Arbetsmarknadsutskottets
betänkande
1989/90: AU10

Den sjätte semesterveckan aui(3°

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1989/90:59 om den sjätte semesterveckan,
fyra med anledning av propositionen väckta motioner samt
en motion från den allmänna motionstiden 1990.

Regeringens förslag till etappvis genomförande av den sjätte semesterveckan
samt en successiv avveckling av rätten till förlängd semester
för vissa arbetstagare i radiologiskt arbete tillstyrks av utskottet. Lagförslag
avseende den första etappen — två dagars förlängning, vilken kan
tas ut under det semesterår som börjar år 1991 — tillstyrks av
utskottet. Lagarna avses träda i kraft den 1 april 1990.

Samtliga motioner avstyrks. Yrkandena i motionerna följs upp i
reservationer av moderata samlingspartiet, folkpartiet, centerpartiet
och miljöpartiet de gröna.

Propositionen

1989/90:59 vari föreslås att riksdagen

1. dels godkänner de riktlinjer som föreslagits för genomförandet av
den sjätte semesterveckan samt en successiv avveckling av rätten till
förlängd semester för arbetstagare i radiologiskt arbete,

2. dels antar förslaget (se bilaga 1) till lag om ändring i semesterlagen
(1977:480),

3. dels antar förslaget (se bilaga 2) till lag om ändring i lagen
(1963:115) om förlängd semester för vissa arbetstagare med radiologiskt
arbete.

1 Riksdagen 1989190. 18 sami. Nr 10

Motionerna

1989/90: AU 10

Motioner med anledning av propositionen

1989/90:A4 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen
avslår förslaget om att införa den sjätte semesterveckan.

1989/90.A5 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag angående riktlinjer för
genomförandet av en sjätte semestervecka,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i
semestertagen (1977:480),

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om flexibla arbetsvillkor.

1989/90:A6 av Gunilla André m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen avslår
förslagen i proposition 1989/90:59 om förlängning av den lagstadgade
rätten till semester till sex veckor.

1989/90:A7 av Charlotte Branting m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen
med avslag på proposition 1989/90:59 som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om flexibilitet och individanpassning.

Motion från den allmänna motionstiden 1990

1989/90A758 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar med avslag på proposition 1989/90:59 om
en sjätte semestervecka att i denna del som sin mening ge regeringen
till känna vad i motionen anförts om riktlinjerna för genomförandet
av etapp 2 och etapp 3 av den sjätte semesterveckan.

Utskottet

Inledning

Den första semesterlagen, vilken trädde i kraft år 1938, gav arbetstagarna
rätt till två veckors semester. Ar 1951 förlängdes den allmänna
semestern till tre veckor och år 1963 till fyra veckor. Nu gällande
semesterlag, vilken ger rätt till fem veckors semester (25 semesterdagar),
trädde i kraft år 1978.

Enligt semesterlagen utgår under ledigheten semesterlön i den mån
sådan är intjänad i förväg. Semesteråret, dvs. det år då semesterledighet
skall tas ut, löper från den 1 april till och med den 31 mars följande
år. Intjänandeåret är motsvarande tid året innan. Semesterlönen uppgår
till 12 % av den lön som arbetstagaren har uppburit under året.
Av betydelse för semesterlönens storlek är även bestämmelserna om
semesterlönegrundande frånvaro. För s.k. okontrollerade arbetstagare,
dvs. arbetstagare som utför arbetet i sitt hem m.fl. fall, gäller inte de

vanliga reglerna om semester. Sådana arbetstagare har rätt till särskild
semesterlön, vilken beräknas på i huvudsak samma sätt som semesterlönen.

Lagen ger rätt till sammanhängande semesterledighet om minst fyra
veckor under sommarmånaderna. Möjlighet finns att spara semesterdagar
till kommande år.

Lagen (1963:115) om förlängd semester för vissa arbetstagare med
radiologiskt arbete (den särskilda semesterlagen) trädde i kraft år 1964.
Enligt denna lag har arbetstagare, som utför radiologiskt arbete och
därvid utsätts för joniserande strålning i sådan omfattning att den kan
anses vara hälsofarlig, rätt till längre semesterledighet än vad som
följer av 4 § semesterlagen.

Den av regeringen år 1985 tillsatta kommittén för översyn av
semestervillkoren har i december 1988 överlämnat betänkandet (SOU
1988:54) Om semester. Såväl semesterkommitténs betänkande som
arbetstidskommitténs betänkande (SOU 1989:53) Arbetstid och välfärd
har sänts ut för remissbehandling. Vidare har statens strålskyddsinstitut
på regeringens uppdrag utrett behovet av särskild semester från strålskyddssynpunkt.
Enligt strålskyddsinstitutets uppfattning — till vilken
socialstyrelsen och arbetarskyddsstyrelsen anslutit sig — föreligger inte
längre några skäl för särskild semesterförlängning för arbetstagare med
radiologiskt arbete.

