Anf. 1 Statsrådet ANITA GRADIN:

Herr lalman! Per-Ola Eriksson har frågat mig vilka åtgärder regeringen har vidtagit för att dataförelag verksamma inom Sverige inle skall beläggas med ohka importrestriktioner vid imporl av komponenter utan bli likabehandlade med förelag i andra nordiska länder.

Några svenska restrikfioner vid import av elektronikkomponenter finns inle, bortsett från vissa tullar. Vad Per-Ola Eriksson avser är, såvitt jag förstår, restriktioner i exportlandet som kan påverka svenska företags fillgång fill utländsk teknologi.

Data- och elektronikindustrin är en dynamisk och vikfig industribransch i Sverige. Jag delar Per-Ola Erikssons uppfattning om betydelsen för denna bransch all ha tillgång lill teknologi på samma villkor som konkurrenter i andra länder.

Förenta staterna och dess allierade, till vilka ju hör Danmark och Norge, bedriver inom ramen för COCOM - Coordinating Committee on Multilateral Exporl Controls - en i princip gemensam exportkontroll av handeln med strategiska varor.

Även civila varor som kan användas för militära syften - l.ex. elektronikkomponenter - är föremål för exportkontroll.

Länder som är medlemmar i COCOM ges av amerikanska exportkontroll-myndigheter en förmånligare behandling än utanförstående länder. Den viktigaste skillnaden är alt amerikanskt utförselfillslånd i viss utsträckning inte behövs för export fill ett COCOM-land.

Den amerikanska regeringen kan mildra exporllicenskravet också vid utförsel till länder utanför COCOM. Så har också skelt i några fall. I juli 1987 beslutade det amerikanska handelsdepartementet atl lill viss del la borl exportlicenskraven vid utförsel till Sverige. Någol beslul om atl Sverige i samlliga akluella avseenden skall behandlas som COCOM-land har inle f anats.

Skillnaden mellan all bli behandlad som COCOM-land och all inte bli del har hillills varit av liten betydelse för Sverige, framför allt mot bakgrund av

Prot. 1988/89:113 beslutet i juli 1987. Ny amerikansk exportkontrollagstiflning innebär emel-

12 maj 1989 lertid alt skillnaderna ökar. Dels undantas ytterligare varor från exportkon-

T '. ., . troll vid utförsel lill ett COCOM-land, dels upphör kravet på amerikanskt

Om importrestriktio-

... . , reexportlillstand vid utförsel frän etl annat land lill ett COCOM-land. Dessa

nernafor vissa kompo-

.... . . . förändringar har ännu inte trätt 1 krafl, men tillämpningsföreskrifter kommer

nenler ull dataindustrin

all publiceras inom korl.

Regeringen utfärdade i februari 1986 en förordning om förbud mol viss utförsel. Enligl denna får inte utländska varor på högleknologiområdel som konlrolleras i tillverkningslandel föras ul ur Sverige ulan lillslånd från tillverkningslandet Huvudmotiven för förordningen var alt säkra fillgången lill avancerad teknik och alt se till atl svenskt territorium inle används för alt kringgå andra länders exportbestämmelser.

Jag vill understryka atl svensk data- och elektronikindustri inle har nägra problem med all få tillgång lill utländsk teknologi. Vad det handlar om är i vilken ulslräckning del krävs licenser från leveranlörslandd och därmed följande administrativt merarbete.

Regeringen följer uppmärksami utvecklingen på della område och har elt löpande informationsutbyte med Förenta staterna i dessa frågor.

Anf. 2 PER-OLA ERIKSSON (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Gradin för svarel på min fråga. Del utgjorde en i huvudsak informaliv och fyllig redogörelse över ulvecklingen i detta avseende.

Jag har tagit upp denna fråga mol bakgrund av all dalaförelag i Sverige har sämre villkor jämfört med dalaförelag i Finland när del gäller all fä tag på högteknologiska produkter från USA. Som statsrådet påpekar innebär licenskravet ett betydande administrativt merarbete, eftersom Sverige ju har en lägre status i dessa sammanhang än l.ex. Finland. Sverige klassificeras som tillhörande samma grupp som Guinea-Bissau, Maldiverna och Kenya. Del är någol illavarslande atl elt högindustrialiserat och högleknologiskl land som Sverige inte har samma slalus som åtminstone vårl broderland Finland och Schweiz.

Den situation som råder innebär alt del finns risk för att kompelens flyttas frän Sverige, om man inte kan få tillgång fill tekniken, vilket också innebär att sysselsättningen kan äveniyras.

Jag anser alt slutet av svaret är något defensivt Statsrådet säger visserligen alt regeringen följer utvecklingen uppmärksami och har ell löpande informationsutbyte med Förenta slalerna. Men jag vill precisera frågan på tvä punkler: Vad beror USA;s negativa inslällning till Sverige på? Vad länker regeringen göra mer offensivt för att svenska förelag, som är beroende av högleknologiska komponenter, skall få samma status som finska företag? Della är en viklig sysselsätlningspolilisk aspekt.

Anf. 3 Statsrådet ANITA GRADIN:

Herr talman! Jag tror alt det är viktigt alt komma ihåg del som jag sade i mill svar, nämligen all svenska förelag inle har nägra problem i dag jämförl med konkurrenter i andra länder när del gäller alt få tillgång till utländsk

Anf. 4 PER-OLA ERIKSSON (c):

Herr talman! Det har ibland gjorls gällande all Sverige skulle behöva inrätta en mer officiell inspektion som kan följa denna fråga och ge amerikanska myndigheter garantier för atl Sverige inte missbrukar de komponenter som man importerar.

Jag vill fråga statsrådet Gradin om regeringens arbele innefattar frågan om del skulle behövas någon typ av inspeklion för utfärdande av förordningar, och framför allt intyg, som kan gynna svenska förelag.

Överläggningen var härmed avslulad.

3 § Svar på fråga 1988/89:641 om nordiska medborgares rättigheter vid svensk anslutning till EG

Anf. 5 Statsrådet ANITA GRADIN:

Herr talman! Erkki Tammenoksa har frågat mig om nordiska medborgares rättigheter vid en evenluell svensk anslutning lill EG.

Jag utgår ifrån att han härmed avser etl svenskl deltagande i det västeuropeiska inlegralionsarbetet i linje med riksdagsbeslutet i maj 1988, dvs. elt breddat och fördjupat samarbete med EG på alla områden utom del utrikes- och säkerhetspolitiska.

I utrikesutskottels belänkande 1987/88:24 om Sverige och den västeuropeiska integralionen konstaterades all nära förbindelser med EG inle hindrar Sverige från att vidareulveckla del nordiska samarbetet och samarbetet inom EFTA. I stället belraklar ulskollel elt starkt Norden och ell slarkl EFTA som en tillgång i konlakterna med EG.

Utskottet skrev vidare i sitt belänkande all del är väsenlligl atl den fria nordiska arbelsmarknaden kan beslå vid en närmare anknytning lill den europeiska arbetsmarknaden. Utrikesulskoltet anser all Sveriges närmande lill EG inte kan ses skilt från det nordiska samarbelel och de förpliktelser som vi åtagit oss. Jag delar självfallel denna uppfallning.

I juni kommer Nordiska ministerrådet alt anta elt arbetsprogram för del nordiska samarbelel under fyraårsperioden 1989-1992. Ett viktigt avsnitt i programmet kommer att behandla nordbors rättigheter.

Jag har ofta framhållit att vi bör stärka del nordiska samarbetet, samtidigt som vi deltar i elt vidare väsleuropeiski integrationsarbde.

Inte minsl bör vi fördjupa vårl samarbete om den gemensamma nordiska arbetsmarknaden. Delta är nära förbundel med passöverenskommelsen, de

Prot. 1988/89:113 12 maj 1989

Om nordiska medborgares rättigheter vid svensk anslutning till EG

sociala trygghetssystemen, det familjerällsliga samarbetet liksom med frågorna om arbetsmiljö och koncernfackligt samarbete.

Den inlegrationsutveckling som pågår i Väsleuropa innebär inte några hinder för oss i Norden att bevara och ulveckla vår gemensamma arbetsmarknad eller våra samarbetsavlal i övrigt.

Della gäller särskill eflersom de nordiska EFTA-staterna bl.a. i Oslodeklarationen fastslagit alt man önskar största möjliga deltagande i EG;s inre marknad och i angränsande samarbelsområden.

Jag vill här också påminna om något av det slalsminisler Ingvar Carisson framhöll i sill anförande vid Nordiska rådets session tidigare i år. De nordiska länderna bör samverka för att gagna sådana lösningar på de europeiska integrafionsfrågorna som inte splittrar Norden, de bör forlsälta alt hävda gemensamma värderingar när det gäller det som inom EG brukar kallas den sociala dimensionen - kampen för full sysselsättning och social rättvisa. Vidare bör den fortsatta integralionen i Norden gå minst lika snabbt som inom EG.

Anf. 6 ERKKI TAMMENOKSA (s):

Herr lalman! Jag tackar minister Anita Gradin för svaret. Jag skulle vilja säga att det var etl uttömmande svar. Utgångspunkten för min fråga är givetvis de villkor som man har fastställt när det gäller Sveriges närmande lill EG. Jag släller inte några frågor ufifrån eventuella andra siluafioner, utan jag utgår från det läge som vi har.

Jag har fått envisa frågor från den finska befolkningen i Sverige. Av naturliga skäl ser jag delta ur finsk synvinkel, men frågorna gäller givelvis även andra nordbor. Vi har emellertid hafl en stor finsk invandring som nu har stabiliserats efler rekordinvandringen 1969-1970. 5 000 personer flyttar varje år till Sverige från Finland. 5 000 personer flyllar visserligen också fill Finland. Vi får ändock 5 000 nya finska medborgare varje år i Sverige. Det skulle bli en konstig situation om etl närmande fill EG skulle leda fill en skiljelinje mellan svenska och finska medborgare. En slor och växande grupp Sverige-finnar skaffar svenskl medborgarskap, men en stor grupp finska invandrare med finskt medborgarskap kommer alltid all beslå i Sverige.

Såvill jag förstår kan man dock vara ganska lugn, med del svar som har lämnals här. Jag skall ändock räkna upp frågeställningarna en gång till. Det gäller bl.a. passfrågan. Är del forlfarande fritt att röra sig? Vad händer med den nordiska marknaden? Anita Gradin har svarat alt det inte kommer all hända någonting. Vad händer med kapitalet? Det är visserligen inle min sak alt värna om kapitalet, men det är en levande fråga inom Norden. Vad händer med möjligheterna att flytta kapital över gränserna? Den sisla frågan jag vill ställa har jag själv ofla fått.Vad händer renl poliliskl och demokraliskl? Har man koniakt med Finlands regering? Jag har delvis fäll svar, så till vida att det pågår etl nordiskl samarbete på alla möjliga plan.

upplevi atl den europeiska frågan har tagils upp.

När del gäller den nordiska passöverenskommelsen är givelvis ambilionen i de diskussioner som nu pågår - även i arbetsgrupper inom EG - om människors rörlighet au man skall försöka "gifla ihop" den nordiska passöverenskommelsen med de ambitioner om människors rörlighet som man har i övriga Europa. Vi får då etl gemensaml inlresse med Danmark. Danmark, som är ett EG-land, skall ju också kunna leva upp till sina nordiska överenskommelser. På samma sätt för vi också diskussionen om arbetsmarknad och liknande frågor.

När del gäller polilisk demokrafi, förstår jag att Erkki Tammenoksa länker pä invandrares kommunala och landslingskommunala rösträtt. Det pågår ingen diskussion om detta, eftersom della inte ingår i de diskussioner som förekommer om den inre marknaden.

Prot. 1988/89:113 12 maj 1989

Om färjetrafiken mellan Stockholmsregionen och länderna på andra sidan Östersjön

Anf. 8 ERKKI TAMMENOKSA (s);

Herr talman! Jag finner ingen anledning att fortsätta att ställa frågor i och med alt jag fåll ell uttömmande svar. Jag skulle ändå vilja säga atl jag har hört all det nordiska samarbetet i vissa kretsar inom EG används som något slags föredöme.

Eftersom Anita Gradin nu nickar instämmande, har vi golt hopp.

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Svar på fråga 1988/89:610 om färjetrafiken mellan Stockholmsregionen och länderna på andra sidan Östersjön

Anf. 9 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON:

Herr lalman! Pär Gransledt har frågat mig om jag är beredd all la inilialiv fill en samlad översyn för att fä den ur miljösynpunkl bäsla lösningen för färjeirafiken mellan Slockholmsregionen och länderna på andra sidan Öslersjön.

Färjeirafiken mellan Sverige och Finland - som det i huvudsak gäller -utgör en viktig förutsättning för såväl Sveriges som Finlands ulrikeshandel. Trafiken har etablerats och även utvecklats pä marknadsmässiga grunder. Val av hamn, tonnage, lurulbud m.m. är frågor som hell ligger inom rederiernas beslutskompetens.

En flyttning av färjetrafiken från Stockholms hamn till Kapellskär eller Nynäshamn skulle fä omfattande ekonomiska konsekvenser.

Stora nyinvesteringar skulle krävas i berörda hamnar bl.a. i vägar och järnvägar. Man måste också ta hänsyn till den kostnad som skulle drabba Stockholms hamn för redan gjorda investeringar. Jag vill i sammanhanget erinra om atl riksdagen senasl våren 1988 slagil fast att hamnägaren bör ha rätt att själv bestämma över hamnens verksamhet och inriktning.

Prot. 1988/89:113 12 maj 1989

Om färjetrafiken mellan Stockholmsregionen och länderna på andra sidan Östersjön

sig Ronald Reagan eller Margaret Thalcher hade kunnat beskriva etl nyliberalt budskap tydligare än vad som görs i delta svar. Det känns, herr lalman, lilel egendomligl för mig, som företrädare för ell icke-socialisliskl parti, all i en debatt med etl socialdemokratiskt statsråd behöva vädja om lilel ansvarslagande från samhällels sida.

Siockholms skärgärd hör lill våra absolul finaste miljölillgångar i Sverige. Samfidigt är det en miljö som utsätts för en hel del påfrestningar, bl.a. därför alt den ocksä är etl viktigt rekreationsområde. En av de faklorer som bidrar lill dessa påfresiningar är naturligtvis den tunga färjeirafiken. Vi hoppas -och den förhoppningen tror jag alt vi delar - atl färjeirafiken över Östersjön skall ulökas kraftigt, inte minsl genom alt vi också får anledning atl bygga upp en trafik med de baltiska republikerna. Men om della skulle innebära en fortgående och ökad belaslning pä skärgårdsmiljön, vore det naturligtvis olyckligt. Därför är del viktigt atl man frän samhällets sida tar ett ansvar för atl värna om denna miljö. Dessulom vore del ur regionalpolilisk synpunkt en fördel alt bygga upp en verksamhet vid Kapellskär.

Slutligen vill jag fråga: Bryr sig regeringen inte alls om vad som händer med en fortsatt och utvidgad skärgärdstrafik genom Stockholms skärgärd?

Anf. 11 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON;

Herr talman! Pär Gransledt liknar mig vid Margaret Thalcher i fråga om nyliberalism. Jag vel inle vad cenlern hade för åsikl när riksdagen senasl i fjol lade fasl det jag sade i mitt svar om trafikanternas och hamnägarnas räll alt bestämma om den verksamhet som skall bedrivas och vilka hamnar man vill välja.

Regeringens ansvarslagande kommer naturligtvis till uttryck i de normer och regleringar vi utfärdar. Jag har vid flera tillfällen här i kammaren utförligt redovisal det arbete som pågår för att förbättra miljön och minska ulsläppen frän farlyg. När det gäller valet av farleder har sjöfartsverket etl uppdrag. Jag utgår från atl sjöfartsverket tar i beaktande nödvändiga miljöskäl när man väljer farleder. Del måste man självfallet utgå frän. Därlill kommer länsstyrelsernas ansvar. När det gäller anslutande vägar och järnvägar finns också elt ansvarstagande från samhällels sida, förvallat av vägverket, länsstyrelserna och länstrafikhuvudmännen, för ulvecklingen av den anslulande trafiken.

Övergripande är naturligtvis regeringens ansvarstagande för alt värna den yttre miljön. Men atl utifrån detta dra slulsalsen alt regeringen skulle gå in och reglera vilka hamnar som får användas av olika rederier och färjebolag tror jag inle all vare sig cenlern eller någol annal ansvarslagande parli i riksdagen skulle vilja.

Anf. 13 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON: Herr talman! Jag vill försäkra att jag finner arbetet i kommunikationsdepartementet myckel stimulerande. Sjöfarlen är en ny fascinerande uppgifl för mig, som jag med slor entusiasm har kaslal mig in i.

Pär Gransledl gör dei lält för sig genom all lala om del övergripande ansvar som regeringen mäsle la. Min konkrela fräga lill Pär Gransledl är: Menar Pär Gransledl, så som antyds i frågan, all man skall förbjuda ulnylljandel av Siockholms hamn lill förmån för Kapellskär och Nynäshamn? Det är ju, när man kommer lill den konkreta frågeställningen i det allmänna resonemang Pär Gransledt för, den intressanta frågan.

