Riksdagens protokoll 1988/89:12

Torsdagen den 20 oktober

Kl. 10.00

1 § Justerades protokollet för den 12 innevarande månad.

2 § Upplästes följande inkomna skrivelse:

Till riksdagen

Härmed avsäger jag mig uppdraget som ledamot av Sveriges riksdag från den 28 oktober 1988. Stockholm den 18 oktober 1988 Beatrice Ask

Framställningen bifölls av kammaren.

3 § Upplästes följande inkomna skrivelse:

Till riksdagen

Härmed begär jag entledigande från uppdraget att vara ordinarie ledamot i
riksdagens skatteutskott. -

Jag vill samtidigt meddela, att jag vid utskottets sammanträde den 19 oktober frånträft uppdraget att vara utskottets ordförande. Stockholm den 19 oktober 1988 Jan Bergqvist

Framställningen biföUs av kammaren.

4 § Kompletteringsval till utskott

Talmannen meddelade att den socialdemokratiska riksdagsgruppen som ny ledamot i skatteutskottet efter Jan Bergqvist anmält Kjell Nordström och som ny suppleant i samma utskott efter Kjell Nordström anmält Jan Bergqvist,

Talmannen förklarade valda till

ledamot i skatteutskottet Kjell Nordström (s)

Allmänpolitisk debatt Talmannen anmälde atf skatfeufskoffet fill ny ordförande efter Jan Bergqvist utsett Lars Hedfors (s).

6 § Föredrogs och hänvisades

Propositionerna

1988/89:16 och 17 fill konstitutionsutskottet

1988/89:31 och 32 till lagutskottet

7 § Föredrogs och hänvisades Mofionerna

1988/89:K1 till konstitutionsutskottet 1988/89:So3 och So4 till socialutskottet 1988/89:Ub2-Ubl0 fill utbildningsutskottet 1988/89:So5-SolO till socialutskotfef 1988/89 :T1 och T2 fill frafikufskoffet 1988/89:Skl till skatteutskottet 1988/89:L2 till lagutskottet

8 § Allmänpolitisk debatt (forts, från prof, 11)

Anf. 1 ÅKE WICTORSSON (s):

Herr falman! Lät mig, med utgångspunkt i storstädernas förhäUanden, redovisa några erfarenheter och slutsatser från det senaste valet. Detta val har visat aff ett växande antal människor framför allt i våra storstäder ställt sig utanför samhällsarbetet genom atf inte delfa i valet. Valdeltagandet har sjunkit granska kraftigt, och detta är särskih markant i vissa av storstädernas flerbosfadsomräden, I mänga av dessa valdistrikt ligger valdeltagandet på omkring 60 % och t,o.m, därunder, Defta är, som jag ser det, ett allvarligt hot mot styrkan och livskraften i vår demokrafi.

Vi håller på atf få två Sverige: dels ett som omfattar den större delen av befolkningen och som känner stor delaktighet i samhällsarbetet, vi kan kalla dessa människor de väletablerade, dels ett Sverige som växer och som har sitt fäste i flerbostadsområdena. Där finns människor som möter problem, t .ex. invandrare, sjuka, handikappade, låginkomsttagare, pensionärer och ensamstående familjeförsörjare. Ibland kallas denna växande gmpp för de utanförstående. Många ungdomar hör också till denna grupp.

Utvecklingen känns igen från andra länder, t.ex. USA. Men det är UtveckUngen i Sverige som är den för oss allvarliga. Svenskt samhällsliv bygger på intresse och delakfighet från de mänga människorna. Det svenska

välfärdssamhället kallas ofta för den svenska modellen. Denna bärs framför allt upp av ett brett folkligt engagemang som kanaUseras i en stark lokal självstyrelse i kommunerna och en bred delaktighet i samhällsarbetet, särskilt genom medlemskap i folkrörelserna. Det är denna modell som skapat förutsättningarna för vär stora välfärdsutveckling och den unika sammanhållningen i svenskt samhäUsliv.

Förloras detta starka folkliga engagemang är risken påtaglig för aff betydande delar av samhällsverksamheten av människorna kommer aft uppfatfas som enbart stora opåverkbara byråkratier, vilka blir mer av ett hot än en trygghet för människorna. Därför finns det skäl atf uttrycka stor tillfredsställelse över aff regeringen, genom beslutet om storsfadsutredning-en, bestämt sig för aft på central nivå gripa fag i dessa problem. Men man kan konstatera aft resultat i detta arbete kan nås först när man får ett brett genomslag också hos de närmast berörda, nämligen storstädernas invånare. Därför måste arbetet föras uf i en bred diskussion bland människor och organisafioner.

En övergripande fråga är hur många människor som skall kunna engageras och hur möjligheterna för den lokala demokratin skall fas fill vara. Dagens stora kommuner är i och för sig effekfiva och slagkraftiga när det gäller att hantera de stora övergripande frågorna. Men beslutanderätten i de frågor som finns i människors närhet som direkt påverkar deras vardag måste på ett helt annat sätt än i dag föras ut till människorna. Vi kan fortsättningsvis inte enbart låta dem vara beroende av handläggning i stora byråkratiska förvaltningar. Hur mänga av de anställda och de av verksamheten berörda har träffat en politiker eller, ännu mer sällsynt, känner en politiker? Jag har en son som arbetar i hemtjänsten i centrala Stockholm. Han säger sig i varje fall infe ha sett en polifiker i den verksamheten under de senaste fre åren. Storstäderna mäste få ett fint förgrenat nät av kommundelsnämnder som far hand om huvuddelen av den kommunala verksamheten i närmiljön. Frågorna handlar där om omsorg om barn och äldre, fritid, kultur, men också om den yttre närmiljön.

Ett särskilt problem utgör organisationen av den öppna vården. Landstingens olika förvaltningar och kommunerna springer i dag om varandra. Här måste det skapas en huvudman - kommunerna, som för denna verksamhet får ekonomiska resurser från landsfingen. Därigenom blir det också möjligt att förankra denna verksamhet i kommundelsnämnderna.

Folkrörelserna har i stor utsträckning misslyckats med atf nå ut fill storstädernas människor. Detta beror delvis på aff rörelsernas organisafions-mönster är mer avpassat till det begynnande 1900-talefs industrisamhälle än fill dagens och morgondagens informafionssamhälle. Folkrörelserna arbetar fortfarande efter ett schema som grundar sig på aff huvuddelen av människorna, är bosatta i glesbygdens tätorter och på landsbygden.

Nu fordras det att folkrörelserna griper tag i de problem som är aktuella för storstädernas människor. Här krävs en kulturrevolufion för aft skapa ett nytt samspel mellan människor och idéer där dagens byräkrafiska organisationer infe får vara styrande. Frän samhällets sida måste det ges förutsättningar för en sådan mobilisering av storstädernas människor. Infe minst viktigt är det att medverka till att skapa lokaler för ett brett förenings- och kulfuriiv,

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

mötesplatser i storstadens bostadsområden etc.

Situationen påverkas också av att samhället i överdrivet nit kapat åt sig verksamheter och byråkratiseraf dessa i den heliga effektivitetens namn. Det gäller lokaler, idrottsplatser, ungdomsarbete oeh kultur- och fritidsaktiviteter av olika slag. Nu måste vi släppa krafterna loss! Här finns det en stor beredskap ute hos människorna att möta upp i ett sådant arbete.

En annan viktig demokratifråga är att skilja på valen till riksdag, landsfing och kommuner. I dagens mediasamhälle drunknar de kommunala debatterna i rikspoUtiken. Särskilt märks detta i storstäderna, där medierna är mer dominerande än i andra delar av vårt land. En återgång fill fyraåriga mandatperioder med val vartannat år skulle ge en vitalisering av den landstingspolitiska och kommunalpolitiska debatten oeh därmed också av den lokala demokratin.

Men det räcker inte med att skapa dessa mera formella förändringar av demokratins villkor i storstadsområdena. Vi måste också, inte minst i detta hus, på ett annat sätt än hittills beakta de problem och behov som är aktuella i storstadsområdena och ge dem en rättvis andel av tillgängliga resurser.

Den under senare år nödvändiga saneringen av statens finanser har hårt gått ut över storstädernas samhällsservice. Osthyvlar och tårfspadar har varit verktyg som drabbat med förkrossande kraft. Bara för Stockholms läns landsting har vi genom beslut i denna riksdag dragit bort resurser under en sjuårsperiod på ca 18 miljarder kronor. För enbart 1988 beräknas bortfallet till drygt 4 miljarder. Till detta skall läggas effekterna pä kommunerna, som inte heller varit obetydliga.

Bara i år har regering och riksdag från min lilla kommun Norrtälje, som ligger i Stockholms län och som därför drabbats av storsfädernas fördömelse, tagit bort resurser som motsvarar en skattehöjning på 1:30 kr. och som man har förutsatt skall vältras över på regionens invånare.

Naturligtvis sätter dessa förhåUanden sina spår. De syns i otillräckliga vårdresurser, i nedslitna kollektiva transportmedel, i skolmiljöer som är deprimerande och i en otillräcklig utbyggnad av vård och omsorg. Så är det för alla storstadsområden. I Stockholms läns landsting har detta lett till atf vi fått en av de högsta landstingsskatterna i landet. Särskilt hårt drabbar denna utveckling dem som är mest beroende av samhällsservice - de utanförstående.

Situationen ger också underlag för en diskussion om privatiseringar och sparprogram som också dessa drabbar dem som inte är väletablerade i samhället.

Under senare år har trycket ökat på dem som bor i flerbostadsområdena. Många får sin standard bestämd av socialförsäkringarna. Dessa tar inte hänsyn till det högre kostnadsläget i storstäderna. Utflyttningen av utvecklingsstörda, tömningen av mentalsjukhusen och och även flyktingströmmen har lett till att nya grupper av människor kommer in i flerbostadsområdena, vilket sammanhänger med den allt starkare segregeringen på bostadsmarknaden. Till detta kan sedan läggas de sociala problem som har sin rot i missbruk av alkohol och narkotika.

I detta sammanhang finns också andra problem. Något av det viktigaste när det gäUer att skapa tilltro till samhället är att människorna upplever aff

samhället tryggar liv och egendom. Polisverksamheten i storstadsområdena måste bringas att fungera. Inte minst viktigt är det att polispersonalen får resurer och motivation för att stanna kvar i den hårda storsfadsfjänsfen.

En trygg barnomsorg är en av de viktigaste samhällsfrågorna i storstadsområdena, inte minst mot bakgrund av att det här finns många ensamstående föräldrar, framför allt kvinnor. Deras möjligheter fill ett jämlikt liv med arbete och en rik fritid är beroende av att barnomsorgen dels kan behålla sin personal, dels kan byggas ut för att träda in när den ledighet som föräldraförsäkringen betalar upphör.

Invandrarnas speciella situation måste uppmärksammas, framför allt när det gäller förutsättningarna att delta i det nya hemlandets samhällsliv. Men " det är också viktigt att möta invandrarfientliga stämningar. En av de viktigaste uppgifterna i detta avseende är att man ser fill att flyktingarna så snabbt som möjUgt kommer ut i arbetslivet. Kan inte defta åstadkommas genom en starkt förkortad handläggningstid av uppehållsärendena bör möjligheter ges till arbete under väntetiden.

Det är också viktigt att storstädernas speciella kommunikationsproblem uppmärksammas för att människornas dagliga liv skall kunna förbättras -inte försämras genom orimligt långa pendlingstider. Men även miljöfrågorna och trängselproblemen måste få en bättre lösning. Det behövs därför en stor satsning på utbyggnad av den spårbundna trafiken. Men trafiksituationen kan inte förbättras utan att också väganslagen uppräknas så atf storstadsområdena får en rättvis andel av vägmedlen som motsvarar deras behov.

En annan vikfig uppgift för att man skall kunna återställa människornas tilltro till politisk handling är att bostadsefterfrågan, framför allt från de unga, kan tillgodoses.

Den regionala obalans som blir ett resultat av marknadskrafternas fria spel måste motverkas i samhällsplanering och samhällsbyggande. För Stockholmsregionens vidkommande gäller det härvidlag inte minst frågan om att fortsätta utbyggnaden av Södertörns universitet och lärarhögskolan i Södertälje.

Herr falman! Betydande delar av vårt land består i dag och kommer ännu mer i framtiden att bestå av storstadsområden. Hela landets framtid är direkt beroende av aft vi förmår länka utvecklingen i både stad och glesbygd i så harmoniska former som möjligt. Det finns ingen strävan i storstadsområdena att låta dessa expandera och utvecklas på bekostnad av andra delar av vårt land, tvärtom. Ju mer av den framtida utvecklingen som kan ske i övriga delar av landet desto bättre. Men vår uppgift är också att med engagemang och handlingskraft forma en fortsatt välfärdsutveckling för storstadens människor, en utveckling där människorna aktivt deltar. På den punkten har årets val varit en väckarklocka. Jag hoppas att den inte kommer aff ringa förgäves.

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

konsumenterna många olika alternativ atf välja mellan.

När det emellertid gäller något så viktigt som barnens skola, omsorgerna om de äldre, hur barnen skall tas om hand eller vilken vård vi skall ha när vi blir sjuka, då motarbetas i stället människorna när de skall välja. Den offentliga verksamheten på dessa områden gynnas så ensidigt och så starkt atf det blir mycket svårt för andra alternativ aff växa fram.

Lät mig ge några exempel. Ett par föräldrar kan ordna barnomsorgen för sina båda småbarn för 60 000 kr, per år, det är hälften mot de 120 000 kr, som daghem för de båda barnen skulle kosta. Men eftersom föräldrarna inte får något som helst stöd om de ordnar barnomsorgen själva blir det privata, hälften sä dyra, alternativet minst fem gånger så dyrt för dem, Och det har de inte råd med, I det här fallet betyder det aff de tvingas in i ett alternafiv som är väsenfligt dyrare och kanske också sämre, mindre skräddarsytt just i deras fall.

Ett annat exempel: En sjuksköterska skulle vilja öppna ett eget sjukhem. Hon har många idéer och synpunkter på hur vården där skulle kunna göras så bra som möjligt. Men hur bra vården än blir har hon ingen som helst garanti för aff kunna driva denna verksamhet, trots atf kostnaderna regelmässigt är lägre än för motsvarande offentliga vård, bl, a, därför att byråkratin blir mindre och kostnaderna för administrationen lägre, Hon är helt beroende av landstingets mer eller mindre goda vilja. Under sådana omständigheter, herr falman, är det infe så svårt att räkna uf varför vi i Sverige har f,o,m, färre alternafiva sjukhem än man har i länderna bakom järnridån.

Ett tredje exempel; För några år sedan kunde vi i TV se hur bortåt en miljon fransmän beredde sig på aff tåga mot Paris därför att statsbidragen till de kristna skolorna var hotade. Den franska regeringen tvangs till reträtt, I Frankrike, liksom i de flesta andra västländer, anses det självklart att de föräldrar som så vill skall kunna sätta sina barn i en alternativ skola utan atf det blir dyrare. Men hur är det i Sverige? Njuggheten mot de fristående skolorna är imponerande. Först när de varit i gång fre år kan de över huvud taget söka statsbidrag. Och om statsbidrag sedan beviljas blir det infe ens hälften sä stort per elev jämfört med vad de kommunala skolorna fär,

Resuhatet blir atf möjligheten aft välja något annat än den offenfliga omsorgen, utbildningen, vården eller servicen förbehålls ett privilegierat fåtal. Men brisfen pä valmöjligheter fär också andra konsekvenser. Om ett landsfing infe kan ställa upp med värd för den svårt sjuke i tid, vad gör då den sjuke? Det hjälper inte atf hon eller han kanske betalat hundratusentals kronor eller mer i landstingsskaft under sitt liv. De föräldrar som inte får en dagisplafs eller som av olika skäl inte kan använda sig av det alternativet eller där dagiset stängs på grund av personalbrisf, vad gör de? Vad gör den åldersglömske som inte får den vård hon eller han behöver?

De inbetalade skattepengarna är i dagens system ingen garanti för att man skall få den vård eller den service man behöver. När det allmänna sviktar lyser skyddsnäten med sin frånvaro. Är det då att undra på atf allt fler känner oro, otrygghet, inte minst inför äldre dar?

Samtidigt undrar hundratusentals människor, främst kvinnor, varför de skall vara hänvisade fill i stort sett en enda arbetsgivare bara därför att de vill ägna sig ät något så viktigt som vård, utbildning eller omsorger.

På alla de här områdena, som verkligen berör viktiga delar av vårt samhälle, försökte vi moderater valrörelsen igenom få en öppen, konstruktiv debatt med socialdemokraterna- men förgäves, I stället ägnade socialdemokraterna betydande energi åt atf i annonser, affischer och broschyrer förvränga och snedvrida våra förslag. - Rik nog för ett borgerligt samhälle? kunde man t,ex. läsa på jättestora socialdemokratiska affischer sista veckan före valet över bilden av en gammal sjuk kvinna, - Bara de rika skulle få råd med sjukvård, utbildning, omsorger, har det hetat. Men är det inte just sä det håller på att bli på allt fler områden och för allt fler i socialdemokraternas Sverige?

Vi moderater vill aft den offenfliga vården, omsorgerna, utbildningen och servicen skall kompletteras med enskilda initiativ och, herr talman, aff dessa skall ges möjlighet aff verka på sädana villkor atf det infe kostar mer för den enskilde patienten, föräldern eller eleven. I stället för aff begränsa valmöjligheterna till några få vill vi ge alla möjlighet atf välja.

I stället för atf kommunerna får alla barnomsorgspengar vill vi aff en del skall gå direkt till småbarnsföräldrarna genom ett vårdnadsbidrag, sä aff småbarnsföräldrarna själva kan välja. På skolans område bör statsbidraget följa eleven, om han väljer en annan skola än den kommunala. På sjukvårdens område bör en del av landstingsskatten ersättas av en allmän, obligatorisk sjukvårdsförsäkring, i försäkringskassornas regi, Patienfbrickan skall följa patienten, vare sig hon anUtar landstingets vård eller någon annan vårdgivare. Och äldre och handikappade skall själva kunna utse sin hemvårdare - en anhörig, en granne, kanske en bekant som man har förtroende för - eller anlita en privat hemvårdscentral, utan atf det skall kosta mer.

Med våra förslag förblir finansieringen av skola, värd och omsorger gemensam, solidarisk, oberoende av vem som står för verksamheten. Men valet bUr den enskildes utan aff det kostar honom eller henne mer.

Herr falman! Jag hade räknat med aff civilministern skulle bevärdiga sammanträdet med sin närvaro, eftersom det är han som skall hålla det sista anförandet i detta avsnitt. Jag hade tänkt ställa en rad frågor till honom. Jag får försöka ställa de frågorna fill honom på något annat sätt. Jag hade tänkt fråga honom varför socialdemokraterna är så rädda för en valfrihet på lika villkor, så rädda aft de infe ens vågar ge sig in i en seriös debatt. Vill socialdemokraterna verkligen atf möjligheten aff välja skall förbehållas människor med kontakter och kontanter? Vill socialdemokraterna verkligen stänga inne personalen inom barnomsorg, äldreservice och sjukvård hos i princip en enda arbetsgivare? Har socialdemokraterna verkligen så lågt förtroende för den offentliga skolan, vården eller omsorgen aff de infe vågar släppa fram alternativ? Tror man aft den offenfliga verksamheten då skulle bli chanslös?

En så negativ inställning till den offentliga skolan, barnomsorgen, värden, servicen har verkligen inte vi moderater. Men vi anser, ja vi vet, aft det är bra om den offentliga verksamheten kan kompletteras med många olika enskilda alternativ. Underlättas alternativen kan nya inifiafiv och idéer lättare prövas och erfarenheterna av den prövningen berika både den offenfliga och den privata verksamheten. Vi vet också att det är lättare och går snabbare aff

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

komma fill rätta med brister, köer om man också anlitar enskilda inifiativ.

Låt mig som ett tänkvärt exempel bara nämna den utomordentligt kvalificerade verksamhet som kranskärlsoperationerna utgör. Där har köerna varit orimligt långa med olidUg smärta, oro, invalidisering och t,o,m, dödsfall för de köande som följd. Men en allt större del av den verksamheten utförs i dag också i Sverige i privat regi därför atf defta har varit det snabbaste, effektivaste och bästa sättet att komma till rätta med köerna. Stora mänskliga men också samhällsekonomiska vinster blir följden,

I fråga om barnomsorgen står det allt klarare att regeringen med sin polifik inte kommer atf klara löftet om fuU behovsfäckning 1991. Redan nu står daghem tomma på grund av personalbrist, och långt värre kommer det att bli enligt socialstyrelsens bedömning om inget görs. Samtidigt vet vi aft fler stannar inom verksamheten eller söker sig dit om de har möjlighet aff också välja alternativa daghem. Lät oss då göra det möjligt för t.ex. personalen själv aft öppna och driva daghem, underlätta i stället för atf motverka för de föräldrar som vill ordna sin barnomsorg själva. Det är infe heller ointressant aft alternativen också på detta område i regel kostar väsentligt mindre.

Låt oss infe heller glömma bort aft en valfrihet på lika villkor skulle innebära en effekfiv kvalitetskontroll. Den enskilde får då möjlighet aff välja bort sådan verksamhet som är mindre bra och atf välja fram sådan verksamhet som är effekfiv och bra och där man visar omtanke om just honom eller henne. I Malmö har man öppnat en privat stiftelsedriven hemvårdscentral - aff stiffelsedriva är i dag den enda privata möjlighet som står fill buds. En gammal kvinna som jag träffade i Malmö hade tidigare haft över 40 olika hemvårdare hos sig under ett år. Sedan den privata centralen öppnade hade hon haft en och samma hela fiden. Även om det här kanske är ett extremt exempel, visar det ändå nyttan av konkurrens. Naturligtvis är det bra om de erfarenheter och rutiner som ligger bakom detta också sprids fill de kommunala hemvårdscenfralerna.

Det rigida vaktslåendet om de offentliga monopolen borde vara vid vägs ände. Bristerna blir alltmer påtagliga, och de ständiga skattehöjningar som monopolen bidrar fill drabbar infe bara betalningssvaga grupper hårdast. De slår dessutom undan möjligheterna för landsting och kommuner aft ge sina egna anställda inom vård och omsorger de reallönelyff som krävs.

Vart tredje landsting och var tionde kommun lär planera aff höja skaften nästa år. Det betyder skattehöjningar för alla de deltidsarbetande eller lågavlönade som inte får någon del i regeringens aviserade sänkning av marginalskatterna. Ändå har valet ganska klart markerat aff människor inte accepterar ytterligare skattehöjningar för människor med låga inkomster. Nu kommer de ändå. Och också den helfidsarbetande sjuksköterskan får, trots på papperet inte obetydUga löneökningar och trots regeringens marginalskattesänkningar, sänkt standard nästa år om kommunalskatterna höjs med mer än 70 öre.

Också de ständiga skattehöjningarna är vid vägs ände. Skadeverkningarna blir alltmer märkbara för vår konkurrensförmåga, för tillväxten och välfärden, för redan betalningssvaga som alltid drabbas hårdast. Det som återstår är aff förlita sig på omprioriteringar, effektiviseringar och på atf välkomna, inte motarbeta, enskilda inifiafiv. I stället för aft förvränga och förvanska

borde regeringen vara utomordentligt lyhörd för de konstrukfiva förslag som Prot. 1988/89:12

vi moderater har atf komma med på dessa och andra områden. Jag hoppas att 20 oktober 1988
det trots civilministerns frånvaro här i dag skall bli möjligt atf få en debatt om

dessa ting. Allmänpolitisk debatt

Anf. 3 LARS LEUONBORG (fp):

Herr talman! Den offentliga sektorn är i kris. Man kan inte slå upp en tidning eller lyssna på ett nyhetsprogram utan aff mötas av nyheter om nya problem. Polisen är i kris, militären är i kris och skatteförvaltningen är i kris. Daghemspersonal vill sluta, sjukhuspersonal vill sluta och brandmän vill sluta. Det ljuder en kakofoni av larmsignaler.

Syftet med den här avdelningen i den allmänpolitiska debatten var atf vi frän oppositionen skulle fä tillfälle aft fala med den nye civilministern, som har ansvaret för de här problemen. Det är beklagligt att han tydligen är försenad.

Jag hade tänkt säga till honom att det tyder på ett mycket stort mod - eller möjligen på aningslöshef - aff äta sig den här uppgiften. Jag är benägen atf tro atf den civilminister vi nu har fått har åtagit sig arbetet på grund av mod. Med sin bakgrund i finansdepartementet är han nog väl medveten om vad han ger sig in pä.

Det handlar om aff lösa problem som är nyckeln till lösningen av de grundläggande strukturproblemen i svensk ekonomi. Så länge vi inte har fått kontroll över den offenfliga utgiftsexpansionen och löst ett antal effektivitets- och produkfivifetsproblem, kommer vi inte atf kunna lösa Sveriges grundläggande samhällsekonomiska problem.

Det handlar också om 1,4 miljoner anställda, av vilka många är mycket missnöjda med sin arbetsgivare.

Den socialdemokrafiska regeringen har under de senaste sex åren inte drivit förnyelsearbetet i den offenfliga sektorn med tillräcklig kraft. Charmkurser kan nog vara bra, men de räcker infe. Det behövs ett kraftfullt reformarbete. Vi folkpartister brukar säga atf det skall bedrivas efter två huvudvägar.

Den första vägen kallar vi den inre reformationen. Den handlar i sammanfattning om aff lita mera på de offenfligansfäUda, dvs, att decentraU-sera beslutsbefogenheter, förändra politikerrollen och övergå till mer målstyrning samt släppa loss de offentliganställdas kreativitet och beslutsförmåga.

Den andra vägen kallar vi den yttre reformationen. Med det menar vi det som Ingegerd Troedsson har talat mycket om här, dvs, atf släppa in aktörer utifrån på de stora vård-, omsorgs- och utbildningsområdena. Det vill vi göra för att få in nya idéer, för atf få en kostnadskonkurrens och för att få en del personal, som annars skulle sluta, aff stanna samt ibland också för atf öka medborgarnas valfrihet.

Jag har fidigare sammanfattat Bo Holmbergs år som civilminister med orden "det blev flopp för den inre reformationen och stopp för den yttre reformationen". Det vore bra om man efter Bengt K Å Johanssons ämbetsperiod infe behövde upprepa den betygssäffningen. Sverige behöver

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

A llmänpolitisk debatt

verkUgen en bättre fungerande offenflig sektor, präglad av mindre byråkrati, större effektivitet och mer av valfrihet.

När Bengt K Å Johansson griper sig an dessa uppgifter kommer han att möta många svårigheter. Det finns mycket av revirtänkande. Det finns en byråkrati som är stark, infe minst när det gäller aff slå vakt om sina egna intressen. Det finns starka fackföreningar, och tyvärr kan man väl säga att förändringsviljan infe är lika stor i fackföreningsrörelsen pä den offenfliga sidan som den har blivit på den privata sidan.

Jag undrar ändå om inte det största problemet för Bengt K Å Johansson, när han skall gripa sig an dessa uppgifter, ändå är de ideologiska låsningar som finns i hans egen rörelse.

Frän socialdemokrafisk sida talar ni mycket om splittring inom borgerligheten. Men när det gäller det fält som vi nu diskuterar är motsättningarna inom arbetarrörelsen mycket betydande. De som vägar pröva nya vägar, t .ex. socialdemokratiska kommunalpolitiker, utsätts för mycket stark krifik.

I t.ex. Timrå, som är en socialdemokrafiskt styrd kommun, beslöt kommunen aff sälja sitt bussbolag till ett privat företag. Kommunals avdelning i Timrå hotade med kollekfivufträde ur arbetarkommunen - en intressant politisk kampmetod. Vi har ju länge kritiserat kollektivanslutningen som arbetsmetod, men kollektivufträde kan tydligen också användas. Man gick fill arbetsdomstolen.

I Danderyd, som förvisso infe är en socialdemokratisk kommun, har facket först drivit ett beslut som handlade om hemtjänst pä entreprenad fill kammarrätten, och när man infe fick rätt där drev man frågan vidare fill regeringsrätten.

Över huvud taget är detta bilden i kommun efter kommun. I Östergötlands läns landsting och Kopparbergs läns landsting, båda med socialdemokratiskt styre, har man lagt ut verksamheter på entreprenad, och facket har drivit frågan till många och långa MBL-förhandlingar. Det har där och på andra håll förekommit demonstrationer, insändarsformar och liknande protester.

Men också på det centrala planet förekommer det krifik. Jag läste en intervju med biträdande socialminister Bengt Lindqvist i tidningen Kommunalarbetaren. Där konstaterade han aft det var beklagligt aft socialdemokraterna i fråga om enskilda alternativ hade visat upp ett kluvet ansikte och menade att det nu fanns anledning till en mer enad front mot de s.k. privatiseringssfrävandena.

Man kan säga atf socialdemokrafin har retirerat fill en ny ideologisk position, där det är acceptabelt med privata inslag i kommunal verksamhet på de "härda" områdena, dvs. de tekniska områdena, som sophämtning, byggentreprenad o.d. Men enligt den nya ideologiska markeringen vidhåller man att man är emot privata inslag på det "mjuka" området, dvs. när det gäller vård och omsorg.

Det intressanta med artikeln i Kommunalarbetaren var att Bengt Lindqvist också ifrågasatte om det ur socialdemokrafisk synvinkel är acceptabelt atf lägga ut tekniska verksamheter på entreprenad. Resultatet av denna hans uppmaning fill ett mer enigt uppträdande blev alltså en ännu större förvirring om var socialdemokraterna egentligen står.

Man talar på skolområdet, som jag sysslar mycket med i riksdagen, om att

det behövs fristående skolor för att ge pedagogisk inspiration fill det offenfliga skolsystemet. Med den motiveringen accepterar även socialdemokraterna att det finns några fä enskilda skolor.

Men man kan faktiskt också få organisatorisk inspirafion av att se på alternativen. För aff fa just skolområdet har jag funnit - i likhet med en utvärdering som skolöverstyrelsen har gjort av några enskilda skolor - atf den kanske viktigaste skillnaden mellan offenfliga och enskilda skolor är själva arbetssättet - organisationen, hur man skapar sammanhållning bland personalen osv.

Riksdagen behandlar just nu en proposition om skolans styrning. Jag tycker att den propositionen är ett typexempel på atf socialdemokraterna inte är beredda aft gå tillräckligt långt när det gäller aff lita på den offentliganställda personalen. Man skulle kunna gä mycket längre när det gäller aff decentralisera beslutsbefogenheter till rektorer, lärare och andra som är verksamma på skolområdet. Vad jag menar är aft man i det arbetet kan inspireras av friskolorna. De visar med sitt arbetssätt att det faktiskt fungerar med mycket stor frihet för de lokala skolorna.

Med vårt liberala sysfem - och vi önskar atf man kan bygga in det på många samhällsområden - ligger den grundläggande kvalitetskontrollen hos konsumenterna. Vi menar, för att fortsätta med exemplet från skolområdet, atf om föräldrarna skulle märka atf en enskild skola infe var bra - aff kvaliteten sjönk och undervisningen av någon anledning blev oacceptabel - skulle de se till att deras barn fick läsa i andra skolor. På område efter område vill vi ge föräldrar och andra konsumenter av offenfliga tjänster den makten -1 .ex. på barnomsorgsområdet.

Men på flera områden är det så, aff lagstiftning som riksdagens majoritet har antagit - oftast mot folkparfiets protester - hindrar kommunerna frän aft söka sig till alternafiva lösningar. Lex Pysslingen berördes i går i debatten. Bengt Westerberg frågade statsministern om socialdemokraterna är beredda aff avskaffa lex Pysslingen, men han fick inget svar. Det vore ju bra om vi fick svar i den här debatfavdelningen.

Jag läste häromdagen en intervju med en flygare som hade flugit under Västerbron i Stockholm. Någon gratulerade och beundrade honom för detta. Han svarade att det infe alls var svårt - det svåraste hade varit aff få fillstånd. Detta gäller väl om rätt mycket i Sverige i dag- atf när man vill göra nya saker är egentligen det svåraste att få tillstånd, att tränga igenom den mur av bestämmelser ch reglementen som vi ofta kringgärdar saker och fing med. Det måste bli en ändring på det. Det måste komma en avreglering. Vi måste få treårsbudgetering i den offentliga verksamheten, vi måste få mer av entreprenadlösningar, vi måste få den flexiblare lönepolifik på den offentliga sektorn som det har talats så mycket om.

Jag viU också passa på atf ställa en fråga fill miljöpartiets företrädare här i debatten - och jag har kanske större fur med svaret när det gäller miljöparfiet än när det gäller statsrådet Johansson.

Miljöpartiets inställning fill alternativa driffformer i kommunerna är mycket intressant. Jag fick före valet en trycksak i brevlådan - i likhet med säkert många andra väljare - där det slås fast aft miljöpartiet är positivt fill aff kommunal verksamhet läggs ut på entreprenad, t.ex. fill ideella föreningar

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

eller, som det stod, lokalf verksamma småföretag. Det tycker jag låter bra från mina utgångspunkter.

Men det tråkiga är då bara atf jag har passerat ett par torgmöten - som miljöparfiet har hålUt i Stockholmsområdet, varvid frågan har berörts. Där har miljöpartiets företrädare givit besked om atf man inte kan acceptera aft kommunal verksamhet läggs ut på företag som drivs i vinstsyfte. Då blir saken genast betydUgt mer svårtolkad. Definitionsmässigt är det ju så aff företag drivs i vinstsyfte. Även lokalf verksamma småföretag drivs förhoppningsvis i vinstsyfte. Då förvandlas defta klara besked i valbroschyren fill ett milt sagt oklart besked.

Med hänsyn till den maktställning som miljöparfiet de gröna nu har fått i många av Sveriges kommuner är ju detta en utomordenfligt intressant frågeställning. Det är många kommuninvånare och många entreprenörer, många som arbetar på uppdrag av kommuner men i enskild tjänst, som nu med stort intresse avvaktar hur miljöparfiet kommer atf agera. Det skulle kanske kunna bU det viktigaste resultatet av höstens allmänpolifiska debatt -och möjligen också den största nyheten - om miljöpartiets företrädare här i debatten ville klargöra vilken ståndpunkt miljöparfiet har när det gäller kommunal verksamhet på entreprenad.

Anf. 4 MARGÖ INGVARDSSON (vpk):

Herr talman! I våras synliggjordes delar av krisen inom den offentliga sektorn. Förhållandena inom sjukvärden visades sig vara sä allvarliga atf riksdagen t.o.m. anordnade en särskild debatt. Även om andra områden av vår offentliga sektor inte fick samma uppmärksamhet som sjukvården, så vet vi att situationen inom barnomsorgen, hemtjänsten och försäkringskassorna också är krisartad.

Den offentUga sektorns kris fick knappast något utrymme i valdebatfen. Men vad värre är: regeringen nämner den infe med ett enda ord i regeringsförklaringen. Anser regeringen kanske aft krisen är övervunnen? Situationen inom sjukvården har inte förbättrats under sommaren, snarare tvärtom. Operationsköerna växer, överbeläggningar hör till vardagen, och ännu fler vårdavdelningar än i våras står stängda, främst på grund av personalbrisf. Barnomsorgen saknar personal, precis som hemtjänsten. Och på försäkringskassorna går personalen på knä under alltför stora arbetsbördor.

I regeringsförklaringen nämns den offenfliga sektorn på ett par rader -först i samband med uttalande om en fortsatt stram budgetpolitik och bevarande av de starka statsfinanserna. Och det sägs aft reformer skall genomföras bl.a. genom rafionaUseringar i den offenfliga sektorn. Senare i regeringsförklaringen står det aff den offenfliga sektorn skall förnyas oeh att effektiviteten skall främjas bl.a. genom att de anställdas initiativkraft får ett vidgat utrymme. I och för sig är dessa uttalanden så okonkreta atf det inte direkt går att tolka vad som menas. Men tillsammans med vad Bengt K Å Johansson säger i en intervju i kvällspressen den första veckan i oktober, oeh tillsammans med andra uttalanden från regeringen, inger de oro.

Civilministern säger i den nämnda intervjun bl.a. att han tycker att det är bra om sjukvård, barnomsorg och äldreomsorg blir utsatta för konkurrens.

Han tycker också, att även om kommunerna har ansvaret för verksamheterna så behöver det inte innebära aff kommunerna också svarar direkt för dessa omsorger.

Herr talman! Jag hade ett flertal frågor atf ställa till civilministern. Anledningen till atf jag har anmält mig på den här punkten i denna debatt var givetvis atf få en möjlighet aff ställa frågorna direkt till civilministern. Nu är han inte här och infe heller någon annan företrädare för regeringen. Det är klart att det då känns litet meningslöst att stå här och tala för tomma regeringsbänkar. Men man får väl ha den förhoppningen aff regeringsledamöterna läser protokollet, så jag ställer trots allt mina frågor.

Jag undrar om det är civilministerns och regeringens mening atf den offentliga sektorn skall rationaliseras genom aft vård och omsorgsverksamhet läggs ut på entreprenad. Jag undrar också om det är sådana tankar som Hgger bakom talet om förnyelse i den offentliga sektorn.

Krisen i den offenfliga sektorn utvecklas alltmer till en personalkris. Att regeringen sätter tak för lönerna underlättar knappast rekryteringen. Lönetak drabbar främst de lågavlönade. Chefer berörs inte av lönefak. De lågavlönade på den sfafUga sidan försätts i en neslig situation. De skall välja mellan att få en anständig lön som skall betalas med nedskärningar i verksamheten eller en oförändrat låg lön.

Resultatet av lönetaket kan nu beskådas inom försäkringskassorna. På försommaren kom beskedet från regeringen att löneförhöjningarna på 6,6 % bara kommer att kompenseras med 5,5 %. Detta innebär ytterligare nedskärningar för försäkringskassorna, som redan drabbats hårt av besparingspolitiken. Det finns nu inget utrymme för ytterligare personalminskningar. Rapporter från försäkringskassorna visar att väntetider på fre veckor och mer för utbetalning av bl.a. sjukpenning nu är vanligt förekommande. Personalen anser också att det är en uppenbar risk för atf socialförsäkringen urholkas genom personalsituationen. Man hinner helt enkelt infe med aff kontrollera tillräckligt att människor får vad de skall ha. Ibland kan det slå till fördel för försäkringstagarna, men det kan Uka väl slå till deras nackdel. Som bekant är socialförsäkringssystemet infe så överskådligt att gemene man själv kan kontrollera riktigheten av försäkringskassornas besked.

Besparingarna inom försäkringskassorna gär inte bara ut över socialförsäkringarna. Risken är akut att även hela lokalkontor kommer atf läggas ned.

Vad är regeringens besked till försäkringskassorna? Och vad är regeringens besked till den offentliga sektorn? Är det detsamma som finansministern gav i Sigtuna i veckan, att de kommunala utgifterna bör minska och att lönefak bör sättas för hela den offenfliga sektorn på samma sätt som för den statliga sidan?

Lönefak är ett effektivt medel för att underminera den offentliga sektorn. Om lönerörelsen ger mer än taket, får verksamheten betala. Så åderlåts den offentliga sektorns verksamheter, vilket får till följd att köerna växer och personalen får sämre arbetsförhåUanden. Defta i sin fur underblåser borgarnas tal om ineffektivitet, och det skapar utrymme för privata alternativ. Om däremot lönetakef får avsedd effekt, kommer alla viktiga jobb inom vård och omsorg även fortsättningsvis att vara låglönejobb, och personalkrisen slår ut i full blom.

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Anf. 5 CLAES ROXBERGH (mp):

Herr talman! Den offenfliga sektorn skall svara för medborgarnas gemensamma samhälleliga verksamhet, dvs. för atf organisera viss produktion i samhällets regi och se till aff ett stort antal tjänster blir utförda till medborgarnas bästa.

Miljöpartiet de gröna anser aff en offentlig sektor är oumbärlig och en fömtsättning för trygghet och rättvisa.

Den offentliga sektorn måste i fortsättningen bemöta människor, så atf deras kreativitet och initiativkraft uppmuntras och får möjUghef atf utvecklas i samverkan med andra i stället för att, som i dag ofta sker, motarbetas eller förtryckas.

Den offenfliga sektorn måste organiseras, så aft den fungerar pä ett begripligt sätt för den enskilde. Den enskilde måste få möjlighet aft påverka och därmed också bli medveten om sitt ansvar. Miljöpartiet de gröna vill därför atf den offentliga verksamheten skall decentraliseras.

Detta innebär

- aft frågor som kan skötas på kommunal nivå också skall handhas på kommunal nivå,

- atf stora kommuner behöver delas,

- aft vissa verksamheter bör överföras till polifiskt direktvalda kommundelsnämnder, som förses med egna ekonomiska resurser; defta är i dag möjligt delvis inom frikommunernas ram, men verksamheten bör snarast utvidgas till alla kommuner,

- att en del uppgifter som i dag sköts av den offentliga sektorn överförs fill enskilda, icke ekonomiskt vinstsyffande, främst kooperativa verksamhetsformer.

Den offenfliga verksamheten är till stora delar överbyråkratiserad och stelnad i sina former. Skulden till detta Ugger både hos denna församling och hos regeringen genom en alltför genomgående detaljreglering.

Ett bra exempel på detta är skolan, som är fullständigt genomreglerad. En reglering som denna måste då kontroUeras av en växande byråkrati. En viss avreglering har skett eller planeras, men den är alldeles för liten. Avregleras verksamheten riktigt ordentligt så kan länsskolnämnderna minskas eller avskaffas, SÖ avskaffas och utbildningsdepartementet minskas.

Vi behöver skapa möjligheter att stödja fristående skolor. Vi har i dagarna fått ett exempel på hur det inte får gå till. Föräldrarna till barn vid Drevdagens skola har efter 18 års kamp för sin skola fått ett vitesföreläggande av länsskolnämnden. Detta menar vi är fullständigt vansinnigt. Barnen

skall skjutsas till Idre. Här finns alltså ett föräldrainifiafiv för att driva en skola, och ändå gör myndigheterna sitt bästa för atf sabotera detta. Om vi vill ha en levande landsbygd, måste vi ha en levande skola.

Utöver en avreglering kan formerna för verksamheten förändras, men medicinen för den offentliga sektorn är inte så enkel som vissa låter påskina. Det är inte endast en fråga om privafisering.

Jag skulle vilja svara Lars Leijonborg aff lösningen inte är så enkel som att bara överföra verksamheten fill nägon som driver den med vinst. Vi ser ett antal viktiga faktorer i den offentliga verksamheten som vi anser mycket viktiga aft fa hänsyn till vid förändrad verksamhet. Det handlar om graden av offenflig kontroll. Det finns olika modeller: Skall det vara offentlig drift, styrmedel och konfrollfunkfioner hos kommuner, stat och landsting medan verksamheten drivs av annan huvudman eller skall verksamheten läggas uf genom fotalenfreprenad? Vi i miljöpartiet föredrar allfid en lösning som innebär att det offentliga har kontrollen över den.

Man kan också se fill graden av idealitet hos dem som driver verksamheten. Den kan drivas av en ideell förening eller av deltagarägda eller brukarägda kooperafiv eller slufligen privatägda sådana. Vi föredrar sä hög grad av idealitet som möjUgf.

Om vi ser fill verksamhetens storlek så föredrar vi i miljöpartiet så liten skala på verksamheten som möjligt.

Vi föredrar allfid så hög grad av lokal förankring som möjligt.

Så kommer vi fill syftet med verksamheten. Vi menar aff det skall finnas ett syfte med ett offentligt engagemang. Det kan t.ex. handla om aff stödja en miljövänlig produktion, atf upprätthålla grundläggande samhällsservice, aff påverka konkurrensförhällanden eller aft påverka utvecklingen mot småskalighet och regional balans m.m.

Vi menar att offentlighetsprincipen måste införas i bolag och sfiffelser som drivs av stat, kommuner och landsting. Det får infe bli en väg undan insyn av bildande av nya bolag och sfiffelser. För närvarande går en stor våg inom kommunerna att bilda nya kommunala bolag. För aft detta skall kunna accepteras måste insynen finnas kvar.

Den offenfliga sektorn, menar vi, måste effektiviseras, och den kan effektiviseras genom avreglering oeh decentralisering. Besluten blir förmodligen bättre om de flyttas närmare verkligheten. Man kan införa självstyrande grupper inom såväl statlig som kommunal och landsfingskommunal verksamhet. De anställda skall ha anställningstrygghet, men infe nödvändigtvis en befaftningsgaranti. Den offenfliga apparatens tröghet måste mjukas upp. Målet måste också vara att så mänga som möjligt skall återfinnas inom "produkfionen".

Vi vill införa resultatuppföljning, och vi vill också att infe bara fasaderna skall putsas utan aft verkliga organisationsförändringar skall genomföras. Det är alltså inte bara den yttre bilden som är vikfig utan framför allt den inre verksamheten.

Samhället skall infe heller driva företag enbart i vinstsyfte. Samhällsägande kan komma i fråga då detta har ett speciellt syfte, t.ex, då andra styr- och kontrollfunktioner infe kan anses lämpliga. Om statliga företag försäljs skall ägandet spridas bl.a. fiU de anställda och de boende på orten. Vi vill alltså se

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Anf. 6 LARS LEIJONBORG (fp) replik:

Herr talman! Jag åberopade i mitt anförande aft jag från olika källor hade fått olika besked från miljöpartiet om privata entreprenader. Nu har jag frän samma källa fått olika besked om privata entreprenader, Claes Roxbergh säger nämligen dels att han inte kan acceptera att kommunal verksamhet sköts av företag som drivs i vinstsyfte, dels att han kan acceptera det.

Enligt de preliminära valanalyser som har gjorts fick ju miljöpartiet en hel del röster från borgerliga partier, så jag tror att detta är en ganska viktig fråga för många i dag. Miljöpartiets företrädare brukar säga att de tillhör ett relativt nytt parti och att dess representanter därför inte har hunnit tänka igenom alla frågor, men detta är ett område som jag verkligen skulle rekommendera er att tänka igenom med hög prioritet. Det är nämligen ytterst aktuella frågor och ytterst viktiga sådana.

Claes Roxbergh sade att han kan tänka sig att låta verksamhet drivas av kooperafiv. Detta illustrerar ju bara hur förvirrad man kan bli om man låter termerna styra sig för mycket. Ett kooperativ kan ju vara mycket litet, och ett kooperativ kan och bör gå med överskott. Om detta kooperativ på sedvanligt sätt delar upp det överskott som har uppstått vid verksamhetsårets slut mellan medlemmarna i kooperativet är ju skillnaden gentemot exempelvis ett akfiebolag obefintlig. Miljöpartiet de gröna måste på denna punkt fördjupa sin analys av de samhällsfrågor som dess representanter ger sig i kast med.

Min enkla ståndpunkt är att om det blir bättre för medborgarna om verksamheten drivs på entreprenad är det en bra förändring. Jag har många exempel på aft kommunal verksamhet som lagts ut på entreprenad har resulterat i en verksamhet som har blivit billigare för skattebetalarna och bättre för konsumenterna. Om man i den situationen skall vara motståndare mot entreprenad måste man vara en i ideologiskt hänseende övertygad socialist, såvitt jag förstår. Då låter man nämligen dogmerna väga tyngre än verkligheten. Miljöpartiets företrädare vill inte säga sig utgöra ett socialistiskt parti, men om ni inte lyckas reda ut argumentationen på denna punkt ligger den anklagelsen mycket nära till hands,

Anf. 7 MARGÖ INGVARDSSON (vpk) replik:

Herr talman! Jag måste säga att det har varit med en viss förväntan jag har emotsett atf få höra miljöpartiets åsikter om den offenfliga sektorn. Jag blev tyvärr inte nöjd med vad jag hörde Claes Roxbergh ge uttryck för här i dag. Han nämner tre recept för att förbättra den offentliga sektorns verksamheter och minska byråkratin. Den offentliga sektorn skall avregleras, besluten skall decentraliseras och mycket av verksamheten skall läggas på ideella föreningar oeh kooperativ, anser han. Såvitt jag förstår kan miljöpartiet

tänka sig privat drift om vinstintressena inte är alltför framträdande.

En del av de regler som finns inom den offentliga sektorn är till för atf skydda de svagare. Det gäller bl.a. byggnormer och fillgänglighet för handikappade. Vid en total avreglering skulle de svagaste drabbas. Decentralisering låter tilltalande, men decentralisering av beslut kan för bl,a, handikappade få mycket negativa konsekvenser. Vi vet att de handikappades villkor i dag är mycket olika beroende på i vilken kommun de bor. Om besluten decentraliseras ytterligare inom kommunen måste den som är handikappad också vara mycket noga med att välja vilken kommundel han skall bo i för att få bästa möjliga service.

När det sedan gäller att lägga ut hela kommunens verksamheter - och såvitt jag förstår även landstingens verksamheter - på olika entreprenader är det mycket beklagligt att miljöpartiet ställer sig på den borgerliga sidan. Det är ju inte så att brukarna av den offentliga verksamheten efterfrågar ideella föreningar, kooperativ eller privat företagsamhet. Det är ju först när bristerna inom den offentliga sektorn har blivit så stora att man inte kan få sina behov tillgodosedda som man börjar titta sig om efter privata alternativ.

Om det här skulle bli verklighet, vilka effekter skulle det få för den lågavlönade vårdpersonalen, om den blev uppsplittrad och om ideella föreningar gick in och tog över verksamheten? Det skulle ju bli omöjligt att föra en enhetlig lönekamp, t.ex. Och vad skulle det få för effekter för brukarna? Ja, jag kan inte se annat än att det brukarinflytande som också miljöpartiet har talat för skulle försvåras avsevärt om man fick denna uppdelning av de kommunala och landstingskommunala verksamheterna.

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Anf. 8 CLAES ROXBERGH (mp) replik:

Herr talman! Jag vill säga att för oss är innehållet i verksamheten viktigare än ägandet. Det är alltså viktigare för oss att verksamheten är bra och fungerar och är till gagn för medborgarna.

Detta kan man sedan tillgodose på oUka sätt: genom att driva verksamheten i kommunal regi, i statlig regi eller i landstingskommunal regi. Man kan i vissa sammanhang kanske tillgodose detta bättre genom att driva den i kooperativa eller kooperativliknande verksamhetsformer - och kanske även andra former. Men den grundläggande principen är ju innehållet i verksamheten.

Ibland när jag lyssnar på Lars Leijonborg och andra, får jag intrycket aff det viktiga är att det drivs privat, men det som är vitsen för oss är just att vi inte säger att det är bäst att driva verksamheten kommunalt, statligt, landstingskommunalt eller privat, utan det väsentliga är hur innehållet ser ut och hur det fungerar. Sedan vill vi kunna välja den verksamhetsform som är bäst. Målet och syftet skall alltså vara överordnade verksamhetsformen.

Jag vill också säga att det är en viss skillnad på aktiebolag och kooperafiv verksamhet. Idén med ett kooperativ eller en kooperativliknande verksamhet är, menar vi, att där har den anställde ett inflytande och ett direktägande. De anställda kan också bilda ett aktiebolag, och det skulle jag i så fall vilja inkludera i de aktiebolagsliknande verksamheterna. Delaktigheten oeh bestämmandet är det viktiga - och skalan. Liten skala är alltså viktigare än den stora skalan.

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Anf. 9 LARS LEUONBORG (fp) replik:

Herr falman! Det finns en del människor som allfid är mycket bekymrade över företag som går med vinst. För min del är jag allfid mer bekymrad över företag som går med förlust.

Jag tyckte att det fanns en del intressanta inslag i Claes Roxberghs replik, och om debatten får pågå en stund fill, kanske vi blir ganska eniga, I inlägget talade han om aff man kunde lägga uf verksamheten på kooperafiv. Sedan sade han aft man också kan lägga uf den på "kooperativliknande" verksamhetsformer, och så småningom blev det också "aktiebolagsliknande" verksamhetsformer. Man har ju två repliker i riksdagen, så om Claes Roxbergh kommer igen en andra gång kanske man också kan tänka sig rena aktiebolag. Skillnaden mellan ett kooperativ, där medlemmarna delar pä vinsfen, och ett aktiebolag som. ägs av de anställda är ju obefintlig från alla de ideologiska utgångspunkter som Claes Roxbergh har redovisat här.

Låt mig ta ett exempel. Ambulansverksamheten i Älvsborgs läns landsting lades ut på en privat åkare. Han upptäckte ganska snart aff en stor del av transporterna inte var akutkörningar utan transporter av pafienter från mindre sjukhus fill större sjukhus, oftast Sahlgrenska i Göteborg, för undersökning eller operation. Han köpte då en furistbuss, inredde den med bårar och skrev "Jumbolansen" på sidorna. Så körde en chaufför och en sjuksköterska tio patienter från sjukhusen i Älvsborgs län ner till Sahlgrenska sjukhuset.

Det här tycker patienterna är väldigt trevligt. Det är som sagt en sjuksköterska med jämt, om det skulle inträffa något, detfinns video i bussen och det är trevligt aff ha sällskap med andra pafienter.

Landstinget har tjänat pengar på detta. Försäkringskassan har tjänat pengar på detta. Åkaren har förhoppningsvis tjänat en hacka på detta. Då är den stora frågan som kvarstår: Är det fel aff också den här åkaren har tjänat något på defta, när skattebetalarna har vunnit, och när patienterna har vunnit? Om den som har åstadkommit allt detta fina också gör sig en liten vinst, är det ett ideologiskt problem? Eller är det i själva verket en stor fördel med detta system, att vi i den stora offenfliga verksamheten får incitament aff hitta pä bättre och billigare lösningar?

Anf. 10 MARGO INGVARDSSON (vpk) replik:

Herr talman! Claes Roxbergh gav ett intressant besked om hur miljöpartiet ser på den offentliga verksamheten. Det är infe för att miljöpartiet vill ändra på ägandeformerna som man föreslår att verksamheterna skall läggas ut på entreprenader av olika slag, utan det är för atf man vill förbättra innehållet i verksamheten, säger Claes Roxbergh.. Ja, det var då ett klart besked!

När vi för den här debatten med de borgerliga parfierna, säger de aldrig rakt ut aft det skulle bli en bättre kvalitet på t.ex. barnomsorgen eller sjukvården med privata inifiafiv, utan man säger helt klart att man vill ändra på ägandeformerna, sprida ägandet och skapa alternativ på så sätt. Men miljöparfiet menar alltså atf ägandet har en betydelse för verksamhetens innehåll. Såvitt jag kan förstå anser då miljöpartiet aff det skulle bli en bättre verksamhet om den lades uf på olika privata inifiafiv, och det var verkligen ett intressant besked.

Anf. Il CLAES ROXBERGH (mp) repUk:

Herr talman! Det är precis det som vi inte menar. Vi menar atf verksamheten inte nödvändigtvis blir bättre om den läggs ut på en annan huvudman, men om den blir bättre då, sä skall man ha den möjligheten. I dag saknas den möjligheten.

Jag tror att vi debatterar litet olika saker, framför allt folkparfiet, moderaterna och vi. Folkparfiet och moderaterna tror, har jag en känsla av, aft så fort mari gör en verksamhet privat så bhr den med nödvändighet bättre. Man tror, som Margö Ingvardsson sade, aft det är ägandet som påverkar aff verksamheten bUr biUigare och bättre.

Vår syn är från en annan utgångspunkt: om vi skapar en bättre decentraliserad verksamhet genom aff skapa brukarkooperativ eller kooperativliknande andra verksamheter så skall den möjligheten finnas.

Återigen viU jag framhålla aft det är skalan som är det viktigaste för oss. Det får aldrig bli så, aff Pysslingkedjor eller storföretag skapas som sysslar med sådan här service. Det skall vara småföretag, lokalt förankrade. Jag upprepar: Innehållet är det vikfiga.

Det handlar om påverkan på den egna verksamheten både för dem som bor i kommunen och för dem som är anställda i ett brukarkooperativ. Det är ju därför som vi envisas med atf använda ordet kooperativ. Vi vill alltså undvika missuppfattningar. Att det är kooperativt innebär ju ett ökat inflytande för den enskilde. Men samtidigt måste jag poängtera atf staten, kommunerna och de offentliga intressena måste ha kontroll över verksamheten. Det måste finnas en insyn. Vi kan alltså infe utan vidare lägga ut verksamhet på entreprenad och sedan bara låta det hela passera. Det måste således finnas en stark offentlig kontroll över den här verksamheten.

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Anf. 12 BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Att få kvalificerad hjälp vid sjukdom, aff fä hjälp på äldre
dagar när man infe rikfigt orkar, atf fä gå i en bra skola eller högskola, att
kunna lita pä.poUsoch försvar m.m. ansvarar i vårt land den offentliga
sektorn för. Mycket tunga områden såsom sjukvården, äldreomsorgen,
barnomsorgen, grundutbildningen; ja, de ornråden som ligger nära var och
en har riksdagen i princip uppdragit ät kommuner och landsting att ansvara
för. : ■■ ..

Under de senaste tre åren har regeringen dragit in sammantaget 10 miljarder kronor från sjukvården och omsorgen beträffande psykiskt handikappade. Än större belopp har dragits in när det gäller primärkommunernas omsorg och uppgifter. Regeringens indragningskalkyler gjordes med utgångspunkt i att den näst senaste lönerörelsen skulle ge ett nollavfal. Sä blev det naturligtvis inte. Det träffade tvåärsavtal som gäller fram fill 1989 trodde regeringen skulle kosta cirka hälften av vad som kommer att bli det verkliga utfallet. Det här innebär att regering och riksdag har dragit in så stora belopp - till följd av att man, som sagt, har byggt sina kalkyler på felaktiga

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

fömtsättningar - att kommuner och landsting i dag är på väg att bli ett fattigområde. Sedan har också regeringen och riksdagen, obegripligt nog, gett sig på de svagaste kommunerna och landstingen vad gäller inkomster och försämrat deras skatteutjämningsbidrag med ca 2 procentenheter. Detta ger, skulle jag vilja säga, en liten våg av kommunala skattehöjningar, vilket vi i centerpartiet beklagar. Kommunalskatten är ju en mycket tung skaft för de flesta som bor i vårt land.

De här indragningarna har regeringen gjort i ett läge där vi har en äldreutveckling som blir mycket besvärande under åren framöver. Antalet människor som är 85 år och äldre kommer att nästan fördubblas fram till år 2000. Indragningarna har lett till att Sverige som enda västland har minskat andelen av bruttonationalprodukten beträffande det viktiga området hälso-och sjukvård från 9,7 % till 9 %. Jag upplever det hela så, att åtgärderna leder till att det blir mycket svårt att leva upp till de övergripande rättvisekrav som man i hela vårt land har rätt att ställa på både kommunsektorn och landstingssektorn. Det har blivit allt ojämlikare när det gäller landsfing och kommuner. Det blir också svårt att klara de mycket tunga åtaganden som främst berör våra äldre. Regeringen har här ett tungt ansvar. Men naturligtvis har också berörda kommuner och landsting ett stort ansvar.

Trots att lönerna för offenfligt anställda i kommuner och landsting har höjts långt mer än vad regeringen tänkt sig, råder det i dag ett utbrett missnöje med lönesituationen. Det var helt nödvändigt att det blev ett rätt dyrt kommunalt avtal den här gången, att det inte blev regeringens Unje som gällde. Det är faktiskt nödvändigt för vården av gamla och sjuka aft personalen någorlunda kan behållas och att det går att rekrytera folk till vårdyrkena i fortsättningen. Jag förstår att regeringen nu är litet "byxis" inför utvecklingen vad gäller lönerna och inflationen framöver. Regeringen har bundit ris åt egen rygg. Alla departement inledde sitt arbete 1982 med en serie koncentrationsförslag som har lett till en koncentration till storstäderna, en överhetfningssituation och en löneglidningssituation som framöver är ett hot inte bara för den ekonomiska politiken utan också för gamla oeh sjuka. Det blir nämligen tungt att klara konkurrensen från de här bundna områdena med en så expanderande privat sektor i framför allt storstäderna.

Överskottet på koncentration och bristen på decentralisering och regionalpolitik kommer att orsaka stora problem för dem som behöver vård och omsorg, framför allt i våra storstadsområden.

Det är nu viktigt att kommuner och landsting blir goda arbetsgivare. För att kunna bli det måste de ha en lönenivå som är någorlunda jämförbar med den privata sektorns. Arbetsmiljön måste vara bra. Man måste satsa på en god personalutveckling och dessutom måste man delegera ansvar och befogenheter, så att jobben blir klart intressantare också för dem som så aff säga arbetar på golvet.

Dessa bekymmer som regeringen har för löner och inflation härleder sig alltså inte från kommuner och landsting, därför att de måste slå vakt om sin personal, utan de härleder sig från den koncentrationspolitik som har förts och den överhettning som har uppkommit i framför allt de större städerna.

Herr talman! 80-talet har också präglats av en privatiseringsdebaft, som enligt min och centerpartiets mening på många håll har varit onyanserad. Låt

mig säga att regering, riksdag, landsfing och kommuner aldrig kan avsvära sig rätfviseansvaret, t.ex. för alla människors Uka rätt till hälsa och sjukvård, äldreomsorg och barnomsorg, osv. De här rättviseviUkoren måste gälla oavsett om man är rik eller fattig, ung eller gammal, om man bor i storstad eller i fjällbygd. Därför måste de offentliga och privata vårdutbuden ses som en gemensam resurs, som tillsammans skall ge defta rättvisa utbud.

De flesta privatiseringsdiskussionerna har förekommit inom sjukvården, där det privata utbudet är litet och i hög grad storstadsetablerat. Från centerpartiets sida ser vi gärna en fördubbling av privafläkarufbudet, men dä kräver såväl rättvisa som valfrihet att fördubblingen i huvudsak kommer landsortens utsatta områden till del.

Den offentliga sektorn har också stora servicebehov, i form av matservice, tväftservice och underhåll av olika slag. Där anser centern att man skall vara helt odogmatisk och välja de bästa och billigaste lösningarna. Om ett litet privat företag ger bättre anbud än vad kommunen själv kan göra, blir det pengar över t.ex. tiU vård och omsorg, som ligger närmare till för kommuner och landsting än för småföretagsindustrin. Att kommuner och landsting köper tjänster kan vara och är ett mycket verksamt medel för småföretagsutveckling och näringsUvsutveckling, inte minst i mindre kommuner.

Om man skall se odogmatiskt på detta, skaU det naturligtvis också vara sä att t.ex, offentliga tvätterier som fungerar bra skall vara öppna för privat beläggning. Man skall se praktiskt på dessa frågor.

Jag har i huvudsak berört kommuner och landsting, men jag viU också beröra statens organisation. Det pågår en länssamordningsutredning, och jag måste säga att jag tycker att utredningen har börjat i helt fel ände. Jag hoppas nu litet pä den nye civilministern. Jag är mycket angelägen om att de centrala verken ses över ordentligt och minimeras - en del kanske inte behövs. Lägg över verksamheten på den nivå som är närmast människorna, dvs, kommunerna, och därefter på länsplanet! När denna översyn har gjorts kan diskuteras hur det skaU fungera på bästa möjUga sätt pä länsnivå.

Jag tycker därför att länssamordningsutredningen bör avbrytas och att man skall börja i rätt ände.

Herr falman! Det gäUer aft förbättra det offenfliga serviceutbudet. Det kan göras genom decentralisering av ansvar och befogenheter, genom aff människorna längst ner i den byråkratiska organisationen myndigförklaras. Vi kan förbättra mycket genom aft lära av de goda exemplen, inte bara i värt land utan också i andra länder. Målsättningen måste vara aff den offentliga verksamheten, det offentliga ansvaret för verksamheten, skall leda till att köerna försvinner och att verksamheten finns nära människorna. Skall detta lyckas, herr talman och herr civilminister, måste den offentUga sektorn bli bättre. Men som läget nu är, framför allt genom den kraftiga äldreufveckling-en, kommer det också att behövas mer resurser.

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

taget, 1 annat fall skulle han inte ge en bild av atf vi i defta land i Norrland och i glesbygden fortfarande är kvar i samma ekonomiska och sysselsättningsmässiga nödläge som under en tidigare period. Sä är det infe, Börje Hörnlund. Det ser man mycket klart om man är ute i landet och följer verksamheten, och det är jag mycket glad över.

Det är mycket egendomligt att Börje Hörnlund åberopar situationen 1982 som något gynnsamt aff eftersträva. Det är möjligt aft en och annan kan finna glädje i atf det dä var sämre i storstäderna, men jag finner stor glädje i atf ekonomin nu fungerar, att sysselsättningen är god och ekonomin sjudande runt om i landet. Allt är infe bra, men det är bra mycket bättre, och det gläder mig.

Det är också en märklig beskrivning som Börje Hörnlund gör när han säger aft regeringen har dragit in stora resurser från kommunerna. Det är inte sant, om man ser till de totala resurserna och utvecklingen i kommunerna under åren. Framför allt är det tvä saker som är viktiga.

För det första genomfördes i våras en reform när det gäller den kommunala skatteufjämningen, där den stora tyngdpunkten lades på en förbättring för kommuner i Norrland, Bergslagen, Blekinge och Kalmar län, dvs, de områden som har det svagaste skafteunderlaget.

För det andra har skatteunderlaget för kommunerna stärkts mycket kraffigt genom att realinkomsterna har börjat öka igen. Det är det som gör atf kommunerna i dag har en mycket bättre ekonomi än vi trodde var möjligt i början av 1980-falef,

Jag kan hålla med Börje Hörnlund om atf den debatt som förts om privatisering ofta är ganska onyanserad. Den har blivit något av ett självändamål. Jag tror atf våra uppfattningar ligger ganska nära varandra. Inom socialdemokratin är vi rädda för en kommersialisering av viktiga områden för medborgarna, som sjukvård, vård, omsorg och utbildning. Det finns alltför många exempel på en utveckling i länder där dessa grundläggande rätfigheter - sjukvård, olika vårdinsater och utbildning - skiktas efter människors ekonomiska ställning och förmögenhet. En sådan klasskiktning vill vi infe acceptera. Jag är glad över aff Börje Hörnlund och jag där befinner oss pä samma Unje, och jag konstaterar att Claes Roxbergh uppenbarligen ger uttryck för samma grundsyn.

Herr talman! Den verksamhet som bedrivs i offentlig regi står, som jag ser det, inför en stor utmaning. Under en läng epok genomförde vi förbättringar och utökningar av den offenfliga verksamheten genom aff tillföra mer resurser, I mitten av 70-talet förändrades förutsättningarna. Den svenska ekonomin kom i obalans, med underskott i de offentliga finanserna. Visserligen är nu de stora budgetunderskottens fid förbi. Aff den statliga budgeten nu är i balans innebär emellertid infe aff vi nu kan tillgodose alla önskemål om en bättre offentlig verksamhet genom att skjuta fill mer resurser. Vi är inte befriade från tvånget atf prioritera med dessa knappa resurser. Vi utnyttjar nu hårt allt det vi har i form av arbetskraft, maskiner och annan kapacitet. Det är dessa reala resurser som sätter gränser för våra ambitioner. De ambitionerna är stora. Vi ställer krav på en bättre sjukvård, en bättre äldrevård, en bättre skola, en utbyggnad av barnomsorgen, stora insatser på miljöområdet samt utbyggnad av föräldraförsäkringen. Vi viU

också att den statlig verksamheten skall fungera bättre, bl,a. polisen.