Sedan flera år har reformkrav funnits beträffande semesterns längd.
LO har verkat för en generell förlängning av semestern, och enskilda
förbund inom LO och TCO har fört fram krav på sex veckors semester
för alla.

Enligt regeringens utfästelse i regeringsförklaringen den 4 oktober
1988 lagstiftas under valperioden om en sjätte semestervecka. Reformen
genomförs stegvis. Inom arbetsmarknadsdepartementet har upprättats
en promemoria (dnr AL 5131/89) Den sjätte semesterveckan
med förslag att genomförandet skall ske i tre etapper. Myndigheter och
organisationer har beretts tillfälle att framföra sina synpunkter på
förslagen dels i samband med en s.k. hearing, dels genom skriftliga
yttranden. De lagförslag som upprättats inom arbetsmarknadsdepartementet
på grundval av den ovan nämnda promemorian har remitterats
till lagrådet, vilket inte haft någon erinran mot de remitterade förslagen.
Bortsett från en redaktionell ändring är det dessa förslag som
regeringen nu lägger fram.

I den föreliggande propositionen 1989/90:59, Den sjätte semesterveckan,
föreslås att den lagstadgade rätten till semester i etapper
förlängs till sex veckor. Vidare föreslås en successiv avveckling av
rätten till förlängd semester för vissa arbetstagare i radiologiskt arbete.

Riktlinjer för genomförandet av den sjätte
semesterveckan

Utgångspunkten för regeringsförslaget om en sjätte semestervecka är
framför allt att de som har de sämsta arbetsmiljöerna och de mest
påfrestande arbetsuppgifterna ofta också har den kortaste semestern.

1989/90: AU 10

Av semesterkommittén har redovisats att 97 % av de statligt anställda
och 74 % av de anställda inom kommuner och landsting har mer än
fem veckors semester. Inom SAF/LO- och SAF/PTK-områdena däremot
gäller i huvudsak endast den lagstadgade semestern. Förslaget om
en sjätte semestervecka motiveras därför främst av kraven på rättvisa
mellan olika löntagargrupper.

Enligt regeringsförslaget utvidgas den lagstadgade semestern till sex
veckor. Genomförandet sker i tre etapper. Den första etappen omfattar
två dagar, vilka kan tas ut under det semesterår som börjar år 1991. De
övriga etapperna omfattar två resp. en dag under de närmast följande
åren. Detta innebär att 27 semesterdagar utgår år 1991, 29 semesterdagar
år 1992 och 30 semesterdagar år 1993.

Semesterlönen vid fem veckors semester utgör enligt gällande bestämmelser
12 % av arbetstagarnas under intjänandeåret förfallna lön i
anställningen. Enligt propositionen bör den sjätte semesterveckan
kompenseras på motsvarande sätt. Regeringsförslaget innebär att semesterlönen
vid 27 semesterdagar utgör 13 %, vid 29 semesterdagar 13,9
% och vid 30 semesterdagar 14,4 % av löneunderlaget.

I propositionen anförs att kostnaderna för den sjätte semesterveckan
kommer att vara ojämnt fördelade över arbetsmarknaden beroende på
att stora grupper arbetstagare redan genom avtal har längre semester
än fem veckor. De största kostnaderna kommer att uppstå inom den
privata sektorn. För hela arbetsmarknaden skulle kostnaderna uppgå
till 1,9—2,0 % av lönesumman.

I propositionen relateras att SAF och Landstingsförbundet har ansett
semesterreformen alltför kostnadskrävande. Enligt SAF uppstår kostnader
— utöver lönekompensationskostnader — genom att företagens
kapitalutrustning får kortare driftstid. Arbetsmarknadsministern tar i
propositionen också upp den sjätte semesterveckans inverkan på landets
produktionsförmåga- Produktionsbortfallet skulle motsvara
1,5—2,0 % av den totala produktionsförmågan, dvs. mellan 15 och 20
miljarder kronor.

Såväl SAF som Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet
m.fl. har enligt propositionen uttryckt farhågor för att arbetskraftsbristen
kan förvärras om semesterreformen genomförs. Mot denna bedömning
anförs i propositionen att enligt arbetstidskommitténs beräkningar
kommer utbudet av arbetskraft i timmar räknat att öka under de
närmaste 15 åren även om den sjätte semesterveckan genomförs och
föräldraförsäkringen förlängs till 18 månader.

I fem motioner yrkas på avslag beträffande regeringens förslag om
riktlinjer. I flera av motionerna berörs rättviseaspekten och ifrågasätts
om någon egentlig orättvisa föreligger när man inom olika områden
har prioriterat på olika sätt i fråga om lön och ledighet.

