Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Förslag till riksdagen
1988/89:17

Riksdagens revisorers förslag angående statliga
insatser för prospektering

Riksdagens revisorer anmäler härmed sin granskning av frågor kring de
statliga insatserna för prospektering.

Med utgångspunkt i de mineralpolitiska riktlinjer som riksdagen fastställde
år 1982 har främst nämnden för statens gruvegendoms (NSG) prospekteringsverksamhet
och det statliga stödet till prospekterande företag via
programmet för utökad prospektering m.m. granskats.

Vid granskningen har konstaterats bl.a. att utfallet av de statliga insatserna
för prospektering under de senaste tolv åren inte varit tillfredsställande.
Detta gäller framför allt NSG:s prospekteringsverksamhet, vilken - såvitt vi
kan bedöma - hittills inte lett till att någon fyndighet kommit till exploatering.
Vi har vidare funnit vissa brister i den långsiktiga inriktningen av och
strategin för det samlade statliga agerandet inom området samt i reglerna för
stöd till prospekterande företag. Något som även gäller för baskarteringen
vid Sveriges geologiska undersökning (SGU).

För att uppnå ökade resultat föreslår vi därför bl.a.

att tyngdpunkten för de samlade statliga insatserna på området förskjuts i
riktning mot tidigare led i prospekteringskedjan,
att ett bättre underlag i fråga om tekniska/geologiska förutsättningar för
prospekteringen tas fram och branschförutsättningarna för företag inom
mineralområdet klarläggs samt behovet av samordning av de statliga
insatserna för baskartering, forskning och utveckling samt prospektering
utreds,

att prospekteringsrådets uppgifter på mineralområdet vidgas och att dess
överflyttning till NSG övervägs,
att SGU utreder förutsättningar för samt omfattning av och inriktning på
en förstärkt baskartering,

att samarbetet mellan SGU och NSG fördjupas i fråga om prognosarbetet
samt

att NSG:s övergripande planering förbättras, NSG:s ledning förstärks och
ordningen för medelstilldelningen till NSG ses över.

1 Revisorernas granskning

Granskningen1 har främst gällt NSG:s prospekteringsverksamhet och stödet
till prospekterande företag via programmet för utökad prospektering m.m.

1 Granskningen har föreslagits av två enskilda riksdagsmän vid revisorernas sammanträden
med utskotten år 1987.

Förs.

1988/89:17

1 Riksdagen 1988189.2sami. Nr 17

Härvid har planering och urval av projekt, gruv- och mineralindustrins
utvecklingstendenser samt frågan om inriktningen av och strategin för den
statliga prospekteringen är anpassad till utvecklingen studerats. Även
baskarteringen vid SGU och programmet malmgeologisk forskning vid
Styrelsen för teknisk utveckling (STU) har undersökts.

För prospekteringen har staten under åren 1975-1987 satsat sammanlagt
ca 1,3 miljarder kronor med målet att få fram ny gruvverksamhet. Omkring
920 milj. kr. därav har gått till NSG:s prospektering och ca 180 milj. kr. till
övriga prospekterande företag. Därutöver har minst 180 milj. kr. satsats på
baskartering och malmgeologisk forskning för prospekteringens behov2.

Syftet med granskningen har varit att analysera inriktningen samt omfattningen
och resultatet av de statliga prospekteringsinsatserna under de
senaste tolv åren samt att söka klarlägga förutsättningarna för statens
möjligheter att komplettera och stimulera den enskilda prospekteringsverksamheten
i landet. I granskningen har också ingått att överväga olika
alternativ när det gäller målen för och inriktningen av NSG:s verksamhet.

Resultatet av granskningen har redovisats i rapporten (1987/88:9) Statliga
insatser för prospektering (dnr 1987/88:40): Över rapporten har yttranden
inhämtats i sedvanlig ordning. Sammanfattningar över rapporten och
yttrandena är redovisade i bilaga till denna skrivelse.

I rapporten noteras att utfallet av de statliga prospekteringsinsatserna
under de senaste tolv åren inte varit tillfredställande. Detta gäller framför allt
NSG:s prospekteringsverksamhet, som hittills inte lett till att någon ny
fyndighet kommit till exploatering. Vidare har i granskningen konstaterats
vissa brister i den långsiktiga inriktningen av och strategin för det samlade
statliga agerandet inom prospekteringsområdet samt i fråga om stödet till
prospekterande företag. Detsamma gäller för baskarteringen vid SGU.
Därför förordas i rapporten i första hand att en omfördelning sker av de
statliga insatserna i riktning mot tidigare stadier i prospekteringskedjan och
att ett bättre planeringsunderlag tas fram, så att val av prospekteringsområden
och projekt kan göras med större hänsyn till givna förutsättningar och
möjligheter för utvinning av olika typer av metaller/mineral.

2 Revisorernas överväganden

2.1 Den hittillsvarande inriktningen av den statliga
prospekteringsverksamheten

Från och med budgetåret 1975/76 övertog NSG ansvaret för den statliga
prospekteringen. Ansvaret för denna hade tidigare legat på SGU. Fram
t.o.m. budgetåret 1987/88 har NSG för uppgiften tilldelats sammanlagt ca
920 milj. kr.

I vår granskning har resultatet och effekterna av denna statliga prospekteringsverksamhet
bedömts. Analysen har omfattat statliga prospekterings 2

Som jämförelse kan nämnas att de två andra stora prospekteringsorganisationerna på
området - Boliden Mineral AB och f.d. LKAB prospektering - under motsvarande
tidsperiod totalt satsat ca 402 milj. kr. resp. 531 milj. kr. i prospektering.

Förs. 1988/89:17

projekt sorn avslutats under åren 1975-1987. Således ingår även resultat av Förs. 1988/89:17
SGU:s prospekteringsverksamhet sedan slutet på 1960-talet.

Denna analys har avsett säkerställda resultat av NSG:s verksamhet i form
av igångsättande av gruvdrift, arrende- och samarbetsavtal, upptäckta
malmreserver, utmål, företagskontakter och av NSG gjorda klassificeringar
av mineraliseringar som NSG själv upptäckt. Analysen visar att nämndens
prospektering hittills inte lett till att någon fyndighet kommit till eller med
full säkerhet kan sägas vara på väg mot exploatering. Därmed har heller inga
arrendeintäkter influtit som skulle kunna balansera prospekteringskostnaderna.
NSG har inte heller kommit något nytt, större malmfält på spåren
eller bidragit med malmreserver till gruvor där brytning sker i någon mer
betydande omfattning.

För att ytterligare belysa NSG:s prospekteringsverksamhet har i rapporten
ställts samman nämndens samtliga genom borrning undersökta fyndigheter.
och därefter har NSG fått klassificera dessa i försumbara, marginella och
utvinningsbara fyndigheter. Därvid framgår att NSG borrat upp ca 175
fyndigheter under den granskade perioden. Av dessa har 131 ansetts vara
försumbara, 24 marginella och 13 utvinningsbara1 fyndigheter. Av de
sistnämnda är fyra fyndigheter av större intresse för NSG för närvarande.2
Därtill finns fyra småfyndigheter där NSG har vissa planer på s.k. smågruveverksamhet.

En analys av orsakerna till den statliga prospekteringens förhållandevis
dåliga utfall pekar på brister i framför allt den långsiktiga inriktningen av och
strategin för nämndens agerande inom området.

Flertalet av de myndigheter och organisationer som hörts i ärendet delar i
stort våra synpunkter och bedömningar.Inte heller har någon av dessa några
sakliga påpekanden att göra emot det underlag vi redovisat i vår rapport.

Högskolan i Luleå, Svenska gruvföreningen och Överstyrelsen för civil
beredskap (ÖCB) finner granskningens faktasammanställningar väl genomförda
och värdefulla.

Några av remissinstanserna påpekar dock att den granskade tidsperioden
kan vara i kortaste laget för en slutgiltig utvärdering av en verksamhet som
malmprospektering, på grund av att det kan ta uppåt 5 till 15 år att etablera en
färdig gruva. Vi är medvetna om detta och har tagit hänsyn till det. Så t.ex.
ingår också SGU:s tidiga prospekteringsaktiviteter i vår utvärdering, varför
den utvärderade tidsperioden i många fall är mellan 15 och 20 år. Vi har även
låtit NSG själv bedöma det framtida värdet av de fyndigheter man hittat, men
som man av olika skäl inte velat eller hittills hunnit utmålslägga.

Svenska Gruvindustriarbetareförbundet är kritiskt och anser att man fått en
mer verklighetsbetonad bild av orsakerna till det dåliga prospekteringsutfallet
om vi, i samband med att vi konstaterade vissa brister i långsiktig
inriktning och strategi vid NSG, också nämnt att detta förorsakats av beslut
över vilka NSG inte rått. Enligt förbundet skulle orsakerna ha sin grund i
beslut av riksdagen.

1 I detta begrepp innefattas såväl en teknisk som en ekonomisk bedömning.

21 fråga om en av dessa - Pahtohavarefyndigheten - pågår i dagarna förhandlingar om
rättigheterna till fortsatta undersökningar med bl.a. Outokumpu AB, som kan

innebära att ytterligare ett steg mot exploatering tagits. 3

På denna punkt har vi delvis en annan uppfattning. De nya riktlinjer för
nämndens prospekteringsverksamhet som gavs i mineralpolitiska propositionen
(prop. 1981/82:99) innebar att de tre huvudområden mineralpolitiska
kommittén bedömt som viktigast för den framtida inriktningen av prospekteringen
i Sverige, nämligen prospektering efter nya slag av fyndigheter,
t.ex.industrimineral och legeringsmetaller, grundläggande basprospektering
i syfte att hitta nya malmprovinser samt prospektering i anslutning till
befintliga driftsgruvor och anrikningsverk fastslogs som riktningsgivande.
Samtidigt påpekades det dock i propositionen att det åligger nämnden att,
inom ramen för sina tillgängliga resurser och mot bakgrunden av hur
verksamheten med prospekteringsstödet utföll, själv prioritera satsningarnas
storlek inom resp. huvudområden. I sammanhanget kan också nämnas att
NSG år 1983 genomförde en ändring i sin inriktning av verksamheten som
innebar att den baspiospektering för att finna nya malmprovinser som varit
igång sedan år 1978 övergavs till förmån för en tyngdpunktsförskjutning mot
undersökningar av enskilda fyndigheter inom kända malmprovinser. NSG:s
egna bedömningar och prioriteringar torde därmed ha påverkat den hittillsvarande
prospekteringsverksamheten.

Det bör också påpekas att vår granskning självfallet även avsett en
bedömning av riksdagens beslut i saken och behovet av omprövningar.

