Regeringens proposition 1988/89:88

om upphävande av reglerna om bevakning

av testamente PP-

1988/89:88

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har lagils upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 16 februari 1989.

På regeringens vägnar

Kjell-Olof Feldt

Laila Freivalds

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att reglerna i ärvdabalken om bevakning av testamente upphävs. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1989.

1 Riksdagen 1988/89. 1 saml Nr 88

Propositionens lagförslag P'"op-1988/89:88

1 Förslag till

Lag om ändring i ärvdabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om ärvdabalken' dels att 14 kap. I — 3 §§ skall upphöra att gälla, dels att 14 kap. 4 § och rubriken till 14 kap. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 kap.
Om bevakning, delgivning och Om delgivning och klander av
klander av testamente testamente

4 Testamente skall sedan bevak- Testamente skall delges arvinge ning ägt rum delgivas arvinge ge- genom överlämnande av lesta-nom överlämnande av, förutom be- mentshandlingen i bestyrkt avskrift vis om bevakningen, testamenls- eller, i fråga om muntligt testamen-handlingen i bestyrkt avskrift eller, te, protokoll över förhör med testa-i fråga om muntligt testamente, menlsvittnena eller annan skriftlig protokoll över förhör med testa- uppgift om testamentets innehåll, menlsvittnena eller annan skriftlig Delgivning behövs dock inte med en uppgift om testamentets innehåll. arvinge som har godkänt testamentet.

Efterlämnar testator, jämte make, arvingar som avses i 3 kap. 2 §, må testamentet, såvitt dessa angår, delgivas dem som vid tiden för delgivningen äro närmast till arv efter testator.

Äro flera testamentstagare, gäller delgivning, som verkställts av en bland dem, jämväl för de övriga.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. Har någon testamentstagare vid lagens ikraftträdande förlorat sin rätt mot en arvinge på grund av att testamentet inte har bevakats enligt äldre bestämmelser, skall den rättsförlusten kvarstå.

' Balken omtryckt 1981:359. - Senaste lydelse 1987:231.

2 Förslag till Prop. 1988/89:88

Lag om ändring i lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§'
Testamente till annan än fonden        Testamente till annan än fonden
må å dess vägnar godkännas av     må å dess vägnar godkännas av
kammarkollegiet, om anledning till   kammarkollegiet, om anledning till
klander ej föreligger. Testamente, klander ej föreligger. Testamente,
som kan antagas vara ett riktigt ul-          som kan antagas vara ett riktigt ut
tryck för arvlåtarens yttersta vilja, tryck för arvlåtarens yttersta vilja,
må godkännas även om anledning   må godkännas även om anledning
till klander föreligger eller testa-     till klander föreligger.
mentet icke blivit bevakat iföreskri-
ven ordning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. Har tiden för bevakning av ett testamente löpt ut före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser.

' Senaste lydelse 1972:640.

3 Förslag till Prop. 1988/89:88

Lag om ändring i lagen (1937:81) om intemationella rättsförhållanden rörande dödsbo

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 8 § lagen (1937:81) om internationefla rättsförhållanden rörande dödsbo skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. 8§ / avseende å rätt att vid boutredning I fråga om testamentstagares rätt och arvskifte här i riket tillgodonju- vid boutredning och arvskifte som la testamente gälle vad i svensk lag sker här i riket gäller svensk lag be-är stadgat om bevakning, delgivning träffande delgivning och klander och klander, dock att, där den avlid- av testamente, ne vid sin död ej här hade hemvist, tid JÖr bevakning ej skall börja löpa, innan den dödes egendom blivit avträdd till förvaltning av boutredningsman.

Beträffande preskription av rätt att här i riket taga arv eller testamente skall svensk lag äga tillämpning.

Denna lag träder i kraft den I juli 1989.

4 Förslag till Prop. 1988/89:88

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt' dels all 63 § skall upphöra all gälla, dels att 45 och 51 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

45 §= Deklaration skall av den, som är skattskyldig, avgivas

A) angående förvärv av arvs- eller testamenlslott, när lotten utgöres av

1) egendom i dödsbo efter svensk medborgare i fall, då denne vid sin död ej hade hemvist i riket och skyldighet ej inträtt att efter honom här förrätta bouppteckning enligt svensk lag;

2) egendom i dödsbo efler utlänning, som vid sin död ej hade hemvist i riket;

3) äganderätt eller rättighet, vilken jämlikt 6 —9 §§ beskattas senare än vid arvlåtarens (testators) död, dock icke där fråga är om förvärv efter den som på livstid innehaft egendom med i 8 § första stycket avsedd räll;

4) egendom i dödsbo, som avträtts till konkurs, i fall där arvsskatt skall beräknas med tillämpning av 33 § 1 mom.;

B) angående förvärv, som tillfallit förmånstagare vid försäkringstagares
död; är förmånstagaren tillika arvinge eller testamentstagare, skall han
dock avgiva deklaration endast om dödsboanmälan enligt 20 kap. 8 a §
ärvdabalken gjorts och bouppteckning därför ej förrättats;

C) angående sådan i 32 § a —c och C) angående sådan i 32 § aj —c

e —h saml i 33 § 2 mom. angiven ochej —h samt i 33 §2 mom. angi-

omständighet, som föranleder ven omständighet, som föranleder

efterbeskattning, dock ej där i fall efterbeskattning, dock ej när sådan

som avses i 32 § a) testamente, var- delning som avses i 32 § hj.har ägt

om kännedom erhållits, blivit beva- mm innan beslut meddelats om

kat och ej heller när sådan delning fastställande av skatt;
som avses i 32 § h) har ägt rum
innan beslut meddelats om faststäl
lande av skatt;

D) angående förvärv genom gåva eller annat jämlikt 37 § därmed i beskattningshänseende likställt fång.

Skall enligt vad nu stadgas deklaration avgivas angående lott i dödsbo efler den som vid sin död ej hade hemvist i riket och är den för lotten skattskyldige ej bosall inom riket, åligger det den som omhänderhar dödsboets egendom att i den skattskyldiges ställe avgiva deklaration.

51 §3 Ärende rörande fastställande av Ärende rörande fastställande av skatt, som ej skall uttagas efter de- skatt, som ej skall uttagas efter deklaration, upptages lill avgörande klaration, upptages till avgörande vid inregistrering av bouppteck- vid inregistrering av bouppteck-

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857.

- Senaste lydelse 1987:1206.

Senaste lydelse 1987:1206. 5

ning eller tilläggsbouppteckning, eller när handling som avses i 49 a § inkommit till beskattningsmyndigheten eller, där jämlikt 17 § anstånd med skattens fastställande blivit beviljat, när till beskattningsmyndigheten ingivits handling, för vars företeende anståndet beviljats, eller, om sådan handling icke in-gives inom anståndstiden, vid utgången av sistnämnda tid.

ning eller tifläggsbouppteckning, eller när handling som avses i 49 a § inkommit till beskattningsmyndigheten eller, där jämlikt 17 § anstånd med skattens fastställande blivit beviljat, när till beskattningsmyndigheten ingivits handling, för vars företeende anståndet beviljats, eller, om sådan handling icke in-gives inom anståndsliden, vid utgången av sistnämnda tid eller, då jämlikt 32 § a) efterbeskattning skall äga rum tillföljd av bevakning av där omförmält testamente, vid bevakningen.

Bevis om det belopp, vartill skatten blivit faststäfld, skafl tecknas på bouppteckning, tilläggsbouppteckning eller handling, som avses i 49

Bevis om det belopp, vartill skatten blivit fastställd, skall tecknas på bouppteckning, tilläggsbouppteckning eller handling, som avses i 49 a §. När efterbeskattning enligt 32 § a) skall ske till följd av bevakning av testamente, skall sådant bevis tecknas på utgående expedition angående bevakningen.

