Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Arbetsmarknadsutskottets

betänkande

1989/90: AUll

Arbetsmarknadspolitiken


1989/90

AUll


I betänkandet behandlas proposition 1989/90:100 bil. 12 (arbetsmark­nadsdepartementet) såvitt gäller avsnittet B Arbetsmarknad m.m. an­slagspunkterna B 1 —B 9 och B 13. Dessa punkter har i regeringen föredragits av statsrådet Thalén.

I anslutning till de olika anslagen tar utskottet upp ett fyrtiotal motioner från allmänna motionstiden i år.

Betänkandet är indelat i avsnitt med rubriker som i huvudsak ansluter till anslagen. Dispositionen av framställningen framgår i öv­rigt av innehållsförteckningen i slutet av betänkandet.

Anslagspunkterna A 1—A 2 beträffande anslag till arbetsmarknads­departementet m.m. behandlas i betänkandena 1989/90:AU19 och 1989/90:AU28 samt anslagspunkterna B 10—B 13 avseende anslag till arbetsdomstolen m.m. i betänkandet 1989/90:AU19. Avsnittet C Ar­betslivsfrågor behandlas i betänkandet 1989/90:AU12 och avsnittet D Regional utveckling i betänkandet 1989/90:AU13.

Sammanfattning

Medelsanvisning

För arbetsmarknadspolitiska åtgärder under budgetåret 1990/91 tillstyr­ker utskottet att 11 573 milj. kr. anvisas enligt nedanstående fördel­ning:


Mil


kr.


 


Arbetsmarknadsverket m.m.

Arbetsmarknadsutbildning, inkl. AMU-gruppen Arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag Sysselsättningsskapande åtgärder m.m.

To t a 11


2 422 2 646 4 052 2 453

11 573


1 Riksdagen 1989/90. 18 saml. Nr 11


Arbetsmarknadspolitikens inriktning och               1989/90:AU11

förutsättningar

Utskottet ställer sig bakom regeringens politik om inriktningen av den ekonomiska politiken i syfte att hejda inflationen samt säkerställa samhällsekonomisk balans genom att öka utbudet av arbetskraft och dämpa kostnadsökningarna. En sådan politik ger enligt utskottets mening förutsättningar för en fortsatt framgångsrik arbetsmarknadspo­litik.

Reservationer har avgetts av moderata samlingspartiet, folkpartiet och centern gemensamt.

När det gäller inriktningen av arbetsmarknadspolitiken under nästa budgetår tillstyrker utskottet regeringens uppläggning. Den innebär deb att utifrån fördelningspolitiska motiv kraftigt förbättra situationen för personer med svag ställning på arbetsmarknaden, deb att utifrån tillväxtpolitiska motiv bidra till att lösa arbetsgivarnjis problem att rekrytera arbetskraft.

Reservationer har avgetts av moderata samlingspartiet samt centern och miljöpartiet de gröna gemensamt.

Arbetsmarknadsverket m.m.

I detta avsnitt tillstyrker utskottet regeringens förslag om större flexibi­litet i medelsanvändningen. Utskottet ställer sig också bakom regering­ens förslag om fortsatt tillfallig förstärkning av arbetsförmedlingen för att hjälpa invandrare och flyktingar på mottagningsförläggningar till arbete. I det sammanhanget behandlas ett antal motioner som bl.a. rör frågan om invandrarnas svårigheter att komma in på den svenska arbetsmarknaden.

Reservationer har avgetts av folkpartiet till förmån för ökad flexibili­tet i medelsanvändningen. Dessutom har gemensamma reservationer avgetts av moderata samlingspartiet, folkpartiet, centern och miljöpar­tiet de gjröna till förmån för avlägsnande av regler som hindrar flyktingar att snabbt komma ut i arbete ävensom till stöd för kraftigare satsningar på deras inträde på arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadsservice

Försöksverksamheten med bl.a. merkostnadsbidraget samt flyttnings­bidrag i form av fria hemresor för kulturarbetare och s.k. sökanderesa för personer bosatta i Danmark och Norge som söker arbete i Sverige föreslås fortsätta under budgetåret 1990/91.

Reservationer har avgetts av moderata samlingspartiet, folkpartiet och centern.


 


Arbetsmarknadsutbildning och Kontant                 1989/90:AU11

arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag

1 avsnittet om arbetsmarknadsutbildning ställer sig utskottet bakom regeringens förslag om vidgade möjligheter för AMS till egna priorite­ringar beträffande medelsanvändningen inom anslaget.

Utskottet ansluter sig också till bedömningarna om behovet av arbetsmarknadsutbildning under kommande budgetår. Vidare godtar utskottet föreslagna förändringar i fråga om villkoren för bidrag till utbildning i företag. 1 ett inledande avsnitt avstyrker utskottet en moderatmotion om arbetsmarknadsutbildningens allmänna inriktning. Utskottet avstyrker också skilda motionsyrkanden gällande ramen för utbildning av icke arbetslösa, utbildningen i företag och inom det reguljära utbildningsväsendet samt arbetsmarknadsutbildning för vissa särskilda ändamål.

Reservationer har avgetts av moderata samlingspartiet, centern, folk­partiet och vänsterpartiet kommunisterna.

När det gäller kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag godtar utskottet regeringens förslag om bidrag till lönekostnader i samband med utbildning i företag och om ändrade regler avseende vidgad arbetsprövning. Utskottet ansluter sig också till bedömningen av medelsbehovet. 1 sammanhanget behandlar utskottet ett dussintal mo­tioner med anknytning till arbetslöshetsförsäkringen. 1 fyra av dem begärs en utredning med sikte på en allmän arbetslöshetsförsäkring. Andra avser bl.a. ersättningsreglerna, egenavgifterna och användnings­området för intäkterna till försäkringen. Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden.

Reservationer har avgetts av moderata samlingspartiet, centern, folk­partiet och vänsterpartiet kommunisterna.

Sysselsättningsskapande åtgärder m.m.

Mot bakgrund av det goda läget på arbetsmarknaden föreslår regering­en en minskning av resurserna för beredskapsarbeten med 95 milj. kr. Vidare anser regeringen att AMS även under nästa budgetår bör fa möjligheter till flexibilitet i användningen av beredskapsmedlen.

Med anledning av motioner anlägger utskottet synpunkter på de problem som uppstår genom den konjunkturvarierade omfattningen av beredskapsarbetena inom bl.a. kultursektorn. Utskottet konstaterar att regeringen har aviserat en översyn på detta område. Utskottet tar vidare upp problemet med deltidsarbetslösheten och redovisar vidtagna och pågående initiativ på detta område.

Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden.

Moderata samlingspartiet anser att statsbidraget till såväl kommunala beredskapsarbeten som till strukturstödet för byggarbetsmarknaden bör trappas ned till 50 %. Vänsterpartiet kommunisterna uttalar sig för att yttrande från berörda fackliga organisationer bör erfordras för att en ansökan om beredskapsarbete etc. skall behandlas.

Moderata samlingspartiet och folkpartiet reserverar sig för att lagen                3

(1971:1204) om byggnadstillstånd m.m. bör avskaffas.


 


Moderata   samlingspartiet   resp.   folkpartiet   uttalar  sig   beträffande      1989/90:AU11

utvärdering m.m. av systemet med inskolningsplatser.

Propositionen

I proposition 1989/90:100 bilaga 12 föreslås under punkt

B 1

1.   att riksdagen medger att regeringen far bemyndiga AMS att under budgetåret 1990/91 besluta om avskrivning av lånefordran som ej överstiger 75 000 kr. uppkommen inom arbetsmarknadsverket under de förutsättningar som i övrigt gäller för budgetåret 1989/90,

2.   att riksdagen godkänner vad som i propositionen förordats i fråga om arbetsgivares rätt till stöd som inte har rekvirerats inom viss tid,

3.   att riksdagen godkänner att högst 50 000 000 kr. av medlen under anslaget far användas för insatser inom den yrkesinriktade rehabilite­ringen,

4.   att riksdagen till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1990/91 anvisar ett ramanslag på 2 176 239 000 kr.

B 2

att riksdagen till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1990/91 anvi­sar ett förslagsanslag på 245 565 000 kr.

B 3

1. att riksdagen godkänner de ändringar i villkoren för bidrag till
utbildning i företag som förordats i propositionen,

2.   att riksdagen till Arbetsmarknadsutbildning för budgetåret
1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 2 633 630 000 kr.

B 4

1.   att riksdagen godkänner vad som i propositionen förordats i fråga om bidraget till lönekostnader i samband med utbildning i företag,

2.   att riksdagen godkänner vad som i propositionen förordats i fråga om vidgad arbetsprövning,

3.   att riksdagen till Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbi­drag för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 4 051 575 000 kr.

B 5

1.   att riksdagen godkänner vad som i propositionen förordats om återbetalningsskyldighet för statsbidrag som har lämnats för investe­ringsobjekt,

2.   att riksdagen godkänner vad som i propositionen förordats i fråga om statsbidraget för strukturstöd för byggarbetsmarknaden,

3.   att riksdagen till Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 1 819 000 000 kr.

B 6

att riksdagen till Statsbidrag till inskolningsplatser för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 634 000 000 kr.


 


B 7                                                                                                    1989/90:AU 11

1.   att AMU-gruppen utan beslut av regeringen får disponera upp­kommande överskott för varje budgetår, efter avdrag för statens avkast­ningskrav, motsvarande högst 3 % av omsättningen, samt balanserade överskottsmedel motsvarande högst 10 % av omsättningen för främst utjämning av resultatet mellan olika budgetår,

2.   att riksdagen till AMU-gruppen: Uppdragsverksamhet för budget­året 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.

B 8

att riksdagen till AMU-gruppen: Bidrag till vissa driftutgifter för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 12 300 000 kr.

B 9

att riksdagen till AMU-gruppen: Investeringar för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.

B 13

att riksdagen till Bidrag till vissa affarsverksinvesteringar för budget­året 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 1 000,kr.

Motionerna

1989/90:Sfl6 av Kenth Skårvik (fjp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av AMI-verksamheten.

1989/90:A202 av Lars-Ove Hagberg m.fl. (vpk) vari yrkas

1.   att riksdagen hos regeringen begär förslag om att arbetsförmed­lingarna arbetsmiljödeklarerar de arbeten som förmedlas och att ar­betsförmedlingarna inte skall förmedla arbeten som ur arbetsmiljösyn­punkt är bristfalliga,

2.   att riksdagen hos regeringen begär förslag om en obligatorisk arbetsförmedling.

1989/90:A204 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsgi­vares möjlighet att direktrekrytera arbetskraft i förläggningar. Motiveringen återfinns i motion Sf605.

1989/90:A206 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar avskaffa lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd m.m. Motiveringen återfinns i motion Bo403.

1989/90:A208 av Inger Koch (m) vari yrkas att riksdagen hos regering­en begär sådan ändring av reglerna för flyttningsbidrag att tandläkare och läkare, som skall genomgå AT-tjänstgöring, far samma möjlighet att erhålla bidrag.

1989/90:A210 av Lisbeth Staaf-lgelström och Bo Finnkvist (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om deltidsarbetslösheten.


 


1989/90:A211 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen           1989/90:AU11

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utslussning av flyktingar på arbetsmarknaden. Motiveringen återfinns i motion Sf610.

1989/90:A212 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fackets roll vid beslut om arbetsmarknadspolitis­ka åtgärder.

1989/90:A214 av Ingegerd Anderlund och Birthe Sörestedt (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av vidgade åtgärder mot och skyldigheter för arbetsgivaren att minska deltidsarbetslösheten.

1989/90:A215 av Hans Nyhage m.fl. (m, fp, c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till reglering av A-kassornas verk­samhet angående ansökan från arbetstagare eller företagare i enlighet med vad som i motionen anförts.

1989/90:A223 av Sigge Godin och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till omprövning av arbetslöshetsersättningens tidsgränser i arbetslöshetskassan.

1989/90:A237 av Ulf Melin (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till försöksverksamhet med arbetsförmedling av indu­striarbetare från Östeuropa i enlighet med vad som i motionen anförts.

1989/90:A239 av Karin Israelsson och Martin Olsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av begreppet bisyssla för egenföretagare i lagen om arbetslöshetsförsäkring och i lagen om kontant arbetsmarknadsstöd.

1989/90:A240 av Anna Horn af Rantzien m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen utreder vilka förberedelser som ändamålsenligt kan minska en oväntad arbetslöshet, som orsakas av utanför statens handlingsram liggande förändringar.

1989/90:A244 av Lena Öhrsvik m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av AMS-konsulenter för hörselskadade/vuxendöva.

1989/90:A249 av Anita Modin och Barbro Evermo Palmerlund (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av översyn av 23 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring.

1989/90:A252 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas

1.   att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för en väl fungerande arbetsmarknad och om arbetsmarknadspolitikens inriktning,

2.   att riksdagen hos regeringen begär en utredning om socialförsäk­ringssystemens effekter på arbetsutbudet,   6


 


3. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av arbetsmark-  1989/90:AU11

nadsverkets verksamhet och ledning i enlighet med vad som i motio­nen anförts,

6.   att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statsbidrag till sysselsättningsskapande åtgärder,

7.   att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av resultatet av den förändrade budgetprocessen beträffande verksamhet som tidigare stötts genom arbetsmarknadspolitiska insatser i enlighet med vad i motionen anförts,

8.   att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att hjälpa unga arbetslösa,

9.   att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsmarknadsutbildning,

10. att riksdagen hos regeringen begär utredning om en allmän
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring i enlighet med vad som i motionen
anförts,

11.   att riksdagen beslutar att sänka ersättningen i arbetslöshetsförsäk­
ringen till 80 % av tidigare lön under den första till åttionionde
ersättningsdagen i enlighet med vad som i motionen anförts,

13.   att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om strukturstöd för byggnadsarbetare,

14.   att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att underlätta för arbetslösa invand­rare.

1989/90:A254  av   Görel   Bohlin   m.fl.   (m)   vari  yrkas  att   riksdagen upphäver lagen om byggnadstillstånd m.m. (1971:1204). Motiveringen återfinns i motion 1989/90:T219.

1989/90:A255 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om ökad flexibilitet i anslagssystemet i enlighet med vad i motionen anförts,

5.   att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beredskapsarbeten,

6.   att riksdagen beslutar att för budgetåret 1990/91 till anslaget B 5, Sysselsättningsskapande åtgärder, anslå 1 781 500 000 kr.,

 

12.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsmarknadsutbildning för arbetshandikappa­de inom det reguljära utbildningsväsendet,

13.  att riksdagen hos regeringen begär utvärdering av de särskilda och avtalade inskolningsplatserna för ungdom i enlighet med vad i motionen anförts,

14.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts rörande merkostnadsbidraget,

15.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsmarknadsverkets organisation,

17. att riksdagen hos regeringen begär förslag om allmän arbetslös­hetsförsäkring i enlighet med vad i motionen anförts.


 


1989/90:A258 av Margaretha af Ugglas m.fl. (m) vari yrkas att riksda-        1989/90:AU 11 gen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omskolning i Sverige av arbetskraft från Central- och Östeuropa. Motiveringen återfinns i motion 1989/90:U517.

1989/90:A262 av Olle Östrand och Sinikka Bohlin (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att körkortsutbildning för kvinnor i glesbygd anordnas i AMU:s regi.

1989/90.A264 av Britta Sundin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en försöksverksamhet med att använda flyttningsbidrag som återflyttnings-eller inflyttningsbidrag.

1989/90:A265 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1.    att riksdagen hos regeringen begär ändrad inriktning av AMU:s och AMS verksamhet i enlighet med vad i motionen anförts,

2.    att riksdagen till sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 1990/91 anslår 1 000 000 000 kr. utöver regeringens förslag till arbetsmarknadsstimulerande åtgärder för att nedbringa arbetslösheten och öka andelen yrkesverksamma,

1989/90:A271 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen till B 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostna­
der    för    budgetåret    1990/91    anvisar    ett    reservationsanslag    av

2  146 239 000 kr.,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om hemresebidrag för kulturarbetare,

3.   att riksdagen till B 2. Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag av 243 565 000 kr.,

4.   att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskild arbetsmarknadsutbildning inom tekofö­retag,

5.   att riksdagen till B 3. Arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag av 2 363 630 000 kr.,

6.   att riksdagen till B 4. Kontant arbetsmarknadsstöd och utbild­ningsbidrag för budgetåret  1990/91  anvisar ett reservationsanslag av

3  842 575 kr.,

7. att riksdagen till B 5. Sysselsättningsskapande åtgärder anvisar ett
reservationsanslag av 1 655 000 000 kr.

1989/90:A281 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med direktiv att lägga förslag om en ny organisation för AMI-verksamheten i enlighet med vad som anförts i motionen.

1989/90:A283 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om arbetsmarknadspolitikens inriktning,

3. att  riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i                        8

motionen anförts om decentralisering av AMS,


 


4. att riksdagen med avslag på prop. 1989/90:100, bil. 12 i denna del       1989/90:AU11
beslutar att till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för bud­
getåret  1990/91  anvisa ett  i förhållande till  regeringens förslag med

150 000 000 kr. minskat ramanslag om totalt 2 026 239 000 kr. i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om arbetsförmedlingens organisation och inriktning,

7.    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrade regler för flyttningsbidrag samt med avslag på prop. 1989/90:100, bil. 12 i denna del beslutar att till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1990/91 anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 185 833 000 kr. minskat förslagsanslag om totalt 59 732 000 kr. i enlighet med vad som anförts i motionen,

8.    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrade regler för erhållande av s.k. merkost­nadsbidrag,

 

10.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om formerna för redovisning av intäkterna till arbetslöshetsförsäkringen,

11.  att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i lagen om socialavgifter beträfiande användningsområde för till staten influtna medel från arbetsmarknadsavgifter i enlighet med vad som anförts i motionen,

 

12.   att riksdagen bemyndigar regeringen att utnyttja 0,75 % av arbetsmarknadsavgiften för offensiva satsningar och till statsbudgetens inkomsttitel för budgetåret 1990/91 överföra motsvarande intäkter om 4 500 000 000 kr. i enlighet med vad som anförts i motionen,

13.   att riksdagen med avslag på prop. 1989/90:100, bil. 12 i denna del beslutar anvisa till kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbi­drag för budgetåret 1990/91 ett i förhållande till regeringen med 60 000 000 kr. minskat förslagsanslag om totalt 3 991 575 000 kr. i enlighet med vad som anförts i motionen,

14.   att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ändrade regler för flyktingars och invandrares rätt till arbete på den öppna arbetsmarknaden,

15.   att riksdagen med avslag på prop. 1989/90:100, bil. 12 i denna del beslutar att till Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 1990/91 anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 300 000 000 kr. minskat reservationsanslag om totalt 1 519 000 000 kr. i enlighet med vad som anförts i motionen.

1989/90:A284 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentariskt sammansatt kommitté tillkallas med direktiv att lägga förslag om en allmän arbetslöshetsförsäkring i enlighet med vad som anförts i motionen.

1989/90:A287 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen till
anslaget B 1, Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, för budget­
året 1990/91 anslår 30 000 000 kr. utöver vad regeringen har föreslagit,
        9
således totalt 2 206 239 000 kr.


 


Motiveringen återfinns i motion 1989/90:So315.                              1989/90:AU11

1989/90:A288 av Åsa Domeij m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att arbetsmarknadsstyrelsen får i uppdrag att utarbeta förslag till bättre arbetsförmedling för dem som vill söka arbete i andra länder.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:U547.

1989/90:A290 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändringar i arbetslöshetsförsäkringen som reducerar statens utgifter med 2 miljarder kronor.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Fi211.

1989/90:A293 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att arbetsmarknadsstyrelsen utreder en mer socialt inriktad arbetsförmedlingsverksamhet.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:So324.

1989/90:A294 av Kjell-Arne Welin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att låta utreda en kraftig reduktion av AMS centrala kansli. Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Fi732.

1989/90:A295 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar avskaffa lagen om byggnadstillstånd.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Bo423.

1989/90:A415 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en förlängning av östra Norrbottenprojektet.

1989/90:A423 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna angelägen­heten av att invandrare snabbt kommer i arbete.

1989/90:Sf511 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

1. att  riksdagen  som sin  mening ger regeringen  till  känna vad  i

motionen anförts om vuxenutbildningsbidrag till vuxna som har läs-

och skrivsvårigheter.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Ub804.

1989/90:Sf512 av Ingegerd Sahlström och Ulla-Britt Åbark (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av utbildningsbidrag till vuxna med läs-och skrivsvårigheter.

1989/90:Sf520 av Lars  Leijonborg m.fl.  (fp)  vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjlighet för vuxna med läs- och skrivsvårigheter att erhålla bidrag för att delta i speciellt för dem anordnade kurser på folkhögskola. Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Ub267.


 


1989/90:U547 av Åsa Domeij m.fl. (mp) vari yrkas                          1989/90:AU 11

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad öppenhet mot öststaterna i enlighet med vad som anförs i motionen,

1989/90:A701 av Lars Ahlström (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att egen företagare bör omfattas av bisysslebegreppet i lagen om arbetslöshets­försäkring.

1989/90:A762 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arbetsmarknadsdepartementet etablerar fler kulturarbetsförmedling­ar.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Kr370.

1989/90:A817 av Gunilla André och Karin Starrin (c) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en allmän arbetslös­hetsförsäkring i enlighet med vad som anförts i motionen.


Utskottet

Uppgifter om arbetsmarknadsläget

Antalet syssebatta enligt arbetskraftsundersökningarna (AKU) fortsatte att öka under år 1989 och uppgick i slutet av året till 4 466 000 personer, vilket var 66 000 fler än år 1988. Sysselsättningen har främst ökat inom näringsgrenarna handel och uppdragsverksamhet.

Kvinnorna fortsätter att öka sitt deltagande i förvärvslivet. År 1989 tillhörde 82,2 % av kvinnorna i åldrarna 16 — 64 år arbetskraften jämfört med 81,6 % året dessförinnan.

Antalet deltidsarbetande uppgick år 1989 till totalt 1 084 000 perso­ner (1 075 000 år 1988), varav kvinnorna utgjorde 86 % (85% år 1988).

Efterfrågan på arbetskraft har varit stark under hela år 1989. Enligt propositionen bedöms antalet nyanmälda lediga platser under år 1989 uppgå till drygt 775 000, vilket är ca 20 000 fler än under år 1988.

Arbetslösheten uppgick år 1989 till i genomsnitt 62 000 personer, motsvarande 1,4 % av arbetskraften.

Antalet personer i arbetsmarknadspolitbka åtgärder framgår av föl­jande tabell som gäller januari månad resp. år.

Stödform                                    1985     1987     1989     1990

Arbetsmarknads ut biIdning

41 000

39 400

45 900

41 200

1 700

3 200

4 100

10 000

29 900

20 000

13 200

8 000

39 000

25 200

7 900

2 500

-

 

2 100

2 200

-

4 800

5 600

5 700

15 200

5 700

4 100

1 800

cxkl. företagsutbildning UtbiIdning i företag Beredskapsarbete Ungdoms lag

Inskolningsplatser                             -        -    2 100    2 200                                                             JJ

Offentligt skyddat arbete Rekryteringsstöd


 


Samhal 1

25 900

28 200

29 700

30 900

Arbetsmarknads institut

5 300

5 200

5 800

5 900

Lönebidrag

36 400

41 800

44 400

45 000

Totalt antal personer

194 400

173 500

162 800

154 000

Kall a: AMS

 

 

 

 


1989/90: AU 11


 


1 en utredningsrapport från AMS (Rapport nr 1990:1) i slutet av mars i år tar man upp arbetsmarknadsutsikterna för år 1990 och första halvåret 1991. Inledningsvis framhålls svårigheten att för närvarande bedöma den svenska konjunkturutvecklingen beroende på osäkerheten om den framtida ekonomiska politiken. Den allmänna tendensen tycks dock vara att konjunkturen har gått in i ett lugnare skede.

Beträffande utbudet av arbetskraft görs bedömningen att arbetskraf­ten får ett ökat tillskott på ca 45 000 personer år 1990 till följd av förändringar i befolkningen och ökat deltagande i -arbetskraften. Be­räkningarna för år 1991 är mer osäkra men tillskottet torde komma att ligga på något under 40 000 personer.

Efterfrågan på arbetskraft sett som antalet lediga platser bedöms bli fortsatt hög under år 1990 även om den kommer att dämpas. I rapporten kalkylerar man med en ökning av antalet sysselsatta på omkring 35 000 personer år 1990, vilket är ungefår hälften av ökning­en år 1989.

Arbetslösheten har genom den höga efterfrågan på arbetskraft mins­kat kraftigt de senaste åren. Minskningen gäller för både kvinnor och män. Kvinnors och mäns arbetslöshetstal ligger numera på samma nivå. Särskilt kraftigt har arbetslösheten minskat bland ungdomar i åldrarna 20-24 år eller från 5,2% år 1986 till 2,9% år 1989. Arbets­lösheten bland utomnordiska medborgare är hög och ligger på 4,5% av arbetskraften vilket skall jämföras med 1,2% för svenska medborgare.

De regionala skillnaderna har minskat under de senaste åren uppges i rapporten. Många län hade vid årsskiftet endast omkring 1% arbets­löshet. 1 skogslänen däremot låg nivån på över 1,5%. Norrbotten avviker kraftigt från andra län med en arbetslöshet på över 3,0%. I rapporten förutses arbetslösheten komma att stiga något under andra halvåret 1990 och under år 1991.

Ca 180 000 personer är deltidsarbetslösa. Av dessa är ungefår 50 000 anmälda vid arbetsförmedlingarna. Övriga är personer som i AKU uppger sig ha för liten arbetstid och vill arbeta mer. Deltidsarbetslös­heten är enligt rapporten främst ett problem i skogslänen och på Gotland. I Stockholms län är deltidsarbetslösheten endast 0,2% av arbetskraften, en siffra som kan jämföras med över 3,0% i Norrbotten.

De latent arbetslösa, dvs. personer som är utanför arbetsmarknaden men som vill arbeta, har minskat markant och uppgick i genomsnitt till 34 000 personer år 1989. Tre femtedelar av dessa är ungdomar i åldern 16—24 år. Enligt rapporten kan man ställa sig frågan om den höga andelen ungdomar utgörs av studerande som vill arbeta vid sidan av studierna.


12


 


Förutsättningar för arbetsmarknadspolitiken                                   1989/90:AU 11

Propositionen

Enligt propositionen har produktionstillväxten i Sverige under år 1989 blivit betydligt starkare än vad som bedömdes vara möjligt för ett år sedan. Produktivitetsutvecklingen har dock varit svag. Sysselsättningen har ökat kraftigt, något som varit möjligt genom att arbetskraftsutbudet ökat mer än väntat men också genom att allt fler av de arbetslösa och personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder har fått reguljärt arbete.

Resurs- och kapacitetsutnyttjandet inom industrin ligger på en fort­satt hög nivå. Bristen på arbetskraft, men också det höga kapacitetsut­nyttjandet, är i många fall en återhållande faktor för expansion.

Enligt länsarbetsnämndernas bedömningar, som gjordes i september 1989, av utvecklingen på arbetsmarknaden t.p.m. år 1990 kommer det nuvarande konjunkturläget i Sverige att bestå under perioden. Fortsatt stor efterfrågan på arbetskraft väntas och arbetslösheten bedöms ligga kvar på en låg nivå. En dämpning av efterfrågan på arbetskraft förutses dock under loppet av prognosperioden.

Den höga sysselsättningen kommer att öka ytterligare något. Ök­ningen blir emellertid inte lika stor som tidigare bl.a. beroende på det redan mycket höga arbetskraftsdeltagandet. Bristen på arbetskraft är mest uttalad inom industrin samt inom vård- och omsorgssektorn.

Den rådande överhettningen och kostnadsutvecklingen i ekonomin måste dämpas om ett framtida besvärligt arbetsmarknadsläge skall kunna undvikas.

Motionerna

1 moderata samlingspartiets kommittémotion A252 anförs att hög sys­selsättningsnivå och låg öppen arbetslöshet har dolt obalanserna på arbetsmarknaden. Följden har blivit brist på arbetskraft, en omfattande utslagning av arbetskraften och ett stort antal människor utanför den reguljära arbetsmarknaden. Motionärerna efterlyser långsiktiga åtgär­der för en bättre fungerande arbetsmarknad i stället för brandkårsut­ryckningar. Åtgärder i detta syfte är bl.a, att näringslivets konkurrens­kraft återställs, att arbetskraften får bättre utbildning, att kostnadsut­vecklingen kontrolleras, att den arbetsrättsliga lagstiftningen ändras samt att lönepolitiken blir mer differentierad och marknadsanpassad.

Även i centerns kommittémotion A283 efterlyses långsiktiga arbets­marknadspolitiska åtgärder för att lösa de grundläggande orsakerna till arbetslöshet. Sysselsättningen har visserligen ökat sedan 1983 men den ökning som har skett ligger främst inom tjänstesektorn. Den kraftiga ökningen inom tjänstesektorn har medfört att arbetskraftsbristen ökat snabbt. Samtidigt är den ekonomiska tillväxten låg och produktivitets­utvecklingen svag. Denna utveckling är en följd av att den förda ekonomiska politiken kraftigt har förstärkt de regionala obalanserna, anser motionärerna.

13


 


Utskottets överväganden                                                                 1989/90:AU11

Utskottet vill anföra följande om förutsättningarna för arbetsmarknads­politiken. I finansplanen i årets budgetproposition (prop. 1989/90:100 bil. 1) slogs fast att det centrala stabiliseringspolitiska problemet i dag är inflationen. Inflationen är ett hot mot det viktigaste målet för den ekonomiska politiken, nämligen den fulla sysselsättningen. Utskottet delar regeringens bedömning att den fulla sysselsättningen måste vara den ekonomiska politikens främsta uppgift. Arbetslöshet som medel att få ned pris- och löneökningarna måste avvisas.

I proposition 1989/90:114 har regeringen tagit upp den försämrade ekonomiska utvecklingen i Sverige. Den nuvarande trenden med hög inflation, alltmer urholkad konkurrenskraft och stigande underskott i bytesbalansen är ett hot mot sysselsättningen och äventyrar välSrden, framhålls det. Åtgärder föreslås för att skapa förutsättningar för en bättre ekonomisk utveckling. Inriktningen är bl.a. att genom en ut­veckling av arbetsmarknadspolitiken mot utbudsstimulerande och till-växtbefrämjande åtgärder säkerställa den fulla sysselsättningen. Ytterli­gare förslag i syfte att stärka den svenska ekonomin kommer att föreläggas riksdagen.

Det övergripande målet för arbetsmarknadspolitiken måste enligt utskottets mening vara arbete åt alla. Detta innebär inte enbart att arbetslösheten skall bekämpas utan också att deltagandet i arbetslivet skall stimuleras. Den aktiva arbetsmarknadspolitik som förts sedan konjunkturen vände i början av 1980-talet har bidragit till att arbets­marknaden i många avseenden kommit att fungera väl. Antalet heltids-sysselsatta, exkl. personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, har ökat med närmare 400 000 personer. Utbudet av arbetskraft har sålunda reagerat positivt på den ökade efterfrågan på arbetskraft. Samtidigt har antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskat. Den öpp­na arbetslösheten ligger sedan några år tillbaka på en mycket låg nivå. Antalet långtidsarbetslösa och antalet deltidsarbetslösa minskar. Fler arbetshandikappade har fått arbete eller utbildning.

Vad nu sagts innebär emellertid inte att läget på arbetsmarknaden är problemfritt. Bristen på arbetskraft är besvärande och har under senare tid inneburit en överhettad arbetsmarknad med höga pris- och löneökningar som följd. Som ovan sagts måste den ekonomiska politi­ken lägga grunden för målet om full sysselsättning. Finansutskottet har nyligen i sitt betänkande FiU20 behandlat den ekonomiska politiken. Enligt finansutskottet är det allt överskuggande hotet mot vår välfård en stor och okontrollerad arbetslöshet. Den ekonomiska politiken måste därför utformas med sikte på att stabilisera ekonomin, dvs. minska överhettningen och inflationen. Ett nödvändigt villkor för att arbetslösheten skall kunna hållas tillbaka är att den ekonomiska politi­ken får en sådan inriktning att pris- och löneökningstakten anpassas till vad som gäller i våra viktigaste konkurrentländer. Det är också av största vikt, framhåller finansutskottet vidare, att de stabiliseringspoli-

14


 


tiska åtgärderna kombineras med långsiktigt verkande åtgärder för att        1989/90:AU11

stimulera utbudet av arbetskraft och befrämja den ekonomiska tillväx­ten.

För egen del anser arbetsmarknadsutskottet att förutsättningen för en fortsatt framgångsrik arbetsmarknadspolitik är en framgångsrik ekonomisk politik. Arbetsmarknadspolitiken är ett viktigt komplette­rande instrument för att förverkliga det övergripande målet för den ekonomiska politiken om full sysselsättning. Regeringens förslag om inriktningen av den ekonomiska politiken syftar till att hejda inflatio­nen, säkerställa samhällsekonomisk balans genom att öka utbudet av arbetskraft och dämpa kostnadsökningarna. De föreslagna åtgärderna för att säkerställa full sysselsättning genom en utveckling av arbets­marknadspolitiken i riktning mot utbudsstimulerande och tillväxtbe-främjande åtgärder ger enligt utskottets mening förutsättningar för en fortsatt framgångsrik arbetsmarknadspolitik.

När det gäller den låga produktivitetstillväxten och förklaringen härtill har regeringen i september 1989 tillsatt en delegation som har till uppgift att analysera produktivitetsutvecklingen i näringslivet. Ut­redningen skall enligt direktiven (dir. 1989:19) redovisa sitt arbete löpande i form av delrapporter och seminarier. Slutrapport skall föreligga vid utgången av år 1992.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna A252 (m) och A 283 (c) i nu behandlade delar.

