Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regéringsprotokollet den 25 augusti 1988.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Thage G Peterson

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås att Sverige ansluter sig dels till Europarådskonventionen den 20 maj 1980 om erkännande och verkställighet av avgöranden rörande vårdnad om barn samt om återställande av vård av barn, dels till Haagkonvenfionen den 25 oktober 1980 om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn. Genom att ansluta sig till dessa konventioner kommer Sverige med i ett internationellt samarbete som syftar till att motverka olovliga bortföranden av barn i internationella förhållanden.

Genom atf Sverige ansluter sig till Europarådskonventionen kan avgöranden om vårdnad m.m. som har meddelats i en konventionsstat erkännas och verkställas i Sverige. På samma sätt kan avgöranden av detta slag som har meddelats här i landet få verkan i de andra konventionsstaterna. Även i de fall en förälder har vårdnaden om sitt barn direkt på grund av lag och barnet olagligen förs bort till en annan konventionsstat kan överflyttning från denna stat komma i fråga.

Anslutningen fill Haagkonventionen innebär aft det blir möjligt mellan konventionsstaterna att få överflyttat ett barn som olovligen har förts bort från den stat där barnet hade sitt hemvist vid bortförandet eller som olovligen hålls kvar i en annan konventionssfat.

I propositionen föreslås att konventionerna införlivas med svensk rätt genom aft bestämmelserna i konventionerna tas in i en ny lag om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn,

Lagen föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

Riksdagen 1987188. 1 saml. Nr 8

Propositionens lagförslag Prop. 1988/89:

1 Förslag till

Lag om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Bestämmelserna i 2-10, 13-17 och 19 §§ fillämpas i förhållande till
stater som har tillträtt den i Luxemburg den 20 maj 1980 dagtecknade
konventionen om erkännande och verkställighet av avgöranden rörande
vårdnad om barn samt om återställande av vård av barn (Europarådskon
ventionen). Bestämmelserna tillämpas dock ej i förhållande till Danmark,
Finland, Island eller Norge i den mån särskilda bestämmelser gäller.

Bestämmelserna i 2-4 och 11-19 §§ fillämpas i förhållande fill stater som har tillträtt den i Haag den 25 oktober 1980 dagtecknade konventionen om de civila aspekterna på internationella borfföranden av barn (Haagkonventionen).

Regeringen får, under förutsättning av ömsesidighet, föreskriva atf lagens bestämmelser om erkännande och verkställighet av vårdnadsavgöranden m.m. eller lagens bestämmelser om överflyttning av barn skall tillämpas även i förhållande till en stat som inte har tillträtt Europarådskonventionen eller Haagkonventionen.

2 § Lagen gäller ej i fråga om barn som har fyllt 16 år.

3 § Med ett avgörande förstås i denna lag en dom eller ett beslut som har meddelats av domstol eller annan myndighet.

Med ett avgörande jämställs ett avtal som har ingåtts vid domstolsförfarande eller som har godkänts av administrativ myndighet.

4 § Regeringen utser en centralmyndighet att här i landet

1. ta emot och förmedla framställningar enligt konventionerna,

2. samarbeta med centralmyndigheterna i övriga stater som har tillträtt någon av konventionerna, samt ' ,

3. fullgöra de uppgifter i övrigt som regeringen bestämmer.

Erkännande och verkställighet av vårdnadsavgöranden m.m. enligt Europarådskonventionen

5 S Har ett avgörande om vårdnaden om barn, om umgänge med barn eller om rätten att fa vård om barn meddelats i en stat som har tillträtt Europarådskonvenfionen, gäller avgörandet här i landet. Ett sådant avgörande får också på ansökan verksfällas här, om avgörandet kan utgöra grund för verkställighet i den stat där det har meddelats (ursprungsstaten). Om det, när ett barn fördes bort över en statsgräns, infe fanns något avgörande enligt första stycket som kan utgöra grund för verkställighet, skall varje senare avgörande som har meddelats i en fördragsslufande stat; och som innehåller förklaring aft bortförandet var olagligt ha samma verkan som ett avgörande enligt första stycket.

6 § Ett avgörande som avses i 5 § får dock inte erkännas eller verkställas Prop. 1988/89:8
här i landet, om

1. detta skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen här i fråga om familj och barn,

2. avgörandet på grund av ändrade förhållanden uppenbarligen inte längre är förenligt med barnets bästa,

3. barnet vid den tidpunkt då förfarandet för att få till stånd ett sådant avgörande som avses i 5 § inleddes var medborgare eller hade hemvist här utan att ha någon motsvarande anknytning till ursprungsstaten eller var medborgare både i ursprungsstaten och här i landet samt hade hemvist här, eller ,

4. barnet enligt lagen i den stat där det är medborgare eller har hemvist har rätt att självt bestämma var det skall bo.

7 § Ett avgörande som avses i 5 § får inte heller erkännas eller verkställas
här i landet, om avgörandet är oförenligt med ett avgörande som har
meddelats här i ett rättsligt förfarande som har påbörjats innan erkännande
eller verkställighet begärdes och det är i överensstämmelse med barnets
bästa att erkännande eller verkställighet vägras.

Med ett avgörande som har meddelats här i landet jämställs ett avgörande som har meddelats i en tredje stat och som kan utgöra grund för verkställighet här.

8 § Har ett avgörande som avses i 5 § meddelats i svarandens utevaro, får
det erkännas och verkställas här i landet endast om

1. svaranden har delgetts stämning eller motsvarande handling inom
tillräcklig tid för att avge svaromål eller inte har kunnat delges en sådan
handling därför att svaranden döljer för motparten var han uppehåller sig,
och

2. den myndighet som meddelade avgörandet grundade sin behörighet på
svarandens hemvist, på föräldrarnas senaste gemensamma hemvist i fall då
någon av dem fortfarande hade sitt hemvist där eller på barnets hemvist.

9 § Mål om erkännande eller verkställighet av ett avgörande som avses i
5 § får förklaras vilande, om

1. avgörandet har överklagats genom ett ordinärt rättsmedel,

2. frågan om vårdnaden, umgänget eller rätten att ta vård om barnet prövas här i landet i ett rättsligt förfarande som har påbörjats innan det motsvarande förfarandet inleddes i ursprungsstaten, eller

3. frågan om erkännande eller verkställighet av något annat avgörande om vårdnaden, umgänget eller rätten att ta vård om barnet samtidigt prövas i ett annat mål.

10 § I samband med ett förordnande om verkställighet av ett avgörande
om umgänge som avses i 5 § kan föreskrifter meddelas om villkor eller
tidpunkt för umgänget.

Överflyttning av barn enligt Haagkonventionen

11 § Barn som olovligen har förts hit till landet eller som olovligen hålls
kvar här skall på ansökan överflyttas till den från vilken barnet undanhålls,
om barnet omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet hade hemvist i
en stat som har tillträtt Haagkonventionen.

Ett bortförande eller kvarhällande är olovligt, om bortförandet eller kvarhållandet strider mot den rätt att ta vård om barnet som dess vårdnads-

havare eller någon annan har i den stat där barnet hade sitt hemvist Prop. 1988/89:8 omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet och denna rätt också utövades vid den fidpunkt då barnet bortfördes eller kvarhölls eller skulle ha utövats vid denna fidpunkt om inte bortförandet eller kvarhållandet hade ägt rum,

12 § Överflyttning av barn enligt 11 § får dock vägras, om

1. det när ansökan om överflyttning gjordes har förflutit minst ett år från det olovliga bortförandet eller kvarhållandet och barnet har funnit sig till rätta i sin nya miljö,

2. det finns en allvarlig risk för att överflyttningen skadar barnefs kroppsliga eller själsliga hälsa eller i övrigt försätter barnet i en situation som inte är godtagbar,

3. barnet självt motsätter sig överflyttningen och barnet har nått en sådan ålder och mognad aft dess vilja bör beaktas, eller

4. det infe är förenligt med grundläggande principer här i landet om skyddet för mänskliga fri- och rättigheter atf besluta om överflyttning.

Förfarandet

13 § Ansökan om verkställighet av ett avgörande som avses i 5 § eller om överflyttning av barn enligt 11 § görs hos länsrätten.

14 § Till ansökan om verkställighet av ett avgörande som avses i 5 § skall fogas bestyrkt kopia av avgörandet samt, om det framgår att avgörandet har meddelats i svarandens utevaro, en handling som visar huruvida denne har delgetts stämning eller motsvarande handling. Sökanden skall även ge in en handling som visar att avgörandet kan utgöra grund för verkställighet i ursprungsstaten samt lämna uppgift om var barnet kan antas befinna sig här i landet och förslag till hur vården av barnet skall återställas.

I mål om överflyttning av barn enligt 11 § skall sökanden, om rätten begär det, förete ett sådant avgörande av någon myndighet i den stat där barnet hade sitt hemvist omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet som utvisar att bortförandet eller kvarhållandet var olovligt. Detta gäller dock endast om ett sådant avgörande kan erhållas i den staten.

15 § Mål om verkställighet av ett avgörande som avses i 5 § skall hand
läggas skyndsamt.

Också mål om överflyttning av barn enligt 11 § skall handläggas skyndsamt. Har ett sådant mål inte avgjorts inom sex veckor från det att ansökan gjordes om överflyttningen, är rätten på sökandens begäran skyldig att redogöra för orsaken till dröjsmålet.

16 § Innan rätten avgör ett mål om verkställighet av ett avgörande som avses i 5 § eller om överflyttning av barn enligt 11 § skall rätten inhämta barnets mening, om det inte är omöjligt med hänsyn särskilt till barnets ålder och mognad.

17 § Beträffande förfarandet i övrigt i mål om verkställighet av ett avgörande som avses i 5 § eller om överflyttning av barn enligt 11 § tillämpas 21 kap. 2 och 3 §§, 4 § första och andra styckena samt 9-16 §§ föräldrabalken.

övriga bestämmelser Prop. 1988/89:

18 § Om det i ett mål om vårdnad om barn eller i ett mål om vård av barn
enligt lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga fram
kommer att ansökan har gjorts om överflyttning av barnet enligt 11 § första
stycket, får rätten inte besluta i frågan om vårdnaden eller vården förrän
denna ansökan har prövats.

Får rätten i ett mål som avses i första stycket underrättelse av centralmyndigheten om att ett barn, på sätt som sägs i 11 § andra stycket, olovligen har förts hit till landet eller olovligen hålls kvar här utan att ansökan har gjorts om överflyttning av barnet enligt 11 § första stycket, får rätten inte besluta i frågan om vårdnaden eller vården förrän det har förflutit en rimlig tid för att göra en sådan ansökan.

19 § Om någon egenmäktigt har förf ett barn, som har hemvist här i
landet, utomlands eller egenmäkfigt håller det kvar i ett annat land, kan
tingsrätten på talan av barnets vårdnadshavare förklara att det egenmäktiga
beteendet är olagligt.

Har föräldrar, adopfivföräldrar eller särskilt förordnade förmyndare gemensamt vårdnaden om barnet och har en av dem utan beaktansvärt skäl egenmäktigt förf barnet utomlands eller håller en av dem utan beaktansvärt skäl egenmäktigt kvar barnet i ett annat land, kan fingsrätten på talan av den andre förklara atf det egenmäktiga beteendet är olagligt.

Mål enligt denna paragraf tas upp av Stockholms tingsrätt, om det inte finns någon annan behörig domstol.

Om den som talan förs mot vistas på okänd ort eller annars inte kan nås med delgivning, får mål enligt denna paragraf avgöras även om han eller hon inte har delgetts stämning eller andra handlingar i målet.

Tingsrättens avgörande får överklagas till hovrätten. Hovrättens avgörande får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Bestämmelserna om erkännande och verkställighet av vårdnadsavgöranden m.m. och bestämmelserna om överflyttning av barn får sättas i kraft vid olika tidpunkter.