Malå kommun, Sveriges geologiska AB (SGAB) och Civilingenjörsförbundet
(CF) har vissa allmänna kritiska påpekanden om granskningen. I
fråga om redovisningar och analyser av resultatet av den statliga prospekteringen
ges dock främst kompletterande orsaksförklaringar och bakgrund till
erhållet resultat. Så t.ex. anser Malå kommun att en bidragande orsak till det
klena resultatet av den statliga prospekteringen säkerligen är att man i fråga
om denna endast i mycket begränsad omfattning tagit hänsyn till åsikter från
fackfolk och specialister inom branschen då svensk prospekteringsverksamhet
diskuterats, utretts och genomgått omorganisationer. Revisorerna vill
här endast påpeka att ett 30-tal ledande personer och organisationer inom
området hörts under vår granskning.

NSG efterlyser i sitt yttrande en mer positiv redovisning av hur man
bedrivit sin prospektering som motvikt till den som man anser något negativa
bild av verksamheten som vi ger i rapporten. Som ett exempel hänvisar man
till den summering av verksamheten som inleder nämndens yttrande.

Revisorerna noterar att nämnden i denna inledningsvis refererar sin
instruktion och därefter på några rader ger sin syn på prospekteringen och val
av målområden. Nämnden avslutar med att säga att man har ett gott
samarbete med konsulter, gruvföretag och myndigheter och kontakt med
universitet och högskolor.

Vi kan dock inte finna att denna allmänna beskrivning tillfört något nytt till
granskningsrapportens uppgifter. När det gäller de redovisningar och
analyser revisorerna genomfört i fråga om NSG:s hittillsvarande prospekteringsprojekt
väljer nämnden - i det stora hela - att inte kommentera dessa.
Man påpekar endast att NSG bl.a. upptäckt - vilket också redovisats i vår
rapport - fyra i remissvaret uppräknade fyndigheter som är långt framskridna
mot en exploatering.

I övrigt anser NSG att rapporten förbigår de pris- och utvecklingsproblem

Förs. 1988/89:17

som gruvnäringen drabbats av under den tid NSG verkat. Kraven på
utvinningsbara tonnage och halter i projekten har sålunda ständigt ökat.
Detta är självfallet en kärnfråga för prospekteringsverksamheten i landet
framöver som vi varit klart medvetna om.

Endast bergmästaren i norra distriktet har sakliga påpekanden om det
underlagsmaterial som vi baserat vårt slutliga omdöme på och synpunkter på
våra resultatjämförelser. Detta gäller klassificeringen av utmålet Lappvattnet
23 som enligt bergmästaren med dagens nickelpris torde vara av intresse
från ekonomisk synpunkt. Han påpekar emellertid också att dagens nickeloch
kopparpriser av många bedömare anses vara tillfälliga. Dessutom vill
han att utmål i anslutning till gruva som är i gång ej medtas vid jämförelser
mellan statliga och privata prospekteringsorganisationer, eftersom det är
lättare att hitta malm och igångsätta gruvbrytning intill en verksam gruva.

Angående verksamheten i norra distriktet skriver bergmästaren:

Efter denna korrigering framgår att endast Viscariagruvan har igångsatts.
Denna gruva har dock med något års undantag gått med förlust, ända tills
1987 års prishöjning på koppar gjorde den brytvärd. Ur strikt ekonomisk
synpunkt borde gruvbrytningen ej ha igångsatts. En granskning av övriga
utmål som tilldelats något av de stora gruvföretagen, visar att med ett par
undantag även dessa fyndigheter förutsätter väsentliga realprishöjningar
eller teknikförbättringar för att kunna brytas. De är i likhet med statens
utmål resultat av det synsätt som etablerades före trendbrottet på metallmarknaden.

Rapporten anger att kostnaden per utlagt utmål är klart högre för statlig än
för övrig prospekteringsverksamhet. En del av denna skillnad torde kunna
förklaras med att de av NSG redovisade undersökningarna i regel har varit
mera omfattande, som t.ex. tätare borrning, än vad övriga sökande redovisar
vid utmålsläggningar. De sistnämndas undersökningsarbeten ligger oftare på
gränsen till vad som kan godtagas för att utmål över huvud taget skall kunna
anvisas.

När utmålet Gelvenåkko undantages, härrör samtliga för NSG:s räkning
lagda utmål inom norra distriktet från uppslag, som hade börjat undersökas,
innan NSG övertog ansvaret för den statliga prospekteringen. Det är således
egentligen det tidigare SGU:s insatser för att hitta nya malmer och NSG:s
insatser för att fullfölja undersökningarna, som har granskats.

Revisorerna kan instämma i att de privata prospekteringsorganisationerna
inte heller varit särskilt framgångsrika och att vår utvärdering snarare gäller
det tidigare SGU:s insatser för att hitta malmer och NSG:s insatser för att
fullfölja dessa. Enligt vår mening blir inte nämndens hittillsvarande verksamhet
mer tillfredsställande av att flera av NSG:s fyndigheter egentligen hittats
och undersökts av dåvarande SGU eller av övriga prospektörers mer eller
mindre tillfredsställande resultat.

2.2 Omfördelning av de samlade statliga insatserna mellan
olika led i prospekteringskedjan

I vår granskningsrapport föreslår vi att tyngdpunkten i de samlade statliga
insatserna för prospektering förskjuts i riktning mot tidigare led i prospekteringskedjan,
dvs. mot baskartering, malmgeologisk FoU och basprospekte -

Förs. 1988/89:17

ring. Flertalet hörda remissinstanser instämmer i eller har icke något att
erinra emot förslaget.

Såsom bl.a. SGU, Stockholms universitet och bergmästaren i södra
distriktet framhåller i sina yttranden krävs det en väsentligt ökad kännedom
om berggrunden om den fortsatta svenska prospekteringen skall bli framgångsrik.
Detta förutsätter bl.a. en snabbare och mer omfattande geologisk
karteringsverksamhet och en bättre framförhållande malmgeologisk forskning.

De stora utländska prospekteringsbolagen använder i dag, såsom Stockholms
universitet också påpekar, stora delar av sina resurser till att utveckla
prospekteringsstrategier som bygger på geologiska synsätt och idéer från
modern forskning. I samarbete med universiteten och de nationella geologiska
undersökningarna utformas geologiska modeller som beskriver de miljöer
och processer som skapat malmfyndigheterna. Detta är av allt större
betydelse eftersom man i ökad utsträckning måste söka malmer mot större
djup, vilket är dyrbart med konventionella geofysiska metoder och bokningssystem.

Bergmästaren i södra distriktet anser också att strukturgeologi (tredimensionella
beskrivningar av t.ex. kalderor och avsättningsbassänger) och
åldersbestämningar bör ingå som en viktig del i framtida planeringsunderlag.

Även fältprospekteringen i landet är i dag eftersatt vilket också Boliden
Mineral AB, Svenska gruvindustriarbetareförbundet och STU framhåller i
sina yttranden. Detta beror bl.a. på brister i planeringsunderlaget.

En förstärkning av insatserna i tidigare led är enligt vår mening erforderlig.
Behovet understryks av den konstaterade svårigheten att uppställa en
strategi för prospekteringsverksamheten. Stora statliga prospekteringsresurser
kan möjligen hittills ha lagts på fel områden på grund av att grundläggande
planeringsmaterial saknats.

Även andra förbättringar på området föreslås av remissinstanserna.
Länsstyrelsen i Västerbottens län påpekar sålunda att de kriterier som för
närvarande avgör om prospekteringsstöd skall utgå inte främjar ett långsiktigt
synsätt och därför behöver ses över. Högskolan i Luleå föreslår att den
tillämpade geofysiska forskningens resultat skall tas i beaktande på ett
mycket tidigare stadium i prospekteringsplaneringen genom att resultatutbyte
och forskningsinitiering sker i ett framtida prospekteringsråd.

STU understryker för sin del betydelsen av att vidgade resurser ges SGU
för att ta en mer aktiv roll vad det gäller FoU. Det finns nämligen ett påtagligt
behov av ökad FoU-samverkan och informationsutbyte inom svensk geologi.

STU liksom flera andra remissinstanser framhåller vikten av ett svenskt
deltagande i den internationella malmgeologiska debatten och att nya
malmgenetiska idéer tillförs och prövas vid prospekteringen inom landet.
STU ser därför, särskilt mot bakgrund av SGU:s behov av ökad extern
FoU-samverkan och behov att bygga upp ett förstärkt och långsiktigt stabilt
kontaktnät, gärna en mer aktiv roll för SGU som operativ myndighet i dessa
sammanhang.

Revisorerna delar dessa uppfattningar.

Vi föreslår att tyngdpunkten i de samlade statliga insatserna för prospektering
förskjuts i riktning mot tidigare led i prospekteringskedjan, såsom
baskartering, malmgeologisk FoU och basprospektering.

Förs. 1988/89:17

2.3 Långsiktig inriktning och utveckling av den statliga
prospekteringen

Den prospektering som bedrivs i dag utgör grunden för den mineralutvinning
som kommer att bedrivas i en framtid, sannolikt med andra tekniska och
ekonomiska förutsättningar än i dagsläget. Denna prospektering är baserad
på tidigare vunnen erfarenhet och tidigare utvecklad teknik samt utförs mot
bakgrund av framtidens definition av begreppet malm.

Vid varje tidpunkt styrs prospekteringen av förutsättningar som prospekteringsorganisationerna
i många fall har ringa direkt kontroll över, och man
tvingas trots det göra rimliga antaganden rörande de givna förutsättningarna
och sedan överföra dem till praktiskt handlande. De viktigaste förutsättningarna
vid en given tidpunkt är marknadsförutsättningar (malmvärde in situ
och prisutveckling), internationell utveckling på mineralområdet (upptäckter
av nya fyndigheter, export- och importbegränsningar, gruvnedläggningar),
tekniska-geologiska förutsättningar (utvecklingen inom det geologiska
området, av prospekteringstekniken, på gruvbrytningsområdet och på
anrikningssidan) och branschförutsättningar inom landet (företagsantal,
struktur, inriktning m.m.).

Bedömningar av dessa olika typer av förutsättningar och slutsatserna av
bedömningarna är följaktligen viktiga styrmedel för inriktningen av prospekteringen.
För en framtida verksamhet på prospekteringsområdet har man
därför att förlita sig till att en tillfredsställande analys- och prognosverksamhet
kommer till stånd samt att en tillfredsställande översikt över utvecklingen
på området införskaffas och god framförhållande forskning på det geologiska
och tekniska området upprätthålls.

Något mer omfattande eller systematiskt arbete av nämnt slag förekommer
inte i dag. SGU:s utredningsresurser i dessa avseenden är begränsade.
NSG har givetvis på olika sätt, dock i mer osystematisk och mindre
resurskrävande form, följt utvecklingen. Men med resurser i den storleksordningen
NSG förfogar över har dessa aktiviteter varit alltför begränsade.
NSG har många likheter med ett affärsdrivande verk, som skall verka både i
samarbete och konkurrens med andra på en marknad och måste därför ha en
överblick över denna marknad och hur den kommer att utvecklas framöver.

Utan tillräcklig framförhållning saknar den statliga prospekteringsverksamheten
möjlighet att hävda sig.

