
förhindrar att arbetslösheten stiger.

-För arbetsmarknadspolitiken men också för arbetsgivarna gäller det
att höja utbildningsnivån hos arbetskraften och förändra arbetsorganisation
och arbetsmiljö för att förhindra utslagning av framförallt
äldre arbetskraft. Här har också utbildnings- och arbetslivspolitiken
stor betydelse.

1989/90: AU 11

17

2 Riksdagen 1989/90. 18 sami. Nr 11

-Den könsuppdelade arbetsmarknaden måste brytas. Platsförmedling,
vägledning och utbildning har viktiga uppgifter i arbetet med att
ändra könsmönstret på arbetsmarknaden.

- De regional obalanserna i arbetslöshet och sysselsättning som fortfarande
är stora, måste minska. Här kommer också kopplingen till
regionalpolitiken in. En effektiv regionalpolitik förutsätter ett närmare
samarbete mellan statliga myndigheter, företag och kommuner.
I budgetpropositionen redogörs för hittills vidtagna åtgärder och
läggs fram förslag till intensifierade insatser för att fullfölja den politik
som innebär utbudsstimulerande åtgärder och samtidigt stöd åt svaga
grupper på arbetsmarknaden. Utskottet ställer sig bakom inriktningen
av den politik som regeringen för i syfte att lösa de problem och
svårigheter som arbetsmarknadspolitiken ställs inför.

Flera av de åtgärder som efterlyses i motionerna har enligt utskottets
uppfattning redan vidtagits. Kraven i motionerna ligger därför i linje
med den politik som förs. Inte minst gäller detta beträffande förslaget i
motion A240 (mp) om en framtida beredskap för att möta en eventuell
kommande arbetslöshet.

Beträffande sambanden mellan arbetsutbud, arbetsmiljö och socialförsäkringarna,
något som tas upp i motion A252 (m), kan utskottet
konstatera att denna fråga nyligen har behandlats av riksdagen i
betänkandet 1989/90:SfU12 med anledning av proposition 1989/90:62
om insatser för aktiv rehabilitering och arbetslivsfondens verksamhet
m.m. I propositionen uttalade föredragandena bl.a. avsikten att återkomma
till regeringen med ytterligare förslag, som syftar till att hejda
utslagningen och öka utbudet av arbetskraft. Bl.a. kommer arbetsmiljökommissionens
arbete och den pågående översynen av företagshälsovården
att föranleda ytterligare förslag från föredragandens sida. Motionen
bör därför i denna del inte föranleda någon åtgärd från riksdagens
sida.

Beträffande förslaget i motion A265 (vpk) om en miljard kronor till
sysselsättningsskapande åtgärder får utskottet anföra följande. Mot bakgrund
av vad ovan redovisats om de relativa arbetslöshetstalen, antalet
sysselsatta och efterfrågan på arbetskraft torde den viktigaste frågan för
närvarande vara att balansera efterfrågan och utbud på arbetskraft.
Arbetsmarknadsutbildning är härvidlag den viktigaste åtgärden för att
stärka kompetensen hos de mest utsatta grupperna. Det finns därför
inte anledning att öka medlen för sysselsättningsskapande åtgärder.
Motionen avstyrks därför i denna del.

Sammanfattningsvis ställer sig utskottet bakom de riktlinjer för
inriktningen av arbetsmarknadspolitiken som tas upp i budgetpropositionen.
De i sammanhanget behandlade motionerna avstyrks i aktuella
delar.

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader

1989/90: AU 11

1988/89 Utgift 2 008 715 000 Ans lagssparande 14 384 000

1989/90 Anslag 1 995 428 000 (1)

1990/91 Prop. 2 176 239 000

18

(1) Regeringen har medgivit en merutgift på anslaget med
4 400 000 kr. för investeringar m.m. i samband med ny
organisation av administrationen av det kontanta
arbet smarknadss tode t.

Från anslaget betalas utgifterna för arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader,
exkl. utgifterna för den yrkesinriktade rehabiliteringen.
Utgifterna avser löner m.m. för verksamheten vid arbetsförmedlingen,
länsarbetsnämnderna och AMS.

Inom de olika anslagen, som tas upp i det följande, föreslår regeringen
vissa sammanläggningar av olika budget- resp. anslagsposter av
anslagsmedlen för att minska detaljstyrningen. Under B 1. (s. 50—56)
föreslår regeringen att riksdagen skall

1. medge att regeringen får bemyndiga AMS att under budgetåret
1990/91 besluta om avskrivning av lånefordran som ej överstiger
75 000 kr. uppkommen inom arbetsmarknadsverket under de förutsättningar
som gäller för budgetåret 1989/90,

2. godkänna vad som förordats i fråga om arbetsgivares rätt till stöd
som inte har rekvirerats inom viss tid,

3. godkänna att högst 50 000 000 kr. av medlen under anslaget får
användas för insatser inom den yrkesinriktade rehabiliteringen,

4. till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret
1990/91 anvisa ett ramanslag på 2 176 239 000 kr.

		1989/90		Beräknad ändring 1990/91 Föredraganden
Personal			7	366
Budget
Utgifter
Förvaltningskostnader	1	809	251	000(1)	• 366 988 000
(därav lönekostnader)	(1	392	450	000)	(+ 85 835 000)
Kap i talkostnader		10	000	000	- 10 000 000
Af/ADB, m. m.		176	177	000(11	- 176 177 000(2)
Kulturarbetsförmedling				0	-
Aske kursgård				0	-
Inkomster				-	0
	1	995	428	000	+ 180 811 000

(II Beloppen redovisas exkl. beräknade inkomster under budgetåret
1989/90.

(2) Medel för detta ändamål har beräknats under budgetposten
Förvaltningskostnader.

1989/90: AU 11

Som framgår av ovanstående sammanställning är lönekostnaderna den
största utgiftsposten inom anslaget.

19

För att öka möjligheterna till ett effektivare utnyttjande av förvaltningsmedlen
föreslås att medlen för Af/ADB, m.m. och medlen för
investeringar i huvudsakligen teleutrustning, vilka nu förs upp under
egna budgetposter, läggs in under budgetposten Förvaltningskostnader.

1 propositionen lämnas följande sammanställning över tjänstgörande,
årsarbetare och lönekostnad den 1 juli 1989 finansierade dels över
anslaget B 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, dels över
andra anslag.

Placering	Antal tjänstgörande	Antal årsar- betare	Löne-kostnad (1 000-tal kr )
AMS	530	493	110 796
Länsarbetsnämnder	1 879	1 702	316 830
Arbetsförmedling	5 949	5 188	1 000 905
AMU-f ör1äggn i ngar	82	69	11 454
Arbetsmarknads- institut	2 330	1 994	425 028
SUMMA	10 770	9 446	1 865 013
Fördelning av lönekostnader budgetåret 1988/89	(1000-tal k
Arbetsmarknadsverkets förvaltnings-kostnader (B 1.) Ami-organisationen (C 4.) AnstälIda med lönebidrag		1 336 872 416 333 113 863
SUMMA			1 867 068

Sedan budgetåret 1987/88 ingår arbetsmarknadsverket i en försöksverksamhet
med s.k. ramanslag. Anslaget B 1. Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader förs därför upp som ett ramanslag.

Arbetsmarknadsverkets organisation m.m.

I propositionen föreslås att arbetsmarknadsverket under budgetåret
1990/91 får behålla de tillfälliga förstärkningar av arbetsförmedlingen
som dels har anvisats sedan mitten av 1980-talet för en förstärkt
förmedlingsservice åt flyktingar, dels har anvisats under innevarande
budgetår för att hjälpa flyktingar och invandrare, som vistas vid
mottagningsforläggningar, till arbete.

Arbetsmarknadsverket har under de senaste åren genomgått en
genomgripande omorganisation. Förändringsarbetet har syftat till att
skapa förutsättningar för ett effektivt utnyttjande av resurserna och en

1989/90: AU 11

20

förbättrad service från arbetsförmedlingen till arbetssökande och arbetsgivare.
Strävandena att effektivisera och rationalisera verksamheten
måste enligt föredraganden fortsätta.

Frågor om arbetsmarknadsverkets organisation m.m. behandlas i flera
motioner. 1 moderata samlingspartiets motion A252 anser motionärerna
att förändringsprocessen måste fortgå. Arbetsmarknadsverkets omstrukturering
bör resultera i minskade personalbehov. Arbetsmarknadsverket
har nämligen inom central och regional förvaltning ca
7 400 årsarbetare. Denna siffra skall jämföras med att ca 125 000
personer under ett år är öppet arbetslösa eller placerade i kortvariga
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

I folkpartiets motion A255 betonas vikten av att förändringsarbetet
inom AMS fortsätter. Detta arbete kan bl.a. underlättas av ett ökat
teknikutnyttjande.

Även i centerns motion A283 understryks vikten av att den påbörjade
decentraliseringen av AMS verksamhet går vidare. Antalet anställda
på centrala AMS och länsarbetsnämnderna går enligt motionärerna att
minska med ytterligare totalt 500 tjänster. Motionärerna framhåller
vidare att arbetsförmedlingen aktivt och kontinuerligt bör undersöka
vilka arbeten som finns att tillgå och inte enbart vara mottagare av de
arbeten som anmäls.

I motion A294 av Kjell-Arne Welin (fp) påtalas det orimliga i att
centrala myndigheter, bl.a. AMS, tillåts att ta mer och mer av tillgängliga
resurser. Enligt motionären är AMS en överstyrelse som inte
längre behövs. Rätt använda resurser innebär en omorganisation av
verksamheten så att medlen går direkt till baspersonalen, som konkret
och praktiskt handhar verksamheten. Regeringen bör därför låta utreda
en kraftig reduktion av AMS centrala kansli, anför motionären,
som vill ha ett tillkännagivande härom.

I motsats till vad som anförts i ovan redovisade motioner anser
vänsterpartiet kommunisterna i motion A287 att antalet anställda
inom arbetsmarknadsverket skall öka med 100 tjänster. En förutsättning
för att funktionshindrade i större utsträckning skall komma ut på
arbetsmarknaden är enligt motionärerna att det bedrivs ett aktivt
arbete från arbetsförmedlingarnas sida. Antalet tjänstemän med särskild
uppgift att tillvarata funktionshindrades intressen på arbetsmarknaden
bör därför öka.

Utskottet ser positivt på det förändringsarbete som genomförts och
genomförs inom arbetsmarknadsverket. Det är enligt utskottets uppfattning
synnerligen angeläget att detta arbete inte stannar upp. Förändringsarbetet
har nämligen skapat goda förutsättningar för en större
flexibilitet i verksamheten och en förbättrad service till såväl de
arbetssökande som arbetsgivarna.

1 propositionen finns förslaget om ett effektivare utnyttjande av
förvaltningsmedlen, vilket innebär minskad detaljstyrning och möjlighet
till flexiblare medelsutnyttjande.

Det är också enligt utskottets uppfattning viktigt att arbetsförmedlingen
skapar goda kontakter till och kontinuerligt håller kontakt med
företagen på orten. Som ett led i verksamheten att ge både arbetsgivare

1989/90: AU 11

21

och arbetstagare bättre service har i stort sett alla förmedlingskontor
gått över till en branschindelad organisation. Detta innebär att en eller
flera förmedlare har ansvar för sökande och arbetsgivare inom en
speciell bransch. Förmedlare får härigenom en möjlighet att specialisera
sig, vilket kommer båda kundgrupperna till godo.

Utskottet kan konstatera att ett stort antal tjänster har frigjorts från
central och regional förvaltning till den platsförmedlande verksamheten
genom den decentralisering som gjorts under senare år.

Arbetsmarknadsverket kommer fr.o.m. budgetåret 1991/92 att delta i
verksamheten med treåriga budgetramar. I samband med detta arbete
kommer ytterligare åtgärder att prövas för att stödja förändringsprocessen.
I det sammanhanget kommer också — enligt vad utskottet under
hand erfarit — en ingående analys av personalbehovet inom arbetsmarknadsverket
att göras.

Förstärkningar av arbetsförmedlingen i syfte att stödja funktionshindrade
enligt förslaget i motion A287 (vpk) bör kunna ske inom
ramen för effektiviseringar och rationaliseringar.

Med hänvisning till vad utskottet anfört om förändringsarbetet inom
arbetsmarknadsverket, resurser till hjälp åt funktionshindrade, kommande
översyn av personalbehovet och arbetsförmedlingens ökade
tillgänglighet för såväl arbetssökande som arbetsgivare avstyrker utskottet
de i sammanhanget upptagna motionerna A255, A271, A283, A287
och A294 i aktuella delar.

1 två likartade motioner, A281 av Börje Hörnlund m.fl. (c) och Sfl6
av Kenth Skårvik (fp) föreslås att Ami-verksamheten bryts ut från
arbetsmarknadsverket.

Motionärerna är tveksamma till att den försäljning av Ami:s rehabiliteringstjänster
som tas upp i proposition 1989/90:62 om insatser för
aktiv rehabilitering och arbetslivsfondens verksamhet m.m. skall organiseras
och administreras av arbetsmarknadsverket. Risken är enligt
motionärerna att man vid brist på personal eller andra resurser inom
arbetsförmedlingen ger företräde åt en viss målgrupp. Detta skulle i så
fall än mer försvåra för nuvarande "ordinarie" målgrupp att komma
in på arbetsmarknaden. Dessutom är det önskvärt att arbetsmarknadsverket
renodlar sin roll till platsförmedling, vägledning m.m. Motionärerna
begär därför att en utredning tillsätts i syfte att pröva lämpligheten
att Ami bildar en självständig myndighet.

Arbetsmarknadsinstituten ger genom arbetsförberedande åtgärder
stöd till handikappade och vissa andra arbetssökande som behöver
hjälp för att få ett arbete. Det är enligt utskottets mening viktigt att den
erfarenhet av arbetsprövning, arbetsträning och arbetsvägledning som
arbetsmarknadsverket har tas till vara vid en rehabiliteringsutredning,
som skall klargöra vad som behövs för att en person skall kunna återgå
till arbete.

I nyssnämnda proposition har föredraganden understrukit, att den
föreslagna uppdragsverksamheten inte får innebära att förmedlingens
och Ami:s ordinarie sökande får sämre tillgång till åtgärder som
arbetsmarknadsutbildning, anställning med lönebidrag eller skyddat
arbete och andra anpassningsåtgärder, som finansieras helt eller delvis

1989/90: AU 11

22

genom bidrag från arbetsmarknadsverket. Föredraganden utgår från att
försäkringskassorna gör lämpliga avvägningar av vilka försäkrade som
bör få tillgång till Ami:s tjänster genom försäkringskassans försorg. De
som väntas behöva olika arbetsmarknadspolitiska stödåtgärder bör i
första hand ges service av (örmedlingen och Ami som enskilda sökande
och inte inom ramen för uppdragsverksamhet. I likhet med rehabiliteringsutredningen
gör föredraganden bedömningen att uppdragsverksamheten
åt försäkringskassorna främst kommer att gälla sådana
fall som uppenbarligen inte kan klaras genom insatser av arbetsgivaren
och företagshälsovården.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna A281 och Sfi 6.

I motion A255 av Elver Jonsson m.fl. (fp) tar motionärerna upp
frågan om större flexibilitet i utnyttjandet av anslagen B 1. Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader och C 4. Yrkesinriktad rehabilitering
än vad som föreslås i propositionen. Motionärerna anser att
möjligheterna till flexibilitet i resursanvändningen måste förbättras
ytterligare och vill därför gå längre än regeringens förslag. Enligt
motionärerna bör riksdagen inte bestämma något tak för AMS möjligheter
att disponera medel mellan de nämnda anslagen.

Regeringens förslag är ett led i strävandena att skapa ett flexiblare
och effektivare medelsutnyttjande. Möjligheten till omfördelning av
medel föreslås nu för första gången. Först när ytterligare erfarenheter
av den nya ordningen har vunnits bör man, enligt utskottets mening,
ta ställning till frågan om att höja beloppsgränserna eller eventuellt
helt slopa dessa. Med det anförda biträder utskottet regeringens förslag
i denna del och avstyrker motion A255 i nu aktuell del.

Utskottet tar i detta sammanhang upp frågan om ledningsfunktionen
inom arbetsmarknadsverket. I motion A252 (m) framhålls vikten av att
statliga organ får kompetenta styrelser. Styrelserna bör enligt motionärerna
inte domineras av partsintressenter. I motionen begärs därför en
utredning om den framtida ledningsfunktionen inom arbetsmarknadsverket.

Vid flera tillfållen tidigare, senast i betänkandet 1988/89:AU11, s. 22,
har utskottet vid behandling av likartade motionsyrkanden framhållit
sin principiella uppfattning att parterna på arbetsmarknaden bör vara
företrädda i arbetsmarknadsverkets styrelse. Utskottet vidhåller denna
uppfattning och anser därför att någon utredning av ledningsfunktionen
inom arbetsmarknadsverket inte är påkallad. Motion A252 avstyrks
därför i föreliggande del.

Arbetsförmedlingens verksamhetsinriktning m.m.

Vänsterpartiet kommunisterna tar i sin motion A293 upp frågan om
en mer socialt inriktad arbetsförmedling. Motionärerna anser att en
mer socialt inriktad arbetsförmedling, där arbetsförmedling, socialtjänst
och sökande samarbetar, skulle underlätta för människor, som
står utanför arbetsmarknaden, att få och framför allt behålla ett arbete.
Regeringen bör ge arbetsmarknadsstyrelsen uppdraget att utreda frågan.

1989/90: AU 11

23

Regeringen uppdrog den 7 april 1988 åt AMS och socialstyrelsen att
gemensamt ta initiativ till insatser, som syftar till att förstärka och
utveckla samarbetet mellan socialtjänsten och arbetsförmedlingen.
Samarbetet skall syfta till att ge arbetslösa socialbidragstagare en starkare
ställning på arbetsmarknaden. Följande uttalande gjordes av föredraganden
i prop. 1989/90:62 om insatser för aktiv rehabilitering och
arbetslivsfondens verksamhet, m.m.

Det finns enligt min mening anledning att vidga samverkan mellan de
nämnda myndigheterna till att också omfatta andra grupper med

behov av särskilt stöd för att kunna få och behålla ett arbete.

Det finns redan goda erfarenheter av nära samarbete mellan socialtjänsten
och arbetsförmedlingen där en gemensam planering av åtgärder
för de berörda lett fram till resultat. Det kan finnas anledning att
utvidga sådant samarbete till att även omfatta försäkringskassan och
insatser för sjukskrivna personer, som behöver insatser från flera olika
samhällsorgan. En möjlighet att konkret och praktiskt samverka om
gemensamma sökande med många sociala problem kan vara att arbetsförmedling,
socialtjänst och försäkringskassa i storstadsområden sätter
upp gemensamma mottagningar. — — — Jag avser att inom kort
föreslå regeringen att uppdra åt de berörda myndigheterna att i samråd
med vissa storstadskommuner lämna synpunkter och förslag om hur
ett sådant samarbete kan komma till stånd.

Syftet med motionen är således redan tillgodosett, varför motion A293
inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

I motion A202 av Lars-Ove Hagberg m.fl. (vpk) tar motionärerna
upp frågan om arbetsmiljödeklaration av lediga arbeten, m.m. I motionen
framhålls att utslagning av arbetskraft sker i stor omfattning.
Arbetsförmedlingen borde därför varudeklarera/arbetsmiljödeklarera
de arbeten som förmedlas och vägra förmedla arbeten som ur arbetsmiljösynpunkt
är bristfälliga. En följd av systemet blir att en obligatorisk
arbetsförmedling måste införas för att motverka att en svart
arbetsförmedlingsmarknad av dåliga arbetsmiljöer uppstår.

Utskottet konstaterar följande. Varje år anmäls mer än 700 000
lediga platser till arbetsförmedlingen. Det finns ca 370 000 företag i
Sverige. Att arbetsmiljökiassificera samtliga lediganmälda platser skulle
enligt utskottets mening kräva en omfattande administration, vilket
inte skulle vara möjligt utan en väsentlig resursförstärkning. Dessutom
åligger det redan nu arbetsförmedlingen att lämna all saklig information
som har betydelse för den sökande.

Frågan om åtgärder mot arbetsmiljöfarliga arbeten bör därför hanteras
på annat sätt. Här vill utskottet peka på arbetsmiljökommissionens
uppgift att lägga fram förslag till åtgärder för att ändra sådana arbetsförhållanden
som skapar skador och ohälsa. Kommissionen väntas
slutföra sitt arbete inom några månader.

Utskottet avstyrker mot bakgrund av det anförda förslaget i motion
A202 att arbetsmiljödeklarera de arbeten som förmedlas av arbetsförmedlingen.
Av detta ställningstagande följer att utskottet — som erinrar
om att vi redan har ett förbud mot privat arbetsförmedling i
vinstsyfte — också avstyrker förslaget i motionen om en obligatorisk
arbetsförmedling.

1989/90: AU 11

24

I motion A762 av Inger Schörling m.fl. (mp) föreslås att fler kulturarbetsförmedlingar
bör etableras.

Förutom de fem arbetsförmedlingar som enbart betjänar kulturområdet
finns särskilda kulturarbetsförmedlare utplacerade vid de ordinarie
arbetsförmedlingarna på ett antal orter. Arbetsförmedlare anställda
av arbetsmarknadsverket anlitas även av centrumbildningarna där förmedling
av kulturarbete bedrivs. Det får enligt utskottet ankomma på
AMS att avgöra om det behövs utökad service för kulturarbetare. Med
det anförda avstyrks motion A762.

En bättre arbetsförmedling för dem som vill söka arbete i andra
länder efterlyses i motion A288 av Åsa Domeij m.fl. (mp). Motionärerna
påtalar att det för den som vill söka arbete i andra länder praktiskt
taget inte finns någon service av landets arbetsförmedlingar. Inte ens
när det gäller de nordiska länderna finns en fungerande arbetsförmedling,
hävdar motionärerna.

Utskottet konstaterar att det sedan länge finns ett utbyte av information
om lediga platser i Norden. Samtliga länder har kontaktpersoner
för nordisk arbetsförmedling. Arbetsmarknadsmyndigheterna i Sverige
och Norge utbyter t.ex. magnetband med uppgifter om lediga platser
varje vecka. I Finland kan man via terminal i Helsingfors anmäla
lediga platser i Finland direkt till Sverige. På svenskt initiativ kom en
ny tidning, Platser i Norden, i gång i februari i år. AMS planerar att
starta en utlandsförmedling i oktober i år. Förmedlingen skall ge
service åt såväl svenskar som vill arbeta utomlands som svenskar som
arbetar utomlands och vill söka sig hem. Med det anförda avstyrks
motion A288.

I motion A244 framhåller Lena Öhrsvik m.fl. (s) behovet av AMSkonsulenter
för hörselskadadelvuxendöva. Motionärerna refererar till en
utredning, Hörselvårdutredningen, som nyligen har lagt fram resultatet
av en utredning av hörselskadades och dövas behov av samhällsstöd.
För närvarande finns 11 tjänster som dövkonsulenter inrättade inom
arbetsmarknadsverket. De är knutna till länsarbetsnämnderna och har
regionala arbetsområden. Konsulenterna är komplement till arbetsförmedling
och arbetsmarknadsinstitut i servicen till sökande som är
teckenspråksberoende. Sådana konsulenter för barndomsdöva bör också
enligt såväl utredningen som motionärerna finnas för vuxendöva.

Utskottet, som har förståelse för det behov som kan finnas av ökad
service åt vuxendöva, anser emellertid att det bör ankomma på AMS
att ta ställning till vilka komplement till arbetsförmedling och arbetsmarknadsinstitut
som behövs för att tillgodose behovet av sådan service.
Motion A244 bör därför lämnas utan bifall.

Ulf Melin (m) föreslår i motion A237 en försöksverksamhet med
förmedling av industriarbetare från Östeuropa. Motionären pekar på att
Sverige har arbetskraftsbrist samtidigt som miljoner yrkesarbetare i
Östeuropa kommer att friställas i samband med den process som nu
pågår i dessa länder. Försöksverksamheten bör pågå i tre år och
förläggas till Jönköpings län. Om försöksverksamheten faller väl ut bör
den utvidgas till att omfatta hela landet.

1989/90: AU 11

25

Utskottet kan konstatera att den utomnordiska arbetskraftsinvandringen
sedan lång tid tillbaka är av ringa omfattning. Tillstånd av rena
arbetsmarknadsskäl beviljas i princip bara om arbetskraftsbehovet inte
kan tillgodoses inom Sverige.

Gällande riktlinjer för arbetskraftsinvandring och för beviljande av
arbetstillstånd har lagts fast av statsmakterna i olika sammanhang
under åren, senast i proposition 1988/89:86 och i betänkandet
1988/89:SfU19 om en ny utlänningslag. Enligt dessa riktlinjer bör
utomnordisk arbetskraftsinvandring i princip bara vara tillåten för
personer med nyckelfunktioner inom industrin och näringslivet i
övrigt samt inom vissa andra samhällsområden.

Prövningen av ansökan om arbetstillstånd görs av AMS efter hörande
av länsarbetsnämnd, som i sin tur hör parterna på arbetsmarknaden.
Syftet med denna prövning är att klarlägga om arbetskraftsbehovet
kan fyllas med arbetskraft inom landet i stället för med hjälp av
invandring. Det slutliga beslutet i tillståndsärendet fattas av invandrarverket
(SIV) som nästan undantagslöst följer AMS rekommendation.
Under år 1989 beviljades 167 sådana arbetstillstånd.

Tillämpningen av riktlinjerna har inneburit att det i praktiken blivit
fråga om högutbildad arbetskraft eller andra högt kvalificerade yrkeserfarna
personer med särskild betydelse för näringslivet eller kulturlivet
i resp. region.

Enligt vad utskottet under hand erfarit kommer man inom regeringen
att inom kort inleda samtal med AMS, SIV och arbetsmarknadens
parter för att med dem diskutera den praxis som tillämpas vid prövning
av invandringstillstånd av arbetsmarknadsskäl.

Inom regeringskansliet utreds för närvarande också frågan om att
bereda unga balter möjlighet att under vissa perioder arbeta i Sverige
på ett sådant sätt att de, när de återvänder, kan bidra till de baltiska
staternas ekonomiska, sociala och kulturella utveckling. Ett uttalande
härom finns i regeringsdeklarationen den 7 mars 1990. Vad man här
syftar på torde närmast vara någon form av praktikantarbete. Syftet är
ju att vederbörande skall åka hem igen med nya kunskaper som kan
komma det egna landet till godo. Däremot torde det inte vara fråga om
tillskott till den svenska arbetskraften.

Enligt utskottets uppfattning bör man avvakta resultaten av nyssnämnda
arbete inom regeringskansliet innan man tar ställning till
frågan om ökad invandring av arbetsmarknadsskäl.

Utskottet vill emellertid samtidigt erinra om att det inom landet
alltjämt finns personer som i första hand bör komma i fråga för att fa
ett arbete eller få ökad arbetstid innan man tillgriper invandring av
arbetskraft i någon ökad omfattning. Det gäller bl.a. flyktingar och
andra invandrare som har gällande tillstånd att vistas och arbeta i vårt
land samt deltidsarbetande som vill utöka sin arbetstid.

Med det anförda avstyrker utskottet motion A237.

Utskottet tar i detta sammanhang upp ett yrkande i motion U547 av
Åsa Domeij m.fl. (mp) angående möjligheterna att utvidga den nordis -

1989/90: AU 11

26

ka arbetsmarknaden till att gälla allt större delar av mänskligheten.
Motionärerna anser att regeringen skall börja med att försöka utvidga
den nordiska arbetsmarknaden till de baltiska staterna och Polen.

Den gemensamma nordiska arbetsmarknaden vilar på en överenskommelse
mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige. Sverige
kan inte ensidigt utvidga denna överenskommelse till att avse andra
länder.

Utskottet anser inte heller att riksdagen mot bakgrund av motionen
bör verka för att regeringen tar initiativ till överläggningar med de
övriga nordiska länderna i denna fråga.

Med det anförda avstyrker utskottet motion U547 i nu aktuell del.

Utskottet övergår nu till att behandla invandrarnas problem att
komma in på den svenska arbetsmarknaden.

Situationen för utländska medborgare på arbetsmarknaden är väsentligt
sämre än för svenskar. Enligt arbetskraftsundersökningarna
uppgick arbetslösheten för utländska medborgare år 1989 till 3,4 %
medan motsvarande siffra för svenska medborgare var 1,4 %.