Anf. 14 PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Dd var roligt all arbelel är stimulerande för kommunikalionsminislern. Jag lycker alt detta är ell uppslag som skulle kunna göra del ännu mer stimulerande.

Del jag förordar i min fräga är inte all man nu skall slä till med nägra regleringar och förbud, ulan atl man skall göra en samlad översyn. Jag menar all statsrådet borde utnyttja sin möjlighel alt lillsalla ulredningar och arbetsgrupper och samla företrädare för rederierna, Stockholms kommun, landstingd saml miljövårds- och skärgårdsinlressen till en gemensam diskussion om hur man skall få den ur miljösynpunkt bästa lösningen pä detta. Genom etl sådant arbete fär man sedan komma fram lill om man genom överenskommelser med de berörda parterna kan fä en ur miljösynpunkt optimal trafik eller om del behövs speciella reglerande åtgärder. Jag lycker all del bör vara resullald av en diskussion, där man försl ser hur långt man kommer pä frivillighdens väg. Detta borde vara fullt möjligt för kommunikationsministern att ta initiativ lill, om inlresse och vilja finns.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1988/89:113 12 maj 1989

Om postens pakethantering

av poslpakd frän Göleborgslerminalen lill Boråslerminalen. Bakgrunden till utredningen är atl den ökade poslmängden för såväl brev som paket förorsakar ulrymmesproblem vid Göleborgslerminalen. Samiidigi är poslverkd angelägel om atl de nyligen gjorda invesleringarna i Borås bällre tillvaratas mol bakgrund av vikande postorderhandel. En förutsättning för omflyttningen är att den kan genomföras med bibehållande av service och kvalilel samt atl den kan ulgöra elt ekonomiskt fördelaktigt alternativ.

Om en omflyttning genomförs medför det att paket inom Göleborgsregionen Iransporteras lill Boråslerminalen för sortering. Tänkbara iransportsält är såväl bil som tåg. Jag vel alt diskussioner pågår mellan postverket och SJ om möjligheten alt utnyttja järnvägstransport.

Då Viola Claesson, som framställt frågan, anmält att hon var förhindrad atl närvara vid sammanträdd, medgav lalmannen all Gudrun Schyman i ställd fick della i överläggningen.

Anf. 16 GUDRUN SCHYMAN (vpk);

Herr lalman! Jag ber all fä tacka kommunikationsministern så mycket för svarel, faslän det inle är någol svar. Vad jag kan utläsa av svaret är all kommunikationsministern är medveten om atl dd pågår en diskussion mellan postverket och SJ om möjligheterna att utnyttja järnvägstransport. Del vel jag också. Jag hoppas att kommunikationsministern är medveten om atl denna fråga också har utretts av facket, Slalsanställdas förbund, som jobbar med denna fråga i Göleborg. Där konstateras att det blir onödiga transporter genom att pakdhanleringen förläggs till Borås och alt ett antal människor mister sina arbeten. Statsanställdas förbund konslalerar dessutom att del skulle innebära en mycket kraftig ökning av billrafiken mellan Göteborg och Borås om man skulle välja transporlsättd bil i della fall. Del skulle innebära 25 långtradare per dag, dvs. 6 000 långtradariurer per år, och detta i en region som redan är myckel hårl drabbad. Jag antar att regeringen har sådana förbindelser all kommunikalionsminislern vel all Birgitta Dahl redan tidigare i år har gell samtliga länsslyrelser i uppdrag alt göra en miljöanalys. Älvsborgs län, inkl. delar av Göteborgs och Bohus län, som del här är fråga om, har varit först med alt presentera sin miljöanalys. Denna analys visar atl naluren har skadats myckel allvarligl inom hela detta område. Del är också odiskutabelt atl del är billrafiken som är den största boven.

Stig Fredriksson, som är byrådirektör på länsstyrelsens nalurvårdsenhet i Älvsborgs län har uttalat atl del borde vara självklarl atl de statliga verken föregår med gott exempel och ser till all bilismen inle ökar i onödan. Han menar atl del vore fullsländigl ansvarslöst om bilallernativel valdes i detta läge. Vad jag vill vela är naturligtvis om kommunikationsministern länker se till att inle bara renl affärsmässiga principer kommer atl slyra della beslut.

Anf. 18 GUDRUN SCHYMAN (vpk):

Herr talman! Ja, vissl har jag friheten all välja. Men jag måsle också la vissa hänsyn när jag skall välja om jag skall åka buss, bil eller tåg. Jag måste räkna in de miljömässiga konsekvenserna av mitt val. Det är inle sä sällan som vi står här i kammaren och deballerar hur vikliga miljöfrågorna är och hur viktigt det är att alla lar sitt ansvar. Del är inle heller så sällan vi deballerar med Birgitta Dahl hur viktigt del är all industrin tar sill ansvar för ulsläpp, och vi diskulerar då olika sätt att mer eller mindre tvinga förelagen alt ta sill ansvar, eftersom de inte gör det självmant Då är det väl rimligt atl säga alt statliga verk inte skall ta enbarl rent affärsmässiga hänsyn när de gör sådana överväganden.

Det som oroar mig är om poslen skall kunna göra en rent affärsmässig överenskommelse. Det är dä mycket iroligl all bilallernalivd blir billigast. Men om man räknar in miljökonsekvenserna av etl sådanl beslut blir del troligtvis betydligt dyrare rent samhällsekonomiskt. Del kan väl inte vara fel all kommunikationsministern är med och fattar ett sådant beslut och lar ansvar för den övergripande principiella frågan. Skall de statliga myndigheterna drivas rent affärsmässigt och kommersiellt, eller skall de vara med och ta ansvar för miljön?

Anf. 19 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON: Herr talman! Gudrun Schyman måste vid det här laget veta all vi i regeringen anger förutsättningarna för olika irafikslag. Då bedömer vi evenluella miljöeffekter och lägger på kostnaderna för detta. Vi har beslutat om kilomelerskalt på tunga fordon som kör på våra vägar just för alt de skall vara med och bära kostnaderna för miljöeffekterna. Vi har också slälll hårda miljökrav när det gäller utsläppen från tunga fordon. Del är frän denna ulgångspunkl vi måste arbeta med miljöfrågorna och inle detaljreglera vilka lastbilar resp. låg som skall användas för enskilda transporter.

Prot. 1988/89:113 Om jag försöker var mycket positiv lill del som slalsrådel säger tolkar jag

12 maj 1989 det han säger som all det är en självklarhel all miljökonsekvenserna skall

~7 ', ] ] vägasin, vilket bl.a. facket har krävl, innan detta beslul fattas. Jag skulle vilja

Om den planerade ° , , , , r , .....

veta nar detta beslul kommer alt fattas, om kommunikationsmmistern har sammanslagningen av

naeon anmg om delta.
postregionerna Norr
köping och Eskilstuna . , .. j , j
Överläggningen var härmed avslulad.

6 § Svar på fråga 1988/89:639 om den planerade sammanslagningen av postregionerna Norrköping och Eskilstuna

Anf. 21 Kommunikafionsminisler GEORG ANDERSSON:

Herr lalman! Med anledning av postverkets planer alt slå samman Norrköpings och Eskilstuna postregion har Karl-Göran Biörsmark frågat mig vilka regionalpolitiska skäl som har varit avgörande vid bedömningen av placeringen av regionkonlord i Eskilsluna i ställd för i Norrköping.

Läl mig försl slå fasl all poslverkd självl beslular om den regionala verksamhetens organisation.

Frågan om en sammanslagning av Norrköpings och Eskilsluna posiregion och regionkontorets placering utreds nu inom postverket. Ett alternaliv är att det nya regionkonlord placeras i Eskilsluna. Enligl uppgifl frän postverket skulle därigenom en bällre balans beträffande anlalel poslanställda uppnäs mellan de berörda länen.

Anf. 22 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Herr lalman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret, men jag anser all del är lika lunl som den ulredning, om den kan kallas sä. som ligger lill grund för dessa beslul. Kommunikationsniinislern säger i svaret alt frågan utreds. Såvill jag förslär är utredningen redan klar. All allernalivel skulle vara Eskilsluna lycks också vara klart, eflersom poslen i Norrköping och dess personal redan har meddelals alt regionkonlord skall förläggas lill Eskilsluna, och då är del väl inte nägol alternativ längre.

Kommunikationsministern avslutar svaret med att säga följande: "Enligt uppgifl från postverket skulle därigenom en bättre balans beiräffande anlalel poslanslällda uppnås mellan de berörda länen." Del besirids ocksä av de siffror som har presenlerals. Jag har siffror som pekar äl ell helt annat häll. Om kommunikalionsminislern skulle vara inlresserad av all la del av dessa siffror har jag dem med mig.

Sanningen är väl all maleriald bakom della är myckel tunt. liksom svaret. Del man kan ulläsa ur ulredningen i fråga om argumeniafionen är all del nalurliga hade varil all regionkonlord hade placerats i Norrköping. Detta framgår på sida efter sida.

Två saker berör mig illa. Dd ena är all det inle finns nägol i materialet som anger vad man tjänar pä all över huvud lagd göra en sammanslagning. Det finns inga ekonomiska kalkyler. Det finns inte heller nägol som anger atl denna sammanslagning skulle ge någon vinst.

Det andra som berör mig illa är alt personalen inie har informerats. Hell

plötsligt, utan förvarning, sägs del lill personalen den 27 april atl regionkonlord i Norrköping skall läggas ned och i ställd placeras i Eskilsluna.

Jag förstår atl personalen i Norrköping i dag är myckel upprörd. Della är dessulom dålig personalpolilik. Jag vädjar till kommunikationsministern -även om del enligl kommunikationsministern är postverket självt som beslutar lycker jag inte all han skall svära sig fri frän ansvaret - alt ta del av ulredningen och lyssna pä de signaler som finns. Då kanske bedömningen blir en annan.

Jag vill ställa en fråga lill kommunikalionsminislern. Är kommunikationsministern beredd atl medverka lill en ny utredning, en ulredning i dess rätta bemärkelse, en utredning som från början arbelar förutsättningslöst och tar del av alla fakta som i dag finns? Är kommunikalionsminislern beredd all göra della?

Prot. 1988/89:113 12 maj 1989

Om den planerade sammanslagningen av postregionerna Norrköping och Eskilsluna

Anf. 23 Kommunikafionsminisler GEORG ANDERSSON: Herr lalman! Karl-Göran Biörsmark nolerar det väsenlliga i mill svar, nämligen att dd är postverket självt som beslutar. Min moifråga blir dä: Menar Karl-Göran Biörsmark alt vi borde ändra pä denna ordning? Om vi forlfarande skall hälla fasl vid den ordningen all poslverkd självl beslular, hur kan dä Karl-Göran Biörsmark uppmana mig all gå in och ta över beslutanderätten och utöva ministerstyre i jusl del här speciella fallel därför all del har uppställ en lokal opinion? Del uppslår ofta lokala opinionsyllring-ar när man gör rationaliseringar och strukturförändringar. Om man inte slår samman dessa postregioner lill en region utan behåller dem som de är, behöver man inle befara den typen av reaktioner. I och med all man vill göra en strukturförändring är reaktionen iroligen oundviklig. Dessulom finns del en styrelse för postverket som har ell ansvar för verket. Är utredningsmaterialet alltför tunt, som Karl-Göran Biörsmark säger, är dd styrelsens uppgifl atl föranstalta om en ny utredning. Jag avser inle alt göra det.

Anf. 24 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Herr talman! Det var i alla fall ett klarl besked, alt kommunikalionsminislern inle länker göra någoniing äl frågan. Jag menar inte att kommunikalionsminislern skall falla del slutgiltiga beslutet. Min fråga gällde om intresset från kommunikationsministerns sida var sä pass slorl atl han tog del av materialet och själv kanske kunde konstatera hur tunt utredningsmaterialet är, och då vädjade om en ny utredning för all få bältre underlag. Del var della som min fråga gällde.

Om inle inlressel är så slort att kommunikationsministern går in och ser på vad som ligger bakom, förslår jag all det inte är så mycket att göra ät saken. Då är det enkell atl säga all man överlåter del ät andra. Ministern har väl ändå elt ansvar för området

Sedan finns det en annan sida i det hela, som kommunikationsministern över huvud lagd inle kommenterade, nämligen informationen till personalen. Tycker kommunikationsministern atl del är lillfredsslällande all personalen på del säll som här har skell skall få reda på förändringar ulan någon som helsl förvarning?

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1988/89:113 12 maj 1989

Om freds- och konfliktforskningen vid Lunds universitet

7 § Svar på fråga 1988/89:615 om freds- och konfiiktforskningen vid Lunds universitet

Anf. 25 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Gudrun Schyman har frågat mig om jag är beredd alt vidta åtgärder för alt säkra atl freds- och konfliktforskningen vid universitetet i Lund kan fortsätta som en självständig disciplin.

Frågan är ställd mol bakgrund av alt en utredning inom universitetet i Lund har föreslagil all institutionen för freds- och konfliklforskning skall slås samman med den historiska institutionen och att förordnandet för den enda tjänsten som forskarassistent/föreståndare skall upphöra den 30 november 1989.

Universitet och högskolor avgör själva hur verksamheten skall indelas i inslilulioner. Givelvis slår och faller inle självständigt akademiskt arbele med om viss forskning bedrivs inom en egen institution eller organisatoriskt samordnas i en slörre enhet. I mänga fall kan nära konlakl med angränsande forskning medverka till alt forskningsmiljön ulvecklas pä ell högsl posilivl säu.

Anf. 26 GUDRUN SCHYMAN (vpk):

Herr talman! Jag ber alt få tacka för svaret. Det är ungefär elt svar som jag hade väntat mig, all del här inle är regeringens bord. Dess värre får man sådana svar myckel ofta i frågestunderna. Del är möjligl all det är riktigt som statsrådet säger all man inte skall vara klåfingrig och i delalj gå in i vad andra gör - precis som vi konstaterade i den förra deballen för en slund sedan. Ändå finns del etl visst övergripande ansvar för hur utvecklingen går.

Jag har svårl alt se något viktigare atl salsa på inom forskningen i dag än jusl freds- och konfliktforskning i den mycket hastigt föränderliga värld som vi lever i och där ropen efter allernaliva lösningar pä konflikter och efler aliernalivl säkerhdspoliliskl länkande är högre än någonsin och behovel av ulveckling slörre än någonsin. Mol den bakgrunden är del beklagligl atl se hurudan utvecklingen är nu. Om man gör en sådan sammanslagning finns det stora risker för alt självständigheten, sorn redan nu är tvärvetenskaplig, kommer atl försvinna.

Dd har förts en diskussion bäde i UHÄ och i riksdagens ulbildningsut-skolt, där man har iryckl pä hur vikligl del är med jämslälldhei i inriklningen mellan Uppsala, Göleborgs och Lunds universilel. Tidigare har inan gjorl saisningar i Göteborg och i Uppsala; nu borde del rimligen vara Lunds tur. All önskemålen inle blivit lillgodosedda tidigare vel jag beror på alt man sell lill vilka personer som tidigare arbelat som fredsforskare men sullil pä andra professurer. De är inle längre kvar, de har lämnal universileld. därför all framtiden har varit osäker. Nu går man alltså samma ovissa framlid lill inöles igen. En av våra främsla freds- och konfliklforskare, som jusl specialiserar sig på säkerhdspolifik, länker lämna universitetet. Det här tycker jag är en mycket beklaglig utveckling, som det finns all anledning för statsrådet all göra någoniing ät.

Anf. 27 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Gudrun Schyman konstaterade dels att hon fick det svar som hon hade vänlal, dels atl svaret i varje fall delvis var korrekl. Hon tycker ändå atl jag borde ha givit etl besked alt universitetet i Lund borde ha handlat på annat säll än vad det har gjorl, med motivet att jusl della omräde är mycket viktigare än andra. Jag vill då påpeka två saker.

Jag lycker alt del är alldeles orimligl alt ha en ordning där vi säger all ni skall ha full självständighet att fatta era beslut i universiteten under förutsättning alt det är oviktiga fing ni fattar beslut om. Så snart det rör sig om viktiga ting kommer andra all falla beslul ål er. Det vore en hell orimlig ordning.

Del andra har att göra med konstruktionen på riksdagens frågestunder. Jag hörde med stort intresse Gudrun Schyman i en inlervju i Radio Slockholm häromdagen utveckla tankar om demokrati och arbetsordning i parlamentet och i andra sammanhang. Är del alldeles uteslutet att en riksdagsledamot i krafl av sin parlamentariska funktion på egen hand nalkas rätt beslulsorgan och direki frågar universitetet, varför man har gjort som man gjort? En riksdagsledamot har fakfiskt både räll och möjlighel att orientera sig i del svenska samhällel och slälla även besvärliga och obehagliga frågor till institutionsstyrelser, universitetsledningar och andra. Jag undrar om inle det är vad man skall göra i stället för all uteslutande se riksdagsledamotens möjlighel att agera i relation till statsrådet i kammaren. Gudrun Schyman kanske skall slälla sin fråga lill det organ som fattar besluten.