Den kommitté för utredning av marknadsförutsättningar m.m. för vissa
mineralråvaror (dir 1987:33) som för närvarande arbetar kommer säkerligen
att lämna en typ av underlag som är lämplig för efterfrågad styrning.

Vår granskning visar att det är viktigt att också ett bättre underlag när det
gäller tekniska/geologiska förutsättningar och branschförutsättningar inom
landet tas fram för framtida beslut.

Det i vår granskningsrapport framlagda förslaget att kommittén bör få
tilläggsdirektiv för att bl.a. ta fram ett sådant kompletterande underlag och
pröva behovet av samordning av de statliga insatserna för baskartering,
forskning och utveckling (FoU) och basprospektering får stöd eller lämnas
utan erinran av samtliga remissinstanser utom en.

Enligt SIND.s mening är det angeläget att NSG:s prospekteringsverksam -

Förs. 1988/89:17

het samordnas med de statliga resurserna vid universitet och högskolor.
Svenska Gruvföreningen anser också att svensk mineralhantering skulle
gynnas av en kraftsamling inom geologi och prospektering. I dag råder alltför
stor splittring på den statliga sidan med onödigt många högskole- och
universitetsinstitutioner, statliga verk m.m. Det skapar revirtänkande och
tungrodd byråkrati.

Mineralråvarukommittén (MIR-kommittén) själv anser att detta förslag
berör avgränsade delområden, som ryms inom den vidare ram som ges i
direktiven för kommittén och ställer sig positiv till att erhålla nämnda
tillläggsdirektiv. En förutsättning för att kunna genomföra arbetet enligt de
föreslagna tilläggsdirektiven är dock att tidpunkten för redovisning av
utredningsarbetet senareläggs. Enligt vår mening bör detta i så fall ske.

Endast Malå kommun ställer sig tvekande till detta förslag med motiveringen
att de föreslagna kommittétilläggen inte skulle leda till att något nytt
kom fram. Vår granskning visar emellertid att ett sådant sammanställt
material saknas för närvarande. Ett dylikt undersökningsmaterial i fråga om
geologiska/tekniska förutsättningar och branschförutsättningar inom landet
bör också kunna ställas samman av befintligt material och bedömningar på
basis av detta göras utan alltför tidskrävande insatser.

Revisorerna anser det angeläget att MIR-kommittén får de föreslagna
tilläggsdirektiven för att komplettera det framtida beslutsunderlaget på
området.

2.4 Prospekteringsråd

I regeringens proposition 1980/81:130 om industripolitikens inriktning m.m.
föreslogs att ett prospekteringsråd inrättades vid den centrala förvaltningsmyndigheten
på mineralområdet, dvs. SGU. Rådet skulle få en viktig uppgift
i arbetet att samordna de olika prospekteringsorganisationernas verksamhet.
Det borde bl.a. ta initiativ till och föreslå större projekt för att snabbt kartera
intressanta områden genom t.ex. förenklad berggrundskartering eller storregionala
geokemiska undersökningar. Riksdagen beslutade i enlighet med
regeringens förslag. I proposition 1981/82:99 om svensk mineralpolitik sades
vidare att anknytningen till det föreslagna rådets verksamhet skulle bli av stor
betydelse i nämndens fortsatta verksamhet, bl.a. kunde inom ramen för
rådets verksamhet ett betydelsefullt samarbete äga rum. Samarbetet förutsattes
leda till en effektiv samordning av de samlade resurserna för
prospektering, mineralteknik och även FoU-satsningar.

För nämndens vidkommande var det av stor betydelse att detta arbete
kontinuerligt ökar dess kunskaper om och erfarenheter av den praktiska
verksamheten på mineralutvinningsområdet. Nämndens viktiga uppgift att,
bl.a. på grundval av samarbetet i prospekteringsrådet, bevilja stöd till
prospektering och att i eget samarbete med annan gruvintressent driva
projekt, förutsatte en kompetens som för nämndens vidkommande, med
dess begränsade personella resurser, förutsatte nära kontakter med andra
myndigheter och organ, som t.ex ÖCB, STU, högskolan i Luleå och andra
forskningsorgan.

Vår granskning har visat att prospekteringsrådet på SGU endast i

Förs. 1988/89:17

begränsad utsträckning kunnat fylla de uppgifter statsmakterna angett.
Rådets huvudsakliga uppgift har bestått i att lämna förslag till inriktning av
SGU:s förenklade berggrundskartering och storregionala geokemiska undersökningar.

För att få det värdefulla kompetenstillskott i planeringsverksamheten som
statsmakterna avsett i sina direktiv föreslogs i vår rapport att prospekteringsrådet
skulle flyttas från SGU till NSG. Ett utvecklat samråd med andra
företag och kompetenscentra är enligt rapporten särskilt angeläget när det
gäller den övergripande planeringen av NSG:s verksamhet. Verksamhetsplanen
är NSG:s viktigaste styrinstrument. NSG bör vid utarbetandet av
planerna utnyttja såväl utomstående kompetens som den som kommer att
finnas företrädd i det föreslagna prospekteringsrådet.

Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i frågan är positiva till eller
har inget att erinra emot det föreslagna prospekteringsrådet. Av de närmast
berörda myndigheterna har SGU inget att erinra mot att ett sådant
prospekteringsråd inrättas vid NSG, men man anser dock att detta bör få en
annan benämning för att undvika en sammanblandning med SGU:s prospekteringsråd
som man vill ha kvar. Detta råd har, anser man, en mycket viktig
funktion för SGU:s kontakter med prospekterande företag och organisationer.

NSG ser ingen anledning att byta huvudman för rådet, såvida inte detta
skall ha radikalt andra uppgifter än SGU:s råd.

Visserligen bör SGU:s behov av kontakter i ovan angivna avseenden enligt
vår bedömning lika väl kunna tillgodoses i ett prospekteringsråd vid NSG,
och detta råd få så vidgade uppgifter att såväl SGU:s som NSG:s krav på
kompetent rådgivning tillgodoses.

Eftersom de närmast berörda myndigheterna uttryckt en viss tveksamhet
till det av oss presenterade förslaget bör frågan övervägas ytterligare. Vi
förordar därför att MIR-kommittén också prövar behovet av att flytta över
prospekteringsrådet vid SGU till NSG och därmed sammanhängande frågor.
I ett sådant råd bör ingå personer med kunskaper om prospektering,
gruvbrytning och mineralanrikning, forskning och utveckling samt kunskaper
om metallmarknadernas utveckling. Samtidigt bör ställning tas till NSG:s
styr- och referensgrupp för stödet till prospekterande företag.

2.5 NSG:s övergripande planering, organisation m.m.

I granskningsrapporten har framförts förslag om olika åtgärder för att stärka
NSG:s möjligheter till övergripande planering, bättre organisation m.m.
Beträffande dessa förslag är remissutfallet mera svårbedömt än i fråga om de
hittills berörda frågorna. Endast ett mindre antal av remissinstanserna har
yttrat sig om dessa förslag till åtgärder. Meningarna är också delade bland
dem. Vad vi kan notera, har dock inga avgörande invändningar redovisats.
Emellertid kan vissa av dessa frågor behöva utredas vidare. Här nedan
övervägs endast de förslag till åtgärder som vi för närvarande anser bör
vidtas.

Förslaget att förbättra den övergripande planeringen, särskilt när det
gäller utvärderingar och analyser av tidigare planperioders prospekterings -

Förs. 1988/89:17

1* Riksdagen 1988189.2sami. Nr 17

verksamhet, biträder Malå kommun, Civilingenjörsförbundet och Svenska
gruvindustriarbetarförbundet helt eller delvis. SGAB anser att den planering
som behövs redan sker hos NSG. En överföring av prognosfunktionen från
SGU till NSG är dock önskvärd, anser bolaget.

SGAB har inte redovisat några avgörande invändningar i detta sammanhang.
Vi konstaterar också att resultatet från SGU:s prognosverksamhet i
dag även har andra avnämare än NSG och att SGU anser att det finns
anledning att öka verkets möjligheter till insatser på prognosområdet. Detta
långsiktiga prognos- och utredningsarbete inom SGU bör kunna utgöra en
del av det underlag som krävs som bakgrund för NSG:s verksamhet. SGU
ställer sig positivt till ett fördjupat samarbete inom detta område. Enligt vår
mening är det angeläget att så sker.

Vi vill betona att den övergripande planeringen måste utgå från de faktiska
förutsättningarna för verksamheten. Vår uppfattning är att en analys av
verksamheten och resultatet av tidigare perioders prospektering är av stor
betydelse härvidlag. I vår granskning har vi vidare konstaterat att det
övergripande planeringsarbete som hittills bedrivits vid NSG i huvudsak varit
kortsiktigt och framtidsinriktat. Det är också angeläget att riksdag och
regering samt andra beslutsfattare på området genom NSG får bättre
beslutsunderlag för sina övergripande ställningstaganden.

Enligt vår mening bör sålunda den övergripande planeringen och styrningen
av verksamheten ske med utgångspunkt i en tillbakablickande redovisning
och analys av verksamhetens resultat. Den övergripade planeringen behöver
förbättras i dessa avseenden.

När det gäller att få fram tillförlitliga prognoser bör ett fördjupat samarbete
mellan SGU och NSG komma till stånd.

Prospekteringen är den dominerande delen av NSG:s verksamhet. Representanterna
i NSG:s styrelse är emellertid i dag främst valda för att bistå NSG
med kunskap och auktoritet i fråga om egendomsförvaltning. Vi har därför i
rapporten satt i fråga om inte styrelsen bör få en sammansättning som bättre
svarar mot NSG:s dominerande verksamhet, dvs. prospektering. I styrelsen
bör också ingå en representant för Statens industriverk (SIND). SIND är
också positivt inställd till att utse en representant i NSG:s styrelse.

Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot detta förslag. SGAB
anser dock att det inte bara skall finnas prospekteringskunskap i NSG:s
styrelse. Det är viktigt att kunskap om gruvbrytning och mineralanrikning
samt kunskap om metallmarknadernas utveckling är företrädd. Vårt förslag
har bl.a. varit avsett att åstadkomma detta. Vi föreslår därför att även denna
typ av kompetens tillgodoses i NSG:s styrelse.

När det gäller statens anslag till NSG, som i dag utgår dels via nämndens
anslag, dels i form av viss del av prospekteringsstödet (D7-anslaget), anser
nämnden att det enbart är positivt att NSG såsom föreslås i rapporten får ett
fast anslag i stället för anslag också i form av prospekteringsstöd. Instämmandet
gäller dock endast under förutsättning att det inte innebär någon prutning
jämfört med dagens anslag jämte stöd.