Bestämmelserna i 11 § gäller endast i fråga om sådana olovliga bortföranden eller kvarhållanden som har skett efter det att lagen började fillämpas i förhållande till den stat där barnet hade sitt hemvist omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet.

2 Förslag tili Prop. 1988/89:

Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna . ,

förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 r-

Länsrätt prövar

1, mål enligt skatte-, taxerings-, uppbörds- och folkbokföringsförfatt
ningarna i den utsträckning som är föreskrivet i dessa författningar,

2, mål enligt socialtjänstlagen 2. mål enligt socialtjänstlagen,
(1980:620), lagen (1980:621) med (1980:620), lagen (1980:621) med
särskilda bestämmelser om vård av särskilda bestämmelser om vård av
unga, lagen (1981:1243) om vård av unga, lagen (1981:1243) om vård av ,
missbrukare i vissa fall, lagen missbrukare i vissa fall, lagen
(1988:153) om bistånd åt asylsökan- (1988:153) om bistånd åt asylsökan
de m.-fl.-,-lagen-(4985:-568)-om-sär- dem, fl.i lagen (1985568)-om-sär-
skilda omsorger om psykiskt ut- skilda omsorger om psykiskt ut
vecklingsstörda m, fl,, uflänningsla- vecklingsstörda m. fl., utlänningsla
gen (1980:376), smittskyddslagen gen (1980:376), smittskyddslagen
(1968:231), lagen (1970:375) om ut- (1968:231), lagen (1970:375) om ut
lämning till Danmark, Finland, Is- lämning till Danmark, Finland, Is
land eller Norge för verkställighet land eller Norge för verkställighet
av beslut av vård eller behandling av beslut om vård eller behandling,
och körkortslagen (1977:477) i den körkortslagen (1977:477) och lagen
utsträckning som är föreskrivet i (1988:000) om erkännande och
dessa lagar samt mål enligt 6 kap, verkställighet av utländska vård-
21 § och 21 kap. föräldrabalken, nadsavgöranden m.m. och om över-

flyuning av barn, allt i den utsträckning som är föreskrivet i dessa lagar, samt mål enligt 6 kap, 21 § och 21 kap. föräldrabalken,

3. mål som avses i 24 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet,

4. mål som avses i 6 § första stycket lagen (1985:206) om viten. Länsrätten i Östergötlands län prövar mål enligt luftfartslagen (1957:297)

i den utsträckning som är föreskrivet i den lagen.

Förekommer vid mer än en länsrätt flera mål enligt skatte-, taxerings-eller uppbördsförfattningarna som har nära samband med varandra, får målen handläggas vid en av länsrätterna, om det kan ske utan avsevärd olägenhet för någon enskild. Närmare föreskrifter om överlämnande av mål mellan länsrätter meddelas av regeringen.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Lagen omtryckt 1981:1323, ■Senaste lydelse 1988:155,

Justitiedepartementet Prop. 1988/89:8

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 maj 1988

Närvarande: statsrådet Sigurdsen, ordförande, och statsråden Leijon, Peterson, Bodström, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist och Thalén

Föredragande: statsrådet Leijon

Lagrådsremiss om olovligt bortförande av barn i internationella förhållanden

1 Inledning

Ett problem som har tilldragit sig allt större uppmärksamhet under senare tid är det ökande antalet fall av olovliga bortföranden av barn i internafionella förhållanden. Härmed avses framför allt fall då en förälder utan lov för med sig sitt barn till ett annat land i syfte att undanhålla den andra föräldern vårdnaden om barnet. Hit hör emellertid också fall då en förälder olovligen håller kvar barnet i ett annat land efter utgången av en umgängestid eller efter det att domstol har anförtrott vårdnaden om barnet åt den andra föräldern.

I mitten av 1970-talef påbörjades inom både Europarådet och Haagkonferensen för internationell privaträtt ett arbete i syfte att få till stånd ett internationellt samarbete för att motverka sådana fall av kidnappning som nu har berörts. Detta arbete resulterade i att organisationerna år 1980 antog var sin konvention i detta ämne. Europarådet antog för sin del en konvention om erkännande och verkställighet av avgöranden rörande vårdnad om barn samt om återställande av vård av barn (i det följande kallad Europarådskonventionen), medan Haagkonferensen antog en konvention om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn (i det följande kallad Haagkonventionen).

Frågan om Sveriges anslutning till dessa konventioner har behandlats i departementspromemorian (Ds Ju 1986:7) Olovligt bortförande av barn i internationella förhållanden. Promemorian har remissbehandlats.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels de lagförslag som promemorian innehåller som bilaga 1, dels de båda konventionerna i engelsk och fransk lydelse jämte inom justitiedepartementet utarbetade översättningar till svenska som bilagorna 2 och 3, dels en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 4 .

Under lagstiftningsärendets beredning i justitiedeparfementet har överläggningar hållits med företrädare för justitiedepartementen i de andra nordiska länderna.

Beträffande nuvarande svenska förhållanden hänvisas fill promemorian (s. 15-21).

2 1980 års konventioner Prop. 1988/89:8

Som inledningsvis nämnts har syftet med både Europarådskonventionen och Haagkonventionen framför allt varit att komma till rätta med de problem som uppkommer när en förälder som inte har vårdnaden om ett barn olovligen för ut barnet ur ett land och pä så sätt skiljer barnet från dess vårdnadshavare. Båda konventionerna har dock ett vidare tillämpningsområde. De avser även fall då ett barn hålls undan från någon som inte är vårdnadshavare men som har den faktiska vården av barnet (Europarådskonvenfionen art. 1 och Haagkonventionen art. 1 och 3). Med barn avses i båda konventionerna den som är under 16 år (Europarådskonventionen art. I a och Haagkonventionen art. 4).

Europarådskonventionen innefattar en mer traditionell reglering än Haagkonventionen. Europarådskonvenfionen innehåller bestämmelser om förutsättningarna för atf ett avgörande som har meddelats i en konventions-stat skall erkännas och verkställas i en annan konventionsstat, vare sig det är fråga om ett olovligt bortförande resp, kvarhällande eller inte (art, 7 ff.). En förutsättning för tillämpning av Haagkonventionen är däremot aft det föreligger ett olovligt bortförande eller kvarhällande, dvs. att ett barn har förts bort från eller hålls kvar i en konventionssfat i strid mot den rätt att vårda barnet som tillkommer en vårdnadshavare eller annan på grund av lag eller ett avgörande (art. 12 jfrt med art. 3). Av betydelse för Haagkon-venfionens fillämplighet är om bortförandet eller kvarhållandet är att anse som olovligt enligt lagen i den stat där barnet hade sitt hemvist när bortförandet eller kvarhållandet ägde rum (art. 4). Om det är frågan om ett olovligt bortförande eller kvarhällande, är en konventionssfat i princip skyldig att besluta att barnet skall återlämnas.

Haagkonventionen är alltså tillämplig även i fall då det jnfe finns något avgörande om värden av barnet och den som ansöker om att få barnet till sig grundar sin rätt direkt på lag. Även enligt Europarådskonventionen kan ett beslut om barnets överlämnande påkallas när rätten att vårda barnet grundas enbart på lag; i ett sådant fall krävs det emellertid att det har varit fråga om ett olagligt bortförande eller kvarhällande och aft detta i efterhand bekräftas genom ett särskilt beslut (art. 12; jfr dock även reservationsmöjligheten i art. 18). En definition av vad som är att förstå med olovligt bortförande resp. kvarhällande finns i Europarådskonventionen art. 1 d och Haagkonvenfionen art, 3.

Såväl Europarådskonventionen som Haagkonventionen innebär att kon-venfionssfaterna skall arbeta för att ett umgänge med barnet kan utövas. Endast Europarådskonvenfionen innebär dock atf också ett avgörande om umgänge som har meddelats i en konventionssfat skall erkännas och verksfällas i en annan konventionsstat. Vederbörande myndighet i den stat som prövar ansökan om erkännande och verkställighet enligt Europarådskonventionen har dock rätt att fastställa villkoren för umgänget (Europarådskonventionen art. 11 och Haagkonventionen art. 21).

Båda konventionerna förutsätter att konventionsstaterna samarbetar nä
ra med varandra och atf myndigheterna i dessa länder handlar med skynd
samhet (Europarådskonventionen art. 14 och Haagkonventionen art. 2). jq

Bl.a. skall det finnas en centralmyndighet i varje konventionssfat med Prop. 1988/89:8 uppgift att lämna och förmedla hjälp (se närmare Europarådskonventionen art. 2-5 och Haagkonvenfionen art. 6-11). En sökande är dock infe skyldig att använda sig av centralmyndighetens tjänster. I princip skall varje centralmyndighet själv svara för kostnaderna för den hjälp som myndigheten lämnar eller förmedlar till en sökande, inkl. advokat- och rättegångskostnader (se närmare Europarådskonvenfionen art. 5 p. 3 och 4 och Haagkonventionen art. 26). Särskilda bestämmelser finns i Haagkonvenfionen om rättshjälp (art. 25) och i Europarådskonventionen om kostnaderna för efterforskningar och för annan utredning (art. 15 p. 2).

Av grundläggande betydelse är under vilka omständigheter en konventionssfat kan vägra atf erkänna och verkställa ett avgörande eller vägra att besluta om överflyttning av ett barn. Bestämmelser om detta finns i Europarådskonventionen art. 9 och 10 och i Haagkonventionen art. 12, 13 och 20.

I Europarådskonventionen har i art. 8 ställts upp en absolut skyldigheif för en konventionsstat att låta vidta åtgärder för atf återställa vårdnaden om eller vården av ett olovligt bortfört eller kvarhållef barn, om barnet genom sitt hemvist och medborgarskap hade en särskild anknytning till det land där avgörandet har meddelats samt begäran om återställande har gjorts inom sex månader från den dag då det olovliga bortförande eller kvarhållandet ägde rum. Om barnet inte hade en sådan särskild anknytning till det land där avgörandet meddelats men ansökan har gjorts inom sex månader, gäller art. 9. För övriga fall gäller art. 10. Både i art. 9 och i art. 10 finns särskilda bestämmelser om när erkännande och verkställighet kan vägras. Genom att använda sig av en reservationsmöjlighet i art. 17 kan en konventionssfat vägra att erkänna och verkställa ett avgörande på någon av eller samtliga de grunder som anges i art 9 och 10, oavsett om det föreligger en sådan situation som avses i art 8, 9 eller 10. I förhållande till en stat som har reserverat sig enligt art. 17 kan varje annan konventionsstat vägra erkännande och verkställighet på motsvarande grunder.

Enligt Europarådskonvenfionen kan erkännande och verkställighet vägras i vissa fall på grund av omständigheter som hänför sig till avgörandet. Detta kan under vissa förutsättningar ske, om avgörandet har meddelats i svarandens utevaro (art. 9 p. 1 a och b) eller om avgörandet är oförenligt med ett avgörande som har meddelats i eller erkänns av den stat där ansökningen om erkännande och verkställighet prövas (se art. 9 p, 1 c och art, 10 p. 1 d). Erkännande och verkställighet kan också vägras om barnet hade en närmare anknytning till denna stat redan när förfarandet för att få till stånd vårdnadsavgörandet e.d. inleddes (se art. 10 p. 1 c). I Europarådskonventionen finns vidare särskilda bestämmelser om när rättsliga åtgärder för erkännande eller verkställighet kan förklaras vilande, se art. 10 p. 2.

Några bestämmelser motsvarande de nu redovisade finns inte i Haagkonvenfionen. Frågan huruvida ett avgörande kan läggas till grund för ett beslut om överflyttning av ett barn beror enligt denna konvention på vilken verkan avgörandet har enligt lagen i det land där barnet hade sitt hemvist omedelbart före det olovliga bortförandet eller kvarhållandet (jfr art. 3).