Moderata samlingspartiet framhåller i motion A5 att produktivitetsutvecklingen
i den svenska ekonomin är mycket dålig och att ökad
semester liksom ökad lön ökar företagens kostnader och försämrar
Sveriges konkurrenskraft. Om semesterförlängningen genomförs kan
den sammanfalla med att den svenska ekonomin är inne i en akut

1989/90: AU 10

kostnadskris. Arbetstidsutredningen har beräknat att semesterveckan
medför en sänkning av BNP med ca 2 %. Detta motsvarar, med
regeringens egna bedömningar i finansplanen, hela den beräknade
tillväxten för år 1990. Vidare är det enligt motionärerna naturligt att
de fackliga organisationer som redan har uppnått sex veckors semester
kommer att kräva antingen en förlängning till minst sju veckor eller
kompenserande löneökningar. Resultatet skulle bli ytterligare ökad
inflation. Vidare anförs att en lagstiftning om utökad semester skulle
innebära att de enskilda individernas rätt att bestämma över sin
arbetstid kränks och att regeringen inte visar förtroende för arbetsmarknadens
parter. Moderata samlingspartiet förordar slutligen flexibilitet
i arbetsvillkoren, så att önskemål om arbetstid, semesterlängd och
liknande i så hög grad som möjligt avgörs av de enskilda indivi irna.
Individuella arbetstids- och semesteravtal kan komplettera lagar och
avtal.

I motion A7 av Charlotte Branting m.fl. (fp) motiveras yrkandet om
avslag på regeringens förslag med bristen på arbetskraft och de omedelbara
konsekvenserna inom näringslivet i fråga om produktionsbortfall.
I motionen förordas vidare att individen själv skall fa styra sitt uttag av
ledighet — i form av längre semester eller genom anpassning av
arbetstiderna till familjeliv och fritid — när det finns samhällsekonomiska
möjligheter att förkorta arbetstiden. Enligt motionärerna skulle
i dagsläget en obligatorisk lagstiftad sjätte semestervecka minska flexibiliteten
i arbetslivet och individernas valfrihet.

Börje Hörnlund m.fl. (c) yrkar i motion A758 att riksdagen med
avslag på propositionen om en sjätte semestervecka beslutar att i denna
del som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts
om riktlinjerna för genomförandet av etapp 2 och etapp 3 av den sjätte
semesterveckan. Motionärerna biträder förslaget om en första etapp
under förutsättning att parterna på arbetsmarknaden på ett ansvarsfullt
sätt kalkylerar in kostnaderna för en förlängd semester i det totala
löneutrymme som står till buds. Beslut om tidpunkt för genomförande
av de båda övriga etapperna bör anstå tills en säkrare bedömning av
den ekonomiska utvecklingen kan göras än för närvarande. I motionen
anförs att man ser det som en rättvisefråga att skillnaderna i semester
mellan olika grupper minskar. I detta sammanhang understryks också
vikten av ökad flexibilitet för enskilda individer, både vad avser
arbetstidens längd och förläggning.

Claes Roxbergh m.fl. (mp) anför i motion A4 att förlängd semester
inte är en reform som enligt miljöpartiet de gröna bör prioriteras i
nuvarande ekonomiska läge. Miljöpartiet förordar en generell arbetstidsförkortning,
vilken kan antas fa de största sociala konsekvenserna i
form av ökad valfrihet och rättvisa. I motionen framhålls att en sjätte
semestervecka inte på något sätt ökar människornas möjlighet att råda
över sin vardagstid.

Enligt motion A6 av Gunilla André m.fl. (c) blir reformen med sex
veckors semester direkt kvinnofientlig. Motionärerna pekar på att
kvinnor alltid arbetar mer än män eftersom kvinnor förutom sitt
förvärvsarbete svarar för merparten av det oavlönade arbetet i hem och

1989/90: AU 10

familj. För att orka med både det betalda och det obetalda arbetet
förkortar kvinnor sin arbetstid till i genomsnitt sex timmar per dag
utan ekonomisk kompensation. Med det föreliggande förslaget får
kvinnorna fortsätta att betala sin arbetstidsförkortning själva och blir
utslitna i förtid. Motionärerna accepterar inte att utrymmet för framtida
arbetstidsförkortning intecknas genom beslut om sex veckors semester.