Utskottet tar först upp två motioner som behandlar synpunkter på
själva regelsystemet i samband med flyktingars inträde på arbetsmarknaden.

I moderata samlingspartiets motion A204 framhålls att bland det
allra viktigaste i flyktingmottagandet är att flyktingarna snarast kommer
i arbete. Motionärerna anser att det är gott och väl att AMS har
extra medel för arbetsförmedling för flyktingar men anser att arbetsgivarna
själva bör kunna ta kontakt med flyktingförläggningarna för att
söka arbetskraft.

Åtgärder måste vidtas så att flyktingar och invandrare inte hindras
att snabbt ta arbeten som kan erbjudas, framhålls i centerns motion
A283. Nuvarande regler måste ändras så att flyktingar kan ta arbete på
den öppna arbetsmarknaden i princip ännu medan de vistas på förläggningar.

Vad först angår motion A204 kan utskottet konstatera att det redan i
dag finns möjlighet att direktrekrytera arbetskraft på förläggningarna
bland dem som har fatt tillstånd.

AMS har genom det datoriserade platsförmedlingssystemet möjlighet
att informera arbetsgivare om utbildningsbakgrund och arbetsönskemål
hos arbetssökande flyktingar vid förläggningarna. För närvarande
finns sådana uppgifter beträffande ca 1200 personer. Dessutom finns
ambulerande arbetsförmedlare i varje län som arbetar med arbetsplacering
av flyktingar direkt från förläggningarna.

Vad härefter angår yrkandet i motion A283 om ändrade regler för
att bereda möjlighet för flyktingar att ta arbete på den öppna arbetsmarknaden
noterar utskottet att det inte finns några formella hinder
mot att flyktingar på förläggningar kan ta erbjudet arbete så snart
uppehållstillstånd beviljats.

På grund av det anförda avstyrks motionerna A204 samt A283 i
aktuell del.

Utskottet tar nu upp vissa andra frågor som hänger samman med
invandrares problem att komma in på den svenska arbetsmarknaden.

1989/90: AU 11

27

I motion A252 av Sonja Rembo m.fl. (m) anför motionärerna att
bristen på kunskaper i svenska språket är ett avgörande hinder för
invandrarna att komma in på arbetsmarknaden. Den grupp invandrare
som fatt sin utbildning i hemlandet möter ofta tvivel om användbarheten
i sin utbildning. Invandrarmyndigheter och arbetsförmedling måste
därför intensifiera sina ansträngningar för att lösa detta problem. En
arbetslös akademiker behöver hjälp att höja sin trovärdighet inför
presumtiva arbetsgivare. Arbetsmarknadsmyndigheterna bör därför
hjälpa denna grupp till språkträning. Även provanställning bör kunna
komma i fråga, liksom möjligheter att genom objektiva tester visa sina
kunskaper, framhåller motionärerna. Provanställningen bör kunna
vara ett år.

I folkpartiets motion A211 framhålls angelägenheten av att större
ansträngningar görs för att lotsa ut invandrarna på den svenska arbetsmarknaden.
Man understryker också vikten av att de lär sig svenska.
Det är nödvändigt att man redan på förläggningarna gör en inventering
av flyktingens utbildning och erfarenhet så att han/hon snarast
möjligt kan få arbete alternativt hjälp med kompletterande utbildning.
Arbetsförmedlingarna bör få friare händer att disponera sina medel.
Önskvärt vore, framhåller motionärerna, att medel som anslås till
asylbidrag kunde användas som exempelvis rekryteringsstöd. Den flykting
som inte kunnat erhålla ett arbete redan under förläggningsvistelsen
borde efter kommunplacering kunna få hjälp att välja olika
alternativ, t.ex. en kombination av arbete och svenskundervisning.
Praktikplatser på företag, inledningsvis betalda av kommunen, är ett
annat alternativ.

Även i motion A423 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (båda
m) understryks angelägenheten av att invandrarna snabbt kommer i
arbete. Ökade insatser av arbetsförmedlingarna men även av företagen
efterlyses i motionen.

Invandrarnas problem på arbetsmarknaden skall enligt gällande
invandrarpolitiska riktlinjer lösas genom att befintliga arbetsmarknadspolitika
resurser utnyttjas. Med hänsyn till det rådande läget för dessa
grupper och den samtidigt kraftiga flyktinginvandringen under senare
år har dock statsmakterna satt in särskilda åtgärder för att slussa ut
flyktingar och andra invandrare på den svenska arbetsmarknaden. Det
gäller bl.a. tillfälliga medel som arbetsförmedlingen har anvisats dels
sedan mitten av 1980-talet för en förstärkt förmedlingsservice åt flyktingar,
dels under innevarande budgetår för att hjälpa flyktingar och
invandrare, som vistas vid mottagningsförläggningar, till arbete. I propositionen
föreslås att dessa tillfälliga medel får behållas under nästa
budgetår. Dessutom föreslås i propositionen att 80 milj. kr. avsätts av
medel för sysselsättningsskapande åtgärder till insatser för flyktingar
och invandrare. Regeringen har därutöver medgett att AMS för samma
ändamål får disponera 50 milj. kr. av reserverade medel som hänför
sig till anslagsposten 2. Åtgärder för långtidsarbetslösa under det för
budgetåret 1987/88 inrättade reservationsanslaget B 5. Sysselsättningsskapande
åtgärder.

1989/90: AU 11

28

Förutom ordinarie arbetsmarknadspolitiska åtgärder har en rad åtgärder
vidtagits för att underlätta flyktingars och invandrares inträde
på arbetsmarknaden. Under innevarande budgetår har totalt 122 milj.
kr. anslagits i särskilda medel. Högst 32 milj. kr. får användas för att
bekosta rekryteringsstöd. Stödet används för att underlätta värvning av
svenskundervisning och arbete under högst sex månader. Övriga medel
används till otraditionella åtgärder framför allt i verksamheten med
rörliga förmedlingsstyrkor i anslutning till mottagningsförläggningar.

Åtskilliga länsarbetsnämnder och landsting har projekt igång där
vårdutbildade flyktingar får undervisning i medicinalsvenska för att
sedan kunna få praktik och svensk legitimation.

Informationssystemet "Kunskapsbanken", som AMS startade för ett
par år sedan, fortsätter att utvecklas. Projektet syftar till att finna
metoder för att pröva och värdera utländsk yrkeskunskap.

Inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen finns möjlighet till
utbildning i yrkessvenska för de invandrare som redan har en yrkesutbildning.
Som ett komplement till UHÄ:s och andra myndigheters
bedömningsverksamhet bedriver AMS en försöksverksamhet med yrkesprövning
för invandrare (YPI). Denna innebär praktiska och teoretiska
prov under några veckor och resulterar i ett utlåtande som
beskriver invandrarens yrkeskunskaper i relation till motsvarande
svensk utbildning. Möjligheten till provanställning är begränsad till sex
månader. Den tiden får anses tillräcklig för att bedöma en invandrares
lämplighet för arbetsuppgifterna.

Regeringen har i proposition 1989/90:102 om reformerad svenskundervisning
för vuxna invandrare föreslagit en förändring av den grundläggande
svenskundervisningen för att göra den effektivare. Sålunda
föreslås bl.a. att kommunernas anordnaransvar utökas till att gälla
förutom en grundläggande svenskundervisning även en påbyggnadsundervisning.

Regeringen har dessutom i proposition 1989/90:105 om samordnat
flyktingmottagande och nytt system för ersättning till kommunerna
m.m. bl.a. föreslagit att för varje flykting skall kommunen tillsammans
med arbetsförmedlingen på orten lägga upp en individuell plan för
hur inslussningen i det svenska samhället skall ske.

Båda dessa propositioner kommer att behandlas av riksdagen under
våren.

Utskottet vill stryka under hur viktigt det är att en utlänning som
tillåtits bosätta sig i Sverige fortast möjligt kommer in i den sociala
gemenskap som arbetslivet innebär. Även ur samhällets synpunkt är
det angeläget att tillvarata den arbetskraftsresurs som invandraren
utgör. Det är enligt utskottets mening oacceptabelt att tusentals människor,
som beviljats vistelsetillstånd i Sverige, sitter fast på mottagningsförläggningar
när landet samtidigt har brist på arbetskraft. Till detta
kommer den nedbrytande effekt det har på den enskilde att månad
efter månad gå sysslolös.

Som framgått av ovanstående redogörelse har åtgärder vidtagits och
andra planeras för att ge invandrarna bättre möjligheter att komma in
på den svenska arbetsmarknaden. Det kan inte nog understrykas hur

1989/90: AU 11

29

synnerligen angeläget det är att ansträngningarna från myndigheternas
sida intensifieras i detta viktiga arbete. Åtskilliga av de frågor sorn tas
upp i motionerna ligger väl i linje med den förda politiken. De
behöver därför enligt utskottets uppfattning inte föranleda någon riksdagens
åtgärd. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna A211
(fp), A252 (m), och A423 (m) i nu aktuella delar.

Medelsanvisning

I det föregående har utskottet tagit ställning till vad som anförts i
propositionen om personal vid arbetsmarknadsverket. Utskottet tillstyrker
även vad som i övrigt anförts under anslaget. Till anslaget
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader föreslås för nästa budgetår
2 176 239 000 kr., varav 1 478,3 milj. kr. för de sammanlagda
lönekostnaderna. Av lönemedlen bör enligt propositionen 5 milj. kr.
avsättas för tillfälliga förstärkningar av arbetsförmedlingen, medel som
bör få utnyttjas först efter särskilt beslut av regeringen.

Som en konsekvens av de olika motionsförslagen beträffande antalet
tjänster inom arbetsmarknadsverket föreslås i motionerna A271 (m)
och A283 (c) ett med 30 milj. kr. resp. 150 milj. kr. reducerat belopp
samt i motion A287 (vpk) ett med 30 milj. kr. ökat belopp när det
gäller medelsanvisningen i denna del.

Utskottet tillstyrker vad som anförts i propositionen beträffande
anvisning av medel till det här aktuella anslaget. De i sammanhanget
upptagna motionerna avstyrks i motsvarande delar.

Slutligen tillstyrker utskottet att AMS liksom tidigare bemyndigas
avskriva vissa lånefordringar inom verket. Dessutom tillstyrker utskottet
godkännande av vad som förordats i fråga om arbetsgivares rätt till
stöd som inte har rekvirerats inom viss tid.

Arbetsmarknadsservice

1988/89 Utgift 130 688 000

1989/90 Anslag 233 601 000

1990/91 Prop 245 565 000

Från anslaget betalas service åt arbetssökande i form av reseersättning ar

och traktamenten i samband med inställelse till arbetsförmedlingen
(utredningskostnader). Vidare betalas utgifter för flyttningsbidrag och
inlösen av egna hem m.m.

	198S	1/90		Beräknad ändring 1990/91 Föredraganden
Utredningskostnader	8	732	000	+ 524 000
Flyttningsbidrag m. m.	223	869	000	+ 12 440 000
Inlösen av egnahem m. m.	1	000	000	- 1 000 000(1)
	233	601	000	+11 964 000

1989/90: AU 11

(1) Medel för detta ändamål har beräknats under anslagsposten
Flyttningsbidrag m.m.

30

Under punkt B 2 (s. 56—58) föreslår regeringen att riksdagen skall till
Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1990/91 anvisa ett förslagsanslag
på 245 565 000 kr.

Utredningskostnader

Utskottet tillstyrker den begärda medelstilldelningen på 9,3 milj. kr.
under denna anslagspost.

Flyttningsbidrag

Flyttningsbidrag till en arbetssökande kan enligt förordningen
(1987:407) om flyttningsbidrag m.m. vara respenning, starthjälp, merkostnadsbidrag
och månadsresor. En arbetsgivare som anställer en
medflyttande familjemedlem kan fa medflyttandebidrag.

Respenning kan utgå till den som är eller riskerar att bli arbetslös,
inte kan få arbete på hemorten eller i närheten av hemorten och som
söker arbete genom den offentliga arbetsförmedlingen. Starthjälp får
lämnas till den som har en kvalificerad yrkesutbildning, inte kan fa
arbete på hemorten och som har fatt anställning i yrket vid företag
inom stödområde om sådan arbetskraft inte kan erhållas på orten.
Merkostnadsbidrag utgår vid anvisning till arbete på annan ort än
hemorten, dock inte i Stockholms län eller i Malmö och Göteborgs
kommuner. Bidrag får inte heller lämnas vid tillträde av den första
anställningen efter avslutad reguljär utbildning. Vidare föreskrivs som
villkor att den nya anställningen beräknas vara minst sex månader.

Månadsresor för kulturarbetare är en treårig försöksverksamhet och
får omfatta högst 2 milj. kr. per år. Innevarande budgetår är den sista
försöksperioden. I propositionen föreslås att verksamheten får bedrivas
även under budgetåret 1990/91. Enligt bestämmelserna utgår reseersättning
till kulturarbetare för två resor i månaden mellan hemorten och
anställningsorten under högst sex månader. En förutsättning är att
kulturarbetaren har familj på hemorten och får ett engagemang som
beräknas vara minst två månader på annan ort och han/hon inte kan
resa mellan orterna varje dag.

I motion A271 av Sonja Rembo m.fl. (m) påtalas det förhållandet att
anslaget till flyttningsbidrag också används för en del andra stödformer,
såsom exempelvis hemresebidrag för kulturarbetare. Särregler för
olika grupper på arbetsmarknaden bör inte skapas, framhålls det. Det
finns därför ingen anledning att finansiera ett särskilt hemresebidrag
för kulturarbetare.

Utskottet har under hand erfarit att regeringen inom kort kommer
att låta utvärdera bidragsformen. I avvaktan härpå bör stödformen
enligt utskottets uppfattning inte förändras. Mot denna bakgrund avstyrks
motion A271 i nu behandlad del.

I centerns motion A283 föreslås nya riktlinjer för flyttningsbidragen
m.m. Flyttningsbidragen (respenning m.m.) bör framdeles utformas så
att de både främjar en bättre regional balans och ytterligare minskar
belastningen på statsbudgeten. Arbetsgivarna bör i expansionsorterna

1989/90: AU 11

31

svara för kostnaderna vid rekrytering av arbetskraft från utflyttningsorter.
Flyttningsbidrag bör därför i framtiden bara utgå vid flyttningar
till regionalpolitisk! prioriterade områden.

Vid tidigare ställningstaganden till likartade motionsyrkanden, senast
i 1988/89:AU11, s. 27, har utskottet framhållit att ett genomförande av
nämnda förslag skulle innebära att ersättning för de reella flyttningskostnaderna
inte längre skulle kunna utgå vid arbetsmarknadspolitisk!
motiverade flyttningar i andra delar av landet än avfolkningsbygderna.
Utskottet har därför avstyrkt bifall till motionsyrkandet. Utskottet
vidhåller denna uppfattning och finner inte heller i övrigt skäl att
biträda ett sådant förslag. Motion A283 (c) avstyrks därför i nu
behandlad del.

I folkpartiets motion A255 framhålls bl.a. att det regelverk som
knyts till merkostnadsbidraget inte ger tydlig ledning för tillämpningen.
Motionärerna anser därför att regeringen senare bör återkomma med
en redovisning om hur bidraget har fungerat och, vid behov, med
förslag till åtgärder.

Merkostnadsbidrag bör enligt förslaget i motion A283 (c) endast utgå
för flyttning till stödområdena, Bergslagskommunerna och sydöstra
Sverige — med undantag för de mest expansiva kommunerna inom
dessa områden. Bidragen kan då fördubblas till 10 000 kr. per person.

Utskottet har tidigare behandlat motsvarande motionsyrkanden från
folkpartiet resp. centern. Det skedde dels när utskottet tog ställning för
merkostnadsbidragets nuvarande utformning (1988/89:AUly), dels i
betänkandet 1988/89:AU11, s. 28. Utskottets vid dessa tillfällen redovisade
uppfattning är att centerns förslag skulle, om det genomfördes,
innebära en alltför snäv avgränsning med hänsyn till de arbetslösas
intressen. Förslaget har därför avstyrkts av utskottet. Det finns inte skäl
att nu frångå denna bedömning.

Dessutom har utskottet under hand inhämtat att regeringen inom
kort kommer att uppdra åt AMS att utvärdera denna bidragsform. Med
det anförda avstyrks såväl motion A255 (fp) som A283 (c) i föreliggande
delar.

I motion A264 av Britta Sundin m.fl. (s) tar motionärerna upp
situationen i de små kommunerna när unga kvinnor flyttar ut. Följden
blir kvinnounderskott vilket i sin tur ger ett födelseunderskott. Utflyttningen
medför att möjligheterna att skapa flera arbetstillfällen minskar.
Det finns t.o.m. problem att rekrytera personal till kvinnodominerade
yrken, t.ex. inom äldreomsorgen, hävdar motionärerna. De vill
därför ha en ändring av bestämmelserna om flyttningsbidrag. Under
förslagsvis en treårsperiod kunde man prövå att använda en del av
anslaget till flyttningsbidrag till återflyttnings- eller inflyttnings bidrag,
som stimulerar unga flickor att ta arbete i skogslänen.

Flyttningsbidragens syfte är att ge den enskilde ekonomisk möjlighet
till flyttning som ett alternativ till arbetslöshet på den lokala arbetsmarknaden.
Motionärernas förslag skulle, om det genomfördes, innebära
att bidraget övergår från att vara ett arbetsmarknadspolitisk!
instrument till att bli ett generellt flyttningsbidrag. Utskottet kan
därför inte biträda förslaget. De problem som motionärerna tar upp

1989/90: AU 11

32

bör enligt utskottets uppfattning till en del kunna lösas inom ramen
för de regionalpolitiska insatserna. Med det anförda avstyrks motion
A264.

Inger Koch (m) tar i motion A208 upp frågan om ändring av
reglerna för flyttningsbidrag i syfte att ge tandläkare som genomgår
AT-tjänstgöring möjlighet att erhålla bidrag. Motionären framhåller att
reglerna om flyttningsbidrag tillämpas olika för tandläkare respektive
läkare som skall genomgå AT-tjänstgöring. En läkare kan således beviljas
flyttningsbidrag i samband med AT-tjänstgöring om denne löper
risk att drabbas av arbetslöshet på hemorten/utbildningsorten. Motsvarande
gäller inte för tandläkare.

Utskottet behandlade ett likartat yrkande i sitt betänkande
1988/89:AU11, s. 29, varvid en redogörelse lämnades för den praxis
som utbildats inom AMS vid behandlingen av ansökningar om flyttningsbidrag
för AT-tjänstgöring. Därvid redovisades att nyutexaminerade
läkare kan arbeta inom läkaryrket utan att ha genomgått ATtjänstgöring.
Motsvarande gäller inte för tandläkare eftersom AT-tjänstgöringen
för denna yrkesgrupp är ett led i utbildningen. Läkares
AT-tjänstgöring likställs med andra ord med en vanlig anställning
vilket medför att flyttningsbidrag kan utgå. Utskottet anslöt sig till
AMS bedömning och avstyrkte bifall till motionen. Det finns enligt
utskottets mening inte skäl att nu göra en annan bedömning i denna
fråga. Utskottet avstyrker därför motion A208 (m).

Medelsanvisning

Det sammanlagda medelsbehovet under anslaget Arbetsmarknadsservice
för budgetåret 1990/91 har i propositionen beräknats till
245 565 000 kr.

Moderata samlingspartiets förslag beträffande hemresorna för kulturarbetare
i motion A271 innebär att anslaget bör räknas ned med 2
milj. kr.

Centerns förslag beträffande flyttningsbidragen i motion A283 innebär
att anslaget bör räknas ned med 185,8 milj. kr.

Utskottet tillstyrker förslaget i propositionen beträffande anvisning
av medel till det aktuella anslaget. De i sammanhanget upptagna
motionerna avstyrks i motsvarande delar.

Arbetsmarknadsutbildning

1988/89 Utgift 2 546 844 000 Reservation 432 669 000

1989/90 Anslag 2 469 234 000

1990/91 Prop. 2 633 630 000

Från anslaget betalas utgifterna för sådan utbildning som länsarbetsnämnderna
upphandlar från såväl AMU-gruppen som från bl.a. komvux,
högskola, folkhögskola, studieförbund eller företag samt för bidrag
som lämnas till arbetsgivare vid utbildning av anställda. Vidare
betalas från anslagsposten utgifterna för elevsocial verksamhet, som

1989/90: AU 11

33

3 Riksdagen 1989190. 18 sami. Nr 11

består av två delar, nämligen hälsovård och kurativt stöd samt boendeservice
för dem som deltar i arbetsmarknadsutbildning utanför hemorten.
Utbildningsbidrag till dem som deltar i arbetsmarknadsutbildning
betalas från anslaget B 4. kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag.

Arbetsmarknadsutbildning är sådan utbildning som en person genomgår
av arbetsmarknadsskäl och till vilken bidrag beviljas av arbetsförmedlingen.
Det kan vara utbildning för personer som är eller
riskerar att bli arbetslösa och som uppbär utbildningsbidrag under
utbildning vid särskilt anordnade kurser eller i det reguljära utbildningsväsendet,
eller utbildning av anställda för vilka bidrag från arbetsmarknadsverket
utgår till arbetsgivaren.

Regeringen föreslår under punkt B 3 (s.58—66) att riksdagen

1. godkänner de förordade ändringarna i villkoren för bidrag till
utbildning i företag,

2. till Arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1990/91 anvisar ett
reservationsanslag på 2 633 630 000 kr.

Under innevarande budgetår är anslaget uppdelat på tre anslagsposter,
nämligen Särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning, Bidrag för
utbildning i företag m.m. och Elevsocial verksamhet.

För att åstadkomma ett bättre resursutnyttjande och en ökad flexibilitet
förordas i propositionen att AMS ges vidgade möjligheter till egna
prioriteringar inom anslaget. Därför föreslås att medlen för bidrag till
utbildning i företag läggs in under anslagsposten Särskilt anordnad
arbetsmarknadsutbildning, som fortsättningsvis benämns endast Arbetsmarknadsutbildning.
För att främja ett effektivt medelsutnyttjande
föreslås att även medlen för elevsocial verksamhet läggs in under
anslagsposten. Utskottet återkommer till detta i det följande.

1989/90 Beräknad ändring 1990/91

Föredraganden

Arbetsmarknadsut-
bildning(l)	2 203	200	000	+ 430	430	000
Bidrag för utbildning
i företag m. m.	208	800	000	- 208	800	000(2)
Elevsocial verksamhet	57	234	000	- 57	234	000(2)
	2 469	234	000	+ 164	396	000

(1) Anslagsposten benämns t. o.m. innevarande budgetår Särskilt
anordnad arbetsmarknadsutbildning.

(21 Medel för dessa ändamål har beräknats under anslagsposten
Arbetsmarknadsutbildning.

1989/90: AU 11

34

Arbetsmarknadsutbildningens allmänna inriktning

1989/90: AU 11

Under budgetåret 1988/89 deltog 127 000 personer i arbetsmarknadsutbildningen,
varav ca 73 000 i den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen.
Yrkesutbildningarnas andel har ökat och utgjorde 84
procent av arbetsmarknadsutbildningen, utbildningen i företag borträknad.

I propositionen framhålls angelägenheten av att andelen yrkesutbildningar
behålls på en hög nivå men också att dessa har en inriktning
som väl svarar mot arbetsmarknadens efterfrågan. Utbildningen måste
även användas som ett aktivt instrument för att bredda mäns och
kvinnors utbildnings- och yrkesval så att den könsuppdelade arbetsmarknaden
kan brytas. Det framhålls också att det rådande goda
arbetsmarknadsläget måste utnyttjas för att underlätta för de grupper
som trots stor efterfrågan på arbetskraft har svårigheter att fa en fast
förankring på arbetsmarknaden. Enligt propositionen fyller arbetsmarknadsutbildningen
i dessa fall en viktig funktion genom att komplettera
de arbetssökandes kompetens så att den svarar mot arbetsmarknadens
krav.

Arbetsmarknadsutbildningen bör enligt propositionen tillföras ytterligare
medel. Genom det nyss redovisade förslaget om sammanföring
av anslagsposter får AMS större möjlighet att välja den utbilningsform
som bedöms som mest adekvat. I propositionen understryks att det
med denna frihet naturligtvis föijer ett ansvar för att de mest utsatta
gruppernas behov inte blir eftersatta. Det följer också ett ansvar för
AMS att även fortsättningsvis följa upp och redovisa fördelning och
utfall för olika typer av utbildningsåtgärder.

Motion A252 av Sonja Rembo m.fl. (m) behandlar arbetsmarknadsutbildningens
allmänna inriktning. I motionen framhålls att erfarenheten
visar att utbildning är den mest effektiva metoden att motverka
långvarig arbetslöshet och att arbetsmarknadsutbildningen därför är
den viktigaste statliga insatsen för att bekämpa existerande arbetslöshet.
Regionala skillnader ställer höga krav på flexibilitet. Arbetsförmedlingarna
bör därför styra en arbetslös mot utbildningar som motsvarar
både kompetenskraven för de lediga arbetena och den enskildes intresse
och förutsättningar. Enligt motionärerna kan AMS genom möjligheten
att upphandla utbildning från även andra än AMU bidra till att
inriktningen av arbetsmarknadsutbildningen breddas och utvecklas.
Därigenom kan den totala kompetensuppbyggnaden i landet påskyndas.

Motioner från moderata samlingspartiet av delvis likartat innehåll
har behandlats av utskottet under de senaste riksmötena. I fråga om
upphandlingen av utbildning har utskottet därvid erinrat om att det
numera ankommer på länsarbetsnämnderna att sköta denna. Länsarbetsnämnderna,
som skall beakta såväl kostnads- som kvalitetsaspekter,
har då möjlighet att vända sig till andra utbildningsanordnare än
AMU-gruppen. Utskottet instämmer i vad som framförs i propositionen
om önskvärdheten att anpassa utbildningen både efter de sökandes
behov och arbetsmarknadens efterfrågan. Detta har underlättats genom

den nuvarande organisationen för den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen.
Genom den vidgade möjligheten för AMS till egna
prioriteringar beträffande medelsanvändningen inom anslaget ökar
dessutom förutsättningarna att välja den mest adekvata utbildningsformen.

På grund av det anförda avstyrks motion A252 i nu berörd del.

Margaretha af Ugglas m.fl. (m) väcker i motion A258 frågan om
omskolning i Sverige av arbetskraft från Central- och Östeuropa. Enligt
motionärerna kommer den synliga arbetslösheten där att öka. Vi borde
kunna dela med oss av kunskaper och erfarenheter i fråga om arbetsträning
i utbildningen. Motionärerna framför tanken att låta en viss
del av omskolningen ske i Sverige för att ge möjlighet att möta det fria
arbetslivets krav och hemställer om ett tillkännagivande till regeringen
om detta.

En motion med näraliggande innehåll har behandlats tidigare i detta
betänkande i avsnittet Arbetsförmedlingens verksamhetsinriktning.
Den avsåg försöksverksamhet med förmedling av industriarbetare från
Östeuropa. Utskottet hänvisade därvid till de samtal som regeringen
inom kort kommer att inleda med AMS, SIV och arbetsmarknadens
parter rörande praxis vid prövning av invandringstillstånd av arbetsmarknadsskäl.
Utskottet erinrade också om att frågan om att bereda
unga balter möjlighet att under vissa perioder arbeta i Sverige för
närvarande diskuteras inom regeringskansliet. Utskottet anförde att det
refererade uttalandet i regeringsförklaringen i frågan närmast torde
avse någon form av praktikantarbete eftersom ju syftet angavs vara att
vederbörande skall fara hem igen med nya kunskaper som kan komma
det egna landet till godo. Utskottet ansåg att man bör avvakta resultaten
av arbetet inom regeringskansliet innan man tar slutlig ställning
till frågan om ökad invandring av arbetsmarknadsskäl.

Motion A258 skulle kunna förstås så att den avser omskolning inom
arbetsmarknadsutbildningens ram eller arbete i Sverige under former
som liknar dem som beskrivs i regeringsförklaringen. Oavsett den
närmare innebörden av motionen anser utskottet att det nyssnämnda
arbetet i regeringskansliet bör avvaktas. Utskottet vill i sammanhanget
erinra om att regeringen föreslagit att 1 miljard kr. avsätts under tre år
för samarbete kring demokrati, miljöinvesteringar, ekonomisk, kulturell
och social utveckling i Östeuropa. Med det anförda avstyrks
motion A258.