Enligt Europarådskonvenfionen art. 10 p. 1 a kan erkännande och verk
ställighet också vägras, om avgörandets verkningar är uppenbart oförenliga 11

med de grundläggande principerna i verkställighetsstafens lagstiftning om Prop. 1988/89:8 familj och barn. Här finns alltså en s. k, ordre public-klausul av speciellt slag. Enligt Europarådets kommentar till konventionen innebär bestämmelsen att det är möjligt att vägra verkställighet om det är uppenbart att verkställighet står i strid med barnefs bästa ("welfare of the child"). Haagkonventionen saknar en ordre public-klausul av detta slag. Enligt art. 20 fär överflyttning av barn dock vägras, om det i den stat där överflyttningen begärs inte skulle vara tillåtet enligt dess grundläggande principer för skyddet av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna att besluta om överflyttning.

Enligt Europarådskonventionen art, 10 p, 1 b kan erkännande och verkställighet vidare vägras, om förhållandena har ändrats och avgörandet med hänsyn till detta uppenbarligen inte längre är förenligt med barnets bästa ("welfare of the child"). Någon direkt motsvarighet till denna bestämmelse finns infe i Haagkonvenfionen, Däremot innehåller denna konvention en bestämmelse som innebär atf överflyttning av barn kan vägras, om det när ansökningen om överflyttning gjordes har förflutit mer än ett år sedan barnet fördes bort och barnet har funnit sig till rätta i sin nya miljö (art. 12 andra stycket). Enligt Haagkonventionen kan överflyttning också vägras, om det finns en allvariig risk för att barnet skulle utsättas för fysisk eller psykisk skada om det överflyttades eller om barnet på något annat sätt skulle försättas i en ohållbar situation ("intolerable situation", art. 13 första stycket b). Vidare kan överflyttning vägras enligt Haagkonventionen, om sökanden vid den tidpunkt då bortförandet eller kvarhållandet ägde rum inte rent faktiskt utövade sin vårdnadsrätt eller rätt att ta vård om barnet eller om sökanden har samtyckt till eller i efterhand godtagit bortförandet eller kvarhållandet (art. 13 första stycket a).

Båda konventionerna innebär atf myndigheterna har möjlighet aft beakta barnefs egen vilja. Enligt Haagkonventionen kan överflyttning av ett barn vägras, om barnet motsätter sig överflyttningen och har nått en sådan ålder och mognad atf det är rimligt att ta hänsyn till dess åsikt (art. 13 andra stycket). Europarådskonventionen däremot föreskriver att barnets vilja skall, om det inte är omöjligt, utrönas innan beslut fattas om att det föreligger sådana ändrade förhållanden att erkännande och verkställighet enligt art. 10 p. 1 b skall vägras (art. 15 p. 1 a).

I Europarådskonventionen art. 19 och 20 samt Haagkonvenfionen ärt. 34 och 36 finns bestämmelser om konventionernas verkan i förhållande till andra konventioner och internationella överenskommelser i övrigt. Europarådskonvenfionen innebär att sådana konventionssfater som har likalydande lagar rörande vårdnad om barn eller som har ett särskilt system för erkännande och verkställighet av avgöranden på detta område får tillämpa dessa lagar eller detta system i stället för konventionens bestämmelser. Den motsatta principen gäller däremot enligt Haagkonventionen. Denna konvention tillåter endast avtal om sådana avvikelser från konventionen som innebär en utvidgning av möjligheterna aft överflytta barn.

Till Europarådskonventionen kan Europarådets medlemsstater ansluta
sig. Också stater som inte är medlemmar kan efter inbjudan från Europarå
dets ministerkommitté ansluta sig, såvida infe någon av de fördragsslutande 12

stater som är representerade i kommittén motsätter sig det (art, 21 och 23). Prop. 1988/89:8

Konventionen, som är dagtecknad den 20 maj 1980, trädde i kraft den 1

september 1983. Den har hittills ratificerats av Belgien, Cypern, Frankrike,

Luxemburg, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien och Österrike.

Den har undertecknats av Förbundsrepubliken Tyskland, Grekland, Irland,

Italien, Liechtenstein och Nederländerna.

I förhållande till stater som har anslutit sig till Europarådskonventionen först efter ikraftträdandet träder konventionen i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader från den dag då ratifikationsinstrumentet e.d. deponerades (art. 22),

Haagkonventionen är öppen för anslutning av de stater som var medlemmar i Haagkonferensen vid fiden för den fjortonde sessionen. Även andra stater kan ansluta sig, men anslutningen från en sådan stat får verkan endast i förhållande till de konventionsstater som har förklarat sig godta anslutningen (art. 37 och 38). Konventionen, som är dagtecknad den 25 oktober 1980, trädde i kraft den 1 december 1983. Den har hittills ratificerats av Amerikas Förenta Stater, Australien, Canada, Frankrike, Luxemburg, Portugal, Schweiz, Spanien och Storbritannien. Den har undertecknats av Belgien, Grekland, Italien, Nederländerna, Västtyskland och Österrike.' Ungern har anslutit sig till konventionen.

I förhållande till stater som har anslutit sig till Haagkonventionen först efter ikraftträdandet träder konventionen i kraft den första dagen i den tredje kalendermånaden efter den dag då ratifikationsinstrumentet e.d. deponerades (art. 43).

Till Europarådskonventionen har utfärdats en officiell kommentar ("Ex-planatory report", "Rapport explicatif"). Någon motsvarande officiell kommentar finns inte till Haagkonvenfionen. Däremot har rapportören från Haagkonferensen för internationell privaträtt upprättat en inofficiell kommentar.

3 Allmän motivering

3.1 Allmänna utgångspunkter

Sverige saknar generella lagregler om verkningarna av utländska avgöranden rörande vårdnaden om eller umgänge med barn. Sådana regler finns bara när det gäller avgöranden som har meddelats i ett annat nordiskt land eller i Schweiz. Sverige har inte heller ingått någon överenskommelse med andra än dessa länder om en reglering av dessa frågor. En följd av detta är att det i regel saknas möjlighet att få svenska avgöranden om vårdnad eller umgänge genomdrivna i andra länder än de nu nämnda.

Den ökande rörligheten över gränserna har medfört ett allt större behov av en internationell reglering på detta område. Särskilt angeläget är det atf få till stånd ett samarbete mellan länderna för att motverka att föräldrar, som inte har vårdnaden om sina barn, obehörigen för med sig barnen till ett

' Österrike har numera ratificerat Haagkonventionen, 13

annat land eller olovligen håller dem kvar där och på så sätt skiljer barnen Prop. 1988/89:8 från deras vårdnadshavare.

I Sverige kan föräldrar, som har fråntagits ett barn under sådana förhållanden, vända sig till utrikesdepartementet för att få hjälp med att få tillbaka sitt barn. Antalet framställningar om sådan hjälp har emellerfid fortlöpande sjunkit, från 35 år 1982 till 8 år 1987, En trolig förklaring till detta är att departementet, i avsaknad av internationella överenskommelser, har begränsade möjligheter aft lämna biträde i dessa fall.

Det är mot denna bakgrund naturligt att Sverige har tagit aktiv del i arbetet på de förut nämnda Europaråds-och Haagkonventionerna. Utkast fill konventionerna har tidigare remissbehandlats i Sverige, varvid behovet av en konventionsreglering allmänt undérströks. Sedan utkasten arbetats om. antogs konventionerna år 1980 samtidigt som de öppnades för undertecknande. Båda konventionerna trädde i kraft år 1983.

1 departementspromemorian (Ds Ju 1986:7) Olovligt bortförande av barn i internationella förhållanden har föreslagits aft Sverige ansluter sig till de båda konventionerna samt aft de införlivas med svensk rätt genom en ny lag om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn. Promemorian harremissbehandlats. Samtliga remissinstanser tillstyrker att Sverige tillträder konventionerna.

En förutsättning för en sådan anslutning är enligt min mening atf konventionerna kan väntas få en bred anslutning, så atf de inte bara stannar på papperet. Ytterligare en förutsättning, som delvis har samband med den förra, är aft konventionerna genom sitt innehåll kan anses utgöra ett tillräckligt effektivt medel i ett internationellt sarnarbete på att få tillbaka barn som olovligen har förts bort från ett land eller olovligen hålls kvar i ett annat land. Samtidigt är det emellertid viktigt att konventionerna ger möjlighet aft vägra atf sända tillbaka ett barn, om ett återsändande inte skulle vara förenligt med barnets bästa,

I det följande avser jag att närmare behandla dessa krav för en svensk anslutning till konventionerna i avsnitten 3.2-3.4. I avsnitt 3.5 tar jag upp frågan vilken konvention som Sverige bör ansluta sig till. Därefter behandlar jag i avsnitt 3,6 hur konventionerna skall införlivas med svensk rätt. I avsnitten 3.7 och 3,8 diskuteras förhållandet till övriga nordiska länder och till Schweiz. Frågan om vilken myndighet som skall vara centralmyndighet berörs i avsnitt 3.9, I avsnitt 3.10 tar jag upp frågan om vilka domstolar som skall pröva ansökningar om verkställighet och överflyttning av barn. Kostnadsfrågorna belyses i avsnift'3.11. I avsnitt 3.12 behandlas vilka reservationer som Sverige bör göra. Frågan om ikraftträdandet av den nya lagstiftningen tas upp i avsnitt 3.13,

Mina kommentarer till de enskilda lagbestämmelserna återfinns i specialmotiveringen (avsnitt 5).

Min bedömning: Såväl Europarådskonvenfionen som Haagkonvenfionen kan väntas få en tillräckligt stor anslutning för aft kunna bidra till ett meningsfullt internationellt samarbete när det gäller olovliga bortföranden av barn över gränserna.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med min bedömning (se promemorian s, 32-33),

Remissinstanserna: Har inte redovisat någon avvikande uppfattning.

Skälen för min bedömning: Europarådskonventionen har ratificerats eller undertecknats av samtliga Europarådsstater utom Danmark, Island, Malta, Norge, Sverige och Turkiet,

Haagkonventionen har hittills ratificerats av Amerikas Förenta Stater, Australien, Canada, Frankrike, Luxemburg, Portugal, Schweiz, Spanien och Storbritannien. Därutöver har den undertecknats av Belgien, Grekland, Italien, Nederländerna, Västtyskland och Österrike.' Ungern har anslutit sig fill konventionen. Irland och Japan har förklarat sig positiva till konventionen.

Båda konventionerna är s. k. öppna konventioner, dvs. även andra än medlemsstater kan under vissa förutsättningar ansluta sig. Sannolikt är Haagkonventionen den som kommer att väcka störst intresse hos länder utanför Västeuropa.

I Norden har alltså inte något land ännu ratificerat eller ens undertecknat Europarådskonventionen eller Haagkonvenfionen, I Norge har dock en proposition beslutats den 25 mars 1988 vari förordas atf Norge ansluter sig till båda konventionerna. Samtidigt föreslås att konventionerna införlivas med norsk rätt genom en särskild lag, som i allt väsentligt överensstämmer med lagförslaget i den svenska departementspromemorian. Också i Danmark pågår arbete på ett motsvarande lagförslag. I Finland håller en arbetsgrupp inom justitieministeriet på att utarbeta ett lagförslag som gör det möjligt att tillträda Haagkonventionen, Däremot är det mindre sannolikt aft Finland, som inte är medlem av Europarådet, tillträder Europarådskonventionen,

Slutsatsen är aft såväl Europarådskonventionen som Haagkonventionen kan vänfas få en tillräckligt stor anslutning för att kunna bidra till ett meningsfullt internationellt samarbete när det gäller att motverka olovliga bortföranden av barn över gränserna. Samtidigt bör framhållas aft det inte är realistiskt att räkna med någon större anslutning från de stater i förhållande fill vilka de största problemen föreligger i detta avseende. Men det bör infe hindra aft Sverige ansluter sig till konventionerna, om dessa uppfyller de andra krav för en sädan anslutning som förut har uppställts.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med min bedömning (se promemorian s. 34—36).