Utskottet vill för sin del framhålla följande. I likhet med propositionen
anser utskottet att en längre generell semester innebär ett steg mot
ökad rättvisa i fråga om sociala villkor för arbetstagarna. I motionerna
har invändningar rests mot reformen på grundval av farhågor om en
förvärrad arbetskraftsbrist och med hänsyn till det ekonomiska läget.
Utskottet är medvetet om att bristen på arbetskraft och överhettning i
ekonomin väntas bestå under år 1990. Enligt utskottets uppfattning
måste man emellertid se en reform av detta slag på längre sikt.
Arbetstidskommittén har redovisat att utbudet av arbetskraft i timmar
räknat kommer att öka under de närmaste 15 åren även om den sjätte
semesterveckan genomförs och föräldraförsäkringen förlängs. Till skillnad
från motionerna A4 och A6 kan utskottet inte biträda tanken att
den sjätte semesterveckan skulle vara oförenlig med en arbetstidsförkortning.
I propositionen nämns nämligen att möjligheten att använda
den femte och sjätte semesterveckan för att förkorta veckoarbetstiden
kan komma att övervägas i samband med lagstiftningen för de senare
etapperna i semesterreformen. Utskottet anser det vara av intresse att
denna fråga övervägs liksom möjligheterna till flexibilitet i arbetstidsuttaget.
Utskottet har därutöver erfarit att regeringen ämnar återkomma
till riksdagen med förslag om stimulans för sparande av semester eller
möjligheter att arbeta under den femte och sjätte semesterveckan.
Utskottet finner även sådana förslag intressanta med hänsyn till att
bristen på arbetskraft för närvarande är stor. Med hänvisning till dessa
uttalanden från utskottets sida tillstyrks att riksdagen godkänner de
riktlinjer som föreslagits i propositionen för genomförandet av den
sjätte semesterveckan samt en successiv avveckling av rätten till förlängd
semester för arbetstagare i radiologiskt arbete. De i sammanhanget
behandlade kraven i motionerna A4 (mp), A5 (m), A6 (c), A7
(fp) och A758 (c) avstyrks i den mån de inte besvarats med vad
utskottet anfört.

Lagförslag

Semesterlagen

I proposition 1989/90:59 föreslår föredraganden att den lagstadgade
semestern förlängs med två dagar, vilka kan tas ut under det semesterår
som börjar år 1991 och att semesterlönen samtidigt höjs till 13 % av
löneunderlaget. Denna första etapp medför ändringar i 4, 16 och 27 §§
semesterlagen. De föreslagna lagändringarna föreslås träda i kraft den 1
april 1990.

1989/90: AU 10

Moderata samlingspartiet i motion A5, Charlotte Branting m.fl. (fp)
i A7, Claes Roxberg m.fl. (mp) i A4 samt Gunilla André m.fl. (c) i A6
avvisar regeringens förslag till lag om ändring i semesterlagen vad
gäller en förlängning av semestern med två dagar samt motsvarande
semesterlön. Börje Hörnlund m.fl. (c) biträder i motion A758 regeringens
förslag i denna del.

Utskottet noterar att lagförslagen har godtagits av lagrådet. Med
hänvisning till vad som ovan anförts föreslår utskottet att riksdagen
antar det som bilaga 1 fogade förslaget till lag om ändring i semesterlagen
(1977:480) vad gäller en förlängning av semestern med två dagar
samt motsvarande semesterlön och avslår här aktuella motionsyrkanden.

I propositionen föreslås vidare en mindre ändring av semesterlagen
på grund av tidigare lagstiftning. Förslaget innebär att den hänvisning
som i 15 § görs till 17 § första stycket även omfattar punkterna 7 och
8.

Bestämmelserna i 15 § semesterlagen gäller rätten för en arbetstagare
att avräkna sjukdagar eller andra semesterlönegrundande frånvarodagar
från semesterledighet. I första stycket görs för närvarande en
hänvisning till 17 § första stycket 2—6. Eftersom 17 § ändrats genom
tillägg av två nya punkter år 1986 resp. 1988 (rätt till ledighet för
grundläggande svenskundervisning för invandrare resp. rätt till ledighet
för närståendevård) föreslås att hänvisningen skall gälla 17 § första
stycket punkterna 2—8 med ikraftträdande den 1 april 1990.

Yrkandena i motion A5 (m) och A7 (fp) såvitt avser avvisande av
regeringens lagförslag har av utskottet uppfattats endast gälla de ändringar
i semesterlagen som rör förlängning av semestern med två dagar
samt motsvarande semesterlön. Utskottet biträder den föreslagna ändringen
av 15 §.

Återstående delar av ändringsförslaget beträffande semesterlagen (rubrik,
ikraftträdande m.m.) lämnas utan erinran av utskottet.

Den särskilda semesterlagen

Den särskilda semesterlagen är sedan år 1978 formulerad på det sättet
att arbetstagare som berörs har rätt till längre ledighet än vad som
följer av gällande semesterlag. Införande av den sjätte semesterveckan
skulle därför innebära att de arbetstagare som omfattas av den särskilda
semesterlagen skulle få längre semester än sex veckor.

I propositionen föreslås att den särskilda semesterlagen ändras så att
den sjätte semesterveckan inte kommer att grunda någon rätt till
semesterförlängning.