Utskottet behandlar i detta sammanhang även tre motioner som
överlämnats från socialförsäkringsutskottet, Sf512 av Ingegerd Sahlström
och Ulla-Britt Åbark (båda s), Sf520 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) och Sf511 av Claes Roxbergh m.fl. (mp). Samtliga rör frågan om
vuxenutbildningsbidrag för studier vid folkhögskola avseende personer
med läs- och skrivsvårigheter . I de två förstnämnda motionerna framförs
att detta kan vara ett svårt handikapp som medför skamkänslor
och mindervärdeskomplex. Många gånger vill man inte erkänna sitt
handikapp för omgivningen. Specialanpassade studier vid folkhögskola

1989/90: A Ull

36

kan vara att föredra framför grundvux på hemorten. Enligt motionerna
bör personer med svårigheter av detta slag kunna få utbildningsbidrag
även om de undervisas vid folkhögskola.

En motion av likartat innehåll behandlades under riksmötet
1985/86. I sitt av riksdagen godkända betänkande AU 1985/86:11, s. 50,
noterade utskottet att avgränsningen mellan arbetsmarknadsutbildning
och annan utbildning behandlats av riksdagen vid flera tillfållen under
de senaste åren. Utskottet hänvisade till grundregeln som innebär att
alla vuxna som saknar kunskaper och färdigheter i att läsa, skriva och
räkna på en nivå som normalt uppnås på grundskolans mellanstadium
skall erbjudas utbildning inom grundvux och att bidrag efter individuell
bedömning kan utgå till yrkesinriktad utbildning för den som är
över 20 år. Utskottet var inte berett att tillstyrka att utbildningsbidrag
skall utgå för studier av detta slag och avstyrkte därför motionen.

Utskottet vill tillägga följande. Regeringen har nyligen utfärdat kommittédirektiv
(dir. 1990:2) för en utredning om vuxnas möjligheter att
finansiera studier på grundskole- och gymnasieskolenivå. Huvuduppgiften
skall vara att analysera behovet av förändringar i nuvarande
studiesociala system och framlägga därav föranledda förslag. Utredaren
skall särskilt belysa bl.a. samordningen mellan studiemedel, vuxenstudiestöd,
utbildningsbidrag och sjukförmåner. Det sägs i direktiven att
utredningen bör ha sin huvudsakliga inriktning på vuxenstudiestöden.
En viktig fråga för utredningen är dock att analysera vilka samordningsmöjligheter
som kan finnas med andra studiestöd och finansieringsformer,
i första hand studiemedel och utbildningsbidrag. Utredaren
bör enligt direktiven sträva efter att finna lösningar som gör stöden
lättare att administrera och mer lättförståeliga för de studerande. Det
sägs också att utredaren bör samråda med såväl de studiesociala myndigheterna
som med utbildningsmyndigheterna och att flera utredningar
bör vara av intresse för utredningen; folkhögskolekommittén nämns
därvid särskilt.

Utskottet har förståelse för de synpunkter som framförs i motionerna.
Den fråga som där aktualiseras kan förväntas bli belyst i den nyss
nämnda utredningen. Enligt utskottets mening bör utredningens arbete
— som enligt direktiven bör slutföras senast den 1 juli 1991 —
avvaktas. Motionerna Sf511, Sf512 och Sf520 avstyrks därför av utskottet.

Särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning

AMS har bedömt ett behov av särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning
under budgetåret 1990/91 som svarar mot 86 000 deltagare, dvs.
8 000 fler än som förordades i förra årets budgetproposition. Inom
ramen för dessa medel skall även rymmas kostnaderna för bidrag till
utbildning i företag. Föredragande statsrådet har räknat med att högst
82 000 deltagare skall genomgå upphandlad utbildning som berättigar
till utbildningsbidrag.

1989/90: AU 11

37

Denna volym bör enligt propositionen tillgodose behovet av att
upphandla såväl grundläggande som kompletterande yrkesutbildningar
samt av bidrag till arbetsgivare för utbildning av redan anställda.

Av dessa medel bör enligt propositionen 15 milj. kr. avsättas för
utbildning av nyanställda inom tekoindustrin. Medlen ingår i ett treårsprogram
för rekryteringsutbildning där avsättning nu görs för det
andra året. Programmet lades fram inför riksdagen genom förra årets
budgetproposition.

I motion A271 av Sonja Rembo m.fl. (m) avstyrks detta förslag.
Motionärerna anför att de i andra sammanhang framhållit att speciella
branschsubventioner av detta slag är olämpliga.

Utskottet anser att det inledda treårsprogrammet bör fullföljas och
avstyrker följaktligen motionen.

Bl.a. för att öka kunskaperna kring utbildningsbehoven i företagen
har regeringen beslutat att AMS under en treårsperiod skall få 30 milj.
kr. till kompetenshöjande insatser i arbetslivet inom Blekinge län.
Dessa medel skall på försök få användas på ett friare sätt än vad som i
övrigt gäller för utbildning i företag. Inom ramen för anslaget skall
således också avsättas 10 milj. kr. för sådana insatser.

Vidare skall av dessa medel också betalas den försöksverksamhet
med särskilda stödinsatser för kursdeltagare i för sitt kön otraditionell
arbetsmarknadsutbildning. Enligt riksdagens beslut (prop. 1987/88:105,
AU17, rskr. 364) skall sådan verksamhet pågå i fem år. Med otraditionell
arbetsmarknadsutbildning avses i detta sammanhang en utbildning
som inom länet till 80 procent domineras av det ena könet. Av AMS
redovisning av verksamheten framgår att ca 1 200 deltagare fick del av
detta stöd genom olika projekt till en kostnad av 12,8 milj. kr.
Stödåtgärderna har i huvudsak avsett introduktions- och praktikperioder
i tekniska yrken för kvinnor. Föredragande statsrådet förutsätter
att AMS intensifierar verksamheten under innevarande budgetår så att
det satta målet att öka andelen otraditionella val med 30 procent inom
ramen för arbetsmarknadsutbildningen kan uppnås.

I budgetpropositionen framhålls vikten av att arbetsmarknadsutbildningen
är anpassad både till den aktuella efterfrågan på kompetens och
till behoven av yrkesutbildning hos olika grupper av arbetssökande.
Stödresurser i form av såväl allmänna teoretiska ämnen som orienterande
och mera avancerade datainslag i de yrkesinriktade kurserna bör
ses som en del i denna anpassning.

För att möta den stora efterfrågan på arbetskraft inom tillverkningsindustrin
samt inom vård- och omsorgssektorerna bör enligt föredraganden
personer som inte är arbetslösa ges ökade möjligheter att
genomgå arbetsmarknadsutbildning om de avser att utbilda sig till
yrken inom dessa sektorer. Den nuvarande ramen för utbildning av icke
arbetslösa föreslås höjd från 10 till 20 procent av de tillgängliga
platserna i den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen. Samtidigt
bör enligt propositionen vissa regeljusteringar genomföras. För att
undvika att denna möjlighet utnyttjas för ren personalutbildning bör

1989/90: AU 11

38

utbildningen bl.a. inte få avse redan anställda inom de nämnda bristområdena
eller beviljas den som vill utbilda sig från ett bristområde
till ett annat.

Frågan om hur stor andel av utbildningsplatserna som bör upplåtas
till icke arbetslösa tas upp av Sonja Rembo m.fl. (m) i motion A252.
Motionärerna anser att det finns uppenbara risker med att ett ökat
antal personer anvisas plats i arbetsmarknadsutbildningen utan att vara
arbetslösa. Arbetsmarknadsutbildningen bör inte bli en reguljär utbildningsväg
eftersom i så fall möjligheterna att hjälpa arbetslösa personer
försämras. Utbildning av icke arbetslösa bör ske genom andra delar av
utbildningsväsendet. Motionärerna säger sig kunna acceptera att 10
procent av platserna upplåtes åt denna kategori, men platserna bör i
lörsta hand tilldelas efter medicinska eller sociala kriterier. De önskar
ett tillkännagivande i enlighet med det anförda.

I skilda sammanhang har framhållits att den stora efterfrågan på
utbildad arbetskraft inom ett flertal sektorer fordrar omfattande utbildningsinsatser.
Arbetsmarknadsutbildningen är därvid ett effektivt instrument.
Som utskottet tidigare framhållit är utbildning en samhällsekonomiskt
lönsam åtgärd som därför bör prioriteras i valet mellan
olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Cenom utbildning kan också
en inflationsdrivande brist på arbetskraft undanröjas. Med de regeljusteringar
som föreslås till undvikande av att arbetsmarknadsutbildningen
utnyttjas för ren personalutbildning är utskottet berett att tillstyrka
att ramen för icke arbetslösa höjs till 20 procent av tillgängliga platser.
Utskottet avstyrker följaktligen motion A252 i nu berörd del.

I motion A262 av Olle Östrand och Sinikka Bohlin (båda s)
framförs att bristen på kommunikationer är ett stort förvärvshinder i
glesbygdskommunerna. Det är enligt motionärerna orealistiskt att
tänka sig att man genom enbart ökade kollektiva insatser kan lösa alla
transportbehov i glesbygderna. Många kvinnor, särskilt bland de äldre,
saknar körkort. Detta hindrar dem från att ta ett arbete. Om de inte
varit ute på arbetsmarknaden under lång tid har de ingen möjlighet att
få körkortsutbildningen inom arbetsmarknadsutbildningens ram. Motionärerna
vill ha ett tillkännagivande om behovet av körkortsutbildning
i AMUs regi.

En liknande motion behandlades av utskottet under föregående
riksmöte. 1 sitt av riksdagen godkända betänkande (1988/89:AU11)
erinrade utskottet om de gällande reglerna för körkortsutbildning
inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen. Sådan utbildning kan
medges om den är ett komplement till en yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning
och körkort behövs för att utöva yrket eller om den
sökande är berättigad till bidrag enligt förordningen om bilstöd till
handikappade. Utskottet konstaterade att länsarbetsnämnderna således
har att bedöma behovet mot bakgrund av de nämnda kriterierna.
Utskottet var inte då, och är inte heller nu, berett att medverka till
någon ytterligare utvidgning av körkortsutbildningen inom ramen för
arbetsmarknadsutbildningen. Motion A262 avstyrks således.

1989/90: AU 11

39

Bidrag till utbildning i Företag m.m.

1989/90: AU 11

Med bidrag till utbildning i företag avses utbildning som anordas i
företag med stöd av bidrag från arbetsmarknadsverket till arbetsgivaren.
Som tidigare framgått föreslås i propositionen att medlen för
sådan utbildning läggs in under anslagsposten Särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning,
som fortsättningsvis bör benämnas endast Arbetsmarknadsutbildning.
Syftet är att AMS skall ges möjlighet att använda
den utbildningsform som vid varje givet tillfälle ger den största arbetsmarknadspolitiska
nyttan. I propositionen understryks att det i första
hand är arbetsgivarnas ansvar såväl inom den privata som den offentliga
sektorn att svara för erforderlig utbildning av personalen.

AMS har föreslagit ett helt nytt system för utbildning i företag.
Samtidigt har RRV genomfört en utvärdering av det nuvarande regelverket.
Enligt propositionen måste dessa frågor sättas in i ett större
sammanhang och föredraganden avser därför att senare återkomma till
regeringen i frågan. I avvaktan därpå föreslås vissa regelförenklingar
när det gäller villkoren för bidrag till utbildning i företag. För att
minska antalet bidragsgrundande kriterier föreslås i propositionen att
bidrag skall lämnas vid utbildningar i fyra olika fall, nämligen sådana
som

1. motverkar störningar i produktionen genom att anpassa personalens
kompetens i samband med tekniska förändringar eller förändrad
arbetsorganisation,

2. avser nyanställda inom tillverkningsindustri och vårdområdet,

3. avser nyanställda flyktingar eller andra invandrare,

4. avser nyanställda inom textil- och konfektionsindustri^

Vid prioriteringar mellan olika ansökningar skall företräde ges till
utbildningsinsatser för anställda med kort utbildning och som syftar
till en jämnare könsfördelng på arbetsplatsen.

Bidraget till arbetsgivare för utbildningskostnader föreslås höjt från
35 till 40 kr per timme. Samtidigt föreslås att bidraget till lönekostnader
vid genomförda motprestationer, t.ex. i form av anställning av
arbetslösa, tas bort utom i fråga om rekryteringsutbildning till tekoindustrin.

I propositionen hemställs att riksdagen skall godkänna de förordade
ändringarna i villkoren för utbildning i företaget. Utskottet ansluter sig
till förslagen.

I motion A252 av Sonja Rembo m.fl. (m) anförs att det i och för sig
är tillfredsställande att de regler om motprestationer som ofta ignorerades
nu avskaffas. Samtidigt framstår dock enligt motionärerna det
principiellt tvivelaktiga i systemet som än mer uppenbart. Genom
statliga anslag får företagen hjälp med att utbilda sin personal. Systemet
med utbildning i företag bör enligt motionen snarast utvärderas.

Som framgått ovan anser föredragande statsrådet att AMS förslag om
ett helt nytt system för utbildning i företag och RRVs utvärdering
måste sättas in i ett större sammanhang. Hon har deklarerat att hon
avser att återkomma i frågan. Med hänsyn härtill anser utskottet att en

utvärdering av systemet med utbildning i företag av det slag som motionärerna
begär inte för närvarande är påkallad. Motion A252 avstyrks
således i berörd del.

Elevsocial verksamhet

Den elevsociala verksamheten inom arbetsmarknadsutbildningen består
som inledningsvis sagts av två delar, dels den hälsovårdande och
kurativa verksamheten, dels boendeservicen till kursdeltagarna vilken
AMS själv svarar för.

Som redan nämnts förslås att medlen för den hälsovårdande och
kurativa verksamheten läggs samman med övriga medel för arbetsmarknadsutbildningen.
AMS boendeansvar är under avveckling. Enligt
en redovisning som lämnats av AMS är det möjligt att genomföra
avvecklingen fram till budgetåret 1993/94. I propositionen föreslås en
höjning av traktamentsersättningen för boende utanför hemorten från
80 till 90 kr. per dag. Föredraganden räknar med att den fortlöpande
avvecklingen av boendeservicen skall medföra både ökade hyresintäkter
och minskade personalkostnader som täcker den föreslagna traktamentshöjningen.
Det totala medelsbehovet för elevsocial verksamhet
under nästa budgetår beräknas till 54,8 milj. kr.

Arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära
utbildningsväsendet

Enligt bedömningen i propositionen bör utbildningsbidrag för utbildning
inom det reguljära utbildningsväsendet eller hos vissa andra
utbildningsanordnare under nästa budgetår få beviljas för totalt högst
725 000 veckor, vilket med en genomsnittlig utbildningstid på 29
veckor motsvarar ca 25 000 personer. Av den föreslagna utbildningsvolymen
skall minst hälften förbehållas sökande med arbetshandikapp. I
övrigt medför möjligheten till arbetsmarknadsutbildning inom det
reguljära utbildningsväsendet att arbetsförmedlingen kan tillgodose
mera speciella utbildningsbehov, t.ex. förberedande utbildningar för
flyktingar och andra invandrare. Samtidigt ges enligt propositionen
möjligheter för dem som av olika anledningar är lokalt bundna att få
en yrkesutbildning på hemorten som svarar mot den lokala arbetsmarknadens
efterfrågan på arbetskraft.

AMS hade föreslagit att platserna i det reguljära utbildningsväsendet
skulle få utnyttjas för arbetshandikappade utan begränsning i form
av högsta antal veckor eller deltagare. Föredragande statsrådet framhåller
att det är viktigt att ta tillvara det goda arbetsmarknadsläget för att
ytterligare öka möjligheterna för arbetshandikappade att få arbete. Hon
kan emellertid inte tillstyrka AMS förslag.

AMS uppfattning delas däremot av Elver Jonsson m.fl. (fp) i motion
A255. Motionärerna framhåller att det är viktigt att ta tillvara de
handikappades möjligheter till arbete. En förutsättning är att de bereds
goda utbildningsmöjligheter inom det reguljära utbildningsväsendet.

Utskottet instämmer i att det goda arbetsmarknadsläget bör utnyttjas
för att förbättra de arbetshandikappades möjligheter till arbete. Det är

1989/90: AU 11

41

viktigt att utvecklingen följs noga så att de begränsningar som finns i
dag inte visar sig hindra deras inträde på arbetsmarknaden. Utskottet
kan emellertid inte biträda det förslag som framförs motion A255.
Motionen avstyrks således.

Medelsanvisning

De totala utgifterna under anslaget beräknas till 2 633,6 milj. kr,
vilket inkluderar delposterna Bidrag för utbildning i företag m.m. och
Elevsocial verksamhet.

I motion A271 av Sonja Rembo m.fl. (m) anförs att det med hänsyn
till det nuvarande arbetsmarknadsläget inte finns anledning att utöka
antalet platser i arbetsmarknadsutbildningen. Om arbetsmarknadsläget
skulle drastiskt försämras utgår motionärerna ifrån att regeringen
inom ramen för finansfullmakten även i framtiden kan finansiera
arbetsmarknadsutbildningen. Motionärerna hemställer att riksdagen
anvisar ett 270 milj. kr lägre anslag än vad som förordats i propositionen.

Utskottet delar föredragandens bedömning i fråga om medelsbehovet
avseende Arbetsmarknadsutbildning och avstyrker följaktligen motion
A271 i nu behandlad del.

Kontant arbetsmarknadstöd och utbildningsbidrag

1988/89 Utgift 4 047 437 000

1989/90 Anslag 4 037 132 000 (1)

1990/91 Prop. 4 051 575 000

(1) Varav 85 000 000 kr. på tilläggsbudget I, AU 15

Regeringen föreslår under under punkt B 4 (s.66—70) att riksdagen

1. godkänner vad som förordats i fråga bidraget till lönekostnader i
samband med utbildning i företag

2. godkänner vad som förordats i fråga om vidgad arbetsprövning

3. till Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 4 051 575 000 kr.

1989/90 Beräknad ändring 1990/91

Föredraganden

Kontant arbetsmark-nadsstöd	394	200	000		134	100	000
Utbildningsbidrag, arbetsmarknadsut- bildning	3 220	287	000	+	91	911	000
Utbildningsbidrag, yrkesinriktad rehabilitering	384	645	000	+	28	668	000
Utbildningsbidrag, jobb-sökaraktiviteter vid inskolningsplatser	38	000	000	+	2	964	000
Utbildningsbidrag, vidgad arbetsprövning	4 037	132	000	+ +	25 14	000 443	000 000

1989/90: AU 11

42

Från anslaget betalas stöd enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd
och utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning, yrkesinriktad
rehabilitering, jobb-sökaraktiviteter vid inskolningsplatser
och vid vidgad arbetsprövning. AMS skall enligt regeringens beslut
under anslaget även redovisa beräknade kostnader för statsbidrag till
arbetslöshetsförsäkringen och permitteringslöneersättningen.

Ersättningsnivåer

I enlighet med riksdagens beslut våren 1988 med anledning av prop.
1987/88:114, AU 18, rskr. 387 har regeringen fastställt nivåerna på
arbetslöshetsersättningarna och utbildningsbidragen för år 1990. Nivåerna
skall anpassas till löneutvecklingen för vuxna arbetare inom
egentlig industri. Den högsta dagspenningen i arbetslöshetsförsäkringen
är 495 kr. under år 1990. KAS lämnas under samma tid med 174 kr.

Nivåerna på utbildningsbidragen vid arbetsmarknadsutbildning och
yrkesinriktad rehabilitering har anpassats till samma löneutveckling.
För den som är berättigad till ersättning från erkänd arbetslöshetskassa
är det högsta utbildningsbidraget 495 kr. För den som är lägst 20 år
och inte har rätt till ersättning från sådan kassa är bidraget 297 kr. I
övriga fall uppgår det till 210 kr.

I motion A252 av Sonja Rembo m.fl. (m) föreslås, i avvaktan på en
utredning om allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, att arbetslöshetsförsäkringens
ersättningsregler kopplas till sjukpenningreglerna. I
annat sammanhang har motionärerna föreslagit att sjukpenningen justeras
till 80 procent av lönen. Därför bör enligt motionen även
ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen uppgå till 80 procent av
lönen för de första 89 dagarna av en arbetslöshetsperiod. Därefter bör
ersättningen stiga till 90 procent.

Huvudregeln är att dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen utgör
90 procent av den försäkrades dagsförtjänst inom ramen för den högsta
och lägsta dagpenningen. I samband med 1988 års förändringar i
systemet sänktes dagpenningen från 91,7 procent av dagsförtjänsten.
Sänkningen hängde samman med slopandet av karensdagarna, som
tidigare avskaffats inom sjukförsäkringen. Enligt den proposition som
låg till grund för ändringen var det naturligt att anpassa arbetslöshetsförsäkringens
kompensationsnivå till vad som gäller inom sjukförsäkringen.

Utskottet fann i sin behandling av förslaget ingen anledning till
erinran. Vad som i motionen anförts till stöd för en sänkning av
kompensationsnivån utgör inte anledning för utskottet att frångå det
tidigare ställningstagandet. Motion A252 avstyrks således i berörd del.

1989/90:AU11

43

Kontant arbetsmarknadsstöd

1989/90: AU 11

Antalet stöddagar med KAS under budgetåret 1990/91 beräknas av
föredraganden till 1,7 milj. och det genomsnittligt utbetalade stödbeloppet
till ca 153 kr. Den totala kostnaden för KAS blir därigenom
260,1 milj. kr., vilket är en minskning med 134,1 milj. kr.

Utbildningsbidrag

Sorn framgått ovan har föreslagits att bidraget till lönekostnader i
samband med utbildning i företag skall tas bort, utom då det är fråga
om utbildning inom tekoindustrin. Regeringen hemställer att riksdagen
godkänner vad som förordats i frågan. Utskottet tillstyrker förslaget.

Ett slopande av bidraget innebär minskade kostnader med 61 milj.
kr. under det nu behandlade anslaget B 4. Det tidigare likaledes
beskrivna förslaget om höjning från 80 till 90 kr. av det traktamente
som kan utgå till deltagare i arbetsmarknadsutbildning utanför hemorten
innebär kostnader med 12 milj. kr. under detta anslag. Det
påpekas särskilt i propositionen att höjningen naturligtvis även skall
gälla deltagare i yrkesinriktad rehabilitering.

I propositionen berörs en skrivelse från AMS i vilken styrelsen
hemställer om en ändring av förordningen (1980:631) om ersättning av
allmänna medel för skada förorsakad av deltagare i viss arbetsmarknadsutbildning
eller yrkesinriktad rehabilitering. Föredraganden anser
i likhet med AMS att förordningen bör ändras så att försäkringsersättning
kan utgå även till kursanordnare för skada som kursdeltagaren
orsakar och förklarar att hon skall återkomma till regeringen med
förslag till författningsändringar. I fråga om den vidgade arbetsprövningen
föreslås i propositionen att det inte längre skall krävas formell
inskrivning vid Ami för att deltagare skall fa utbildningsbidrag och
åtnjuta försäkringsskydd. Beslut om deltagande skall kunna fattas direkt
av arbetsförmedlingen. I övrigt bör enligt propositionen verksamheten
ha samma inriktning som nu, dvs. den skall rikta sig främst till
arbetshandikappade sökande och omfatta högst fyra veckor. Antalet
deltagare bör få uppgå till oförändrat högst 4 000. Kostnaden för
utbildningsbidrag till deltagarna beräknas till 25 milj. kr. I propositionen
hemställs att riksdagen godkänner vad som förordats.

Utskottet tillstyrker vad som förordats i propositionen om vidgad
arbetsprövning och noterar att riksdagen nyligen bifallit regeringens
förslag i proposition 1989/90:62 om insatser för aktiv rehabilitering
och arbetslivsfondens verksamhet, m.m. att den begränsning i försäkringsskyddet
som hittills gällt för bl.a. personer som genomgår arbetsprövning
utan att vara inskrivna vid ett Ami slopas. Genom ändrade
förordningsbestämmelser avser regeringen att ge regierna sådant innehåll
att försäkringsskyddet blir detsamma som gäller för arbetsmarknaden
i övrigt.

Den totala kostnaden för utbildningsbidrag, inkl. traktamentshöjningen,
till deltagare i arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad
rehabilitering beräknas i propositionen till 3 725,5 milj. kr. under

nästa budgetår. Därvid har antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildning
med utbildningsbidrag antagits uppgå till 82 000 i den särskilt
anordnade utbildningen med en genomsnittlig utbildningstid om 17
veckor och till 25 000 i det reguljära utbildningsväsendet med en
genomsnittlig utbildningstid om 29 veckor. Motsvarande siffror för
deltagare i yrkesinriktad rehabilitering har beräknats till 25 000 inskrivna
och tolv veckor.

Utbildningsbidraget vid jobbsökaraktiviteter vid inskolningsplatser
beräknas utgå i oförändrad omfattning. Kostnaden har därför räknats
upp endast med hänsyn till de höjda nivåerna på utbildningsbidragen.
Den beräknas till 40,9 milj. kr.

Arbetslöshetsförsäkring

Statsbidragen till arbetslöshetsförsäkringen betalas inte av anslagsmedel
utan med arbetsgivaravgifter och, fr.o.m. år 1989, med finansieringsavgifter
från arbetslöshetskassorna. Arbetsgivaravgiften, benämnd arbetsmarknadsavgift,
uppgår till 2,16 procent av ett på visst sätt beräknat
avgiftsunderlag. Avgiften skall finansiera arbetslöshetsersättning enligt
lagen om arbetslöshetsförsäkring och bidrag till permitteringslöneersättningen.
Enligt den preliminära nationalbudgeten för 1990 beräknas
den totala lönesumman för innevarande år uppgå till omkring 580
miljarder kr. Arbetslöshetskassorna skall enligt de nu gällande reglerna
för finansieringen av statens kostnad för utbetalade arbetslöshetsersättningar
för varje medlem i kassan betala ett belopp som motsvarar 35
procent av den under det löpande verksamhetsåret genomsnittligt
utbetalade dagpenningen i kassan (finansieringsavgift) och därutöver
för finansiering av ett för kassorna gemensamt utjämningsbidrag ett
belopp som motsvarar tre procent av den gällande högsta dagpenningen
(utjämningsavgift). Regeringen har nyligen uttalat att egenavgiften i
arbetslöshetsförsäkringen skall höjas. Utskottet återkommer till detta i
det följande.

Kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen bestäms huvudsakligen av
nivån på arbetslösheten bland kassornas medlemmar och av storleken
på den genomsnittligt utbetalade dagpenningen. Föredraganden bedömer
att arbetslösheten bland medlemmarna kommer att motsvara fem
dagar per medlem och år under nästa budgetår. Med denna arbetslöshet
och en genomsnittligt utbetalad dagpenning på ca 400 kr. samt ca
3,6 miljoner medlemmar i kassorna beräknas kostnaderna för statsbidragen
under budgetåret 1990/91 till 6 840 milj. kr. efter avdrag för
finansieringsavgifter.

Motion A283 av Börje Hörnlund m.fl. (c) berör frågor om redovisning
av intäkterna till arbetslöshetsförsäkringen och om användningsområdet
för till staten influtna medel från arbetsgivaravgiften. Motionärerna
anser mot bakgrund av budgetpropositionens beskrivning av
läget på den svenska arbetsmarknaden med arbetskraftsbrist i många
yrken och i flera regioner att sociala och ekonomiska skäl talar för att
all kraft skall inriktas mot insatser som prioriterar att ge den arbetssökande
arbete eller utbildning framför kontantstöd. Med de förslag som

1989/90: AU 11

45

centern framfört i ett annat sammanhang om offensiva satsningar för
att utveckla arbetsmarknaden i hela landet och uppnå en bättre
regional balans kommer antalet stöddagar inom ramen för arbetslöshetsförsäkringen
och KAS att minska väsentligt. Centerns förslag skulle
leda till att överskottet i arbetslöshetsförsäkringen vid slutet av innevarande
kalenderår kan beräknas uppgå till ca 15 miljarder kr. En del av
dessa medel skulle enligt motionen kunna utnyttjas till att finansiera
en del av de långsiktigt verkande offensiva insatser som föreslagits av
partiet. Den väg som bör väljas för att åstadkomma detta är att intäkter
från arbetsmarknadsavgiften under budgetåret 1990/91 genom en lagändring
avdelas även för bl.a. närings- och regionalpolitiska satsningar
främst riktade mot områden där sysselsättningsgraden är lägst och
behoven av stöd störst. Motionärerna föreslår att 0,75 procentenheter
av arbetsmarknadsavgiften på 2,16 procent — dvs. drygt en tredjedel —
avdelas för ändamålet. Om man utgår från den i budgetpropositionen
angivna totala lönesumman motsvarar det 4 500 milj. kr. Tillsammans
med befintligt överskott kommer enligt motionärerna ca 15 miljarder
kr. att finnas tillgängligt för arbetslöshetsersättningar vilket motsvarar
elva utbetalningsdagar per medlem. Motionärerna gör också gällande
att bidragen till KAS på motsvarande sätt kan minskas med 60 milj.
kr.