.Arbetsmarknadspolitikens inriktning

Propositionen

I propositionen framhålls att politiken under senare år i ökad utsträck­ning varit inriktad på att öka utbudet av arbetskraft. En rad åtgärder i detta syfte har vidtagits inom olika politikområden. Motiven till detta är bl.a. bristen på arbetskraft och den höga pris- och löneökningstak­ten. Bristen på arbetskraft kan komma att utgöra ett problem i ett längre perspektiv. Några faktorer som kan leda till det tas upp i propositionen. Arbetskraften kommer av demografiska orsaker att öka långsammare under 1990-talet. Arbetskraftsbristen kan bl.a. av dessa skäl bli ett problem inom vissa sektorer de närmaste åren oberoende av konjunkturläge. Kraven ökar på omställning och kompetensutveck­ling av arbetskraften till följd av den tekniska utvecklingen. Redan i dag är kraven mycket höga. Den ekonomiska integreringen i Europa kan väntas leda till ökad takt i strukturomvandlingen även i Sverige på grund av den skärpta konkurrensen. Växande miljöproblem leder till skärpta miljökrav. Företag som inte har råd med miljöinvesteringar kommer att slås ut. Samtidigt kan miljöinvesteringar stimulera utveck­lingen av nya företag.

Behoven av arbetskraft är stora. Regeringen inrättade därför under hösten 1989 en arbetsgrupp med uppgift att ta fram förslag till utbuds­stimulanser. Gruppen har sett över olika politikområden och lagt fram förslag till insatser för att stimulera arbetskraftsutbudet.


 


Det övergripande målet för den ekonomiska politiken är arbete åt  I989/90:AU11

alla. Arbetsmarknadspolitiken måste även i fortsättningen inriktas så att den höga efterfrågan på arbetskraft utnyttjas för att hjälpa grupper som även i goda arbetsmarknadslägen har svårt att få arbete. Det gäller bl.a. flyktingar och andra invandrare, arbetshandikappade, deltidsar­betslösa, långtidsarbetslösa, latent arbetssökande och människor i gles­bygd.

Insatser måste göras för att höja arbetskraftsutbudet. Det är också viktigt att vidta åtgärder för att förbättra arbetsmarknadens funktions­sätt och underlätta rörligheten mellan sektorer så att arbetskraftsbeho­vet kan tillgodoses inom prioriterade områden av samhället.

För det kommande budgetåret föreslås följande riktlinjer gälla: -Arbetslinjen skall hävdas. Stöd skall lämnas till svaga grupper som

har svårt att få arbete. -Åtgärder för att tillgodose industrins arbetskraftsbehov och rekryte­ringen till vård- och omsorgssektorn måste prioriteras. -Ökade insatser för att snabbare få flyktingar och andra invandrare i arbete.

-   En större andel arbetshandikappade skall erhålla arbete eller utbild­ning.

-   Insatserna för att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden skall fortsätta.

För att nå dessa mål skall arbetsmarknadspolitiken än mer inriktas mot utbuds- och rörlighetsunderlättande åtgärder. En effektiv arbets­förmedling är det viktigaste instrumentet för att arbetssökande skall finna lämpligt arbete och arbetsgivare kompetent personal. Förmed­lingsinsatser för flyktingar och andra invandrare måste ges hög priori­tet liksom insatser för arbetshandikappade. Insatser för långtids- och deltidsarbetslösa måste fortsätta. Utbildningsinsatserna måste hållas på en hög nivå.

Motionerna

1 moderata samlingspartiets kommittémotion A252 anförs att arbets­marknadspolitiken i vid mening i fortsättningen måste inriktas på att förbättra arbetsmarknadens funktion, t.ex. genom att förbättra rörlighe­ten på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadspolitiken i snäv mening skall vara ett smörjmedel. Den skall medverka till att arbetslösa personer kan få nya arbeten och att lediga platser kan besättas. Arbetsmarknads­administrationen skall ha väl definierade arbetsuppgifter. Dess huvud­sakliga uppgift skall vara att hjälpa arbetstagare att finna lämpligt arbete. Väl fungerande arbetsplatser utvecklas i samspel mellan arbets­givare och arbetstagare. Motionärerna tar också upp utslagningen från arbetsmarknaden och de höga kostnader detta för med sig över social­försäkringssystemen. Riksdagen bör därför hos regeringen begära en utredning om socialförsäkringssystemens effekter på arbetsutbudet.

I centerns kommittémotion A283 framhålls att insatserna inom nä­
rings- och regionalpolitik måste syfta till att ge arbete och utbildning i
hela landet. Den internationella högkonjunkturen bör utnyttjas för att
            "


 


främja  kapacitetsutnyttjande och öka sysselsättningen  i  hela landet.         1989/90:AU11

Den långsiktiga tryggheten för enskilda människor kan bäst tillgodoses

genom en mer expansiv industrisektor varvid särskild uppmärksamhet

bör ägnas åt småföretag. Statens insatser för arbetsmarknadspolitiska

insatser   måste   minska.   Detta  sker  om   fler  fasta  arbeten  skapas   i

näringsliv och småföretagsamhet.

I vänsterpartiet kommunbternas motion A265 pekar motionärerna på att många människor står utanför arbetsmarknaden. Mer än 350 000 människor är förtidspensionärer, ca 150 000 människor ingår i någon form av arbetsmarknadsåtgärder och uppskattningsvis 175 000 är latent arbetslösa eller undersysselsatta. Till detta kommer flyktingar och andra invandrare som är utan arbete. Samtidigt är det brist på arbets­kraft inom vård och omsorg samt inom industrin. Företagen missbru­kar i dag arbetskraften, framhåller motionärerna. Många är de som sorteras ut från arbetslivet på grund av arbetsmiljöns brister. Alla skall ha rätt till ett meningsfullt arbete i god miljö, anser motionärerna.

Vpk föreslår en ändrad inriktning av arbetsmarknadspolitiken. Stats­företag, löntagarfonder och regionalpolitik borde omvandlas till red­skap för en arbetsskapande politik. Bl. a. bör ett nationellt industriali­seringsprogram i samhällelig regi upprättas. För budgetåret 1990/91 begärs en miljard kronor till arbetsmarknadsstimulerande åtgärder för att nedbringa arbetslösheten och öka andelen yrkesverksamma.

Anna Horn af Rantzien m.fl. (mp) begär i motion A240 att regering­en utarbetar och lägger fram en ändamålsenlig handlingsplan för vilka åtgärder som kan och bör vidtas för att hindra att vi i framtiden möts av oväntad arbetslöshet till följd av vikande internationella konjunktu­rer.

Utskottets överväganden

Enligt utskottets uppfattning är de viktigaste framtida uppgifterna för arbetsmarknadspolitiken att dels utifrån fördelningspolitiska motiv kraftigt förbättra arbetsmarknadssituationen för personer med svag ställning på arbetsmarknaden, t.ex. arbetshandikappade samt flyktingar och andra invandrare, dels utifrån tillväxtpolitiska motiv bidra till att lösa arbetsgivarnas ökade problem att rekrytera arbetskraft.

För att upprätthålla en hög och efiektiv sysselsättning och motverka arbetslöshet och brist på arbetskraft kommer utvecklingen att ställa ökade krav på arbetskraften och arbetsgivarna liksom också på samhäl­let i form av samverkan mellan olika politikområden.

-För den ekonomiska politikens del innebär kraven åtgärder som förhindrar att arbetslösheten stiger.

-För arbetsmarknadspolitiken men också för arbetsgivarna gäller det att höja utbildningsnivån hos arbetskraften och förändra arbetsorga­nisation och arbetsmiljö för att förhindra utslagning av framförallt äldre arbetskraft. Här har också utbildnings- och arbetslivspolitiken

stor betydelse.

17

2 Riksdagen 1989/90. 18 saml. Nr 11


-Den könsuppdelade arbetsmarknaden måste brytas. Platsförmedling,         I989/90:AU11

vägledning och  utbildning har viktiga uppgifter i arbetet med att ändra könsmönstret på arbetsmarknaden. - De regional obalanserna i arbetslöshet och sysselsättning som fortfa­rande är stora, måste minska. Här kommer också kopplingen till regionalpolitiken in. En effektiv regionalpolitik förutsätter ett när­mare samarbete mellan statliga myndigheter, företag och kommuner. I  budgetpropositionen  redogörs för  hittills vidtagna åtgärder och läggs fram förslag till intensifierade insatser för att fullfölja den politik som innebär utbudsstimulerande åtgärder och samtidigt stöd åt svaga grupper på arbetsmarknaden. Utskottet ställer sig bakom inriktningen av den  politik som regeringen för i syfte att lösa de problem och svårigheter som arbetsmarknadspolitiken ställs inför.

Flera av de åtgärder som efterlyses i motionerna har enligt utskottets uppfattning redan vidtagits. Kraven i motionerna ligger därför i linje med den politik som förs. Inte minst gäller detta beträffande förslaget i motion A240 (mp) om en framtida beredskap för att möta en eventuell kommande arbetslöshet.

Beträffande sambanden mellan arbetsutbud, arbetsmiljö och social­försäkringarna, något som tas upp i motion A252 (m), kan utskottet konstatera att denna fråga nyligen har behandlats av riksdagen i betänkandet 1989/90:SfU12 med anledning av proposition 1989/90:62 om insatser för aktiv rehabilitering och arbetslivsfondens verksamhet m.m. 1 propositionen uttalade föredragandena bl.a. avsikten att åter­komma till regeringen med ytterligare förslag, som syftar till att hejda utslagningen och öka utbudet av arbetskraft. Bl.a. kommer arbetsmiljö­kommissionens arbete och den pågående översynen av företagshälso­vården att föranleda ytterligare förslag från föredragandens sida. Motio­nen bör därför i denna del inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Beträffande förslaget i motion A265 (vpk) om en miljard kronor till sysselsättningsskapande åtgärder får utskottet anföra följande. Mot bak­grund av vad ovan redovisats om de relativa arbetslöshetstalen, antalet sysselsatta och efterfrågan på arbetskraft torde den viktigaste frågan för närvarande vara att balansera efterfrågan och utbud på arbetskraft. Arbetsmarknadsutbildning är härvidlag den viktigaste åtgärden för att stärka kompetensen hos de mest utsatta grupperna. Det finns därför inte anledning att öka medlen för sysselsättningsskapande åtgärder. Motionen avstyrks därför i denna del.

Sammanfattningsvis ställer sig utskottet bakom de riktlinjer för inriktningen av arbetsmarknadspolitiken som tas upp i budgetproposi­tionen. De i sammanhanget behandlade motionerna avstyrks i aktuella delar.

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader

1988/89 Utgift   2 008 715 000     Anslagssparande 14 384 000 1989/90 Anslag   1 995 428 000 (1) 1990/91 Prop.    2 176 239 000


 


(1) Regeringen har medgivit en merutgift på anslaget med 4 400 000 kr. för investeringar m.m. i samband med ny organisation av administrationen av det kontanta arbe t smarknadsstödet.


1989/90: AU 11


Från anslaget betalas utgifterna för arbetsmarknadsverkets förvaltnings­kostnader, exkl. utgifterna för den yrkesinriktade rehabiliteringen. Utgifterna avser löner m.m. för verksamheten vid arbetsförmedlingen, länsarbetsnämnderna och AMS.

Inom de olika anslagen, som tas upp i det följande, föreslår rege­ringen vissa sammanläggningar av olika budget- resp. anslagsposter av anslagsmedlen för att minska detaljstyrningen. Under B 1. (s. 50—56) föreslår regeringen att riksdagen skall

1.   medge att regeringen får bemyndiga AMS att under budgetåret 1990/91 besluta om avskrivning av lånefordran som ej överstiger 75 000 kr. uppkommen inom arbetsmarknadsverket under de förut­sättningar som gäller för budgetåret 1989/90,

2.   godkänna vad som förordats i fråga om arbetsgivares rätt till stöd som inte har rekvirerats inom viss tid,

3.   godkänna att högst 50 000 000 kr. av medlen under anslaget får användas för insatser inom den yrkesinriktade rehabiliteringen,

4.   till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1990/91 anvisa ett ramanslag på 2 176 239 000 kr.

 

 

 

 

 

 

1989/90

 

Beräknad ändring 1990/91

 

Föredraganden

Personal

 

 

7

366

_

Budget

 

 

 

 

 

Utgifter

 

 

 

 

 

Förvaltningskostnader

1

809

251

000(1)

+ 366 988 000

(därav lönekostnader)

(1

392

450

0001

1+ 85 835 000)

Kapitalkostnader

 

10

000

000

- 10 000 000

/Vf/ADB, m. m.

 

176

177

OOOIll

~ 176 177 000i2)

Kul turarbetsförmedling

 

 

 

0

-

Aske kursgård

 

 

 

0

-

Inkomster

 

 

 

-

0

 

1

995

428

000

+ 180 811 000

(1)   Beloppen redovisas exkl. beräknade inkomster under budgetåi'et 1989/90.

(2)   Medel för detta ändamål har beräknats under budgetposten Förva1tn i ngskos tnader.


Som framgår av ovanstående sammanställning är lönekostnaderna den största utgiftsposten inom anslaget.


19


 


För att öka möjligheterna till ett effektivare utnyttjande av förvalt-niogsmedlen föreslås att medlen för Af/ADB, m.m. och medlen för investeringar i huvudsakligen teleutrustning, vilka nu förs upp under egna budgetposter, läggs in under budgetposten Förvaltningskostnader.

I propositionen lämnas följande sammanställning över tjänstgörande, årsarbetare och lönekostnad den 1 juli 1989 finansierade dels över anslaget B 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, dels över andra anslag.


1989/90: AU 11


 

Placering

Antal

Antal

Löne-

 

tj änstgörande

årsar-

kostnad

 

 

betare

(1 000-tal kr.l

AMS

530

493

110 796

Länsarbetsnämnder

1 879

1 702

316 830

Arbetsförmedling

5 949

5 188

1 000 905

AMU-förlaggningar

82

69

Il 454

Arbetsmarknads-

 

 

 

institut

2 330

1 994

425 028


SUMMA


10 770


9 446


1 865 013


Fördelning av lönekostnader budgetåret 1988/89 (1000-tal kr.


Arbetsmarknadsverkets förvaltnings­kostnader (B 1. ) Amj-organisationen iC 4.l /ställda med lönebidrag


1 336 872 416 333 113 863


 


SUMMA


1 867 068


Sedan budgetåret 1987/88 ingår arbetsmarknadsverket i en försöksverk­samhet med s.k. ramanslag. Anslaget B 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader förs därför upp som ett ramanslag.


Arbetsmarknadsverkets organisation m.m.

I propositionen föreslås att arbetsmarknadsverket under budgetåret 1990/91 får behålla de tillfälliga förstärkningar av arbetsförmedlingen som dels har anvisats sedan mitten av 1980-talet för en förstärkt förmedlingsservice åt flyktingar, dels har anvisats under innevarande budgetår för att hjälpa flyktingar och invandrare, som vistas vid mottagningsförläggningar, till arbete.

Arbetsmarknadsverket har under de senaste åren genomgått en genomgripande omorganisation. Förändringsarbetet har syftat till att skapa förutsättningar för ett effektivt utnyttjande av resurserna och en


20


 


förbättrad service från arbetsförmedlingen till arbetssökande och ar-            I989/90:AU11

betsgivare. Strävandena att eflektivisera och rationalisera verksamheten måste enligt föredraganden fortsätta.

Frågor om arbetsmarknadsverkets organbation m.m. behandlas i flera motioner. I moderata samlingspartiets motion A252 anser motionärer­na att förändringsprocessen måste fortgå. Arbetsmarknadsverkets om­strukturering bör resultera i minskade personalbehov. Arbetsmark­nadsverket har nämligen inom central och regional förvaltning ca 7 400 årsarbetare. Denna sifta skall jämföras med att ca 125 000 personer under ett år är öppet arbetslösa eller placerade i kortvariga arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

I folkpartiets motion A255 betonas vikten av att förändringsarbetet inom /MS fortsätter. Detta arbete kan bl.a. underlättas av ett ökat teknikutnyttjande.

Även i centerns motion A283 understryks vikten av att den påbörja­de decentraliseringen av AMS verksamhet går vidare. Antalet anställda på centrala AMS och länsarbetsnämnderna går enligt motionärerna att minska med ytterligare totalt 500 tjänster. Motionärerna framhåller vidare att arbetsförmedlingen aktivt och kontinuerligt bör undersöka vilka arbeten som finns att tillgå och inte enbart vara mottagare av de arbeten som anmäls.

I motion A294 av Kjell-Arne Welin (fp) påtalas det orimliga i att centrala myndigheter, bl.a. AMS, tillåts att ta mer och mer av tillgäng­liga resurser. Enligt motionären är AMS en överstyrelse som inte längre behövs. Rätt använda resurser innebär en omorganisation av verksamheten så att medlen går direkt till baspersonalen, som konkret och praktiskt handhar verksamheten. Regeringen bör därför låta utre­da en kraftig reduktion av AMS centrala kansli, anför motionären, som vill ha ett tillkännagivande härom.

I motsats till vad som anförts i ovan redovisade motioner anser vänsterpartiet kommunisterna i motion A287 att antalet anställda inom arbetsmarknadsverket skall öka med 100 tjänster. En förutsätt­ning för att funktionshindrade i större utsträckning skall komma ut på arbetsmarknaden är enligt motionärerna att det bedrivs ett aktivt arbete från arbetsförmedlingarnas sida. Antalet tjänstemän med sär­skild uppgift att tillvarata funktionshindrades intressen på arbetsmark­naden bör därför öka.

Utskottet ser positivt på det förändringsarbete som genomförts och genomförs inom arbetsmarknadsverket. Det är enligt utskottets upp­fattning synnerligen angeläget att detta arbete inte stannar upp. För­ändringsarbetet har nämligen skapat goda förutsättningar för en större flexibilitet i verksamheten och en förbättrad service till såväl de arbetssökande som arbetsgivarna.

1 propositionen finns förslaget om ett effektivare utnyttjande av förvaltningsmedlen, vilket innebär minskad detaljstyrning och möjlig­het till flexiblare medelsutnyttjande.

Det är också enligt utskottets uppfattning viktigt att arbetsförmed­
lingen skapar goda kontakter till och kontinuerligt håller kontakt med
            21
företagen på orten. Som ett led i verksamheten att ge både arbetsgivare


 


och arbetstagare bättre service har i stort sett alla förmedlingskontor          1989/90:AU 11

gått över till en branschindelad organisation. Detta innebär att en eller flera förmedlare har ansvar för sökande och arbetsgivare inom en speciell bransch. Förmedlare får härigenom en möjlighet att specialise­ra sig, vilket kommer båda kundgrupperna till godo.

Utskottet kan konstatera att ett stort antal tjänster har frigjorts från central och regional förvaltning till den platsförmedlande verksamhe­ten genom den decentralisering som gjorts under senare år.

Arbetsmarknadsverket kommer fr.o.m. budgetåret 1991/92 att delta i verksamheten med treåriga budgetramar. I samband med detta arbete kommer ytterligare åtgärder att prövas för att stödja förändringsproces­sen. I det sammanhanget kommer också — enligt vad utskottet under hand erfarit — en ingående analys av personalbehovet inom arbets­marknadsverket att göras.

Förstärkningar av arbetsförmedlingen i syfte att stödja funktions-hindrade enligt förslaget i motion A287 (vpk) bör kunna ske inom ramen för effektiviseringar och rationaliseringar.

Med hänvisning till vad utskottet anfört om förändringsarbetet inom arbetsmarknadsverket, resurser till hjälp åt funktionshindrade, kom­mande översyn av personalbehovet och arbetsförmedlingens ökade tillgänglighet för såväl arbetssökande som arbetsgivare avstyrker utskot­tet de i sammanhanget upptagna motionerna A255, A271, A283, A287 och A294 i aktuella delar.

I två likartade motioner, A281 av Börje Hörnlund m.fl. (c) och Sfl6 av Kenth Skårvik (fp) föreslås att Ami-verksamheten bryts ut från arbetsmarknadsverket.

Motionärerna är tveksamma till att den försäljning av /\mi:s rehabi­literingstjänster som tas upp i proposition 1989/90:62 om insatser för aktiv rehabilitering och arbetslivsfondens verksamhet m.m. skall orga­niseras och administreras av arbetsmarknadsverket. Risken är enligt motionärerna att man vid brist på personal eller andra resurser inom arbetsförmedlingen ger företräde åt en viss målgrupp. Detta skulle i så fall än mer försvåra för nuvarande "ordinarie" målgrupp att komma in på arbetsmarknaden. Dessutom är det önskvärt att arbetsmarknads­verket renodlar sin roll till platsförmedling, vägledning m.m. Motionä­rerna begär därför att en utredning tillsätts i syfte att pröva lämplighe­ten att Ami bildar en självständig myndighet.

/Vrbetsmarknadsinstituten ger genom arbetsförberedande åtgärder stöd till handikappade och vissa andra arbetssökande som behöver hjälp för att få ett arbete. Det är enligt utskottets mening viktigt att den erfarenhet av arbetsprövning, arbetsträning och arbetsvägiedning som arbetsmarknadsverket har tas till vara vid en rehabiliteringsutredning, som skall klargöra vad som behövs för att en person skall kunna återgå till arbete.

1 nyssnämnda proposition har föredraganden understrukit, att den
föreslagna uppdragsverksamheten inte får innebära att förmedlingens
och Ami:s ordinarie sökande får sämre tillgång till åtgärder som
arbetsmarknadsutbildning, anställning  med  lönebidrag eller skyddat
            22

arbete och andra anpassningsåtgärder, som finansieras helt eller delvis


 


genom bidrag från arbetsmarknadsverket. Föredraganden utgår från att 1989/90:AU 11 försäkringskassorna gör lämpliga avvägningar av vilka försäkrade som bör få tillgång till Ami:s tjänster genom försäkringskassans försorg. De som väntas behöva olika arbetsmarknadspolitiska stödåtgärder bör i första hand ges service av förmedlingen och Ami som enskilda sökan­de och inte inom ramen för uppdragsverksamhet. I likhet med rehabi­literingsutredningen gör föredraganden bedömningen att uppdrags­verksamheten åt försäkringskassorna främst kommer att gälla sådana fall som uppenbarligen inte kan klaras genom insatser av arbetsgivaren och företagshälsovården.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna A281 och Sfl6.

I motion A255 av Elver Jonsson m.fl. (fp) tar motionärerna upp frågan om större flexibilitet i utnyttjandet av anslagen B 1. Arbetsmark­nadsverkets förvaltningskostnader och C 4. Yrkesinriktad rehabilite­ring än vad som föreslås i propositionen. Motionärerna anser att möjligheterna till flexibilitet i resursanvändningen måste förbättras ytterligare och vill därför gå längre än regeringens förslag. Enligt motionärerna bör riksdagen inte bestämma något tak för AMS möjlig­heter att disponera medel mellan de nämnda anslagen.

Regeringens förslag är ett led i strävandena att skapa ett flexiblare och effektivare medelsutnyttjande. Möjligheten till omfördelning av medel föreslås nu för första gången. Först när ytterligare erfarenheter av den nya ordningen har vunnits bör man, enligt utskottets mening, ta ställning till frågan om att höja beloppsgränserna eller eventuellt helt slopa dessa. Med det anförda biträder utskottet regeringens förslag i denna del och avstyrker motion A255 i nu aktuell del.

Utskottet tar i detta sammanhang upp frågan om ledningsfunktionen inom arbetsmarknadsverket. I motion A252 (m) framhålls vikten av att statliga organ får kompetenta styrelser. Styrelserna bör enligt motionä­rerna inte domineras av partsintressenter. I motionen begärs därför en utredning om den framtida ledningsfunktionen inom arbetsmarknads­verket.

Vid flera tillfållen tidigare, senast i betänkandet 1988/89:AU11, s. 22, har utskottet vid behandling av likartade motionsyrkanden framhållit sin principiella uppfattning att parterna på arbetsmarknaden bör vara företrädda i arbetsmarknadsverkets styrelse. Utskottet vidhåller denna uppfattning och anser därför att någon utredning av ledningsfunktio­nen inom arbetsmarknadsverket inte är påkallad. Motion A252 av­styrks därför i föreliggande del.

Arbetsförmedlingens verksamhetsinriktning m.m.

Vänsterpartiet kommunisterna tar i sin motion A293 upp frågan om en mer socialt inriktad arbetsförmedling. Motionärerna anser att en mer socialt inriktad arbetsförmedling, där arbetsförmedling, social­tjänst och sökande samarbetar, skulle underlätta för människor, som står utanför arbetsmarknaden, att få och framför allt behålla ett arbete. Regeringen bör ge arbetsmarknadsstyrelsen uppdraget att utreda frå-gan.


 


Regeringen uppdrog den 7 april 1988 åt /VMS och socialstyrelsen att            1989/90:AU 11

gemensamt ta initiativ till insatser, som syftar till att förstärka och utveckla samarbetet mellan socialtjänsten och arbetsförmedlingen. Samarbetet skall syfta till att ge arbetslösa socialbidragstagare en starka­re ställning på arbetsmarknaden. Följande uttalande gjordes av före­draganden i prop. 1989/90:62 om insatser för aktiv rehabilitering och arbetslivsfondens verksamhet, m.m.

Det finns enligt min mening anledning att vidga samverkan mellan de nämnda myndigheterna till att också omfatta andra grupper med behov av särskilt stöd för att kunna få och behålla ett arbete. — — — Det finns redan goda erfarenheter av nära samarbete mellan social­tjänsten och arbetsförmedlingen där en gemensam planering av åtgär­der för de berörda lett fram till resultat. Det kan finnas anledning att utvidga sådant samarbete till att även omfatta försäkringskassan och insatser för sjukskrivna personer, som behöver insatser från flera olika samhällsorgan. En möjlighet att konkret och praktiskt samverka om gemensamma sökande med många sociala problem kan vara att arbets­förmedling, socialtjänst och försäkringskassa i storstadsområden sätter upp gemensamma mottagningar. — — — Jag avser att inom kort föreslå regeringen att uppdra åt de berörda myndigheterna att i samråd med vissa storstadskommuner lämna synpunkter och förslag om hur ett sådant samarbete kan komma till stånd.

Syftet med motionen är således redan tillgodosett, varför motion A293 inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

I motion A202 av Lars-Ove Hagberg m.fl. (vpk) tar motionärerna upp frågan om arbetsmiljödeklaration av lediga arbeten, m.m. I motio­nen framhålls att utslagning av arbetskraft sker i stor omfattning. /Vrbetsförmedlingen borde därför varudeklarera/arbetsmiljödeklarera de arbeten som förmedlas och vägra förmedla arbeten som ur arbets­miljösynpunkt är bristfalliga. En följd av systemet blir att en obligato­risk arbetsförmedling måste införas för att motverka att en svart arbetsförmedlingsmarknad av dåliga arbetsmiljöer uppstår.

Utskottet konstaterar följande. Varje år anmäls mer än 700 000 lediga platser till arbetsförmedlingen. Det finns ca 370 000 företag i Sverige. Att arbetsmiljöklassificera samtliga lediganmälda platser skulle enligt utskottets mening kräva en omfattande administration, vilket inte skulle vara möjligt utan en väsentlig resursförstärkning. Dessutom åligger det redan nu arbetsförmedlingen att lämna all saklig informa­tion som har betydelse för den sökande.

Frågan om åtgärder mot arbetsmiljöfarliga arbeten bör därför hante­ras på annat sätt. Här vill utskottet peka på arbetsmiljökommissionens uppgift att lägga fram förslag till åtgärder för att ändra sådana arbets­förhållanden som skapar skador och ohälsa. Kommissionen väntas slutföra sitt arbete inom några månader.

Utskottet avstyrker mot bakgrund av det anförda förslaget i motion
A202 att arbetsmiljödeklarera de arbeten som förmedlas av arbetsför­
medlingen. Av detta ställningstagande följer att utskottet — som erin­
rar om att vi redan har ett förbud mot privat arbetsförmedling i
vinstsyfte  — också avstyrker förslaget i motionen om en obligatorisk
              .,

arbets förmedlmg.


 


I motion A762 av Inger Schörling m.fl. (mp) föreslås att fler kultur-        1989/90:AU11 arbetsförmedlingar bör etableras.

Förutom de fem arbetsförmedlingar som enbart betjänar kulturom­rådet finns särskilda kulturarbetsförmedlare utplacerade vid de ordina­rie arbetsförmedlingarna på ett antal orter. Arbetsförmedlare anställda av arbetsmarknadsverket anlitas även av centrumbildningarna där för­medling av kulturarbete bedrivs. Det får enligt utskottet ankomma på AMS att avgöra om det behövs utökad service för kulturarbetare. Med det anförda avstyrks motion A762.

En bättre arbetsförmedling för dem som vill söka arbete i andra länder efterlyses i motion A288 av Åsa Domeij m.fl. (mp). Motionärer­na påtalar att det för den som vill söka arbete i andra länder praktiskt taget inte finns någon service av landets arbetsförmedlingar. Inte ens när det gäller de nordiska länderna finns en fungerande arbetsförmed­ling, hävdar motionärerna.

Utskottet konstaterar att det sedan länge finns ett utbyte av informa­tion om lediga platser i Norden. Samtliga länder har kontaktpersoner för nordisk arbetsförmedling. Arbetsmarknadsmyndigheterna i Sverige och Norge utbyter t.ex. magnetband med uppgifter om lediga platser varje vecka. I Finland kan man via terminal i Helsingfors anmäla lediga platser i Finland direkt till Sverige. På svenskt initiativ kom en ny tidning, Platser i Norden, i gång i februari i år. AMS planerar att starta en utlandsförmedling i oktober i år. Förmedlingen skall ge service åt såväl svenskar som vill arbeta utomlands som svenskar som arbetar utomlands och vill söka sig hem. Med det anförda avstyrks motion A288.

I motion A244 framhåller Lena Öhrsvik m.fl. (s) behovet av AMS-konsulenter för hörsebkadadelvuxendöva. Motionärerna refererar till en utredning, Hörselvårdutredningen, som nyligen har lagt fram resultatet av en utredning av hörselskadades och dövas behov av samhällsstöd. För närvarande finns 11 tjänster som dövkonsulenter inrättade inom arbetsmarknadsverket. De är knutna till länsarbetsnämnderna och har regionala arbetsområden. Konsulenterna är komplement till arbetsför­medling och arbetsmarknadsinstitut i servicen till sökande som är teckenspråksberoende. Sådana konsulenter för barndomsdöva bör ock­så enligt såväl utredningen som motionärerna finnas för vuxendöva.

Utskottet, som har förståelse för det behov som kan finnas av ökad service åt vuxendöva, anser emellertid att det bör ankomma på AMS att ta ställning till vilka komplement till arbetsförmedling och arbets­marknadsinstitut som behövs för att tillgodose behovet av sådan ser­vice. Motion A244 bör därför lämnas utan bifall.

Ulf Melin (m) föreslår i motion A237 en försöksverksamhet med
förmedling av industriarbetare från Östeuropa. Motionären pekar på att
Sverige har arbetskraftsbrist samtidigt som miljoner yrkesarbetare i
Östeuropa kommer att friställas i samband med den process som nu
pågår i dessa länder. Försöksverksamheten bör pågå i tre år och
förläggas till Jönköpings län. Om försöksverksamheten faller väl ut bör
den utvidgas till att omfatta hela landet.
                                                          25


 


Utskottet kan konstatera att den utomnordiska arbetskraftsinvand-        1989/90:AU11 ringen sedan lång tid tillbaka är av ringa omfattning. Tillstånd av rena arbetsmarknadsskäl beviljas i princip bara om arbetskraftsbehovet inte kan tillgodoses inom Sverige.

Gällande riktlinjer för arbetskraftsinvandring och för beviljande av arbetstillstånd har lagts fast av statsmakterna i olika sammanhang under åren, senast i proposition 1988/89:86 och i betänkandet 1988/89:SfU19 om en ny utlänningslag. Enligt dessa riktlinjer bör utomnordisk arbetskraftsinvandring i princip bara vara tillåten för personer med nyckelfunktioner inom industrin och näringslivet i övrigt samt inom vissa andra samhällsområden.

Prövningen av ansökan om arbetstillstånd görs av AMS efter höran­de av länsarbetsnämnd, som i sin tur hör parterna på arbetsmarkna­den. Syftet med denna prövning är att klarlägga om arbetskraftsbeho­vet kan fyllas med arbetskraft inom landet i stället för med hjälp av invandring. Det slutliga beslutet i tillståndsärendet fattas av invandrar­verket (SrV) som nästan undantagslöst följer AMS rekommendation. Under år 1989 beviljades 167 sådana arbetstillstånd.

Tillämpningen av riktlinjerna har inneburit att det i praktiken blivit fråga om högutbildad arbetskraft eller andra högt kvalificerade yrkeser­farna personer med särskild betydelse för näringslivet eller kulturlivet i resp. region.

Enligt vad utskottet under hand erfarit kommer man inom regering­en att inom kort inleda samtal med AMS, SrV och arbetsmarknadens parter för att med dem diskutera den praxis som tillämpas vid pröv­ning av invandringstillstånd av arbetsmarknadsskäl.

Inom regeringskansliet utreds för närvarande också frågan om att bereda unga balter möjlighet att under vissa perioder arbeta i Sverige på ett sådant sätt att de, när de återvänder, kan bidra till de baltiska staternas ekonomiska, sociala och kulturella utveckling. Ett uttalande härom finns i regeringsdeklarationen den 7 mars 1990. Vad man här syftar på torde närmast vara någon form av praktikantarbete. Syftet är ju att vederbörande skall åka hem igen med nya kunskaper som kan komma det egna landet till godo. Däremot torde det inte vara fråga om tillskott till den svenska arbetskraften.

Enligt utskottets uppfattning bör man avvakta resultaten av nyss­nämnda arbete inom regeringskansliet innan man tar ställning till frågan om ökad invandring av arbetsmarknadsskäl.