Samtidigt kan vi inte överföra resurser frän en redan otillräcklig industrisektor. Industriell och ekonomisk styrka måste utvecklas samtidigt med den offentliga verksamhetens expansion; den är en förutsättning för denna expansion. Defta är den stora utmaningen. Man skulle kunna uttrycka det som aff offentlig verksamhet måste gä från en kvanfitafiv period till en kvalitativ, Vär stora uppgift blir aft höja kvaliteten på samhällets tjänster och att bygga om samhällsapparaten sä att den fungerar både mer effektivt och demokrafiskt. Det är pä det sättet vi kan möta medborgarnas krav på den offenfliga verksamheten.

Hur skall vi då ge oss i kast med den uppgiften? De viktigaste åtgärderna kan sammanfattas under tvä rubriker: Omprövning och Effektivisering. Om vi skall kunna tillfredsställa nya behov inom den offentliga verksamheten måste vi kunna frigöra resurser från redan existerande verksamhet. Om efterfrågan på en offentlig verksamhet minskar måste resurser som avsatts för denna kunna överföras till mer angelägna behov. Genom ökad effektivitet och produktivitet, bättre utnyttjande av det vi har, kan vi också skapa nya resurser. Långtidsutredningen har visat aff om vi lyckas öka produktiviteten inom offentlig sektor med 1 % om året under eri tioårsperiod skulle vi kunna fördubbla den tillväxt i sektorn som annars är möjlig.

Enligt min mening är förutsättningarna för omprövning och effektivisering goda. Det viktigaste skälet är att vi i Sverige har en mycket engagerad och kompetent personal i den offenfliga sektorn. Jag tror också aff personalen är beredd aft medverka till de förändringar av verksamheten som kommer att bli nödvändiga. Vi ser många uttryck för det. En huvuduppgift blir därför aft hitta former för aft fa fill vara de anställdas vilja och förmåga fill utveckling och förnyelse. Vi måste med stor öppenhet diskutera produktionsformer, arbetsorganisation och styrsystem inom den offenfliga sektorn. Kan vi hitta former för verksamheten där de anställda kan bidra till förbättringar och effektiviseringar blir också arbetsinnehållet intressantare och mer givande och arbetsglädjen ökar.

Det har lagts en god grund för förändringar genom de senaste årens arbete. Det har genomförts omfattande utbildningsinsatser. Begrepp som målstyrning, delegering och resultatuppföljning börjar nu konkretiseras i den statliga verksamheten. Många kommuner och landsting arbetar med samma instrument och med en långtgående decentralisering av beslutsfunktionerna. Det är min ambifion som ny civilminister aft förändringsarbefet nu skall gå in i en mer operativ fas och få mer konkret innebörd. Vi måste öka takten i den svenska perestrojkan.

Vi måste arbeta med olika instrument för att uppnå denna målsättning. Ett viktigt instrument kommer att bU utvecklingen av budgetsystemet. Under de närmaste åren bör arbetet inriktas mot aff ge de stadiga myndigheterna ett ökat eget ansvar för verksamhet och ekonomi. Riksdag och regering skall sätta upp målen för myndigheternas verksamhet, men myndigheterna bör få ökad frihet aff bestämma hur målen skall uppnås.

Ett annat viktigt instrument är personalpolitiken. Dennas betydelse för effektiva verksamheter har fått en allt större uppmärksamhet under senare tid. Det gäller infe minst för den personalintensiva verksamheten i den

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

offenfliga gemensamma sektorn. Inom det området finns en rad verksamheter som behöver utvecklas: rekrytering, utbildning och utvecklingsmöjligheter. Ansvars- och befogenhetsförhållandena behöver ändras.

Inom delar av den offentUga sektorn har vi levt med strikta beslutshierarkier och snäva kompefensgränser mellan oUka personalkategorier. Vi måste bryta upp dessa för atf lämna plats åt en organisafion som tillåter och uppmuntrar initiativkraft, ansvarstagande och mångkunnighef hos de anställda.

Central betydelse har också lönepolitiken. En dålig lönepolifik leder fill svårigheter atf rekrytera och behålla personal. Det leder i sin fur fill dyra upplärningskosfnader som inte ger någon avkastning. Det försvårar den långsiktiga kompetensuppbyggnad som är nödvändig för en bra fungerande och effektiv verksamhet.

Det är nödvändigt aff utvecklingen av personal- och lönepolifiken ges hög prioritet framöver. Målsättningen måste vara att vi skall kunna rekrytera och behälla den personal vi behöver i offentlig sektor.

Ytterligare ett instrument är avbyråkratiseringen. Vi har i Sverige en lång tradition atf detaljstyra den offenfliga verksamheten. Det i och för sig vällovliga syftet har varit att skydda svaga gmpper med regler och förordningar. Det fördes en debatt om bl.a. defta här tidigare. Men den omfattande verksamhet vi har i dag gör det svårare att detaljreglera verksamheten. Vi måste i stället i ökad grad lita på de anställdas vilja, kunskap och förmåga att utforma verksamheten på ett bra och rättvist sätt. Det kan också leda till atf den offenfliga produktionen blir mer tillgänglig för medborgarna.

Herr talman! Jag har här velat peka på några av de utvecklingslinjer för den offenfliga verksamheten som jag tror blir centrala under de närmaste åren.

Anf. 14 Förste vice falman INGEGERD TROEDSSON (m) replik:

Herr falman! Jag har förstått att civilministern infe var införstådd med aff debatten var uppdelad i block och att detta var anledningen till att vi tyvärr fick ställa våra frågor uf i tomma luften. Nu finns ingen möjlighet för mig atf upprepa alla de förhoppningsvis tankeväckande och nyanserade synpunkter jag förde fram på behovet av konkurrens också när det gäller den offentliga sektorn.

Den offentUga sektorn bör kompletteras med alternafiv när det gäller sådana viktiga områden som vård, service och omsorg. Men detta skall ske på ett sådant sätt att alla, inte bara några privilegierade, får möjlighet atf välja. Detta är vikfigt. För att snabbare komma till rätta med köer. Det är viktigt för att kunna behålla personalen, som då inte längre skulle vara hänvisad till i stort sett en enda arbetsgivare. Detta är viktigt för atf på ett smidigt sätt kunna pröva alternafiv och lära av varandras erfarenheter. Dessutom är det i många fall viktigt för att kunna få ut mer för de pengar som satsas.

Civilministern varnade för klassklyftor. Det finns infe bara en risk för klassklyffor med nuvarande system - de är också en verkligehet. Vi vet aft många kan betala för att få en operation i tid. Andra har inte den möjligheten.

Det förslag som jag ville diskutera innebär att man så att säga låter checken

följa den enskilde. Vi menar att i stället för att kommunerna får alla barnomsorgspengar skall en del gå direkt fill småbarnsföräldrarna genom ett vårdnadsbidrag. På skolans område bör statsbidraget följa eleven. På sjukvårdens område skaU patienfbrickan följa den enskilde utan atf det kostar mer. När det gäller äldre och handikappade menar vi aft dessa själva bör kunna utse sin hemvårdare eller anlita en privat vårdcentral utan att det skall kosta mer. Med vårt förslag skulle finansieringen av skola, vård och omsorg förbli gemensam, förbli solidarisk, men valet skulle bU den enskUdes. Det är också så aff om man kan ge en valfrihet på lika villkor, skulle det innebära en effektiv kvalitetskontroll. Då skulle den enskilde ha möjlighet aff välja bort sådan verksamhet som passar mindre bra, är mindre effektiv eller omtänksam just för honom och välja sådana alternativ som är bättre. • Infe minst här tror jag aft det är vikfigt att vi fär ett erfarenhetsutbyte mellan offentlig och enskild vård.

Är civilministern beredd att ställa upp på en konstruktiv debatt om en valfrihet på dessa villkor, en valfrihet lika för alla?

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

A llmänpolitisk debatt

Anf. 15 BÖRJE HÖRNLUND (c) replik:

Herr falman! Civilministern behagade missuppfatta mig Utet grand. När jag utgick från 1982 gjorde jag det därför att då inleddes en serie beslut som har lett fill koncentration. Jag tror att regeringen är överraskad över hur stark den här koncentrationen blev. Den slår nu ut i en stark överhettning, som ger löneglidning på den privata sektorn - som i sin tur smittar och ger löneglidning i den offentliga sektorn. Så får man i gång inflationen, oeh situationen närmar sig nu den som rådde 1973.

Om vårdanställda och andra kommunanställda upplevde att de fick ett bra tvåärsavtal kanske de, när de vid utgången av 1989 jämför det med vad som hänt på grund av överhettningen inom andra avtalsområden, inte kommer att vara så nöjda.

Jag beklagar atf infe regeringen har lyssnat på centerförslaget att lägga en invesferingsavgift på 25 % på kontor oeh industrier i överhettade områden, som man har gjort i Finland. Jag tycker alltså egentligen synd om civilministern. Det är dåligt bäddat för hans framgångar på en del av hans ansvarsområde.

Sedan fill den kommunala skatteutjämningen. Tror civilministern atf landsfing och kommuner i låginkomstlän som Halland m.fl., som hade en skatteutjämning på 102 och får den sänkt till 100, tycker att det är en bra reform när den följs av skaftehöjningar och de dessutom ligger lägre än andra i kommunalt serviceutbud? Jag tror inte att de tycker att det är bra. När de jämför tillväxten i sift skatteunderlag finner de att den bara är hälften av vad tillväxten är i skatteunderlaget i Stockholmsregionen. Och här skedde inget ingrepp som berörde t.ex. landstinget - men där skedde ingrepp, trots att man ligger 20 % under i inkomster.

Centern tyckte aft det var bra med satsningarna på Bergslagen, inlandet i övrigt och Blekinge.

Civilministern talade om avreglering. Jag vill då ställa en fråga till honom. I Norge och Danmark har man övergett specialdestinationen av bidrag och

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

resp. parlament är nöjda. Där är amfen, fylkena och kommunerna nöjda. Alla är nöjda. Varför kan infe regeringen slå in på den linjen?

Anf. 16 LARS LEIJONBORG (fp) replik:

Herr falman! Det var tråkigt aff civilministern infe kunde delfa i debatten om det är avsnittet frän början. Jag vill varmt anbefalla mitt huvudanförande, som innehöll många goda råd till civilministern.

Jag lyssnade uppmärksamt pä civilrninisterns anförande, och efter en pUktskyldig eloge till sin företrädare hade han en ganska svidande vidräkning med de insatser som denne gjort under de sex år som gått. Nu skulle det bli mer operativt, det skulle bli mer konkret och takfen skulle öka. Det är utomordentligt bra. Vi har haft sex förlorade år när det gäller förnyelsearbetet i den offentliga sektorn, och det finns all anledning aff nu öka takfen.

Det framgick av civilministerns anförande att socialdemokraternas största problem är skillnaden mellan retoriken och realiteten. Socialdemokraterna behöver för sin mobilisering i valtider och för aff hälla temperaturen uppe i rörelsen säga vissa saker, använda vissa ord, som man sedan i vardagsarbetet infe lever upp fill. Exempelvis säger civilministern: "Vi motsätter oss en kommersialisering". Det är ett sådant ord som man kan använda med negativa förtecken - det kan också jag göra - därför aff det för tankarna fill orättvisor, orimliga vinstnivåer osv. Men problemet är aff det finns en del människor som infe uppfattar dessa nyanser. Det finns partivänner fill Bengt K Å Johansson som kommer aft uppfatta uttalanden av den här typen som ett nej frän den socialdemokrafiska parfitoppen fill alternativ i den kommunala verksamheten.

Då kommer de atf fundera i Timrå: Var det fel när vi sålde bussbolaget till Linjebuss? De kommer att fundera i Kopparbergs läns landsfing: Var det fel att lägga uf sjukhusmafen på Falu lasarett fill SAS Service Partner? De kommer aff fundera i Östergötlands läns landsfing: Var det fel atf lägga uf ett primärvårdsområde fill ett privat vårdföretag? De kommer atf fundera i Boxholm: Var det fel aff lägga uf skolmaten fill ett privat målfidsföretag? -Alla dessa kommuner och landsting har socialdemokrafisk ledning. De har vågat bryta nya vägar, men de har också fått krifik för det. Risken med den typ av uttalanden som Bengt K Å Johansson gör är aff hans partivänner uppfattar att nu också civilministerns fördömelse har drabbat dem.

Jag vill fråga Bengt K Å Johansson: Gör de socialdemokrafiska kommunalpolitiker som lägger uf verksamhet på entreprenad för aff pressa kostnader, för att få in nya idéer i verksamheten, rätt eller fel?

nen? Civilministern anklagade Börje Hörnlund för aft infe ha varit ute i valrörelsen och tittat på verkligheten, men jag undrar: Har civilministern varit ute och tittat på sjukvärden under sommaren? Situationen är faktiskt ännu värre nu än den var i våras, när vi anordnade en extra debatt här i riksdagen just med anledning av sjukvårdskrisen. Fler vårdplatser står stängda i dag på grund av personalbrist än då.

Recepten som civilministern kom med för den offentliga sektorn var aft kvaUteten skulle höjas och kvantiteten skulle fä stå tillbaka. Men hur går det att lösa sjukvårdens problem på det sättet? Kvantiteten måste ju öka för aft vi skall kunna ta hand om de växande vårdbehoven och de växande operafionsköerna. Och hur skall vi klara hemtjänstens problem om infe hemtjänsten skall få öka kvantitativt? Där är kvaliteten direkt avhängig av kvantiteten.

Kvaliteten skulle höjas genom omprövningar och effektivisering. Civilministern sade atf när behoven minskar inom ett område skall medel föras över till andra områden, där behov finns. Det låter bra. Men dä undrar jag: Var är behoven sä små inom den offentliga sektorn aff det finns medel atf föra över för atf täcka de enorma behoven inom sjukvård och äldreomsorg, om det nu infe skall fä filiföras nya pengar?

Personalpolitiken är vikfig och lönepoUfiken är vikfig, säger civilministern. Det är vi överens om. Men hur gär detta ihop med att regeringen sätter lönetak pä den statliga sidan som sedan skall vara normgivande för hela den offenfliga sektorn? Om lönetakef verkligen slår igenom, så aft det får effekt, kommer det att bli förödande konsekvenser för möjligheterna att rekrytera personal. Om lönetakef infe får effekt, dvs, atf lönerörelsen ger ett bättre resultat, undermineras den offentliga verksamheten,

Anf. 18 Civilminister BENGT KÅ JOHANSSON:

Herr talman! Jag skall med glädje läsa igenom förste vice talmannens anförande och ta del av de tankeväckande och nyanserade resonemang som där sägs återfinnas. Jag skall också, Lars Leijonborg, självfallet läsa igenom de goda råd som fanns i Lars Leijonborgs anförande.

Låt mig fill förste vice falmannen säga aft jag anser aft det finns en mycket stor risk förenad med de sysfem som moderaterna vill införa. Jag tror aff vi har åskådliggjort detta för de svenska medborgarna - valresultatet tyder pä det. Varje sysfem som bygger på aft via checkar eller annat ge valfrihet leder till atf man får en skiktning av kvalitet, standard och nivåer på dessa vikfiga områden, som vi menar skall vara gemensamma, och en rätfighef för de många människorna, Alla hitfills existerande sysfem av den här arten tyder pä atf det är så, och jag tycker atf när moderaterna försöker utveckla hur de tänkt sig systemen, bekräftas bara aff det förhåller sig på det här sättet. Jag tycker atf det vore bättre, Ingegerd Troedsson, aff fala i klartext och säga att det handlar om aff man skall fä använda sina ekonomiska resurser pä det här viset och köpa sig fill en extra standard, om man har dessa resurser. Det är ett annat synsätt än det vi har,

Börje Hörnlund tycker synd om mig som civilminister. Det är däUgt bäddat, säger han. Jag tycker inte det. Det har hänt ganska mycket under de senaste sex åren, och det finns en bra grund. Jag ligger rätt hyggligt, tycker jag, men jag skall resa mig upp och försöka gå vidare också. Det ingår i jobbet.

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Jag förstår fortfarande inte, om vi nu skall uppehålla oss vid den saken, hur Börje Hörnlund kan se det som har hänt som någonting negativt. Han säger att det är en koncentration fill storstäderna. Så är det infe. Vi har en överhettning i storstäderna, det är sant. Detta har vi problem med, och därvidlag skall vi återkomma till riksdagen med förslag. Men det har skett en nivåhöjning som har betytt allra mest för de kommuner, de områden och de orter som hade det riktigt dåligt i början av 80-talet. Det är detta som är så glädjande, och jag har svårt att förstå att Börje Hörnlund infe kan ge några positiva omdömen, att det här har varit lyckosamt för människor i glesbygd, i Norrland och på andra håll.

Vi kommer nog att få se att vi måste bromsa upp i de överhettade regionerna, och vi har redan vidtagit ett antal åtgärder i den riktningen. Men vad som har skett är framför allt en utjämning av människors möjligheter atf få jobb och få inkomster, och det gläder oss mycket.

Begreppet kommersialisering tycker jag är viktigt att hålla fram, Lars Leijonborg. Vi har på några centrala områden av välfärdspolitiken etablerat en annan inställning än att det kommersiella synsättet skall vara övergripande och genomgående. Detta är ganska viktigt. Jag tycker inte, och då vill jag svara direkt på Lars Leijonborgs fråga, att de kommuner gör fel som använder entreprenader på områden där man ser att här kan vi mycket strikt avgöra att vi får det och det, och det finns inga problem när det gäller rättvisesynpunkter. Vi har här i landet exempelvis alltid anlitat privata företag när stat och kommun har byggt på egen hand. Detsamma gäller en rad andra verksamheter. Ibland tycker jag att debatten verkar oerhört stel, som om det vore bara svart eller vitt. Så är det inte, utan det finns i stor utsträckning verksamhet i privat regi långt inne i de offenfliga sektorerna.

Margö Ingvardsson undrar om jag har varit ute och sett på sjukvården. Ja, det har jag i hög grad varit. Hon undrar om jag infe märker någon kris inom den offentliga sektorn. Ja, vi har brist på personal inom sjukvården och på andra håll. Vi har stora ambitioner, men jag kan också se atf vi fullföljer utbyggnadsprogram som är ganska omfattande, och vi har faktiskt ökat det antal personer som får höftledsoperationer, starroperationer, hjärtoperafio-ner osv. Detta är ett viktigt uttryck för hur välfärden förbättrats.

Det finns anledning, Margö Ingvardsson, atf i viss utsträckning föra diskussionen med utgångpunkt från att vi får en brist på grund av att vi utnyttjar våra resurser så hårt. Det är då svårt att tillföra nya medarbetare till många sektorer, inkl. sjukvården. Det handlar alltså inte om pengar i så aft säga gammaldags mening, utan det handlar om var vi kan få dessa nya krafter för verksamheten. Vår politik är inställd på att öka resurserna inom sjukvård och omsorgsverksamhet. Det är därför jag tycker det är så viktigt och så fascinerande att diskutera förändringar oeh ökad effektivitet inom den statUga sektorn just för att bereda den kommunala sektorn, framför allt sjukvård och omsorg av olika slag, ett ökat utrymme i verksamheten framöver. Detta behövs, det har Margö Ingvardsson alldeles rätt i.

innebära aft vissa grupper skulle kunna köpa sig en särskild högre standard och aff det skulle bU risk för klyftor.

Se på t,ex, tandvården, där Sverige har ett sysfem som det vi förespråkar, så aft alla är fandvårdsförsäkrade. Är det någon som vill köpa sig en högre fandvårdsstandard får man gå till en tandläkare som står utanför försäkringen. Värt sysfem med en allmän obligatorisk sjukvårdsförsäkring praktiseras sedan länge bl.a. i Tyskland, och där finns inga köer på alla de viktiga områden där vi i Sverige har mycket omfattande köer.

Så några ord om detta med skiktning. Hur är det i dag, med den imponerande njugghef som i Sverige visas mot privata skolor, om de över huvud taget får några statsbidrag? Är det inte då det uppstår en risk för skiktning? Med vårt system, där statsbidraget följer eleven, uppkommer inte den risken.

Ta barnomsorgen, där civilministern nämnde den utbyggda föräldraförsäkringen. Den är ett strålande exempel på ökade klassklyftor. De sämst ställda får enligt ert förslag en förbättring på 11 000 kr,, de bäst ställda får en förbättring på 125 000 kr. Därutöver kvarstår i all sin prakt den stora klyftan mellan det stöd som kommunala daghem får - 60 000 kr, per plats - och det stöd som de föräldrar får som vill eller måste ordna sin barnomsorg själva - O kr, - herr civilminister, O kr. i stöd! Tala om skiktning, tala om orättvisa! Det är defta vi vill råda bot på.

Jag har det bestämda intrycket att civilministern är mycket angelägen om aff verkUgen få en konkurrens i bästa bemärkelse, en trivselskapande konkurrens, och att han viH att vi bättre skall kunna ta vara på alla dem som jobbar inom de här viktiga yrkena. Men skall man komma till rätta med defta och kunna ge alla en ordentlig valfrihet, skall man kunna undvika skiktning och ökade klasskillnader, då tror jag att civilministern gör utomordenfligt klokt i aff närmare studera våra konstruktiva förslag.

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Anf. 20 LARS LEIJONBORG (fp) replik:

Herr talman! Civilministern säger att allt inte är enbart svart eller vitt utan aff det förekommer entreprenader på många håll. Det har sagts tidigare i dag atf debatten är onyanserad och att det på somliga låter som om privatisering är bra i sig osv. Min uppfattning är att debatten är onyanserad framför allt frän dem som på vissa håll i landet går till attack mot lösningar som bygger på privata företagare. De kommunala beslutsfattare för olika parfier som har vågat gå in för entreprenadlösningar utsätts för mycket häftiga angrepp - jag nämnde några av dem tidigare. Frågorna drivs till MBL-förhandlingar, ärenden överklagas och förs till rättslig instans, det ordnas demonstrationer, det är insändarsformar, debattartiklar osv. Eftersom jag är övertygad om att detta är en av flera viktiga faktorer i arbetet med den offentliga sektorns problem, tycker jag det är synd att med olika uttalanden på något sätt uppmuntra den typen av opinionsyttringar.

Det är självklart aft det finns en bred majoritet i Sveriges riksdag för atf de insatser som görs inom den offentliga sektorn görs av fördelningspolifiska skäl. Det är klart aft om en del av produktionen övertas av andra producenter får det infe innebära att de fördelningspolitiska ambitionerna sänks. Jag förmodar atf det är en sådan misstanke som ligger bakom civilministerns

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

användning av ordet kommersialisering, I den meningen är vi överens.

Men sanningen är aft det finns politiska motsättningar mellan oss på detta område, även om jag noterade finansministerns formulering i gårdagens debatt när han sade om den offentliga.sektorns problem aff konkurrensen kan ökas mellan olika lösningar och alternativ, även inom den offenfliga sektorn. Med gängse tolkning av ordet även måste det betyda aff finansministern är öppen för aft lägga ut verksamheter från offentUg regi till privat. Det vore bra om civilministern bekräftade aff detta är också hans åsikt.

En sak som regeringen kan göra i denna riktning är atf avskaffa lex Pysslingen, som hindrar alternativ pä ett viktigt område. Bengt Westerberg ställde frågan i går fill statsministern men fick inget svar. Kanske kan civilministern svara i dag: Kommer regeringen atf föreslå ett avskaffande av lex Pysslingen?

Anf. 21 BÖRJE HÖRNLUND (c) replik:

Herr talman! Jo, civilministern, jag är glad åt den internationella högkonjunkturen, jag är glad åt oljeprisfallet. Det har faktiskt varit bra för hela Sverige.

Nu talar Bengt K Å Johansson om åtstramning, och jag vill då bara framföra den förhoppningen aft den skall drabba de överheta områdena och inte de områden som har haft en rätt massiv ungdomsutflyttning under åren 1982-1988. Har mer än hälften av ungdomarna från en mängd kommuner försvunnit fill överheta områden, är det klart atf det också blir en bättre arbetskraftssifuafion även i dessa kommuner. De kommunerna är också låginkomstomräden med låg köpkraft relafivt sett och med pensionärsandelar på 30-35 % av kommunbefolkningen. Jag bara vädjar om atf åtstramningen skall riktas på rätt sätt. Sedan regeringen väl har lagt fram sitt förslag brukar det tyvärr vara litet atf göra åt det.

Jag har dock den mycket starka känslan aft överhetfningsskadorna redan har skett, och jag beklagar det. Regering och opposition måste se lika pä önskan aff det skall gä bra för Sverige, men jag tror aff överhetfningsskadorna tyvärr redan har skett.

Detta är infe en regionalpolifisk debatt. Jag har tagit upp dessa frågor för aft det som sker i de överheta regionerna infe är bra för gamla och sjuka och för deras möjligheter att få vård. Personalbrist ger köer och lidande och drar dessutom i gång en löneglidning som vi diskuterat flera gånger. I slutomgången är den löneglidningen till nackdel för alla.

I övrigt vill jag instämma i fru Troedssons inlägg om föräldraförsäkringen.

åderbråck och andra åkommor som infe är direkt livshotande men som medför ett enormt lidande hos de drabbade, är det också flera års vänfan. Det är inte acceptabelt.

Hur skall sjukvården få pengar för att komma till rätta med vårdkrisen? Jag frågade: På vilka andra områden inom den offentliga sektorn är behoven nu fillgodosedda, så atf den sektorn kan överföra pengar så att det räcker för sjukvårdens och hemtjänstens behov? Det var ju det civilministern sade: Det skulle inte tillföras nya resurser utan det skulle ske omprioriteringar. Jag vill veta hur dessa omprioriteringar skall ske för atf sjukvård och äldreomsorg skall fä pengar.

Frågan om personalrekryteringen och personalkrisen är inte bara en fråga om pengar, säger civilministern. Jo, det är det visst det - fill stor del. Fråga personalen! Vad ärdet man säger? Jo, lönerna är för låga inom vårdområdet och arbetstiderna för dåliga. Aff rätta till de här sakerna kosfar pengar.

Mina frågor till regeringen och civilministern är: Vad är beskedet fill den offenfliga sektorn? Skall det också i fortsättningen sättas lönetak som är ett direkt hot mot hela vår offentliga sektor och mot möjligheten att få tag pä personal till vård- och omsorgsområdet?

Anf. 23 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON:

Herr talman! Det är på sätt och vis intressant aff Margö Ingvardsson och förste vice falmannen argumenterar ganska likartat: Det förhållandet atf vi har köer inom sjukvärden skulle vara ett uttryck för aft vi har en kris! Slutsatsen måste dä vara aft där det inte finns några köer, där finns det heller inte någon kris. Länder som har en dåligt utbyggd sjukvård eller ett sådant system atf människor av ekonomiska skäl infe kan ta i anspråk de sjukvårdsresurser som finns har alhså inga sjukvårdsbehov som skulle förtjäna benämningen kris!

Vi har en annan syn på defta. Vi har här i landet också bostadsköer, trots atf vår bostadsstandard övergår det mesta vid en jämförelse.

Slutsatsen skulle alltså vara aff det bara gäller att sänka ambitionerna; då fär vi infe de här bekymren!

Vi har här i landet sedan länge ett läge med brist på arbetskraft. Den ger sig fill känna på en rad områden, inte minst sjukvårdens. Det låter pä Margö Ingvardsson som om det bara vore fråga om pengar. Det är det infe. Det är fråga om aff vi fakfiskt har sädana ambitioner när det gäller sysselsättningen aft vi får köproblem. Vi hade mycket lätt aft rekrytera personal till sjukvården när vi hade hög arbetslöshet, men det ser infe jag som ett mått pä hur vi lyckats i våra ambitioner eller som ett uttryck för om vi har eller inte har en kris inom den offenfliga sektorn eller sjukvården.

Jag har en helt annan mening än förste vice talmannen i frågan, huruvida det finns en risk aft åstadkomma klassklyffor om man t.ex. bygger upp ett privat skolsystem. Det finns så mycket av den arten atf studera där man har fillämpat det systemet aff jag inte behöver argumentera särskilt mycket för det här i kammaren. Jag har också försökt sätta mig in i de förslag som moderaterna har fört fram, och jag blir mer och mer övertygad om att de från rättvisesynpunkt leder fel. Därför bör vi infe gå över till sådana sysfem.

Margö Ingvardsson återkommer till frågan om s.k. lönefak. Vi har infe

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

AllmänpoUtisk debatt

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

etablerat något lönetak på den statliga sektorn - vi har haft en utgiftsram. Jag tror atf det är ett bra sysfem för aft föra ned ansvaret för hela ekonomin på myndigheterna. Verksamhet oeh ekonomiskt ansvar hör samman. Det är bra om man, när det gäller ansvaret för avtalen, ansvaret för effektiviteten och ansvaret för hur man använder de resurser som man har, får fill stånd en diskussion och en planering på de olika myndigheterna. Verksamheten blir då bättre än om fördelningen görs via centrala beslut, dvs. genom avtalsrörelser av det gamla slaget.

Börje Hörnlund! Jag tycker aft det näsfan är litet dumt aft fortsätta debatten om att det skulle vara den internafionella högkonjunkturen som på något sätt hade lyft landet. Då skulle det ju inte vara något problem i länder som Holland, Belgien, Danmark osv. Då skulle det infe komma några människor från Danmark och söka jobb i Sverige. Men den internafionella högkonjunkturen har inte varit starkare än aff arbetslösheten i Europas länder under den här perioden har ökat. Det måste väl ändå vara en indikator som Börje Flörnlund kan avläsa. Det är infe så att det som vi har upplevt i Sverige har skett också i länderna runt omkring oss.

Jag får nästan intrycket atf Börje Hörnlund litet lustfyllt skildrar den tid då det gick aft rekrytera folk utan några problem. Men det var också den fid då vi hade arbetslöshet, Börje Hörnlund. Det tycker jag man skall uppmärksamma.

Ja, Lars Leijonborg, jag hoppas atf den här typen av meningsutbyten kan klargöra att det är oerhört betydelsefullt atf man, när man diskuterar förändringar i offentlig sektor och avvägningen mellan verksamhet i egen regi och verksamhet på entreprenad, alltid utgår ifrån de fördelningspolifiska konsekvenserna - annars tror jag man kommer fel.

Jag tror att det är nyttigt aft jämföra olika verksamheter, t.ex. aft pröva entreprenader i verksamheten, och det görs också i stort mått. Men det som för mig framstår som helt avgörande vid en diskussion om den offentliga verksamheten är aft vi nu har stora resurser inom stat och kommun. Vi kan infe räkna med att kunna oupphörligt tillföra de sektorerna nya resurser i form av arbetskraft från andra sektorer. Framöver blir det slagsmål om ungdomskullarna och de nya människor som kommer in på arbetsmarknaden. Men vi kan få ut mer i kvalitet och effektivitet av de möjligheter vi har. Det är det som jag ser som den stora, intressanta och utmanande uppgiften framöver, förbättra utbytet och effekterna av den stora och fina verksamhet som vi har i stat och kommun.

ställning fill de olika delproblemens lösning. Det är ingen näring som är så beroende av långsikfiga beslut som lanfbmksnäringarna. Näringarna är alltså beroende av andra politiska beslut än rent jordbmkspolifiska. Det beroendet är mycket stort.

Jag vill också konstatera atf skogen och skogsindustrin frän flera synpunkter är en av landefs allra viktigaste näringar. Det är den näring som tillför landet störst exportinkomster, netto räknat, och den har stor regionalpolitisk betydelse.

Jag vill också konstatera andra fakta. Lantbruksnäringarna - främst skogen och skogsindustrin - är mycket energikrävande och är beroende av riklig fillgång fill energi fill rimliga priser. När kärnkraften avvecklas - om den kommer aft avvecklas - måste detta energibortfall fill viss del ersättas av något annat. Med de miljökrav som vi i dag ställer är biobränslena de mest intressanta, och dä ställer jag frågan: Är svenskt jordbruk och svensk åkermark i den situationen en belastning eller en tillgång? Mitt svar är att de mäste vara en tillgång.

Jag sade aft skogen har väldigt stor regionalpolitisk betydelse. Över huvud taget har lantbruksnäringarna mycket stor betydelse. De är vår i särklass mest decentraliserade näring, från rensköfseln i norr fill spannmålsodlingen i Skåne.

Man talar i dag om atf hela Sverige skall leva, och det förutsätter enligt vår syn i moderata samlingspartiet aft det finns lantbruksföretag som är aktiva ute i bygderna. Det förutsätter också aff man ger möjligheter för andra att bo och verka i glesbygderna.

Det vikfigaste när vi talar om regionalpolitik och landsbygdspolifik är att få folk att bo och verka pä landsbygden. Det är infe säkert aff de skall ägna sig åt lantbruksproduktion, utan det kan vara andra saker också.

Något som jag har stoff på - och jag tycker aff de frågorna har trängt på mer i den senaste valrörelsen - är aft den sociala aspekfen betonas ute i glesbygderna. Ensamheten, barntillsynen och den sociala omsorgen, som har diskuterats inom det föregående ämnesområdet i den här debatten, spelar en allt större roll, och jag tror atf vi måste uppmärksamma den situafionen betydligt mer.

Jag konstaterar också aff kommunikationerna och transporterna är av utomordentligt stor betydelse. Lantbruksnäringarna är i praktiken en fråga om transporter. Både jordbruket och skogsindustrin är en fransporffråga.

Om vi skall hålla landsbygden levande fordras ett bra vägsystem och vettiga priser på drivmedel. Skall man bo och verka på landsbygden, fordras det goda kommunikationer, bra vägar och möjligheter aff pendla för atf kunna klara sin försörjning.

Det är några av de reflekfioner jag gör - det finns mänga fler - när jag försöker fa ställning till jordbrukspolitiska frågor.

Regeringen säger i sin regeringsdeklaration atf man vill fördjupa samarbetet med EG på alla samhällsområden. Det är bra. Vi ställer upp på det. Men jag frågar; Gäller det även svenskt jordbruk?

Näringen har sagt aff den är beredd aff konkurrera med EG:s jordbmk om den får konkurrera på Uka villkor. Jag ställer en direkt fråga till minister Hellström: Är minister Hellström beredd att uttala sig i frågan om regeringen

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

är villig atf låta jordbruket konkurrera på lika villkor?

Många lantbrukare skulle i dag säga: Äntligen! Äntligen har jordbruksministern ett lämpligt tillfälle atf bringa klarhet om vart regeringens jordbrukspolitik syftar. I det underlagsmaterial som presenterades inför de samtal som regeringen förde med de polifiska partierna, näringen och konsumentintressena fick vi en förvarning om vad som skulle komma.

Under valrörelsen gav regeringen och jordbruksministern dåliga besked, över huvud taget inga besked om vad som skulle hända. I regeringsförklaringen anges däremot att jordbrukspoUtiken är ett av de områden som regeringen tänker åtgärda under den här mandatperioden. Man säger atf man vill ha ett livskraftigt jordbmk utan inverkan på miljön - där kan vi köpa principen. Regeringen talar om rnindre intensitet, regional fördelning, omställning av stödet, minskad protektionism, dämpad prisutveckling och skärpt livsmedelskontroll.

Kort därefter presenterades en rapport fill ESO om alternativ i jordbrukspolifiken. Jag vill säga rned detsamma aff rapporten har vissa förtjänster. Dess beskrivning av den förda jordbrukspolitiken är till vissa delar sann, men de åtgärder som föreslås för att lösa problemen är inte gångbara.

När jag läser rapporten och försöker se vilken påverkan den kan få på UtveckUngen, erinrar jag mig faktiskt hur det var en gång på 60-talet då det också fanns förslag som man ville genomföra. Jag vill säga aft det här förslaget innebär ett gigantiskt experiment i planhushållning under bl.a. miljöpolitisk täckmantel.

Jag minns som sagt hur det var pä 60-falet, när ekonomiska teoretiker och samhällsplanerare på allvar föreslog atf det skulle startas skördetröskdivisio-ner, som skulle börja fröska i Skåne och sedan arbeta sig vidare norrut genom landet. Man hade fått för sig att jordbrukefs kapitalinsatser på maskinsidan var för höga, och här fanns lösningen på det problemet. Teoretiskt sett var det en jättefin idé, men Vår Herre styr klimat och sådant, så teorin fungerar inte i praktiken. Men det fanns förespråkare för ett sådant system.

Om jag vill vara drastisk, kan jag säga aft rapporten ger en framtidsbild av hur stora kreaturshjordar kommer aft drivas fram och tillbaka över landskapet.

Förslaget, om det genomförs, innebär en övergång frän nuvarande högprislinje, där konsumenten betalar över produktpriset, fill en lågprislinje där statliga medel destineras fill olika regioner och olika företag och företagsgrupper.

Jag konstaterar aff fördelningspolitiskt mäste förslaget vara svårt atf genomföra. Det finns nämligen inte två lantbruksföretag i det här landet som är Uka. Administrafionen och byråkratin måste bli enorma. Ett av skälen till förslagets genomförande skulle ju vara aft man ville ha en avreglering av svenskt jordbruk. Jag säger: En eventuell avreglering kommer aff ersättas av en politisk styrning, som är vida värre.

Vad betyder det här för näringen? Det betyder, som jag ser det, ett jordbruk där brukarna upplever sig som bidragsmottagare, och det kommer aff bli ointressant. Den nya politiken slår hårdast mot de jordbrukare som har de bästa personliga förutsättningarna atf genomföra den politik som man egentligen önskar.

Ett livskraftigt jordbruk fordrar verkligt kunniga utövare. Vilka kommer aft lämna näringen? Det är defta som är det stora problemet. Jo, det är definitivt de brukare som är akfiva och konstrukfiva. Det är brukare med utbildning och idéer. Det är de som vill äga, skapa och utveckla och försörja sig som företagare. Går dessa initiativrika människor till ett företag som finansieras genom arealbidrag eller brukarstöd? Engagerar sig dessa unga företagare i ett bidragsföretag? Definifivt är svaret nej.

Ministern har fidigare vid olika tillfällen sagt atf jordbruket subventioneras med 14 miljarder. Det är en orimlig jämförelse. Det är när man jämför med internationella dumpingpriser.

I ESO-rapporten talas om atf ersätta gränsskyddet med tullar, och regeringsförklaringen talar om minskad protektionism. Vi vill i moderata samlingspartiet slå vakt om gränsskyddet. Det skall sänkas i takt med jordbruksstödet i andra länder, och målet är ett internationellt avreglerat jordbruk.

Vi anser aft effekfiva jordbruksföretag är bästa skyddet mot konkurrens utifrån och konsumenternas enda garanti för ett lågt livsmedelspris. Jag vill hävda - och det har utvecklats fidigare i debatten här - att dessa företag är lika bra ur miljösynpunkt som ett lägintensivt jordbruk.

Vi anser också aft staten bör fortsätta att fa sitt bidragsansvar för den överskottsproduktion som behövs för atf upprätthålla en rimlig livsmedelsberedskap. I så fall är vi också beredda aft verka för atf ett fortsatt stöd till jordbruket i Norrland skall kompenseras av regionalpolitiska skäl.

I regeringsförklaringen sägs aft livsmedelskvalitef och livsmedelskontroll skall skärpas. Det är bra. Den senaste tidens affärer inom livsmedelsindustrin är inte bra för vare sig näring eller indusfri. Men, herr minister, kommer vi aff klara kontrollen av den ökade import av livsmedel som blir en följd av gränsskyddefs avskaffande? Kan vi garantera konsumenterna produkter som är producerade enligt samma krav som ställs på den svenska produkfionen?

Jag förutsätter atf svenskt lantbruk skall konkurrera pä lika villkor, och aff svenska konsumenter skyddas för det vi klassar som olämpliga produktionsmetoder.

Det har gått en serie i TV som hette "Ja visst, herr minister!". Jag har roUgt åt den för den är mycket mänsklig. Där har vi en minister som styrs av sin statssekreterare och sitt departement. Men jag vill varna jordbruksministern: Akta sig, Mats Hellström! Risken är stor aft historien kan bli verklighet!

Frågeställningarna hopar sig. Den optimism som under senaste året verkat komma inom jordbrukarkåren är på väg atf brytas av pessimism. Lantbrukarna har klarat animalieproduktionen. Nu återstår spannmålsproduktionen. Vi är beredda medverka fill att finna något system som gör att marknadssignalerna kan tränga fram även till jordbrukarna.

Det vi nu vill och det näringen väntar pä är besked om hur regeringen tänker driva de i regeringsförklaringen nämnda jordbruksfrågorna.

Jag vill avsluta med två frågor;

Tänker regeringen driva en ensidig svensk sänkning av gränsskyddet?

Tänker regeringen gä före våra konkurrentländer och uflämna svenskt jordbruk fill en konkurrens med i världshandeln förekommande dumpingpriser?

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

.Anf. 25 BENGT ROSÉN (fp):

Herr falman! Rapporten från expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO, inom finansdepartementet betitlad "Alternativ i jordbrukspolitiken", som Sven Eric Lorentzon här har hänvisat till, har väckt berättigat uppseende. När innehållet blev känt kopplades det samman med statsministerns uttalande i regeringsförklaringen om en omställning av jordbruksstödet fill former som innebär minskad profekfionism. Rapporten anger en total omsfällningsfid på ca 5 är, och regeringsförklaringen tar sikte på innevarande valperiod. En fotalomläggning av jordbrukspolitiken genomförd på så kort fid skulle utsätta de människor som den berör för utomordentligt stora påfrestningar, och reakfionen från lanfbrukarled har därför blivit stark.

Jag önskar, herr falman, i inledningen av mitt anförande lägga fast atf jordbruk är en långsikfig verksamhet av stor betydelse för hela värt samhälle. Den tål inte några tvära kast. Lantbrukarna har anpassat sig efter den politik som har förts och har precis som andra människor ett behov av aft känna trygghet i sin verksamhet. När man i massmedia kritiserat priser och kvalitet på livsmedel, kemikalieanvändningen i det moderna jordbruket och dess miljöpåverkan m.m., så har bönderna ofta fått känna sig utelämnade atf ensamma stå till svars. Det är därför förståeligt om bönderna uppfattar ESO-rapporten som ytterligare ett påhopp på dem som yrkesutövare.

Av massmedia uppfattades rapporten som ett kommande regeringsförslag, och eftersom folkpartiet i tidigare parfimotioner påtalat behovet av en förändrad jordbrukspolitik förutsågs en snabb uppgörelse. Det föranledde folkpartiledaren Bengt Westerberg atf i en artikel, som var införd i Svenska Dagbladet den 13 oktober i år, redovisa folkpartiets syn på jordbruket. Jag önskar citera följande avsnitt: "Vår grundinställning är atf det är angeläget aff värna om ett livskraftigt svenskt jordbruk, dels därför att det producerar livsmedel för vilka vi kan påverka kvalitet och produktionsmetoder, dels för aft jordbruket tillför samhället en rad nyttigheter utöver att producera livsmedel. Det har stor betydelse bl .a. för vär beredskap, för miljövården och regionalpolitik, turism och friluftsliv."

Folkpartiet vill alltså ha kvar ett svenskt jordbruk som svarar för vårt behov av livsmedel. Och det är för aff stärka vårt jordbruk och förbättra betingelserna för lantbrukarna som vi vill lägga om jordbrukspoUtiken.

Vi har dock i alla sammanhang där vi förf detta på tal framhållit aff en sådan omställning av jordbrukspolitiken mäste förberedas av en parlamentarisk jordbmksufredning. Jordbruket är så viktigt för värt land och påverkar så många samhällsområden aff arbetet måste ske med helhetssyn och under medverkan av företrädare för jordbruket.

Vår nuvarande jordbrukspolitik med gränsskydd och administrativt fastställda priser och avsätfningsgaranti pä huvuddelen av produkterna leder bl.a. till överproduktion, som fill samhällsekonomiska förluster avsätts på världsmarknaden. Det ger prispress för lantbruksnäringen, som är med och betalar exportförlusterna tillsammans med konsumenterna, som därmed får högre livsmedelspriser, och vidare miljöbelastning genom att systemet stimulerar till hög användning av handelsgödsel och bekämpningsmedel.

Sverige deltar i GATT-överläggningar, som har till syfte atf minska

subventioner och tullar på jordbruksprodukter. Intill dess vi nått internafionella överenskommelser behöver vi ha kvar värt gränsskydd. Vi tror, precis som moderaterna, aff det är farligt att, som det föreslås i ESO-rapporten, ensidigt sänka vårt gränsskydd, fy därav kan omvärlden dra slutsatsen att vi skulle vara beredda atf sälja uf vårt jordbruk för att uppnå fördelar för vår exportindustri.

För att komma fill rätta med överskoffsproblemen och avveckla huvuddelen av jordbruksregleringarna behöver vi marknadsanpassa jordbruket genom aff fa bort avsäffningsgarantin och släppa prisbildningen fri inom landet. Vi tror aft det är möjUgt om vi samtidigt inför en arealersättning.

Det främsta mofivet till en arealersättning är aff i särskild ordning betala för de nyttigheter som jordbruket tillför samhället utöver att producera livsmedel. Det kan vara svårt aft värdera dem men vissa jämförelser kan ge vägledning.

Turismen är en ökande näring, och den drar nu in över 12 miljarder kronor per år i utländsk valuta, Det är fre gånger vär malmexport. Det är svårt aff tänka sig turism i nuvarande eller ökande omfattning utan den landskapsvård som våra bönder gör. För år 1985 betalade staten och kommunerna fillsammans ut ganska exakt 2 miljarder kronor för aft underhålla parker och grönytor i våra tätorter.

Om bönderna ersätts med 1 000 kr. per hektar och år - Lars Drake vid lantbruksuniversitetet har i en enkät visat atf en majoritet av det svenska folket tycker aft det är rimligt - blir kostnaden härför ca 3 miljarder kronor per år.

En arealersättning möjliggör en prissänkning på baslivsmedel, vilket stimulerar konsumtionen av dessa. Det skulle gynna produkfionen av vegefabilier och mjölk/kött som vår kriskost bygger på. Dessa produktionsgrenar kompletterar varandra, och de kan bedrivas över hela landet. De är dessutom särskilt lämpade för familjeföretag och kombinationsjordbruk genom atf stordriftsfördelarna är mindre än för annan produkfion.

Eftersom landskapsvård kosfar lika mycket över hela landet bör arealersättning utgå med samma belopp till de ca 2,9 miljoner hektar åkermark som nu brukas i värt land. Arealersättning gynnar de regionalpolitiska strävandena och är positiv för miljön och naturvården, Sänkta spannmålspriser innebär t,ex, aft det infe blir lika lönsamt aff producera på marginalen genom ökad användning av handelsgödsel. Ersättningen kan inbegripa naturbefesmarker av stort intresse för flora och fauna.

Arealersättning ger vidare den nafurenliga odlingen större möjlighet aff hävda sig liksom olika alternativ till den för stora spannmålsodlingen. Den förbättrar förutsättningarna för den extensiva befesbaserade djurproduktionen i förhållande till den intensiva krafffodersbaserade, s.k. djurfabriker.

I ESO-rapporten föresläs ett selektivt brukarstöd i stället för arealersättning. Det tycker vi i folkpartiet är ett sämre alternativ. Det innebär, som Sven Eric Lorentzon påpekade, ett rent bidrag som leder fill stor byråkrati och till störningar i enskilda lantbrukares integritet.

Kärnkraftsavvecklingen och höjda energipriser och miljökrav bör leda till att stora arealer kommer aff med lönsamhet kunna tas i anspråk för odling av energigrödor och energiskog, även om vissa forskare för närvarande är

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Anf. 26 LENNART BRUNANDER (c);

Herr talman! Debatten om det svenska jordbruket har under de senaste åren ofta varit alltför negativ. Den har handlat om besvärliga överskott, och den har ofta handlat om negativ miljöpåverkan. Man har påstått att de svenska livsmedlen är dåliga. När landskapet växer igen får jordbrukaren en känga. Nu senast är det rapporten från finansdepartementet som oroar. Men jag vill hävda aft denna debatt är orättvis och i de allra flesta fall felaktig. Den kritik som framförs drabbar, enligt min uppfattning, fel adressat. Det är inte jordbrukaren som är skuld fill aft vi har fått använda för stora mängder gödsel och kemikalier. Nej, det är ett resultat av den förda jordbrukspolitiken som utstakats av socialdemokrafin och som i sin tur har blivit ett resultat av de krav som ställts på effektivitet och billigare livsmedel.

Enligt centerpartiets uppfattning är det svenska jordbruket en stor tillgång för värt land, och det skulle kunna bli en ännu större fillgång om de förslag vi lagt fram fick majoritet här i riksdagen.

Varför inte göra jordbruket till en offensiv satsning i miljöarbetet? Genom aft byta uf olja och kol mot biobränslen skulle vi bespara miljön stora utsläpp av svavel, kväve och koldioxid. En stor del av kärnkraftsavvecklingen kan klaras med energi frän jord- och skogsbruket. Det skulle kunna innebära en stor miljöinsats. Stadsmiljön skulle snabbt förbättras, om man i bussarna använde etanol i stället för diesel som drivmedel. Etanolen kan då tillverkas på jordbruksprodukter. Ja, listan skulle kunna göras mycket längre. Genom aft skapa förutsättningar för sådan produkfion inom jordbruket skulle man också ge jordbruket möjligheter att minska läckagef pä näringsämnen frän åkermarken. Men skall vi kunna gå en sådan utveckling till mötes måste vi ha en ny jordbrukspolitik. En sådan jordbrukspolitik har den socialdemokratiska regeringen dock hittills visat sig vara oförmögen att föra. Eller, är det sä att man inte vill?

Jordbrukspolifiken måste vara långsiktig. Vi måste fatta långsikfiga beslut, eftersom det handlar om stora och långvariga investeringar. Det måste också finnas en konsekvens i besluten. Jordbrukspolitiken måste vara sådan att den skapar optimism och framtidstro hos människor som överväger atf bli jordbrukare.

Svenskt jordbruk förvaltar omistliga värden. Värt vackra kulturlandskap vittnar om generationers odlargärning. Landskapet vittnar också om det samspel som finns mellan människan och naturen. Felakfiga beslut fattade i dag fär infe förstöra denna viktiga naturresurs. Mot denna bakgrund är det viktigt för oss atf slå vakt om den svenska åkerjorden.

Den svenska åkerjorden behövs av mänga skäl. Från det svenska jordbruket får vi som konsumenter livsmedel av mycket god kvalitet. I den svenska produktionen använder man infe generellt medicinering för att få en

bättre tillväxt. Vi använder inte heller tillsatser av andra ämnen som kan ge restsubstanser i våra livsmedel. Det är enligt vår uppfattning viktigt och självklart aff vi i Sverige ställer samma krav på de importerade livsmedlen som på dem som produceras inom landet. Allt annat är, enligt min mening, atf lura konsumenterna. I tron aff man köper rena livsmedel får man kanske i stället varor som är producerade med hjälp av mediciner eller t.o.m. med hjälp av hormoner i uppfödningen. Det blir allt vanligare ute i världen aff man gör det. Det är också orättvist mot den svenska bonden, eftersom användandet av de främmande preparaten ger en billigare produkfion. Aff jämföra svenska livsmedel med livsmedel producerade med hjälp av mediciner oeh hormoner kan infe vara riktigt.

Vi har i Sverige ett mål att minska användningen av såväl handelsgödsel som bekämpningsmedel. När det gäller handelsgödsel är det för att läckagef till havet skall minska. Vi importerar exempelvis vete och råg från Tyskland, och där använder man minst tre gånger så mycket kväve per hektar som jordbrukaren gör i Sverige. Det läckage som blir följden av denna produktion rinner uf i samma hav som de svenska läckagen skulle ha runnit ut i. Någon miljövinst uppstår inte på det sättet, snarare tvärtom. Detsamma gäller bekämpningsmedlen. I importerade hvsmedel är det regelmässigt mer restsubstanser än i våra egna livsmedel. Om vi nu tycker aff det är fel eller skadligt aft svenska konsumenter skall äta livsmedel som innehåller eller behandlats med kemikalier, är det infe heller nägon vinst med att importera, utan det är en förlust.

Min slutsats är atf vi skall fortsäfta våra ansträngningar aff minska användningen av såväl bekämpningsmedel som handelsgödsel i Sverige, men det är också viktigt att vi ställer samma krav på de livsmedel som importeras.

Svensk livsmedelsproduktion är också viktig ur beredskaps- och sårbarhetssynpunkt. Vi måste i alla situationer kunna försörja oss, även i ett krisläge. Skall vi kunna göra det mäste vi ha kvar den åkerareal vi har i dag. Om detta finns det i oeh för sig olika åsikter. Men enligt vår uppfattning behövs defta, eftersom vi i en krissituation inte har samma tillgång till tillsatsmedel som vi har i dag. Då behövs minst den areal som vi i dag har.

Som jag fidigare har sagt är jordbruket viktigt ur miljösynpunkt, eftersom det odlas produkter som kan utnyttjas i vår energiförsörjning. Men det är också möjligt atf genom odling av nya produkter minska de läckage som jordbruket självt sfär för. Utöver energiproduktionen handlar det dä om odling av indusfrirävaror. Det är i dag möjligt att förse massaindusfrin med fibrer frän olika gräsarter. Vi kan också förse den petrokemiska eller biokemiska industrin med råvaror, men detta ligger kanske längre fram i fiden. På det sättet skulle vi få en naturlig odling, varigenom näringsämnena i marken fas om hand, sä atf de inte läcker ut till omgivningen. För atf stimulera till en sådan produktion krävs nu i början troligen atf det utgår arealbidrag, ett krav som centerpartiet ställt i flera är. Jag tror också aft det är nödvändigt att man från samhällets sida försöker påverka industrin i denna riktning, eftersom den inte varit särskilt intresserad av just detta. Men det skulle vara ett bra sätt aft utnyttja den svenska åkerjorden.

Öppna landskap vill vi ha, det är nog alla överens om. I detta sammanhang gör jordbrukaren en mycket viktig landskapsvårdande insats. Men detta

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

förutsätter aft vi har jordbruk i hela vårt land. Det förutsätter framför allt att jordbruksdriften behälls i våra skogs- oeh mellanbygder. För aff detta skall vara möjligt är det viktigt att djurprodukfionen får stanna kvar där, eftersom det är det enda möjliga alternativet för fortsatt jordbruksdrift i dessa bygder.

Centerpartiet har också föreslagit ett kraftigt stöd till dem som håller betes- och hagmarker öppna utan atf använda kemikalier. På det sättet bevarar vi på ett effektivt och bra sätt det öppna landskapet och flora som håller på atf dö ut. Också detta är viktigt. Många människor i vårt samhälle, såväl konsumenter som producenter, önskar aft den s.k. alternafiva livsmedelsprodukfionen skall öka. Efterfrågan på produkter som har producerats utan användning av kemikalier och handelsgödsel ökar. Det är viktigt att vi kan tillgodose den efterfrågan. Men det är infe så lätt för en jordbrukare att övergå från ett system till ett annat. Det krävs framför allt kunskaper. Dessa kan jordbrukarna naturligtvis få genom rådgivning från lantbruksnämnden och andra. Men atf byta sysfem innebär också ekonomiska påfrestningar för jordbrukaren. Vi har därför föreslagit atf det skall ges ett bidrag till dem som övergår frän konventionell odling till alternativ odling. Detta bidrag skulle efter hand kunna trappas ner och utgå under ca 5 år. För defta ändamål kan man använda de medel som har tagits ut på handelsgödsel och bekämpningsmedel. Dessa medel används i dag infe i sin helhet fill åtgärder som skall förbättra miljön, vilket var avsikten.

Regeringen har medverkat i kampanjen "Låt hela Sverige leva" eller "En levande landsbygd", som den också kallas. Men om regeringen menar något med denna kampanj måste den också satsa pä och slå vakt om det svenska jordbruket. Jordbruket är ryggraden i näringslivet i de flesta landsbygdsområden och har dä också stor betydelse för utvecklingen i många små orter på landsbygden. Fler människor, infe färre, måste få sin utkomst på landsbygden om defta mål skall kunna uppfyllas.

Regeringen är, som jag upplever det, passiv. Den gör infe särskilt mycket för jordbruket. En oeh annan för jordbruket negativ åtgärd hinner regeringen dock med, men den gör inget som kan ge jordbruket den framtidstro som är nödvändig, om vi i fortsättningen skall få ett levande och livskraftigt jordbruk.

Nu senast är det en rapport frän finansdepartementet som oroar. Rapporten är gjord av Gunnar Wetterberg och är en teoretisk betraktelse över jordbruksregleringen och det skydd som det svenska jordbruket, i likhet med jordbruket i de flesta andra länder, har. Som sådan kan rapporten kanske vara intressant, men den saknar verklighetsanknyfning. Man kan inte isolera debatten fill att gälla billiga livsmedel och möjligheten aft flytta över arbetskraft och kapital fill andra näringar. Som framgår av vad jag har sagt förut måste landsbygdsutveckling och långsikfig miljö- och resurspolitik vara andra viktiga utgångspunkter i denna diskussion.

I rapporten antyder man att det ur samhällets synpunkt vore bra om en betydande del av de resurser som i dag nyttjas i jordbruket fördes över till andra näringar. Men det skulle vara ödesdigert för landsbygden. Det skulle också stå i direkt motsats till centerpartiets vilja aft jordbruket skall producera energi- och industriråvaror.

Aff jämföra de svenska livsmedelspriserna med världsmarknadspriserna

gär infe. Dessa priser är inte produktionspriser utan ett resultat av en kraffig dumpning. En friare världshandel är naturligtvis bra, men vi i Sverige kan infe gå fortare fram än omvärlden. Den svenska livsmedelsprodukfionen utgör bara ett par promille av världens livsmedelsproduktion. En ensidig svensk avreglering skulle inte fä någon som helst inverkan på omvärlden, men den skulle kunna ödelägga det svenska jordbruket med förödande konsekvenser för den svenske konsumenten och för svensk landsbygd.

Jordbruksregleringen är krånglig. Om den kan förenklas är det bra. En debatt om detta vore nyttigt. Centerpartiet har fidigare föreslagit förändringar som skulle ha inneburit ökade möjligheter fill stöd ät nya idéer inom jordbruket, men då var inte regeringen med pä noterna. Jag hoppas atf denna rapport är ett debaffinlägg och inte ett förslag. Som debattinlägg kan den säkert vara nyffig, men som förslag är den förkastlig.

Sverige måste få en ny jordbrukspolitik, men den måste förankras i verkligheten och infe bygga pä teoretiska idéer som har föga med ett praktiskt jordbruk att göra. Både näringen och konsumenterna mäste få tillbaka förtroendet för livsmedels- och jordbrukspolitiken. Det måste bli möjligt för unga aff starta jordbruk. Jordbruket måste ges möjligheter aft dels minska sina egna läckage och sin påverkan pä miljön, dels med nya produkter hjälpa till atf förbättra miljön och underiätta energiomställningen.

Anf. 27 ANNIKA ÅHNBERG (vpk):

Herr talman! Kanske är det inte riktigt passande att i den här församlingen ta upp något så vardagligt som den maktlöshet som jag och många med mig känner när vi sfär i affären och ser ut över raderna av plastinpackade bylten som skall föresfälla mat, men som bara har avlägsna likheter med de fräscha och tilltalande livsmedel vi önskar. Jag bryr mig i sä fall inte om det passande, därför att jag är här för atf bevaka och hävda människors rätt fill ett bra liv. Och maten vi äter är en grundläggande del i våra liv.

Människor känner maktlöshet därför atf den mat vi erbjuds innehåller tillsatser som är skadliga, onödiga eller outforskade. Människor känner maktlöshet därför aft maten är producerad på ett sätt som är oacceptabelt av etiska och miljömässiga skäl. Vi människor är maktlösa därför atf vi saknar möjlighet att påverka detta. Det hjälper infe att varje förpackning har en innehållsdeklaration lång som en roman med datum och sifferkombinatio-ner. Det hjälper inte när det ändå fuskas och kontrollen är sporadisk.

Vi måste få en ändring pä detta. En jordbrukspolitik värd namnet skall inte bygga pä vad storföretagen i näringen kräver utan på konsumenternas behov av bra livsmedel fill rimliga kostnader.

Jag tror aff många bönder håller med mig i min krifik. De vill producera bättre livsmedel. De vill låta djuren leva under goda villkor. De vill slippa den omfattande hanteringen av konstgödsel och bekämpningsmedel. Men den enskilde bonden är lika maktlös som konsumenten.

Genom den ensidiga inriktningen pä producerad mängd och vissa tradifionella grödor försvårar jordbrukspolitiken en övergång till ett kemikaliefritf varierat jordbruk i stället för aft underlätta den. Det är först de senaste åren som jordbrukefs miljöeffekter pä allvar börjat diskuteras. Den långt gångna rationaliseringen och specialiseringen har brutit det tidigare kretsloppet i

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

A llmänpolitisk debatt

jordbruket. När man skiljer pä animalieproduktion och spannmålsproduktion leder det fill problem på båda hållen. På den ena kanten blir gödseln ett avfallsproblem, på den andra kanten en bristvara som måste ersättas med en omfattande konstgödselhantering.

Ensidigheten i växtföljderna har öppnat för angrepp av sjukdomar, svampar och skadedjur, vilket i sin tur lett fill ett omfattande bruk av kemiska bekämpningsmedel. Vi har fått ett kemikaliejordbruk. Och detta kemikaliejordbruk läcker. Det läcker närsalter, framför allt kväve, till sjöar och vattendrag och till haven. Jordbruket har spelat en stor roll vid havsföroreningarna, vilkas katastrofala konsekvenser vi upplevt under sommaren.

Naturen tål infe aff misshandlas hur länge som helst. Flora och fauna utarmas där det ensidiga jordbruket får fortgå. Jordarnas bördighet minskar. De tunga maskinerna bidrar till ödeläggelsen genom aft packa marken så hårt aft inget kan växa där.

Landskapsbilden förändras. De öppna hagarna och ängsmarkerna försvinner. Vi måste åter göra dem till betesmarker.

Ett utslag av den mänskliga klåfingrigheten har varit en omfattande utdikning av våtmarker. Först nu börjar vi inse att vi därmed har bestulit naturen på en viktig möjUghet att rena utsläppen tiU vattnen.

Från andra håll i världen har vi smärtsamma erfarenheter av vad som händer när stora jordar läggs bara utan träd eller buskar fill skydd. Regn och blåst sopar undan jorden. Men jorderosion finns även här i Sverige.

Låt oss inte heller glömma de etiska och moraliska aspekterna. Vi, som ibland i vår övermaga självgodhet kallar oss skapelsens krona, har ingen rätt atf hantera andra levande varelser som om de existerade för vår skull och utan hänsyn fill de livsvillkor olika djur behöver. Djurfabrikerna är en skam för oss alla! Och redan är genmanipulationen här. Med vilken rätt experimenterar vi fram arter av djur bara för att öka deras produktionsförmåga? Vi måste sätta gränser för detta.

Infe heller ur regionalpolifisk aspekt kan vi vara nöjda med jordbrukspolitiken. Visserligen finns det ett Norrlandsstöd, men av det totala jordbruksstödet går den överväldigande delen fill de södra delarna av landet, och det var kanske inte meningen.

Hur har det då gått med de fördelningspolitiska ambitionerna? För det finns ju sädana också. Bönderna skall tillförsäkras en rimlig inkomst. Men jordbrukarna är ingen enhetlig grupp. Skillnaden mellan en storgodsägare och en smäbonde i inkomst och arbetsvillkor är lika stor som mellan en Scaniaarbetare och en direktör. Vilka jordbrukare är det som behöver stödet? Enligt min mening är det inte de riktigt stora jordbruken som behöver stödet, men det är dit merparten går.

Nå, men självförsörjningen då? Vi har ju åtminstone lyckats upprätthålla en odlad areal som är tillräcklig, t.o.m, större än vad som behövs, för att klara vår beredskap, för den händelse vi skulle tvingas bryta kontakterna med omvärlden. Ja, men vad hjälper del när vårt jordbruk är så beroende av importerade insatsvaror: traktorer, handelsgödsel, kemikalier? Det behövs en lång omställningsperiod för aft vårt jordbruk skall klara av en krissituation. Också pä andra sätt är sårbarheten stor. Elavbrott kan få stora

konsekvenser liksom störningar i det enorma distributionsnät som vårt jordbruk kräver.

Bara i ett avseende har jordbrukspolitiken varit riktigt framgångsrik. Det gäller målsättningen atf effektivisera och rafionalisera. Jordbruket är nu så rationellt och effektivt att det producerar långt mer än vi behöver, men bara med hjälp av konstgjord andning både i form av ekonomiskt stöd och i form av konstgödsel och kemikalier. T.o.m. den uppnådda effektiviteten måste alltså ifrågasättas.

Mot bakgrund av de problem som jordbruket dras med blir det uppenbart aff det behövs en radikal förändring av jordbrukspolifiken. Det går inte atf lappa detta sönderfallande lapptäcke längre.

Vpk:s utgångspunkt är aff diskussionen om jordbruket infe får reduceras fill en diskussion om lönsamhet i inskränkt ekonomisk mening. Förmodligen är det ekonomiskt lönsamt att suga ut jordarna i tredje världen, atf hugga ner regnskogar för köttproduktion. Och det är fruktansvärt lönsamt atf låta detta ske under usla arbetsvillkor och med otillständigt låga löner och sedan transportera produkterna över hela världen.

Men vpk kommer aldrig atf acceptera den sortens lönsamhet. Vi vill ha ett varierat jordbruk över hela landet med utgångspunkt i de förutsättningar vår natur ger, ett jordbruk baserat på hänsyn till miljön och respekt för livet, ett jordbruk som måste få en ny struktur, där de stora monopolen bryts ner, där närheten mellan producenten och konsumenten ökar, där det finns lokala slakterier och mejerier. Vi måste få fillbaka ett jordbruk som bygger på ett fungerande kretslopp, ett jordbruk med kombinerad djurhållning och spannmålsodUng.

Vi är övertygade om atf detta jordbruk även fortsättningsvis kommer aft behöva ett starkt stöd från samhället både när det gäller imporfskydd och pä andra sätt. Men formerna för defta stöd måste diskuteras. Jag hoppas att det är en diskussion som vi ännu bara sett början på och som kommer atf bli intensiv och konsfrukfiv.

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Anf. 28 CARL FRICK (mp):

Herr falman! Jag vill först tacka Annika Åhnberg för ett utomordentligt fint fal.

Sverige är fantastiskt - det kan vi läsa oss till i turistbroschyrernas vackra värld.

Sverige är fantastiskt på många sätt. Sverige är cenfralsfyrt på ett sätt som är svårt att föreställa sig utanför de stafskapitalistiska länderna.

Vad vi skall ha på våra matbord bestäms av ett Utet utsökt fätal. Detaljhandeln är så centraliserad atf det är tre stora företag som i praktiken bestämmer vad vi svenskar skall ha på våra matbord. Det är ICA, Dagab och KF, och det är en utbredd misstanke aft det är män som har detta avgörande inflytande. Det är dessa organisationer som bestämmer vad som skall finnas i affärerna och därmed vad som kommer atf stå på våra matbord.

I det tidigare ledet - produktionen - har vi också en helt fantastisk koncentration. Där styr bondekooperationen nästan oinskränkt, långt från allt vad som menades med kooperation frän början.

Vi lever i ett ofattbart överflöd, och ändå är vår mat inte bra. Gång på gång

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

har man konstaterat aft det finns gifter i den, gifter som kommer från odlingen och gifter som kommer från utsläpp från industrier.