Prot. 1988/89:113 12 maj 1989

Om freds- och konfliktforskningen vid Lunds imiversitet

Anf. 28 GUDRUN SCHYMAN (vpk):

Herr lalman! Det är ingen dum idé, jag får tacka för fipset. När man väl siller här, blir man läll sittande här och har lilel svårt all la sig ul. Men nog skall jag, Bengl Göransson, kunna ta mig lill universitetet i Lund och slälla de rälla frågorna lill de rätta personerna. Men jag vidhåller atl man måsle la etl visst ansvar även här.

Jag kommer inle ihåg allt jag sade i radioprogrammet, men det var trevligt atl statsrådet Bengt Göransson lyssnade. Ibland får man en känsla av all del inle är här i riksdagen som besluten fallas eller ansvarel las, även om del borde vara sä. Det är klart att jag hade blivit myckel belåten om Bengt Göransson hade sagl att vi genast skall rätla fill det här. Del rör sig dessutom om bara 325 000 kr. om årel i driftsbidrag, och det är ju nålpengar. Så det borde vara enkelt all göra. Erfarenhetsmässigt vet vi att om man gör sammanslagningar - man har gjorl sä i Norge vid universildd i Oslo, där Gallung hade en professur - försvinner självständigheten ganska snart. Inför den utsikten känner jag mig oroad, och jag tror atl man gör del också vid universitetet i Lund.

Jag skall göra som Bengt Göransson sade och genasl ta mig dit.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1988/89:113 12 maj 1989

Om bostadsbyggandet i Stockholms län

8 § Svar på fråga 1988/89:617 om bostadsbyggandet i Stockholms län

Anf. 29 Bosladsminisler ULF LÖNNQVIST:

Herr talman! Sören Lekberg har frågat mig vad jag avser atl vidta för åtgärder för all snabbi öka igångsättningen av byggandel av lägenheler i Stockholms län.

Som bakgrund lill frågan konstaterar Sören Lekberg alt bosladsbrislen är akul i Stockholms län. Han noterar också att bostadsbyggandei minskar i länd, trols den införda byggregleringen. ,

För all styra över resurser lill nyproduklion av bosläder har regering och riksdag genom särskilda beslul begränsal övrigt byggande och ombyggnader av bosläder såväl i storstadsområdena som senare i hela landel.

Beslutet om begränsningar av övrigt byggande har sedan dessa infördes höslen 1986 lett lill atl projekt för sammanlagt 20 miljarder kronor har skjutils på framliden i Stockholmsområdet Ombyggnadsverksamhelen har minskat. År 1986 påbörjades moderniseringen av 29 800 lägenheler i flerfamiljshus i landel. År 1988 var motsvarande siffra 25 500.

Åtgärderna har haft effekl pä nyproduklionen av bostäder. År 1986 påbörjades 6 370 lägenheler i Stockholms län. År 1988 var molsvarande siffra 9 100, vilkel innebär en ökning med 43 %.

För alt skapa yllerligare förutsättningar för nyproduktion av bostäder har jag under senare tid haft överläggningar med Byggentreprenörerna. Våra diskussioner har resulleral i att vi för några veckor sedan kunde redovisa vissa rikllinjer för bostadsproduktionen. Byggentreprenörerna utfäster sig alt slälla produktionsresurser till förfogande för atl bygga den volym bostäder som del med hänsyn lill adminislraliva förutsättningar i kommunerna är möjligt att ta fram. Delta skall ske lill priser som länsbostadsnämnden kan acceplera.

Jag hoppas all della ytterligare skall bidra lill all öka bostadsbyggandei i Stockholms län.

Den särskilda bosladsdelegalion som finns inom Stockholms län kommer atl ges möjlighel all ytterligare intensifiera sill pådrivande arbele.

En särskild översyn av länsbostadsnämndernas handläggningsrutiner i syfte alt förenkla dessa och förkorta handläggningsliden kommer att genomföras.

Jag hoppas att dessa ålgärder skall vara tillräckliga för att byggandet av del antal bostäder som kommunerna har planerat, och som regionen så väl behöver, skall komma i gång.

all man skulle komma i gäng med bara knappt 2 400 lägenheter i år. Delta är enligl min mening djupt oroande.

Jag har också fåll uppgifter om all handläggningsliderna har blivit myckel längre på länsbostadsnämnden. Vidare har jag erfarit alt del beslul som riksdagen fållade våren 1986 om en ränldrappa kanske inle rikligl lillämpas på det sätt som riksdagen tänkte sig. Det visade sig nämligen, när riksdagens beslut började lillämpas, atl igångsättningen av byggandel av lägenheler i bl.a. Stockholms län ökade under 1988.

Jag noterar dock med lillfredsställelse atl bosladsministern har vidtagit en del ålgärder. När det gäller en del av dessa åtgärder - tex. överenskommelsen med Byggentreprenörerna - får vi avvakla resultatet Del sker väl ingenfing på en gång i del avseendel. Däremol borde ulredningen av hanteringsliderna och handläggningsrulinerna på länsbostadsnämnderna kunna leda till förbällringar.

Avslulningsvis vill jag fräga bosladsminislern vad de ytterligare uppgifter som den särskilda bosladsdelegalionen skall fä exakl innebär och hur bosladsminislern bedömer möjligheterna all uppnå kommunernas mål alt bygga 14 600 lägenheter i Stockholms län.

Prot. 1988/89:113 12 maj 1989

Om bostadsbyggandet i Stockholms län

Anf. 31 Bosladsminisler ULF LÖNNQVIST;

Herr lalman! Ocksä jag känner oro för atl del finns vissa svårigheler när det gäller atl uppnå en hög bostadsproduklion i Stockholms län. De flesta av de här svårigheterna har atl göra med möjligheterna all driva på del kommunala planarbdd i erforderlig lakl. Jag tror emellertid all del finns förutsättningar all fä i gäng byggandel av del anlal bosläder som kommunerna har fastslällt i sina bosladsförsörjningsprogram. Del finns i varje fall planmässiga föruisällningar för della. Tyvärr omfattar bostadsförsörjningsprogrammen en hel del bostäder för vilka man icke har klaral ul planfrågorna. Del är en självklarhel atl man har all arbeia på del säilel.

Jag kan säga lill Sören Lekberg alt under första kvartalet i är igångsattes i Stockholms län byggandel av ungefär 23 % fler bosläder än under första kvarlald 1988. Del är ell bra bevis för alt det är fart på bostadsproduktionen och det tycker jag är glädjande.

Sä något om handläggningstiderna. Sören Lekbergs uppgift om atl dessa har blivit längre är en av orsakerna till alt länsbostadsdirektören i Stockholms län Bengl Hallberg nu får del särskilda uppdraget av mig all se över della för all ta reda pä vilka förutsättningar och möjligheler som finns när del gäller all förkorla handläggningsliderna och därmed medverka till all förbilliga handläggningen i den delen.

Beiräffande den särskilda delegalionen sade jag all denna kommer an få möjligheler lill yllerligare intensifiering av sitt pådrivande arbete genom att större resurser ställs lill delegationens förfogande.

9 § Svar på fråga 1988/89:621 om amatörboxningens framtid

Anf. 33 Bostadsminister ULF LÖNNQVIST:

Herr lalman! Karin Ahrland har frågat mig om regeringen avser atl vidta några åtgärder med anledning av det tragiska dödsfall som nyligen inlräffal inom amatörboxningen.

Riksdagen har vid upprepade fillfällen behandlat frågan om en utvidgning av förbudet i vårl land mot professionell boxning till alt avse även amatörboxning. Förslag om detta har avvisats, senast vid 1986/87 års riksmöte under förutsättning dels all de föreskrifter som år 1967 lades fasl av en nordisk medicinsk expertkommitté iakttas, dels alt säkerhetsföreskrifterna inte visar sig otillräckliga.

Riksidrotlsförbundel fillsatte redan 1983 en arbetsgrupp beslående av representanter för Riksidrottsförbundet, dess medicinska forskningsråd. Svensk idrottsmedicinsk förening och Svenska boxningsförbundd. Arbetsgruppen har fill uppgift all dels se över och ulveckla regler och säkerhetsbestämmelser, dels initiera forskningsprojekl för atl öka kunskapen om boxningens effekler och förbättra säkerhelen inom boxningssporten. Arbetet har lett till bl.a. säkrare golvbeläggningar i boxningsringar, obligatorisk användning av hjälm, säkrare medicinska undersökningar saml flera forskningsprojekt med anknytning lill boxningen.

Den unge boxaren Artur Hendlers tragiska dödsfall efler en boxningsmatch i Landskrona utreds för närvarande av läkarexperlis.

Jag har inhämlal alt Riksidrotlsförbundel från Svenska boxningsförbundd begärl in en rapporl om resultatet av denna ulredning. Jag utgår ifrän alt idrottsrörelsen, som själv har alt utforma de regler som gäller för deltagande och tävling i olika idrotter, beaktar de slulsalser som ulredningen ger vid handen samt all de ansvariga inom boxningssporien vidiar de ytterligare säkerhetsåtgärder som den kan föranleda.

Anf. 34 KARIN AHRLAND (fp):

Herr talman! Jag tackar statsrådet Lönnqvisl för det svar jag fick.

Det är lika bra all jag gör klart från början: jag tillhör dem som är motståndare till all boxning. I den ståndpunkten har jag goll slöd, inte bara från mänga väljare utan också från l.ex. det svenska läkarförbundet och rikspolisstyrelsen. Jag vet att jag inle har fullt slöd i Sveriges riksdag.

Vi har i Sverige tusentals föreskrifter på hundratals områden som alla har
kommil lill för att skydda människor från skador - en del är så långtgående
alt många finner dem löjliga - men de har alla ändå elt golt syfle. Samtidigt
inte bara tillåter vi utan t.o.m. stöder vi en s.k. sport, där syftet är avsiktlig
misshandel med lättare eller svårare skador som följd.
92 Det finns faror med alla idrotter, men de skador som uppkommer i

allmänhet i de vanliga idrotterna beror på olyckshändelser. När det gäller boxningen handlar det om att komballanlerna medvetet utsätter varandra för enorma risker. Det är risker som är så stora att del har satts upp mycket stränga regler om tex. matchens längd när man tävlar och hur långa uppehåll det måste vara mellan varje match.

Listan på invändningar mot boxning kan göras lång, men jag hinner inle göra den nu.

Eftersom statsrådet åberopade riksdagen för två år sedan, vill jag påminna om alt riksdagen då också, i anledning av en molion av bl.a. mig, sade atl del skulle ankomma på regeringen atl la ställning lill i vilka former närmare överväganden rörande boxningens framlid bör komma till stånd. Försl borde man avvakla en redovisning från Riksidrotlsförbundel. Riksdagen menade också alt del behövdes en övergripande diskussion, där de efiska aspekterna skulle tas upp.

Riksidrotlsförbundel skulle alltså inle bara se över reglerna, statsrådet Lönnqvisl, ulan också göra en sammanfattande redovisning. Jag undrar nu om den har kommit in fill regeringen och om statsrådet har kontrollerat vad som har hänl med Riksidrottsförbundds redovisning. Vi visste den gången att man l.ex. har gjort undanlag från den s.k. sjudagarsregeln lill fem dagar -vad har skett med del undantaget?

Prot. 1988/89:113 12 maj 1989

Om amatörboxningens framtid

Anf. 35 Bosladsminisler ULF LÖNNQVIST:

Herr lalman! Riksidrotlsförbundel lät professorn i idrollsmedicin - den ende i landet för närvarande - vid Karolinska institulel Ejnar Eriksson göra en utredning, där han hade att undersöka både boxning, fotboll och friidrott ur skadesynpunkt. Den presenterades hösten 1988. Slutsatserna i undersökningen är att del med nuvarande mätmetoder är omöjligt att fastställa att boxningen skulle vara farligare än de andra idrottsgrenarna.

Riksidrotlsförbundet har också tillsammans med bl.a. representanter från de nordiska länderna lagil fram en särskild skrift där man har redovisal hur årliga läkarundersökningar skall utföras. Man har alltså på olika sätt redovisal de åtgärder som har vidtagits för atl slärka säkerheten i samband med boxningssporlens utövande.

Däremot är del riktigt, som Karin Ahrland påpekade, att Svenska boxningsförbundd har tillämpat malchuppehåll på fem dagar trots att det har lalals om sju dagar. Nu har det kommil uppgifter om atl man har för avsikt alt gå upp till sju dagar, och jag kommer nalurliglvis atl nogsamt följa alt så sker, så atl det som riksdagen har understrukit på den punklen kommer lill verkställighet.

I övrigt vill jag hänvisa till att Riksidroltsförbundd har anslagit särskilda medel lill forskning kring boxningen, och del är bl.a. della som har medverkat lill att man har tagit fram material när det gäller golv, hjälmar och handskar, som skall öka säkerheten i boxningsringen.

När det gäller matchuppehållet kommer jag alltså att nogsamt följa all de slällningslaganden som riksdagen har gjort i den frågan efterlevs.

Prot. 1988/89:113 Anf. 36 KARIN AHRLAND (fp):

12 maj 1989 Herr talman! Jag tackar naturligtvis för all Ulf Lönnqvisl är beredd atl

,-, , r,r- ■ konlrollera alt sjudagarsregeln åtminstone hålls - del är dock två och ell

Om luftföroreningarna ' ° "

f „ ,., r., halvt år sedan som riksdagen lalade om den här saken.

frän biltrafiken '

Sedan måsle jag göra en haslig invändning. Enligt uppgifler som jag har

fått var de boxare som undersöktes när man jämförde olika sporter

framtagna med hjälp av Svenska boxningsförbundd. Jag vore glad om

statsrådet kunde säga att den uppgiften är felaktig. Om del har gäll lill på del

sätlel värderar jag inte den rapport som har kommil särskilt högl.

Jag måste återigen påminna statsrådet om all riksdagen faktiskl gav ell

uppdrag när riksdagen sade all del ankommer pä regeringen atl la slällning

till ytterligare former och önskade all frågan skulle behandlas ur etiska

synpunkler. Det är självklarl all man som molsländare lill boxningen lägger

särskild vikl vid den delen av riksdagsutlalande!.

Anf. 37 Bosladsminisler ULF LÖNNQVIST:

Herr lalman! För del förslå kan jag inle klarlägga hur materialinsamlingen lill denna vetenskapliga undersökning har ägt rum, men jag vill gärna slryka under all jag har del slörsla förtroende för professor Ejnar Erikssons kompetens och hans förmåga att göra bedömningar och dra slulsalser av material.

För det andra har Riksidrotlsförbundel tillsammans med Boxningsförbundd försökt komma fram till yllerligare säkerhetsanordningar som kan vara behövliga inom boxningssporten. Självfallel kommer slutsatserna av den utredning som nu görs med anledning av det iragiska dödsfallet all ge ytterligare material och möjligheler lill att förstärka denna säkerhel.

Anf. 38 KARIN AHRLAND (fp):

Herr lalman! Jag har ingen anledning alt tvivla på kompetensen hos undersökaren, men om han får ell särskilt utvalt klientel hjälper inle all kompelens i världen. Del blir ju en jävsfråga.

Jag hoppas bara alt statsrådet följer den här frågan myckel noga i fortsättningen. Jag beklagar all vi uppenbarligen inle har rikligl samma uppfallning om boxningens mindre värde för idrotten.

Anf. 39 Bosladsminister ULF LÖNNQVIST:

Herr lalman! Jag vill bara klarlägga all jag självfallel kominer alt följa utvecklingen noga.

Överläggningen var härmed avslutad.

10 § Svar på fråga 1988/89:613 om luftföroreningarna från biltrafiken

Anf. 40 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:
Herr talman! Viola Furubjelke har frågat mig när etl beting lill bilinduslrin
om miljöanpassade fordon kommer all läggas ul och hur kraven skall
94 formuleras.

Trafiken är ell av dagens allvarligasle miljöproblem. Framför alll vägtrafiken släpper ul miljö- och hälsofarliga föroreningar i betydande mängder. Regeringen har i den trafikpolitiska proposilionen angell - som en del i strategin för en bättre trafikmiljö - atl en ny generation bilmotorer, som uppfyller hårda miljökrav, bör tas i bruk omkring sekelskiftet

Sverige har infört Europas strängaste avgaskrav för personbilar. Skärpta avgaskrav på lätta lastbilar och bussar genomförs fr.o.m. 1992 års modeller och för tunga fordon fr.o.m. 1994 års modeller. Naturvårdsverket utreder pä regeringens uppdrag ytterligare skärpta avgaskrav för personbilar.

För att bilen i framtiden alltjämt skall kunna fylla en roll i ett miljöanpassat trafiksystem krävs ytterligare krafliga minskningar av bilmotorernas utsläpp. Målet är del rena fordonet.