Remissinstanserna: Har inte redovisat någon avvikande uppfattning.

Skälen för min bedömning: Europarådskonventionen innehåller en reglering av mera traditionellt slag i fråga om möjligheterna att få ett vårdnadsavgörande e.d. erkänt och verkställt i ett annat land. Huvudregeln är aft ett avgörande av detta slag som har meddelats i en konventionsstat gäller i alla andra konventionssfater och att avgörandet också får verkställas i dessa stater om det kan läggas till grund för verkställighet i den stat där det har meddelats. Från denna huvudregel gäller vissa undantag som har ställts upp av hänsyn till barnens bästa. Största räckvidden har dessa undantag om en konventionssfat använder sig av den reservationsmöjlighet som konventionen erbjuder på denna punkt (se avsnitt 3.4). Undantagen går dock inte heller då längre än de motsvarande möjligheter aft vägra verkställighet som finns i intern svensk rätt (se vidare avsnitt 3.4),

Även i fall då det inte finns något verkställbart vårdnadsavgörande, dvs. framför allt när rätten fill vårdnaden grundas enbart på lag, kan vårdnadshavaren använda sig av Europarådskonventionen för att få tillbaka ett barn som olagligen har förts bort till ett annat land. Om det olagliga bortförandet i efterhand bekräftas genom ett avgörande i en konventionsstat. får nämligen detta avgörande samma verkan som ett vårdnadsavgörande.

Bortsett från detta särskilda fall är Europarådskonventionen tillämplig oavsett om det föreligger ett olovligt bortförande resp. kvarhällande eller ej. Till skillnad härifrån är Haagkonventionen enbart inriktad på fall av olovliga bortföranden eller kvarhållanden. Den är i princip en konvention om överflyttning av barn till det land där barnet hade sitt hemvist när bortförandet eller kvarhållandet ägde rum. Meningen är att, sedan det ursprungliga läget sålunda rent faktiskt har återställts, tvisten mellan vårdnadshavaren och den som har fört bort eller hållit kvar barnet får lösas i detta land.

Frågan huruvida ett bortförande eller kvarhällande är att anse som olovligt i Haagkonventionens mening avgörs enligt lagen i den konventionsstat där barnet hade sitt hemvist när bortförandet eller kvarhållandet ägde rum. Om denna fråga då besvaras jakande, är den konventionsstat där barnet befinner sig skyldig att överflytta barnet även om vårdnadsfrågan skulle bedömas annorlunda enligt landets egen lag. Överflyttning kan dock vägras på vissa grunder som är motiverade av hänsyn till barnets bästa (se avsnitt 3.4),

De båda konventionerna är sålunda rent tekniskt uppbyggda på olika sätt. Om den förut nämnda reservationsmöjligheten i Europarädskonven-

tionen utnyttjas - något som jag förordar i nästa avsnitt - torde de dock i Prop. 1988/89:8 praktiken i de flesta fall leda fill samma resultat.

De möjligheter som konventionerna erbjuder att vägra att sända tillbaka ett barn, om ett återsändande inte skulle vara förenligt med barnets bästa, kan givetvis försvaga konventionernas effektivitet. Som antytts i avsnitt 3.1 är det emellertid vikfigt att konventionerna inte är alltför effektiva, så att de tvingar en konventionsstat att sända tillbaka ett barn även när detta kan anses strida mot barnets eget bästa. Konventionerna innebär enligt min mening, om reservationsmöjligheten i Europarådskonventionen utnyttjas, en lämplig avvägning mellan de allmänna effektivitetssfrävandena och hänsynen till barnets bästa.

Det kanske största värdet med konventionerna är att det enligt dem skall finnas en centralmyndighet i varje konventionsstat med uppgift att lämna och förmedla hjälp åt dem som ansöker om att få tillbaka ett barn. Förutom det stöd som de sökande därigenom kan få bör centralmyndigheternas medverkan många gånger kunna leda till att den som olovligen har ett barn hos sig förmås att frivilligt lämna ifrån sig barnet utan att några tvångsingripanden eller andra myndighefsåtgärder behöver vidtas. Redan vetskapen om centralmyndigheternas samarbete bör för övrigt kunna ha en förebyggande effekt.

Både Europarådskonventionen och Haagkonventionen får därför anses uppfylla kravet på att utgöra ett tillräckligt effektivt medel för aft få tillbaka barn som olovligen har förts bort från ett land eller olovligen hålls kvar i ett annat land. Även om möjligheterna aft av hänsyn till barnets bästa vägra att sända tillbaka barnet utnyttjas fullt ut, synes konventionerna var och en från sina utgångspunkter utgöra ett så verksamt medel för att fylla sitt syfte som det över huvud taget är möjligt att åstadkomma i en bred internationell samverkan.

3.4 Beaktar konventionerna tillräckligt barnets bästa?

Min bedömning: Konventionerna ger barnet ett tillräckligt skydd. En förutsättning är dock att Sverige använder sig fullt ut av den reservationsmöjlighet i fråga om att vägra att erkänna och verkställa ett avgörande som Europarådskonventionen innehåller.

tagslösf skulle vara skyldig att lämna tillbaka ett barn som olovligen förts Prop. 1988/89:8 bort dit eller som olovligen hölls kvar där. På andra sidan stod de länder, däribland de nordiska, som verkade för en "svag" konvention, där man av hänsyn till barnets bästa uppställde vissa undantag från denna skyldighet för att förhindra orimliga resultat. De undantag som konventionerna innehåller får ses som en kompromiss mellan dessa sinsemellan oförenliga uppfattningar.

Enligt Europarådskonvenfionen gäller skilda regler beroende på om det föreligger ett olovligt bortförande resp. kvarhällande av ett barn eller ej. Om i det förra fallet en ansökan om att få tillbaka barnet har gjorts inom sex månader från bortförandet eller kvarhållandet, kan erkännande och verkställighet av ett vårdnadsavgörande e.d. vägras endast på vissa formella grunder. Har ansökan gjorts senare eller är det inte fråga om ett olovligt bortförande eller kvarhällande, finns större möjligheter att vägra erkännande och verkställighet. En konventionsstat kan reservationsvis förklara att dessa utvidgade grunder för vägran skall helt eller delvis gälla även i övriga fall.

De grunder för att vägra överflyttning av barn som gäller enligt Haagkonventionen är reservationslösa. De motsvarar delvis de utvidgade grunder för att vägra erkännande och verkställighet som gäller enligt Europarådskonventionen om den förut nämnda reservafionsmöjligheten utnyttjas.

I intern svensk rätt gäller enligt 21 kap. föräldrabalken att verkställighet kan vägras dels när ändrade förhållanden motiverar atf frågan om vårdnad eller umgänge omprövas, dels när barnet riskerar att ta skada av verkställigheten, dels när barnet motsätter sig verkställighet och har nått en sådan mognad att dess vilja bör beaktas.

Liknande grunder för att vägra en ansökan om verkställighet eller överflyttning gäller enligt både Europarådskonventionen (dock endast om de nyss nämnda utvidgade grunderna är tillämpliga) och Haagkonventionen, även om dessa grunder där har utformats på ett något annat sätt.

Sålunda kan en ansökan enligt konventionerna vägras på grund av ändrade förhållanden. En förutsättning för detta är enligt Europarådskonventionen att det utländska avgörandet på grund av de ändrade förhållandena uppenbarligen infe längre är förenligt med barnets bästa. Haagkonventionen kräver i stället att det har förflufit minst ett år från det att barnet olovligen fördes bort eller hölls kvar samt att barnet har funnit sig till rätta i sin nya miljö.

En ansökan enligt konventionerna kan vidare vägras, om barnet annars riskerar att skadas. För Europarädskonventionens del följer detta av en allmän regel om ordre public, som innebär att verkställighet kan vägras om det är uppenbart att verkställighet skulle strida mot barnets bästa. Och Haagkonventionen innehåller en uttrycklig bestämmelse om att överflyttning kan vägras, om det finns en allvarlig risk för att barnet skulle utsättas för fysisk eller psykisk skada eller i övrigt försättas i en ohållbar situation.

Slutligen kan en ansökan enligt konventionerna under vissa förutsätt
ningar vägras, om barnet motsätter sig att bli återläfnnat. Europarådskon
ventionen är över huvud taget inte tillämplig, om barnet enligt lagen i den
stat där det är medborgare eller har hemvist eller enligt lagen i den stat där 18

verkställighet begärs har rätt att självt bestämma var det skall bo. Och om barnet saknar en sådan rätt kan verkställighet ändå vägras enligt, konventionen med stöd av den förut nämnda ordre public- regeln, om det är uppenbart att verkställighet mot barnets vilja skulle strida mot barnets bästa. Enligt Haagkonvenfionen gäller i stället en särskild bestämmelse om att överflyttning kan vägras, om barnet självt motsätter sig överflyttningen och har nått en sådan ålder och mognad att det är rimligt att ta hänsyn till barnets åsikt.

Det kan filläggas att ingen av konventionerna är tillämplig i fråga om barn som har fyllt 16 år.

Som jag redan har berört i avsnitt 3.3 skulle Europarådskonventionen bli effektivare, om infe något land gjorde bruk av den reservafionsmöjlighet som innebär att de utvidgade grunderna för att vägra erkännande och verkställighet skall kunna tillämpas generellt (jfr art. 17 i Europarådskonventionen; se även avsnitt 2). Det skulle emellertid leda till att ett barn kunde lämnas ut fill ett annat land även när detta uppenbart skulle strida mot barnets bästa. En sädan ordning kan enligt min mening inte godtas. Vid de nordiska departementsöverläggningarna har det rått enighet om att de nordiska länder som avser att ansluta sig till Europarådskonventionen skall utnyttja sig av ifrågavarande reservationsmöjlighet.

Om den av mig förordade reservationen görs, kommer möjligheterna enligt konventionerna att vägra erkännande och verkställighet resp. överflyttning av barn av hänsyn till barnets bästa att i allt väsentligt svara mot dem som gäller enligt vår interna lagstiftning. Även om regleringen inte är helt överensstämmande, blir slutsatsen att konventionerna ändå måste anses ge barnet ett tillräckligt skydd.

Prop. 1988/89:8

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se promemorian s. 38-1).

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget att Sverige ansluter sig till båda konventionerna.

Skälen för mitt förslag: De krav som i det föregående har uppställts för en svensk anslutning till konventionerna är uppfyllda. Frågan är emellertid om Sverige bör tillträda båda konvenfionerna eller endast en av dem och i så fall vilken.

Den konvention som kan vänfas få störst spridning är, som har antytts i avsnitt 3.2, Haagkonventionen. Jag har i det avsnittet också nämnt att Danmark, Norge och Finland avser att tillträda Haagkonventionen. Dessa omständigheter talar starkt för att Sverige ansluter sig till den.

Jämfört med Europarådskonventionen har Haagkonventionen visserligen den nackdelen att en ansökan om överflyttning av ett barn inte får vägras

enbart på den grunden att den som har fört med sig eller håller kvar barnet Prop. 1988/89:8

har gjort det i egenskap av vårdnadshavare enligt ett avgörande som har

meddelats eller erkänns i det land där ansökan prövas. Som förut nämnts

skall frågan huruvida bortförandet eller kvarhållandet är olovligt enligt

Haagkonventionen prövas uteslutande enligt lagen i barnets hemvistland.

Med det synsätt som ligger fill grund för konventionen är det dock en

naturlig ordning att vårdnadsfrågan i detta fall får prövas på nytt i det

landet. De möjligheter som konventionen erbjuder att vägra en ansökan om

överflyttning av hänsyn till barnets bästa torde i praktiken förhindra att

denna ordning leder till otillfredsställande resultat. Detta gäller särskilt som

konventionen enligt en uttrycklig bestämmelse innebär att hänsyn därvid

kan tas till de skäl som har legat till grund för vårdnadsavgörandet.