SGAB liksom Malå kommun ställer sig däremot frågande till varför de
statliga projekten ej skall ha möjlighet att få prospekteringsstöd. Projekten
bör oberoende av om de är statliga eller privata bedömas utifrån sina meriter

Förs. 1988/89:17

och de direktiv som angetts i regeringspropositionen. Enligt vår mening är Förs. 1988/89:17

det emellertid otillfredsställande att en konkurrent skall bedöma övriga

prospektörers projekt. Vi finner det därför vara lämpligare att dessa medel

tillförs direkt via nämndens anslag. Så har t.ex. i år skett för fortsatta

undersökningar i Pahtohavarefyndigheten. Vi kan också tänka oss att en

oberoende myndighet, som har kompetens härför, bedömer och utdelar

stödet.

2.6 Baskarteringen vid SGU

Flertalet remissinstanser instämmer i eller har inget att erinra mot det i
rapporten framförda förslaget att baskarteringen vid SGU skall förstärkas
och bättre anpassas till prospekteringens framtida behov. Mot bakgrund av
de synpunkter som avgetts vid remissbehandlingen finner vi emellertid inget
behov av att föra förslaget om ett utvecklat uppdrags- och rapporteringssystem
för baskartering mellan myndigheterna vidare. I tidigare avsnitt har vi
föreslagit att MIR-kommittén prövar behovet av att baskarteringsverksamheten
vid SGU samordnas med övriga insatser för prospektering. Vi föreslår
att SGU på grundval av kommitténs bedömningar utreder omfattning och
inriktning av en förstärkt baskartering.

3 Sammanfattning

Med stöd av vad som anförts föreslår revisorerna

att tyngdpunkten för de samlade statliga insatserna på mineralområdet
förskjuts i riktning mot tidigare led i prospekteringskedjan,
att ett bättre underlag i fråga om tekniska/geologiska förutsättningar för
prospekteringen tas fram och branschförutsättningarna för företag inom
mineralområdet klarläggs samt behovet av samordning av de statliga
insatserna för baskartering, forskning och utveckling samt prospektering
utreds och att den nu arbetande kommittén (dir 1987:33) för utredning av
marknadsförutsättningar m.m. för vissa mineralråvaror (MIR-kommittén)
ges dessa uppdrag,
att MIR-kommittén får i uppdrag att även utreda frågan om överflyttning
av prospekteringsrådet vid SGU till NSG och därmed sammanhängande
frågor,

att SGU utreder förutsättningar för samt omfattningen av och inriktningen
på en förstärkt baskartering,
att samarbetet mellan SGU och NSG fördjupas i fråga om framtidsprognoser,

att NSG:s övergripande planering förbättras, särskilt när det gäller
utvärderingar och analyser av tidigare planperioders prospektering,
att NSG:s styrelse får en sammansättning som bättre svarar mot nämndens
dominerande verksamhet, dvs. prospektering, samt
att NSG tilldelas medel före sin prospektering direkt via sitt anslag och ej
via stödet till prospekterande företag.

4 Hemställan

Förs. 1988/89:17

Riksdagens revisorer hemställer

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
revisorerna anfört angående vidareutvecklingen av de statliga insatserna
på prospekteringsområdet och organisationen för genomförandet
av det vidare arbetet.

Detta ärende har avgjorts av revisorerna i plenum. I beslutet har deltagit
revisorerna Arne Gadd (s), Alf Wennerfors (m), Hans Lindblad (fp), Kjell
Nilsson (s), Stig Gustafsson (s), Torsten Karlsson (s), Rune Jonsson (s), Per
Stenmarck (m). Maja Bäckström (s), Margit Gennser (m), Lennart Brunander
(c) och Ulla Johansson (s).

Vid ärendets slutliga handläggning har vidare närvarit kanslichefen Göran
Hagbergh, byråchefen Bo Willart och revisionsdirektören Eero Marttinen
(föredragande).

Stockholm den 8 december 1988
På riksdagens revisorers vägnar

Arne Gadd

Eero Marttinen

Sammanfattning av rapport 1987/88:9 om statliga
insatser för prospektering och de remissyttranden
som har avgetts över den
1 Rapporten

1.1 Bakgrund och syfte

Nämnden för statens gruvegendom (NSG) svarar för den statliga prospekteringen
och har regeringens uppdrag att administrera stödet till prospekterande
företag via det statliga programmet för utökad prospektering. NSG:s
prospektering skall ha en långsiktig inriktning och komplettera gruv- och
mineralindustrins satsningar. Resultatet av denna prospektering skall komma
dessa till del genom att NSG arrenderar ut sina fyndigheter. Genom NSG
medverkar staten även till att stimulera och effektivisera övrig prospektering
i landet. Andra betydelsefulla statliga insatser för prospektering är baskarteringen
på SGU och programmet Prospekteringsinriktad malmgeologisk
forskning som STU ansvarar för.

I prospektering har staten under åren 1975-1987 satsat sammanlagt ca 1,3
miljarder kronor med målet att få fram ny gruvverksamhet. Omkring 920
milj. kr. därav har gått till NSG:s prospektering och ca 180 milj. kr. till övriga
prospekterande företag. Därutöver har minst 180 milj. kr. satsats på
baskartering och malmgeologisk forskning för prospekteringens behov.

Mot denna bakgrund har revisorerna bedömt det angeläget att granska de
samlade insatser för prospektering som vidtagits i syfte att expandera
verksamheten inom gruv- och mineralområdet. Granskningen har inriktats
dels på att beskriva och analysera inriktning och utfall av den statliga
prospekteringen under de senaste tolv åren; dels på att analysera förutsättningar
och hinder för statens möjligheter att komplettera och stimulera övrig
prospektering. I granskningen har också ingått att överväga olika alternativ
när det gäller målen för och inriktningen av NSG:s verksamhet.

1.2 Tillvägagångssätt

Arbetet har omfattat en genomgång av utvecklingen av gruv- och mineralindustrin
och prospekteringens betydelse för denna utveckling samt statsmakternas
avsikt med insatserna inom prospekteringsområdet. Prospekteringsverksamhetens
inriktning, omfattning och resultat har kartlagts genom
intervjuer med personal vid NSG, Sveriges geologiska undersökning (SGU)
och Sveriges geologiska AB (SGAB). Intervjuer har också genomförts med
företrädare för gruvföretag och prospekteringsorganisationer samt geologiska
institutioner vid universitet och högskolor.

Revisorerna har därtill gått igenom material om enskilda projekt som NSG
drivit med avseende på arrende- och samarbetsavtal, gruvbrytning och utmål
samt bett nämnden belysa samtliga genom borrningar undersökta fyndigheter
med avseende på inriktning och resultat. Vi har också tagit del av det
material nämnden tagit fram i sin utvärdering av programmet för utökad

Förs. 1988/89:17

Bilaga

prospektering m.m. De statliga insatserna har Slutligen analyserats och
bedömts via enkäter och intervjuer med ca trettio ledande personer och
organisationer inom prospekteringsområdet.

1.3 NSG:sprospekteringsverksamhet

Från och med budgetåret 1975/76 övertog NSG från SGU ansvaret för den
statliga prospekteringen, och fram t.o.m. budgetåret 1986/87 har NSG för
prospektering tilldelats sammanlagt ca 860 milj. kr.

I revisorernas granskning av området har ingått att så långt möjligt
redovisa och bedöma resultatet och effekterna av denna statliga prospekteringsverksamhet.
Analysen har omfattat statliga prospekteringsprojekt som
avslutats under åren 1975-1987.

Eftersom SGU haft en omfattande och kontinuerlig statlig prospekteringsverksamhet
i gång, även när det gäller andra malmer än järn, sedan slutet på
1960-talet, avser analysen resultatet av de två senaste decenniernas statliga
prospektering.

Analysen har gällt säkerställda resultat av NSG:s verksamhet i form av
igångsättande av gruvdrift, arrende- och samarbetsavtal, upptäckta malmreserver,
utmål, företagskontakter och klassificeringar av upptäckta mineraliseringar
som NSG själva gjort.

Resultatanalysen visar att NSG:s prospektering hittills inte lett till att
någon fyndighet kommit till eller med full säkerhet kan sägas vara på väg mot
exploatering. Därmed har heller inga arrendeintäkter influtit som skulle
kunna balansera prospekteringskostnaderna.

Något nytt, större malmfält har NSG knappast kommit på spåren.
Nämnden har inte heller bidragit med upptäckta malmreserver till de gruvor
där brytning sker i någon mer betydande omfattning.

I rapporten har revisorerna också försökt uppskatta vad NSG genom sin
prospektering upptäckt av nya mineraliSeringar som i en framtid, t.ex.
genom processutveckling, kan bli ”malm” genom att studera de utmål
nämnden lagt. Enligt uppgifter från bergmästarna har NSG lagt nya utmål på
11 fyndigheter under åren 1975 till 1987. De flesta av dessa utmål är numera
av mindre intresse. Endast två utmål bedömer NSG vara av större intresse
framöver: Lappvattnet och Nya Sumåssjögruvan.

För att ytterligare belysa NSG:s prospekteringsverksamhet har revisorerna
i rapporten ställt samman nämndens genom borrning undersökta fyndigheter
och låtit nämnden klassificera dessa i försumbara, marginella och
utvinningsbara fyndigheter. Därvid framgår att NSG borrat upp ca 175
fyndigheter under denna tidsperiod. Av dessa kan 131 anses vara försumbara,
24 marginella och 13 utvinningsbara fyndigheter. Utöver de två utmål som
nämnts ovan är två fyndigheter av större intresse för NSG för närvarande,
nämligen Kaolin i Skåne och Pahtohavarefyndigheten i Kiruna kommun.
Därtill finns fyra småfyndigheter där NSG har vissa planer på s.k. smågruveverksamhet.

Revisorernas analys av NSGs hittillsvarande verksamhet och resultat visar
att de svårigheter NSG haft att brottas med kan hänföras till tre huvudsakliga
typer av problem. Det första huvudproblemet hänger samman med att NSG

Förs. 1988/89:17

Bilaga

skall verka i en bransch - bestående i Sverige av ett fåtal koncernföretag -med en allt hårdare internationell konkurrens som i sin tur beror på ett stort
överutbud och stagnerande efterfrågan. Under senare år har detta medfört
ständigt ökande krav på halter och tonnage. Dessutom är kapitalbehovet för
att sätta en gruva i drift mycket stort. Av bl.a. dessa skäl är expansions- och
förnyelseutrymmet för existerande och nya gruvföretag begränsat och till
stora delar redan intecknat. För de redan etablerade har överlevandemotivet
kommit i förgrunden. Expansionen rör för dem i första hand en utökning av
produktionen i befintliga gruvor och i andra hand inom ett anrikningsverks
närområde. Nya anrikningsverk handlar det t.ex. endast undantagsvis om.
Utrymmet för nytillkommande gruvdrift och företag i landet blir därför litet.

Det andra huvudproblemet hänger samman med utfallet hittills och
svårigheterna att lokalisera tillräckligt intressanta och brytvärda fyndigheter.
Det är svårt att för närvarande peka på några av NSG:s fyndigheter, om vilka
man definitivt kan säga att de är ekonomiskt brytvärda. Ställt mot det
enklaste sättet att bedöma effektiviteten i prospekteringen, dvs. att som
effektiv anses en prospektering som ger en gruva per 100 milj. kr. i satsade
resurser, har NSG således inga meriter att tala om. Inte heller om man går ett
steg tillbaka och låter en redan lokaliserad ”fyndighet” vara ett tecken på
effektivitet (framgång), blir resultatet särskilt tillfredsställande.