Inför den första europeiska ministerkonferensen om transporter och miljö, som på svenskl iniliafiv anordnas i november i år, arbetar vi för all konferensen skall slå fasl ambitionerna för framtidens fordon. Vårl mål är all de skadliga utsläppen från Irafiken radikall skall minskas. Huvudansvaret för alt utveckla fordon med så låga ulsläpp att vi inle riskerar skador på människa och miljö vilar pä bilinduslrin. Gemensamma krav med bred internationell polilisk förankring är en förulsällning för en snabb ulveckling av det rena fordonet

Prot. 1988/89:113 12 maj 1989

Om luftföroreningarna från biltrafiken

Anf. 41 VIOLA FURUBJELKE (s);

Herr talman! Jag vill börja med all tacka Birgitta Dahl för svaret. Jag är klart medvelen om all regeringen och miljöminislern har en myckel högt slälld ambitionsnivå när del gäller all nedbringa föroreningarna från trafiken. Men problemel är alt biltillverkarna inle tycks ta delta på allvar. De har förvisso fält signalerna om atl de skall la fram en ny miljövänlig motor. Ändå kan man erfara atl de fortsätter all salsa pä den konventionella bensinmotorn. Del innebär alt vi inte kan lösa alla föroreningsproblemen. Koldioxidutsläppen och dikväveoxidutsläppen kan inle minskas vid en fortsatt användning av den konventionella bensinmotorn.

Enligt en artikel som jag läste nyligen i Ny Teknik har båda de ledande bilindustrierna i vårt land sagt alt bensinmotorn är den drivkraft de tänker salsa på under de närmaste hundra åren. De avfärdar helt och hållet metanol, välgasdrifl, elbilen och en mängd andra alternativ. Det kan man förstå, för de har naturligtvis sina intressen atl skydda i redan gjorda invesleringar. Men jag tror all det är mycket viktigt atl vi klart formulerar kravet, atl vi i framliden inle kommer att acceplera en bil som förorenar. Jag skulle önska all miljöministern ville ha samma beslutsamhet när del gäller alt ta fram en ren bil som hon hade då beslutet om freonet fattades.

Prot. 1988/89:113 Sverige efter. Det vore det allra bästa. För när jag och andra lalar med

12 maj 1989 bilindustrin, den svenska och den internationella, säger de: Vissl kan vi ta

, , ,.. fram motorer med andra prestanda, det kan vi klara på lio år, men för dd

Om luftföroreningarna '

,, ... j... krävspohliskabeslutoch vi kräver att de besluten skall vara hka åtminstone

frän biltrafiken

för alla de slora producent- och användarländerna. De finns inom OECD-

området. Där finns också utvecklingsmöjligheterna. Det är därför Sverige

har tagit detta iniliafiv. En lösning är alltså fullt möjlig, men vi måste

övertyga tillräckligt många andra regeringar. Vi lägger ned etl mycket

intensivt arbete för att den här konferensen skall leda lill goda resultat.

För det andra börjar nu allt fler länder bli överens om atl del behövs en global khmatkonvenfion. För atl den skall få någon som helst mening måste krav av denna karaklär ställas just på fordonen och Irafiken. Ambilionen är alt vi skall förhandla fram den klimatkonventionen på 1992 års andra globala miljökonferens.

För det tredje skall regeringen 1991 lägga fram etl nytt förslag, som gäller luftföroreningar och klimatpåverkan, för den svenska riksdagen. Där kommer också ett naturligt tillfälle att mer precist lägga fast sådana krav. Förarbetena för detta pågår och ingår i de uppdrag som naturvårdsverket har. Häromdagen redovisade de ett uppdrag som just gällde påverkan på khmatel.

Anf. 43 VIOLA FURUBJELKE (s):

Herr talman! Självklart, Birgitta Dahl, tycker jag all det vore det allra bäsla om man kunde överlyga också Europas regeringar om att la fram den miljövänliga bilen och atl man skulle kunna göra del samtidigt. Men jag tror all del finns etl värde i att Sverige går före. Jag tycker atl dd är beklagligt alt inte biHndustrin kan inse att de skulle kunna vinna marknadsfördelar genom att vara först med alt utveckla denna teknik.

Om man tittar på vad det satsas på i dagens forskning - det är miljardbelopp som satsas på forskning och ulveckling inom bilindustrin -upptäcker man att det är avancerad eleklronik, datorer, laser, värmestrålning och sådant som kan avläsa vägens kondition, vägegenskaper, temperatur och annat. Tittar man på annonserna är säljargumenlen bilens utseende, förslås, alt instrumentpanelen är utformad på ett visst sätt, all del finns centrallås och eleklriska fönslerhissar. Men det sägs nästan aldrig någonting om all bilen skulle vara särskilt miljövänlig. Alt det finns katalysator brukar stå längst ned med fin sfil. Jag tror all man missbedömer människors miljömedvetenhet. Trols allt skulle många människor i dag vilja ha en miljövänlig bil, och de skulle vara beredda alt betala för della.

Anf. 44 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL: Herr talman! Fortfarande, Viola Furubjelke, vill jag bara konstatera all vi är överens. Jag vill understryka att det pågår elt mycket intensivt arbele också genom direkta kontakter med bilindustrin. Självklart har de allt att vinna på atl visa alt de är tekniskt avancerade på detta område lika väl som när det gäller all lägga ner miljarder på Tarzansymboler.

11 § Svar på fråga 1988/89:637 om EG-anpassningen och energipolitiken

Anf. 46 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL: Herr talman! Per Gahrlon har frågat mig om vilka slutsatser jag drar av EG:s framväxande fria marknad för energi och om Sverige avser alt harmonisera sig till EG:s fria energimarknad.

Min slutsats är atl den energipoliliska ulvecklingen inom EG inle kommer atl påverka den svenska energipolitiken. Regeringen avser inte att harmonisera den svenska energipolitiken med EG:s.

Anf. 47 PER GAHRTON (mp):

Herr talman! Jag tackar för svaret. För en gångs skull slipper jag att omedelbart komma med en reservation efler tacket. Det var ell klarl, bra och kompromisslöst svar. Jag litar på att Birgitta Dahl verkligen menar vad hon säger och har regeringen bakom sig.

Della innebär att del samtidigt delvis var ett sensafionelll svar. Vi har tidigare, vid liknande frågor, ständigt fått höra skönmålningar av EG och diverse förmodanden om alt anpassning inte behöver leda fill någon försämring. Här får vi för första gången, såvitt jag kan minnas, elt klart besked om att elt helt samhällsområde icke skall bli föremål för harmonisering med EG. Del har tidigare, uttryckligen från regeringens sida, bara gälll försvars- och säkerhetspolitiken. Aftonbladet och Metallarbetaren har kritiserat regeringen för denna totala öppenhet i andra sammanhang. Man har nämnl diverse andra samhällsområden där man menar all socialdemokratin självklarl borde säga ifrån atl EG-anpassning icke kan komma i fråga.

Nu har Birgitta Dahl gett detta klara besked om energipolitiken. Jag är mycket tacksam för det. Det innebär att svenska energibrukare nu måste ha klart för sig alt de inte kan förvänta sig atl gynnas av EG:s fria energimarknad, all gynnas av låga elpriser, alt gynnas av atl det inte går att införa nafionella miljöavgifter osv. Det har en intressant effekt. Miljöpartiets bud när det gäller åtstramning handlar i stor utsträckning om höjda energipriser. Om regeringen hade stått fast vid EG-harmoniseringen, eller velat ha EG-harmonisering även av energipriserna, hade dd varit svårt att komma varandra nära beträffande den nuvarande ekonomiska åtstramningen. Delta besked borde också kunna öppna vägen för sakliga resonemang på den punklen.

Överläggningen var härmed avslulad.

7 RiksdagensprotokoU 1988/89:112-113

Prot. 1988/89:113 12 maj 1989

Om planerade dammbyggen i Haverö strömmar

12 § Svar på fråga 1988/89:638 om planerade dammbyggen i Haverö strömmar

Anf. 48 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Herr talman! Roy Ollosson har frågat mig om regeringen är beredd all acceplera atl en väg och nya hetongdammar med höjda dammkrön byggs i Haverö strömmar.

Området vid Haverö strömmar omfattas av etl s.k. interimistiskt förbud, så atl man utan länsslyrelsens lillstånd bl .a. inle får bygga i vatten eller ulföra andra arbelen som väsentligt påverkar nalur- och kulturmiljön. Länsstyrelsen har den 28 augusti 1987 avslagit en ansökan av Ljungans vatlenreglerings-förelag om all vidla de planerade byggnadsåtgärderna. Detta beslul har överklagats till regeringen. Beredning av ärendel pågår. Det blir alltså regeringens uppgift alt avväga de olika motstående inlressen som berörs och att falla beslut i ärendel.

Som Roy Ottosson väl känner till kan jag inte föregripa regeringens prövning av ärendet genom att nu göra någol ställningstagande.

Anf. 49 ROY OTTOSSON (mp):

Herr talman! Jag vill försl be all få tacka för svaret.

Dd har redan gjorts en del ställningstaganden när det gäller Haverö strömmar. Först och främst har miljörörelsen uppvaktat miljöministern i ärendet. Miljöministern har då sagl att hon skall göra alll vad hon kan för att förhindra att en vägbank byggs där, dvs. förhindra en exploatering av området.

En förhandlingsman har skickats till kommunen och länsslyrelsen. Den kompromiss som håller på alt utarbetas innebär atl dd skall byggas en väg och betongdammar.

Miljöchefen på länsslyrelsen, Bengl Taflin, uttalade sig i lokalradion i tisdags. Han sade att vi får finna oss i en väg och alt vi inte har något val med de förutsättningar som miljödepartementet har gell. Detta föranleder mig alt fråga miljöministern om vilka direkfiv departementet har gett länsstyrelsen vid utarbetandet av kompromissen.

Det ingrepp som länsslyrelsen nu känner sig tvingad av departementet alt gå med på måste som det ser ut nu betraktas som ett första steg i en fullskalig exploatering av Haverö strömmar. Det ligger helt i strid med regeringens beslul alt bevara strömmarna för kommande generafioner. Enligt regleringsföretaget krävs del en ny väg av säkerhetsskäl. Men samfidigt har man erkänt ätt den planerade vägen inte blir farbar vid verkligt extrema vattenflöden, eftersom vattnet då skall rinna över vägen. Därmed har man erkänt atl vägen egentligen inte behövs av säkerhetsskäl och atl den egenlligen bara är moliverad av bekvämlighetsskäl. Man vill hell enkell inle gå eller cykla de 300-500 meter som man hittills har gjorl för atl sköta dammarna, detta trols att dagens trädammar kräver belydligt mer skötsel än de planerade betongdammarna.

Anf. 50 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL;

Herr talman! Jag vel inte om Roy Ottosson återger Bengt Taflins uttalande på etl riktigl sätt. Det är i varje fall fullsländigl obegripligt

Fördel första har Lennart af Klintberg inget uppdrag från regeringen. Det är dt uppdrag som han har fält av parterna. Regeringen har över huvud lagd inte lagt sig i de diskussioner som pågår. Vi känner till att de pågår, men vi har icke lagt oss i dem.

För det andra; Om en kompromiss skulle uppnås, vilket vi inte vet, är det en fråga som blir ell nytt vallenmål. Det känner Roy Ollosson säkerl till. Både länsstyrelsen och naturvårdsverket har att bevaka naturvårdsintressena i vattenmålet.

Prot. 1988/89:113 12 maj 1989

Om utnyttjande i skolan av privala utbildningsföretag

Anf. 51 ROY OTTOSSON (mp):

Herr lalman! Jag ber atl få lacka för beskedel all departementet inte har gett något som helsl direktiv om alt det skall byggas en väg. Det strider mol vad Bengt Taflin har sagl i ell ullalande i lokalradion - och del är intressant.

I den kommun som berörs har man sagl blankt nej till en väg genom det planerade naturreservatet. Det var ingen som röslade mol vid det sammanträde som hölls för tvä år sedan. Ställningen är fortfarande densamma. Det finns realistiska alternativ lill att klara restaureringen av de gamla trädammarna, som är kulturhistoriskt värdefulla, utan alt bygga en ny väg genom området. Del har lagts fram förslag från bl.a. miljöorganisationerna. Regleringsförelaget har erkänt all förslagen ulgör fulll rimliga alternativ, tex. atl lägga en tillfällig väg på sjöbottnen ovanför strömmarna eller atl dra fram en väg på vinterisen. Del borde departementet och ministern la fasta pä.

Överläggningen var härmed avslutad.

13 § Svar på fråga 1988/89:622 om utnyttjande i skolan av privata utbildningsföretag

Anf. 52 Statsrådet GÖRAN PERSSON:

Herr talman! Lars Leijonborg har frågat mig om vilka åtgärder jag är beredd att vidla för att öka skolans utnyttjande av privata utbildningsförelag och andra enskilda utbildningsproducenter.

Del finns redan i dag ett omfattande samarbele mellan skolan och ulbildningsanordnare i privat regi. Det ligger nämligen - både för skolan och för samhällslivet i övrigl - ell stort värde i all skolan verkar i nära konlakl med arbetslivet. S.k. inbyggd ulbildning är ett goll exempel på hur privala förelag mol ersättning åtar sig all i samarbele med en kommuns gymnasieskola bedriva gymnasial yrkesutbildning. Gymnasieskolan har ocksä resurser för alt på s.k. limme till förfogande anlita utomstående för olika aktiviteter. För grundskolans del är det pä molsvarande vis vanligt atl utomstående anlitas för utbildningstjänster bl.a. inom ramen för fria akliviteler.

Det finns ocksä inom privat och offenllig verksamhet speciell kompetens

Prot. 1988/89:113 12 maj 1989

Om utnyttjande i skolan av privata utbildningsföretag

som skolan behöver men ibland har svårl att få tillgång till. På senare år har detta inte sällan gällt tex. inom data- och elektronikområdet. Regeringen har därför genom särskilda förordningar om ökade möjligheler för kommuner att anlita personal vid företag m .fl. för viss undervisning i gymnasieskolan och kommunal vuxenutbildning skapal möjlighet för skolan atl i bristsituationer på vissa villkor "köpa utbildningstjänster" av en arbetstagare vid ett förelag inom ramen för dennes anslällning i företaget.

Med detta vill jag säga alt frågan om atl anlita ulbildningsanordnare i privat regi för utbildningsinsatser inom det allmänna utbildningsväsendet inte är ny. Dessa insalser är viktiga och ofla hell nödvändiga som ett komplement till de lärarinsatser som fullgörs av skolans egen personal. Men de är och de bör enligt min mening förbli etl komplement som dock kan variera i omfattning beroende på de behov som föreligger.

Jag kan alltså inte tänka mig att medverka lill en utveckling som skulle kunna innebära atl skolan mer reguljärt ersätter anslällda lärares arbete med utbildningsinsatser köpta av privata utbildningsföretag. Undervisningen skall även i fortsättningen i allt väsentligt bedrivas av utbildade lärare som fyller fastställda behörighetskrav och som är anställda av skolan. Delta är enhgt min mening en viktig förulsällning för alt skolans arbete skall kunna bedrivas i enlighet med de mål och rikllinjer som staten har satt upp för skolan, samt för att stat och kommun skall kunna garantera en likvärdighet i utbildningen för alla elever.

100

Anf. 53 LARS LEIJONBORG (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka skolministern för svarel.

Min fråga är föranledd av några uttalanden av LO-ordföranden Stig Malm i Dagens Industri den 2 maj. Sfig Malm har genom åren gjorl sitt för att höja taket inom socialdemokratin genom atl uttala personliga och kontroversiella ståndpunkter. Han har, för att använda en sliten bild, slaktat en del heliga kor.

Stig Malm är inle vem som helsl. Han ingår i SAP;s verkställande utskott och han ingår i partiets s.k. 90-talsgrupp. Det är därför naturligtvis av stort intresse när han i Dagens Industri säger alt man måsle göra radikala förändringar i den offentliga seklorn och alt l.ex. skolan i högre grad borde kunna utnyttja privata företag när det gäller skolmat, fasfighetsskötsel och liknande, men också - vilket är ännu mer kontroversiellt och intressant - för reguljära utbildningsinsatser.

Jag håller naturligtvis med skolministern om att detta bara kan bli en marginell företeelse, men det är ändå intressant dels när del gäller kostnaderna, dels för verksamhetens utveckling. Stig Malm är ändå inne på en tanke som är så spännande att jag hade hoppats att skolministern hade varil mer öppen för den.

I min fråga lar jag tex. upp detta med trafikundervisning. Det kan vara bättre att låla ortens bilskola svara för trafikundervisningen än atl anställa särskild personal och skaffa särskild utrustning osv.

Göran Persson är en viklig opinionsbildare på utbildningsområdet, och med lanke på alla socialdemokratiska utbildningspolitiker i skolstyrelserna

frågar jag: Vill Göran Persson se en utveckling där vi får ett slörre utnyttjande av privata utbildningsförelag, eller vill han det inle?

Anf. 54 Statsrådet GÖRAN PERSSON:

Herr talman! Den arfikel i Dagens Industri som åberopas och de uttalanden som görs där slår i huvudsak i överensstämmelse med det svar som jag alldeles nyss har lämnat. Jag ser inget kontroversiellt i dd som Stig Malm där framhållit i vad gäller exempelvis inbyggd gymnasieutbildning och anlitande av experter inom "smala" teknikområden. Delta är också vad jag framhåller i mill svar lill Lars Leijonborg.