Myndigheterna har givit upp inför denna flod av gifter, och de har saft upp gränsvärden för hur mycket gifter mat fär lov atf innehålla. Hur dessa gränser sätts är det ingen som vill redogöra för. Vi vet ingenting om hur man gör avvägningar mellan s.k. samhällsnytta och det individuella lidandet. Den enda rimliga regeln, aff mat infe skall innehålla medvetet tillförda gifter, har man för länge sedan släppt.

Man har i sin iver aft få i gång storskalig produktion fullkomligt glömt bort atf mat förutom näring också har andra viktiga egenskaper som smak, färg, dofter och form. Det är inte så förtvivlat länge sedan som kyckling smakade fisk från fiskmjöl importerat frän länder som med all säkerhet hade mätt bra av aff få behälla fisken som god näring åt sin befolkning. Importerade vaxade äpplen är en skam för smaklökarna.

Till denna förstörelse av maten kommer en förstörelse av natur och miljö. Det moderna jordbruket med sina omfattande kväveläckage förorsakar igenväxning av sjöar och förgiftning av haven, sä aff vi får förödande algblomningar. Rester av jordbruksgiffer hittas nu också i grundvatten och i dricksvatten.

Orsaken fill att det är som det är är en snart 40-årig medveten politik från de framtidsförbmkande parfierna. Det är en minst sagt absurd situafion atf man har fattat beslut i demokratisk ordning aft successivt förgifta landets befolkning. Liknande beslut fattas utan prut ute i kommunerna, när man startar dioxinsprutande sopeldningsanläggningar och fortsätter atf godta klorblekning av pappersmassa.

Maten är en vikfig maktfråga i ett fritt land som Sverige. Medborgarna måste återfå makten över sin mat oeh sin vardag. Makfen över maten och vardagen måste innebära att medborgarna faktiskt kan välja mat som är hälsosam och som har producerats på ett ekologiskt rimligt sätt.

Mödrar skall inte behöva oroa sig över vad de ger sina barn.

Denna valfrihet finns infe i dag, utom för en liten köpstark och utbildad grupp. Maten är därför en viktig klassfråga, eftersom utsatta grupper oftast infe har möjligheter eller råd att köpa mat med ett minimum av gifter. Sund mat är av den anledningen ett viktigt led i miljöpartiet de grönas fördelningspolifiska arbete.

Aft få makfen åter över vardagen och få möjlighet atf välja mat innebär aff vi måste föra en polifik bort från förgiffningssamhället och dess försförande storskalighet. Momsen på svensk basmat måste tas bort, som ett led i atf medvetet gynna svenska odlare och som ett led i arbetet aft avsluta kemikaliejordbruket. Ett annat steg är aff höja avgifterna på konstgödsel och gifter så kraffigt aft odlarna minskar sin användning rejält och att de medel som på detta sätt kommer till statskassan återförs till odlarna som en arealersättning.

På detta sätt gynnar vi infe längre kvantiteterna i odlandet utan själva odlandet. Det kan infe i längden vara helt självklart aft odlarna skall ha garanterad avsättning för allt som de producerar.

Minskad storskalighet gynnas av att priset på drivmedel höjs kraffigt för aft minska viljan aff frakta långt med vägfordon. Människorna i glesbygden

måste kompenseras för de höjda transportkostnaderna. Arbetsgivaravgifterna skall enligt miljöpartiet de gröna sänkas utanför de ekonomiskt heta områdena för af t gynna lokal produkfion. Ett ytterligare sätt atf åstadkomma detta är aft ändra upphandlingsförordningarna sä atf man i första hand köper lokalt inom den offentliga sektorn.

Vad vore en debatt om mat om infe EG-frågan kom upp. Som anpassningen fill EG har skisserats efter riksdagens beslut den 4 maj 1988 är det i prakfiken omöjligt atf i Sverige utforma en självständig mafpolitik som återger konsumenterna makten över maten och som ger oss ett miljövänligt, resursbevarande och uthålligt jordbruk.

Bestämmelserna i EG; s vitbok gör det omöjligt för oss i Sverige atf ha egna bestämmelser om mafkvalifet. Som vi ser det i miljöpartiet de gröna kommer vi aff översköljas med mindervärdiga produkter, och det svenska jordbruket kommer att få det svårt aft hävda sig i denna ojusta konkurrens. Vi kommer infe aft kunna klara vår försörjning under krig och kriser.

Orsaken fill denna syn är aff EG-vifboken föreskriver aft varje vara som är marknadsförd i ett visst land utan hinder skall få marknadsföras i alla EG-anpassade länder. Aft infe kunna fä sätta upp klara och entydiga kvalitetsnormer för importerad mat är en orimlighet.

Under 20 års arbete i svensk stålindustri, där jag bl.a. ansvarade för inköp av maskiner och insafsmaferial, var det en självklarhet aff vi specificerade de produkter som vi köpte in. Det befraktades aldrig som ett handelshinder. Det var klart aff man infe accepterade atf få en eldningsolja när man hade beställt en valsolja. De leverantörer som inte klarade de uppsatta specifikationerna fick inte heller nöjet att leverera.

Så borde det också vara när det gäller matimport. Aff inte acceptera denna för fri handel grundläggande princip är ett förtryck av medborgarna. Det är mer än märkligt atf de verkligt marknadsliberala partierna vill vara med och införa den dåliga kvalitetens diktatur.

Miljöpartiet de grönas ovilja mot det oöverlagda anpassningsbeslufet grundar sig på enkla och kloka överväganden till gagn för det svenska folket. Det gamla kravet på en folkomröstning i EG-anpassningsfrågan kvarstår.

Hur skall vi kunna fä makt över vär vardag om besluten flyttas från Stockholm fill Bryssel i stället för frän Stockholm till Hjo eller Skara?

Vi måste få en mycket mer vardagsnära polifik i Sverige, som också leder fill en förnyelse av det svenska jordbruket och dess följdindustrier.

Medvetenheten om aff det infe sfär rätt till med vår mat och med makfen över vär vardag har ökat, och miljöpartiet de gröna samarbetar gärna med dem som vill ta tag i mat frågorna på ett sätt som gör att vi undviker atf förgifta oss, våra barn och våra livsförutsättningar.

En grund för detta är också att en rikfig mafpolitik gynnar även de utsatta grupperna i samhället, de grupper som allfid råkar illa ut i ett alltmera miljöförsfört samhälle. God miljö är inte bara god ekonomi utan i allra högsta grad en av våra allra vikfigaste sociala frågor, sorgligen bortglömd av de framfidsförbmkande partierna.

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Anf. 29 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM:

Herr talman! I regeringsförklaringen togs jordbrukefs problem upp. Jordbruket är en utomordentUgt viktig del av vårt näringsliv, och verkningarna av de problem som vi ser där i dag inskränker sig infe till jordbruket självt.

Det har förts en intensiv debatt om jordbruket under våren och sommaren och även här i den allmänpolitiska debatten. Efter atf ha lyssnat fill inläggen i dag tycker jag att man kan konstatera atf det råder stor överensstämmelse om aft den nuvarande jordbrukspolifiken inte särskilt väl uppfyller de uppsatta målen.

I själva verket motverkas flera av jordbrukefs olika mål, inte minst miljömålet, av stödets ensidiga inriktning mot aft stimulera obegränsade kvantiteter i produktionen. Likaså är stödet mycket skevt fördelat ur regionalpolitisk synpunkt mellan norr och söder och också mellan stora och små gärdar.

Kostnaderna för stödet är höga, utan att vare sig jordbrukarna är nöjda med sina inkomster eller konsumenterna är nöjda med de priser och ibland även den kvalitet som de möter i butikerna. Spannmålsöverskotten ökar kosfnadsbelasfningen och bidrar samfidigt, genom de intensiva produktionsmetoderna, fill just miljöproblem.

Det finns alltså mänga samverkande skäl fill varför vi nu måste söka finna bättre metoder för aff på ett bättre sätt uppnå de olika mål som vi är ganska överens om. Det är ingen isolerad svensk insikt. Tvärtom är problemen inom jordbruket likartade i många länder. De rika ländernas jordbmksöverskoft dumpas dessutom på världsmarknaden, så aft bönder i fattiga länder får svårt aft utveckla en inhemsk livsmedelsproduktion. Det problemet finns i många u-länder.

Aff de jordbrukspolitiska konflikterna mellan de tvä huvudaktörerna på denna världsmarknad, USA och EG, har inflammerats till den grad atf man riskerar aft dessa konflikter också spiller över i allmänna handelspolitiska konflikter är också numera allom bekant.

Detta har också lett fill den internafionella omprövning av jordbrukspolifiken som nu pågår inom ramen för förhandlingarna inom handelsorganisafio-nen GATT, där jordbruket nu spelar en central och vikfig roll. De internationella GATT-förhandlingarna kommer i december i är aff ha en kontrollstation, en s.k. Mid-ferm Review, inför slutfasen av förhandlingarna, som beräknas bli avslutade i slutet av 1990.

Ett förslag som nu diskuteras inom olika ländergrupper inför kontrollstationen är en frysning av det jordbruksstöd som utgår i traditionella former. Det är dock för tidigt atf i dag bedöma om en överenskommelse om detta kommer att kunna nås i december.

Oberoende av hur de internafionella förhandlingarna utvecklas är det -som jag fidigare sade och som också dagens debatt visar - viktigt aff vi i Sverige går igenom vår jordbmkspolifiska medelsarsenal och breddar den för atf åstadkomma en bättre måluppfyllelse. Även för oss är då 1990 ett viktigt årtal. Det är då som det statliga delansvaref för överskoffsproduktionen enligt det nuvarande livsmedelspolitiska beslutet från år 1985 upphör, och till dess skall stödet utvärderas.

Enligt regeringens mening står Sverige i dag väl rustat för de nödvändiga

förändringar som kommer. Tidigare än många andra länder har vi påbörjat en omställning mot ett miljövänligare jordbruk i balans. Vi har kommit en bit pä väg oeh bl.a. fått bort fidigare överskott på kött, fläsk och mjölk, samfidigt som det stora spannmålsöverskottet temporärt har kunnat minskas genom en rad insatser. Vi har utarbetat och riksdagen har antagit en ny långtgående djurskyddslag, och vi har i det särskilda programmet för jordbruket i norra Sverige funnit nya former för stöd, där sysselsättningen i bygderna och en levande landsbygd sätts i centrum, i stället för fradifionell sforleksrationalise-ring och miljöskadlig överskottsprodukfion.

I det nu förestående arbetet med en översyn av jordbrukspolitiken gäller sålunda aff finna stödformer som är förenliga med en minskad protektionism. Som svar fill Sven Eric Lorentzon vill jag i detta sammanhang säga att det infe är fråga om någon ensidig svensk neddragning av gränsskyddet, utan de internafionella GATT-förhandlingarna skall beaktas. Det gäller också en omprövning av snåriga interna marknadsregleringar, som bygger på principen ju större skörd, desto större stöd. Det gäller atf finna medel som bättre än i dag bevarar en rik flora och fauna, många olika arter i naturen, som skyddar vikfiga naturvärden - hagar och ängar - och som ger en bättre regional fördelning av samhällsstödet.

Detta är självfallet inget lätt arbete. Atf samtidigt närma sig jordbrukspolitikens många olika mål förutsätter en bredare medelsarsenal än det ensidiga beroendet av ett dominerande medel, prisstödet, som vi har i dag och som bidrar fill de många målkonflikter som jag har skildrat.

Det är mot denna bakgrund positivt atf notera det önskemål som har framförts från olika håll under den senaste fiden om återupptagande av de jordbmkspolifiska samtalen. Jag avser aff inom den närmaste framfiden bjuda in företrädare för samfliga riksdagspartier, för jordbruksnäringen och för konsumenterna för aff fortsätta de samtal som inleddes i vinfras och som enligt min mening har varit konstrukfiva oeh givande. I samband därmed är det min avsikt atf närmare gå igenom former och uppgifter för de utvärderingar och det utredningsarbete som förestår, i första hand inför det förslag om den framtida livsmedelspolitiken som regeringen bör förelägga riksdagen år 1990.

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Anf. 30 SVEN ERIC LORENTZON (m) replik:

Herr falman! För ungefär 20 minuter sedan tänkte jag begära ajournering av det här sammanträdet, så atf jag skulle fä tillfälle atf ringa hem fill min son och be honom lägga ned mitt jordbruk. Den framfid som man målade upp här vill jag infe medverka fill - aft vi i mitt företag skulle jobba på det viset. Om det är sä mörkt som vissa falare här utmålade, så är det åtalbart- utan tvivel. Frågan är bara hur länge jordbrukarna går fria i det här sammanhanget.

Jag känner infe igen mig. Så illa är det infe. Sverige producerar bra livsmedel. Det intressanta är ju att mänga svenska medborgare åker till EG-länder för aft köpa billigare och bättre produkter, och bättre kött - säger de. Det är många sådana uttalanden som jag känner igen i de här sammanhangen. Men vi producerar alltså bra livsmedel.

Jag noterar Mats Hellströms svar med tacksamhet. Jag brukar ofta krifisera Mats HeUsfröm för atf han inte lämnar klara besked. Men här

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

lämnade han två raka besked, och det är jag alltså tacksam för. Stödet skall utvärderas - det är vi ense om. Det blir ingen svensk ensidig neddragning i de kommande GATT-förhandlingarna, Samtal kommer aff tas upp i dessa sammanhang.

Eftersom Mats Hellström är en av de främsta experterna i regeringen på utrikeshandel - jag ger honom den elogen - vill jag fråga: Hur ser ministern pä EG-frågan och jordbruket i framtiden? I den delen fick jag inte svar. Jag vet att ministern har den kunskap och den kompetens som behövs för aft svara. Jag skulle vara mycket tacksam om ministern något ville utveckla den sidan av saken.

Slutligen vill jag bara göra en liten kommentar. När man här talade om Norrlandssfödef tror jag att det förelåg en missuppfattning. Jordbruk i Norrland är garanterade en högre prisnivå än motsvarande lantbruk i Mellansverige, Jordbruken i Norrland tillförs ungefär 525 milj, kr. Det varierar, men defta är det belopp vi har anslagit. Man gör noggranna mätningar i jordbruksnämnden, och lönsamheten är Uka dåUg för Norrlands jordbruk som den är för mellersta och södra Sveriges jordbruk.

Anf. 31 CARL FRICK (mp) replik:

Herr talman! Jag vill först säga att den kritik som vi från miljöpartiets sida framför mot jordbrukspolitiken riktar sig mot själva politiken och inte mot den enskilde bonden, som lojalt har följt de poUtiska signalerna.

Det är roligt att höra att Mats Hellström håller med om att det inte sfär bra till med det svenska jordbruket och att något måste göras. Däremot är jag litet förvånad över att han inte kommer med några konkreta förslag. Man upplever hela tiden att det skall vara en massa utredningar,

I det svenska jordbruket sitter vi mitt inne i kemikaliesmefen. Ändå föreslås inga handfasta åtgärder för att komma fill rätta med problemen. Men det är ju självklart aft vi måste komma bort från förgiftningen av jord, mat, luff och vatten. Därför måste jag säga att regeringen är oerhört handUngsför-lamad när den inte orkar lägga fram ens den minsta plan för åtgärder.

Självfallet skall vi ställa samma krav pä all importerad mat som på den svenska maten, annars blir det helt förödande för det svenska jordbruket. Omställning 90, som man har talat om, är ju också kvalificerat vansinne - när man alltså vill "skoga igen" svensk åkermark. Det framgår klart av gamla utredningar, såsom 1983 års livsmedelskommitté, att vi måste bibehålla all svensk åkermark om vi skall kunna klara vår försörjning under dåliga tider.

Jag tycker aff det är mycket bra att Annika Åhnberg har tagit upp dessa spörsmål, för de måste verkligen penetreras grundligt i den svenska debatten.

Miljöpartiet har föreslagit att det skall införas en arealersättning om 1 000 kr, per hektar och år i genomsnitt. Sedan vill vi också införa ett omställnings-bidrag för dem som vill gå över till ett ekologiskt riktigt jordbruk, och vi har sagt att det skall uppgå till 3 000 kr. totalt under tre år. Vi tror aft det kan vara en lämplig stimulans när det gäUer att få till stånd en övergång till ett nytt, riktigt jordbruk.

Anf. 32 BENGT ROSÉN (fp) replik:

Herr talman! Jag är också tacksam för jordbruksministerns besked atf det infe bUr några ensidiga svenska eftergifter när det gäller gränsskyddet. Jag tror att det är viktigt att vi från svenskt håll är pådrivande internationellt för att minska subventioner och tullar. Men det är mycket angeläget atf det sker i samordnade former.

Den bild som jordbruksministern tecknade av vårt svenska jordbruk stämmer mycket väl överens med den bild vi har. Skillnaden är dock att vi menar att en omläggning måste förberedas av en jordbruksutredning. Jordbruksministern hänvisar nu som fidigare till att vi 1985 fattade ett jordbmkspoUtiskt beslut som skulle gälla i fem år och att vi sedan skulle ha en utvärdering. Vi tycker att det är förlorad tid att vänta så länge på en ny jordbruksutredning. Redan beslutet 1985, som grundade sig på livsmedelskommitténs slutbetänkande, visade sig vara felakfigt. Man beräknade exempelvis att exportkostnaden för överskottsspannmålen 1985 skulle vara 400 milj. kr. Den verkliga kostnaden uppgick till ca 1,5 miljarder. Andra förutsättningar ändrades också snabbt: priserna på världsmarknaden, överproduktionen på världsmarknaden.

Jag framhöll i mitt inledningsanförande aff jordbrukarna måste känna trygghet i sin verksamhet. Jag anser atf det är uteslutet aff vi skulle kunna företa så stora omläggningar i det svenska jordbruket som behövs för att få det både mer marknadsanpassat och mer miljövänligt utan en grundlig genomgång i en jordbruksutredning, där vi hade möjlighet aft med företrädare för jordbruksnäringen i lugn och ro arbeta igenom oeh genomlysa olika förslag. Jag vill därför fråga jordbruksministern om han infe någon gång har övervägt att i det här läget tillsätta en ny jordbruksutredning.

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Anf. 33 LENNART BRUNANDER (c) replik:

Herr talman! Det var med en viss tillfredsställelse jag lyssnade på jordbruksministern här i dag. Att vi inte skaU få en ensidig svensk avreglering av det stöd som jordbruket har av införselavgiffer är ett bra besked fill det svenska jordbruket. Det är också bra, tycker jag, att jordbruksministern säger att en ensidig strukturrationalisering inte i första hand är det som skall ge resultat och att man har gått ifrån den tanken. Det är en socialdemokrafisk politik som man har övergett, och det är bra.

Jordbruksministern sade också att den nuvarande jordbrukspolifiken infe är bra. Det har vi sagt hela tiden. Den har aldrig varit bra vare sig för konsumenter eller för producenter. Det är nyttigt att man har kommit underfund med det, för då kanske det finns förutsättningar för ett resonemang och en diskussion som kan leda till något bra,

Sven Eric Lorentzon var rädd för att jordbruksministern skulle gå i administratörernas ledband. Av allt atf döma blir det inte så. Jordbruksministern sade att han skall ta upp en diskussion med oss här i riksdagen och lyssna på riksdagen. Det tycker jag är bra, fortsätt med det!

I denna nya jordbrukspoUtik är det viktigt atf jordbruket ges möjUghet att producera annat än livsmedel. Är jordbruksministern beredd att medverka till lösningar som ger denna möjlighet? Där tror jag att det krävs ett samhälleligt engagemang också efter 1990, Det vore värdefullt aff få veta om

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

jordbruksministern har tankar i den riktningen.

Jordbrukefs möjligheter aft medverka fill en bättre miljö är en tväsidig problematik: det gäller dels atf kunna framställa de nya produkterna, dels aft kunna producera olika typer av grässorter i större utsträckning än i dag och även få avsättning för de produkterna. Systemet i Omställning 90, atf man skall låta ogräset växa och sedan spruta bort det, är naturligtvis ingen bra idé. Det är fel från många synpunkter, med tanke på att det gäller både aff utnyttja de resurser vi har och atf inte sprida mer gift än vad som är nödvändigt,

Anf. 34 ANNIKA ÅHNBERG (vpk) replik:

Herr falman! Jag tackar för beskedet aff jordbruksministern vill återuppta jordbrukssamtalen med parfier och representanter för näringen. Det ser vi fram emot och tror aff det kommer aff bli mycket givande och spännande.

Många deltagare i den här debatten har ju sagt aff det svenska importskyddet är mycket viktigt, och jordbruksministern instämde ju. Men i ESO-rapporten , som har nämnts här, förs det fram andra tankar. Jag tycker att det hade varit intressant om jordbruksministern litet mer hade velat utveckla hur det svenska imporfskyddet skall se uf infe bara nu och den närmaste fiden utan också pä litet längre sikt.

Anf. 35 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM:

Herr falman! Först vill jag säga apropå Javisst, herr minister-syndromet aft min statssekreterare sitter här infill. Jag tycker infe aff han ser så farlig ut. Jag tror infe heller aft de av kammarens ledamöter som har träffat honom uppfattar honom som så farlig som han hade kunnat uppfatfas av Lennart Brunanders och Sven Eric Lorentzons framställning.

Herr falman! I den män som fiden medger det vill jag svara på Sven Eric Lorentzons fråga om EG och det svenska jordbruket. Det är självfallet en stor och vikfig fråga. Vi behandlade den ganska utförligt i regeringens proposition till riksdagen i maj. Det viktigaste är väl aff konstatera, som regeringen och riksdagen har gjort, atf jordbruket är det område där vi inte anser aff vi kan gå lika långt i harmonisering som då det gäller industrin och andra områden. Skälet därtill är i första hand infe aff vi skulle ha så olikartade typer av regleringar. I själva verket är det så när det gäller de variabla införselavgifter som vi har i Sverige atf man har motsvarande avgifter i EG med ungefär samma uppläggning. Det är ingen tillfäUighet - EG-företrädare kom till Sverige pä 1950-talef och början på 1960-talef och faktiskt så gott som kopierade värt system. Huvudskälet är ett annat, nämligen atf EG:s regleringssystem finansieras i EG:s budget. EG:s budget styr penningflödena. Hos oss är det som bekant våra regleringsföreningar som gör detta. Man kan inte föreställa sig att delta fullt ut i EG:s jordbrukspoUtik och därmed de penningflöden som så atf säga genererar denna polifik utan aft vara med i EG:s budget. Det är självklart aft ett land som icke är medlem av EG inte kan delfa i EG:s budget. Riksdagen och regeringen var i maj överens om ungefär det resonemanget.

När det gäller olika bestämmelser så skiljer de sig naturligtvis på många områden. Man har emellerfid i utredningar konstaterat aff på många

livsmedelsområden är skillnaderna mellan svenska bestämmelser och EG:s bestämmelser infe så dramafiskt stora utan, sägs det, fakfiskt ofta mindre än vad skillnaderna i dag är mellan olika EG-länders bestämmelser.

Låt mig i det sammanhanget säga fill Carl Frick aff EG ju också har regler som innebär aff om det är hälsoskäl eller miljöskäl som ett land inom EG hävdar, så kan man gå längre än EG-normen. Jag kan visserligen inte svara på om defta kan befraktas av någon annan som ett dolt sätt aft krypa bakom ett handelshinder, men den här möjligheten finns alltså för dem som i dag är medlemmar av EG. Sverige söker som bekant inte medlemskap i EG.

Ett område som säkert skulle bli problemafiskf vid en långtgående harmonisering och där vi har mycket goda skäl aff vara vaksamma är det fyfosanifära området, som det heter på tekniskt språk, dvs. skadegörare av olika slag, som vi genom värt klimat och genom vår belägenhet här uppe i norr på den här sidan av Östersjön har varit förskonade ifrån. Det är ett område som rymmer många problem om man skulle söka få fill stånd en harmonisering. Där har Danmark som EG-medlem pä en lång rad områden gemensamma intressen med de andra nordiska länderna. Danmark befinner sig ofta i motsvarande situation och har samma intresse som vi av aff infe genom olika typer av nya bestämmelser till sig få skadegörare som man hittills varit skyddad ifrån. Sammantaget har regeringen och riksdagen konstaterat aft vi icke pä jordbruksområdet kan gå lika långt i våra strävanden atf harmonisera som vi kan och vill göra när det gäller industrin, tjänster och annat.

Carl Frick sade aft vi bara önskar utredningar och infe gör någonfing i prakfiken. Han nämnde kemikalieanvändningen i jordbruket som exempel. Det är emellerfid så aft riksdagen så sent som i juni på regeringens förslag har beslutat om en läng rad vikfiga miljöåtgärder just för aff begränsa användningen av handelsgödsel och bekämpningsmedel samt det läckage från jordbruket ut i våra vatten som i dag är ett dominerande miljöproblem. Avsikten är ju atf halvera läckagef av framför allt kväve men också av andra ämnen fram fill sekelskiftet. Det målet och en lång rad konkreta åtgärder -infe alls bara utredande - fattade ju riksdagen beslut om så sent som i juni. Självfallet måste vi gå vidare med denna typ av frågor. Vi har t,ex. saft uf en kontrollstation 1991 för defta arbete,

Lennart Brunander tog. också upp frågan om annan användning av vår mark än för matproduktion. Det är en vikfig fråga. Vi satsar nu betydande belopp på forskning för aft ge möjlighet aff utveckla energigrödor, industri-grödor - alltså grödor som kan användas t,ex som insatsvaror i den kemiska industrin - , medicinalväxter och en lag rad andra tillämpningar av nischgrödor. Självfallet är detta aspekter som vi måste ha i åtanke dä vi diskuterar nya medel inom jordbruket och jordbrukspolifiken.

Bengt Rosén har frågat om formerna för en utredning. Jag upprepar atf jag har för avsikt aff inom den närmaste framfiden bjuda in representanter för riksdagspartierna, jordbruksnäringen och konsumenterna för aft fortsätta de jordbmkspolifiska samtalen. Det är ett lämpligt forum för mig att närmare gå in på former och uppgifter, utvärdering som nu i viss män finns med i bilden oeh som också behövs och det utredningsarbete som förestår i första hand, som sagt, för atf i god tid inför 1990 års riksdag ha ett underlag sä atf både

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

riksdagsparfierna, näringen, allmänheten och konsumenterna skall få fillfälle att bedöma förslag som regeringen bör förelägga riksdagen år 1990.

Anf. 36 SVEN ERIC LORENTZON (m) replik:

Herr talman! Skämtsamt sagt viU jag varna för parallellen med den engelska komediserien Javisst, herr minister. Den ministerns statssekreterare var också vänlig, lika vänlig och tillmötesgående som herr ministerns statssekreterare. Jag vill bara poängtera att risken är uppenbar.

Jag tackar för svaret. Ministern har varit öppen och svarat på mina frågor. Det gäller atf finna en harmonisering med EG som kan gå så långt som möjligt utan att vi äventyrar de frågor som vi diskuterar i dag och de intressen som vi vill slå vakt om.

Jag vill säga fill ministern att jag hade tänkt fa upp en annan sak som också nämns i ESO-rapporten, nämligen markvärdena som tycks vara det revolutionerande i svensk jordbrukspolitik. Kan man bara få ner markvärdena tycker man sig kunna lösa de flesta problemen. Jag skall infe argumentera vidare i denna fråga, eftersom repliktiden och antalet repliker inte ger utrymme för defta. Dessa frågor inrymmer ganska intressanta aspekter som också hade varit värda att diskutera. Om ESO-rapporfens intentioner skulle uppfyllas skulle de få katastrofala följder för svenskt jordbruk och svensk landsbygd.

Under detta anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar,

Anf. 37 LENNART BRUNANDER (c) replik:

Fru talman! Jordbruksministern fog upp anpassningen till EG, Det är naturligtvis på det sättet atf svenskt jordbruk i stor utsträckning är beroende av vad som händer i världen. Svenskt jordbmk har också goda möjligheter att konkurrera. Det svenska jordbruket har infe större stöd än jordbruket ute i Europa; stödet är väl ungefär lika stort, men samfidigt ställer vi andra krav pä det svenska jordbruket än vad man gör på jordbruket ute i Europa, Det är vikfigt att det svenska jordbruket för den skull har ett visst skydd, så att konkurrensen blir något så när likvärdig. Jag tror alltså att det finns vissa bekymmer vid anpassningen tiU EG, och det är vikfigt att understryka vad jordbruksministern sade om atf vi inte kan gå hur långt som helst. Vi har både miljöhänsyn och andra skäl för aft göra undantag - infe minst aff livsmedlen skall vara av god kvalitet.

Det är bra att jordbruksministern säger atf det är viktigt att få fram nya produkter, men det är infe bara forskning som behövs för att åstadkomma defta. Vi måste också utveckla tekniken och skapa marknader för de nya produkterna, så atf jordbruket får avsättning för dem. Det är först då vi får användning för de nya produkterna.

Rapporten från finansdepartementet talar om stöd fiU jordbruket och man sätter i det sammanhanget likhetstecken med de införselavgifter vi har avseende jordbruksprodukter som importeras fill Sverige. Egentligen är inte hela summan av införselavgifterna ett stöd tiU jordbruket, utan det fungerar som ett stöd fill jordbruket gentemot en lågprisimport av varor till

världsmarknadspris som inte har något gemensamt med produktionspriser och som infe skulle vara en verklighet om vi infe hade någon jordbruksproduktion i Sverige, Då fick vi naturligtvis betala de produkfionskosfnader som dessa länder har, och de är helt andra. Med detta sätt aft se saken krymper det s.k. stödet och blir betydligt mindre.

Kampanjen aff hela Sverige skall leva är viktig, men frågan är om jordbruksministern och regeringen menar allvar med den. Om det är så måste regeringen också slå vakt om jordbruket. Det vore bra om vi i dag kunde få detta bekräftat.

Den sista fråga Sven Eric Lorentzon tog upp handlade om en sänkning av markvärdena. I första hand är det inte jordbruksprodukfionen som höjer markvärdena, utan det är intressen utanför jordbruket som konkurrerar om marken. Det är på det sättet som markvärdena höjs. Detta förhållande kommer vi inte ifrån med de åtgärder som här nämns. Det krävs heh andra åtgärder för detta,

Anf. 38 CARL FRICK (mp) replik:

Fru falman! Alla är uppenbarligen överens om aft något måste ske med det svenska jordbruket med hänsyn till den enorma kemikalieanvändningen. Vi har länge vetat atf det är dåUgt ställt med jordbruket. Det är alltså infe så atf vi har saknat kännedom om de förödande verkningar som kemikalierna sedan väldigt många år har på ekosystemen. Därför är det litet ledsamt, tycker jag, aff höra Bengt Rosén säga att vi måste filisätta en utredning och aft vi skall arbeta i lugn och ro,

Miljöparfiet har den bestämda uppfattningen aff det är ganska bråttom atf komma i gång med ett konkret arbete. Precis som Bengt Rosén sade fidigare far ju en omställning av det svenska jordbruket tid.

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Anf. 39 FÖRSTE VICE TALMANNEN: Replikräften avser jordbruksministerns anförande.

Anf. 40 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM:

Fru talman! Först vill jag säga följande till Lennart Brunander om stödet till det svenska jordbruket och anpassningen fill EG,

OECD kommer i november att offentliggöra den studie av det svenska jordbruket som organisationen nu arbetar med. Utifrån den kan vi jämföra stödet fill det svenska jordbruket med stödet till andra länders jordbruk. OECD gör ju s.k, ländersfudier för de olika medlemsländerna, och i november kommer vi alltså att få ett diskussionsunderlag som gäller just värt land. Vad vi hittills kan se är att Japan har det allra högsta jordbruksstödet, därefter kommer ingenting och ingenfing och sedan kommer Norge och Finland. Efter det kommer Sverige, sedan EG, så USA och många av jordbruksexportörerna i Asien, Nordamerika, Canada osv. och sedan kommer Australien. Nya Zeeland är det land som har minst stöd. Sveriges stöd ligger något över EG:s, ganska nära men ändå något över. Vårt stöd är klart högre beträffande vissa animalieprodukter. Det kan diskuteras om spannmälssfödef ligger strax över eller på samma nivå som EG:s, det skiljer litet mellan olika år. Schweiz och Österrike har inte undersökts ännu, men

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

jag skulle tro atf de ländernas stöd också ligger något över EG:s. Ungefär så ser väl stödet uf i de olika länderna.

Därmed är vi inne på de internationella frågorna. Annika Åhnberg frågade mig i förra repliken om den internationella utvecklingen. Jag vill säga fill henne atf det som nu skall ske i december, alltså vid GATT-förhandling-arnas kontrollstation, är ett försök atf se om vi kan kombinera kortsiktiga åtaganden, som en del länder önskar, med långsikfiga åtaganden som andra förespråkar. Pä den punkten är det så atf EG och också stora exportörer som Canada, Australien, en del u-länder och den typen av länder som ingår i den s.k. Cairns-gruppen önskar en frysning av det traditionella jordbruksstödet. Det produkfrelaferade stöd som många länder, däribland även Sverige, har skall alltså frysas, medan andra typer av stöd skall tillåtas växa i stället, dvs. sädana stödformer som inte snedvrider handeln på samma sätt. Framför aUt USA har sagt aft man inte vill gå in i den diskussionen förrän man har fått åtaganden från andra länder aff också diskutera den långsikfiga neddragningen av gränsskyddet.

Ungefär där har diskussionen stått ganska länge. Från en del länder säger man: först korfsiktsåtgärder, från andra länder säger man: först långsikfiga åtaganden. Huruvida man kommer aft kunna finna nägon form av kombinafion av kortsikts- och långsikfsåfaganden i kontrollstationen i december är, som jag sade i mitt första inlägg, en öppen fråga. Det tror jag inte går att bedöma i dag.

Annika Åhnberg tog upp en lång rad mycket viktiga konsumenfkrav på livsmedlens kvalitet, men på en punkt måste jag rätta henne. Jag fick intrycket atf Annika Åhnberg menade att vi i Sverige skulle tillåta genmanipulation pä djur för atf de skall tillväxa. Det tillåts alltså inte i Sverige, utan tvärtom har vi tagit upp den frågan speciellt i den djurskyddslag som riksdagen antog. Vi har samma uppfattning som Annika Åhnberg, att man icke skall tillåta genmanipulafion pä djur i tillväxtbefrämjande syfte i Sverige.

Anf. 41 BO LUNDGREN (m);

Fru talman! Jag träffade under höstens valrörelse någonstans i Mellansverige i samband med ett torgmöte en byggnadsarbetare som kom fram till mig och sade att han inte förstod varför vi moderater talar så mycket om marginalskatten. Den var inget problem, menade han, det var lätt att jobba svart sä atf pengarna räckte till. Vi har läst i fidningarna och hört i andra media om ännu större skatfefransaktioner, hur man satsar på kommanditbolag och ufdelningsfonder, allt i syfte aff minimera den skaft som skall träffa vissa inkomster eller vinster. Detsamma gällde ju byggnadsarbetaren - i det fallet i och för sig utanför lagen.

Det mest intressanta om man ser symptom som är negativa och gör ont, i det här fallet i samhällsekonomin, är ju att studera vad orsaken är. Alldeles uppenbart är att orsaken är det höga skattetrycket i Sverige, och alldeles särskilt den höga beskattningen av inkomster, speciellt på marginalen.

Det är defta som gör atf Sveriges riksdag har beslutat aff bär- och svampplockning skall vara skattefri upp fill ett visst belopp, för annars skulle infe de resurserna fas fill vara i fillräcklig omfattning. Människor skulle tycka - oeh tyckte fidigare - aft skatten tog för mycket. Det är defta som gör att riksdagen har diskuterat och av regeringen begärt förslag om skattefrihet upp till en viss gräns också för koffplockning, någonting som har betydelse för förnyelsen av våra skogar.

Det är det som gör att riksdagen har beslutat aff ufländska gästforskare bara skall betala skatt på 70 % av sina inkomster, för annars, bedömer man, skulle de ufländska gästforskarna infe vara beredda att komma till vårt land, vilket skulle ha negativa följder för oss.

Vi ser hur de svenska fennisspelare som det går bra för flyttar till andra länder.

Vi ser det infe, men än mer kännbart för värt land är kanske atf skickliga tekniker, yrkesmän och -kvinnor, flyttar utomlands därför atf vi har för höga skatter i Sverige.

Skatteuttaget skadar alltså den svenska ekonomin kraftigt.

Räknat från 60-talet och framåt är det tiotusentals kronor som varje hushåll har förlorat i genomsnitt - pengar som skulle ha kunnat användas fill många ändamål. Inte minst skulle de ha möjliggjort en resurssnålare produktion och bättre satsningar pä miljövårdsätgärder, för aff ta några exempel.

Omväriden har insett de problem höga skatter ställer till med. Trots aff man i utgångsläget hade ännu lägre skatteuttag och ännu lägre marginalskatter än Sverige, har man redan inlett reformer som syftar till lägre skatt. I England beslöt man i våras att normalinkomstfagaren skulle ha en marginalskatt pä 25 %; i Sverige är normalinkomstfagarens marginalskatt åtminstone det dubbla. Ingen skulle i England betala mer än 40 % av löneökningar och inkomstökningar i övrigt i skatt; i Sverige är det näsfan dubbelt så mycket: 75 % vid genomsnittlig kommunalskatt. Jag skulle kunna ta upp andra länder, både i Europa, i Amerika och i andra världsdelar, där man har gått och reformerat skattesystemet i den riktningen.

I Sverige har regeringen aviserat en omläggning som skulle träda i kraft 1991. Vi kommer aff för sent genomföra en skatteomläggning, och det är dessutom stor risk, med den nuvarande regeringen och den nuvarande riksdagssammansäffningen, aft det blir en ofillräcklig och i vissa avseenden felakfig skatteomläggning.

Finansministern talade i går i kammaren om atf skaften på arbete skulle sänkas och atf marginalskatterna skulle sänkas. Det är naturiigtvis bra atf man äntligen har insett detta, aft socialdemokrafin inte är helt belastad, som den var i början av 70-falef när finansminister Sträng hävdade aff marginalskatten infe var något problem. Så långt har man nu kommit att man inser aff den är ett problem, men hur mycket skall man sänka marginalskatten? Inga besked - infe före valet, och uppenbarligen infe heller efter valet. Det gavs inga av finansministern i alla fall.

Men finansministern gav ett par andra besked, som är mycket allvarliga. Han sade aft beskattningen av kapital skulle öka. Vad innebär det egentligen? Jo, allt annat givet, aft om man ökar beskattningen av kapital så

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

minskar sparandet. Därmed minskar investeringar av olika slag. Det ger lägre tillväxt och färre arbetstillfällen, en lägre standard. En ökad beskattning av kapital ger dessa effekter, oeh det är vad den socialdemokratiska regeringen redan i dag aviserar! Det är mycket olyckUgt, av naturUga skäl.

Det saknades också ett besked, som dock åtminstone infe jag hade väntat mig: beskedet om när man skall inleda den sänkning av Sveriges världshögsfa skattetryck som man ibland talar om, när man är extra pressad. Det finns ingenting som tyder på att man vare sig kan eller vill sänka skattetrycket. Och om man inte gör det, blir det inte fillräekligt omfattande säkningar av marginalskatten. De sänkningar som ändå kan komma aft vidtas kommer aft få betalas av framför allt låginkomsttagare, för det är ofrånkomligt atf om man skall sänka skatten för någon inom ramen för ett oförändrat skaftetryck leder detta till atf någon annan får höjd skaft. Det blir dä följden av socialdemokrafisk politik.

Detta innebär också aft politiker behåller sin makt aff bestämma över medborgarnas inkomster. Medborgarnas valfrihet, rätten att själva disponera över sina inkomster, inskränks även i fortsättningen oerhört mycket. De offentliga monopolen stärks alltmer.

Den utbyggnad av sjukvården som efter hand kommer aft bli nödvändig av många skäl - den tekniska utvecklingen, en större andel äldre osv. - kommer att ske inom ramen för det polifikerstyrda offentliga sjukvårdsmonopolet, där människan utlämnas åt polifiska beslut. Barnomsorgen kommer att byggas ut ensidigt genom de kollektiva daghem som byggs i de kommunala församlingarna.

Jag kunde ge flera exempel på hur monopolen kommer aft öka i omfattning.

Detta leder naturligtvis - eftersom offentliga monopol finansieras genom skatter - till atf skatteuttaget också kommer aft öka i framtiden. Alltsedan 1982, när socialdemokraterna fick regeringsinnehavet, har vi sett vilken typ av skattehöjningar det rör sig om. Det är framför allt skatter som har den trubbiga ändan vänd neråt - innebärande att låg- och mellaninkomsttagare får betala den största delen. Det handlar om olika typer av energiskattehöjningar, som alldeles uppenbart innebär att några tvingas betala mycket för sin energikonsumtion.

Resultatet av den socialdemokratiska polifiken blir alltså att riksdag, landsting och kommuner efter hand kommer aft fa över alltmer av medborgarnas inkomster. Skattetrycket kommer att öka. Det som blir kvar efter skatt är för de allra flesta inte tillräckligt för att man skall kunna efterfråga någonting annat än de offenfliga monopol som finansieras genom höga skatter, även om man skulle vilja utnyttja något annat alternativ som man själv valt. Ja, vissa kan kanske välja. Men vilka är dä de? Jo, det är de som redan i utgångsläget har stora tillgångar och höga inkomster och som trots de höga skatterna får tillräckligt mycket kvar för att kunna välja enskilda alternafiv. Det är de som kan välja privat sjukvård, som inte finansieras genom den offenfliga verksamheten, offenfliga försäkringar.

Tvärtemot vad civilministern sade i förmiddags leder alltså den socialdemokratiska regeringens politik - det är alldeles självklart att det förhåller sig så - till att det bara blir de välbeställda som kan välja mellan olika alternativ.

Det är en uppseendeväckande effekt av socialdemokratisk polifik. Dessutom blir tillväxttakten i ekonomin lägre, och en lägre tillväxttakt är allfid sämst för dem som har det sämst ställt - låginkomsttagare, handikappade, sjuka osv.

Den skattepolitik som vi moderater förordar har två huvudsakliga målsättningar:

För det första gäller det en ökad valfrihet för medborgarna. Det är någonfing som framför allt kommer att gynna de vanliga medborgare med normala inkomster som i dag inte har så stor valfrihet.

För det andra gäller det ett skattesystem och ett skafteuttag som leder till mindre snedvridning och därmed till en bättre tillväxttakt i ekonomin. Pensioner, sjukvård, miljövårdsåtgärder och mycket annat måste ju ändå betalas. Det är inte pengarna som betalar det, utan det är vad som har arbetats fram och som sedan mäts i pengar, tillväxt. Pengarna i sig själva är ett betalningsmedel. Men tillväxten innebär att man fär mer resurser att använda i de här sammanhangen. Det krävs alltså en fillväxffrämjande skattepolitik.

Mot den bakgrunden har vi vid flera tillfällen redovisat vår skattepolitik. Jag skall helt kort göra en sammanfattning i fem punkter:

1. Skattetrycket måste sänkas successivt. Genom att skattetrycket sänks kan man genomföra tillräckligt omfattande marginalskattesänkningar utan att någon annan behöver betala dem genom höjd skatt.

2. När det gäller det sänkta skattetrycket skall man framför allt inrikta sig på den mest skadliga skatteformen - inkomstskatten, skatten på arbete och sparande, som skall sänkas. På det sättet blir skaften på inkomstökningar och avkastning av sparande för normala inkomsttagare högst 35 % år 1991 och aldrig högre än 50 %.

3. För att undvika den smyghöjning av skatten som sker genom inflafionens inverkan och som vi har sett många exempel på under senare tid och, framför allt, också i slutet av 60-talet och i början av 70-talet, skall ett automatiskt verkande inflationsskydd införas i den statliga skatteskalan.

4. Skattesystemet måste utformas med hänsyn till försörjningsbördan. Det är orimligt att två familjer betalar Uka mycket i skaft - alltså oavsett om man har inget, två eller fem barn. Det är självklart att en större försörjningsbörda medför mindre skattekraft. Genom det förslag om ett grundavdrag för barn vid den kommunala beskattningen på 15 000 kr. per barn som vi moderater har lagt fram tas sådan hänsyn.

5. Det krävs en reformering av den beskattning som sker av de svenska företagen. För bolagen innebär det att skattesatsen i fråga om bolagsskatten kraftigt sänks och att skattebasen för just denna sektor breddas genom mindre avskrivningsmöjligheter och också genom att investeringsfondssystemet slopas. Samtidigt måste också villkoren på skatteområdet förbättras för de mindre företagen - handelsbolag, egenföretagare, jordbrukare osv. Dessa villkor får absolut inte försämras. I stället krävs det i nuläget förbättringar. Allting annat vore oacceptabelt. Självklart skall vinstdelningsskatten slopas - den skaft som har finansierat ett socialiseringsinstrument, löntagarfonderna.

Fru talman! Genom den politik som jag har skisserat kommer valfriheten för människorna atf öka samtidigt som välståndet bibehålls, utvecklas och ■ ökar.

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Anf. 42 KJELL JOHANSSON (fp):

Fru talman! Aff skattefrågorna skulle komma aft spela en framträdande roll i årets valrörelse var nog en närmast allmän förutsägelse. Vi i folkpartiet är därför infe särskilt överraskade över det utrymme som skattefrågorna fick. Däremot är vi ytterligt förvånade över den bristfälliga analysen av de olika partiernas förslag.

Statsministern talade i går om aft siffror och tabeller kan visa vilka som är vinnare resp. förlorare, men i varje fall gjorde infe de skattetabeller som redovisades i valrörelsen detta. För var någonsfans i dessa tabeller kunde man utläsa den skada som de höga marginalskatterna förorsakat svensk ekonomi under en lång följd av år? Var fanns kostnaderna för aUa strejker och konflikter på arbetsmarknaden? Var fanns kostnaderna för de onödiga prisökningarna? Var fanns förlusterna i fråga om konkurrenskraft för svensk industri och devalveringsförlusterna?

Sist men inte minst: Var återfanns de förlorare som Bengt Westerberg tog fram i gårdagens debatt - alla de som fastnat i operationsköerna, därför atf nuvarande marginalskatter avhåller människor från aft göra viktiga insatser inom sjukvården? Hur visar man mänskligt lidande i skattetabeller?

Nej, det är sannerligen inte lätt aft visa de totala effekterna av skattesystemet i tabellform. Skatteområdet är ett område där det är lätt atf lägga ut dimridåer. I årets valrörelse gick det ät sä mycket rökgasammunition att infe ens de stafisfiska effekterna i omläggningsögonblickef kom fram pä ett korrekt sätt.

Fru talman! Det är ett ganska välkänt faktum atf sjukvården lider av en allvarUg personalbrisf. Det talade man om alldeles nyss här i kammaren. Runt om i vårt land försöker nu sjukvårdsansvariga bl.a. genom ändrad schemaläggning och flextider aft förmå sjukhuspersonalen atf arbeta mera. Några timmar mer i veckan och att fä folk aft gå frän halvtid fill heltid är vad man vill åstadkomma.

Men man har sannerligen inte, som Bengt Westerberg påpekade i gårdagens debatt, skattesystemet på sin sida. Jag skall belysa de ekonomiska konsekvenserna av aft gå frän halvtid till heltid för den sjuksköterska eller den läkare som Bengt Westerberg talade om.

Låt oss börja med sjuksköterskan, och låt oss räkna med en årsarbefsfid om 1 700 timmar. Låt oss, för att det skall vara enkelt att följa med i exemplet, räkna med en månadslön på 10 000 kr. För atf inte göra avdragsexercis av exemplet antar vi att sjuksköterskan infe har några underskottsavdrag. Grundavdrag 10 000 kr., schablonavdrag 3 000 kr. och 1988 års skatteskala är vad som gäller. Frågan är alltså: Vad blir nettoförtjänsten för en halvtidstjänst om 850 timmar och vad blir förtjänsten för de ytterligare 850 timmar som en övergång till heltid betyder?

Halvtid ger uppenbarligen en årsinkomst av 60 000 kr. Kvar efter skaft blir 43 450 kr. Timlönen efter skaft blir då drygt 51 kr. - en ganska hygglig lön, skulle jag vilja säga.

Hur blir det nu om sjuksköterskan i vårt exempel går upp till heltid? Vad blir den ekonomiska ersättningen för ytterligare 850 timmars arbete? Jo, skaften ökar så kraftigt aff timlönen efter skaft sjunker fill drygt 39 kr. för denna extra halvårsinsafs. Nog känns det skönt, fru falman, atf bli

uppskattad på jobbet, men denna sorts uppskattning är väl ändå litet väl häftig, när den ökade arbetsinsatsen betalas med 12 kr. mindre i timlön efter skaft.

Ändå är det infe slut med detta - det vet alla i denna kammare. Vid övergång från halvtid fill heltid minskar eller försvinner bostadsbidraget, och dagisavgiffen ökar för den som har barn.

Vad är det då som exemplet visar? Jo, det är just effekterna av marginalskatten, hur grundavdraget och progressiva, stegvis ökade, skattesatser får denna drastiska verkan vid inkomstlägen där miljontals högst vanliga löntagare befinner sig.

För den händelse att nägon tror aft miljöpartiefs skatteförslag innebär en ljusning, kan jag försäkra att det infe är så, utan precis tvärtom. Miljöparfiets skatteskala betyder en lönesänkning med drygt 18 kr. i timmen för den extra halvårsinsatsen, dvs. en sänkning med drygt en tredjedel av lönen efter skaft. Böter på arbete är den formulering som ligger närmast till. Snart hamnar väl skattetabellerna i brottsbalken.

Hur ser det dä ut för läkaren som går frän halvfid till heltid? Bengt Westerberg brukar tala om risken för aft denne i stället för atf operera stannar hemma och reparerar. Ligger det något i dessa farhågor? Ja, döm själva! Med samma uppdelning som i exemplet med sjuksköterskan får läkaren se sin lön efter skaft sänkt fill mindre än hälften för det extra halvåret. Infe är det väl att förundra sig över, om tanken kommer krypande hos läkaren att han skall försöka hitta något som kan löna sig bättre. För honom kan det t.o.m. vara roligare, friare och mer omväxlande aft reparera eller vad han nu väljer aff syssla med. För patienterna kan det vara ödesdigert.

Fru falman! Jag talade inledningsvis om dimbildningen på skatteområdet i årets valrörelse. Som något annat än en ren dimbildning och taktisk manöver kan jag inte se finansministerns tilläggsdirektiv till kommittén för indirekta skatter gällande sänkt moms på maten. Det var ett försök atf avföra en besvärlig fråga från dagordningen. Många människor lurades av denna smarta manöver att tro aft socialdemokraterna hade ändrat uppfattning. Själv har jag träffat mänga människor, främst äldre, som hoppades aff maten nu skulle bli billigare och aff någon annan skulle få betala.

Hur skulle det vara om ni socialdemokrater här och nu gav besked om hur det förslag ser ut som ni vill införa och därför utreda? Det kan fakfiskt vara dags att också vpk, miljöpartiet och centerparfiet börjar spela med öppna kort. Fram med era hemliga interna beräkningar! På vilken mat skall momsen sänkas? Pä vad skall momsen höjas? Vad kommer en barnfamilj om två vuxna oeh två barn aff tjäna på era förslag? Några beräkningar måste ni väl ha gjort kring ett förslag som ni så envist framför år efter år. Inte kan det väl bara vara det atf förslaget är populärt och vinner röster som gör aff ni driver frågan?

Det är ett känt faktum atf maten är mycket dyr i Sverige i jämförelse med andra länder. Folkpartiet har därför föreslagit åtgärder på jordbrukspolitikens område som kan medverka fill aff priserna sjunker. Vi har föreslagit sänkta skyddstullar med samma syfte. När det gäller stöd till barnfamiljerna har vi föreslagit direkta åtgärder, som en höjning av barnbidragen, i stället föratt krångla till mervärdeskatfesystemet, som ändå inte ger någon lindring.

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Socialdemokraterna talar i direktiven om högre moms på varaktiga kapitalvaror, och även andra partier är inne på detta, S.k, sällanköpsvaror skall beläggas med högre moms. Jag måste säga att jag är överraskad över aft dessa förslag har lagts fram just inför årets valrörelse, som i hög grad har handlat om energin och miljön. De två kanske största varugrupperna är ju bilar oeh vitvaror. De senare, dvs. spisar, kylskåp, diskmaskiner, tvättmaskiner och andra hushållsapparater, har tillmätts en stor betydelse då det gäller att spara energi för att underlätta en snabbare kärnkraffsavveckling. Då borde väl priset på dessa varor sänkas, för att inköp skall stimuleras och underlättas. Hur kan övergången till energisnålare apparater bli snabbare om de görs dyrare? Det skulle vara bra om någon ville förklara detta.

Vad bilarna beträffar gäller det att påskynda övergången till en ny, avgasrenad bilpark. Gör man detta genom att höja priset på bilar? Hittills har ju inköp av katalysatorförsedda bilar subventionerats genom den s.k, avgasrabatten. Hur går detta, att människor skall tvingas behålla sina gamla bilar längre, ihop med arbetet för en renare miljö?

Fru talman! Mycket siffror och litet ideologi - det var i går många talares sammanfattning av valrörelsen 1988. Jag håller gärna med. När jag funderade över vad jag skulle ta upp här i dag kom jag att tänka på ett sådant försök att föra in ideologi i valrörelsen som jag tror kan vara ganska betecknande för fattigdomen. Jag tänker på Ingvar Carlssons försök att tillskriva socialdemokratin äran av de svenska tennisframgångarna. Jag trodde faktiskt att det hela var ett skämt, men så småningom fick jag klart för mig att statsministern menade allvar.

Så här står det i Dagens Nyheter den 15 augusti 1988 i ett referat från ett valmöte i Växjö: "Det finns nämligen en socialdemokrafisk ideologisk dimension bakom de svenska tennisframgångarna, enligt Carlsson, Breddidrott och elit hör ihop. Kommer de borgerliga och tafsar på den svenska välfärden som gjort tennisframgångarna möjliga så lovar socialdemokraterna att sätta emot stenhårt, säger Carlsson."

Jag har fortfarande i dag svårt att hålla mig allvarlig inför denna ideologiska profilering. Men om jag för ett ögonbUck skulle försöka ta Ingvar Carlsson på orden, vill jag fråga hur sambandet mellan tennisframgångar och social välfärd då ser ut,

Sverige hade duktiga tennisspelare före Björn Borg, Det var Kalle Schröder, Sven Davidson, Janne Lundqvist oeh många fler. Mareus Wallenberg var duktig och tillhörde svenska eliten. I sanningens namn var det väl ändå med Björn Borg som de riktigt stora framgångarna kom. Han har gått till tennishistorien för sina fem Wimbledonsegrar i svit. De kom under åren 1976-1980,

Säga vad man vill, men nog ställer det här socialdemokraternas tal om social nedrustning under den borgerUga regeringsperioden i ett nytt ljus.

Jag har som sagt inte kunnat ta det här riktigt på allvar. Jag trodde atf det var Svenska tennisförbundets enorma satsning på ungdomstennisen, med bl,a. Kalle Anka Cup, som hade burit frukt. Så får man höra att det är socialdemokraterna som ligger bakom. Jag får väl passa på aft tacka socialdepartementet och Gertrud Sigurdsen för Stefan Edbergs Wimbledon-seger.

11 § Svar på fråga 1988/89:100 om sammansättningen av försvarets personalvårdsnämnd

Anf. 43 Försvarsminister ROINE CARLSSON:

Fru talman! Lennart Brunander har frågat om jag är beredd att medverka fill atf försvarefs personalvårdsnämnd får behålla nuvarande principer för nämndens sammansättning.

Riksdagens beslut år 1987 om nya riktUnjer för ledningen av den statliga förvaltningen har föranlett en allmän översyn av instruktionerna för de statliga myndigheterna. Reformen berör också försvarets personalvårdsnämnd, och regeringen har därför i september i år utfärdat en ny instruktion för nämnden.

Vad gäller nämndens nya sammansättning har utgångspunkterna varit de allmänna infenfionerna i verksledningsreformen och behovet av att nämnden skall ha en för sina uppgifter ändamålsenlig sammansättning.

Med hänsyn fill behovet av allsidighef har regeringen beslutat aft nämnden skall bestå av fler ledamöter än nämnder och verksstyrelser i allmänhet, nämligen tolv. Regeringen har däremot inte funnit skäl att frångå huvudregeln, som ju säger aff ersättare infe skall förordnas.

Anf. 44 LENNART BRUNANDER (c):

Fru talman! Jag tackar försvarsministern för svaret. Som framgår av min fråga tycker jag atf försvarets personalvårdsnämnd redan i dag har en ändamålsenlig sammansättning. Jag hade naturligtvis tyckt att det varit bra om försvarsministern också tyckt så. Av svaret framgår ändå att försvarsministern i viss mån går mina synpunkter till mötes och utökar antalet ledamöter i nämnden med två, från tio till tolv. Jag tycker i och för sig inte aff man kan föra samma resonemang när det gäller en sådan här nämnd som när det gäller verksledningsfunkfioner, styrelser som skall sköta en verksamhet. Detta är i större utsträckning ett kontaktorgan, där det är viktigt att de

Anf. 45 Försvarsminister ROINE CARLSSON:

Fru falman! Birger Schlaug har frågat mig om jag delar uppfattningen atf en svensk olycka med radioaktiva utsläpp som följd kan inträffa i alla svenska kärnkraftsreaktorer och, om svaret pä frågan är ja, varför inte övningar med befolkningen runt kärnkraftverken sker,

Birger Schlaug har vidare frågat finansministern om hur han planerar atf finansiera utrymning av städer och uppbyggandet av nya städer med kanske hundratusentalet bostäder efter en svensk kärnkraffsolycka.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att jag skall svara även på frågan som ställts fill finansministern.

Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.

De svenska kärnkraftverken började år 1980 aft genomföra ett omfattande program syftande till aff öka de ufsläppsbegränsande åtgärderna. Dessa åtgärder - bl,a, installerandet av FILTRA-systemet - skall vara slutförda senast den 31 december 1988. Härigenom minskar de redan mycket små riskerna för ett utsläpp.

Den parlamentariskt sammansatta utredningen (FÖ 1987:01) om kärn-kraffsberedskapen - som skall ge förslag om omfattningen och utformningen av beredskapsorganisafionen för kärnkraffsolyckor - konstaterar i sin rapport den 8 juni 1988 Samhällets åtgärder mot allvarliga olyckor - Ledning och samordning, atf de ufsläppsbegränsande åtgärderna vid de svenska kärnkraftverken har minskat riskerna för utsläpp av radioaktiva ämnen. Utredningen anför vidare att även om både beräkningar och erfarenheter visar att sannolikheten för en omfattande reakforolycka är mycket liten- och sannolikheten enligt gjorda beräkningar för aff filteranläggningen dä infe skall fungera också är mycket ringa - går det enligt utredningens mening inte aff helt bortse från risken. Mot den bakgrunden anser utredningen atf det även i fortsättningen behövs en omfattande planering för åtgärder vid utsläpp av radioaktiva ämnen från de svenska kärnkraftverken.

Utan aft föregripa utredningens vidare arbete vill jag framhålla att jag delar uppfattningen om behovet av en fortsatt omfattande beredskapsplanering.

Sedan fidigare skall länsstyrelserna i län med kärnkraftverk ha en plan för räddningstjänsten vid utsläpp av radioaktiva ämnen, I och med räddningstjänstlagens ikraftträdande den 1 januari 1987 gäller denna skyldighet samtUga länsstyrelser.

Länsstyrelserna i län med kärnkraftverk har en omfattande planering för de åtgärder som behöver vidtas i händelse av en olycka i kärnkraftverket. Planerna behandlar bl,a. frågor om alarmering av befolkningen runt verket och om utrymning.

Myndigheterna bedriver en omfattande utbildningsverksamhet oeh genomför varje år ett flertal större övningar, stabsövningar och funkfionsöv-ningar.

Som Birger Schlaug väl känner till måste beredskapsövningar med befolkningen grundas pä frivillighet. Sädana övningar vållar den enskilde avsevärda praktiska och ekonomiska problem. Bl,a, mot den bakgrunden har man inom kärnkraffsberedskapen koncentrerat åtgärderna pä själva planläggningen.

Jag vill i detta sammanhang erinra om atf utredningen (FÖ 1987:01) om kärnkraffsberedskapen bl,a, skall belysa behovet av utbildnings- och övningsverksamhet. Jag har ingen anledning aft nu - innan utredningen har lagt fram sitt slutbetänkande - förorda någon ändring av den nuvarande inriktningen.

Frågor om ansvarighet för skador som uppstår till följd av en olycka i ett kärnkraftverk regleras i atomansvarighetslagen (1968:45), Huvudregeln är aft skada skall ersättas av anläggningens innehavare. Innehavaren har s,k, strikt ansvar, dvs. han är ansvarig även om det inte kan påvisas aff han har orsakat skadan. Innehavarens ansvar är för varje olycka begränsat till 500 milj, kr,, 800 milj. kr. fr.o.m. den 1 januari 1989. Kan en ersätfningsberätfi-gad inte få uf ersättning från innehavaren lämnas ersättning av staten. Det högsta sammanlagda belopp som kan utbetalas är för närvarande 3 miljarder kronor.

Skulle, mot förmodan, en olycka som i Tjernobyl inträffa i Sverige-vilket Birger Schlaug tydligen ändå befarar - kan jag försäkra honom om atf regeringen i det läget snabbt kommer aff föreslå riksdagen atf ställa de medel fill förfogande som behövs.

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Om beredskap m.m. vid reaktorolycka

Anf. 46 BIRGER SCHLAUG (mp):

Fru falman! Jag får tacka för svaret. Jag konstaterar aft finansministern infe vill svara på frågan om hur regeringen tänker klara finansieringen av en kärnkraffsolycka. Det försfår jag. Det svaret är litet svårt aft ge, eftersom det helt enkelt är svårt atf finansiera sådana följder.

Det finns några grundläggande fakta i denna fråga som bör tas upp. Staden Tjernobyl ligger - eller snarare låg, eftersom den häller på att rivas - 20 km från reaktorn. Staden Köpenhamn ligger ungefär 20 km från reaktorn i Barsebäck. Statens energiråd har slagit fast aff en olycka med lika stora utsläpp som eller större än de i Tjernobyl kan inträffa i alla svenska reaktorer, även om de har filferanläggningar. - Föranleder infe detta en viss tankemöda i regeringskansliet? Om det händer, vad gör ni?

Tjernobyl kostade ryssarna över 100 miljarder kronor. Dessutom skall man riva en stad. Nya städer byggs upp med tiotusentals bostäder. Vad skulle det kosta i Sverige? Inte nöjer sig svenska familjer med aff bo på ca 40 m, som ryssarna får sig tilldelade. Vad kostar det att sanera Malmö eller att bygga ett nytt Malmö? 500 miljarder, 700 miljarder eller 1 000 miljarder?

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Om huvudleverantör av ubåtar till marinen

Var kommer pengarna ifrån? Från barnomsorgen, sjukvården eller pensionerna?

Några övningar med befolkningen i riskzonerna planeras uppenbarligen infe. Jag är ganska besviken. Däremot är nog kärnkraffsetablissemangef väldigt nöjt över dessa besked. Evelyn Sokolowski, av många kallad kärnkraffsmaffians egen betongmormor, har i ett brev fill Sveriges civilförsvarsförbund skrivit aff befolkningsövningar är onödiga, eftersom de oroar folk. Det är kanske litet oro vi behöver!

Jag skulle ändå vilja ställa en direkt fråga fill regeringen, även om jag inte tror att jag får något klart svar: Gillar ni atf spela rysk roulett fram fill år 2010?

Överläggningen var härmed avslutad.

13 § Svar på fråga 1988/89:113 om huvudleverantör av ubåtar till marinen

Anf. 47 Försvarsminister ROINE CARLSSON:

Fru talman! Sten Andersson i Malmö har frågat mig om jag är beredd aff medverka till att Kockums Marin AB i Malmö inom överskådlig framfid fortfarande kommer atf vara huvudleverantör av ubåtar till den svenska marinen.

Låt mig erinra om atf i proposifionen om totalförsvarets fortsatta utveckling (1986/87:95) anfördes bl.a. att ubåtsförband bör ges prioritet i den fortsatta utvecklingen av krigsorganisafionen.

Den inriktning som dä redovisades gäller fortfarande för utveckling, konstruktion och produkfion av nya ubåtar under 1990-talef och i början av 2000-talef.

Kockums Marin AB är och har under lång fid varit huvudleverantör av ubåtar till svenska försvaret.

Jag finner ingen anledning atf för överskådlig framtid föreslå något som ändrar defta förhållande.

Anf. 48 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Fru talman! Det är en oskriven lag i den här församlingen atf man skall tacka för svaret och sedan säga att man infe är nöjd med det. I detta fall måste jag säga aft jag är mycket nöjd med det svar som statsrådet gav.

Orsaken fill min fråga är atf det har förts vissa diskussioner om att ändra ubåtstillverkningen i Sverige, men jag är tacksam för det klara svar som statsrådet gav. Men jag vill samtidigt ha svar på en liten följdfråga, som faktiskt är ganska väsentlig. Trots allt har inte den svenska marinen resurser aff beställa mer än ett visst antal ubåtar. Kockums Marin är ett stort företag med stor kapacitet, ett företag med produkter som andra länder är mycket intresserade av. Jag skulle vilja ställa följande fråga fill statsrådet:

Är statsrådet beredd atf medverka till aff Kockums Marin i Malmö även framöver kommer aff ha möjlighet atf exportera sina ubåtar och sitt ubåtskunnande fill andra länder?

14 § Svar på fråga 1988/89:98 om slopande av åldersgräns för ledamot i taxeringsnämnd

Anf. 49 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Fru talman! Knut Wachtmeister har - mot bakgrund av aff riksdagen i våras avskaffade åldersgränsen för valbarhet fill nämndeman i domstol -frågat mig om jag avser att föreslå ett slopande av åldersgränsen för ledamot i taxeringsnämnd.

Val av ledamöter och suppleanter i taxeringsnämnd förrättas normalt av kommunfullmäkfige för en period av fre taxeringsår. För närvarande gäller atf varje myndig svensk medborgare, som infe har fyllt 70 år, är valbar till ledamot eller suppleant i taxeringsnämnd.

I höst förrättas val för taxeringsåren 1989-1991. För dessa val avser jag infe aft föreslå atf åldersgränsen slopas. Frågan har emellerfid kommit upp också i ett annat sammanhang.

Skafteförenklingskommitfén har nämligen i sitt nyligen avlämnade slutbetänkande bl.a. föreslagit aff taxeringsbesluten i framtiden skall fatfas av skattemyndigheterna och infe som hitfills av taxeringsnämnderna. I varje skaftemyndighet skall finnas en lekmannadominerad skatfenämnd. För dessa lekmän har kommittén inte föreslagit någon åldersgräns. De nya reglerna föreslås gälla fr.o.m. 1991 års taxering. Betänkandet är nu ute pä remiss och när remissinstanserna har sagt sitt skall jag fa ställning fill de förslag som kommittén har lagt fram.

Anf. 50 KNUT WACHTMEISTER (m):

Fru talman! Jag skall be aft få tacka finansministern för svaret. Redan i början av 1980-talet slog konstitutionsutskottet fast att det måste vara väsentligt atf ingen övre åldersgräns skulle förekomma för offenfliga uppdrag. Det var alltså i högsta grad på tiden när riksdagen i våras enhälligt avskaffade 70-årsgränsen för valbarhet till nämndeman i domstol. Valperiodens längd förkortades samtidigt från sex fill fre år. Därigenom anpassades tiden fill den som gäller för nämndeman enligt taxeringslagen.