Det bristande prospekteringsutfallet beror i sin tur sannolikt på en
kombination av flera olika faktorer som t.ex. a) de flesta lättfunna, ytliga,
större malmerna har redan hittats, b) NSG har använt fel teknik och/eller
haft för dåliga kunskaper, c) en dålig balans mellan översiktliga undersökningar
inkl. forskning och regional och lokal prospektering, d) agerandet har
varit för kortsiktigt, e) det har varit dåligt med nya idéer och uppslag,
okonventionella approacher etc. inom NSGs prospektering och f) den
samlade utblicken har saknats (inga ordentliga inventeringar av vad som
åstadkommits och resultaten i övrigt har gjorts).

Det tredje huvudproblemet hänger samman med den organisationsform
inom vilken NSG/SGAB bedriver verksamheten och de speciella mål resp.
krav/förväntningar man har på sig. Detta medför bl.a. behov av att ta
regionalpolitiska hänsyn, en svårhanterad relation till SGAB, kluvenhet
mellan en samhälls- och affärsroll, brist på marknads- och brytningsteknisk
fackkompetens och en svår huvuduppgift, dvs. att expandera rnmeralbranschen,
vilket närmast handlar om industriell utveckling. Det har t.ex. på
andra industriområden visat sig svårt att ”planera fram” ny industri/ny
produktion. NSG:s uppgift handlar i vissa avseenden om detta.

Granskningen har visat att NSG:s aktiviteter under åren 1975-1987
innefattar flera försök att pröva nya vägar och att utveckla nya instrument för
att hantera ovanstående problem. Granskningen visar emellertid också att de
villkor som NSG arbetar under, leder till vissa kvarstående från effektivitetssynpunkt
mindre tillfredsställande förhållanden och mönster framför allt när
det gäller den långsiktiga inriktningen av och strategin för nämndens
agerande inom prospekteringsområdet. Så t.ex. saknas i stor utsträckning
tillbakablickar, utvärderingar och analyser av utfallet av tidigare perioders
prospekteringsområden, och val av projekt görs ur ett alltför kortsiktigt
perspektiv och på basis av ett alltför bristfälligt planeringsunderlag.

Förs. 1988/89:17

Bilaga

1.4 1982 års program för utökad prospektering m.m.

Riksdagen beslutade hösten 1982 på förslag av regeringen att anslå 300 milj.
kr. som statligt stöd (D-7 anslaget) för ett femårigt försök att utöka den
svenska prospekteringen (prop. 1982/83:50, NU 1982/83:9).

Av rapporten framgår att totalt 28 huvudmän erhållit del av prospekteringsstödet.
Boliden Mineral AB är den största stödmottagaren följd av NSG
och LKAB. Dessa har fått ca 70 % av stödmedlen (exkl. Steken jokk och
forskning och utveckling).

Det mesta av stödet har gått till prospektering efter basmetaller och i
ökande grad ädelmetaller. Det är främst behovet av att stödja en långsiktig
uppbyggnad av malmbasen inom befintliga gruvområden som därmed har
tillgodosetts. Detta gäller även legeringsmetaller där stödet till betydande del
har gått till en uppbyggnad av malmbasen vid landets enda volframgruva i
Yxsjöberg (AB Statsgruvor/LKAB). Industrimineralprojekteringen (inkl.
stenindustriell verksamhet) har också till stor del varit inriktad mot en
förstärkning av råvarubasen vid befintliga täkter och anläggningar.

En nyetablering har hittills kommit till stånd som ett resultat av stödprogrammet,
men fler projekt är under utveckling mot en exploatering som
sannolikt kommer till stånd inom de närmaste åren.

I rapporten konstateras att de projekt som fått stöd har varit de mest
utvecklade delarna av prospekteringsverksamheten i landet, dvs. företagen
har lämnat in ansökningar för sina bästa projekt. De flesta av dessa projekt
faller inom traditionella malmfält och i närområdena till existerande gruvor.
Det har i stor utsträckning handlat om projekt som gruvbranschen förmodligen
av överlevnadsskäl ändå hade genomfört. I dag är - vilket framgår av
årets ansökningar - projekten i detta led i stort uttömda. Detta torde ha sin
bakgrund i att den uppslagsgenerande verksamheten sackat efter. En brist
som stödet i dag har är att de led i prospekteringen som skall ge nya uppslag
framöver inte främjas tillräckligt.

I granskningen har vidare framkommit en relativt enhällig kritik emot att
NSG via D-7 anslaget ger pengar till sig själv. NSG:s andel av detta stöd har
varit 21,2 % av totalt stöd under åren 1982-1987.

Ett nytt treårigt prospekteringsprogram på totalt 96 milj. kr. har beslutats
efter förslag i prop. 1986/87:74 (NU 1986/87:32, rskr. 1986/87:307) angående
näringspolitik inför 1990-talet.Om NSG:s förslag till regeringen för den
första etappen i detta treåriga program beaktas utgörs NSG:s stöd i denna
etapp (8 777 milj. kr.) ca 28,2 % av totalt stöd. Därtill har LKABProspektering
AB, som numera har slagits ihop med SGAB, för den första
etappen föreslagits få stöd på 3 086 milj. kr. eller 9,9 %. NSG har således
beviljat och föreslagit att en stor och ökande del av stödet skall gå till sig själv
och till NSG/SGAB-”komplexet” närstående organisationer.

Slutligen konstateras också i rapporten att styr- och referensgruppens
sammansättning dominerats av fackliga representanter och att det kan finnas
skäl att i högre utsträckning olika typer av intressen representeras i denna
grupp.

Förs. 1988/89:17

Bilaga

1.5 Baskartering och prospekteringsinriktad malmgeologisk
forskning

I rapporten konstateras vidare att baskarteringen för prospektering och den
kvartärgeologiska översiktskarteringen i stort bedrivits enligt den 5-årsplan
som SGU:s prospekteringsråd rekommenderade 1983/84. Denna plan innebär
att baskarteringen för prospektering koncentreras till i huvudsak två
områden, dels norra Ångermanland och södra Västerbotten, dels Dalarna
och Hälsingland. Arbetena har på sikt inriktats mot en årlig produktion av 10
kartblad av berggrundskartor och 10-12 kartblad när det gäller översiktliga
jordartskartor. På grund av minskade ekonomiska ramar har ej denna
produktionstakt kunnat uppnås. Än mindre har SGU kunnat uppnå mineralpolitiska
utredningens bedömda behov av ca 20 kartblad av berggrunds- resp.
jordkartskartor per år. När det gäller geokemiska kartor har SGU i stort följt
prospekteringsrådets rekommenderade 5-årsplan, men för att klara detta har
en minskning gjorts av antalet analyserade faser och fraktioner för moränproven.

Programmet prospekteringsinriktad malmgeologisk forskning, som tagits
fram i samverkan mellan STU, gruvindustrin och universitet och högskolor,
är sexårigt och påbörjades budgetåret 1987/88.

Vår granskning visar att betydelsen av en aktiv och kvalificerad malmgeologisk
forskning inom landet som medel för en effektivare prospektering
omvittnats i flera sammanhang.

De stora internationella prospekteringsbolagen använder i dag en betydande
del av sina resurser för att utveckla prospekteringsstrategier som
bygger på geologiska synsätt och idéer från modern forskning. I samarbete
med universiteten och de nationella geologiska undersökningarna utformas
geologiska modeller som beskriver de miljöer och processer som skapat
malmfyndigheter. Man söker att på vetenskapliga och systematiska grunder
styra malmletningen. Den moderna prospekteringen som den utformats av
de stora internationella gruv- och prospekteringsföretagen är väsentligen en
sofistikerad tillämpning av geovetenskap och teknologi.

Vår granskning visar att de svenska gruv- och prospekteringsföretagen i
huvudsak är konkret inriktade mot att påvisa malm. De har inte resurser
tidsmässigt eller ekonomiskt att inordna malmerna i större systematiska
mönster, vilket är av allt större betydelse då man nu i ökad utsträckning
måste söka malmer mot större djup.

I rapporten konstateras att det föreligger betydande samhällsekonomiska
motiv och industriella motiv för att nyorientera och utöka både baskarteringen
vid SGU och den prospekteringsinriktade malmgeologiska forskningen i
landet, den senare även utöver de insatser som planeras inom det malmgeologiska
FoU-programmet. För att en sådan vidare utveckling med kunskapsuppbyggnad
och kännedom om berggrunden skall komma till stånd och
komma upp till en nivå motsvarande den i de mest framträdande gruvindustriländerna,
behövs enligt vår mening bl.a. en samordning och kraftsamling
av de statliga resurserna vid högskolor, universitet, NSG och SGU m.fl.

Förs. 1988/89:17

Bilaga

1.6 Förslagen

De iakttagelser och de analyser som gjorts under granskningen av de statliga
insatserna för prospektering ger vid handen att mineralpolitiken behöver
vidareutvecklas, framför allt när det gäller den långsiktiga inriktningen av
och strategin för det samlade statliga agerandet inom området.

Härvid bör dels en omfördelning av de statliga insatserna ske i riktning mot
tidigare led i prospekteringskedjan, dels val av prospekteringsområden och
projekt inom den statliga prospekteringen göras med större hänsyn till givna
förutsättningar och utvecklingsmöjligheter för olika typer av metaller/
mineral. För en sådan mera långsiktig inriktning av de statliga insatserna
behövs ett bättre planeringsunderlag på mineralområdet.

I rapporten föreslås därför att kommittén (dir. 1987:33) för utredning av
marknadsförutsättningar m.m. för vissa mineralråvaror får tilläggsdirektiv
för att bl.a. bedöma på vilka områden utvecklingsmöjligheter finns och
lämna förslag till utvecklingsprogram i fråga om statliga kompletterande
insatser avseende kartering, FoU och prospektering i samordnad form.

I syfte att förbättra den långsiktiga planeringen och utvärderingen av
prospekteringsverksamheten vid NSG föreslås vidare att ett prospekteringsråd
inrättas inom nämnden. I rådet bör ingå representanter för olika typer av
prospekterande och gruvbrytande företag, forskning och utveckling, internationell
ekonomi och branschkunskap i övrigt.

Granskningen av NSG:s nuvarande prospekteringsverksamhet har dessutom
lett fram till bl.a. följande förslag.

1. Åtgärder bör vidtas för att förbättra den övergripande planeringen, särskilt
när det gäller utvärderingar och analyser av utfallet av tidigare planperioders
prospekteringsverksamhet.

2.Beredningsförfarandet vid val av prospekteringsprojekt bör förbättras
genom att nämnden regelmässigt använder sig av externa sakkunniga
bedömare för utlåtanden över projekt.