Utskottet vill emellertid samtidigt erinra om att det inom landet alltjämt finns personer som i första hand bör komma i fråga för att få ett arbete eller få ökad arbetstid innan man tillgriper invandring av arbetskraft i någon ökad omfattning. Det gäller bl.a. flyktingar och andra invandrare som har gällande tillstånd att vistas och arbeta i vårt land samt deltidsarbetande som vill utöka sin arbetstid.

Med det anförda avstyrker utskottet motion A237.

Utskottet tar i detta sammanhang upp ett yrkande i motion U547 av Åsa Domeij m.fl. (mp) angående möjligheterna att utvidga den nordis-

26


 


ka arbetsmarknaden till att gälla allt större delar av mänskligheten.  1989/90:AU11

Motionärerna anser att regeringen skall börja med att försöka utvidga den nordiska arbetsmarknaden till de baltiska staterna och Polen.

Den gemensamma nordiska arbetsmarknaden vilar på en överens­kommelse mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige. Sveri­ge kan inte ensidigt utvidga denna överenskommelse till att avse andra länder.

Utskottet anser inte heller att riksdagen mot bakgrund av motionen bör verka för att regeringen tar initiativ till överläggningar med de övriga nordiska länderna i denna fråga.

Med det anförda avstyrker utskottet motion U547 i nu aktuell del.

Utskottet övergår nu till att behandla invandrarnas problem att komma in på den svenska arbetsmarknaden.

Situationen för utländska medborgare på arbetsmarknaden är vä­sentligt sämre än för svenskar. Enligt arbetskraftsundersökningarna uppgick arbetslösheten för utländska medborgare år 1989 till 3,4 % medan motsvarande siffra för svenska medborgare var 1,4 %.

Utskottet tar först upp två motioner som behandlar synpunkter på själva regebystemet i samband med flyktingars inträde på arbetsmarkna­den.

I moderata samlingspartiets motion A204 framhålls att bland det allra viktigaste i flyktingmottagandet är att flyktingarna snarast kom­mer i arbete. Motionärerna anser att det är gott och väl att AMS har extra medel för arbetsförmedling för flyktingar men anser att arbetsgi­varna själva bör kunna ta kontakt med flyktingförläggningarna för att söka arbetskraft.

Åtgärder måste vidtas så att flyktingar och invandrare inte hindras att snabbt ta arbeten som kan erbjudas, framhålls i centerns motion A283. Nuvarande regler måste ändras så att flyktingar kan ta arbete på den öppna arbetsmarknaden i princip ännu medan de vistas på för­läggningar.

Vad först angår motion A204 kan utskottet konstatera att det redan i dag finns möjlighet att direktrekrytera arbetskraft på förläggningarna bland dem som har fått tillstånd.

/\MS har genom det datoriserade platsförmedlingssystemet möjlighet att informera arbetsgivare om utbildningsbakgrund och arbetsönske-mål hos arbetssökande flyktingar vid förläggningarna. För närvarande finns sådana uppgifter beträffande ca 1200 personer. Dessutom finns ambulerande arbetsförmedlare i varje län som arbetar med arbetsplace-ring av flyktingar direkt från förläggningarna.

Vad härefter angår yrkandet i motion A283 om ändrade regler för att bereda möjlighet för flyktingar att ta arbete på den öppna arbets­marknaden noterar utskottet att det inte finns några formella hinder mot att flyktingar på förläggningar kan ta erbjudet arbete så snart uppehållstillstånd beviljats.

På grund av det anförda avstyrks motionerna A204 samt A283 i aktuell del.

Utskottet tar nu upp vissa andra frågor som hänger samman med                 27

invandrares problem att komma in på den svenska arbetsmarknaden.


 


1 motion A252 av Sonja Rembo m.fl. (m) anför motionärerna att 1989/90:AU11 bristen på kunskaper i svenska språket är ett avgörande hinder för invandrarna att komma in på arbetsmarknaden. Den grupp invandrare som fått sin utbildning i hemlandet möter ofta tvivel om användbarhe­ten i sin utbildning. Invandrarmyndigheter och arbetsförmedling måste därför intensifiera sina ansträngningar för att lösa detta problem. En arbetslös akademiker behöver hjälp att höja sin trovärdighet inför presumtiva arbetsgivare. Arbetsmarknadsmyndigheterna bör därför hjälpa denna grupp till språkträning. Även provanställning bör kunna komma i fråga, liksom möjligheter att genom objektiva tester visa sina kunskaper, framhåller motionärerna. Provanställningen bör kunna vara ett år.

I folkpartiets motion A211 framhålls angelägenheten av att större ansträngningar görs för att lotsa ut invandrarna på den svenska arbets­marknaden. Man understryker också vikten av att de lär sig svenska. Det är nödvändigt att man redan på förläggningarna gör en invente­ring av flyktingens utbildning och erfarenhet så att han/hon snarast möjligt kan fa arbete alternativt hjälp med kompletterande utbildning. Arbetsförmedlingarna bör få friare händer att disponera sina medel. Önskvärt vore, framhåller motionärerna, att medel som anslås till asylbidrag kunde användas som exempelvis rekryteringsstöd. Den flyk­ting som inte kunnat erhålla ett arbete redan under förläggningsvistel­sen borde efter kommunplacering kunna få hjälp att välja olika alternativ, t.ex. en kombination av arbete och svenskundervisning. Praktikplatser på företag, inledningsvis betalda av kommunen, är ett annat alternativ.

Även i motion A423 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (båda m) understryks angelägenheten av att invandrarna snabbt kommer i arbete. Ökade insatser av arbetsförmedlingarna men även av företagen efterlyses i motionen.

Invandrarnas problem på arbetsmarknaden skall enligt gällande
invandrarpolitiska riktlinjer lösas genom att befintliga arbetsmarknads-
politika resurser utnyttjas. Med hänsyn till det rådande läget för dessa
grupper och den samtidigt kraftiga flyktinginvandringen under senare
år har dock statsmakterna satt in särskilda åtgärder för att slussa ut
flyktingar och andra invandrare på den svenska arbetsmarknaden. Det
gäller bl.a. tillfålliga medel som arbetsförmedlingen har anvisats dels
sedan mitten av 1980-talet för en förstärkt förmedlingsservice åt flyk­
tingar, dels under innevarande budgetår för att hjälpa flyktingar och
invandrare, som vistas vid mottagningsförläggningar, till arbete. I pro­
positionen föreslås alt dessa tillfålliga medel får behållas under nästa
budgetår. Dessutom föreslås i propositionen att 80 milj. kr. avsätts av
medel för sysselsättningsskapande åtgärder till insatser för flyktingar
och invandrare. Regeringen har därutöver medgett att /VMS för samma
ändamål får disponera 50 milj. kr. av reserverade medel som hänför
sig till anslagsposten 2. Åtgärder för långtidsarbetslösa under det för
budgetåret 1987/88 inrättade reservationsanslaget B 5. Sysselsättnings­
skapande åtgärder.
                                                                                           28


 


Förutom ordinarie arbetsmarknadspolitiska åtgärder har en rad åt- 1989/90:AU11 gärder vidtagits för att underlätta flyktingars och invandrares inträde på arbetsmarknaden. Under innevarande budgetår har totalt 122 milj. kr. anslagits i särskilda medel. Högst 32 milj. kr. får användas för att bekosta rekryteringsstöd. Stödet används för att underlätta värvning av svenskundervisning och arbete under högst sex månader. Övriga medel används till otraditionella åtgärder framför allt i verksamheten med rörliga förmedlingsstyrkor i anslutning till mottagningsförläggningar.

Åtskilliga länsarbetsnämnder och landsting har projekt igång där vårdutbildade flyktingar får undervisning i medicinalsvenska för att sedan kunna få praktik och svensk legitimation.

Informationssystemet "Kunskapsbanken", som /VMS startade för ett par år sedan, fortsätter att utvecklas. Projektet syftar till att finna metoder för att pröva och värdera utländsk yrkeskunskap.

Inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen finns möjlighet till utbildning i yrkessvenska för de invandrare som redan har en yrkesut­bildning. Som ett komplement till UHÄ:s och andra myndigheters bedömningsverksamhet bedriver AMS en försöksverksamhet med yr­kesprövning för invandrare (YPI). Denna innebär praktiska och teore­tiska prov under några veckor och resulterar i ett utlåtande som beskriver invandrarens yrkeskunskaper i relation till motsvarande svensk utbildning. Möjligheten till provanställning är begränsad till sex månader. Den tiden får anses tillräcklig för att bedöma en invandrares lämplighet för arbetsuppgifterna.

Regeringen har i proposition 1989/90:102 om reformerad svenskun­dervisning för vuxna invandrare föreslagit en förändring av den grund­läggande svenskundervisningen för att göra den effektivare. Sålunda föreslås bl.a. att kommunernas anordnaransvar utökas till att gälla förutom en grundläggande svenskundervisning även en påbyggnadsun­dervisning.

Regeringen har dessutom i proposition 1989/90:105 om samordnat flyktingmottagande och nytt system för ersättning till kommunerna m.m. bl.a. föreslagit att för varje flykting skall kommunen tillsammans med arbetsförmedlingen på orten lägga upp en individuell plan för hur inslussningen i det svenska samhället skall ske.

Båda dessa propositioner kommer att behandlas av riksdagen under våren.

Utskottet vill stryka under hur viktigt det är att en utlänning som tillåtits bosätta sig i Sverige fortast möjligt kommer in i den sociala gemenskap som arbetslivet innebär. Även ur samhällets synpunkt är det angeläget att tillvarata den arbetskraftsresurs som invandraren utgör. Det är enligt utskottets mening oacceptabelt att tusentals männi­skor, som beviljats vistelsetillstånd i Sverige, sitter fast på mottagnings­förläggningar när landet samtidigt har brist på arbetskraft. Till detta kommer den nedbrytande effekt det har på den enskilde att månad efter månad gå sysslolös.

Som framgått av ovanstående redogörelse har åtgärder vidtagits och
andra planeras för att ge invandrarna bättre möjligheter att komma in
           29

på den svenska arbetsmarknaden. Det kan inte nog understrykas hur


 


synnerligen angeläget det är att ansträngningarna från myndigheternas      1989/90:AU 11

sida intensifieras i detta viktiga arbete. Åtskilliga av de frågor som tas upp i motionerna ligger väl i linje med den förda politiken. De behöver därför enligt utskottets uppfattning inte föranleda någon riks­dagens åtgärd. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna A211 (fp), A252 (m), och A423 (m) i nu aktuella delar.

Medelsanvisning

I det föregående har utskottet tagit ställning till vad som anförts i propositionen om personal vid arbetsmarknadsverket. Utskottet till­styrker även vad som i övrigt anförts under anslaget. Till anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader föreslås för nästa budget­år 2 176 239 000 kr., varav 1 478,3 milj. kr. för de sammanlagda lönekostnaderna. Av lönemedlen bör enligt propositionen 5 milj. kr. avsättas för tillfålliga förstärkningar av arbetsförmedlingen, medel som bör få utnyttjas först efter särskilt beslut av regeringen.

Som en konsekvens av de olika motionsförslagen beträffande antalet tjänster inom arbetsmarknadsverket föreslås i motionerna A271 (m) och A283 (c) ett med 30 milj. kr. resp. 150 milj. kr. reducerat belopp samt i motion A287 (vpk) ett med 30 milj. kr. ökat belopp när det gäller medelsanvisningen i denna del.

Utskottet tillstyrker vad som anförts i propositionen beträffande anvisning av medel till det här aktuella anslaget. De i sammanhanget upptagna motionerna avstyrks i motsvarande delar.

Slutligen tillstyrker utskottet att AMS liksom tidigare bemyndigas avskriva vissa lånefordringar inom verket. Dessutom tillstyrker utskot­tet godkännande av vad som förordats i fråga om arbetsgivares rätt till stöd som inte har rekvirerats inom viss tid.

Arbetsmarknadsservice

1988/89 Utgift 130 688 000 1989/90 Anslag 233 601 000 1990/91  Prop    245 565 000

Från anslaget betalas service åt arbetssökande i form av reseersättning­ar och traktamenten i samband med inställelse till arbetsförmedlingen (utredningskostnader). Vidare betalas utgifter för flyttningsbidrag och inlösen av egna hem m.m.

1989/90      Beräknad ändring 1990/91

Föredraganden

Utredningskostnader       8 732 000                   + 524       000

Flyttningsbidrag m. m    223 869 000          + 12 440       000

Inlösen av egnahem m. m.   l 000 000             - 1 000       000(1)

233 601 000                                                   +11 964       000

(1) Medel for detta ändamål har beräknats under anslagsposten                                                        30

Flyttningsbidrag m.m.


 


Under punkt B 2 (s. 56-58) föreslår regeringen att riksdagen skall till            1989/90:AU11

Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1990/91 anvisa ett förslagsanslag på 245 565 000 kr.

Utredningskostnader

Utskottet tillstyrker den begärda medelstilldelningen på 9,3 milj. kr. under denna anslagspost.

Flyttningsbidrag

Flyttningsbidrag till en arbetssökande kan enligt förordningen (1987:407) om flyttningsbidrag m.m. vara respenning, starthjälp, mer­kostnadsbidrag och månadsresor. En arbetsgivare som anställer en medflyttande familjemedlem kan få medflyttandebidrag.

Respenning kan utgå till den som är eller riskerar att bli arbetslös, inte kan få arbete på hemorten eller i närheten av hemorten och som söker arbete genom den offentliga arbetsförmedlingen. Starthjälp får lämnas till den som har en kvalificerad yrkesutbildning, inte kan få arbete på hemorten och som har fått anställning i yrket vid företag inom stödområde om sådan arbetskraft inte kan erhållas på orten. Merkostnadsbidrag utgår vid anvisning till arbete på annan ort än hemorten, dock inte i Stockholms län eller i Malmö och Göteborgs kommuner. Bidrag får inte heller lämnas vid tillträde av den första anställningen efter avslutad reguljär utbildning. Vidare föreskrivs som villkor att den nya anställningen beräknas vara minst sex månader.

Månadsresor för kulturarbetare är en treårig försöksverksamhet och får omfatta högst 2 milj. kr. per år. Innevarande budgetår är den sista försöksperioden. 1 propositionen föreslås att verksamheten får bedrivas även under budgetåret 1990/91. Enligt bestämmelserna utgår reseersätt­ning till kulturarbetare för två resor i månaden mellan hemorten och anställningsorten under högst sex månader. En förutsättning är att kulturarbetaren har familj på hemorten och får ett engagemang som beräknas vara minst två månader på annan ort och han/hon inte kan resa mellan orterna varje dag.

I motion A271 av Sonja Rembo m.fl. (m) påtalas det förhållandet att anslaget till flyttningsbidrag också används för en del andra stödfor­mer, såsom exempelvis hemresebidrag för kulturarbetare. Särregler för olika grupper på arbetsmarknaden bör inte skapas, framhålls det. Det finns därför ingen anledning att finansiera ett särskilt hemresebidrag för kulturarbetare.

Utskottet har under hand erfarit att regeringen inom kort kommer att låta utvärdera bidragsformen. 1 avvaktan härpå bör stödformen enligt utskottets uppfattning inte förändras. Mot denna bakgrund av­styrks motion A271 i nu behandlad del.

I centerns motion A283 föreslås nya riktlinjer för flyttningsbidragen
m.m. Flyttningsbidragen (respenning m.m.) bör framdeles utformas så
att de både främjar en bättre regional balans och ytterligare minskar
belastningen på statsbudgeten. /Vrbetsgivarna bör i expansionsorterna
       31


 


svara för kostnaderna vid rekrytering av arbetskraft från utflyttningsor-        1989/90:AU 11

ter. Flyttningsbidrag bör därför i framtiden bara utgå vid flyttningar till regionalpolitiskt prioriterade områden.

Vid tidigare ställningstaganden till likartade motionsyrkanden, senast i 1988/89:AU11, s. 27, har utskottet framhållit att ett genomförande av nämnda förslag skulle innebära att ersättning för de reella flyttnings­kostnaderna inte längre skulle kunna utgå vid arbetsmarknadspolitiskt motiverade flyttningar i andra delar av landet än avfolkningsbygderna. Utskottet har därför avstyrkt bifall till motionsyrkandet. Utskottet vidhåller denna uppfattning och finner inte heller i övrigt skäl att biträda ett sådant förslag. Motion A283 (c) avstyrks därför i nu behandlad del.

1 folkpartiets motion A255 framhålls bl.a. att det regelverk som knyts till merkostnadsbidraget inte ger tydlig ledning för tillämpningen. Motionärerna anser därför att regeringen senare bör återkomma med en redovisning om hur bidraget har fungerat och, vid behov, med förslag till åtgärder.

Merkostnadsbidrag bör enligt förslaget i motion A283 (c) endast utgå för flyttning till stödområdena. Bergslagskommunerna och sydöstra Sverige — med undantag för de mest expansiva kommunerna inom dessa områden. Bidragen kan då fördubblas till 10 000 kr. per person.

Utskottet har tidigare behandlat motsvarande motionsyrkanden från folkpartiet resp. centern. Det skedde dels när utskottet tog ställning för merkostnadsbidragets nuvarande utformning (1988/89:AUly), dels i betänkandet 1988/89:AU11, s. 28. Utskottets vid dessa tillfållen redovi­sade uppfattning är att centerns förslag skulle, om det genomfördes, innebära en alltför snäv avgränsning med hänsyn till de arbetslösas intressen. Förslaget har därför avstyrkts av utskottet. Det finns inte skäl att nu frångå denna bedömning.

Dessutom har utskottet under hand inhämtat att regeringen inom kort kommer att uppdra åt /VMS att utvärdera denna bidragsform. Med det anförda avstyrks såväl motion A255 (fp) som A283 (c) i föreliggan­de delar.

I motion A264 av Britta Sundin m.fl. (s) tar motionärerna upp situationen i de små kommunerna när unga kvinnor flyttar ut. Följden blir kvinnounderskott vilket i sin tur ger ett födelseunderskott. Utflytt­ningen medför att möjligheterna att skapa flera arbetstillfållen mins­kar. Det finns t.o.m. problem att rekrytera personal till kvinnodomine­rade yrken, t.ex. inom äldreomsorgen, hävdar motionärerna. De vill därför ha en ändring av bestämmelserna om flyttningsbidrag. Under förslagsvis en treårsperiod kunde man pröva att använda en del av anslaget till flyttningsbidrag till återflyttnings- eller inflyttningsbi­drag, som stimulerar unga flickor att ta arbete i skogslänen.

Flyttningsbidragens syfte är att ge den enskilde ekonomisk möjlighet
till flyttning som ett alternativ till arbetslöshet på den lokala arbets­
marknaden. Motionärernas förslag skulle, om det genomfördes, inne­
bära att bidraget övergår från att vara ett arbetsmarknadspolitiskt
instrument   till   att   bli  ett  generellt   flyttningsbidrag.   Utskottet   kan
       32

därför inte biträda förslaget. De problem som motionärerna tar upp


 


bör enligt utskottets uppfattning till en del kunna lösas inom ramen  1989/90:AU 11

för de regionalpolitiska insatserna. Med det anförda avstyrks motion

A264.

Inger Koch (m) tar i motion A208 upp frågan om ändring av reglerna för flyttningsbidrag i syfte att ge tandläkare som genomgår AT-tjänstgöring möjlighet att erhålla bidrag. Motionären framhåller att reglerna om flyttningsbidrag tillämpas olika för tandläkare respektive läkare som skall genomgå AT-tjänstgöring. En läkare kan således bevil­jas flyttningsbidrag i samband med AT-tjänstgöring om denne löper risk att drabbas av arbetslöshet på hemorten/utbildningsorten. Motsva­rande gäller inte för tandläkare.

Utskottet behandlade ett likartat yrkande i sitt betänkande 1988/89:AU11, s. 29, varvid en redogörelse lämnades för den praxis som utbildats inom /VMS vid behandlingen av ansökningar om flytt­ningsbidrag för AT-tjänstgöring. Därvid redovisades att nyutexaminera­de läkare kan arbeta inom läkaryrket utan att ha genomgått AT-tjänstgöring. Motsvarande gäller inte för tandläkare eftersom AT-tjänst-göringen för denna yrkesgrupp är ett led i utbildningen. Läkares AT-tjänstgöring likställs med andra ord med en vanlig anställning vilket medför att flyttningsbidrag kan utgå. Utskottet anslöt sig till /VMS bedömning och avstyrkte bifall till motionen. Det finns enligt utskottets mening inte skäl att nu göra en annan bedömning i denna fråga. Utskottet avstyrker därför motion A208 (m).

Medelsanvisning

Det sammanlagda medelsbehovet under anslaget Arbetsmarknadsservi­ce för budgetåret 1990/91 har i propositionen beräknats till 245 565 000 kr.

Moderata samlingspartiets förslag beträffande hemresorna för kultur­arbetare i motion A271 innebär att anslaget bör räknas ned med 2 milj. kr.

Centerns förslag beträffande flyttningsbidragen i motion A283 inne­bär att anslaget bör räknas ned med 185,8 milj. kr.

Utskottet tillstyrker förslaget i propositionen beträffande anvisning av medel till det aktuella anslaget. De i sammanhanget upptagna motionerna avstyrks i motsvarande delar.

Arbetsmarknadsutbildning

1988/89 Utgift 2 546 844 000   Reservation  432 669 000 1989/90 Ajislag 2 469 234 000 1990/91 Prop.   633 630 000

Från anslaget betalas utgifterna för sådan utbildning som länsarbets­
nämnderna upphandlar från såväl /VMU-gruppen som från bl.a. kom-
vux, högskola, folkhögskola, studieförbund eller företag samt för bi­
drag som lämnas till arbetsgivare vid utbildning av anställda. Vidare
               33
betalas från anslagsposten utgifterna för elevsocial verksamhet, som

3 Riksdagen 1989/90. 18 sarrd. Nr 11


består av två delar, nämligen hälsovård och kurativt stöd samt boende-        1989/90:AU11 service för dem som deltar i arbetsmarknadsutbildning utanför hemor­ten. Utbildningsbidrag till dem som deltar i arbetsmarknadsutbildning betalas från anslaget B 4. kontant arbetsmarknadsstöd och utbildnings­bidrag.

Arbetsmarknadsutbildning är sådan utbildning som en person ge­nomgår av arbetsmarknadsskäl och till vilken bidrag beviljas av arbets­förmedlingen. Det kan vara utbildning för personer som är eller riskerar att bli arbetslösa och som uppbär utbildningsbidrag under utbildning vid särskilt anordnade kurser eller i det reguljära utbild­ningsväsendet, eller utbildning av anställda för vilka bidrag från arbets­marknadsverket utgår till arbetsgivaren.

Regeringen föreslår under punkt B 3 (s.58—66) att riksdagen

1.    godkänner de förordade ändringarna i villkoren för bidrag till utbildning i företag,

2.    till Arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 2 633 630 000 kr.

Under innevarande budgetår är anslaget uppdelat på tre anslagspos­ter, nämligen Särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning. Bidrag för . utbildning i företag m.m. och Elevsocial verksamhet.

För att åstadkomma ett bättre resursutnyttjande och en ökad flexibi­litet förordas i propositionen att AMS ges vidgade möjligheter till egna prioriteringar inom anslaget. Därför föreslås att medlen för bidrag till utbildning i företag läggs in under anslagsposten Särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning, som fortsättningsvis benämns endast /Vrbets-marknadsutbildning. För att främja ett effektivt medelsutnyttjande föreslås att även medlen för elevsocial verksamhet läggs in under anslagsposten. Utskottet återkommer till detta i det följande.

1989/90     Beräknad ändring 1990/91

Föredraganden

Arbetsmarknadsut-

bildning(l)                                 2 203 200 000   + 430 430 000

Bidrag för utbildning

i företag m. m.                              208 800 000   - 208 800 000(2)

Elevsocial verksamhet        57 234 000             - 57 234 000(2)

2 469 234 000                                                     + 164 396 000

(1)   Anslagsposten benämns t.o.m. innevarande budgetår Särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning.

(2)   Medel för dessa ändamål har beräknats under anslagsposten Arbetsmarknadsutbildning.

34


 


Arbetsmarknadsutbildningens allmänna inriktning                           1989/90:AU 11

Under budgetåret 1988/89 deltog 127 000 personer i arbetsmarknadsut­bildningen, varav ca 73 000 i den särskilt anordnade arbetsmarknads­utbildningen. Yrkesutbildningarnas andel har ökat och utgjorde 84 procent av arbetsmarknadsutbildningen, utbildningen i företag bort­räknad.

I propositionen framhålls angelägenheten av att andelen yrkesutbild­ningar behålls på en hög nivå men också att dessa har en inriktning som väl svarar mot arbetsmarknadens efterfrågan. Utbildningen måste även användas som ett aktivt instrument för att bredda mäns och kvinnors utbildnings- och yrkesval så att den könsuppdelade arbets­marknaden kan brytas. Det framhålls också att det rådande goda arbetsmarknadsläget måste utnyttjas för att underlätta för de grupper som trots stor efterfrågan på arbetskraft har svårigheter att få en fast förankring på arbetsmarknaden. Enligt propositionen fyller arbets­marknadsutbildningen i dessa fall en viktig funktion genom att kom­plettera de arbetssökandes kompetens så att den svarar mot arbets­marknadens krav.

Arbetsmarknadsutbildningen bör enligt propositionen tillföras ytter­ligare medel. Genom det nyss redovisade förslaget om sammanföring av anslagsposter får /VMS större möjlighet att välja den utbilningsform som bedöms som mest adekvat. I propositionen understryks att det med denna frihet naturligtvis följer ett ansvar för att de mest utsatta gruppernas behov inte blir eftersatta. Det följer också ett ansvar för /VMS att även fortsättningsvis följa upp och redovisa fördelning och utfall för olika typer av utbildningsåtgärder.

Motion A252 av Sonja Rembo m.fl. (m) behandlar arbetsmarknads­utbildningens allmänna inriktning. 1 motionen framhålls att erfarenhe­ten visar att utbildning är den mest effektiva metoden att motverka långvarig arbetslöshet och att arbetsmarknadsutbildningen därför är den viktigaste statliga insatsen för att bekämpa existerande arbetslöshet. Regionala skillnader ställer höga krav på flexibilitet. /Vrbetsförmedling-arna bör därför styra en arbetslös mot utbildningar som motsvarar både kompetenskraven för de lediga arbetena och den enskildes intres­se och förutsättningar. Enligt motionärerna kan AMS genom möjlighe­ten att upphandla utbildning från även andra än /VMU bidra till att inriktningen av arbetsmarknadsutbildningen breddas och utvecklas. Därigenom kan den totala kompetensuppbyggnaden i landet påskyn­das.

Motioner från moderata samlingspartiet av delvis likartat innehåll har behandlats av utskottet under de senaste riksmötena. I fråga om upphandlingen av utbildning har utskottet därvid erinrat om att det numera ankommer på länsarbetsnämnderna att sköta denna. Länsar­betsnämnderna, som skall beakta såväl kostnads- som kvalitetsaspekter, har då möjlighet att vända sig till andra utbildningsanordnare än AMU-gruppen. Utskottet instämmer i vad som framförs i propositio­nen om önskvärdheten att anpassa utbildningen både efter de sökandes behov och arbetsmarknadens efterfrågan. Detta har underlättats genom


 


den nuvarande organisationen för den särskilt anordnade arbetsmark-        1989/90:AU11

nadsutbildningen. Genom den vidgade möjligheten för AMS till egna prioriteringar beträffande medelsanvändningen inom anslaget ökar dessutom förutsättningarna att välja den mest adekvata utbildningsfor­men.

På grund av det anförda avstyrks motion A252 i nu berörd del.

Margaretha af Ugglas m.fl. (m) väcker i motion A258 frågan om omskolning i Sverige av arbetskraft från Central- och Östeuropa. Enligt motionärerna kommer den synliga arbetslösheten där att öka. Vi borde kunna dela med oss av kunskaper och erfarenheter i fråga om arbets­träning i utbildningen. Motionärerna framför tanken att låta en viss del av omskolningen ske i Sverige för att ge möjlighet att möta det fria arbetslivets krav och hemställer om ett tillkännagivande till regeringen om detta.

En motion med näraliggande innehåll har behandlats tidigare i detta betänkande i avsnittet Arbetsförmedlingens verksamhetsinriktning. Den avsåg försöksverksamhet med förmedling av industriarbetare från Östeuropa. Utskottet hänvisade därvid till de samtal som regeringen inom kort kommer att inleda med AMS, SIV och arbetsmarknadens parter rörande praxis vid prövning av invandringstillstånd av arbets­marknadsskäl. Utskottet erinrade också om att frågan om att bereda unga balter möjlighet att under vissa perioder arbeta i Sverige för närvarande diskuteras inom regeringskansliet. Utskottet anförde att det refererade uttalandet i regeringsförklaringen i frågan närmast torde avse någon form av praktikantarbete eftersom ju syftet angavs vara att vederbörande skall fara hem igen med nya kunskaper som kan komma det egna landet till godo. Utskottet ansåg att man bör avvakta resulta­ten av arbetet inom regeringskansliet innan man tar slutlig ställning till frågan om ökad invandring av arbetsmarknadsskäl.

Motion A258 skulle kunna förstås så att den avser omskolning inom arbetsmarknadsutbildningens ram eller arbete i Sverige under former som liknar dem som beskrivs i regeringsförklaringen. Oavsett den närmare innebörden av motionen anser utskottet att det nyssnämnda arbetet i regeringskansliet bör avvaktas. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att regeringen föreslagit att 1 miljard kr. avsätts under tre år för samarbete kring demokrati, miljöinvesteringar, ekonomisk, kultu­rell och social utveckling i Östeuropa. Med det anförda avstyrks motion A258.

Utskottet behandlar i detta sammanhang även tre motioner som överlämnats från socialförsäkringsutskottet, Sf512 av Ingegerd Sahl­ström och Ulla-Britt Åbark (båda s), Sf520 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) och Sf511 av Claes Roxbergh m.fl. (mp). Samtliga rör frågan om vuxenutbildningsbidrag för studier vid folkhögskola avseende personer med läs- och skrivsvårigheter . I de två förstnämnda motionerna fram­förs att detta kan vara ett svårt handikapp som medför skamkänslor och mindervärdeskomplex. Många gånger vill man inte erkänna sitt handikapp föi omgivningen. Specialanpassade studier vid folkhögskola

36


 


kan vara att föredra framför grundvux på hemorten. Enligt motioner-        1989/90:AU11 na bör personer med svårigheter av detta slag kunna få utbildningsbi­drag även om de undervisas vid folkhögskola.

En motion av likartat innehåll behandlades under riksmötet 1985/86. I sitt av riksdagen godkända betänkande AU 1985/86:11, s. 50, noterade utskottet att avgränsningen mellan arbetsmarknadsutbildning och annan utbildning behandlats av riksdagen vid flera tillfållen under de senaste åren. Utskottet hänvisade till grundregeln som innebär att alla vuxna som saknar kunskaper och fårdigheter i att läsa, skriva och räkna på en nivå som normalt uppnås på grundskolans mellanstadium skall erbjudas utbildning inom grundvux och att bidrag efter indivi­duell bedömning kan utgå till yrkesinriktad utbildning för den som är över 20 år. Utskottet var inte berett att tillstyrka att utbildningsbidrag skall utgå för studier av detta slag och avstyrkte därför motionen.

Utskottet vill tillägga följande. Regeringen har nyligen utfårdat kom­mittédirektiv (dir. 1990:2) för en utredning om vuxnas möjligheter att finansiera studier på grundskole- och gymnasieskolenivå. Huvudupp­giften skall vara att analysera behovet av förändringar i nuvarande studiesociala system och framlägga därav föranledda förslag. Utredaren skall särskilt belysa bl.a. samordningen mellan studiemedel, vuxenstu­diestöd, utbildningsbidrag och sjukförmåner. Det sägs i direktiven att utredningen bör ha sin huvudsakliga inriktning på vuxenstudiestöden. En viktig fråga för utredningen är dock att analysera vilka samord­ningsmöjligheter som kan finnas med andra studiestöd och finansie­ringsformer, i första hand studiemedel och utbildningsbidrag. Utreda­ren bör enligt direktiven sträva efter att finna lösningar som gör stöden lättare att administrera och mer lättförståeliga för de studerande. Det sägs också att utredaren bör samråda med såväl de studiesociala myn­digheterna som med utbildningsmyndigheterna och att flera utredning­ar bör vara av intresse för utredningen; folkhögskolekommittén nämns därvid särskilt.

Utskottet har förståelse för de synpunkter som framförs i motioner­na. Den fråga som där aktualiseras kan förväntas bli belyst i den nyss nämnda utredningen. Enligt utskottets mening bör utredningens arbete — som enligt direktiven bör slutföras senast den 1 juli 1991 — avvaktas. Motionerna SfSll, Sf512 och Sf520 avstyrks därför av utskot­tet.

Särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning

AMS har bedömt ett behov av särskilt anordnad arbetsmarknadsutbild­ning under budgetåret 1990/91 som svarar mot 86 000 deltagare, dvs. 8 000 fler än som förordades i förra årets budgetproposition. Inom ramen för dessa medel skall även rymmas kostnaderna för bidrag till utbildning i företag. Föredragande statsrådet har räknat med att högst 82 000 deltagare skall genomgå upphandlad utbildning som berättigar till utbildningsbidrag.

37


 


Denna  volym   bör  enligt  propositionen   tillgodose  behovet  av  att           1989/90:AU 11

upphandla såväl grundläggande som kompletterande yrkesutbildningar samt av bidrag till arbetsgivare för utbildning av redan anställda.

Av dessa medel bör enligt propositionen 15 milj. kr. avsättas för utbildning av nyanställda inom tekoindustrin. Medlen ingår i ett treårs­program för rekryteringsutbildning där avsättning nu görs för det andra året. Programmet lades fram inför riksdagen genom förra årets budgetproposition.