Har jämlikt 17 § beviljats anstånd med fastställande av skatten, åligger det dödsboet att tillhandahålla beskattningsmyndighelen utlämnad bouppteckning för sådan anteckning som sägs i föregående stycke.

Handling, som anges i andra stycket, skall för anteckning, som där avses, tillhandahållas överrätl, när denna fastställt skatt till högre belopp än fömt beräknats, och den enligt 64 § I mom. förordnade granskningsmyndigheten, när skattskyldig vitsordat anmärkning som framställts av denna myndighet.

Denna lag träder i kraft den I juli 1989. Har bevakning av testamente skett före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser.

Justitiedepartementet Prop-1988/89:88

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 januari 1989

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Hjelm-Wallén, Bodström, Göransson, Gradin, R. Carlsson, Johansson, Hulterström, Lindqvist, Lönnqvist, Thalén, Nordberg, Engström, Freivalds och Wallström

Föredragande: statsrådet Freivalds

Lagrådsremiss om upphävande av reglerna om bevakning av testamente

1 Inledning

Den familjerättsliga lagstiftningen har under åren 1969- 1987 setts över av särskilda sakkunniga, som har bedrivit sitt arbete under namnet fa-miljelagssakkunniga.

De sakkunniga (f. d. hovrättspresidenten Björn Kjellin, ordförande, och professorn Lennart Pålsson) avgav i mars 1987 sitt slutbetänkande (SOU 1987:18) Internationella familjerättsfrågor. Belänkandet har remissbehandlats. De förslag till ändringar av den internationella familjerättsliga lagstiftningen som betänkandet innehåller övervägs för närvarande i justitiedepartementet.

Betänkandet innehåller förslag om att — även för rent inhemska förhållanden — avskaffa institutet bevakning av testamente. Vid remissbehandlingen har förslaget i denna del fått ett i huvudsak positivt mottagande. Stockholms tingsrätt har i oktober 1988 i en särskild skrivelse lill justitiedepartementet (dnr 88 — 3567) begärt alt frågan om att avskaffa institutet bevakning av testamente behandlas med förtur.

Familjelagssakkunnigas förslag beträffande de internationella familje-rällsfrågorna kräver mera ingående överväganden. Den mera begränsade frågan om upphävande av reglerna om bevakning av testamente kan däremot tas upp till prövning redan nu.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels som bilaga 1 de förslag till lagändringar i denna del som läggs fram i betänkandet, dels som bilaga 2 en förteckning över remissinstanserna och en remissammanställning avseende de berörda förslagen till lagändringar.

Under lagstiftningsärendets beredning i justitiedepartementet har överläggningar hållits med företrädare för justitiedepartementen i de andra nordiska länderna.

2 Nuvarande förhållanden Prop. 1988/89:88

Bestämmelser om bevakning, delgivning och klander av testamente finns i ärvdabalken.

Ett testamente skall bevakas vid domstol inom sex månader från det att leslamenlslagaren har fåll kännedom om leslalors död och det förordnande som har gjorts lill hans förmån (14 kap. 1 § första stycket). Om någon enligt testamentet skafl få något först efter det att någon annans rätt till egendomen har upphört, räcker del emellertid all bevakning äger rum inom samma tid efter det att leslamenlslagaren har fått reda på att den föregående teslamenlstagarens rätt har upphört (14 kap. 1 § andra stycket, jfr NJA 1938 s. 309).

En bevakning gäller till förmån för samtliga testamentstagare, för vilka liden inte har gått lill ända (14 kap. 1 § tredje stycket). En bevakande kan inte göra förbehåll om alt bevakning sker endast för egen eller vissa testamentstagares räkning (jfr NJA 1933 s. 553).

Bevakningen skall äga mm vid den tingsrätt där testator skulle ha svarat i tvistemål i allmänhet eller, om sådan behörig domstol inte finns, vid Stockholms tingsrätt (14 kap. 2 § första stycket, jfr NJA 1939 s. 374 där en prakliserandejurisl blev skadeståndsskyldig eftersom han hade bevakat ett testamente vid testators kyrkobokföringsort i stället för vid mantalsskrivningsorten).

Bevakningen sker genom att testamentet uppvisas i original. Om leslamenlslagaren inte har tillgång lill testamentet eller om det rör sig om ett muntligt testamente, sker bevakningen i stället genom alt förordnandets innehåll tillkännages inför rätten (14 kap. 2 § andra stycket).

Om testamentet har uppvisats för rätten, förringas inte bevakningen av att åtgärden av någon anledning inte antecknats som bevakning i rättens protokoll. Del krävs emellertid att uppvisandet av testamentet har skett i bevakningssyfte. Det räcker således inte att testamentet biläggs bouppteckningen. I rättsfallet NJA 1961 s. 183 föranstaltades om testamentsvittnes-förhör efler leslalors död, vilket är förhållandevis ovanligt. Det ansågs inte visat all testamenlsuppvisandel då hade skett i bevakningssyfte, varför bevakning inte ansågs ha ägt rum.

Den som bevakar ett testamente behöver inte själv vara testamentstagare, och tingsrätten skall inte pröva sökandens behörighet. Tingsrätten skall inte heller avslå en begäran om testamentsbevakning därför att testamentet lider av formfel eller är ogiltigt på någon annan grund som anges i 13 kap. ärvdabalken.

Påföljden för underlåten bevakning är att testamentstagaren har förlorat sin rätt mot arvingar som inte har avstått från klandertalan (14 kap. 3 §).

En arvinges godkännande av ett testamente betyder att detta inte behöver bevakas i förhåflande till den arvingen. Godkännandet behöver inte avges i viss form.

Sedan bevakning har ägt rum skall testamentet delges arvingarna. Det
sker genom att lill var och en överlämnas en avskrift av testamentet med
bevis om alt bevakning har ägt rum. Är det ett muntligt testamente,
överlämnas i stället protokoll över förhör med testamentsvittnena eller g

annan skriftlig uppgift om testamentets innehåll (14 kap. 4§ första slyc- Prop. 1988/89:88 ket). Om testator efterlämnar både make och sådana arvingar som avses i 3 kap. 2 § ärvdabalken (s. k. efterarvingar), får testamentet såvitt angår de sistnämnda delges dem som vid tiden för delgivningen är närmast lill arv efter testator (14 kap. 4 § andra stycket).

Om det finns flera testamentstagare, gäller delgivning som verkställts av en av testamentstagarna också för de övriga (14 kap. 4 § tredje stycket).

Om en arvinge vill göra gällande att ett testamente är ogiltigt enligt bestämmelserna i 13 kap. ärvdabalken, måste arvingen väcka klandertalan därom inom sex månader efter delgivningen (14 kap. 5 § ). Om tiden försitts kan alltså arvingen inte längre hävda all testamentet är ogiltigt av sådan orsak som anges i 13 kap. ärvdabalken. Det kapitlet innehåller de viktigaste anledningarna till att ett testamente kan underkännas (bristande behörighet, formfel, psykisk sjukdom o. d. samt tvång, svek eller annan otillböriig påverkan).

Delgivningen av testamentet bildar också utgångspunkt för den frist som gäller för en bröstarvinge som vill påkalla jämkning av testamentet för att få ut sin laglolt. Bröstarvingen har förlorat sin rätt till laglott, om han eller hon inte inom sex månader från delgivningen har gett testamentstagaren till känna sitt anspråk eller väckt talan mot denne (7 kap. 3 § tredje stycket).

Ger en testamentstagare inte till känna om han eller hon vill göra gällande någon rätt enligt testamentet, kan ett ställningstagande framtvingas. Tingsrätten utfärdar på ansökan av den som berörs ett föreläggande för leslamenlslagaren att göra gällande sin rätt inom sex månader (16 kap. 5 §). Iakttas inte den liden, har testamentstagaren förlorat sin rätt enligt testamentet (16 kap. 7 §).