Del som jag i sammanhanget vill varna för, om vi släpper ulvecklingen fri, är alt det lätt kan uppstå en situation där vi stimulerar lärare inom områden där det finns lärarbrist att lämna skolan för att därefter bilda förelag som i sin lur erbjuder skolan sina tjänster. Della skulle ske på en arbetsmarknad där skolan inte kan få tag i en ersättare för den lärare som just har startat förelaget. Del driver upp kostnaderna, och det skapar en osäker situation såväl för skolan som för den lärare som startar den här typen av verksamhet. Detta är ingen bra ulveckling. Del finns tendenser lill en sådan, och jag vill därför varna för alt tro atl en ulveckling i den riktningen skulle vara något som skulle ulveckla svensk skola, och då framför allt svensk gymnasieutbildning.

På den här punklen är jag av den uppfattningen att det viktigaste är all se till atl de lärare som vi i dag har i verksamhelen stannar kvar och ulvecklas i sitt yrke. Det måste vara ryggraden i skolsystemet.

Mot denna bakgrund är mill budskap till politikerna i skolstyrelserna runl om i landet: Se fill atl ni värnar om de lärare som finns i systemet, och se fill alt de får bra arbetsvillkor. Del är den viktigaste förutsättningen för att skolan skall kunna möla represenlanler från näringsliv och samhälle i en öppen dialog.

Anf. 55 LARS LEIJONBORG (fp):

Herr talman! Jag lycker alt det nu för tiden ofta är svårt att vela vem som egentligen är talesman för socialdemokrafisk skolpolitik. Det är rätt mycket olika besked som kommer. När skolministern nu säger att hans uppfallning inle skiljer sig från den som Stig Malm redovisar i Dagens Industri är detta myckel svårförståeligt, eftersom resten av Göran Perssons inlägg ändå ägnades åt en argumenlalion mot det som Stig Malm säger.

Om några dagar får vi anledning att återkomma i en interpellationsdebatl om liknande exempel. Men jag håller med Göran Persson om att del inle kan bli allmänt förekommande att rektorer förvandlas lill något slags upphandlare och att hela verksamheten består av etl antal företag som säljer sina ijänsler. Så ser inte jag framfidens gymnasieskola. Men visst skulle man även reguljärt - för att använda samma ord som statsrådet använder i frågesvaret -kunna tänka sig att en bilskola svarar för Irafikundervisningen och atl en dramagrupp svarar för undervisningen i dramalik osv.

Om man läser svarel ser man all det ju ändå är ganska restriktivt Det måsle av l.ex. socialdemokratiska kommunalpolifiker lolkas så, all utnyttjande av privala utbildningsföretag är någonting som bara får förekomma i vissa bristsituationer.

Prot. 1988/89:113 12 maj 1989

Om utnyttjande i skolan av privata utbildningsföretag

101

102

Anf. 57 LARS LEIJONBORG (fp):

Herr lalman! Jag har också artikeln framför mig, och jag tolkar den pä motsatt sätt Det slår l.ex.: "Och får LOs ordförande gehör för sina idéer, sä kommer vi all se radikala förändringar i drifien av den offentliga sektorn: 'När det gäller sjukvården finns det fördelningspoliliska skäl för all driva den i offenllig regi. Men del finns en rad andra områden där det inte finns sådana motiv.'." Slig Malm lar sedan upp skolan som etl sådant exempel.

Det gär inte atl här komma ifrån alt det framgår av skolministerns svar all han anser att det i slort sell är bra som del är, och all skolministern inle vill se en utveckling framöver där elt utnyttjande av privala utbildningsförelag blir vanligare än vad del är i dag.

Anf. 58 Slalsrådel GÖRAN PERSSON:

Herr lalman! Jag har redovisat min syn pä den här frågan och på de möjligheter som man i dag har i skolorna all engagera personal från näringslivet i övrigl. Det är ganska vidsträckta möjligheter. Mol bakgrund av atl Lars Leijonborg lydligen vill gå längre, skulle del vara intressant all få veta vilka ytterligare instrument han skulle vilja ge lill gymnasieskolans rektorer och även grundskolans rektorer i del här avseendel för att skynda på den ulveckling han vill ha. Vilka inslrumenl saknas i dagens uppsättning?

Anf. 59 LARS LEUONBORG (fp):

Herr lalman! Del finns, som skolministern sagl, en del instrumenl. Jag är inte tillräckligt insali i ddaljerna för all kunna bedöma vad som behövs i form av reglering när det gäller tjänster och liknande. Statsrådet nämnde ju i svarel att man för atl möjliggöra upphandling av l.ex. dalautbildning har utfärdat vissa förordningar.

När del gäller den molsalla problemaliken, dvs. del vi brukar kalla för uppdragsutbildning, har riksdagen aniagil en särskild lag om hur en sådan upphandling skall gå till, dvs. i de fall skolan säljer utbildningar till förelag. Men nu vänder Stig Malm på kuttingen och säger: Läl skolan köpa utbildningar av företag.

Jag kan inte fulll ut bedöma om del behövs en ytterligare laglig reglering av delta, men del vikliga är alt ell utnyttjande av privala utbildningsföretag verkligen sker. I det här fallel har både statsrådet och jag en viss opinionsbildande funklion gentemot våra kommunalpolitiker, och jag anser alt det i den här frågan finns litet olika budskap. Göran Persson vill i huvudsak hindra en vidare utveckling av den här verksamheten.

Anf. 60 Statsrådet GÖRAN PERSSON;

Herr lalman! Lars Leijonborgs senasle inlägg är klargörande. När dd blir uppenbart vad som saknas och vad som behöver göras, då finns ingen uppfattning eller kunskap. Så länge del handlar om svävande beskrivningar går det bra att vara kritisk.

Jag anser atl vi i dag har en bra reglering, och den får inle hota lärarens slällning. Det är läraren som är "grunden för undervisningens innehåll och bedrivande. Jag avser, som jag sade i svarel, inte att vidta någon ytterligare ålgärd på områdel.

Prot. 1988/89:113 12 maj 1989

Om fördelningen av resurser tid kommunal vuxenutbildning

Anf. 61 LARS LEHONBORG (fp):

Herr lalman! Min fråga föranleddes konkret av att en ledamol av verkställande utskottet i det parli som Göran Persson tillhör hade sagt all del krävs radikala förändringar i den offentliga sektorn och all han exemplifierat della jusl med skolan. Jag frågade vad statsrådet avsåg atl göra för all förverkliga denna sin partiväns uppfattning.

Jag höll på all säga all jag önskade all jag kände till stalsbidragsreglerna för den svenska skolan så i detalj att jag hade kunnal svara på den fråga som statsrådet ställde till mig, men allvarligt lalal önskar jag inte det. Systemet är så komplicerat all jag är lacksam över att min hjärna huvudsakligen används till annat. Sådana frågor kan vi överlämna till experterna.

Del vikliga är ändå i grunden vilken åsikl man har, och här tror jag del finns en viss åsiktsskillnad mellan å ena sidan mig och Stig Malm, och å andra sidan Göran Persson. Vi är mer öppna för atl pröva om det finns några spännande lösningar i den här riktningen.

Överläggningen var härmed avslutad.

14 § Svar på fråga 1988/89:625 om fördelningen av resurser till kommunal vuxenutbildning

Anf. 62 Statsrådet GÖRAN PERSSON:

Herr talman! Jan Björkman har frågat mig om jag är beredd alt medverka till atl åsladkomma en starkare behovsstyrning när del gäller fördelning av resurser till kommunal vuxenutbildning.

Det ankommer på skolöverstyrelsen att handlägga frågor om fördelning av limramarna för kommunal vuxenulbildning mellan länen. Regeringen har ulfärdal föreskrifter i förordningen (1987:736) om timramar för kommunal utbildning för vuxna. Skolöverstyrelsen skall vid fördelningen ta hänsyn till atl länen har olika behov av undervisningslimmar beroende pä sådana faklorer som utbildningsnivå, arbdsmarknadsförhållanden och näringsliv.

Riksdagen har nyligen diskuterat frågan om fördelning pä länsramar. Utskottet (UbU17) konstaterade därvid att dessa frågor handläggs av skolöverstyrelsen saml all skolöverstyrelsen i sina två senaste anslagsframställningar utförligt har redovisat de krilerier som legal till grund för skolöverstyrelsens fördelningsbeslut inför budgetåren 1987/88 och 1988/89. Utskottet framhöll vikten av atl skolöverstyrelsen även i fortsättningen vid

103

Prot. 1988/89:113 12 maj 1989

Om momsbefrielse för laltidningsversion av fackförbundstidning

fördelningen beaktar de fastställda kriterierna.

Jag har tagit del av den fördelning som skolöverstyrelsen har gjorl och är för dagen inte beredd atl föreslå någon ändring i gällande föreskrifler.

Anf. 63 JAN BJÖRKMAN (s):

Herr lalman! Jag ber all få tacka statsrådet Göran Persson för svaret på min fråga.

I årets budgetproposition påpekas att efterfrågan på undervisningslimmar för kommunal vuxenutbildning väsenlligl överstiger den tillgängliga resursramen. Delta är naturligtvis sanl. Deslo vikiigare blir del därför all pä elt optimalt sätt utnyttja de resurser som finns. Atl resurserna då i väsentlig grad riktas mot individer och regioner som väl fyller slällda krav när del gäller fördelning på länsramar förefaller naturligt, inle minsl om vuxenutbildningens ambition all åsladkomma en utjämning av utbildningsklyftorna skall uppnäs. Så är emellertid i dag inle alltid fallet, och det är mol denna bakgrund jag slällt min fråga.

Statsrådet hänvisar i svaret lill skolöverstyrelsens roll när dd gäller fördelningen. Jag är naturligtvis medveten om skolöverstyrelsens roll. Likafullt kan jag konstatera atl flera län som enligl den 1987 utfärdade förordningen väl motsvarar de krilerier som uppräknas ändå har en tilldelning som är mindre än vad tilldelningen skulle vara om man hade en resurstilldelning utan någon som helst behovsstyrning. Jag exemplifierade det med Blekinge län.

Fortfarande gäller dessutom all de redan väl utbildade får en relalivt sett större andel av vuxenutbildningsinsalserna än personer med kort utbildning. Det gäller i dagsläget inte bara mellan individer utan också mellan regioner, som sagl. Del är viktigt all inle denna obalans förslärks genom samhällets insatser.

Jag får därför beklaga att statsrådet är nöjd med den profil som fördelningen i dag har. Samtidigt noterar jag det som positivt att statsrådet har pekal på utbildningsutskottets skrivning, som visar att en slarkare behovsslyrning borde komma fill stånd.

Överläggningen var härmed avslulad.

104

15 § Svar på fråga 1988/89:624 om momsbefrielse för laltidningsversion av fackförbundstidning

Anf. 64 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr talman! Gösta Lyngå har - mol bakgrund av att regeringsrätten i en dom den 20 mars 1989 har uttalat all undantagsbestämmelsen i 8 § 6 p. mervärdeskattelagen inle var tillämplig på en taltidning eflersom denna inle kunde anses utgöra en publikafion i lagrummets mening - frågat om jag är beredd atl verka för en mer positiv tolkning av reglerna än den som regeringsrätten har tillämpat.

Det är de dömande instansernas sak atl lolka gällande rätt. Del är inte

förenligt med mina uppgifter att försöka påverka domstolarna atl ändra sin tolkning av vad gällande rätt innebär.

Jag anser dock alt del är ofillfredsställande atl tryckta publikationer och taltidningar som har samma innehåll behandlas ohka i mervärdeskallehänse-ende, och jag är beredd att verka för en ändring av lagstiftningen som leder till en likabehandling på området. Frågan faller delvis inom det område som är föremål för arbete inom kommittén med uppdrag att utreda den indirekta beskattningens omfattning och utformning. Jag vill inte ta slällning fill hur likabehandlingen av tryckta pubUkationer och taltidningar skall uppnås innan kommittén har lämnat sitt betänkande den 29 juni 1989.

Anf. 65 GÖSTA LYNGÅ (mp):

Herr talman! Jag är tacksam för svarel.

Jag hade inle avsett alt finansministern skulle lägga sig i regellolkningen som sådan. Vi tycks båda anse all reglerna är olyckligt utformade. I della fall gäller del diskriminering mol synskadade.

Förmodligen har man helt enkelt glömt bort att del finns tallidningar. Saken är egenlligen solklar. Varför skall vi då vänla på en utredning, som visserligen skall vara klar med sitt betänkande nästa månad men vars effekter inte planeras ge resultat förrän 1991? Det är atl vänta alldeles för länge.

Mycket pengar kan det i varje fall inte kosta alt rätla fill denna felaktighet, som är både beklaglig och generande i vårt rättssystem.

Prot. 1988/89:113 12 maj 1989

Om EG-anpassningen och skattepolitiken

Överläggningen var härmed avslutad.

16 § Svar på fråga 1988/89:630 om EG-anpassningen och skattepolitiken

Anf. 66 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr talman! Per Gahrton har, med hänvisning lill en uppgifl i redovisningen av det svenska integrationsarbetet inom regeringskansliet, frågat vilka synpunkter förelrädare för riksskatteverket, generaltullstyrelsen och kommerskollegium lämnat på en skaltepolilisk integrafion med EG.

Företrädare för de nämnda myndigheterna har under hand lämnat preliminära tekniska synpunkter på de harmoniseringsförslag på skalleområdet som diskuterats inom EG. Della ingår i elt ännu pågående arbete. Med hänsyn fill synpunkternas karaktär av preliminärt arbetsmaterial finner jag inle skäl att nu lämna någon ytterligare redogörelse i det berörda hänseendet.

Prot. 1988/89:113 Där berättar regeringen atl riksskatteverket, generallullstyrelsen och
12 maj 1989 kommerskollegium har anfört synpunkter på en skaltepolilisk inlegralion

Om EG-anpassningen och skattepolitiken

med EG. Så ber jag att få veta vad som har sagls, men det får jag inte vela. Är del så hemligl? Är del så farligt atl lala om det?

Handlar det kanske om det som Dagens Industri skrev om i gär när fidningen berällade - i och för sig inte för första gången - att en momsharmonisering skulle kosta statskassan 40 miljarder kronor, alltså tvärt emol vad Kjell-Olof Feldt länkle sig för svensk del? Eller handlar det om vad Dagens Industri skrev om i förrgår, då man berättade om Delors-gruppen som länker genomföra en enda valuta, en enda centralbank och en enda skattepolitik inom EG?

Är det de sakerna som experterna talade om och som nu riksdagen och svenska folket inle får vela?

Det framgår ändå av regeringens rapporl all skaltepolilisk harmonisering på olika områden förbereds. Det förslag som har kommit om en inkomstskat-lereform har tolkals som en EG-anpassning, medan signalerna när det gäller momsen snarare är de motsatta. Jag tycker ändå, Kjell-Olof Feldt, alt det är en skyldighet gentemot offentligheten all ge informafion så all vi kan föra en öppen deball. Jag skulle vilja vädja lill Kjell-Olof Feldl atl ändå i stora drag ange vad det är för hemlig information som lämnals om skattepolilisk harmonisering med EG.

Anf. 68 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr talman! Det som har betydelse för Sveriges hållning fill den europeiska gemenskapen och för våra ställningstaganden i de förhandlingar som pågår är vad regering och riksdag beslämmer sig för. De tekniska underlagen för dessa beslul kan knappast ha någon belydelse, om det inle skulle vara så att vi fattar beslut utan alt la hänsyn fill dem.

Del vi har redovisal för riksdagen är vad regeringen har kommit fram till -det är vår skyldighet, och det har vi gjort. I övrigl fanns det ingenting i dessa tekniska synpunkler från myndigheterna som ens i någon mån motiverar de konspiratoriska haranger som Per Gahrlon strör omkring sig.

Sedan har ju Per Gahrton själv svar på alla frågor, så han behöver egentligen inte fråga om någonting.

Anf. 69 PER GAHRTON (mp):

Herr lalman! Med hänsyn lill det politiska lägel lycker jag all finansministern kunde vara litet mer dämpad i tonen när han karakteriserar mig och de övriga i miljöpartiet.

Jag nolerar med intresse att finansminislern säger att del är regeringens ståndpunkter som finns i de dokument som har framlagts. I skrivelse till utrikésutskoltel har nämligen integralionssekrdarialds chef sagl atl del inle är regeringens positioner. I radioprogrammet Efter tre i gär anklagade statssekreterare Sohlman mig för atl fara med lögn, just för alt jag kallade dessa dokument för regeringsrapporler. Del var bara tjänstemannaprodukter, sade han.

