Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 2 februari 1989.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Sven Hulterström

Propositionens huvudsakliga innehåll

Fro.m. den 1 januari 1989 gäller nya regler om avgifter för pensionärer vid sjukhusvård. När dessa antogs fömtsatte riksdagen att regeringen skulle återkomma med förslag till kompletterande lagstiftning om individuefl nedsättning av avgiften i särskilda fall. 1 propositionen lämnas förslag fill sådan lagstiftning.

Avgiften för pensionärer vid sjukhusvård utgör en tredjedel av vissa angivna pensionsförmåner från den allmänna försäkringen, dock högst 55 kr. per vårddag. Förslaget innebär att den allmänna försäkringskassan kan befria pensionären helt eller delvis från avgiften, om det finns särskilda skäl med hänsyn lill pensionärens ekonomiska förhållanden och behov av medel lill bostad och/eller rehabilitering.

För alt en ansökan om sådan befrielse skafl kunna beviljas skall den ha lämnats till försäkringskassan senast tre månader efter utgången av den månad då avdraget för avgiften gjordes. Ärendena om avgiftsbefrielse skall enligt förslaget avgöras på tjänstemannanivå, medan omprövningar skall göras av socialförsäkringsnämnd.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 maj 1989 men bli tilllämplig på avgifter som avser sjukhusvård fro.m. den 1 januari 1989. Med hänsyn härtill föreslås vissa övergångsbestämmelser.

Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 83

Förslag till : ; ' n '; « :; /:; ; . - Prop. 4988/89:83

Lag om äridring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigéhoih föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän
försäkring' .

rfe/5 att 2käp. 10§ och 20kap». iO§;skäflha följande lydelse; rfe/s att det r lagen skall införas eri ny paragraf, 2 kap. 12 a §, av följande . lydelse. -, ;

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. ,...............

io§2 ■" "',',

Frågor om sjukvårdsersätlnirig prövas i ändra fall än som avses i andra stycket av den allmänna försäkringskassa, hos vilken den försäkradeär in-skriveji eller skulle ha varit inskriven, om han uppfyllt åldersvillkoret i 1 kap. 4§. Denna försäkringskassa får dock uppdra åt en annan försäkringskassa att pröva sådana frågor.

Frågor om sjukvårdsersättning enligt 2, 3 och 5 §§ samt ersättning enligt 4 § som inte hänför sig till visst vårdtillfälle prövas av den försäkringskassa inom vars verksamhetsområde vårdgivaren bedriver sin verksamhet. Detsamma gäller sjukvårdsersältning i övrigt i de fafl där den försäkrade inte är och inte heller under den förutsättning som sagts i första stycket skulle ha varit inskriven hos allmän försäkringskassa.

Frågor om avgift för sjukhusvård Frågor om avgift för sjukhusvård
enligt 12 § prövas av den försäk- enligt 12 och 12 a §§ prövas av den
ringskassa hos vilken den försäkrade försäkringskassa hos vilken den för
är inskriven, säkrade är inskriven.

12a§

Försäkringskassan får besluta om befrielse helt eller delvis från avgiften enligt 12 §, om det finns särskilda skäl med hänsyn till den pensionsbe-rättigades ekonomiska förhållanden och behov av medel till bostad eller särskilda rehabiliteringsinsatser.

För att få befrielse enligt första stycket skall den pensionsberättigade ansöka om det hos försäkringskassan senast tre månader efter utgången av den kalendermånad då avdrag för avgiften gjordes.

20 kap. 10§3 Beslut av en allmän försäkrings- Beslut av en allmän försäkringskassa som har fattats av tjänsteman i kassa som har fattats av tjänsteman i ärenden om försäkring enligt denna ärenden om försäkring enligt denna lag skall omprövas av kassan, om det lag skall omprövas av kassan, om del

' Lagen omtryckt 1982:120.
2 Senaste lydelse 1988:1543.
Senaste lydelse 1986:1195. 2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:83

begärs av en enskild som beslutet begärs av en enskild som beslutet
angår och beslutet inte har medde-          angår och beslutet inte har medde
lats med stöd av 10a §. Ompröv-   lats med stöd av 10a§. Ompröv
ningen skall göras av socialförsäk- ningen skafl göras av socialförsäk
ringsnämnden om beslutet gäller     ringsnämnden om beslutet gäller
fråga som avses i 3 kap. 7-9 eller 17 §      fråga som avses i 2 A:ap. 72 a §, 3 kap.
eller 20 kap. 3 eller 4 §.         7-9 eller 17 § eller 20kap. 3 eller 4 §.