Ett skäl till slopandet av den tidigare finansieringsordningen var dess
otymplighet och olämplighet från budgetmässig synpunkt (prop.
1987/88:114). Kostnaderna för statsbidraget till arbetslöshetsförsäkringen
var svåra att beräkna med någon exakthet på grund av bl.a.
osäkerheten i bedömningen av förändringar i det allmänna löneläget
och i arbetslöshetens omfattning. Även mycket små förändringar av
arbetslösheten kan innebära kraftiga ökningar eller minskningar av
kostnaderna. Under åren före reformeringen av finansieringssystemet
hade detta visat sig bl.a. i stora överskridanden av anslaget. Enligt de
nu gällande reglerna behålls överskottsmedel inom arbetslöshetsförsäkringen
för att kunna utnyttjas i perioder med ökade utbetalningar. Till
systemet är också knutet en rörlig kredit som får utnyttjas när befintliga
medel inte räcker till för att täcka utgifterna. Genom krediten kan
behovet av snabba justeringar av nivån på arbetsmarknadsavgiften
undanröjas. Det kan således sägas ligga i systemets natur att det tidvis
ger överskott. Därigenom finns en ekonomisk beredskap för perioder
av ökande arbetslöshet.

En motion av likartat innehåll behandlades av utskottet vid förra
årets riksmöte. Utskottet ansåg att överskottsmedel borde behållas
inom systemet för att kunna utnyttjas vid perioder med ökade utbetalningar.
Utskottet vill tillägga följande. En finansiering av det slag som
motionärerna föreslår är att betrakta som en rent bokfiöringsmässig
transaktion. Den utgör alltså inte någon realekonomisk besparing, t.ex.
nedskuren verksamhet eller ökad egenfinansiering för medlemmarna i
arbetslöshetskassan, som kan ge utrymme för nya utgiftsåtaganden. Om
centerns förslag genomförs kommer riksgäldskontorets upplåning i

1989/90: AU 11

46

stället att behöva öka med ett belopp motsvarande den del av arbetsmarknadsavgiften,
dvs. 4,5 miljarder kr., som annars hade tillförts
arbetsmarknadsfonden.

Med stöd av det anförda avstyrks motion A283 i de nu berörda
delarna.

I folkpartimotionen A290 framförs att statsbidragen till finansieringen
av arbetslöshetsförsäkringen bör minska och ersättas av ökade
egenavgifter. Detta skulle reducera statens utgifter med 2 miljarder kr.

Utskottet kan konstatera att regeringen den 5 april presenterade ett
antal åtgärder — som utformats efter överläggningar med folkpartiet—
för att stabilisera Sveriges ekonomi. Bland dessa ingår ett förslag att
höja egenavgiften inom arbetslöshetsförsäkringen med ca 12 kr per
månad. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion
A290.

I fyra motioner berörs frågan om en allmän arbetslöshetsförsäkring.

I motion A252 av Sonja Rembo m.fl. (m) föreslås en parlamentarisk
utredning som skyndsamt utreder en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring
som omfattar alla förvärvsarbetande, såväl löntagare som
företagare. Försäkringen skall enligt motionärerna ge en grundtrygghet
vid arbetslöshet. Möjligheterna till frivilliga tilläggsförsäkringar bör
prövas.

Elver Jonsson m.fl. (fp) anför i motion A255 att det skydd som
erbjuds dem som drabbas av ofrivillig arbetslöshet inte är tillfredsställande.
Det omfattar inte alla. Det finns därför enligt motionärerna
starka skäl för att införa en allmän arbetslöshetsförsäkring, vilken i
princip bör omfatta alla i åldern 18 — 65 år som står till arbetsmarknadens
förfogande. Ersättning bör utgå till såväl löntagare som företagare.

Även i motion A284 av Börje Hörnlund m.fl. (c) begärs en parlamentarisk
utredning. Enligt motionärerna skulle en mer strikt "arbetslinje"
inom arbetsmarknadspolitiken skapa förutsättningar för att
minska statens totala kostnader. Därmed skulle utrymme ges för att
införa en heltäckande arbetslöshetsförsäkring. På grund av kvalifikationsregler
har enligt motionärerna närmare en tredjedel av de arbetslösa
under de senaste åren inte kommit i åtnjutande av vare sig
arbetslöshetsersättning eller KAS. Systemet fyller inte de rättvise- och
trygghetskrav som måste ställas. En allmän arbetslöshetsförsäkring bör
enligt motionen ge ett grundskydd på rimlig nivå med möjlighet till
påbyggnad. Egenavgifterna bör utjämnas och rättvisa skapas för alla
anställda och egenföretagare.

Motion A817 av Gunilla André och Karin Starrin (båda c) avser
kvinnors livssituation. Motionärerna framför att många kvinnor drabbas
hårt vid arbetslöshet. Kvinnorna saknar helt ekonmiskt stöd eller
får litet sådant. För ökad rättvisa föreslås en allmän arbetslöshetsförsäkring.

I samband med behandlingen av den förutnämnda propositionen
1987/88:114 berördes även frågan om en allmän arbetslöshetsförsäkring,
väckt genom motioner. Utskottet konstaterade i sitt av riksdagen
godkända betänkande AU 1987/88:18 att, trots den ökade täckning som

1989/90: AU 11

47

arbetslöshetsförsäkringen uppnått, fortfarande omkring en fjärdedel av
de arbetssökande hos arbetsförmedlingen saknar rätt till arbetslöshetsförsäkring.
Till detta kommer en del sökande som enbart är berättigade
till KAS. Detta kunde enligt utskottet motivera att man inför
1990-talets arbetsmarknad ser över möjligheterna att vidga arbetslöshetsförsäkringen
så att man i den kan fånga in grupper som fortfarande
står utanför. Utskottet ansåg att man borde avvakta effekterna av
den i propositionen föreslagna reformeringen av systemet innan man
tog slutlig ställning till frågan om att starta ett nytt utredningsarbete
om en allmän arbetslöshetsförsäkring med den inriktning som utskottet
angivit. Motionerna ledde således inte till någon åtgärd från riksdagens
sida. Under föregående riksmöte väcktes likartade motioner. De
redovisade förändringarna i arbetslöshetsförsäkringen hade trätt i kraft
den 1 juli 1988. Utskottet hänvisade till sitt tidigare betänkande och
ansåg att alltför kort tid förflutit för att man skulle kunna se vilka
effekter förändringarna medfört. Med hänvisning till att det således var
för tidigt att ta slutgiltig ställning till frågan om ett nytt utredningsarbete
föranledde motionerna inte någon riksdagens åtgärd.

Utskottet anser alltjämt att för kort tid förflutit för att man skall
kunna ha någon bestämd mening om effekterna av förändringarna.
Man bör därför avvakta ytterligare innan man tar ställning till om en
utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring är påkallad. Med
hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de nu behandlade motionerna
i aktuella delar.

I motion A215 av Hans Nyhage m.fl (m, fp, c) framförs att det
ibland kan råda stora svårigheter för arbetstagare som inte är medlemmar
i en facklig organisation att vinna inträde i arbetslöshetskassorna.
Motionärerna vill ha en reglering av verksamheten när det gäller
behandlingen av ansökningar från sådana arbetstagare eller från företagare.
Det skall exempelvis fordras att kassorna tillhandahåller separata
ansökningsblanketter för inträde i kassan.

Liknande motioner har behandlats tidigare av utskottet. Därvid har
utskottet hänvisat till möjligheten att anmäla missnöje mot kassornas
handläggning till AMS som är tillsynsmyndighet och till att AMS
ingripit i en del fall av det slag som nu åsyftas. Kassorna har att ställa
sig AMS anvisningar till efterrättelse och styrelsen kan också meddela
de erinringar i fråga om verksamheten som styrelsen finner påkallade.
Med hänsyn härtill saknas enligt utskottets mening anledning att
reglera verksamheten såsom motionärerna begär. Motionen avstyrks
således.

Sigge Godin och Ingrid Hasselström Nyvall (båda fp) föreslår i
motion A223 en periodisering av arbetslöshetsersättningen. Ersättningsdagarna
är 300, vilket innebär att ersättning kan utbetalas under ett drygt
år. En del arbetssökande kan passiveras därför att de tycker sig ha
mycket god tid. Det blir svårt för förmedlaren att få gehör för förslag
om utbildningsinsatser, byte av bransch eller flyttning till annan ort.
Motionärerna föreslår att stämplingstiden indelas i tre perioder om 100
dagar vardera med omprövning emellan varvid en redogörelse skall

1989/90: AU 11

48

lämnas för vidtagna åtgärder. De understryker att avsikten inte är att
försämra villkoren utan att göra förmedlingen mer aktiv och öka
rörligheten på arbetsmarknaden.

En motion med motsvarande innehåll behandlades i det av riksdagen
godkända betänkandet AU 1986/87:11. Utskottet ansåg då att
resultaten av de av AMS fastställda riktlinjerna för att motverka
långtidsarbetslöshet borde avvaktas innan man går vidare och prövar
åtgärder av det mer ambitiösa — och mer resurskrävande slag — som
motionärerna förespråkade.

Enligt nu gällande anvisningar från AMS till arbetsförmedlingarna i
den s.k. Af-handboken skall förmedlingen ha fortlöpande kontakter
med den sökande, som är skyldig att vara anträffbar. Förmedlingen
skall skall också anvisa lämpligt arbete och meddela kassan och
länsarbetsnämnden om sådant arbete avvisas. Den som begär ersättning
skall göra ett återbesök vid den tid som arbetsförmedlingen bestämmer.
Om den sökande inte besöker förmedlingen på den tid som fastställts
efter kallelse eller på annat sätt skall s.k. avanmälan göras. Detta sker
genom att meddelande sänds till arbetslöshetskassan resp. länsarbetsnämnden
och innebär att ersättning inte utbetalas förrän det konstaterats
att förutsättningar för rätt till ersättning föreligger. Vidare skall
arbetslöshetskassan och AMS underrättas om en arbetssökande som
uppbär ersättning avvisar erbjudet lämpligt arbete eiler en arbetsmarknadspolitisk
åtgärd. Detsamma gäller om förmedlingen har anledning
att förmoda att sökanden inte vill eller kan anta något som helst
arbete. Det betonas att det är förmedlaren som med sin kännedom om
arbetsmarknaden skall bedöma om ett arbete är lämpligt, inte sökanden.

Utskottet kan således konstatera att det redan finns regler med delvis
samma syfte som motionärerna efterlyser. Till detta skall läggas att
arbetsmarknadspolitiken måste inriktas på aktiva åtgärder som medför
att arbetslöshetstiderna väsentligen kan minskas och arbetskraftsutbudet
ökas. Därmed minskar behovet av arbetslöshetsförsäkring. Det är
alltså inte genom ändringar i försäkringen som arbetslösheten i första
hand skall bekämpas utan genom satsningar på utbuds- och rörlighetsunderlättande
åtgärder. En effektiv arbetsförmedling tillsammans med
kraftfulla utbildningsinsatser är därvid de viktigaste instrumenten. Med
hänvisning till det anförda avstyrks motion A223.

Utskottet behandlar i detta avsnitt slutligen tre motioner som rör
bisysslebegreppet i arbetslöshetsförsäkringen. Det är A239 av Karin Israelsson
och Martin Olsson (båda c), A249 av Anita Modin och
Barbro Evermo Palmerlund (båda s) och A701 av Lars Ahlström (m).

I motionerna framförs kritik från delvis likartade utgångspunkter mot
tillämpningen av 23 § andra stycket lagen om arbetslöshetsförsäkring
och även mot motsvarande regel i lagen om kontant arbetsmarknadsstöd.
Enligt bestämmelsen i arbetslöshetsförsäkringslagen skall vid beräkning
av arbetslöshet enligt första stycket i paragrafen inte tas
hänsyn till bisyssla som försäkrad före arbetslöshetens inträde varaktigt
utfört vid sidan av heltidsarbete, om bisysslan ej utvidgas under arbetslösheten
och ej hindrar den försäkrade från att antaga erbjudet lämp -

1989/90: AU 11

49

4 Riksdagen 1989190. 18 sami. Nr 11

ligt arbete. Motionärerna gör gällande att en företagare som äger en
jordbruks- eller skogsbruksfastighet som verksamhetsmässigt är av liten
omfattning enligt senare tids praxis förvägras ersättning om han blir
arbetslös från huvudsysslan. De anser att detta innebär att arbetslösa
företagare särbehandlas i förhållande till löntagare. I en av motionerna
anges som exempel två makar som gemensamt äger en liten jordbruksfastighet.
Om den ena makens deltidsanställning upphör kommer hon
att få ersättning för inkomstbortfallet. Om den andre maken som
driver ett åkeri på heltid blir arbetslös får han däremot ingen ersättning,
detta på grund av fastighetsinnehavet. 1 två av motionerna begärs
en översyn av reglerna i detta hänseende medan motion A701 avser ett
tillkännagivande om innebörden av 23 § lagen om arbetslöshetsförsäkring.

Utskottet vill med anledning av motionerna framföra följande. Den
nyssnämnda regeln ändrades så sent som den 1 juli 1989. Tidigare
gällde som ytterligare förutsättning för att rätten till arbetslöshetsersättning
inte skulle påverkas att bisysslan inte omfattade mer än fem
timmar under dag som vanligen varit arbetsfri i den försäkrades
ordinarie arbete före arbetslösheten.

Det är de myndigheter som tillämpar bestämmelserna som har att
uttolka bestämmelsernas innebörd. Regeringen elier riksdagen kan inte
med någon bindande verkan, utöver vad som redan framgått i lagstiftningsärendet,
uttala sig om innebörden. Arbetslöshetskassans beslut i
ärenden om försäkring enligt lagen kan, efter det att kassan omprövat
sitt beslut, överklagas hos AMS. Styrelsens beslut kan överklagas genom
besvär hos försäkringsöverdomstolen. Innan frågan behandlats där
saknas enligt utskottets mening skäl att se över bestämmelserna. Med
hänvisning till de anförda avstyrks de nu behandlade motionerna.

Medelsanvisning

Regeringen uppskattar medelsbehovet avseende Kontant arbetsmarknadsstöd
och utbildningsbidrag till 4 051 575 000 kr. för budgetåret
1990/91.

I motionerna A271 av Sonja Rembo m.fl. (m) och A283 av Börje
Hörnlund m.fl. (c) förordas lägre belopp än vad som föreslagits i
propositionen. I A271 hemställs att riksdagen anvisar 3 842 575 000
kr. för ändamålet, dvs. 209 milj. kr. mindre än i propositionens
förslag. I A283 föreslås ett belopp 3 991 575 000 kr. Det av regeringen
föreslagna beloppet bör enligt motionärerna minskas med 60 milj. kr.,
motsvarande vad som kan sparas in i fråga om KAS med de offensiva
satsningar som motionärerna förordar. Utskottet har behandlat den
frågan i avsnittet Arbetslöshetsförsäkring.

Utskottet ansluter sig till propositionens förslag om medelstilldelning
och avstyrker följaktligen motionerna A271 och A283 i nu
behandlade delar. Utskottet hemställer att riksdagen till Kontant arbetsmarknadsstöd
och utbildningsbidrag anvisar ett förslagsanslag på
4 051 575 000 kr.

1989/90: AU 11

50

Sysselsättningsskapande åtgärder

1989/90: AU 11

1988/89 Utgift 2 077 149 000 Reservation 1 356 608 000

1989/90 Anslag 1 891 000 000

1990/91 Prop. 1 819 000 000

Regeringen har i budgetpropositionen under punkt B 5 (s.70— 78)
föreslagit riksdagen att

1. godkänna vad som förordats om återbetalningsskyldighet för statsbidrag
som har lämnats för investeringsobjekt,

2. godkänna vad som förordats i fråga om statsbidraget för strukturstöd
för byggarbetsmarknaden,

3. till Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 1990/91 anvisa
ett reservationsanslag på 1 819 000 000 kr.

	1989/90		Beräknad ändring 1990/91 Föredraganden
Beredskapsarbeten m. m. (1)	1 575	000	000		95 000 000
Bidrag till arbetslösa för att starta egen verksamhet	94	000	000	+	7 000 000
Strukturstöd för bygg-arbetsmarknaden	85	000	000	+	8 000 000
Försöksverksamhet med sysselsättnings-skapande åtgärder	15	000	000
Särskilda medel(1)	50	000	000		-
Insatser för flyktingar och invandrare	72	000	000	+	8 000 000
	1 891	000	000	-	72 000 000

(1) Anslagsposterna Beredskapsarbeten m. ra. och Särskilda medel
måste räknas ihop för att få fram medelsbehovet för beredskapsarbeten
ra. m.

Allmänna frågor

Medlen under anslaget Sysselsättningsskapande åtgärder är under innevarande
budgetår fördelade på poster på sätt som framgår av sammanställningen
ovan. Totalt sett föreslås anslaget minska med 72 milj. kr.
under nästa budgetår. Medelsberäkningen innebär att medlen för anslagsposten
Beredskapsarbeten m.m. dras ned med 95 milj. kr. i
förhållande till innevarande budgetår. Detta bedöms vara möjligt mot
bakgrund av dels läget på arbetsmarknaden, dels de åtgärder för
utslagna på arbetsmarknaden som föreslagits i proposition 1989/90:62,
dels de förstärkningar som föreslås i fråga om arbetsmarknadsutbildningen.

I propositionen anförs att AMS även under nästa budgetår bör fä
möjligheter till flexibilitet i användningen av beredskapsmedlen. Därigenom
kan arbetsförmedlingen vid varje givet tillfälle använda sig av
den åtgärd som långsiktigt förväntas ge det bästa resultatet. Liksom
hittills förutsätts en uppföljning ske från AMS sida.

Vidare aviseras i propositionen en kommande översyn av beredskapsarbetenas
roll som arbetsmarknadspolitiskt instrument. Översynen
skall även belysa beredskapsarbetena inom kulturområdet, skogen,
naturvården och investeringsverksamheten.

I kommittémotion A252 av moderata samlingspartiet hänvisas till
riksdagens beslut att arbetsmarknadspolitiska medel inte skall användas
för reguljär verksamhet. Det konstateras i motionen att de myndigheter
som tidigare utfört en mycket stor andel av miljö- och kulturvårdande
arbetsuppgifter med hjälp av beredskapsmedel inte längre kan räkna
med att regelbundet utnyttja sådana medel. Berörda myndigheter anser
sig dock inte blivit kompenserade över den ordinarie budgeten, såsom
avsikten var, anför motionärerna. Därför begärs att regeringen återkommer
till riksdagen med en redovisning av konsekvenserna av den
förändrade budgetprocessen.

I kommittémotion A255 av Elver Jonsson m.fl. (fp), i vilken förordas
en viss minskning av anslagsposten för beredskapsarbeten, betonas
vikten av att beredskapsarbeten inom kultursektorn inte påverkas av
neddragningen av medel.

Utskottet har behandlat motionsförslag om beredskapsmedel och
kulturändamål vid ett flertal tillfällen. I sitt betänkande 1988/89:AU11
anförde utskottet bi a. följande.

Utskottet vill liksom föregående år uttrycka sin förståelse för de
problem som kan uppstå för kulturminnesvården på grund av osäkerheten
i anslagsgivningen. Liksom tidigare vill dock utskottet hävda att
utnyttjandet av de arbetsmarknadspolitiska resurserna bör bedömas
utifrån arbetsmarknadssynpunkter och inte användas som basresurs för
olika angelägna samhällsområden. När behovet av beredskapsarbeten
har minskat i takt med de senaste årens förbättringar i sysselsättningsläget,
har självfallet problem uppstått för kulturminnesvården. Enligt
utskottets betänkande från föregående år är det angeläget att natur- och
kulturminnesvården blir mindre beroende av de arbetsmarknadspolitiska
medlen.

Utskottet kan konstatera att resurserna har utökats för kulturmiljövården
under de senaste åren. I årets budgetproposition, bilaga 10, föreslås
att anslaget Kulturmiljövård förstärks med sammanlagt 11 milj. kr.
Enligt propositionen bör förstärkningen ses som en uppföljning av den
stegvisa höjningen av anslaget som skett under budgetåren 1988/89 och
1989/90 med 18 resp. 16 milj. kr. Som ovan nämnts aviseras en
översyn av beredskapsarbetenas roll som arbetsmarknadspolitiskt instrument.
I samband därmed skall även beredskapsarbetena inom
kulturområdet m.fl. områden belysas. Utskottet finner den aviserade
översynen angelägen. I avvaktan på resultatet av denna översyn och
med hänvisning till vad som i övrigt anförts påkallar motionerna A252
(m) och A255 (fp) i tillämpliga delar inte någon riksdagens åtgärd.

1989/90: AU 11

52

I likhet med föregående år yrkas i moderata samlingspartiets kommittémotion
A252 att det maximala statsbidraget till de sysselsättningsskapande
åtgärderna bör sänkas. Kommuner och andra som får möjlighet
att fa arbete utfört som beredskapsarbete bör svara för minst halva
kostnaden. Normalt bör 50 % bidragsandel tillämpas för nya former av
sysselsättningsinsatser.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att grundbidraget till
kommunala beredskapsarbeten för ett par år sedan sänktes till högst 60
% av lönekostnaden i vanliga fall. Liksom föregående år vili utskottet
betona att AMV:s ökade möjligheter att självt utforma insatserna för de
berörda grupperna i sig kan innebära en effektivisering. Med hänvisning
till det anförda avstyrks motion A252 i föreliggande del.

I motion A212 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (båda
s) anförs att det bör vara obligatoriskt med yttrande från berörda
fackliga organisationer vid ansökan om arbetsmarknadspolitiskt stöd. Motionärerna
pekar på den intressekonflikt som kan uppstå mellan två
grupper arbetslösa, nämligen den deltidsarbetande som inte kan återfå
sin tidigare heltid och den arbetslösa person som anvisas det aktuella
arbetet med hjälp av en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Enligt motionärerna
skulle effektiviteten i insatserna öka om de arbetsmarknadspolitiska
stöden förankrades hos de fackliga organisationerna.

Utskottet kan konstatera att de lokala arbetsmarknadsparterna ingår
i arbetsförmedlingsnämnderna, vilka är organ för samverkan i lokala
arbetsmarknadsfrågor. I dessa nämnder kan principiella frågor av
sådant slag som motionärerna aktualiserar tas upp. Med tanke på att
de arbetsmarknadspolitiska stöden måste kunna sättas in snabbt för att
ge önskvärd effekt är utskottet inte berett att förorda att de fackliga
organisationernas yttranden måste inhämtas i samtliga stödärenden.
När det gäller möjligheterna till inflytande för de redan anställda vid
företaget vill utskottet hänvisa till arbetsgivarens informationsplikt
enligt medbestämmandelagen. Med hänvisning till det anförda avstyrks
motion A212.

Beredskapsarbeten

I anslagsposten för Beredskapsarbeten m.m. inräknas medel för beredskapsarbeten,
rekryteringsstöd, bidrag till arbetslösa för att starta egen
verksamhet, arbetsmarknadsutbildning, medel för otraditionella insatser
samt för industribeställningar. Enligt propositionen bör AMS inom
anslagsposten fa disponera högst 200 milj. kr. för otraditionella insatser,
högst 270 milj. kr. för rekryteringsstöd samt högst 200 milj. kr. för
arbetsmarknadsutbildning. Det totala medelsbehovet beräknas till
1 530 milj. kr., varav 50 milj. kr. bör stå till regeringens disposition
(under delposten Särskilda medel).

I propositionen anförs att det är stötande att statsbidraget för beredskapsarbeten
kan bli en ren vinst för den som överlåter ett objekt efter
att det har färdigställts. En bestämmelse föreslås därför införas i
förordningen om beredskapsarbete med innebörd att bidrag till beredskapsarbete
som avser investeringsobjekt skall återbetalas i den omfott -

1989/90: AU 11

53

ning som AMS beslutar om objektet överlåts. Enligt förslaget bör
tidsgränsen sättas till fem år och bestämmelsen börja gälla fr.o.m. den
1 juli 1990.

Enligt utskottets uppfattning är den föreslagna ordningen ändamålsenlig
och tidsgränsen väl avvägd. Utskottet tillstyrker därför vad som
förordats om återbetalningsskyldighet för statsbidrag som har lämnats
för investeringsobjekt.

I ett par motioner behandlas frågor om deltidsarbetslöshet.

Lisbeth Staaf-Igelström och Bo Finnkvist (båda s) framhåller i
motion A210 att samtidigt som det råder en betydande arbetskraftsbrist
på många områden är så många som ca 150 000 kvinnor deltidsarbetande
därför att de inte kan få längre deltid eller heltid. Motionärerna
anser att kraftfulla insatser måste vidtas för att lösa dessa problem.

Även i motion A214 av Ingegerd Anderlund och Birthe Sörestedt
(båda s) framhålls behovet av vidgade åtgärder mot deltidsarbetslösheten.
Totalt är omkring 45 000 personer deltidsarbetslösa. Enligt motionärerna
är det arbetsgivaren som har det största ansvaret för att ge de
deltidsarbetslösa heltidstjänster. Om inte arbetsgivaren kan leva upp
till detta ansvar bör andra åtgärder vidtas, t.ex. större befogenheter för
arbetsförmedlingen att inte behöva anvisa en heltidssökande till ett
deltidsarbete.

Enligt utskottets uppfattning kan statistiken över deltidsarbetslöshet
ge upphov till viss osäkerhet på grund av de olika sätten att mäta
deltidsarbetslösheten. I SCB:s arbetskraftsundersökning (AKU) registreras
antalet undersysselsatta, dvs. sysselsatta personer som arbetat mindre
än de skulle vilja göra av arbetsmarknadsskäl. AKU-statistiken
baseras på ett statistiskt urval och är därför behäftad med viss osäkerhet.
För december 1989 uppgår antalet undersysselsatta till
159 000—189 000 personer med 95 % säkerhet enligt AKU.

Därutöver sammanräknar arbetsmarknadsverket antalet deltidsarbetslösa
som är registrerade vid förmedlingarna vid månadens slut.
Efter omläggning i de statistiska rutinerna under försommaren 1989
har denna statistik blivit mera tillförlitlig. Denna mätning ger vid
handen att antalet deltidsarbetslösa uppgick till 49 700 personer i
januari 1990. Ca 30 % utgjordes av anställda inom vården. Det kan
konstateras att antalet deltidsarbetslösa enligt AMS statistik trendmässigt
har ökat under det senaste halvåret.

Som utskottet informerade i sitt betänkande AU11 från föregående
riksmöte har AMS styrelse, i vilken Kommunförbundet och Landstingsförbundet
ingår, under februari 1989 antagit en rekommendation
med innebörd att samtliga kommuner och landsting borde erbjuda
heltidsarbete till de anställda som så önskar. Enligt AMS mottogs
rekommendationen positivt i länen. Emellertid är det endast några få
landsting och kommuner som antagit rekommendationen i sin helhet.

I AMS-rapporten Deltidsarbetslösheten, En rapport om hinder och
möjligheter (1989-10-10) behandlas deltidsarbetslöshetens omfattning
och utveckling. Majoriteten av de deltidsarbetslösa är kvinnor (84 %).

1989/90: AU 11

54

Det vanliga är att de en gång börjat ett arbete med kortare arbetstid än
de nu efterfrågar. Angående rekommendationen och dess roll anförs
följande i rapporten.

De flesta länsarbetsnämnder tycker att arbetet går trögt och att det är
svårt att fa gensvar ute på förvaltningar och arbetsplatser. Ett hinder
man ständigt stöter på är konsekvenser av budgetdelegering och delegering
av personalfunktioner. — Samtliga län tycker att rekommendationen
behövs och ger styrka och stöd i arbetet. — Samverkansgrupperna
som regelbundet bearbetar problemet gör ett gott arbete men upplever
att resultaten inte motsvarar arbetsinsatserna då ständigt nya deltidsmarkerare
tillkommer. — I många län lågprioriterar arbetsförmedlingen
förmedling av deltidsarbete och anvisar de deltidssökande till heltidsarbete
hos andra arbetsgivare. Denna påtryckningsmetod fungerar,
men är svårare att tillämpa i ett län med begränsat utbud av lediga
platser.