En universell teslarnentslagare, dvs. någon som erhållit hela kvarlåten-skapen, en kvotdel därav eller vad som finns kvar när övriga testamentstagare har fått sitt, är dödsbodelägare. Innan det blivit klarlagt om testamentet skall tillämpas är både en universell testamentstagare och en arvinge som genom testamentet har uteslutils från arv dödsbodelägare (18 kap. 1 § fjärde stycket).

Ett testamente skall tas in i bouppteckning efter den avlidne eller i bestyrkt avskrift fogas till denna (20 kap. 5 § första stycket).

3 Internationella förhållanden

Enligt lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo skall boutredning och arvskifte ske enligt svensk lag, om den avlidne vid sin död hade hemvist i Sverige (2 kap. 1 §). Då tillämpas även de svenska reglerna om bevakning, delgivning och klander av testamente utan modifikationer (2 kap. 8 §). Hade den avlidne hemvist utomlands, kan boutredning komma lill stånd enligt svensk lag genom all egendom avträds till förvaltning av boutredningsman (2 kap. 2 och 3 §§). Även då tillämpas

11 Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 88

ärvdabalkens regler om bevakning, delgivning och klander av testamente. Tiden för bevakning av testamente börjar dock inte löpa innan den avlidnes egendom har avirätts till förvaltning av boutredningsman (2 kap. 8 §).

Den nordiska regleringen bygger också på hemvistprincipen. Om en avliden medborgare i ett annal nordiskt land vid dödsfallet hade hemvist i Sverige, skall boutredning och arvskifte ske enligt svensk lag, varvid även de svenska bestämmelserna om bevakning och klander av testamente skall tillämpas (12, 19 och 20 §§ lagen 1935:44 om dödsbo efler dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i riket, m.m.). Om en medborgare i en av staterna vid dödsfallet hade hemvist i ett annat nordiskt land, omfattar boutredningen i det landet även egendom som finns i Sverige (1 § lagen 1935:45 om kvarlåtenskap efter den som hade hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge). Del blir då inte aktuellt att tillämpa de svenska bestämmelserna om testamentsbevakning.

Om en testamentstagare gör en felaktig bedömning av den avlidnes hemvist, kan detta leda tifl all han eller hon förlorar sin rätt enligt testamentet. Delta illustreras av rättsfallet NJA 1964 s. 315, där ett testamente efler en avliden finsk medborgare bevakades vid Helsingfors rådhusrätt av testamentstagaren, den avlidnes hustru. Arvingen, en adoptivdotter, gjorde gällande att den avlidne vid sin död hade hemvist i Sverige, att testamentet inte bevakats i Sverige saml att testamentstagaren därför hade förlorat sin rätt. Efter ett vidlyftigt processande där domstolarna kom till oflka resultat vid hemvistbedömningen gick högsta domstolen på adoptivdotterns linje.

Prop. 1988/89:88

Familjelagssakkunnigas förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se betänkandet s. 200-209).

Remissinstanserna: De sakkunnigas förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran av nästan samtliga remissinstanser. Kammarkollegiet framhåller dock all bevakningsinstitutet fortfarande behövs, bl. a. för att bringa reda i frågor som har med testamente att göra. Svea hovrätt anser att institutet bevakning av testamente inte kan avskaffas ulan att konsekvenserna av det belyses i ell vidare perspektiv.

Skälen för mitt förslag: Bevakning och delgivning av testamente är inhemska företeelser. Enligt familjelagssakkunniga förekommer direkta motsvarigheter endast i Finland. Alt Finland har samma system på detta område som Sverige förklaras av ländernas gemensamma historiska bakgrund.

I 1686 års teslamenlsstadga, som byggde på den tidigare rättsutvecklingen, föreskrevs all testamentet skulle företes inför rätlen i arvingarnas

närvaro. Dessa hade sedan ett år på sig att klandra testamentet. Bevakning Prop. 1988/89:88 och delgivning av testamentet skedde sålunda samtidigt. Emellertid kom inte arvingarnas närvaro att uppfattas som obligatorisk. Om inte arvingarna var närvarande, skedde i stället delgivning med dem i efterhand. Urspmngligen synes bevakning ha uppfattats som ett offentligt tillkännagivande att testamentstagaren avsåg att göra gällande sin rätt enligt testamentet gentemot arvingarna. I linje härmed krävdes att var och en av teslamentstagarna bevakade. Så torde även bestämmelsema i 1734 års lag från början ha uppfattats. Emellertid skedde sedermera en rättsutveckling i praxis som innebar att bevakning av en testamentstagare kom att gälla även för de övriga.

I förslaget till lag om testamente (se SOU 1929:22 s. 332 ff) redogjorde lagberedningen utförligt för den sålunda skisserade utvecklingen. Beredningen framhöfl alt bevakningen utgjorde inledningen till testamentsan-språk så till vida att bevakningen måste föregå testamentets delgivning, som i sin tur verkade som en uppfordran tifl arvingarna att inom viss tid ta ställning till frågan om förordnandets giltighet. Beredningen framhöfl att genom bevakningen kunde inom kortare tid efter testators död visshet erhållas om de förordnanden som sedermera kunde komma alt läggas tifl gmnd för testamentsanspråk. Härigenom skedde ett klarläggande av rättsförhållandena. Enligt beredningen var bevakningen också betydelsefull eftersom offentligheten avhöll testamentstagare från att åberopa tvivelaktiga testamenten. Offentligheten bidrog vidare till att inskärpa respekt för testamentet i det allmänna rättsmedvetandet, något som rättshandlingen krävde. Bevakningen var också av betydelse från fiskalisk synpunkt genom att man därmed fick fram testamenten som skufle utgöra underlag för arvsskattens rätta erläggande. Beredningens slutsats var att bevakningen, trots alt den inte fastslog samtliga anspråk som kunde göras gällande på gmnd av testamentet, tillgodosåg så viktiga syften att den svårligen kunde avvaras. Man stannade sålunda för att föreslå att bevakningsinstitutet skulle behållas, vilket också blev fallet.

Reglema om testamentsbevakning leder lätt till rättsförluster (jfr Beckman-Höglund, Svensk Familjerättspraxis C VII:2 och familjelagssakkunnigas belänkande, s. 205). Risken är mest påtaglig i intemationella förhållanden. Om testamentstagaren har hemvist utomlands eller är utländsk medborgare, är det förståeligt om han eller hon inte får kännedom om de svenska bestämmelserna. Sker ingen bevakning, förlorar testamentstagaren sin rätt. Detta gäller även om testamentet är känt för arvingarna och inte har klandrats. Det hjälper inte ens att testamentet har bifogats bouppteckningen och bildat underlag för beräkning av arvsskatten.

Det är omvittnat att reglema om bevakning lätt leder till rättsförluster
även i rent interna förhållanden. Det är förståeligt om människor som är
okunniga om vad lagen kräver tror att testamentet gäller, om det har
presenterats vid bouppteckningsförrättningen och arvingarna har fått kän
nedom om del. 1 rättspraxis finns också andra exempel på att testaments
tagaren har varit aktiv för att hävda sin rätt gentemot arvingarna men
likväl förlorat denna. Som jag tidigare har nämnt föranstaltades sålunda i
ett fall om förhör med testamentsvittnena för framtida säkerhet. Testa- 11

mentet ansågs inte presenterat för domstolen i bevakningssyfte. Det har Prop. 1988/89:88 också förekommit att bevakning skett vid domstolen i den avlidnes kyrkobokföringsort i stället för vid den domstol där den avlidne var mantalsskriven.

Det händer att en testamentstagare underlåter att bevaka ett testamente därför att han tror sig ha träffat uppgörelse med samtliga arvingar. Ibland inträffar emellertid alt en för testamentstagaren tidigare okänd arvinge ger sig till känna och inte godtar testamentet, och leslamenlslagaren har då förlorat sin rätt gentemot denne.