I motion A271 av Sonja Rembo m.fl. (m) avstyrks detta förslag. Motionärerna anför att de i andra sammanhang framhållit att speciella branschsubventioner av detta slag är olämpliga.

Utskottet anser att det inledda treårsprogrammet bör fullföljas och avstyrker följaktligen motionen.

Bl.a. för att öka kunskaperna kring utbildningsbehoven i företagen har regeringen beslutat att AMS under en treårsperiod skall få 30 milj. kr. till kompetenshöjande insatser i arbetslivet inom Blekinge län. Dessa medel skall på försök få användas på ett friare sätt än vad som i övrigt gäller för utbildning i företag. Inom ramen för anslaget skall således också avsättas 10 milj. kr. för sådana insatser.

Vidare skall av dessa medel också betalas den försöksverksamhet med särskilda stödinsatser för kursdeltagare i för sitt kön otraditionell arbetsmarknadsutbildning. Enligt riksdagens beslut (prop. 1987/88:105, AU 17, rskr. 364) skall sådan verksamhet pågå i fem år. Med otraditio­nell arbetsmarknadsutbildning avses i detta sammanhang en utbildning som inom länet till 80 procent domineras av det ena könet. Av /VMS redovisning av verksamheten framgår att ca 1 200 deltagare fick del av detta stöd genom olika projekt till en kostnad av 12,8 milj. kr. Stödåtgärderna har i huvudsak avsett introduktions- och praktikperio­der i tekniska yrken för kvinnor. Föredragande statsrådet förutsätter att AMS intensifierar verksamheten under innevarande budgetår så att det satta målet att öka andelen otraditionella val med 30 procent inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen kan uppnås.

I budgetpropositionen framhålls vikten av att arbetsmarknadsutbild­ningen är anpassad både till den aktuella efterfrågan på kompetens och till behoven av yrkesutbildning hos olika grupper av arbetssökande. Stödresurser i form av såväl allmänna teoretiska ämnen som oriente­rande och mera avancerade datainslag i de yrkesinriktade kurserna bör ses som en del i denna anpassning.

För att möta den stora efterfrågan på arbetskraft inom tillverknings­industrin samt inom vård- och omsorgssektorerna bör enligt föredrag­anden personer soni inte är arbetslösa ges ökade möjligheter att genomgå arbetsmarknadsutbildning om de avser att utbilda sig till yrken inom dessa sektorer. Den nuvarande ramen för utbildning av icke arbetslösa föreslås höjd från 10 till 20 procent av de tillgängliga platserna i den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen. Samti­digt bör enligt propositionen vissa regeljusteringar genomföras. För att undvika att denna möjlighet utnyttjas för ren personalutbildning bör

38


 


utbildningen bl.a. inte få avse redan anställda inom de nämnda brist-        1989/90:AU11 områdena eller beviljas den som vill utbilda sig från ett bristområde till ett annat.

Frågan om hur stor andel av utbildningsplatserna som bör upplåtas till icke arbetslösa tas upp av Sonja Rembo m.fl. (m) i motion A252. Motionärerna anser att det finns uppenbara risker med att ett ökat antal personer anvisas plats i arbetsmarknadsutbildningen utan att vara arbetslösa. /Vrbetsmarknadsutbildningen bör inte bli en reguljär utbild-ningsväg eftersom i så fall möjligheterna att hjälpa arbetslösa personer försämras. Utbildning av icke arbetslösa bör ske genom andra delar av utbildningsväsendet. Motionärerna säger sig kunna acceptera att 10 procent av platserna upplåtes åt denna kategori, men platserna bör i första hand tilldelas efter medicinska eller sociala kriterier. De önskar ett tillkännagivande i enlighet med det anförda.

I skilda sammanhang har framhållits att den stora efterfrågan på utbildad arbetskraft inom ett flertal sektorer fordrar omfattande utbild­ningsinsatser. Arbetsmarknadsutbildningen är därvid ett effektivt in­strument. Som utskottet tidigare framhållit är utbildning en samhälls­ekonomiskt lönsam åtgärd som därför bör prioriteras i valet mellan olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Genom utbildning kan också en inflationsdrivande brist på arbetskraft undanröjas. Med de regelju­steringar som föreslås till undvikande av att arbetsmarknadsutbildning­en utnyttjas för ren personalutbildning är utskottet berett att tillstyrka att ramen för icke arbetslösa höjs till 20 procent av tillgängliga platser. Utskottet avstyrker följaktligen motion A252 i nu berörd del.

1 motion A262 av Olle Östrand och Sinikka Bohlin (båda s) framförs att bristen på kommunikationer är ett stort förvärvshinder i glesbygdskommunerna. Det är enligt motionärerna orealistiskt att tänka sig att man genom enbart ökade kollektiva insatser kan lösa alla transportbehov i glesbygderna. Många kvinnor, särskilt bland de äldre, saknar körkort. Detta hindrar dem från att ta ett arbete. Om de inte varit ute på arbetsmarknaden under lång tid har de ingen möjlighet att få körkortsutbildningen inom arbetsmarknadsutbildningens ram. Mo­tionärerna vill ha ett tillkännagivande om behovet av körkortsutbild­ning i AMUs regi.

En liknande motion behandlades av utskottet under föregående riksmöte. I sitt av riksdagen godkända betänkande (1988/89:AU11) erinrade utskottet om de gällande reglerna för körkortsutbildning inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen. Sådan utbildning kan medges om den är ett komplement till en yrkesinriktad arbetsmark­nadsutbildning och körkort behövs för att utöva yrket eller om den sökande är berättigad till bidrag enligt förordningen om bilstöd till handikappade. Utskottet konstaterade att länsarbetsnämnderna således har att bedöma behovet mot bakgrund av de nämnda kriterierna. Utskottet var inte då, och är inte heller nu, berett att medverka till någon ytterligare utvidgning av körkortsutbildningen inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen. Motion A262 avstyrks således.

39


 


Bidrag till utbildning i företag m.m.                                                   1989/90:AU11

Med bidrag till utbildning i företag avses utbildning som anordas i företag med stöd av bidrag från arbetsmarknadsverket till arbetsgiva­ren. Som tidigare framgått föreslås i propositionen att medlen för sådan utbildning läggs in under anslagsposten Särskilt anordnad arbets­marknadsutbildning, som fortsättningsvis bör benämnas endast Arbets­marknadsutbildning. Syftet är att AMS skall ges möjlighet att använda den utbildningsform som vid varje givet tillfålle ger den största arbets­marknadspolitiska nyttan. I propositionen understryks att det i första hand är arbetsgivarnas ansvar såväl inom den privata som den offentli­ga sektorn att svara för erforderlig utbildning av personalen.

/VMS har föreslagit ett helt nytt system för utbildning i företag. Samtidigt har RRV genomfört en utvärdering av det nuvarande regel­verket. Enligt propositionen måste dessa frågor sättas in i ett större sammanhang och föredraganden avser därför att senare återkomma till regeringen i frågan. I avvaktan därpå föreslås vissa regelförenklingar när det gäller villkoren för bidrag till utbildning i företag. För att minska antalet bidragsgrundande kriterier föreslås i propositionen att bidrag skall lämnas vid utbildningar i fyra olika fall, nämligen sådana som

1.  motverkar störningar i produktionen genom att anpassa persona­lens kompetens i samband med tekniska förändringar eller förändrad arbetsorganisation,

2.  avser nyanställda inom tillverkningsindustri och vårdområdet,

3.  avser nyanställda flyktingar eller andra invandrare,

4.  avser nyanställda inom textil- och konfektionsindustrin.

Vid prioriteringar mellan olika ansökningar skall företräde ges till utbildningsinsatser för anställda med kort utbildning och som syftar till en jämnare könsfördelng på arbetsplatsen.

Bidraget till arbetsgivare för utbildningskostnader föreslås höjt från 35 till 40 kr per timme. Samtidigt föreslås att bidraget till lönekostna­der vid genomförda motprestationer, t.ex. i form av anställning av arbetslösa, tas bort utom i fråga om rekryteringsutbildning till tekoin­dustrin.

I propositionen hemställs att riksdagen skall godkänna de förordade ändringarna i villkoren för utbildning i företaget. Utskottet ansluter sig till förslagen.

1 motion A252 av Sonja Rembo m.fl. (m) anförs att det i och för sig är tillfredsställande att de regler om motprestationer som ofta ignorera­des nu avskaffas. Samtidigt framstår dock enligt motionärerna det principiellt tvivelaktiga i systemet som än mer uppenbart. Genom statliga anslag får företagen hjälp med att utbilda sin personal. Syste­met med utbildning i företag bör enligt motionen snarast utvärderas.

Som framgått ovan anser föredragande statsrådet att /VMS förslag om

ett helt  nytt system för utbildning i företag och RRVs utvärdering

måste sättas in i ett större sammanhang. Hon har deklarerat att hon

avser att återkomma i frågan. Med hänsyn härtill anser utskottet att en

40


 


utvärdering av systemet med utbildning i företag av det slag som motio-      1989/90: AU 11

närerna begär inte för närvarande är påkallad. Motion A252 avstyrks således i berörd del.

Elevsocial verksamhet

Den elevsociala verksamheten inom arbetsmarknadsutbildningen be­står som inledningsvis sagts av två delar, dels den hälsovårdande och kurativa verksamheten, dels boendeservicen till kursdeltagarna vilken /VMS själv svarar för.

Som redan nämnts förslås att medlen för den hälsovårdande och kurativa verksamheten läggs samman med övriga medel för arbets­marknadsutbildningen. AMS boendeansvar är under avveckling. Enligt en redovisning som lämnats av AMS är det möjligt att genomföra avvecklingen fram till budgetåret 1993/94. 1 propositionen föreslås en höjning av traktamentsersättningen för boende utanför hemorten från 80 till 90 kr. per dag. Föredraganden räknar med att den fortlöpande avvecklingen av boendeservicen skall medföra både ökade hyresintäk­ter och minskade personalkostnader som täcker den föreslagna trakta-mentshöjningen. Det totala medelsbehovet för elevsocial verksamhet under nästa budgetår beräknas till 54,8 milj. kr.

Arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet

Enligt bedömningen i propositionen bör utbildningsbidrag för utbild­ning inom det reguljära utbildningsväsendet eller hos vissa andra utbildningsanordnare under nästa budgetår få beviljas för totalt högst 725 000 veckor, vilket med en genomsnittlig utbildningstid på 29 veckor motsvarar ca 25 000 personer. Av den föreslagna utbildningsvo­lymen skall minst hälften förbehållas sökande med arbetshandikapp. I övrigt medför möjligheten till arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet att arbetsförmedlingen kan tillgodose mera speciella utbildningsbehov, t.ex. förberedande utbildningar för flyktingar och andra invandrare. Samtidigt ges enligt propositionen möjligheter för dem som av olika anledningar är lokalt bundna att få en yrkesutbildning på hemorten som svarar mot den lokala arbets­marknadens efterfrågan på arbetskraft.

/VMS hade föreslagit att platserna i det reguljära utbildningsväsen­det skulle få utnyttjas för arbetshandikappade utan begränsning i form av högsta antal veckor eller deltagare. Föredragande statsrådet framhål­ler att det är viktigt att ta tillvara det goda arbetsmarknadsläget för att ytterligare öka möjligheterna för arbetshandikappade att få arbete. Hon kan emellertid inte tillstyrka AMS förslag.

AMS uppfattning delas däremot av Elver Jonsson m.fl. (fp) i motion A255. Motionärerna framhåller att det är viktigt att ta tillvara de handikappades möjligheter till arbete. En förutsättning är att de bereds goda utbildningsmöjligheter inom det reguljära utbildningsväsendet.

Utskottet instämmer i att det goda arbetsmarknadsläget bör utnyttjas          41

för att förbättra de arbetshandikappades möjligheter till arbete. Det är


 


viktigt att utvecklingen följs noga så att de begränsningar som finns i dag inte visar sig hindra deras inträde på arbetsmarknaden. Utskottet kan emellertid inte biträda det förslag som framförs motion A255. Motionen avstyrks således.


1989/90: AU 11


Medelsanvisning

De totala utgifterna under anslaget beräknas till 2 633,6 milj. kr, vilket inkluderar delposterna Bidrag för utbildning i företag m.m. och Elevsocial verksamhet.

I motion A271 av Sonja Rembo m.fl. (m) anförs att det med hänsyn till det nuvarande arbetsmarknadsläget inte finns anledning att utöka antalet platser i arbetsmarknadsutbildningen. Om arbetsmarknadsläget skulle drastiskt försämras utgår motionärerna ifrån att regeringen inom ramen för finansfullmakten även i framtiden kan finansiera arbetsmarknadsutbildningen. Motionärerna hemställer att riksdagen anvisar ett 270 milj. kr lägre anslag än vad som förordats i propositio­nen.

Utskottet delar föredragandens bedömning i fråga om medelsbehovet avseende Arbetsmarknadsutbildning och avstyrker följaktligen motion A271 i nu behandlad del.

Kontant arbetsmarknadstöd och utbildningsbidrag


1988/89 Utgift 1989/90 Anslag 1990/91  Prop.


4 047 437 000

4 037 132 000 (1)

4 051 575 000


(1) Varav 85 000 000 kr. på tilläggsbudget 1, AU 15

Regeringen föreslår under under punkt B 4 (s.66—70) att riksdagen

1.  godkänner vad som förordats i fråga bidraget till lönekostnader i samband med utbildning i företag

2.  godkänner vad som förordats i fråga om vidgad arbetsprövning

3.  till Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag för budget­året 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 4 051 575 000 kr.


 

 

 

1989/90

 

Beräknad ändring 1990/91

 

Föredraganden

Kontant arbetsmark-

 

 

 

 

nadsstöd

394 200

000

-

134 100 000

Utbildningsbidrag,

 

 

 

 

arbetsmarknadsut-

 

 

 

 

bildning

3 220 287

000,

+

91 911 000

UtbiIdningsbidrag,

 

 

 

 

yrkesinriktad

 

 

 

 

rehabilitering

384 645

000

+

28 668 000

Utbildningsbidrag,

 

 

 

 

jobb-sökaraktiviteter

 

 

 

 

vid inskolningsplatser

38 000

000

+

2 964 000

Utbildningsbidrag,

 

 

 

 

vidgad arbetsprövning

 

-

+

25 000 000

 

4 037 132

000

+

14 443 000


42


 


Från anslaget betalas stöd enligt lagen (1973:371) om kontant arbets­marknadsstöd och utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning, yr­kesinriktad rehabilitering, jobb-sökaraktiviteter vid inskolningsplatser och vid vidgad arbetsprövning. AMS skall enligt regeringens beslut under anslaget även redovisa beräknade kostnader för statsbidrag till arbetslöshetsförsäkringen och permitieringslöneersättningen.

Ersättningsnivåer

I enlighet med riksdagens beslut våren 1988 med anledning av prop. 1987/88:114, AU 18, rskr. 387 har regeringen fastställt nivåerna på arbetslöshetsersättningarna och utbildningsbidragen för år 1990. Ni­våerna skall anpassas till löneutvecklingen för vuxna arbetare inom egentlig industri. Den högsta dagspenningen i arbetslöshetsförsäkringen är 495 kr. under år 1990. KAS lämnas under samma tid med 174 kr.

Nivåerna på utbildningsbidragen vid arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering har anpassats till samma löneutveckling. För den som är berättigad till ersättning från erkänd arbetslöshetskassa är det högsta utbildningsbidraget 495 kr. För den som är lägst 20 år och inte har rätt till ersättning från sådan kassa är bidraget 297 kr. I övriga fall uppgår det till 210 kr.

I motion A252 av Sonja Rembo m.fl. (m) föreslås, i avvaktan på en utredning om allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, att arbetslös­hetsförsäkringens ersättningsregler kopplas till sjukpenningreglerna. I annat sammanhang har motionärerna föreslagit att sjukpenningen ju­steras till 80 procent av lönen. Därför bör enligt motionen även ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen uppgå till 80 procent av lönen för de första 89 dagarna av en arbetslöshetsperiod. Därefter bör ersättningen stiga till 90 procent.

Huvudregeln är att dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen utgör 90 procent av den försäkrades dagsförtjänst inom ramen för den högsta och lägsta dagpenningen. I samband med 1988 års förändringar i systemet sänktes dagpenningen från 91,7 procent av dagsförtjänsten. Sänkningen hängde samman med slopandet av karensdagarna, som tidigare avskaffats inom sjukförsäkringen. Enligt den proposition som låg till grund för ändringen var det naturligt att anpassa arbetslöshets­försäkringens kompensationsnivå till vad som gäller inom sjukförsäk­ringen.

Utskottet fann i sin behandling av förslaget ingen anledning till erinran. Vad som i motionen anförts till stöd för en sänkning av kompensationsnivån utgör inte anledning för utskottet att frångå det tidigare ställningstagandet. Motion A252 avstyrks således i berörd del.


1989/90: AU 11


43


 


Kontant arbetsmarknadsstöd                                                           1989/90:AU 11

Antalet stöddagar med KAS under budgetåret 1990/91 beräknas av föredraganden till 1,7 milj. och det genomsnittligt utbetalade stödbe­loppet till ca 153 kr. Den totala kostnaden för KAS blir därigenom 260,1 milj. kr., vilket är en minskning med 134,1 milj. kr.

Utbildningsbidrag

Som framgått ovan har föreslagits att bidraget till lönekostnader i samband med utbildning i företag skall tas bort, utom då det är fråga om utbildning inom tekoindustrin. Regeringen hemställer att riksda­gen godkänner vad som förordats i frågan. Utskottet tillstyrker försla­get.

Ett slopande av bidraget innebär minskade kostnader med 61 milj. kr. under det nu behandlade anslaget B 4. Det tidigare likaledes beskrivna förslaget om höjning från 80 till 90 kr. av det traktamente som kan utgå till deltagare i arbetsmarknadsutbildning utanför hemor­ten innebär kostnader med 12 milj. kr. under detta anslag. Det påpekas särskilt i propositionen att höjningen naturligtvis även skall gälla deltagare i yrkesinriktad rehabilitering.

1 propositionen berörs en skrivelse från /VMS i vilken styrelsen hemställer om en ändring av förordningen (1980:631) om ersättning av allmänna medel för skada förorsakad av deltagare i viss arbetsmark­nadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering. Föredraganden anser i likhet med /VMS att förordningen bör ändras så att försäkringsersätt­ning kan utgå även till kursanordnare för skada som kursdeltagaren orsakar och förklarar att hon skall återkomma till regeringen med förslag till författningsändringar. I fråga om den vidgade arbetsprövning-en föreslås i propositionen att det inte längre skall krävas formell inskrivning vid /Vmi för att deltagare skall få utbildningsbidrag och åtnjuta försäkringsskydd. Beslut om deltagande skall kunna fattas di­rekt av arbetsförmedlingen. I övrigt bör enligt propositionen verksam­heten ha samma inriktning som nu, dvs. den skall rikta sig främst till arbetshandikappade sökande och omfatta högst fyra veckor. /Vntalet deltagare bör få uppgå till oförändrat högst 4 000. Kostnaden för utbildningsbidrag till deltagarna beräknas till 25 milj. kr. I propositio­nen hemställs att riksdagen godkänner vad som förordats.

Utskottet tillstyrker vad som förordats i propositionen om vidgad arbetsprövning och noterar att riksdagen nyligen bifallit regeringens förslag i proposition 1989/90:62 om insatser för aktiv rehabilitering och arbetslivsfondens verksamhet, m.m. att den begränsning i försäk­ringsskyddet som hittills gällt för bl.a. personer som genomgår arbets­prövning utan att vara inskrivna vid ett Ami slopas. Genom ändrade förordningsbestämmelser avser regeringen att ge reglerna sådant inne­håll att försäkringsskyddet blir detsamma som gäller för arbetsmarkna­den i övrigt.

Den totala kostnaden för utbildningsbidrag, inkl. traktamentshöj-
ningen,  till  deltagare   i  arbetsmarknadsutbildning och  yrkesinriktad
                

rehabilitering beräknas i  propositionen  till  3 725,5  milj. kr. under


 


nästa budgetår. Därvid har antalet deltagare i arbetsmarknadsutbild-          1989/90:AU 11

ning med utbildningsbidrag antagits uppgå till 82 000 i den särskilt anordnade utbildningen med en genomsnittlig utbildningstid om 17 veckor och till 25 000 i det reguljära utbildningsväsendet med en genomsnittlig utbildningstid om 29 veckor. Motsvarande siffror för deltagare, i yrkesinriktad rehabilitering har beräknats till 25 000 in­skrivna och tolv veckor.

Utbildningsbidraget vid jobb-sökaraktiviteter vid inskolningsplatser beräknas utgå i oförändrad, omfattning. Kostnaden har därför räknats upp endast med hänsyn till de höjda nivåerna på utbildningsbidragen. Den beräknas till 40,9 milj. kr.

Arbetslöshetsförsäkring

Statsbidragen till arbetslöshetsförsäkringen betalas inte av anslagsmedel utan med arbetsgivaravgifter och, fr.o.m. år 1989, med finansieringsav­gifter från arbetslöshetskassorna. Arbetsgivaravgiften, benämnd arbets­marknadsavgift, uppgår till 2,16 procent av ett på visst sätt beräknat avgiftsunderlag. Avgiften skall finansiera arbetslöshetsersättning enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring och bidrag till permitteringslöneer-sättningen. Enligt den preliminära nationalbudgéten för 1990 beräknas' den totala lönesumman för innevarande år uppgå till omkring 580 miljarder kr. /Vrbetslöshetskassorna skall enligt de nu gällande reglerna för finansieringen av statens kostiiad för utbetalade arbetslöshetsersätt­ningar för varje medlem i kassan betala ett belopp som motsvarar 35 procent av den under det löpande verksamhetsåret genomsnittligt utbetalade dagpenningen i kassan (finansieringsavgift) och därutöver för finansiering av ett för kassorna gemensamt utjämningsbidrag ett belopp som motsvarar tre procent av den gällande högsta (dagpenning­en (utjämningsavgift). Regeringen har nyligen uttalat att egenavgiften i arbetslöshetsförsäkringen skäll höjas. Utskottet återkommer till detta i det följande.

Kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen bestäms huvudsakligen av
nivån på arbetslösheten bland kassorneis medlemmar och av storleken
på den genomsnittligt utbetalade dagpenningen. Föredraganden bedö­
mer att arbetslösheten bland medlemmarna kommer att motsvara fem
dagar per medlem och år under nästa budgetår. Med denna arbetslös­
het och en genomsnittligt utbetalad dagpenning på ca 400 kr. sarrit ca
3,6 miljoner medlemmar i kassorna beräknas kostnaderna för statsbi­
dragen under budgetåret 1990/91 till 6 840 milj. kr. efter avdrag för
.
finansieringsavgifter.

Motion A283 av Börje Hörnlund m.fl. (c) berör frågor om redovis­ning av intäkterna till arbetslöshetsförsäkringen och om användnings­området för till staten influtna' medel från årbetsgivaravgifteri. Motio­närerna anser mot bakgrund av budgetpropositionens beskrivning av läget på den svenska arbetsmarknaden med arbetskraftsbrist i många yrken och i flera regioner att sociala och ekonomiska skäl talar för att all kraft skall inriktas mot insatser som prioriterar att ge den arbetssö-,kande arbete eller utbildning framför kontantstöd. Med de förslag som


 


centern framfört i ett annat sammanhang om offensiva satsningar för           1989/90:AU11

att utveckla arbetsmarknaden i hela landet och uppnå en bättre regional balans kommer antalet stöddagar inom ramen för arbetslös­hetsförsäkringen och KAS att minska väsentligt. Centerns förslag skulle leda till att överskottet i arbetslöshetsförsäkringen vid slutet av inneva­rande kalenderår kan beräknas uppgå till ca 15 miljarder kr. En del av dessa medel skulle enligt motionen kunna utnyttjas till att finansiera en del av de långsiktigt verkande offensiva insatser som föreslagits av partiet. Den väg som bör väljas för att åstadkomma detta är att intäkter från arbetsmarknadsavgiften under budgetåret 1990/91 genom en lag­ändring avdelas även för bl.a. närings- och regionålpolitiska satsningar främst riktade mot områden där sysselsättningsgraden är lägst och behoven av stöd störst. Motionärerna föreslår att 0,75 procentenheter av arbetsmarknadsavgiften på 2,16 procent — dvs. drygt en tredjedel — avdelas för ändamålet. Om man utgår från den i budgetpropositionen angivna totala lönesumman motsvarar det 4 500 milj. kr. Tillsammans med befintligt överskott kommer enligt motionärerna ca 15 miljarder kr. att finnas tillgängligt för arbetslöshetsersättningar vilket motsvarar elva utbetalningsdagar per medlem. Motionärerna gör också gällande att bidragen till KAS på motsvarande sätt kan minskas med 60 milj. kr.

Ett skäl till slopandet av den tidigare finansieringsordningen var dess. otymplighet och olämplighet från budgetmässig synpunkt (prop. 1987/88:114). Kostnaderna för statsbidraget till arbetslöshetsförsäkring­en var svåra att beräkna med någon exakthet på grund av bl.a. osäkerheten i bedömningen av förändringar i det allmänna löneläget och i arbetslöshetens omfattning. Även mycket små förändringar av arbetslösheten kan innebära kraftiga ökningar, eller riiinskningar av kostnaderna. Under åren före reformeringen av finansieringssystemet hade detta visat sig bl.a. i stora överskridanden av anslaget. Enligt de nu gällande reglerna behålls överskottsmedel inom arbetslöshetsförsäk­ringen för att kunna utnyttjas i perioder med ökade utbetalningar. Till systemet är också knutet en rörlig kredit som får utnyttjas när befintli­ga medel inte räcker till för att täcka utgifterna. Genom krediten kan behovet av snabba justeringar av nivån på arbetsmarknadsavgiften undanröjas. Det kan således sägas ligga i systemets natur att det tiidvis . ger överskott. Därigenom finns en ekonomisk beredskap för perioder av ökande arbetslöshet.

En motion av likartat innehåll behandlades av utskottet vid förra årets riksmöte. Utskottet ansåg att överskottsmedel borde behållas inom systemet för att kunna utnyttjas vid perioder med ökade utbetal­ningar. Utskottet vill tillägga följande. En finansiering av det slag som motionärerna föreslår är att betrakta som en rent bokföringsmässig transaktion. Den utgör alltså inte någon realekonomisk besparing, t.ex. nedskuren verksamhet eller ökad egenfinansiering för medlemmarna i arbetslöshetskassan, som kan ge utrymme för nya utgiftsåtaganden. Om centerns  förslag genomförs  kommer  riksgäldskontorets  upplåning i

46


 


stället att behöva öka med ett belopp motsvarande den del av arbets-         1989/90:AU11

marknadsavgiften,  dvs.  4,5   miljarder  kr., som  annars  hade  tillförts arbetsmarknadsfonden.

Med stöd av det anförda avstyrks motion A283 i de nu berörda delarna.

I folkpartimotionen A290 framförs att statsbidragen till finansiering­en av arbetslöshetsförsäkringen bör minska och ersättcis av ökade egenavgifler. Detta skulle reducera statens utgifter med 2 miljarder kr.

Utskottet kan konstatera att regeringen den 5 april presenterade ett antal åtgärder — som utformats efter överläggningar med folkpartiet-för att stabilisera Sveriges ekonomi. Bland dessa ingår ett förslag att. höja egenavgiften inom arbetslöshetsförsäkringen med ca 12 kr per månad. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion A290.

I fyra motioner berörs frågan omi en allmän arbetslöshetsförsäkring.

I motion A252 av Sonja Rembo m.fl. (m) föreslås en parlamentarisk utredning som skyndsamt utreder en allmän obligatorisk arbetslöshets­försäkring som omfattar alla förvärvsarbetande, såväl löntagare som företagare. Försäkringen skall enlig;t motionärerna ge en grundtrygghet vid arbetslöshet. Möjligheterna till frivilliga tilläggsförsäkringar bör prövas.

Elver Jonsson m.fl. (fp) anför i motion A255 att det skydd som erbjuds dem som drabbas av ofrivillig arbetslöshet inte är tillfredsstäl­lande. Det omfattar inte alla. Det finns därför enligt motionärerna starka skäl för att införa en allmän arbetslöshetsförsäkring, vilken i princip bör omfatta alla i åldern 18 — 65 år som står till arbetsmark­nadens förfogande. Ersättning bör utgå till såväl löntagare som företa­gare.

Även i motion A284 av Börje Hörnlund m.fl. (c) begärs en parla­mentarisk utredning. Enligt motionärerna skulle en mer strikt "arbets­linje" inom arbetsmarknadspolitiken skapa förutsättningar för att minska statens totala kostnader. Därmed skulle utrymme ges för att införa en heltäckande arbetslöshetsförsäkring. På grund av kvalifika­tionsregler har enligt motionärerna närmare en tredjedel av de arbets­lösa under de senaste åren inte kommit i åtnjutande av vare sig arbetslöshetsersättning eller KAS. Systemet fyller inte de rättvise- och trygghetskrav som måste ställas. En allmän arbetslöshetsförsäkring bör enligt motionen ge ett grundskydd på rimlig nivå med möjlighet till påbyggnad. Egenavgifterna bör utjämnas och rättvisa skapas för alla anställda och egenföretagare.

Motion A817 av Gunilla André och Karin Starrin (båda c) avser kvinnors livssituation. Motionärerna framför att många kvinnor drab­bas hårt vid arbetslöshet. Kvinnorna saknar helt ekonmiskt stöd eller får litet sådant. För ökad rättvisa föreslås en allmän arbetslöshetsförsäk­ring.

1 samband  med  behandlingen av den förutnämnda propositionen
1987/88:114 berördes även frågan om en allmän arbetslöshetsförsäk­
ring, väckt genom motioner. Utskottet konstaterade i sitt av riksdagen
          47
godkända betänkande AU 1987/88:18 att, trots den ökade täckning som


 


arbetslöshetsförsäkringen uppnått, fortfarande omkring en fjärdedel av       1989/90:AU 11

de arbetssökande hos arbetsförmedlingen saknar rätt till arbetslöshets­försäkring. Till detta kommer en del sökande som enbart är berättiga­de till KAS. Detta kunde enligt utskottet motivera att man inför 1990-talets arbetsmarknad ser över möjligheterna att vidga arbetslös­hetsförsäkringen så att man i den kan fånga in grupper som fortfaran­de står utanför. Utskottet ansåg att man borde avvakta effekterna av den i propositionen föreslagna reformeringen av systemet innan man tog slutlig ställning till frågan om att starta ett nytt utredningsarbete om en allmän arbetslöshetsförsäkring med den inriktning som utskot­tet angivit. Motionerna ledde således inte till någon åtgärd från riksda­gens sida. Under föregående riksmöte väcktes likartade motioner. De redovisade förändringarna i arbetslöshetsförsäkringen hade trätt i kraft den 1 juli 1988. Utskottet hänvisade till sitt tidigare betänkande och ansåg att alltför kort tid förflutit för att man skulle kunna se vilka effekter förändringarna medfört. Med hänvisning till att det således var för tidigt att ta slutgiltig ställning till frågan om ett nytt utredningsar­bete föranledde motionerna inte någon riksdagens åtgärd.

Utskottet anser alltjämt att för kort tid förflutit för att man skall kunna ha någon bestämd mening om effekterna av förändringarna. Man bör därför avvakta ytterligare innan man tar ställning till om en utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring är påkallad. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de nu behandlade motio­nerna i aktuella delar.

I motion A215 av Hans Nyhage m.fl (m, fp, c) framförs att det ibland kan råda stora svårigheter för arbetstagare som inte är medlem­mar i en facklig organisation att vinna inträde i arbetslöshetskassor­na. Motionärerna vill ha en reglering av verksamheten när det gäller behandlingen av ansökningar från sådana arbetstagare eller från företa­gare. Det skall exempelvis fordras att kassorna tillhandahåller separata ansökningsblanketter för inträde i kassan.

Liknande motioner har behandlats tidigare av utskottet. Därvid har utskottet hänvisat till möjligheten att anmäla missnöje mot kassornas handläggning till /VMS som är tillsynsmyndighet och till att AMS ingripit i en del fall av det slag som nu åsyftas. Kassorna har att ställa sig AMS anvisningar till efterrättelse och styrelsen kan också meddela de erinringar i fråga om verksamheten som styrelsen finner påkallade. Med hänsyn härtill saknas enligt utskottets mening anledning att reglera verksamheten såsom motionärerna begär. Motionen avstyrks således.

Sigge Godin och Ingrid Hasselström Nyvall (båda fp) föreslår i
motion A223 en periodbering av arbetslöshetsersättningen. Ersättningsda­
garna är 300, vilket innebär att ersättning kan utbetalas under ett drygt
år. En del arbetssökande kan passiveras därför att de tycker sig ha
mycket god tid. Det blir svårt för förmedlaren att få gehör för förslag
om utbildningsinsatser, byte av bransch eller flyttning till annan ort.
Motionärerna föreslår att stämplingstiden indelas i tre perioder om 100
dagar vardera med omprövning emellan varvid en redogörelse skall
                48


 


lämnas för vidtagna åtgärder. De understryker att avsikten inte är att        1989/90:AU11 försämra villkoren  utan att göra  förmedlingen   mer aktiv och öka rörligheten på arbetsmarknaden.

En motion med motsvarande innehåll behandlades i det av riksda­gen godkända betänkandet AU 1986/87:11. Utskottet ansåg då att resultaten av de av AMS fastställda riktlinjerna för att motverka långtidsarbetslöshet borde avvaktas innan man går vidare och prövar åtgärder av det mer ambitiösa — och mer resurskrävande slag — som motionärerna förespråkade.