För att bereda deltidsarbetslösa ökad arbetstid har sedan budgetåret
1987/88 särskilda resurser avsatts. För budgetåret 1990/91 har medlen
beräknats inom ramen för anslagsposten Beredskapsarbeten m.m.

AMS har i februari detta år gjort en framställning till regeringen
med redogörelse för problemet med deltidsarbetslösheten, vad som
görs och behovet av en kraftsamling för att komma till rätta med
problemet. AMS föreslår att arbetsmarknadsdepartementet tar initiativ
till överläggningar med parterna inom de branscher där deltidsarbetslösheten
är hög. Vidare anförs att överläggningarna bör ske i samverkan
med styrelsen.

Den nuvarande höga nivån av deltidsarbetslöshet inger oro enligt
utskottets uppfattning. Utskottet har inhämtat att regeringens överväganden
under vårens budgetarbete också kommer att omfatta framställningen
från AMS och att överläggningar nyligen har hållits med
arbetsmarknadsparterna. Motionärernas krav har således redan aktualiserats
hos regeringen. Med hänvisning till det anförda är någon riksdagens
åtgärd med anledning av motionerna A210 (s) och A214 (s) inte
påkallad.

Angående arbetsmarknadsprojektet östra Norrbotten anförs i motion
A415 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) att det är angeläget att noga
pröva förutsättningarna att förlänga försöksperioden ytterligare ett budgetår.
Motionärerna pekar på att projektet varit lyckosamt genom att
utflyttningen har bromsats och drygt 500 arbetstillfällen nyskapats.
Resurser för en förlängd försöksverksamhet bör vara möjliga att prioritera
inom ramen för tillgängliga medel.

Östra Norrbottenprojektet har varit föremål för utvärdering. Bl.a.
konstateras att östra Norrbottenprojektet har lyckats ta till vara områdets
utvecklingsmöjligheter. Utskottet vill peka på att AMS har möjlighet
att inom ramen för medel för otraditionella insatser — vilka delvis
också disponeras av länsmyndigheterna själva — ge fortsatt stöd till
projekt i utsatta regioner som exempelvis östra Norrbotten. Med hänvisning
till det anförda är något riksdagens uttalande med anledning av
motion A415 inte påkallat.

Rekryteringsstöd får utnyttjas för att underlätta anställning av långtidsarbetslösa.
Internationellt sett är långtidsarbetslösheten låg i Sveri -

1989/90: AU 11

55

ge. I slutet av budgetåret 1988/89 uppgick antalet långtidsarbetslösa
(över sex månader) till 14 000 personer, vilket är en minskning med
7 000 personer jämfört med året innan. Som tidigare nämnts föreslås i
propositionen att högst 270 milj. kr. får disponeras för rekryteringsstöd.

Medlen för otraditionella insatser, vilka syftar till att stärka de
arbetssökandes möjligheter till inträde och förankring på arbetsmarknaden,
har under innevarande budgetår främst använts för kompetenshöjning
och för att skapa nya arbetstillfållen i områden där strukturella
sysselsättningsproblem uppstått. Enligt propositionen bör inom anslagsposten
få disponeras högst 200 milj. kr. för otraditionella insatser.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om regeringens proposition
1989/90:76 Regionalpolitik för 90-talet. I avsnittet Arbetsmarknadspolitiska
insatser (s. 202) redovisas att chefen för arbetsmarknadsdepartementet
senare kommer att föreslå regeringen att avsätta en ram på 10
milj. kr. för insatser i Jämtlands län under en tvåårsperiod inom
ramen för de otraditionella insatserna budgetåret 1990/91.

Bidrag till arbetslösa för att starta egen verksamhet

Anslagsposten Bidrag till arbetslösa för att starta egen verksamhet avser
bidrag till personer som är 20 år eller äldre för att dessa vid start av
eget företag skall klara sin försörjning under ett initialskede. Bidrag
lämnas under högst sex månader. Enligt propositionen räknas medelsbehovet
upp med 7 milj. kr. till 101 milj. kr. med hänsyn till höjda
nivåer på arbetslöshetsersättningarna.

Utskottet har tagit del av AMS-rapporten Utvärdering av startaeget-bidraget
(900112). Enligt rapporten är 35 % av de som beviljats
bidraget kvinnor, 80 % mellan 25 och 39 år och 11 % invandrare.
Förhållandevis många har varit arbetslösa relativt kort tid innan verksam
hetsstarten. Företagarnas löneläge är generellt sett mycket lågt.
Enligt rapporten uppfattas bidraget av de flesta länsarbetsnämnder som
ett bra och nödvändigt komplement till övriga åtgärder — oavsett
konjunkturläge.

Utskottet vill under detta avsnitt informera om att i den ovan
nämnda regionalpolitiska propositionen (prop. 1989/90:76 s. 202) redovisas
en försöksverksamhet i Norrbottens län med starta-eget-bidrag
även till personer som inte är arbetslösa. Försöket har visat goda
resultat och bör enligt propositionen utvidgas även till Jämtlands län.
Chefen för arbetsmarknadsdepartementet avser att föreslå regeringen
att medel avsätts för detta ändamål inom anslaget B 5. Sysselsättningsskapande
åtgärder.

Strukturstöd För byggarbetsmarknaden

Strukturstöd för byggarbetsmarknaden omfattar stöd för anställning av
arbetslösa byggnadsarbetare som är arbetshandikappade eller har fyllt
55 år och är svårplacerade. För närvarande sysselsätts ca 850 personer
vid regionala Galaxenbolag.

1989/90: AU 11

56

I propositionen föreslås att reglerna för statsbidrag till strukturstöd ändras
så att bidrag efter tre års anställning Sr lämnas med högst 50 %
och inte som nu med 50 %. Reglerna föreslås ändrade fr.o.m. den 1
juli 1990. Vidare föreslås att verksamheten bibehålls på i huvudsak
samma nivå som i dag, vilket medför en medelsberäkning på 93 milj.
kr. Vid behov bör även under nästa budgetår högst 15 milj. kr. från
anslagsposten Beredskapsarbeten m.m. kunna föras över till denna
anslagspost.

I kommittémotion A252 av Sonja Rembo m.fl. (m) anförs att
statsbidraget till Galaxen successivt bör trappas ner. Enligt motionärerna
bör statsbidraget för nästa budgetår fastställas till 50 %. Det anförs
att verksamheten fyller en välbehövlig social och rehabiliterande funktion
men att det borde vara möjligt för branschen själv att ta ett större
ansvar för de byggnadsarbetare som skadas eller på grund av ålder inte
orkar med.

Enligt de nuvarande statsbidragsreglerna utgår 75 % bidrag under
tre år och därefter 50 % bidrag i högst två år för en och samma
arbetstagare. 1 utskottets betänkande AU 11 från föregående år ges en
redovisning för Galaxen-verksamheten och bidragsreglerna. Utskottet
hänvisar till detta betänkande för en mer detaljerad redovisning. Utskottet
anser i likhet med propositionen att den föreslagna regelförändringen
— dvs. högst 50 % bidrag efter tre år — ger arbetsmarknadsverket
ett förhandlingsutrymme i förhållande till Galaxen-bolagen. Detta
kan innebära att stödet blir effektivare därigenom att fler kan sysselsättas
inom ramen för beräknade medel. Yrkandet i motion A252 om en
generell bidragsnivå på 50 % kan utskottet däremot inte biträda med
hänsyn till det aktuella stödbehovet. Med hänvisning till det anförda
tillstyrks propositionens förslag och avstyrks motion A252 i aktuell
del.

Försöksverksamhet samt insatser för flyktingar och invandrare

Försöksverksamhet med sysselsättningsskapande åtgärder omfattar statsbidrag
för att bl.a. stödja utvecklingsbara projekt och sysselsättningsskapande
affärsidéer. Flera av projekten har varit inriktade mot att skapa
sysselsättning för ungdomar och kvinnor i glesbygd. För budgetåret
1990/91 beräknas medelsbehovet oförändrat till 15 milj. kr.

Insatser för flyktingar och invandrare omfattar särskilda insatser och
försöksverksamheter med syfte att underlätta flyktingars och invandrares
inträde på arbetsmarknaden. I propositionen betonas att den ordinarie
arbetsmarknadspolitiken i första hand bör komma i fråga men
att starka sociala och ekonomiska skäl talar för en kraftfull satsning för
att tillvarata de resurser som invandrare och flyktingar utgör. Som
utskottet tidigare har redovisat under avsnittet Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader har regeringen för riksdagens kännedom anmält
att man har medgivit att AMS för arbetsmarknadspolitiska insatser i de
kommuner som åtar sig ett väsentligt ökat flyktingmottagande får
disponera 50 milj. kr. av reserverade medel. Dessa hänför sig till
anslagsposten 2. Åtgärder för långtidsarbetslösa under anslaget B 5.

1989/90: AU 11

57

Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 1987/88. Enligt riksdagens
beslut (AU 1987/88:21, rskr. 279) skulle dessa medel ha använts
för ett under våren 1988 tillfälligt rekryteringsstöd för ungdomar.
Utskottet lämnar denna åtgärd av regeringen utan erinran.

För budgetåret 1990/91 beräknar regeringen medelsbehovet under
denna delpost till 80 milj. kr.

Beträffande invandrarnas problem att komma in på den svenska
arbetsmarknaden och de initiativ som har tagits för att underlätta deras
situation vill utskottet vidare hänvisa till avsnittet Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader.

Medelsanvisningen

I propositionen föreslås på reservationsanslaget Sysselsättningsskapande
åtgärder 1 819 000 000 kr. för budgetåret 1990/91, varav som tidigare
redovisats 1 530 milj. kr. beräknats för beredskapsarbeten och 101
milj. kr. för starta-eget-bidraget. Resterande 188 milj. kr. avser strukturstöd
för byggarbetsmarknaden, försöksverksamhet med sysselsättningsskapande
åtgärder samt insatser för flyktingar och invandrare.

Moderata samlingspartiet anser i sin kommittémotion A271 att
anslaget till sysselsättningsskapande åtgärder bör uppgå till
1 655 000 000 kr. Minskningen i förhållande till regeringens förslag
beror dels på det rådande arbetsmarknadsläget, dels på att statsbidragen
till beredskapsarbeten och till strukturstödet för arbetsmarknaden ej
bör överstiga 50 %.

I folkpartiets kommittémotion A255 yrkas att anslaget till sysselsättningsskapande
åtgärder minskas med 37,5 milj. kr. i förhållande till
regeringens förslag, dvs. att anslaget beräknas till 1 781 500 000 kr.
Medel motsvarande minskningen, 37,5 milj. kr., anser folkpartiet bör
tilldelas AMS som ett tillskott till TUFFA-projekten (Teknikupphandling
för funktionshindrade i arbetslivet).

I centerns kommittémotion A283 begärs att anslaget till sysselsättningsskapande
åtgärder bestäms till 1 519 000 000 kr., dvs. ett belopp
som innebär en minskning med 300 milj. kr. i förhållande till regeringens
förslag. Bakgrunden är att behovet av sysselsättningsskapande
åtgärder i traditionell mening minskar med hänsyn till det goda
arbetsmarknadsläget och till de offensiva närings- och sysselsättningsskapande
åtgärder som centern förordar.

Utskottet har i det föregående med avstyrkande av föreliggande
motioner i motsvarande delar godtagit regeringens förslag beträffande
de olika åtgärdernas omfattning och inriktning. Som en konsekvens av
dessa ställningstaganden tillstyrks den av regeringen begärda medelsanvisningen.
Motionerna A255 (fp), A271 (m) och A283 (c) bör därför
avslås i motsvarande delar.

1989/90: AU 11

58

Lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd m.m.

1989/90: AU 11

Enligt propositionen syftar regeringen till en fortsatt dämpning av
överhettningen på byggarbetsmarknaden samtidigt som utrymme för
bostadsbyggande skapas. I slutet av december 1989 fattade regeringen
beslut som innebär att övrigt byggande i Stockholms län under år 1991
skall begränsas till 65 % av 1986 års nivå, jämfört med 70 % som
gäller under år 1990. Vidare begränsas byggvolymen i Göteborgs och
Bohus län. För övriga delar av landet har regeringen den 8 februari i
år bestämt att annat byggande än bostadsbyggande år 1991 högst får
uppgå till 90 % av 1988 års nivå, sedan hänsyn tagits till byggkostnadsutvecklingen
mellan de båda åren. Tillståndsgjvningen enligt lagen
(1971:1204) om byggnadstillstånd är ett av de medel som regeringen
förfogar över. Enligt denna lag kan regeringen förordna att byggnadsarbete
ej får påbörjas utan särskilt tillstånd (byggnadstillstånd), om det
behövs för att begränsa byggnadsverksamheten med hänsyn till samhällsekonomiska
förhållanden eller läget på arbetsmarknaden eller
andra väsentliga allmänna intressen.

I tre motioner begärs att lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd
avskaffas.

Moderata samlingspartiet anför i motion A206 (med motivering i
motion Bo403) att en avreglering av svensk bostadspolitik är nödvändig.
Angelägen kommersiell och samhällelig service kommer inte att
kunna erbjudas medborgarna under lång tid till följd av byggstoppet.
Förhoppningen att regleringen skulle resultera i ett avsevärt ökat
bostadsbyggande har inte infriats. Enligt motionärernas uppfattning
bör riksdagen avskaffa möjligheterna för regeringen att med användande
av lagen om byggnadstillstånd tillgripa regleringar som byggstoppet.

I motion A254 (med motivering i motion T219) av Görel Bohlin
m.fl. (m) framhålls att eftersläpningar i infrastruktur och bristen på
statliga investeringsmedel i kombination med regleringar och ökade
byggkostnader kan bli ett allvarligt hinder för att komma till rätta med
bostadsbristen. Lagen om byggnadstillstånd bör därför avskaffas.

I motion A295 (med motivering i motion Bo423) framhåller Erling
Bager m.fl. (fp) att regeringen efter att ha dragit i gång ROT-programmet
sedan slagit till bromsarna genom att bl.a. försöka begränsa
volymen på ombyggnadsverksamheten med rambegränsningar. Motionärerna
avvisar rambegränsningar som en metod att påverka omfattningen
av ombyggnadsverksamheten. Lagen om byggnadstillstånd bör
avskaffas.

Utskottet redogjorde i sitt betänkande 1988/89:AU11 från föregående
år för tillkomsten och tillämpningen av lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd.
För en detaljerad redovisning hänvisas till detta betänkande.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att regeringen nyligen
som ett led i åtstramningen av den svenska ekonomin har föreslagit
skärpningar av den under 1989 införda regionala investeringsavgiften
på oprioriterade byggnadsarbeten (prop. 1989/90:96 om skärpt investeringsskatt
för vissa byggnadsarbeten). Investeringsskatten föreslås höjas

från 10 % till 30 % och utvidgas till att omfatta även Göteborgsområdet.
Utskottet har beretts tillfälle av finansutskottet att yttra sig över
propositionen och med anledning av propositionen väckta motioner.
Utskottet har därvid tillstyrkt propositionen och uttalat att om utvecklingen
tyder på att skatten får oönskade effekter på sysselsättningen är
det angeläget att regeringen skyndsamt förelägger riksdagen förslag till
åtgärder (AU3y).

Skatteutskottet, som slutligen berett ärendet, förordar i sitt betänkande
SkU27 ett uttalande av innebörd att regeringen noga bör följa
utvecklingen i de regioner som berörs av investeringsskatten och
återkommer till riksdagen med förslag till åtgärder om sysselsättningen
skulle hotas.

I utskottets av riksdagen godkända betänkande 1988/89:AU11 från
föregående år anför utskottet att det ställer sig bakom finansutskottet i
dess bedömning av byggmarknaden, dvs. att överhettningen på byggmarknaden
har drivit fram en kostnadsutveckling inom byggbranschen
som börjar nå oroväckande höjder och att det i rådande läge finns
anledning att tillgripa byggreglerande åtgärder för att öka nybyggandet
av bostäder.

Utskottet anser inte att det i dag finns anledning att göra någon
annan bedömning av lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd och
avstyrker därmed de här aktuella motionerna. I detta sammanhang vill
utskottet informera om att frågor om lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd
och motsvarande motioner — med hänsyn till lagens betydelse
för bostadspolitiken — torde komma att behandlas av bostadsutskottet
fr.o.m. budgetåret 1990/91.

Statsbidrag till inskolningsplatser

1988/89 Utgift 108 790 000 Reservation 66 210 000

1989/90 Anslag 812 000 000

1990/91 Prop. 634 000 000

Regeringen har i budgetpropositionen under punkt B 6 (s. 78—79)
föreslagit riksdagen

att till Statsbidrag till inskolningsplatser för budgetåret 1990/91 anvisa
ett reservationsanslag på 634 000 000 kr.

Från anslaget betalas utgifterna för verksamheten enligt förordningen
(1987:8) om bidrag för inskolningsplatser och förordningen
(1989:439) om statsbidrag till verksamheten med särskilda inskolningsplatser
hos offentliga arbetsgivare.

I propositionen erinras om att ungdomslagen den 1 juli 1989
ersattes av ett system med avtalade och särskilda inskolningsplatser.
Den positiva utvecklingen på arbetsmarknaden i kombination med ett
sjunkande antal ungdomar i denna ålder och arbetsförmedlingens
aktiva förmedlingsarbete har medfört att särskilda ungdomsåtgärder i
allt mindre omfattning har behövt tillgripas. Erfarenheterna av det nya
systemet med inskolningsplatser är begränsade, och medelsbehovet

1989/90: AU 11

60

beräknas därför oförändrat till 812 milj. kr. under budgetåret 1990/91.
Härav bör 178 milj. kr. finansieras med reserverade medel. Behovet av
medelstillskott uppskattas därför till 634 milj. kr.

I två motioner behandlas frågor om utvärdering m.m. av systemet
med inskolningsplatser.

I kommittémotion A252 från moderata samlingspartiet anförs att det
finns en klyfta mellan skolsystemet och arbetslivet, vilket innebär att
många ungdomar trots dagens bristsituation har svårt att komma in på
arbetsmarknaden. Det är nödvändigt att de unga får en realistisk bild
av arbetsmarknaden. För de unga som inte på egen hand finner arbete
bör i första hand kompletterande utbildning, i andra hand hjälp att
söka arbete och i tredje hand praktikplats aktualiseras. Samtidigt som
systemet med inskolningsplatser innehåller en del positiva element,
har systemet haft svårt att komma i gång. Regeringen har aviserat en
utvärdering. Det finns en risk enligt motionärerna att de avtalade
inskolningsplatserna utvecklas till generella subventioner till arbetsgivare
som anställer ungdomarna.

I kommittémotion A255 från folkpartiet yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en utvärdering av de särskilda oph avtalade inskolningsplatserna
för ungdom. Inte sällan beror ungdomarnas sysselsättningsproblem
på att de saknar nödvändiga kunskaper enligt motionärerna.
Vid sidan av utbildningsfrågorna, vilka behandlas i annat sammanhang,
pekas på att inskolningsplatserna troligen fyller en viktig
funktion. Folkpartiet anser dock att det är nödvändigt att verksamheten
kontinuerligt utvärderas.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att utskottet under föregående
riksmöte behandlade proposition 1988/89:109 om en ny inriktning av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder för unga jämte motioner på detta
område. I sitt av riksdagen godkända betänkande 1988/89:AU16 framlägger
utskottet sina synpunkter på olika avsnitt av systemet med
inskolningsplatser. Kostnadsberäkningen avseende budgetåret 1989/90
utgår från en volym på 7 000 årsarbetsplatser för de avtalade inskolningsplatserna
och 2 500 platser för de särskilda inskolningsplatserna. I
fråga om utvärdering av verksamheten anförde utskottet att utskottet
utgick från att regeringen i samband med de årliga anslagsframställningarna
eller i andra lämpliga sammanhang kommer att hålla riksdagen
underrättad om hur det nya systemet fungerar.

Utskottet kan notera att antalet ungdomar med inskolningsplats i
slutet av januari 1990 uppgick till 4 700 personer. 2 500 av platserna
utgjordes av särskilda inskolningsplatser och 2 200 av avtalade inskolningsplatser.
Som jämförelse kan nämnas att i slutet av januari 1989
fanns 7 900 ungdomar i ungdomslag och 2 100 ungdomar på inskolningsplatser.

De synpunkter som anförs i motion A252 om kompletterande
utbildning av de unga, hjälp till dem att söka arbete och som en tredje
åtgärd praktikplats har utskottet inget att invända mot. Liksom föregående
år menar utskottet att det är en sådan inriktning som har varit
underlag för den politik som har förts av olika regeringar under det
senaste decenniets ansträngningar att komma till rätta med ungdomsar -

1989/90: AU 11

61

betslösheten. När det gäller utvärdering har regeringen nyligen fattat
beslut om ett uppdrag till AMS att utvärdera det nya systemet med
förändrade ungdomsåtgärder. Utredningen skall omfatta en beskrivning
och resultatanalys med avseende på ungdomars arbetsmarknadssituation,
förmedlingsåtgärder, ungdomar med handikapp, risken för
"inlåsningseffekter", de unga kvinnornas situation, samverkan kommun/skolan
när ansvaret för ungdomarnas sysselsättning övergår till
arbetsförmedlingen, krav på ungdomars kompetens samt regionalpolitiska
aspekter m.m. Uppdraget skall redovisas senast den 1 oktober
1990. Med hänvisning till det anförda anser utskottet att någon riksdagens
åtgärd inte är påkallad med anledning av motionerna A252 (m)
och A255 (fp) i berörda delar. De aktuella yrkandena avstyrks av
utskottet.

Medelsberäkningen i propositionen lämnas av utskottet utan erinran.
Beträffande det i propositionen föreslagna utnyttjandet av 178
milj. kr. av reserverade medel har utskottet inhämtat att dessa till
större delen kommer att uppstå under innevarande budgetår.

AMU-gruppen: Uppdragsverksamhet

1988/89 Utgift 0

1989/90 Anslag 1 000

1990/91 Prop. 1 000

Regeringen föreslår under punkt B 7 (s. 79—83) att

1. AMU-gruppen utan beslut av regeringen får disponera uppkommande
överskott för varje budgetår, efter avdrag för statens avkastningskrav,
motsvarande högst 3 % av omsättningen, samt balanserade
överskottsmedel motsvarande högst 10 % av omsättningen för främst
utjämning av resultatet mellan olika budgetår,

2. till AMU-gruppen: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1990/91
anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

AMU-gruppens främsta uppgift är att anordna arbetsmarknadsutbildning
på uppdrag av arbetsmarknadsverket. Därutöver kan utbildning
anordnas för andra uppdragsgivare, t.ex. kommuner och företag.
Varje AMU-myndighet har ansvar för det ekonomiska resultatet av sin
verksamhet.

1 propositionen redovisas AMU-styrelsens resultaträkning för budgetåret
1988/89. Resultatet för detta budgetår uppgår till ett överskott
på 25,3 milj. kr. Efter avsättningar till strukturkonton redovisas ett
underskott på 23,6 milj. kr. Regeringen kommer senare att ta ställning
till denna fråga. För innevarande budgetår räknar AMU-styrelsen med
underskott i verksamheten. Arbetsmarknadsministern delar AMU-styrelsens
uppfattning att AMU-gruppen bör ges möjlighet att utan beslut
av regeringen disponera vissa överskottsmedel med hänsyn till de variationer
som kan förekomma mellan olika budgetår. I propositionen
föreslås därför att AMU-gruppen får disponera eventuellt överskott för

1989/90: AU 11

62

varje budgetår, efter avdrag för statens avkastningskrav, motsvarande
högst 3 % av omsättningen, samt balanserat överskott upp till högst 10
% av omsättningen.

Utskottet godkänner forslaget att AMU-gruppen utan beslut av regeringen
får disponera överskottsmedel enligt propositionen. Det begärda
anslaget bör anvisas av riksdagen.

AMU-gruppen: Bidrag till vissa driftutgifter

1988/89 Utgift 21 300 000 Reservation 0

1989/90 Anslag 16 300 000

1990/91 Prop. 12 300 000

Regeringen föreslår under punkt B 8 (s. 83—84) att riksdagen till
AMU-gruppen: Bidrag till vissa driftutgifter för budgetåret 1990/91
anvisar ett reservationsanslag på 12 300 000 kr.

Driftbidraget skall täcka dels kostnader för sådant utvecklingsarbete,
personalutbildning och marknadsföring som föranleds av omorganisationen
av arbetsmarknadsutbildningen, dels eventuellt underskott vid
Nordkalottens AMU-center. Anslaget skall årligen minskas med 5 milj.
kr. när det gäller utvecklingsarbete, personalutbildning och marknadsföring.

I propositionen omtalas att en översyn av organisationsformen för
Nordkalottens AMU-center beräknas vara slutförd i januari 1990. I det
nu färdigställda betänkandet (Ds 1990:17) Nordkalottens AMU-center
— Ombildning till stiftelse föreslås att Nordkalottens AMU-center
fr.o.m. den 1 januari 1991 ombildas till en svensk statlig stiftelse. För
detta ändamål presenteras förslag till dels en ny överenskommelse
mellan Finland, Norge och Sverige, dels ett stiftelseförordnande och
stadgar. Efter remissbehandling avser regeringen att återkomma med
en proposition. För nästa budgetår beräknas ett underskottsbidrag till
samma belopp som för innevarande budgetår eller 6 milj. kr.

Utskottet har intet att erinra mot medelsberäkningen i propositionen.

AMU-gruppen: Investeringar

1988/89 Utgift 0

1989/90 Anslag 1 000
1990/91 Prop. 1 000

Regeringen föreslår under punkt B 9 (s. 84—85) att riksdagen till
AMU-gruppen: Investeringar för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag
på 1 000 kr.

Anslaget avser tillskott av statskapitalet i det fall anskaffning av
erforderlig utrustning inte kan finansieras genom avskrivningsmedel.

1989/90: AU 11

63

Anslaget har fr.o.m. innevarande budgetår omvandlats till ett förslagsanslag,
där regeringen vid behov kan tillföra statskapitalet ytterligare
medel.

Anslaget bör som regeringen föreslagit föras upp med ett formellt
belopp på 1 000 kr.

Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar

1988/89 Utgift 0

1989/90 Anslag 1 000

1990/91 Prop. 1 000

Regeringen föreslår under punkt B 13 (s. 88) att riksdagen till Bidrag
till vissa affärsverksinvesteringar för budgetåret 1990/91 anvisar ett
förslagsanslag på 1 000 kr.

Från anslaget skall betalas tidigareläggningsbidrag till affärsverksinvesteringar
utanför statsbudgeten. Anslaget disponeras av regeringen.

Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag.