Vid tidigare förlängningar av den lagstadgade semestern har behovet
av den särskilda semesterlagen prövats. Vad som nu återstår är fem
semesterdagar utöver vad som gäller för andra. I propositionen anförs
att en sådan rätt till ledighet knappast går att motivera utifrån specifikt
medicinska synpunkter. Risker i arbetslivet bör enligt propositionen
motverkas genom förbättringar av arbetsmiljön. Den lagändring som
föreslås innebär en successiv .avveckling av särregleringen i takt med

1989/90: AU 10

att sex veckors semester genomförs för alla arbetstagare. När den tredje
etappen i semesterreformen genomförs bör den särskilda semesterlagen
upphävas. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 april 1990.

Utskottet anser att regeringens förslag är väl avvägt och föreslår att
riksdagen med avslag på motion A7 i motsvarande del antar det som
bilaga 2 fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1963:115) om
förlängd semester för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande riktlinjer för den sjätte semesterveckan

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:A4 i motsvarande
del, 1989/90:A5 yrkandena 1 och 3, 1989/90:A6 i motsvarande
del, 1989/90:A7 i motsvarande del samt 1989/90:A758 yrkande 1
i motsvarande del godkänner de i proposition 1989/90:59 föreslagna
riktlinjerna för genomförandet av den sjätte semesterveckan
samt en successiv avveckling av rätten till förlängd
semester för arbetstagare i radiologiskt arbete,

res. I (m,fp)
res. 2 (c)
res. 3 (mp)

2. beträffande förlängning av semester

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:A4 i motsvarande
del, 1989/90:A5 yrkande 2, 1989/90:A6 i motsvarande del och
1989/90:A7 i motsvarande del samt med anledning av motion
1989/90:A758 yrkande 1 i motsvarande del antar det i propositionen
framlagda förslaget till lag om ändring i semesterlagen
(1977:480) såvitt avser 4, 16 och 27 §§,

res. 4 (m, fp)

3. beträffande ändring av semesterlagen på grund av tidigare
lagstiftning

att riksdagen antar 15 § i det i propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i semesterlagen (1977:480),

4. beträffande återstående delar av ändringsförslaget beträffande
semesterlagen

att riksdagen bifaller regeringens förslag,

5. beträffande den särskilda semesterlagen

att riksdagen med avslag på motion 1989/90:A7 i motsvarande
del antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1963:115) om förlängd semester för vissa arbetstagare
med radiologiskt arbete.

1989/90: AU 10

Stockholm den 6 mars 1990
På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars Ulander

Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Kjell Nilsson (s),
Marianne Stålberg (s), Börje Hörnlund (c), Lahja Exner (s), Anders G
Högmark (m), Gustav Persson (s), Sten Ostlund (s), Bo Nilsson (s),
Mona Saint Cyr (m), Karl-Erik Persson (vpk), Anna Horn af Rantzien
(mp), Monica Öhman (s), Erik Holmkvist (m), Kjell-Arne Welin (fp)
och Göran Engström (c).

Reservationer

1. Riktlinjer för den sjätte semesterveckan (mom. 1)

Elver Jonsson (fp), Anders G Högmark (m), Mona Saint Cyr (m), Erik
Holmkvist (m) och Kjell-Arne Welin (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Utskottet
vill" och slutar med "utskottet anfört" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motionerna A5 (m) och A7 (fp) att
regeringens förslag att förlänga den lagstadgade semestern till sex
veckor bör avvisas av riksdagen. I det ekonomiska läge som landet nu
befinner sig i med mycket dålig produktivitetstillväxt, inflationstryck
och en avtagande konkurrensförmåga är det inte reformer av detta slag
som behövs. Produktionsbortfallet för en sjätte semestervecka beräknas
till 15 — 20 miljarder kronor. Semesterveckan motsvarar en minskning
i arbetskraftsutbudet på 60 — 70 000 årsarbetskrafter. Enligt
utskottets uppfattning skulle den sjätte semesterveckan avsevärt motverka
de krafter som verkar för ett högre arbetskraftsutbud i samhället.

Utskottet har erfarit att regeringen avser att införa stimulanser för
sparande av semester eller möjligheter att arbeta under den femte och
sjätte semesterveckan. Detta visar att regeringen själv ifrågasätter sitt
förslag om en sjätte semestervecka.

Utskottet har förståelse för att många arbetstagare vill förkorta sin
arbetstid. Därvid finns det — som arbetstidskommittén har visat — fler
som vill minska sin arbetstid varje vecka än som vill ha förlängd
semester — under förutsättningen att det finns utrymme för arbetstidsförkortningar.
Det finns emellertid också heltidsanställda som vill öka
sin arbetstid. Enligt utskottets sätt att se betyder detta att det är
angeläget ur livskvalitetssynpunkt att individerna själva får styra sitt
uttag av ledighet. I takt med de samhällsekonomiska möjligheterna bör
de enskilda människorna få avgöra om ledigheten skall utgå i form av
längre semester eller genom anpassning av arbetstiderna till familjeliv

1989/90:AU10

och fritid. Även arbetsgivarna har utifrån sina utgångspunkter ett
intresse av flexibla och individuella lösningar, bl.a. för att öka arbetskraftsutbudet.
Utskottet förordar en utveckling mot flexibla arbetsvillkor
som framkommer genom lokala och individuella överväganden
mellan arbetstagare och arbetsgivare.