70-årsgränsen för valbarhet som ledamot i taxeringsnämnd finns däremot, som bekant, fortfarande kvar. Jag hade hoppats på ett något mer positivt svar. Hade riksdagen i våras lagt fram ett förslag om slopande av gränsen för valbarhet som ledamot i taxeringsnämnd samfidigt med slopandet av gränsen för nämndeman i domstol skulle det ha varit ett incitament fill atf det infe skall finnas någon sådan åldersgräns i skattenämnd - den skatfenämnd som vi enligt finansministerns redogörelse så småningom skall ha.

Ytterligare ett skäl att slopa 70-årsgränsen är atf antalet nämndemän i tingsrätt bara är fre medan antalet i taxeringsnämnd för närvarande är fem-åtta. Det gör det lättare atf få en åldersskikfning i en taxeringsnämnd.

Jag tackar för svaret och väntar mig infe någon ytterligare replik från finansministern, eftersom ärendet nu skall ha sin gång.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Om slopande av åldersgräns för ledamot i taxeringsnämnd

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Om lokalisering av ett centralt borrkärnearkiv inom SGU

15 §' Svar på frågorna 1988/89:109 och 126 om lokalisering av ett centralt
borrkärnearkiv inom SGU

Anf. 51 Industriminister IVAR NORDBERG:

Fm talman! Ulla Orring och Mats Lindberg har frågat mig om placeringen av en tjänst vid Sveriges geologiska undersökning (SGU) som ansvarig för borrkärnearkivet i Mala i Västerbottens län.

Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.

Statsmakterna har beslutat att inrätta ett centralt nafioneUt borrkärnearkiv i Mala i Västerbottens län. Vid valet av lokaUseringsort har hänsyn tagits till att en väsentlig del av prospekteringen bedrivs i denna del av landet. Vidare har regionalpolitiska hänsyn vägts in liksom även omständigheten att det finns lämpliga förrådslokaler i Mala.

Riksdagen har anvisat medel dels för uppbyggnaden av arkivet, dels till driften under budgetåret 1988/89, På grundval av riksdagens beslut har regeringen i regleringsbrev avseende innevarande budgetår föreskrivit atf av de anvisade medlen 1,75 milj, kr. skall användas för driften av borrkärnearkivet i Mala, I detta belopp ingår bl.a. medel för en handläggare,

EnUgt vad jag erfarit rekryterar SGU nu med placering i Uppsala en ansvarig geolog för uppbyggnad och drift av borrkärnearkivet i Mala.

I ett första skede av uppbyggnaden av det centrala borrkärnearkivet ingår att ta hand om och även gallra i de arkiv som i dag finns i Vintrie, Håksberg, Vallentuna och Lövsta, Samtliga dessa orter ligger i Syd- och MeUansverige, Förråden i Vintrie och Håksberg skall avvecklas.

När denna genomgång har slutförts finns det enligt min mening skäl aff den aktuella tjänsten placeras i Mala. Det är min avsikt att föreslå regeringen att i regleringsbrev eller annat beslut klargöra aft tjänsten som ansvarig för det centrala borrkärnearkivet efter det första skedet av uppbyggnaden skall placeras i Mala,

Anf. 52 ULLA ORRING (fp):

Fru talman! Jag tackar för svaret, men jag måste säga att det var minst sagt uppseendeväckande.

Förslaget om att det skulle inrättas ett centralt borrkärnearkiv i Mala framfördes i den regionalpolitiska propositionen, och avsikten var att stärka förutsättningarna i inlandet och framför allt i den centrala gruvorten Mala, Nu säger statsrådet att i ett första skede av uppbyggnaden skall borrkärnearkivet och den ledande tjänsten placeras i Uppsala. Jag måste fråga industriministern: Innebär en aktiv regionalpolitik för norra Norrlands inland att den ledande tjänsten inom borrkärnearkivet skall placeras i Uppsala? Var det Uppsalaregionen som skulle stärkas eller var det norra Norrlands inland?

I regeringens proposition om särskilda insatser för Bergslagen och norra Norrlands inland och i industridepartementets förslag sägs infe ett knyst om att visserligen skall man bygga upp arkivet, men den ledande tjänsten får vi inte i Mala, utan den går till Uppsala, Är det här hederligt? Vilka blir konsekvenserna? Hur länge kommer tjänsten atf vara placerad i Uppsala?

Kan det kallas en investering för Malas framtid aft placera geologtjänsten i Uppsala?

Jag anser att detta är minst sagt upprörande, och jag tycker att industriministern måste förklara vad han menar med att man skall stärka norra Norrlands inland.

Anf. 53 MATS LINDBERG (s):

Fru talman! Jag ber att få tacka industriministern för svaret, som jag i motsats till Ulla Orring är nöjd med.

Jag tror det är viktigt att man ser över frågan om placeringen av den aktuella tjänsten. Industriministern säger också att han i regleringsbrev eller annat beslut skall klargöra att den för borrkärnearkivet ansvarige skall placeras i Mala, Det är viktigt att industriministern ser tiU att beskedet härvidlag ges så tidigt som möjligt, så att man när man rekryterar har klart för sig atf tjänsten skall placeras i Mala.

Anf. 54 Industriminister IVAR NORDBERG:

Fru talman! Jag tror att Ulla Orring hade förberett sitt inlägg med utgångspunkt i att svaret skulle bli ett helt annat än det som jag har lämnat.

Om Ulla Orring hade lyssnat på svaret skulle hon ha konstaterat att jag har för avsikt aft i regleringbrev eller annat beslut klargöra att tjänsten som ansvarig för det centrala borrkärnearkivet efter det första skedet av uppbyggnaden skall placeras i Mala. Det beskedet trodde jag att Ulla Orring skulle hälsa med fillfredsställelse, precis som Mats Lindberg gjorde.

Hur lång fid det tar att bedriva det föreberedande arbetet är i dag svårt att säga, men det är fråga om en övergångsperiod. Det är min mening att när arbetet har slutförts skall tjänsten placeras i Mala.

Anf. 55 ULLA ORRING (fp):

Fru talman! Industriministern och jag talar om två oUka saker. Jag talar om aft bygga upp ett borrkärnearkiv i Mala och industriministern talar om atf avveckla en del av den verksamhet som finns i Lövsta, Vintrie och Håksberg, Det är tvä olika saker.

Jag vet att det finns en kompetent geolog som mycket väl skulle kunna söka tjänsten som chef för borrkärnearkivet. Jag understryker att det är en mycket stor besvikelse aft vid tillkomsten av det centrala borrkärnearkivet krånglar regeringen och börjar med att tillse att tjänsten som ansvarig placeras i Uppsala,

Jag och många med mig tycker att detta är felakfigt, och det blir säkerligen en stor besvikelse för malåborna att få det här beskedet.

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Om lokalisering av ett centralt borrkärnearkiv inom SGU

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Om bibehållen svensk nationell stålindustri

kommer tjänsten att vara placerad i Uppsala, men när vissa arbeten är avklarade skall tjänsten vara placerad i Mala,

Anf. 57 ULLA ORRING (fp):

Fru falman! Jag vidhåller min uppfattning. Den styrks av vad som sägs i den proposifion där förslaget om medelsanvisning fill borrkärnearkivet framförs. Det nämns infe ett ord om avvecklingskosfnader eller om atf den ledande tjänsten inte skulle tillkomma Mala i första hand.

Jag tror att man i Mala är väl förberedd att ta hand om denna verksamhet. Kommer innehavaren av den ledande tjänsten, geologen, aff vara sysselsatt med aff i första hand avveckla en verksamhet, innan utveckling av en ny verksamhet kommer fill stånd, är det en besvikelse för dem som har vänfat på det här initiativet.

Överläggningen var härmed avslutad.

16 § Svar på fråga 1988/89:116 om bibehållen svensk nationell stålindustri

Anf. 58 Industriminister IVAR NORDBERG:

Fru talman! Lars-Ove Hagberg har frågat mig om regeringen är beredd atf i stället för utförsäljning av svensk stålindusfri utomlands öka insatserna för en svensk nationell stålindusfri.

Utgångspunkten för Lars-Ove Hagbergs fråga är SSAB Svenskt Stål AB:s försäljning av viss verksamhet fill det av svenska och finska intressenter samägda Ovako Steel AB, Frågan om förvärvsfillstånd för Ovako Steel bereds för närvarande inom regeringskansliet. Jag är därför i dag inte beredd aft diskutera detta fillsfåndsärende.

Anf. 59 LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Fru talman! Jag tackar för svaret på frågan,

Pä regeringens uppdrag har Björn Wahlström och styrelsen för SSAB gjort upp en plan, en kärnaffär, aft det s,k, tunnpläfsbolaget så snabbt som möjligt skall in på börsen, vilket medför stora risker för svensk stålindustri framöver. I projektet var valsverket i Luleå och valsverket i Domnarvet fidigare stödjande verksamheter, som det hette. Nu skall dessa verksamheter övertas av Ovako Steel, som fär vissa fördelar, något som bl,a, kan gä ut över järnverket i Hofors,

Facket har sagt aft man vill ha garantier för atf produktion och jobb finns kvar i Sverige, om Ovako Steel tar hand om verksamheterna.

Industriministern vill inte tala om det aktuella ärendet. När man varit med några år i riksdagen vet man aff en fråga kanske inte fär exakt beröra det aktuella ärendet, utan frågan måste ha en principiell betydelse. Vill regeringen gå in för atf försöka behålla en svensk nationell stålindustri?

När man ser vad Björn Wahlström, tillsatt av regeringen, håller på med inom svensk stålindustri blir man nästan mörkrädd. Vad som nu händer med koksverket i Luleå kan vara förödande för både funnplåtssatsningen och

Anf. 60 Industriminister IVAR NORDBERG:

Fru falman! Jag vill fill Lars-Ove Flagberg säga aft frågans formulering fakfiskt rymmer defta tillståndsärende, och jag hoppas aff Lars-Ove Hagberg har respekt för atf jag icke vill ge mig in i en diskussion när detta ärende är föremål för beredning i departementet.

Samtidigt vill jag säga aft det självfallet är angeläget atf vi har en svensk nationell stälindusfri. Av Lars-Ove Hagbergs inlägg kan man möjligen dra den slutsatsen atf det från statens sida icke har gjorts någonfing för aff upprätthålla en stark stålindustri. Men staten har ändå i flera avseenden tagit inifiafiv till att medverka till aff vi skall ha en svensk stälindusfri. Ett exempel på detta är faktiskt bildandet av SSAB, Svenskt Stål AB, som har inneburit aft vi har ett handelsstålförefag med internationell konkurrenskraft. Ett annat exempel är Avesta AB, där staten 1984 medverkade vid bildandet av ett starkt svenskt företag inom den rostfria sektorn.

Låt mig dessutom påminna Lars-Ove Hagberg om aff staten vid sidan av dessa aktiva och direkta finansiella satsningar i stålbranschen också har påtagit sig rollen aff lindra regionala och arbetsmarknadsmässiga effekter av den smärtsamma men också nödvändiga anpassningen av landefs stålindustri.

Svensk stälindusfri visar för närvarande goda resultat och står väl rustad inför framfiden. En bibehållen konkurrenskraft är givetvis den bästa garantin för att få behålla sysselsättningen på stålörterna. Regeringens ekonomiska polifik syftar just fill aff bl,a, svensk indusfri skall kunna behålla, bevara och utveckla sin konkurrenskraft.

Anf. 61 LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Fru talman! Det var litet mer intressant. Vad gäller bildandet av SSAB är Ivar Nordberg och jag helt överens. Men sedan kom ytterligare en händelse 1987, när det bestämdes aff en absolut strikt lönsamhet skulle gälla. Det är den kärnaffär som är Björn Wahlströms och SSAB-sfyrelsens ledstjärna som är så förödande. Det är med utgångspunkt i den man nu skall sälja de s.k. stödjande verksamheterna inom SSAB. Det är redan ett hasardspel vad gäller koksverket, alltså energiförsörjningen i Luleå, som är miljösförande. SSAB:s styrelse borde, om deninteharfatfafeff beslut redan i dag, gå in för ett energikombinat och se fill aff verkligen satsa på en basresurs vad gäller energi och bredda basen för stålindustrin. Risken är aff man kan slå ut hela verksamheten och göra sig av med allt. Det oroar mig i allra högsta grad, och ansvarig för detta, fru talman, är fakfiskt regeringen som lagt fram förslaget i kammaren.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Om Emåprojektet

17 § Svar på frågorna 1988/89:1 och 110 om Emåprojektet

Anf. 62 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Fru talman! Ingrid Hasselström Nyvall har frågat jordbruksministern om han avser aff ompröva 1978 års beslut om statsbidrag fill rensning och invallning av Emån, Frågan har överlämnats fill mig,

Anna Horn af Rantzien har frågat mig om jag vill verka för att alla grävningar förknippade med Emåprojekfet omedelbart stoppas.

Jag avser att besvara dessa frågor i ett sammanhang.

Länsstyrelsen i Kalmar län har med stöd av miljöskyddslagen ingripit mot arbeten under den s,k, etapp 1, dvs, sträckan Åsebo-Högsby, samt meddelat vissa föreskrifter för dessa. Länsstyrelsens beslut är överklagat fill regeringen, och ärendet bereds för närvarande inom miljö- och energidepartementet. Förrättningarna avseende arbeten under den s.k, etapp 2 eller Fliserydspla-fän prövas för närvarande i vattendomstolen i Växjö. Arbetena är av den arten aft de kräver regeringens godkännande för aff fä sättas i gång. Jag vill påminna om atf jag är förhindrad att uttala mig i frågor som rör enskilda ärenden som är eller kan komma under regeringens prövning.

Kritik av det slag som rikfats mot bl.a, Emåprojekfet grundas på den nya synen på bl,a våtmarker, markavvaffningsföretag och åtgärder avseende översvämningsskydd, som kan leda fill aft gamla riksdags- och myndighets-beslut kan behöva omprövas. Jag avser att ta initiativ till en översyn med det syftet, I den män gällande ordning infe medger omprövning av enskilda ärenden i tillräcklig omfattning kommer jag att ta nödvändiga initiativ. Det är angeläget aft man har möjlighet atf ompröva tidigare fattade beslut i dessa frågor sä atf besluten bättre motsvarar rådande värderingar och kunskapsläge inom naturvården. Jag vill som ett exempel nämna den nya synen på Hornborgasjöns restaurering.

Anf. 63 INGRID HASSELSTRÖM NYVALL (fp):

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet Dahl,

Emåfrägan är infe lätt, och jag har all förståelse för aft statsrådet i dag lämnar frågan öppen för nya överväganden, ett besked som många hälsar med glädje, sä även jag. Det var heller infe min avsikt aft avkräva något slutgiltigt besked i dag utan mer atf rikta uppmärksamheten på rensningen och invallningen av Emån inför kommande beslut. Särskilt nästa etapp som planerats, där också kraftverket i Fliseryd ingår, måste prövas grundligt. Folkpartiet motsätter sig helt denna utbyggnad och vill ha skydd för Emån enligt NRL, Vi har framfört detta i mofion, som dock avslogs senast i våras.

Det vikfiga framöver är, som statsrådet också framhåller, atf nya avväganden mellan alla dem som har intressen i Emån kommer till stånd, Emåns status som riksobjekt för naturvård och friluftsliv måste accepteras mer, Emån är ett av landets artrikaste sötvaften, Aff lax, öring och ål kan vandra upp under lekfiden betyder mycket för fisket även i Östersjön, De lummiga stränderna har varit vikfiga för målen och som fågellokaler - något som gräsbevuxna vallar knappast kan bli. Upplysningsvis kan jag fala om aft det för närvarande infe pågår några grävningar. De är stoppade för fisklekens skull.

Om Emåprojektet

Sedan 1975 har naturvårdsverket vetat om aff det är förhöjd PCB-halt i Prot. 1988/89:12 Emån men infe rapporterat detta fill länsstyrelsen i Kalmar, I dag är 20 oktober 1988 rutinerna bättre, men jag vill ändå fråga statsrådet Dahl om hon är beredd att arbeta för aff informafion om när något oroväckande händer- om man t.ex, får onormala mätvärden - når ut lokalt.

Anf. 64 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Fru talman! Låt mig först säga atf när det förra året förekom en hel del skriverier i tidningarna reste jag i Småland och skaffade mig mycket noggrann informafion om just PCB-frågan i Emån. Jag har också diskuterat saken med naturvårdsverket. Det är självfallet viktigt inte bara att informera utan också aft skaffa sig kunskap om orsakerna.

Dessutom vill jag påminna om att Emåprojektet, liksom för övrigt Hornborgasjön, är bundna av riksdagsbeslut och att man alltså måste pröva om dem om man med ledning av en ny syn på naturvårdens intressen vill ändra bedömningarna.

Jag använde det här frågesvaret för aff fala om för riksdagen att jag bedömer det som viktigt aft en gång till gå igenom hur man skall se på en rad ärenden som har kommit under min bedömning liksom på frågor av typ läckage från jordbruksmark som har varit föremål för utdikning eller eventuella samband mellan dammsäkerhet och utdikningsförefag i skogsbruket. Till det skall läggas det allmänna uttalande som regeringen har gjort i samband med miljöpropositionen i våras och regeringsförklaringen nu i höst, nämligen aff miljökraven i fortsättningen skall väga tyngre vid avvägningen gentemot andra intressen. Jag hoppas dä atf vi vid den kommande prövningen också här i riksdagen skall kunna komma överens om lämpliga regler för hur frågor av den arten i framfiden skall hanteras.

Anf. 65 INGRID HASSELSTRÖM NYVALL (fp):

Fru talman! Jag vet infe rikfigt om jag missförstod statsrådet. Jag tyckte aff det av frågesvaret klart framgick atf nya överväganden skulle göras här, men nu säger statsrådet atf man är bunden av riksdagsbeslut. Kan jag få klarhet i detta - är infe avsikten med de nya övervägandena aff pröva om man skall ändra fidigare riksdagsbeslut?

Anf. 66 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL: Fru talman! Jag kanske uttryckte mig oklart. Det finns naturligtvis inget riksdagsbeslut som hindrar regeringen aft ta de inifiafiv som jag har aviserat här i dag, och dem kommer vi också att ta. Vilka omprövningar av fidigare riksdags- och myndighefsbeslut det kommer att leda fill vore det dumt att i dag ha en förutfattad mening om. Men jag säger ju alldeles klart i mitt svar att jag kommer aft ta de inifiafiv som behövs för aff fä fill stånd en ändring också av sådana beslut.

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Om miljöhänsyn vid utbyggnaden av minikraftverk

handlingarna, och där märks det hur väldigt Utet man på den tiden tänkte på miljön, och det är dock bara fio år sedan.

Men jag vill ställa ännu en följdfråga. Ett ingrepp som det i Emån borde inte få utföras efter beslut enbart av förräftningsman utan behandlas enligt vattenlagen. Jag vill fråga statsrådet Dahl om statsrådet är beredd aft vid omprövningen också fa upp den frågan, så att sådana beslut infe läggs på för låg nivå - jag vill helst inte använda det uttrycket, men det är kanske ändå det som är det riktiga i det här sammanhanget.

Anf. 68 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL: Fru talman! Låt mig, utan att uttala mig på ett sådant sätt aft jag infe kan vara föredragande i det här ärendet i regeringen, säga att det är just frågan om en prövning enligt vattenlagen som nu bereds inom regeringskansliet.

Anf. 69 INGRID HASSELSTRÖM NYVALL (fp):

Fru falman! Jag tackar för det svaret.

Jag fick tyvärr inte svar pä min första fråga, som jag därför gärna vill återkomma tUl. Är statsrådet beredd aft också se fill aff informafion när något oroväckande händer verkligen snabbt når ut till den lokala myndigheten?

Anf. 70 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Fru talman! Regeringens ledamöter skall infe behöva göra det arbete som myndigheter har ansvar för aff bedriva. Men det är klart atf man vid behov ändå kan göra saker utan atf utöva ministerstyre i otillbörlig mening.

Anf. 71 INGRID HASSELSTRÖM NYVALL (fp);

Fru talman! Jag menar naturligtvis inte aft statsrådet själv skulle föra ut informationen utan att hon skulle se till atf naturvårdsverket har möjligheter att göra det och aft naf urvårdsenheferna pä länsstyrelserna också får resurser aff fa emot och snabbt behandla sådana frågor.

Överläggningen var härmed avslutad.

18 § Svar på fråga 1988/89:74 om miljöhänsyn vid utbyggnaden av minikraftverk

Anf. 72 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL;

Fru falman! Margareta Winberg har frågat mig om jag är beredd atf vidta åtgärder så att miljöhänsynen pä ett bättre sätt än tidigare vägs in i bedömningen av utbyggnaden av minikraftverk.

Det är rikfigt aft det under senare tid visat sig att utbyggnaden av mindre vattenkraftverk orsakar konflikter mellan flera motstående intressen. Det gäller särskilt utbyggnader som berör orörda vattendrag.

Regeringen har uppmärksammat frågan om miljöintressenas ställning vid utbyggnad av små vattenkraftverk. För atf få en samlad bild över utbyggnads-läget har regeringen i beslut den 28 april i år gett tio länsstyrelser i uppdrag aff

Då Margareta Winberg, som framställt frågan, anmält atf hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet, medgav förste vice talmannen aft Eivor Husing i stället fick delfa i överläggningen.

Anf. 73 EIVOR HUSING (s):

Fru falman! Jag tackar för svaret.

Aft bygga minikraftverk kan låta oskyldigt, nästan miljövänligt, men eftersom de enskilda fallhöjderna är mycket små - beroende pä att alla stora tillåtna fall och forsar redan är utbyggda - måste vattnet i de små bäckarna ledas i konstgjorda kanaler och tuber bredvid den ursprungliga fåran. Amiaii kan man infe åstadkomma någon fallhöjd. Det medför aft bäckfåran töms pä sitt vatten och ligger kvar helt död. Det åstadkommer djupa sår i naturen, och fisket påverkas negafivt.

En utbyggnad av de små bäckarna har alltså stor inverkan pä det rörliga friluftslivet. Det är främst i Norrland som det pågår en intensiv verksamhet för aff få bygga uf de små bäckarna. Mänga olika remissinstanser, som kommuner, samebyar och kammarkollegiet, har avstyrkt utbyggnader. Trots det har vattenöverdomstolen vid överklaganden ändrat underrättens dom och givit sitt tillstånd fill utbyggnad. Man struntar i de lokala och regionala synpunkterna. Därför måste miljöhänsynen på ett bättre sätt än tidigare vägas in i bedömningen vid utbyggnad av minikraftverk. Med intresse ser vi fram emot den här utlovade propositionen.

Anf. 74 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL: Fru talman! Det var just problem av det slag som Eivor Husing här redovisat som ledde till aff regeringen begärde in material. När vi införde stödet för utbyggnad av minikraftverk som ett inhemskt, miljövänligt alternativ, uttalade vi samtidigt i propositionen aft utbyggnaden bör ske på ett sådant sätt atf man inte kommer i konflikt med miljöintressena. Det är självfallet en princip som vi håller fast vid och som också skall vara vägledande för arbetet med proposifionen.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Om offentliggörande av avtal om export av kärnkraftsavfall

19 § Svar på fråga 1988/89:52 om offentliggörande av avtal om export av kärnkraftsavfall

Anf. 75 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Fru falman! Lars Norberg har frågat mig om jag är beredd aff verka för aff hemliga avtal om export av kärnkraftsavfall blir offentliga.

Jag förmodar att Lars Norberg avser de tre s.k. Cogémaavtalen, vilka träffades mellan Svensk kärnbränsleförsörjning AB (SKBF), nuvarande Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB), samt Compagnie Générale des Mafiéres Nucléaires (Cogéma) i slutet av 1970-falet som en konsekvens av den år 1977 utfärdade s.k. villkorslagen (1977:140).

Jag vill också i sammanhanget påminna om atf avtalen tecknades under den borgerliga regeringens fid och aff den socialdemokrafiska oppositionen motsatte sig aff dessa ingicks.

Framställning till regeringen om att dessa avtal skall offentliggöras har gjorts vid ett flertal tillfällen, senast i juli 1984.1 regeringens beslut, daterat den 23 augusti 1984, sägs bl. a. att avtalen med det franska företaget omfattas av sekretess enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100), vilken avser uppgifter som rör Sveriges förbindelser med annan stat, samt 2 § och bilagan punkt 29 i sekretessförordningen (1980:657), som avser enskilds affärsintressen.

Jag ser i dag infe att några ändrade förhållanden skulle föreligga som föranleder regeringen att ompröva sitt ställningstagande i sekretessfrågan.

Mitt svar till Lars Norberg är därför nej.

Anf. 76 LARS NORBERG (mp):

Fru talman! Jag tackar för svaret, även om svaret inte berörde den fråga jag har ställt. Min fråga gällde det MOX-avtal som träffades 1985.

Det är klart att de gamla avtalen med Cogéma från 70-talet har ett visst samband med MOX-avfallet. Svensk kämkraftsindustri har - jag utgår ifrån regeringens goda minne - träffat avtal om import av 25 ton MOX-avfall, som i portioner kommer till Sverige. En portion kom bara för någon vecka sedan. Det var det jag frågade om, icke om de gamla avtalen med Cogéma.

Det är klart aft företag och myndigheter skall ha rätt fill hemligheter. Men det är inget bra system när hemligsfämpeln används alltför ofta. Den är ett makfens instrument, och i detta hus skall vi vaka över aff makten utövas under ansvar och med restriktivitet. Gränserna för hemligsfämpeln behöver bevakas och kritiseras.

Det avtal som jag har frågat om passar sällsynt illa atf hemlighållas. För det första skyddar det inte några arbetsresultat som det är legitimt att hemlighålla. För det andra: om avtalet skyddar statshemligheter- oeh dess värre vill de flesta stater att handeln med plutonium skall vara hemlig - är det den sortens statshemligheter som ett fredsälskande land som Sverige borde dra fram i dagsljuset. Det kan man kräva, om vi vill göra anspråk på atf vårt land skall vara en viktig fredsmäklare i världen.

För det tredje är det legitimt atf företag sluter avtal om förhållanden för vilka de avtalsslutande parterna kan fa fulla ansvaret. Men när privata företag, eller halvsf af liga som Svensk Kärnbränslehanfering, sluter avtal som

binder tredje man och kommande generafioner vid ett ansvar som dessa infe fått någon kännedom om, är det enligt min uppfattning moraliskt oacceptabelt.

Anf. 77 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Fru talman! Låt mig först säga till Lars Norberg atf jag delar uppfattningen att vi bör ha största möjliga öppenhet i sådana här frågor.

Det som gör att vi accepterar hemligstämpeln om ett annat land begär det är aft vi inte vill bli avstängda för framtiden från den informafion från det landets regering som vi behöver för att kunna bedriva ett aktivt icke-spridningsarbete.

Jag hoppas aft Lars Norberg förstår vad jag menar. Det är komplicerat det här. Vi måste ha tillgång till fullständig informafion. Om ett annat lands regering bara är beredd att lämna information under förutsättning atf den förblir hemlig, får vi lov aft acceptera det för atf aktivt kunna påverka utvecklingen.

Sedan har vi och jag personligen vid ett flertal tillfällen inom lAEA krävt en internafionell reglering som innebär aff all verksamhet blir föremål för internafionell kontroll i alla länder, så aft de nuvarande undantagen upphävs, och atf man över huvud taget gär mycket längre i den här typen av kontrollsystem än vad man gör för närvarande. Det är den väg som vi just nu kan använda oss av som det mest verksamma medlet atf få en bättre kontroll över handeln med kärnkraftsavfall.

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Om avskaffande av det s. k. 5:3-bidraget enligt skogsvårdslagen

Anf. 78 LARS NORBERG (mp):

Fru falman! Frågan är om ansvaret inför kommande generationer skall väga över eller om det är möjligheterna till förhandlingar med andra stater som är det väsentligaste. Jag är rädd för att jag har en annan uppfattning än Birgitta Dahl på den punkten,

Anf. 79 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Fru falman! Det är just ansvaret för kommande generationer som gör aff vi

vill upprätthålla kontaktvägarna till andra regeringar, sä atf vi kan arbeta för

atf sådana här frågor sköts på ett ansvarsfullt sätt också i andra länder och så

atf vi kan försäkra oss om att aUa aktiviteter som Sverige är delaktigt i är rena.

Överläggningen var härmed avslutad.

20 § Svar på fråga 1988/89:60 om avskaffande av det s.k. 5:3-bidraget enligt skogsvårdslagen

Prot. 1988/89:12 skogen är så gles eller till stor del består av för marken olämpligt trädslag aff 20 oktober 1988 dess tillväxt är avsevärt lägre än den tillväxt som är möjlig. Hösten 1981

--------- ""---------- beslöt riksdagen om ett 15-årigt program, där 200 milj .kr. skulle utgå per år.

OmavsKajja pg ipjtjatjv av den socialdemokrafiska regeringen räknades i 1985 års

s.k. 5:3-bidragetenligt |,yjggtbeslut 5:3-bidraget ned bl.a. för aft bättre anpassas fill naturvärdens
skogsvärdslagen intressen. För närvarande utgår 111 milj. kr. per år. Förutom en nedskärning

av anslaget har användningen av bidraget förändrats oeh blivit alltmer nafurvårdsinrikfad. Det är ingen tvekan om att det ur nafurvårdssynpunkf fanns anledning aff ifrågasätta de ursprungliga bidragsreglerna och fillämpningen av dessa.

Reglerna för bidragsgivning är i dag omgärdade med en mängd bestämmelser som syftar fill aff skydda särskilda natur- och kulturvärden.

Förra året infördes möjligheten atf använda anslaget för bidrag fill lövskogsplantering. Fr.o.m. innevarande budgetår kan bidrag också lämnas för akfiva insatser som främjar natur- och kulturvårdande åtgärder.

Programmet med 5:3-bidrag har i dag sålunda en annan inriktning än den som ursprungligen gällde. I realiteten har bidraget under de socialdemokrafiska regeringarna blivit alltmer naturvårdsinrikfaf.

Anf. 81 LARS ERNE.STAM (fp):

Fm talman! Jag tackar miljöministern för svaret. Jag har ställt frågan mot bakgrund av atf socialdemokraterna i en enkät från Svenska naturskyddsföreningen har sagt aff de vill avskaffa 5:3-bidragef.

Enkäten är mycket intressant. Föreningen ställer 16 angelägna miljöfrågor. Partiernas svar är olika.

Centern, folkparfiet och moderaterna har funnit frågor som man måste svara nej på. Men, fru talman, det finns ett parfi som inte har svarat nej på någon fråga, trots atf parfiet har gått emot samfliga frågeställningar i riksdagsarbetet. Det är socialdemokraterna.

Från folkpartiet har vi nu ställt frågor pä fyra områden där socialdemokraterna har svarat ja i Naturskyddsföreningens enkät. Det har då visat sig atf på fre av dem står socialdemokraterna kvar vid sina fidigare ställningstaganden.

I dag gäller det 5:3-bidragef. Det är alltså fråga om ett bidrag för avvecklande av lägproducerande skogsbestånd, och det har visat sig atf bidraget många gånger fått förödande konsekvenser, bl.a. för naturvårdens intressen.

Statsrådet hänvisar i sitt svar i dag fill de förändringar som har genomförts under åren. Men folkpartiet, centern och moderaterna har velat avskaffa det här bidraget. Det har blivit kvar fack vare stödet frän vpk.'

Jag har enkäten framför mig. I fråga nr 6 vill Naturskyddsföreningen veta om de politiska parfierna vill avskaffa det s.k. 5;3-bidragef som stöder avverkning av äldre s.k. skräpskog. Det har socialdemokraterna svarat ja på. Det svar jag har fått i dag är aff man tänker fortsäfta med den handläggning man har haft fidigare. Innebär infe det atf det gavs ett falskt besked i valrörelsen, miljöministern?

Anf. 82 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:
7g Fru falman! Får jag först påminna Lars Ernestam om att det var den

borgerliga regeringen som införde defta bidrag med en sådan inriktning aff

Anf. 83 LARS ERNESTAM (fp):

Fru falman! Det är en märklig diskussion detta. Vi är infe vana vid aff socialdemokraterna säger sig vilja skydda saker som gjordes på den borgerUga tiden. Normalf brukar de säga att vi ställde fill många problem.

Vi säger: Finns det beslut som fattades då och som behöver ändras, så ställer vi upp på det. Det här är ett sådant exempel.

Statsrådet säger aff dessa pengar går fill naturvården. Det är alldeles galet, I stället har defta bidrag medfört aft mängder av värdefulla hagmarker och skyddsvärda områden blivit planterade med granskog och undandragits naturvårdsinfressen. Även i dag finns det stor osäkerhet. Därför bör detta bidrag i sin nuvarande form försvinna.

Jag återkommer ännu en gång fill min fråga. Statsrådet säger atf bidraget skall vara kvar, men i frågeformuläret, som svar på fråga nr 6, sade socialdemokraterna atf det skulle avskaffas. Stämmer det? Kan man ge sådana besked ena dagen och säga någonting annat andra dagen?

Anf. 84 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:
Fru falman! Jag måste tyvärr göra Lars Ernestam besviken. Jag lovordar
inte det ni gjorde under den borgerliga regeringens fid i fråga om detta
bidrag. Den bidragsformen har vi i sak avskaffat genom att förändra
inriktningen,

Jag är medveten om atf allt ännu inte i minsta detalj är precis som vi skulle önska. Därför pågår fortfarande en successiv förändring. Men den helt dominerande inriktningen är i dag annorlunda och i Unje med naturvårdens intressen. På detta sätt har vi så aff säga bakvägen på ett mycket fint sätt ökat resurserna för naturvården, i stället för aft som på den borgerliga tiden verka till skada för naturvärden.

Anf. 85 LARS ERNESTAM (fp):

Fru talman! Det märkliga är att naturvårdens företrädare inte förefaller dela statsrådets uppfattning aft detta anslag ställs till naturvårdens förfogande. De har precis motsatt uppfattning. De säger aff defta anslag motverkar naturvärden.

Detta är ett hypotetiskt försök att komma ifrån den viktiga fråga som Svenska naturskyddsföreningen ställde till Birgitta Dahl i valrörelsen. Jag tycker det är riktigt atf miljöorganisationer kan ställa denna typ av frågor. De kan också ha rätt aft begära aff få svar som sedan kan hålla i åtminstone någon vecka eller några veckor efter valet.

Men socialdemokraterna står kvar vid precis samma ståndpunkt som tidigare.

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Om hanteringen av utbränt kärnbränsle

Jag håller med om atf anslagefs användning har förändrats, men frågan utgick ifrån det sätt på vilket ärendet hanteras i dag. Är det infe så?

Anf. 86 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Fru talman! Litet senare i höst kommer jag att träffa representanter för Svenska naturskyddsföreningen för att med den diskutera en rad frågor av gemensamt intresse. Jag kan försäkra Lars Ernestam aft vi mycket noggrant kommer aff gå igenom de frågor som diskuterats de tvä senaste veckorna.

Jag tror att vi aUa skulle må bra av att gå litet mer på djupet i dessa frågor och verkligen gå igenom hur vi bäst främjar naturvärdsintressena och hur vi bär oss åt i den praktiska hanteringen.

Jag ser med stor förväntan fram mot den diskussionen, och jag tror att den kommer att bli mer konstruktiv än det meningsutbyte vi hitfills haft i dag. Jag välkomnar dock Lars Ernestam fill en konstruktiv diskussion kring dessa frågor.

Drygt 100 milj kr, för naturvårdsinfressen är väl inget att förakta, Lars Ernestam.

Anf. 87 LARS ERNESTAM (fp):

Fru talman! Om statsrådet nu har för avsikt att förändra detta bidrag så att det skall utgå till naturvården, har jag naturligtvis ingen erinran. Men så har jag infe bedömt frågesvaret. Hänvisningen sker till de förändringar som gjorts under resans gång. Det är detta utgångsläge vi hade i valrörelsen.

Jag har ställt fyra frågor i denna debatt. Visst är det svårt aft besvara enkäter, och visst blir de ofta mycket grunda, och visst finns det behov atf gå djupare in i frågorna. Jag är inte särskilt nöjd med denna typ av enkäter som organisationer utsänder. Men när de nu ställer dessa frågor får man göra så gott man kan och ge så rimliga svar som man kan ge. Detta har socialdemokraterna låtit bli aff göra. Man har valt den lättaste vägen - atf glida undan och ge falska besked.

Överläggningen var härmed avslutad.

21 § Svar på fråga 1988/89:71 om hanteringen av utbränt kärnbränsle

Anf. 88 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Fru talman! Gudrun Schyman har frågat mig om regeringen slutgiltigt

beslutat vad som skall hända med det svenska använda kärnbränslet som

finns i England, Mitt svar är nej.

använda ett eventuellt upparbetat plutonium fill MOX-bränsle i Sverige, Detta är, såvitt jag förstår, enligt regeringens tidigare beslut inte tillätet.

För drygt en vecka sedan kom uppgifter om en olycka i Sellafield i samband med läckage. Det har varit många sådana olyckstillbud. Folk har inspekterat anläggningen och sett aff den över huvud taget infe är driftsduglig.

Jag undrar naturligtvis varför regeringen inte kan besluta vad som skall hända med detta avfall. Varför kan infe regeringen t,ex, besluta aft fa hem det? Vad är det i det avtal som finns som gör atf detta är omöjligt? Det skulle jag vilja veta, Birgifta Dahl,

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Om hanteringen av utbränt kärnbränsle

Anf. 90 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Fru falman! Det låg ingen oarfighef i det korta svaret, och jag räknade med aft få frågan varför. Skälet är mycket enkelt. Regeringen vill hålla möjligheten öppen atf om det behövs ta hem avfallet, om det fill slut visar sig aff det infe kan hanteras på ett bra sätt i Sellafield.

Defta är ett mycket gammalt avtal från den fid verksamheten reglerades av helt andra lagar än dem vi har i dag. Men det är ju giltigt.

Men jag vill göra ytterligare några anmärkningar.

För det första har vi under mina sex år som energiminister vid flera fillfällen mycket noggrant gått igenom förhållandena vid Sellafield, eftersom vi har varit oroade. Vi har gjort det noggrant och vi har haft representanter för svenska säkerhefsmyndighefer på platsen för aff gå igenom verksamheten.

Vi har för det andra ett avtal med England som naturligtvis förbinder England aff uppträda på det sätt som krävs med hänsyn till icke-spridnings-frågorna och säkerhetsfrågorna. Sellafield står under IAEA:s kontroll.

Det helt avgörande är dock, aff även om det material som skulle erhållas vid en eventuell upparbetning fillhör det enskilda företaget OKG, får man infe förfara med det på något sätt utan regeringens tillstånd. Regeringen har alltså, oavsett vad man väljer atf göra, full kontroll över just den delen.

Anf. 91 GUDRUN SCHYMAN (vpk):

Fru talman! Det låter betryggande när Birgitta Dahl säger aft regeringen har full kontroll. Jag kan fortfarande inte förstå vad det är som hindrar regeringen atf säga aff Sellafieldanläggningen infe kan anses kunna fa hand om avfall på ett betryggande sätt när dessa uppgifter kommer om olyckor, olyckstillbud och utsläpp. Birgitta Dahl talade förut om ansvar för kommande generafioner. Det bor faktiskt människor runt omkring Sellafield, och det har redan varit olyckstillbud där. Det handlar både om vuxna, barn och kommande generafioner. Jag anser att regeringen måste ta det ansvaret, och jag kan infe förstå vad det finns för försvar för aft infe ingripa redan nu.

20 oktober 1988

Om säkerheten vid sjötransport av utbränt kärnbränsle

Prot. 1988/89:12 det visar sig atf förhållandena i Sellafield infe blir sådana aft man kan låta

nägon svensk intressent bearbeta sift material där.

Vi följer verksamheten mycket noggrant. När jag var i London i juni diskuterade jag dessa frågor mycket noggrant med min brittiska kollega. Jag framhöll för honom hur vi i Sverige ser på dessa frågor. Jag blev lovad av honom, liksom av fidigare energiministrar, full insyn. Jag tycker infe aff detta är en enkel fråga. Jag hoppas ändå aff Gudrun Schyman tror mig när jag säger aff vi inte kommer aft släppa övervakningen av vad som händer i Sellafield.

Anf. 93 GUDRUN SCHYMAN (vpk):

Fru falman! Jag vet att vi har litet olika åsikter om var ansvaret ligger och när man skall ingripa. För oss som är ivriga kärnkraftsmofståndare och tycker aft avfallsfrågorna är oerhört problematiska och ställer oss inför ett oerhört ansvar för både nu levande människor och kommande generafioner kan jag konstatera, aff vår uppgift får bli att lägga fram ytterligare bevis för Birgifta Dahl om aff situationen är oroväckande redan nu. Det krävs åtgärder redan nu.

Anf. 94 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL: Fru falman! Jag skulle i så fall vilja vidga perspektivet. De flesta länder har infe tagit det ansvar vi tycker att man bör fa för avfallshanteringen. Sverige verkar därför i alla tänkbara internationella sammanhang, bilateralt och i internationella organisafioner, för aff man skall göra det. Det symposium som anordnades för första gången någonsin på försommaren i Stockholm är ett exempel pä försök atf driva pä och påverka. Vi gick igenom fillsammans med representanter för ett antal länder hur man bör hantera radioaktivt och annat mycket miljöfarligt avfall. Den process som det innebär atf påverka världens regeringar för aft fa större ansvar i dessa frågor tänker vi fortsätta aft ägna mycket stort intresse.

Anf. 95 GUDRUN SCHYMAN (vpk):

Fru falman! Jag tycker att det är bra aff miljöministern ämnar göra sä. Jag kan försäkra aff vi kommer att vara mycket ivriga påhejare i kammaren.

Överläggningen var härmed avslutad.

22 § Svar på fråga 1988/89:72 om säkerheten vid sjötransport av utbränt kärnbränsle

I anslutning till att regeringen biföll en ansökan från SKB, dåvarande Svensk kärnbränsleförsörjning AB (SKBF), om tillstånd aff uppföra och driva ett mellanlager för använt kärnbränsle i Oskarshamn föreskrevs bl.a. atf SKB skulle redovisa en plan över de fartygstransporter som skulle ske med det använda kärnbränslet. Planen skulle tillställas sjöfartsverket för godkännande efter det att strålskyddsinstitutefs yttrande inhämtats.

Sjöfartsverket godkände transportplanen den 12 maj 1982.1 verkets beslut anges bl.a. att särskild vikt lagts vid Sigyns förmåga att oavsett olyckshändelser och andra tänkbara störningar vidmakthålla t.ex. flytbarhef, framdriv-ningsförmåga, styrförmåga och möjligheterna att ombord bemästra uppkommen brand och andra olyckshändelser.

Förutom den sjösäkerhetsmässiga granskningen av Sigyn som transportmedel har även de individuella transporternas säkerhet granskats och godkänts av statens kärnkraffinspektion och statens strålskyddsinsfitut.

Myndigheterna övervakar dessutom kontinuerligt de transporter av kärnämne, använt kärnbränsle och kärnavfall som sker inom landet samt fill och från landet bl.a. med syftet att tillse att de säkerhetsbestämmelser som gäller för denna typ av gods efterlevs.

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Om säkerheten vid sjötransport av utbränt kärnbränsle

Anf. 97 VIOLA CLAESSON (vpk):

Fru falman! Jag vill tacka Birgitta Dahl för svaret. Samtidigt måste jag beklaga att Birgitta Dahl inte ställde upp och svarade på denna fråga förra veckan när den var mer aktuell. Jag undrar om Birgifta Dahl kunde sova lugnt den fredag och lördag som Sigyn var ute på sin färd. Det var då atomsopfartyget Sigyn i mycket hårt väder tog sig till Oskarshamn. Det verkar som om defta MOX-bränsle tiU vilket pris som helst skulle fill Sverige.

För två veckor sedan sjönk, enligt tidningsuppgifter, .nt brittiskt fartyg med radioaktivt material ombord i Irländska sjön. Höstst -rmar är mer regel än undantag i Nordeuropa så här års. Men trots det de de som var ansvariga för Sigyns farliga transport av MOX-bränsle atf låta Sigyn segla för en och en halv vecka sedan. Jag talade då, Birgitta Dahl, i- d ansvariga på både SSI och SKB. De talade om det hårda vädret som en av flera känsliga faktorer.

Jag skulle vilja förtydliga min fråga fill miljöministern. Hade det infe Varit på sin plats med extra extraordinära åtgärder, som t.ex. aff förbjuda transporten? Var det någon ansvarig som övervägde atf helt stoppa Sigyns farliga färd i defta hårda väder?

Anf. 98 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Fru talman! Kammarens ledamöter brukar ibland kritisera mig för att jag

inte är tillräckligt aktiv i det internationella arbetet. Skälet till aft jag inte

kunde vara med vid frågestunden förra veckan var ett sådant internationellt

uppdrag. Jag hoppas att Viola Claesson accepterar det. Självfallet ingår det i de bedömningar som säkerhetsmyndigheterna skall

göra för att tillåta transporter att också ta hänsyn till vädret.

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Om åtgärder mot försurning av brunnar

Anf. 99 VIOLA CLAESSON (vpk):

Fru talman! Jag vet atf Birgitta Dahl var i Strasbourg, men jag vet också aff Birgitta Dahl stod här i kammaren och svarade på ett antal frågor om naturvärd och frågor som var intressanta men kanske infe rikfigt sä akuta och aktuella just då.

Transporterna från Västtyskland sker nu med landtransport till Emden där Sigyn tar vid. Detta sker sedan delsfaten Schleswig-Holstein i våras fick en socialdemokratisk regering. Där tillåter socialdemokraterna infe längre fransit av atomsopor genom landområdet.

När jag ställde frågan återstod fre behållare med utbränt MOX-bränsle atf frakta från Karl i Sydtyskland via Emden, Vi vet aft forskningsreaktorn Karl skulle ha rivits för länge sedan, och vi vet aft varje dags försening kosfar pengar. Är det förseningen och penningfrågan, Birgifta Dahl, som har drivit den svenska regeringen atf trotsa de oberäkneliga höststormarna?

Anf. 100 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL: Fru talman! Det känns näsfan genant, Viola Claesson. Jag hann infe besvara alla frågor förra forsdagen på grund av atf det inte gick att kombinera med det internationella uppdraget. Det var kammarkansliet, inte jag, som bestämde vilka frågor som skulle besvaras. Så enkelt är det,

Inga skäl får ta över säkerhetsskälen när det gäller aft bedöma hur dessa transporter skall ske och om de skall äga rum,

Anf. 101 VIOLA CLAESSON (vpk):

Fru talman! Birgitta Dahl får naturligtvis inte missuppfatta mig. Jag är tacksam för aft över huvud taget få svar. Men alla som var intresserade av det svar som Birgitta Dahl skulle ge ansåg naturligtvis atf det mest aktuella och mest intressanta tillfället var förra veckan.

Jag skulle ändå vilja ställa en fråga fill Birgitta Dahl, Om nu myndigheterna, som var ganska öppenhjärtiga mot mig vid det telefonsamtal som jag hade med dem strax före det fillfälle då jag trodde aff jag skulle få svar av Birgitta Dahl, fakfiskt visade oro inför de höstsformar och det hårda väder som rådde, hade då infe det säkraste varit aff avvakta höststormarna? Varför var det så fruktansvärt bråttom aff låta Sigyn fä göra denna transport? Myndigheterna, som Birgitta Dahl själv har hänvisat till, visade ju en ganska tydlig oro inför mig.

Överläggningen var härmed avslutad.

23 § Svar på fråga 1988/89:75 om åtgärder mot försurning av brunnar

sammanlänkat med arbetet mot försurande utsläpp. Regeringen lägger stor vikt vid dricksvattnets kvalitet. Frågan har därför tagits upp i miljövårdsberedningen, där naturresursen vatten kommer aff ges en samlad behandling. Åtgärder mot försurade brunnar behandlas i den miljöpolitiska proposition som regeringen lämnade i våras. Där framhävs aft vi behöver ytterligare kunskap om grundvatfenförsurning och möjliga motåtgärder. Naturvårdsverket bedriver redan på regeringens uppdrag försök inom området. Ett speciellt försöksprogram med statsbidrag till åtgärder mot surt brunnsvatten genomfördes 1985-1988. Frågan om fortsatta statsbidrag bör behandlas i samband med aff hela den försöksverksamhet naturvårdsverket bedriver utvärderas. Så fort fillräekligt underlag finns kommer regeringen aff ta ställning till fortsatta åtgärder för atf förbättra drieksvaftenkvalifefen.

Då Lena Öhrsvik, som framställt frågan, anmält aft hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav förste vice talmannen aff Inge Carlsson i stället fick delfa i överläggningen,

Anf. 103 INGE CARLSSON (s):

Fru falman! Jag ber först aff få tacka miljö- och energiministern för svaret.

Jag kan konstatera atf regeringen lägger stor vikt vid rening av vårt dricksvatten. Genom aft regeringen klart kopplat frågan till åtgärder mot luftföroreningar blir statens ansvar stort, eftersom olika delar av landet är olika hårt belastade av denna typ av föroreningar. Det statliga stödet till den försöksverksamhet som nämnts i svaret har varit mycket uppskattat och värdefullt i kommunerna. Ambitiösa planer över åtgärder har tagits fram, och man har skaffat sig kunnigt folk och utarbetat rutiner och metoder.

Det är vikfigt aff denna verksamhet infe avbryts. Förväntningarna är stora, och behovet är väl kartlagt. De utvärderingar miljö- och energiministern hänvisar fill är naturligtvis vikfiga atf avvakta, i synnerhet när det gäller den stora frågan om markkalkning. När det gäller effekterna av sådana åtgärder dröjer det dock väldigt länge, upp till fem år, innan mätbara resultat kan uppvisas. Därför kan det bli nödvändigt aff ändå bryta ut frågan om de enskilda brunnarna,

Alla kommuner har infe ekonomiska resurser att själva fortsätta det påbörjade arbetet. Dessutom är belastningen av just luftföroreningar störst inom vissa områden. Staten har därför ett särskilt ansvar för aff verksamheten kan fortsätta i oförminskad omfattning, så atf bra dricksvatten blir verklighet i hela Sverige, Jag utgår från atf statsrådet Birgitta Dahl fortsätter aff fa de inifiafiv som kommer aff krävas i denna fråga.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Ändring av den preliminära tidsplanen

Prot. 1988/89:12 a) anordnas i morgon kl. 09.00 ett plenum för avslutning av den

20 oktober 1988 allmänpolitiska debatten,

T ] b) inställs det sammanträde som utsatts till måndagen den 24 oktober.

Om miljöproblemen

inom Torneälvens eko- , r<. , o ., , , . ,, ., ■

Jag far också meddela aff anslag nu har satts upp om att dagens

sammanträde skall fortsätta efter kl. 19.00.

25 § Svar på fråga 1988/89:79 om miljöproblemen inom Torneälvens ekosystem

Anf. 105 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Fru falman! Annika Åhnberg har frågat mig vad jag avser göra för att förhindra Outokumpus planerade avfaUsdeponi och för att komma till rätta med företagets luftutsläpp.

Outokumpus verksamhet har stor betydelse för miljön i Torneälven oeh i de svenska gränstrakterna. Jag ser med stort allvar på situationen och anser aff det är nödvändigt med stränga krav på verksamheten. Jag kommer atf noga följa utvecklingen av den miljöprövning som nu sker.

Utsläpp fill Torneälven och andra verksamheter som kan förorena älven prövas av finsk-svenska gränsälvskommissionen. Så t.ex. har kommissionen i maj i år meddelat beslut om villkor samt ytterligare utredningar avseende utsläpp frän Outokumpus verksamhet. Frågan om den planerade avfallsde-ponin har ännu inte behandlats av kommissionen.

Jag anser att avfallsdeponin är en fråga som skall behandlas av gränsälvskommissionen, så att Sverige får tillfälle att avge synpunkter på tillåtligheten av verksamheten och föreslå nödvändiga skyddsåtgärder om verksamheten kommer till stånd. Naturvårdsverket har i en skrivelse fill gränsälvskommissionen yrkat aff frågan behandlas av kommissionen.

Frågan om utsläpp fill luften från Outokumpus verksamhet skall behandlas av de finska miljömyndigheterna enligt finsk miljöskyddslagstiftning. Enligt den nordiska miljöskyddskonventionen har ett grannland som påverkas av utsläppen samma rätt aff föra talan i ärendet som de berörda i det egna landet. För Sverige förs denna talan genom naturvårdsverket. Frågan om luffutsläppen från Outokumpu är för närvarande under behandling, och naturvårdsverket har ställt krav på långtgående rening av utsläppen.

Jag vill slufligen påminna om att de svenska och finska miljöministrarna inom ramen för den nordiska åtgärdsplanen mot havsföroreningar har beslutat om en arbetsgrupp med uppgift aft närmare utreda och föreslå lämpliga åtgärder för aff minska föroreningsbelastningen på Bottniska viken.

Under detta anförande övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 106 ANNIKA ÅHNBERG (vpk):

Herr falman! Jag tackar miljöministern för svaret på min fråga.
I 20 år har det finska företaget Outokumpu förpestat den känsliga
86 skärgärden högst upp i Bottenviken. Länge fick man göra det tämligen

ostört. Först när svenska myndigheter fann höga halter med krom i mossar pä den svenska sidan av gränsen slogs det larm. Trots atf verket ligger i Finland spyr det uf mer krom över Sverige än hela den samlade övriga ufsläppsmäng-den. Outokumpu befraktas som Nordens största miljöförorenare, en föga hedervärd placering. Förutom krom släpper företaget ut enorma mängder svaveldioxid, nickel, molybden oeh bly.

Genom åren har företaget visat stor nonchalans inför människors djupa oro och inför kraven från svenska myndigheter. Nu har företaget fill råga pä allt begärt och fått finska myndigheters fillstånd aft deponera avfallsslam på ön Kuusiluofo, som ligger vid Torneälvens mynning. Marken pä ön består av dränerande sand, sä risken för utsläpp fill vattnet är stor. Avfallsslammet innehåller stora mängder tungmetaller zink och krom.

I Sverige har valet visat atf medvetenheten om miljön är stor. Därför känns det extra bittert atf man på sina håll har kommit en så liten bit på väg för aff rädda miljön. Därför menar jag atf vi infe kan acceptera att detta företag fär fortsätta aff agera som det hitfills har gjort. Det krävs ett starkare agerande frän svensk sida.

Miljöministern säger i svaret att hon kommer aff följa utvecklingen noga. Men det är infe fillräekligt. Jag anser atf det behövs ett mer aktivt ingripande från miljöministern i detta ärende.

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Om miljöproblemen inom Torneälvens ekosystem

Anf. 107 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL: Herr falman! Jag kanske skulle beskriva den prakfiska verkligheten, hur det går fill aft noga följa verksamheten. Trots allt mäste jag följa de lagar som finns både i Finland och i Sverige samt de internationella avtal som reglerar hur vi umgås med varandra. Enkelt uttryckt kan jag säga att vid varje fillfälle, och det är åtskilliga gånger om året, som jag träffar min finske kollega diskuteras dessa frågor på ett, kan jag försäkra, aktivt sätt. Vi följer dessa frågor också på annat sätt, i bl.a. den arbetsgrupp som jag nyss beskrev;

Jag häller mig noga underrättad om hur gränsälvskommissionen och naturvårdsverket agerar i frågan. Vi har i och för sig givna instrument för atf driva den svenska ståndpunkten. Vi kan infe göra mer utan att bryta mot lagar och internationella avtal, även om vi skulle önska det.

Anf. 108 ANNIKA ÅHNBERG (vpk):

Herr falman! Det är naturligtvis bra aff vi har instrument för aff följa vad olika myndigheter gör. Men jag kan faktiskt infe föresfälla mig, även om jag är oerfaren i den här församlingen, atf det skulle vara sä atf lagar och förordningar hindrar vårt lands miljöminister aff aktivt och utåtriktat redovisa sin åsikt i dessa frågor.

Prot. 1988/89:12 gränsälvskommissionen också bör fatta beslut om avfallsdeponering, vilket 20 oktober 1988 man inte anser i Finland.

TekTrkln7°elu - Anf. 110 ANNIKA ÅHNBERG (vpk):

Herr falman! Jag är mycket glad för aft miljöministern uttryckte den

värmning i bostadshus

uppfattningen i svaret. Tyvärr stannar mycket av vad som sägs i den här typen av diskussioner inom husefs väggar. Det skulle vara ännu bättre om miljöministern uttryckte sin åsikf mera utåtriktat.

Överläggningen var härmed avslutad.

26 § Svar på fråga 1988/89:88 om åtgärder mot direktverkande eluppvärmning i bostadshus

Anf. 111 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Herr falman! Lars Norberg har frågat mig hur regeringen kommer atf förhindra att direktverkande el installeras i framtiden när nu bostadsbyggandet ånyo tar fart.

Lars Norberg påstår också att utbyggnaden av direktverkande elvärme fortsatt i stor skala under 1980-falet. Jag vill därför inledningsvis informera Lars Norberg om att andelen nyprodiicerade småhus med direktverkande elvärme sjunkit frän 60 fill 70 % under slutet av 1970-talet fill endast 15-20 % under de senaste åren.

År 1981 beslutade riksdagen aft införa speciella krav på energisnål utformning för småhus som utförs för uppvärmning med direktverkande el. Sedan dessa s.k. ELAK-krav trädde i kraft den 1 januari 1984 har regeringen noga följt utvecklingen. Om andelen direkfel i nytillkommande bebyggelse återigen skulle visa en ökning måste användningen av direktverkande elvärme kunna begränsas ytterligare.

Det förslag till nybyggnadsföreskriffer som kommer aft träda i kraft den 1 januari 1989 innehåller skärpta krav på energihushållning. Härigenom kommer ELAK-kravens särskilda uppgift aft motverka användningen av direktverkande elvärme i småhus aft upphöra. Regeringen kommer därför, i enlighet med de riktlinjer som antogs av riksdagen i våras, att återkomma till riksdagen med förslag om aft den nuvarande generella dispensen för uppvärmning med direktverkande el i särskilt uppvärmningssnäla en- och tvåbosfadshus avskaffas. Regeringen har uppdragit ät plan- och bosfadsver-ket aff bl.a. överväga i vilka speciella situationer som uppvärmning med direktverkande el alltjämt kan vara motiverad. Plan- och bosfadsverket väntas inom kort överlämna sina förslag till regeringen.

Syftet med den pågående översynen är således aff resfrikfionerna mot direkfel skall skärpas och atf användningen av direktverkande elvärme endast skall vara möjlig i vissa speciella fall.

Anf. 112 LARS NORBERG (mp):

Herr talman! Jag tackar Birgitta Dahl för svaret, som den här gången var betydligt mer positivt än svaret pä min förra fråga. Det är glädjande atf man

nu vill vidta den åtgärden atf helt avskaffa det generella tillstånd fill direktverkande el som fill min och mångas förvåning har funnits under åtta år sedan folkomröstningen ägde rum. Det är verkligen på fiden, men bättre sent än aldrig.

Även om användningen av direktverkande el har gått ned under den här perioden, har på dessa åtta år en betydande mängd hus byggts med direktverkande el. Det har legat i kärnkraffsindusfrins intresse, eftersom det är hushållen som svarat för den stora ökningen av elkonsumfion och infe, som många föreställer sig, industrin.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Om åtgärder för att förhindra spridning i naturen av plastringar till ölburkar

27 § Svar på fråga 1988/89:97 om åtgärder för att förhindra spridning i naturen av plastringar till ölburkar

Anf. 113 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Herr talman! Erkki Tammenoksa har frågat mig om jag är beredd aff vidta några åtgärder för aft stoppa spridningen av plastringar från öl- och läskedrycksburkar i naturen.

Det är varje persons skyldighet aff infe skräpa ner på allmänna platser eller i naturen. En bestämmelse av denna innebörd finns också i naturvårdslagen.

Sedan i början på 1970-falef har nedskräpningen i miljön kraftigt minskat genom olika åtgärder.. Dessa åtgärder har bestått i ökad upplysning och propaganda samt förbättrad renhållning. Jag kommer även i fortsättningen atf fästa stor vikt vid sådana aktiviteter. Infe minst viktigt är aff stödja informations- och upplysningsarbetet bland barn och ungdomar. Regeringen har därför avsatt pengar för stöd till ideella barn- och ungdomsorganisationer och skolan.

Då företrädare för regeringskansliet inom kort träffar representanter för bryggerinäringen, lovar jag även atf vi skall ta upp frågan om plasfringarnas nödvändighet.

Anf. 114 ERKKI TAMMENOKSA (s):

Herr falman! Jag tackar statsrådet för svaret. Min fråga kan verka bagafellarfad i jämförelse med andra här i kammaren diskuterade miljöfrågor. Men jag anser atf frågan om plast ringen som binder ihop tvä ölburkar är vikfig. Jag kan visa upp en sådan ring om nägon är tveksam om hur den ser ut.

För öldrickande folk är denna ring bekant men för andra kanske mindre bekant. Faktum är ändå atf dessa plastringar finns överallt i vär omgivning, också i naturen. Dessa ringar är farliga för djur. Fåglar har mig veterligt fastnat i sädana ringar. Nu när återvinning av aluminiumburkar har, såvitt jag förstår, gått bra har vi fått ett nytt miljöförstörande föremål i vår omgivning. Man kunde kanske fillverka denna ring av annat material, förslagsvis papper, om den nu är absolut behövlig. Den frågan skulle man kunna ställa till bryggerierna. Eftersom Birgitta Dahl nu har sagt ätt frågan skall fas upp med branschens representanter, får jag nöja mig med svaret.

Prot. 1988/89:12 Anf. 115 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

20 oktober 1988 Herr talman! Självfallet skall vi föra den diskussionen med branschens

~ 7, i företrädare, som vi gör även i andra sammanhang. Jag lovar att frågan tas

Om klorutsläppen i

Jag har en sak till som jag skulle vilja säga fill Erkki Tammenoksa. Egentligen är det för bedrövligt atf vi skall behöva diskutera sådant här i riksdagen. Det är ingen liten fråga, men det är synd aft vi skall behöva diskutera den, för det är ju tecken på att vuxna människor - det är framför allt vuxna - inte klarar en så enkel sak som atf hålla rent omkring sig, vilket ju borde vara varje människas skyldighet.

Det är vetenskapligt belagt att de värsta syndarna är stora, starka, friska män i sina bästa år, i 20—40-årsåldern, de som bäst skulle orka med att städa efter sig.

Därför tycker jag att vi två skall lova varandra aft säga åt våra bastukompisar och andra att sköta sig bättre i fortsättningen.

Anf. 116 ERKKI TAMMENOKSA (s):

Herr talman! Jag instämmer med miljöministern. Vad jag är förvånad över är att jag inte ser några burkar tillsammans med plastringarna. Det är ett bevis på att plasfringarna blir kvar. Burkarna samlar några andra upp, antagligen smågrabbar som vill tjäna pengar.

Överläggningen var härmed avslutad.

28 § Svar på fråga 1988/89:106 om klorutsläppen i Vättern från Aspa bruk

Anf. 117 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Herr talman! Anna Wohlin-Andersson har frågat mig om regeringen är beredd att vidta åtgärder så aff Aspa bruk inför ett i huvudsak slutet sysfem för sin produkfion av pappersmassa, sä aff klorutsläppen upphör.

Regeringen ser med stort allvar på föroreningen av kusthaven och de stora insjöarna, och fortsatta kraftfulla åtgärder kommer att vidtas för att förbättra situationen.

Enligt riksdagens miljöpolitiska beslut i våras är målet för utsläpp av klorerat organiskt material från landets massafabriker aff dessa utsläpp skall elimineras. Naturvårdsverket har därefter av regeringen fått i uppdrag aft utarbeta ett förslag till en ny åtgärdsplan mot havsföroreningar. I uppdraget ingår bl.a. att senast den 30 mars 1990 redovisa ett förslag fill en avvecklings-plan för klorerat organiskt material från massaindustrin.

Regeringen har i ett beslut i augusti i år fastslagit vilka vilkor som skall gälla
för Aspa bruk under de närmaste åren. Beslutet innebär aft Aspa bruk är den
första massafabrik i landet som har ålagts atf komma ned fill sä låga utsläpp
av organiskt bunden klor som högst 0.5 kg per ton blekt massa fram fill mitten
av 1990-talet. Även de utsläpp som tillåts dessförinnan innebär en mycket
betydande minskning av utsläppen av organiskt bunden klor jämfört med
90 tidigare.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att regeringen i sin regeringsförklaring förklarat aff miljöavgifter på bl.a, klororganiska föreningar skall införas . 1989.

Anf. 118 ANNA WOHLIN-ANDERSSON (c):

Herr falman! Regeringens beslut om Aspa bruks ufsläppsnormer innebär onödigt stora utsläpp fill Vättern. Vättern är en unik sjö och en dricksvattentäkt för 200 000 människor. Eftersom Vättern är en insjö måste extra stora ansträngningar göras för att avveckla klorutsläppen där.

Den 8 augusti var statsministern pä valturné och lovade atf regeringen skulle ompröva koncessionsnämndens tidigare beslut. Det gjorde man också. Nu blev beslutet att Aspa bruk får släppa ut 3 kg TOCL fr.o.m. den 1 juli 1989 och 1,5 kg fr.o.om. 1992. Därefter skall regeringen pröva hur man kan komma ned fill 0,5 kg.

I dag säger direktör Fastén på Aspa bruk aft utsläppen av organiskt bunden klor redan är nere i 1,5 kg, dit man skulle komma 1992, enligt regeringens beslut. Direktör Fastén kallar regeringens beslut generöst men ganska skandalöst - jag vill själv inte använda så starka ord, men jag citerar honom direkt.

Nu säger Birgitta Dahl att Aspa bruk är ålagt aff komma ned fill 0,5 kg fill mitten av 1990-talet. Jag vill fråga om det som gäller är detta eller det jag fått höra om att de skall utreda de tekniska och ekonomiska möjligheterna att komma ned fill den utsläppsnivån. Det är ju en ganska väsentlig skillnad. Jag hoppas naturligtvis att det är miljö- och energiministern som har rätt.

Dessutom vill jag fråga om det som sägs om 1990-falet innebär aff vi skaU slippa dessa klorutsläpp efter 1995.

Anf. 119 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Herr talman! Aspa bruk är ett praktexempel på den utveckling som jag beskrev i den miljöpolitiska debatten i går. Företagen kan nämligen mycket mer än vad de fill en början erkänner.

Jag har fört dessa diskussioner med Aspa bruk i drygt två år, och de har i sina diskussioner med mig och regeringen liksom med myndigheterna ständigt hävdat att det är omöjligt för dem atf ens komma ned till 3 kg. Nu, sedan vi har lagt fast ett hårdare beslut än vad koncessionsnämnden hade fattat - under ursinniga uttalanden från företagets sida så sent som veckan efter beslutet - visar det sig att man kan mera. Det var precis avsikten. För Aspa bruk har vi, med hänsyn till Vätterns särskilda skyddsvärde, lagt fast aff de före alla andra skall komma ned till vad som är praktiskt taget noll.