Hemställan

Utskottet hemställer

Riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken

1. beträffande förutsättningar för arbetsmarknadspolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A252 yrkande 1 i motsvarande
del och 1989/90:283 yrkande 1 i motsvarande del,

res. 1 (m,fp, c)

2. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A240 yrkande 1,
1989/90: A252 yrkandena 1 i motsvarande del och 2,
1989/90:A265 yrkandena 1 och 2 och 1989/90:A283 yrkande 1 i
motsvarande del.

res. 2 (m)
res. 3 (fp) - motiv
res. 4 (c, mp)
res. 5 (vpk)

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader

3. beträffande arbetsmarknadsverkets organisation m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A252 yrkande 3 i motsvarande
del, 1989/90:A255 yrkande 15, 1989/90:A283 yrkandena
3 och 5, 1989/90:A287 i motsvarande del och 1989/90:A294,

res. 6 (m)
res. 7 (fp)
res. 8 (c)
res. 9 (vpk)

4. beträffande Ami-verksamheten

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A281 och 1989/90:Sfl6,

res. 10 (fp, c)

1989/90: AU 11

64

5. beträffande större flexibilitet i utnyttjandet av anslagen

att riksdagen med avslag på motion 1989/90:A255 yrkande 1
godkänner att regeringen får använda högst 50 000 000 kr. inom
den yrkesinriktade rehabiliteringen,

res. II (fp)

6. beträffande ledningsfunktionen inom arbetsmarknadsverket
att riksdagen avslår motion 1989/90:A252 yrkande 3 i motsvarande
del,

res. 12 (m)

7. beträffande socialt inriktad arbetsförmedling
att riksdagen avslår motion 1989/90:A293,

8. beträffande arbetsmiljödeklaration av lediga arbeten m.m.
att riksdagen avslår motion 1989/90:A202,

res. 13 (vpk)

9. beträffande fler kulturarbetsförmedlingar
att riksdagen avslår motion 1989/90:A762,

res. 14 (mp)

10. beträffande arbetsförmedling för dem som vill söka arbete i
andra länder

att riksdagen avslår motion 1989/90:A288,

res. 15 (mp)

11. beträffande AMS-konsulenter för hörselskadade!vuxendöva
att riksdagen avslår motion 1989/90:A244,

12. beträffande förmedling av industriarbetare från Östeuropa
att riksdagen avslår motion 1989/90:A237,

13. beträffande utvidgning av den nordiska arbetsmarknaden
att riksdagen avslår motion 1989/90:U547 yrkande 3,

14. beträffande regelsystemet i samband med flyktingars inträde
på arbetsmarknaden

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A204 och 1989/90:A283
yrkande 14,

res. 16 (m, fp, c, mp)

15. beträffande invandrares problem alt komma in på arbetsmarknaden att

riksdagen avslår motionerna 1989/90:A211, 1989/90:A252 yrkande
14 och 1989/90:A423 yrkande 3,

res. 17 (m, fp, c, mp)

16. beträffande medelsanvisning till arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader att

riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
samt med avslag på motionerna 1989/90:A271 yrkande 1,
1989/90:A283 yrkande 4 och 1989/90:A287 i motsvarande del till
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret
1990/91 under tionde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på

2 176 239 000 kr.,

res. 18 (m)
res. 19 (c)
res. 20 (vpk)

17. beträffande avskrivning av lånefordran

att riksdagen medger att regeringen får bemyndiga AMS att

1989/90: AU 11

65

5 Riksdagen 1989/90. 18 sami. Nr 11

under budgetåret 1990/91 besluta om avskrivning av lånefordran
uppkommen inom arbetsmarknadsverket under de förutsättningar
som gäller för budgetåret 1989/90,

18. beträffande arbetsgivares rätt till stöd som inte har rekvirerats att

riksdagen godkänner vad regeringen förordat,

Arbetsmarknadsservice

19. beträffande hemresebidrag för kulturarbetare
att riksdagen avslår motion 1989/90:A271 yrkande 2,

res. 21 (m)

20. beträffande riktlinjer för flyttnings b idragen m.m.

att riksdagen avslår motion 1989/90:A283 yrkande 7 i motsvarande
del,

res. 22 (c)

21. beträffande merkostnadsbidraget

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A255 yrkande 14 och
1989/90:A283 yrkande 8,

res. 23 (fp)
res. 24 (c)

22. beträffande flyttningsbidrag till återflyttnings- eller inflyttningsbidrag att

riksdagen avslår motion 1989/90:A264,

23. beträffande flyttningsbidrag i samband med tandläkares ATtjänstgöring att

riksdagen avslår motion 1989/90:A208,

res. 25 (m)

24. beträffande medelsanvisning till arbetsmarknadsservice

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del och
med avslag på motionerna 1989/90:A271 yrkande 3,
1989/90:A283 yrkande 7 i motsvarande del till Arbetsmarknadsservice
för budgetåret 1990/91 under tionde huvudtiteln anvisar
ett förslagsanslag på 245 565 000 kr.,

res. 26 (m)
res. 27 (c)

Arbetsmarknadsutbildning

25. beträffande arbetsmarknadsutbildningens allmänna inriktning att

riksdagen avslår motion 1989/90:A252 yrkande 9 i motsvarande
del,

res. 28 (m)

26. beträffande omskolning av central- och östeuropeisk arbetskraft
i Sverige

att riksdagen avslår motion 1989/90:A258,

res. 29 (m) - motiv

27. beträffande vuxenutbildningbidrag för personer med läs- och
skrivsvårigheter

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sf511 yrkande 1,
1989/90:Sf512 och 1989/90:Sf520,

res. 30 (fp, mp)

1989/90: AU 11

66

28. beträffande utbildning av nyanställda inom tekoindustrin
att riksdagen avslår motion 1989/90:A271 yrkande 4,

res. 31 (m)

29. beträffande ramen för utbildning av icke arbetslösa

att riksdagen avslår motion 1989/90:A252 yrkande 9 i motsvarande
del,

res. 32 (m, mp)

30. beträffande körkortsutbildning i AMU:s regi
att riksdagen avslår motion 1989/90:A262,

31. beträffande villkoren för bidrag till utbildning i företag

att riksdagen godkänner de förordade ändringarna i villkoren
för bidrag till utbildning i företag,

32. beträffande utvärdering av systemet med utbildning i
företag

att riksdagen avslår motion 1989/90:A252 yrkande 9 i motsvarande
del,

33. beträffande platserna i det reguljära utbildningsväsendet
att riksdagen avslår motion 1989/90:A255 yrkande 12,

res. 33 (fp, c)

34. beträffande medelsanvisning till arbetsmarknadsutbildning
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del och
med avslag på motion 1989/90A271 yrkande 5 till Arbetsmarknadsutbildning
för budgetåret 1990/91 under tionde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag på 2 633 630 000 kr.,

res. 34 (m)

35. beträffande arbetslöshetsförsäkringens ersättningsregler
att riksdagen avslår motion 1989/90:A252 yrkande 11,

res. 35 (m)

36. beträffande bidraget till lönekostnader

att riksdagen godkänner vad som i propositionen förordats i
fråga om bidraget till lönekostnader i samband med utbildning i
företag,

37. beträffande den vidgade arbetsprövningen

att riksdagen godkänner vad som i propositionen förordats i
fråga om vidgad arbetsprövning,

38. beträffande redovisning av intäkterna till arbetslöshetsförsäkringen
och användningsområdet

att riksdagen avslår motion 1989/90:283 yrkandena 10—12,

res. 36 (c)

39. beträffande ökade egenavgifter

att riksdagen avslår motion 1989/90:A290,

40. beträffande allmän arbetslöshetsförsäkring

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A252 yrkande 10,

1989/90:A255 yrkande 17, 1989/90:A284 och 1989/90:A817 yrkande
2,

res. 37 (m, fp, c)

41. beträffande inträde i arbetslöshetskassorna
att riksdagen avslår motion 1989/90:A215,

res. 38 (m, fp, c, mp)

1989/90: AU 11

67

42. beträffande periodisering av arbetslöshetsförsäkringen
att riksdagen avslår motion 1989/90:A223,

43. beträffande bisysslebegreppet i arbetslöshetsförsäkringen

att riksdagen avslår motion 1989/90:A239, 1989/90:A249 och
1989/90: A701,

res. 39 (m, c)

44. beträffande medelsanvisning till kontant arbetsmarknadsstöd
och utbildningsbidrag

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del och
avslag på motionerna 1989/90:A271 yrkande 6 och 1989/90:A283
yrkande 13 till Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag
för budgetåret 1990/91 under tionde huvudtiteln anvisar ett
förslagsanslag på 4 051 575 000 kr.,

res. 40 (m) - villk. 34
res. 41 (c) - villk. 36

Sysselsättningsskapande åtgärder

45. beträffande miljö- och kulturvårdande arbetsuppgifter med
hjälp av beredskapsmedel

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A252 yrkande 7 och
1989/90:A255 yrkande 5,

46. beträffande statsbidrag till sysselsättningsskapande åtgärder
att riksdagen avslår motion 1989/90:A252 yrkande 6,

res. 42 (m)

47. beträffande yttrande från fackliga organisationer vid ansökan
om arbetsmarknadspolitiskt stöd

att riksdagen avslår motion 1989/90:A212,

res. 43 (vpk)

48. beträffande återbetalningsskyldighet för statsbidrag

att riksdagen godkänner vad som i propositionen förordats om
återbetalningsskyldighet för statsbidrag som har lämnats för investeringsobjekt,

49. beträffande deltidsarbetslöshet

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A210 och 1989/90:A214,

50. beträffande arbetsmarknadsprojektet Östra Norrbotten
att riksdagen avslår motion 1989/90:A415,

51. beträffande statsbidrag till strukturstöd för byggarbetsmarknaden att

riksdagen med avslag på motion 1989/90:A252 yrkande 13
godkänner vad som i propositionen förordats i fråga om statsbidraget
för strukturstöd för byggarbetsmarknaden,

res. 44 (m)

52. beträffande medelsanvisning till sysselsättningsskapande åtgärder att

riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
samt med avslag på motionerna 1989/90:A255 yrkande 6,
1989/90:A271 yrkande 7 och 1989/90:A283 yrkande 15 till Sysselsättningsskapande
åtgärder för budgetåret 1990/91 under tionde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 1 819 000 000
kr.,

1989/90: AU 11

68

res. 45 (m) - villk. 42 och 44
res. 46 (fp)
res. 47 (c)

1989/90: AU 11

53. beträffande lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A206, 1989/90:A254 och
1989/90: A295,

beträffande utvärdering m.m. av systemet med inskolnings -

Lsdagen avslår motionerna 1989/90:A252 yrkande 8 och
1989/90:A255 yrkande 13,

55. beträffande medelsanvisning till statsbidrag till inskolningsplatser att

riksdagen till Statsbidrag till inskolningsplatser för budgetåret
1990/91 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
på 634 000 000 kr.,

56. beträffande disposition av överskottsmedel

att riksdagen godkänner att AMU-gruppen utan beslut av regeringen
får disponera uppkommande överskott för varje budgetår,
efter avdrag för statens avkastningskrav, motsvarande högst 3
% av omsättningen, samt balanserade överskottsmedel motsvarande
högst 10 % av omsättningen för främst utjämning av
resultatet mellan olika budgetår,

57. beträffande medelsanvisning till AMU-gruppen: Uppdragsverksamhet att

riksdagen till AMU-gruppen: Uppdragsverksamhet för budgetåret
1990/91 under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag
på 1 000 kr.,

58. beträffande medelsanvisning till AMU-gruppen: Bidrag till
vissa driftutgifter

att riksdagen till AMU-gruppen: Bidrag lill vissa driftutgifter för
budgetåret 1990/91 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
på 12 300 000 kr.,

59. beträffande medelsanvisning till AMU-gruppen: Investeringar att

riksdagen till AMU-gruppen: Investeringar för budgetåret
1990/91 under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
1 000 kr.,

60. beträffande medelsanvisning till affärsverksinvesteringar

att riksdagen till Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar för budgetåret
1990/91 under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag
på 1 000 kr.

res. 48 (m, fp)

res. 49 (m)
res. 50 (fp)

69

Stockholm den 17 april 1990
På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars Ulander

Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Kjell Nilsson (s),
Sonja Rembo (m), Marianne Stålberg (s), Börje Hörnlund (c), Lahja
Exner (s). Anders G Högmark (m), Gustav Persson (s), Bo Nilsson (s),
Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c), Karl-Erik Persson (vpk),
Anna Horn af Rantzien (mp), Monica Öhman (s), Erik Holmkvist (m)
och Yngve Wernersson (s).

Reservationer

1. Förutsättningar för arbetsmarknadspolitiken
(mom. 1)

Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Börje Hörnlund (c), Anders G
Högmark (m), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c) och Erik
Holmkvist (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med
"Utskottet vill" och på s. 15 slutar med "behandlade delar" bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motionerna A252 (m) och A283 (c)
att det fordras en omläggning av den förda politiken så att en god
ekonomisk utveckling främjas och en långsiktigt positiv sysselsättningsutveckling
därmed underlättas. En positiv utveckling måste komma
hela landet till del, om inte problem skall uppstå såväl i storstadsområdena
som i glesbygden. Utskottet vill framhålla att en väsentlig förutsättning
för en tillväxtfrämjande politik är att staten respekterar hushållens
och företagens krav på stabila spelregler. En god arbetsmarknad
förutsätter en god produktivitetsutveckling såväl i företag som
inom den offentliga sektorn.

Den svenska ekonomin har grundproblem som den brottats med
under lång tid, nämligen hög inflation, alltmer urholkad konkurrenskraft
och stigande underskott i bytesbalansen. Arbetsmarknaden är i
obalans och på vissa håll i landet överhettad. Delar av industrin slår i
kapacitetstaket. Flera branscher rapporterar brist på arbetskraft. Därmed
drivs lönerna upp. Vid en internationell konjunkturnedgång
kommer svenska företag och svensk ekonomi att drabbas hårdare än
konkurrentländerna.

Den förda politiken har dessutom kraftigt förstärkt de regionala
obalanserna och medfört betydande regionala skillnader i arbetslöshetstalen.
Ett stort antal människor befinner sig utanför den reguljära
arbetsmarknaden — trots en långvarig högkonjunktur har kostnaderna

1989/90: AU 11

70

för arbetslöshetsersättningar och kontant arbetsmarknadsstöd ökat kraftigt.
En sådan utveckling är ägnad att inge oro. En förändring av den
ekonomiska politiken hade därför enligt utskottets uppfattning varit
nödvändig långt tidigare.

Utskottet anser att den ekonomiska politiken måste inriktas på att
undanröja utvecklings- och tillväxthinder så att arbetsutbudet kan
främjas och de mindre företagen utvecklas på ett positivt sätt. Såväl
inom som fristående från den offentliga sektorn måste privata entreprenörer
och kooperativa alternativ främjas. Detta ger ökad valfrihet,
ökad konkurrens och möjligheter till effektivitetsjämföreiser samt positiva
erfarenhetsutbyten.

Med en sådan förordad politik skapas bättre förutsättningar för att
bryta den nuvarande könsuppdelade arbetsmarknaden. Kvinnors och
mäns olika erfarenheter bör utnyttjas bättre; inte minst i tider med
arbetskraftsbrist är det viktigt att använda alla resurser på ett effektivt
sätt.

Vad utskottet anfört i anslutning till motionerna A252 och 283 om
förutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken bör ges regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande förutsättningar för arbetsmarknadspolitiken
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:A252 yrkande 1
i motsvarande del och 1989/90:A283 yrkande 1 i motsvarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

2. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 2)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 börjar med "Enligt
utskottets" och på s. 18 slutar med "aktuella delar" bort ha följande
lydelse:

I likhet med vad moderata samlingspartiets företrädare i finansutskottet
har anfört (1989/90:FiU20) anser utskottet att målet för den
ekonomiska politiken är att öka den enskildes frihet och välfärd. Det
förutsätter god ekonomisk tillväxt, stabila priser och arbete åt alla som
vill arbeta. Vidare måste tillväxthindren avlägsnas, bl.a. genom en
ordentlig sänkning av det totala skattetrycket. Utskottet vill också
framhålla vikten av att ekonomins spelregler är någorlunda stabila
över tiden.

Som framhålls i moderata samlingspartiets motion A252 måste arbetsmarknadspolitikens
inriktning vara att skapa en flexibel arbetsmarknad
och att hjälpa enskilda arbetslösa. I högre grad än tidigare
bör politiken inriktas på att skapa rörlighet på arbetsmarknaden.

En av de viktigaste uppgifterna för svensk arbetsmarknadspolitik är
att mobilisera den arbetskraftspotential som finns och häva de nuvarande
utslagningseffekterna. Här finns arbetslösa och undersysselsatta,
vissa invandrare och de som är frånvarande på grund av förtidspensio -

1989/90: AU 11

71

neringar, arbetsskador och långtidssjukskrivningar. En faktor som kan
bidra till att minska utbudet av arbetskraft är de samlade effekterna av
olika socialförsäkringssystem. Även en liten minskning av antalet
personer utanför arbetskraften skulle ge samhällsekonomiska vinster.
Dessutom skulle den ge ökad livskvalitet till de människor som både
vill och kan arbeta. Utskottet konstaterar därför med tillfredsställelse
att denna fråga äntligen blivit föremål för uppmärksamhet från regeringens
sida.

Den offentliga sektorns arbetsmarknad är omfattande och påverkar
sysselsättningssituationen i hela landet. Många arbetstagare är på grund
av monopolsituationen hänvisade till en enda arbetsgivare. Beträffande
de kvinnligt dominerade sektorerna inom främst vård och utbildning
försämras produktivitetsutvecklingen genom vantrivsel och arbetsmiljöproblem.
Enligt utskottets uppfattning måste arbetsmarknaden för de
offentliganställda breddas genom att de offentliga servicemonopolen
bryts upp.

Utskottet konstaterar att verksamheten inom arbetsmarknadsverket
under senare år har effektiviserats. Denna förändringsprocess måste
fortgå och bör också kunna leda till en personalmässigt sett mindre
organisation.

Enligt utskottets uppfattning finns det ingenting som talar för att
arbetsförmedling fungerar bäst i förm av ett offentligt monopol. Snarare
är förhållandet det motsatta. Såväl arbetsförmedlingsmonopolet som
den obligatoriska platsanmälan bör därför avskaffas.

Sammanfattningsvis ansluter sig utskottet till den övergripande syn
beträffande arbetsmarknadspolitiken som framförs i moderata samlingspartiets
kommittémotion A252. Med utskottets ställningstagande
bör övriga i sammanhanget behandlade motioner lämnas utan åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A252 yrkandena 1 i
motsvarande del och 2 samt med avslag på motionerna
1989/90:A240 yrkande 1, 1989/90:A265 yrkandena 1 och 2 samt
1989/90:A283 yrkande 1 i motsvarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Arbetsmarknadspolitikens inriktning
(motiveringen) (mom. 2)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med "Enligt
utskottets" och på s. 18 slutar med "aktuella delar" bort ha följande
lydelse:

Arbetsmarknadspolitiken under 1990-talet måste inriktas på att den
stora efterfrågan på arbetskraft utnyttjas för att hjälpa de grupper som
har svårigheter att fa arbete. Det gäller bl.a. arbetshandikappade,

1989/90: AU 11

72

flyktingar och andra invandrare. Genom en aktiv arbetsmarknadspolitik
kan också de arbetssökandes kompetens kompletteras så att den
bättre svarar mot arbetsmarknadens efterfrågan.

I likhet med vad folkpartiets företrädare i finansutskottet har anfört
i betänkandet 1989/90:FiU20 anser utskottet att åtgärder för att stimulera
den ekonomiska tillväxten är av avgörande betydelse. Den viktigaste
enskilda åtgärden är den stora skattereformen med bl.a. kraftigt
sänkta marginalskatter och förstärkt inflationsskydd. Skattereformen
innebär utbudsstimulanser samt väsentliga minskningar i de snedvridningar
i ekonomins funktionssätt som dagens system leder till.

Enligt utskottets uppfattning är en effektiv arbetsförmedling ett
viktigt instrument i arbetet med att höja arbetsutbudet. AMS har de
senaste åren genomfört ett förnyelsearbete som innebär ökad service
till både företag och arbetssökande. Förändringsarbetet får dock inte
leda till att arbetsförmedlingen tar över uppgifter som åvilar företagen;
inte heller att förmedlingarna förlorar insikten att deras främsta uppgift
är att hjälpa arbetslösa till arbete. Utskottet vill samtidigt framhålla
att en ökad mångfald inom förmedlingsområdet inte står i konflikt
med kraven på en effektiv offentlig förmedling.

4. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 2)

Börje Hörnlund (c), Kersti Johansson (c) och Anna Horn af Rantzien
(mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med "Enligt
utskottets" och på s. 18 slutar med "aktuella delar" bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill i likhet med vad som anförs i centerns motion A283
betona att arbetsmarknadsinsatserna måste inriktas på att ge förutsättningar
för arbete och utbildning över hela landet. Den högkonjunktur
som vi fortfarande befinner oss i måste utnyttjas för att främja kapacitetsutnyttjande
och ökad sysselsättning i alla regioner. Kvinnor och
män bör ha samma möjligheter och samma rätt till utveckling på
arbetsmarknaden. "Arbetslinjen" bör även gälla för de arbetshandikappade.
Både för den enskilde handikappade och för samhället har
deltagande i arbetslivet en positiv betydelse.

Småföretagen intar en nyckelroll för sysselsättningen. Enligt utskottets
uppfattning ger en satsning på småföretagen ett mer varaktigt
resultat än kortsiktiga arbetsmarknadspolitiska åtgärder. För att säkra
framtiden måste samhället bättre hantera nyföretagande, små- och
egenföretagandet, entreprenörskapet och kunskapsuppbyggnaden över
hela landet.

I ett läge med arbetskraftsbrist talar ekonomiska och sociala skäl för
att inrikta arbetsmarknadspolitiken mot att ge arbetssökande arbete
eller utbildning framför kontantstöd. De lokala arbetsförmedlingarna
måste arbeta aktivt för att anvisat arbete tas på hemorten. Med en
sådan politik bör nuvarande besvärliga vakanslägen inom vård, service
och tillverkning förbättras. Det gäller att driva en regional-, näringsoch
utbildningspolitik som stimulerar arbetsmarknaden i hela landet.

1989/90:AU 11

73

Utskottet konstaterar att centern i andra sammanhang har lagt fram
förslag som syftar till att utveckla arbetsmarknaden och skapa fler
arbetstillfällen över hela landet. Det gäller bl.a. regional-, närings-,
trafik- och jordbrukspolitiska förslag. Om dessa förslag genomförs
kommer arbetslösheten att minska. Överskottet i arbetslöshetsförsäkringen
för år 1990 kan därför beräknas uppgå till 5 miljarder kronor.
Enligt utskottets uppfattning bör en del av dessa medel kunna utnyttjas
för att finansiera genomförandet av nyssnämnda förslag.

Sammanfattningsvis leder den förordade politiken till en minskad
arbetslöshet, högre produktivitet, en bättre regional balans och en
jämnare fördelning av välfärden. Hela Sveriges ekonomi gynnas av en
sådan politik.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet vad som anförs i
motion A283 (c) i fråga om politikens inriktning. Motion A240 (mp)
lar därmed anses tillgodosedd i aktuell del. Övriga i sammanhanget
upptagna motioner avstyrks i tillämpliga delar.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A283 yrkande 1 i
motsvarande del, med anledning av motion 1989/90:A240 yrkande
1 samt med avslag på motionerna 1989/90:A252 yrkandena 1
i motsvarande del och 2 och 1989/90:A265 yrkandena 1 och 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 2)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med "Enligt
utskottets" och på s. 18 slutar med "aktuella delar" bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion A265 (vpk) att allas rätt till
ett meningsfullt arbete i en god miljö är en huvudfråga för dagens
samhällsutveckling. Det är en orimlig utveckling att arbetsmarknaden
kännetecknas av brist på folk till industri och vårdsektor samtidigt som
många utsorteras från arbetslivet genom den totala arbetsmiljöns effekter.

Arbetsmarknadspolitiken måste utgå från att en lågkonjunktur innebär
arbetslöshet och ytterligare regional obalans. En alternativ politik
måste se över sårbarheten i det svenska näringslivet. Statsföretag,
löntagarfonder, regionalpolitik m.m. måste omvandlas till redskap för
en arbetsskapande politik.

Enligt utskottets uppfattning bör målet om arbete åt alla förverkligas
i samklang med social nytta, bra miljö, regional balans och ett samhälle
utan utslagning och klassklyftor. Därför bör ett nationellt industrialiseringsprogram
i samhällelig regi upprättas, med sikte på att ge
industrin en ny struktur. En allmän arbetstidsförkortning är också ett

1989/90: AU 11

74

led i en politik om arbete åt alla förutom att en sådan åtgärd även
tillgodoser väsentliga sociala behov. Arbetsmarknadspolitiken måste
reformeras och inriktas på att skapa bestående arbeten.

Det har skett en förskjutning i arbetsmarknadspolitikens roll och
målsättning. Nu prioriterar man enbart åtgärder som syftar till att
underlätta och påskynda industrins strukturella omvandling helt på
arbetsköparnas egna villkor. Härigenom förvärras den regionala obalansen
och kJassklyftorna ökar. AMS roll har underordnats kapitalets
intressen. Arbetsmarknadsutbildningen bör verka för dem som har den
svagaste ställningen på arbetsmarknaden.

För att förverkliga det program för arbetsmarknadspolitiken som
ovan skisserats föreslår utskottet att 1 miljard kronor anslås till sysselsättningsskapande
åtgärder utöver regeringens förslag till arbetsmarknadsstimulerande
åtgärder för att nedbringa arbetslösheten och öka
andelen yrkesverksamma. Det bör ankomma på regeringen att återkomma
till riksdagen med förslag till utformning av ett sådant program.

Det anförda innebär ett tillstyrkande av motion A265 i fråga om
arbetsmarknadspolitikens inriktning. Övriga i sammanhanget upptagna
motioner bör lämnas utan bifall.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A265 yrkandena 1
och 2 samt med avslag på motionerna 1989/90:A240 yrkande 1,
1989/90:A252 yrkandena 1 i motsvarande del och 2 samt
1989/90:A283 yrkande 1 i motsvarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Arbetsmarknadsverkets organisation m.m.

(mom. 3)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med
"Utskottet ser" och på s. 22 slutar med "aktuella delar" bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i moderata samlingspartiets kommittémotion
A252 att förändringsarbetet inom arbetsmarknadsverket måste
fortsätta. Arbetsmarknadsverkets omstrukturering bör också resultera i
minskade personalbehov. Arbetsmarknadsverket har i dag inom central
och regional förvaltning ca 7 400 årsarbetare. Den siffran bör
ställas i relation till att ca 125 000 personer i genomsnitt under ett år
är öppet arbetslösa eller placerade i kortvariga arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Mot denna bakgrund bör arbetsmarknadsverket kunna minska
sin personal på sätt som anförs i motionen.

Utskottet tillstyrker därför motion A252 i aktuell del. Övriga i
sammanhanget upptagna motionsyrkanden avstyrks.

1989/90: AU 11

75

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande arbetsmarknadsverkets organisation m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A252 yrkande 3 i
motsvarande del samt med avslag på motionerna 1989/90:A255
yrkande 15, 1989/90:A283 yrkandena 3 och 5, 1989/90:A287 i
motsvarande del och 1989/90:A294 ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

7. Arbetsmarknadsverkets organisation m.m.
(mom. 3)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med
"Utskottet ser" och på s. 22 slutar med "aktuella delar" bort ha
följande lydelse:

Under senare år har arbetsmarknadsverket genomfört ett förnyelsearbete.
Målstyrning har ersatt detaljreglering. Utskottet anser i likhet
med motion A255 (fp) att detta förändringsarbete är positivt. Det
förändringsarbete som inletts bör kunna fortsätta, bl.a. genom ökat
teknikutnyttjande.

Genom att skapa en relation till företagen på orten hoppas man på
att uppnå ett mera effektivt förmedlingsarbete och en förbättrad service
för både företag och arbetssökande. Förändringsarbetet inom AMS
utgör steg i riktning mot en sådan lokal anpassning.

Vad utskottet anfört om förmedlingsarbetet bör till viss del kunna
tillgodose kraven härpå i motionerna A283 (c) och A294 (fp). Övriga i
sammanhanget upptagna motionsyrkanden avstyrks.

Vad utskottet med tillstyrkan till motion A255 anfört om förändringsarbetet
inom arbetsmarknadsverket bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande arbetsmarknadsverkets organisation m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A255 yrkande 15,
med anledning av motionerna 1989/90:A283 yrkande 5 och
1989/90A294 samt med avslag på motionerna 1989/90:A252
yrkande 3 i motsvarande del och 1989/90:A283 yrkande 3 ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Arbetsmarknadsverkets organisation m.m.
(mom. 3)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med
"Utskottet ser" och på s. 22 slutar med "aktuella delar" bort ha
följande lydelse:

Utskottet vill i likhet med vad som anförs i centerns kommittémotion
A283 framhålla betydelsen av att decentraliseringen av AMS
fortsätter. Antalet anställda på AMS och länsarbetsnämnderna bör
kunna minska med ytterliger 500 tjänster.

1989/90: AU 11

76

Arbetsförmedlingen bör däremot fortsätta sitt arbete med oförändrad
personalstyrka.

Vad utskottet anfört om personalminskning bör även kunna tillgodose
kraven härpå i motion A252 (m). Övriga i sammanhanget upptagna
motioner avstyrks.

Vad utskottet anfört om decentraliseringen inom arbetsmarknadsverket
samt arbetsförmedlingens uppgifter bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande arbetsmarknadsverkets organisation m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A283 yrkandena 3
och 5, med anledning av motion 1989/90:A252 yrkande 3 i
motsvarande del samt med avslag på motionerna 1989/90:A255
yrkande 15, 1989/90:A287 i motsvarande del och 1989/90:A294
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Arbetsmarknadsverkets organisation m.m.