3.Formerna för initiering av prospekteringsprojekt bör vidareutvecklas
och ”förberedelser” i form av organisering av referens- och styrgrupper i
anslutning till större projekt prövas.

4.Långsiktiga prospekteringsprogram bör vidare upprättas inom NSG,
särskilt i anslutning till de förslag som kommittén angående marknadsförutsättningar
för vissa mineralråvaror kommer att avge.

5.De delar av programmen som berör kartering bör NSG lägga ut i form av
uppdrag till SGU. Samma förfarande bör även gälla i fråga om behov av
forskning och utveckling.

6.1 samband med förordad programinriktning av NSG:s verksamhet bör
också NSG:s organisation förändras på så sätt att nuvarande projektansvariga
handläggare i stället blir programansvariga.

7.NSG:s möjligheter att upphandla utanför SGAB bör också ökas och en
utveckling komma till stånd som på sikt leder till en mera normal upphandling.

8.De medel som ges NSG för prospektering bör tilldelas i särskild ordning,
och inte som nu, också via stödet till prospekterande företag (D.7).

9. Nämndens styrelse bör slutligen få en sammansättning som bättre svarar
mot NSG:s dominerande verksamhet, dvs. prospektering och i styrelsen bör
också ingå en representant för statens industriverk (SIND).

Förs. 1988/89:17

Bilaga

Vidare föreslås att SGU i samråd med NSG och föreslaget prospekteringsråd
utreder omfattning och inriktning för baskarteringen samt utvecklar ett
uppdrags- och avrapporteringssystem mellan myndigheterna för att effektivisera
baskarteringen.

2 Remissyttranden

Yttranden över rapporten Statliga insatser för prospektering har efter remiss
avgetts av Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB), Stockholms universitet
(geologiska institutionen), Högskolan i Luleå (institutionen för mineral- och
prospekteringsteknik), Statens industriverk (SIND), Sveriges geologiska
undersökning, Nämnden för statens gruvegendom (NSG), Styrelsen för
teknisk utveckling (STU), Länsstyrelsen i Västerbottens län, Länsstyrelsen i
Västmanlands län, kommittén för utredning av marknadsförutsättningar för
olika mineralråvaror (MIR-kommittén), Gruvindustriarbetareförbundet,
Svenska gruvföreningen, Svenska industritjänstemannaförbundet (SIF),
Sveriges civilingenjörers förbund (CF) och Sveriges geologiska AB (SGAB).
Länsstyrelsen i Västerbottens län har bifogat yttranden från Boliden Mineral
AB, Malå kommun samt Utvecklingsfonden och Länsarbetsnämnden i länet.
Sveriges geologiska undersökning har bifogat yttranden från bergmästarna i
norra resp. södra distriktet.

Sveriges arbetsledareförbund har också getts tillfälle att yttra sig men ej
svarat.

2.1 Resultat och effekter av den statliga
prospekteringsverksamheten

I rapporten redovisas och bedöms effekterna av NSG:s prospekteringsverksamhet
och stödet till prospekterande företag via programmet för utökad
prospektering. Den genomförda granskningen visar att utfallet av framför
allt NSG:s prospekteringsverksamhet, vilken hittills inte lett till att någon
fyndighet kommit till exploatering, inte varit tillfredsställande. Rapportens
analys av orsakerna till den statliga prospekteringens förhållandevis dåliga
utfall pekar på brister i framför allt den långsiktiga inriktningen av och
strategin för det samlade statliga agerandet inom området.

SGU och bergmästaren i södra distriktet delar vår bedömning att den
statliga prospekteringen inte gett tillfredsställande resultat. Rapporten ger
också enligt dessa i stort sett en riktig bild av resultatet av den statliga
prospekteringen samt av NSG och dess verksamhet.

Flera andra remissinstanser anger i sina yttranden att de i stort delar våra
synpunkter och bedömningar eller många av dessa. Det gäller t.ex. SIND,
SIF, Svenska Gruvindustriarebetareförbundet, Länsarbetsnämnden i Västerbotten
och Stockholms universitet. Icke någon av dessa har något att erinra
emot revisorernas sakliga underlag, metod eller utgångspunkter för sin
utvärdering. Några av remissinstanserna påpekar dock att tidsperioden kan
vara i kortaste laget för en slutgiltig utvärdering av en verksamhet som
malmprospektering.

Svenska Gruvindustriarbetareförbundet är dessutom kritiskt till vissa av
revisorernas slutliga bedömningar och orsaksförklaringar. Så t.ex. skulle det

Förs. 1988/89:17

Bilaga

ge en mer verklighetsbetonad bild av orsakerna till det dåliga prospekteringsutfallet
om vi i samband med att vissa brister konstaterats vid NSG, framför
allt när det gäller den långsiktiga inriktningen av och strategin för nämndens
agerande inom prospekteringsområdet, också nämnt att detta förorsakats av
beslut över vilka NSG inte råder utan vilka enligt förbundets tolkning ytterst
härstammar från beslut av riksdagen.

Högskolan i Luleå skriver att rapportens omfattande genomgång av statlig
och privat prospektering i landet i sig är ett viktigt aktstycke med många och
delvis nya fakta som kan vara svåra att finna i andra källor. Även Svenska
gruvföreningen och ÖCB finner granskningens faktasammanställningar väl
genomförda och värdefulla.

NSG, Malå kommun, SGAB och CF har vissa allmänna kritiska omdömen
om revisorernas sätt att granska området. I fråga om redovisningar och
analyser av resultatet av den statliga prospekteringen ges dock inga exempel
på vad som eventuellt avses. De exempel som ges rör främst orsaksförklaringar
och bakgrund till erhållet resultat. Så t.ex. anser Malå kommun att en
bidragande orsak till det klena resultatet av den statliga prospekteringen
säkerligen är att man endast i mycket begränsad omfattning tagit hänsyn till
åsikter från fackfolk och specialister inom branschen då svensk prospekteringsverksamhet
diskuterats, utretts och genomgått omorganisationer.

NSG efterlyser en mer positiv redovisning av hur man bedriver sin
prospektering för att balansera den som man anser något negativa bild som
revisorerna gett i sin rapport. Som ett exempel hänvisar man till den
summering som inleder nämndens yttrande.

När det gäller de redovisningar och analyser revisorerna genomfört i fråga
om NSG:s hittills genomförda prospekteringsprojekt väljer nämnden dock -i det stora hela - att inte kommentera dessa. Man påpekar endast att NSG
bl.a. upptäckt fyra i remissvaret uppräknade fyndigheter som är långt
framskridna mot en exploatering. I övrigt anser NSG att vi i vår bedömning
förbigår de pris- och utvecklingsproblem som gruvnäringen drabbats av
under den tid NSG haft sin verksamhet. Kraven på tonnage och halter i
projekten har ständigt ökat påpekar man.

Endast bergmästaren i norra distriktet har sakliga påpekanden om det
underlagsmaterial vi baserat vårt slutliga omdöme på och synpunkter på våra
resultatjämförelser. Det gäller dels klassificeringen av utmålet Lappvattnet
23 som enligt bergmästaren med dagens nickelpris torde vara av intresse ur
ekonomisk synpunkt. Han påpekar emellertid också att dagens nickel- och
kopparpriser av många bedömare anses vara tillfälliga. Dels vill bergmästaren
i norra distriktet göra en korrigering i vår jämförelse av verksamhetens
resultat i statliga resp. privata prospekteringsorganisationer, av den art som
framgår av följande citat:

En resultatjämförelse göres lämpligast med de stora gruvföretagen, av vilka
ett i likhet med statens organisation kontinuerligt har prospekterat under en
längre tid. Det säkraste underlaget för en jämförelse är att inskränka sig till
bevisade resultat, dvs. utmål och igångsättande av gruvdrift. Nedanstående
jämförelse inskränker sig till norra bergmästardistriktet, men detta torde
kunna förbises, eftersom här ligger huvuddelen av de från jämförelseperioden
härrörande utmålen.

Förs. 1988/89:17

Bilaga

I förhållande till rapporten bör den korrigeringen göras, att vid jämförelsen
ej medtages utmål i anslutning till igångvarande gruva, eftersom där är
lättare att hitta malm och igångsätta brytning. Efter denna korrigering
framgår att endast Viscariagruvan har igångsatts. Denna gruva har dock med
något års undantag gått med förlust, ända tills 1987 års prishöjning på koppar
gjorde den brytvärd. Ur strikt ekonomisk synpunkt borde gruvbrytningen ej
ha igångsatts. En granskning av övriga utmål som tilldelats något av de stora
gruvföretagen, visar att med ett par undantag även dessa fyndigheter
förutsätter väsentliga realprishöjningar eller teknikförbättringar för att
kunna brytas. De är i likhet med statens utmål resultat av det synsätt som
etablerades före trendbrottet på metallmarknaden.

2.2 Långsiktig inriktning av den statliga
prospekteringsverksamheten

I syfte att förbättra den långsiktiga inriktningen och utvecklingen av den
statliga prospekteringen föreslås i rapporten att mineralråvarukommittén
(MIR-kommittén) får tilläggsdirektiv för att bl.a. ta fram ett bättre underlag
när det gäller tekniska/geologiska förutsättningar och branschförutsättningar
i landet för framtida beslut.

Samtliga remissinstanser, med ett undantag, tillstyrker eller har inget att
erinra emot förslaget om tilläggsdirektiv.

NSG har förhoppningar om att kommittén skall ta upp de frågor som
revisorerna föreslår. Om detta kräver tilläggsdirektiv vill NSG tillstyrka
detta.

MIR-kommittén anser att detta förslag berör avgränsade delområden,
vilka ryms inom den vidare ram som ges i direktiven till kommittén angående
prospekteringsverksamheten i Sverige och ställer sig positiv till att erhålla
nämnda tilläggsdirektiv. En förutsättning för att kunna genomföra arbetet
enligt de föreslagna tilläggsdirektiven är dock att tidpunkten för redovisning
av utredningsarbetet senareläggs.

Bergmästaren i norra distriktet har inget att erinra emot detta förslag men
bedömer utgående från resultatet av tidigare långsiktiga program och
metallmarknadens svårförutsebara utveckling, att kommittén får en svår
uppgift.

CF tillstyrker förslaget men avstyrker den punkt som avser att utreda/flytta
prospekteringsrådet till NSG.

Endast Malå kommun ställer sig tvekande till detta förslag med motiveringen
att de föreslagna kommittétilläggen inte skulle leda till att något nytt
kom fram.

Förs. 1988/89:17

Bilaga

2.3 Omfördelning av de samlade statliga insatserna mellan
olika led i prospekteringskedjan

Flertalet remissinstanser instämmer i eller har inget att erinra emot
rapportens förslag om en förskjutning av tyngdpunkten i de samlade statliga
insatserna för prospektering i riktning mot tidigare led i prospekteringskedjan.