Vid omprövningen får beslutet inte ändras till den enskildes nackdel.

Om omprövning begärs av ett beslut och riksförsäkringsverket överklagar samma beslut, skall försäkringskassan inte ompröva beslutet. Begäran om omprövning skall anses som ett överklagande.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 1989 och tillämpas på avgifter som avser sjukhusvård efter utgången av år 1988.

. 2.1 stället för tidsfristen enligt 2 kap. 12 a § andra stycket gäller i fråga om avgifter som föranlett avdrag på pensionsförmåner före den T maj 1989 att ansökan om befrielse skall göras hos försäkringskassan senast den 31 juli 1989.

r Riksdagen 1988189. 1 saml. Nr 83

Socialdepartementet Prop. 1988/89:83

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 februari 1989

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, samt statsråden Feldt, Hjelm-Wallén, S. Andersson, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Frei valds, Wallström, Lööw, Persson'

Föredragande: statsrådet Hulterström

Proposition om nedsättning i särskilda fall av avgifter för pensionärer vid sjukhusvård

1 Bakgrund

Fr.o.m. den 1 januari 1989 gäller ett nytt avgiftssystem för pensionärer vid sjukhusvård. Avgiftsskyldiga är dels ålderspensionärer med hel pension, dels sådana förtidspensionärer med hel pension som åtnjutit avgiftsfri sjukhusvård under sammanlagt 365 dagar. Avgiftssystemet motsvarar i princip det som gäller vid sjukhusvård för sjukpenningförsäkrade. Avgiften för pensionärerna utgör räknat per vårddag en tredjedel av utgående pensionsförmåner från den allmänna försäkringen före skatt, dock högst 55 kr. Med pensionsförmåner avses här ålderspension och förtidspension i form av folkpension och tilläggspension (ATP) samt pensionstillskott. Vårdavgifterna tas ut genom avdrag vid utbetalning av pensionsförmåner av nämnda slag. Administrationen handhas av riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna.

De nu gällande avgiftsreglerna innebär att avgiften skall fastställas schablonmässigt av försäkringskassan med hänsyn till storleken av de angivna pensionsförmånerna. Pensionärernas ekonomiska situation i övrigt påverkar inte avgiftens storlek och de nya reglerna innefattar inte någon möjlighet till nedsättning av avgiften med hänsyn till pensionärernas individuella behov av medel.

När riksdagen antog lagstiftningen om det nya avgiftssystemet förutsattes emellertid att regeringen skulle återkomma med förslag tifl kompletterande bestämmelser om individuell nedsättning av avgifterna i särskilda fall (prop. 1988/89:33, SfU5, rskr. 46).

Socialförsäkringsutskottet uttalade i sitt av riksdagen godkända betänkande bl.a. följande.

För många pensionärer innebär det nya systemet väsentligt lägre avgifter. Därmed bör behovet av avgiftsnedsätlning bli mindre än i det nuvarande av sjukvårdshuvudmännen administrerade systemet där avgiften i princip är 55 kr Det anförda innebär dock inte alt utskottet bortser från betydelsen av att en ålders- eller förtidspensionär har tillräckliga ekonomiska

medel för rehabiliteringsåtgärder och för att kunna behålla sin bOstad un-    Prop. 1988/89:83
der även en längre sjukdomsperiod. Tvärtom vill utskottet kraftigt under
stryka betydelsen härav och att en målsättning måste vara att rehabilitera
sjuka ålderspensionärer, så att de kan återvända flll ett eget boende. Det
finns här stor anledning att också betona kommunernas ansvar för att det
sociala skyddet fungerar i sådana situafloner. - Även om, som nämnts,
behovet av avgiftsnedsätlning kan förutses bli mindre i det nya systemet   .:   -
anser utskottet att en möjlighet till individuell prövning bör finnas kvar.   ;
I del nuvarande systemet har genom överenskommelse mellan staten och . ,