Även bortsett från att Europarådskonventionen i ett större internationellt perspektiv kan väntas få en mindre spridning än Haagkonventionen företer den å sin sida vissa nackdelar jämfört med den konventionen. En av de mest framträdande är att Europarådskonventionen, som tidigare har nämnts, är en ren konvention om erkännande och verkställighet av vårdnadsavgöranden e.d. och alltså i princip inte gäller då ett barn har förts bort från någon som har vårdnaden om barnet enbart på grund av lag. Denna nackdel har emellertid inte så stor betydelse i och med att ett i efterhand meddelat avgörande, som bekräftar att ett olagligt bortförande har ägt rum, har samma verkan som ett vårdnadsavgörande (se avsnitt 3.3).

Mera besvärande är kanske att Europarådskonventionen inte innehåller lika preciserade grunder som Haagkonventionen erbjuder för att av hänsyn till barnets bästa vägra en ansökan om att få tillbaka barnet. Men som redan har påpekats får även Europarådskonvenfionen anses innebära ett tillräckligt skydd i detta avseende.

Europarådskonventionen har å andra sidan den fördelen framför Haagkonventionen att den är tillämplig inte bara vid olovliga bortföranden eller kvarhållanden av barn utan avser erkännande och verkställighet av vårdnadsavgöranden e.d. även i andra fall. Den botar därmed en brist i vår lagstiftning som kan visa sig få betydelse t. ex. när det gäller rätten till bidragsförskott här i landet.

Sammanfattningsvis kan konstateras att Europaråds- och Haagkonventionerna i förhållande till varandra har såväl fördelar som nackdelar. I vissa avseenden kompletterar de varandra. Även om skälen för en anslutning till Haagkonventionen synes väga något tyngre ån skälen för en anslutning till Europarådskonventionen, är det knappast motiverat att prioritera endast den förstnämnda konventionen. Det finns inte heller något som hindrar att Sverige tillträder båda konvenfionerna. I förhållande till stater som också har anslutit sig till dessa konventioner gäller då, i fall när en ansökan att få tillbaka ett barn grundas på båda konventionerna, att denna ansökan skall bifallas om det följer av någon av dem.

Slutsatsen av det anförda är alltså att Sverige bör ansluta sig till både
Europarådskonventionen och Haagkonventionen. Som tidigare har sagts
bör Sverige därvid reservera sig mot Europarådskonventionen när det gäller
möjligheterna att vägra erkännande och verkställighet av vårdnadsavgöran
den e.d. Också på någon punkt i övrigt bör de reservationsmöjligheter som 20

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se promemorian s. 413).

Remissinstanserna: Familjelagssakkunniga är den enda remissinstans som har ifrågasatt lämpligheten av att konventionerna införlivas med svensk rätt genom transformation.

Skälen för mitt förslag: När innehållet i en internationell överenskommelse som Sverige tillträder skall införlivas med den svenska rättsordningen, sker det enligt huvudregeln genom s. k. transformation. Det innebär att de delar av den internationella överenskommelsen som behöver införlivas med svensk rätt omarbetas till svensk författningstext. Därvid används den teknik i fråga om systematik och språkbruk som normalt tillämpas vid rent intern lagstiftning. Ett alternativt förfarande är att en konventionstext som är avfattad enbart på främmande språk tas in i en svensk författning i en mer eller mindre ordagrann översättning.

En annan möjlighet är att bestämmelserna i en konvention införlivas med svensk rätt genom s. k. inkorporation, dvs. att det i lag eller annan författning föreskrivs att konventionsbestämmelserna gäller direkt i Sverige. I dessa fall kan alltså en utländsk text bli gällande inhemsk rätt. Denna metod kan användas när särskilda skäl talar för det, t. ex. att reglerna huvudsakligen riktar sig till myndigheter eller särskilda grupper av enskilda för vilka det inte kan antas innebära några svårigheter att ta del av konventions-texten. Metoden förutsätter i regel att en omsorgsfullt utarbetad officiell översättning av konventionstexten utges parallellt med författningen (se LU 1984/85:17 s. 5-7).

När det gäller frågan vilken metod som skall användas för att införliva Europaråds- och Haagkonventionerna med svensk rätt konstateras i promemorian att det inte finns några sådana särskilda skäl som kan föranleda

avsteg från huvudregeln om transformafion. I likhet med praktiskt taget alla remissinstanser instämmer jag i den bedömningen, I själva verket synes detta lagstiftningsärende utgöra ett typexempel på sådana fall då trans-formationsmetoden bör användas. Vid de nordiska överläggningar som har nämnts i avsnitt 1 har det rått enighet om detta.

Slutsatsen är därför att de delar av Europaråds- och Haagkonventionerna som behöver införlivas med svensk rätt bör omarbetas till svensk lagtext. Självfallet förutsätter detta att de svenska lagreglerna överensstämmer med innehållet i konventionerna. Genom den granskning, som har skett under remissbehandlingen och vid de nordiska överläggningarna finns enligt min mening tillräckliga garantier för en sådan överensstämmelse. Det kan tillläggas att konvenfionerna med tillhörande kommentarer bör kunna användas som hjälpmedel vid tolkningen och fillämpningen av de svenska reglerna.

En särskild fråga är om konventionerna bör tas in i en gemensam lag eller om separata lagar bör utfärdas för var och en av konvenfionerna. Eftersom förutsättningarna för verkställighet resp. överflyttning av barn är så olika enligt de båda konventionerna är de lagtekniska vinsterna av att föra ihop dem till en enda lag inte särskilt stora. En sådan lagstiftningsteknik har dock vissa fördelar. Framför allt är det av värde om de som vill begagna sig av konventionerna kan finna alla bestämmelser samlade i en lag.

Slutsatsen blir därför att innehållet i konventionerna bör regleras i en gemensam lag. För att markera att lagen gäller båda konventionerna kan den lämpligen kallas lag om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn.

Prop. 1988/89:f

reglerna om erkännande och verkställighet inte samordnade i sak. Regleringen behöver därför ses över.

En möjlighet skulle visserligen kunna vara att i stället ersätta den nordiska regleringen med Europarådskonventionens eller Haagkonventionens regler. När det gäller Europarådskonventionen är det emellerfid, som tidigare nämnts, inte sannolikt att alla nordiska länder kommer att tillträda den konventionen. Redan av detta skäl är,det inte någon lämplig lösning att i fortsättningen lita enbart till Europarådskonventionens regler i förhållandet mellan de nordiska länderna. Och beträffande Haagkonvenfionen kan erinras om att den inte är någon renodlad konvention om erkännande och verkställighet av vårdnadsavgöranden e.d. Denna konvention utgör därför inte någon fullgod ersättning till den nordiska reglering som gäller för närvarande i detta hänseende.

Slutsatsen av det anförda är att man inte kan undvara särskilda regler om erkännande och verkställighet av nordiska vårdnadsavgöranden e.d. Den översyn av den gällande regleringen som enligt vad nyss har sagts är önskvärd bör emellertid genomföras så snart som möjligt.

En annan fråga är om Europaråds- och Haagkonventionerna över huvud taget bör gälla i nordiska förhållanden vid sidan av den särskilda nordiska regleringen. När det gäller Europarådskonventionen skulle ett sådant "dubbelt" system knappast innebära några fördelar utan snarast kunna ge upphov till komplikationer i vissa fall när ett nordiskt och ett utomnordiskt vårdnadsavgörande e.d. står mot varandra. Europarådskonventionen medger också att sådana konventionsstater som har ett särskilt system för erkännande och verkställighet av vårdnadsavgöranden e.d. tillämpar detta system i stället för konventionens bestämmelser. Slutsatsen av det anförda är att Europarådskonventionen inte bör tillämpas i nordiska förhållanden i den mån särskilda regler gäller mellan de nordiska länderna.

Till skillnad från Europarådskonvenfionen medger inte Haagkonventionen att vissa konventionsstater tillämpar något annat system än konventionens bestämmelser. Eftersom den konventionen inte gäller erkännande och verkställighet av vårdnadsavgöranden e.d. uppkommer emellertid inte någon egentlig konkurrens med den särskilda nordiska regleringen. Slutsatsen är därför att Haagkonventionen bör tillämpas vid sidan av den särskilda nordiska regleringen.

Vid de nordiska överläggningar som har hållits i detta lagstiftningsärende har man varit överens om de slutsatser som nu har återgetts.

Prop. 1988/89:8

Promemorians bedömning: Överensstämmer med min bedömning (se promemorian s. 45)

Remissinstanserna: Har inte redovisat någon annan åsikt.

Skälen för min bedömning: Även i förhållande till Schweiz gäller för närvarande särskilda regler i fråga om erkännande och verkställighet av vårdnadsavgöranden e.d. Dessa regler innebär att ett avgörande av detta slag som har meddelats i Schweiz gäller här i landet under vissa förutsättningar. För att avgörandet skall kunna verkställas här krävs vidare att ansökan om det görs hos Svea hovrätt. Om en sådan ansökan bifalls, går domen i verkställighet på samma sätt som en svensk dom som har vunnit laga kraft. Motsvarande regler gäller i Schweiz beträffande svenska vårdnadsavgöranden e.d.

Som nämnts i avsnitt 3.2 har Schweiz ratificerat både Europarådskonventionen och Haagkonventionen. Om också Sverige ansluter sig till dessa konventioner, kan det ifrågasättas om det finns något behov av den särskilda reglering som nu gäller mellan Sverige och Schweiz i den del den rör erkännande och verkställighet av vårdnadsavgöranden e.d. Förhandlingar bör därför tas upp med Schweiz om denna fråga.

Slutsatsen av det anförda är att Europaråds- och Haagkonventionerna åtminstone tills vidare bör gälla i förhållande till Schweiz vid sidan av den särskilda reglering som finns för närvarande mellan Sverige och detta land.

Prop. 1988/89:

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se promemorian s. 457)

Remissinstanserna: Tillstyrker promemorians förslag.

Skälen för mitt förslag: För det fall att Sverige ansluter sig till Europaråds- och Haagkonventionerna, eller någon av dem, måste en svensk centralmyndighet utses som kan samarbeta med centralmyndigheterna i de andra konventionsstaterna. Centralmyndigheternas uppgift är att ta emot och förmedla ansökningar om åtgärder enligt konventionerna. De skall vidare hjälpa till med att leta efter barn som olovligen har förts till det egna landet eller som olovligen hålls kvar där och att söka få fill stånd lösningar på frivillighetens väg. Centralmyndigheterna skall också stå till tjänst med upplysningar om gällande lagstiftning om vårdnad m.m. i det egna landet.

Som framhållits i avsnitt 3.1 lämnar utrikesdepartementet redan nu viss hjälp till föräldrar som har fråntagits sina barn. Departementet fullgör också sedan länge uppgiften som centralmyndighet i andra internationella förhållanden. Utrikesdepartementet bör därför anförtros uppgiften att vara centralmyndighet även när det gäller de ärenden som det nu är fråga om.

Det biträde som en centralmyndighet skall lämna enligt konvenfionerna kan bestå i att hjälpa dem som vänder sig till centralmyndigheten att väcka talan vid domstol i det land där myndigbeten finns om erkännande och

verkställighet av ett utländskt vårdnadsavgörande e.d. eller om överflyttning av barn. Vid behov skall centralmyndigheten också hjälpa till med att väcka talan om själva vårdnaden om eller umgänget med ett barn. Denna medverkan kan ske genom att myndigheten hänvisar sökanden till någon advokat som är erfaren på detta område. Myndigheten kan också, med stöd av fullmakt från sökanden, själv föra en talan av det slag som nu har nämnts. I praktiken torde myndigheten dock, i varje fall när det gäller det svenska utrikesdepartementet, i denna situation böra uppdra åt en erfaren advokat att föra denna talan,

I sina strävanden att få ett barn som har rövats bort från en förälder återiämnat till denne bör utrikesdepartementet kunna få god hjälp av socialnämnderna. Inom ramen för socialtjänsten åligger det varje socialnämnd att se till att barn som vistas i kommunen inte far illa. Ett utflöde av denna princip är den skyldighet som ledamöter och suppleanter i socialnämnderna eller tjänstemän inom socialtjänsten har att på uppdrag av länsrätt verka för att den som olovligen har hand om ett barn frivilligt lämnar ifrån sig barnet (se 21 kap. 2 § föräldrabalken). Motsvarande skyldighet bör gälla även i fråga om ärenden enligt konventionerna.