SGU och bergmästaren i södra distriktet framhåller att om den fortsatta
svenska prospekteringen skall bli framgångsrik krävs en väsentligt ökad
kännedom om berggrunden. Detta förutsätter bl.a. en snabbare och mer
omfattande geologisk karteringsverksamhet. Betydligt större belopp än vad
som står till SGU:s förfogande idag bör anvisas för att myndigheten snabbt
skall kunna ta fram heltäckande geologiskt basmaterial som kan användas
som underlag för prospektering av malmer och industrimineral. SGU anser
också att stöd bör utgå till målinriktad geovetenskaplig FoU. Bergmästaren
påpekar dessutom att behovet av en förstärkning av baskarteringen också
understryks av svårigheten att uppställa en strategi för prospekteringsverksamheten.
Detta beroende på bristande planeringsunderlag. Stora prospekteringsresurser
har tydligen lagts på fel områden på grund av att grundläggande
planeringsmaterial saknas. F.nligt bergmästaren bör också strukturgeologi
(tredimensionella beskrivningar av t.ex. kalderor och avsättningsbassänger)
och åldersbestämningar ingå som en viktig del i framtida planeringsunderlag.

Stockholms universitet påpekar i sitt yttrande att de stora internationella
prospekteringsbolagen i dag använder en betydande del av sina resurser för
att utveckla prospekteringsstrategier som bygger på geologiska synsätt och
idéer från modern forskning. I samarbete med universiteten och de
nationella geologiska undersökningarna utformas geologiska modeller som
beskriver de miljöer och processer som skapat malmfyndigheterna. Detta är
av allt större betydelse eftersom man i ökad utsträckning måste söka malmer
mot större djup, vilket är dyrbart med konventionella geofysiska metoder
och borrsystem. En framtida prospekteringsverksamhet måste därför bl.a.
förlita sig på en god framförhållande forskning.

STU instämmer i rapportens konstaterande att en obalans råder mellan
baskartering, fält-närprospektering resp. objektverifikation-gruvundersökningar
och att denna obalans accentueras av prospekteringsstödet. STU
anser det dock viktigt att notera att kostnaderna i prospekteringens sista led
normalt sett är betydande och även om STU i beaktandet av behovsbilden i
ett längre tidsperspektiv vill förorda ökade resursinsatser till baskartering
och samhörande FoU-frågor, är det i det kortare perspektivet mer angeläget
med insatser i det regionala ledet.

I frågan om vidgad prospekteringsinriktad malmgeologisk forskning
instämmer STU i utredningens syn. STU vill understryka betydelsen av att
vidgade resurser ges SGU för att ta en mer aktiv roll vad det gäller FoU. Det
finns ett påtagligt behov av ökad FoU-samverkan och informationsutbyte
inom svensk geologi.

STU vill även framhålla vikten av ett svenskt deltagande i den internationella
malmgeologiska debatten och att nya malmgenetiska idéer tillförs och
prövas i prospekteringen i landet. STU ser därför särskilt mot bakgrund av

Förs. 1988/89:17

Bilaga

SGU:s behov av ökad extern FoU-samverkan och behov att bygga upp ett
förstärkt och långsiktigt stabilt kontaktnät gärna en mer aktiv roll för SGU
som operativ myndighet i dessa sammanhang.

SIF anser att de geologiska kunskaperna måste vara vägledande vid den
långsiktiga inriktningen av prospekteringen och att dessa kunskaper måste
stärkas bl.a. genom ökat samarbete med svenska och internationella forskare
inom området.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser i likhet med utredningen att från en
långsiktig mineralpolitisk synpunkt sett måste framför allt tidiga led i
prospekteringskedjan stödjas som exempelvis FoU, kartering, fält- och
närprospektering. De kriterier som för närvarande avgör om stöd skall utgå
främjar inte detta långsiktiga synsätt. Länsstyrelsen vill också peka på
borrkärnescanning, som en metod härvidlag, där Stiftelsen Uminova i Umeå
medverkat.

Boliden Mineral AB anser att statens verksamhet och ansvar inom
prospekteringsområdet väsentligen skall inriktas mot geologisk, geofysisk
och geokemisk kartering och dokumentation (basprospektering) och FoU
enligt vårt förslag, vilket de stöder. En viktig orsak till att fältprospekteringen
är eftersatt idag är den låga takten i baskartering av landets berggrund.
Mer än en fördubbling av kartutgivningen skulle behövas för att påtagligt
förbättra situationen för prospektering.

Malå kommun och SGAB finner att förbättringar bör göras ifråga om
baskartering och malmgeologisk FoU, dock behöver detta inte medföra ett
behov av ökade resurser till dessa aktiviteter. De förbättringar som krävs
härvidlag kan åstadkommas på annat sätt. Bl.a. genom att flytta beställaransvaret
för baskartering till NSG och ge prospektörer i landet ökade
möjligheter att följa internationell utveckling på forskningsområdet, t.ex.
genom att besöka symposier o.d. kan sådant resultat nås. Man trycker också
på behovet av ett mycket nära samband mellan prospektörer och forskare i
tillämpad forskning.

Länsarbetsnämnden i Västerbottens län anser att karteringsarbetet måste
intensifieras. Ett ökat nyttjande av den kunskap som finns bl.a. hos SGAB i
Malå skulle enligt nämndens mening öka möjligheterna till mer långsiktig
planläggning.

Utvecklingsfonden i Västerbottens län vill betona nödvändigheten av en
genomtänkt långsiktig prospekteringsstrategi i samverkan med en hög
kvalitativ och effektiv FoU-verksamhet, då huvudsakligen bedriven vid
högskolorna.

Högskolan i Luleå (HLU) instämmer i utredningens förslag. FILU anser
vidare att man vid en framgångsrik styrning av den framtida prospekteringen
även måste hänsyn ta till olika typer av metodutveckling. HLU anser att den
tillämpade geofysiska forskningens resultat måste tas i beaktande på ett
mycket tidigt stadium i prospekteringsplaneringen. I ett framtida prospekteringsråd
kan ett resultatutbyte och forskningsinitiering ske. Högskolan har
landets ledande forskningsinstitution för prospekteringsinriktad, geofysisk
forskning, vilken i ett kommande prospekteringsråd bör kunna medverka till
att optimal teknik kommer till användning.

Högskolan i Luleå vill även framhålla att revisorerna inte tillräckligt

Förs. 1988/89:17

Bilaga

beaktat vikten av mineralteknisk och metallurgisk FoU. En utveckling av
malmbehandlingsmetoderna kan medföra starkt förändrade (sänkta) krav på
halter för mineralbrytning. Det är säkerligen fullt möjligt att utvinna metaller
med nya och förbättrade processer ur vissa lågvärdiga fyndigheter, vilka med
dagens teknik ej är brytvärda. Även inom den mineraltekniska och
processmetallurgiska forskningen har HLU väl etablerade forskningskontakter
med industrin. Detta gör att HLU även skulle kunna bidra med
forskningskompetens inom detta område inom ett framtida, förändrat
statligt prospekteringsorgan.

SIND ansluter till den föreslagna inriktningen att samhället skall gå in i än
tidigare led i prospekteringskedjan, men tillägger att detta dock inte får
innebära att de faser man nu är engagerade i helt övervältras på privata
företag. Det sammanhänger med att SIND hyser tvivel att företagen är
beredda att ta än större risker än i dag. Om sådana förutsättningar finns bör
samhället sluta någon form av principiell överenskommelse med näringen
om arbetsfördelningen i prospekteringskedjan.

Svenska Gruvföreningen anser att statens huvudansvar i prospekteringssammanhang
skall vara finansiering av grundläggande geologisk kartering,
utbildning och forskning samt viss basprospektering. För att skapa förutsättning
för en långsiktig svensk mineralförsörjning måste detta statliga engagemang
ligga på en högre nivå än i dag. Geologiska berggrundskartor utges
också för närvarande i en takt som är helt otillfredsställande.

I likhet med rapporten finner Svenska Gruvindustriarbetareförbundet det
vara viktigt att inte basprospekteringen glöms bort. En fjärdedel av
prospekteringsmedlen i genomsnitt bör destineras till sådan prospektering.
Väsentligt är också att SGU:s karteringsverksamhet snabbas upp. Från
dagens 10 berggrundskartor plus 12 jordartskartor bör ett minimikrav vara
att mineralpolitiska utredningens bedömning om 20 plus 20 kartor per år
framställs.

Gruvindustriarbetareförbundet instämmer också i att det är viktigt att den
svenska prospekteringskompetensen hålls på hög nivå och att det i Sverige
fortgående nedläggs stora ansträngningar på forskning och utveckling av
prospekteringsteknik och geovetenskap. Det är därvid väsentligt att kunskapsutbyte
och kontakter mellan universitet och företag stimuleras.

2.4 Prospekteringsråd

I syfte att förbättra den långsiktiga planeringen och utvärderingen av den
statliga prospekteringsverksamheten och skapa ett vidgat forum för samråd
mellan aktörerna på området föreslås i rapporten att ett prospekteringsråd
inrättas inom NSG.

SGU har inget att erinra mot att ett sådant prospekteringsråd inrättas. Det
bör dock för undvikande av sammanblandning med SGU:s prospekteringsråd
få en annan benämning. Inrättandet av rådet vid NSG bör inte påverka
verksamheten i prospekteringsrådet vid SGU, vilket har en mycket viktig
funktion för SGU:s kontakter med prospekterande företag och organisationer.
SGU:s råd är även ett forum för samråd mellan aktörerna inom
prospekteringen.

Förs. 1988/89:17

Bilaga

Länsstyrelsen i Västerbotten delar förslaget om att inrätta ett prospekteringsråd
vid NSG. Rådets föreslagna arbetsuppgifter tillstyrks men beträffande
kartering bör likväl SGAB kunna anlitas anser man. I rådet bör även
ingå representanter för gruvfacken.

Svenska Gruvföreningen anser att svensk mineralhantering skulle gynnas
av en samlande kraft inom geologi och prospektering. Idag råder alltför stor
splittring på den statliga sidan med onödigt många högskole- och universitetsinstitutioner,
statliga verk m.m. Det skapar revirtänkande och tungrodd
byråkrati. NSG i en samordnande roll bör ägna sig åt övergripande och
långsiktiga frågor. Gruvföreningen stöder förslaget om inrättande av ett
prospekteringsråd. Om såväl industrin som högskolor och prospekteringsorganisationer
företräds i rådet, tillgodoses både samordnings- och kompetensbehov.

SIND anser att NSG:s organisation bör ändras enligt de framlagda
förslagen samtidigt som verksamheten ges en mera affärsmässig inriktning.
Enligt SIND:s mening är det angeläget med en samordning av de statliga
resurserna vid universitet och högskolor etc. med NSG.

Högskolan i Luleå anser att det prospekteringsråd som föreslås, måste
sträva efter att förstärka sambandet mellan prospektören och högskolor. Ett
starkt samarbete av detta slag är helt i linje med HLU:s intentioner.

Malå kommun är positiv till inrättandet av ett prospekteringsråd vid NSG,
och att detta får nya direktiv och en ny sammansättning.