Jag kan lova Anna Wohlin-Andersson aft vi i den fortsatta prövningen kommer atf utnyttja varje möjlighet atf så fort som möjligt komma ned i Aspa till det som är målet för alla svenska anläggningar, nämligen nollutsläpp. Vi kommer alltså att pressa tidsschemat och utnyttja varje möjlighet aff nå detta mål.

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Om klorutsläppen i Vättern från Aspa bruk

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Om högre avgifter på

konstgödselkväve

m.m.

Jag tycker att det finns anledning att påpeka aff det finns möjligheter atf få bort skadliga ämnen ur produktionen, precis som miljö- och energiministern säger. Och det finns goda avsättningsmöjligheter för oblekta pappersproduk-fer, vilket bruket nu börjar lära sig.

En annan aspekt som jag tycker det finns anledning för regeringen och för oss riksdagsledamöter aff lyfta fram i debatten är denna: Genom aff satsa på miljövänlig teknik och miljövänliga produkter kan Sverige muta in helt nya exportmarknader. Det tycker jag atf man gång på gäng skall lyfta fram i de här diskussionerna med industrin.

Anf. 121 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM;

Herr falman! Åsa Domeij har frågat mig om regeringen är beredd att lägga så höga avgifter på konsfgödselkväve och kemiska bekämpningsmedel aff användningen minskas kraftigt - och i så fall om regeringen är beredd att återföra de pengar man får in på avgifterna fill bönderna,

I dagsläget belastas handelsgödsel och bekämpningsmedel med såväl en prisregleringsavgiff som en miljöavgift, totalt ca 30 % av priset. De införda avgifterna torde ha bidragit till den minskning av förbrukningen som nu kan konstateras.

Den s,k, infensifetsufredningen konstaterade i sitt betänkande aff det för aff relafivt snabbt åstadkomma större minskningar av handelsgödselanvändningen skulle krävas kraffiga prishöjningar. När det gäller överskotfsproble-met konstaterade utredningen vidare aff större delen av överskottet skulle kvarstå även vid mycket kraftigt höjda avgifter på handelsgödsel. Så kraffiga höjningar som det blir fråga om skulle allvarligt äventyra driften vid ett stort antal företag. Om dessa avgifter återfördes till jordbruket i form av bidrag skulle det endast skapa en ohanterlig rundgång av stora belopp utan aff ha någon större effekt på kemikalieanvändningen.

Avgifterna är således ett medel för aft få ner intensiteten, men de är infe fillräckliga utan måste kompletteras med andra medel.

Miljöavgifterna har fördubblats nu i sommar, både pä handelsgödsel och på bekämpningsmedel, för atf markera att en minskad användning är nödvändig. Dessutom har andra åtgärder beslutats för atf minska jordbrukefs negafiva miljöpåverkan. Miljöavgifterna finansierar en del av dessa, bl,a, bidrag för aft bygga om gödselvårdsanläggningar och forsknings- och utvecklingsprojekt som syftar till åtgärder som kan minska kemikalieanvändningen i jordbruket.

När det gäller växtnäringsläckagef från åkermark har regeringen klart angivit målsättningen i den proposifion om miljöförbättrande åtgärder i jordbruket som riksdagen antog tidigt i somras, Läckagef skall halveras före år 2000, En komponent i det åtgärdsprogram som har utarbetats är en 20-procentig minskning av handelsgödselförbrukningen fram fill sekelskif-

fet, med ett delmål om en 10-procenfig minskning fill är 1992,1 proposifionen anges också att miljöavgiften kan komma aft höjas om detta delmål infe ser uf aft uppnäs. Lantbmkssfyrelsen kommer aff få i uppdrag atf övervaka förbrukningen.

Beträffande bekämpningsmedelsanvändningen pågår ett arbete enligt ett särskilt handlingsprogram. Även här har regeringen uttalat en klar målsättning, nämligen atf halvera användningen fill år 1990. Defta är dock bara ett delmål. Myndigheterna har den 1 september i år fått i uppdrag aft utreda möjligheterna aft ytterligare minska användningen av bekämpningsmedel.

Då Åsa Domeij, som framställt frågan, anmält aff hon var förhindrad aft närvara vid sammanträdet, medgav tredje vice talmannen att Carl Frick i stället fick delfa i överläggningen,

Anf. 122 CARL FRICK (mp):

Herr falman! Jag tackar statsrådet Hellström för svaret.

Statsrådet säger här aff man har lagt fram ett åtgärdsprogram för att minska förbrukningen av handelsgödsel med 20 % fram fill sekelskiftet. Vi tycker i miljöparfiet atf det är en mycket låg målsättning, eftersom vi vet aft den höga konstgödselanvändningen bidrar starkt fill sjöarnas och havens dåliga fillstånd.

Det krav som vi har framfört är ju aft man skall höja avgifterna med 300 % av priset för aft därigenom framtvinga en mycket kraffig sänkning av användningen. Den sänkningen skulle bli mellan 25 och 30 % enligt vad man har uppskattat inom lantbruksuniversitet och hushållningssällskap. Vi tycker atf det är en mycket rejäl början. Och vi kan inte se att det skall innebära en ohanterlig rundgång atf återföra dessa pengar i form av arealbidrag fill odlarna. Vi är ju i det här landet mycket duktiga på administration, och jag tycker aff vi skall utnyttja det kunnandet på det här området till miljöns fromma.

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Om högre avgifter på

konstgödselkväve

m.m.

Anf. 123 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM:

Herr falman! Åsa Domeijs fråga gäller - vilket Carl Frick just nu var inne på - om man skall ta till en chockhöjning av avgifterna för att därmed åstadkomma en minskning av förbrukningen. Vi har verkUgen gått igenom den frågan. Men om man ansluter sig fill miljöparfiets förslag, leder den 300-procentiga prishöjningen fill aff 6 miljarder kronor skall omfördelas. Räknar man som OECD, är det totala jordbruksstödet i Sverige 13-14 miljarder kronor, 6 miljarder är alltså en mycket stor summa. Om man tar 6 miljarder från bönderna, är det klart atf detta direkt leder till att ett antal gårdar över huvud taget infe klarar sig - det är alldeles givet. Dä säger miljöpartiet: Låt oss återföra pengarna fill bönderna! Men när det gäller så stora pengar, mäste vi ställa frågan: Skall de slussas fillbaka till andra jordbrukare än dem som använder handelsgödsel? Då kvarstår ju ett antal snabba konkurser plus en ganska nyckfull omfördelning. Vilka är det som får dessa 6 miljarder, om det infe är de som har använt handelsgödsel?

Om man å andra sidan säger atf vi infe skall åstadkomma dessa dramafiska försämringar för de bönder som får betala de 6 miljarderna, utan vi skall

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Om trålfisket i Bottenhavet

återföra pengarna till i stort sett samma bönder- ja, då är det ju verkligen en rundgång och inte en bra metod. Då tar vi alltså 6 miljarder kronor från ett antal bönder och återför dessa pengar till samma personer. Varför gör vi i så fall detta? Det kommer då inte att minska förbrukningen särskilt mycket, eftersom de får tillbaka pengarna.

Den här diskussionen har ju verkligen förts. Vi har sagt att det inte är rimligt att gå fram på den vägen. Man får använda höjningar. Vi har fördubblat avgiften för att därmed få pengar för att finansiera miljöreformer. Vi får också gå fram på andra vägar och uppnå en halvering av läckaget, bl.a, med förslag om hur vi skall arbeta / marken - och inte bara med det vi tillför marken.

30 § Svar på fråga 1988/89:115 om trålfisket i Bottenhavet

Anf. 125 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM:

Herr talman! Jan Jennehag har frågat mig när det kommer ett regeringsförslag om förbud mot trålfiske samt om vilka andra åtgärder som jag planerar för att säkra fiskets framtid i Bottenhavet.

Enligt gällande fiskepolitik skall fisktillgångarna utnyttjas på sådant sätt att de långsiktigt kan medverka till livsmedelsförsörjningen. Inom de gränser som ges av en ansvarsfull hushållning med fisktillgångarna bör fisket bedrivas så effektivt som möjligt och fångsterna bestämmas av möjligheterna till en lönsam och stabil avsättning.

Inom ramen för 1973 års Gdanskkonvention sker varje år förhandlingar om fisket i Östersjön. Syftet med förhandlingarna är att fastställa fiskets totala omfattning och formerna för det så att det inte blir större än vad som är lämpligt med hänsyn till långsiktig hushållning med fiskbestånden. I år har man för första gången nått överenskommelse om högsta tillåtna uttag av torsk. Den överenskommelsen Uksom överenskommelsen om den f.d. "vita zonen" öster om Gotland ger starkt förbättrade möjligheter att vårda torskbeståndet i Östersjön.

Trålfiske är förbehållet yrkesfiskare eller andra för vilkas försörjning fisket är av väsentlig betydelse. Trålfisket kan begränsas om det behövs av fiskevårdsskäl. Det är fiskeristyrelsens uppgift att besluta om sådana begränsningar.

Fiskeristyrelsen, som alltså är den myndighet som har ansvaret för fiskevården i landet, analyserar för närvarande de erfarenheter som har samlats om trålfisket efter torsk i Bottenhavet, När denna analys är klar kommer styrelsen aff fa ställning fill vilka åtgärder som behöver vidtas, Defta kan ske i början av nästa är,

Anf. 126 JAN JENNEHAG (vpk):

Herr falman! Jag tackar jordbruksministern för svaret.

Torsken utefter Norrlandskusten är slut. Det går inte att bedriva något egentligt torskfiske som har någon ekonomisk betydelse.

Jordbruksministern säger i sitt svar atf det är fiskeristyrelsen som har ansvaret för fiskevården och som skall kunna säga vilka åtgärder som bör vidtas. Det tråkiga är ju då att fiskeristyrelsens kompetens i den här saken starkt ifrågasätts av de yrkesverksamma, Medelpads och Ångermanlands kustfiskarförbund och fiskerinämnden i Härnösand har under flera år varnat för det läge vi befinner oss i nu. Vi får då hoppas atf fiskeristyrelsen tar vara på erfarenheterna från dem som är yrkesverksamma. Vi får också hoppas att det inte har blivit för sent, utan att det skall gå att bygga upp ett torskbestånd igen utefter Norrlandskusten,

Anf. 127 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM:

Herr falman! Analyserna kommer som sagt att bli färdiga om några månader. Men de första analyser som man har gjort, och som ju också har diskuterats tidigare, är mycket intressanta. De visar atf förra årets torsk-fångst - den mycket stora fångsten i Bottenhavet, som vållade konflikterna kring trålfisket - främst bestod av 6-8 år gammal torsk. Den torsken var alltså dubbel så gammal som torsk från södra Östersjön, Det är ung torsk som vandrar in söderifrån, men det är få fiskar som vandrar ut igen. Det betyder aft den så aff säga naturliga dödligheten hos torsken i just Bottenhavet sannolikt har varit ganska stor genom åren - eftersom man inte har fiskat det som har varit möjligt aff fiska. Därför har man fått en äldre forsksfam i Bottenhavet,

Nu kan torsken infe fortplanta sig i Bottenhavet, eftersom forskäggen inte överlever i de ganska låga salthalter som finns där. Torskmängden i området är därför beroende av invandring frän södra Östersjön och utgör då en del av forskbeståndet i hela Östersjön öster om Bornholm.

För atf fä förbättrade förutsättningar på lång sikt i Bottenhavet måste man därför ha en fiskeplanering som skall bygga på internafionella överenskommelser, som skyddar återväxten av ung torsk i den egentliga Östersjön. Det hjälper ju då till att gynna en invandring av ung torsk upp i Bottenhavet. Det är alldeles klart att de avtal som jag talade om i mitt första svar, Gdanskkonventionen, den högsta nivån på fisket plus överenskommelsen om vita zonen, är vikfiga just för det som Jan Jennehag och jag är överens om är det väsenfligaste.

Dessutom har fiskeristyrelsen hos Nordiska ministerrådet ansökt om pengar till ett nordiskt fiskeprojekt för aft under en treårsperiod plantera ut torskyngel i Bottenhavet, Det är ett projekt som avses att drivas tillsammans med finska biologer; Finland har självfallet gemensamma problem och

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Om trålfisket i Bottenhavet

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Meddelande om interpellationssvar

Om kommunal barnomsorg för dagbarnvårdares barn

intressen med Sverige på det här området. Det är ett projekt som man nu bereder i Nordiska ministerrådet, och det är ytterligare ett förslag atf komma till rätta med de långsikfiga besfåndsproblemen och de långsiktiga överlev-nadsmöjligheterna för fisket i Bottenhavet,

Anf. 128 JAN JENNEHAG (vpk):

Herr talman! Synpunkten aff gammal och döende torsk har utgjort huvuddelen i de goda fångster som man fått under senare är kan infe stå i motsats till det förhållandet att man genom ett mycket intensivt trålfiske helt enkelt har sugit helt rent på torsk utefter Norrlandskusten, Det är bara att hoppas - jag vill upprepa det - atf det som jordbruksministern nu har sagt om de åtgärder som planeras verkligen kommer aft ge resultat och aff vi kan bygga upp ett forskbestånd igen. Jag hoppas också aff detta kan ske genom atf ta fill vara de yrkesverksammas erfarenheter och aft de planerade åtgärderna kommer att vidtas i samklang med deras verksamhet.

Överläggningen var härmed avslutad.

Anf. 130 Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr talman! Roland Larsson har frågat mig om yrkesgruppen dagbarnvårdare på samma sätt som alla andra förvärvsarbetande har rätt till kommunal barnomsorg för sina barn.

Mitt svar fill Roland Larsson blir detsamma som jag gav på en liknande fråga frän Daniel Tarschys i april i år.

Riksdagens beslut om en förskola för alla barn senast år 1991 innebär en rätt för alla barn atf delfa i en organiserad pedagogisk gruppverksamhef i öppen förskola, deltidsförskola eller daghem. Denna rättighet omfattar självfallet även dagbarnvårdarnas egna barn. Beslutet innebär vidare aft de barn som på grund av föräldrarnas förvärvsarbete eller studier har behov av vård och omsorg under längre tid skall ha rätt till plats i daghem eller familjedaghem.

Att dagbarnvårdare förvärvsarbetar är en självklarhet, såvitt gäller vård av andras barn. Frågan är i stället om dagbarnvårdaren skall anses utföra

förvärvsarbete när han eller hon far hand om de egna barnen. Frågan är också om de egna barnen på grund av defta förvärvsarbete har behov av sådan längre tids värd och omsorg som andra förvärvsarbetande föräldrars barn har. Enligt min uppfattning är svaret nej med hänsyn till de speciella förutsättningar som gäller för dagbarnvärdarens arbete i det egna hemmet,

Anf. 131 ROLAND LARSSON (c):

Herr falman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret. Det är svårt aft så här direkt av det svar jag fick kunna bilda sig någon klar uppfattning om vad som egentligen gäller. Statsrådet säger å ena sidan att dagbarnvårdare är förvärvsarbetande och i den meningen berättigade fill kommunal barnomsorg. Å andra sidan säger statsrådet atf dessa dagbarnvårdare utför detta förvärvsarbete i det egna hemmet och atf det därför kan ifrågasättas om deras barn är i behov av kommunal barnomsorg, Defta är mycket märkligt, Anfingen är man förvärvsarbetande, eller också är man det inte. Är man förvärvsarbetande - och det är man alltså i det här fallet - bör man självfallet ha rätt till barnomsorg. Det är infe säkert atf den barnomsorgen skall skötas i det egna hemmet. Man kan mycket väl tänka sig, som man har gjort på vissa häll, att sådan barnomsorg sköts av annan, dvs, i ett daghem eller i ett annat familjedaghem. Det skulle i och för sig vara ganska märkligt, om man måste byta barn mellan familjedaghemmen för aft det skall anses ligga inom gällande bestämmelsers råmärken.

Ingen ifrågasätter andra yrkesgruppers rätt aff ha det ordnat pä det här sättet. Sä är det t,ex, för den personal som jobbar inom barnomsorgen i övrigt. Ingen ifrågasätter den personalens rätt aff få ha de egna barnen inskrivna pä det daghem där man själv är verksam. De barnens rätt atf åtnjuta barnomsorg ifrågasätts inte. Ingen ifrågasätter lärarnas rätt att ha sina egna barn som elever i den egna klassen.

Jag tycker, herr talman, atf de besked som hittills har lämnats pä den här punkten kräver mycket mera tankemöda än hittills. Jag tycker därför aff regeringen och statsrådet borde fa sig fid att fundera över hur det här i prakfiken kommer aff fungera ute i våra kommuner.

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Om kommunal barnomsorg för dagbarnvårdares barn

Anf. 132 Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr falman! Familjedaghem har vi haft i Sverige sedan slutet av 1960-talet som en etablerad form inom barnomsorgen. Det är en form som hela tiden har byggt på aff ta hand om andras barn, ge fillsyn till andras barn i det egna hemmet. Det är så att säga grunden för det vi betecknar som denna vikfiga del av barnomsorgen. Det är först på senare år när olika konstruktioner för att ge vårdnadsbidrag har blivit aktuella som frågan om aft ge ersättning för vården av de egna barnen har kommit upp som något nytt i förhållande fill denna vårdform.

Jag menar aff det centrala i hela frågeställningen är atf vi i propositionen, när vi tillskriver alla barn till förvärvsarbetande rätt fill omsorg, utgår ifrån det fillägg som också finns, nämligen "under den tid behov av omsorg föreligger". Utgångspunkten är ju att dagbarnvårdaren har sina egna barn i det egna hemmet.

Jag vill också gärna säga aff jag tycker aff det är en märklig konstrukfion

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Om kommunal barnomsorg för dagbarnvårdares barn

som Linköping, den kommun som Roland Larsson kommer ifrån, tillämpar. Det egna barnet går så aft säga uf ur hemmet, ställs upp i den kommunala barnomsorgskön och hämtas därefter hem igen. Då är barnet plötsligt på ett annat sätt föremål för förvärvsarbete.

Enligt min mening är vården och underhållet av det egna barnet fortfarande en uppgift för föräldrarna. Frågan om vårdnadsbidrag bör vi därför diskutera som en principiell fråga som skall gälla alla föräldrar. Den har vi ju haft uppe i valet och fått ett mycket tydligt svar pä enligt min uppfattning.

Anf. 133 ROLAND LARSSON (c):

Herr talman! Det som Bengt Lindqvist säger innebär ju i prakfiken att dagbarnvärdarna räknas som både förvärvsarbetande och icke förvärvsarbetande. Det är märkligt aff man kan anse atf den fid som åtgår för aff vårda andras barn i det egna hemmet också är hemarbete. Jag kan inte acceptera ett sådant synsätt.

Dessutom pågår stora förändringar ute i kommunerna som innebär atf dagbarnvärdarna som personalresurs alltmer räknas in i den övriga personalresursen och också tjänstgör på daghemmen. Personalen skiftar arbetsplats, och det finns inte längre några vattentäta skott mellan den ena och den andra personalgruppen, vilket ytteriigare visar aft vi måste ha en öppnare attityd fill det synsätt som jag företräder, nämligen aft dagbarnvärdarna skall ha rätt till barnomsorg för sina egna barn,

Anf. 134 Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr talman! Det är ju fakfiskt på det sättet att det finns åtskilliga andra grupper i samhället som i så fall utför förvärvsarbete i det egna hemmet. Dem har vi inte diskuterat från dessa utgångspunkter helt enkelt av det skälet aft de väljer mellan aft antingen själva utöva tillsynen av de egna barnen i det egna hemmet utan ersättning eller aff, om situationen sä kräver, använda sig av barnomsorg på annat håll. Det resonemang som Roland Larsson för häller alltså inte riktigt,

Dagbarnvårdare är förvärvsarbetande i den meningen aff de far hand om andras barn, men de är samtidigt föräldrar till sina egna barn och har samma skyldigheter gentemot dem som alla andra föräldrar har mot sina barn,

Anf. 135 ROLAND LARSSON (c):

Herr talman! Det finns ingen begränsning när det gäller andra yrkesgruppers rätt till barnomsorg om de förvärvsarbetar i hemmet. Min husfru f ,ex, har under flera år sålt annonser från en arbetsplats i hemmet, och vi har haft rätt till barnomsorg under den fiden. Så fungerar det i andra sammanhang också. Det är bara för dagbarnvärdarna som det inte fungerar så.

Överläggningen var härmed avslutad.

33 § Svar på fråga 1988/89:124 om väntetiderna för asylsökande

Anf. 136 Statsrådet GEORG ANDERSSON:

Herr falman! Sigge Godin har frågat mig om jag är beredd atf medverka fill atf en mycket lång handläggningstid skall kunna leda till att en asylsökande får stanna i Sverige av humanitära skäl.

Jag har inför kammaren den 6 oktober utförligt besvarat en liknande fråga ställd av bl,a, Sigge Godins partikamrat Hugo Bergdahl,

Jag vill dock än en gäng påpeka atf kraftfulla åtgärder redan har vidtagits och planeras för aft väsenfligt förkorta handläggningsfiderna.

Långa handläggningstider medför i vissa fall aff starka humanitära skäl uppkommer. Dessa beaktas självfallet. Regeringen tar särskild hänsyn till barnens situation. Som en allmän regel gäller att om ett barn fått fast anknytning till landet genom atf ha gått tre terminer i svensk grundskola utgör detta ensamt ett tillräckligt skäl för atf hela familjen skall få stanna i Sverige, Denna praxis gäller vid beslut beträffande överklagande om utvisning, I vissa fall uppkommer därefter fråga om hinder av verkställighet. Jag anser det inte rimligt aft fillämpa ovan nämnda praxis i denna typ av ärenden.

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Om väntetiderna för asylsökande

Anf. 137 SIGGE GODIN (fp):

Herr falman! Jag ber att fä tacka invandrarministern för svaret.

Handläggningen av flyktingärenden tar i dag sä läng fid aft flyktingarna går ned sig psykiskt. Eftersom regeringen vidhåller att de infe skall få arbeta under väntetiden blir pressen atf år efter är vänta på besked ovärdig det svenska rättssamhället.

Invandrarverkets omorganisation och löften om fler handläggare kan naturligtvis kapa köerna. För närvarande lär utredningar sitta och fundera över olika åtgärder, och jag undrar: Vad väntar vi på?

Köerna är ju redan kända. Flyktingarnas försämrade hälsa är också känd. Det finns en klar opinion mot dagens system. Vi behöver inga nya utredningar. Däremot behöver vi insatser i form av både fler handläggare och ändrade handläggningsformer, men det räcker infe. Vi måste göra något drastiskt ät köerna. Aft bevilja de sämst behandlade flyktingarna, de som väntat längst, asyl av humanitära skäl skulle upplevas som en befrielse, infe bara av oss polifiker utan kanske framför allt av den personal vid invandrarverket som med vanmakt åser dessa gamla ärenden.

Invandrarministern talar om att långa väntetider kan befraktas som humanitära skäl, men jag har aldrig upplevt atf så har varit fallet annat än för barn. Det finns också äldre som mår mycket dåligt av den långa vänfan.

Jag skulle vilja aft invandrarministern beskriver vilka åtgärder som planeras, eftersom jag infe har tagit del av det svar som Hugo Bergdahl fick för nägon vecka sedan. Hur lång vänfefid, statsrådet, anser regeringen är acceptabel?

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Om väntetiderna för asylsökande

sedan helt frankt talar om att man inte har brytt sig om aff ta reda på vilket svar som gavs på frågan som ställdes för två veckor sedan. Det svaret finns att inhämta i riksdagstrycket.

Vi arbetar energiskt på att förkorta handläggningstiderna genom mer personal, ny organisafion och en ny utlänningslagsfiftning. Detta finns omnämnt i regeringsdeklarafionen. Förslag kommer, och vissa åtgärder har redan satts in och börjar ge effekt.

Frågan gällde huruvida humanitära skäl beaktas, och mitt svar var att humanitära skäl beaktas. Ibland har dessa humanitära skäl sin grund i långa handläggningstider och därmed i långa väntetider. Då beaktas detta. De humanitära skälen kan ha sin grund i andra faktorer. Jag kan nämna att av de 16 500 personer som fick uppehållstillstånd 1987 fick ca 20 % sina uppehällsfillstånd huvudsakligen av humanitära skäl. I många av dessa fall var orsaken långa handläggningsfider.

100

Anf. 139 SIGGE GODIN (fp):

Herr talman! Jag blir litet förvånad över statsrådefs åsikf atf jag skulle missbruka frågeinstitutet. Man skall väl vara ärlig i Sveriges riksdag, och om jag inte kände till att denna fråga varit uppe till diskussion tidigare, kände jag naturligtvis inte heller fill svaret. Detta borde även ett statsråd kunna acceptera.

Hur skulle det vara om jag kunde få svar på frågorna? Hur lång väntetid anser regeringen är acceptabel? Det var en av mina frågor. Det är faktiskt viktigt att både jag och andra som lyssnar får svar på den frågan.

Om vi skall kapa köerna måste drastiska åtgärder vidtas, och jag anser att de åtgärder som statsrådet talar om inte kommer att räcka till. I det läget måste vi vidta någon drastisk åtgärd. Det finns faktiskt personal på invandrarverket som också har framfört synpunkten att vi skulle kunna kapa topparna och låta de människor som vänfat längst få stanna av humanitära skäl. Låt oss avsluta de ärendena så att vi kan handlägga de andra som också är viktiga!

Anf. 140 Statsrådet GEORG ANDERSSON:

Herr talman! Först vill jag säga, vilket jag påpekat tidigare, att flertalet asylsökande får sina beslut inom kortare tid än ett år. Det är viktigt att komma ihåg detta.

Tyvärr är handläggningstiderna längre i många fall och alltför långa. Mitt mål, som jag också gett offentlighet åt, är att resp, instans skall kunna handlägga ett ärende inom loppet av två månader.

Sigge Godin säger redan nu att åtgärderna inte räcker. Det är en alldeles för pessimistisk attityd inför detta problem. Vi måste gemensamt arbeta energiskt på att lösa problemet.

Grundfrågan var om humanitära skäl beaktas, och jag har svarat ja på den frågan. Långa väntetider utgör i sig inte alltid ett humanitärt skäl, men i de fall starka humanitära skäl har uppkommit, bl.a, på grund av länga handläggningstider, beaktas de.

Anf, 141 SIGGE GODIN (fp):

Herr talman! När statsrådet talar om två månader vid varje handläggningstillfälle låter det som en dröm. Jag tycker faktiskt det är orealistiskt att uttrycka sig så i den här situationen.

Vi skäll inte förlänga debatten, men jag vill fråga: Med de åtgärder som statsrådet skisserar och som delvis är insatta, när kommer vi ner till rimliga väntetider? Rimlig väntetid anser jag är ett år totalt. Det är vad man möjligen kan klara om man inte får arbeta under väntetiden, och det får man ju inte enligt regeringen.

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Meddelande om interpellationssvar

Om den regionalpolitiska utredningen

Anf. 143 Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN:

Herr falman! Anna Wohlin-Andersson har frågat industriministern om han ämnar ge den regionalpolitiska utredningen tilläggsdirektiv i fråga om driftstöd till skärgårdstransporter.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på frågan.

Regeringen tillsatte den 19 november 1987 en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppgift att utreda regionalpolitikens inriktning m.m. I direkfiven till utredningen anförs bl.a. aft även om glesbygdspolitiken i sin nuvarande utformning i huvudsak synes fungera bra bör kommittén överväga om det finns anledning att föreslå några förändringar. BI.a. bör sektorspoUti-kens betydelse i glesbygden och åtgärder som underlättar kombinationssys-selsätfning uppmärksammas av kommittén. Kommittén bör enligt sina direktiv också särskilt värdera effekterna av de statliga insatserna i skärgärds-områdena och samråda i dessa frågor med glesbygdsdelegafionen.

Riksdagen har i skrivelse den 27 maj 1988 anmält sina beslut med anledning av regeringens proposition om regionalpolitiken.

Besluten innebär bl.a. att riksdagen givit regeringen till känna vad utskottet anfört om insatser i skärgärden. Betydelsen av att den regionalpolitiska utredningen ägnar särskild uppmärksamhet åt utvecklingen i skärgårdsområdena framhålls, liksom att behovet av ytterligare myndighetssamordning prövas i detta sammanhang.

Beträffande Anna Wohlin-Anderssons m,fl. motion om transportstöd i skärgården anförde utskottet att det mot bakgrund av det tidigare refererade beslutet utgick från att även driftstödet till skärgårdstransporter skuUe behandlas i detta sammanhang.

101

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Om den regionalpolitiska utredningen

Regeringen beslutade den 1 september 1988 aff överlämna den aktuella delen av arbetsmarknadsutskottets betänkande och kopia av riksdagens skrivelse fill kommittén om regionalpolitikens inriktning m.m.

Därmed har regeringen vidtagit de åtgärder som riksdagen givit regeringen fill känna.

Enligt vad jag erfarit har kommittén tillsatt en särskild samarbefsgrupp mellan bl.a. kommittén och glesbygdsdelegationen med uppgift atf behandla glesbygds- och skärgårdsfrågor. Jag utgår från atf kommittén och den av kommittén särskilt tillsatta samarbefsgruppen kommer att fa upp de av utskottet behandlade frågorna.

Anf. 144 ANNA WOHLIN-ANDERSSON (c):

Herr falman! Jag tackar för svaret, men jag vill påpeka att det första stycket bara är halva sanningen. Jag har ställt tvä frågor: dels när det skall komma filläggsdirektiv om driftstödet till transporter, dels och framför allt när det skall komma tilläggsdirektiv angående vad riksdagen uttalade om vikfen av att ha särskild uppmärksamhet på utvecklingen i skärgårdsområdena och pröva behovet av ytterligare myndighetssamordning.

När jag innan jag ställde frågan fog kontakt med departementet svarades det aff det inte behövdes några tilläggsdirektiv och alltså infe skulle komma några. I svaret sfär det atf regeringen den 1 september 1988 beslutade aft överlämna vissa handlingar. När de verkligen överlämnades vet infe jag, och det framgår inte av svaret. Den del av svaret där jag delar arbetsmarknadsministerns uppfattning är den som gäller att kommittén skall göra det som riksdagen har sagt åt den aff den skall göra. Vi motionärer har kämpat länge och hårt för aff komma så här långt, och nu måste det fill snabba och konkreta åtgärder. Sverige har mycket atf ta igen när det gäller att skapa levande skärgårdar. Vi kan lära mycket av Finland, dit jag rekommenderar en studieresa för regiönalpolifiska utredningen, eller för denna kommitté.

Sverige måste skapa levande skärgårdsbygder för miljöns, sjöfartens, jordbrukets och de bofastas och turisternas skull. Men skärgårdarna är också Sveriges yttersta utposter mot eventuella fientliga handlingar. De senaste åren har visat hur oerhört väl vi behöver kunniga skärgårdsbors ögon och öron. Det hänger nu pä regeringen aff i handling visa hur hela skärgärden skall leva.

Jag hoppas till slut, herr falman, atf arbetsmarknadsministern med detta svar menar aff den extra kommittén inom kommittén för regionalpolitiken verkligen skall titta på båda de frågor som jag har behandlat i min fråga.

Anf. 146 ANNA WOHLIN-ANDERSSON (c);

Herr falman! Arbetsmarknadsutskottet ansåg - eller tog för givet, kanske man skall säga - aft den regiönalpolifiska utredningen, som skulle ta sig an skärgårdsfrågan särskilt, också skulle titta pä driftsstödet. Jag tycker atf det är ganska självklart att så sker.

Varken regeringen eller riksdagen kan ta på sitt ansvar att längre förhala de här frågorna. Som vi säger hemma i Östergötland: "Medan vi prater så dör skärgården."

Anf. 147 Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN: Herr talman! Bara detta aft kommittén har tillsaft en särskild samarbetsgrupp mellan kommittén och glesbygdsdelegafionen med uppgift aff särskilt- behandla glesbygds- och skärgårdsfrågor tycker jag visar pä aft man tar dessa frågor på djupt allvar.

Överläggningen var härmed avslutad.

36 § Svar på fråga 1988/89:119 om rekrytering av arbetskraft bland flyktingar

Anf. 148 Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN:

Herr falman! Gullan Lindblad har i sin fråga fill mig visat på exempel på hur man ute i länen genom aktiva åtgärder på flyktingförläggningarna lyckats inlemma flykfingar i det svenska samhällslivet och därigenom bidragit fill aft minska den arbetskraftsbrist som råder framför allt inom värden oeh industrin.

Gullan Lindblad har därefter frågat mig om jag avser aft uppdra åt arbetsmarknadsverket eller länsarbetsnämnderna aft mer planenligt arbeta på defta sätt för att avhjälpa viss personalbrist, t.ex. inom vården och industrin.

Jag skall svara mycket kort på defta. Regeringen har uppmärksammat den, i synnerhet inom vissa områden, begynnande arbetskraftsbristen, och i regeringskansliet förbereds sedan en fid tillbaka åtgärder för att avhjälpa denna brist. Jag kommer inom kort aft föreslå regeringen aft förelägga riksdagen förslag i denna fråga.

Jag vill också erinra om att riksdagen så sent som i våras anslog särskilda medel till en försöksverksamhet med syfte aff förstärka flyktingars och invandrares möjligheter atf finna arbete (prop. 1987/88:150, bil. 5).

103

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Om konsumentupplys ning om när kosmetiska och hygieniska preparat har testats på djur

Anf. 149 GULLAN LINDBLAD (m):

Herr talman! Jag ber atf få tacka arbetsmarknadsministern för svaret, som jag uppfattar positivt. Jag tolkar svaret så, att de åtgärder som regeringen ämnar föreslå också kommer atf innefatta ett kontinuerligt arbete med atf fånga upp den arbetskraft som finns på våra flyktingförläggningar. Jag har diskuterat denna fråga fidigare med såväl invandrarministern som utbildningsministern, och jag är glad över atf jag nu har kunnat finna att det händer mycket positiva saker - inte minst i mitt eget län, som jag angett i min fråga.

Jag är nämligen helt förvissad om atf det bästa vi kan göra för att motverka främUngsfientlighet och rasism just är atf fånga upp flyktingarnas yrkeskunskaper, deras utbildning och deras erfarenheter pä ett positivt sätt och att inlemma dem i det svenska samhällslivet. Först och främst - det är alltså det vikfigaste - är det en humanitär åtgärd för flyktingarnas del. Men det är också en ekonomisk fråga. På många håll inom industrin vill man ju i dag t.o.m. importera arbetskraft. Men då tycker jag aft det är bättre aft försöka aff fa till vara den arbetskraft som redan finns här. Pä den punkten är vi således helt överens.

Kanske skulle arbetsmarknadsministern också kunna se över vänfarnas situafion. Vi har ju diskuterat de långa väntetiderna. Men även om det nu går aff korta av väntetiderna, pressas många också fortsättningsvis av de långa väntetiderna. Kan man inte tänka sig aft vänfarna åtminstone får beredskapsarbete under väntetiden?

Överläggningen var härmed avslutad.

37 § Svar på fråga 1988/89:65 om konsumentupplysning om när kosmetiska och hygieniska preparat har testats på djur

Anf. 150 Statsrådet MARGOT WALLSTRÖM:

Herr talman! Martin Olsson har frågat mig om regeringen avser - och i så fall när - atf framlägga förslag till märkning av kosmetiska och hygieniska preparat med uppgift om huruvida de har festats på djur.

Jag delar Martin Olssons uppfattning atf användning av djur bör begränsas i största möjliga utsträckning när det gäller testning av sådana preparat.

Målet är att kosmetikafester på djur skall avskaffas. Det är min uppfattning aft man bör kunna påskynda utvecklingen av alternativa testmetoder genom krav pä märkning av sädana preparat, om de tesfats pä djur. Jag kommer därför snarast att ge konsumentverket i uppdrag atf utreda hur regler om sådan produktinformation kan utformas.

stark har opinionen blivit mot att djur utsätts för bl.a. plågsamma hud- och ögonirritafionsfester för atf man skall kunna pröva kosmefiska preparat.

Det breda motståndet mot sådana här försök fordrar egentligen att människor när de köper kosmetiska och hygieniska preparat får klar informafion om huruvida djur utsatts för lidande bara för atf det aktuella preparatet skulle kunna fas fram. Många skulle säkert avstå från att köpa djurtesfade preparat, om det fanns en sådan innehållsdeklarafion.

Av den anledningen krävde jag 1984 i en riksdagsmotion en sådan märkning av preparaten. Det var motgång första året, men jag återkom i frågan. Riksdagen gjorde ett enhälligt uttalande 1985. Då hoppades jag och andra aft det skulle komma förslag i den här riktningen i den proposition om djurskyddslagen som lades fram i våras. Men där redovisades i stället aff regeringen inte avsåg atf lägga fram något förslag. Därför fanns det anledning aft återkomma med en mofion. Riksdagen gjorde ett nytt enhälligt uttalande om atf regeringen borde arbeta fram förslag i nämnda riktning.

Jag är alltså glad över det svar som Margot Wallström har lämnat. Jag är också glad över aft hon delar min uppfattning och över att hon instämmer i målsättningen aft få ett slut på kosmefikafesfer på djur.

Nu är det snart fem månader sedan riksdagen fattade nämnda beslut. Närmare bestämt var det den 26 maj. Under den fid som gått sedan dess har uppenbarligen ingenting gjorts. Men jag är, som sagt, glad över aft man nu kommer atf vidta åtgärder. Jag hoppas således att Margot Wallström skall visa mer energi i frågan än hennes företrädare kanske har visat.

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Om åtgärder mot viss våldsspekulation

Anf. 152 Statsrådet MARGOT WALLSTRÖM:

Herr talman! Viola Claesson har frågat statsrådet Bengt Göransson vad regeringen tänker göra för att hjälpa de föräldrar och organisafioner som nu försöker stoppa spekulation i väldsprodukfer.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på frågan.

Jag ser mycket allvarligt på spekulation i våld, i synnerhet dä den rikfar sig till barn och ungdomar. De produkter som Viola Claesson nu tänker på är ett slags samlarbilder med våldsmotiv, som är inneslutna i tuggummiförpackningar.

Frågan om ingripande mot marknadsföring i ett enskilt fall prövas enligt marknadsföringslagen. Prövningen ankommer på konsumenfverkef/KO och i sista hand på marknadsdomstolen. Jag vet atf konsumenfverkef/KO för närvarande prövar om ingripande mot det förfarande som frågan gäller kan ske med stöd av marknadsföringslagen.

Jag har också fått reda på att reaktionen på de aktuella samlarbilderna från barnomsorgspersonal, lärare, föräldrar m.fl. har varit stark, och en sådan reakfion är enligt min mening berättigad. På många håll i landet har aktionsgrupper bildats, och i t.ex. Boden har man genom ett intensivt

105

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Om åtgärder mot viss våldsspekulation

informationsarbete under de senaste två veckorna förmått affärer och kiosker aff sluta sälja produkten.

Jag vill också hänvisa fill att barnmiljörådet aviserat insatser i detta sammanhang.

Slutligen vill jag uttrycka mitt starka stöd till de olika grupper av ungdomar, föräldrar och andra vuxna som runt om i landet bekämpar spekulation i våld.

Anf. 153 VIOLA CLAESSON (vpk):

Herr talman! Jag tackar Margot Wallström för svaret. Som jag ser svaret är det en mycket vikfig markering, som föräldrar, organisafioner, barnpsykologer och andra kan ha nytta av när det gäller det fortsatta arbetet i kampanjen för atf stoppa sådana här bilder. Jag är således mycket tacksam för svaret.

Jag ser nämligen ett mönster i den grymma hantering av barn som pågår pä mänga håll i världen. Det sker en ständig avtmbbning, så att gränsen mellan mänskligt och omänskligt hela tiden flyttas allt närmare en avgrund. I bakgrunden finns det både egoism och profifhunger - en amerikaniserad kulfur och ideologi, där barn har blivit lönsamma objekt och offer.

Samlarbilder är ju inget nytt. Samlarbilder marknadsför sig själva - och det är det som är en del av kommersen. Men när video- och bildspekulanter nu har kommit på aff barnen kan förmås aft själva sprida ondskefulla nidbilder av barn, har de gått för långt. Utbudet riktar sig direkt till yngre skolbarn. Men bilderna cirkulerar också bland förskolebarn.

Pä en bild kan man se en liten figur sorri med knubbiga barnarmar drar av sin egen huvudsvål och avslöjar en spräckt skalle och gapande tomma ögonhålor. Defta är värre än video, säger man frän Unga örnar, som också deltar i den kampanj som nu pågår.

Förutom att man har reagerat här i riksdagen har också barnombudsmannen reagerat. Konsumentombudsmannen är inblandad, liksom konsumentverket, barnmiljörådet och skolpsykologer. Massmedia och, som sagt. Unga örnar har medverkat. I Borlänge och Ludvika pågår kampanjen och där har man lyckats bra.

Jag vill här från talarstolen uppmana fill bojkott mot samfliga tobaks- och godisaffärer i vårt land som saluför den här farliga smörjan.

Till sist vill jag fråga Margot Wallström: Vilka möjligheter finns det att bl.a. via konsumentombudsmannen verkligen göra något lagvägen?

106

Anf. 154 Statsrådet MARGOT WALLSTRÖM:

Herr talman! Frågan kan alltså prövas mot marknadsföringslagen. Samtidigt skall svårigheten aft bevisa hur farliga dessa bilder verkligen är inte underskattas. Jag tror atf det är det sammantagna utbudet av våldsskildringar för barn och ungdomar som är det farliga. Prövningen mot marknadsföringslagen skall göras, men jag är alltså realisfisk och förutser aft det kan bli svårt. Jag vet att t.ex. barnmiljörådet tänker hjälpa till genom att ta fram utlåtanden från barnpsykologer och andra som arbetar med barn och ungdomar, för atf eventuellt vara ett stöd vid en prövning i ett mål i marknadsdomstolen. Det är vägar som man kan gä.

Jag har i dag sett dessa bilder. Teckningarna är av den typ som förekommer

i Mad, och bilderna är våldsinspirerade och mycket smaklösa. Det man kan göra som konsument och som vuxen är atf ta sitt ansvar och låta bli atf köpa sådan här smörja. Jag säger också i svaret att jag uttrycker mitt starka stöd till dem som arbetar mot den här typen av spekulation i våld.

Anf. 155 VIOLA CLAESSON (vpk):

Herr falman! Det är också min uppfattning aft det är svårt aft med hjälp av lagstiftningen åstadkomma någonting på detta område. Även jag har talat med dem som handskas med lagen.

Jag hör aft Margot Wallström och jag är helt överens, men jag vill återigen betona hur otroligt viktigt det är atf enskilda organisafioner, föräldrar och alla som redan är inblandade verkligen ser till atf opinionen blir ännu starkare. Det känns fint när man kan agera på olika nivåer i samhället, både inom och utom parlamentet, och atf man kan lyckas genom t.ex. bojkoftak-tioner.

Jag har i dag fått reda pä atf näringsidkarna, dvs. affärerna själva, är oroliga över aff de kan bli av med de inkomster som de hittills har haft genom atf sälja tuggummin med dessa vidriga bilder. De är oroliga över den bojkott som tydligen har lyckats bra på många håll i landet. Det gäller därför atf uppmuntra så många som möjligt atf infe känna vanmakt utan aft agera. Det fas hela fiden nya steg, och dä måste vi vara på alerfen.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Anf. 156 GÖREL THURDIN (c):

Herr falman! Jag går upp i talarstolen i dag, därför atf jag har en mycket viktig och speciell fråga aft fa upp. Jag tänker infe ägna fid just här åt skatteproblematiken som sådan, då den debatten kommer senare i höst i samband med propositionen om 1989 års skafteskalor. Jag vill emellertid ta fillfället i akt och varna för aft marginalskaftesänkningen i ett kommande förslag isoleras från andra skatteförslag, som rör t.ex. kommunalskatterna och differentierad mervärdeskatt med sänkt matmoms. Om endast vissa skattebetalare får en marginalskaftesänkning men inte andra uppstår genast krav på kompensation, och då kan vissa dynamiska effekter försvinna som man vill uppnå med sänkta skatter. Alla inkomsttagare befinner sig som regel ute på arbetsmarknaden.

Centerparfiet anser fortfarande atf ett förslag om sänkta marginalskatter även för 1989 måste ha en fördelningspolitisk profil och kombineras med åtminstone ett höjt grundavdrag eller en skattereduktion.

Jag lyssnade på Kjell Johansson, och jag vill säga till honom aft centerparfiet infe har några hemligheter när det gäller matmomsen, och speciellt inte för dem som befinner sig i utredningen, eftersom den har fått direktiv atf titta pä denna fråga.

Sä fill den viktiga frågan i dag.

Jag och min familj bor inte i Stockholm, men det innebär inte att jag är

107

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

ovetande om bostadsproblemen här i storstaden. Bostadsbristen har tvingat upp priserna på bostadsmarknaden till omöjliga nivåer, och vanliga människor som av en eller annan anledning behöver byta bostad riskerar aft behöva socialbidrag.

I det här landet har vi skatteregler som innebär uppskov med realisationsvinst endast om man byter schablontaxerad annan fastighet mot schablontaxerad annan fastighet, dvs. villaboende mot villaboende, annars inte. I en storstad som Stockholm får detta orimliga effekter. Hur många bor inte i en bostadsrätt här i Stockholm? Det är ju infe bara villapriserna som går upp när inflationen har tagit fart.

Jag skaU ta några exempel för att belysa det orimliga och för atf visa att det i första hand handlar om vanliga människor, ibland låginkomsttagare, och inte om dessa få som ägnar sig åt spekulativa fastighetsaffärer.

En gammal dam bor på fjärde våningen utan hiss. Hennes ben orkar inte med detta. Hon kan i princip inte gå uf utan hjälp i alla dessa trappor. Hon vill byta fill en lägenhet i markplanet. Hon gör det, och vad händer? Jo, hon blir tvungen att begära socialbidrag för aft kunna klara av atf betala realisations-vinsfen på sin sålda bostadsrätt. Hennes folkpension räcker infe fill den också. Folkpensionen behöver hon för aft överleva.

En man vill flytta närmare sin arbetsplats, då han infe viU sitta tre tiU fyra timmar varje dag i bilkö. Kollektivtrafiken fungerar inte i alla riktningar, som bekant. Han byter sin bostadsrätt fill ett boende ute i den förort där arbetsplatsen Ugger, Vad händer? Jo, han tvingas betala så stor realisafions-vinst aft hela hans ekonomi bryter samman och han själv måste få psykisk vård.

Familjer splittras och behöver byta boende i en villa eller en stor lägenhet mot boende i mindre bostadsrätter.

Jag tror att det skulle fa ganska lång tid att räkna upp alla uppkomna exempel.

Centerpartiet har här i riksdagen föreslagit att reglerna skall ändras, så att samma regler gäller alla bosfadsbyten. Vi kan ju infe låsa in folk i ett specifikt boende vid en viss tidpunkt. Regeringen talar alltid om behovet av rörlighet. Det är mycket förvånande atf regeringen infe redan när denna situation uppstod - defta har pågått åtminstone i ett par års fid - gick in för aff ändra reglerna. Det hade kunnat ske helt utan att man inväntade inkomstskaffeuf-redningens förslag.

Det tar ett par år till innan vi kan tala om ett ändrat skattesystem. Under den tiden kommer många aft byta bostad. Jag vill därför ge regeringen ett gott råd: Lägg fram ett förslag om ändrade regler för uppskov med realisationsvinst redan i höst, så att uppskovsreglerna gäller alla typer av bostadsbyten! Det skulle visa på en försenad, men dock, handlingskraft.

Men jag representerar vpk, och i denna debatfrunda kring skattefrågan skall jag redovisa något om vår syn på skaftepolitiken.

Den glömda versen i Internationalen borde också med kraft sjungas, infe av högern utan av just vänstern. Dagens skatter slår nämligen i praktiken inte särdeles hårt mot de stora finansiella aktörerna.

Bland företagen belastas mindre företag hårdare än de stora koncernerna. Små kunskapsintensiva eller finansiellt inriktade företag klarar sig undan lindrigare än traditionellt varuproducerande företag.

På fastighetsmarknaden har ett flertal fastighetsbaroner spelat monopol, med skattesystemets goda minne, så väl aft en handfuU miljoner omvandlats till miljardförmögenhefer, I Veckans Affärer redovisades nyligen hur man bUr miljardär på tio år. Där kunde 23 fastighetshandlare redovisa en förmögenhet på 23 miljarder med ett marknadsvärde på 33 miljarder. En av dem redovisar hur man kan satsa 5 milj, kr. kontant 1975 och nu sälja samma fastighet för 300 milj. kr. Annars är det tysta och starka män, och en av dem förklarar detta med att "det är ju onödigt att skriva politikerna på näsan hur lätt det är aft tjäna pengar" - och detta trots värt "hårda" skattesystem.

Skatteplanering, ibland i lagens utmärker, har gjort att höginkomsttagare ibland kan betala mindre i effektiv skatt än löntagare i normala inkomstlägen. Vi känner metoderna: kommanditbolag - man frestas nästan säga banditbolag i vissa fall - utdelningsfonder, väletablerade banker och kreditinstitut säljer renodlade skatteplaneringsobjekf,

I dagens Sverige handlar t,o.m, statUga företag som Svenska Varv-Celsius med förlustbolag. Så t.ex. såldes Uddevallavarvet för 1 krona till Volvo, som å sin sida kunde tillgodoräkna sig skatteavdrag uppemot miljarden. Och den karusellen fortsätter efter högt föredöme. Kommunpolitiker i min region Trestad-Fyrstad på västkusten, diskuterar på fullt allvar aff anlägga flygplatser ihop med privata bolag som skatteplaneringsobjekf - köpa för 1 krona. Staten skulle förlora skafteintäkter på 300 milj, kr. Så långt går man. Samtidigt som man i riksdagen förhandlar om 25 öre i skattehöjning på bensin för aft få in en extra miljard förlorar staten miljarder på att sfafUga företag skatteplanerar ihop med privata börsbolag, I dagens skattekarusell förlorar samhället på både gungorna och karusellerna. Så visst finns det alla skäl atf diskutera skattefrågan - från vänster.

Skattefrågan har alltid stått i centrum och kommer alltid atf göra det för den polifiska debatten. Redan i böckernas bok kan man läsa aff "kejsar Augusfus lät utfärda ett påbud aff hela världen skulle låta skatfskriva sig", och vi vet ju aff det faktiskt kom ett ganska glatt budskap ur den skattskrivningen. Även om det är sant att Sverige har ett högt skattetryck så kommer det också ett glatt budskap från vår skattskrivning, från skrivningarna i skafteutskottet, som gör att vårt land får in de medel som behövs för att bekosta och även försvara vår välfärd.

Visst är skatterna höga, men välfärdsnätet är också starkt. Och den som vin minska på det ena minskar också oftast på det andra.

Men det finns också en annan sanning, och det är att välfärdsnätef också har sina hål och att dessa hål tenderar atf bli större. Det vet vi alla, vi som besöker sjukhusen och har sett överbeläggningar och hört om köer. Jag vill därför varna alla dem som vill leka tidig jultomte och lovar alla och envar en

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

109

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

110

rejäl skattesänkning till nyåret 1989, Visst är det roligt både att få och ge rejäla klappar, men vi får aldrig glömma aff räkningen alltid måste betalas av någon.

I valet minskade de partier som talade om marginalskaffesänkningar, I synnerhet tappade de partier som allra yvigast talade om att ge den största sänkningen fill dem som tjänade allra mest och rent av höjningar för de sämst ställda. Dessa partier har förvisso fortfarande majoritet i kammaren. Men nog borde valresultatet vara en påminnelse till dem om deras dödUghet,

I regeringsdeklarafionen märks dock inga sädana insikter, I den talas om kommande skattereformer. Och det kan väl vara passabelt, ja rent av vällovligt, om man kan göra något ät de problem som jag tog upp inledningsvis. I dagens läge vet vi dock inte om aUa dessa utredningar kan finna den "mytomspunna lösningen på knuten", eller om det blir berget som födde en mus. Just nu påminner det mig mest om I vänfan på Godot i Becketts absurda pjäs.

Det förefaller mig egendomligt att regeringsdeklarationen redovisar marginalskattesänkningar på 3 % samtidigt som den säger föga eller inget om fördelningspolitiken. Den praktiska konsekvensen av ett sådant beslut blir

- att en löntagare som tjänar ca 105 000 kr, om året, t,ex, pä ett sjukhus eller en fabrik, får en sänkning på 1 350 kr,,

- att en löntagare som tjänar ca 150 000 kr. om året, t,ex, en lärare, som jag själv är, får en sänkning på 2 700 kr,,

- aft en löntagare som tjänar ca 225 000 kr, om året, t,ex, en riksdagsman som jag just nu är, får en sänkning på ca 4 950 kr, och

- atf en löntagare, t.ex, en VD, som tjänar ca 540 000 kr, - det brukar de göra, minst - får en skattesänkning på 14 400 kr,

I denna kvartett fär den bäst befalde en sänkning pä ca 14 500 kr,, medan den lägst befalde får en sänkning på ca 1 300 kr. Det blir tio gånger mer fill den som tjänar bäst. Det borgar infe för arbetsfred utan rymmer snarast en lönedynamik som lätt kan leda tUl kvartetten som sprängdes, och det är infe bra för samhällsbalansen.

Om jag hade fortsatt som lärare hade jag fått en sänkning pä ca 3 000 kr. Nu, som bättre betald riksdagsman, föreslår man att jag skall få en sänkning på nästan 5 000 kr. Det är som predikanfen sade; .4t den som har skall varda givet. Men med det budskapet har jag svårt att fara till min hemstad.

För mig som lärare är detta mer än ett pedagogiskt problem. Det är ett problem som rör frågor om rimlighet och rättvisa. När vi nu är i vänfan på Godot och de skaffepolitiska utredningarnas betänkanden, sä finns det ingen anledning att hasta och göra reformer som är stötande ur fördelnings- och rätfviseaspekter.

Jag vet fuller väl aft marginalskaffesänkningarnas förespråkare säger atf de fördelningspolifiska aspekterna är oavsedda bieffekter när man söker nå andra resultat, t.ex, mål som ökad fillväxt och bromsad inflation. Defta är vikfiga fing, men det finns andra vägar atf nå samma mål, vägar som bättre svarar mot arbetarrörelsens klassiska krav om skatt efter bärkraft. Enligt mig är fördelningspolitik inte en av många faktorer utan kanske den mest

grundläggande polifiska frågan. För aft fala med filosofen Francis Bacon: "Det är med pengar som med gödsel, utan värde om de inte sprids,"

Frågan om tillväxten är också viktig, men det finns inget rakt samband mellan låga marginalskatter och ekonomisk tillväxt. Jag vet aft vissa forskare hävdar detta, men vad som är sanning vid universitetet i Jena är lögn i Heidelberg, och nationalekonomin är snarast just som dess internationella namn säger en fråga om polifisk ekonomi.

Jag vill bara erinra om att 1987 års nobelpristagare i ekonomi, Robert Solow, förkastar tanken aff ekonomisk tillväxt främst skapas genom ökat sparande och kapitaUnvesteringar, Han menar att man får tillväxt genom tekniska framsteg och aff dessa genereras ur forskning och utbildning. Jag som lekman kan inte svära på aft han har rätt, men jag tror inte heUer att andra lekmän bör svära på atf han har fel.

Nå, över fill dagens verklighet.

Vad skulle kunna göras denna höst och kommande vår för atf tillgodose såväl krav på inflationsbroms som rättvis fördelning? Ja, enligt vpk borde följande sättas i förgrunden:

- Inför en generell skattereduktion för inkomståret 1989,

- Minska orättvisorna i den kommunala beskattningen.

- Pressa ned matpriserna genom aff påbörja avvecklingen av matmomsen.

Jag skaU göra några kommentarer beträffande de tre punkterna.

För det första: Genom en generell skatterabatt blir det möjligt aff uppnå delvis samma effekter på avtalsområdet som man viU uppnå med marginalskaftesänkningen. Det finns dock en vikfig skillnad och det är aft den rabatten kan konstrueras så aft den blir fördelningspoUfiskf posifiv eller i varje fall neutral.

Vpk föreslog en skattereduktion pä maximalf 2 000 kr, till vårriksdagen 1988. Vi vann inte gehör då. Det är vår förhoppning aff vinna bättre anklang denna gång. Då föreslog vi en brytpunkt runt 15 000 kr. i månaden.

I går påpekade såväl Carlsson som Feldt aft det minsann fanns arbetare som infe täcktes in i vpk:s alternativ, men då glömde man atf ta hänsyn fill mafmomseffekfen.

Om bakgrunden till regeringens förslag om snabba marginalskaffesänkningar är aff vpk:s redukfion infe gick nog högt upp, ja, då tror jag mig kunna lova atf vi i vpk är villiga aft resonera med alla om hur rabatten skall anläggas. Det kan vi nog diskutera.

För det andra: Människan lever möjligen på marginalen men infe på marginalskatten. För de flesta skattskyldiga är kommunalskatten en vida större utgiftspost än statsskatten. Skillnaderna i kommunal utdebitering skapar i praktiken mycket stora skillnader i konsumtionsmöjiighefer. I en genomgång i Dagens Industri visades atf en normal familj med normal inkomst fick 19 758 kr. mer över i en lågskattekommun, en billig kommun, som Lidingö än i den dyraste kommunen, som var Härnösand. De problem som redovisas kring marginalskatterna bleknar rejält vid en sådan jämförelse.

Vi i vpk menar aff det skulle vara klokt atf låta bli aft snabbt sänka marginalskatterna för 1989 och aft bruka de medel som de frigör till mer

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

111

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

svängrum för kommunsektorn. Då kan kommunerna undvika skaftehöjningar och samfidigt upprätthålla en godtagbar standard i sina åtaganden. För i avtalskravens värld leder också höga och framför allt höjda kommunalskatter till krav på lönehöjningar. Med mer svängrum för kommunerna begränsas det behovet samtidigt som stödet kan riktas fill dem som bäst behöver det.

Till sist och för det tredje; Nu är det väl äntUgen dags atf göra något ät mafmosen? Alla är överens om aft matkosfnaderna är för höga, men liksom när det gäller vädret talar alla om det utan att göra något åt det. Lägre matpriser gynnar de grupper som har betalat mest för den tredje vägen och som hitfills fått ut minst av det. Det skall väl inte behöva gå så långt att först EG-harmoniseringen tvingar riksdagsmajoriteten att tänka om. I så fall får man ta till den slitna frasen Inget ont som inte har något gott med sig.

Jag har inga illusioner om aff vi i dagens debatt skall kunna påverka varandra till nya ståndpunkter i skattefrågan. Men kanske kan denna debatt vara inledningen till en dialog mellan regeringen och den del av oppositionen som vill se skattepolitiken som ett fördelningspolitiskt instrument.

Kan vi skapa en sådan dialog tror jag aff vi under kommande fre år kan finna hyggliga lösningar i skattefrågan. Men valet är inte mitt eller vpk:s; valet är regeringens och den socialdemokratiska riksdagsgruppens.

Beskeden för 1989 har förvisso inte varit sä positiva, men såväl Kjell-Olof Feldt som SAP och regeringen har ändrat sig förr, och det slutliga provet kommer senare under valperioden när utredningsmajoriteterna skall formeras och propositionerna formuleras.

Jag skall infe ge grötmyndiga råd från kammarens talarstol i dag; jag tror dock att råden från golven är enstämmiga - det må sedan röra sig om sjukhus-, verkstads- eller affärsgolv. Vi behöver ett skattesystem efter bärkraft. Herr falman! Vi behöver ett sysfem som gör att vi kan dela det goda i landet.

112

Anf. 158 BO LUNDGREN (m) replik:

Herr talman! Det lär väl bli så att Lars Bäckström oeh jag och många andra får föra en del debatter om skatter under kommande mandatperiod; det kan bli intressant.

Jag har två frågor att ställa.

Är det rimligt att en industriarbetare som tjänar 100 000 egenfligen jobbar ihop 138 000 - det är värdet av det totala arbetet inkl, löneskatt - och aff av de 138 000 går 38 000 fill löneskatter, 30 000 till inkomstskatt, 10 000 till moms på konsumtionen och minst 5 000- antagligen mer, men jag anger det i runda tal - tiU diverse punktskatter? Det innebär aft Lars Bäckström, jag själv och landstings- och kommunpolitiker förfogar över sammantaget 83 000 av den arbetarens lön - han själv får efter skatt disponera 55 000 av sin inkomst. Är det en rimlig fördelningspolitik, en rimlig avvägning mellan vad poUfikerna skall bestämma över och vad den enskilde medborgaren själv skall bestämma över?

Den andra frågan gäller Lars Bäckströms förnekande av aft marginalskatten påverkar ekonomiskt beteende. En industriarbetare med en genomsnittlig marginalskatt på 50 %, med bostadsbidrag som avtrappas med 20 % när

inkomsten sfiger och med bostad i en kommun där daghemsavgiffen ökar Prot. 1988/89:12
med 15 % när inkomsten stiger har en total marginaleffekt på 85 %, Är det 20 oktober 1988
någonting som sfimulerar hans eller hennes vilja att arbeta mer, att fa I 7.

extraknäck? Kan den höga marginaleffekten möjligen göra att det är

intressantare atf fa "svarta" jobb, om vederbörande nu har den möjligheten?

Anf 159 LARS BÄCKSTRÖM (vpk) replik:

Herr talman! Jag tror aff jag och den moderate ledamoten är överens om en sak, och det är att inkomsterna för Sveriges industri infe skall fördelas bara tiU dem som äger den industrin eller till dem som verkar i den - industrin och exporten skall ju vara med och finansiera hela landefs goda. Det är nog en rikfig tanke; det är därför vi har en exportindustri.

Jag kan anföra ett handfast exempel på hur marginalskatterna slår. Jag tjänar som lärare 12 000 kr, i månaden. Jag fär av min arbetsgivare ut litet drygt 8 000 kr. Det är gott och väl mer än hälften kvar, tycker jag.

På Volvo i Uddevalla får dagens industriarbetare 52 kr, i timmen. Deras stora problem är aft de har för litet i lön, infe atf skaften är för hög,

Anf. 160 BO LUNDGREN (m) replik:

Herr falman! Det här är två sidor av samma sak. Skall vi klara oss i konkurrensen är det, som Lars Bäckström tog upp, ett problem atf kunna sälja svenska varor utan alltför dryga kostnader. Då har ju bruttolönen stor betydelse. Vad vi kan påverka inhemskt när det gäller kostnadsutveckling och annat är just skatten.

Lars Bäckström talade om atf han som lärare hade en lön på 12 000 kr, i månaden. Arbetsersättningen för det jobb som har utförts är ju egenfligen 16 500- man skall ju fa hänsyn fill de löneskatter som är den enskildes men som arbetsgivaren betalar in. Av de 16 500 får Lars Bäckström behålla 8 000 och sedan betala världens högsta moms, om vi ser på enheflig skattesats, och punktskatter av ohka slag-vpk vill ju också höja punktskatter. Det innebär återigen att Lars Bäckström i rollen som polifiker bestämmer över en större del av inkomsten än Lars Bäckström som privatperson gör. Jag frågade om det är rimligt. Jag frågade också: Tror infe Lars Bäckström att marginaleffekter på 85 % påverkar arbetsviljan?

Anf. 161 LARS BÄCKSTRÖM (vpk) replik:

Herr falman! Det finns också en annan skillnad. Vi har talat om en skattereduktion på 2 000 kr,, men på andra sidan försöker man konstruera något slags skattepolitikens perpefuum mobile- maskinen som genererar sin egen energi, Den har ingen konstruerat inom mekaniken, och jag tror inte att moderaterna klarar av det inom politiken.

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

114

som vanligt och atf han hade hört alltihop förut kände jag en stor gemenskap med den socialdemokratiske finansministern.

Och när Tobisson och Wibble kontrade med atf Feldt minsann också lät som vanUgt förstod jag precis vad de menade och kände djup sympati för den åsikten frän det blå blocket.

Det är tydligen så aft ingenfing har hänt. Valrörelsen har uppenbarligen infe lärt vare sig Feldt, Wibble eller Tobisson - eller Johansson och Lundgren i dag - just någonfing. Den gröna framgången har inte ruskat om dem. "Synvidgan" har ännu infe rört dem.

Trots aff de alla varit inblandade i en ekonomisk debatt har de infe sagt ett enda ord om ekonomi. Ordet ekonomi betyder nämligen "läran om huset". Och huset är i detta fall vår jord. Ekonomi är alltså läran om hushållning med jordens knappa resurser.

I stället har det som vanligt blivit en konventionell, falsk ekonomisk debatt, en debatt om symboler, en debatt om symboler som börjat leva ett eget liv, alltså en debatt om pengar och hur pengar kan föröka sig. hur pengar kan få barn. Det är i och för sig också intressant, men det har myckel litet med ekonomi atf göra.

Jag hoppas aff vi någon gång skall få en ekonomisk debatt - en riktig ekonomisk debatt - också i det här huset. Som hjälpmedel atf förstå ekonomi kanske vi behöver nya räkenskaper; BNP-begreppet och den dogmatiska tilltron fill s.k. ekonomisk tillväxt är exempel på hur den traditionella ekonomiska s.k. vetenskapen förvränger vår verklighetsuppfattning.

För aff förstå de verkliga relationerna i hushållning i produktion och i konsumfion krävs ett nytt sätt aft beskriva ekonomi: nya metoder med ekologisk och social redovisning. Helt enkelt en redovisning av verkligheten i stället för atf man sfirrar sig blind på redovisning av symbolerna.

Ekonomi och ekologi är tvä sidor av samma mynt. Men mer än så: grunden för ekonomin är det ekologiska systemet. Förutsättningen för all ekonomisk verksamhet är faktiskt följande; Sex molekyler av koldioxid som förenar sig med sex molekyler vatten under upptagande av energi från ljus fill en' molekyl druvsocker och sex molekyler syre. Helt enkelt fotosyntesen. Det är infe alls pojkarna på börsen som är grunden till vår ekonomi. Infe ens Kjell-Olof Feldt eller Kjell Johansson eller Erik Penser eller P.G. Gyllenhammar, utan något mycket, mycket djupare och något mycket, mycket mer fantastiskt än så.

Ett samhälle som vill leva i välstånd och välfärd måste byggas innanför de ekologiska ramarna - innanför de ramar som naturen sätter. Bygger vi samhället utanför dessa ramar slår vi steg för steg sönder livsförutsättningarna och därmed möjligheterna för långsiktigt välstånd och välfärd.

Herr talman! Många beslut som tagits i detta parlament hotar välstånd och välfärd. På grund av kortsiktigt tänkande och kortsikfiga gruppintressen slås skogar, sjöar, hav och människor uf - och därmed den grund på vilken liv och välstånd byggs. Miljöförstöringen vi upplever, den dioxinförgiftade modersmjölken, de tiotusenfals okontrollerade kemikalierna, det radioaktiva vanvett vi byggt in oss i - allt är ett resultat av politiska beslut, infe minst ekonomiska och skaffepolitiska beslut.

Jakten på ekonomisk och materiell tillväxt har skett och sker fortfarande

på bekostnad av haven, sjöarna, skogarna och luften vi andas. Förr offrade vi lamm och grisar för atf blidka gudarna - i dag offrar vi framtiden för aff blidka våra egna begär efter materiell fillväxt och ökad varuomsättning och för att blidka de nya gudarna, nämligen tillväxtekonomerna.

Särimner återuppstod trots att han slaktades varje dag. Framtiden återuppstår infe om den görs omöjlig.