sjukvårdshuvudmännen förutsatts att huvudmännen vid behov medger
avgiftsnedsätlning. Skäl för en sådan nedsättning här angetts vara pensio
närernas behov av och möjlighet att betala egen bostad och/eller pensio
närens behov av medel för särskilda rehabiliteringsinsatser. Sådana skäl
skall kunna åberopas av en pensionär även fortsättningsvis för att helt
eller delvis slippa avdrag på pensionen för sjukhusvårdsavgifter. - Med ,
hänsyn till den korta tid som återstår innan det nya avgiftssystemet skall   .   .
träda i kraft den 1 januari 1989 kan utskottet förutse betydande problem
i den praktiska tillämpningen om särskilda regler om en individuell pröv
ning av avgiftsuttaget införs med så kort förberedelsetid. Försäkringskas
sans personal måste få utbildning och informationsmaterial tfll pensionä-'
rerna om möjligheten tfll individuell prövning måste tas fram och distri
bueras. Det får därför ankomma på regeringen att förbereda ett lagför-   ■
slag om en individuell prövning och att skyndsamt återkomma rned för
slag till riksdagen, så att det nya avgiftssystemet kompletteras med be-      .
stämmelser om individuell prövning som kan träda i kraft snarast möjligt
och senast den 1 maj 1989. Reglerna skall utformas så atlde kan tiflämpas
även på avgifter som hänför sig till tid efter den 1 januari 1989.

2 Tidigare möjlighet till avgiftsnedsättriing

Före den 1 januari 1989 tog sjukvårdshuvudmännen ut avgift från pensionärer för sjukhusvård med stöd av 17 § hälso- och sjukvårdslagen i dess dåva-' rande lydelse. Där föreskrevs att avgiften fick bestämmas till högst 55 kr. per vårddag. Till grund för den lagstiftningen låg en överenskommelse den 23 oktober 1985 mellan staten och huvudmännen samt propositionen 1985/86:43 om avgifter för ålders- och förtidspensionärer vid sjukhusvård ■ m.m. Det förutsattes att huvudmännen vid behov medgav avgiftsnedsätlning. Som skäl för en sådan nedsättning angavs i överenskommelsen.och' propositionen pensionärernas behov av och möjHghel att betala kostnader, för egen bostad och/eller pensionärens behov av medel för särskilda rehabiliteringsinsatser

Någon samlad bild av sjukvårdshuvudmännens praxis i fråga om avgifts-; nedsättning finns inte. Dock gjorde Landstingsförbundet i början av år 1987 en underhandsförfrågan hos sex sjukvårdshuvudmän om nedsättningens omfattning och ekonomiska betydelse. Resultatet visade att antalet nedsätt-ningar var myckel begränsat. Det torde främst vara yngre utförsäkrade förtidspensionärer inom den psykiatriska vården som beviljats nedsättning av vårdavgifien. Landstingsförbundet hade inte utfärdat någon central rekommendation om nedsättning.

Mitt förslag: Det fr.o.m. år 1989 gällande avgiftssystemet för pensionärer vid sjukhusvård kompletteras så att pensionären kan befrias från avgiften helt eller delvis i speciella fall. Ansökan om sådan befrielse skall göras hos försäkringskassan senast tre månader efter utgången av den kalendermånad då avdrag för avgiften gjordes.

Skälen för mitt förslag: Som socialförsäkringsutskottet anfört innebär det nya avgiftssystemet betydligt lägre avgifter för många pensionärer än vad som tidigare gällt. Behovet av avgiftsnedsätlning bör därmed allmänt sett vara mindre än i det tidigare systemet, där sjukvårdshuvudmännen tog ut avgift med i regel 55 kr. per vårddag. Det skall dock även i fortsättningen som grund för avgiftsnedsätlning kunna åberopas sådana skäl som tidigare kunde föranleda att huvudmännen satte ned avgiften.