(mom. 3)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med
"Utskottet ser" och på s. 22 slutar med "aktuella delar" bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i vänsterpartiet kommunisternas motion
A287 att de funktionshindrades intressen måste tas till vara i
mycket större utsträckning om de skall komma ut på arbetsmarknaden.
Ett aktivt arbete från arbetsförmedlingens sida är därför nödvändigt.
Förutom tillskottet av den personal som som kan frigöras genom
de rationaliseringsvinster man kan göra inom arbetsmarknadsverket
bör ytterligare tjänster inrättas vid verket för att härigenom kraftfullt
öka stödet till arbetshandikappade. I likhet med motionärerna bedömer
utskottet att 100 nya tjänster bör inrättas vid arbetsmarknadsverket
för detta ändamål.

Motionerna A252 (m), A255 (fp), A283 (c) och A294 (fp) avstyrks i
aktuella delar.

Vad utskottet med tillstyrkan till motion A287 (vpk) anfört om
arbetsmarknadsverkets organisation bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande arbetsmarknadsverkets organisation m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A287 i motsvarande
del samt med avslag på motionerna 1989/90:A252 yrkande 3 i
motsvarande del, 1989/90:A255 yrkande 15, 1989/90:A283 yrkandena
3 och 5 samt 1989/90:A294 ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

1989/90: AU 11

77

10. Ami-verksamheten (mom. 4)

1989/90: AU 11

Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Börje Hörnlund (c), Anders G
Högmark (m), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c) och Erik
Holmkvist (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med
"Arbetsmarknadsinstituten ger“ och på s. 23 slutar med "och Sfl6"
bort ha följande lydelse:

1 likhet med motionerna A281 (c) och Sfl6 (fp) anser utskottet att
det är tveksamt om nyssnämnda försäljning av Ami:s rehabiliteringstjänster
skall organiseras och administreras av arbetsmarknadsverket.
Risken för en oavsiktlig konkurrens om förmedlingsresurserna mellan
två grupper med behov av Ami-resurser är stor.

Dessutom anser utskottet att man genom den beslutade ordningen
skapar en situation, där samma instans har monopol på dels beslut om
vem som skall fa tillgång till ifrågavarande tjänst, dels produktion av
tjänsten i fråga.

Mot bakgrund av vad utskottet sålunda anfört föreslår utskottet att
regeringen tillsätter en utredning i syfte stt pröva förutsättningarna för
att bryta ut Ami-verksamheten från arbetsmarknadsverket. Utredningen
bör pröva lämpligheten av att verksamheten bildar en egen myndighet.

Vad utskottet med tillstyrkan till motionerna A281 och Sfl6 anfört
bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande Ami-verksamheten
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90A281 och
1989/90:Sfl6 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

11. Flexibilitet i utnyttjandet av anslagen (mom. 5)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med
"Regeringens förslag" och slutar med "aktuell del" bort ha följande
lydelse:

Som framhålls i motion A255 (fp) måste möjligheterna till flexibilitet
i resursanvändningen förbättras ytterligare. Utskottet anser därför i
likhet med motionärerna att riksdagen inte bör bestämma något tak
för AMS möjligheter att disponera medel mellan anslagen till arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader och yrkesinriktad rehabilitering.

Vad utskottet sålunda med tillstyrkan av motion A255 i aktuell del
anfört bör ges regeringen till känna.

78

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande flexibilitet i utnyttjandet av anslagen

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A255 yrkande 1 och
med anledning av propositionen i motsvarande del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Ledningsfunktionen inom arbetsmarknadsverket
(mom. 6)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med
"Utskottet tar" och slutar med "föreliggande del" bort ha följande
lydelse:

Som anförs i moderata samlingspartiets kommittémotion A252 domineras
styrelsen för arbetsmarknadsverket av representanter för parterna
på arbetsmarknaden. Det leder till att verket inte kan agera fritt i
förhållande till partsintressena på arbetsmarknaden. Utskottet delar
uppfattningen i motionen att det är viktigt att statliga organ får
kompetenta styrelser. Det är emellertid angeläget att styrelserna inte
domineras av partsintressenter. Den framtida ledningsfunktionen inom
arbetsmarknadsverket bör därför utredas.

Vad utskottet med tillstyrkan till motion A252 i aktuell del anfört
bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande ledningsfunktionen inom arbetmarknadsverket

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A252 yrkande 3 i
motsvarande del ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Arbetsmiljödeklaration av lediga arbeten m.m.
(mom. 8)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med
"Utskottet konstaterar" och slutar med "obligatorisk arbetsförmedling"
bort ha följande lydelse:

Den serviceinriktning AMS har innebär att arbetsförmedlingarna
förmedlar arbeten till arbetssökande, oavsett om arbetet är acceptabelt
ur arbetsmiljösynpunkt eller inte. Människor har blivit en förbrukningsvara
bland andra inom arbetslivet. En sådan utveckling måste på
allt sätt förhindras.

I likhet med vänsterpartiet kommunisterna i kommittémotion A202
anser därför utskottet att arbetsförmedlingarna borde arbetsmiljödeklarera
de arbeten som förmedlas. Arbetsmiljödeklarationen kan grundas
på försäkringskassans uppgifter och arbetsmiljömyndigheternas statistik
och besiktningar av arbetsplatserna. Arbetsförmedlingen skall kunna
vägra förmedla arbeten som är bristfälliga ur arbetsmiljösynpunkt.

Som en följd av ett sådant system måste en lag om obligatorisk
arbetsförmedling införas.

1989/90: AU 11

79

Utskottet föreslår därför med tillstyrkan av motion A202 dels att
riksdagen hos regeringen begär förslag om att arbetsförmedlingarna
arbetsmiljödeklarerar de arbeten som förmedlas och inte förmedlar
arbeten som är bristfälliga ur arbetsmiljösynpunkt, dels att riksdagen
hos regeringen begär lagförslag om en obligatorisk arbetsförmedling.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande arbetsmiljödeklaration av lediga arbeten m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A202 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. Fler kulturarbetsförmedlingar (mom. 9)

Anna Horn af Rantzien (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med
"Förutom de" och slutar med "motion A762" bort ha följande lydelse:

I likhet med motionärerna i motion A762 (mp) anser utskottet att
det bör finnas fler möjligheter för utövande konstnärer att få tillgång
till tjänster från arbetsförmedlingen. De fem arbetsförmedlingar som
enbart betjänar kulturområdet är för få. För att avhjälpa bristen på
arbetsförmedlingar för konstnärer bör därför fler kulturarbetsförmedlingar
inrättas.

Vad utskottet med tillstyrkan av motion A762 anfört bör ges regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande fler kulturarbetsförmedlingar

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A762 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Arbetsförmedling för dem som vill söka arbete i
andra länder (mom. 10)

Anna Horn af Rantzien (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med
"Utskottet konstaterar" och slutar med "motion A288" bort ha följande
lydelse:

Som framhålls i motion A288 (mp) är bristen på information om
lediga arbeten i Norden och även i andra länder utanför Norden
besvärande. Utskottet delar uppfattningen om behovet av bättre service
på landets arbetsförmedlingar om arbeten som kan erhållas i andra
länder.

Vad utskottet med tillstyrkan av motion A288 anfört bör ges regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande arbetsförmedling för dem som vill söka arbete i
andra länder

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A288 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1989/90: AU 11

80

16. Regelsystemet i samband med flyktingars inträde
på arbetsmarknaden (mom. 14)

Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Börje Hörnlund (c), Anders G
Högmark (m), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c), Anna
Horn af Rantzien (mp) och Erik Holmkvist (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar med "Vad
först" och slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motionerna
A204 (m) och A283 (c) att regelsystemet i samband med
flyktingars inträde på arbetsmarknaden inte får utgöra ett hinder för
dem att snabbt komma in på arbetsmarknaden, antingen i reguljärt
arbete eller i utbildning för att underlätta inträdet på arbetsmarknaden.
Temporärt arbetstillstånd bör därför ges i avvaktan på det slutliga
beslutet om flyktingen får stanna i Sverige eller inte.

Ett förhållandevis stort antal människor i arbetsför ålder finns i dag
i våra mottagnings- och flyktingförläggningar. Dessa borde kunna
utgöra ett värdefullt tillskott till arbetsmarknaden i dag när det råder
arbetskraftsbrist. Inte bara ur samhällets synpunkt utan också för den
enskilde flyktingen är det angeläget att snabbt komma i arbete. Risken
för passivisering är annars stor då väntetiderna både på att få tillstånd
och sedan väntan på att få komma in på arbetsmarknaden är lång.

För att göra det möjligt för flyktingar att snabbt få arbete bör
arbetsförmedlingen omedelbart efter flyktingens ankomst till förläggningen
ta reda på flyktingens utbildningsbakgrund och arbetsönskemål.

Genom att temporärt arbetstillstånd ges blir det också möjligt för
flyktingen att ta arbetsuppgifter på eller i omedelbar anslutning till
förläggningen. Arbetsgivare från orten skulle också kunna direkt i
förläggningen informera om möjligheter till och även erbjuda arbete i
företag på eller i närheten av förläggningsorten.

Vad utskottet anfört i anslutning till motionerna A204 (m) och
A283 (c) i aktuella delar bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande regelsystemet i samband med flyktingars inträde
på arbetsmarknaden

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:A204 och
1989/90:A283 yrkande 14 ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

17. Invandrares problem att komma in på den
svenska arbetsmarknaden (mom. 15)

Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Börje Hörnlund (c), Anders G
Högmark (m), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c), Anna
Horn af Rantzien (mp) och Erik Holmkvist (m) anser

1989/90: AU 11

81

6 Riksdagen 1989190. 18 sami. Nr 11

dels att utskottets yttrande på s. 28 som börjar med "Invandrarnas
problem" och på s. 30 slutar med "aktuella delar" bort ha följande
lydelse:

Förutom användning av befintliga arbetsmarknadspolitiska resurser,
som enligt riktlinjerna för invandringspolitiken också skall utnyttjas
för att lösa invandrarnas problem på arbetsmarknaden, har under
senare år särskilda medel anvisats för att underlätta för flyktingar och
andra invandrare att komma in på arbetsmarknaden. Det gäller bl.a.
tillfälliga medel som arbetsförmedlingen har anvisats dels sedan mitten
av 1980-talet för en förstärkt förmedlingsservice åt flyktingar, dels under
innevarande budgetår för att hjälpa flyktingar och invandrare, som
vistas vid mottagningsförläggningar, till arbete.

I propositionen föreslås dels att dessa medel får behållas under nästa
budgetår, dels att 80 milj.kr. avsätts av medel för sysselsättningsskapande
åtgärder till insatser för flyktingar och andra invandrare. Regeringen
har därutöver medgett AMS att för samma ändamål få disponera 50
milj.kr. av reserverade medel till anslaget för långtidsarbetslösa.

Under innevarande budgetår har totalt 122 milj.kr. anslagits i särskilda
medel. Av detta får högst 32 milj.kr. användas för att bekosta
rekryteringsstöd.

Trots dessa ekonomiska satsningar för att hjälpa flyktingar och andra
invandrare att komma in på arbetsmarknaden finns fortfarande tusentals
människor kvar på förläggningarna, många av dem har vistats där
åtskillig tid, utan att ha fått arbetsplacering. Enligt utskottets mening
kan man med rätta fråga sig om de förhållandevis stora ekonomiska
resurser som satsas av statsmakterna används på ett effektivt sätt.

I likhet med motionärerna i motionerna A252 (m), A211 (fp) och
A423 (m) anser utskottet att ansvariga myndigheter inom ramen för
givna ekonomiska resurser måste intensifiera sina ansträngningar för
att hjälpa människor på flyktingförläggningarna att snabbare komma
ut i arbete.

Arbetsförmedlingarna bör få friare händer att disponera anvisade
medel och i större utsträckning söka otraditionella metoder.

Utskottet har tidigare i framställningen uttalat att regelsystemet inte
får utgöra hinder för en snabb arbetsplacering. Det är nödvändigt att
man redan på förläggningarna gör en inventering av flyktingens utbildning
och erfarenhet så att han/hon snarast möjligt kan få arbete,
alternativt hjälp med kompletterande utbildning.

Presumtiva arbetsgivare har också sitt ansvar att ta i samband med
aktuella arbetsplaceringar. Den grupp invandrare som fått sin utbildning
i hemlandet möter ofta tvivel om användbarheten av sin utbildning.
Sådana invandrare behöver hjälp att höja sin trovärdighet inför
presumtiva arbetsgivare.

En nyckel till inträde på den svenska arbetsmarknaden är goda
kunskaper i svenska språket. Det är därför viktigt att invandraren lär
sig svenska. De grupper, t.ex. utländska akademiker, som behöver
särskild språkträning bör kunna få hjälp härtill av arbetsmarknadsmyndigheterna.
Aven provanställning bör kunna komma i fråga, liksom
möjligheter att genom objektiva tester visa sina kunskaper.

1989/90: AU 11

82

Den flykting sorn inte kunnat erhålla ett arbete redan under förläggningsvistelsen
borde efter kommunplacering kunna få hjälp att välja
olika alternativ, t.ex. en kombination av arbete och svenskundervisning.

Brister i svenskundervisningssystemet liksom de svårigheter som
uppstår i samband med kommunplaceringar kommer att behandlas av
riksdagen också i annat sammanhang under våren. Regeringen har
nämligen lagt fram två propositioner, den ena om en reformerad
svenskundervisning och den andra om ett samordnat flyktingmottagande.

Utskottet konstaterar slutligen att medan landet har arbetskraftsbrist
och fortsatt högkonjunktur sitter flera tusen människor utan arbete på
våra mottagnings- och flyktingförläggningar. Till detta kommer den
nedbrytande effekt det har på den enskilde att månad efter månad gå
sysslolös. Detta är en oacceptabel situation som måste ändras.

Vad utskottet med tillstyrkan till motionerna A211 (fp), A252 (m)
och A423 (m) i aktuella delar anfört om möjligheterna att underlätta
för invandrare att komma in på arbetsmarknaden bör ges regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande invandrares problem att komma in på den
svenska arbetsmarknaden

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:A211,
1989/90:A252 yrkande 14 och 1989/90:A423 yrkande 3 ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

18. Medelsanvisning till Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader (mom. 16)

Under förutsättning av bifall till reservation 6

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med "1 det"
och slutar med "motsvarande delar" bort ha följande lydelse:

Som en konsekvens av att utskottet tidigare i framställningen har
tillstyrkt förslaget i motion A252 (m) om minskning av antalet tjänster
inom arbetsmarknadsverket bör förevarande anslag räknas ned med 30
milj.kr. i förhållande till regeringens förslag.

Förslaget om medelstilldelning i motionerna A283 (c) och A287
(vpk) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande medelsanvisning till arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader att

riksdagen med bifall till motion 1989/90:A271 yrkande 1
samt med avslag på dels propositionen i motsvarande del, dels
motionerna 1989/90:A283 yrkande 4 och 1989/90:A287 i motsvarande
del till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för
budgetåret 1990/91 anvisar ett ramanslag på 2 146 239 000 kr.,

1989/90: AU 11

83

19. Medelsanvisning till Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader (mom. 16)

Under förutsättning av bifall till reservation 8

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med "I det"
och slutar med "motsvarande delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare i framställningen ställt sig bakom förslagen i
motion A283 (c) om en minskning med sammanlagt 500 tjänster vid
AMS och länsarbetsnämnderna. Som en konsekvens härav bör det
förevarande anslaget räknas ned med 150 milj.kr. i förhållande till
regeringens förslag.

Förslaget om medelstilldelning i motionerna A271 (m) och A287
(vpk) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande medelsanvisning till arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader att

riksdagen med bifall till motion 1989/90:A283 yrkande 4,
samt med avslag på dels propositionen i motsvarande del, dels
motionerna 1989/90:A271 yrkande 1 och 1989/90:A287 i motsvarande
del till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för
budgetåret 1990/91 anvisar ett ramanslag på 2 026 239 000 kr.,

20. Medelsanvisning till Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader (mom. 16)

Under förutsättning av bifall till reservation 9
Karl-Erik Persson (vpk) anser

dels att utskottets hemställan på s. 30 som börjar med "I det" och
slutar med "motsvarande delar" bort ha följande lydelse:

Som en konsekvens av att utskottet tidigare i framställningen tillstyrkt
förslaget i motion A287 (vpk) om ökning av antalet tjänster vid
arbetsmarknadsverket bör det förevarande anslaget räknas upp med 30
milj.kr.

Förslagen om medelstilldelning i motionerna A271 (m) och A283
(c) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande medelsanvisning till arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader att

riksdagen med bifall till motion 1989/90:A287 i motsvarande
del, med anledning av propositionen i motsvarande del samt
med avslag på motionerna 1989/90:A271 yrkande 1 och
1989/90:A283 yrkande 4 till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
för budgetåret 1990/91 anvisar ett ramanslag på

2 206 239 000 kr.,

1989/90:AU 11

84

I

21. Hemresebidrag för kulturarbetare (mom. 19)

Sonja Rembo,“Anders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med
"Utskottet har" och slutar med "behandlad del" bort ha följande
lydelse:

Flyttningsbidraget används även för en del andra stödformer. Ett av
dessa stöd är hemresebidraget för kulturarbetare som arbetar på annan
ort. Enligt utskottets uppfattning bör det inte finnas särregler för olika
grupper på arbetsmarknaden. Som framhålls i motion A271 (m) bör
därför detta stöd avskaffas.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande hemresebidrag för kulturarbetare

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A271 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

22. Riktlinjer för flyttningsbidragen m.m. (mom. 20)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med "Vid
tidigare" och slutar med "behandlad del" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i centerns kommittémotion A283 beträffande
flyttningsbidragen. Dessa bidrag bör utformas på sådant sätt
att de både främjar en bättre regional balans och ytterligare minskar
belastningen på statsbudgeten. Enligt utskottets uppfattning bör arbetsgivarna
i expansionsorterna svara för kostnaderna vid rekrytering av
arbetskraft från utflyttningsorter. Flyttningsbidrag bör därför i framtiden
bara utgå vid flyttningar till regionalpolitisk! prioriterade områden.

Regeringen bör därför fatta beslut om riktlinjer och regler för ett
sådant bidragssystem.

Vad utskottet med tillstyrkan av motion A283 i aktuell del anfört
bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande riktlinjer för flyttningsbidragen m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A283 yrkande 7 i
motsvarande del ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

23. Merkostnadsbidraget (mom. 21)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med
"Utskottet har" och slutar med "föreliggande delar" bort ha följande
lydelse:

I likhet med folkpartiet anser utskottet att det regelverk som knutits
kring merkostnadsbidraget inte ger tydlig ledning för tillämpningen.
Utskottet delar därför uppfattningen i motion A255 (fp) att regeringen

1989/90: AU 11

85

senare bör återkomma till riksdagen med en redovisning av hur
merkostnadsbidraget har fungerat och, om så behövs, föreslå erforderliga
åtgärder.

Motion A283 (c) avstyrks i aktuell del.

Vad utskottet med tillstyrkan till motion A255 i aktuell del anfört
om en utvärdering av merkostnadsbidraget bör ges regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande merkostnadsbidraget
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A255 yrkande 14
samt med avslag på motion 1989/90:A283 yrkande 8 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

24. Merkostnadsbidraget (mom. 21)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med
"Utskottet har" och slutar med "föreliggande delar" bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är det av vikt att politiken utformas så
att det sker en återinflyttning till de utsatta regionerna. I likhet med
centern i motion A283 befarar dock utskottet att den pågående koncentrationsutvecklingen
riskerar att ytterligare förstärkas med den utformning
som merkostnadsbidraget har fått. Enligt bestämmelserna
kan merkostnadsbidraget även utgå till expansiva kommuner med
undantag för Stockholms län samt Göteborgs och Malmö kommuner.
En sådan ordning är enligt utskottets uppfattning otillfredsställande.
Redan utsatta kommuner får härigenom ännu svårare att skapa förutsättningar
för en inflyttning.

Merkostnadsbidrag bör därför enligt utskottets mening endast utgå
vid flyttning till stödområdena, Bergslagskommunerna och sydöstra
Sverige; dock med undantag för de mest expansiva kommunerna inom
dessa områden. Genom en sådan begränsning kan bidraget fördubblas
till 10 000 kr.

Motion A255 (fp) avstyrks i aktuell del.

Utskottets ställningstagande med tillstyrkan av motion A283 (c) i
aktuell del bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande merkostnadsbidraget
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A283 yrkande 8
samt med avslag på motion 1989/90:A255 yrkande 14 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1989/90: AU 11

86

25. Flyttningsbidrag i samband med tandläkares
AT-tjänstgöring (mom. 23)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med
"Utskottet behandlade" och slutar med "motion A208 (m)" bort ha
följande lydelse:

Ett av syftena när AT-tjänstgöring för tandläkare infördes var att
underlätta spridningen av tandläkare över hela landet. Utskottet delar
uppfattningen som motion A208 (m) ger uttryck för, nämligen att det
ligger i samhällets intresse att i så stor utsträckning som möjligt fa
AT-tjänsterna tillsatta med tandläkare — liksom läkare — som också
bosätter sig i närheten av tjänstgöringsorterna. Chanserna är därmed
större att tandläkarna/läkarna efter erhållen legitimation stannar kvar
ute i landet och inte söker sig tillbaka till utbildningsorterna där
tandläkartillgången är god. Reglerna för flyttningsbidrag bör enligt
utskottets uppfattning inte motverka detta syfte.

Vad utskottet med tillstyrkan till motion A208 (m) anfört bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande flyttningsbidrag i samband med tandläkares ATtjänstgöring att

riksdagen med bifall till motion 1989/90:A208 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

26. Medelsanvisning till Arbetsmarknadsservice
(mom. 24)

Under förutsättning av bifall till reservation 21

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med
"Moderata samlingspartiets" och slutar med "motsvarande delar" bort
ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare i framställningen ställt sig bakom förslagen i
motion A271 (m) om avskaffande av hemresebidraget till kulturarbetare
som arbetar på annan ort. Som en följd härav bör anslaget till
Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1990/91 anvisas med
243 565 000 kr.

Motion A283 (c) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande medelsanvisning till arbetsmarknadsservice

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A271 yrkande 3,
samt med avslag på propositionen i motsvarande del och på
motion 1989/90:A283 yrkande 7 i motsvarande del till Arbetsmarknadsservice
för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag
på 243 565 000 kr.,

1989/90: AU 11

87

27. Medelsanvisning till Arbetsmarknadsservice
(mom. 24)

Under förutsättning av bifall till reservation 22

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med
"Centerns förslag" och slutar med "motsvarande delar" bort ha följande
lydelse:

Utskottet har tidigare i framställningen ställt sig bakom förslagen i
motion A283 (c) om bl.a. inskränkningar i de nuvarande flyttningsbidragen
vilket innebär att bidragen inriktas mot att gälla flyttningar
från expansionsorterna till avfolkningsbygderna. Som en följd av utskottets
ställningstagande bör till anslaget Arbetsmarknadsservice för
budgetåret 1990/91 anvisas 59 732 000 kr.

Motion A271 (m) avstyrks i motsvarande del.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande medelsanvisning till Arbetsmarknadsservice
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A283 yrkande 7 i
motsvarande del samt med avslag dels på propositionen i motsvarande
del, dels på motion 1989/90:A271 yrkande 3 till Arbets marknadsservice

för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag
på 59 732 000 kr.,

28. Arbetsmarknadsutbildningens allmänna inriktning
(mom. 25)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med
"Motioner från" och på s. 36 slutar med "berörd del" bort ha följande
lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförts i motion A252. Personer som

blivit utan arbete har ofta ett stort behov av nya eller fördjupade

kunskaper och färdigheter. Erfarenheten visar att utbildning är den
mest effektiva metoden att motverka långvarig arbetslöshet. Arbetsmarknadsutbildningen
är den viktigaste statliga insatsen därvidlag.

Arbetslösheten kan vara omfattande i en region samtidigt som det
finns betydande brist på utbildad arbetskraft inom vissa yrkesområden.
Detta ställer höga krav på flexibilitet inom arbetsmarknadsutbildningen.
Arbetsförmedlingarna bör styra in en arbetslös mot utbildningar
som motsvarar både kompetenskraven för de lediga arbetena och den
enskildes intressen och förutsättningar.

Genom den nya möjligheten att upphandla utbildning bör enligt
utskottets mening arbetsmarknadsverket ge andra utbildningsanordnare
än AMU tillfälle att genomföra arbetsmarknadsutbildning. Därmed
kan verket bidra till en breddning och utveckling av arbetsmarknadsutbildningen
så att den totala kompetensutveck 'gen i landet påskyndas.

1989/90: AU 11

88

Med stöd av det anförda tillstyrker utskottet motion A252 i nu
berörd del. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande arbetsmarknadsutbildningens allmänna inriktning att

riksdagen med bifall till motion 1989/90:A252 yrkande 9 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

29. Omskolning av central- och östeuropeisk
arbetskraft i Sverige (mom. 26) (motiveringen)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anser
att den del av utskottets yttrande på s. 36 som börjar med "Motion
A258" och slutar med "motion A258" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionären i motion A258 (m) att det
är viktigt att vi i Sverige delar med oss av kunskaper och erfarenheter
i fråga om arbetsträning i utbildningen. Ett sätt att göra en insats för
dessa länder i syfte att ge dem bättre möjligheter att möta det fria
arbetslivets krav är t.ex. att ta emot praktikanter under kortare eller
längre perioder.

Utskottet vill stryka under vikten av att frågan under vilka former
den berörda kategorin människor skall kunna tas emot här i landet får
en snar lösning. Det är därför enligt utskottets mening angeläget att
arbetet bedrivs skyndsamt och målinriktat.

30. Vuxenutbildningsbidrag för personer med läs- och
skrivsvårigheter (mom. 27)

Elver Jonsson (fp), Charlotte Branting (fp) och Anna Horn af Rantzien
(mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med
"Utskottet har" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det i och för sig lovvärt att de nuvarande reglerna
kommer att ses över av en utredare. De problem som kan vara
förknippade med vuxnas läs- och skrivhandikapp är emellertid så
speciella att det finns anledning att redan nu möjliggöra studier med
utbildningsbidrag i vissa fall. Enligt utskottets mening bör således en
möjlighet öppnas för dessa personer att uppbära utbildningsbidrag när
de deltar i specialanpassade folkhögskolekurser. Utskottet tillstyrker
således motionerna Sf520 (fp), Sf511 (mp) och Sf512 (s).

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande vuxenutbildningsbidrag för personer med läsoch
skrivsvårigheter

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sf511 yrkande
1, 1989/90:Sf512 och 1989/90:Sf520 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

1989/90: AU 11

89

7 Riksdagen 1989190. 18 sami. Nr 11

31. Utbildning av nyanställda inom tekoindustrin
(morn. 28)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "följaktligen motionen" bort ha
följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till den uppfattning som framförs i motionen.
Det finns anledning att ställa sig kritisk till speciella branschsubventioner
av det slag som den s.k. TEKO-utbildningen innebär. Av detta skäl
tillstyrker utskottet motion A271 (m) i den nu berörda delen.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande utbildning av nyanställda inom tekoindustrin

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A271 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

32. Ramen för utbildning av icke arbetslösa
(mom. 29)

Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Anna Horn af Rantzien
(mp) och Erik Holmkvist (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med "I
skilda" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas farhågor för konsekvenserna av att
öka antalet platser i arbetsmarknadsutbildningen för icke arbetslösa
personer. Utbildning är visserligen generellt sett en samhällsekonomiskt
lönsam åtgärd men man får inte alltför mycket avvika från
grundprinciperna för arbetsmarknadsutbildningen. Den måste avse
personer som är eller riskerar att bli arbetslösa. Utskottet kan liksom
motionärerna godta att högst 10 % av platserna förbehålls personer
som inte är utan arbete. En förutsättning är dock att platserna i första
hand tilldelas dem som behöver byta yrke av medicinska eller sociala
skäl. Utskottet tillstyrker således motion A252 (m) i denna del.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande ramen för utbildning av icke arbetslösa

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A252 yrkande 9 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

33. Platserna i det reguljära utbildningsväsendet
(mom. 33)

Elver Jonsson (fp), Börje Hörnlund (c), Charlotte Branting (fp) och
Kersti Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar med
"Utskottet instämmer" och på s. 42 slutar med "avstyrks således" bort
ha följande lydelse:

1989/90: AU 11

90

Utskottet anser att det goda arbetsmarknadsläget bör utnyttjas för att
förbättra de arbetshandikappades möjligheter till arbete. Arbetsmarknadsutbildningen
inom det reguljära utbildningsväsendet har därvid en
stor betydelse. De nuvarande begränsningarna i fråga om omfattningen
av utbildning i det reguljära utbildningsväsendet kan emellertid lägga
hinder i vägen. Det finns goda skäl att ansluta sig till vad AMS och
motionärerna föreslår. Arbetshandikappade bör kunna beredas plats i
sådan utbildning utan begränsningar i fråga om högsta antal veckor
eller deltagare, givetvis efter prövning av behovet i det enskilda fallet.
Utskottet tillstyrker således motion A255 (fp) i den delen.