Enligt nu gällande anvisningar från /VMS till arbetsförmedlingarna i den s.k. Af-handboken skall förmedlingen ha fortlöpande kontakter med den sökande, som är skyldig att vara anträffbar. Förmedlingen skall skall också anvisa lämpligt arbete och meddela kassan och länsarbetsnämnden om sådant arbete avvisas. Den som begär ersättning skall göra ett återbesök vid den tid som arbetsförmedlingen bestämmer. Om den sökande inte besöker förmedlingen på den tid som fastställts efter kallelse eller på annat sätt skall s.k. avanmälan göras. Detta sker genom att meddelande sänds till arbetslöshetskassan resp. länsarbets­nämnden och innebär att ersättning inte utbetalas förrän det konstate­rats att förutsättningar för rätt till ersättning föreligger. Vidare skall arbetslöshetskassan och /VMS underrättas om en arbetssökande som uppbär ersättning avvisar erbjudet lämpligt arbete eller en arbetsmark-nadspolitisk åtgärd. Detsamma gäller om förmedlingen har anledning att förmoda att sökanden inte vill eller kan anta något som helst arbete. Det betonas att det är förmedlaren som med sin kännedom om arbetsmarknaden skall bedöma om ett arbete är lämpligt, inte sökan­den.

Utskottet kan således konstatera att det redan finns regler med delvis samma syfte som motionärerna efterlyser. Till detta skall läggas att arbetsmarknadspolitiken måste inriktas på aktiva åtgärder som medför att arbetslöshetstiderna väsentligen kan minskas och arbetskraftsutbu­det ökas. Därmed minskar behovet av arbetslöshetsförsäkring. Det är alltså inte genom ändringar i försäkringen som arbetslösheten i första hand skall bekämpas utan genom satsningar på utbuds- och rörlighets-underlättande åtgärder. En effektiv arbetsförmedling tillsammans med kraftfulla utbildningsinsatser är därvid de viktigaste instrumenten. Med hänvisning till det anförda avstyrks motion A223.

Utskottet behandlar i detta avsnitt slutligen tre motioner som rör
bbysslebegreppet i arbetslöshetsförsäkringen. Det är A239 av Karin Is­
raelsson och Martin Olsson (båda c), A249 av /Vnita Modin och
Barbro Evermo Palmerlund (båda s) och A701 av Lars Ahlström (m).
1 motionerna framförs kritik från delvis likartade utgångspunkter mot
tillämpningen av 23 § andra stycket lagen om arbetslöshetsförsäkring
och även mot motsvarande regel i lagen om kontant arbetsmarknads­
stöd. Enligt bestämmelsen i arbetslöshetsförsäkringslagen skall vid be­
räkning av arbetslöshet enligt första stycket i paragrafen inte tas
hänsyn till bisyssla som försäkrad före arbetslöshetens inträde varaktigt
utfört vid sidan av heltidsarbete, om bisysslan ej utvidgas under arbets-
       49

lösheten och ej hindrar den försäkjade från att antaga erbjudet lämp-

4 Riksdagen 1989/90. 18 saml. Nr 11


ligt arbete. Motionärerna gör gällande att en företagare som äger en 1989/90:AU11 jordbruks- eller skogsbruksfastighet som verksam hetsmässigt är av liten omfattning enligt senare tids praxis förvägras ersättning om han blir arbetslös från huvudsysslan. De anser att detta innebär att arbetslösa företagare särbehandlas i förhållande till löntagare. I en av motionerna anges som exempel två makar som gemensamt äger en liten jordbruks­fastighet. Om den ena makens deltidsanställning upphör kommer hon att få ersättning för inkomstbortfallet. Om den andre maken som driver ett åkeri på heltid blir arbetslös får han däremot ingen ersätt­ning, detta på grund av fastighetsinnehavet. I två av motionerna begärs en översyn av reglerna i detta hänseende medan motion A701 avser ett tillkännagivande om innebörden av 23 § lagen om arbetslöshetsförsäk­ring.

Utskottet vill med anledning av motionerna framföra följande. Den nyssnämnda regeln ändrades så sent som den I juli 1989. Tidigare gällde som ytterligare förutsättning för att rätten till arbetslöshetsersätt­ning inte skulle påverkas att bisysslan inte omfattade mer än fem timmar under dag som vanligen varit arbetsfri i den försäkrades ordinarie arbete före arbetslösheten.

Det är de myndigheter som tillämpar bestämmelserna som har att uttolka bestämmelsernas innebörd. Regeringen eller riksdagen kan inte med någon bindande verkan, utöver vad som redan framgått i lagstift­ningsärendet, uttala sig om innebörden. Arbetslöshetskassans beslut i ärenden om försäkring enligt lagen kan, efter det att kassan omprövat sitt beslut, överklagas hos AMS. Styrelsens beslut kan överklagas ge­nom besvär hos försäkringsöverdomstolen. Innan frågan behandlats där saknas enligt utskottets mening skäl att se över bestämmelserna. Med hänvisning till de anförda avstyrks de nu behandlade motionerna.

Medelsanvisning

Regeringen uppskattar medelsbehovet avseende Kontant arbetsmark­nadsstöd och utbildningsbidrag till 4 051 575 000 kr. för budgetåret 1990/91.

1 motionerna A271 av Sonja Rembo m.fl. (m) och A283 av Börje Hörnlund m.fl. (c) förordas lägre belopp än vad som föreslagits i propositionen. 1 A271 hemställs att riksdagen anvisar 3 842 575 000 kr. för ändamålet, dvs. 209 milj. kr. mindre än i propositionens förslag. I A283 föreslås ett belopp 3 991 575 000 kr. Det av regeringen föreslagna beloppet bör enligt motionärerna minskas med 60 milj. kr., motsvarande vad som kan sparas in i fråga om KAS med de offensiva satsningar som motionärerna förordar. Utskottet har behandlat den frågan i avsnittet Arbetslöshetsförsäkring.

Utskottet ansluter sig till propositionens förslag om medelstill­delning och avstyrker följaktligen motionerna A271 och A283 i nu behandlade delar. Utskottet hemställer att riksdagen till Kontant arbets­marknadsstöd och utbildningsbidrag anvisar ett förslagsanslag på 4 051 575 000 kr.


 


Sysselsättningsskapande åtgärder


1989/90: AU 11


 


1988/89 Utgift 1989/90 Anslag 1990/91  Prop.


2 077 149 000 1 891 000 000 1 819 000 000


Reservation 1 356 608 000


Regeringen  har  i  budgetpropositionen  under punkt B 5 (s.70—78) föreslagit riksdagen att

1.   godkänna vad som förordats o)[n återbetalningsskyldighet för stats­bidrag som har lämnats för investeringsobjekt,

2.   godkänna vad som förordats i fråga om statsbidraget för struktur­stöd för byggarbetsmarknaden,

3.   till Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 1990/91 anvisa ett reservationsanslag på 1 819 000 000 kr.


1989/90


Beräknad ändring 1990/91 Föredraganden


 


Beredskapsarbeten m. m. (1)

Bidrag till arbetslösa för att starta egen verksamhet

StruktiiTstöd för bygg­arbetsmarknaden

Försöksverksamhet med sysselsättnings­skapande åtgärder

Särskilda medel(1)

Insatser för flyktingar och invandrare


1 575 000 000

94 000 000

85 000 000

15 000 000 50 000 000

72 000 000 1 891 000 000


- 95 000 000

7 000 000

8 000 000

8 000 000 72 000 000


(1) Anslagsposterna Beredskapsarbeten m. m. och Särskilda medel måste räknas ihop för att få fram medelsbehovet för beredskaps­arbeten m. m.


Allmänna frågor

Medlen under anslaget Sysselsättningsskapande åtgärder är under inne­varande budgetår fördelade på poster på sätt som framgår av samman­ställningen ovan. Totalt sett föreslås anslaget minska med 72 milj. kr. under nästa budgetår. Medelsberäkningen innebär att medlen för an­slagsposten Beredskapsarbeten m.m. dras ned med 95 milj. kr. i förhållande till innevarande budgetår. Detta bedöms vara möjligt mot bakgrund av dels läget på arbetsmarknaden, dels de åtgärder för utslagna på arbetsmarknaden som föreslagits i proposition 1989/90:62, dels de förstärkningar som föreslås i fråga om arbetsmarknadsutbild­ningen.


51


 


I propositionen anförs att /VMS även under nästa budgetår bör få 1989/90:AU 11

möjligheter till flexibilitet i användningen av beredskapsmedlen. Där­igenom kan arbetsförmedlingen vid varje givet tillfålle använda sig av den åtgärd som långsiktigt förväntas ge det bästa resultatet. Liksom hittills förutsätts en uppföljning ske från /VMS sida.

Vidare aviseras i propositionen en kommande översyn av bered­skapsarbetenas roll som arbetsmarknadspolitiskt instrument. Översy­nen skall även belysa beredskapsarbetena inom kulturområdet, skogen, naturvården och investeringsverksamheten.

I kommittémotion A252 av moderata samlingspartiet hänvisas till riksdagens beslut att arbetsmarknadspolitiska medel inte skall användas för reguljär verksamhet. Det konstateras i motionen att de myndighe­ter som tidigare utfört en mycket stor andel av miljö- och kulturvårdan­de arbetsuppgifter med hjälp av beredskapsmedel inte längre kan räkna med att regelbundet utnyttja sådana medel. Berörda myndigheter anser sig dock inte blivit kompenserade över den ordinarie budgeten, såsom avsikten var, anför motionärerna. Därför begärs att regeringen åter­kommer till riksdagen med en redovisning av konsekvenserna av den förändrade budgetprocessen.

I kommittémotion A255 av Elver Jonsson m.fl. (fp), i vilken föror­das en viss minskning av anslagsposten för beredskapsarbeten, betonas vikten av att beredskapsarbeten inom kultursektorn inte påverkas av neddragningen av medel.

Utskottet har behandlat motionsförslag om beredskapsmedel och kulturändamål vid ett flertal tillfållen. I sitt betänkande 1988/89:AU11 anförde utskottet bl.a. följande.

Utskottet vill liksom föregående år uttrycka sin förståelse för de problem som kan uppstå för kulturminnesvården på grund av osäker­heten i anslagsgivningen. Liksom tidigare vill dock utskottet hävda att utnyttjandet av de arbetsmarknadspolitiska resurserna bör bedömas utifrån arbetsmarknadssynpunkter och inte användas som basresurs för olika angelägna samhällsområden. När behovet av beredskapsarbeten har minskat i takt med de senaste årens förbättringar i sysselsättnings­läget, har självfallet problem uppstått för kulturminnesvården. Enligt utskottets betänkande från föregående år är det angeläget att natur- och kulturminnesvården blir mindre beroende av de arbetsmarknadspoli­tiska medlen.

Utskottet kan konstatera att resurserna har utökats för kulturmiljövår­
den under de senaste åren. I årets budgetproposition, bilaga 10, föreslås
att anslaget Kulturmiljövård förstärks med sammanlagt 11 milj. kr.
Enligt propositionen bör förstärkningen ses som en uppföljning av den
stegvisa höjningen av anslaget som skett under budgetåren 1988/89 och
1989/90 med 18 resp. 16 milj. kr. Som ovan nämnts aviseras en
översyn av beredskapsarbetenas roll som arbetsmarknadspolitiskt in­
strument. I samband därmed skall även beredskapsarbetena inom
kulturområdet m.fl. områden belysas. Utskottet finner den aviserade
översynen angelägen. I avvaktan på resultatet av denna översyn och
med hänvisning till vad som i övrigt anförts påkallar motionerna A252
(m) och A255 (fp) i tillämpliga delar inte någon riksdagens åtgärd.
                   52


 


I likhet med föregående år yrkas i moderata samlingspartiets kom-   1989/90:AU11

mittémotion A252 att det maximala statsbidraget till de syssebättnings-skapande åtgärderna bör sänkas. Kommuner och andra som får möjlig­het att få arbete utfört som beredskapsarbete bör svara för minst halva kostnaden. Normalt bör 50 % bidragsandel tillämpas för nya former av sysselsättningsinsatser.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att grundbidraget till kommunala beredskapsarbeten för ett par år sedan sänktes till högst 60 % av lönekostnaden i vanliga fall. Liksom föregående år vill utskottet betona att AMV:s ökade möjligheter att självt utforma insatserna för de berörda grupperna i sig kan innebära en effektivisering. Med hänvis­ning till det anförda avstyrks motion A252 i föreliggande del.

I motion A212 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (båda s) anförs att det bör vara obligatoriskt med yttrande från berörda fackliga organbationer vid ansökan om arbetsmarknadspolitbkt stöd. Mo­tionärerna pekar på den intressekonflikt som kan uppstå mellan två grupper arbetslösa, nämligen den deltidsarbetande som inte kan återfå sin tidigare heltid och den arbetslösa person som anvisas det aktuella arbetet med hjälp av en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Enligt motionä­rerna skulle effektiviteten i insatserna öka om de arbetsmarknadspoli-liska stöden förankrades hos de facldiga organisationerna.

Utskottet kan konstatera att de lokala arbetsmarknadsparterna ingår i arbetsförmedlingsnämnderna, villa är organ för samverkan i lokala arbetsmarknadsfrågor. I dessa nämnder kan principiella frågor av sådant slag som motionärerna aktualiserar tas upp. Med tanke på att de arbetsmarknadspolitiska stöden måste kunna sättas in snabbt för att ge önskvärd effekt är utskottet inte berett att förorda att de fackliga organisationernas yttranden måste inhämtas i samtliga stödärenden. När det gäller möjligheterna till inflytande för de redan anställda vid företaget vill utskottet hänvisa till arbetsgivarens informationsplikt enligt medbestämmandelagen. Med hänvisning till det anförda avstyrks motion A212.

Beredskapsarbeten

I anslagsposten för Beredskapsarbeten m.m. inräknas medel för bered­skapsarbeten, rekryteringsstöd, bidrag till arbetslösa för att starta egen verksamhet, arbetsmarknadsutbildning, medel för otraditionella insat­ser samt för industribeställningar. Enligt propositionen bör /VMS inom anslagsposten få disponera högst 200 milj. kr. för otraditionella insat­ser, högst 270 milj. kr. för rekryteringsstöd samt högst 200 milj. kr. för arbetsmarknadsutbildning. Det totala medelsbehovet beräknas till 1 530 milj. kr., varav 50 milj. kr. bör stå till regeringens disposition (under delposten Särskilda medel).

1 propositionen anförs att det är stötande att statsbidraget för bered­skapsarbeten kan bli en ren vinst för den som överlåter ett objekt efter att det har fårdigställts. En bestämmelse föreslås därför införas i förordningen om beredskapsarbete med innebörd att bidrag till bered-skapsarbete som avser investeringsobjekt skall återbetalas i den omfatt-


 


ning som  /VMS  beslutar om  objektet överlåts.  Enligt förslaget bör        1989/90:AU11 tidsgränsen sättas till fem år och bestämmelsen börja gälla fr.o.m. den 1 juli 1990.

Enligt utskottets uppfattning är den föreslagna ordningen ändamåls­enlig och tidsgränsen väl avvägd. Utskottet tillstyrker därför vad som förordats om återbetalningsskyldighet för statsbidrag som har lämnats för investeringsobjekt.

1 ett par motioner behandlas frågor om deltidsarbetslöshet.

Lisbeth Staaf-lgelström och Bo Finnkvist (båda s) framhåller i motion A210 att samtidigt som det råder en betydande arbetskraftsbrist på många områden är så många som ca 150 000 kvinnor deltidsarbe­tande därför att de inte kan få längre deltid eller heltid. Motionärerna anser att kraftfulla insatser måste vidtas för att lösa dessa problem.

Även i motion A214 av Ingegerd /Vnderlund och Birthe Sörestedt (båda s) framhålls behovet av vidgade åtgärder mot deltidsarbetslöshe­ten. Totalt är omkring 45 000 personer deltidsarbetslösa. Enligt motio­närerna är det arbetsgivaren som har det största ansvaret för att ge de deltidsarbetslösa heltidstjänster. Om inte arbetsgivaren kan leva upp till detta ansvar bör andra åtgärder vidtas, t.ex. större befogenheter för arbetsförmedlingen att inte behöva anvisa en heltidssökande till ett deltidsarbete.

Enligt utskottets uppfattning kan statistiken över deltidsarbetslöshet ge upphov till viss osäkerhet på grund av de olika sätten att mäta deltidsarbetslösheten. I SCB:s arbetskraftsundersökning (AKU) registre­ras antalet undersysselsatta, dvs. sysselsatta personer som arbetat mind­re än de skulle vilja göra av arbetsmarknadsskäl. AKU-statistiken baseras på ett statistiskt urval och är därför behäftad med viss osäker­het. För december 1989 uppgår antalet undersysselsatta till 159 000-189 000 personer med 95 % säkerhet enligt /VKU.

Därutöver sammanräknar arbetsmarknadsverket antalet deltidsar­betslösa som är registrerade vid förmedlingarna vid månadens slut. Efter omläggning i de statistiska rutinerna under försommaren 1989 har denna statistik blivit mera tillförlitlig. Denna mätning ger vid handen att antalet deltidsarbetslösa uppgick till 49 700 personer i januari 1990. Ca 30 % utgjordes av anställda inom vården. Det kan konstateras att antalet deltidsarbetslösa enligt /VMS statistik trendmäs­sigt har ökat under det senaste halvåret.

Som utskottet informerade i sitt betänkande AUll från föregående riksmöte har AMS styrelse, i vilken Kommunförbundet och Lands­tingsförbundet ingår, under februari 1989 antagit en rekommendation med innebörd att samtliga kommuner och landsting borde erbjuda heltidsarbete till de anställda som så önskar. Enligt AMS mottogs rekommendationen positivt i länen. Emellertid är del endast några få landsting och kommuner som antagit rekommendationen i sin helhet.

1 AMS-rapporten Deltidsarbetslösheten, En rapport om hinder och möjligheter (1989-10-10) behandlas deltidsarbetslöshetens omfattning och utveckling. Majoriteten av de deltidsarbetslösa är kvinnor (84 %).

54


 


Det vanliga är att de en gång börjat ett arbete med kortare arbetstid än      1989/90:AU 11

de nu efterfrågar. /Vngående rekommendationen och dess roll anförs följande i rapporten.

De flesta länsarbetsnämnder tycker att arbetet går trögt och att det är svårt att få gensvar ute på förvaltningar och arbetsplatser. Ett hinder man ständigt stöter på är konsekvenser av budgetdelegering och delege-ring av personalfunktioner. — Samtliga län tycker att rekommendatio­nen behövs och ger styrka och stöd i arbetet. — Samverkansgrupperna som regelbundet bearbetar problemet gör ett gott arbete men upplever att resultaten inte motsvarar arbetsinsatserna då ständigt nya deltids-markerare tillkommer. — I många län lågprioriterar arbetsförmedling­en förmedling av deltidsarbete och anvisar de deltidssökande till hel­tidsarbete hos andra arbetsgivare. Denna påtryckningsmetod fungerar, men är svårare att tillämpa i ett län med begränsat utbud av lediga platser.

För att bereda deltidsarbetslösa ökad arbetstid har sedan budgetåret 1987/88 särskilda resurser avsatts. För budgetåret 1990/91 har medlen beräknats inom ramen för anslagsposten Beredskapsarbeten m.m.

/VMS har i februari detta år gjort en framställning till regeringen med redogörelse för problemet med deltidsarbetslösheten, vad som görs och behovet av en kraftsamling för att komma till rätta med problemet. AMS föreslår att arbetsmarknadsdepartementet tar initiativ till överläggningar med parterna inom de branscher där deltidsarbets­lösheten är hög. Vidare anförs att överläggningarna bör ske i samver­kan med styrelsen.

Den nuvarande höga nivån av deltidsarbetslöshet inger oro enligt utskottets uppfattning. Utskottet har inhämtat att regeringens övervä­ ganden under vårens budgetarbete också kommer att omfatta framställ­ningen från AMS och att överliiggningar nyligen har hållits med arbetsmarknadsparterna. Motionärernas krav har således redan aktuali­serats hos regeringen. Med hänvisning till det anförda är någon riksda­gens åtgärd med anledning av motionerna A210 (s) och A214 (s) inte påkallad.

Angående arbetsmarknadsprojektet östra Norrbotten anförs i motion A415 av Sten-Ove Sundström m.Q. (s) att det är angeläget att noga pröva förutsättningarna att förlänga försöksperioden ytterligare ett bud­getår. Motionärerna pekar på att projektet varit lyckosamt genom att utflyttningen har bromsats och drygt 500 arbetstillfållen nyskapats. Resurser för en förlängd försöksverksamhet bör vara möjliga att priori­tera inom ramen för tillgängliga medel.

Östra Norrbottenprojektet har varit föremål för utvärdering. Bl.a. konstateras att östra Norrbottenprojektet har lyckats ta till vara områ­dets utvecklingsmöjligheter. Utskottet vill peka på att /VMS har möjlig­het att inom ramen för medel för otraditionella insatser — vilka delvis också disponeras av länsmyndigheterna själva — ge fortsatt stöd till projekt i utsatta regioner som exempelvis östra Norrbotten. Med hän­visning till det anförda är något rilksdagens uttalande med anledning av motion A415 inte påkallat.

Rekryteringsstöd får utnyttjas för att underlätta anställning av lång-              55

tidsarbetslösa. Internationellt sett är långtidsarbetslösheten låg i Sveri-


 


ge.  1 slutet av budgetåret  1988/89 uppgick antalet långtidsarbetslösa       1989/90:AU 11

(över sex månader) till 14 000 personer, vilket är en minskning med 7 000 personer jämfört med året innan. Som tidigare nämnts föreslås i propositionen att högst 270 milj. kr. får disponeras för rekryterings­stöd.

Medlen för otraditionella insatser, vilka syftar till att stärka de arbetssökandes möjligheter till inträde och förankring på arbetsmark­naden, har under innevarande budgetår främst använts för kompetens­höjning och för att skapa nya arbetstillfållen i områden där strukturel­la sysselsättningsproblem uppstått. Enligt propositionen bör inom an­slagsposten få disponeras högst 200 milj. kr. för otraditionella insatser.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om regeringens proposition 1989/90:76 Regionalpolitik för 90-talet. I avsnittet Arbetsmarknadspoli­tiska insatser (s. 202) redovisas att chefen för arbetsmarknadsdeparte­mentet senare kommer att föreslå regeringen att avsätta en ram på 10 milj. kr. för insatser i Jämtlands län under en tvåårsperiod inom ramen för de otraditionella insatserna budgetåret 1990/91.

Bidrag till arbetslösa för att starta egen verksamhet

Anslagsposten Bidrag till arbetslösa för att starta egen verksamhet avser bidrag till personer som är 20 år eller äldre för att dessa vid start av eget företag skall klara sin försörjning under ett initialskede. Bidrag lämnas under högst sex månader. Enligt propositionen räknas medels­behovet upp med 7 milj. kr. till 101 milj. kr. med hänsyn till höjda nivåer på arbetslöshetsersättningarna.

Utskottet har tagit del av AMS-rapporten Utvärdering av starta­eget-bidraget (900112). Enligt rapporten är 35 % av de som beviljats bidraget kvinnor, 80 % mellan 25 och 39 år och 11 % invandrare. Förhållandevis många har varit arbetslösa relativt kort tid innan verk­samhetsstarten. Företagarnas löneläge är generellt sett mycket lågt. Enligt rapporten uppfattas bidraget av de flesta länsarbetsnämnder som ett bra och nödvändigt komplement till övriga åtgärder — oavsett konjunkturläge.

Utskottet vill under detta avsnitt informera om att i den ovan nämnda regionalpolitiska propositionen (prop. 1989/90:76 s. 202) redo­visas en försöksverksamhet i Norrbottens län med starta-eget-bidrag även till personer som inte är arbetslösa. Försöket har visat goda resultat och bör enligt propositionen utvidgas även till Jämtlands län. Chefen för arbetsmarknadsdepartementet avser att föreslå regeringen att medel avsätts för detta ändamål inom anslaget B 5. Sysselsättnings­skapande åtgärder.

Strukturstöd för byggarbetsmarknaden

Strukturstöd för byggarbetsmarknaden omfattar stöd för anställning av
arbetslösa byggnadsarbetare som är arbetshandikappade eller har fyllt
55 år och är svårplacerade. För närvarande sysselsätts ca 850 personer
vid regionala Galaxenbolag.
                                                                              56


 


I propositionen föreslås att reglerna för statsbidrag till strukturstöd änd- 1989/90: AU 11 ras så att bidrag efter tre års anställning får lämnas med högst 50 % och inte som nu med 50 %. Reglerna föreslås ändrade fr.o.m. den 1 juli 1990. Vidare föreslås att verlcsamheten bibehålls på i huvudsak samma nivå som i dag, vilket medför en medelsberäkning på 93 milj. kr. Vid behov bör även under nästa budgetår högst 15 milj. kr. från anslagsposten Beredskapsarbeten m.m. kunna föras över till denna anslagspost.

I kommittémotion A252 av Sonja Rembo m.fl. (m) anförs att statsbidraget till Galaxen successivt bör trappas ner. Enligt motionärer­na bör statsbidraget för nästa budgetår fastställas till 50 %. Det anförs att verksamheten fyller en välbehövlig social och rehabiliterande funk­tion men att det borde vara möjlig;t för branschen själv att ta ett större ansvar för de byggnadsarbetare som skadas eller på grund av ålder inte orkar med.

Enligt de nuvarande statsbidragsreglerna utgår 75 % bidrag under tre år och därefter 50 % bidrag i högst två år för en och samma arbetstagare. I utskottets betänkande AUll från föregående år ges en redovisning för Galaxen-verksamheten och bidragsreglerna. Utskottet hänvisar till detta betänkande för en mer detaljerad redovisning. Ut­skottet anser i likhet med propositionen att den föreslagna regelföränd­ringen — dvs. högst 50 % bidrag efter tre år — ger arbetsmarknadsver­ket ett förhandlingsutrymme i förhållande till Galaxen-bolagen. Detta kan innebära att stödet blir effektivare därigenom att fler kan sysselsät­tas inom ramen för beräknade medel. Yrkandet i motion A252 om en generell bidragsnivå på 50 % kan utskottet däremot inte biträda med hänsyn till det aktuella stödbehovet. Med hänvisning till det anförda tillstyrks propositionens förslag och avstyrks motion A252 i aktuell del.

Försöksverksamhet samt insatser för flyktingar och invandrare

Försöksverksamhet med sysselsättningsskapande åtgärder omfattar stats­bidrag för att bl.a. stödja utvecklinj;sbara projekt och sysselsättningsska­pande affårsidéer. Flera av projekten har varit inriktade mot att skapa sysselsättning för ungdomar och kvinnor i glesbygd. För budgetåret 1990/91 beräknas medelsbehovet oförändrat till 15 milj. kr.

Insatser för flyktingar och invandrare omfattar särskilda insatser och försöksverksamheter med syfte att underlätta flyktingars och invandra­res inträde på arbetsmarknaden. I propositionen betonas att den ordi­narie arbetsmarknadspolitiken i första hand bör komma i fråga men att starka sociala och ekonomiska skäl talar för en kraftfull satsning för att tillvarata de resurser som invandrare och flyktingar utgör. Som utskottet tidigare har redovisat under avsnittet /Vrbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader har regeringen för riksdagens kännedom anmält att man har medgivit att AMS för arbetsmarknadspolitiska insatser i de kommuner som åtar sig ett väsentligt ökat flyktingmottagande får disponera 50 milj. kr. av reserverade medel. Dessa hänför sig till anslagsposten  2. Åtgärder för långtidsarbetslösa under anslaget B 5.


 


Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 1987/88. Enligt riksda-    1989/90:AUi:

gens beslut (AU 1987/88:21, rskr. 279) skulle dessa medel ha använts för ett under våren 1988 tillfålligt rekryteringsstöd för ungdomar. Utskottet lämnar denna åtgärd av regeringen utan erinran.

För budgetåret 1990/91 beräknar regeringen medelsbehovet under denna delpost till 80 milj. kr.

Beträffande invandrarnas problem att komma in på den svenska arbetsmarknaden och de initiativ som har tagits för att underlätta deras situation vill utskottet vidare hänvisa till avsnittet /Vrbetsmarknadsver­kets förvaltningskostnader.

Medelsanvisningen

I propositionen föreslås på reservationsanslaget Sysselsättningsskapande åtgärder 1 819 000 000 kr. för budgetåret 1990/91, varav som tidigare redovisats 1 530 milj. kr. beräknats för beredskapsarbeten och 101 milj. kr. för starta-eget-bidraget. Resterande 188 milj. kr. avser struk­turstöd för byggarbetsmarknaden, försöksverksamhet med sysselsätt­ningsskapande åtgärder samt insatser för flyktingar och invandrare.

Moderata samlingspartiet anser i sin kommittémotion A271 att anslaget till sysselsättningsskapande åtgärder bör uppgå till 1 655 000 000 kr. Minskningen i förhållande till regeringens förslag beror dels på det rådande arbetsmarknadsläget, dels på att statsbidragen till beredskapsarbeten och till strukturstödet för arbetsmarknaden ej bör överstiga 50 %.

I folkpartiets kommittémotion A255 yrkas att anslaget till sysselsätt­ningsskapande åtgärder minskas med 37,5 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag, dvs. att anslaget beräknas till 1 781 500 000 kr. Medel motsvarande minskningen, 37,5 milj. kr., anser folkpartiet bör tilldelas AMS som ett tillskott till TUFFA-projekten (Teknikupphand­ling för funktionshindrade i arbetslivet).

1 centerns kommittémotion A283 begärs att anslaget till sysselsätt­ningsskapande åtgärder bestäms till 1 519 000 000 kr., dvs. ett belopp som innebär en minskning med 300 milj. kr. i förhållande till rege­ringens förslag. Bakgrunden är att behovet av sysselsättningsskapande åtgärder i traditionell mening minskar med hänsyn till det goda arbetsmarknadsläget och till de offensiva närings- och sysselsättnings­skapande åtgärder som centern förordar.

Utskottet har i det föregående med avstyrkande av föreliggande motioner i motsvarande delar godtagit regeringens förslag beträffande de olika åtgärdernas omfattning och inriktning. Som en konsekvens av dessa ställningstaganden tillstyrks den av regeringen begärda medelsan­visningen. Motionerna A255 (fp), A271 (m) och A283 (c) bör därför avslås i motsvarande delar.

58


 


Lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd m.m.                               1989/90:AU11

Enligt propositionen syftar regeringen till en fortsatt dämpning av överhettningen på byggarbetsmarJLnaden samtidigt som utrymme för bostadsbyggande skapas. I slutet av december 1989 fattade regeringen beslut som innebär att övrigt byggande i Stockholms län under år 1991 skall begränsas till 65 % av 1986 års nivå, jämfört med 70 % som gäller under år 1990. Vidare begränsas byggvolymen i Göteborgs och Bohus län. För övriga delar av landet har regeringen den 8 februari i år bestämt att annat byggande än bostadsbyggande år 1991 högst får uppgå till 90 % av 1988 års nivå, sedan hänsyn tagits till byggkostnads­utvecklingen mellan de båda åren. Tillståndsgivningen enligt lagen (1971:1204) om byggnadstilbtånd är ett av de medel som regeringen förfogar över. Enligt denna lag kan regeringen förordna att byggnads­arbete ej får påbörjas utan särskilt tillstånd (byggnadstillstånd), om det behövs för att begränsa byggnadsverksamheten med hänsyn till sam­hällsekonomiska förhållanden eller läget på arbetsmarknaden eller andra väsentliga allmänna intressen.

I tre motioner begärs att lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd avskaffas.

Moderata samlingspartiet anför i motion A206 (med motivering i motion Bo403) att en avreglering av svensk bostadspolitik är nödvän­dig. Angelägen kommersiell och samhällelig service kommer inte att kunna erbjudas medborgarna under lång tid till följd av byggstoppet. Förhoppningen att regleringen skulle resultera i ett avsevärt ökat bostadsbyggande har inte infriats. Enligt motionärernas uppfattning bör riksdagen avskaffa möjligheterna för regeringen att med användan­de av lagen om byggnadstillstånd tillgripa regleringar som byggstoppet.

I motion A254 (med motivering i motion T219) av Görel Bohlin m.fl. (m) framhålls att eftersläpningar i infrastruktur och bristen på statliga investeringsmedel i kombination med regleringar och ökade byggkostnader kan bli ett allvarligt hinder för att komma till rätta med bostadsbristen. Lagen om byggnadstillstånd bör därför avskaffas.

I motion A295 (med motivering i motion Bo423) framhåller Erling Bager m.fl. (fp) att regeringen efter att ha dragit i gång ROT-program-met sedan slagit till bromsarna genom att bl.a. försöka begränsa volymen på ombyggnadsverksamheten med rambegränsningar. Motio­närerna avvisar rambegränsningar som en metod att påverka omfatt­ningen av ombyggnadsverksamheten. Lagen om byggnadstillstånd bör avskaffas.

Utskottet redogjorde i sitt betänkande 1988/89:AU11 från föregående år för tillkomsten och tillämpningen av lagen (1971:1204) om bygg­nadstillstånd. För en detaljerad redovisning hänvisas till detta betänk­ande.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att regeringen nyligen som ett led i åtstramningen av den svenska ekonomin har föreslagit skärpningar av den under 1989 införda regionala investeringsavgiften på oprioriterade byggnadsarbeten (prop. 1989/90:96 om skärpt investe­ringsskatt för vissa byggnadsarbeten). Investeringsskatten föreslås höjas


 


från 10 % till 30 % och utvidgas till att omfatta även Göteborgsområ-           1989/90:AU11

det. Utskottet har beretts tillfålle av finansutskottet att yttra sig över propositionen och med anledning av propositionen väckta motioner. Utskottet har därvid tillstyrkt propositionen och uttalat att om utveck­lingen tyder på att skatten får oönskade effekter på sysselsättningen är det angeläget att regeringen skyndsamt förelägger riksdagen förslag till åtgärder (AU3y).

Skatteutskottet, som slutligen berett ärendet, förordar i sitt betänkan­de SkU27 ett uttalande av innebörd att regeringen noga bör följa utvecklingen i de regioner som berörs av investeringsskatten och återkommer till riksdagen med förslag till åtgärder om sysselsättningen skulle hotas.