Herr falman! Ibland känns det som om någon eller något anonymt vill skriva ett avtal med mig som människa, ett avtal i vilket jag förbinder mig atf denne någon eller något skall få skada mina barn, ge mina barn allergier eller cancer. Som ersättning för det skall jag få en metallicbil, kritvitt papper atf skriva mina tankar på eller mer pengar att konsumera mer för. Miljöpartiet de gröna ställer aldrig upp på det avtalet, och det är därför jag är miljöpartist.

Den konventionella ekonomin är ekologiskt felsfyrande. Skogen i Polen dör på grund av planekonomin. Skogen i Västtyskland dör på grund av marknadsekonomin. Skogen i Sverige dör på grund av biandekonomin. Och detta beror på att man alltför ofta utgår från fyra falska förutsättningar, när man far politiska beslut;

1. att jordens naturresurser är obegränsade,

2. atf jordens lagrade energi är obegränsad,

3. att naturens tålighet är obegränsad,

4. atf människors anpassningsförmåga är obegränsad.

Vi måste alltså lära oss aft bygga samhället innanför de ekologiska ramarna. För atf nå dit behöver vi använda såväl konventionella s.k. marknadsekonomiska styrmedel som regleringar oeh förbud.

Exempel på marknadsekonomiska styrmedel är införande av utsläppsskat-fer frän första gram och upp fill gränsvärdena och rejält höjda energiskaffer, som kopplas fill sänkta skatter och avgifter på arbete. Det gynnar ett försiktigt hanterande av naturresurser.

Exempel på regleringar är stopp för ökad flygtrafik och införande av biltullar och bilfria zoner. Det är nödvändigt om vi skall klara överlevnadsfrågorna och målen som riksdagen har satt upp för aff minska kväveoxiderna.

Exempel på förbud är ett stopp för klorblekf papper pä den svenska marknaden under 1989. Klor hör nämligen inte hemma i ett civiliserat samhälle.

Herr talman! Vi mäste börja diskutera tillväxtens innehåll. För det är naturligtvis inte så att nollfillväxt i sig är ett mål, eller att all tillväxt är av ondo. Inom en rad områden behöver vi tillväxt: inom kulturen, inom skolan, inom vården men också inom industrisektorn, t.ex. för att fa fram alternafiv energi och ett modernt biologiskt jordbruk.

Men tillväxt mätt i bmtfonafionalprodukf, BNP, är ett mycket märkligt begrepp, eftersom det endast utgör mått på omsättningen av betalda varor och tjänster. Ett företag - och det bör ju Kjell Johansson känna till - med aldrig sä stor omsättning kan gå i konkurs. Det gäller också ett land. Och det gäller också vär planet. I BNP-måttet görs ingen skillnad på närande och tärande verksamhet, ingen skillnad på uppbyggande eller nedbrytande verksamhet. .Att förbruka ändliga naturresurser räknas som lika positivt som att bruka förnybara resurser.

Jakten på blind ekonomisk tillväxt är fullständigt befängd. Och jag är

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk deban

115

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

116

övertygad om aft man på 2000-talef kommer aft skratta ät det kvaeksalveri som finansministrar av oUka kulörer världen över ägnar sig åt: jakt på blind ekonomisk tillväxt.

Det är sorgligt, fruktansvärt sorgligt, att så många män - för det är ju mest män - företrädande så många organisafioner under så många högtidliga sammankomster och under så mycket gravallvar under så många är har kunnat resonera så länge om något så i grunden flummigt som ekonomisk fillväxt mätt i BNP.

Jag uppmanar Kjell-Olof Feldt och regeringen att i nästa finansplan diskutera fillväxtens innehåll och inte bara dess omfång. Och jag uppmanar naturligtvis regeringen att skilja på närande och tärande fillväxt.

FördelningspoUfiken i vårt land börjar bU alltmer orättvis. I valrörelsen lovade inte bara moderater och folkpartister utan också socialdemokrater kraffigt sänkta marginalskatter för människor med stora eller rent av mycket stora inkomster.

Enligt Westerbergsliberala teser skall sänkta skatter för höginkomsttagare leda till aff höginkomsttagaren arbetar mer i lönearbefet. Ty övertid ger mer pengar i fickan och därmed ökade möjligheter aft konsumera mer. Och detta är, i Westerbergsliberalernas värld, höjden av lycka. Lönearbeta mer, så ökar fillväxten! Och då - när tillväxten ökar - skall smulorna också ramla ner till låginkomsttagarna. Denna tes omfattas numera också av socialdemokraterna.

Men resonemanget bygger på en förnedrande och materialistisk människosyn. Den bygger på att människor ser ökad konsumtion som det viktigaste i livet.

Och kanske är det så att Bengt Westerberg, Kjell Johansson, Anne Wibble och många andra reagerar så: med sänkt skatt så jobbar de mer i lönearbefet, så de får råd att köpa det de inte har fid med aff göra själva. Sålunda får Bengt och Kjell råd aft lämna bort sina barn på dagis också på lördagar. De kan köpa mer färdiglagad indusfrimaf. De kan betala någon som hälsar på deras gamla föräldrar, för själva har de infe fid längre när de lönearbetar så mycket. De kan lämna bort bilen för tändstiftsbyte, och de kan byta kylskåp när det blir nya modefärger.

Och visst. Visst ökar tillväxten. Fler får jobb i mafindustrin, inom barnomsorgen, inom åldringsvården och inom Electrolux kylskåpsdivision. Tillväxten ökar och om det vill sig väl, men bara då, kan smulor t.o.m. trilla ner till låginkomsttagarna.

Själv skulle jag reagera tvärtom. Fick jag sänkt skatt, för det handlar inte bara om sänkt marginalskatt, skulle jag minska min lönearbetstid och fortfarande ha kvar samma konsumtionsstandard. Sedan skulle jag ta mitt barn ur dagis och starta ett föräldrakooperativ och själv engagera mig i barnomsorgen. Jag skulle köpa mindre industrifillverkad mat, baka brödet själv och känna doften av nybakat bröd hemma på måndagsmorgnarna. Jag skulle fa över vården av mina föräldrar på torsdagsmorgonen. Jag skulle få fid över atf reparera bilen själv. Och sen skulle jag strunta i modefärgerna på kylskåpet.

Men vad händer om folk reagerar som jag gör, hellre väljer fri tid än ökad konsumtion? Jo, tillväxten minskar. Men livskvaliteten kanske ökar. En

solidarisk fördelningspolifik, menar miljöpartiet, innebär aft man sänker skaften först för dem som har det sämst. Vi vill därför införa ett höjt grundavdrag, en s.k. skattefri zon. Och vi ställer inte upp på marginalskaffesänkningar för höginkomsttagare inför nästa budgetår, Fördelningspolitiskt är det också viktigt att fa bort momsen på basmat. Det gynnar låginkomsftagaren, inte bara barnfamiljerna utan också folkpensionärerna och de ca 2 miljonerna deltidsarbetande kvinnor. Friåret skall naturligtvis vara kvar. Också det har med fördelningspolitik att göra.

Herr talman! Människor finns - förmodligen - ingen annansfans än på jorden. Vårt solsystem är ett bland 200 miljarder solsystem i galaxen Vintergatan, Det finns hundra miljarder galaxer. Men människan finns bara på jorden. Och på varje människa går det 20 galaxer.

Vi är alltså ganska små. Och helt beroende av något sä fånigt men ändå fantasfiskt som fotosyntesen, som utgör grunden för all ekonomi oeh allt liv, I dessa sammanhang känns ibland den politiska debatten i allmänhet - och den ekonomiska debatten i synnerhet - fjuttig, mycket högmodig och tämligen ointelligent.

Herr falman! Vi människor är egentligen ganska små. Vi har inte rätt aft förbruka ändliga naturresurser i den takt vi gör i dag. Världen har infe råd med 5 miljarder svenskar. Vår livsstil är omöjlig i en global skala. Ändå säger de framtidsförbmkande partierna att vi skall ha mer av just denna livsstil! Därför behövs det en grön revolution. Vi måste skydda den lilla länk som vår tid och vår generation utgör i den långa kedja som livet utgör. Det borde också de framtidsförbmkande partierna inse.

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Anf. 163 GÖREL THURDIN (c) replik:

Herr talman! Jag har lyssnat på Birger Schlaug, och jag må säga: han talar som om miljöparfiet uppfunnit ordet, dvs, det rätta ordet. Men världen har ju funnits längre än så.

Energiskatter, råvaruskatter, miljöavgifter som ekonomiska styrmedel t,ex. finns redan som förslag frän centerpartiet här i riksdagen.

Vi har föreslagit en förnyelseplan som gäller en ny energianvändning och energiproduktion.

Vi har också länge i vårt parfi talat om atf bruka i stället för aff förbruka.

Det är inga nya ord, det viktiga är ju atf på något sätt få en majoritet för detta. Jag tycker inte att miljöpartiet sä fill den milda grad skall sära uf sig. Ni är vanliga människor ni också, och jag tror atf vi nog infe lever så olika.

T.o.m. jag bakar mitt bröd själv, trots atf jag befinner mig i ett sådant modernt samhälle som vi har.

Sedan kan vi tala om marknadsekonomi. Jag undrar om Birger Schlaug vet vad som menas med marknadsekonomi. Låt oss gå fillbaka fill gamle käre Adam Smith. Det är nämligen på det viset att marknadsekonomi förutsätter decentralisering, annars har vi inte någon fungerande marknad, och då kan vi infe använda det begreppet som Birger Schlaug gjorde här.

Även från centerpartiet har vi drivit denna decentraliseringsfråga under mycket läng fid. Den är en del av vår ideologiska inriktning. Vi har gjort det bl.a. för aft skapa en marknadsekonomi som ger en riktig användning av

117

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

resurser och den rätta sortens konkurrens, vilket vi nu infe har bl.a. pä energiområdet och bostadsmarknaden.

Det handlar infe om atf ta fram en polifik som styr individen i varje skeende. Det handlar om aft ta fram en polifik som ser fill att t.ex. ett bröd som man köper är energisnålt bakat och innehåller en hög livsmedelskvalitet. Sedan tycker jag inte atf man behöver styra mer.

Vi mäste utgå ifrån de förutsättningar som finns i dag. Då måste vi föra en politik som inte slår sönder för mycket av det samhälle vi har. Vi mäste åstadkomma en förändring med krafter som verkar i dag, t.ex. med ekonomiska styrmedel.

Ni är alltså inte ensamma om aft vara banbrytande pä detta område.

118

Anf. 164 BO LUNDGREN (m) replik:

Herr talman! Birger Schlaug sade själv - och det är alldeles korrekt - aff det faktum atf man går över fill fritid och arbetar mindre innebär atf tillväxten minskar. Jag håller med om att BNP-begreppet har sina brister. Det är alldeles uppenbart. Aff mäta sjukvårdskonsumtion som en plusfaktor, exempelvis, kan diskuteras. Men man behöver inte använda tillväxfbasen BNP. Man kan definiera resurstillväxten pä något annat sätt.

Det är ändå så, aff om Birger Schlaug ökar sin livskvalitet genom aff minska sina arbetsinsatser för aft klara sig själv bättre, sä blir det mindre resurser för pensionärerna, för de sjuka som infe får fillgång till nya behandlingsmetoder; det blir mindre möjligheter atf stödja den som vill arbeta och behöver barnomsorg, för atf ta några exempel.

Livskvalitet bestäms inte bara av materiell standard. Det inser de flesta människor, och vi talar egentligen alldeles för litet om det. Det gäller fritt val. Det gäller en allmänt positiv andlig miljö. Det gäller en god livsmiljö i andra avseenden, naturmiljö och mycket annat.

Men det är ändå sä att pensioner, sjukvård, barnomsorg, miljösatsningar på ett eller annat sätt mäste betalas, genom sparande och arbete. Även fritt val kosfar. Om man vill välja att vara hemma och fa hand om barn kostar det bortfall av en lön, oavsett om man definierar lönen som arbetsinsats i fid, pengar eller produktion av vare sig det ena eller det andra.

Det är detta som är bekymmersamt för Birger Schlaug. Den politik han och hans parti förespråkar urholkar grunden för det välstånd som faktiskt ger möjlighet aff klara infe minst miljöproblemen.

Enligt den gröna luntan vill ni höja skattetrycket nästa år med 17,2 miljarder. Det innebär aft de svenska hushållen i genomsnitt skall fä höjd skaft med 5 000 kr. Bl.a. rör det sig om en kraffig höjning av marginalskatten för deltidsarbetande.

Detta leder till aft arbete och sparande motverkas, just grunden för välståndet. Det leder alltså till mycket mindre möjligheter att klara det ni framför allt är intresserade av, nämligen miljöförstöringen.

Jag tycker aft ni borde revidera er politik och försöka inse aft sänkt skaft som gynnar tillväxt i den posifiva meningen är något som också möjliggör miljöförbättrande åtgärder genom teknisk utveckling.

Anf. 165 KJELL JOHANSSON (fp) replik:

Herr falman! Birger Schlaug sade att Kjell Johansson och ett antal andra personer - som jag infe hann anteckna namnet på, jag kände mig infe riktigt hemma i det gänget - vi var infe grunden fill vår ekonomi.

Lät mig säga fill Birger Schlaug aff jag aldrig har inbillat mig aff jag skulle vara det.

Jag hade tänkt börja detta inlägg med aff berömma miljöparfiet för konsekvens, men jag kan tyvärr inte göra det.

Jag hade tänkt säga att miljöpartiet är konsekvent, man vill tvinga bort människor ifrån lönearbefe, och man föreslår ett skattesystem som närmast mäste betecknas som böter på arbete och som jag tycker är på gränsen fill atf införas i brottsbalken.

Nu kan jag infe berömma miljöpartiet för detta, eftersom Birger Schlaug sade att man skulle byta uf skatter på arbete, som skulle sänkas, mot ufsläppsskafter.

I går kväll satt jag och tittade igenom de handlingar och alster som miljöparfiet har presenterat. Jag måste säga atf jag blev nära nog paralyserad.

Miljöpartiet säger aff vi skall fa ner vår arbetsfid till 30 fimmar. Den enskilde skall ha rätt aff arbeta 20 timmar, och man föreslår ett skattesystem som direkt bestraffar heltidsarbete.

Följden kan infe bli annat än att vi fär en sänkning i den s.k. formella ekonomin på ca 25 % sett på litet sikt.

I gröna luntan-alternativbudgeten har man räknat upp alla avgifter som vi i dag har på miljön fill mycket höga belopp, men man räknar med aff vi skall fortsätta med samma volymer, vi skall släppa uf lika mycket skit för aff budgeten skall gå ihop. Vi mäste också ha lika hög energiförbrukning för aff det skall gä ihop.

Men en konsekvens av aft 25 % av den formella ekonomin omvandlas fill en informell blir ett enormt bortfall i inkomstskaft, socialavgifter och mervärdeskaft.

När miljöparfiet kvittar momsen pä maten mot höjd moms på vissa andra lyxvaror eller vad det kan vara, glömmer man samtidigt redovisa ett tiotal miljarder som förloras genom atf stora delar av den formella ekonomin försvinner.

Jag kunde lämna mina barn på dagis även på lördagar, sade Birger Schlaug. .lag tror det blir besvärligt. Jag har tre barn i snabb följd. Den äldsta är 30, och den yngsta är 25. Jag tror det skulle bli kinkigt.

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Anf. 166 BIRGER SCHLAUG (mp) replik:

Herr talman! Låt mig börja med centern. Ja visst, det är många som vill införa ufsläppsskafter i dag. Det är väl bra. Det kanske t.o.m. finns en majoritet i denna församling för detta.

Höjda energiskaffer och sänkta arbetsgivaravgifter är vikfigt, och det vet jag att centern också ivrar för. Det skall de ha en eloge för, även om vi vill gå längre. Men det gäller att också strunta i intressegrupperna och aft lägga ordentligt höjda avgifter också pä konstkväve och bekämpningsmedel. Det handlar inte om att ta hänsyn fill vissa speciella intressegrupper, utan aff driva en ideologiskt rak polifik.

119

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Marknadsekonomin är bra, säger cenferrepresentanferna. Ja, det är väl rikfigt under förutsättning att man inte glömmer bort att det på marknaden fattas en viktig intressent och atf det finns en marknad. Samfidigt accepterar centern medlemskap i EG. Vad leder EG till? Jo, att de mulfinafionella företagen glufsar i sig ännu mer av näringslivet. Makfen kommer aft flyttas till några få styrelserum. Då får vi en blå planekonomi som är långt, långt borta från en fungerande marknadsekonomi.

Bo Lundgren talade mycket om skattetrycket som skulle öka med 17 miljarder kronor enligt miljöpartiefs förslag.

Ja, rent formellt är det så. Vi ökar t .ex. med 8 miljarder kronor därför aff vi lägger på en utsläppsskatf. Men dessa pengar gär omedelbart tillbaka i form av subvenfioner och stöd fiU ny teknik för företagen. Det är alltså en hård styrning till en bättre och miljövänligare teknik.

Skattetrycket ökar helt riktigt med ytterligare 3 miljarder, därför att vi lägger skaft och avgifter på konstkväve och bekämpningsmedel. Men pengarna går tillbaka i form av ett arealbidrag fill lantbrukarna.

Visst är det sant aff skaftetrycket ökar, formellt, men det gäller aft hålla reda på vart pengarna går.

Aft ställa om ett samhälle i grön riktning är nämUgen infe så lätt. Det krävs styrmedel.

Kjell Johansson var i sitt första inlägg inne på ett ganska saftigt angrepp pä miljöparfiet. Han frågade: Vad kostar momsen på basmat? Vi har sagt atf det kostar 8 miljarder, som vi far in pä moms på andra varor så att vi får igen pengarna.

Han sade vidare att det är bra med tillväxt så aff folk får råd aft köpa nya bilar, nya prylar och kylskåp, för de drar mindre energi. Men säger man pä det sättet är man litet snäv i sitt tänkande. Har han nägon aning om hur mycket energi och miljöförstöring det kostar att fillverka en bil? Det handlar inte bara om Torslandaverken, utan också om alla underleverantörer. Det är inte alls säkert aff det är miljövänligt att snabbt byta ut en bilpark eller en kylskåpspark. Så enkelt är det inte.

Sedan tror jag det var Bo Lundgren som i sitt inledningsanförande talade om detta med svamp- och bärplockare som skulle få skattefrihet. Men det är inte människor med marginalskatter på 75 % eller 64 % som gär ut och lever på atf plocka svamp och bär. De kanske gör det för sitt eget höga nöjes skull. De som kan tjäna pä detta är ungdomar, och de tjänar pä om vi inför en skattefri zon på 31 000 kr.

42 § Allmänpolitisk debatt (forts.)

Anf. 167 GÖREL THURDIN (c) replik:

Herr falman! Birger Schlaug påstod att vi i centerparfiet gynnade en viss grupp. Han sade infe vilken, men jag förstod vilken grupp han menade, nämligen jordbrukarna. Jag vill hävda bestämt atf vi i centerpartiet inte gynnar någon särskild grupp. Däremot gynnar vi med våra förslag miljövänlig teknik och små företag och de grupper av människor som kan behöva samhällets hjälp. Samhället behöver fakfiskt alla!

Men jag vill klart deklarera atf vi anser aft Sverige behöver ett eget jordbruk. I dag är det faktiskt bara jordbruket som näring som har miljöavgifter. Vi har ställt oss bakom dessa avgifter och också höjningarna av dem, som beslutades i våras. Om vi följer miljöpartiefs förslag och höjer miljöavgifterna för jordbruket med 6 miljarder kronor kommer man aff fa ut dubbelt så mycket från jordbrukarna som de i dag har i nettoinkomster. Dä kommer man att slå ut jordbruket. Vi kan höja avgifterna väldigt mycket om vi inte vill ha något jordbruk kvar. Men en bra jordbrukspolitik går, anser jag, uf på att vi skall ha kvar ett livskraftigt jordbruk - men miljövänligt.

Sedan vill jag säga, aff handelsgödsel infe är något gift. Det kan man inte kalla det för!

Jag vill fa upp en fråga till, nämligen medlemskap i EG, Centerpartiet har klart deklarerat aft vi inte anser aft Sverige kan bU medlem i EG. På den här punkten är det precis som tidigare: Birger Schlaug läser och hör det han vill läsa och höra och ingenting annat - eller också läser han för litet. Vi har klart deklarerat denna vår uppfattning både här i riksdagen och i artiklar. Däremot tycker vi att det är mycket viktigt atf se till aft småföretag här i landet, som gör produkter som innebär atf andra länder kan använda sig av miljövänlig teknik, har tillstånd atf sälja de produkterna, aft de har transporttillstånd oeh aff de har möjlighet atf träffa handelsavtal inom Europa.

Aff åstadkomma samordning inom Europa och påverka varandra i en bra miljövänlig riktning kan väl infe vara någonfing som en människa som ser till världens bästa kan tycka är fel på något sätt - utan det är faktiskt nödvändigt. Vi lever infe i en isolerad värld och vi vill inte göra det heller. Vill vi gynna miljövänlig teknik och medverka till atf den införs nägon annansfans i världen, dä måste vi faktiskt ha handelsavtal - jag hoppas således atf vi slipper åtminstone det påhoppet i framtiden!

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Anf. 168 BO LUNDGREN (m) replik:

Herr talman! Birger Schlaug medgav aff skattetrycket nästa år skulle höjas med 17 miljarder kronor om miljöpartiet skulle fä igenom sin politik. Visserligen skall det användas till ökade utgifter. So what! Men faktum kvarstår, hushållen får skatteskärpning med i genomsnitt 5 000 per hushåll med den politik som miljöparfiet förespråkar. Det leder till atf arbete och sparande motverkas. Det har vi redan diskuterat. Det är också syftet. Birger Schlaug sade ju atf man eftersträvar mindre lönearbete. Människor skulle kunna gä ned till hälften eller tre fjärdedelar i arbetstid.

Se på konsekvenserna av en sådan politik. De svenska landstingen, som

121

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

.AUmänpoUtisk debatt

122

man kan säga mycket om, är för sina inkomster beroende av framför allt landstingsskatt, som utgår främst på lönearbete. De är beroende av sjukförsäkringsavgifter, som utgår direkt pä lönearbefe. Det innebär, aff om man skulle få en sänkning av den genomsnittliga arbetstiden med 25 % - och miljöparfiet och Birger Schlaug vill gå längre - kommer de svenska landstingen aff berövas ungefär en fjärdedel av sina inkomster.

Nu vill jag fråga Birger Schlaug: Vilka områden inom sjukvården är det som skall dras ned för aft man skall klara sig med de till 75 % reducerade inkomsterna? Vilka patienter är det som skall drabbas? Det är nämligen effekten av aft minska lönearbefet!

Dessutom: om kvantiteten av arbetet skall minska, hur skall man kunna lösa bristen på personal inom vård oeh barnomsorg?

Anf. 169 KJELL JOHANSSON (fp) replik:

Herr falman! Bo Lundgren fog upp det som jag frågade om fidigare, nämligen hur man kan få in lika mycket pengar om den formella ekonomin minskar med 25 %. Jag fick ingen fråga på den punkten, så jag instämmer gärna i det han sade.

Birger Schlaug säger att jag angrep miljöpartiet hårt för matmomsen. Nej, det tycker jag inte atf jag gjorde. Detta får inte Birger Schlaug ta som något hårt angrepp. Jag efterlyste en redovisning av miljöparfiets förslag: På vad skulle momsen sänkas och på vad skulle den höjas, och vad blir de ekonomiska konsekvenserna för en tväbarnsfamilj? Det var de frågorna jag ställde.

Miljöpartiet har gett besked på ett par punkter och exempelvis sagt atf pä nötkött som är obearbetat - jag antar aft det fär vara styckat - skall det vara sänkt moms men infe på fläskkött. Det innebär atf man får sänkt moms pä oxfilé och annat helt nötkött, medan man för fläskkorv, falukorv, blodkorv, blodpudding och annat som är fläskprodukter eller bearbetade produkter inte får nägon sänkning av momsen. Jag tycker aff Birger Schlaug skall förklara för oss hur detta kan hjälpa barnfamiljer och låginkomsttagare.

Förstod jag Birger Schlaug rätt skall man inte förnya bilparken och inte heller köksmaskinerna därför aff det drar energi och förbrukar råvaror. Jag hoppas - om det nu blir så - att vi kan få över så mycket aft vi kan förstärka brandkåren och ambulansen, så att vi kan klara av olycksfall och bränder som inträffar i en framfid med anledning av miljöpartiets förslag, om de genomförs. Det är självklart aft man måste investera sig ur dessa problem om man infe skall förbjuda bilkörning helt!

Jag vill också fråga: Skall vi ha ett generellt investeringsförbud för miljövårdsätgärder? Alla investeringar drar ju resurser, och investeringarna på miljöområdet kan vara ganska omfattande!

Anf. 170 BIRGER SCHLAUG (mp) replik :

Herr falman! Jag vill säga till Kjell Johansson att jag inte ställer upp på denna debattnivå. Var och en kan läsa i protokollet vad jag sade och sedan vad Kjell Johansson påstod aff jag sade.

Till Görel Thurdin vill jag säga: Jag tycker aft det är mycket som är bra i centerns skattepolitik. Principerna har sina fördelar. Men ni glömmer detta

med konstkväve och bekämpningsmedel. Ni accepterar 10 %, ,som är den aktuella siffran, men för att man skall kunna styra över till eft miljövänligt jordbruk handlar det om atf lägga på 200-300 %, och det blir infe 6 miljarder kronor, som Görel Thurdin säger, utan 3 miljarder kronor.

Den 4 maj ställde ni er i Sveriges riksdag bakom harmonisering till EG. Det innebär anpassning utan inflytande. Det är nästan värre än medlemskap!

Görel Thurdin målar också upp en märklig bild av miljöpartiefs handelspolitik och säger atf vi vill isolera Sverige. Inte alls! Vi vill självfallet ha kvar frihandelsavtalet med EG. Men ett stort fel med EG är att man skall sätta upp faggfråd, bildligt talat, mot u-världen, och det ställer vi aldrig upp pä.

Jag vill för Bo Lundgren först och främst klargöra sjukvården. Var det inte moderaterna i Värmlands landsting som ställde sig bakom sex timmars arbetsdag i sjukvården för atf få bättre arbetsmiljö och för atf få fler människor aft arbeta? Jag bara frågar. Jag tror att det var så.

Vi i miljöpartiet de gröna vill sänka skatter och avgifter på arbete med totalt 23 miljarder kronor, 18 miljarder i arbetsgivaravgifter och 5 miljarder i inkomstskatter som skall gynna låginkomsttagarna. Bo Lundgren, vi vill sänka arbetsgivaravgifterna i glesbygden med 25 %, och vi vill sänka skatterna med 25 % inom vårdsektorn. Det är för atf vi tar hänsyn till just det Bo Lundgren har talat om.

Kjell Johansson var i vanlig ordning inne pä basmaten. Jag hinner inte i detalj gä in på ämnet, men jag skall fa upp en sak som Kjell Johansson kan tänka på i natt när han kommer hem. Tycker Kjell Johansson att salarna skall leva? Skall havet överleva? I sädana fall skall Kjell Johansson koppla det till miljöpartiets sätt atf se pä basmat. Om haven skall leva och salarna skall leva, bör vi minska fläskprodukfionen och i stället ha nötkreatur. Kjell Johansson kan tänka på varför, men det finns en rak och ekologisk linje i defta.

Kjell Johansson och Bo Lundgren talar bara om marginalskatter. Det är eft förföriskt begrepp som är fill för aff förvilla. Lät oss i stället fala om inkomstskaften. Kjell Johansson och Bo Lundgren vill sänka inkomstskatten med 15 000 kr. för dem som tjänar en halv miljon kronor. Folkpartiet vill höja skaften för två miljoner deltidsarbetande kvinnor. Vad är det för fördelningspolitik? Både moderaterna och folkpartiet talar om att man skall kunna leva på sin lön. Men det är ju ändå struntprat när partierna samfidigt vill sänka skaften för höginkomsttagarna. Skall man leva pä sin lön skall vi sänka skatten för låginkomsttagarna?

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

124

Därefter slumpade det sig så att det blev middagspaus och jag fick extra betänketid efter Görel Thurdins, Lars Bäckströms och Birger Schlaugs anföranden. Men även i den delen gäller samma sak, även om Lars Bäckström i vissa avseenden överraskade mig.

Jag återgår fill TV-programmet och jämförelser. Nu behövs det bara atf det när jag har svarat på frågorna dyker upp en domare som på finlandssvenska säger: "Domaren säger aft svaren är rätt." Men någon sådan domare har vi kanske infe här.

Skämt åsido, herr talman. Jag har tänkt atf ta upp tre block i detta anförande. Min avsikt är atf diskutera "Varför skatter?" Jag skall också diskutera skatteplanering, skatteflykt, skattefusk och vad vi socialdemokrater vill åstadkomma med skattesystemet på kort och litet längre sikt.

Varför skatter? Frågan är kanske Utet banal, litet barnslig, men trots det, eller kanske just därför, behöver den ställas.

Det finns en del människor, oftast politiker, som närmast frossar i ordet skattetryck. Låt mig erkänna att när jag förberedde detta anförande tänkte jag på bl.a. Bo Lundgren, som använde defta ord jag vet infe hur många gånger. Det var skattetryck, skattetryck, och skattetryck igen. Jag tycker aft det finns skäl aff ersätta eller i varje fall komplettera med ordet utgiffstryck. Var det någon som hörde Bo Lundgren använda det ordet en enda gång? Ni hörde alldeles rätt - inte en enda gång använde Bo Lundgren ordet utgiftstryck. Defta budgetår kommer utgiffstryck och skattetryck aff väga ganska jämnt. Det har fordrats sex år av socialdemokrafiskt regeringsansvar för att komma fill defta jämviktsläge. Som bekant var det annorlunda under de borgerliga åren. Då var utgiffsfrycket efter sex borgerliga år 10 procentenheter högre än vad det är nu, och det fattades nästan 90 miljarder kronor i "Moder Sveas" portmonnä. Jag refererar till en riksdagsman frän samma valkrets som den jag kommer ifrån. Södra Älvsborg, dvs. Gunnar Sträng.

Varför skatter?, löd frågan. Svaret är naturligtvis atf vi i vårt land har bestämt oss för atf vi vill ha ett välfärdssamhälle. Jag tror atf om man inte är alldeles ideologiskt förblindad så erkänner man aft vi fakfiskt har eft välfärdssamhälle. Visst finns det brister. Visst finns det sådant som inte är så bra, och visst finns det sådant som är vrängt och orättvist. Men i huvudsak är Sverige ett välfärdssamhälle. Om inte förr, så märker man det när man själv är utomlands eller pä reakfionerna hos besökande från andra länder.

Jag skall strax återkomma fill frågan om värt välfärdssamhälle, men först några ord om den allmänna inställningen fiU skatter i vårt land. Det finns de som helt frankt påstår atf skatterna håller på aff förkväva människornas frihet och den enskilda äganderätten. Bo Lundgren fillhör dem som i varje fall brukar tangera den gränsen. Defta är naturUgtvis milt sagt en överdrift, för att inte säga struntprat. Visst finns det i Sverige, liksom i nästan alla andra länder, ett missnöje med skatterna. Det hör liksom till. Man skall skälla på finansministern, sedan spelar det ingen roll om han heter Gunnar Sträng eller Kjell-Olof Feldt. Men ändå, i vårt land finns det en bred uppslutning kring ett skatteuttag som Ugger högt. För resten, är det inte sä aft finansministern, vare sig han heter Sträng eller Feldt, hos de allra flesta svenskar är respekterad och, i varje fall pä sikt, brukar bli något av en politisk idol i detta ords bästa bemärkelse?

Kommer ni ihåg TV-programmet Good Morning America som sändes frän Sverige en vecka i våras? Vad är det man minns? Ja, jag kommer ihåg aft det var mycket vackert väder hela veckan. Jag kommer ihåg meteorologen som frän olika vackra platser i Sverige läste upp sin väderprognos för US A;s olika delar med en sådan hastighet'att han näsfan snubblade över orden för aft hänga med i svängarna. Men framför allt kom jag ihåg intervjun med en svensk familj, det var en kvinna och en man, som fick frågan av programledaren om det som kallades det enormt höga svenska skattetrycket. Det jag allra bäst kommer ihåg är atf mannen bl.a. sade: Visst betalar vi höga skatter i Sverige. Men, jag har en bror som har MS. När han kan få en bra vård och leva ett människovärdigt liv betalar jag gärna en förhållandevis hög skatt. På något sätt märkte man atf detta gick till hjärtat hos programledaren. I Sverige far vi också på defta sätt ansvar för varandra. Sverige är fantastiskt, var reaktionen.

Men det är infe sä konstigt att rnan reagerar så om man kommer från USA. Där finns ingen fungerande barnomsorg för det stora flertalet människor. Det finns inget fungerande föräldraskydd. Aft få barn innebär ofta aft kvinnan förlorar sitt arbete. Det finns ingen ekonomisk grundtrygghet för barnen vid exempelvis skilsmässa. Det finns ingen fungerande äldreomsorg. Man vet knappast vad offenfUgt finansierad hemtjänst och färdtjänst är. Så här kan man rada upp område efter område. Jag tror det är därför som många amerikaner, inkl. programledarna i TV-programmet, blir så förvånade, imponerade och faktiskt glada när de möter det svenska välfärdssamhället. Visst betalar ni höga skatter, säger de, men ni får ju något för skatterna.

Välfärd i USA fär endast de resursstarka. I Sverige är välfärd en medborgarrätt. Amerikanarna betalar skyhöga avgifter för utbildning, vård och omsorg. I Sverige har vi låga eller inga avgifter. Både USA och Sverige hade ungefär samma utgångsläge när det moderna samhället skulle byggas. Våra länder valde olika vägar. I USA lade man ansvaret på den enskilde individen. Budskapet var och är att: "Du kan om du vill." Men vilken chans har barnen i de svarta områdena där kanske hälften av föräldrarna är drogmissbrukare? Vilken chans har de barn vilkas fäder är försvunna? Vilken chans har de långvarigt sjuka eller arbetslösa?

I Sverige valde vi en annan väg. Här sade vi: Vi skall fa ett gemensamt ansvar för varandra, ett gemensamt ansvar för atf alla skall fä en rimlig chans i livet. Det innebär en allmän sjukvård, omsorg, utbildning och ekonomisk grundtrygghet. Det hjälper också dem som har det svårt aff göra det bästa möjUga av sina liv. Vi har i vårt land saft medmänsklighet, humanitet oeh solidaritet främst. Där, precis där, har vi förklaringen till våra förhållandevis höga skatter.

För atf klara detta som jag nu har talat om har vi, ibland i ganska stor enighet, ibland efter hårda strider och i oenighet, bestämt hur vi skall betala våra utgifter. Vi har byggt upp ett skattesystem där principen har varit aff vi skall betala efter bärkraft. Dess värre har denna princip alltmer urholkats, I vissa fall beror det på grundläggande förändringar, i vissa fall, dess värre allt fler, beror det på att en del medborgare drar sig undan och gör allt för att inte fa sin del av ansvaret.

Numera kallas nästan alla åtgärder som är fill för aff sänka skaften för

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

125

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

skatteplanering. Förr, för omkring fio år sedan, var skafteplanering näsfan synonymf med atf förskjuta inkomsterna och därmed skattebefalandet i tid. Det handlade ofta om exempelvis pensionsförsäkringar. Numera döljer sig bakom det ganska neutrala ordet skatteplanering sådant som vi förr kallade för vad det var och är- skatteflykt eller skattefusk. Jag tror aldrig att vi kan få eft skattesystem utan kryphål.

Till lagar och förordningar måste läggas något som vi kan kalla etik, i brist på bättre kanske. Tyvärr tänjer en del människor och insfitufioner gränserna långt utöver det som jag tycker är etiskt och moraliskt acceptabelt. Dessa människor gör defta ofta m.ed hjälp av skickliga och mer eller mindre skrupelfria experter. De människor som gör det lever ofta pä en standard och under levnadsförhållanden som det stora flertalet människor i Sverige infe ens drömmer om att komma i närheten av. Defta måste fördömas.

Det sfär helt klart atf en del människor har blivit vad jag skulle vilja kalla fartblinda. De gör vad de kan för att "lura" Kjell-Olof Feldt, som de säger. Bo Lundgren snuddade vid defta i sift anförande. Vad hade han att säga? Ja, han sade det sorn moderater allfid säger: Sank skattetrycket. Inte ens Bo Lundgren själv tror på aft det löser problemen med skatteundandragande. Det visar, och det vet Bo Lundgren, alla internafionella jämförelser.

Sedan socialdemokraterna fick fillbaka regeringsansvaret 1982 har rege-. ringen lagt fram 22 förslag som har haft till syfte atf försvåra eller omöjliggöra olika former av skattefusk och skatteflykt. I samfliga dessa fall har moderata samlingspartiet här i riksdagen röstat mot dessa förslag. Man kan i dessa fotbollens dagar säga att det står 22-0 mellan socialdemokraterna och moderaterna. För fullsfändighefens skull skall jag säga atf folkpartiet och centern i något mer än hälften av fallen stött regeringens förslag. Den naturliga frågan fill moderaternas företrädare är: Varför röstar ni alltid mot förslag som syftar till, aff i varje fall i nägon män, stävja sädana här yttringar? Det skall bli spännande aft senare i höst se hur ni i de borgerliga parfierna kommer aft ställa er när vi skall ta ställning till regeringens förslag beträffande kommanditbolag.

Förr frågade man litet skämtsamt: Vad gör de på banken efter kl. 3? Nu vet vi det. På allt fler banker startar man kommanditbolag och upprättar ufdelningsfonder som bara har eft syfte, nämligen att sänka skaften för människor som redan har det ganska bra. I den heliga konkurrensens namn konstruerar man den ena vidlyftiga och tvivelaktiga metoden efter den andra för atf hjälpa en utvald grupp av sina kunder atf undgå en rättvis beskattning. Vi lovar att vi skall fortsätta atf sy igen de maskor i skaftenätet som är för grova, men defta kommer dess värre troligen aldrig aff räcka till. Vi måste kräva av bankerna och andra ansedda institutioner atf de inte medvetet bidrar till sådana åtgärder som bara syftar till skatteundandragande. Det behövs ett visst mätt av självsanering. Det behövs moral och etik. Man måste faktiskt respektera lagarnas anda.

Innan jag avslutar mitt anförande vill jag göra en kommentar till Birger Schlaugs anförande. Han sade att friåref skall finnas kvar av fördelningspolifiska skäl. Det vore bra om Birger Schlaug för mig kunde förklara det fördelningspolitiskt riktiga i följande. Min gode vän som är ATP-pensionär har 120 000 kr. i pension per år. Om han blir sjuk och hamnar pä sjukhus skall

han inte betala något. Å andra sidan skall en mig närstående person som arbetar på ett konfektionsföretag i Borås och tjänar 84 000 kr. per år betala 55 kr. per dag om hon hamnar pä sjukhus. Min korta och enkla fråga är: Vad är det som är fördelningspolitiskt riktigt i detta?

Sedan vill jag kommentera det som Kjell Johansson sade om tennisspelarna. Det som Ingvar Carlsson sade mäste ha varit mycket roligt, eftersom Kjell Johansson stod i denna talarstol och log, och han t.o.m. skrattade, och jag tror atf det behövs en hel del för att få honom till det.

Jag vill också påminna Kjell Johansson om att Björn Borg vann Wimble-don första gången på sommaren 1976, tror jag, då de borgerliga partierna infe hade regeringsmakfen, och för att vinna Wimbledon måste man dessutom fräna ett antal år.

Sä fill det sista avsnittet, herr talman. Regeringen kommer att lägga fram eft förslag om sänkning av marginalskatterna för 1989. Detta skall ses om ett led i en rner långsiktig skaftereform som skall genomföras när de utredningar som nu arbetar är klara. Socialdemokraternas avsikt är att ta ett helhetsgrepp. Vi kan inte fortsätta att lappa och laga pä det nuvarande systemet. Det finns vissa grundläggande problem som vi skall rätta till. Det handlar bl.a. om skatteundandragande. Jag påminner otn det jag sade om kommanditbolag och utdelningsfonder,

Vi måste skapa regler som innebär att skatten på arbetet sänks och skatten på kapitalvinster höjs. Våra riktmärken för de förändringar som skall göras

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

- att systemet skall bli enklare,

- aft systemet skall bli rättvisare,

- aft de fördelningspolifiska inslagen skall slå igenom bättre,

- att skatterna mer effektivt skall fördelas efter bärkraft,

- att det skall finnas färre undantag och särregler,

-aft möjligheterna till skatteplanering, skattefusk och skatteflykt skall försväras,

- att det skall löna sig bättre aft arbeta och spara och

- att det skall löna sig sämre aff låna, frixa, dribbla och göra avdrag.

Herr falman! Detta var vårt budskap till svenska folket i valrörelsen. Nu i höst skall vi lägga fram förslagen här i riksdagen.

Anf. 172 GÖREL THURDIN (c) replik:

Herr talman! Jag ser verkligen fram emot att socialdemokraterna för en gångs skull sätter pä pränt det som de i valrörelsen och päparfikongresser går ut och talar om. För hitintills har vi inte upplevt atf de har gjort det. Det skall bli en mycket intressant höst med skatteförslag m.m. som skall läggas fram för aft åstadkomma en rättvisare fördelning.

Jag vill bara säga atf det var stor fur att vi under de där sex borgerliga åren, som vi får höra talas om stup i kvarten, förde en rättvis fördelningspolifik som inte slog mot låginkomsttagare och mot de arbetslösa under den kraftiga lågkonjunktur som rådde. Vi har fått ett erkännande även från personer i Arne Kjörnsbergs egna kretsar för atf sysselsättningspolitiken då var ganska

127

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

128

enastående även om arbetslösheten var relativt hög, men jämfört med omvärlden mycket låg.

Under de sex åren från 1982 till 1988 har klyftorna faktiskt ökat. Det är detta som ingen talar om. Ni talar om skatfefifflarna som ägnar sig åt spekulafioner och om storföretagen. Men dessa har ju hela fiden gynnats av er politik. Ert tal är ju bara retorik så länge ni infe kan visa på något annat. Ni har inte heller efterlevt lagarnas anda. Ni efterlever inte ens grundlagens anda när ni hittar på engångsskatter och retroaktiv beskattning. Ni får alltså se till aft den efterlevnaden blir bättre.

Sedan fill den offentliga sektorn. Man kan säga aft Sveriges välfärd vilar på en fidsinställd bomb. Ni har misskött den offenfliga sektorn, skulle jag vilja påstå. Så var inte fallet under de sex borgerliga åren. Det är omvittnat i fackliga fidningar från dem som är anställda inom den offentliga sektorn. Men det är kanske där ni tänker åstadkomma en förändring, oeh i så fall ser vi fram emot det. Jag tycker inte ni skall förhäva er speciellt mycket. I det här valet har det svenska folket röstat på en högkonjunktur, inte på socialdemokraterna.

Sedan vill jag ta upp frågan om banketiken, för det är någonfing som vi måste diskutera. Jag tror aft bankerna nu börjar förstå att också de själva måste börja diskutera etikfrågan, för bankerna kan inte få vara ett instrument för att uppmuntra fill skatteundandragande på ett sätt som strider mot bl.a. den generalklausul som ni har genomfört. Behovet av en generalklausul visar att vi har en lagstiftning som tillåter sådant som man sedan måste förbjuda i en annan lag. Det kan inte vara vetfigt. Jag hoppas atf vi kommer atf kunna ändra på det med de tre skaffeutredningarna, så atf det blir Utet mindre användning för en sådan generalklausul,

Anf. 173 BO LUNDGREN (m) replik:

Herr talman! Välfärd är infe detsamma som offenflig verksamhet. Den är sä mycket annat, och den offenfliga sektorns problem kan lösas på mänga oUka sätt, infe bara genom offentlig produkfion och offenflig finansiering.

Hur ser egenfligen det socialdemokrafiska samhälle uf som Arne Kjörnsberg och andra viU skapa? Jo, man prioriterar kollekfiva lösningar och offenfliga monopol, vilket leder till höga skatter. Det är ofrånkomligt, eftersom dessa finansieras genom skatter. Detta innebär atf medborgarna blir utlämnade åt poUtiker och polifiska beslut. Visst kan man lösa en hel del problem gemensamt, men vad händer när det infe fungerar längre? Vad tycker de människor som inte får den sjukvård de efterfrågar, som ser atf människor dör i köer fil! operation? När man bara satsar pä offenfliga monopol och inte ger människorna valfrihet där de själva kan påverka sin egen situation, då har man ingen egentlig välfärd. Det är rätt viktigt atf komma ihåg detta. Det märkliga är dessutom att det finns några som har valfrihet. Vilka har det i socialdemokratins Sverige? Jo, de som har tillräckligt mycket pengar för atf även efter skaft kunna välja andra alternafiv än dem som socialdemokraterna är beredda att tillåta.

Vi moderater och de andra borgerliga parfierna vill föra en politik som ger valfrihet. Vi vill inte atf de statUga pengarna, 10 miljarder fill barnomsorgen, skall gå fill kommunpoUtiker rakt upp och ner. Vi vill aft ungefär hälften skall

gå direkt fill föräldrarna, som själva kan bestämma. Vi vill ha försäkringslösningar inom sjukvården som ger alla rätt fill god sjukvård och rätt aft välja själva. Vi vill ha en allmän arbetslöshetsförsäkring, inte bara gynna dem som klarar sig bra på arbetsmarknaden. Höga skatter motverkar välsfåndsuf veck-Ungen.

En detalj, Arne Kjörnsberg: 22 förslag har ni lagt fram för aft motverka skatteplanering. Ändå fungerar det inte! Det är precis samma sak som att man plötsligt får värk och tar 22 olika smärtstillande tabletter. Men den ena värken efter den andra kommer ändå tillbaka. Orsaken är naturligtvis aft man inte har blivit av med den grundläggande orsaken. Det grundläggande är att vi har marginalskatter pä uppemot 75-80 %, Det stimulerar-om jag fär använda ett litet konstigt uttryck - människor fill den skatteplanering som är oönskad av oss alla. Era 22 förslag fungerade inte. Varför skulle vi ha ställt oss bakom dem? Det som fungerar är aff man gör någonfing åt orsaken, dvs, sänker det svenska skattetrycket. Det är detta man skall göra.

Jag skall sluta med aff fråga Arne Kjörnsberg två saker. Den första frågan är viktigast, så prioritera den: Varför är det i det samhälle socialdemokraterna vill skapa bara de välbeställda som skall ha en chans att välja? Varför skall man ha ett skattesystem som motverkar välståndsutvecklingen?

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Anf. 174 BIRGER SCHLAUG (mp) replik:

Herr falman! Bo Lundgren talade om välfärdssamhälle. Visst är Sverige fint på många sätt och vis. Och skatterna får vi ut väldigt mycket av, det skall vi också kunna erkänna. Men bevare oss för krämarliberalerna, för sådant är infe bra. Visst kan man ha flera privata småskaliga alternativ på lokal nivå, tycker vi. Och visst kan man ha kooperativa lösningar i stället för bara offenfliga. Visst kan man satsa på familjekooperafiv, men det är ni infe så pigga på ute i kommunerna.

Nog bör socialdemokraterna tänka över frågan om människans frihet och hennes makt över sift eget liv. Den frågan är väldigt viktig. Varför skall man t.ex. infe ha rätt atf bli kommunal dagbarnvårdare åt eget barn om man vill det? Varför skall man inte ha en skolpeng som följer eleven sä aft barnen och föräldrarna själva får välja vilken skola barnen skall gä i osv.? Det finns mycket som socialdemokraterna tyvärr har fastnat i.

Sedan fill det här med välfärdssamhället. Visst har vi mycket prylar och en stor varuomsättning. Det är väl bl,a, sådant som socialdemokraterna av anno 1988 menar med välfärd. Men det görs också ett självmordsförsök i Sverige var tjugonde minut. Det är infe välfärd. Vi släpper ifrån oss mera radioakfivt avfall per person från kärnkraften än något annat folk. Vi släpper ifrån oss per capita mer tungmetaller än de flesta andra folk. Vi släpper ifrån oss mer lösningsmedel till luften och vatten per person än nästan alla andra folk. Vi släpper ifrån oss mer kväveoxider per capita än de allra flesta folk. Än värre egenfligen är atf vi gör slut på våra ändliga naturresurser som det har tagit miljoner och miljarder år atf bygga upp. Vi.i Sverige gör slut pä sädana naturresurser i större omfattning än de flesta andra, för aft inte säga alla andra, folk. Det är inte välstånd långsiktigt, utan det är livsfarligt. Vår livsstil och vår varuomsättning är fullständigt omöjliga i global skala. Skall vi fä välstånd på sådana villkor, då vill infe jag vara med.

129

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Anf. 175 LARS BÄCKSTRÖM (vpk) replik:

Herr talman! Till ledamoten Kjörnsberg vill jag säga aft det enda han egentligen saknade var möjligtvis en domare. Jag skall inte villfara honom pä den punkten - jag vill infe bli domare. Möjligtvis kan jag säga att en del av de principiella synpunkter han framförde låter intressanta. Men jag skall infe ställa några retoriska frågor till ledamoten Kjörnsberg. Jag skall försöka smälta de synpunkter han hade, utnyttja min betänketid oeh ge eft ord på vägen till ledamoten Kjörnsberg, ett ord om vänskap. Det är viktigt i poUtiken. Jag tänker på den gamla sagan av Tove Jansson om vänskap: Vem skall trösta Knyttet? PoUtiken har också med vänskap att göra. Var söker socialdemokraterna sina vänner i det korta perspektivet? Det korta perspektivet handlar inte om principer utan om marginalskattesänkningar på 3 %, 14 000-15 000 kr. till dem som tjänar en halv miljon. Och vilka skall man ha till vänner aff genomföra det med?

Moderaterna tycker att de som tjänar mest skall få mest. Men de kräver, det har vi hört, även skattesänkningar för dem som har litet eller näsfan inget deltidsarbetande.

Folkpartiet vill sänka marginalskatterna. Men herr Westerberg har sagt atf broarna är rivna. Folkpartiet vill dessutom finansiera sina reformer, vilket i och för sig är hedervärt.

Centern är intresserad av marginalskattesänkningar, men vidhåller sin fördelningspolitik. Jag har i dag inte hört något från dem om detta i det korta perspektivet.

Miljöpartiet vill sätta in sina skattesänkningar där socialdemokraterna vill börja sina. Ni vet att vi inom vpk inte är nöjda med 3 %. I det här fallet vill vi inte alls göra som ni, utan vi vill få till stånd en skaftereduktion och en skattepolitik som tar fasta på de breda lagren även i det korta perspektivet och inte bara i principfrågan.

Jag skall infe ställa några retoriska frågor om vem man skall söka samarbete med. Vi får väl se. Utnyttja betänketiden, socialdemokrater, och tänk efter var ni skall söka era vänner.

Mitt råd är: Lev inte i det blå, utan vänd er till oss i vpk! Vem skall ni vända er till i annat fall? Det kanske blir så att ni får sätta ert hopp fill Hemulen, och det är infe bra för den kanske inte ens finns. Därför säger jag: Utnyttja betänketiden tills propositionen läggs fram.

130

Anf. 176 KJELL JOHANSSON (fp) replik:

Herr talman! Arne Kjörnsberg tyckte att jag var förutsebar. Jag måste säga atf jag är litet imponerad.

Jag visade för det första i mitt anförande hur mycket som blir över efter den andra halvårsinsatsen för människor i ganska vanliga inkomstlägen, även för dem som tjänar litet mer. För det andra uppmanade jag er socialdemokrater att tala om hur ni vill ha det med matmomsen. Varför gav ni tilläggsdirektiv till KIS om ni inte ville ha sänkt matmoms? Ni ville ju inte ha det från början, Det var förbjudet för kommittén att utreda den här frågan enligt de första direktiven.

Då tycker jag att ni borde presentera det förslag som ni helt plötsligt har kommit på. Annars kvarstår misstankarna atf detta bara var valfaktik.

För det tredje kommenterade jag Ingvar Carlssons ganska fantastiska påstående. Vid flera tillfällen under valrörelsen drog han valsen om den socialdemokratiska ideologiska dimensionen bakom de svenska fennisfram-gångarna. Han lovade att han verkligen skulle sätta emot stenhårt om de borgerliga tafsade på den svenska välfärden, som gjort tennisframgångarna möjliga.

Det var väl inte konstigt då om jag påpekade aff Björn Borg vann Wimbledon under åren 1976—1980. Arne Kjörnsberg drar på smilbandet, och gärna det.

Jag skulle kunna gå vidare och fråga om det ligger en socialdemokratisk ideologisk dimension också bakom vissa insatser i andra idrottsevenemang som nyligen har timat.

Jag tycker att Arne Kjörnsberg skall använda sig av falangen att förutse vad ledamöterna kommer att säga - den kan vara värdefull.

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Anf. 177 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:

Herr talman! Ja, KjeU Johansson, jag är i varje fall vald för tre år, och under den tiden kommer jag väl att lära mig en del, sä att jag ännu bättre kan förutse vad Kjell Johansson kommer att säga.

Det jag tyckte var roligt var att Kjell Johansson tyckte att Ingvar Carlsson var rolig. Men jag visste det sedan tidigare, för vi är gamla skolkamrater. Det var roligt att också Kjell Johansson har upptäckt det.

Till Lars Bäckström: Jag tycker det är spännande att höra speciellt de litterära citat som Lars Bäckström med väldig entusiasm sprider omkring sig. De lyfter debatten på något sätt. Men vi får väl resonera - vi resonerar med alla. Vi kommer att lägga våra förslag, och sedan får vi se var stödet finns.

Till Birger Schlaug: När jag var kommunalman i Borås sysslade jag med barnomsorg. Jag bidrog till att det första kooperativa daghemmet i Borås fick möjligheter att starta.

Bo Lundgren säger att människorna är utlämnade åt politikerna. Nu väntar jag bara på att Bo Lundgren i sitt sista inlägg kommer aff säga: I Sverige finns 38 % frihet. Det är nämligen nästa steg i Bo Lundgrens sätt att argumentera.

Bo Lundgren säger att statsbidragen till barnomsorgen går fill kommunpolitikerna. Nej, de pengarna är till för aft vi skall kunna ordna daghems- och fritidshemsplafser och för den delen också familjedaghemsplatser. Till detta går statsbidraget till barnomsorgen.

Beträffande detta med 22-0: Jag skall bara ge ett enda exempel. Vi har dubbelbeskattningsavtal med andra länder. De är uppbyggda så atf man inte skall behöva betala skatt i mer än ett land. Det var tidigare så aft man kunde ha en inkomst utomlands och ha kostnader här i Sverige som man ville dra av för intäkternas förvärvande beträffande den inkomst som man skulle betala skatt för utomlands. Det tyckte vi var fel, och därför lade vi fram ett förslag om att denna möjlighet skuUe slopas. Moderaterna röstade emot. Vad är det för finess och rättvisa i det?

Jag vill påminna Görel Thurdin om att under de sex borgerliga åren förlorade en vanUg löntagare i Sverige ungefär en månadslön. Under de

131

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

senaste sex åren har konsumtionsmöjligheterna för samma löntagare ökat med 15 %. Det är bara att räkna plus och minus, och det är inte särskilt svårt.

Anf. 178 BO LUNDGREN (m) replik:

Herr falman! Jag säger atf människor i socialdemokraternas Sverige blir utlämnade ät polifiker och politiska beslut därför atf det är så. Om vanliga människor bara erbjuds ett enda alternativ när det gäller exempelvis sjukvård - ett offentligt monopol, som åtminstone i realiteten är ett monopol - då är de människorna utlämnade fill att detta enda som de kan välja fungerar. Fungerar det infe - vad skall de göra? De har inga andra alternativ, och de har inte råd atf köpa det icke-subventionerade privata alternativet. De enda som har råd aff göra det i socialdemokraternas Sverige är de som redan är välbeställda, de som har råd.

Jag frågade Arne Kjörnsberg; Varför driver ni en politik som gör aft vanliga människor blir utlämnade på det här viset? Var och en kan se exempel på det i sjukvård, barnomsorg och pä andra håll. Det är den välbeställde som har chans atf välja, därför aft han eller hon har tillräckligt mycket pengar för aft kunna gå till Sophiahemmet och köpa sig en operation, exempelvis.

Beträffande ekonomin och skatterna skulle man kunna säga att friheten och valfriheten för en industriarbetare i Sverige är 37 eller 38 %. Det har jag sagt i kammaren för ett par fre år sedan - dessutom eft par gånger. Detta beror på aff med det skattesystem som ni har skapat betalar industriarbetaren 62—63 % av sin totala arbetsinkomst i olika former av skaft. Det är därför som han eller hon infe har råd atf efterfråga något annat än de politikersfyrda monopol som ni erbjuder och som är det enda ni vill erbjuda.

Det vi vill göra är aft se till atf de statsbidrag som går fill barnomsorgen infe bara används av polifiker utan också kan gå fill föräldrar, så aft de själva kan använda pengarna för aft välja barnomsorg i framfiden.

Sedan återstår resonemanget om de 22 åtgärder mot skatteplanering som socialdemokraterna har drivit igenom. Ändå har vi en stor volym av skafteplanering. Det är alltså eft totalt misslyckande.

I stället vill vi moderater gå till botfen med det onda och se fiU aft undanröja orsakerna fill aff så mänga engagerar sig i skatteplanering och i rent skaftefusk också, för den delen. Det gäller aff dra ner skatterna.

Avslutningsvis: Svara på min fråga! Varför skall bara de välbeställda ha valfrihet?

132

Anf. 179 BIRGER SCHLAUG (mp) replik:

Herr talman! Jag skall fatta mig mycket kort och ställa några frågor fill Arne Kjörnsberg.

Inser Arne Kjörnsberg aff om den livsstil och varuomsättning som vi har i den här delen av världen och i Sverige översätts i global skala, skulle det leda fill ekologisk kollaps inom några få månader? Om inte - läs på!

Om Arne Kjörnsberg vet atf det är på detta sätt måste jag fråga: Varför vill han ha ännu mer av just denna livsstil och öka varuomsättningen ännu mer?

En kort fråga till: Varför har ni svikit över huvud taget allt när det gäller fördelningspolitiken?

Anf. 180 GÖREL THURDIN (c) replik:

Herr falman! Atf jämföra de sex borgerliga åren med de sex socialdemokratiska åren är egenfligen ganska barockt, eftersom förutsättningarna var så oerhört skilda, med tanke pä lågkonjunktur kontra högkonjunktur, höga oljepriser kontra låga oljepriser osv. Något jag fick lära mig i nationalekonomi var aff om man skall göra jämförelser måste man se till aff de åtminstone är relevanta.

Vi vet infe hur socialdemokratisk politik av i dag ser uf under lågkonjunktur. Ser den ut som den gör nu, under högkonjunktur, fasar jag för när lågkonjunkturen kommer, för då kommer klyftorna att öka än mer. Vi lyckades åtminstone se fill aft vi infe ökade klyftorna under sex lågkonjunk-furår. Det var en prestation bara det.

Beträffande det kommande skaffeförslagef för 1989 vill jag bara säga: Om ni sänker marginalskatterna för dem som kommer över 70 000.kr., som ni kallar helfidsarbetande, och infe gör någonfing för dem som har mindre än 70 000 om året, då stämmer infe de ord som Arne Kjörnsberg uttalar med handlingen, för då är det inte fråga om ett rättvist skatfeförslag.

Jag skall sluta med en fråga: Kommer ni att säga att den som arbetar halvtid och tjänar 100 000 kr. skall betala mer skaft än den som arbetar heltid och tjänar 100 000 kr.? Det är ju så ni för resonemanget!

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Anf. 181 LARS BÄCKSTRÖM (vpk) replik:

Herr talman! Det är ju gott och väl att tala med alla - det skall man alltid göra, det tyckerjag är riktigt. Men jag säger bara: Tala infe med moderaterna när det gäller marginalskatter, för det innebär en dynamik som kan ställa till kaos på verkstadsgolven om man handlar sä! Det finns ju samtalspartner här i kammaren - Görel Thurdin, Birger Schlaug och Lars Bäckström. Vi i vpk är villiga atf tala, men det måste finnas ett rejält fördelningspolitisk alternativ i resonemangen.

Sedan vill jag ta upp en annan sak, som jag inte hann med förut. Arne Kjörnsberg talade förtjänstfullt om skatteplaneringen på den privata sidan och kallade den rent av för andra saker. Jag vill dä bara erinra om atf det är ett faktum aft den offenfliga sidan - statliga företag och kommuner - driver skatteplanering med full kraft i Västsverige. Göteborgs kommun och andra kommuner i Västsverige funderar pä atf bygga flygplatser med skatteplanering. Statliga Celsius säljer varv i skatteplaneringssyfte - Uddevallavarvet, Götaverken - och man styckar upp nya försäljningsobjekt. Detta mäste något utskott - det blir väl näringsufskottet - se på och sätta stopp för. Annars rasar moralen totalt samman i skattehänseende.

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Anf. 183 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:

Herr talman! Jag ber talmannen och kammaren om ursäkt för aft jag går fram tiU talarstolen för mina repliker, men det beror på att jag har så många lappar att jag måste lägga dem någonstans.

Jag skaU börja bakifrån, med Kjell Johansson. Hur ser det förslag om förändring av matmomsen ut som ni vill utreda? frågar Kjell Johansson. Men Kjell Johansson är ju en så gammal utredningsräv att han vet aft det är när man inte har en alldeles bestämd uppfattning som man låter utreda frågan -och det är det Kjell-Olof Feldt har gett utredningen om indirekt beskattning möjlighet att göra.

Är sedan Kjell Johansson alldeles säker på att det var en vals Ingvar Carlsson drog? Det kanske var en schottis - vad vet jag?

Får jag nu fråga Bo Lundgren: Hur opererar man en blindtarm alternativt? Det kan såvitt jag förstår bara göras på ett sätt. Frågan är: Skall någon tjäna på den infekterade blindtarmen?

Bo Lundgren säger - jag förutsåg det, för jag har läst vad han har sagt tidigare och också hört honom - att den svenske löntagaren bara har 38 % frihet. Då vill jag ställa en kort fråga till Bo Lundgren. År 1910 var skattetrycket 10 %, och pengarna gick till försvaret, rättskipningen och vad det kunde vara. Hade den svenske löntagaren då 90 % frihet - och nu bara 38 %? Det är ju den logiska följden av Bo Lundgrens sätt att resonera.

Bo Lundgrens sätt att gå till botten med detta som gäller skatteplanering och mitt efterlysande av mer etik och moral, det är aff sänka skatterna. I Italien har man ett lägre skattetryck. Men, Bo Lundgren, där skaftefifflas det faktiskt av bara den - om uttrycker nu tillåts.

Jag måste erkänna att jag inte förstod Görel Thurdins fråga om den person som tjänar 100 000 kr. Vare sig man tjänar 100 000 kr. på helfid eller på deltid är ju skatten likadan. Förlåt - men jag erkänner alltså aff jag inte förstod frågan.

Till Birger Schlaug vill jag säga att mitt svar är ja.

Till Lars Bäckström: Skatteplanering, oavsett var den sker, fördömer jag och det parfi jag representerar.

Pä Nova Semblas höga fjäU, i Ceylons brända dalar, varhelst en Åsling bor är han min vän, min bror.

Så låtit har från industrin vid tanken på det kassaskrin som ÅsUng hade på "Akuten" när företagen gick på "luten"

och bonade och bad om pengar, som Åsling gav i stora slängar. Men verkade som Döbelns medicin, ja, näsfan som amfetamin!

Nu ÅsUng lämnat oss och politiken:

- Han är ej längre rätt nyfiken,
enligt en intervju vid -87 års slut,

på allt vad riksda'n haft att bjuda ut.

Han hade lärt sig riksdagens repliker och därför tröttnat helt på politiker, som aldrig kan förnya sig på denna livets korta stig.

Om dagens politik han säger:

- Den skötes av eft dystert släkte,
vars kunskap uti ekonomi ej räcker
att ens skapa egna intäkter.

De aldrig satt en egen slant men gärna tagit andras uti pant. De hamnat har i petrifiering och ej i decentralisering.

I EG-frågan är han optimist

blott jordbruket ej rörs - helt visst!

Nog vore det rätt trist

om det på livsmedel blev brist!

Han därför odla skaU sin gård och ägna den sin ömma vård. Och även fortsätta med bankaffärer att äga rum i högre sfärer.

Hans-Eric A-son uti Haninge'n hade ej blekaste aningen att riksdagsarbetef börjar ifrån noll. Det hjälper ej att starta groll!

I kommunala frågor var han tung, hemmavid - ja, något av en kung. Men uti riksdagens lokaler han aldrig talat med versaler!

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

135

Prot. 1988/89:12 Även han nu lämnat oss,

20 oktober 1988 trivts ej bra i riksda'ns tross,

TT '. ,........ föredrog atf slå ett slag

AllmänpoUtisk debatt , 7 . , ,. ,

for eft fastighetsbolag.

Där i topp som direktör ingen honom längre stör. Därför, när han välja finge, blev det - Haninge!

Bo Södersten, Bo Södersten han ej lämnat makfens hus men maktlöshetens fäste, dock ej som förste, bäste.

Om riksdagen han haver sagt:

- Den saknar allt som heter makt!
Den är blott en central

för clearing - ej för val.

Ibland han haver protesterat och i vär kammare orerat om vilken galen politik de för som våra bostäder uppför.

Ej heller skrädde han de orden som hördes över borden och till en ansvarig minister som tyckte han var väl sinisfer

när han ej ville se allt gott

som både rik och fattig fått

och såg blott vad i Stockholm hände

när efterfrågan hastigt vände.

Och även förde fram kritik emot en sådan politik som bygger daghem utan prut men ej på köer når ett slut.

En förskola han ville ha! Det skulle allt va' bra om barnen finge något lära och inte ständigt bara svära

sin trohet till förmynderi

- en form av drömmeri.

- Vak upp nu barn, frän socialism och lyss pä all min realism!

Ordföranden, han haft sin stil åkte näsfan egen fil och trivdes med jargongen, dock ej ufi salongen.

Olika faller ödets lotter; en är känd som fallen dotter till en världsbäsf ekonom. Om henne var vi mån'.

Liksom vi var om värt kansli som på oss alla hållit pli aff vi i fid oss rätt har reserverat. Då allting flöt som det planerat.

Jag önskar därför atf det gäng som spelar upp till ny refräng i sin behandling av motioner, liksom av propositioner

skall städse minnas vad vi gjort, när vi passerat har den port som smalnar likt en synåls öga, men aldrig fallit har till föga

för en finansministers hårda språk och ändå undvikit allt bråk. Så är vi också moderater, och utan divalater!

Jag övergår nu, herr falman, till aff säga några ord om skaften eftersom jag av mitt parfi placerats i skatteutskottet.

Vad jag då särskilt vill framhålla är aft jag infe försfår krifiken av den sänkning av marginalskatterna som moderaterna föreslagit, att den skulle vara liktydig med ett orättvist ingrepp.

Här får man sålunda i debatten ständigt höra aff det är orättvist atf sänka skaften mer för dem som har de högsta inkomsterna och minst för dem som har de lägsta inkomsterna. Denna krifik förbiser nämligen atf vad vi föreslår innebär aff vi sänker skatten mest för dem som har högst skaft och minst för dem som har lägst skatt. Och det är väl rättvist!