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:

33. beträffande platserna i det reguljära utbildningsväsendet

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A255 yrkande 12 ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

34. Medelsanvisning till Arbetsmarknadsutbildning
(mom. 34)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar med
"Utskottet delar" och slutar med "behandlad del" bort ha följande
lydelse:

Utskottet kan konstatera att regeringens anslagsberäkning baserar sig
på ett ökat antal platser i arbetsmarknadsutbildningen. Med hänsyn till
det rådande läget på arbetsmarknaden saknas anledning att utvidga
omfattningen. Utskottet delar motionärernas uppfattning att anslaget
till arbetsmarknadsutbildning kan minskas med 270 milj.kr. i förhållande
till regeringens förslag. Motion A271 (m) tillstyrks således av
utskottet.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

34. beträffande medelsanvisning till arbetsmarknadsutbildning
att riksdagen till Arbetsmarknadsutbildning med bifall till motion
1989/90:A271 yrkande 5 samt med avslag på propositionen i
motsvarande del för budgetåret 1990/91 under tionde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag på 2 363 630 000 kr.,

35. Arbetslöshetsförsäkringens ersättningsregler
(mom. 35)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 43 börjar med
"Huvudregeln är" och slutar med "berörd del" bort ha följande
lydelse:

Det finns enligt utskottets mening anledning att tills vidare — i
avvaktan på en utredning som bör komma till stånd om en allmän
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring — koppla ersättningsreglerna i arbetslöshetsförsäkringen
till de sjukpenningregler som föreslagits av
moderata samlingspartiet i ett annat sammanhang. Ersättningen bör

1989/90: AU 11

91

under de första 89 dagarna av en arbetslöshetsperiod uppgå till 80 %
av tidigare lön. Därefter bör ersättningen stiga till 90 %. Utskottet
ansluter sig alltså till det i motion A252 (m) framförda förslaget.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande arbetslöshetsförsäkringens ersättningsregler
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A252 yrkande 11
beslutar sänka ersättningen i arbetslöshetsersättningen till 80 %
av tidigare lön under den första till åttionionde ersättningsdagen
i enlighet med vad utskottet anfört,

36. Intäkterna till arbetslöshetsförsäkringen
(mom. 38)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 46 börjar med "Ett
skäl" och på s. 47 slutar med "berörda delarna" bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening måste arbetslöshet motverkas på ett bredare
och ett mer offensivt sätt än vad som skett hittills. Den långsiktiga
tryggheten för enskilda tillgodoses bäst genom en mer expansiv industrisektor,
där särskilt småföretagens villkor är viktiga. I framför allt
mindre kommuner behövs dessutom en breddning av tjänste- och
servicenäringarna. Ytterligare åtgärder måste också vidtas för arbetshandikappade.
Genom de förslag om offensiva satsningar på olika
områden som redovisas i motion A283 skulle antalet stöddagar inom
arbetslöshetsförsäkringen och KAS kunna minskas väsentligt på både
kort och lång sikt. Dagens stora regionala skillnader skall kraftigt
kunna minskas. Överskottet i arbetslöshetsförsäkringen skulle kunna
utnyttjas för att finansiera en del av satsningarna. Utskottet anser att
detta bör ske på det sätt som föreslås i motionen, nämligen genom att
0,75 procentenheter av arbetsmarknadsavgiften avdelas för angivna
ändamål. Det motsvarar intäkter om 4,5 miljarder kronor. Satsningarna
bör främst riktas mot områden där sysselsättningsgraden är lägst
och behoven av utveckling störst. Föreslagen överföring minskar de
regionala arbetslöshetstalen under kommande budgetår. Förslaget får
framför allt långsiktigt positiva effekter genom uppbyggnaden av en
stabilare och bredare arbetsmarknad. En användning av överskottsmedlen
på av oss angivet sätt sänker långsiktigt anspråken på arbetslöshetsförsäkringen
och leder till att långt mer än 4,5 miljarder kronor
sparas. Förslaget kräver en ändring i lagen om socialavgifter. Överfinansieringen
av arbetslöshetsförsäkringen aktualiserar enligt utskottets
mening åter frågan om inte intäkterna till arbetslöshetsförsäkringen
borde balanseras mot statsbudgeten. Utskottet tillstyrker således motion
A283 (c) i nu behandlade delar.

dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:

38. beträffande redovisning av intäkterna till arbetslöshetsförsäkringen
och användningsområdet

1989/90: AU 11

92

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A283 yrkandena
10—12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

37. Allmän arbetslöshetsförsäkring (mom. 40)

Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Börje Hörnlund (c), Anders G
Högmark (m), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c) och Erik
Holmkvist (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 48 börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att det nu är hög tid att tillsätta en utredning om en
allmän arbetslöshetsförsäkring. Det nuvarande systemet är klart otillfredsställande.
Närmare en tredjedel av de arbetssökande hos arbetsförmedlingarna
har inte någon rätt alls till ersättning och en del sökande
har enbart rätt till kontant arbetsmarknadsstöd. Försäkringen fyller
inte de krav som i dag bör ställas på socialt skydd. En socialförsäkring
som praktiskt taget helt finansieras med allmänna medel bör komma
alla till del på likvärdiga villkor.

En allmän arbetslöshetsförsäkring bör vara obligatorisk och omfatta
alla förvärvsarbetande, såväl löntagare som företagare. Försäkringen
bör ge ett rimligt grundskydd vid arbetslöshet med möjlighet till
påbyggnad genom frivilliga tilläggsförsäkringar.

Utredningen, som bör vara parlamentariskt sammansatt, bör ges
direktiv att lägga fram förslag i enlighet med det anförda.

Utskottet biträder således i allt väsentligt motionerna A252 (m),
A255 (fp) och A284 (c). Även syftet med motion A817 får anses
tillgodosett. Ställningstagandet bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:

40. beträffande allmän arbetslöshetsförsäkring
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:A252 yrkande

10, 1989/90:A255 yrkande 17 och 1989/90:A284 och med anledning
av motion 1989/90:A817 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

38. Inträde i arbetslöshetskassorna (mom. 41)

Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Börje Hörnlund (c), Anders G
Högmark (m), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c), Anna
Horn af Rantzien (mp) och Erik Holmkvist (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 48 börjar med
"Liknande motioner" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande
lydelse:

Av bestämmelserna i lagen om arbetslöshetsförsäkring följer att var
och en som uppfyller föreskrift i arbetslöshetskassans stadgar om
arbete inom dess verksamhetsområde har rätt att bli medlem i kassan.
Något undantag görs inte för personer som inte är fackligt anslutna.

1989/90: AU 11

93

Det har emellertid i praktiken visat sig att arbetstagare som inte är
medlemmar i en äcklig organisation kan få avsevärda svårigheter att
vinna medlemskap i kassan. Likaså är servicen till dessa medlemmar
många gånger otillräcklig.

Eftersom kassornas verksamhet i stort sett helt finansieras av allmänna
medel borde det enligt utskottets mening vara ett oavvisligt krav att
alla arbetstagare behandlas på ett likvärdigt sätt. Med hänsyn härtill
bör det ankomma på regeringen att uppdra åt AMS att göra sådana
ändringar i anvisningarna för kassornas verksamhet att ansökningsförfarandet
underlättas för sådana sökande som endast önskar medlemskap
i arbetslöshetskassa, t.ex. genom att arbetsförmedlingen tillhandahåller
en blankett för ändamålet.

Vad utskottet anfört med anledning av motion A215 (m, fp, c) bör
ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:

41. beträffande inträde i arbetslöshetskassorna
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:A215 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

39. Bisysslebegreppet i arbetslöshetsförsäkringen
(mom. 43)

Sonja Rembo (m), Börje Hörnlund (c), Anders G Högmark (m),
Kersti Johansson (c) och Erik Holmkvist (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med
"Utskottet vill" och slutar med "behandlade motionerna" bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen att den praxis som utvecklats när det
gäller arbetslösa företagare med bissysla inte kan anses överensstämma
med lagstiftningen. Om bisysslan har utförts vid sidan av det tidigare
heltidsarbetet och inte utvidgas under arbetslöshetsperioden och inte
heller hindrar den försäkrade från att anta erbjudet lämpligt arbete
måste rätt till ersättning föreligga, och detta oavsett om den försäkrade
är anställd eller egen företagare. Senare tids tillämpning av reglerna
kan få allvarliga konsekvenser för bl.a. landsbygden om en företagare
måste skiljas från sin jord- eller skogsbruksfastighet för att kunna få
arbetslöshetsersättning. Utskottet instämmer således i att en översyn av
reglerna är påkallad och tillstyrker därmed motionerna A239 (c) och
A249 (s). Syftet med motion A701 (m) får anses tillgodosett med vad
utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:

43. beträffande bisysslebegreppet i arbetslöshetsförsäkringen
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:A239 och
1989/90:A249 och med anledning av motion 1989/90:A701 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfort,

1989/90: AU 11

94

40. Medelsanvisning till Kontant arbetsmarknadsstöd
och utbildningsbidrag (mom. 44)

Under förutsättning av bifall till reservation 34

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med
"Utskottet ansluter" och slutar med "4 051 575 000 kr." bort ha
följande lydelse:

I likhet med vad som framförs i motion A271 (m) anser utskottet att
det med hänsyn till nuvarande arbetsmarknadsläge inte finns anledning
att utöka antalet platser i arbetsmarknadsutbildningen. Som en
följd av det kommer kostnaderna för utbildningsbidrag att minska med
209 milj.kr. i förhållande till regeringens förslag. Utskottet tillstyrker
således motionen.

dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:

44. beträffande medelsanvisning till kontant arbetsmarknadsstöd
och utbildningsbidrag

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A271 yrkande 6
samt med avslag på dels propositionen i motsvarande del, dels
motion 1989/90:A283 yrkande 13 till Kontant arbetsmarknadsstöd
och utbildningsbidrag för budgetåret 1990/91 under tionde huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag på 3 842 575 000 kr.,

41. Medelsanvisning till Kontant arbetsmarknadsstöd
och utbildningsbidrag (mom. 44)

Under förutsättning av bifall till reservation 36

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med
"Utskottet ansluter" och slutar med "4 051 575 000 kr." bort ha
följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till den i motion A283 (c) framförda uppfattningen
att antalet stöddagar inom arbetslöshetsförsäkringen och KAS
kan minska väsentligt med de offensiva satsningar på olika områden
som föreslås i motionen. Såvitt gäller KAS bör anslaget kunna reduceras
med 60 milj.kr. i förhållande till regeringens förslag, vilket innebär
att det sammanlagda medelsbehovet avseende KAS och utbildningsbidrag
kommer att uppgå till 3 991 575 000 kr.

dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:

44. beträffande medelsanvisning till kontant arbetsmarknadsstöd
och utbildningsbidrag

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A283 yrkande 13
samt med avslag på dels propositionen i motsvarande del, dels
motion 1989/90:A271 yrkande 6 till Kontant arbetsmarknadsstöd
och utbildningsbidrag för budgetåret 1990/91 under tionde huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag på 3 991 575 000 kr.,

1989/90: AU 11

95

42. Statsbidrag till sysselsättningsskapande åtgärder
(mom. 46)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53 börjar med
"Utskottet vill" och slutar med "föreliggande del" bort ha följande
lydelse:

En stor del av arbetsmarknadsverkets resurser har använts för beredskapsarbeten
trots att traditionella offentliga beredskapsarbeten sällan
ger den enskilde arbetslöse möjlighet till en fast anställning. Formen
beredskapsarbete kan dock motiveras bl.a. av sociala skäl.

Som anförs i motion A252 (m) bör dock kommuner och andra som
Sr arbeten utförda genom beredskapsarbete svara för minst halva
kostnaden. För nya former av sysselsättningsinsatser bör normalt 50 %
bidragsandel tillämpas. Utskottets ställningstagande, som sålunda innebär
en tillstyrkan av motion A252 i aktuell del, bör delges regeringen.

dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:

46. beträffande statsbidrag till sysselsättningsskapande åtgärder
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A252 yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

43. Yttrande från fackliga organisationer vid ansökan
om arbetsmarknadspolitiskt stöd (mom. 47)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53 börjar med
"Utskottet kan" och slutar med "motion A212" bort ha följande
lydelse:

De arbetsmarknadspolitiska stöden måste — för att vara effektiva —
kunna sättas in snabbt och på rätt sätt. Utskottet delar uppfattningen i
motion A212 (s) att den erfarenhet och kunskap som finns hos de
fackliga organisationerna bör utnyttjas. Enligt utskottets mening bör
därför yttrande från berörda fackliga organisationer fordras för att en
ansökan om beredskapsarbete etc. skall behandlas. Därvid bör rutiner
utformas för att tillgodose kraven på snabbhet. Utskottet tillstyrker
motion A212. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:

47. beträffande yttrande från fackliga organisationer vid ansökan
om arbetsmarknadspolitiskt stöd

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A212 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

44. Statsbidrag till strukturstöd för
byggarbetsmarknaden (mom. 51)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 57 börjar med "Enligt
de" och slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse:

1989/90: AU 11

96

Utskottet anser att Galaxenverksamheten är ett värdefullt komplement
till övriga arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Dock borde det vara
möjligt för branschen själv att ta ett större ansvar för de byggnadsarbetare
som skadas. Ett sådant ansvar leder också till uppmärksamhet på
arbetsmiljön och mer förebyggande insatser. För nästa budgetår bör
statsbidraget därför fastställas till 50 %. Vad utskottet anfört med
tillstyrkan av motion A252 (m) i aktuell del bör ges regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:

51. beträffande statsbidrag till strukturstöd för byggarbetsmarknaden att

riksdagen med bifall till motion 1989/90:A252 yrkande 13
samt med anledning av propositionen i motsvarande del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

45. Medelsanvisning till Sysselsättningsskapande
åtgärder (mom. 52)

linder förutsättning av bifall till reservationerna 42 och 44

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58 börjar med
"Utskottet har" och slutar med "motsvarande delar" bort ha följande
lydelse:

Utskottet har i det föregående ställt sig bakom moderata samlingspartiets
förslag om statsbidrag på maximalt 50 % av lönekostnaden till
kommunala beredskapsarbeten och andra former av sysselsättningsskapande
åtgärder i arbetsmarknadsverkets regi liksom till strukturstöd till
byggnadsarbetare. Med hänsyn härtill och till det goda läget på arbetsmarknaden
tillstyrker utskottet förslaget i motion A271 (m) att anslaget
till sysselsättningsskapande åtgärder bör uppgå till 1 655 000 000
kr. Övriga motioner bör avslås i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:

52. beträffande me de banv is ning till sysselsättningsskapande åtgärder att

riksdagen med bifall till motion 1989/90:A271 yrkande 7 och
med avslag på dels propositionen i motsvarande del, dels motionerna
1989/90:A255 yrkande 6 och 1989/90:A283 yrkande 15 till
Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 1990/91 under
tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
1 655 000 000 kr..

1989/90: AU 11

97

46. Medelsanvisning till Sysselsättningsskapande
åtgärder (mom. 52)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58 börjar med
"Utskottet har" och slutar med "motsvarande delar" bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att medlen som beräknas för beredskapsarbeten
m.m. bör kunna minskas. Som folkpartiet har framhållit i annat
sammanhang är det väsentligt att AMS beviljas 60 milj.kr. för TUFFAprojektet
(Teknikupphandling för funktionshindrade i arbetslivet), dvs.
37,5 milj. kr. utöver vad regeringen föreslagit för detta ändamål.
Motion A255 (fp) om ett anslag på 1 781 500 000 kr. tillstyrks av
utskottet i berörd del. Övriga yrkanden på denna punkt bör avslås.

dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:

52. beträffande medelsanvisning till sysselsättningsskapande åtgärder att

riksdagen med bifall till motion 1989/90:A255 yrkande 6 och
med avslag på dels propositionen i motsvarande del, dels motionerna
1989/90:A271 yrkande 7 och 1989/90:A283 yrkande 15 till
Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 1990/91 under
tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
1 781 500 000 kr.,

47. Medelsanvisning till Sysselsättningsskapande
åtgärder (mom. 52)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58 börjar med
"Utskottet har" och slutar med "motsvarande delar" bort ha följande
lydelse:

Utskottet har i det föregående redovisat arbetsmarknadsläget. Enligt
utskottets uppfattning kan arbetsmarknadsläget förbättras ytterligare
genom en offensiv politik som syftar till att utveckla arbetsmarknaden
över hela landet. Centern har i annat sammanhang föreslagit satsningar
som är riktade mot orter och landsdelar där sysselsättningsgraden är
lägst. Genom sådana åtgärder som utjämnar obalanserna regionalt och
i ekonomin anser utskottet att behovet av sysselsättningsskapande
åtgärder i traditionell mening minskar. Yrkandet i motion A283 (c) att
anslaget till sysselsättningsskapande åtgärder bör uppgå till
1 519 000 000 kr. tillstyrks av utskottet. Övriga motioner avstyrks i
berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:

52. beträffande medelsanvisning till sysselsättningsskapande åtgärder att

riksdagen med bifall till motion 1989/90:A283 yrkande 15
och med avslag på dels propositionen i motsvarande del, dels
motionerna 1989/90:A255 yrkande 6 och 1989/90:A271 yrkande

1989/90: AU 11

98

I

7 till Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 1990/91 under
tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
1 519 000 000 kr.,

48. Lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd m.m.
(mom. 53)

Elver Jonsson, (fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m),
Charlotte Branting (fp) och Erik Holmkvist (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 59 börjar med
"Utskottet vill" och på s. 60 slutar med "budgetåret 1990/91" bort ha
följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till uppfattningen i motion A206 (m), motion
A254 (m) och motion A295 (fp) att lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd
m.m. bör avskaffas. Förhoppningen att regleringen skulle resultera
i ett avsevärt ökat bostadsbyggande har inte infriats. Därutöver
leder regleringen till utökad byråkrati och ineffektivitet i resursanvändningen.

I likhet med vad moderata samlingspartiets och folkpartiets företrädare
har anfört i finansutskottets betänkande 1988/89:FiU20 anser
utskottet att det är fel att bromsa produktiva investeringar med regleringar.
Dessa investeringar är naturligtvis till gagn för hela landet
oavsett var de kommer till stånd. Enligt utskottets mening bör således
riksdagen biträda det i ovannämnda motioner framförda kravet på att
lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd m.m. skall avskaffas. Detta bör
ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse:

53. beträffande lagen (1971.1204) om byggnadstillstånd m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:A206,
1989/90:A254 och 1989/90:A295 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

49. Utvärdering m.m. av systemet med
inskolningsplatser (mom. 54)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 61 börjar med
"Utskottet vill" och på s. 62 slutar med "av utskottet" bort ha följande
lydelse:

Arbetsmarknaden för ungdomar är i den nuvarande situationen med
brist på arbetskraft mycket gynnsam. Ändå är arbetslösheten bland
ungdomar förvånansvärt hög. Utskottet vill i detta sammanhang peka
på klyftan mellan skolsystemet och arbetslivet. I likhet med motion
A252 (m) vill utskottet slå fast att statsmakternas ansvar för unga
människors inträde på arbetsmarknaden i första hand är att skapa
förutsättningar för att ungdomar skall kunna erhålla en lämplig utbildning.
Alltför många ungdomar väljer en utbildning som inte utgör en
inkörsport till arbetsmarknaden. Studie- och yrkesvägledningen måste

1989/90: AU 11

99

ge en mer realistisk bild av arbetsmarknaden. Det är också angeläget
att den praktiska yrkesutbildningen ger en bättre anknytning mellan
skolan och näringslivet än vad som i dag är fallet. Systemet med
inskolningsplatser bör utvärderas. Därvid bör utredningen se på risken
för att de avtalade inskolningsplatserna utvecklas till generella subventioner
till arbetsgivare som anställer ungdomarna. Enligt utskottets
uppfattning är det angeläget att stödet inriktas mot de ungdomar som
har verkliga problem. Vad utskottet anfört i anslutning till motion
A252 bör regeringen underrättas om. Med utskottets ställningstagande
tillgodoses till viss del även motion A255 (fp) i aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse:

54. beträffande utvärdering m.m. av systemet med inskolningsplatser att

riksdagen med bifall till motion 1989/90:A252 yrkande 8 och
med anledning av motion 1989/90:A255 yrkande 13 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

50. Utvärdering m.m. av systemet med
inskolningsplatser (mom. 54)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 61 börjar med
"Utskottet vill" och på s. 62 slutar med "av utskottet" bort ha följande
lydelse:

Som föreslås i motion A255 (fp) är det naturligt att effekterna av en
så betydande reform som införandet av inskolningsplatserna utvärderas
och redovisas för riksdagen. Utöver sedvanliga ekonomisk-statistiska
uppgifter behövs en uppföljning av de olika delarna av regelverket
samt den administrativa effektiviteten. Med hänvisning till det anförda
tillstyrker utskottet motion A255 i denna del. Utskottets ställningstagande
tillgodoser i viss mån även motion A252 i tillämplig del.

dels att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse:

54. beträffande utvärdering m.m. av systemet med inskolningsplatser att

riksdagen med bifall till motion 1989/90:A255 yrkande 13
och med anledning av motion 1989/90:A252 yrkande 8 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfort,

Särskilda yttranden

1. Arbetskraftens rörlighet m.m. (mom. 12)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anför:

Människors möjligheter att fritt kunna röra sig över gränserna till
andra länder är värdefulla för både den enskilde och länderna. Sådana
möjligheter bör därför öka.

1989/90: AU 11

100

För medborgare i de nordiska länderna finns sedan länge möjligheter
att bo och arbeta i annat nordiskt land.

Inom EG har medborgarna stora möjligheter att söka sig till något
annat EG-land för att bo, arbeta eller studera. Dessa möjligheter
kommer att öka.

Sverige står i dag utanför den gemensamma arbetsmarknaden inom
EG. Det innebär att svenskar har begränsade möjligheter att ge sig ut
på den europeiska arbetsmarknaden. Vi missgynnas jämfört med invånare
i EG-länderna. Denna frihetsinskränkning skapar redan i dag
svårigheter för dem som arbetar i de internationella svenska företagen.
I en framtid med betydligt ökad rörlighet och valfrihet på arbetsmarknaden
skulle den nackdelen bli än mer uppenbar.

Svenskar skulle inte få tillträde till intressanta arbeten ute i Europa.
Effekten kommer att förstärkas av att de svenska storföretagen i ökad
utsträckning skulle rekrytera EG-medborgare till tjänster på den inre
marknaden. Svenskar skulle missgynnas också i svenska företag.

Svenska studenter kommer att drabbas av motsvarande problem.
Inom ramen för ERASMUS-programmet har EG startat ett ambitiöst
arbete för att öka studentutbytet.

Redan i dagsläget har svenska studenter en mindre valfrihet än sina
EG-kamrater. Skillnaderna kommer att öka när ERASMUS-programmet
tar fart efter 1992. Då är målsättningen att 10 % av alla studenter
i EG skall delta. Detta kan för svenska studenter t.o.m. leda till
försämringar jämfört med dagsläget.

Det är inte bara de enskilda studenterna som skulle förlora på en
sådan utveckling, utan hela det svenska samhället. EG-studenter kommer
att få del av en värdefull internationell erfarenhet, som inte står
öppen för svenska studenter. Svenska studenter skulle därmed komma
sämre förberedda till yrkesverksamhet i en alltmer internationaliserad
värld.

Det är således viktigt enligt vår uppfattning att Sverige inte i onödan
sätter upp eller vidhåller regler som innebär svårigheter för utbytet av
arbetskraft eller studenter mellan de europeiska länderna, utan att
man strävar efter ömsesidighet i dessa frågor. Det finns inte skäl att tro
att man genom att öppna gränserna för t.ex. medborgare i annat
europeiskt land därigenom skulle släppa loss en stor och okontrollerad
arbetskraftsinvandring. Större delen av arbetskraften har visat sig vara
mer trögrörlig än så. Däremot skulle det vara till ömsesidigt gagn för
länderna om utbytet av erfarenheter länderna emellan ökade.

2. Egenavgifterna i arbetslöshetsförsäkringen
(mom. 39)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anför:

Med överenskommelsen mellan regeringen och folkpartiet den 5 april
har ett första steg tagits mot en ökning av egenavgifterna inom arbetslöshetsförsäkringen,
ett krav som folkpartiet drivit under senare år.
Långsiktigt bör ambitionen vara att ytterligare öka medlemmarnas

1989/90: AU 11

101

insatser för att därmed skapa ett mer direkt hänsynstagande till konsekvenserna
för sysselsättningen av löneförhandlingarnas utfall och för
att, som ett led i en stram finanspolitik, minska statens åtaganden.

3. Miljö- och kulturvårdande arbetsuppgifter med
hjälp av beredskapsmedel (mom. 45)

Elver Jonson (fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Charlotte
Branting (fp), Anna Horn af Rantzien (mp) och Erik Holmkvist
(m) anför:

Enligt vår uppfattning är det angeläget med en snabb översyn av
beredskapsarbeten i samband med kultursektorn. Bland annat bör
redovisningen omfatta en beskrivning av situationen för de myndigheter
som tidigare utfört en stor andel av sina uppgifter med hjälp av
beredskapsmedel. Vidare bör resultatet av den förändrade budgetprocessen
belysas. I avvaktan på resultatet av översynen vill vi betona
vikten av att neddragningen av medel till beredskapsarbeten inte
drabbar kultursektorn.

1989/90: AU 11

102

T , o„ c.. , • 1989/90:AU 11

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 4

Motionerna 5

Utskottet 11

Uppgifter om arbetsmarknadsläget 11

Förutsättningar för arbetsmarknadspolitiken 13

Propositionen 13

Motionerna 13

Utskottets överväganden 14

Arbetsmarknadspolitikens inriktning 15

Propositionen 15

Motionerna 16

Utskottets överväganden 17

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader 18

Arbetsmarknadsverkets organisation m.m 20

Arbetsförmedlingens verksamhetsinriktning m.m 23

Medelsanvisning 30

Arbetsmarknadsservice 30

Utredningskostnader 31

Flyttningsbidrag 31

Medelsanvisning 33

Arbetsmarknadsutbildning 33

Arbetsmarknadsutbildningens allmänna inriktning 35

Särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning 37

Bidrag till utbildning i företag m.m 40

Elevsocial verksamhet 41

Arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet
41

Medelsanvisning 41

Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag 42

Ersättningsnivåer 43

Kontant arbetsmarknadsstöd 44

Utbildningsbidrag 44

Arbetslöshetsförsäkring 45

Medelsanvisning 50

Sysselsättningsskapande åtgärder 50

Allmänna frågor 51

Beredskapsarbeten 53

Bidrag till arbetslösa för att starta egen verksamhet .... 55

Strukturstöd för byggarbetsmarknaden 56

Försöksverksamhet samt insatser för flyktingar och invandrare
57

Medelsanvisningen 58

Lagen om byggnadstillstånd m.m 59

Statsbidrag till inskolningsplatser 60

AMU-gruppen:Uppdragsverksamhet 62

AMU-gruppen:Bidrag till vissa driftutgifter 63

AMU-gruppen:Investeringar 63 1989/90:AU11

Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar 64

Hemställan 64

Reservationer 69

Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning
(reservationerna 1—5) 70

Arbetsmarknadsverkets organisation m.m. (reservationerna
6—20) 75

Arbetsmarknadsservice (reservationerna 21 — 27) 84

Arbetsmarknadsutbildning (reservationerna 28—34) .... 88

Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag

m.m. (reservationerna 35—41) 91

Sysselsättningsskapande åtgärder (reservationerna

42-50) 96

Särskilda yttranden 1 — 3 100

gotab 96538, Stockholm 1990

104