Sammanfattningsvis ansluter sig utskottet till de synpunkter i motionerna
A5 (m) och A7 (fp), vilka ligger bakom ett avvisande av
regeringens proposition, samt den syn på flexibilitet i arbetslivet som
framförs i nämnda motioner. Motionerna A4 (mp) och A6 (c), vilka
delvis har andra utgångspunkter, blir genom utskottets ställningstagande
tillgodosedda. Motion A758 (c) i aktuell del bör lämnas utan åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande riktlinjer för den sjätte semesterveckan
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:A5 yrkandena 1
och 3 samt 1989/90:A7 i motsvarande del, med anledning av
motionerna 1989/90:A4 i motsvarande del och 1989/90:A6 i
motsvarande del samt med avslag på motion 1989/90:A758 yrkande
1 i motsvarande del avslår de i propositionen föreslagna
riktlinjerna för genomförandet av den sjätte semesterveckan
samt en successiv avveckling av rätten till förlängd semester för
arbetstagare i radiologiskt arbete,

2. Riktlinjer för den sjätte semesterveckan (mom. 1)

Börje Hörnlund och Göran Engström (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Utskottet
vill" och slutar med "utskottet anfört" bort ha följande lydelse:

I likhet med motion A758 (c) biträder utskottet förslaget om att en
förlängning av semesterledigheten med två dagar genomförs i en första
etapp. Bakgrunden är att de som enbart har rätt till den lagstadgade
semestern till största delen har de lägsta lönerna och de sämsta
arbetsmiljöerna. Dessa grupper har inte haft ekonomiska möjligheter
att ta ut tillgängligt ekonomiskt utrymme i form av ledighet. Aven
jordbrukare med animalieproduktion måste fa ökade möjligheter till
ledighet. Utskottet återkommer inom kort i denna fråga.

Den nu föreslagna semesterförlängningen förutsätter enligt utskottets
mening att parterna på arbetsmarknaden på ett ansvarsfullt sätt kalkylerar
in kostnaderna därför i det totala löneutrymme som står till buds.
Däremot anser utskottet att beslutet om tidpunkten för genomförandet
av de båda efterföljande etapperna bör anstå tills en säkrare bedömning
av den ekonomiska utvecklingen kan göras än för närvarande.
Avvecklingen av särregleringen för semester vid radiologiskt arbete får
anpassas därefter.

Vidare vill utskottet lägga stor vikt vid de personliga valmöjligheterna
så att arbetstiderna kan anpassas till olika familjers och individers
behov och önskemål. Om denna målsättning skall kunna uppnås krävs
förändringar i både semester- och arbetstidslagstiftningen samt att
avtalen på arbetsmarknaden anpassas till en friare arbetstidsförlägg -

1989/90: AU 10

ning. Utskottets allmänna bedömning är att mer likartade förhållanden
i rätten till semesterledighet ger större möjligheter att i framtiden
tackla arbetstidsfrågorna. Slutligen anser utskottet att semesterlagens
regler om semesterlönegrundande frånvaro bör ses över i syfte att
undanröja nuvarande negativa konsekvenser för de små företagen.
Även i denna fråga avser utskottet att återkomma inom kort.

Med utskottets ställningstagande bör övriga i sammanhanget behandlade
motioner i tillämpliga delar lämnas utan åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande riktlinjer för den sjätte semesterveckan
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A758 yrkande 1 i
motsvarande del samt med avslag på proposition 1989/90:59 och
motionerna 1989/90:A4 i motsvarande del, 1989/90:A5 yrkandena
1 och 3, 1989/90:A6 i motsvarande del och 1989/90:A7 i
motsvarande del godkänner vad utskottet anfört om riktlinjer
för genomförandet av den sjätte semesterveckan samt en successiv
avveckling av rätten till förlängd semester för arbetstagare i
radiologiskt arbete,

3. Riktlinjer för den sjätte semesterveckan (mom. 1)

Anna Horn af Rantzien (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Utskottet
vill" och slutar med "utskottet anfört" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill framhålla att i nuvarande ekonomiska läge är förslaget
om förlängd semester inte en reform som bör prioriteras. I likhet med
miljöpartiet de gröna i motion A4 anser utskottet att kostnaderna för
den sjätte semesterveckan skulle minska de ekonomiska möjligheterna
att genomföra en mer angelägen reform med en generell arbetstidsförkortning.
Enligt utskottets sätt att se skulle en sådan arbetstidsförkortning
innebära de största fördelarna i form av ökad valfrihet, större
möjligheter att ta eget ansvar för vård av barn och gamla, minskad
stress m.m. Vidare skulle förutsättningarna för ökad jämställdhet i
hemmet öka.