Även om min ursprungliga fråga inle handlade om detta borde vi kanske
106 kunna få det helt klarlagt, eftersom statsrådet ändå tog upp del; Det är alltså

17 § Svar på fråga 1988/89:636 om EG-anpassningen och alkoholbeskattningen

Anf. 70 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr talman! Per Gahrlon har, med hänvisning lill en uppgifl om alkoholbeskattningen i redovisningen av dd svenska inlegrationsarbelel inom regeringskansliet, frågat socialministern om regeringen nu är beredd alt anpassa de svenska alkoholpriserna till EG;s. Arbetet inom regeringen är så fördelat alt det ankommer på mig att svara på frågor om alkoholbeskatlningen.

Den uppgift som Per Gahrton hänvisar till innehåller endast konstaterandet all vi rent tekniskt skulle kunna ensidigt anpassa vår alkoholbeskaltning till ell kommande gemensaml syslem för alkoholskatter i EG. I detta konstaterande ligger inte på något sätt ett ställningstagande för att en sådan anpassning bör komma till stånd.

Anf. 71 PER GAHRTON (mp):

Herr lalman! Jag tackar för svaret.

Del här med EG är en omfattande materia, och vi har alla en hel del papper i den frågan, som famnar om hela det svenska samhället, så jag skall avslå från alla försök all göra mig lustig över all finansminislern först hade fåll med sig fel svar om EG upp i lalarstolen.

Finansminislern säger i svaret atl delta är en rent teknisk beskrivning. Del är märkligl, eftersom finansministern alldeles nyss sade atl del var regeringens bedömning som framfördes i de här rapporterna och all de rent tekniska bedömningarna inle var så intressanta. Hur är det egenlligen - är del regeringens ståndpunkter?

Om del är regeringens ståndpunkter måste man väl ändå ta del litet mer seriösl att regeringen i en så oerhört känslig, central och viklig social fräga konstaterar atl anpassning till EG är möjlig. Missförstånd uppkommer inte genom att miljöpartiet sprider fakta utan genom att den politik regeringen för är fylld av motsättningar: Å ena sidan vill man anpassa oss - del har man i varje fall hillills velat - i prakliskl lagd alla avseenden till EG, å andra sidan vill man inte alt det skall kosla någoniing; del skall inle medföra några som helsl nackdelar. Jusl alkoholpolitiken är i della sammanhang en av de punkter som skapal störst oro i slora delar av de svenska folkrörelserna. Del är ell faktum atl del inom EG förekommil förslag som skulle leda lill en halvering av de svenska alkoholpriserna, vilkel enligt vad TCO har räknat med skulle leda till myckel allvarliga ökningar av såväl drickandet som alkoholskadorna.

Om delta nu bara är en leknikalild, skulle vi dä inte för all undvika missförstånd kunna få dl lika klarl besked av finansminislern som det

107

Prot. 1988/89:113 12 maj 1989

Om EG-anpassningen och alkoholbeskattningen

Birgitta Dahl nyss gav om energipolitiken? Skulle inte finansministern kunna säga att regeringen inte avser all harmonisera alkoholbeskattningen med EG? Det skulle vara ett klart och välgörande besked.

Anf. 72 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr lalman! Jag vet inte vad det parlamentariska läget har med Per Gahrtons karaktär att göra!

Per Gahrtons diskussion om EG påminner om tvisten mellan de två katolska kyrkorna under medeltiden om den apostoliska trosbekännelsens innehåll.

Per Gahrton vet mycket väl att det inte kan företas någon förändring av beskattningen i Sverige utan att Sveriges riksdag godtar den. Han får det att låta som om vi i regeringskansliet eller i arbetsgrupper skulle kunna förändra någoniing i svensk polilik ulan att det föregås av en öppen redovisning, en öppen debalt och det ställningstagande i Sveriges riksdag som krävs.

Vi är oerhört långt ifrån tanken att genomföra någon anpassning av alkoholbeskattningen i Sverige till alkoholbeskattningen i Portugal, Grekland eller ens Danmark - del vet Per Gahrton också mycket väl. Han vel också, eflersom han följer EG-debalten, alt det här är en av de verkliga stötestenarna inom gemenskaperna. Sannolikheten för att någon harmonisering av alkoholbeskattningen inom EG skall äga rum i detta århundrade bedömer jag som ytterligt lilen.

Anf. 73 PER GAHRTON (mp):

Herr lalman! All min karaktär sattes i samband med EG var väl så all säga inle min förskyllan - del var väl snarare finansministerns.

Jag lycker alt det är intressant atl finansminislern nu blir mer och mer medveten om Sveriges riksdags makl. Del är alldeles utmärkt. Det är kanske inte bara EG-debatien som ligger bakom det. Jag tycker det är bra all Sveriges riksdag får alltmer makt. Del borde den ha haft för länge sedan.

Men här handlar det ju om en regerings målsättningar. En regering bör ha vissa målsättningar. Målsättningen, som den har uttryckts, bl.a. i förordet till det dokument som vi nu inte vet om det är en tjänstemannaprodukt eller vad del är men som i alla fall Anita Gradin har undertecknat, är atl samma fördelar och åtaganden skall gälla för alla svenska företag etc. som gäller i EG. Där finns inga reservationer över huvud laget. I annal sammanhang har man reserverat sig när det gäller utrikespolitiken.

Då räcker del inte med att finansministern gissar och säger alt sannolikheten för en anpassning av alkoholpolifiken är låg. Det krävs etl klarl besked. Vad är det som hindrar finansministern att på den här punkten ge samma klara besked som Birgitta Dahl nyss kunde ge om energipolitiken?

Överläggningen var härmed avslutad.

18 § Svar på fråga 1988/89:611 om behandlingen av vissa asylärenden

Anf. 74 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW;

Herr lalman! Mol bakgrund av att rumänska medborgare av ungersk härkomst återsänds till Ungern från Sverige i enlighet med den s.k. första asyllandsprincipen, har Håkan Holmberg frågat mig om jag vill medverka till att flyktingar inle sänds lillbaka lill länder som inle undertecknat Genévekonventionen om flyktingars rättsliga slällning.

Del primära för flykfingpolitiken måste vara att rädda människor undan förföljelse. Den som redan har fåll eller har möjlighet atl få asyl i ell annat land har inle behov av fristad i Sverige. Många människor kommer dock till våra gränser utan att ha något sådant alternafiv när det gäller fillflyklsland. De får asyl efter sedvanlig bedömning.

Principen om första asylland innebär att asyl bör sökas genasl eller korl lid efter det atl flykfingen lämnat sitt hemland och att det bör ske i del första land flyktingen kommer lill. En asylsökande som kan återsändas fill ett tredje land där han är skyddad mot förföljelse eller vidaresändning lill hemlandet får alltså i princip inte asyl i Sverige.

Jag vill betona atl återsändande endast sker lill elt sådant iredje land som tillämpar Genévekonventionen eller där, enligt vad som är väl känl, den kategori det gäller eljest har skydd.

Någon ändring av denna praxis är inte aktuell.

Jag kan också informera Håkan Holmberg om att Ungern den 14 mars i år anslutit sig till Genévekonventionen. Man hade dock redan tidigare deklarerat alt rumänska flyktingar av ungerskt ursprung i Ungern var skyddade mot återsändande fill Rumänien.

Prot. 1988/89:113 12 maj 1989

Om behandlingen av vissa asylärenden

Anf. 75 HÅKAN HOLMBERG (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret. Jag har i och för sig inget atl invända mol de allmänna och övergripande deklarationerna i delta. Man kan dock observera alt personer har skickals tillbaka till Ungern - och del var kärnan i min frågeställning - innan detta land hade undertecknat Genévekonventionen. Det har förekommil litet ohka uppgifter under våren om huruvida så hade skelt eller inte. Nu har Ungern undertecknat konventionen, och del är bra.

Skälel till atl man sände tillbaka flykfingarna var att man ansåg att Ungern även under höslen och tidigare tillämpade andan i denna konvenlion. Om detta nu vore oomstrill, vore allt gott och väl, men nu tror jag att fler ledamöler än jag själv har fått del av l.ex. ett upprop från ungrare och engagerade svenskar för någon månad sedan, där en delvis annorlunda och ganska bekymmersam verkHghet beskrivs. Del är inle så att rumänska medborgare av ungersk härkomst utsätts för direkt hol om återsändande till Rumänien när de har skickals fillbaka fill Ungern, men däremot har de utsatts för en behandhng som på sätt och vis påminner om den som de hoppades kunna komma ifrån genom att lämna Rumänien.

Det finns uppgifter om att ungrare från Transsylvanien, som det i allmänhet gäller, när de fåll uppehållsfillstånd i Ungern underrättats om atl de dels aldrig kommer att få ungerskt medborgarskap, dels aldrig kommer alt

109

Prot. 1988/89:113 12 maj 1989

Om uppehållstillstånd för vissa svårt sjuka ocU handikappade

kunna resa till andra länder från Ungern, dels aldrig kommer atl kunna gifla sig med ungerska medborgare. Det finns också uppgifler om all personer har vägrats asyl över huvud tagel. Det här är bekymmersamt, och det var det som var orsaken till atl min fråga över huvud taget ställdes. Om allt hade varit oomstrill gott och väl hade den inte behövt ställas.

Min följdfråga är om invandrarministern är beredd all la iniliafiv för atl undersöka de verkliga förhållanden som rätt och råder för ungrare från Rumänien vilka sänds tillbaka till Ungern i föreställningen alt de kommer alt få asyl och en anständig behandling?

Anf. 76 Slalsrådel MAJ-LIS LÖÖW:

Herr talman! Låt mig återigen påpeka att den fräga som jag svarade på uttryckligen gällde Genévekonvenfionen och återsändandet av flyktingar till länder som inte har underlecknal den. Men självfallel följer vi utvecklingen i de olika länder varifrån del kommer flyktingar till Sverige och i de länder som de av ett eller annal skäl återsänds lill.

Anf. 77 HÅKAN HOLMBERG (fp);

Herr talman! Maj-Lis Lööw och jag är säkerligen överens vad gäller Genévekonventionen, hur den bör lillämpas etc. Jag vill bara erinra om alt även etl land som förmodas följa Genévekonventionens anda och bokstav och som har undertecknat den kan befinna sig i en sådan situation atl del kan finnas skäl all visa oro l.ex. för en flyktings öde i det landet.

Jag vill bara erinra om alt Ungern alltjämt är en diktatur. Alltjämt härskar där det politiska godtycket, eller det kan komma tillbaka igen när som helst, precis som under gamla dåliga tider. Ungern är med i samma ekonomiska och militära samarbetsorganisation som Rumänien. Detta kan innebära restriktioner för Ungerns möjligheter all lillämpa det som vi förmodligen är överens om att betrakta som etl anständigt säll alt behandla flyktingar.

Överläggningen var härmed avslulad.

110

Anf. 78 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW:

Herr lalman! Mol bakgrund av etl enskill ärende har Elisabeth Fleetwood frågat vilka åtgärder jag avser all vidla för all svårl sjuka och handikappade utlänningar skall kunna erhålla uppehållstillstånd i Sverige för vård som inte kan ges i hemlandet

Först skall sägas atl vi i Sverige inom ramen för vår flyktingkvot tar emot handikappade flyktingar.

Dessulom förtjänar all påpekas alt vi också tar emot krigsskadade flyktingar saml lorlyroffer för medicinsk vård här i landet.

Beiräffande utlänningar som för alt få stanna i Sverige har åberopat enbart humanilära skäl, hänförliga fill deras personliga förhållanden, uttalas i utlänningslagens förarbeten och tillämpas i fastlagd praxis följande. Uppe-

hållstillslånd ges i undantagsfall om utlänningen kan anföra mycket starka humanilära skäl. Exempelvis har personer med livshotande sjukdom för vilken adekvat vård inle stått att få i hemlandet erhållit uppehållstillstånd. Vid tillståndsprövningen görs en individuell bedömning med hänsyn fill omständigheterna i det enskilda fallet. Regeringen beaktar självfallet samlliga omständigheter i ärendel, däribland de humanitära skäl som kan förekomma. I de fall där de humanitära skälen inte är fillräckligl siarka för uppehållstillstånd samt då vård har påbörjats här i landel men inte avslutats, kan den som utvisas ges möjlighet att, när han så önskar, återvända fill Sverige för fortsatt vård. Denna möjlighel ges genom atl utvisningsbeslutet inle förenas med återreseförbud. Utan att närmare gå in på det enskilda ärendet som bildar bakgrund lill Elisabeth Fleetwoods fråga kan nämnas att regeringen i det aktuella ärendet har funnil att särskilda skäl föreligger att inte förena utvisningsbeslutd med ett återreseförbud.

Prot. 1988/89:113 12 maj 1989

Om uppehållstillstånd för vissa svårl sjuka och handikappade

Anf. 79 ELISABETH FLEETWOOD (m);

Herr lalman! Jag ber att få tacka statsrådet Lööw för svarel. Jag är naturhgtvis väl medveten om alt vi här i kammaren inte i normala fall debatterar enskilda ärenden eller människoöden. Samtidigt är vi ju alla fullt medvetna om att del är just enskilda fall och de problem som hänger samman med de enskilda människorna som skapar underlag för vår lagsfiftning och för de beslul som vi fattar.

Maj-Lis Lööw säger all det i detta enskilda fall - och jag vill vidga diskussionen fill atl gälla alla som hamnar i en motsvarande situation - skall finnas siarka humanitära skäl för att man skall kunna ge möjlighet för vederbörande att få stanna. Lål mig säga alt jag inte kan se annat än att del i det fall som jag har beskrivit finns så starka humanitära skäl som jag över huvud laget kan länka mig.

Statsrådet lalar om livsholande silualioner. Ja, del här är en silualion som lill fullo hotar en livskvahtet för en enskild liten människa. Jag skulle vilja ställa några följdfrågor lill Maj-Lis Lööw.

Om del är så atl, efter alla de reaktioner som har kommit i pressen, från handikapporganisationer, här i riksdagen och över huvud taget runt om hela vårt land, nyll beslutsunderlag kan presenteras, är då Maj-Lis Lööw och den övriga regeringen villiga att ompröva beslutet och eventueUt - vilkel jag innerligen hoppas - fatta ett positivt beslut?

Anser statsrådet atl i fall som finns i dag och som kan finnas i framfiden, där behandlingen och vården inle kan bli densamma i hemlandet som här, della skall kunna vara tillräckligt skäl för en utlänning att få slanna? Den hjälp som vi har kunnal ge här i landel genom den gudskelov höga standard som vi har på vår medicinska behandling förhindras ju annars. Kanske man därigenom t.o.m. kan återföra pafienten lill den situation som rådde innan vederbörande fick vård här. Anser slatsrädd således all detta skulle kunna utgöra fillräckliga humanitära skäl för en utlänning alt få stanna här?

Jag hoppas all denna dialog mellan oss kan fortsälla utanför kammaren och efler den här dagen.

111

Prot. 1988/89:113 12 maj 1989

Om uppehållstillstånd för vissa svårt sjuka och handikappade

Anf. 80 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW:

Herr talman! Först en ren formalitet; vi måste tyvärr också hålla oss till formaliteter i den här kammaren. Regeringen kan av grundlagsskäl inte ompröva ett beslut. Ell verkställighelsärende måste komma till för all regeringen skall få ärendet på nyll.

Elisabeth Fleetwood har slällt en mycket principiell fråga fill mig, och jag har givit elt principiellt svar. I själva verket vet vi ju, som Elisabeth Fleetwood sade, vad del handlar om, och det framgår också av frågan.

Frågan har ställts mot bakgrund av att jag eller regeringen skulle ha "kaslal ut" en tvååring fill elt land där hon inte har någon som helst möjlighel atl få vård. Jag kan förstå att många har reagerat mänskligt och känslomässigt på den här beskrivningen. Det skulle jag också ha gjorl, om jag hade fått en så ensidig och kategorisk beskrivning av vad som håller på atl hända. Därför skall jag göra elt mycket specielll undantag och på ett par punkler kommentera regeringens beslut, utan att jag för den skull tror att jag gör avsteg från den sekretess som vi annars tar hänsyn till och som förhindrar mig att diskutera enskilda fall här i kammaren.

Regeringen har inte "kaslal ul" den här flickan. Regeringen har avslagit hennes föräldrars ansökan om permanent uppehålls- och arbetstillstånd i Sverige. Däremot är familjen välkommen att besöka Sverige hur många gånger som helst för atl få vård för flickan. Rädda Barnen har ställt upp med kostnaderna för vården. Vi kan utgå från att man inom Rädda Barnen är medveten om atl det var elt långt behandlingsprogram som inleddes. Jag har också fått anledning att utgå från att Rädda Barnen är beredda all fullfölja sina åtaganden.

Slulligen är det anledning atl påpeka att del finns orlopedisk kunskap i flickans hemland och att det borde vara fullt möjhgt med ett samarbele mellan svensk och polsk sjukvård, även om jag inte håller för osannolikt att den här vården är mer kvalificerad i Sverige.

112

Anf. 81 ELISABETH FLEETWOOD (m):

Herr talman! Det är naturligtvis riktigt, Maj-Lis Lööw, all ärendet försl skall behandlas av invandrarverket. Men vad jag menar är ju fulll klarl. Det nya underlag som finns och som invandrarverket inte haft en chans atl la ställning till eller inte har tagit ställning till, skall naturligtvis underställas verket. På det sätlel får Maj-Lis Lööw en ny möjhghel att ta ställning fill ärendet.