Prop. 1988/89:8

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se promemorian s. 478).

Remissinstanserna: Har ingen erinran mot promemorians förslag.

Skälen för mitt förslag: Ett vårdnadsavgörande e.d. som har meddelats i en stat som har anslutit sig till Europarådskonventionen bör gälla här i landet utan någon särskild stadfästelse eller annan prövning i särskild ordning. För att avgörandet skall kunna verkställas här bör dock, på samma sätt som gäller i fråga om inhemska avgöranden, krävas att en domstol konstaterar att verkställighet får ske. Också en ansökan om överflyttning av barn enligt Haagkonventionen bör prövas av domstol. Frågan blir då vilka domstolar som skall göra denna prövning.

De ärenden som det är fråga om kräver särskilda kunskaper om innehållet i konventionerna och i utländsk rätt. Det är vidare angeläget att fillämpningen av konventionerna blir så likartad som möjligt. Detta talar för att uppgiften att pröva ansökningar enligt konventionerna läggs på en enda domstol, på samma sätt som gäller i fråga om stadfästelse av utländska äktenskapsskillnadsdomar enligt 8 § lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap liksom beträffande erkännande av utländska faderskapsavgöranden m.m. enligt

9 § lagen (1985:367) om internationella faderskapsfrågor. En lämplig sådan Prop. 1988/89:8 domstol skulle i så fall vara en kammarrätt.

En annan ordning än den som gäller normalt i fråga om verkställighet av vårdnadsavgöranden e.d, skulle emellertid kunna medföra komplikationer. Den som har vårdnaden om ett barn på grund av lag kan nämligen med stöd av 21 kap. 7 eller 8 § föräldrabalken begära hos länsrätt att barnet flyttas över till honom eller henne. Om vårdnadshavaren dessutom vill åberopa bestämmelserna i Europaråds- eller Haagkonventionen, skulle problem uppkomma för det fall atf detta kunde ske endast vid en för hela landet gemensam domstol. Särskilt bekymmersam skulle situationen kunna bli i nordiska förhållanden. Där gäller nämligen att en ansökan i Sverige om verkställighet av ett avgörande om vårdnad eller umgänge alltid skall göras vid länsrätt.

Slutsatsen av det anförda är att även en ansökan om verkställighet av ett vårdnadsavgörande e.d, enligt Europarådskonventionen eller om överflyttning av barn enligt Haagkonventionen bör prövas av länsrätt i första instans. För denna slutsats talar vidare att sökandena därigenom kan vända sig till en domstol som ofta är mer närbelägen än en för hela landet gemensam domstol.

3.11 Kostnader

Enligt konventionerna får centralmyndigheten inte begära ersättning av
sökanden för sitt arbete. Kostnader för advokat eller annan rådgivare som
bistår sökanden i ärendet får inte heller tas ut av sökanden. Enligt Haag
konventionen gäller även att avgifter inte får tas ut av sökanden med
anledning av ansökningar som har getts in enligt den konventionen. I
konventionen anges särskilt att detta innebär att sökanden inte får avkrävas
betalning för kostnader och utgifter för förfaranden eller som uppkommer
genom att en jurist eller någon annan rådgivare medverkar. Sistnämnda
regel i Haagkonventionen är dock försedd med en reservationsmöjlighet.
En konventionsstat kan förklara att den inte skall vara förpliktad att bära
några kostnader som har uppkommit med anledning av en advokats eller
annan rådgivares medverkan eller med anledning av ett domstolsförfaran
de, utom såvitt dessa kostnader kan täckas genom statens rättshjälpssystem.
Som har framgått av avsnitt 3.9 bör centralmyndigheten i regel uppdra åt
en erfaren advokat att föra sökandens talan vid svensk domstol. Kostnader
na för det juridiska biträdet får bäras av centralmyndigheten; möjligheten
att få dem delvis täckta genom rättshjälpssystemet bör dock utnyttjas när
det någon gång finns förutsättningar för det (jfr 8 § rättshjälpslagen).
Ansökningar som avses i konventionerna skall enligt vad som har förordats i
avsnitt 3.10 prövas av de allmänna förvaltningsdomstolarna. Några an
sökningsavgifter uppkommer inte. Om talan väcks genom förmedling av
centralmyndigheten får det antas att denna myndighet också svarar för att ta
fram den utredning som behövs och att kostnaderna för det bärs av central
myndigheten. I annat fall får sökanden själv svara för utredningskostnader
na om dessa inte kan täckas enligt rättshjälpssystemet. 26

I mål som avses i konventionerna skall domstolen kunna ålägga för- Prop. 1988/89:8 lorande part att ersätta motpartens kostnader i målet (jfr 21 kap. 13 § föräldrabalken). En sökande kan,alltså bli förpliktad att betala motpartens rättegångskostnader. Något skäl för att centralmyndigheten skall svara för dessa kostnader synes inte föreligga. Konventionerna får inte heller anses ha den innebörden att staten skulle vara skyldig att täcka dessa kostnader. Det kan tilläggas att motpartskostnaderna inte heller täcks av det som staten betalar inom ramen för rättshjälpssystemet.

Det anförda medför att Sverige i samband med anslutning till Haagkonvenfionen bör utnyttja möjligheten att reservera sig beträffande skyldigheten att svara för advokatkostnader och kostnader för domstolsförfarandet.

Slutsatsen av det anförda blir att en anslutning till konvenfionerna kan medföra vissa ökade kostnader för Sveriges del vilka får bäras av centralmyndigheten. Det kan förväntas att kostnadsökningen blir blygsam med hänsyn till att antalet hjälpärenden torde bli lågt. Kostnaderna bör kunna rymmas inom ramen för befintliga anslag. De torde för övrigt till stor del uppvägas av att rättshjälpskostnaderna för dem som har frånhänts ett barn här i landet och vill få fillbaka barnet hit i fortsättningen kommer att bäras av den konventionsstat till vilken barnet har förts bort.

Också de kostnader som en anslutning till konventionerna i övrigt kan medföra för centralmyndigheten och domstolarna här i landet,bör kunna rymmas inom ramen för befintliga anslag.

3.12 Reservationer

Europarådskonventionen innehåller tre reservationsmöjligheter. Den ena avser grunderna för att vägra erkännande och verkställighet av vårdnadsavgöranden e.d. (se avsnitt 2). I enlighet med vad som har förordats i avsnitt

3.4 bör Sverige utnyttja denna reservationsmöjlighet fullt ut.

Den andra reservationsmöjligheten enligt Europarådskonventionen innebär att en konventionsstat kan förbehålla sig att inte bli bunden av kon-venfionens bestämmelser om att ett i efterhand meddelat avgörande, som bekräftar att ett olagligt bortförande har ägt rum, får samma verkan som ett vårdnadsavgörande. Av vad som har sagts i det föregående (se avsnitt 3.3,

3.5 och 3.6) torde framgå att Sverige inte bör utnyttja denna reservations
möjlighet.

Den tredje reservationsmöjligheten enligt Europarådskonventionen gäl
ler språket i de handlingar som ges in till centralmyndigheten. I departe
mentspromemorian har föreslagits att Sverige skall utnyttja denna möjlighet
och reservera sig mot att handlingarna får avfattas på franska i stället för på
engelska. Enligt min mening är detta dock inte påkallat. Jag anser att det
inte heller finns skäl att kräva att de handlingar som inges till central
myndigheten skall åtföljas av en översättning till svenska. Utrikesdeparte
mentet som föreslås bli centralmyndighet får förutsättas ha erforderliga
resurser för att handlägga en ansökan som är avfattad på engelska eller
franska samt se till att handlingarna om så erfordras översätts till svenska. 27

Haagkonventionen innehåller två reservationsmöjligheter. Den ena avser Prop. 1988/89: en konventionsstats skyldighet aft stå för bl, a. advokatkostnader i mål om överflyttning av barn. Som nämnts i avsnitt 3.11 bör Sverige utnyttja denna reservationsmöjlighet.

Den andra reservationsmöjligheten enligt Haagkonventionen gäller språket i de handlingar som ges in till centralmyndigheten. Lika lite som när det gäller Europarådskonventionen bör Sverige utnyttja möjligheten att reservera sig mot att handlingarna får avfattas på franska i stället för på engelska.

3.13 Ikraftträdande

Som nämnts i avsnitt 3,1 trädde både Europarådskonvenventionen och Haagkonventionen i kraft under år 1983, I förhållande till stater som därefter ratificerar konventionerna träder de i kraft en viss angiven tid efter det att ratifikationsinstrumentet har deponerats (se avsnitt 2).

En strävan bör vara att Sverige ratificerar konventionerna under år 1988. Tidpunkten för Sveriges ratifikation kan emellertid inte fastställas nu. I enlighet med konstitutionell praxis vid införlivandet av internationella överenskommelser med svensk rätt (se prop. 1985/86:119 s. 50 och 53) bör därför regeringen bemyndigas att bestämma när den nya lagen skall träda i kraft. Och eftersom konvenfionerna kan komma aft träda i kraft vid skilda tidpunkter i förhållande till Sverige, bör regeringen ha möjlighet att föreskriva att lagens bestämmelser i dessa delar skall träda i kraft vid olika tidpunkter.

4 Upprättade lagförslag

1 enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1. lag om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn,

2. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5 .

5 Specialmotivering

5.1 Förslaget till lag om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn

Lagen innehåller huvuddelen av de bestämmelser som föranleds av Sveriges anslutning till Europaråds- och Haagkonventionerna.

I 1 SS ges inledande bestämmelser om lagens tillämpningsområde och
om den centralmyndighet som skall finnas enligt konventionerna. Därefter
följer i 5-10 SS bestämmelser om erkännande och verkställighet av vård- 28

nadsavgöranden m.m. enligt Europarådskonventionen och i 11 och 12 SS Prop. 1988/89:8 bestämmelser om överflyttning av barn enligt Haagkonventionen, Gemensamma bestämmelser om förfarandet i mål om verkställighet eller om överflyttning av barn har tagits in i 13-17 SS. Lagen avslutas med vissa övriga bestämmelser i 18 och 19 SS vilka riktar sig till svenska domstolar och är en följd av Sveriges anslutning till dessa konventioner.

Lagen innehåller inte endast bestämmelser om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden. Även avgöranden som avser den faktiska vården av barn, t. ex, avgöranden som motsvarar beslut om vård enligt lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU), omfattas av lagen.

Lagen innehåller vidare bestämmelser om umgänge med barn, se 5 och 10 SS. Av konventionerna följer att centralmyndigheten på begäran skall verka för att ett fungerande umgänge med barnet kommer till stånd,

Lagen utgör inte någon uttömmande reglering av frågan om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. eller om överflyttning av barn. I förhållande till de andra nordiska ländema gäller särskilda bestämmelser som tar över dem som grundas på Europarådskonventionen men gäller vid sidan av dem som grundas på Haagkonventionen (se specialmotiveringen till 1 S första stycket). Även i förhållande till Schweiz gäller särskilda bestämmelser vid sidan av dem som grundas på dessa konventioner. Dessa särskilda bestämmelser finns i lagen (1936:79) om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz.