Förslaget om en sjätte semestervecka är emellertid en dålig form av
arbetstidsminskning både från ekonomisk och social synpunkt. Med
hänvisning till det sagda avvisar utskottet propositionen. Synpunkterna
i motion A6 (c) ligger i linje med utskottets ställningstagande. Även
motionerna A5 (m) och A7 (fp) — vilka har andra utgångspunkter —
tillgodoses i tillämpliga delar. Motion A758 (c) avstyrks i aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande riktlinjer för den sjätte semesterveckan
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:A4 i motsvarande
del och 1989/90:A6 i motsvarande del, med anledning av
motionerna 1989/90:A5 yrkandena 1 och 3 samt 1989/90:A7 i
motsvarande del samt med avslag på motion 1989/90:A758 yrkande
1 i motsvarande del avslår de i propositionen föreslagna

1989/90: AU 10

riktlinjerna för genomförandet av den sjätte semesterveckan
samt en successiv avveckling av rätten till förlängd semester för
arbetstagare i radiologiskt arbete,

4. Förlängning av semester (mom. 2)

Under förutsättning av bifall till reservation 1

Elver Jonsson (fp), Anders G Högmark (m), Mona Saint Cyr (m), Erik
Holmkvist (m) och Kjell-Arne Welin (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "Utskottet
noterar" och slutar med "aktuella motionsyrkanden" bort ha följande
lydelse:

Utskottet har tidigare avvisat regeringens förslag till riktlinjer för
den sjätte semesterveckan. Utskottet har därvid ställt sig bakom motionerna
A5 (m) och A7 (fp) bl.a. vad gäller en förordad utveckling mot
flexibla arbetsvillkor. Som en följd av utskottets tidigare ställningstagande
avvisas propositionens förslag till lag om ändring i semesterlagen
(1977:480) vad gäller en förlängning av semestern med två dagar samt
motsvarande semesterlön. Motion A758 (c) avstyrks i tillämplig del.
Övriga i sammanhanget behandlade motioner blir i tillämpliga delar
tillgodosedda genom utskottets ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande förlängning av semester
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:A5 yrkande 2
och 1989/90:A7 i motsvarande del, med anledning av motionerna
1989/90:A4 i motsvarande del och 1989/90:A6 i motsvarande
del samt med avslag på motion 1989/90:A758 yrkande 1 i
motsvarande del avslår det i propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i semesterlagen (1977:480) såvitt avser 4, 16
och 27 §§,

1989/90: AU 10

Propositionens förslag till

Lag om ändring i semesterlagen (1977:480)

Härigenom föreskrivs att 4, 15, 16 och 27 §§ semesterlagen (1977:480)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§

Arbetstagare har rätt till tjugofem Arbetstagare har rätt till tjugosju
semesterdagar varje semesterår semesterdagar varje semesterår
utom i fall som avses i 5 och 27§§. utom i fall som avses i 5 och 27§§.

Under semesterledighet skall arbetstagare ha semesterlön i den mån han
har tjänat in sådan under intjänandeåret.

Arbetstagare får avstå från rätt till semesterledighet som ej är förenad
med semesterlön.

15§

Infaller under semesterledighe- Infaller under semesterledighe ten

dag då arbetstagaren är oförmö- ten dag då arbetstagaren är oförmögen
till arbete på grund av sjukdom gen till arbete på grund av sjukdom

eller dag som är semesterlönegrun- eller dag som är semesterlönegrun dande

enligt 17 § första stycket 2 — 6 dande enligt 17 § första stycket 2 — 8

skall, om arbetstagaren utan dröjs- skall, om arbetstagaren utan dröjs mål

begär det, sådan dag ej räknas mål begär det, sådan dag ej räknas
som semesterdag. som semesterdag.

Semesterdagar som återstår på grund av att första stycket har tillämpats
skall utgå i ett sammanhang, om arbetstagaren ej medger annat.

168

Semesterlönen utgör tolv procent Semesterlönen utgör tretton pro av

arbetstagarens under intjänan- cent av arbetstagarens under intjä deåret

förfallna lön i anställningen. nandeåret förfallna lön i anställ ningen.