I utskottets av riksdagen godkända betänkande 1988/89:AU11 från föregående år anför utskottet att det ställer sig bakom finansutskottet i dess bedömning av byggmarknaden, dvs. att överhettningen på bygg­marknaden har drivit fram en kostnadsutveckling inom byggbranschen som börjar nå oroväckande höjder och att det i rådande läge finns anledning att tillgripa byggreglerande åtgärder för att öka nybyggandet av bostäder.

Utskottet anser inte att det i dag finns anledning att göra någon annan bedömning av lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd och avstyrker därmed de här aktuella motionerna. 1 detta sammanhang vill utskottet informera om att frågor om lagen (1971:1204) om byggnads­tillstånd och motsvarande motioner — med hänsyn till lagens betydelse för bostadspolitiken — torde komma att behandlas av bostadsutskottet fr.o.m. budgetåret 1990/91.

Statsbidrag till inskolningsplatser

1988/89 Utgift   108 790 000  Reservation 66 210 000 1989/90 Anslag  812 000 000 1990/91  Prop.    634 000 000

Regeringen  har i budgetpropositionen under punkt B 6 (s. 78—79) föreslagit riksdagen

att till Statsbidrag till inskolningsplatser för budgetåret 1990/91 anvi­sa ett reservationsanslag på 634 000 000 kr.

Från anslaget betalas utgifterna för verksamheten enligt förordning­en (1987:8) om bidrag för inskolningsplatser och förordningen (1989:439) om statsbidrag till verksamheten med särskilda inskolnings­platser hos offentliga arbetsgivare.

1 propositionen erinras om att ungdomslagen den 1 juli 1989
ersattes av ett system med avtalade och särskilda inskolningsplatser.
Den positiva utvecklingen på arbetsmarknaden i kombination med ett
sjunkande antal ungdomar i denna ålder och arbetsförmedlingens
aktiva förmedlingsarbete har medfört att särskilda ungdomsåtgärder i
allt mindre omfattning har behövt tillgripas. Erfarenheterna av det nya
            ,-,

systemet   med   inskolningsplatser  är  begränsade,  och   medelsbehovet


 


beräknas därför oförändrat till 812 milj. kr. under budgetåret 1990/91.        1989/90:AU11 Härav bör 178 milj. kr. finansieras med reserverade medel. Behovet av medelstillskott uppskattas därför till 634 milj. kr.

I två motioner behandlas frågor om utvärdering m.m. av systemet med inskolningsplatser.

I kommittémotion A252 från moderata samlingspartiet anförs att det finns en klyfta mellan skolsystemet och arbetslivet, vilket innebär att många ungdomar trots dagens bristsituation har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Det är nödvändigt att de unga får en realistisk bild av arbetsmarknaden. För de unga som inte på egen hand finner arbete bör i första hand kompletterande utbildning, i andra hand hjälp att söka arbete och i tredje hand praktikplats aktualiseras. Samtidigt som systemet med inskolningsplatser innehåller en del positiva element, har systemet haft svårt att komma i gång. Regeringen har aviserat en utvärdering. Det finns en risk enligt motionärerna att de avtalade inskolningsplatserna utvecklas till generella subventioner till arbetsgi­vare som anställer ungdomarna.

I kommittémotion A255 från folkpartiet yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av de särskilda och avtalade inskol­ningsplatserna för ungdom. Inte sällan beror ungdomarnas sysselsätt­ningsproblem på att de saknar nödvändiga kunskaper enligt motionä­rerna. Vid sidan av utbildningsfrågorna, vilka behandlas i annat sam­manhang, pekas på att inskolninf;splatserna troligen fyller en viktig funktion. Folkpartiet anser dock att det är nödvändigt att verksamhe­ten kontinuerligt utvärderas.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att utskottet under föregående riksmöte behandlade proposition 1988/89:109 om en ny inriktning av arbetsmarknadspolitiska åtgärder för unga jämte motioner på detta område. I sitt av riksdagen godkända betänkande 1988/89:AU16 fram­lägger utskottet sina synpunkter på olika avsnitt av systemet med inskolningsplatser. Kostnadsberäkningen avseende budgetåret 1989/90 utgår från en volym på 7 000 årsjirbetsplatser för de avtalade inskol­ningsplatserna och 2 500 platser för de särskilda inskolningsplatserna. I fråga om utvärdering av verksamheten anförde utskottet att utskottet utgick från att regeringen i samband med de årliga anslagsframställ­ningarna eller i andra lämpliga sammanhang kommer att hålla riksda­gen underrättad om hur det nya systemet fungerar.

Utskottet kan notera att antalet ungdomar med inskolningsplats i slutet av januari 1990 uppgick till 4 700 personer. 2 500 av platserna utgjordes av särskilda inskolningsplatser och 2 200 av avtalade inskol­ningsplatser. Som jämförelse kan nämnas att i slutet av januari 1989 fanns 7 900 ungdomar i ungdomslag och 2 100 ungdomar på inskol­ningsplatser.

De synpunkter som anförs i motion A252 om kompletterande
utbildning av de unga, hjälp till dem att söka arbete och som en tredje
åtgärd praktikplats har utskottet inget att invända mot. Liksom före­
gående år menar utskottet att det är en sådan inriktning som har varit
underlag för den politik som har förts av olika regeringar under det
                61

senaste decenniets ansträngningar att komma till rätta med ungdomsår-


 


betslösheten. När det gäller utvärdering har regeringen nyligen fattat          1989/90:AU11

beslut om ett uppdrag till AMS att utvärdera det nya systemet med förändrade ungdomsåtgärder. Utredningen skall omfatta en beskriv­ning och resultatanalys med avseende på ungdomars arbetsmarknadssi­tuation, förmedlingsåtgärder, ungdomar med handikapp, risken för "inlåsningseffekter", de unga kvinnornas situation, samverkan kom­mun/skolan när ansvaret för ungdomarnas sysselsättning övergår till arbetsförmedlingen, krav på ungdomars kompetens samt regionalpoli­tiska aspekter m.m. Uppdraget skall redovisas senast den 1 oktober 1990. Med hänvisning till det anförda anser utskottet att någon riksda­gens åtgärd inte är påkallad med anledning av motionerna A252 (m) och A255 (fp) i berörda delar. De aktuella yrkandena avstyrks av utskottet.

Medelsberäkningen i propositionen lämnas av utskottet utan erin­ran. Beträffande det i propositionen föreslagna utnyttjandet av 178 milj. kr. av reserverade medel har utskottet inhämtat att dessa till större delen kommer att uppstå under innevarande budgetår.

AMU-gruppen: Uppdragsverksamhet

1988/89 Utgift O 1989/90 Anslag 1 000 1990/91  Prop.    1 000

Regeringen föreslår under punkt B 7 (s. 79—83) att

1.   AMU-gruppen utan beslut av regeringen får disponera uppkom­mande överskott för varje budgetår, efter avdrag för statens avkast­ningskrav, motsvarande högst 3 % av omsättningen, samt balanserade överskottsmedel motsvarande högst 10 % av omsättningen för främst utjämning av resultatet mellan olika budgetår,

2.   till AMU-gruppen: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1990/91 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

/VMU-gruppens främsta uppgift är att anordna arbetsmarknadsut­bildning på uppdrag av arbetsmarknadsverket. Därutöver kan utbild­ning anordnas för andra uppdragsgivare, t.ex. kommuner och företag. Varje /VMU-myndighet har ansvar för det ekonomiska resultatet av sin verksamhet.

1 propositionen redovisas /VMU-styrelsens resultaträkning för bud­
getåret 1988/89. Resultatet för detta budgetår uppgår till ett överskott
på 25,3 milj. kr. Efter avsättningar till strukturkonton redovisas ett
underskott på 23,6 milj. kr. Regeringen kommer senare att ta ställning
till denna fråga. För innevarande budgetår räknar AMU-styrelsen med
underskott i verksamheten. /Vrbetsmarknadsministern delar AMU-sty-
relsens uppfattning att AMU-gruppen bör ges möjlighet att utan beslut
av regeringen disponera vbsa överskottsmedel med hänsyn till de varia­
tioner som kan förekomma mellan olika budgetår. I propositionen
föreslås därför att /VMU-gruppen får disponera eventuellt överskott för
                ~,


 


varje budgetår, efter avdrag för statens avkastningskrav, motsvarande        1989/90:AU11 högst 3 % av omsättningen, samt balanserat överskott upp till högst 10 % av omsättningen.

Utskottet godkänner förslaget att AMU-gruppen utan beslut av rege­ringen får disponera överskottsmedel enligt propositionen. Det begärda anslaget bör anvisas av riksdagen.

AMU-gruppen: Bidrag till vissa driftutgifter

1988/89 Utgift  21 300 000 Reservation  O 1989/90 Anslag  16 300 000 1990/91  Prop.    12 300 000

Regeringen föreslår under punkt B 8 (s. 83—84) att riksdagen till AMU-gruppen: Bidrag till vissa driftutgifter för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 12 300 000 kr.

Driftbidraget skall täcka dels kostnader för sådant utvecklingsarbete, personalutbildning och marknadsföring som föranleds av omorganisa­tionen av arbetsmarknadsutbildningen, dels eventuellt underskott vid Nordkalottens /VMU-center. /Vnslaget skall årligen minskas med 5 milj. kr. när det gäller utvecklingsarbete, personalutbildning och marknads­föring.

I propositionen omtalas att en översyn av organisationsformen för Nordkalottens AMU-center beräknjäs vara slutförd i januari 1990. I det nu fårdigställda betänkandet (Ds 1990:17) Nordkalottens AMU-center — Ombildning till stiftelse föreslås att Nordkalottens AMU-center fr.o.m. den 1 januari 1991 ombildas till en svensk statlig stiftelse. För detta ändamål presenteras förslag till dels en ny överenskommelse mellan Finland, Norge och Sverige, dels ett stiftelseförordnande och stadgar. Efter remissbehandling avser regeringen att återkomma med en proposition. För nästa budgetår beräknas ett underskottsbidrag till samma belopp som för innevarande budgetår eller 6 milj. kr.

Utskottet har intet att erinra mot medelsberäkningen i propositio­nen.

AMU-gruppen: Investeringar

1988/89 Utgift O 1989/90 Anslag 1 000 1990/91  Prop.     1 000


Regeringen föreslår under punkt B 9 (s. 84—85) att riksdagen till /VMU-gruppen: Investeringar för budgetåret 1990/91 anvisar ett för­slagsanslag på 1 000 kr.

Anslaget  avser  tillskott av statskapitalet  i det fall  anskaffning av erforderlig utrustning inte kan finansieras genom avskrivningsmedel.


63


 


Anslaget har fr.o.m. innevarande budgetår omvandlats till ett förslags-         I989/90:AU11

anslag, där regeringen vid behov kan tillföra statskapitalet ytterligare

medel.

Anslaget bör som regeringen föreslagit föras upp med ett formellt belopp på 1 000 kr.

Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar

1988/89 Utgift O 1989/90 Anslag 1 000 1990/91  Prop.     1 000

Regeringen föreslår under punkt B 13 (s. 88) att riksdagen till Bidrag till vissa affårsverksinvesteringar för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.

Från anslaget skall betalas tidigareläggningbidrag till affårsverksin­vesteringar utanför statsbudgeten. Anslaget disponeras av regeringen.

Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag.

Hemställan

Utskottet hemställer

Riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken

1.             beträffande förutsättningar för arbetsmarknadspolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A252 yrkande 1 i mot­svarande del och 1989/90:283 yrkande 1 i motsvarande del,

res. I (m, fp, c)

2.             beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A240 yrkande 1, 1989/90:A252 yrkandena 1 i motsvarande del och 2, ig89/90:A265 yrkandena 1 och 2 och 1989/90:A283 yrkande 1 i motsvarande del.

res. 2 (m)

res. 3 (fp) - motiv

res. 4 (c, mp)

res. 5 (vpk)

A rbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader

3.             beträffande arbetsrriarknadsverkets organbation m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A252 yrkande 3 i mot­svarande del, 1989/90:A255 yrkande 15, 1989/90:A283 yrkandena 3 och 5, 1989/90:A287 i motsvarande del och 1989/90:A294,

res. 6 (m)

res. 7 (fp)

res. 8 (c)

res. 9 (vpk)

4.             beträffande Ami-verksamheten

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A281 och 1989/90:Sfl6,

res. 10 (fp, c)                                                                                                      


 


5.         beträffande större flexibilitet i utnyttjandet av anslagen  1989/90: AU 11
att riksdagen  med avslag på motion  1989/90:A255 yrkande  1

godkänner att regeringen får använda högst 50 000 000 kr. inom den yrkesinriktade rehabiliteringen,

res. 11 (fp)

6.         beträffande ledningsfunktionen inom arbetsmarknadsverket
att riksdagen avslår motion  1989/90:A252 yrkande 3 i motsva­
rande del,

res. 12 (m)

I.          beträffande socialt inriktad arbetsförmedling
att riksdagen avslår motion 1989/90:A293,

8.         beträffande arbetsmiljödeklaration av lediga arbeten m.m.
att riksdagen avslår motion 1989/90:A202,

res. 13 (vpk)

9.         beträffande fler kulturarbetsförmedlingar
att riksdagen avslår motion 1989/90:A762,

res. 14 (mp)

10.        beträffande arbetsförmedling för dem som vill söka arbete i
andra länder

att riksdagen avslår motion 1989/90:A288,

res. 15 (mp)

II.          beträffande AMS-konsulenter för hörsebkadadelvuxendöva
att riksdagen avslår motion 1989/90:A244,

12.  beträffande förmedling av industriarbetare från Östeuropa att riksdagen avslår motion 1989/90:A237,

13.  beträffande utvidgning av den nordbka arbetsmarknaden att riksdagen avslår motion 1989/90:U547 yrkande 3,

14.  beträffande regebystemet i samband med flyktingars inträde på arbebmarknaden

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A204 och 1989/90:A283

yrkande 14,

res. 16 (m, fp, c, mp)

15.       beträffande invandrares problem att komma in på arbets­
marknaden

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A211, 1989/90:A252 yr­kande 14 och 1989/90:A423 yrkande 3,

res. 17 (m, fp, c, mp)

16.       beträffande medebanvbning till arbetsmarknadsverkets för­
valtningskostnader

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del samt med avslag på motionerna 1989/90:A271 yrkande 1, 1989/90:A283 yrkande 4 och 1989/90:A287 i motsvarande del till Arbetsmarknadsverkeb förvaltningskostnader för budgetåret 1990/91   under   tionde   huvtidtiteln   anvisar  ett   ramanslag   på

2 176 239 000 kr.,

res. 18 (m) res. 19 (c) res. 20 (vpk)

17.           beträffande avskrivning av lånefordran

att  riksdagen   medger  att  regeringen  får  bemyndiga AMS att                    "-

5 Riksdagen 1989/90. 18 saml. Nr 11


under budgetåret 1990/91 besluta om avskrivning av lånefordran  1989/90:AU 11

uppkommen inom arbetsmarknadsverket under de förutsättning­ar som gäller för budgetåret 1989/90,

18.         beträffande arbetsgivares rätt till stöd som inte har rekvire­
rats

att riksdagen godkänner vad regeringen förordat,

Arbebmarknadsservice

19.         beträffande hemresebidrag för kulturarbetare
att riksdagen avslår motion 1989/90:A271 yrkande 2,

res. 21 (m)

20.            beträffande riktlinjer för flyttningsbidragen m.m.

att riksdagen avslår motion 1989/90:A283 yrkande 7 i motsva­rande del,

res. 22 (c)

21.            beträffande merkostnadsbidraget

att riksdagen avslår motionerna 1989/90.A255 yrkande 14 och 1989/90:A283 yrkande 8,

res. 23 (fp)

res. 24 (c)

22.         beträffande flyttningsbidrag till återflyttnings- eller inflytt­
ningsbidrag

att riksdagen avslår motion 1989/90:A264,

23.         beträffande flyttningsbidrag i samband med tandläkares AT-
tjänstgöring

att riksdagen avslår motion 1989/90:A208,

res. 25 (m)

24.            beträffande medebanvbning till arbetsmarknadsservice

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del och med avslag på motionerna 1989/90:A271 yrkande 3, 1989/90:A283 yrkande 7 i motsvarande del till Arbetsmarknads­service för budgetåret 1990/91 under tionde huvudtiteln anvisar

ett förslagsanslag på 245 565 000 kr.,

res. 26 (m) res. 27 (c)

Arbetsmarknadsutbildning

25.           beträffande   arbetsmarknadsutbildningens allmänna  inrikt­
ning

att riksdagen avslår motion 1989/90:A252 yrkande 9 i motsva­rande del,

res. 28 (m)

26.         beträffande omskolning av central- och östeuropeisk arbets­
kraft i Sverige

att riksdagen avslår motion 1989/90:A258,

res. 29 (m) - motiv

27.         beträffande vuxenutbildningbidrag för personer med läs- och
skrivsvårigheter

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sf511 yrkande 1, 1989/90:Sf512 och 1989/90:Sf520,

res. 30 (fp, mp)                                                                                                  °°


 


28. beträffande utbildning av nyanställda inom tekoindustrin          1989/90:AU 11
att riksdagen avslår motion 1989/90:A271 yrkande 4,

res. 31 (m)

29.    beträfliande ramen för utbildning av icke arbetslösa

att riksdagen avslår motion 1989/90:A252 yrkande 9 i motsva­rande del,

res. 32 (m, mp)

30.   beträffande körkortsutbildning i AMU.s regi att riksdagen avslår motion 1989/90:A262,

31.   beträffande villkoren för bidrag till utbildning i företag

att riksdagen godkänner de förordade ändringarna i villkoren för bidrag till utbildning i företag,

32.  beträffande   utvärdering   av   systemet   med   utbildning   i
företag

att riksdagen avslår motion 1989/90:A252 yrkande 9 i motsva­rande del,

33.    beträffande platserna i det reguljära utbildningsväsendet
att riksdagen avslår motion 1989/90:A255 yrkande 12,

res. 33 (fp, c)

34.    beträffande medebanvbning till arbetsmarknadsutbildning
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del och
med avslag på motion  1989/90:A271 yrkande 5 till Arbetsmark­
nadsutbildning för budgetåret 1990/91 under tionde huvudtiteln

anvisar ett reservationsanslag på 2 633 630 000 kr.,

res. 34 (m)

35.    beträffande arbetslöshetsförsäkringens ersättningsregler
att riksdagen avslår motion 1989/90:A252 yrkande 11,

res. 35 (m)

36.   beträffande bidraget till lönekostnader

att riksdagen godkänner vad som i propositionen förordats i fråga om bidraget till lönekostnader i samband med utbildning i företag,

37.   beträffande den vidgade arbetsprövningen

att riksdagen godkänner vad som i propositionen förordats i fråga om vidgad arbetsprövning,

38.    beträffande redovbning av intäkterna till arbetslöshetsförsäk­
ringen och användningsområdet

att riksdagen avslår motion 1989/90:283 yrkandena 10—12,

res. 36 (c)

39.   beträffande ökade egenavgifler

att riksdagen avslår motion 1989/90:A290,

40.   beträffande allmän arbetslöshetsförsäkring

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A252 yrkande 10, 1989/90:A255 yrkande 17, 1989/90:A284 och 1989/90:A817 yr­kande 2,

res. 37 (m, fp, c)

41.    beträfiande inträde i arbeblöshebkassorna
att riksdagen avslår motion 1989/90:A215,

res. 38 (m, fp, c, mp)                                                                                 , _


 


42.   beträffande periodbering av arbetslöshetsförsäkringen          1989/90:AU 11 att riksdagen avslår motion 1989/90:A223,

43.   beträffande bbysslebegreppet i arbetslöshetsförsäkringen

att riksdagen avslår motion 1989/90:A239, 1989/90:A249 och 1989/90. A701,

res. 39 (m, c)

44.        beträffande medebanvbning till kontant arbebmarknadsstöd
och utbildningsbidrag

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del och avslag på motionerna 1989/90:A271 yrkande 6 och 1989/90:A283 yrkande 13 till Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbi­drag för budgetåret 1990/91 under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 4 051 575 000 kr.,

res. 40 (m) - villk 34

res. 41 (c) - villk. J6

Syssebättningsskapande åtgärder

45.        beträffande miljö- och kulturvårdande arbebuppgifter med
hjälp av beredskapsmedel

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A252 yrkande 7 och 1989/90:A255 yrkande 5,

46.         beträffande statsbidrag till syssebättningsskapande åtgärder
att riksdagen avslår motion 1989/90:A252 yrkande 6,

res. 42 (m)

47.        beträffande yttrande från fackliga organbationer vid ansökan
om arbetsmarknadspolitbkt stöd

att riksdagen avslår motion 1989/90:A212,

res. 43 (vpk)

48.           beträffande återbetalningsskyldighet för statsbidrag

att riksdagen godkänner vad som i propositionen förordats om återbetalningsskyldighet för statsbidrag som har lämnats för inve­steringsobjekt,

49.           beträffande deltidsarbetslöshet

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A210 och 1989/90:A214,

50.         beträffande arbetsmarknadsprojektet Östra Norrbotten
att riksdagen avslår motion 1989/90:A415,

51.         beträffande statsbidrag till strukturstöd för byggarbebmark-
naden

att riksdagen med avslag på motion 1989/90:A252 yrkande 13 godkänner vad som i propositionen förordats i fråga om statsbi­draget för strukturstöd för byggarbetsmarknaden,

res. 44 (m)

52.         beträffiinde medebanvbning till syssebättningsskapande åt­
gärder

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
samt med avslag på motionerna 1989/90.A255 yrkande 6,
1989/90:A271 yrkande 7 och 1989/90:A283 yrkande 15 till Sys­
sebättningsskapande åtgärder för budgetåret 1990/91 under tion­
de huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 1 819 000 000
,
                                                                                                                         68

kr..


 


res. 45 (m) - villk. 42 och 44                                                1989/90: AU 11

res. 46 (fp) res. 47 (c) 53. beträffande lagen (1971:1204) om byggnadstilbtånd m.m. att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A206, 1989/90:A254 och

1989/90:A295,

res. 48 (m, fp)

\ 54. beträffande utvärdering m.m. av systemet med inskolnings­platser att, riksdagen avslår  motionerna  1989/90:A252 yrkande 8 och

1989/90:A255 yrkande 13,

res. 49 (m) res. 50 (fp)

55.   beträffande medebanvbning till statsbidrag till inskolnings­
platser

att riksdagen till Statsbidrag till inskolningsplatser för budgetåret 1990/91 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 634 000 000 kr.,

56.   beträffande dbposition av överskottsmedel

att riksdagen godkänner att AAdU-gruppen utan beslut av rege­ringen får disponera uppkommande överskott för varje budget­år, efter avdrag för statens avkastningskrav, motsvarande högst 3 % av omsättningen, samt balanserade överskottsmedel motsva­rande högst 10 % av omsättningen för främst utjämning av resultatet mellan olika budgetår,

57. beträffande medebanvbning till AMU-gruppen: Uppdrags­
verksamhet

att riksdagen till AMU-gruppen: Uppdragsverksamhet för budget­året 1990/91 under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.,

58. beträffande medebanvbning till AMU-gruppen: Bidrag till
vbsa driftutgifter

att riksdagen till AMU-gruppen: Bidrag till vbsa driftutgifter för budgetåret 1990/91 under tionde huvudtiteln anvisar ett reserva­tionsanslag på 12 300 000 kr.,

59.  beträffande   medebanvbning  till  AMU-gruppen:   Investe­
ringar

att riksdagen till AMU-gruppen: Investeringar för budgetåret 1990/91 under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.,

60.   beträöande medebanvbning till affärsverksinvesteringar

att riksdagen till Bidrag till vbsa affärsverksinvesteringar för bud­getåret 1990/91 under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsan­slag på 1 000 kr.

69


 


Stockholm den 17 april 1990                                                            1989/90:AU11

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars Ulander

Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Kjell Nilsson (s), Sonja Rembo (m), Marianne Stålberg (s), Börje Hörnlund (c), Lahja Exner (s), Anders G Högmark (m), Gustav Persson (s), Bo Nilsson (s), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c), Karl-Erik Persson (vpk), /Vnna Horn af Rantzien (mp), Monica Öhman (s), Erik Holmkvist (m) och Yngve Wernersson (s).

Reservationer

1. Förutsättningar för arbetsmarknadspolitiken (mom.  1)

Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Börje Hörnlund (c), Anders G Högmark (m), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c) och Erik Holmkvist (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med "Utskottet vill" och på s. 15 slutar med "behandlade delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motionerna A252 (m) och A283 (c) att det fordras en omläggning av den förda politiken så att en god ekonomisk utveckling främjas och en långsiktigt positiv sysselsättnings­utveckling därmed underlättas. En positiv utveckling måste komma hela landet till del, om inte problem skall.uppstå såväl i storstadsområ­dena som i glesbygden. Utskottet vill framhålla att en väsentlig förut­sättning för en tillväxtfrämjande politik är att staten respekterar hus­hållens och företagens krav på stabila spelregler. En god arbetsmark­nad förutsätter en god produktivitetsutveckling såväl i företag som inom den offentliga sektorn.

Den svenska ekonomin har grundproblem som den brottats med under lång tid, nämligen hög inflation, alltmer urholkad konkurrens­kraft och stigande underskott i bytesbalansen. /Vrbetsmarknaden är i obalans och på vissa håll i landet överhettad. Delar av industrin slår i kapacitetstaket. Flera branscher rapporterar brist på arbetskraft. Där­med drivs lönerna upp. Vid en internationell konjunkturnedgång kommer svenska företag och svensk ekonomi att drabbas hårdare än konkurrentländerna.

Den  förda  politiken  har dessutom  kraftigt  förstärkt de  regionala
obalanserna och  medfört betydande regionala skillnader i arbetslös­
hetstalen. Ett stort antal människor befinner sig utanför den reguljära
           7q
arbetsmarknaden — trots en långvarig högkonjunktur har kostnaderna


 


för arbetslöshetsersättningar och kontant arbetsmarknadsstöd ökat kraf-    1989/90:AU 11

tigt. En sådan utveckling är ägnad att inge oro. En förändring av den ekonomiska politiken hade därför enligt utskottets uppfattning varit nödvändig långt tidigare.

Utskottet anser att den ekonomiska politiken måste inriktas på att undanröja utvecklings- och tillväxthinder så att arbetsutbudet kan främjas och de mindre företagen utvecklas på ett positivt sätt. Såväl inom som fristående från den offentliga sektorn måste privata entre­prenörer och kooperativa alternativ främjas. Detta ger ökad valfrihet, ökad konkurrens och möjligheter till effektivitetsjämförelser samt posi­tiva erfarenhetsutbyten.

Med en sådan förordad politik skapas bättre förutsättningar för att bryta den nuvarande könsuppdelade arbetsmarknaden. Kvinnors och mäns olika erfarenheter bör utnyttjas bättre; inte minst i tider med arbetskraftsbrist är det viktigt att använda alla resurser på ett effektivt sätt.

Vad utskottet anfört i anslutning till motionerna A252 och 283 om förutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande förutsättningar för arbetsmarknadspolitiken att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:A252 yrkande 1 i motsvarande del och  1989/90:A283 yrkande 1 i motsvarande del  som  sin  mening ger  regeringen  till   känna  vad  utskottet anfört,

2. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 2)

Sonja Rembo, /Vnders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anser

deb att den del av utskottets yttrande på s. 17 börjar med "Enligt utskottets" och på s. 18 slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:

I likhet med vad moderata samlingspartiets företrädare i finansut­skottet har anfört (1989/90:FiU20) anser utskottet att målet för den ekonomiska politiken är att öka den enskildes frihet och välfård. Det förutsätter god ekonomisk tillväxt, stabila priser och arbete åt alla som vill arbeta. Vidare måste tillväxthindren avlägsnas, bl.a. genom en ordentlig sänkning av det totala skattetrycket. Utskottet vill också framhålla vikten av att ekonomins spelregler är någorlunda stabila över tiden.

Som framhålls i moderata samlingspartiets motion A252 måste ar­betsmarknadspolitikens inriktning vara att skapa en flexibel arbets­marknad och att hjälpa enskilda arbetslösa. I högre grad än tidigare bör politiken inriktas på att skapa rörlighet på arbetsmarknaden.

En av de viktigaste uppgifterna för svensk arbetsmarknadspolitik är
att mobilisera den arbetskraftspotential som finns och häva de nuva­
rande utslagningseffekterna. Här finns arbetslösa och undersysselsatta,
       .,.
vissa invandrare och de som är frånvarande på grund av förtidspensio-


 


neringar, arbetsskador och långtidssjukskrivningar. En faktor som kan 1989/90:AU 11 bidra till att minska utbudet av arbetskraft är de samlade effekterna av olika socialförsäkringssystem. Även en liten minskning av antalet personer utanför arbetskraften skulle ge samhällsekonomiska vinster. Dessutom skulle den ge ökad livskvalitet till de människor som både vill och kan arbeta. Utskottet konstaterar därför med tillfredsställelse att denna fråga äntligen blivit föremål för uppmärksamhet från rege­ringens sida.

Den offentliga sektorns arbetsmarknad är omfattande och påverkar sysselsättningssituationen i hela landet. Många arbetstagare är på grund av monopolsituationen hänvisade till en enda arbetsgivare. Beträffande de kvinnligt dominerade sektorerna inom främst vård och utbildning försämras produktivitetsutvecklingen genom vantrivsel och arbetsmil­jöproblem. Enligt utskottets uppfattning måste arbetsmarknaden för de offentliganställda breddas genom att de offentliga servicemonopolen bryts upp.

Utskottet konstaterar att verksamheten inom arbetsmarknadsverket under senare år har effektiviserats. Denna förändringsprocess måste fortgå och bör också kunna leda till en personalmässigt sett mindre organisation.

Enligt utskottets uppfattning finns det ingenting som talar för att arbetsförmedling fungerar bäst i form av ett offentligt monopol. Snara­re är förhållandet det motsatta. Såväl arbetsförmedlingsmonopolet som den obligatoriska platsanmälan bör därför avskaffas.

Sammanfattningsvis ansluter sig utskottet till den övergripande syn beträffande arbetsmarknadspolitiken som framförs i moderata sam­lingspartiets kommittémotion A252. Med utskottets ställningstagande bör övriga i sammanhanget behandlade motioner lämnas utan åtgärd.

deb att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A252 yrkandena 1 i motsvarande del och 2 samt med avslag på motionerna 1989/90:A240 yrkande 1, 1989/90:A265 yrkandena 1 och 2 samt 1989/90:A283 yrkande 1 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (motiveringen) (mom. 2)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med "Enligt utskottets" och på s. 18 slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:

/Vrbetsmarknadspolitiken under 1990-talet måste inriktas på att den stora efterfrågan på arbetskraft utnyttjas för att hjälpa de grupper som har  svårigheter  att   få  arbete.   Det  gäller  bl.a.   arbetshandikappade,

72


 


flyktingar och andra invandrare. Genom en aktiv arbetsmarknadspoli-           1989/90:AU11

tik kan också de arbetssökandes kompetens kompletteras så att den bättre svarar mot arbetsmarknadens efterfrågan.

I likhet med vad folkpartiets företrädare i finansutskottet har anfört i betänkandet 1989/90:FiU20 anser utskottet att åtgärder för att stimu­lera den ekonomiska tillväxten är av avgörande betydelse. Den vikti­gaste enskilda åtgärden är den stora skattereformen med bl.a. kraftigt sänkta marginalskatter och förstärkt inflationsskydd. Skattereformen innebär utbudsstimulanser samt väsentliga minskningar i de snedvrid­ningar i ekonomins funktionssätt som dagens system leder till.

Enligt utskottets uppfattning är en effektiv arbetsförmedling ett viktigt instrument i arbetet med att höja arbetsutbudet. /VMS har de senaste åren genomfört ett förnyelsearbete som innebär ökad service till både företag och arbetssökande. Förändringsarbetet får dock inte leda till att arbetsförmedlingen tar över uppgifter som åvilar företagen; inte heller att förmedlingarna förlorar insikten att deras främsta upp­gift är att hjälpa arbetslösa till arbete. Utskottet vill samtidigt framhålla att en ökad mångfald inom förmedlingsområdet inte står i konflikt med kraven på en effektiv offentlig förmedling.

4. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 2)

Börje Hörnlund (c), Kersti Johansson (c) och /Vnna Horn af Rantzien (mp) anser

deb att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med "Enligt utskottets" och på s. 18 slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i likhet med vad som anförs i centerns motion A283 betona att arbetsmarknadsinsatserna måste inriktas på att ge förutsätt­ningar för arbete och utbildning över hela landet. Den högkonjunktur som vi fortfarande befinner oss i måste utnyttjas för att främja kapaci­tetsutnyttjande och ökad sysselsättning i alla regioner. Kvinnor och män bör ha samma möjligheter och samma rätt till utveckling på arbetsmarknaden. "Arbetslinjen" bör även gälla för de arbetshandikap­pade. Både för den enskilde handikappade och för samhället har deltagande i arbetslivet en positiv betydelse.

Småföretagen intar en nyckelroll för sysselsättningen. Enligt utskot­tets uppfattning ger en satsning på småföretagen ett mer varaktigt resultat än kortsiktiga arbetsmarlLnadspolitiska åtgärder. För att säkra framtiden måste samhället bättre hantera nyföretagande, små- och egenföretagandet, entreprenörskapet och kunskapsuppbyggnaden över hela landet.

I ett läge med arbetskraftsbrist talar ekonomiska och sociala skäl för
att inrikta arbetsmarknadspolitiken mot att ge arbetssökande arbete
eller utbildning framför kontantstöd. De lokala arbetsförmedlingarna
måste arbeta aktivt för att anvisat arbete tas på hemorten. Med en
sådan politik bör nuvarande besvärliga vakanslägen inom vård, service
och tillverkning förbättras. Det gäller att driva en regional-, närings-
              73

och utbildningspolitik som stimulerar arbetsmarknaden i hela landet.