När ett testamente är upprättat till förmån för make som har arvsrätt enligt reglerna i 3 kap. ärvdabalken, kan del lätt inträffa att bevakning framstår som en överflödig åtgärd. Underlåter den efterlevande att bevaka, går emellertid han eller hon miste om den starkare stäflning som testamentet förutsätter.

Frågan är då vilka fördelar som bevakningsinstitulel från andra synpunkter kan ha.

Som motiv för bevakning har anförts att den är ägnad all bringa reda i successionsfrågan. Inom kortare tid efter dödsfallet blir det klarlagt om det finns ett testamente och vad detta innebär. Arvingarna får sålunda kännedom om vilka anspråk som kan komma att ställas på kvarlåtenskapen.

Den funktion som bevakningen här sägs ha synes emellertid,åtminstone nu för tiden, inte ha någon större betydelse. Det torde vara ytterst sällsynt att arvingar frågar domstolen om något för dem tidigare okänt testamente har bevakats. Och även om en arvinge skulle göra sig det besväret, är värdet av den information som kan erhållas begränsad. Arvingen kan aldrig vara säker på att bevakningsfristen har löpt ut, eftersom denna börjar löpa först från det att testamentstagaren har fått kännedom om det upprättade testamentet. Och även om ett testamente har bevakats, kan en arvinge inte vara säker på att testamentstagaren kommer att framställa några anspråk på kvarlåtenskapen.

I praktiken får arvingar kännedom om testamenten på annat sätt än genom bevakningen, vilket sammanhänger med de berördas naturliga intresse av att få klarhet i hur kvarlåtenskapen skall fördelas. De flesta testamenten bifogas bouppteckningen, som skall upprättas redan inom tre månader från dödsfallet. Enligt vad familjelagssakkunniga har inhämtat från tingsrätterna i Stockholm, Göteborg och Malmö inträffar det bara några gånger per år att ett testamente, som inte har bifogats bouppteckningen, bevakas efter bouppteckningens inregistrering (se de sakkunnigas belänkande s. 207).

Redan när arvingarna får kännedom om testamentet bör de förslå att
det kan komma alt leda till all testamentstagaren gör anspråk på kvarlåten
skapen i enlighet med testamentets innehåll. Bevakningen spelar sålunda
en underordnad roll när det gäller all bringa klarhet i hur kvarlåtenskapen
skall fördelas. Om inte arvingarna godkänner testamentet, ställs frågan om
testamentets tillämpning på sin spets först genom alt det delges arvingar
na. Del är genom denna åtgärd som testamentstagaren formellt framställer
krav på all testamentet skall följas. Kravet på bevakning innebär i prakti
ken ofta endast att arvingarna kan spekulera i att testamentstagaren av 12

någon anledning missar den formaliteten och därmed förlorar sin rätt Gft Prop. 1988/89:88 förhållandena i det tidigare nämnda rättsfallet NJA 1961 s. 183).

De syften som bevakningen i övrigt har sagts fylla väger enligt min mening numera inte särskilt tungt.

Vad särskilt gäller argumentet att bevakningsinstitulel kan bidra till en riklig beskattning kan nämnas att testamenten som bifogas bouppteckningen beaktas vid skattläggningen oavsett om de bevakas efler ej. Har efter det att beslut om arvsskatt meddelats kännedom erhållits om ett fömt inte känt testamente, skall efterbeskattning ske. Bevakas ett sådant testamente, skall tingsrätten självmant göra en efterbeskattning. Om bevakning inte sker, skall den skattskyldige i stället inge en deklaration tifl tingsrätten. Eflerbeskattningen sker i så fall på gmndval av deklarationen (32 § a, 45 § C och 51 § första stycket lagen 1941:416 om arvsskatt och gåvoskatt, se även 63 § samma lag). Dessutom finns det enligt 20 kap. 10 § ärvdabalken en skyldighet att upprätta tifläggsbouppteckning, om det efter bouppteckningens förrättande yppas felaktigheter i denna. Om bevakningsinstitutet upphävs, skulle det för arvsskallelagsliflningens del endast betyda att efterbeskattning i stället fick ske efter deklaration eller på gmndval av tilläggsbouppteckning.

Med hänsyn till vad jag nu har anfört förordar jag att bestämmelserna om bevakning av testamente upphävs. De gällande reglerna om delgivning och klander av testamente bör däremot behållas i sin nuvarande utformning.

Vid de nordiska departementsöverläggningar som har nämnts i avsnitt 1 har framkommit att man i Finland är inställd på att genomföra en reform med samma innebörd.

4.2 Kostnadseffekter

Ärenden om bevakning av testamenten sysselsätter såväl domstolsbiträden som jurister vid tingsrätterna. Vid flertalet tingsrätter är dock resursåtgången blygsam. Vid Stockholms tingsrätt, som torde ha flest ärenden av detta slag, uppgår den till en halvårsarbetskraft (domslolsbiträde). Dämlöver kommer arbetet med all ta emot och redovisa ansökningsavgifter och för att granska protokollet över bevakningen.

Genom att avskaffa bevakningsinstitulel kommer afltså vissa resurser att frigöras vid domstolarna. Kostnadsbesparingen torde emellertid bli marginell, särskilt som kostnadema för domstolamas arbete med bevakning av testamenten i princip torde täckas av de avgifter som tas ut i bevakningsärendena.

4.3 Ikraftträdande m.m.

Den föreslagna lagändringen bör träda i kraft den 1 juli 1989.

Vid ny arvsrättslig lagstiftning bmkar som övergångsreglering normalt
föreskrivas att äldre bestämmelser skall tiflämpas, om arvlåtaren har avli
dit före lagens ikraftträdande. En sådan övergångsbestämmelse är emeller
tid inte lämplig i detta sammanhang. Bevakningsfristen i gällande lag 13

räknas från den tidpunkt då testamentstagaren får kännedom om leslalors Prop. 1988/89:88

död och del förordnande som har gjorts till hans förmån. Om inte de äldre

bestämmelsernas tillämpningsområde inskränks ytterligare, skulle följden

kunna bli att testamenten behövde bevakas under lång lid efter lagens

ikraftträdande.

Jag förordar därför alt äldre bestämmelser skall tillämpas bara om en testamentstagare redan vid ikraftträdandet har förlorat sin rätt på gmnd av bristande bevakning. 1 de fall då bevakningsfristen löper vid ikraftträdandet eller ännu inte har börjat löpa på grund av att testamentstagaren inte har fått kännedom om dödsfallet eller testamentet behöver därmed bevakning inte ske för att testamentstagaren skall vara bevarad vid sin rätt.

En konsekvens av denna lösning blir att de nya reglerna inte behöver bli tillämpliga på samtliga testamentstagare enligt ett och samma testamente. Vid lagens ikraftträdande kan någon eller några av dem redan ha förlorat sin rätt på grund av bristande bevakning.

4.4 Följdändringar i annan lagstiftning

Om en medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge vid sin död hade hemvist här i landet, skall svensk lag tillämpas i fråga om bevakning och klander av testamente efter honom. Detta följer av 12 § lagen (1935:44) om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i riket, m. m.

Familjelagssakkunniga har föreslagit (se betänkandet s. 35 och 341) att 12 § ändras så att svensk lag i angivna fall skall tillämpas i fråga om delgivning och klander av testamente efter den döde.

En komplikation i sammanhanget är att bestämmelserna i 1935 års lag är konventionsbundna. Om en ändring skall ske i 12 § 1935 års lag måste även artikel 11 i 1934 års konvention mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige om arv, testamente och boutredning ändras på motsvarande sätt. En sådan ändring kan inte komma till stånd lill den 1 juli 1989. I sammanhanget bör vidare beaktas att 1934 års konvention måste ses över i samband med att huvudförslagen i familjelagssakkunnigas betänkande behandlas.