Om det inte finns något utländskt vårdnadsavgörande e.d. som kan utgöra grund för verkställighet enligt denna lag, kan överflyttning av barn i vissa fall komma i fråga enligt 21 kap. 7 eller 8 S föräldrabalken.

Inledande bestämmelser

IS'

Bestämmelserna i 2-10, 13-17 och 19 SS tillämpas i förhållande till stater som har tillträtt den i Luxemburg den 20 maj 1980 dagtecknade konventionen om erkännande och verkställighet av avgöranden rörande vårdnad om barn samt om återställande av vård av barn (Europarådskonventionen), Bestämmelserna tillämpas dock ej i förhållande till Danmark, Finland, Island eller Norge i den mån särskilda bestämmelser gäller.

Bestämmelserna i 2-4 och 11-19 SS tillämpas i förhållande till stater som har tillträtt den i Haag den 25 oktober 1980 dagtecknade konventionen om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn (Haagkonventionen).

Regeringen får, under förutsättning av ömsesidighet, föreskriva att bestämmelserna i denna lag om erkännande och verkställighet av vårdnadsavgöranden m.m. eller om överflyttning av barn skall tillämpas även i förhållande till en stat som inte har tillträtt Europarådskonventionen eller Haagkonventionen.

Ändrad lydelse i propositionsförslaget, 29

Första stycket Prop. 1988/89:

Med en stat som har tillträtt Europarådskonventionen avses även en stat som tillträtt denna konvention efter inbjudan från Europarådets ministerkommitté enligt art, 23 i konventionen.

Beträffande fall då en stat har flera territoriella enheter med olika rättssystem kan hänvisas till art. 25 och 26 i Europarådskonventionen.

Mellan de nordiska länderna gäller särskilda regler om giltigheten i ett nordiskt land av vissa vårdnadsavgöranden som har meddelats i ett annat nordiskt land. Bestämmelserna har i Sverige tagits in i förordningen (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap. Mellan samtliga nordiska länder utom Island gäller vidare särskilda regler om verkställighet av nordiska vårdnadsav- , göranden m.m, och om återställande av vården av barn. För Sveriges del finns dessa bestämmelser i lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område resp. i lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling.

De lagar som nu har nämnts skall tillämpas i stället för Europarådskonventionen även om den tillträds av de andra nordiska länderna. En underrättelse om detta skall i samband med att konventionen ratificeras sändas till Europarådefs generalsekreterare (se art. 20 p. 2 i Europarådskonventionen).

Som nämnts i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.7) är avsikten att den samlade nordiska regleringen skall ses över så snart som möjligt.

Det bör här påpekas att det undantagsvis kan uppkomma en konflikt mellan den nordiska regleringen och Europarådskonvenfionen. Det är i dét fallet då en part från ett utomnordiskt land åberopar Europarådskonventionen för att få tillbaka ett barn som har bortförts till eller kvarhålls i Sverige samtidigt som en annan part från ett nordiskt land som står utanför denna konvention i sin tur åberopar den nordiska domskonventionen för att återfå barnet. I ett sådant fall har den nordiska regleringen företräde. Detta följer av art. 20 p. 1 i Europarådskonventionen, där det sägs att åligganden som en fördragsslutande stat kan ha mot en icke-fördragsslutande stat enhgt ett internationellt fördrag inte skall påverkas av konventionen.

Andra stycket

Med en stat som har tillträtt Haagkonventionen avses även en stat vars anslutning Sverige har godtagit enligt art. 38 i konventionen.

Beträffande fall då en stat har flera territoriella enheter méd olika rättssystem kan hänvisas till art. 31- 33 och 39-40 i Haagkonventionen.

I vissa fall kan en konflikt tänkas uppstå mellan Europarådskonventionen
och Haagkonventionen, Ett exempel på det är atf ett barn olovligen har
förts till Sverige och hålls kvar här av någon annan än föräldrarna och den
ena föräldern yrkar överflyttning enligt Haagkonventionen medan den and
ra föräldern samtidigt yrkar verkställighet av "sitt" avgörande med stöd av
Europarådskonventionen. 1 sådana fall torde Haagkonventionen ha före- 30

trade (jfr art. 19 och 20 i Europarådskonventionen samt art. 34 och 36 i Prop. 1988/89:8 Haagkonventionen). Frågan torde dock vara av ringa praktisk betydelse.

Tredje stycket

Som har nämnts i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.5) är det angeläget att Sverige kan få till stånd ett samarbete på detta område även med stater som inte har anslutit sig till någon av Europaråds- eller Haagkonventionerna. Om regeringen träffar avtal med en sådan stat om en reglering som motsvarar innehållet i konventionerna, eller någon av dem, kan regeringen i en förordning föreskriva att lagens bestämmelser i dessa delar skall gälla även i förhållande till den staten.

2S .

Lagen gäller ej i fråga om barn som har fyllt 16 år.

(Jfr art, 1 a i Europarådskonventionen och art. 4 i Haagkonventionen)

Europarådskonventionen gäller endast i fråga om barn som är under 16 år och inte själva får bestämma om sin bostad. Inte heller Haagkonventionen avser barn som har fyllt 16 år. Skälet till att konventionerna inte omfattar äldre barn är att verkställighet eller beslut om överflyttning inte så lått kan genomdrivas mot sådana äldre barns vilja.

I enlighet härmed gäller lagen enligt förevarande paragraf inte i fråga om barn som har fyllt 16 år. Lagen är däremot i och för sig tillämplig på barn under 16 år som själva får bestämma var de skall bo. Enligt 6 S 4 får dock ett avgörande om vårdnad e.d, inte verkställas eller erkännas i ett sådant fall.

Har ett beslut om verkställighet eller överflyttning av barn meddelats innan barnet fyllt 16 år men inte genomförts dessförinnan, förlorar beslutet sin verkan. Detta följer av att lagen då inte är tillämplig. Det kan vara lämpligt att beslutet innehåller en erinran om detta, åtminstone i sådana fall då det, när beslutet meddelas, återstår endast kort tid till dess att barnet fyller 16 år.

3S'

Med ett avgörande förstås i denna lag en dom eller ett beslut som har meddelats av domstol eller annan myndighet.

Med ett avgörande jämställs en förlikning som har ingåtts inför domstol och ett avtal som har godkänts av administrativ myndighet.

(Jfr art. 1 b och c i Europarådskonventionen och art. 3 andra stycket i Haagkonvenfionen)

Första stycket

I detta stycke anges vad som skall förstås med ett avgörande. Hit hör i första hand domar och beslut som har meddelats av domstol. Även avgöranden

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget, 31

som har meddelats av någon annan judiciell eller administrativ myndighet Prop. 1988/89:8 avses dock, t. ex. beslut av ett barnavårdande organ att ta hand om ett barn för vård i fall då den myndigheten har rätt att meddela ett sådant beslut.

Det är inte nödvändigt att avgörandet har vunnit laga kraft. Om så inte är fallet kan dock den myndighet som prövar en ansökan om erkännande och verkställighet förklara målet vilande enligt 9 S 1 (se närmare specialmotiveringen till den bestämmelsen). Att ett utländskt avgörande får verkställas här i landet endast om det kan läggas till grund för verkställighet i den stat där det har meddelats framgår av 5 S första stycket.

Andra stycket

Även en överenskommelse som har fastställts eller godkänts av behörig domstol eller administrativ myndighet är att betrakta som ett avgörande i konventionens mening. För tydlighetens skull har en bestämmelse med denna innebörd tagits in i andra stycket.

4S'

Regeringen utser en centralmyndighet att här i landet

1. ta emot och förmedla framställningar enligt konventionerna,

2. samarbeta med centralmyndigheterna i övriga stater som har fillträtt någon av konventionerna, samt

3. fullgöra de uppgifter i övrigt som enligt konventionerna ankommer på en centralmyndighet.

(Jfr art. 2 och 3 i Europarådskonventionen och art. 6 och 7 i Haagkonventionen)

Enligt båda konventionerna skall det i varje fördragsslutande stat finnas en centralmyndighet. Som har nämnts i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.9) bör denna uppgift för Sveriges del läggas på utrikesdepartementet.

Centralmyndigheten har till uppgift bl. a. att ta emot ansökningar från andra länder och att verka för att ansökningarna blir föremål för åtgärd här i landet. Centralmyndigheten skall också förmedla ansökningar från Sverige till annat land.

En viktig uppgift för centralmyndigheten är att medverka till att ett barn, som olovligen har förts hit till landet eller som olovligen hålls kvar här, återlämnas på frivillighetens väg. Denna myndighet bör för detta ändamål kunna få bistånd av tjänstemän inom socialtjänsten (jfr 21 kap. 2 S föräldrabalken och 26 S socialtjänstlagen). Socialnämnden i den kommun där barnet finns bör också kunna biträda centralmyndigheten med den utredning om barnets förhållanden som kan behövas.

Någon rätt för centralmyndigheten att själv föra talan i mål om verkställighet av vårdnadsavgöranden m.m, eller om överflyttning av barn har inte uppställts. Centralmyndigheten kan dock givetvis väcka och föra en sådan talan efter fullmakt från sökanden. Som nämnts i den allmänna motiveringen torde myndigheten emellertid i praktiken böra uppdra åt en erfaren advokat att föra denna talan.

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 32

Närmare bestämmelser om centralmyndigheten får tas in i en särskild Prop. 1988/89:8 förordning. Där kan också föreskrivas vad en ansökan till centralmyndigheten om bistånd enligt denna lag skall innehålla. Därvid bör beaktas att en ansökan om bistånd till överflyttning av barn enligt Haagkonventionen bör göras på en särskild blankett som har utarbetats inom Haagkonferensen för internationell privaträtt. En liknande blankett har utarbetats inom Europarådet. Den bör användas vid ansökan om bistånd från centralmyndigheten enligt Europarådskonventionen.

1 enlighet med vad som har förordats i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.12) skall de handlingar som ges in till centralmyndigheten vara avfattade på eller översatta till svenska, engelska eller franska språket.

Erkännande och verkställighet av vårdnadsavgöranden m.m. enligt Europarådskon ventionen

5S'

Har ett avgörande om vårdnaden om barn, om umgänge med barn eller om rätten att ta vård om barn meddelats i en stat som har tillträtt Europarådskonventionen, gäller avgörandet här i landet. Ett sådant avgörande får också på ansökan verkställas här, om avgörandet kan utgöra grund för verkställighet i den stat där det har meddelats (ursprungsstaten).

Om det, när ett barn fördes bort över en statsgräns, inte fanns något avgörande enligt första stycket som kan utgöra grund för verkställighet i ursprungsstaten, skall varje senare avgörande som har meddelats i en fördragsslutande stat och som innehåller förklaring att bortförandet var olagligt ha samma verkan som ett avgörande enligt första stycket.

(Jfr art. 7, art. 11 p. 1 och art. 12 i Europarådskonventionen)

Paragrafen innehåller bestämmelser om giltigheten här i landet av ett avgörande om vårdnaden m.m. som har meddelats i en stat som tillträtt Europarådskonventionen och om förutsättningarna för att avgörandet skall få verkställas här i landet. I 6-8 §§ finns bestämmelser om när avgörandet inte får erkännas eller verkställas här.

Första stycket

De avgöranden som kan erkännas och verkställas här i landet är avgöranden om vårdnaden om barn, om umgänge med barn eller om rätten att ta vård om barn, dvs, avgöranden som rör barnets person. Ett avgörande som avser enbart förmynderskap omfattas inte av bestämmelserna. Beträffande innebörden av uttrycket "avgörande" kan hänvisas till specialmotiveringen fill 3 S.

I konventionen saknas en definition av uttrycket "rätten att ta vård om barn". Det står dock klart att härmed avses beslut om vård eller omhändertagande som har meddelats inom den barnavårdande verksamheten. Hit hör också beslut som avser rätten att bestämma var barnet skall bo.