 


Utskottet konstaterar att centern i andra sammanhang har lagt fram            1989/90:AU 11

förslag som syftar till att utveckla arbetsmarknaden och skapa fler arbetstillfållen över hela landet. Det gäller bl.a. regional-, närings-, trafik- och jordbrukspolitiska förslag. Om dessa förslag genomförs kommer arbetslösheten att minska. Överskottet i arbetslöshetsförsäk­ringen för år 1990 kan därför beräknas uppgå till 5 miljarder kronor. Enligt utskottets uppfattning bör en del av dessa medel kunna utnyttjas för att finansiera genomförandet av nyssnämnda förslag.

Sammanfattningsvis leder den förordade politiken till en minskad arbetslöshet, högre produktivitet, en bättre regional balans och en jämnare fördelning av välfården. Hela Sveriges ekonomi gynnas av en sådan politik.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet vad som anförs i motion A283 (c) i fråga om politikens inriktning. Motion A240 (mp) får därmed anses tillgodosedd i aktuell del. Övriga i sammanhanget upptagna motioner avstyrks i tillämpliga delar.

deb att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A283 yrkande 1 i motsvarande del, med anledning av motion 1989/90:A240 yrkan­de 1 samt med avslag på motionerna 1989/90:A252 yrkandena 1 i motsvarande del och 2 och 1989/90:A265 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 2)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

deb att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med "Enligt utskottets" och på s. 18 slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion A265 (vpk) att allas rätt till ett meningsfullt arbete i en god miljö är en huvudfråga för dagens samhällsutveckling. Det är en orimlig utveckling att arbetsmarknaden kännetecknas av brist på folk till industri och vårdsektor samtidigt som många utsorteras från arbetslivet genom den totala arbetsmiljöns effek­ter.

Arbetsmarknadspolitiken måste utgå från att en lågkonjunktur inne­bär arbetslöshet och ytterligare regional obalans. En alternativ politik måste se över sårbarheten i det svenska näringslivet. Statsföretag, löntagarfonder, regionalpolitik m.m. måste omvandlas till redskap för en arbetsskapande politik.

Enligt utskottets uppfattning bör målet om arbete åt alla förverkligas i samklang med social nytta, bra miljö, regional balans och ett samhäl­le utan utslagning och klassklyftor. Därför bör ett nationellt industria­liseringsprogram i samhällelig regi upprättas, med sikte på att ge industrin en ny struktur. En allmän arbetstidsförkortning är också ett

74


 


led i en politik om arbete åt alla förutom att en sådan åtgärd även    1989/90:AU11

tillgodoser väsentliga sociala behov. Arbetsmarknadspolitiken måste reformeras och inriktas på att skapa bestående arbeten.

Det har skett en förskjutning i arbetsmarknadspolitikens roll och målsättning. Nu prioriterar man enbart åtgärder som syftar till att underlätta och påskynda industrins strukturella omvandling helt på arbetsköparnas egna villkor. Härigenom förvärras den regionala oba­lansen och kJassklyftorna ökar. AMS roll har underordnats kapitalets intressen. Arbetsmarknadsutbildningen bör verka för dem som har den svagaste ställningen på arbetsmarknaden.

För att förverkliga det program för arbetsmarknadspolitiken som ovan skisserats föreslår utskottet att 1 miljard kronor anslås till syssel­sättningsskapande åtgärder utöver regeringens förslag till arbetsmark­nadsstimulerande åtgärder för att nedbringa arbetslösheten och öka andelen yrkesverksamma. Det bör ankomma på regeringen att åter­komma till riksdagen med förslag till utformning av ett sådant pro­gram.

Det anförda innebär ett tillstyrkande av motion A265 i fråga om arbetsmarknadspolitikens inriktning. Övriga i sammanhanget upptagna motioner bör lämnas utan bifall.

deb att utskottets hemställan under 2 bort ha följande tydelse: 2. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A265 yrkandena 1 och 2 samt med avslag på motionerna 1989/90:A240 yrkande 1, 1989/90:A252 yrkandena 1 i motsvarande del och 2 samt 1989/90:A283 yrkande 1 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Arbetsmarknadsverkets organisation m.m. (mom. 3)

Sonja Rembo, /Vnders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anser

deb att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med "Utskottet ser" och på s. 22 slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i moderata samlingspartiets kommitté­motion A252 att förändringsarbetet inom arbetsmarknadsverket måste fortsätta. Arbetsmarknadsverkets omstrukturering bör också resultera i minskade personalbehov. /Vrbetsmarknadsverket har i dag inom cen­tral och regional förvaltning ca 7 400 årsarbetare. Den siffran bör ställas i relation till att ca 125 000 personer i genomsnitt under ett år är öppet arbetslösa eller placerade i kortvariga arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Mot denna bakgrund bör arbetsmarknadsverket kunna mins­ka sin personal på sätt som anförs i motionen.

Utskottet tillstyrker därför motion A252 i aktuell del. Övriga i sammanhanget upptagna motionsyrkanden avstyrks.

75


 


deb att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:     1989/90:AU 11

3. beträffande arbetsmarknadsverkets organbation m.m. att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A252 yrkande 3 i motsvarande del samt med avslag på motionerna 1989/90:A255 yrkande 15, 1989/90:A283 yrkandena 3 och 5, 1989/90:A287 i motsvarande del och 1989/90:A294 ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Arbetsmarknadsverkets organisation m.m.
(mom. 3)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

deb att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med "Utskottet ser" och på s. 22 slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:

Under senare år har arbetsmarknadsverket genomfört ett förnyel­searbete. Målstyrning har ersatt detaljreglering. Utskottet anser i likhet med motion A255 (fjp) att detta förändringsarbete är positivt. Det förändringsarbete som inletts bör kunna fortsätta, bl.a. genom ökat teknikutnyttjande.

Genom att skapa en relation till företagen på orten hoppas man på att uppnå ett mera effektivt förmedlingsarbete och en förbättrad ser­vice för både företag och arbetssökande. Förändringsarbetet inom AMS utgör steg i riktning mot en sådan lokal anpassning.

Vad utskottet anfört om förmedlingsarbetet bör till viss del kunna tillgodose kraven härpå i motionerna A283 (c) och A294 (fp). Övriga i sammanhanget upptagna motionsyrkanden avstyrks.

Vad utskottet med tillstyrkan till motion A255 anfört om föränd­ringsarbetet inom arbetsmarknadsverket bör ges regeringen till känna.

deb att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträfende arbetsmarknadsverkets organbation m.m. att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A255 yrkande 15, med anledning av motionerna 1989/90:A283 yrkande 5 och 1989/90:A294 samt med avslag på motionerna 1989/90:A252 yrkande 3 i motsvarande del och 1989/90:A283 yrkande 3 ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Arbetsmarknadsverkets organisation m.m.
(mom. 3)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

deb att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med "Utskottet ser" och på s. 22 slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i likhet med vad som anförs i centerns kommittémo­
tion A283 framhålla betydelsen av att decentraliseringen av AMS
fortsätter.   /Vntalet  anställda  på  AMS och   länsarbetsnämnderna  bör
              j

kunna minska med ytterliger 500 tjänster.


 


Arbetsförmedlingen bör däremot fortsätta sitt arbete med oförändrad          1989/90:AU 11

personalstyrka.

Vad utskottet anfört om personalminskning bör även kunna tillgo­dose kraven härpå i motion A252 (m). Övriga i sammanhanget upptag­na motioner avstyrks.

Vad utskottet anfört om decentraliseringen inom arbetsmarknadsver­ket samt arbetsförmedlingens uppgifter bör ges regeringen till känna.

deb att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande arbebmarknadsverkets organbation m.m. att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A283 yrkandena 3 och 5, med anledning av motion 1989/90:A252 yrkande 3 i motsvarande del samt med avslag på motionerna 1989/90:A255 yrkande 15, 1989/90:A287 i motsvarande del och 1989/90:A294 ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Arbetsmarknadsverkets organisation m.m. (mom. 3)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

deb att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med "Utskottet ser" och på s. 22 slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i vänsterpartiet kommunisternas mo­tion A287 att de funktionshindrades intressen måste tas till vara i mycket större utsträckning om de skall komma ut på arbetsmarkna­den. Ett aktivt arbete från arbetsförmedlingens sida är därför nödvän digt. Förutom tillskottet av den personal som som kan frigöras genom de rationaliseringsvinster man kan göra inom arbetsmarknadsverket bör ytterligare tjänster inrättas vid verket för att härigenom kraftfullt öka stödet till arbetshandikappade. I likhet med motionärerna bedö­mer utskottet att 100 nya tjänster bör inrättas vid arbetsmarknadsver­ket för detta ändamål.

Motionerna A252 (m), A255 (fp), A283 (c) och A294 (fp) avstyrks i aktuella delar.

Vad utskottet med tillstyrkan till motion A287 (vpk) anfört om arbetsmarknadsverkets organisation bör ges regeringen till känna.

deb att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande arbetsmarknadsverkets organbation m.m. att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A287 i motsvarande del samt med avslag på motionerna 1989/90:A252 yrkande 3 i motsvarande del, 1989/90:A255 yrkande 15, 1989/90:A283 yrkan­dena 3 och 5 samt 1989/90:A294 ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

77


 


10.                                                                  Ami-verksamheten (mom. 4)     1989/90:AU11

Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Börje Hörnlund (c), Anders G Högmark (m), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c) och Erik Holmkvist (m) anser

deb att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med "Arbetsmarknadsinstituten ger" och på s. 23 slutar med "och Sfl6" bort ha följande lydelse:

1 likhet med motionerna A281 (c) och Sfl6 (fp) anser utskottet att det är tveksamt om nyssnämnda försäljning av Ami:s rehabiliterings­tjänster skall organiseras och administreras av arbetsmarknadsverket. Risken för en oavsiktlig konkurrens om förmedlingsresurserna mellan två grupper med behov av /Vmi-resurser är stor.

Dessutom anser utskottet att man genom den beslutade ordningen skapar en situation, där samma instans har monopol på deb beslut om vem som skall få tillgång till ifrågavarande tjänst, deb produktion av tjänsten i fråga.

Mot bakgrund av vad utskottet sålunda anfört föreslår utskottet att regeringen tillsätter en utredning i syfte stt pröva förutsättningarna för att bryta ut /Vmi-verksamheten från arbetsmarknadsverket. Utredning­en bör pröva lämpligheten av att verksamheten bildar en egen myndig­het.

Vad utskottet med tillstyrkan till motionerna A281 och Sfl6 anfört bör ges regeringen till känna.

deb att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande Ami-verksamheten att    riksdagen   med   bifall   till    motionerna    1989/90:A281   och 1989/90:Sfl6   som   sin   mening  ger   regeringen   till   känna  vad utskottet anfört,

11.    Flexibilitet i utnyttjandet av anslagen (mom. 5)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

deb att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med "Regeringens förslag" och slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion A2S5 (fp) måste möjligheterna till flexibili­tet i resursanvändningen förbättras ytterligare. Utskottet anser därför i likhet med motionärerna att riksdagen inte bör bestämma något tak för /VMS möjligheter alt disponera medel mellan anslagen till arbets­marknadsverkets förvaltningskostnader och yrkesinriktad rehabilite­ring.

Vad utskottet sålunda med tillstyrkan av motion A255 i aktuell del anfört bör ges regeringen till känna.

78


 


deb att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:     I989/90:AU11

5.            beträffande flexibilitet i utnyttjandet av anslagen

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A255 yrkande 1 och med anledning av propositionen i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12.   Ledningsfunktionen inom arbetsmarknadsverket
(mom. 6)

Sonja Rembo, /Vnders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anser

deb att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med "Utskottet tar" och slutar med "föreliggande del" bort ha följande lydelse:

Som anförs i moderata samlingspartiets kommittémotion A252 do­mineras styrelsen för arbetsmarknadsverket av representanter för par­terna på arbetsmarknaden. Det leder till att verket inte kan agera fritt i förhållande till partsintressena på arbetsmarknaden. Utskottet delar uppfattningen i motionen att det är viktigt att statliga organ får kompetenta styrelser. Det är emellertid angeläget att styrelserna inte domineras av partsintressenter. Den framtida ledningsfunktionen inom arbetsmarknadsverket bör därför utredas.

Vad utskottet med tillstyrkan till motion A252 i aktuell del anfört bör ges regeringen till känna.

deb att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6.            beträffande ledningsfunktionen inom arbetmarknadsverket

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A252 yrkande 3 i motsvarande del ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13.   Arbetsmiljödeklaration av lediga arbeten m.m.
(mom. 8)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

deb att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "obligatorisk arbetsförmedling" bort ha följande lydelse:

Den serviceinriktning AMS har innebär att arbetsförmedlingarna förmedlar arbeten till arbetssökande, oavsett om arbetet är acceptabelt ur arbetsmiljösynpunkt eller inte. Människor har blivit en förbruk­ningsvara bland andra inom arbetslivet. En sådan utveckling måste på allt sätt förhindras.

1 likhet med vänsterpartiet kommunisterna i kommittémotion A202 anser därför utskottet att arbetsförmedlingarna borde arbetsmiljödekla­rera de arbeten som förmedlas. Arbetsmiljödeklarationen kan grundas på försäkringskassans uppgifter och arbetsmiljömyndigheternas statistik och besiktningar av arbetsplatserna. Arbetsförmedlingen skall kunna vägra förmedla arbeten som är bristfålliga ur arbetsmiljösynpunkt.

Som  en  följd av ett sådant system  måste en  lag om obligatorisk                 -,q

arbetsförmedling införas.


 


Utskottet föreslår därför med tillstyrkan av motion A202 deb att        1989/90:AU11 riksdagen  hos regeringen  begär förslag om att arbetsförmedlingarna arbetsmiljödeklarerar de arbeten som  förmedlas och  inte förmedlar arbeten som är bristfålliga ur arbetsmiljösynpunkt, deb att riksdagen hos regeringen begär lagförslag om en obligatorisk arbetsförmedling.

deb att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8.            beträffande arbetsmiljödeklaration av lediga arbeten m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A202 som sin me­ning ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

14.   Fler kulturarbetsförmedlingar (mom. 9)

/Vnna Horn af Rantzien (mp) anser

deb att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med "Förutom de" och slutar med "motion A762" bort ha följande lydelse:

1 likhet med motionärerna i motion A762 (mp) anser utskottet att det bör finnas fler möjligheter för utövande konstnärer att få tillgång till tjänster från arbetsförmedlingen. De fem arbetsförmedlingar som enbart betjänar kulturområdet är för få. För att avhjälpa bristen på arbetsförmedlingar för konstnärer bör därför fler kulturarbetsförmed­lingar inrättas.

Vad utskottet med tillstyrkan av motion A762 anfört bör ges rege­ringen till känna.

deb att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9.            beträffande fler kulturarbetsförmedlingar

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A762 som sin me­ning ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15.   Arbetsförmedling för dem som vill söka arbete i
andra länder (mom.  10)

/Vnna Horn af Rantzien (mp) anser

deb att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "motion A288" bort ha följan­de lydelse:

Som framhålls i motion A288 (mp) är bristen på information om lediga arbeten i Norden och även i andra länder utanför Norden besvärande. Utskottet delar uppfattningen om behovet av bättre service på landets arbetsförmedlingar om arbeten som kan erhållas i andra länder.

Vad utskottet med tillstyrkan av motion A288 anfört bör ges rege­ringen till känna.

deb att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10.          beträffande arbetsförmedling för dem som vill söka arbete i
andra länder

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A288 som sin me-                         oq

ning ger regeringen till känna vad utskottet anfört.


 


16.                                                                 Regelsystemet i samband med flyktingars inträde                                            1989/90:AU11
på arbetsmarknaden (mom. 14)

Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (rn), Börje Hörnlund (c), /Vnders G Högmark (m), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c), Anna Horn af Rantzien (mp) och Erik Holmkvist (m) anser

deb att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar med "Vad först" och slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motio­nerna A204 (m) och A283 (c) att regelsystemet i samband med flyktingars inträde på arbetsmarknaden inte får utgöra ett hinder för dem att snabbt komma in på arbetsmarknaden, antingen i reguljärt arbete eller i utbildning för att underlätta inträdet på arbetsmarkna­den. Temporärt arbetstillstånd bör därför ges i avvaktan på det slutliga beslutet om flyktingen får stanna i Sverige eller inte.

Ett förhållandevis stort antal människor i arbetsför ålder finns i dag i våra mottagnings- och flyktingförläggningar. Dessa borde kunna utgöra ett värdefullt tillskott till arbetsmarknaden i dag när det råder arbetskraftsbrist. Inte bara ur samhällets synpunkt utan också för den enskilde flyktingen är det angeläget att snabbt komma i arbete. Risken för passivisering är annars stor då väntetiderna både på att få tillstånd och sedan väntan på att få komma in på arbetsmarknaden är lång.

För att göra det möjligt för flyktingar att snabbt få arbete bör arbetsförmedlingen omedelbart efter flyktingens ankomst till förlägg­ningen ta reda på flyktingens utbildningsbakgrund och arbetsönske-mål.

Genom att temporärt arbetstillstånd ges blir det också möjligt för flyktingen att ta arbetsuppgifter på eller i omedelbar anslutning till förläggningen. Arbetsgivare från orten skulle också kunna direkt i förläggningen informera om möjligJheter till och även erbjuda arbete i företag på eller i närheten av förlägjiingsorten.

Vad utskottet anfört i anslutning till motionerna A204 (m) och A283 (c) i aktuella delar bör ges regeringen till känna.

deb att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande regebystemet i samband med flyktingars inträde på arbetsmarknaden

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:A204 och 1989/90:A283 yrkande 14 ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17.   Invandrares problem ati komma in på den
svenska arbetsmarknaden (mom.  15)

Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Börje Hörnlund (c), Anders G Högmark (m), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c), Anna Horn af Rantzien (mp) och Erik Holmkvist (m) anser

81

6 Riksdagen 1989/90. 18 saml. Nr 11


deb att utskottets yttrande på s. 28 som  börjar med  "Invandrarnas        1989/90:AU11

problem" och på s. 30 slutar med "aktuella delar" bort ha följande

lydelse:

Förutom användning av befintliga arbetsmarknadspolitiska resurser, som enligt riktlinjerna för invandringspolitiken också skall utnyttjas för att lösa invandrarnas problem på arbetsmarknaden, har under senare år särskilda medel anvisats för att underlätta för flyktingar och andra invandrare att komma in på arbetsmarknaden. Det gäller bl.a. tillfålliga medel som arbetsförmedlingen har anvisats deb sedan mitten av 1980-talet för en förstärkt förmedlingsservice åt flyktingar, deb un­der innevarande budgetår för att hjälpa flyktingar och invandrare, som vistas vid mottagningsförläggningar, till arbete.

I propositionen föreslås deb att dessa medel får behållas under nästa budgetår, deb att 80 milj.kr. avsätts av medel för sysselsättningsskapan­de åtgärder till insatser för flyktingar och andra invandrare. Regering­en har därutöver medgett /VMS att för samma ändamål få disponera 50 milj.kr. av reserverade medel till anslaget för långtidsarbetslösa.

Under innevarande budgetår har totalt 122 milj.kr. anslagits i sär­skilda medel. Av detta får högst 32 milj.kr. användas för att bekosta rekryteringsstöd.

Trots dessa ekonomiska satsningar för att hjälpa flyktingar och andra invandrare att komma in på arbetsmarknaden finns fortfarande tusen­tals människor kvar på förläggningarna, många av dem har vistats där åtskillig tid, utan att ha fått arbetsplacering. Enligt utskottets mening kan man med rätta fråga sig om de förhållandevis stora ekonomiska resurser som satsas av statsmakterna används på ett effektivt sätt.

I likhet med motionärerna i motionerna A252 (m), A211 (fp) och A423 (m) anser utskottet att ansvariga myndigheter inom ramen för givna ekonomiska resurser måste intensifiera sina ansträngningar för att hjälpa människor på flyktingförläggningarna att snabbare komma ut i arbete.

Arbetsförmedlingarna bör få friare händer att disponera anvisade medel och i större utsträckning söka otraditionella metoder.

Utskottet har tidigare i framställningen uttalat att regelsystemet inte får utgöra hinder för en snabb arbetsplacering. Det är nödvändigt att man redan på förläggningarna gör en inventering av flyktingens utbild­ning och erfarenhet så att han/hon snarast möjligt kan få arbete, alternativt hjälp med kompletterande utbildning.

Presumtiva arbetsgivare har också sitt ansvar att ta i samband med aktuella arbetsplaceringar. Den grupp invandrare som fått sin utbild­ning i hemlandet möter ofta tvivel om användbarheten av sin utbild­ning. Sådana invandrare behöver hjälp att höja sin trovärdighet inför presumtiva arbetsgivare.

En nyckel till inträde på den svenska arbetsmarknaden är goda
kunskaper i svenska språket. Det är därför viktigt att invandraren lär
sig svenska. De grupper, t.ex. utländska akademiker, som behöver
särskild språkträning bör kunna få hjälp härtill av arbetsmarknads­
myndigheterna. Även provanställning bör kunna komma i fråga, lik-
                 82
som möjligheter att genom objektiva tester visa sina kunskaper.


 


Den flykting som inte kunnat erhålla ett arbete redan under förlägg-        1989/90:AU11 ningsvistelsen borde efter kommunplacering kunna få hjälp att välja olika alternativ, t.ex. en kombination av arbete och svenskundervis­ning.

Brister i svenskundervisningssystemet liksom de svårigheter som uppstår i samband med kommunplaceringar kommer att behandlas av riksdagen också i annat sammanhang under våren. Regeringen har nämligen lagt fram två propositioner, den ena om en reformerad svenskundervisning och den andra om ett samordnat flyktingmottagan­de.

Utskottet konstaterar slutligen att medan landet har arbetskraftsbrist och fortsatt högkonjunktur sitter flera tusen människor utan arbete på våra mottagnings- och flyktingförliiggningar. Till detta kommer den nedbrytande effekt det har på den enskilde att månad efter månad gå sysslolös. Detta är en oacceptabel situation som måste ändras.

Vad utskottet med tillstyrkan till motionerna A211 (fp), A252 (m) och A423 (m) i aktuella delar anfört om möjligheterna att underlätta för invandrare att komma in på arbetsmarknaden bör ges regeringen till känna.

deb att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15.         beträffande   invandrares problem  att komma  in på  den
svenska arbetsmarknaden

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:A211, 1989/90.A252 yrkande 14 och 1989/90:A423 yrkande 3 ger rege­ringen till känna vad utskottet anfört,

18. Medelsanvisning till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader (mom. 16)

Under förutsättning av bifall till reservation 6

Sonja Rembo, /Vnders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anser

deb att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med "I det" och slutar med "motsvarande delar" bort ha följande lydelse:

Som en konsekvens av att utskottet tidigare i framställningen har tillstyrkt förslaget i motion A252 (m) om minskning av antalet tjänster inom arbetsmarknadsverket bör förevarande anslag räknas ned med 30 milj.kr. i förhållande till regeringens förslag.

Förslaget om medelstilldelning i motionerna A283 (c) och A287 (vpk) avstyrks.

deb att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16.         beträffande medebanvbning till arbetsmarknadsverkets för­
valtningskostnader

att riksdagen  med  bifall  till  motion   1989/90:A271  yrkande  1
samt med avslag på dels propositionen i motsvarande del, dels
motionerna 1989/90:A283 yrkande 4 och 1989/90:A287 i motsva­
rande del till /Vrbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för
                     83
budgetåret 1990/91 anvisar ett ramanslag på 2 146 239 000 kr..


 


19.                                                                  Medelsanvisning till Arbetsmarknadsverkets                                      1989/90:AU1I
förvaltningskostnader (mom.  16)

Under förutsättning av bifall till reservation 8

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

deb att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med "I det" och slutar med "motsvarande delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare i framställningen ställt sig bakom förslagen i motion A283 (c) om en minskning med sammanlagt 500 tjänster vid AMS och länsarbetsnämnderna. Som en konsekvens härav bör det förevarande anslaget räknas ned med 150 milj.kr. i förhållande till regeringens förslag.

Förslaget om medelstilldelning i motionerna A271 (m) och A287 (vpk) avstyrks.

deb att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande medebanvbning till arbetsmarknadsverkets för­valtningskostnader

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A283 yrkande 4, samt med avslag på dels propositionen i motsvarande del, dels motionerna 1989/90:A271 yrkande 1 och 1989/90:A287 i motsva­rande del till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1990/91 anvisar ett ramanslag på 2 026 239 000 kr.,

20.    Medelsanvisning till Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader (mom. 16)

Under förutsättning av bifall till reservation 9

Karl-Erik Persson (vpk) anser

deb att utskottets hemställan på s. 30 som börjar med "I det" och slutar med "motsvarande delar" bort ha följande lydelse:

Som en konsekvens av att utskottet tidigare i framställningen till­styrkt förslaget i motion A287 (vpk) om ökning av antalet tjänster vid arbetsmarknadsverket bör det förevarande anslaget räknas upp med 30 milj.kr.

Förslagen om medelstilldelning i motionerna A271 (m) och A283 (c) avstyrks.

deb att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträfende medebanvbning till arbetsmarknadsverkets för­valtningskostnader

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A287 i motsvarande
del, med anledning av propositionen i motsvarande del samt
med avslag på motionerna 1989/90:A271 yrkande 1 och
1989/90:A283 yrkande 4 till /Vrbetsmarknadsverkets förvaltnings­
kostnader för budgetåret 1990/91 anvisar ett ramanslag på
2 206 239 000 kr.,
                                                                                             g4


 


21.                                                                  Hemresebidrag för kulturarbetare (mom.  19)                                                       1989/90:AU11

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anser

deb att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "behandlad del" bort ha följande lydelse:

Flyttningsbidraget används även för en del andra stödformer. Ett av dessa stöd är hemresebidraget för kulturarbetare som arbetar på annan ort. Enligt utskottets uppfattning bör det inte finnas särregler för olika grupper på arbetsmarknaden. Som framhålls i motion A271 (m) bör därför detta stöd avskaffas.

deb att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19.            beträffande hemresebidrag för kulturarbetare

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A271 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

22.    Riktlinjer för flyttningsbidragen m.m. (mom. 20)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

deb att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med "Vid tidigare" och slutar med "behandlad del" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i centerns kommittémotion A283 be­träffande flyttningsbidragen. Dessa bidrag bör utformas på sådant sätt att de både främjar en bättre regional balans och ytterligare minskar belastningen på statsbudgeten. Enligt utskottets uppfattning bör arbets­givarna i expansionsorterna svara för kostnaderna vid rekrytering av arbetskraft från utflyttningsorter. Flyttningsbidrag bör därför i framti­den bara utgå vid flyttningar till regionalpolitiskt prioriterade områ­den.

Regeringen bör därför fatta beslut om riktlinjer och regler för ett sådant bidragssystem.

Vad utskottet med tillstyrkan av motion A283 i aktuell del anfört bör ges regeringen till känna.

deb att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20.            beträffande riktlinjer för flyttningsbidragen m.m.

att riksdagen med bifall till motion  1989/90:A283 yrkande 7 i motsvarande del ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

23.    Merkostnadsbidraget (mom. 21)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

deb att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "föreliggande delar" bort ha följande lydelse:

1 likhet med folkpartiet anser utskottet att det regelverk som knutits
kring merkostnadsbidraget inte ger tydlig ledning för tillämpningen.
Utskottet delar därför uppfattningen i motion A255 (fp) att regeringen
           85


 


senare   bör  återkomma  till   riksdagen   med  en   redovisning  av   hur      1989/90:AU11

merkostnadsbidraget har fungerat och, om så behövs, föreslå erforderli­ga åtgärder.

Motion A283 (c) avstyrks i aktuell del.

Vad utskottet med tillstyrkan till motion A255 i aktuell del anfört om en utvärdering av merkostnadsbidraget bör ges regeringen till känna.

deb att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse: 21. beträffande merkostnadsbidraget att riksdagen  med bifall till motion  1989/90:Å255 yrkande 14 samt med avslag på motion  1989/90:A283 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

24. Merkostnadsbidraget (mom. 21)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

deb att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "föreliggande delar" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är det av vikt att politiken utformas så att det sker en återinflyttning till de utsatta regionerna. I likhet med centern i motion A283 befarar dock utskottet att den pågående kon­centrationsutvecklingen riskerar att ytterligare förstärkas med den ut­formning som merkostnadsbidraget har fått. Enligt bestämmelserna kan merkostnadsbidraget även utgå till expansiva kommuner med undantag för Stockholms län samt Göteborgs och Malmö kommuner. En sådan ordning är enligt utskottets uppfattning otillfredsställande. Redan utsatta kommuner får härigenom ännu svårare att skapa förut­sättningar för en inflyttning.

Merkostnadsbidrag bör därför enligt utskottets mening endast utgå vid flyttning till stödområdena. Bergslagskommunerna och sydöstra Sverige; dock med undantag för de mest expansiva kommunerna inom dessa områden. Genom en sådan begränsning kan bidraget fördubblas till 10 000 kr.

Motion A255 (fp) avstyrks i aktuell del.

Utskottets ställningstagande med tillstyrkan av motion A283 (c) i aktuell del bör ges regeringen till känna.

deb att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse: 21. beträfiande merkostnadsbidraget att  riksdagen   med  bifall  till  motion   1989/90:A283  yrkande  8 samt med avslag på motion 1989/90:A255 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

86


 


25.                                                                  Flyttningsbidrag i samband med tandläkares                                                      1989/90:AU1I
AT-tjänstgöring (mom. 23)

Sonja Rembo, /Vnders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anser

deb att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med "Utskottet behandlade" och slutar med "motion A208 (m)" bort ha följande lydelse:

Ett av syftena när AT-tjänstgöring för tandläkare infördes var att underlätta spridningen av tandläkare över hela landet. Utskottet delar uppfattningen som motion A208 (m) ger uttryck för, nämligen att det ligger i samhällets intresse att i så stor utsträckning som möjligt få AT~tjänsterna tillsatta med tandläkare — liksom läkare — som också bosätter sig i närheten av tjänstgöringsorterna. Chanserna är därmed större att tandläkarna/läkarna efter erhållen legitimation stannar kvar ute i landet och inte söker sig tillbaka till utbildningsorterna där tandläkartillgången är god. Reglerna för flyttningsbidrag bör enligt utskottets uppfattning inte motverka detta syfte.

Vad utskottet med tillstyrkan till motion A208 (m) anfört bör ges regeringen till känna.

deb att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23.         beträffande flyttningsbidrag i samband med tandläkares AT-
tjänstgöring

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A208 som sin me­ning ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

26.    Medelsanvisning till Arbetsmarknadsservice
(mom. 24)

Under förutsättning av bifall ull reservation 21

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anser

deb att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med "Moderata samlingspartiets" och slutar med "motsvarande delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare i framställningen ställt sig bakom förslagen i motion A271 (m) om avskaffande av hemresebidraget till kulturarbeta­re som arbetar på annan ort. Som en följd härav bör anslaget till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1990/91 anvisas med 243 565 000 kr.

Motion A283 (c) avstyrks.

deb att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24.            beträffande medebanvbning till arbetsmarknadsservice

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A271 yrkande 3,
samt med avslag på propositionen i motsvarande del och på
motion 1989/90:A283 yrkande 7 i motsvarande del till /Vrbets-
marknadsservice för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag
på 243 565 000 kr.,
                                                                                          g7


 


27.                                                                  Medelsanvisning till Arbetsmarknadsservice                                       1989/90:AU11
(mom. 24)

Under förutsättning av bifall till reservation 22

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

deb att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med "Centerns förslag" och slutar med "motsvarande delar" bort ha följan­de lydelse:

Utskottet har tidigare i framställningen ställt sig bakom förslagen i motion A283 (c) om bl.a. inskränkningar i de nuvarande flyttningsbi­dragen vilket innebär att bidragen inriktas mot att gälla flyttningar från expansionsorterna till avfolkningsbygderna. Som en följd av ut­skottets ställningstagande bör till anslaget Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1990/91 anvisas 59 732 000 kr.

Motion A271 (m) avstyrks i motsvarande del.

deb att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse: 24. beträffande medebanvbning till Arbetsmarknadsservice att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A283 yrkande 7 i motsvarande del samt med avslag dels på propositionen i mot­svarande del, dels på motion 1989/90:A271 yrkande 3 till Arbets­marknadsservice för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 59 732 000 kr.,

28.    Arbetsmarknadsutbildningens allmänna inriktning
(mom. 25)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med "Motioner från" och på s. 36 slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförts i motion A252. Personer som blivit utan arbete har ofta ett stort behov av nya eller fördjupade kunskaper och fårdigheter. Erfarenheten visar att utbildning är den mest effektiva metoden att motverka långvarig arbetslöshet. /Vrbets­marknadsutbildningen är den viktigaste statliga insatsen därvidlag.

Arbetslösheten kan vara omfattande i en region samtidigt som det finns betydande brist på utbildad arbetskraft inom vissa yrkesområden. Detta ställer höga krav på flexibilitet inom arbetsmarknadsutbildning­en, /Vrbetsförmedlingarna bör styra in en arbetslös mot utbildningar som motsvarar både kompetenskraven för de lediga arbetena och den enskildes intressen och förutsättningar.

Genom den nya möjligheten att upphandla utbildning bör enligt utskottets mening arbetsmarknadsverket ge andra utbildningsanordnare än AMU tillfålle att genomföra arbetsmarknadsutbildning. Därmed kan verket bidra till en breddning och utveckling av arbetsmarknads­utbildningen så att den totala kompetensutveck   gen i landet påskyn-


 


Med stöd av det anförda tillstyrker  utskottet  motion A252 i  nu        1989/90:AU11 berörd del. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

deb att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25.   beträffande   arbetsmarknadsutbildningens allmänna  inrikt­ning

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A252 yrkande 9 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

29.   Omskolning av central- och östeuropeisk
arbetskraft i Sverige (mom. 26) (motiveringen)

Sonja Rembo, /Vnders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 36 som börjar med "Motion A258" och slutar med "motion A258" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionären i motion A258 (m) att det är viktigt att vi i Sverige delar med oss av kunskaper och erfarenheter i fråga om arbetsträning i utbildningen. Ett sätt att göra en insats för dessa länder i syfte att ge dem bättre möjligheter att möta det fria arbetslivets krav är t.ex. att ta emot praktikanter under kortare eller längre perioder.