Möjligheterna till individuell nedsättning bör alltså bygga på vad som gällt fram till år 1989 för de utförsäkrade ålders- och förtidspensionärerna. Enligt vad jag inhämtat har dock huvudmännens tillämpning varierat i detta avseende. Att så varit fallet är kanske inte förvånande, då några centralt utfärdade rekommendationer inte har funnits varken i fråga om hur informationen om nedsätlningsmöjligheten borde lämnas eller i fråga om normer för nedsättning.

Del är angeläget alt den nu föreslagna möjligheten till individuell prövning genom försäkringskassans försorg kan tillämpas på ett mer likformigt och därmed också rättvisare sätt än tidigare. En viktig förutsättning för detta är att riksförsäkringsverket och försäkringskassorna ger berörd personal information och utbildning om det nya avgiftssystemet inkl. nedsätlningsmöjligheten. En annan viktig förutsättning är att berörda pensionärer i anslutning till avgiftsuttaget för sjukhusvård på lämpligt sätt får klargörande information om avgiftssystemet och den individuella prövningsmöjligheten.

I anslutning härtill vill jag framhålla att det av administrativa skäl är nödvändigt att införa en begränsning av den tid inom vilken en ansökan skall ges in. Jag anser att det är rimligt att begränsa denna tid till tre månader räknat från utgången av den månad då avdrag för avgiften gjordes.

Regleringen av möjligheten att efter särskild ansökan få avgiftsuttaget prövat av försäkringskassan bör ske genom att en ny paragraf införs i 2 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL).

Mitt förslag: Pensionären kan befrias från avgiften helt eller delvis efter individuell prövning under förutsättning av särskilda skäl med hänsyn till pensionärens ekonomiska förhållanden och behov av medel för att betala egen bostad eller för särskilda rehabiliteringsinsat-

Skälen för mitt förslag: Genom den överenskommelse som hösten 1985 träffades mellan staten och sjukvårdshuvudmännen i samband med avskaffandet av systemet med differentierade vårdavgifter för utförsäkrade ålders-och förtidspensionärer förutsattes att huvudmännen vid behov skulle medge avgiftsnedsätlning. Skälen för en sådan nedsättning angavs vara pensionärens behov av och möjlighet att betala egen bostad och/eller behov av medel för särskilda rehabiliteringsinsatser 1 enlighet med vad riksdagen uttalat skall sådana skäl kunna åberopas av en pensionär även i det nya avgiftssystemet för att pensionären helt eller delvis skall kunna slippa avdrag på pensionen för sjukhusvårdsavgifter.

Det nya avgiftssystemet innebär att avgiften för sjukhusvård beräknas i förhållande till storleken av pensionsförmånerna från den allmänna försäkringen. Detta medför att avgifterna för många blir lägre än tidigare och i många fall kommer att understiga pensionärens normala kostnader för mal, tvätt m.m. Behovet av nedsättning bör därför allmänt sett vara mindre än i det tidigare systemet. Med hänsyn härtill bör nedsättning kunna ske endast i undantagsfall och när de nyss angivna skälen föreligger Försäkringskassan skall då bedöma pensionärens ekonomiska förhållanden även i vad de avser annat än förmåner från den allmänna försäkringen.

I vissa fall bör nedsättning enligt min mening alls inte medges. Det kan sålunda inte vara motiverat att avgiften skall sättas ned vid en kortare tids sjukhusvård. En pensionärs ekonomiska situation när det gäller möjligheterna till bostad eller till rehabilitering torde normalt sett inte påverkas på ett avgörande sätt av en vårdavgift av tillfälligt slag. Det beror givelvis på omständigheterna i det enskilda fallet hur lång vårdtid som bör föreligga för att nedsättning skall kunna ske, men i normala fall bör nedsättning inte ske för en vårdperiod som understiger en månad. Annorlunda kan det vara vid upprepad korttidsvård.

Inte heller bör nedsättning medges som motsvarar några fåtal kronor per vårddag. En sådan jämkning kan inte vara avgörande för pensionärens behov av medel till bostad eller rehabilitering. Nedsätlningsmöjligheten bör i stället ses som en möjlighet i speciella situationer att få befrielse helt eller delvis från avgiften.

När det gäller hänsynen till bostadskostnad bör befrielse helt eller delvis från avgiften medges endast om vården inte är stadigvarande. Härvid blir den medicinska bedömningen av största betydelse.