Man kan ju, som bekant, ha hög inkomst men låg skatt, och för dem ömmar väl ingen. Däremot för dem som betalar en orimligt hög skaft, och det behöver man inte ha särskilt höga inkomster för att göra, då vi har världens högsta skattetryck.

Men vad menar man egenfligen med rättvis skatt? Svaret är vanligtvis: Det är skaft efter bärkraft, dvs. efter förmåga aft betala skaft. Men observera aft vi känner inte alla enskildas förmåga att betala skaft! Hur skall vi då kunna veta om skaften slår rättvist?

Och vad värre är; Ingen enskild vet vad han eller hon under det gångnäåref har betalat i skaft. Det förutsätter nämligen atf man noggrant bokför alla enskilda utgifter och atf man därefter räknar ut den del som gått fill moms och

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

137

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

138

den del som gått till alla oUka punktskatter. Och det tror inte jag att någon har tid att göra.

Momsen beräknas för budgetåret 1988/89 ge 82,3 miljarder kronor, och alla olika punktskatter, inkl. stämpelskatt och skaft pä värdepapper, 155,5 miljarder; dvs. sammanlagt 237,7 miljarder kronor.

TUl detta kommer skaft pä egendom om sammanlagt 17,3 miljarder, allt medan den statliga inkomstskatten uppgår fill blott 63 miljarder.

Av denna statliga inkomstskatt går hela 48 miljarder tillbaka till kommunerna för deras verksamhet. Staten tar sålunda för egen del i inkomstskaft in blott 15 miljarder kronor. För finansieringen av de statliga kostnaderna och den StatUga verksamheten bidrar följaktligen den stadiga inkomstskaften med blott 4,2 %.

Den totala kommunala beskattningen, inkl, landstingsskaften, uppgick är 1987 till 137 miljarder. För en löntagare med 120 000 kr, i årsinkomst - det torde vara ett genomsnitt för en heltidsarbetande årsarbetare - går därmed 75 % av inkomstskatten fill den egna kommunen. Alltså är det den kommunala beskattningen som är huvudproblemet. Därför är det naturligtvis mycket oroande att vi nu ser hur den ena kommunen efter den andra anser sig tvingad att höja den för medborgaren tunga skaften.

Beträffande beskattningen har jag tre önskemål: Den måste sänkas för alla, den måste göras tydlig för alla och den måste förenklas.

Nu har vi en form av smygbeskattning dels till följd av inflationen, dels till följd av alla indirekta skatter. Detta leder fill en fortsatt smygsocialisering. För oppositionen är det en mycket viktig uppgift aff bryta denna utveckling.

Slutligen, herr talman, vill jag uttrycka min förvåning över den debatt om det s.k. röstskolket som brutit ut. Här betraktas tydligen röstandet som en skyldighet och inte som en rättighet, Atf inte rösta kan emeUertid vara Uktydigt med en Uka medveten handling som någonsin atf rösta.

Nu har man alltså gjort stort väsen av aft valdeltagandet sjunkit med 3,9 procentenheter jämfört med 1985 års val. Ändå ligger vi mycket högt -internationellt sett. Men ingen har, mig veterligt, påpekat aft precis lika stor andel av väljarkåren kan rösta på ett parfi utan att få något som helst utbyte av det, utan aft påverka valutgången mer än de s.k, rösfskolkarna.

Vi har alltså ett valsystem som gör det meningslöst för 3,9 %, dvs. för ca 200 000 röstande att rösta på eft parti som infe når upp fill 4 %.

Konsekvenserna av detta har man tidigt insett på den sociaUstiska sidan, och för att rädda vpk till riksdagen, när så tycks påkallat enligt föregående opinionsundersökningar, förekommer något som populärt kallas Kamrat 4 %. Statsministern var faktiskt inne på den omständigheten i en av sina repliker i gårdagens debatt. Detta betyder, som bekant, aff när risk föreligger att vpk ej når gränsen 4 %, röstar ett antal socialdemokrater - ca 70 000 enligt valforskarna - på vpk. Detta har uppenbarligen förekommit i årets val, I Göteborg, t,ex., fick vpk en halv procentenhet fler röster i riksdagsvalet än i kommunalvalet. Det vill säga: Vpk fick 10 % fler röster i riksdagsvalet än i kommunalvalet.

Om de icke-socialisfiska partierna vill vinna 1991 års val, måste de tydligen införa en liknande princip, lämpligen kallad Broder 4 %, Ty flertalet insiktsfulla bedömare är eniga om att kds kommer atf öka sin väljarandel i

nästa val. Och skulle kds nå 3,5 eller 3,9 %, - ja, herr talman.då är loppet Prot. 1988/89:12
sannolikt kört för de icke-socialisfiska partierna, 20 oktober 1988

Anf. 185 GÖSTA LYNGÅ (mp): Allmänpolitisk debatt

Herr falman! Jag ber om ursäkt för aft jag efter den här vackra parentesen av poesi och andra saker måste återgå skattefrågan. Men en sak vill jag fakfiskt kommentera, trots atf den ligger utanför ämnet, och det är Hugo Hegelands mycket fina attack på 4-procenfsspärren, som jag mycket gärna skulle instämma med honom i vid något annat fillfälle. Just nu är det emellertid skatfedebaff, och jag skall fa upp två viktiga problem, även om bägge redan har varit uppe fill debatt och jag därför kan avstå från en del av argumenten. Jag måste å andra sidan förstärka andra delar.

Det är i tvä vikfiga avseenden som den ekonomiska polifiken, speciellt skattepolitiken, har kommit ordentligt snett. Vi i miljöpartiet de gröna som nya kommer in i ett sysfem kanske lättare kan se vad som är fel än vad man kan om man länge befunnit sig i systemet och försöker betrakta det inifrån systemet självt. Det är svårare men också mindre intressant atf se vem som orsakat felet.

Den verkligt vikfiga frågan är vad man skall göra åt problemen. Den är svårare, och infe heller miljöpartiet de gröna har några patentlösningar. Däremot har vi en hel del att säga om hur och var problemens lösning skaU sökas, och det vill jag nu säga någonfing om. Först alltså: Vilka är problemen?

Det första är den ekonomiska fillväxtens avigsidor. Birger Schlaug har redan givit en ganska utförlig beskrivning av vad som är fel med BNP-begreppet. Han har fått medhåll av Bo Lundgren i några avseenden. Jag viU infe gå djupare in i den diskussionen, men jag vill nämna fyra viktiga negativa konsekvenser av det BNP-begreppet. Det är tillväxten som man tänker sig är nödvändig i BNP. Fyra vikfiga negativa konsekvenser finns det, och jag nämner dem inte i prioritetsordning, det är svårt för de är alla så väsenfliga.

Resursutnyttjandet ökar trots atf det snarare borde minska så atf man i någon mån skulle kunna uppnå någon sorts balans mellan naturens produktion och människans konsumfion. Vidare är nedsmutsningen av naturen en direkt effekt av aff ekonomiska synpunkter med kort perspektiv får vara avgörande.

Det gäller också människor. De slås ut av en snabb tillväxt. Detta sker eftersom rafionalisering och strukturomvandling ändrar villkoren för människor på kortare tid än människan kräver för sin omställning. Toffler har talat om future chock. Den snabba förändringen gör att människor inte klarar av sin situafion.

Den internafionella synpunkten är att klyftan mellan rika och fattiga länder i världen ökar. Detta skapar brist på förståelse mellan väridens oUka regioner, alltså en naturlig brist på förståelse. Detta ger på sikt en ytterst allvarlig hotbild både för i-länder och för u-länder. Detta var alltså det första: bruttonafionalprodukten och dess fillväxt är ett falskt mätetal som vi inte borde följa.

Det andra stora problemet har Arne Kjörnsberg varit inne på, och det är
skattesystemets demoraliserande effekt. Människor upplever skatten som 139

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

140

någonting si..!.' man tvingas betala av sina hårt förvärvade pengar till en myndighet, en anonym uppsamlare av fillgångar, ett stort häl i vilket skattemedlen tycks försvinna. I stället borde skatten kunna upplevas som en del av ens insatser för eft samhälle som ger sä mycket service av olika slag.

Inom miljöpartiet de gröna är vi medvetna om att de förhållanden som jag har skisserat utgör allvarliga fel som måste åtgärdas genom en radikal kursändring. Stora grupper i vårt samhälle delar denna kunskap om problemens natur. Vi menar atf det finns några huvudlinjer efter vilka lösningar bör sökas. T.ex. bör man fill att börja med ändra beskattningens profil. Vi bör se mera på de styrande egenskaperna än pä vad som har gjorts. De ändliga resurserna måste skyddas genom skatter och avgifter. Det är väldigt viktigt, infe för atf man skall kunna köpa sig rätfen att smutsa ned miljön, utan för aff man skall ha både ekonomisk och ideologisk motivation aff hålla rent i vår gemensamma miljö.

Det är alltså här som Görel Thurdins problem med konstgödsel kommer in. Vi vill öka avgifterna med 300 %. Det är alltså avgifter, infe skatter, och de medlen skall återföras fill jordbruket. Det är alltså inte fråga om aft stjäla från en del i samhället och ge till en annan, det är fråga om atf styra.

Vi vill också ändra skaften på konsumtion i förhällande till den på arbete. Vi vill ha minskad skatt pä arbete, och detta kommer fill uttryck i vår syn på arbetsgivaravgifterna som vi vill skall sänkas. Detta får speciellt en differentierande effekt. I glesbygd skall alltså effekten vara större än i ekonomiskt heta områden.

Vidare, som Birger Schlaug var inne på för en liten stund sedan, sä gäller det också vården. Vi vill ha en sänkt arbetsgivaravgift avseende dem som är anställda i vården, så atf dess arbefskraffsproblem skall kunna lösas.

En annan väg som vi tänker aff vi skulle kunna gä är att den informella sektorn ges ett högre anseende. Vad vi menar på den punkten är kanske ganska klart: det är alla dessa insatser som är sä omöjliga atf värdera i pengar och som just därför får så låg status. Det är föräldrars omvårdnad av sina barn, scoutledarens frivilliga engagemang, omhändertagande av gamla, sjuka, släktingar, vänner och medmänniskor, allt detta är så oerhört viktigt. Det är obetalt, ovärderat, obeskattat och det har låg status. Det gäller arbete som mänga gånger är mer positivt för mänskligheten än de former av produktion som alltså är betalda, värderade, beskattade och har hög status om de bidrar fill BNP, och efter konjunkturinstitutets sätt att räkna är detta någonting positivt för oss.

Jag hörde för eft litet fag sedan att både Bo Lundgren och Kjell Johansson var oroade över de utgifter som krävs t.ex. inom vårdyrket. De undrade hur vi skall kunna betala dem som arbetar där om det infe finns tillräckligt skatteunderlag. Men det kan ju hända atf i miljöparfiets Sverige behovet av värd är lägre, det kan ju hända aft inte bara den informella sektorns egenskap aft människor tittar till varandra utan att också hela det Uvssystem sorn vi rekommenderar ger mindre stress och kanske färre sjukdomar. Det är vår klara målsättning.

Sedan kommer vi fill det tredje och det är att det behövs en ny syn pä skattesystemet som sådant. Detta har några stycken här varit inne på redan. Skatten är en del av det ansvar som en människa har för samhället, en del av

det samarbete som måste finnas mellan samhället och individerna. När den allmänna inställningen har urartat så fullständigt atf det t.o.m. finns sammanslutningar vilkas enda syfte är atf stödja skattebetalare i deras förmenta kamp mot samhället, och när de som har råd fill det anställer advokater vilkas uppgift är aff undandra staten skatteinkomster, när advokater ägnar sin kunskap och sin fantasi fill dessa föga produkfiva sysselsättningar då är det förståeligt att även vanliga inkomsttagare som inte alls har så stora möjligheter försöker så långt det går - ibland med oärliga medel - aft minska sin skaft. Detta är mycket beklämmande från mänsklig synpunkt, eftersom det ofta gäller människor vilkas heder i andra avseenden är god. Genom sina handlingar i skaftefrågor förlorar dessa personer i efisk status inför sig själva och inför andra.

För aft undvika missförstånd vill jag påpeka atf vi naturligtvis inte vill aft skattebetalare inte skall ha rättsligt skydd om myndigheterna begår misstag. Det är en annan sak. Vad jag vänder mig emot är aft juridisk hjälp systematiskt utnyttjas för aft undvika en reell skattskyldighet.

Jag föreställer mig aff en förbättrad skaffemoral i första hand kan åstadkommas genom upplysning. Jag är övertygad om atf personlig påverkan är mycket viktig för atf skapa ett mera etiskt beteende, dock måste samtidigt satsningar göras för atf beivra skattefusk och för aff avglorifiera sökandet av kryphål i skattelagarna. Givetvis skall, som Lars Bäckström påpekade, inte staten själv och kommunerna engagera sig i den typen av skatteplanering som bara hjälper till aff minska den lagliga skaften.

Herr falman! Jag har hittills uttryckt mig i ganska allmänna ordalag, men det måste vara så att man i den här debatten skall kunna fala om principer snarare än om detaljer. Jag vill räkna upp några av de åtgärder som de nämnda övervägandena leder fill. Det första är en minskning av den formella arbetstiden. Vi strävar alltså efter sex timmars arbetsdag för alla, men dessutom skall varje anställd ha laglig rätt aft gå ned fill fyra timmars arbetsdag eller atf göra motsvarande arbetstidsförkortning pä annat sätt. Detta kan möjligtvis gä på naturligt sätt i något fall t.ex. de människor- de är många - som har lönegradsplacerade arbeten. Man flyttas upp i högre löneklass en gång om året under åtta eller tio är beroende på skalan. Arbetstagarna skulle kanske i stället ha möjlighet aff få en automatisk minskning av sin arbetsfid: samma lön, men minskning av arbetstiden. Det där skulle kunna innebära valfrihet mellan högre inkomst och mer fritid för den anställde. För arbetsgivaren skulle en automatisk kostnadsökning bortfalla. Troligen skulle detta vara ett mindre inflationsdrivande sysfem. Kanske skulle den kortare arbetstiden kompenseras av en bättre effektivitet hos den erfarna arbetskraften. Detta är bara en liten idé.

Bättre uppskattning av informellt arbete har jag redan diskuterat. Bättre förståelse av samarbetet mellan individer och samhället är mycket viktigt. Det är förmodligen en fråga om information, om man kan tänka sig att ett medvetet upplysningsprogram kan genomföras genom massmedia, skolor, polifiska parfier och andra organisationer. Det är infe ens säkert atf ett sådant program kostar mer pengar än det inbringar, om man skall titta på det ur ekonomisk synpunkt. Det är säkert mycket värdefullare ur personlig synpunkt.

Vi har också helt andra skafteskalor. Det där hade tydligen i varje fall Kjell

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

141

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Johansson läst på, men hans presentation av vår skatteskala för sjuksköterskan var mycket vinklad.

Vi har aUtså ett grundavdrag på 31 000 kr. och efter det 50 % i skaft. I hans räkneexempel, som jag har kollat upp nu, skall jag fylla i några siffror. Det heltidsarbetande vårdbiträdet, han eller hon, har 60 000 kr, i årsinkomst. Med de antaganden som görs får vederbörande 17 000 kr, i skaft nu och behåller 43 000 kr. Med våra skatteskalor blir det 9 500 kr, i skaft, man får 50 500 kr. över. Nå, heltidsarbetaren får en inkomst av 120 000 kr,, en skatt av 44 000 kr, och en behållen inkomst av 76 000 kr. Det blir praktiskt taget detsamma med vårt förslag till skatteplan som med den som nu existerar.

Poängen är att genom att jämföra med en verklig låginkomsttagares situation utnyttjar Kjell Johansson våra skatfeprofiler, som gynnar de sämst ställda, för att anklaga oss för att ha alltför höga skatter för mellaninkomstlä-gena. Det är en besvikelse att i sin första riksdagsdebatt möta den här typen av vinklade räkneexempel. Numera accepterar man väl infe sådant ens i annonser för gamla bilar.

Ytterligare ett märkligt inlägg har jag hört. Vi har fått lära oss aft man måste försöka balansera sina förslag så att höjningar och sänkningar går ihop. Så får jag från Bo Lundgren höra en lista på fem skattereformer. Tre av dem innebär skattesänkningar, två troligen bara omfördelning. Jag hörde inte någonting om hur det skall balanseras. Är det någonting jag har missuppfattat när det gäller tekniken för skattereformer, eller är det så man gör?

Jag tackar för ordet, herr talman.

142

Anf. 186 STEN SVENSSON (m):

Herr talman! I vårt land har den politiska inriktningen i högre grad än i andra jämförbara västeuropeiska länder varit att tillförsäkra medborgarna en övergripande grundtrygghet genom kollektiva lösningar. Vi har fått, som det bmkar heta, ett "starkt samhälle", där den enskilde individen är svag i förhållande till stat och kommun.

Sjukvården erbjuder åtskilliga exempel pä vad den bristande valfriheten i de kollektiva lösningarna kan leda till. Vi har pä många håll årslånga köer för t.ex. starr- eller höftledsoperationer, som Bo Lundgren alldeles nyss har påpekat i ett repUkskifte. Samma sjukvårdstjänster kan ofta erbjudas mer eller mindre omedelbart på ett privat sjukhus eller utomlands, Defta är emellertid en möjUghef som i allmänhet faller utanför ramen för det kollektiva trygghetssystemet, och den obligatoriska sjukförsäkringen har hittills inte ställt upp för att täcka kostnaderna.

Det här betyder att svensk sjukvård halkar efter. Det är inte bara svårt sjuka som drabbas. De flesta svenskar har inte tillgång till egen läkare, vilket är det normala i Europa, Vi svenskar kan inte fritt välja sjukhus eller sjukhem.

Det är särskilt viktigt för alla dem som ligger på långvården aff kunna välja. Trygghet ligger i att kunna säga nej tack och välja ett bättre alternativ om man infe får den vård och omsorg som man behöver. Tyvärr är det många

inom långvården som är missnöjda, vilket bl.a. Landstingsförbundets undersökning visar.

Det förekommer försök att skylla sjukvårdskrisen på personalen. Men krisen är inte personalens fel. Sköterskor, läkare, biträden m.fl. har ett slitsamt arbete med långa arbetstider, ofta pä helger och nätter. Ersättningen för arbetet är ofta ganska blygsam. Inkomsten efter skatt är för många sjukvärdsansfäUda väsentligt lägre än i många andra länder.

Om jag har uppfattat socialdemokraternas aviserade skatteförslag på rätt sätt, skulle en heltidsarbetande sjuksköterska behöva kräva ca 500 kr. mer i månaden i lön bara för att kompensera prisstegringarna och en landstingsskattehöjning på en krona. Men kompensationskravet blir 1 000 kr. för den som arbetar delfid, dvs, under 60 % av tiden, enUgt samma socialdemokratiska förslag.

Det är inte etiskt försvarbart att det allmänna först tar ut en mycket hög skaft av medborgarna, bl.a. med motiveringen att ge en god och trygg sjukvård, och sedan inte förmår ge patienten vård när den behövs. Det är helt enkelt skandal aft vi i Sverige inte kan ge människor en tUlräcklig sjukvård, när vi samtidigt tar ut så mycket i skatt.

Mångårig erfarenhet har visat att de europeiska sjukvårdsförsäkringarna ger den bästa sjukvården. De garanterar alla rätten att få tillräcklig sjukvård i tid. Patienten har dessutom valfrihet. Man har normalt en egen läkare, som man själv valt och känner förtroende för. Man kan välja sjukhus eller sjukhem.

För personalen är detta en stimulans. Det leder ofta till mycket mindre sjukvårdsenheter än i Sverige. De svenska landstingen med sina i genomsnitt 15 000 anställda är organiserade efter storförefagsprinciper, trots att vård, som är så människonära, ofta organiseras bättre i småföretag och i de små enheterna.

En decentraliserad sjukvård innebär också att sköterskor och annan vårdpersonal får en väsenfligt bättre möjlighet aff påverka vården. Tillfredsställelsen i arbetet blir helt enkelt större.

Vi kan i Sverige infe i längden acceptera en lägre sjukvårdssfandard än vad som är vanligt ute i Europa, Vi svenskar kommer inte länge till att acceptera aff stå med mössan i hand och bugande tvingas ta emot den vård som socialdemokrafiska sjukvårdspolitiker tycker vi skall ha. I stället kommer vi atf självklart begära den vård som vi behöver.

En förstklassig sjukvård kräver infe höga skatter, Schweiz som har det lägsta skattetrycket i Europa, drygt hälften av det svenska, har sannolikt Europas bästa sjukvård. Där tjänar sjuksköterskan 14 000 kr. per månad efter skaft, I Sverige får hon mindre än hälften.

Valfrihet är viktigt. Därför har vi räddat ålderdomshemmen åt framtiden, trots ett hårdnackat socialdemokratiskt motstånd under många år. Nu får ålderdomshemmen fr.o.m, nästa år rättvisa statsbidrag. Tidigare har socialdemokraterna tvingats gå med på statsbidrag till ombyggnad, den 1 juU 1987, och nybyggnad, den 1 juli i år. På mindre än 20 år, sedan 1970, har 15 000 platser lagts ned. Nu är bara ca 45 000 kvar. Mer än nio platser om dagen skulle nu bort enligt planerna. Men också planer kan ändras.

Hemsjukvård och hemtjänst måste stärkas. Fram fill sekelskiftet beräknas

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

143

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

144

ett minst fördubblat behov av hemvärdsbifräden, nämligen 70 000-100 000 fler än nu. Också sjukvården behöver mer personal. Det är viktigt atf klara denna utmaning, men det är oansvarigt atf, som socialdemokraterna gör i stället för aft spara och prioritera, kasta ofinansierade vallöften omkring sig och hänvisa fiU den ekonomiska tillväxten, som aldrig kan räcka fill när man bara höjer och "breddar" skatterna. - Och hur skall det då gä med ATP?

Gamla människor skall ha samma rätt till en god sjukvård som yngre. Men alla får infe det. Det var mycket därför vi moderater i våras begärde en riksdagsdebatt om vårdkrisen. Gamla människor skall omfattas av sjukförsäkringen också när det gäller sjukhusvård.

Gamla människor skall Uka litet som yngre behöva stå i vårdkö t.ex. för aff bli opererade för starr, sUtna höftleder eller dåligt hjärta. Därför skall alla omfattas av en vårdgaranti:

Den som infe får vård i rimUg tid - enligt en objektiv medicinsk bedömning, inte en sjukvårdspolifisk - skall ha möjUghet aft välja ett annat landsfing, privat vård eller vård utomlands utan merkostnader för egen del. Man skall infe tvingas ta sina sparade slantar eller låna för aft t .ex. få en ny höftled inopererad eller för någon annan viktig vårdinsats. Så är det nu i socialdemokraternas Sverige.

På sikt bör den allmänna, obligatoriska sjukförsäkringen bekosta en mycket större del av vården än som nu är fallet och landstingen en mindre del. Då minskas sjukvårdspolitikernas makt över patienternas val, och patienterna får i stället goda möjligheter att välja doktor, sjukgymnast och sjukhem/sjukhus. Vårdalternafiven skall infe längre diskrimineras. Man skall fritt få välja mellan offentUg och enskild värd utan aft det kostar ett öre extra. Pensionärerna skall fullt uf ingå i denna allmänna, obligatoriska sjukvårdsförsäkring - som vi för tydlighetens skull vill kalla den.

Sju av fio anser aff värdnadsbidrag är bättre för barnfamiljerna än en fortsatt utbyggnad av den kommunala barnomsorgen. Atf kön fill kommunal barnomsorg omfattar 60 000 förskolebarn är inte sä konstigt när det infe finns realisfiska alternativ.

Efterfrågan är styrd av ett orättvist fördelat stadigt stöd fill barnomsorgen. Det gynnar den dyraste omsorgen, daghemmen. En kommunal daghems-plats innebär en statlig och kommunal subvention på ca 60 000 kr. Den som inte får dagisplats får infe ett öre.

I den allmänna debatten hör man ofta talas om de statsbidrag som utgår fill barnomsorgen. Något som säUan redovisas är de barnomsorgsavgifter som alla löntagare, via arbetsgivaravgifter, betalar in. Vid en jämförelse mellan de statsbidrag som olika kommuner erhåller och inbetalda barnomsorgsav-gifter ser man aff det bevisligen är landsortens skattebetalare som subventionerar storstadskommunernas barnomsorg.

Många goda idéer kan falla på grund av statsbidragsreglerna, t,ex, förefagsdrivet dagis och vanligt privat dagis utan alternativ pedagogik samt i några fall på grund av kommunallagen, t,ex, kommunalf vårdnadsbidrag. Dessa hinder och orättvisor mäsfeundanröjas!

Den borgerliga familjepolitiken ger barnfamiljerna ekonomiska förutsättningar atf välja hur de vill forma sin tillvaro. Särskilt när barnen är små är detta vikfigt.

Först när mångfald och valfrihet får råda kommer de som vill ha in sina barn på dagis att slippa köerna. De som vill vara hemma hos sina barn kommer att få råd tack vare vårdnadsbidrag och skattelättnader,

Anf. 187 DANIEL TARSCHYS (fp):

Herr talman! 80-talefs Sverige är på många sätt ett ofärdssamhälle. Ofärd, det är när en mängd människor infe har någonstans atf bo. Efter mänga års balans på bostadsmarknaden har vi åter glidit in i en djup bostadsbrist. Den regering som för sex år sedan lovade atf sätta fart pä bostadsbyggandet gick inte i land med den uppgiften. I stället satte den i gång med atf slå ihop små lägenheter till större, så att det blev ännu svårare för ungdomar och andra atf finna en bostad. I Stockholm är hyresmarknaden nu helt igenkorkad. Bostadsrätter betingar fantasipriser. I samma riktning går utvecklingen på många andra håll i landet. Bostadskrisen drabbar inte bara ungdomen utan också många äldre.

På sjukhusen ligger i dag en mängd pafienter som skulle kunna skrivas uf, om kommunerna hade resurser atf fa hand om dem hemma, i servicehus eller på ålderdomshem. En mängd missbrukare har förlorat sina möjligheter aff ha en egen bostad, I våra storsfäder finns det ännu många bostadslösa, och nu bereder sig dessa på en kall vinter. I långvården fortsätter trängseln. Över 50 000 pafienter saknar möjligheten att ha ett eget rum.

Ofärd är det också när hemtjänst och annan social service upphör att fungera. Tiotusentals gamla och handikappade kan i dag inte få den hjälp som de behöver, därför att det inte finns personal. Även här spelar bostadsbristen en stor roll. Hur skall man kunna flytta för atf ta lediga jobb inom vården när det inte finns någonsfans aft bo? Och hur skall småbarnsföräldrar kunna jobba när det infe finns barnomsorg? För tre är sedan bestämde riksdagen att alla som efterfrågar barnomsorg skall få en plats senast 1991, Men mycket tyder nu på aff regeringen inte klarar den uppgiften heller. Ännu saknas det 53 000 platser.

Bostadsbristen och barnomsorgsköerna påverkar också sjukvården, där vi i dag ser hur hela avdelningar stängs på grund av personalbrist. När det gäller hjärtsjukvård, ortopedi, ögonsjukvård och många andra specialiteter är köerna fortfarande långa. Människor tvingas vänta i månader och år på operationer och behandling.

Herr talman! Ett sorgUgt kapitel i den svenska ofärden är missbruket av alkohol och narkotika. Här fanns länge vissa svaga tecken på en ljusning, Narkofikabmket föreföll stagnera, och konsumfionen av alkohol sjönk fakfiskt med över 20 %. Men nu är bilden en annan. Vi har eft tungt narkotikamissbruk, som inte heller är begränsat till storsfäderna, och en alkoholförbrukning som åter ökar. Dessutom har det sociala klimatet hårdnat, 60-falets tunga alkoholister hade i allmänhet bostad och ett fotfäste på arbetsmarknaden. Men i dag är det allt fler som blir bostadslösa och helt utslagna från arbetsUvet, De ingår i den stora dolda arbetslöshet som präglar 80-falefs Sverige,

Tittar man bara på statistiken, finner man att arbetslösheten är låg i Sverige, Ni socialdemokrater talade mycket om den saken i valrörelsen. Men det är inte bara så, atf hundratusentals människor är utestängda från

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

145

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

146

arbetsmarknaden, utan det är också sä, aft dessa människor inte ens får komma med i statistiken. Vad är det som har hänt under 80-talef? Ja, först och främst har det skett en kraftig ökning av antalet förtidspensionärer. Av dessa pensioneras allt fler av vad som kallas arbetsmarknadsmässiga skäl, AMS slår larm om den utvecklingen i sin senaste petita.

Vi har också asylsökande som infe får arbeta, trots aff de mycket väl skulle kunna göra insatser - infe minst inom vården. Härigenom skulle de fördomar som finns mot invandrare kunna motverkas. Varför bromsar regeringen?

Vi har många handikappade som förmenas möjligheten atf arbeta. År efter år har vi föreslagit atf möjUgheterna skall vidgas både i Samhällsföretag och med hjälp av lönebidrag på den öppna arbetsmarknaden. Men här möter vi också motstånd från regeringen.

En fjärde grupp är de många människor som skadas i arbetslivet och som inte får en ordentlig rehabilitering. Här utspelas många tragedier. Det gäller t,ex, ryggskador som inte behandlas i tid och som därför leder fill livslång invaliditet, något som hade kunnat undvikas, om det inte hade rått allmänt kaos på detta område med en arbefsskadeförsäkring som exploderar, med försäkringskassor som är överlastade med arbete och med en sjukvård som inte får resurser därför att samordningen med sjukförsäkringssystemet inte fungerar. Över alltsammans tronar regeringen, som de senaste fyra åren infe har gjort annat än avvaktat en kraftigt försenad utredning.

Varför är det kaos på försäkringskassorna? Varför tar det i genomsnitt elva månader att få ett arbetsskadeärende prövat och ofta flera månader att fä ut sjukersättning?

En vikfig förklaring är fjolårefs krångliga och ogenomtänkta sjukpenningreform . Vi sade redan då aff det var klent räknat och ännu sämre konstruerat, Tyvärr har dessa varningar bekräftats av utvecklingen. Sjuktalet fortsätter atf stiga, och vissa månader i våras gjordes det 20 % fler sjukanmälningar än samma månad föregående år.

Ett annat utslag av ofärden i 80-talefs Sverige är det starka beroendet av socialbidrag. Antalet mottagare är nu uppe i över 500 000 personer. Regeringen ägnade sig länge ät aft analysera denna ökning och söka efter förklaringar, men denna analysfas tycks nu ha övergått i en fas där man passivt betraktar utvecklingen utan atf vidta några åtgärder. Passivitet är kanske det mest kännetecknande draget i regeringens socialpolitik.

Under de borgerliga regeringsåren förde vi fakfiskt en aktiv socialpolitik. Klyftorna minskade i samhället. De sämst ställda fick det bättre. Pensionärerna fick bättre standard, även under de år då lönerna stagnerade. Det satsades infe bara vackra ord utan även pengar pä handikappolitiken. Barnomsorgen byggdes ut långt kraftigare än vad som har skett både före och efter.

Ser man på de sociala utgifternas andel av BNP finner man atf de steg oavbrutet under de borgerliga regeringsåren. Sedan 1982 har de sjunkit. När OECD:s experter granskade socialdemokraternas mandatperiod 1982-1985 fann de aff de sociala utgifterna som andel av BNP hade minskat frän 31 % fin 27,5 %,

Nu är det egentUgen infe summan av denna passiva socialpolitik som är mest besvärande, utan det plågsamma är de många enskildheterna, Fär jag

avslutningsvis ta upp några områden där regeringens långsamhet, vankelmod och ibland handlingsförlamning har tragiska effekter. Det gäller först kampen mot HIV bland injicerande missbrukare och sedan rättspsykiatrin,

HIV-epidem.in fortsätter aft spridas bland och genom narkomaner som delar förorenade sprutor. Den första försvarslinjen mot detta är självfallet atf bekämpa narkotikamissbruket. Men experter världen över är också överens om aff deiuia smittspridning genom förorenade verktyg måste bekämpas genom aft rena verktyg finns aff tillgå, t,ex, genom utbytesprogram av den typ som i flera år har bedrivits i Lund,

Här säger regeringen nej till varje utvidgning, trots atf Världshälsoorganisationen, Läkaresällskapet, Läkare mot aids och den ena vetenskapliga rapporten efter den andra visar aft regeringen har hamnat på fel ståndpunkt. Även vid den stora aidskonferensen här i Stockholm i juni var det helt klart var expertisen i världen sfär i denna fråga, men den svenska regeringen sfär tyvärr pä en annan ståndpunkt.

En rätfspsykiafrisk undersökning skall enligt lagen vara färdig senast sex veckor efter domstolens beslut. Denna lag kan infe följas, därför aft regeringen inte ger fillräckliga resurser åt rättspsykiatrin. Detta har påtalats i flera år av alla som känner till förhållandena på området, av justitieufskoftet, socialutskottet, jusfifieombudsmannen - flera gånger -, socialstyrelsen och kriminalvårdsstyrelsen. Men regeringen framhärdar i aft steg för steg skära ner resurserna tiU rättspsykiatrin.

När jag protesterar mot detta, herr falman, vet jag aff jag talar inte bara för folkpartiet utan också för eft enigt socialutskott, i varje fall i den förra riksdagen. Vi har tidigare sagt detta fill regeringen, och vi är både förvånade och upprörda över aff ingenting händer.

Allra sist, herr talman, vill jag säga några ord om handikappolitiken, I valrörelsen föreslog folkpartiet aft stödet fill föräldrar med handikappade barn skulle ökas. Vi fick då av Bengt Lindqvist höra att han var både upprörd och besförf över atf folkpartiet ville sätta grupp mot gmpp, atf vi ville fa pengar från andra grupper, i detta fall hela skatfebetalarkollekfivef, för att satsa på föräldrar med handikappade barn.

Efter valet har Bengt Lindqvist gett direktiv till den nya handikapputredningen, s,k, nolldirekfiv, som innebär atf utredningen har i uppgift aff hitta besparingar på handikappområdet som kan finansiera nya satsningar på handikappområdet, V.ad är detta, Bengt Lindqvist, annat än atf ställa grupp mot grupp?

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

148

Barn far illa. De utsätts för påverkan av den kommersiaUsering som infe ens väjer för att utnyttja dem i pornografiska tidskrifter eller som ger dem möjligheter att i tidiga år ägna sig åt spel oeh dobbel,

AUt detta sker, medan poUtiker diskuterar vilka besparingar som härnäst bör göras när det gäller alternativa vårdformer eller fritidssysselsättningar som aktiverar hela familjen.

Alkohol- och drogproblemen ökar bland ungdomar och äldre tonåringar. Allt flera kvinnor blir i dag alkoholister. Handlingsförlamningen när det gäUer att åstadkomma ett alkoholpolitiskt program för atf minska alkoholkonsumtionen med 25 % fram till år 2000 är påtaglig. Beslutet fattades 1985, och regeringen gav uppdraget till socialstyrelsen för en kort tid sedan,

I stället ägnar sig socialdepartementet åt aft diskutera om inte utgångsåret för att beräkna en minskande konsumtion bör förläggas till år 1980, då man får statistik som visar på ett bättre resultat än om man räknar utgångsåret från 1984,

Familjepolitiken har från regeringens sida präglats av en övertro på kollektiva lösningar, där den enskilda familjens valfrihet har fått träda tillbaka för centralstyrning och ofrihet.

Infe minst förslaget om vårdnadsbidraget, som centern tillsammans med folkpartiet och moderaterna presenterade i december 1987, gav klart besked. Det var en lösning som tilltalade barnfamiljerna. Genom vårdnadsbidraget fördelas resurserna på ett rättvisare sätt mellan regionerna; glesbygds- och landsbygdsbarn får äntligen en likvärdig värdering. Barn blir lika mycket värda med det förslaget, oavsett om de bor i Stockholms innerstad eller i Ydre kommun.

Nu har regeringen lovat att som motvikt förlänga föräldraförsäkringen, och detta skall ske utan att det behöver kosta någonting. Denna fördelning av pengar innebär fortsatta orättvisor, som ytterligare ökar klyftorna, genom att de som har arbete och goda inkomster samt kommunal barnomsorg får de största ersättningarna. För de hemarbetande föräldrarna i Mala ger det inte många kronor extra. Deras vårdarbete värderas varken i lön eller i erkännande.

Marginaleffekterna blir även stora för de föräldrar som vanligtvis utför ett hemarbete utan ersättning, när föräldraförsäkringens förlängning genomförs.

En utbyggd föräldraförsäkring är inte ett solidariskt förslag som gynnar de sämst ställda. Det är i stället vårdnadsbidraget som ger den rättvisa som barnfamiljerna är mest betjänta av. Det förslaget innebär att vi anser att barnen upp till skolåldern är värda att vårdas på det sätt som familjerna själva väljer.

Bristen på personal i barnomsorgen innebär att många kommuner inte kan erbjuda en kvalitativ, godtagbar omsorgsform. Det är inte så konstigt att så har blivit fallet, då regeringen tidigt drog in ett stort antal utbildningsplatser för förskollärare och barnsköterskor. Det var tydUgt att det ena departementet inte visste vad det andra gjorde, för samtidigt beslutades om full behovstäckning av barnomsorgsplatser år 1991, Nu kommer detta att vålla stora problem, trots att man numera från regeringens sida accepterar privata omsorgsformer som föräldrakooperativ. Varför då infe också utnyttja

svenska kyrkans alla förskolor och ge dessa eft statsbidrag likvärdigt med det som den borgerliga kommunen får?

Bristen på personal orsakar stor otrygghet för de barnfamiljer som är hänvisade till kommunal barnomsorg. Alltför ofta får föräldrarna besked att dagis är stängt, att det saknas personal. Många dagis kan över huvud taget ej öppnas då personal saknas. Detta är en viktig spricka i välfärden.

Köerna till barnomsorgen innebär aft alltför många barnfamiljer lever med provisoriska lösningar för att klara tillsynen. Med dyra pengar köps lösningar som samhället accepterar. De svarta dagmammorna accepteras, medan privata initiativ förbjuds eller motarbetas. Detta är ologiskf. Det måste vara barnens bästa som styr utbyggnaden av barnomsorgen. Regeringen tycks ha glömt bort att det inte är föräldrarna man i första hand skall ta hänsyn till, utan att det är barnen det gäller.

Ge barnomsorgspersonalen bättre arbetsförhållanden, fortbildningsmöjligheter och ett arbetsinnehåll som inte nöter ut deras ork. Gör det för barnens skull.

Herr talman! Den stora gruppen av sämst ställda pensionärer får dyrt betala den inkomstökning som ATP-pensionärerna erhåller i och med att basbeloppet förändras för att kompensera devalveringseffekten. Genom att ta bort friåret i sjukvården orsakas stora kostnader för de pensionärer som har oturen att bU beroende av sjukvården på institution. Genom ett kostnadsfritt år behöver en pensionär ej betala för 365 dagars vård. Det innebär med 40 kronors avgift 14 600 kr. Denna summa kan bli den sparade slant som ger möjlighet för många att behålla sin bostad och med den möjUgheten ha en sporre som gör det meningsfullt att klara en rehabilitering.

Undantagandepensionärerna saknar fortfarande helt eUer delvis pensionstillskott. För dessa gäller inte talet om solidaritet. De är dessutom den grupp som verkligen har den sämsta ekonomin. Detta är också en spricka i välfärden. De får dock inte del av välfärden, utan den går till största delen till dem som har hög ATP, Mönstret känns igen. När tänker regeringen ta sitt ansvar för dessa svaga grupper?

Tillfälliga lösningar för att klara personalsituationen innebär atf de äldre aldrig vet vem de skall få vård av. Man accepterar aft personal anställs med förhoppningsvis en kort introduktionskurs men många gånger helt utan introduktion. Människovård värderas inte högt. Vi kan från centerns sida infe acceptera att detta får fortsätta. Det måste ställas ordentliga krav på den personal som anställs. Kontinuitet och trygga anställningsformer med en arbetsmiljö som inte sliter ut personalen måste eftersträvas.

Bristen på institutionsplatser skulle ha varit ännu värre om vi inte lyckats hejda nedläggningen av ålderdomshemmen. Centerpartiet har länge krävt att ålderdomshemmen skall bibehållas. Att det var nödvändigt visar inte minst den brist på institutionsplatser som i dag är påtaglig.

Det är köer till alla vårdplatser. Valfrihet i vårdutbudet existerar inte i dag i vårt land. Statsministerns fagra löften från gårdagens debatt om stor valfrihet äger inte giltighet. I dag tvingas människor vårdas i sitt hem mot sin vilja, I dag vårdas alltför många på akutklinikerna, då det saknas rehabiUteringsre-sur-ser eller alternativa vårdformer, I dag har många äldre det svårt. Nu är det infe brist på pengar i första hand, nu är det brist på trygghet och personal, I

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

149

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

dag är det ensamheten och otryggheten som möter oss från alltför många äldre människor som är i behov av värd och omsorg. Detta är också en spricka i välfärden,

Aviseringen i äldreomsorgsproposifionen om ett ändrat huvudmannaskap, som infe följts av något besked, skapar också svåra situafioner ute i kommunerna. Bristen på ekonomiska medel innebär också att ansvaret för vården ofta skjuts mellan de olika huvudmännen. Vi fordrar snabbt besked om hur framtiden skall se ut när det gäller huvudmannaskapsfrågan.

Herr talman! Försäkringskassornas personal utför eft arbete som hela tiden växer, medan kassornas resurser ständigt minskar. Under ett stort antal år har inga ändringar skett beträffande personal, medan riksdagen hela fiden fattar beslut som innebär ökade arbetsuppgifter,

Timsjukpenningreformen innebar ett sådant beslut. Vi från centern kritiserade starkt förslaget, då vi insåg aft det var byråkratiskt och svårt atf administrera. Det visade sig atf vi fick rätt. Att reformen sedan visade sig bli åtskilliga miljarder dyrare än beräknat bevisar bara att regeringen infe visste vad reformen skulle leda fill. Folkbokföringen och arbetsskadorna, adop-fionskostnaderna och friåret i sjukvärden och många andra nya uppdrag kommer att innebära aff det behöver anställas åtskilliga personer på försäkringskassorna, om det skall bli möjligt atf bedriva en godtagbar service. Bristen på kontroll och uppföljning av sjukskrivningsfall bidrar fill ökade kostnader för försäkringen.

Besparingarna på personalsidan ger stora merkostnader på försäkringssidan. Nu diskuteras fortsatta nedläggningar av lokalkontor. Den centraliseringen kan vi från centerns sida inte acceptera. Det finns många skäl atf behälla ett väl utbyggt lokalkonforsnäf, Tror man pä en levande landsbygd måste man också från regeringens sida se till att det blir möjligt med en god service även på de mindre orterna.

Herr talman! För aft skapa en trygg tillvaro måste grundtryggheten garanteras. Så är infe fallet i dag. Under de sex senaste regeringsåren har klyftorna ökat, och de sämst ställdas situation har inte bedömts som mest vikfig att komma fill rätta med. Centern kommer att driva dessa räftvisekrav. Vi är det parfi som står för den mest rättvisa fördelningspolitiken.

150

Anf. 189 YLVA JOHANSSON (vpk):

Herr talman! Jag är ett problem. Ja, inte bara jag, utan vi är tydligen en hel generation som består av oanpassade, slöa och väldsbenägna snatfare, klotfare och ligisfer. Det låter kanske som om jag nu far i litet väl häftigt. Men det är fakfiskt den bild som vi ungdomar ser av oss själva då vi speglar oss i samhället omkring oss,

Aff vara ung i dag, det är aff veta hur det känns aff vara ett problem. Det är att uppleva att det inte finns nägon plats för oss i samhället och aft inte tas på allvar. När man pratar om "ungdomsproblemen" handlar det fill stor del om samhällets problem med ungdomar, och bara i mycket liten utsträckning om ungdomars problem i samhället.

Jag vill läsa en kort dikt av en tjej som heter Susanne Holmberg. Dikten heter Jag, en puckel.

Har ni tänkt på.

Varför kallar dom oss puckeln.

Ungdomspuekeln.

Är det något man helst viU operera bort?

Så varför inte kalla oss tumören

eller binnikemasken på en gång?

Det vore ärligare.

Dikten uttrycker just den här känslan av atf vara något onödigt, överflödigt och bekymmersamt. Den känslan har infe uppstått alldeles av sig själv och det är, tycker jag, en känsla som fakfiskt är berätfigad och som speglar den verkUghet som ungdomar lever i och den atfityd som vi möts av.

Ungdomen är ingen enhetlig grupp. Tvärtom är klasskillnaderna bland ungdomar ofta tydligare än i samhället i övrigt. Den grupp ungdomar som kommer från välbeställda hem drabbas näsfan aldrig av "ungdomsproblemen" och anses heller inte vara ett problem i samhället. De behöver infe oroa sig över atf bli bostadslösa, arbetslösa eller bli frustrerade över aft aldrig bli tagna på allvar. De kan ägna sig åt atf konsumera allt det som reklamen bjuder uf fill oss unga. Det finns ett stort utbud aff konsumera om man är ung och rik.

Ja, några ungdomar har en given plats i samhället och upplever infe någon ungdomsfienflighet. Men den grupp ungdomar som har fått sin sociala situation försämrad och som dagUgen upplever atf de är ett problem, den gruppen är mycket stor, och det finns flera anledningar till aff oroa sig över det, oeh än fler anledningar fill aff göra något åt det.

Ute i Europa är ungdomarnas situafion mycket värre än i Sverige. I flera västeuropeiska länder talar man i dag om ungdomen som en marginaliserad grupp, en grupp som sfär utanför samhället, som formar sina egna lagar och som lever under torffiga och otrygga förhållanden. Det är ungdomar som försörjer sig i lagens utkanter och som är "fast bosatta" i ockuperade rivningskåkar.

Den situafionen har vi ännu inte i Sverige, men också här är ungdomens sociala situation alarmerande. Det är ungefär dubbelt så vanligt aff ungdomar i åldern 18-29 är tvingas lita fill socialbidrag för sin försörjning jämfört med befolkningen i sin helhet, och det finns ca 100 000 ungdomar under 25 är som i dag saknar bostad. Dessa ungdomar lever i en sfär som egentligen infe finns, de har sin dagliga tillvaro i en verklighet som på mänga sätt sfär utanför samhället.

Vi som är unga i dag lever hårt trängda mellan vad som uppfatfas som två stora, kvävande kolosser. Den ena kolossen är de kommersiella krafterna och vinstintressena, som försöker atf tjäna pengar på oss på alla upptänkliga sätt och som rikfar all sin reklam mot oss. Det är vi som skall köpa oss ett värde, vi skall köpa en identitet och en plats i samhället.

Den andra kolossen är vad som skulle kunna kallas statens kontrollintresse, som behandlar ungdomar som ett problem och ett hot, och som utsätter oss för små uppiggande kampanjer om hur vi bör leva, men som svarar med atf slå dövörat fill eller demonstrera polismakt, då ungdomar försöker göra sin röst hörd och sin verklighet synUg.

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

151

Prot. 1988/89:12 Klämda mellan två kolosser ropar ungdomar på respekt och värdighet.
20 oktober 1988 I syfte att förbättra ungdomars sociala situafion har regeringen hänvisat

Allmänpolitisk debatt

ungdomar fill speciella särlösningar. Därmed permanentar man uppfattningen aff ungdomar är ett problem, och infe en fillgång, i samhället, och känslan av utanförskap förstärks. I dag är det nästan omöjligt aff bli behandlad som en fullvärdig, myndig medborgare om man är under 25 år.

Vpk kan infe acceptera aff ungdomars utsatta sociala situation skaU lösas med förnedrande särlösningar. Ungdomar skall självfallet inte leva under sämre förhållanden än andra människor på grund av sin ålder.

Jag frågar mig: Vem är det som skall vårda den växande gruppen av äldre? Vem är det som skall arbeta i industrierna? Vem är det som skall ta hand om det radioakfiva avfallet oeh de döende haven? Vem är det som är framtiden?

Vi hör ibland atf det skulle vara vi unga som är framfiden. I sä fall måste jag utfärda en varning, för det bådar infe särskilt gott när den s.k. framfiden håller på att marginaliseras.

Ungdomars sociala situation och livsvillkor måste förbättras, dels därför aff många ungdomar i dag lever under mycket torftiga och osäkra förhållanden, dels för atf vi infe skall få en hel generation som vänder samhället ryggen.

Anf. 190 ANITA STENBERG (mp):

Herr talman! Jag tänkte också fala litet om sjukvård.

Vad behövs för atf klara den hälso- och sjukvårdskris som är under uppsegling? Eller skall man kanske fråga sig: År det över huvud taget en kris på gång?

På Landstingsförbundets kongress i somras sade Landstingsförbundefs ordförande Gunnar Hofring, socialdemokrat, i sitt inledningsanförande atf han infe delade uppfattningen atf hälso- och sjukvården är i kris. Det kinesiska tecknet för kris består av de tvä tecknen för fara och möjlighet. Så ser socialdemokraterna pä problemet enligt Gunnar Hofring,

Men om nu infe sjukvården är inne i en kris ännu, riskerar vi aft hamna där. Vi måste agera nu för aff om möjligt undvika krisen. På 2000-talef - där är vi snart - blir vi allt fler äldre. Vi håller redan pä atf bli det. Samtidigt blir vi allt färre yngre, som kan ta hand om den växande skaran åldringar, I dag går 44 miljarder kronor till äldrevården, och då har man ändå infe räknat med obetald anhörigvård, som i dag uppskattas till ungefär 14 miljarder. Det är infe bara livefs längd som räknas. Det är faktiskt livets innehåll också.

Redan i dag fatfas det arbetsvilliga fill vård och omsorg. Det finns många orsaker fill defta. En är atf vårdyrkena är svåra aft kombinera med hem och familj. Man vill infe arbeta varannan helg. Därför måste vi fillåta de anställda atf arbeta högst var tredje helg.

Vi måste också se till aff arbete inom vård och omsorg får högre status. Vad
är mer angeläget än god och mänsklig omvårdnad och omtanke? Då skall
också de som arbetar inom dessa yrken märka av det, både i börsen och i form
av uppskattning, utbildning och inflytande. Arbetsgivaren får en sänkning av
arbetsgivaravgiften med en fjärdedel för de vårdanställda, om miljöpartiet
fär igenom sina krav. Arbetsgivaren kommer t,o,m. att finna det ekonomiskt
152 lönsamt att pä defta sätt behålla kunnig personal och slippa alltför täta

personalbyten. Tänk vad det betyder för patienten, för barnet och för den gamla, i form av ökad trygghet, aft få omges av kända ansikten.

Men då måste vi fa hand om de anställda. De måste få rätt till kortare arbetstid och mer flexibel tjänstgöring. Vi vill införa 30-timmarsvecka med laglig rätt till 20-timmarstjänsf. Skall detta fungera ekonomiskt mäste de 31 000 första kronorna tjänade på lönearbete bli skattefria. Vi vill att momsen på basmaten skall bort. Det skall finnas rätt aft bli hemma hos barnet de två första åren - jämnt fördelade på vardera föräldern.

Skall vi få människor aft stanna inom vården måste vi ge dem ekonomiska fördelar och uppskattning. Å andra sidan vill vi ha en rörlig pensionsålder meUan 60 och 70 år. Det är därför som vi måste ha fler som arbetar inom vården. Om miljöpartiefs förslag aft låta ungdomar tjänstgöra under sitt värnpliktsår inom sjukvården och omsorgen, som handräckning och vad som i övrigt är möjligt går igenom, minskas den sociala sårbarheten. Aft ha insikter om sjukvård och omsorg måste vara värdefullt för alla människor. Även i dag tar man in personal i vården och omsorgen som infe alltid är utbildad. Tror Bengt Westerberg aft all nyansfälld personal inom vård oeh omsorg är färdigutbildad, tror han fel. Det är inte så i dag.

Individen i centrum är mottot för hälso- och sjukvården i miljöpartiets Sverige, Vården är en viktig del av svensk välfärdspolitik. En kvalificerad vård har allfid varit högt prioriterad, både av allmänhet och politiker. Den har dock under senare år kännetecknats av ökad centralisering, administration och byråkratisering. Detta har fått kostnaderna för värden aft öka sexfaldigf under 1960- och 1970-falen. Och vad värre är - värden har trots detta inte kunnat mätta behoven. En stor del av de enorma resurser som ställts till sjukvårdens förfogande har gått åt till aff hälla jämna steg med miljöförstörelsens följder. Tyngdpunkten inom hälso- och sjukvården måste därför förskjutas frän traditionell medicinsk behandUng till förändring av livsstil och miljö.

Vi måste gå till roten med det onda. Den enskilde måste ta ansvar för sig själv och kunna påverka samhället, så att trycket på sjukvården minskar och samhället klarar av vården och omsorgen. Det är bättre aft förhindra aft sjukdom uppstår än atf bota symtomen. Många sjukdomar skulle vi kunna slippa om vi levde på ett annat sätt.

Man skulle t .ex, kunna minska antalet lungcancerfall genom atf propagera mot rökning, minska luftföroreningarna, minska biltrafiken, framför allt i centrum på större orter, förbjuda nedsmutsande fabriker i stadskärnorna, övergå till trådbuss eller spårvagn i kollektivtrafiken, som skall göras mycket mer attraktiv, satsa på elbilar, väfgasbilar etc, ha fler och tätare lokaltåg, använda tåg i stället för lastbilar på längre transportsfräckor. Vi bör inte ha någon fast Öresundsförbindelse, någon Scan Link eller Uknande, någon sopförbränning eller några kolkraftverk. Det som jag nu har räknat upp skulle fakfiskt kunna minska antalet lungcancerfall.

Vi kan minska antalet hjärtinfarkter genom aff minska stressen. Om människor får möjlighet atf lönearbeta mindre kommer sjukfrånvaron aff minska. Då minskar också drogberoendet-alkohol, beroendet av narkotika, tobak och vissa nervlugnande mediciner. Drogberoendet i sig för med sig många sjukdomar.

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

153

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

154

Vi behöver också satsa på fritidssektorn. Både hjärta och hjärna behöver motion. Vi behöver också se till aff våra aggressioner fär utlopp pä ett sunt sätt, så aft vi infe behöver droga ned oss, infe stressa ihjäl oss. Så kan vi minska antalet hjärtinfarkter.

Vi kan minska antalet ledskador och magsjukdomar genom atf infe vara övervikfiga utan äta rätt. Det vi kallar giftfri mat skaO självfallet serveras i skolor, på servicecentra och sjukhus. Maten skall fillverkas på hemmaplan, inga onödiga transporter, "Exportera" recepten, infe maten! Utöka torghandeln och småbutikerna! Kräv bättre djurhållning! Minska kemikaliejordbruket! Mat skall inte innehåUa en massa konsfigheter. Maten skall vara färsk, och när den blir gammal skall den bli förstörd. Vi behöver infe bli balsamerade redan under livstiden. Satsa på barnen. Satsa på skolhälsovården. Värna om skolsköterskorna, matfanferna, skolvärdinnorna. Dra infe in på barnavårdscentralerna. Vi vill att våra barn skall bU en frisk generation.

Minska allergierna genom aff bygga hus som man kan leva i och vara frisk i. Inga mögelhus, radonhus, farliga fräimpregneringsmedel. Inga flytspackelgolv, inga spånskivor som avger formaldehyd, inga helfäckningsmattor som innehåller en massa dammkvalsf er - som för resten det här huset verkUgen är fullt med. Inga plastmaterial som avger livsfarlig rök även vid en liten eldsvåda, inga färger som ger hjärnskador, ingen freonanvändning som förstör ozonskiktet och ger oss hudcancer.

Vi kan fakfiskt göra mycket för atf hålla oss friskare. Det stärker självkänslan och självförtroendet aft klara sig själv, att infe behöva gå till doktorn för alla småkrämpor.

Vi föreslår därför atf sjukperioden utan läkarintyg förlängs från sju till elva dagar. Då hinner man själv bota en vanlig förkylning och måste inte gä till doktorn på åttonde dagen och bli sjukskriven och eventuellt få penicillin.

Men när vi ändå behöver sjukvård skall vi ha god sjukvård. Då skall alternativ värd och den vanliga s.k. skolmedicinen samarbeta för patientens bästa. Försäkringskassan skall ersätta båda sorterna under vissa bestämda förutsättningar.

När det gäller tandvård skall vi kräva mer forskning för att få fram oskadliga tandfyllnadsmaferial. Amalgamet bör bort inom tre år. Vi vill ha det som en press för att fä fram oskadliga tandmaterial. Det är tydligen möjUgt atf satsa massor med pengar på krigsindustri oeh på försvaret, men det tycks inte finnas tillräckligt med pengar för ofarliga tandfyllnadsmaterial.

Vi kan minska förslitningarna och arbetsskadorna genom satsning på god arbetsmiljö.

Vi kan minska dödsfall och olycksfall vid bilolyckor genom sänkta hasfighefer på vägarna.

Det finns mycket man kan göra för att hälla sig frisk. Låt oss göra detta, för hur skall vi annars klara sjukvårdskrisen?

Jag tänkte Utet på Ylva Johansson. Hon klagar över hur det är att vara ett ungdomsproblem. Men det finns eft äldreproblem också. De som ingen hinner passa, sköta, värda. I dagens samhälle skall man vara lönsam. Minns den där tavlan av alla förstaklassare som saft med tindrande ögon och troskyldigt tittade ut över sina bänkar, och så stod det i texten: Är du lönsam lille vän?

Det är infe lätt med livet, men nu får vi försöka klara sjukvårdskrisen.

Anf. 191 YLVA JOHANSSON (vpk) replik:

Herr falman! Anita Stenberg frågade vad jag menade med ungdomsproblem - det finns ett stort äldreproblem också. De problemen är väl inte riktigt av samma natur. Även om också jag tycker aff det finns problem med äldreomsorgen ursäktar inte detta aft man diskriminerar ungdomar.

Jag vill i sammanhanget fråga Anita Stenberg vad hon menar med aft alla ungdomar skall beordras atf jobba inom vården. Skall man göra det bara för atf man är ung? Jag förstod inte rikfigt vad hon menade med det förslaget.

Anf. 192 ANITA STENBERG (mp) replik:

Herr talman! Miljöpartiet har ett förslag till en sorts allmän värnpUkf. Både män och kvinnor skall göra denna allmänna värnplikt, och vi vill aff de som inte vill göra vapenfjänst skall t.ex. kunna arbeta ett år inom vård och omsorg. Vi tycker att det är vikfigt atf människor får lära det.

Anf. 193 YLVA JOHANSSON (vpk) replik:

Herr falman! Såvitt jag förstår innebär detta aff man säger att ungdomar skall lösa de problem som finns i samhället med vårdkrisen, just därför aft de är unga. Det handlar ju inte om aff försvara landet eUer få en utbildning. Att just ungdomar skulle lösa de problemen tycker jag är litet konstigt.

Anf. 194 ANITA STENBERG (mp) replik;

Herr talman! Det är inte så konsfigt alls. Det är nämligen en del av värt försvar atf kunna värda och fa hand om människor. Det kommer atf bli ett stort problem. Varför skall infe unga kunna det också, och varför skall inte många unga kunna det? Det tycker jag är bra.

Anf. 195 JAN ANDERSSON (s):

Herr falman! Under denna valperiod kommer det att bli möjligt aft bygga uf föräldraförsäkringen och dubbla den sä aft den kommer att omfatta alla barn tills de är 18 månader gamla. Ersättningen kommer att ske efter inkomstborffallsprincipen, Defta är viktigt för valfriheten. Det gör det möjligt för alla föräldrar som så önskar att vara hemma hos sina barn medan dessa är små. Till skillnad från det borgerliga förslaget om värdnadsersäftning kommer det aft göra det möjligt för ensamstående föräldrar och för föräldrar med låga inkomster aff vara hemma om de sä önskar.

Det blir också ett fritt val inom familjen, i parförhållanden, aff utan ekonomiska hänsyn välja den part som skall vara hemma hos barnen. Det är också en vikfig valfrihetsfråga.

Defta förslag innebär dessutom atf utbyggnaden skall kunna användas av de familjer som så vill för att korta sin arbetsfid under en längre tid. Den blir alltså så flexibel.

Denna reform hör samman med rätfighefen till plats inom barnomsorgen för alla 1991. Defta är synnerligen viktigt.

Men hur är då läget? Vissa andra debattörer har kommenterat utbyggnaden av barnomsorgen. Det har funnits siffror totalt över landet som pekar på en kraffig utbyggnad och som angivit ett ljust läge. Men det finns andra siffror som pekar på motsatsen.

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

155

Prot. 1988/89:12 Bilden är väl den aft åtskilliga kommuner kommer att klara utbyggnaden,

Allmänpolitisk debatt

20 oktober 1988 medan det ser mörkt uf i en hel del andra kommuner. Orsakerna fiU detta är många. En är atf en hel del kommuner har spekulerat i att en annan familjepolifik skulle komma att föras efter defta val och därför infe brytt sig om atf bygga ut barnomsorgen. Så har skett i många kommuner. Det kommer aft bli svårt för dem att under dessa år som återstår ta igen allt det de har förlorat.

En annan sak är bostadsbristen. Svårigheten att skaffa lokaler i många av våra kommuner har ställt fiU problem när det gäUer flykfingmottagning, äldreomsorgen, gruppboende och kvarboende för äldre personer. Det har också ställt fill problem för barnomsorgen.

Ett annat problem som börjar torna upp sig och som en del falare har varit inne på är personalrekryferingen.

Jag vet aft problemen inte är likartade över hela landet, I massmedia diskuterar man ofta Stockholmsproblemen och generaliserar dem. Problemen är inte lika allvarliga runt om i landet, men de skall infe negligeras. Jag tror aff det kommer aff bli nödvändigt att se över utbildningskapaciteten. Det är glädjande att ansökningarna fill förskollärarseminarierna har ökat, men vi måste göra en analys av utbildningskapaciteten.

Men den allra vikfigaste frågan kommer att bli åtgärder för atf försöka behålla den personal som i dag jobbar i barnomsorgen. Då är det ofta lönefrågan som diskuteras, och den är viktig. Det kommer att visa sig på detta område liksom på många andra. Men lönen är inte allena saUggörande, Frågan om kvaUtet inom barnomsorgen har också betydelse, KvaUteten inom barnomsorgen är naturligtvis viktigast för barnen. Men det har också betydelse för den personal som arbetar inom barnomsorgen huruvida man tycker atf det är givande och viktigt att arbeta inom denna sektor och att man tycker att man kan göra något viktigt med sitt arbete. Därför måste kvaUtetsfrågorna också diskuteras under denna period av kraftig utbyggnad. Möjligheterna för personalen aft påverka sin egen arbetssituation och innehållet i barnomsorgen, naturligtvis fillsammans med föräldrarna, är av betydelse, liksom möjligheterna fill vidareutbUdning, för aft man skall kunna driva ett aktivt förändringsarbete ute pä basplanet.

En annan sak som följer av den kraftiga utbyggnaden av förskoleplafserna är ett ökat tryck när det gäller skolbarnsomsorgen. De föräldrar som har haft plats i barnomsorgen för sina förskolebarn kommer att i ökad utsträckning också efterfråga plats i skolbarnsomsorgen. Ett problem som kommunerna länge har brottats med är att omsorgen om barn i åldrarna nio till tolv år har varit synnerligen bristfällig. Nu har det kommit nya regler för statsbidrag på defta område som innebär ett mer flexibelt utnyttjande, eftersom delar av statsbidraget är avsedda för öppen verksamhet. Vi får följa denna utveekUng och studera om kommunerna använder detta mer flexibla statsbidragssystem till aft skapa former för omsorg för denna åldersgrupp. De barnen är faktiskt för små aff lämnas vind för våg.

Den stora debatten kring barnomsorgen under senare år måste ur

föräldrarnas synpunkt ha tett sig underlig. Debatten har i mycket stor

utsträckning handlat om alternativ inom barnomsorgen. Det har då infe varit

156 fråga om pedagogiska alternativ, utan om alternativa driftsformer, huruvida

kommersiella krafter skall ta över delar av barnomsorgen, huruvida marknadskrafterna skall få ett ökat spelrum. Någon talare har här sagt atf det är förbjudet med privat barnomsorg. Det har det såvitt jag vet aldrig varit. Vad vi diskuterar är om denna kommersieUa verksamhet skall ha statsbidrag. Det är det debatten gäller.

Förutom atf det finns åtskilliga exempel runt om i världen på vilken typ av barnomsorg detta ger, med segregafionseffekter, alltså en uppdelning mellan barn från olika ekonomiska och kulturella miljöer osv., måste defta vara en fråga som ter sig konstig från föräldrarnas synpunkt. Jag har under mina år som kommunalpolitiker träffat många föräldrar som haft synpunkter på barnomsorgen. Men jag har faktiskt aldrig någonsin träffat nägon förälder som efterfrågat privat barnomsorg. Det är möjligt att de finns. Men det är inte den stora valfrihetsfrågan inom barnomsorgen.

Jag har träffat föräldrar som efterfrågar kooperativa lösningar, som vill starta dagis tillsammans. Jag har träffat föräldrar verksamma inom föreningar, som vill åstadkomma lösningar framför allt när det gäller skolbarnsomsorg. Men jag har alltså inte träffat föräldrar som efterfrågar privata lösningar. Däremot efterfrågar den alldeles övervägande delen av föräldrarna kommunal barnomsorg. Det är just bristen på kommunal barnomsorg som de lägger märke till. De kanske ser atf grannarna har kommunal barnomsorg som de är mycket nöjda med. De aUra flesta som har kommunal barnomsorg är ju nöjda med den. Den efterfrågas av föräldrarna, och de klagar på kommunalpolitikerna för att de inte kan få del av denna resurs. Därför måste handlingsUnjen bU en utbyggnad av den kommunala barnomsorgen, eftersom det är vad föräldrarna efterfrågar i första hand, I den mån de vill ha ideella lösningar i form av kooperativa föreningsdrivna dagis skall man stäUa upp på det.

Jag vill också säga några ord om äldreomsorgen. En del av de problem jag har tagit upp när det gäller barnomsorgen är också relevanta på äldrevårds-området. När det gäller detta med privata alternativ förekommer där samma diskussion och samma uppdelning. Dessutom är det när det gäller hemtjänsten fasligt opraktiskt att införa privata lösningar, Hemtjänstassisfenterna är arbetsledare och gör samtidigt vårdbehovsundersökningar inom hemtjänsten. Det ligger en finess i att den som gör behovsbedömningen - och sådana kan behöva göras rätt ofta inom äldreomsorgen - också har arbefsledaran-svaret. Detta skulle gå förlorat om man införde privata lösningar och lämnade ut delar på entreprenad. Det skulle förutom aUa de andra negativa effekterna vara fasligt opraktiskt.

Det talas också om frivilliga lösningar genom pensionärsrörelsen och handikapprörelsen. Sådana förekommer i stor utsträckning i dag som komplement till hemtjänsten. Här kan göras mer, det skall villigt erkännas. Men om man träffar medlemmar från handikapprörelsen och pensionärsrörelsen ute på fältet kan man konstatera att det är de grupperna som kanske i allra största utsträckning ställer krav på utbildning när det gäller hemtjänsten. Man säger inom dessa rörelser: Vi kan precis som i dag ställa upp med lösningar som innebär ett komplement till den kommunala hemtjänsten. På det området kan man utveckla metoder i framtiden. Men lät oss inte tro att man kan ta över eller avhjälpa den brist som vi ser framför oss när det gäller hemtjänsten.