Jag är glad över att Maj-Lis Lööw log bladet från munnen och sade alt frågan gäller den här lilla flickan. Jag tror att det är bra, eflersom det annars verkar som om vi talar i gåtor, trots atl alla vel att det inte är någon gåta.

Varken föräldrarna eller vi som tagit oss an del här fallet har påstått atl familjen "kastats ut". Del uttrycket har kanske använts i pressen någon gång; vi vet alt man ibland spetsar till saker. Men detta är alltså inte ett uttryck som vi använt, och därför behöver jag inte kommentera den saken.

Statsrådet säger att familjen får besöka Sverige hur många gånger som helsl. Men när man vel hur dessa proteser måsle provas in, vet man också atl detta inle hjälper. Den ortopediska kunskapen i hemlandet är, såvitt jag förstår, inle fillräcklig.

Anf. 82 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW:

Herr talman! Jag har sagt så mycket jag lycker att jag kan i det enskilda ärendet, men jag väljer ändå atl gå upp en gång lill, eftersom jag i milt förra inlägg hade etl begränsat tidsutrymme. Jag vill än en gång vara litet principiell utan att tala i gåtor.

Vad Elisabeth Fleetwood pläderar för är ju en helt ny princip i svensk invandringspolitik. Det är fullt möjligt att ha uppfaltningen all om vården i ett grannland är sämre än här, skall man kunna få komma fill Sverige och få arbets- och uppehållstillstånd för att få del av svensk vård. Men om man har den uppfattningen får man lägga fram ett förslag om lagändring i riksdagen och inte anklaga ministern för att inte följa en lag som inle finns. Om Elisabeth Fleetwood anser atl vi skall la emot invandrare - vi lalar i detta fall inte om flyktingar - på dessa grunder, får hon föreslå en lag som medger del. Vi skall ju i riksdagen om några veckor fatta beslul om ny lag. Men, herr lalman, själv ser jag slora svårigheter med fillämpningen av en sådan lag som skulle behövas för atl åstadkomma det Elisabeth Fleetwood vill. Vilka sjukdomar och handikapp skall det gälla? Skall det gälla både barn och vuxna, eller är det bara föräldrar med sjuka barn som skall tillåtas bosätta sig här? Och hur lång vård skall sjukdomen eller handikappet få kräva?

Jag ber om ursäkt för att jag måste spetsa fill del så här, men det går inte att förfasa sig över atl jag inle tillämpar lagar som inte finns. Inle heller går del att säga att jag nu borde göra etl undanlag och alt minislern alltså skulle ta ansvaret för en praxisändring som med hänsyn fill de bedömningsgrunder jag här beskrivit blir mycket svår atl hantera.

Prot. 1988/89:113 12 maj 1989

Om direklavvisningen av kurdiska fly kungar från Turkiet

Anf. 83 ELISABETH FLEETWOOD (m):

Herr talman! Jag lycker att det länder statsrådet Maj-Lis Lööw till heder atl hon också lalar om känslor. Del gör man inle så ofla här i kammaren, men det kan behövas ibland.

Om vi skulle stifta en ny lag, sä hjälper del ju inle i det här fallel. Men jag anser all vi inte behöver någon ny lag. Varför är gränsen för "humanitära skäl" sä snäv, att den här lilla flickans fall inle kan rymmas inom begreppel "humanilära skäl"? Vi har flera gånger tidigare selt hur man ändrat sig när nya skäl kommil lill. Jag är överlygad om alt de skäl som jag skall be att få presentera för Maj-Lis Lööw och invandrarverket så fort det går efler pingsten kommer all ge etl nytt underlag för bedömningen av fallel.

Överläggningen var härmed avslulad.

20 § Svar på fråga 1988/89:627 om direklavvisningen av kurdiska flyktingar från Turkiet

Prot. 1988/89:113 12 maj 1989

Oi7i direklavvisningen av kurdiska fly kungar från Turkiet

Enligt aktuella uppgifter från Arlanda så har man där det senasle halvåret inte direklavvisal nägon kurd frän Turkiel till hemlandet.

All svensk polis skulle avvisa pä Kaslrup faller på sin egen orimlighet, eflersom dansk lag gäller där och besluten fattas av danska myndigheter.

Anf. 85 BERITH ERIKSSON (vpk):

Herr talman! Jag tackar invandrarministern för svarel.

Om Sverige inle vill ta emot kurdiska flyktingar som är turkiska medborgare, lycker jag atl man bör säga det, stå för det och ta den deballen i slällel för all som man nu gör hindra dem från all nå Sverige.

Man har specialbevakning av flyg från Turkiet Den uppgiflen slod nyligen all läsa i pressen. Man har svensk polis pä Kaslrup. Det såg jag själv när jag kom frän Turkiet Det var en civilklädd svensk polis som plockade ut människor som såg osvenska ut och frågade efter deras visum för Sverige. Alt svensk ambassadpersonal i Polen gör samma kontroll av personer vid färjorna till Sverige är även det känt

Om flyktingar har falska handlingar, sänds de lillbaka av den anledningen. Har de lyckals komma över pass och visa, sänds de lillbaka av den anledningen; det anses dä all den som får ulresehandlingar inte kan vara förföljd.

Jag har försökl få uppgifler från invandrarverket - jag kom inte pä det där med Arlandapolisen - om anlalel asylansökningar från lurkiska kurder under 1988 och hur många av ansökningarna som avslagils. Men de uppgifterna var del inle möjligl all få. Däremol har jag via informella kanaler efterlyst upplysningar och fält en del. Jag har tagit del av 20 ansökningar som avslagits och kunnal konstatera atl samlliga asylsökande fäll avslag med moliveringen alt deras berättelser inle kunde lillmälas tilltro. Del handlade om berättelser om tortyr och risk för tortyr vid återvändande.

Jag vill påstå all man har använl en praxis när del gäller bedömningen av kurder från Turkiet. Denna praxis används för atl eliminera flyktingströmmen av kurder från Turkiet Anser invandrarministern all tortyr och risk för tortyr ulgör tillräckliga skäl för asyl? Varför har man denna praxis vid bedömningen? Vem ger order om specialbevakningen som är riktad just mot kurder från Turkiet?

114

Anf. 86 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW:

Herr talman! Det var många påståenden i det här inlägget. Det var också många frågor, till skillnad frän den myckel korla frågeställning som fanns i den skrivna frågan. Tyvärr ger inte frågestunden utrymme för all man skall kunna besvara alla dessa frågor.

Jag kan dock lala om att när det gäller huruvida tortyr är ett skäl för asyl, skall jag så småningom besvara en inlerpellalion frän en annan ledamot. Vid det lillfälld kanske vi kan diskulera frågan om tortyr och skälen för att få stanna.

Jag har fåll frågan hur mänga kurder frän Turkiel som direklavvisas på Arlanda och av svenska polisen pä Kaslrup. Mitt svar är - inga.

Tyvärr var jag inte beredd på atl jag skulle avkrävas siffror på hur många kurder vi har i Sverige. Jag antar dock all Berilh Eriksson är medveten om atl

vi även har tagit emot åtskilliga kurder frän Turkiet. Därför tycker jag att inledningen på Berilh Erikssons replik var något märklig. Hon sade atl om man inte vill la emot kurder så skall man säga det. Vi prövar varje ärende för sig, och det är som sagt åtskilliga som har fått stanna.

Anf. 87 BERITH ERIKSSON (vpk):

Herr talman! Ja, vi har haft en del debatter här i kammaren angående kurder, och fler lär del väl bli.

Man vel all kurder i Turkiel ulsälls för lorlyr, ibland l.o.m. i form av regelrätta kollekliva bybeslraffningar. Kurdernas lidande och deras ulsatthd blir inte mindre bara för all de är mänga.

Den turkiska regimens upplrädande är primitivt. Det är inte värdigt ell europeiskt land och långl ifrån värdigt en demokrati. När vi i Sverige emellertid känner till dessa förhållanden men inle gör någoniing, är del också primitivt Alla berättelser som jag har läst och gått igenom stämmer mycket väl överens när del gäller de förhållanden som råder. Jag kan inle förstå varför avslaget i samtliga fall grundar sig på alt man inte kan tillmäta deras berättelser tilltro.

Prot. 1988/89:113 12 maj 1989

Omförundersökningarna vid våldtäkts-bron

Anf. 88 Justifieminisler LAILA FREIVALDS:

Herr talman! Gunilla André har frågat mig vilka inifiativ regeringen är beredd all vidla för alt skapa bättre möjlighet att genomföra allsidiga förundersökningarvid väldläklsbrott Frågan är föranledd av vissa uppgifler i pressen om slalislik som gäller bl.a. våldtäklsanmälningar.

Statistiska centralbyråns statistik på områdel tyder på alt antalet våldtäkts-anmälningar har ökat under den senaste tioårsperioden. Andelen nedlagda förundersökningar har också ökat, medan andelen fällande domar har minskal någol. Men det är inte fråga om några dramatiska förändringar -framför allt inte om man jämför med brollslighden i slort. Jag delar dock Gunilla Andres uppfallning alt dessa omständigheter är värda atl uppmärksammas noga.

Man bör komma ihåg att statistiken är svårtolkad. Detta beror bl.a. på att våldtäklsbrotieis konslruklion har förändrats under lidsperioden. En annan faklor som kan ha inverkat är att anmälningsbenägenheten iroligen har ökal. Det går därför inle alt dra några säkra slulsalser utan atl man gör ingående analyser av del bakomliggande materialet. Under alla förhållanden kan man inle av ett sådant här statistikunderlag dra den slutsatsen som Gunilla André tycks göra, nämligen alt det skulle vara brisler i förundersökningarna som leder lill det resultat som statistiken utvisar. Alt förundersökningar måste läggas ned och åtal ogillas på grund av bristande bevisning är självfallet ofrånkomligt i ett rättssamhälle.

Under 1980-lalel har det gjorts slora insatser för att utbilda poliser.

115

Prot. 1988/89:113 åklagare och domare när del gäller handläggningen av bl.a. våldtäktsfall. Vid

12 maj 1989 sidan av den omfattande utbildning som ägt rum vid seminarier och kurser

~Z 71 ~i 7 kan särskilt nämnas den skriftliga handledning som på regeringens uppdrag

. , 'ij.-L., togs fram gemensamt av riksåklagaren, domstolsverket, rikspolisstyrelsen

och socialstyrelsen. Den kom ut år 1985 och heter Misshandel och sexuella

övergrepp mol kvinnor och barn. Den fyllde uppenbarligen ett stort behov

och har fått tryckas om i en ny upplaga.

Elt vikfigt medel för att få en högre andel uppklarade våldtäklsbroll är att hjälpa dem som utsätts för övergrepp att orka igenom förundersökning och rättegång. Del var del kanske främsta syftet bakom de nyligen genomförda reglerna om målsägandebiträde. Självfallet gör även socialtjänsten och kvinnojourerna här en myckel stor insats.

Jag kommer givetvis att noga följa utvecklingen på området och ämnar också inom kort ta iniliafiv till en uppföljning av lagen om målsägandebiträde för att se om den har haft avsedd effekl.

Anf. 89 GUNILLA ANDRÉ (c):

Herr talman! Jag tackar justitieministern för svarel på min fråga.

Det är utomordentligt viktigt att vålds- och sexualbrott leder till en reaktion från samhällets sida. Om sanktionerna uteblir urholkas respekten för rättsväsendet. Också för brottsoffret är det angelägel all rättsprocessen fullföljs.

Av de våldläklsmål där polisen kunnat identifiera en misstänkt gärningsman lägger åklagaren i dag ner 60 %. Endast 15-20 % av alla anmälda våldläkter leder till rättegång, och antalet fällande domar är nu bara 44 % mot 76 för fio år sedan.

För mig är denna statistik synnerligen alarmerande. Det finns en uppenbar risk att kvinnor framdeles inte anmäler våldtäkter, särskill med lanke på att rättsprocessen i dessa mål trols alll är påfrestande för kvinnorna.

För vår strävan atl få kvinnovåldet synligt skulle del vara elt stort sleg tillbaka.

Justitieministern sade i sitt svar att statistiken är svårtolkad och att anmälningsbenägenhelen har ökat. Det är argument som ofta förekommer. Det är trots allt en fortlöpande trend. Det hävdas vidare att jag skulle ha dragit felakliga slutsatser. Juslifieminislern säger också all man skall hjälpa dem som har utsatts för övergrepp, och det är helt rikligl. Del är också bra att man skall se över lägen om målsägandebiträde.

På något sätt får jag ändock en känsla av att det även här är underförstått all det är kvinnornas fel.

Jag vill ställa en följdfråga. Anser juslifieminislern all den rådande pohsbrislen inle har någon belydelse när del gäller den brislande bevisningen, framtagandet av fakla i förundersökningen?

Överläggningen var härmed avslulad.

116

Anf, 90 Justitieminister LAILA FREIVALDS:

Herr lalman! Bengl Harding Olson har frågat mig vilka åtgärder jag avser alt vidla för att lagrådet i fortsättningen skall bli korrekl uttolkat i propositionerna från justitiedepartementet.

Enligt Bengl Harding Olson har lagrådets yllrande inte uppfattats och refererats korrekl i en proposition som för närvarande är föremål för behandling i riksdagen, nämligen proposition 1988/89:78 Högsta domstolen och rättsbildningen. I sin fråga hänvisar Bengt Harding Olson till en promemoria som lagrådet gett in lill juslifieutskottd i ärendel. I promemorian gör lagrådei vissa påpekanden som gäller del s.k. slutprotokollet. Enligt lagrådet har dess yttrande på etl par punkter getts en innebörd som framslår som främmande för lagrådsledamöterna. Lagrådet framför vidare synpunkter på att slutprotokollet på en punkl avviker från de premisser som skulle ha presenterats för lagrådet.

Inledningsvis vill jag påminna om att lagrådels yttrande i sin helhet finns intaget i och utgör en del av proposifionen och att slutprotokollet - som utgör den tredje huvuddelen av proposifionen - innehåller föredragande statsrådets ställningstagande lill lagrådets yttrande.

Jag är helt ense med Bengt Harding Olson om vikten av alt lagrådels synpunkler återges korrekt i den mån de refereras i slutprotokollet. Det är också min beslämda uppfattning atl så sker i de propositioner som förbereds inom justitiedeparlementet. Det finns därför ingen anledning för mig alt vidta några åtgärder i det avseende som Bengl Harding Olson åsyftar.

Jag vill särskilt framhålla atl jag inte delar Bengt Harding Olsons uppfattning när det gäller propositionen om högsta domstolen och rättsbildningen. Endast etl av de tre avsnill i slutprotokollet som lagrådei citerar i sin promemoria innehåller ett ullalande som kan sägas ulgöra en uttolkning av lagrådets yttrande. I omedelbar anslutning fill detta uttalande - som för övrigt endasl behandlar frågan om i vilken omfallning en viss föreslagen lagregel kan komma att utnyttjas - finns en tydlig hänvisning till det åsyftade avsnittet i lagrådsyllrandel. När del gäller de två övriga avsnitt i slutprotokollet som lagrådet lar upp i promemorian finns det över huvud tagel inga ultolkningar av lagrådsyttrandets innebörd. I det ena citerade avsnittet är det innebörden av det remitterade förslaget som behandlas och inte innebörden av lagrådels yttrande. I del andra cilerade avsnittet intar jag en ståndpunkt som avviker från de förutsättningar som lagrådet hade all ulgå från. Det var nämligen jusl genom lagrådsyllrandel som del akluella spörsmålet uppmärksammades. Det framgår också uttryckligen av slutprotokollet all milt ställningstagande är nytt och atl frågan således inte berörts i lagrådsremissen.

Då Bengt Harding Olson, som framställt frågan, anmält all han var förhindrad att närvara vid sammanträdet, medgav talmannen att Britta Bjelle i stället fick delta i överläggningen.'

Om lagrådsyttrandena i propositionsärenden

Prot. 1988/89:113 Anf. 91 BRITTA BJELLE (fp):

12 maj 1989 Herr lalman! Jag ber alt få lacka slalsrådel för svarel. Att vara lagstiftare

_ . ., , är riksdagens viktigaste uppgift, och det är därför angeläget all lagsliflnings-

, arbetet sker med stor omsorg. Lagrådei är i sin lur en garant för atl vi skall
t proposilionsärenden „ . .

kunna hälla hög kvalitet pa lagstiftningsärenden. Men del förulsälter all

lagrådets genomgång och yttranden återges pä elt korrekt säll.

När det gäller del ärende vi nu behandlar kan jag inte låta bli alt konstatera alt den som har läsl igenom de aktuella avsnitten i proposilionen och jämförl dem med lagrådets yttrande förslår alt lagrådets ledamöler kände sig tvungna att ta till den unika åtgärden alt skriva lill juslitieutskollet för att rätla lill alla felaktigheter. Lagrådets ledamöter har menal all de i det här fallet har pådyvlats åsikter som de inle har hafl. Här handlar del alltså inte om lolkningssvärighder, ulan om flagranta övertramp.