Med stadigvarande vård på sjukvårdsinrättning avser jag sådan vård där patienten inte har eller med stor sannolikhet inte kommer att ha möjlighet

att återvända till eget boende utanför sjukvårdsinrättningen i framtiden. Pa- Prop. 1988/89:83 tientens möjligheter alt återvända till ett eget boende skall alltid bedömas individuellt. Vid denna bedömning bör hänsyn bl.a. tas till patientens ålder, sjukdomsdiagnos, sjukdomsutveckling, permissioner i bostaden och sociala förhållanden. Om patienten vistas i sin egen bostad under regelbundna permissioner kan stadigvarande vård i regel inte anses föreligga. Detsamma gäller vid s.k. växelvård när patienten omväxlande vårdas i hemmet och på en vårdinrättning. När stadigvarande vård på sjukvårdsinrättning föreligger, bör någon nedsättning av avgiften enligt min uppfattning normalt sett inte . kunna beviljas. Undantagsvis kan det dock finnas skäl att medge fortsatt befrielse från vårdavgiften under kortare lid t.ex. för alt möjliggöra en avyttring av bostaden.

Vid sjukhusvård som inte bedöms som stadigvarande, men ändå varar under en längre period, är det särskilt angeläget att pensionären har tillräckliga ekonomiska medel för alt behålla sin bostad. Även i de fall den sjuke pensionären har hemmavarande make/maka och vården inte bedöms vara stadigvarande bör avgiftsbefrielse kunna övervägas med beaktande också av den hemmavarandes situation. Jag vill erinra om alt pensionären så länge vården inte betraktas som stadigvarande har rätt att behålla KBT.

En befrielse helt eller delvis från avgiften till följd av höga bostadskostnader bör enligt min uppfattning alltid förutsätta att bostadens yla eller bostadskostnaden är rimlig.

När det gäller avgiftsbefrielse av rehabiliteringsskäl bör reducering av vårdavgift främst komma ifråga för pensionärer som befinner sig i ett rehabiliteringsskede där syftet är att möjliggöra återgång till eget boende och patienten har extra kostnader för rehabiliteringsinsatserna. Detta är enligt min mening särskilt angelägel för de yngre förtidspensionärer som förbrukat ett avgiftsfritt år Jag avser därvid bl.a. unga patienter inom den psykiatriska vården och unga missbrukare med stora rehabiliteringsbehov.

Jag vill här erinra om min företrädares uttalande i proposition 1988/89:33 om att någon vårdavgifi inte skall tas ut för de dagar en patient har permission från en sjukvårdsinrättning.

För att avgiftsbefrielse skall medges förutsätts att försäkringskassan bedömer behovet av medel med hänsyn lill pensionärens ekonomiska situation. Hänsyn skall därvid givetvis tas inte bara till inkomster som pensionären har från den allmänna försäkringen ulan även lill andra inkomster Det gäller också avkastning av förmögenhet. Enligt min mening bör generellt sett någon befrielse inte komma ifråga för pensionärer som vid förmögenhetsberäkning enligt lagen om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg lill folkpension har tillgångar som medför en förhöjning av den beräknade avkastningen på förmögenhet. För närvarande gäller all förmögenheten i sådana fall skall överstiga 75000 kr för en ensamstående pensionär och 120000 kr. för två makar

Jag vill avslutningsvis understryka alt det är angelägel att riksförsäkringsverket utfärdar allmänna råd angående del nya avgiftssystemet, med särskild inriktning på den individuella prövningsmöjligheten av avgiftsuttaget för att få största möjliga enhetlighet i tillämpningen.

Mitt förslag: Ärenden om avgiftsbefrielse prövas inom försäkringskassan på tjänstemannanivå medan omprövning i dessa ärenden görs av socialförsäkringsnämnd.