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

157

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Personalfrågorna kommer att bli än mer akuta inom äldreomsorgen än inom barnomsorgen. Pä det området har vi hela utbildningsfrågan. Jag hoppas atf denna fråga snart får en lösning, så atf vi får en enhetlig utbildning. Vi kommer dä också in pä detta med det dubbla huvudmannaskapet. Jag tycker att det är tillfredsställande atf äldreomsorgsproposifionen med en klar markering av vikfen av en samlad äldrevård har kommit. Men jag förstår också att bl.a. de ekonomiska konsekvenserna måste utredas. Det är alldeles självklart. Det är fotalt meningslöst om kommunerna får fa över en verksamhet som de inte får pengar till. Då kommer det bara att gå åt skogen.

Anf. 196 STEN SVENSSON (m) replik;

Herr falman! Jan Andersson talar om valfrihet, men för vem? Det socialdemokratiska alternativet till de borgerliga förslagen om värdnadsbidrag är ju en utbyggnad av föräldraförsäkringen. Men en sådan utbyggnad gynnar ju främst dem som har arbete och goda inkomster. De som har de högsta inkomsterna kammar hem 125 000 kr., medan t.ex. hemmarbetande kvinnor, de som studerar och de som av andra skäl infe har tillräcklig inkomst får under 11 000 kr. i förbättring. Det motsvarar mindre än en tiondel. Socialdemokraterna slår inte vakt om de sämst ställda famijerna utan följer här en omvänd princip.

Man har dessutom inte talat om hur förslaget skall finansieras. Vi har frågat om det i valrörelsen. Svaret har hittills varit aft den ekonomiska fillväxten skall sköta den saken. Men hur skall man kunna få ekonomisk fillväxt med den socialdemokrafiska högskatfepolifiken, och hur får man fram pengar fill allt annat som socialdemokraterna har lovat, t.ex. den sjätte semesterveckan? Bara den kosfar 20 miljarder kronor.

Valfrihet förutsätter också mångfald och atf det finns olika alternativ. Den kommunala och landsfingskommunala värden och omsorgen skall givetvis finnas kvar. Den är många gånger mycket bra. Men den kan bli bättre om det finns alternafiv. Den offentliga verksamheten kan dra nytta av vad man inom alternativen har utvecklat och prövat. Vi har sett åtskilliga exempel, inte minst i kommuner som under den gångna mandatperioden har haft en moderat ledning, på aff man på den offentliga sidan kan dra nytta av vad som har utvecklats och prövats inom alternativen. Detta gäller för såväl barnomsorgen som sjukvärden och äldrevården.

Jan Andersson talar om valfrihet. Men i praktiken åstadkommer han inte några förutsäffningar för aft det skall bli en mångfald och oUka verksamhetsformer. Han säger aft han tror atf ett visst antal efterfrågar vissa olika slag av barnomsorg. Men det väsentliga i detta sammanhang är att man åstadkommer ett varierat utbud, så atf den verkliga efterfrågan i prakfiken får visa vilka omsorgsformer som efterfrågas mest. Det kan man infe i förväg förutse, och man kan än mindre skriva bruksanvisningar för hur enskilda människor skall handla i detta sammanhang.

helt andra skäl till att kommunerna inte har byggt ut i samma takt som åren 1976-1982: Brist på personal, brist på tomtmark, brist på planering över huvud taget och brist pä samordning med riksdagsbeslutet om aff vi 1991 skall ha en fullt utbyggd barnomsorg.

Vi ställer också upp på aff barnomsorgen skall vara fullt utbyggd 1991, men vi vill ha alternativen med i den fulla utbyggnaden. Vi viU ha ett värdnadsbidrag som verkligen ger valfrihet och rättvisa åt de enskilda familjerna.

Personalbrisfen kan infe vara nägon överraskning, eftersom utbildningsplatserna drogs ned i god tid, innan beslut fattades om utbyggd barnomsorg. Bostadsbristen mäste man också ha känt fill, och brisfen på planering kan heller inte ha kommit som en blixt från en klar himmel. Allt tyder på att regeringens planering och samordning när det gäller aft se till att uppfylla det beslut som riksdagen fattat har varit mycket dålig.

Sedan är det så atf människor infe efterfrågar det som inte finns! Om det infe finns några privata alternativ att efterfråga får man heller ingen efterfrågan på dem. Finns det möjligheter aff få privata alternativ kommer också efterfrågan aft öka. Föräldrar frågar efter barnomsorg, och som regel bryr de sig inte om ifall det är en privat eller kommunen som driver det hela. Vad de kräver för sig och sina barn är en bra barnomsorg - bra för barnen och för familjen. Jag tror atf privata lösningar är ett bra och verkligt behövligt alternafiv när den offentliga sektorn inte klarar av sina arbetsuppgifter. Det är en sporre i den verksamheten.

Det var också intressant att notera när det gäller äldreomsorgsbiten att det kommunala huvudmannaskapet kräver ett resurstillskott. Jag hoppas verkligen att så blir fallet den dag då beslutsunderlaget bUr kla-' aff föreläggas i riksdagen. Det är vad vi i kommunerna också vill för aff kunna klara den äldreomsorg som vi då kommer aft få ansvar för.

Anhörigas och närståendes insatser liksom frivilliga organisationers insatser kan vi infe säga nej fill. De behövs. Alla som kan ställa upp och göra något i äldreomsorgen skall också ges den möjligheten.

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Anf. 198 DANIEL TARSCHYS (fp) repUk:

Herr talman! Får jag börja med att hälsa Jan Andersson och Ylva Johansson välkomna i kammaren och gratulera dem fill deras första debaffinlägg. Anita Stenberg, som jag också hade tänkt hälsa välkommen, tycks ha försvunnit.

Jan Andersson sade aft han infe hade träffat några föräldrar som vill ha privat barnomsorg. Men varför är ni då så rädda? Varför har ni stiftat en särskild lag för att förhindra att statsbidrag utgår fill de föräldrar som till äventyrs kan önska sig en sådan barnomsorg? Rädslan är obegripUg om det nu infe finns något intresse frän föräldrarnas sida. Om å andra sidan föräldrarna är intresserade, då borde ni infe spärra vägen för dem när det gäller att få den barnomsorg de önskar.

Vår strävan är aff alla föräldrar skall få den barnomsorg de önskar, vare sig den är kommunal, kooperativ, ideell eller privat, eller om de själva önskar vårda sina barn i hemmet. Det är föräldrarnas önskemål som är vär riktlinje, vår måttstock för familjepoUfiken. Det är för oss obegripligt atf socialdemokraterna inte kan förena sig med oss om principen att föräldrarnas egna önskemål skall vara styrande.

159

160

Anf. 199 JAN ANDERSSON (s) replik:

Herr talman! Jag vill först vända mig tiU Daniel Tarschys, Hade Daniel Tarschys lyssnat noga hade han uppfatfat att jag sade aft förutom att det finns negativa konsekvenser med kommersiella lösningar inom barnomsorgen har jag faktiskt aldrig träffat föräldrar som efterfrågar sådana. De negativa konsekvenserna finns det gott om exempel på, runt om i världen. De har debatterats från denna talarstol tidigare i dag. Det har talats om den uppdelade barnomsorg, äldreomsorg m,m, som finns i andra länder. De lösningarna viU jag inte ha!

Dessutom tror jag faktiskt att uppslutningen kring principerna för den socialpolitik när det gäUer barn- och äldreomsorgen som vi har i Sverige är stor och att folk alltså inte efterfrågar alternativa lösningar i särskilt stor utsträckning. Därför är det litet knepigt när dessa frågor blir de största.

Jag har faktiskt uppfattat det så att dessa frågor från de borgerliga partierna betraktas som de största frågorna när det gäller valfrihet. Så är det inte alls!

Vad gäller fritidshemmen vill jag framhålla atf jag infe var med i riksdagen vid det tiUfälle då det aktuella beslutet fogs. Men var det inte så, Daniel Tarschys, aft det förslaget innebar en mer flexibel användning av resurserna, vilket ni sade nej till? ViUe inte ni behålla det stelbenta statsbidragssystem som fanns tidigare, som mer eller mindre omöjliggjorde de mer flexibla modeUerna för 10-12-åringar, Var det infe så, Daniel Tarschys?

Karin Israelsson sade aft jag talade mot bättre förnuft. Nej, det gjorde jag infe. Jag kommer från en kommun där de borgerliga parfierna har resonerat så. De har medvetet lagt fram förslag i socialnämnden i Helsingborg som inte innebär fuU behovstäckning med hänvisning till att de inte visste vilken familjepolitik som skulle komma att föras. - Det finns fler exempel än den kommunen.

Låt mig sedan ta upp värdnadsbidraget. Vi måste utgå från den verklighet som finns. För de föräldrar som har att bedöma möjligheten aft kunna vara hemma hos sina barn medan de är små gäller det att välja meUan vårdnadsbidraget och föräldraförsäkringen. Den ekonomiska situation som man ställs inför när man bUr småbarnsförälder måste vara likartad med den man annars har. Det måste vara förutsättningen i detta val. En sådan likartad ekonomi får man med föräldraförsäkringen men infe med vårdnadsbidraget. Vårdnadsbidraget skulle vara 41 kr. om dagen. Det innebär att ingen ensamstående, ingen låginkomsttagare, knappast någon normalinkomsttagare kan göra detta val - endast de familjer där ena parfen har god inkomst. Vad är det för valfrihet?

Anf. 200 DANIEL TARSCHYS (fp) replik:

Herr talman! Både vad gäller skolbarnsomsorgen och förskolebarnens omsorg vill vi ha största möjliga flexibilitet, alltså största möjliga frihet för kommunerna att arrangera sin vård som de finner lämpligt och som föräldrarna accepterar liksom största möjUga frihet för föräldrarna aff välja den form av barnomsorg de anser vara riktig.

Då säger Jan Andersson att det leder till segregation. Den risken finns , kanske om man inte får statsbidrag till den privata barnomsorgen. Dä blir verkligen den privata barnomsorgen förbehållen den som har pengar. Men om det bUr som vi önskar, att det skall kunna utgå statsbidrag fill den barnomsorgen precis som till annan barnomsorg, då upphävs risken att det blir segregation genom privat barnomsorg. Då blir den tillgänglig för alla föräldrar.

Jag tror inte aUs attdet som Jan Andersson är rädd för skulle förverkligas i Sverige, med ett system där vi ju stöder barnomsorgen med skattepengar. På den punkten skiljer sig Sverige från de länder som Jan Andersson hämtar exempel från. Frågan till Jan Andersson kvarstår: Varför är ni så förskräckligt rädda för att låta föräldrarna få den barnomsorg som de själva vill ha?

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Anf. 201 STEN SVENSSON (m) replik:

Herr talman! Jan Andersson gör ett avslöjande uttalande när han säger att han har tittat på olika alternativ utanför Sverige och att han inte vill ha sädana lösningar. Så säger en politiker som slår vakt om en förmyndaraftityd. Jan Andersson, det är fråga om atf skapa förutsättningar för en verklig valfrihet för föräldrarna att kunna välja olika barnomsorgsformer. De som vill välja kollektiva lösningar får göra det. Men det finns många som infe vill ha det. De skall då ha möjligheter och ekonomiska förutsättningar aff kunna göra ett annat val, att välja privata alternativ eller att välja att låta någon av föräldrarna stanna hemma och ta hand om vårdnaden av de egna barnen i hemmet.

Det borgerliga vårdnadsbidraget är rättvist, eftersom det utgår lika för alla. Bidraget utgår per barn och är beskaffat men avdragsgillt vid utgifter för barnomsorg oavsett i vilken form den utgår. Det reformförslag som vi har torgfört i valrörelsen är fullt uf finansierat och överlägset en utbyggd föräldraförsäkring. Skälen är många för detta. Vårdnadsersättning eller vårdnadsbidrag ger större valfrihet. Man måste infe använda pengarna fill daghem om man infe vill. Ersättningen gör det ekonomiskt genomförbart aft kombinera deltidsarbete med hemarbete och underlättar även för dem som vill vara hemma hela fiden medan barnen är små.

Vi som politiker skall inte skriva bruksanvisningar på hur enskilda människor skaU handla. Vi skall skapa förutsäffningar för deras eget fria val och inte lägga synpunkter på om de väljer alternativ som politikerna kanske inte tycker kan passa in i den ideologiska bilden.

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

denne, medan man anser aff den studerande och den hemarbetande får klara sig med 60 kr. per dag. Den andre kan få 470 kr. per dag för det arbete som denne utför som vårdare av sina barn. Vi vänder oss mot detta. Vårdnadsbidraget och vårdnadsersättningen utjämnar skillnaderna. Alla människor behandlas Uka.

När det gällde kommunernas sätt att planera utbyggnaden av barnomsorgen såg man, när man trodde att det skulle bli möjligt med en borgerlig regering, en ökad valfrihet avseende utbudet av barnomsorgsplatser. Man visste atf vi strävade efter ett annat statsbidragssystem som skulle ge även kommunerna större valfrihet. Man väntade naturligtvis på startskottet. Nu var förslaget klart först våren 1988, så jag tror inte att planerna har förändrats speciellt mycket. Man kan inte kritisera kommunerna för dålig barnomsorgsutbyggnad när de har väntat på detta förslag. Det är andra skäl som ligger bakom som måste vara beroende av beslut som fattats långt tidigare,

I många kommuner har man från socialdemokraternas sida varit emot föräldrakooperativ. Men nu när bristen på barnomsorgsplatser är så påtaglig är föräldrakooperativ plötsligt godtagbara. Det har också visat sig i antalet föräldrakooperativ som har vuxit fram. Det är dock en mycket liten del av det totala antalet barnomsorgsplatser. Jag tror också att om man fick privata initiativ skulle också det avhjälpa barnomsorgsköerna på ett bra sätt. Därför vill vi ha valfrihet både för barnfamiljerna och för kommunerna, dvs, det som passar bäst för barnfamiljerna och det som passar bäst för kommunerna.

162

Anf. 203 JAN ANDERSSON (s) replik:

Herr falman! Ja, det är riktigt att vi ställer upp på föräldrakooperafiv som alternafiv fill den kommunala barnomsorgen för de föräldrar som önskar det - men infe enligt den modell som t .ex. har valts i Malmö. Där har man bara satsat på den föräldrakooperafiva lösningen och inte brytt sig om att bygga uf den kommunala barnomsorgen. Det ger ingen valfrihet, och det har inte minskat köerna. Man har där satsat på kooperafiva lösningar, men det har infe alls minskat köerna. Anledningen är ju att man inte har byggt ut den kommunala barnomsorgen. Lösningen Ugger i att man skall bygga ut barnomsorgen i de former som föräldrarna efterfrågar.

När det gäller värdnadsbidraget upprepar jag att är det så aft vi vill aft föräldrarna skall ha en valfrihet att vara hemma med barnen medan de är små, måste vi ge dem ekonomiska möjligheter att vara hemma. Men det gör inte 41 kr. om dagen. Det begriper var och en. Det har även folk i valrörelsen förstått. Får man däremot en förändrad ekonomisk situafion, dvs. föräldraförsäkringen, kan man göra detta val fritt. Därför ger föräldraförsäkringen en större valfrihet. Det är mycket förvånande, Daniel Tarschys, att folkpartiet med sin tradition i dessa frågor inte har insett defta.

När det gäller fritidshemmen vänder Daniel Tarschys litet på kuttingen. Daniel Tarschys hänvisar fill en historisk situafion och i nästa repUk säger han atf de vill ha en ökad flexibilitet. Hade jag inte rätt? -Vid det historiska tillfället när ni gick emot det socialdemokratiska förslaget gick ni också emot en ökad flexibilitet.

Anf. 204 Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr talman! Det har varit intressant att följa denna socialpolitiska debatt. Det är i och för sig frestande att ge sig in i debatten och kommentera flera av de punkter som har tagits upp. Jag vill i detta inlägg enbart rätta fill två sakfel som båda har aff göra med den handikapputredning som regeringen nu skaU tillsätta. Dessutom vill jag göra några påpekanden i anslutning fill den kommande utredningen,

Daniel Tarschys gjorde tvä felaktiga påståenden. Det var Bengt Westerberg själv som med stor frenesi försvarade kopplingen mellan att sänka delpensionsnivån och finansieringen av insatserna för familjer med handikappade barn. Det var det problemet som jag kritiserade lika envist som Bengt Westerberg vidhöU det vid valrörelsen. Det var det ena sakfelet. Det andra sakfelet var atf handikapputredningens direktiv faktiskt presenterades före valet och inte efter. För mig var det viktigt atf ge inte minst handikapprörelsen kännedom före valet om vilken inriktning jag och regeringen vill se på den kommande handikapputredningen. Även det påståendet var felaktigt.

I det sammanhanget vill jag gärna framhålla att det faktiskt var de borgerliga regeringarna mellan 1976 och 1982 som införde restriktionen för olika statliga utredningar. Är 1978 infördes de s.k, nolldirektiven. År 1980 skärpfes de - för övrigt när Bengt Westerberg var budgetsekreterare. Därför borde det inte vara så främmande för Daniel Tarschys att utredningar förses med nolldirektiv.

Herr falman! Det är skillnad på de direktiv som man ger en utredning och de förslag som ett sådant arbete så småningom kan leda till - förslag som då formuleras av regering och opposition. Vi har gott om exempel på utredningar som har haft nolldirektiv och som sedan lett till mycket konkreta och positiva resultat. På handikappområdet är det mest närliggande exemplet utredningen om bilstödet. Den utredningen hade nolldirektiv men ledde ändå till att budgeten för bilstödet ändrades från 65 miljoner till 255 miljoner. Så nog finns det utrymme för regering oeh riksdag aff komma igen när en problematik inom ett område väl är genomgången.

Jag vill också påpeka att den kommande handikapputredningen haren rad principiella frågor av allra största betydelse att ta ställning till och som inte i första hand handlar om pengar. De handlar om att man i framtiden skall finna former för att tillförsäkra handikappade de stöd som de behöver. De handlar om kunskapsuppbyggnad och kompetens för att klara mycket ovanliga handikappsituationer. De handlar om handikapprörelsens krav på införande av en diskrimineringslag och krav på en handikappombudsman. De handlar om de viktiga s.k, paragraf åtta-frågorna, om inflytande över sjukvård, omsorg och handikappolitik i övrigt. De handlar om den viktiga princip om ansvar och finansiering av handikappinsatser som en gång formulerades av den förra handikapputredningen, men som det inte har blivit så mycket av. Går det aft göra mer av det synsättet? Självfallet räknar både jag och de övriga regeringsmedlemmarna med att det i förlängningen av en stor handikapputredning kommer att ställas anspråk på ökade samhällsinsatser, det är självklart.

Jag vill till sist ställa en fråga till Daniel Tarscliys, Det fiUsaffes flera

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

163

Anf. 205 DANIEL TARSCHYS (fp) replik:

Herr talman! Bengt Lindqvist har nog rätt i båda de två sakliga korrigeringar som han gjorde, men det rubbar ändå infe grunden för mitt inlägg. I valrörelsen sade Bengt Lindqvist bevisligen upprepade gånger att han kände sig beklämd och dyster över folkpartiets cynism, att folkpartiet ställde gmpp mot grupp när folkpartiet ville göra en omprioritering till förmån för de handikappade. Nu tillsätter Bengt Lindqvist själv en utredning som har till uppgift att föreslå omprioriteringar inom ramen för handikappo-Utiken, dvs. aft ställa grupp mot grupp inom gruppen handikappade. Det är faktiskt skillnad i förhållande till folkparfiets hållning i valrörelsen som gick ut på att överföra medel frän gruppen icke handikappade till gruppen handikappade.

Det viktiga är självfallet inte - och i detta avseende vill jag ge Bengt Lindqvist rätt - vilka direktiv som utredningen får, utan det viktiga är vilken poUtik som förs. För man en aktiv handikappoUfik eller infe? Tillför man resurser till handikappoUtiken eUer inte? Det är i detta sammanhang som jag menar att varje jämförelse mellan de borgerliga regeringsåren och de senaste sex regeringsåren talar till de borgerliga regeringsårens fördel. Det fördes en mycket aktiv handikappolitik, ett stort antal reformer genomfördes, och det tillfördes mycket resurser till de handikappade. Resultaten under de senaste sex åren har varit mer beskedliga. En sak som Bengt Lindqvist sade är emellertid riktig, nämligen atf det infe har blivit så mycket av de principer som formulerades av den gamla utredningen och som riksdagen väl också slog fast. Nu hoppas Bengt Lindqvist att den nya utredningen skall kunna visa vägen till en mer akfiv handikappolitik. Jag delar Bengt Lindqvists uppfattning att de punkter som han räknade upp är viktiga. Många av dem återfinns ju i riksdagens framställningar till regeringen.

Jag viU sedan ställa en fråga till Bengt Lindqvist apropå den debatt som vi senast förde om familjepolitiken i mars i år, Bengt Lindqvist sade då: Före valet skall vi fala om precis hur vi avser att finansiera den familjepolitiska reformen. Jag lovar Daniel Tarschys besked före valet. Det skall vara konkreta besked.

Nu undrar jag: På vilket sätt har Bengt Lindqvist infriat det löftet, eller är han beredd att infria det nu? Folkparfiet har under hela valrörelsen efterlyst de konkreta besked som Bengt Lindqvist lovade mig personligen i debatten i mars om familjepolitiken.

handikapputredningar som tillsattes då hade nolldirektiv. Det gällde t,ex. integrafionsutredningen och omsorgskommiffén. Jag skulle kunna räkna upp fler, men jag avstår från det.

Jag kan inte heller instämma i atf den jämförelse mellan den borgerliga sexårsperioden och den socialdemokrafiska ur handikappolifisk synpunkt är den korrekta. Men jag skall gärna erkänna aff det gjordes bra saker på handikappområdet under de sex borgerUga regeringsåren. Det som vi har kritiserat de borgerliga regeringarna för var av helt annat slag. Vi kritiserade de borgerliga regeringarna för att de körde ekonomin i botten och för att de avslutade sin period på eft socialpolitiskt oerhört utmanande sätt genom att angripa hela det sociala trygghetssystemet.

Jag skall även svara på Daniel Tarschys fråga om familjepoUfiken, Den socialdemokratiska partistyrelsen svarade på den i mitten av juni genom att klart och tydligt tala om att vi kommer att finansiera föräldraförsäkringen, som kommer att byggas ut med fre månader fr.o.m, den 1 juU1989. Den skall finansieras genom de inkomstförstärkningar som tillväxten ger, Daniel Tarschys är säkert väl medveten om att en tillväxt i samhället ger inkomster från beskattningen på åtskilliga miljarder som vi nu kan använda oss av för reformpolitik, åtminstone till en del, nu när vi har arbetat bort budgetunderskottet. Det är ett besked så klart som något. Vi tar av tillväxten den här gången.

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Anf. 207 DANIEL TARSCHYS (fp) replik:

Herr talman! Det förhåller sig på följande sätt. Under de borgerliga regeringsåren ökade utgifterna för handikappolitiken från 4 fill 15 miljarder kronor. Om man räknar bort inflationen rör det sig om en real ökning på 35 %. Defta tillskott kan inte jämföras med något av det som har hänt under de senaste sex åren. Det är således inget tvivel om aft handikappolitiken, liksom den övriga socialpolitiken, var mer aktiv, mer pådrivande och mer förnyande under de borgerliga åren än vad den har varit under de senaste sex åren. Jag tycker att man med fog kan kalla det för en blomstringsperiod i svensk socialpoUfik, som kontrasterar mot den passiva och defensiva poUtik som har drivits under de senaste sex åren.

Det är mycket riktigt aff det i det socialdemokratiska valmanifestef sfär aft alla reformer skall finansieras genom vissa skatfeskärpningar, utgiftsbespa-ringar och tillväxt. Detta togs emellertid tillbaka av statsministern under valkampanjen när han sade att det hela kommer att vara gratis och att det inte behövs några skatteskärpningar för att finansiera reformen. Nu säger Bengt Lindqvist att staten kommer att fä så stora inkomstökningar under kommande år att saken "grejar sig". Jag vill då ställa följande fråga. Statsministern sade att vi under nästa år får 15 miljarder i automatiska inkomstökningar. Det stämmer med långfidsbudgeten. Men enligt samma långfidsbudget får vi också 21 miljarder i ökade utgifter under nästa år. Hur kan Bengt Lindqvist hitta ett utrymme i nästa års inkomstökningar på 15 miljarder om vi samfidigt har utgiftsökningar på 21 miljarder?

12 Riksdagens protokoll 1988/89:12

165

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Anf. 208 Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr falman! Med anledning av den sista frågan vill jag påminna om det besked som vi från regeringens sida givit, nämligen aff vi kommer aft finansiera föräldraförsäkringsreformen med den inkomstförstärkning som tillväxten ger. Jag har inte yttrat mig om budgeten generellt eller om reformer generellt för framfiden. Det finns en skillnad mellan det besked som vi har gett beträffande marginalskattesänkningen och föräldraförsäkringen å ena sidan, där vi talat om att vi kommer atf finansiera dem med tillväxten, och beskedet beträffande övrig reformpolitik, där vi nämner också andra finansieringsformer. Helheten får vi återkomma fill senare.

Jag vill kommentera den reala tillväxten av handikappinsatserna under de sex borgerhga åren. Jag har under hela min tid som handikappolitiker studerat sammanställningarna över de handikappkostnader som statsbudgeten har innehållit. Jag har varit mycket kritisk mot sådana sammanställningar helt enkelt därför aft de innehåUer både äpplen och päron, de innehåUer både posifiva och för handikappade negativa eller snarare kompensatoriska kostnader. Exempelvis är hela kostnaden för förtidspensioneringen och dess ökning med i dessa siffror. Det går alltså inte att säga atf det finns en real tillväxt som innebär en volymökning på 35 % när det gäller reformer på handikappområdet. Det är alltså kritiken från mig under den tid jag var handikapprörelsens ordförande och fortsatt kritik från handikapprörelsen som lett till att vi numera inte gör sådana sammanställningar. De ger helt enkelt inte en rättvisande bild. Man kan inte uttrycka sig på det sätt som Daniel Tarschys gjorde och dra slutsatsen att volymökningen av reformer på handikappområdet är 35 %.

166

Anf. 209 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m): Herr falman!

På poUtikens marknadstorg i stora bludderkvarnen där ältar de sin barnomsorg och omsorgen om barnen ibland blir stämman innerUg och ögat nästan blänker då vet man att det är på sig den vuxne står och tänker.

Har Kajenn i Svenska Dagbladet kanske rätt? Sätts barnens behov på undantag?

Familjepolitik och jämställdhetspolitik handlar inte om antingen eller, det handlar om både och, att möjUggöra familjeliv och yrkesliv. Men de flesta familjer vill knappast bli jämställda på sina barns bekostnad, för atf citera Karin Jonson, s-borgarråd i Stockholm. Vårdform, arbetstid och arbetstidsuttagets fördelning över livet måste därför varje familj själv få avgöra. Lösningarna måste bli olika, för annars uppstår förtryck gentemot dem som utsätts för en centrallösning som inte passar just den familjen.

Borgerlig poUtik skapar omedelbar flexibilitet för familjen, medan s.k. social ingenjörskonst, dvs. enhetslösningar Uka för alla, leder till inhumana effekter för vissa. Troells film Sagolandet visar många exempel.

Mer daglig tid för barnen är ett starkt behov, och inte minst barnen betonar i intervjuer behovet av mer tid med föräldrarna. Trygghet är en del av välfärdsbegreppef. En viktig del av barnens trygghet är just föräldrarnas

närvaro. Den menfala navelsträngen kan inte klippas av i eft nafs, frigörelsen från föräldrarna är en successiv process. I andra länder poängteras värdet av starka familjeband. Vardagen måste ge fid att odla dem.

Kvalitativt bra daghem skall finnas. De som ropar efter alternafiv, oavsett om detta beror på erfarenheter av daghemssjuka, allergier, infekfioner, personalbrist, babydepression eller andra psykiska sjukdomar, skall ha rätt fill den barntillsyn de anser är bra för deras barn. Bristerna i den offentliga vården måste snarast rättas till. Konkurrens främjar kvaliteten. I stater som tillämpar den socialdemokratiska barnomsorgens principer även på bilar kan man till ett för inkomstförhållandena skyhögt pris köpa en Lada efter att ha köat i åratal. Enhetslösningar sänker kvaUteten när det gäller både bilar, skolor och daghem. Därför skall statsbidragen till olika omsorgsformer vara Uka. Privilegiesamhället borde vi ha lämnat bakom oss oavsett om privilegierna går till dem som lever enligt socialistdoktrin eller till andra.

Det är fel utgångspunkt att inrätta daghem för att ha någonstans att göra av barnen när föräldrarna arbetar. Barnens behov skall komma i första hand. Stimulerande pedagogik är därför bästa utgångspunkt för barnen. Men så här låter centrala socialdemokratiska politiker: Det vi gör skall vara för barnens och barnfamiljernas bästa om det kan göras utan att det kolliderar med t.ex. jämställdhetssträvandena. Detta uttalande visar den socialistiska prioriteringen: yrkeslivet först, barnen och familjen sist. Ett annat s-konstaterande -barnen är samhällets ansvar - visar just intentionen att stärka samhällets inflytande över barnen. - Vi kan inte lita på föräldrarna. - Vi har gjort upp med valfriheten. Det här är andra sätt atf uttrycka den socialistiska, ja, nästan totalitära synen. Därav präglas också vardagen för tusentals svenska barnfamiljer av vardagssocialismen, för att använda socialdemokraternas eget mjukisord.

Genom statsbidragens utformning, lex Pysslingen, defaljbestämmelser om lokalutformning och annat håUs alternativen borta. Att ha samma statsbi-dragsbesfämmelse för barn från noll till sju år visar bristande hänsyn till barnens behov. Minst åtta timmar på dagis för fullt statsbidrag gäller för ettåringen såväl som för sjuåringen.

Fri etableringsrätt hindras med argumentet aff det är fult atf tjäna pengar på mänskliga behov som vård och omsorg. Märkligt nog är det omoraliskt endast på kvinnornas arbetsmarknad - driften och skötseln av daghemmet eller respiratorn - medan det är helt i sin ordning aff tjäna pengar på sjuka och vårdbehövande när det gäller produkfion av samma daghem eller respirator, vilket vanligtvis är männens arbetsmarknad. Med monopolens hjälp hålls kvinnolönerna nere, medan män kan byta arbetsgivare och därmed förbättra sitt redan förut bättre löne- och pensionsläge.

Tillväxt skulle kunna hjälpa kvinnorna, men den förda politiken är i stället hård mot de små och medelstora företagen, just där fillväxten med rätt politik skulle kunna utvecklas. Därmed växer inte heller de nya branscher fram som landet är i stort behov av. De mindre företagen har i praktiken ett högre skattetryck och saknar tillgång till maktens öra. De kan inte som storföretagen lägga sin verksamhet inom EG för atf överleva. Men landefs långsiktiga möjligheter att över huvud taget ha några daghem, föräldraförsäkring, bidrag och vårdnadsbidrag är direkt avhängiga av företagsklimatet.

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

167

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

168

Det område där den s.k, vardagssocialismen slagit igenom värst är skattepolitiken. De flesta andra västeuropeiska länder tar hänsyn till hur många som skall leva på inkomsten. Moderata skattesänkningar och vårdnadsbidrag ger trebarnsfamiljen med normal inkomst en standardförbättring som motsvarar mer än en fördubbling av inkomsten för mannen eller kvinnan.

Vårdnadsbidraget skuUe familjen få behålla i sex år, infe några månader fill, enligt socialdemokraternas utbyggda föräldraförsäkring. Moderat skat-tenedsättning skall gälla tills barnet är 18—20 år. Jan Andersson var uppe förut och sade atf värdnadsbidraget skulle bli 41 kr. om dagen. Men slår man ut föräldraförsäkringen bUr det faktiskt 31 kr. om dagen för samma period. Har man tvillingar bUr det faktiskt 82. Det är alltså 50 kr. mer. Har man tre barn får man 82 kr. mer om dagen än med socialdemokraternas förslag, om man räknar barn på samma tidsperiod.

Föräldraförsäkringen ger mycket oUka lön för lika arbete. Ett vårdnadsbidrag skulle ge samma tillskott tiU varje barn och gynna flerbarnsfamiljerna, vilka är en förutsättning för ett långsikfigt bevarat välstånd infe minst på grund av deras betydelse för framtida pensioner oeh framtida arbetsmarknad.

Borgerlig politik, som tidigare genomförde ATP-tid för värd av barn under tre år, kommer också att ge den vårdande föräldern, oftast kvinnan, ett förbättrat pensionsskydd genom atf ge ATP-tid för barn upp till sju är. Det betyder sammanlagt över 200 000 kr. mer i ackumulerad pension för medelinkomsfkvinnan med medellivslängd jämfört med motsvarande bortfall av kvalifikationstid, dvs. ca 12 000 kr. mer per år från 65 år.

Kombinationen av fler och högre indirekta skatter, flytfskatter, fastighetsskatter m.m. samt vägran atf ge socialbidrag till den som infe antar anvisad daghemsplafs låser de svenska familjerna hårdare i vardagssocialismen allt medan det ekonomiska avståndet fill motsvarande familjer i Europa blir större. Som om det infe räckte för arbetaren på ASEA i Västerås atf varje är få 50 000 mindre aff leva på än sin schweiziske kollega. För familjerna betyder den dåliga standardufvecklingen enligt Sparbanksföreningen aff den svenska fonårsfamiljen sedan 1980 har förlorat 30 %, medan småbarnsfamiljen har råkat ännu värre uf och förlorat 40 % av 1980 års standard.

Pressade barnfamiljer lever i en verklighet där det förråade våldet i skolorna har fördubblats på tre är, Skolläkarrapporterna beskriver slagsmål utan hederskodex med karafesparkar och tillhyggen. För ett år sedan redovisade pressen larmrapporter om en dramatisk ökning av självmord bland 15—19-äringar. Psykiafrikerna varnade redan för fyra år sedan för det tuffhefspansar som den nya generationen bygger upp och som far sig uttryck i ökade våldstendenser. De talade om faran av ungdomar som växer upp utan någon vuxen att tala med.

Som perspekfiv fill dessa exempel kan ställas den statistik som visar att om en kvinna arbetar heltid, reser två timmar om dagen fill och från arbetet, lägger ner genomsnittlig tid på hemmet och behöver sova åtta timmar - ja, då fattas det fyra fimmar varje vecka. Hon har då infe hunnit delfa i någon samhällsnyttig debatt, något politiskt eller fackligt möte eller kunnat träffa vänner. Det kanske inte är så underligt att många familjer fungerar dåligt

eller att partier har rekryteringssvårighefer bland unga kvinnor, när sam-hällsingenjörerna infe far hänsyn till den tidsåtgång som behövs och kvinnors kraft.

Ett kriterium på en nations livsdugUghet kan sägas vara den vuxna generationens omsorg av nästa generation. Polifiskt betingade kollektiva lösningar kan aldrig ersätta den omtanke och kärlek som utvecklas i familjekretsen. Det är samhällets ansvar atf stödja och underlätta den fostrande rollen - inte ta över den. Familjepolitiken skall respektera familjen och dess önskemål. Samhället skall formas på familjens villkor - infe tvärtom!

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Anf. 210 MARIANNE SAMUELSSON (mp):

Herr falman! Mycket får man höra innan öronen ramlar av, brukade de gamla hemma i Västergötland säga. Det kan säkert talmannen bekräfta, efter de här långa debatterna. Men det kan också de gamla hemma stämma in i, om de tänker på vad som har sagts här under dessa dagar, framför allt i den socialpoUfiska debatt som har förts nu.

Det har med vackra ord talats om valfrihet. Det har talats om att man skall kunna bo kvar hemma, kunna välja boende, ha en hemlik miljö och ha - ja, jag vet inte riktigt allt. Tyvärr har de som haft hand om makfen inte lyckats nå upp till detta, och situationen ser helt annorlunda uf på hemmaplan för de flesta.

I dag ligger väldigt mänga och väntar pä en plats pä långvården - ligger och far upp en akutvårdsplats, vilket ur samhällsekonomisk synvinkel måste vara helt förkasfligf. Samfidigt talar man i bl.a. äldrepropositionen om atf man skall ta ut en avgift från de gamla, en avgift på ca 50 kr. per dag, vilket motsvarar ca 15 000 kr. per år, samma kostnad som samhället har per månad för att de ligger kvar på en akutplafs.

Också när det gäller hemtjänsten har man svikit sitt ansvar. Man pratar om decentralisering, och det är även vi i miljöpartiet positiva fill. Men man kan inte decentralisera utan atf skicka med resurser.

I dag säger man aft så mänga som möjligt skall bo kvar i sina hem, och man skall skicka hem dem som visfas på mentalsjukhus för aff bo i kommunen. Allt detta lastas över på den personal som jobbar inom hemtjänsten. Med en utbildning som är avsedd för aff i bästa fall fa hand om gamla människor, får man plötsligt fa hand om människor som har mentala problem, människor som är förståndshandikappade och tidigare haft tillgång till särskilt utbildad personal, förutom en hel del andra arbetsuppgifter. Undra pä aft de flyr arbetet och söker sig till andra arbetsuppgifter.

Jag tror infe att det finns någon annan yrkeskår som man har hanterat på detta sätt, lastat över nya arbetsuppgifter på utan aft skicka med utbildning. Vi anser att man måste se till att utbilda för de arbetsuppgifter som personalen måste ta på sig.

I äldreproposifionen fas en hel del bra saker upp, vilket är glädjande. Bl.a. sägs atf personer skall kunna få anställning som anhörigvårdare. Det tycker vi är ett bra förslag, och detsamma borde fillämpas även när det är fråga om att ta hand om sina egna barn. Vi hoppas att ett motsvarande förslag på barnomsorgssidan skall komma.

169

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Det sägs också att man skall kunna fä ledighet genom sjukförsäkringen, och den skall vara 30 dagar. Men eftersom det är fråga om år av vänfefid lär detta förslag infe lösa problemet särskilt mycket, utan resurserna måste vara anpassade till de behov som finns.

Vi måste satsa resurser på äldreomsorgen om vi skall kunna behandla våra gamla pä ett värdigt sätt, vilket jag hoppas aff vi verkligen vill och kommer aft göra i framfiden.

Alla har under mänga år varit klara över aft det behövs ökade insatser inom den tunga sjukvården - långvården och omsorgen - och aff vi måste satsa ordentligt på ett gruppboende som är, anpassat till dem som skall utnyttja gruppboendet, Det finns t.ex, ingen anledning aft till senildementa erbjuda ett boende med eget kök, eftersom de inte har någon möjlighet aff utnyttja det. Reglerna skall anpassas sä ett det blir ett bra boende för dem som skall utnyttja det,

Miljöparfiet de gröna vill arbeta för ett samhälle där alla har en meningsfull funkfion i sitt bostadsområde eller i sitt grannskap och där äldres erfarenheter tas till vara omsorgsfullt. Alla äldre som önskar det skaU kunna bo kvar i sin invanda bostadsmiljö, men det måste då också satsas resurser för aff det skall vara möjligt.

170

Anf. 211 RAGNHILD POHANKA (mp):

Herr talman - och de fä riksdagsledamöter som är kvar i bänkarna! Det har varit intressant aff följa den allmänpolitiska debatten under näsfan två hela dagar. Det är intressant atf få höra aft miljöpartiet är ett sådant hot mot välfärd och utveckling och enligt några t.o.m. ett hot mot miljön.

TiUväxten skall ge oss möjlighet aft åtgärda miljön, har det sagts. Man vill alltså bota miljöförstöringen med samma medicin som har orsakat skadorna.

Det är intressant aff höra aft nu när ekonomin är i ordning har Sverige råd aft satsa på arbetsmiljö, yttre miljö och den offentliga sektorn.

Naturligtvis är infe miljöparfiet något hot mot välfärd, teknik, tillväxt eller UtveckUng. För oss har utveekUng, teknik, tillväxt och välfärd dock ofta ett helt annat innehåll. Vi vill utveckla alternativa energiformer; vi vill utveckla biologiskt jordbruk; vi vill ha tillväxt inom kulfur, utbildning, friskvård, egenvård, civilt försvar och regional självförsörjning.

Vi vill ha en fillväxt i livskvalitet. Vilken glädje kan det ge oss aff åka vattenskidor i en sjö där allt liv är utsläckt? Vad har vi för glädje av hybrider inom jordbruket då kadmium ur jorden och giftrester i produkterna ger oss ohälsa och förgiftade brunnar skall ge oss dricksvatten?

Att satsa på en god miljö är den bästa investeringen för framtiden. Hela vår livsmiljö är så hotad aft mycket stora personella och ekonomiska resurser måste satsas på utbildning och aktiva insatser.

Men en fysisk miljö utan en god psykisk miljö är inte tillräckligt. Och vi förhärdar oss genom att vara okänsliga för och infe stödja handikappades, utvecklingsstördas, svårt sjuka barns och deras familjers behov. Vi förhärdar oss genom atf låta husdjur vara i djurfabriker och pälsdjur i små burar. Vi förhärdar oss genom aft låta arbetare arbeta i hårt nedslitande arbeten och miljöer. Vi förhärdar oss genom att låta våra ungdomar slås uf redan i grundskolan och genom atf låta dem glida ut i riskzonen för missbruk i olika

former, genom atf ej ge dem möjUgheter till drägligt boende och meningsfullt arbete.

En aktuell fråga som tagits upp i dag, en fråga där polifiker på alla nivåer förhärdar sig, gäller Drevdagens skola i norra Dalarna, där prestige hindrar en Uten by, som under fem år drivit sin skola för egna pengar. Nu skall byn straffas ytterligare ekonomiskt med vitesföreläggande.

Vi förhärdar oss genom att ej ta emot de människor som knackar pä vår dörr, genom atf sända tillbaka de flyktingar som efter förföljelse och hot och efter riskfylld flykt hit tror att de äntligen har nått en fristad.

Miljöpartiet viU att de inte skall mötas av polis vid sin ankomst hit utan av civUpersoner. Det är ofta poUsen i deras hemländer som har förföljt dem, och de vågar ofta infe säga tiU polisen i vårt land varför de har kommit hit. När de sedan förhörs en andra gång och kanske vågar säga det, tar man infe hänsyn till det - för det är det första förhöret som gäller. De skall ha rätt fill juridiskt ombud och en tolk som de själva godkänt. Många flykfingar kommer frän länder där man infe Utar på vissa grupper i sitt samhälle, och dä måste folken vara från en grupp som flyktingarna litar på.

Sedan menar miljöpartiet att asylärenden skall behandlas generöst och snabbt, men infe så snabbt atf rättssäkerheten äventyras. Asylskapef skall inte påverkas av antalet flyktingar. Vi har lagar som säger vilka som är flykfingar, och vi skall rätta oss efter Genévekonvenfionen. Hitfills har många flykfingar sänts tillbaka till tortyr och död - till Pakistan, Beirut, Turkiet, Chile.

De asylsökande skall infe heller sättas i förvar, för detta aft vara flykting är inte något brott. De har inte heller nägon möjlighet att göra sig hörda här i landet annat än genom ombud - genom oss som är här eller genom advokater.

Många gånger har påpekats aft fattiga länder som Sudan och Pakistan infe sänder tillbaka en enda flykting. De asylsökande har det naturligtvis oerhört fattigt och svårt i dessa länder, men man skickar alltså inte tillbaka dem. Även urbefolkningen där har det svårt, så det är infe så underligt att även flyktingarna har de svårt. Men det nämns sällan aft Österrike, som fog emot ett mycket stort antal flyktingar i Europa under och efter andra världskriget, inte sänder fillbaka en enda flykting till öststaterna. Det är någonting som vi borde tänka på. Vi var inte lika duktiga under andra världskriget sorn Österrike i det avseendet - eller som en del andra länder. Och vi lever ännu infe upp fiU Genévekonvenfionens föreskrifter när det gäller atf ta emot flykfingar.

I dag skulle det ju vara ännu lättare än tidigare atf övergå till en generösare flyktingpolitik, för i dag behöver vi arbetskraft. Jag vill betona aff detta infe är något skäl för att ta emot ytterligare flyktingar. Men atf flyktingarna är en tillgång borde göra det lättare för svenska folket aft förstå atf vi skall fa emot dem. Flyktingarna kan få bli den resurs de verkligen är - för de är alltså en resurs. Vi får hit vuxna människor som har utbildningen bakom sig. Väldigt många av dem är unga människor. De är färdiga aff efter en mycket kort tid sättas in i arbetslivet, medan våra barn och ungdomar behöver mycket längre tid för att kunna bli till nytta i samhället.

Men det viktigaste är aft ge dem som behöver det en fristad undan våld och förtryck.

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

111

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Miljöpartiet vill i första hand utrikespolifiskt arbeta för att göra det möjligt för människor att bo kvar i sitt hemland.

Miljöpartiet vill i andra hand arbeta för atf underlätta för flyktingar i redan existerande flyktingläger.

Vi i miljöpartiet vill fa emot dem som knackar på i vårt eget land.

Nu skall jag läsa en dikt. Den hänvisar inte direkt till den flyktingpolitik vi för i Sverige. Men den vill öppna sinnet hos människor - hos er som lyssnar här och också hos andra - när det gäller aff motverka den rasism som sticker upp huvudet på många håll i dag i Sverige.

Vilken inställning har man till flyktingarna?

172

Dom får gärna komma hit, flyktingarna,

bara dom inte ställer till besvär.

Dom fär gärna komma hit invandrarna,

bara dom infe kostar något.

Bara dom inte är så konstiga att vi inte förstår dom.

Bara dom inte är så duktiga att dom tar våra arbeten.

Bara dom infe är så sjuka att dom tar våra sjukhusplatser.

Bara dom är så där lagom politiska och inte ställer till bråk.

Bara dom inte syns eller hörs eller ställer krav.

Bara dom är tacksamma.

Dom får gärna komma till gränsen,

bara dom begriper att där går gränsen.

Anf. 212 ELISABET FRANZÉN (mp):

Herr falman! Det sfär i regeringsformen: "Den offentliga makfen utövas under lagarna." Sä skall det vara - och så är det naturligtvis. Det tycker de flesta. Det trodde jag också - till för tre år sedan.

Då, en regnig dag, började kommunens arbetare såga ned träd i en skogsbacke nära den plats där jag bor. Där skulle eft stort kontorshus byggas. Jag visste aff byggnadslovet var överklagat, och ändå började man röja.

Folk i trakten ställde sig i vägen för arbetsmaskinerna, i ett försök att förhindra aft kommunen begick ett lagbrott. Juridiska experter hade sagt till oss aft beslutet om byggnadslov och dispens frän stadsplan var fattat på olovlig grund.

Vi överklagade till länsstyrelsen, fill kammarrätten och till regeringen. Vi fick svaret atf vi infe hade med saken aft göra - vi hade inte rätt atf klaga. Det fanns ingen laglig möjlighet för oss aff fä sakfrågan prövad i domstol - vi kunde inte fä fastställt om beslutet var rätt eller fel. Kravallpolis kom med hjälmar, hund och staket. Makten körde bort oss med hjälp av polis, och huset byggdes.

Jag blev så fruktansvärt besviken på Sverige. Mina grannar kände på samma sätt, och ingen som var med där kommer någonsin atf vara densamma igen, atf vara trosviss igen.

Jag minns ögonen på en gammal man, när han travade av och an utanför kravallstaketet - förtvivlad och kränkt. Han var 65 år och sviken av sitt fosterland. Men han lät sig infe knäckas. Vi har båda tagit upp kampen. Han

kramar träd i Bohuslän, och jag står här.

När fjällen väl fallit från mina ögon har jag förstått att detta inte var något enstaka övertramp av makten. Bara några exempel:

Saabfabriken i Malmö skulle inte kunna byggas om man brytt sig om att följa naturresurslagen.

Turerna kring kolkraftverket vid Vårtan är ökända - men beslut är beslut, oavsett hur det har kommit till.

Beslutet att bygga motorvägen mellan Stenungsund och Ljungskile har många konstiga inslag.

Har regeringen verkligen rätt att fatta beslut om en väg utan att ha riksdagens uppdrag? Det är kanske rent av vägverkets sak?

Är de ekonomiska kalkylerna som de skall vara?

Varför har man inte prövat planerna på en motorväg enligt väglagen. Miljöskyddslagen, naturresurslagen, vattenlagen, ädelskogslagen? Det finns de som säger att beslutet strider mot alla dessa lagar.

Regeringsrätten och konstitutionsutskottet skall visserligen pröva saken, men vägen håller redan på att byggas och naturen skövlas. Blir det mot förmodan en fäUande dom, är det för sent att återställa skadan. Erfarenheten visar också att domstolarna i sådana här mål ofta tycks ta polifiska hänsyn. Det är nästan helt riskfritt för makten att kringgå lagen.

Ett annat exempel på hur de mäktiga kan sUngra sig undan kan jag hämta från Göteborg.

Jag är förtroendevald kommunrevisor sedan ett par år tillbaka. Vi revisorer skall inte bara granska räkenskaper utan också kontrollera aft förvaltning och beslut skett enligt lag, författning och andra bestämmelser. Men det gör vi infe särskilt ofta. En kollega, en folkpartist, och jag granskade emeUertid turerna kring försäljningen av ett gymnasium. Vi upptäckte att kommunens nämnder och fullmäktige fått felaktiga och vilseledande beslutsunderlag, det mesta pekade på att det var avsiktligt. Vi påtalade detta. Det väckte tydlig irritation hos berörda parter. Berörda partier, de två största, vill nu minska antalet ordinarie revisorer från 25 fill 7, På sä sätt skall man fä en bättre överblick över verksamheten och kunna planera bättre, säger man. En bieffekt blir att två obekväma revisorer infe får plats. Det är bra, eller hur?

Samhället behöver starka självständiga organ, som med saklighet och opartiskhet granskar myndigheter och politiska beslutsorgan. Det måste finnas en plikt att riva upp beslut, som fattats på ett sätt som strider mot gällande lag.

Flera förslag med den målsättningen har diskuterats med anledning av röran i Palmeutredningen och omkring den: en författningsdomstol, ett förstärkt och självständigt KU. Det nämns också fler metoder.

Att hitta på nya tekniska eller organisatoriska lösningar eller atf stifta nya lagar hjälper inte, om viljan att respektera de lagar vi har inte finns hos människorna i Sveriges land. Till människorna räknar jag oss polifiker.

Ett kommunalråd i Uddevalla, Lennart Johansson, har sagt apropå beslutet om att bygga motorvägen i Bohuslän: I den exceptionella situation som Uddevalla hamnat hinner man inte med hela demokratiproeessen utan måste fatta snabba beslut.

Enligt detta kommunalråd är det rikfigt och försvarbart aff åsidosätta rätt

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

173

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

och demokrati när en stark intressent, i det här fallet Volvo, så begär.

I tisdags kväll visades här i riksdagen en film om motorvägsbygget. En debatt följde. En riksdagsman från Bohuslän sade till trädkramarna aff de gjorde fel i att protestera, eftersom vägbeslutet är fattat av dem som är demokratiskt legitimerade att föra talan och fatta beslut - regeringen. Av den anledningen är beslutet oantastligt och måste respekteras.

Då påpekade jag att om beslutet i sig är lagstridigt, så hjälper det infe aff det är fattat av regeringen, eftersom makten enligt grundlagen skall utövas under lagarna.

Då blev en annan kamrat i bänkarna mycket upprörd. Hon tyckte aff det var oerhört att en parlamentariker, dvs. jag, ifrågasatte laglighefen i eft beslut som regeringen hade fattat. Beslut som regeringen fattar följer lagen -punkt - slut.

Jag är ganska illa till mods över att upptäcka att infe ens ledamöter av Sveriges lagstiftande församling vet att beslut inte bara skall fatfas av rätt politiskt organ eller myndighet utan också måste följa de lagar som ledamöterna själva varit med om att stifta.

De är inte konstigt att allt fler människor har blivit alltmer skeptiska till poUtiker och myndigheter. Det är inte konstigt att protesterna blir allt fler. Människorna ser olikheten inför lagen och förlorar därför alltmer respekten för makthavarna.

Det är vårt, allas vårt, ansvar att med all vår kraft och all vår förmåga värna om rättssamhället.

Miljöpartiet vill att fel och försummelse inom den offenfliga förvaltningen skall rättas till och att åtgärderna skall redovisas offenfligt. Jag hoppas atf alla hjälper till att behåUa och återställa rättsstaten. Det är grundläggande för vår demokrati.

174

Anf. 213 GUNNAR THOLLANDER (s):

Herr talman! Jag tänker nu ta kammarens tid i anspråk några minuter genom att tala över ämnet Våldet i samhället.

Våld har säkert funnits i aUa tider, men tyvärr tycks våldet öka i omfattning och tyvärr tycks det också bli råare.

För någon vecka sedan ställde en kvällstidning en fråga till några personer: Är du rädd för att gå på Stockholms gator?

Tidningen påstod att var tionde stockholmare har varit utsatt för våld eller hot under det senaste året. Svaren bekräftade att många är rädda atf gä ut, särskilt efter mörkrets inbrott. Det är mycket allvarligt, och så kan vi givetvis inte vara nöjda med att ha det i vårt fina land.

Våldet drabbar också ojämUkt. Jag tänker på de äldre i samhället, som efter arbete och sUt behöver känna sig fria och göra saker som de inte har hunnit med tidigare. Nog är det grymt om inte de skall kunna gå ut och röra sig fritt av rädsla för att bli utsatta för våld och hot.

Jag tänker också på alla kvinnor som inte vågar vara med i kvällsaktiviteter av olika slag, därför att de inte själva förs ta sig hem till sin bostad efter mörkrets inbrott. Och nog skall väl vem som helst, oavsett kön, ung eller gammal, våga ta sig en runda i motionsspåret utan att behöva känna sig hotad till liv och lem.

Den som varit med om en sådan här upplevelse lever kvar i känslan av skräck under lång fid, kanske för all framfid och är därmed märkt för livet. Dess värre kan också kretsen öka genom att närstående personer kan få liknande känsla inför det meningslösa våldet.

Häromkvällen hörde jag i en radiointervju en anhörig till eft av mordoffren i Åmsele, Atf höra hennes berättelse om sorg och förtvivlan var en omskakande upplevelse.

Genom en incident under sommaren har jag i dag lättare att sätta mig in i hur de drabbade kan känna det efter den här typen av händelser i livet.

Varför har det blivit så här, och vad skall man göra för att förbättra situationen?

Hur en människa blir som vuxen beror till mycket stor del på vad hon har fått sig till del under de första åren i livet.

Här blir det naturligt att tänka på den våldsvideo som många av våra ungdomar matas med från tidiga år. De flesta av oss föräldrar har inte sett och skulle knappast, vågar jag säga, våga se de ruskigheter som samvetslösa människor framställt. Ingen kan inbilla mig att någon, specieUt inte unga människor, kan förbli oberörda av att se dessa videofilmer där våldet förhärligas.

En tidning skrev häromdagen att "färre barn ser våld på video". Det visar en ny undersökning. Det är glädjande nog något i rätt riktning men räcker inte till.

En annan företeelse är de dataspel som finns och som har stor spridning. Där kan man själv påverka skeendet, t.ex, genom atf skjuta ihjäl så många som möjligt eller avrätta människor på annat sätt. Gärna framställs de personerna som man avrättar som fillhörande en annan ras.

Vem som helst kan räkna ut vilken människosyn de får som ofta, kanske dagUgen, ser på allt detta,

I det parti jag fiUhör brukar vi sjunga på våra möten "människovärdet vi fordra fillbaka", och i det här sammanhanget tycker jag aft det är rätt aft kräva människovärdet fiUbaka,

Den människa som man tycker har samma värde som man själv, den utövar man infe våld mot.

Vad skall vi då göra? Det är den viktiga frågan.

För det första har vi alla ansvar för utvecklingen, som föräldrar, lärare och över huvud taget som medmänniskor, men vi poUtiker får inte backa ur det ansvar som vi har som beslutsfattare på oUka nivåer.

Helt klart måste det tas radikala grepp för att stoppa den giftflod som väller fram i form av våldsvideo, dataspel och våldslitteratur. Det går inte att bara skylla på tekniska svårigheter, och ingen behöver buga sig för de personer som står för den moraliska nedrustningen.

Bland beslutsfattarna i samhället står regeringen högst upp. Efter höstens val har vi, som bekant, en ny justitieminister och en ny ungdomsminister, båda är kvinnor. Inte minst därför tror jag att båda känner extra starkt för att vara med och skapa ett "mjukare" samhälle, utan våld och förnedring.

Till sist vill jag påpeka aft vi socialdemokrater skall satsa 300 milj. kr. extra på kulturen under denna mandatperiod. Det är av största vikt atf en del av dessa pengar går till barn- och i-ngdomskultur som en motvikt till de tidigare beskrivna avarterna.

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

175

176

45 § Meddelande om interpellationer

Meddelades att följande interpellafioner framställts

den 20 oktober

1988/89:28 av Bruno Poromaa (s) fill arbetsmarknadsministern om ökat löntagarinflytande inom gruvnäringen:

I årets valrörelse var ett av de socialdemokratiska vallöftena att inbjuda arbetsmarknadens parter fill en arbetsmiljökommission för aff vidta åtgärder mot de 400 000 farligaste arbetena. Det är glädjande aft konstatera atf den socialdemokratiska regeringen i årets regeringsförklaring följer upp defta vallöfte.

Många arbeten inom gruvnäringen tillhör otvivelaktigt de 400 000 farligaste arbetena. Det hänger samman med såväl de stora riskerna för arbetsolyckor som skador orsakade av förslitningar och utsatthet för ohälsosam luff på grund av avgaser, stoftpartiklar, gruvgaser och radon. Man får inte heller glömma bort att underjordsarbete i gruvor i många fall innebär ett psykiskt påfrestande ensamarbete.

Att underjordsarbete är mycket krävande avspeglar sig bl,a. i det faktum att det är ovanligt att man arbetar under jord i mer än 10-15 år. Därefter måste de flesta arbetare omplaceras till andra och mindre utsatta arbeten, vilket oftast också innebär lägre arbetsinkomster med de problem defta för med sig. Det är också ett faktum att det råder en överdödUghet bland underjordsarbetare inom gruvnäringen. Denna överdödUghet kan i första hand hänföras till exponering av höga halter av radon som leder till ökad förekomst av lungcancer.

Mot bakgrund av detta är det ett berättigat krav atf gruvarbetarna skall
omfattas av den särskilda semesferlagen i likhet med andra grupper som är
sysselsatta i radiologiskt arbete. Detta krav har framställts till regeringen och
är, vad jag vet, föremål för utredning. '

På kort sikt är det nödvändigt att komma till rätta med riskerna inom ramen för den arbetsorganisation och den gruvbrytningsteknik som vi i dag har. Med de svårigheter som finns atf rekrytera nya gruvarbetare torde det dock vara nödvändigt att på längre sikt gå över till andra brytningsmetoder där riskerna i arbetsmiljön bUr mindre.

Det har visat sig att den för närvarande vanligaste orsaken fill konflikter mellan löntagare och arbetsgivare i gruvnäringen har gällt hur man skall lösa olika arbetsmiljöproblem, Löntagarinflytandet måste på oUka sätt stärkas på detta område.

Mot bakgrund av det anförda vill jag ställa följande fråga:

På vilket sätt avser arbetsmarknadsministern att i den kommande arbetsmiljökommissionen beakta behovet av ett stärkt löntagarinflytande för att lösa de särskilda arbetsmiljöproblem som finns inom gruvnäringen?

Prot. 1988/89:12 20 oktober 1988

Meddelande om interpellationer

1988/89:29 av Ivar Franzén (c) till bostadsministern om hälsoriskerna med läckande skorstenar:

När energiförsörjningen förändras i ett hus så att oljeförbränningen ersätts av el eller fjärrvärme, kommer också hela luftflödesbilden att förändras i byggnaden,

I ett äldre hus med oljeeldning svarar skorstensstocken för den ventilation som finns i huset. Den varma skorstenen suger uf luft, och frisk luft tas in via ventiler eller "springor" i ytterväggarna. En varm skorstensstock med ventilationskanaler fungerar således som ett frånluftsaggregat.

När skorstenen inte längre är varm försvinner också den termiska kraften och luften kan inte längre dras ut genom ventilationskanalerna. Ofta ersätter man då denna ventilation med mekanisk frånluff för att behålla luffväxlingen i lägenheterna. Risken är då stor att luften går motsatt väg än tänkt. Luft tränger in i lägenheterna via skorstenen. Detta kan innebära stora problem för inomhusluffens kvalitet. Skorstenarna innehåller sot, mögel oeh mängder av bakterier som kan tränga in i lägenheterna och göra de boende sjuka. En utredning visar att över hälften av storstädernas skorstenar läcker som såll och i många fall förorsakar starkt försämrat inomhusklimat.

Trots att läget i vissa fall är katastrofalt tystas problemen ner. Fastighetsägarna anser ofta att det är för dyrt att åtgärda läckande skorstenar, och många hyresgäster är ovetande om orsakerna till bristerna i inomhuskli-matet,

Alla skorstenar som inte används borde stå under ständig kontroll, I dag krävs bara att imkanalerna rengörs vart tredje år. Därför rensas skorstenar utan särskild funktion aldrig.

Gamla läckande skorstenar är ett stort hälsoproblem, särskilt i våra storstäder.

Med hänvisning till vad ovan anförts vill jag fråga.bostadsministern:

Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att snabbt komma fill rätta med de hälsorisker som gamla läckande skorstenar utgör?

177

Prot. 1988/89:12 46 § Meddelande om frågor

20 oktober 1988

Meddelande om frågor Meddelades att följande frågor framställts

den 20 oktober

1988/89:128 av Margit Gennser (m) till finansministern om den kommunala sektorns expansion:

Under första halvåret uppvisade den kommunala konsumtionen en tillväxttakt på meUan 2 och 3 %, medan motsvarande ökning beräknades till 1 % för 1987, Den kommunala konsumtionen uppvisar således under innevarande år minst en fördubblad ökningstakt mot föregående år. Denna utveckling går parallellt med en sysselsättningsökning med ca 15 000 personer, eller beräknat som totalt antal arbetande fimmar med 2 %; allt enligt KI:s höstrapport. Samtidigt kännetecknas svensk ekonomi av tendenser till överhettning.

Med anledning härav ber jag att få ställa följande fråga till finansministern:

Avser finansministern att vidta åtgärder för atf dämpa den kommunala sektorns snabba expansion?

19888/89:129 av KjeU Ericsson (c) fill finansministern om kompensationen för slopad utbobeskattning:

Riksdagen beslöt våren 1986 i bl.a. förenklingssyfte omfattande förändringar i den kommunala beskattningen. Huvudpunkterna i reformen var atf den kommunala garanfibeskattningen och utbobeskattningen av fysiska personer skaU slopas fr,o.m. taxeringen 1988.

För de kommuner som ingår i skatfeutjämningssystemet har viss kompensation utgått i samband med förskottsutbetalningen. Vid slutavräkningen utgår dock ingen kompensation. Enligt uppgifter från finansdepartementet har vid utdelning av extra skatteutjämningsbidrag de kommuner som förlorat mer än 50 öre på den slopade utbotaxeringen m.m. erhållit extra skatteutjämningsbidrag. Det är ytterligare ett antal kommuner som förlorat ett relativt stort skatteunderlag på reformen, men som infe erhållit något extra skatteutjämningsbidrag. Detta är oftast kommuner med låg egen skattekraft.

Med hänvisning fill ovanstående är min fråga fill finansministern:

Är regeringen villig att inför nästa års tilldelning av extra skatteutjämningsbidrag även tilldela de kommuner, som förlorat mindre än 50 öre på grund av beslutade reformer, extra bidrag?

47 § Kammaren åtskildes kl. 22.42. In fidem

Förteckning över talare Prot.

(Siffrorna avser sida i protokollet) 1988/89:12

Torsdagen den 20 oktober

Förste vice talmannen 55, 85

Andersson, Georg, statsråd 99, 100

Andersson, Jan (s) 155, 160, 162

Andersson, Sten, i Malmö (m) 66

Brunander, Lennart (c) 40, 51, 54, 63

Bäckström, Lars (vpk) 108, 113, 130, 133

Carlsson, Inge (s) 85

Carlsson, Roine, försvarsminister 63, 64, 66

Cederschiöld, Charlotte (m) 166

Claesson, Viola (vpk) 83, 84, 106, 107

Dahl, Birgitta, miljö- och energiminister 72,73,74,75,76,77,78,79,80,81,

82, 83, 84, 86, 87, 88, 89, 90, 91 Ernestam, Lars (fp) 78, 79, 80 Feldt, Kjell-Olof, finansminister 67 Franzén, Elisabet (mp) 172 Frick, Cari (mp) 45, 50, 55, 93, 94 Godin, Sigge (fp) 99, 100, 101 Hagberg, Lars-Ove (vpk) 70, 71 Hasselström Nyvall, Ingrid (fp) 72, 73, 74 Hegeland, Hugo (m) 134

Hellström, Mats, jordbruksminister 48, 52, 55, 92, 93, 94, 95 Husing, Eivor (s) 75 Hörnlund, Börje (c) 21, 27, 32 Ingvardsson, Margö (vpk) 14, 18, 20, 28, 32 Israelsson, Karin (c) 147, 158, 161 Jennehag, Jan (vpk) 95, 96 Johansson, Bengt K Ä, civilminister 23, 29, 33 Johansson, Kjell (fp) 60, 119, 122, 130, 133 Johansson, Ylva (vpk) 150, 155 Kjörnsberg, Arne (s) 123, 131, 134 Larsson, Roland (c) 97, 98 Leijonborg, Lars (fp) 11, 18, 20, 28, 31 Lindberg, Mats (s) 69 Lindblad, Gullan (m) 104

Lindqvist, Bengt, statsråd 96, 97, 98, 163, 164, 166.
Lorentzon, Sven Eric (m) 34, 49, 54
Lundgren, Bo (m) 56, 112, 113, 118, 121, 128, 132
Lyngå, Gösta (mp) 139
Norberg, Lars (mp) 76, 77, 88
Nordberg, Ivar, industriminister 68, 69, 70, 71
Olsson, Martin (c) 104
Orring, Ulla (fp) 68, 69, 70
Pohanka, Ragnhild (mp) 170
Rosén, Bengt (fp) 38, 51 179

Prot. Roxbergh, Claes (mp) 16, 19, 21

1988/89:12 Samuelsson, Marianne (mp) 169

Schlaug, Birger (mp) 65, 113, 119, 122, 129, 132

Schyman, Gudrun (vpk) 80, 81, 82

Stenberg, Anita (mp) 152, 155

Svensson, Sten (m) 142, 158, 161

Tammenoksa, Erkki (s) 89, 90

Tarschys, Daniel (fp) 145, 159, 161, 164, 165

Thalén, Ingela, arbetsmarknadsminister 101, 102, 103

ThoUander, Gunnar (s) 174

Thurdin, Görel (c) 107, 117, 121, 127, 133

Troedsson, Ingegerd, förste vice talman (m) 7, 26, 30

Wachtmeister, Knut (m) 67

Wallström, Margot, statsråd 104, 105, 106

Wictorsson, Åke (s) 4

Wohlin-Andersson, Anna (c) 91, 102, 103

Åhnberg, Annika (vpk) 43, 52, 86, 87, 88

180 gotab Stockholm 1988 16264