Enligt min mening är det emellertid inte nödvändigt all nu göra någon ändring i 12 § 1935 års lag. Att svensk lag skafl tillämpas i fråga om bl.a. bevakning får när bevakningsinstitulel har avskaffats i Sverige ges den innebörden att bevakning inte skall ske. Vid den större översyn av bl. a. 1935 års lag och 1934 års konvention som skall ske inför färdigställandet av en lagrådsremiss gmndad på familjelagssakkunnigas huvudförslag får bestämmelsen i bl.a. 12 § 1935 års lag och artikel 11 i konventionen omarbetas.

I övrigt behövs följdändringar i lagen (1928:281) om allmänna arvsfon
den, lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo
samt lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. 14

5 Upprättade lagförslag Prop. 1988/89:88

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justiliedepartementel upprättats förslag till

1. lag om ändring i ärvdabalken,

2. lagom ändring i lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden,

3. lag om ändring i lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo,

4. lagom ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.
Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga i.'
Beträffande lagförslag 4 har jag samrått med chefen för finansdeparte
mentet.

6 Specialmotivering

6.1 Förslaget till lag om ändring i ärvdabalken

Ändringarna i ärvdabalken berör 14 kap. dels genom all 1—3 §§ upphävs, dels genom att 4 § får ändrad lydelse.

Genom att 1—3 §§ upphävs avskaffas institutet bevakning av testamente. Detta medför vissa följdändringar i 4 §.

14 kap. 4§

Testamente skall delges arvinge genom överlämnande av lestamentshand-lingen i bestyrkt avskrift eller, i fråga om muntligt testamente, protokoll över förhör med testamentsvittnena eller annan skriftlig uppgift om testamentets innehåll. Delgivning behövs dock inte med en arvinge som har godkänt testamentet.

Efterlämnar testalor, jämte make, arvingar som avses i 3 kap. 2 §, må testamentet, såvitt dessa angår, delgivas dem som vid tiden för delgivningen äro närmast till arv efter testalor.

Äro flera testamentstagare, gäller delgivning, som verkställts av en bland dem, jämväl för de övriga.

(Jfr 14 kap. I § i familjelagssakkunnigas lagförslag 7)

Genom ändringarna i 14 kap. avskaffas alltså institutet bevakning av testamente. Däremot behålls hittillsvarande regler om delgivning av testamente med arvingar och om klander av testamente.

Del nya systemet innebär följande.

Om en testamentstagare vill göra gällande sin rätt enligt testamentet, kan han välja mellan två alternativ. Det ena är att han ser till alt få arvingarnas godkännande av testamentet. Någon särskild form för det godkännandet är inte föreskriven. Av bevisskäl är det emellertid oftast lämpligt med ett skriftligt godkännande som undertecknas av arvingarna.

Det andra alternativet är att testamentet delges varje arvinge genom överiämnande av bestyrkt avskrift av testamentet. Är det fråga om ett muntligt testamente, skall i stället bestyrkt avskrift av protokoll över

' Bilagan har uteslutits här. Lagrådsremissens lagförslag överensstämmer med pro
positionens. 15

förhör med teslamentsviiinena eller annan skriftlig uppgift om lestamen- Prop. 1988/89:88 tets innehåll överlämnas.

Om del finns mer än en testamentstagare, räcker del med alt en av dem vidtar nämnda åtgärder.

Om någon arvinge vill göra gällande att testamentet är ogiltigt enligt bestämmelserna i 13 kap. ärvdabalken, skall han eller hon väcka talan i domstol om klander av testamentet. Sådan klandertalan måste väckas inom sex månader efler det att arvingen delgavs testamentet genom testamentstagares försorg. Väcks inte klandertalan inom den tiden, har arvingen förlorat sin rätt att klandra testamentet.

En i sammanhanget betydelsefull fråga är vad som händer om en testamentstagare; som inte har fåll arvingarnas godkännande av testamentet, inte har delgett arvingarna testamentet. Svaret är att det inte medför några särskilda rällsföljder. De nya reglerna innehåller inte någon bestämmelse om att testamentstagaren i sådana fall förlorar sin räll. Arvingarna kan emellertid framtvinga ett ställningslagande från teslamenlstagarens sida. Enligt 16 kap. 5§ ärvdabalken kan domstol på ansökan av arvingarna förelägga testamentstagaren all göra sin rätt gällande inom sex månader från det att föreläggandel delgavs testamentstagaren. På vilka olika sätt testamentstagaren då kan göra sin rätt gällande framgår av 16 kap. 6§ ärvdabalken. Gör inte testamentstagaren sin rätt gällande inom den i föreläggandet angivna liden, har han eller hon förlorat sin rätt (16 kap. 7 § ärvdabalken).

I de flesta fall torde emellertid arvingarna inte komma att behöva anlita förfarandet med föreläggande för alt få klarlagt om testamentstagaren gör sin räll gällande. Vid boutredningen och inför arvskiftet torde testamentstagaren säkerligen i flertalet fall självmant vara aktiv för att Hävda sin rätt. Liksom hittills torde det i de flesta fall redan vid bouppteckningen kunna klarläggas om testamentstagaren gör sin rätt gällande.

Om egendomen är avträdd till förvaltning av boutredningsman, bör denne verka för ett klarläggande. Boutredningsmannen kan nämligen knappast lämna ifrån sig egendomen innan det har klarlagts om testamentet skall tillämpas.

Vid delgivning av testamente med arvingar skall en bestyrkt avskrift användas. Genom att avskriften skall vara bestyrkt kan arvingarna normalt utgå från att den överenstämmer med originalet. Någon gång kan det dock finnas anledning för dem att begära att originalet företes. Om en testamentstagare som innehar lestamenlel vägrar att förete del, gör detta att del i allmänhet finns skäl för arvingarna att ifrågasätta teslamenlsan-språket. 1 en rättegång rörande frågan om testamentet skall tillämpas kan vidare ett företeende av originalhandlingen framtvingas med stöd av reglerna om editionsföreläggande (se 38 kap. I — 5 §§ rättegångsbalken). Vida-

re kan utgången av ett rättsligt förfarande rörande den frågan naturligtvis Prop. 1988/89: även i huvudsaken påverkas av huruvida testamentet företes i original eller ej. En vägran all förete originalet kan också påverka fördelningen av kostnaderna för ett rättsligt förfarande om saken.

6.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden

4§

Testamente till annan än fonden må å dess vägnar godkännas av kammarkollegiet, om anledning till klander ej föreligger. Testamente, som kan antagas vara ett riktigt uttryck för arvlåtarens yttersta vilja, må godkännas även om anledning till klander föreligger.

(Jfr 4 § i familjelagssakkunnigas lagförlag 9)

Ändringen är en följd av alt institutet bevakning av testamente avskaffas.

6.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo

2 kap. 8 §

Ifråga om testamentstagares rätt vid boutredning och arvskifte som sker här i riket gäller svensk lag belräfiande delgivning och klander av testamente.

Beträffande preskription av räll att här i riket taga arv eller testamente skall svensk lag äga tillämpning.

(Paragrafen saknar motsvarighet i familjelagssakkunnigas förslag)

Ändringen är en följd av att institutet bevakning av testamente avskaffas.

6.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskaft

Ändringarna i arvs- och gåvoskatlelagen innebär dels att 63 § upphävs, dels att 45 och 51 §§ får ny lydelse.

I 63 § finns regler om vissa åtgärder som beskattningsmyndighelen skall vidta när testamentsbevakning äger rum innan beslut har meddelats om fastställande av arvsskatt. Genom att institutet bevakning av testamente avskaffas kan dessa regler upphävas.