Boliden Mineral AB anser att en fördubbling av kartutgivningen skulle
behövas för att påtagligt förbättra situationen för prospektering. Denna
verksamhet kan till största delen administreras vid revisorernas föreslagna
prospekteringsråd och praktiskt genomföras av SGU, SGAB eller annan
konsult. Ansvaret för strategiska metaller kan direkt underställas Överstyrelsen
för civil beredskap. SGU/SGAB/konsult bör få ett direkt resultatansvar
för de program/projekt, som initieras av prospekteringsrådet. Därmed
undvikes mycket byråkrati och kontrollverksamhet, vilket också överensstämmer
med revisorernas eget förslag. Prospekteringsrådets sammansättning
utöver ordinarie ledamöter (2-3) bör vara 3-4 adjungerande platser, till
vilka experter/kompetens inom industri, organisationer, institutioner bör
inkallas. På detta sätt tillgodoses såväl samverkansfrågor som kompetens.

Utvecklingsfonden i Västerbottens län anser att förslaget att inrätta ett
prospekteringsråd är betydelsefullt och riktigt. Kompetens från gruvföretag
och universitet och högskolor bör där ha ett inflytande. Mindre expertgrupper
bör enkelt kunna adjungeras och samverka med NSG:s personal för att
behandla olika specialområden och då även exempelvis fördelning av
prospekteringsstöd.

NSG påpekar att ett råd med detta namn finns redan vid SGU. Om det av
utredaren föreslagna rådet vid NSG inte skall ha radikalt andra uppgifter än
SGU:s råd, ser NSG ingen anledning att byta huvudman för rådet.

Svenska gruvindustriarbetareförbundet finnér inte någon anledning att
sätta upp ett nytt prospekteringsråd utöver det som finns hos SGU. Förslaget
att knyta ett nytt prospekteringsråd till NSG avstyrks därför.

CF avstyrker förslaget att flytta prospekteringsrådet till NSG. Rådet

Förs. 1988/89:17

Bilaga

verkar bäst inom SGU som brygga mellan prospekteringen och den
karterande verksamheten.

2.5 NSG:s övergripande planering, organisation m.m.

I promemorian föreslås olika åtgärder i anslutning till NSG:s övergripande
planering, organisation m.m. Beträffande dessa förslag är remissutfallet
mera svårbedömt än i fråga om övriga hittills behandlade frågor. Endast ett
mindre antal av remissinstanserna har yttrat sig om dessa förslag till åtgärder.

Beträffande åtgärder som bör vidtas för att förbättra den övergripande
planeringen, särskilt när det gäller utvärderingar och analyser av utfallet av
tidigare planperioders prospekteringsverksamhet instämmer Malå kommun,
CF och Svenska gruvindustriarbetareförbundet helt eller delvis i våra förslag.
SGU anser att det finns anledning att öka verkets möjligheter till insatser på
prognosområdet. Detta långsiktiga prognos- och utredningsarbete inom
SGU bör kunna utgöra en del av det underlag som krävs som bakgrund för
NSG:s verksamhet. SGU ställer sig positivt till ett fördjupat samarbete inom
detta område.

NSG skriver att de ständigt försöker förbättra planering och verksamhet,
t.ex. genom konsulter och utvärderingar av egen personal. SGAB anser att
den planering som behövs redan sker hos NSG. En överföring av prognosfunktionen
från SGU till NSG är dock önskvärd.

När det gäller förslaget om externa bedömare och vidare utveckling av
formerna för initiering av projekt anser NSG och SGAB att det räcker med
SGAB som ”extern konsult” i stort.

Beträffande förslaget om långsiktiga program avvaktar NSG med stort
intresse förslagen som MIR-kommittén kommer att avge. Förslagen som kan
beröra NSG:s verksamhet kommer skyndsamt att beaktas. Malå kommun är
ense med revisorerna att NSG bör upprätta mer långsiktiga program speciellt
för den regionala prospekteringen.

I fråga om karteringsuppdrag från NSG till SGU anser SGAB att de själva
knappast har sämre möjligheter än SGU att utföra dessa.

Beträffande NSG:s styrelses sammansättning är SIND positiv till förslaget
att verket skall utse en representant i NSG:s styrelse.

NSG anser det vara regeringens sak att bedöma om styrelsen bör
kompletteras med en representant från SIND. SGAB anser det inte säkert att
det bara ska finnas prospekteringskunskap i NSG:s styrelse. Viktigare är
kunskap om gruvbrytning och mineralanrikning samt kunskap om metallmarknadernas
utveckling. Det finns därför inte skäl att låsa en plats för
SIND.

Beträffande förslagen att NSG inte bör få prospekteringsstöd från
D7-anslaget och ändring av dess styr- och referensgrupp anser NSG det
enbart positivt att få ett höjt fast anslag i stället för prospekteringsstöd, under
förutsättning att det inte innebär någon prutning jämfört med dagens anslag

jämte stöd.

SGAB liksom Malå kommun ställer sig frågande till varför de ”statliga”
projekten ej skall ha möjlighet att få prospekteringsstöd. Projekten bör
självklart bedömas utifrån sina meriter och de direktiv som angetts i

Förs. 1988/89:17

Bilaga

regeringspropositionen. Ett projekt blir ju inte sämre och leder inte
långsammare fram till gruva för att NSG är huvudman. Styr- och referensgruppens
sammansättning bör emellertid förändras i enlighet med revisorernas
förslag, anser SGAB.

CF vill i frågan om stödet till utökad prospektering m.m. föreslå att en
opartisk myndighet ev. SGU bedömer och utdelar stödet.

Högskolan i Luleå anser att det är statens och framförallt NSG:s
verksamhet som bör förändras organisatoriskt härvidlag. NSG är i sig själv en
stor prospekteringsorganisation samtidigt som man administrerar stödet till
de övriga prospektörerna i landet.

2.6 Baskarteringen vid SGU

Flertalet remissinstanser instämmer i eller har inget att erinra mot förslaget
att baskarteringen vid SGU bör förstärkas och bättre anpassas till prospekteringens
framtida behov.

SGU delar vår uppfattning härvidlag. SGU anser dock uppdragsalternativet
olämpligt med hänvisning till att därmed endast en intressent - NSG - då
skulle styra karteringen. Fördelen med att geologisk kartering bedrivs vid
SGU och finansieras via anslag är enligt verket att den geologiska informationen
lätt kan utvidgas till ett allsidigt geovetenskapligt planerings- och
beslutsunderlag som kan utnyttjas i planeringsarbetet vad gäller miljöfrågor,
markanvändning, naturresurser m.m.

Boliden Mineral AB påpekar att en viktig orsak till att fältprospektering är
eftersatt i dag är den låga takten i baskartering av landets berggrund. Mer än
en fördubbling av kartutgivningen skulle behövas för att påtagligt förbättra
situationen för prospekteringen. Denna verksamhet kan till största delen
administreras vid revisorernas föreslagna prospekteringsråd och praktiskt
genomföras av SGU, SGAB eller annan konsult.

Malå kommun och SGAB anser båda att de medel SGU i dag förfogar över
för att utföra baskartering för prospektering bör vara tillräckliga för att
upprätthålla balansen med övrig prospektering. För att öka flexibiliteten och
samordningen med övrig prospektering bör emellertid medlen överföras på
NSG som sedan lägger ut uppdragen. Prospekteringsinriktade geologiska
kartor bör upprättas av geovetare med specialkompetens inom prospekteringen.
NSG bör lägga uppdraget där man anser sig bäst få baskartor till
förmånligaste pris.

SGAB anser därtill att det är onödigt byråkratiskt att bygga upp ett särskilt
uppdrags- och avrapporteringssystem för baskartering.

Länsarbetsnämnden i Västerbottens län instämmer i utredningens uppfattning
om betydelsen av ett underlag i form av baskartor. Karteringsarbetet
måste intensifieras, anser man.

Svenska gruvindustriarbetareförbundet instämmer i utredningens uppfattning
att SGU:s karteringsverksamhet behövs snabbas upp. Från dagens 10
berggrundskartor plus 12 jordartskartor bör ett minimikrav vara att Mineralpolitiska
utredningens bedömning om 20 plus 20 kartor per år framställs.

SU anser det vara självklart att den grundläggande geologiska karteringen
som för mycket stora delar av landet ännu ej uppnått europeisk standard,
måste ryckas upp från sin tynande tillvaro.

Förs. 1988/89:17

Bilaga

Svenska gruvföreningen påpekar att geologiska berggrundskartor för
närvarande utges i en takt som är helt otillfredsställande.

NSG påpekar att nämnden tidigare, före 1982, haft möjlighet och medel
för karteringsuppdrag till SGU.

Bergmästaren i södra distriktet delar vår uppfattning att en omfördelning av
de samlade statliga insatserna bör ske så att bl.a. en förstärkning och
förbättring av baskarteringen kan genomföras. Behovet av denna förstärkning
understryks också av svårigheten att uppställa en strategi för prospekteringsverksamheten.
Detta beroende på bristande planeringsunderlag. Stora
prospekteringsresurser har tydligen lagts på fel områden på grund av att
grundläggande planeringsmaterial saknas. Enligt hans mening bör det även i
fortsättningen åligga SGU att ta fram det geologiska, geofysiska och
geokemiska underlag som behövs som grund för en meningsfylld planering.
Strukturgeologi (tredimensionella beskrivningar av t.ex. kalderoroch avsättningsbassänger)
och åldersbestämningar bör ingå som en viktig del.

Förs. 1988/89:17

Bilaga

Innehållsförteckning Förs. 1988/89:17

Revisorernas förslag

1 Revisorernas granskning 1

2 Revisorernas överväganden 2

2.1 Den hittillsvarande inriktningen av den statliga prospekteringsverksamheten
2

2.2 Omfördelning av de samlade statliga insatserna mellan olika
lediprospekteringskedjan 5

2.3 Långsiktig inriktning och utveckling av den statliga prospekteringen
7

2.4 Prospekteringsråd 8

2.5 NSG:s övergripande planering, organisation m.m 9

2.6BaskarteringenvidSGU 11

3 Sammanfattning 11

4 Hemställan 12

Bilaga 13

1 Rapporten 13

1.1 Bakgrund och syfte 13

1.2 Tillvägagångssätt 13

1.3NSG:sprospekteringsverksamhet 14

1.41982 års program för utökad prospektering m.m 16

1.5 Baskartering och prospekteringsinriktad malmgeologisk
forskning 17

1.6 Förslagen 18

2 Remissyttranden 19

2.1 Resultat och effekter av den statliga prospekteringsverksamheten
19

2.2 Långsiktig inriktning av den statliga prospekteringsverksamheten
21

2.3 Omfördelning av de samlade statliga insatserna mellan olika
lediprospekteringskedjan 22

2.4 Prospekteringsråd 24

2.5 NSG:s övergripande planering, organisation m.m 26

2.6Baskarteringen vidSGU 27