Utskottet vill stryka under vikten av att frågan under vilka former den berörda kategorin människor skall kunna tas emot här i landet får en snar lösning. Det är därför enligt utskottets mening angeläget att arbetet bedrivs skyndsamt och målinriktat.

30.   Vuxenutbildningsbidrag för personer med läs- och

skrivsvårigheter (mom. 27)

Elver Jonsson (fp), Charlotte Branting (fjp) och Anna Horn af Rant­zien (mp) anser

deb att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med "Utskottet har" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det i och för sig lovvärt att de nuvarande reglerna kommer att ses över av en utredare. De problem som kan vara förknippade med vuxnas läs- och skrivhandikapp är emellertid så speciella att det finns anledning att redan nu möjliggöra studier med utbildningsbidrag i vissa fall. Enligt utskottets mening bör således en möjlighet öppnas för dessa personer att uppbära utbildningsbidrag när de deltar i specialanpassade folkhögskolekurser. Utskottet tillstyrker således motionerna Sf520 (fp), Sf511 (mp) och Sf512 (s).

deb att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27.  beträffande  vuxenutbildningsbidrag för personer med läs-och skrivsvårigheter

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sf511 yrkande 1, 1989/90:Sf512 och 1989/90:Sf520 som sin mening ger regering­en till känna vad utskottet anfört.

89

7 Riksdagen 1989/90. 18 saml. Nr 11


31.                                                                  Utbildning av nyanställda inom tekoindustrin                                                   1989/90:AU11
(mom. 28)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anser

deb att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "följaktligen motionen" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till den uppfattning som framförs i motionen. Det finns anledning att ställa sig kritisk till speciella branschsubventio­ner av det slag som den s.k. TEKO-utbildningen innebär. Av detta skäl tillstyrker utskottet motion A271 (m) i den nu berörda delen.

deb att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28.            beträffande utbildning av nyanställda inom tekoindustrin

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A271 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

32.   Ramen för utbildning av icke arbetslösa
(mom. 29)

Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Anna Horn af Rantzien (mp) och Erik Holmkvist (m) anser

deb att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med "1 skilda" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas farhågor för konsekvenserna av att öka antalet platser i arbetsmarknadsutbildningen för icke arbetslösa personer. Utbildning är visserligen generellt sett en samhällsekono­miskt lönsam åtgärd men man får inte alltför mycket avvika från grundprinciperna för arbetsmarknadsutbildningen. Den måste avse personer som är eller riskerar att bli arbetslösa. Utskottet kan liksom motionärerna godta att högst 10 % av platserna förbehålls personer som inte är utan arbete. En förutsättning är dock att platserna i första hand tilldelas dem som behöver byta yrke av medicinska eller sociala skäl. Utskottet tillstyrker således motion A252 (m) i denna del.

deb att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29.            beträffande ramen för utbildning av icke arbetslösa

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A252 yrkande 9 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

33.   Platserna i det reguljära utbildningsväsendet
(mom. 33)

Elver Jonsson (fp), Börje Hörnlund (c), Charlotte Branting (fp) och Kersti Johansson (c) anser

deb att den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar med
"Utskottet instämmer" och på s. 42 slutar med "avstyrks således" bort
ha följande lydelse:
                                                                                           90


 


Utskottet anser att det goda arbetsmarknadsläget bör utnyttjas för att        1989/90:AU 11

förbättra de arbetshandikappades möjligheter till arbete. /Vrbetsmark­nadsutbildningen inom det reguljära utbildningsväsendet har därvid en stor betydelse. De nuvarande begränsningarna i fråga om omfattningen av utbildning i det reguljära utbildningsväsendet kan emellertid lägga hinder i vägen. Det finns goda skiil att ansluta sig till vad AMS och motionärerna föreslår. Arbetshandikappade bör kunna beredas plats i sådan utbildning utan begränsningar i fråga om högsta antal veckor eller deltagare, givetvis efter prövning av behovet i det enskilda fallet. Utskottet tillstyrker således motion A255 (fjp) i den delen.

deb att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:

33.            beträffande platserna i det reguljära utbildningsväsendet

att riksdagen med bifall till miotion 1989/90:A255 yrkande 12 ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

34.    Medelsanvisning till Arbetsmarknadsutbildning
(mom. 34)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anser

deb att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "behandlad del" bort ha följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att regeringens anslagsberäkning baserar sig på ett ökat antal platser i arbetsmarknadsutbildningen. Med hänsyn till det rådande läget på arbetsmarknaden saknas anledning att utvidga omfattningen. Utskottet delar motionärernas uppfattning att anslaget till arbetsmarknadsutbildning kan minskas med 270 milj.kr. i förhål­lande till regeringens förslag. Motion A271 (m) tillstyrks således av utskottet.

deb att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

34.         beträffande medebanvbning till arbetsmarknadsutbildning
att riksdagen till Arbetsmarknadsutbildning med bifall till motion
1989/90:A271   yrkande  5  samt  med avslag på  propositionen  i
motsvarande del för budgetåret 1990/91  under tionde huvudti­
teln anvisar ett reservationsanslag på 2 363 630 000 kr.,

35.    Arbetslöshetsförsäkringens ersättningsregler
(mom. 35)

Sonja Rembo, /Vnders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anser

deb att den del av utskottets yttrande som på s. 43 börjar med "Huvudregeln är" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:

Det finns enligt utskottets mening anledning att tills vidare —  i
avvaktan på en utredning som bör komma till stånd om en allmän
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring — koppla ersättningsreglerna i ar­
betslöshetsförsäkringen   till  de  sjukpenningregler  som   föreslagits  av
      91
moderata samlingspartiet  i ett annat sammanhang.  Ersättningen  bör


 


under de första 89 dagarna av en arbetslöshetsperiod uppgå till 80 %         1989/90:AU 11

av tidigare lön. Därefter bör ersättningen stiga till 90 %. Utskottet ansluter sig alltså till det i motion A252 (m) framförda förslaget.

deb att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse: 35. beträffande arbetslöshetsförsäkringens ersättningsregler att riksdagen med bifall till motion  1989/90:A252 yrkande 11 beslutar sänka ersättningen i arbetslöshetsersättningen till 80 % av tidigare lön under den första till åttionionde ersättningsdagen i enlighet med vad utskottet anfört,

36. Intäkterna till arbetslöshetsförsäkringen (mom. 38)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

deb att den del av utskottets yttrande som på s. 46 börjar med "Ett skäl" och på s. 47 slutar med "berörda delarna" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening måste arbetslöshet motverkas på ett bredare och ett mer offensivt sätt än vad som skett hittills. Den långsiktiga tryggheten för enskilda tillgodoses bäst genom en mer expansiv indu­strisektor, där särskilt småföretagens villkor är viktiga. I framför allt mindre kommuner behövs dessutom en breddning av tjänste- och servicenäringarna. Ytterligare åtgärder måste också vidtas för arbets­handikappade. Genom de förslag om offensiva satsningar på olika områden som redovisas i motion A283 skulle antalet stöddagar inom arbetslöshetsförsäkringen och KAS kunna minskas väsentligt på både kort och lång sikt. Dagens stora regionala skillnader skall kraftigt kunna minskas. Överskottet i arbetslöshetsförsäkringen skulle kunna utnyttjas för att finansiera en del av satsningarna. Utskottet anser att detta bör ske på det sätt som föreslås i motionen, nämligen genom att 0,75 procentenheter av arbetsmarknadsavgiften avdelas för angivna ändamål. Det motsvarar intäkter om 4,5 miljarder kronor. Satsningar­na bör främst riktas mot områden där sysselsättningsgraden är lägst och behoven av utveckling störst. Föreslagen överföring minskar de regionala arbetslöshetstalen under kommande budgetår. Förslaget får framför allt långsiktigt positiva effekter genom uppbyggnaden av en stabilare och bredare arbetsmarknad. En användning av överskotts­medlen på av oss angivet sätt sänker långsiktigt anspråken på arbetslös­hetsförsäkringen och leder till att långt mer än 4,5 miljarder kronor sparas. Förslaget kräver en ändring i lagen om socialavgifter. Överfi­nansieringen av arbetslöshetsförsäkringen aktualiserar enligt utskottets mening åter frågan om inte intäkterna till arbetslöshetsförsäkringen borde balanseras mot statsbudgeten. Utskottet tillstyrker således motion A283 (c) i nu behandlade delar.

deb att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:

38. beträffande redovbning av intäkterna till arbetslöshetsförsäk­
ringen och användningsområdet
                                                                       92


 


att  riksdagen   med  bifall  till  motion   1989/90:A283  yrkandena 1989/90:AU11

10—12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

37.   Allrhän arbetslöshetsförsäkring (mom. 40)

Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Börje Hörnlund (c), /Vnders G Högmark (m), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c) och Erik Holmkvist (m) anser

deb att den del av utskottets yttrande som på s. 48 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det nu är hög tid att tillsätta en utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring. Det nuvarande systemet är klart otill­fredsställande. Närmare en tredjedel av de arbetssökande hos arbetsför­medlingarna har inte någon rätt alls till ersättning och en del sökande har enbart rätt till kontant arbetsmarknadsstöd. Försäkringen fyller inte de krav som i dag bör ställas på socialt skydd. En socialförsäkring som praktiskt taget helt finansieras med allmänna medel bör komma alla till del på likvärdiga villkor.

En allmän arbetslöshetsförsäkring bör vara obligatorisk och omfatta alla förvärvsarbetande, såväl löntagare som företagare. Försäkringen bör ge ett rimligt grundskydd vid arbetslöshet med möjlighet till påbyggnad genom frivilliga tilläggsförsäkringar.

Utredningen, som bör vara parlamentariskt sammansatt, bör ges direktiv att lägga fram förslag i enlighet med det anförda.

Utskottet biträder således i allt väsentligt motionerna A252 (m), A255 (fp) och A284 (c). Även syftet med motion A817 får anses tillgodosett. Ställningstagandet bör ges regeringen till känna.

deb att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse: 40. beträffande allmän arbetslöshetsförsäkring att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:A252 yrkande 10, 1989/90:A255 yrkande 17 och 1989/90.A284 och med anled­ning av motion  1989/90:A817 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad ut:;kottet anfört,

38.   Inträde i arbetslöshetskassorna (mom. 41)

Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Börje Hörnlund (c), Anders G Högmark (m), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c), Anna Horn af Rantzien (mp) och Erik Holmkvist (m) anser

deb att den del av utskottets yttrande som på s. 48 börjar med "Liknande motioner" och slutar med "avstyrks således" bort ha följan­de lydelse:

Av bestämmelserna i lagen om arbetslöshetsförsäkring följer att var
och en som uppfyller föreskrift i arbetslöshetskassans stadgar om
arbete inom dess verksamhetsområde har rätt att bli medlem i kassan.
         q t

Något undantag görs inte för personer soni inte är fackligt anslutna.


 


Det har emellertid i praktiken visat sig att arbetstagare som inte är  1989/90:AU11

medlemmar i en facklig organisation kan få avsevärda svårigheter att vinna medlemskap i kassan. Likaså är servicen till dessa medlemmar många gånger otillräcklig.

Eftersom kassornas verksamhet i stort sett helt finansieras av allmän­na medel borde det enligt utskottets mening vara ett oavvisligt krav att alla arbetstagare behandlas på ett likvärdigt sätt. Med hänsyn härtill bör det ankomma på regeringen att uppdra åt /VMS att göra sådana ändringar i anvisningarna för kassornas verksamhet att ansökningsför­farandet underlättas för sådana sökande som endast önskar medlem­skap i arbetslöshetskassa, t.ex. genom att arbetsförmedlingen tillhanda­håller en blankett för ändamålet.

Vad utskottet anfört med anledning av motion A215 (m, fp, c) bör ges regeringen till känna.

deb att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse: 41. beträffande inträde i arbetslöshetskassorna att riksdagen med anledning av motion  1989/90:A215 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

39. Bisysslebegreppet i arbetslöshetsförsäkringen (mom. 43)

Sonja Rembo (m), Börje Hörnlund (c), /Vnders G Högmark (m), Kersti Johansson (c) och Erik Holmkvist (m) anser

deb att den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med "Utskottet vill" och slutar med "behandlade motionerna" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen att den praxis som utvecklats när det gäller arbetslösa företagare med bissysla inte kan anses överensstämma med lagstiftningen. Om bisysslan har utförts vid sidan av det tidigare heltidsarbetet och inte utvidgas under arbetslöshetsperioden och inte heller hindrar den försäkrade från att anta erbjudet lämpligt arbete måste rätt till ersättning föreligga, och detta oavsett om den försäkrade är anställd eller egen företagare. Senare tids tillämpning av reglerna kan få allvarliga konsekvenser för bl.a. landsbygden om en företagare måste skiljas från sin jord- eller skogsbruksfastighet för att kunna få arbetslöshetsersättning. Utskottet instämmer således i att en översyn av reglerna är påkallad och tillstyrker därmed motionerna A239 (c) och A249 (s). Syftet med motion A701 (m) får anses tillgodosett med vad utskottet anfört.

deb att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:

43. beträffande bbysslebegreppet i arbetslöshebförsäkringen att   riksdagen   med   bifall   till   motionerna   1989/90:A239   och 1989/90:A249 och med anledning av motion 1989/90.A701 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

94


 


40.                                                                  Medelsanvisning till Kontant arbetsmarknadsstöd                                          1989/90:AU11
och utbildningsbidrag (mom. 44)

Under förutsättning av bifall till reservation 34

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anser

deb att den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "4 051 575 000 kr." bort ha följande lydelse:

1 likhet med vad som framförs i motion A271 (m) anser utskottet att det med hänsyn till nuvarande arbetsmarknadsläge inte finns anled­ning att utöka antalet platser i arbetsmarknadsutbildningen. Som en följd av det kommer kostnaderna för utbildningsbidrag att minska med 209 milj.kr. i förhållande till regeringens förslag. Utskottet tillstyrker således motionen.

deb att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:

44. beträffande medebanvbning till kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A271 yrkande 6 samt med avslag på dels propositionen i motsvarande del, dels motion 1989/90:A283 yrkande 13 till Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag för budgetåret 1990/91 under tionde hu­vudtiteln anvisar ett försla;gsanslag på 3 842 575 000 kr.,

41.    Medelsanvisning till Kontant arbetsmarknadsstöd
och utbildningsbidrag (mom. 44)

Under förutsättning av bifall till reservation 36

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

deb att den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "4 051 575 000 kr." bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till den i motion A283 (c) framförda uppfatt­ningen att antalet stöddagar inom arbetslöshetsförsäkringen och KAS kan minska väsentligt med de offensiva satsningar på olika områden som föreslås i motionen. Såvitt gäller KAS bör anslaget kunna reduce­ras med 60 milj.kr. i förhållande till regeringens förslag, vilket innebär att det sammanlagda medelsbehovet avseende KAS och utbildningsbi­drag kommer att uppgå till 3 991 575 000 kr.

deb att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:

44. beträffande medebanvbning till kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A283 yrkande 13
samt med avslag på dels propositionen i motsvarande del, dels
motion 1989/90:A271 yrkande 6 till Kontant arbetsmarknadsstöd
och utbildningsbidrag för budgetåret  1990/91  under tionde hu-
                         g

vudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 3 991 575 000 kr.,


 


42.                                                                 Statsbidrag till sysselsättningsskapande åtgärder                     1989/90:AU11
(mom. 46)

Sonja Rembo, /Vnders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anser

deb att den del av utskottets yttrande som på s. 53 börjar med "Utskottet vill" och slutar med "föreliggande del" bort ha följande lydelse:

En stor del av arbetsmarknadsverkets resurser har använts för bered­skapsarbeten trots att traditionella offentliga beredskapsarbeten sällan ger den enskilde arbetslöse möjlighet till en ÉEist anställning. Formen beredskapsarbete kan dock motiveras bl.a. av sociala skäl.

Som anförs i motion A252 (m) bör dock kommuner och andra som får arbeten utförda genom beredskapsarbete svara för minst halva kostnaden. För nya former av sysselsättningsinsatser bör normalt 50 % bidragsandel tillämpas. Utskottets ställningstagande, som sålunda inne­bär en tillstyrkan av motion A252 i aktuell del, bör delges regeringen.

deb att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:

46.         beträffande stabbidrag till syssebättningsskapande åtgärder
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A252 yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

43.   Yttrande från fackliga organisationer vid ansökan
om arbetsmarknadspolitiskt stöd (mom. 47)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

deb att den del av utskottets yttrande som på s. 53 börjar med "Utskottet kan" och slutar med "motion A212" bort ha följande lydelse:

De arbetsmarknadspolitiska stöden måste — för att vara effektiva — kunna sättas in snabbt och på rätt sätt. Utskottet delar uppfattningen i motion A212 (s) att den erfarenhet och kunskap som finns hos de fackliga organisationerna bör utnyttjas. Enligt utskottets mening bör därför yttrande från berörda fackliga organisationer fordras för att en ansökan om beredskapsarbete etc. skall behandlas. Därvid bör rutiner utformas för att tillgodose kraven på snabbhet. Utskottet tillstyrker motion A212. Detta bör ges regeringen till känna.

deb att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:

47.         beträffande yttrande från fackliga organbationer vid ansökan
om arbetsmarknadspolitbkt stöd

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A212 som sin me­ning ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

44.   Statsbidrag till strukturstöd för
byggarbetsmarknaden (mom. 51)

Sonja Rembo, /Vnders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anser

deb att den del av utskottets yttrande som på s. 57 börjar med "Enligt          96

de" och slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse:


 


Utskottet anser att Galaxenverk:samheten är ett värdefullt komple- 1989/90:AU11 ment till övriga arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Dock borde det vara möjligt för branschen själv att ta ett större ansvar för de byggnadsarbe­tare som skadas. Ett sådant ansvar leder också till uppmärksamhet på arbetsmiljön och mer förebyggande insatser. För nästa budgetår bör statsbidraget därför fastställas till 50 %. Vad utskottet anfört med tillstyrkan av motion A252 (m) i aktuell del bör ges regeringen till känna.

deb att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:

51.         beträffande stabbidrag till strukturstöd för byggarbetsmark­
naden

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A252 yrkande 13 samt med anledning av propositionen i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

45. Medelsanvisning till Sysselsättningsskapande åtgärder (mom. 52)

Under förutsättning av bifall till reservationerna 42 och 44

Sonja Rembo, /Vnders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anser

deb att den del av utskottets yttrande som på s. 58 börjar med "Utskottet har" och slutar med "motsvarande delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående ställt sig bakom moderata samlings­partiets förslag om statsbidrag på maximalt 50 % av lönekostnaden till kommunala beredskapsarbeten och andra former av sysselsättningsska­pande åtgärder i arbetsmarknadsverkets regi liksom till strukturstöd till byggnadsarbetare. Med hänsyn härtill och till det goda läget på arbets­marknaden tillstyrker utskottet förslaget i motion A271 (m) att ansla­get till sysselsättningsskapande åtgärder bör uppgå till 1 655 000 000 kr. Övriga motioner bör avslås i berörda delar.

deb att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:

52.         beträffande medebanvbning till syssebättningsskapande åt­
gärder

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A271 yrkande 7 och med avslag på dels propositionen i motsvarande del, dels motio­nerna 1989/90:A255 yrkande 6 och 1989/90:A283 yrkande 15 till Syssebättningsskapande åtgärder för budgetåret 1990/91 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 1 655 000 000 kr..

97


 


46.                                                                 Medelsanvisning till Sysselsättningsskapande                                  1989/90:AU1I
åtgärder (mom. 52)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

deb att den del av utskottets yttrande som på s. 58 börjar med "Utskottet har" och slutar med "motsvarande delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att medlen som beräknas för beredskapsarbeten m.m. bör kunna minskas. Som folkpartiet har framhållit i annat sammanhang är det väsentligt att AMS beviljas 60 milj.kr. för TUFFA-projektet (Teknikupphandling för funktionshindrade i arbetslivet), dvs. 37,5 milj. kr. utöver vad regeringen föreslagit för detta ändamål. Motion A255 (fp) om ett anslag på 1 781 500 000 kr. tillstyrks av utskottet i berörd del. Övriga yrkanden på denna punkt bör avslås.

deb att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:

52. beträffande medebanvbning till syssebättningsskapande åt­gärder

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A255 yrkande 6 och med avslag på dels propositionen i motsvarande del, dels motio­nerna 1989/90:A271 yrkande 7 och 1989/90:A283 yrkande 15 till Syssebättningsskapande åtgärder för budgetåret 1990/91 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 1 781  500 000 kr.,

47.   Medelsanvisning till Sysselsättningsskapande
åtgärder (mom, 52)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

deb att den del av utskottets yttrande som på s. 58 börjar med "Utskottet har" och slutar med "motsvarande delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående redovisat arbetsmarknadsläget. Enligt utskottets uppfattning kan arbetsmarknadsläget förbättras ytterligare genom en offensiv politik som syftar till att utveckla arbetsmarknaden över hela landet. Centern har i annat sammanhang föreslagit satsningar som är riktade mot orter och landsdelar där sysselsättningsgraden är lägst. Genom sådana åtgärder som utjämnar obalanserna regionalt och i ekonomin anser utskottet att behovet av sysselsättningsskapande åtgärder i traditionell mening minskar. Yrkandet i motion A283 (c) att anslaget till sysselsättningsskapande åtgärder bör uppgå till 1 519 000 000 kr. tillstyrks av utskottet. Övriga motioner avstyrks i berörda delar.

deb att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:

52. beträffande medebanvbning till syssebättningsskapande åt­gärder

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A283 yrkande 15
och med avslag på dels propositionen i motsvarande del, dels
                         98

motionerna 1989/90:A255 yrkande 6 och 1989/90:A271 yrkande


 


7 till Syssebättningsskapande åtgärder för budgetåret 1990/91 un-        1989/90:AU11 der    tionde    huvudtiteln    anvisar    ett    reservationsanslag    på 1  519 000 000 kr.,

48.    Lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd m.m.
(mom. 53)

Elver Jonsson, (fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Charlotte Branting (fp) och Erik Holmkvist (m) anser

deb att den del av utskottets yttrande som på s. 59 börjar med "Utskottet vill" och på s. 60 slutar med "budgetåret 1990/91" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till uppfattningen i motion A206 (m), motion A254 (m) och motion A295 (fp) att lagen (1971:1204) om byggnadstill­stånd m.m. bör avskaffas. Förhoppningen att regleringen skulle resul­tera i ett avsevärt ökat bostadsbyggande har inte infriats. Därutöver leder regleringen till utökad byråkrati och ineffektivitet i resursan­vändningen.

I likhet med vad moderata samlingspartiets och folkpartiets företrä­dare har anfört i finansutskottets betänkande 1988/89:FiU20 anser utskottet att det är fel att bromsa produktiva investeringar med regle­ringar. Dessa investeringar är naturligtvis till gagn för hela landet oavsett var de kommer till stånd. Enligt utskottets mening bör således riksdagen biträda det i ovannämnda motioner framförda kravet på att lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd m.m. skall avskaffas. Detta bör ges regeringen till känna.

deb att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse:

53. beträffande lagen (1971:1204) om byggnadstilbtånd m.m. att    riksdagen     med    bifall    till     motionerna    1989/90:A206, 1989/90:A254 och 1989/90:A295 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

49.    Utvärdering m.m. av systemet med
inskolningsplatser (mom. 54)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anser

deb att den del av utskottets yttrande som på s. 61 börjar med "Utskottet vill" och på s. 62 slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:

Arbetsmarknaden för ungdomar är i den nuvarande situationen med
brist på arbetskraft mycket gynnsam. Ändå är arbetslösheten bland
ungdomar förvånansvärt hög. Utskottet vill i detta sammanhang peka
på klyftan mellan skolsystemet och arbetslivet. 1 likhet med motion
A252 (m) vill utskottet slå fast att statsmakternas ansvar för unga
människors inträde på arbetsmarknaden i första hand är att skapa
förutsättningar för att ungdomar skall kunna erhålla en lämplig utbild­
ning. /Vlltför många ungdomar väljer en utbildning som inte utgör en
             nn
inkörsport till arbetsmarknaden. Studie- och yrkesvägledningen måste


 


ge en mer realistisk bild av arbetsmarknaden. Det är också angeläget          1989/90:AU11

att den praktiska yrkesutbildningen ger en bättre anknytning mellan skolan och näringslivet än vad som i dag är fallet. Systemet med inskolningsplatser bör utvärderas. Därvid bör utredningen se på risken för att de avtalade inskolningsplatserna utvecklas till generella subven­tioner till arbetsgivare som anställer ungdomarna. Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att stödet inriktas mot de ungdomar som har verkliga problem. Vad utskottet anfört i anslutning till motion A252 bör regeringen underrättas om. Med utskottets ställningstagande tillgodoses till viss del även motion A255 (fp) i aktuell del.

deb att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse:

54. beträffande utvärdering m.m. av systemet med inskolnings­platser

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A252 yrkande 8 och med anledning av motion 1989/90:A255 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

50. Utvärdering m.m. av systemet med inskolningsplatser (mom. 54)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

deb att den del av utskottets yttrande som på s. 61 börjar med "Utskottet vill" och på s. 62 slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:

Som föreslås i motion A255 (fp) är det naturligt att effekterna av en så betydande reform som införandet av inskolningsplatserna utvärderas och redovisas för riksdagen. Utöver sedvanliga ekonomisk-statistiska uppgifter behövs en uppföljning av de olika delarna av regelverket samt den administrativa effektiviteten. Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion A255 i denna del. Utskottets ställningsta­gande tillgodoser i viss mån även motion A252 i tillämplig del.

deb att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse:

54. beträffande utvärdering m.m. av systemet med inskolnings­platser

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A255 yrkande 13 och med anledning av motion 1989/90:A252 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Arbetskraftens rörlighet m.m. (mom. 12)

Sonja Rembo, /Vnders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anför:

Människors  möjligheter att fritt  kunna röra sig över gränserna till

andra länder är värdefulla för både den enskilde och länderna. Sådana         100

möjligheter bör därför öka.


 


För medborgare i de nordiska länderna finns sedan länge möjlighe-        1989/90:AU 11 ter att bo och arbeta i annat nordiskt land.

Inom EG har medborgarna stora möjligheter att söka sig till något annat EG-land för att bo, arbeta eller studera. Dessa möjligheter kommer att öka.

Sverige står i dag utanför den gemensamma arbetsmarknaden inom EG. Det innebär att svenskar har begränsade möjligheter att ge sig ut på den europeiska arbetsmarknaden. Vi missgynnas jämfört med invå­nare i EG-länderna. Denna frihetsinskränkning skapar redan i dag svårigheter för dem som arbetar i de internationella svenska företagen. I en framtid med betydligt ökad rörlighet och valfrihet på arbetsmark­naden skulle den nackdelen bli än mer uppenbar.

Svenskar skulle inte få tillträde till intressanta arbeten ute i Europa. Effekten kommer att förstärkas av att de svenska storföretagen i ökad utsträckning skulle rekrytera EG-medborgare till tjänster på den inre marknaden. Svenskar skulle missgynnas också i svenska företag.

Svenska studenter kommer att drabbas av motsvarande problem. Inom ramen för ERASMUS-programmet har EG startat ett ambitiöst arbete för att öka studentutbytet.

Redan i dagsläget har svenska studenter en mindre valfrihet än sina EG-kamrater. Skillnaderna kommer att öka när ERASMUS-program­met tar fart efter 1992. Då är målsäittningen att 10 % av alla studenter i EG skall delta. Detta kan för svenska studenter t.o.m. leda till försämringar jämfört med dagsläget.

Det är inte bara de enskilda studenterna som skulle förlora på en sådan utveckling, utan hela det svenska samhället. EG-studenter kom­mer att få del av en värdefull internationell erfarenhet, som inte står öppen för svenska studenter. Svenslta studenter skulle därmed komma sämre förberedda till yrkesverksamhet i en alltmer internationaliserad värld.

Det är således viktigt enligt vår uppfattning att Sverige inte i onödan sätter upp eller vidhåller regler som innebär svårigheter för utbytet av arbetskraft eller studenter mellan de europeiska länderna, utan att man strävar efter ömsesidighet i dessa frågor. Det finns inte skäl att tro att man genom att öppna gränserna för t.ex. medborgare i annat europeiskt land därigenom skulle släppa loss en stor och okontrollerad arbetskraftsinvandring. Större delen av arbetskraften har visat sig vara mer trögrörlig än så. Däremot skulle det vara till ömsesidigt gagn för länderna om utbytet av erfarenheter länderna emellan ökade.

2. Egenavgifterna i arbetslöshetsförsäkringen (mom. 39)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anför:

Med överenskommelsen mellan regeringen och folkpartiet den 5 april
har ett första steg tagits mot en ökning av egenavgifterna inom arbets­
löshetsförsäkringen, ett krav som folkpartiet drivit under senare år.
Långsiktigt  bör  ambitionen   vara  att  ytterligare  öka  medlemmarnas
       101


 


insatser för att därmed skapa ett mer direkt hänsynstagande till konse-       I989/90:AU11

kvenserna för sysselsättningen av löneförhandlingarnas utfall och för att, som ett led i en stram finanspolitik, minska statens åtaganden.

3. Miljö- och kulturvårdande arbetsuppgifter med hjälp av beredskapsmedel (mom. 45)

Elver Jonson (fp), Sonja Rembo (m), /Vnders G Högmark (m), Char­lotte Branting (fp), Anna Horn af Rantzien (mp) och Erik Holmkvist (m) anför:

Enligt vår uppfattning är det angeläget med en snabb översyn av beredskapsarbeten i samband med kultursektorn. Bland annat bör redovisningen omfatta en beskrivning av situationen för de myndighe­ter som tidigare utfört en stor andel av sina uppgifter med hjälp av beredskapsmedel. Vidare bör resultatet av den förändrade budgetpro­cessen belysas. I avvaktan på resultatet av översynen vill vi betona vikten av att neddragningen av medel till beredskapsarbeten inte drabbar kultursektorn.

102


 


T        .0,,  r-           1     •                                                                  1989/90:AU11

Innehållsförteckning

Sammanfattning......................................................... ........... 1

Propositionen............................................................. ........... 4

Motionerna   .............................................................. ........... 5

Utskottet   ................................................................. ......... 11

Uppgifter om arbetsmarknadsläget   .........................           11

Förutsättningar för arbetsmarknadspolitiken............. ......... 13

Propositionen   .......................................................... ......... 13

Motionerna  ............................................................... ......... 13

Utskottets överväganden   ........................................ ......... 14

Arbetsmarknadspolitikens inriktning   ........................ ......... 15

Propositionen   .......................................................... ......... 15

Motionerna................................................................. ......... 16

Utskottets överväganden   ........................................ ......... 17

/Vrbetsmarknadsverkets förvaltnings;kostnader   .....           18

Arbetsmarknadsverkets organisation m.m..................           20

/Vjbetsförmedlingens verksamhetsinriktning m.m...... ......... 23

Medelsanvisning.............    ........................................ ......... 30

Arbetsmarknadsservice.............................................. ......... 30

Utredningskostnader..................................................           31

Flyttningsbidrag..........................................................           31

Medelsanvisning  ....................................................... ......... 33

Arbetsmarknadsutbildning.......................................... ......... 33

Arbetsmarknadsutbildningens allmänna inriktning..... ......... 35

Särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning.............           37

Bidrag till utbildning i företag m.m...............................           40

Elevsocial verksamhet.................................................           41

/Vrbetsmarknadsutbildning  inom det  reguljära utbild­
ningsväsendet   .........................................................
          41

Medelsanvisning   ......................................................           41

Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag   .............           42

Ersättningsnivåer   .....................................................           43

Kontant arbetsmarknadsstöd   ..................................           44

Utbildningsbidrag   .....................................................           44

/Vrbetslöshetsförsäkring.............................................           45

Medelsanvisning  .......................................................           50

Sysselsättningsskapande åtgärder............................           50

Allmänna frågor   ........................................................           51

Beredskapsarbeten....................................................           53

Bidrag till arbetslösa för att starta egen verksamhet   ....     55

Strukturstöd för byggarbetsmarknaden   ...................           56

Försöksverksamhet samt insatser för flyktingar och in­
vandrare  ...................................................................
          57

Medelsanvisningen   .................................................. ......... 58

Lagen om byggnadstillstånd mm................................           59

Statsbidrag till inskolningsplatser............................... ......... 60

/VMU-gruppen:Uppdragsverksamhet   ....................... 62                            jq-

/VMU-gruppen:Bidrag till vissa driftutgifter   .............. ......... 63


 


AMU-gruppen:Investeringar........................................ 63        1989/90: AU 11

Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar  ................... ......... 64

Hemställan.................................................................. ......... 64

Reservationer............................................................. ......... 69

Arbetsmarknadspolitikens   förutsättningar   och   inrikt­
ning (reservationerna 1 — 5)......................................
          70

Arbetsmarknadsverkets organisation m.m. (reservatio­
nerna 6-20).................................................................
          75

Arbetsmarknadsservice (reservationerna 21 — 27)   .           84

/Vrbetsmarknadsutbildning (reservationerna 28—34) ....      88
Kontant    arbetsmarknadsstöd    och    utbildningsbidrag

m.m. (reservationerna 35—41)   ................................ ......... 91

Sysselsättningsskapande      åtgärder      (reservationerna

42-50).........................................................................           96

Särskilda yttranden 1 — 3...........................................         100

gotab  96538, Stockholm 1990                                                                                                            104