45 §

Deklaration skall av den, som är skattskyldig, avgivas
A) angående förvärv av arvs- eller teslamentslolt, när lotten utgöres av
1) egendom i dödsbo efter svensk medborgare i fall, då denne vid sin
död ej hade hemvist i riket och skyldighet ej inträtt att efter honom här
förrätta bouppteckning enligt svensk lag; 17

2) egendom i dödsbo efter utlänning, som vid sin död ej hade hemvist i Prop. 1988/89:88 riket;

3) äganderätt eller rättighet, vilken jämlikt 6 —9 §§ beskattas senare än vid arvlåtarens (leslalors) död, dock icke där fråga är om förvärv efter den som på livslid innehaft egendom med i 8 § första stycket avsedd räll;

4) egendom i dödsbo, som avirätts till konkurs, i fall där arvsskall skall beräknas med tillämpning av 33 § I mom.;

B) angående förvärv, som tillfallit förmånstagare vid försäkringstagares död; är förmånstagaren tillika arvinge eller testamentstagare, skall han dock avgiva deklaration endast om dödsboanmälan enligt 20 kap. 8 a § ärvdabalken gjorts och bouppteckning därför ej förrättats;

C) angående sådan i 32 § a) —c) och e) —h) samt i 33 § 2 mom. angiven omständighet, som föranleder efterbeskattning, dock ej när sådan delning som avses i 32 § h) har ägt mm innan beslut meddelats om fastställande av skatt;

D) angående förvärv genom gåva eller annal jämlikt 37 § därmed i
beskattningshänseende likställt fång.

Skall enligt vad nu stadgas deklaration avgivas angående lott i dödsbo efler den som vid sin död ej hade hemvist i riket och är den för lotten skattskyldige ej bosatt inom riket, åligger det den som omhänderhar dödsboets egendom att i den skattskyldiges ställe avgiva deklaration.

(Paragrafen saknar motsvarighet i familjelagssakkunnigas förslag; jfr dock betänkandet s. 209)

Ändringen — som innebär att viss del av första stycket C upphävs — är en följd av all institutet bevakning av testamente avskaffas.

De äldre bestämmelserna innebär följande.

Har efler det beslut meddelats om fastställande av arvsskatt kännedom erhållits om ett fömt inte känt testamente och hade, om hänsyn tagits till detta testamente, för någon lott skolat betalas högre skatt än vad som vid skattläggningen beräknats för lotten, skall efterbeskattning ske med det belopp som utgör mellanskillnaden (se 32 § arvs- och gåvoskattelagen). I sådana fall skall normalt särskild arvsskalledeklaration inges lill beskattningsmyndigheten (se förevarande 45 § samma lag). Om testamentet blivit bevakat vid tingsrätt, krävs dock inte deklaration. Bevakningen utlöser istället eflerbeskattningen (se 51 § första stycket samma lag).

I och med all institutet bevakning av testamente avskaffas, får deklaration — om del inte skall ske tilläggsbouppteckning — nu tillgripas som beskattningsunderlag i samtliga efterbeskattningsfall som rör testamente. I förevarande paragraf har gjorts ändringar med denna innebörd.

51§

Ärende rörande fastställande av skatt, som ej skall uttagas efter deklara
tion, upplages till avgörande vid inregistrering av bouppteckning eller
tilläggsbouppteckning, eller när handling som avses i 49 a § inkommit tifl
beskattningsmyndigheten eller, där jämlikt 17 § anstånd med skattens
fastställande blivit beviljat, när till beskattningsmyndighelen ingivits
handling, för vars företeende anståndet beviljats, eller, om sådan handling
icke ingives inom anståndstiden, vid utgången av sistnämnda lid. 18

Bevis om det belopp, vartill skatten blivit fastställd, skall tecknas på Prop. 1988/89: bouppteckning, tilläggsbouppteckning eller handling, som avses i 49 a §.

Har jämlikt 17 § beviljats anstånd med fastställande av skatten, åligger del dödsboet att tillhandahålla beskattningsmyndighelen utlämnad bouppteckning för sådan anteckning som sägs i föregående stycke.

Handling, som anges i andra stycket, skafl för anteckning, som där avses, tillhandahållas överrätt, när denna fastställt skall lill högre belopp än fömt beräknats, och den enligt 64 § 1 mom. förordnade granskningsmyndigheten, när skallskyldig vitsordat anmärkning som framställts av denna myndighet.

(Paragrafen saknar motsvarighet i familjelagssakkunnigas förslag; jfr dock betänkandet s. 209)

Ändringarna i förevarande paragraf - som innebär att vissa delar av första och andra styckena utgår - är en följd av att institutet bevakning av testamente avskaffas.

7 Hemställan

Jag hemställer all lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1. lag om ändring i ärvdabalken,

2. lag om ändring i lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden,

3. lag om ändring i lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo,

4. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.

8 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Lagrådet Prop. 1988/89:88

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1989-01-31

Närvarande: justitierådet Nils Mannerfell, justitierådet Bertil Freyschuss, regeringsrådet Åke Bouvin.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 19 januari 1989 har regeringen på hemställan av statsrådet Freivalds beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag lill

1. lag om ändring i ärvdabalken,

2. lag om ändring i lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden,

3. lag om ändring i lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo,

4. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av departementsrådet Anders

Eriksson.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet.

En konsekvens av remissförslaget att bevakningsinstitulel skall upphävas blir att testamentstagare inte längre drabbas av sådan preklusion av sin rätt på gmnd av testamente som enligt 14 kap. 3 § ärvdabalken (ÄB) följer i händelse av utebliven bevakning av ett icke godkänt testamente. Därmed bortfaller den sanktion vilken för närvarande är ägnad att åstadkomma att det normalt inom kortare tid efler leslalors död erhålls visshet om de förordnanden som sedermera kan komma att läggas till gmnd för testamentsanspråk. Att sanktionsmekanismen inte får effekt i alla lägen är visserligen klart. Såsom påpekas i remissprotokollet löper preklusionsfris-ten först från det testamentstagaren får kännedom om förordnandet, vilket i enstaka fall kan inträffa i ell sent skede, och såsom möjligt fömtsätts också att en preklusionsavbrylande bevakning kan äga mm ulan att arvingarna vet om det därför att efterföljande delgivning ej sker.

Av remissprotokollel framgår, att enligt departementschefens bedömning det även utan bevakning jämte nyss nämnd sanktion kan fömtsättas att arvingarna redan under boutredningsskedet får kännedom om testamentet och de anspråk som gmndas därpå. Sålunda påpekas framför allt att det ligger i teslamenlstagarens eget intresse att hävda sin rätt, att enligt gällande ordning testamente skall ingå i eller fogas tifl bouppteckning (20 kap. 5 § ÄB) och att möjlighet föreligger att framtvinga ett teslamenlstagarens ställningstagande i frågan om han vill göra anspråk på rätt enligt ett föreliggande (känt) testamente (16 kap. 5 § ÄB).

Lagrådet anser att vid angivna förhållanden del, bevakningsinstitutet
fömtan, får anses i rimlig grad säkerställt att, som sig bör, testamenten blir
kända och kommer under bedömning i samband med boutredning. Ehum
något långsökt är det inte alldeles otänkbart att en testamentstagare äger
kännedom om testamente, som arvingarna inte vet om, och därtill har ett
intresse av att testamentet förblir okänt en tid (inom preskriptionstidens
ram). Ell sådant intresse, bedömt såsom värt risktagandet att arvegodset
efter längre tids förlopp kan vara svåråtkomligt, kan tänkas vara att 2o

testamentstagaren av ren illvilja söker åstadkomma olägenheter för ar- Prop. 1988/89:88 vingekrelsen eller, vid ett testamente med tvivelaktig gillighetshalt, har förhoppningar att riskerna för att testamentet skall angripas enligt 13 kap. ÄB skall minskas i följd av med liden tilltagande bevissvårigheter. Dylika, väsentligen teoretiska konsekvenser av att man tar bort bevakningsinstitulel med därtill anknytande preklusionsfrist utgör dock inte vägande skäl mot den tilltänkta lagändringen, som uppbärs av del sakligt sett viktigare intresset att undanröja risker för rättsförluster för personer som saknat kännedom om det gällande bevakningskravet.