Dessutom förekommer del en synnerligen nonchalant eller okunnig kommenlar-jag vet inte vilkel som är värst i detta fall-som föredraganden fäller i meningen: "Jag tror för min del all del för HD:s ledamöler, sedan reformen väl salt sig, kommer alt bli alllmera nalurligl all inrikta sin prövning pä de frågor som har intresse från prejudikalsynpunkl."-Mensåär det ju. Den inriktningen för prejudikatsprövning har funnits ända sedan 1971.

En sådan här kommentar och de felåtergivningar som också jag anser finns i propositionen skapar inle någon tilltro till juslitiedepartemenlet När jag hör svarel på frågan, nämligen all det egentligen inte har skett några felakliga återgivningar eller att man inte har gjorl nägon uttolkning, blir jag ännu mer betänksam. Därför undrar jag nu; Hur skall vi i forlsällningen kunna lila på del som slår i propositionerna som kommer frän juslitiedepartemenlet?

Anf. 92 Jusfifieminisler LAILA FREIVALDS:

Herr lalman! Jag har besvaral den fråga Bengl Harding Olson slällde lill mig. Jag har också översiktligt redovisat min syn pä lagrådets promemoria. Detta är inte rälla tillfället alt närmare diskutera innehållet i lagrådels promemoria. Den har ingetts till jusiiiieulskollel, som i sill belänkande med anledning av propositionen enhälligl har konstaterat alt innehållet inte föranleder någol särskilt uttalande från utskottet.

Anf. 93 BRITTA BJELLE (fp):

Herr lalman! Del är en sak all justitieministern tydligen menar atl del lagrådet säger inle har någon relevans, om jag har förstått juslilieminislern räll. Jusfilieminislern kunde dock ha kommenterat hur del är med prejudi-kalsprövningen. Har vi inte haft en prejudikatsprövning sedan 1971, eftersom justitieministern i proposilionen skriver all del nu är dags för HD all få en sådan prövningsmöjlighd?

Anf. 94 Juslilieminisler LAILA FREIVALDS:

Herr lalman! Del utdrag Brilla Bjelle cilerade har samma innebörd som propositionens syfle, nämligen ätt yllerligare renodla HD:s prejudicerande ställning i domstolsväsendet 118

Överläggningen var härmed avslutad.

23 § Svar på fråga 1988/89:632 om resultatet av vissa överläggningar mellan EFTA och EG om bioteknik

Anf. 96 Juslilieminisler LAILA FREIVALDS:

Herr lalman! Per Gahrton har frågat socialminislern om resultatet av EG-EFTA-överläggningarna om bioteknik. Arbetet i regeringskansliet är så fördelal atl det är jag som skall svara på frågan.

Som Per Gahrton nämner ägde etl möle rum i april i år mellan experter pä immaterialrätl frän EFTA-länderna och förelrädare för EG-kommissionen. Mötet skulle enligt planerna också ha behandlat EG;s utkast till direkfiv angående rättsskyddet för biotekniska uppfinningar. Inga konkreta överläggningar kunde dock hållas i den frågan eftersom EG:s experler inle hade möjlighel atl närvara. Man beslöl därför alt skjula upp diskussionen om rättsskyddet för bioteknik till ett senare tillfälle.

Tidpunkten för dessa överläggningar är ännu inle bestämd.

Anf. 97 PER GAHRTON (mp):

Herr lalman! Jag lackar för svarel, för vars bristfälliga innehåll man lydligen inle skall lasta regeringen ulan EG-experlerna, som inte kom till etl möle där de borde ha varit. Jag beklagar det. Här finns en uppenbar risk för en stor skillnad mellan EG och Sverige som kan drabba Sverige menligt, om man häller fast vid sina harmoniseringssträvanden.

I regeringens rapporl säger man atl EG jusl har inlett sin interna behandling av direktivulkaslet Del är där man ger möjlighet lill alt ta palenl på liv. Det är därför för tidigt all formulera några klara mål för integrations-arbetet pä denna punkl, sägs det vidare. Detta kan bara tolkas som all Sverige avslår från atl ha några mäl när del gäller samarbetet med EG beiräffande biotekniken, i avvaklan på all EG:s egna diskussioner kommer i gång. Det tycker jag är anmärkningsvärl och illavarslande, eftersom Sverige givetvis, när vi äntligen skaffar oss några vettiga bestämmelser om detta, inle skall kunna tillåta att man tar patent på liv. Det strider mot andra bestämmelser som nämnden för hybrid-DNA-leknik arbetar efler, enligt uttalanden av nämndens sekreterare i lidningen Ny Teknik i fjol.

Del hade varil lacknämligl ined en klarare målsällning frän regeringens sida. Nu har jag i och för sig inle frägal om del i just denna fråga, så jag skall inte begära att statsrådet svarar på det eller utvecklar del i detta samman-

119

120

Anf. 98 Juslilieminisler LAILA FREIVALDS:

Herr lalman! Ylva Annersledl har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidla för att hindra bruket av kaststjärnor, spikklubbor och andra farliga föremål.

Lagen (1988:254) om förbud mol att i vissa fall inneha knivar och andra farliga föremål innehåller ett förbud mot att vid offentliga tillställningar och allmänna sammankomster inneha knivar och andra farliga föremål som är ägnade alt användas som vapen vid brott mol liv eller hälsa. I lagen finns också elt förbud mot alt på allmän plats inneha knogjärn, batonger, kaststjärnor och andra s.k. gatuslridsvapen liksom föremål i övrigl som är särskilt ägnade att användas som vapen vid broll rnot liv eller hälsa.

Till grund för lagen, som trädde i kraft den 1 juni 1988, låg ett förslag från 1987 ärs vapenutredning. Förbudet mot all inneha gatuslridsvapen pä allmän plals var avsett som dl första steg mol ell mera generellt förbud, och det förutskickades i lagstiftningsärendet atl ulredningen skulle återkomma lill frågan om förbud mot gatuslridsvapen även på enskilt område samt frågor om imporl och försäljning av sådana föremål.

Utredningen kommer i sommar atl lägga fram sitt slutbetänkande. Enligt vad jag har inhämtat kommer ulredningen då atl behandla frågan om ett mera generelll förbud mot gatuslridsvapen. Jag får alltså inom kort underlag för alt kunna ta slällning i den fråga som Ylva Annerstedt har tagit upp.

Anf. 99 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr talman! Jag lackar justitieministern försvaret. Det verkar syfta lill en mer reslrikliv hållning när del gäller gatustridsvapen. Och jag är mycket lacksam för del.

Bakgrunden till min fråga är den ökning som tullen kan märka när det gäller införsel av sädana farliga föremål som del lalas om i lagen om förbud mol innehav av vissa knivar, m.m. Del är framför allt från Kanarieöarna som dessa vapen kommer. När det gäller knivar, vilkel avser stiletter och springknivar, finns del dessutom ell förbud bäde mol all tillverka dem i Sverige och all imporlera dem. Det förbudet innebär alt tullen varje är lägger beslag på åtskilliga stiletter och springknivar. Men för de andra farliga föremålen finns det inte något sådant kompletterande förbud. Vilka andra farliga föremål är det? Det ärfjäderbalonger, karatepinnar, kastsljärnor och spikklubbor. Vissa av dem är av sådan modell som man irodde existerade endasl i science ficiion-skildringar. Tullen på Arlanda har l.ex. en klubba som består av etl stort trähandlag och en halvmeter järnkätting som avslutas

med en slor järnkula läckt med spikar. Det är alltså ett brutalt och skrämmande mordvapen som man har räll alt föra in och även tillverka i Sverige, om man skulle vilja det. Jusl detta exemplar lyckades lullen få någon att frivilligt lämna ifrån sig. Men vad händer med alla andra exemplar som ungdomar har i vårt land? Det är nämligen just ungdomar under 20 år som använder dessa.

När jag talade med polisen i Stockholm fick jag beskedet alt del är fråga om vapen som regelbundet är inblandade i misshandel och överfall. Varje månad beslagtas flera av dessa vapen.

Även om ulredningen inte har lagt fram sitt betänkande än vore det värdefullt alt få jusfitieministerns syn på frågan. Är det verkligen rimligt atl det skall vara tillåtet att både tillverka och föra in t.ex. spikklubbor i Sverige?

Prot. 1988/89:113 12 maj 1989

Anmälan om kompletteringsval tiU utskott

Anf. 100 Jusfilieminister LAILA FREIVALDS:

Herr lalman! Som jag sade i milt svar kommer vi inom en myckel nära framtid att få etl förslag från vapenutredningen som tar upp just dessa frågor. Därefter kommer del atl finnas möjlighet atl la slällning fill vilka vidare ålgärder som skall vidtas med anledning av denna typ av vapen.

Anf. 101 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr talman! Jag tycker ändå att del vore värdefullt atl få vela om justitieministern anser att vi skall ha spikklubbor, fjäderbatonger, osv. på våra galor och torg. Skall det vara tillåtet att föra in och tillverka sådana i Sverige? Del beskrivs i lagen exakt vad en springkniv och vad en stilett är. En fjäderbatong fungerar på exakt samma sätt. En fjäderbatong är ett halv-meierlångl järnrör. När man slår på detta järnrör skjuter det ut ett yllerligare järnrör som män skall slå folk i huvudet med. Anser jusfilieminislern all det är rimligt alt sådana skall vara tillåtna i Sverige?

Överläggningen var härmed avslutad.

25 § Anmälan om kompletteringsval till utskott

Talmannen meddelade att socialdemokratiska riksdagsgruppen på grund av uppkomna vakanser i vissa utskott anmält Anita Jönsson som ledamot i lagutskottet efter Hans Rosengren samt Gunilla Andersson som suppleant i lagulskollel efler Anita Jönsson och som suppleant i arbetsmarknadsutskottet efter Hans Rosengren.

Talmannen förklarade valda till

ledamot i lagutskottet Anita Jönsson (s)

suppleant i lagutskottet Gunilla Andersson (s)

121

122

27 § Anmäldes och bordlades

Molionerna

med anledning av prop. 1988/89:150 med förslag fill slutlig reglering av

statsbudgeten för budgetåret 1989/90, m.m. (kompletleringsproposiiion) 1988/89:Fi59 av Anna-Greta Leijon m.fl. (s) 1988/89:Fi60 av Cari Bildt m.fl. (m) 1988/89:Fi61 av Bengt Weslerberg m.fl. (fp) 1988/89:Fi62 av Olof Johansson m.fl. (c) 1988/89:Fi63 av Lars Werner m.fl. (vpk) 1988/89:Fi64 av Inger Schörling m.fl. (mp) 1988/89:Fi65 av Lars Werner m.fl. (vpk) 1988/89:Fi66 av Lars Werner m.fl. (vpk) 1988/89:Fi67 av Lars Werner m.fl. (vpk) 1988/89:Fi68 av Lars Werner m.fl. (vpk) 1988/89:Fi69 av Lars Werner m.fl. (vpk) 1988/89:Fi70 av Lars Werner m.fl. (vpk)

1988/89;Fi71 av Stina Guslavsson och Kersfi Johansson (båda c) 1988/89:Fi72 av Lars Hjertén (m) 1988/89:Fi73 av Allan Ekström (m) 1988/89:Fi74 av Marianne Andersson och Ingvar Karlsson i Bengtsfors

(båda c) 1988/89:Fi75 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) 1988/89:Fi76 av Bo Lundgren m.fl. (m) 1988/89;Fi77 av Ulla Tilländer m.fl. (c) 1988/89:Fi78 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) 1988/89:Fi79 av Karin Israelsson och Martin Olsson (båda c) 1988/89:Fi80 av Lena Öhrsvik (s) 1988/89:Fi81 av Doris Håvik m.fl. (s) 1988/89:Fi82 av Håkan Hansson m.fl. (c) 1988/89:Fi83 av Rosa Östh m.fl. (c) 1988/89:Fi84 av Lars Tobisson m.fl. (m)

1988/89:Fi85 av Knut Wachtmeisler och Bo Lundgren (båda m) 1988/89;Fi86 av Anne Wibble m.fl. (fp) 1988/89:Fi87 av Börje Hörnlund m.fl. (c) 1988/89;Fi88 av Sten Svensson m.fl. (m) 1988/89;Fi89 av Knul Billing m.fl. (m) 1988/89:Fi90 av Karl-Gösla Svenson (m) 1988/89:Fi91 av Kjell Ericsson m.fl. (c, m, fp)

1988/89:Fi92 av Hans Göran Franck m.fl. (s) ■ Prot. 1988/89:113

1988/89;Fi93 av Krister Skånberg (mp) 12 maj 1989

1988/89:Fi94 av Roland Larsson (c)

1988/89:Fi95 av Anita Johansson m.fl. (s)

1988/89;K16 av Claes Roxbergh m.fl. (mp)

1988/89:K17 av Elving Andersson (c)

1988/89:Ub34 av Larz Johansson m.fl. (c)

1988/89:Ub35 av Lars Werner m.fl. (vpk)

1988/89;Ub36 av Björn Samuelson m.fl. (vpk)

1988/89:Ub37 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m)

1988/89;Ub38 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

1988/89:Ub39 av Inger Schöriing m.fl. (mp)

1988/89:T28 av Lars Werner m.fl. (vpk)

1988/89:N37 av Lars Werner m.fl. (vpk)

1988/89;N38 av Paul Lesiander m.fl. (vpk)

1988/89;N39 av Paul Lestander m.fl. (vpk)

1988/89:N40 av Hädar Cars m.fl. (fp)

1988/89:N41 av Per Westerberg m.fl. (m)

1988/89:N42 av Per Westerberg m.fl. (m)

1988/89:N43 av Lars Norberg (mp)

1988/89 ;N44 av Lars Norberg (mp)

1988/89:A12 av Lars Werner m.fl. (vpk)

1988/89;A]3 av Börje Hörnlund m.fl. (c)

1988/89;A14 av Sonja Rembo m.fl. (m)

1988/89:Bol4 av Erling Bager m.fl. (fp)

med anledning av riksdagens revisorers förs. 1988/89:26 om utvärdering av

glesbygdsstödet 1988/89:A15 av Anna Horn af Rantzien (mp)

28 § Anmäldes och bordlades Konsiitufionsutskottets betänkande

1988/89:KU30 med anledning äv granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Finansutskotlels betänkande

1988/89:FiU24 Folk- och bostadsräkning år 1990

Justitieutskollels betänkanden

1988/89;JuU19 Rättshjälpens organisation, m.m.

1988/89:JuU20 Högsla domstolen och rättsbildningen

Kulturutskottets betänkande

1988/89;KrU23 Tilläggsbudget II inom utbildningsdeparlementets område

Näringsutskottds betänkanden

1988/89:NU26 Teknisk utveckling inom bilinduslrin 123

1988/89:NU27 Nedläggning av Bryggeristiftelsen

Prot. 1988/89:113 29 § Meddelande om frågor

12 maj 1989

'~', ~~, ! TT Meddelades att följande frågor framställts

Meddelande om frågor

den 11 maj

1988/89:643 av Maj-Inger KlingvaU (s) till kommunikationsministern om den planerade sammanslagningen av postregionerna Norrköping och Eskilstuna:

Postverket har utrett regionorganisationen för Norrköping och Eskilsluna. Postens ledning föreslår en sammanslagning av de båda regionerna. Region-kontoret föreslås bli placerat i Eskilstuna av regionalpoliliska skäl. Della innnebär bl.a. att nära 40 arbetsfiUfällen bortfaller i Norrköping.

En jämförelse mellan de båda kommunerna visar på en mycket likartad arbetsmarknad med ungefär lika många arbetssökande på de båda orterna och lika få lediga administrativa tjänster.

Jag vill fråga statsrådet om detta förslag överensstämmer med regeringens regionalpolitiska ambitioner.

den 12 maj

1988/89:644 av Karin Israelsson (c) till statsrådet Maj-Lis Lööw om doku-mentafion av lortyrskador:

Bland de asylsökande som kommer fill Sverige förekommer lorlyr som grundläggande flyktingorsak i 20-25 % av fallen. Tortyrskadorna framkommer sällan vid den polisiära och korta medicinska utredning som rufinmässigl görs.

Genom alt tillskapa ett institut för dokumentation av lortyrskador skulle man vinna ökad kännedom om tortyrens utbredning. Man skulle kunna dokumentera lortyrskador, såväl fysiska som psykiska, före prövningen av asylrätt samt utbilda sjukvårdspersonal i dessa svåra frågor.

Denna dokumentation leder även till ökade möjligheter lill behandling av lortyrskador.

Det finns för närvarande en idéskiss framtagen som har dessa slutsatser som grund för ett inrättande av elt sådant institut. En sådan verksamhd bör vara skild från de organisationer som direkt arbetar med flyktingar och kunna ulgöra en resurs som flykfingen kan söka själv eller via sitt ombud.

Jag vill med anledning av detta fråga om regeringen är beredd att tillskapa etl sådant institut för att ytterligare stärka det svenska flyktingarbetet.

124

Riksdagens protokoll 1988/89:113