Skälen för mitt förslag: Avgiftssystemets utformning med avdrag i efterhand på pensionen torde få till följd att framställningar om att få avgiften nedsatt ofta kommer in först när avdrag har gjorts. Det innebär således att försäkringskassan i de fall avgiftsuttaget skall justeras får återreglera för mycket avdraget belopp. För all i möjligaste mån undvika dröjsmål vid handläggningen i försäkringskassan bör beslut i ärenden om avgiftsbefrielse - faslän de till stor del innefattar skälighetsbedömning-kunna fattas på tjänstemannanivå. Jag har under avsnitt 3.1 redovisat vad som bör gälla i fråga om ansökningslid. Beträffande omprövning av beslut i denna kategori av ärenden anser jag det lämpligt att uppgiften läggs på socialförsäkringsnämnd. Detta kräver ett tillägg i 20 kap. 10 § AFL.

När det gäller varaktigheten av försäkringskassans beslut i dessa ärenden förutsätter jag all kassans beslut om avgiftsbefrielse inte sällan bör kunna omfatta även tid efter ansökningen och beslutet. Jag syftar därvid på de pensionärer som vårdas en längre tid på sjukhus utan att stadigvarande vård anses föreligga. I dessa fall torde i regel saknas anledning alt varje månad göra en ny prövning av behovet av alt sätta ned avgiften t.ex. med hänsyn till kostnaderna för egen bostad. Ett sådant beslut om befrielse helt eller delvis från avgiften bör dock vara tidsbegränsat.

Avslutningsvis vill jag framhålla att jag är medveten om all handläggningen av ärendena om individuell nedsättning av avgifterna i särskilda fall kommer alt kräva visst merarbete hos försäkringskassorna. Jag anser dock att del inte nu är möjligt att försöka bedöma resursbehovet för della. Det får därför bU en uppgift för riksförsäkringsverket att närmare studera de administrativa effekterna av den individuella prövningsmöjligheten. Jag utgår också ifrån att verket även i övrigt följer utvecklingen inom detta nya arbetsområde.

3.4 Ikraftträdande m.m.

Mitt förslag: Reglerna om avgiftsnedsätlning träder i kraft den 1 maj 1989 men skall tillämpas också på avgifter som avser sjukhusvård under tiden januari - april 1989. För de pensionärer som får avdrag för sjukhusvård före den 1 maj 1989 skall gälla att ansökan om befrielse från avgiften skall ha kommit in till försäkringskassan senast den 31 juli 1989.

Skälen för mitt förslag: De nya reglerna kan träda i kraft tidigast den 1 maj Prop. 1988/89:83 1989. Det är rimligt att de pensionärer som får sjukhusvård före den 1 maj 1989 bereds möjlighet att ansöka om befrielse från avgiften och få denna prövad enligt de nya reglerna. För dem som fått avdrag på pensionsförmåner före ikraftträdandet bör övergångsvis föreskrivas om en ansökningstid på tre månader räknat från ikraftträdandet.

I anslutning härtill vill jag understryka behovet av särskild information till de pensionärer som får avdrag på pensionen före den 1 maj 1989. Dessa bör i anslutning till att avdraget görs få information om att det planeras nya bestämmelser fr.o.m. den 1 maj 1989 om möjlighet till individuell befrielse från vårdavgiften. När bestämmelserna trätt i kraft bör denna grupp pensionärer få ytterligare information om innebörden av dessa och vilken ansökningstid som gäller. Jag har redan underrättat riksförsäkringsverket om behovet av denna speciella informationsinsats. När de kompletterande avgiftsbestämmelserna har trätt i kraft den 1 maj 1989 bör information om avgiftssystemet kunna ges lill berörda pensionärer i ett sammanhang, förslagsvis i samband med att avgiften dras från pensionen första gången under en vårdperiod.

4 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att anta ett inom socialdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.

5 Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt fram.

Innehållsförteckning Prop. 1988/89:83

Sid.

Propositionens huvudsakliga innehåll........................ ... 1

Lagförslag.......................................................... ... 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 febmari 1989 .. 4

1 Bakgrund......................................................... ... 4

2 Tidigare möjlighet till avgiftsnedsätlning................ 5

3 Föredragandens överväganden............................ ... 6

3.1 Möjlighet till individuell nedsättning av vårdavgiften 6

3.2 Gmnder för individuell avgiftsnedsätlning.......... 7

3.3 Beslutsordning m.m...................................... ... 9

3.4 Ikraftträdande m.m...................................... ... 9

4 Hemställan...................................................... 10

5 Beslut............................................................. . 10