Parentetiskt kan tilläggas, alt här lämnas därhän humvida illojala hemlighållanden av nyss antydd natur kan falla under sådant olovligt undanhållande av testamente som åsyftas i 15 kap. 2 § ÄB och som kan leda till förverkande av testamentsrätt.

I enlighet med det anförda godtas således remissens huvudförslag.

Förslagen i övriga delar föranleder inte heller några erinringar från lagrådets sida.

Justitiedepartementet Prop. 1988/89:88

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 februari 1989

Närvarande: statsrådet Feldt, ordförande, och statsråden S. Andersson, Göransson, Gradin, R. Carlsson, Hellström, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Nordberg, Engström, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson

Föredragande: statsrådet Freivalds

Proposition om upphävande av reglerna om bevakning av testamente

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande (beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde 1989-01-19) över förslag till

1. lag om ändring i ärvdabalken,

2. lagom ändringi lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden,

3. lag om ändring i lagen (1937:81) om inlernationella rättsförhållanden rörande dödsbo,

4. lagom ändringi lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.
Föredraganden upplyser att lagrådet har lämnat förslagen utan erinran

och hemställer att regeringen föreslår riksdagen all anta förslagen.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Föreslagen lydelse

14 kap. Om delgivning och klander av testamente

Nuvarande lydelse

14 kap. Om bevakning, delgivning och klander av testamente

1 § Testamente skall vid domstol
bevakas inom sex månader Jrån det
testamentstagaren fått kännedom
om testators död och det till hans
förmån gjorda förordnandet.

Skall någon på grund av testamente njuta rätt ejter annan och har lestamenlel ej bevakats enligt vad i första stycket sägs, må bevakning med laga verkan äga rum inom tid, som där stadgas, efter det han fåll vela alt den föregående teslamenlstagarens rätt upphört.

Bevakning gäller lill förmån för envar testamentstagare. för vilken tiden icke gäll till ända.

2 § Bevakning sker vid den rätt
där testalor skolat svara i tvistemål i
allmänhet eller, om behörig domstol
ej sålunda finnes, vid Stockholms
tingsrätt.

Vid bevakning uppvisas testamentet I huvudskrift och intages i protokollet. Har den som vill bevaka icke lestamenlel I sin besittning eller är det muntligen upprättat, sker bevakningen genom förordnandets tlH-kännaglvande.

3 § Testamentstagare, JÖr vilken bevakning ej ägt rum enligt vad i 1 och 2 §§ är sagt, har förlorat sin rätt mot arvinge som ej avslåll Jrån klandertalan.

4 § Testamente skall sedan bevak- 1 § Ett testamente skall delges ar-

Nuvarande lydelse

ning ägt rum delgivas arvinge genom överlämnande av, förutom bevis om bevakningen, testaments-handlingen i bestyrkt avskrift eller, i fråga om muntligt testamente, protokoll över förhör med testa-mentsviiinena eller annan skriftlig uppgift om testamentets innehåll.

Efterlämnar testator, jämte make, arvingar som avses i 3 kap. 1 §, må testamentet, såvitt dessa angår, delgivas dem som vid tiden för delgivningen äro närmast till arv efter testalor.

Äro flera testamentstagare, gäller delgivning, som verkställts av en bland dem, jämväl för de övriga.

5 § Vill arvinge göra gällande
att testamentet är ogilll enligt
13 kap., skall han därom väcka
klandertalan inom sex månader ef
ter det han erhöll del av testamentet
såsom i 4§ är stadgat. Försittes
denna tid, är rätt till talan förlorad.

Om påkallande av jämkning i testamente för utfående av laglolt stadgas i 1 kap.

6 § Arvinges rätt att väcka talan
om klander av testamente övergår
ej lill hans borgenärer.

Föreslagen lydelse

vinge genom överlämnande av les-tamenlshandlingen i bestyrkt avskrift eller, i fråga om muntligt testamente, protokoll över förhör med teslamentsvittnena eller annan skriftlig uppgift om testamentets innehåll. Delgivning behövs dock inte med en arvinge som har godkänt testamentet.

Efterlämnar en testator, föruiotn make, arvingar som sägs i 3 kap. 1 §,72/-testamentet, såvitt dessa angår, delges dem som vid tiden för delgivningen är närmast lill arv efler testator.

Finns del flera testamentstagare, gäller en delgivning, som har verkställts av en bland dem, också för de övriga.

2 § Anser en arvinge att testa
mentet är ogiltigt enligt 13 kap.,
skall han eller hon klandra det ge
nom att väcka talan inom sex må
nader efter delgivningen. Underlå
ter arvingen all göra delta i lid, är
rätten till talan förlorad.

Om påkallande av jämkning i testamente för utfående av laglolt finns bestätnmelser i 1 kap.

3 § En arvinges rätt att väcka
talan om klander av testamente
övergår ej till hans eller hennes bor
genärer.

Prop. 1988/89: Bilaga 1

Lagförslag 8 Prop. 1988/89:88

Förslag till '''

Lagom ändringi lagen (1935:44) om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i riket, m. m.

Härigenom föreskrivs att 9 och 12 §§ lagen (1935:44) om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i riket, m. m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9§
I fråga om formen för testamente I fråga om formen för testamente
och återkallelse av testamente efler         och återkallelse av testamente efter
den som vid sin död var medborga- den som vid sin död var medborga
re i fördragsslutande stat och hade re i en fördragsslutande stat och
hemvist i sådan stat ha bestämmef          hade hemvist i en sådan stal tilläm-
serna i lagen (1937:81) otn interna-         pas bestämmelserna / lagen
tionella rättsförhållanden rörande   (1900:00) om inlernationella fa-
dödsbo motsvarande tillämpning.    miljerälisfrågor.

12§ Hade medborgare i främmande Hade en medborgare i en främ-

fördragsslutande stat vid sin död mande fördragsslutande stal vid sin

hemvist här i riket, skall svensk lag död hemvist här i landet, skall

vinna tillämpning i fråga om bevak- svensk lag tillämpas i fråga om def

ning och klander av testamente ef- givning och klander av testamente

ter honom. efter den döde.

Denna lag träder i kraft den

Lagförslag 9 Prop. 1988/89:

Förslag till ■ *'"

Lag om ändring i lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§
Testamente lill annan än fonden Testamente till annan än fonden
må å dess vägnar godkännas av må å dess vägnar godkännas av
kammarkollegiet, om anledning till kammarkollegiet, om anledning till
klander ej föreligger. Testamente, klander ej föreligger. Testamente,
som kan antagas vara ell rikligt ut- som kan antagas vara ett rikligt ut
tryck för arvlåtarens yttersta vilja, tryck för arvlåtarens yttersta vilja,
må godkännas även om anledning må godkännas även om anledning
till klander föreligger eller testa- lill klander föreligger.
mentet icke blivit bevakat iföreskri-
ven ordning.

Denna lag träder i kraft den

Förteckning över remissinstanser Prop. 1988/89:88

c u •■♦» Bilaga 2

Svea hovrätt

Hovrätten för Övre Norrland

Stockholms tingsrätt

Domstolsverket

Socialstyrelsen

Riksskatteverket'

Statens invandrarverk

Kammarkollegiet

Uppsala universitets juridiska fakultetsnämnd'

Lunds domkapitel

Socialnämnden i Botkyrka kommun

Socialnämnden i Södertälje kommun

Sveriges advokatsamfund

Föreningen jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer

Svenska Bankföreningen

Svenska Sparbanksföreningen

Begravningsföreningen Fonus'

Centerns Kvinnoförbund'

Folkpartiets Kvinnoförbund'

Moderata Kvinnoförbundet'

Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund'

Svenska Kvinnors Vänsterförbund'

Fredrika Bremer förbundet'

Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige'

Utlandsssvenskarnas förening'

Sammanställning av remissyttrandena över förslaget att avskaffa institutet bevakning av testamente

Svea hovrätt: "Hovrätten anser sig inte kunna tillstyrka att institutet bevakning av testamente avskaffas i vår interna lagstiftning utan att konsekvenserna härav belyses i ett vidare perspektiv. För det fall att institutet avskaffas bör dock i 14 kap. eller 20 kap. ärvdabalken införas en bestämmelse av följande innebörd. Om vid bouppteckningsförrättning testamen-le överlämnas till dödsbodelägare eller annan som äger företräda denne, skall detta antecknas i bouppteckningen och delgivning därigenom anses ha ägt rum."