Vid beräkning av lönen under intjänandeåret skall i lönesumman ej
inräknas annan semesterlön än sådan som avses i 22 § eller permitteringslön
med anledning av driftsuppehåll för samtidig semester. I lönesumman
skall ej heller inräknas ersättning som har utgått för dag, då arbetstagaren
helt eller delvis har haft sådan ledighet från arbetet som är semesterlönegrundande
enligt 17 §. För vaije sådan dag skall arbetsinkomsten i stället
ökas med ett belopp, motsvarande arbetstagarens genomsnittliga dagsinkomst
i anställningen under övrig tid av intjänandeåret. Har arbetstagaren
då ej haft någon inkomst i anställningen, skall semesterlönen beräknas
med hänsyn till den inkomst som det kan antagas att han skulle ha haft,
om han under denna tid hade arbetat för arbetsgivarens räkning.

27 §

Arbetstagare, som utför arbetet i Arbetstagare, som utför arbetet i
sitt hem eller annars under sådana sitt hem eller annars under sådana

förhållanden att det icke kan anses förhållanden att det icke kan anses

1989/90: AU 10

Bilaga 1

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tillkomma arbetsgivaren att vaka tillkommma arbetsgivaren att vaka

över arbetets anordnande, är berat- över arbetets anordnande, är berättigad
till särskild semesterlön med tigad till särskild semesterlön med

tolv procent av arbetstagarens un- tretton procent av arbetstagarens

der intjänandeåret förfallna lön i under intjänandeåret förfallna lön i

anställningen. anställningen.

Beräkning av lönen under intjänandeåret skall ske med motsvarande
tillämpning av 16 § andra stycket. Vad där föreskrives angående semesterlönegrundande
frånvaro skall dock tillämpas med avseende på kalendervecka,
om ej annan tidsperiod överenskommes. Även 24 och 25 §§
samt, om anställningen har avsetts skola pågå högst tre månader och
omfatta högst 60 timmar, 5 § tredje stycket äger motsvarande tillämpning.

Särskild semesterlön skall betalas ut senast den 30 juni näst efter intjänandeårets
utgång eller, om intjänandeåret löper ut efter den 30 april,
senast två månader efter dess utgång.

1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1990. Semesterledighet enligt den
nya lagen utgår dock först under semesteråret den 1 april 1991 — den 31
mars 1992, om ej annat överenskommes.

2. Kollektivavtal eller annat avtal, som har träffats med utgångspunkt i
äldre lag och innefattar sämre förmåner än som följer av den nya lagen, är i
sådan del utan verkan.

1989/90: AU 10

Bilaga 1

Propositionens förslag till

Lag om ändring i lagen (1963:115) om förlängd semester för
vissa arbetstagare med radiologiskt arbete

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1963:115) om förlängd semester för
vissa arbetstagare med radiologiskt arbete skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Arbetstagare som för arbetsgivarens
räkning utför radiologiskt arbete,
vari arbetstagaren utsättes för
joniserande strålning i sådan utsträckning
att menlig inverkan därav
kan befaras, har under villkor
som föreskrives i denna lag rätt till
längre semesterledighet än som
följer av 4§ semesterlagen
(1977:480). För varje kalendermånad
av intjänandeåret, under vilken
arbetstagaren har utfört sådant
arbete minst femton dagar, skall semesterledigheten
påföljande semesterår
förlängas med fem tolftedels
semesterdag. Uppstår vid beräkningen
brutet dagantal, skall det avrundas
till närmast högre hela tal.

Föreslagen lydelse

Arbetstagare som för arbetsgivarens
räkning utför radiologiskt arbete,
vari arbetstagaren utsättes för
joniserande strålning i sådan utsträckning
att menlig inverkan därav
kan befaras, har under villkor
som föreskrives i denna lag rätt till
längre semesterledighet än som
följer av 4§ semesterlagen
(1977:480) i dess lydelse före den 1
april 1990. För vaije kalendermånad
av intjänandeåret, under vilken
arbetstagaren har utfört sådant
arbete minst femton dagar, skall semesterledigheten
påföljande semesterår
förlängas med fem tolftedels
semesterdag. Uppstår vid beräkningen
brutet dagantal, skall det avrundas
till närmast högre hela tal.

Med dag, under vilken utförts arbete, som avses i första stycket, jämställes 1)

dag, under vilken arbetstagaren varit semesterledig, dock endast om
hans arbete omedelbart före och omedelbart efter ledigheten varit sådant
som avses i första stycket, samt

2) dag, under vilken arbetstagaren haft ledighet som är semesterlönegrundande
enligt 17 § semesterlagen, dock ej om arbete, som avses i första
stycket, uppenbarligen icke kunnat beredas honom sådan dag och anledningen
härtill varit annan än driftsuppehåll för samtidig semester.

För varje semesterdag som tillkommer enligt första stycket utgår semesterlön
med 0,48 procent av arbetstagarens under intjänandeåret förfallna
lön i anställningen, beräknad enligt 16§ semesterlagen. Lag (1977:481).

Denna lag träder i kraft den 1 april 1990.

1989/90: AU 10

Bilaga 2

1 Senaste lydelse 1977:481.

96189, Stockholm 1990