Hovrätten för Övre Norrland tillstyrker förslaget.

Stockholms tingsrätt: "Tingsrätten har ingen erinran mot familjelagssakkunnigas förslag att de nuvarande bestämmelsema i 14 kap. ärvdabalken om bevakning av testamente upphävs".

Den föreslagna lydelsen av 14 kap. 2§ första stycket ärvdabalken har enligt tingsrätten fått en ofullständig utformning. Tingsrätten föreslår följande lydelse.

' Har inte yttrat sig i frågan om att avskaffa institutet bevakning av testamente. 27

Vill en arvinge göra gällande att testamente är ogiltigt enligt 13 kap. skall     Prop. 1988/89: 88
han eller hon klandra del genom att väcka talan inom sex månader efler     Bilaga 2
den dag det delgavs honom eller henne. Underlåter         förlorad."

Domstolsverket har inte haft något att erinra mot förslaget.

Socialstyrelsen har tillstyrkt förslaget.

Statens invandrarverk har inte haft något att erinra mot förslaget.

Kammarkollegiet: "Vad lagberedningen framhöll vid tillkomsten av lagen om testamente har fortfarande sin giltighet. För den som i det praktiska livet sysslar med frågor av den här typen framkommer det ofta att allmänheten i fråga om testamenten har ett behov av en sorts officiell hantering. Bevakningen har i någon mån fyllt ett sådant behov. Del har blivit en viss reda i sammanhanget. Delta framträder framför allt när det gäller efterarven. Vi har numera efter årsskiftet nya former av sådana. När i dag en av två barnlösa makar avlider, finns det ofta ett inbördes testamente som ger den efterlevande full äganderätt och således utesluter den först avlidnes efterarvingar från arv när den eflerievande dör. När man skall söka avgöra med vilken rätt den efterlevande tillträtt egendomen — genom testamente eller som arv enligt 3 kap. 1 § ÄB — får frågan om testamentet bevakats vid den först avlidnes död eller ej en stor betydelse. Har det inte bevakats eller godkänts, är den först avlidnes efterarvingar bibehållna vid sin arvsrätt. Har det å andra sidan bevakats och delgivits, utgör detta en presumtion för att testamentet också tillämpats.

Tar man bort bevakningskravel, kommer detta nog att medföra en del svårigheter även i andra hänseenden. Således kan institutet vara av betydelse i fall då det finns flera testamenten. Slopas bevakning, kan della leda till att testamentstagare i vissa situationer inte tar fram testamenten utan avvaktar och därigenom skapar osäkerhet och oreda. Bevakning av muntliga uttalanden och handlingar som inte getts testamentets form har varit ägnad att ge sådana viljeyttringar en ökad tyngd. Ett bevakningsförfarande underlättar all de blir ståndande som testamente. Följt av delgivning klargör det även i dessa fall att testamentstagaren gör anspråk enligt förordnandet.

Enligt kollegiets mening är de olägenheter som internationellt förbundits med testamentsbevakning överdrivna. 1 sammanhanget får man inte glömma att boutredning utomlands i allmänhet torde ske under offentlig kontroll. Det kan därför inte framstå som särskilt angeläget att här ta bort bevakningsinstitutet som har en offentlig karaktär. Enbart ett delgivnings-förfarande förefaller inte att tillgodose vedertagna rättssäkerhetskrav. Kollegiet ifrågasätter därför mot bakgmnden av vad man sagt, om förslaget i denna del bör leda till lagstiftning.

Enligt nuvarande bestämmelser skall testamente, sedan bevakning ägt mm, delges arvinge genom att, fömtom bevis om bevakningen, tesla-mentshandlingen överlämnas i bestyrkt avskrift.

Har bevakning inte ägt mm kräver kollegiet för allmänna arvsfondens räkning att testamentet, om det finns i behåll efter dödsfallet, överlämnas i original för att delgivning skall anses ha ägt mm med arvsfonden.

Gentemot arvsfonden behöver det inte uppstå några rättsförluster på -

grund av all testamentet inte har bevakats i föreskriven ordning, eftersom Prop. 1988/89: 88 ett sådant testamente enligt 4 § lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden Bilaga 2 får godkännas av kollegiet på fondens vägnar om det kan antagas vara ell riktigt ullryck för arvlåtarens yttersta vilja.

Enligt kollegiets mening fyller emellertid bevakningen en viktig funktion också på det sättet alt man får klargjort om testamentet finns kvar i original efter dödsfallet. Det är viktigt för att kunna ta ställning lill vilken utredning som skall ligga till grund för ett godkännande av ett testamente alt veta om del har hittats i original efter dödsfallet. Det bör därför enligt kollegiets mening inte räcka med att en bestyrkt kopia av lestamenlel delges arvingen. Om bevakningsinstitulel slopas, bör del införas en möjlighet för arvingen alt kräva ett officiellt intyg om att originalet har uppvisats efler dödsfallet för notarius publicus eller motsvarande för all delgivning skall kunna verkställas."

Lunds domkapitel har inte någon erinran mot förslaget.

Socialnämnden i Botkyrka kommun och socialnämnden i Södertälje kommun tillstyrker förslaget.

Sveriges advokatsamfund tillstyrker förslaget.

Föreningen jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer har inga invändningar mot förslaget.

Svenska Bankföreningen har inget all erinra mot förslaget.

Svenska Sparbanksföreningen: "Kommittén har vidare självmant påtagit sig uppgiften att också vidta en översyn av bestämmelserna rörande bevakning av testamente vilket Sparbanksföreningen anser som positivt. Framför allt med tanke på de problem som de internationella reglerna rörande bevakning av testamente orsakat. I förslaget föreslås att kravet på bevakning av testamente upphävs. Detta avseende såväl nationella som internationella förhållanden. Föreningen kan inte se att några bärande skäl föreligger som talar för att man skall behålla regeln utan tillstyrker förslaget att kravet på bevakning slopas."

Innehåll Prop. 1988/89:

sid. Bilaga 2

Propositionens huvudsakliga innehåll ........................ ... 1

Propositionens lagförslag........................................ 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 januari 1989 . 7

1 Inledning.......................................................... ... 7

2 Nuvarande förhållanden .................................... ... 8

3 Internationella förhållanden ................................ ... 9

4 Allmän motivering ............................................. .. 10

4.1 Upphävande av reglerna om bevakning av testamente 10

4.2 Kostnadseffekter .......................................... .. 13

4.3 Ikraftträdande m.m........................................ .. 13

4.4 Följdändringar i annan lagstiftning ................. .. 14

5 Upprättade lagförslag......................................... .. 15

6 Specialmotivering............................................... .. 15

6.1 Förslaget lill lag om ändring i ärvdabalken........... .. 15

6.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden ; 17

6.3 Förslaget lill lag om ändring i lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo........................................................ .. 17

6.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt 17

7 Hemställan........................................................ 19

8 Beslut ........................................................... 19

Utdrag ur lagrådets protokoll den 31 januari 1989....... .. 20

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 februari 1989. 22

Bilaga 1 Familjelagssakkunnigas lagförslag............. .. 23

Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser och sammanställning av

remissyttrandena................... '................. .. 27

Norstedts Trycken, Stockholrr 1989 30