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 33

3 Riksdagen 1987188. 1 samt. Nr 8

Däremot avses inte sådana avgöranden där ett barn bereds vård inom Prop. 1988/89:8 ramen för en straffrättslig påföljd.

Det saknar betydelse om den som har anförtrotts vårdnaden om eller vården av ett barn är en fysisk person eller en institution eller myndighet. Bestämmelserna kan också tillämpas då någon har vårdnaden om barnet gemensamt med en annan person.

En förutsättning för att ett avgörande skall gälla här i landet är att det har meddelats i en konventionsstat. För att avgörandet skall få åberopas här krävs inte någon särskild prövning enligt 13 S, Frågan om giltigheten får i stället prövas prejudiciellt av den myndighet och i det sammanhang där denna fråga i varje särskilt fall förekommer, t, ex. i ett mål om vårdnad eller underhåll.

Ett erkännande av det utländska avgörandet avser endast vad som har bestämts om vårdnaden om eller vården av barnet eller umgänge med barnet. Innehåller avgörandet också en föreskrift om tvångsmedel, omfattar erkännandet inte den delen av avgörandet.

För att ett avgörande skall kunna verkställas här krävs både att avgörandet kan utgöra grund för verkställighet i det land där det har meddelats och att hinder mot verkställighet inte föreligger enligt förevarande lag. Vidare krävs en särskild prövning enligt 13 §. Denna prövning görs i första instans av länsrätt på samma sätt som i inhemska verkställighetsmål.

Med att ett avgörande kan utgöra grund för verkställighet i ursprungslandet bör förstås att det kan verkställas antingen direkt eller efter prövning av någon myndighet.

Andra stycket

Bestämmelsen är i första hand tillämplig i fall då ett barn har förts bort från den som hade vårdnaden om barnet enbart på grund av lag. Men även i fall då det finns ett vårdnadsavgörande kan bestämmelsen bli tillämplig, om avgörandet inte kan utgöra grund för verkställighet i ursprungsstaten. Ett exempel är att avgörandet ännu inte har vunnit laga kraft och att det inte trots detta får verkställas där. Ett annat exempel är att avgörandet har meddelats i en stat som inte har tillträtt Europarådskonventionen. Om det i en konventionsstat där detta avgörande är giltigt, t. ex. på grund av en bilateral överenskommelse mellan länderna, senare meddelas ett avgörande som innebär att bortförandet var olagligt, kan detta senare avgörande tillerkännas verkan här i landet på samma sätt som ett vårdnadsavgörande vilket har meddelats i en konventionsstat.

För att bestämmelsen skall bli fillämplig krävs att det senare avgörandet har meddelats i en konventionsstat. Det är i och för sig inte något krav att avgörandet har meddelats i den stat som barnet har förts bort ifrån. Av 6 S 3 och 7 § följer dock att ett avgörande från vilken konventionsstat som helst inte får erkännas eller verkställas här.

För att verkställighet skall kunna ske krävs att avgörandet innehåller en
förklaring att bortförandet var olagligt. Vidare krävs uppgift om vem som
hade vårdnaden om eller vården av barnet eller rätt till umgänge med
barnet, så att det står klart vem barnet skall lämnas tillbaka till. 34

Andra stycket gäller även om den stat där avgörandet har meddelats har Prop. 1988/89: reserverat sig enligt art. 18 i Europarådskonventionen mot att själv bli bunden av ett avgörande av detta slag.

6S'

Ett avgörande som avses i 5 S får dock inte erkännas eller verkställas här i landet, om

1. detta skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen här om familj och barn,

2. avgörandet pä grund av ändrade förhållanden uppenbarligen inte längre är förenligt med barnets bästa,

3. barnet vid den tidpunkt då förfarandet för att få till stånd ett sådant avgörande som avses i 5 S inleddes i ursprungsstaten var medborgare eller hade hemvist här utan att ha någon motsvarande anknytning till urspmngs-staten eller var medborgare både i ursprungsstaten och här i landet samt hade hemvist här, eller

4. barnet enligt lagen i den stat där det är medborgare eller har hemvist eller enligt svensk lag har rätt att självt bestämma var det skall bo.

(Jfr art. 10 p. 1 a-c och art. 1 a i Europarådskonventionen)

Paragrafen innehåller bestämmelser om när ett vårdnadsavgörande m.m. inte får erkännas eller verkställas här i landet. Genom att reservationsmöjligheten i art. 17 används fullt ut har förutsättningarna och grunderna för vägran att erkänna eller verkställa ett avgörande kunnat anges i 6-8 SS utan att någon skillnad har behövt göras beroende på om det varit frågan om ett olovligt bortförande eller ej och oavsett vilken tid som har förflutit efter det att barnets fördes bort. Det är dock givet att tidsaspekten vid en prövning i ett enskilt fall kan få betydelse, se punkt 2.

Av allmänna principer följer att det är den som motsätter sig att avgörandet erkänns eller verkställs som har bevisbördan för att sådana omständigheter föreligger att erkännande och verkställighet skall vägras. En annan sak är att länsrätten har skyldighet att tillse att utredningen i målet blir så fullständig som möjligt. Också centralmyndigheten bör givetvis verka för att få fram ett fullgott bedömningsunderlag.

Punkt 1

Här finns en ordre public-klausul av särskilt slag. Den är avsedd att tolkas restriktivt och komma till användning endast i klara fall. Som framhålls i Europarådets kommentar är barnets bästa ("welfare of the child") en grundläggande rättslig princip. Bestämmelsen gör det möjligt att vägra att erkänna och verkställa ett avgörande när ett framtvingande skulle utgöra ett uppenbart brott mot denna grundprincip.

Punkt 2

För att erkännande eller verkställighet av ett avgörande skall vägras med stöd av denna bestämmelse krävs att förhållandena har ändrats så att

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget, 35

avgörandet uppenbart inte längre är förenligt med barnets bästa ("welfare Prop. 1988/89:8 of the child"). Det ligger i sakens natur att enbart det förhållandet att barnet har bytt bostad efter ett olovligt bortförande inte är en sådan omständighet som innefattar ändrade förhållanden i lagens mening (jfr Europarådskonventionen art. 10 p. 1 b). Men om en så lång tid har förflutit efter bortförandet att det kan sägas att det -med hänsyn fill att barnet har funnit sig till rätta och vant sig vid sin nya miljö - skulle strida mot barnets bästa att det återlämnas till sin tidigare bostadsort, kan det bli aktuellt att vägra erkännande eller verkställighet enligt bestämmelsen. Tidsaspekten kan givetvis komma i beaktande även i fall då det inte varit frågan om något olovligt bortförande. Den tid som har förflutit är alltså en omständighet som kan beaktas vid avgörandet av om ändrade förhållanden har inträffat (se Europarådskonventionen art. 10 p. 1 b).

Det bör framhållas att bestämmelsen i punkt 2 genom användandet av rekvisitet "uppenbarligen" har fått en begränsad räckvidd. Någon fullständig omprövning i sak av det främmande avgörandet skall alltså inte ske.

Att rätten vid sin prövning också skall beakta vad barnet självt har för uppfattning följer av 16 S.

Punkt 3

Bestämmelsen gör det möjligt att vägra att erkänna eller verkställa ett vårdnadsavgörande e.d. när barnet - vid den tidpunkt då förfarandet inleddes i ursprungsstaten - hade särskild anknytning fill Sverige och någon sådan anknytning inte fanns till ursprungsstaten eller den enda anknytningen bestod i dubbelt medborgarskap.

Uttrycket hemvist motsvarar det i konventionstexten använda begreppet "habitual residence", "residence habituelle". Enligt kommentaren fill Europarådskonvenfionen bör varje konventionsstat själv bestämma enligt den egna lagen vilken innebörd uttrycket har. Hemvistbegreppet har för svensk rätts del diskuterats bl. a. i prop. 1973:158 s. 78 ff. Vad som sägs där bör ha giltighet även i nu aktuella fall. Dessa uttalanden överensstämmer för övrigt i stort sett med vad Europarådets ministerkommitté har föreskrivit i punkt 7- 11 i Resolufionen (72) 1 "on standardisation of the legal concepts of 'domicile' and 'residence' ", till vilken hänvisning också har gjorts i kommentaren till Europarådskonventionen.

Punkt 4

Av 2 § framgår att lagen avser endast barn som är under 16 år. Enhgt förevarande bestämmelse kan erkännande och verkställighet av ett vårdnadsavgörande e.d. vägras även i fråga om barn under 16 år, om barnet självt får bestämma var det skall bo.

Bestämmelsen har sin grund i art. 1 a i Europarådskonventionen. Enligt denna artikel avses med barn i konventionen den som är under 16 år och som inte har rätt att själv bestämma var han eller hon skall bo.

7 s' Prop. 1988/89:8

Ett avgörande som avses i 5 S får inte heller erkännas eller verkställas här i landet, om avgörandet är oförenligt med ett avgörande som har meddelats här i ett rättsligt förfarande som har påbörjats innan erkännande eller verkställighet begärdes och det är i överensstämmelse med barnets bästa att erkännande eller verkställighet vägras.

Med ett avgörande som har meddelats här i landet jämställs ett avgörande som har meddelats i en tredje stat och som kan utgöra grund för verkställighet här.

(Jfr art. 10 p. 1 d i Europarådskonventionen; se också art. 9 p. 1 c i den konventionen).

Första stycket

För att erkännande och verkställighet skall vägras enligt denna paragraf krävs att det svenska avgörandet har meddelats till följd av en rättegång eller ett annat rättsligt förfarande som har påbörjats innan åtgärder vidtagits för erkännande eller verkställighet av det utländska avgörandet. Vidare krävs att det är i överensstämmelse med barnets bästa att ansökningen avslås.

Andra stycket

Det är inte endast ett svenskt vårdnadsavgörande e.d. som på detta sätt kan läggas till grund för en vägran att erkänna och verkställa konventionsstatens avgörande. Även ett avgörande som har meddelats i ett tredje land kan ges en sådan verkan, under förutsättning att detta avgörande kan utgöra grund för verkställighet här. Som exempel kan nämnas ett avgörande från ett nordiskt land som inte har tillträtt Europarådskonventionen men som omfattas av den internordiska regleringen på detta område. För att ett sådant avgörande skall få denna effekt krävs att det har meddelats i en rättegång eller ett annat rättsligt förfarande som har påbörjats innan åtgärder vidtogs här i landet för erkännande och verkställighet av konventionsstatens avgörande.

8S'

Har ett avgörande som avses i 5 § meddelats i svarandens utevaro, får det erkännas och verkställas här i landet endast om

1. svaranden har delgetts stämning eller motsvarande handling inom
tillräcklig tid för att avge svaromål eller inte har kunnat delges en sådan
handling därför att svaranden har hållit sin uppehållsort hemhg för mot
parten, och

(Jfr art. 9 p. 1 a och b i Europarådskonvenfionen)

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 37

Paragrafen innehåller bestämmelser om betydelsen av att ett avgörande Prop. 1988/89:8 har meddelats i svarandens utevaro, dvs. då denne varken själv eller genom ombud har varit närvarande. Svaranden kan ha varit någon annan än den som har hand om barnet när frågan om erkännande och verkställighet prövas.

Av 14 § första stycket framgår att sökanden i de fall då avgörandet har meddelats i svarandens utevaro skall till ansökan om verkställighet av avgörandet foga en handling som utvisar huruvida svaranden har delgetts stämning eller motsvarande handling.

I fråga om tolkningen av ordet hemvist se specialmotiveringen till 6 S 3.

9§'

Mål om erkännande eller verkställighet av ett avgörande som avses i 5 § får förklaras vilande, om

1. avgörandet har överklagats i urspmngsstaten genom ett ordinärt rättsmedel,

3. frågan om erkännande eller verkställighet av något annat avgörande om vårdnaden, umgänget eller rätten att ta vård om barnet samfidigt prövas i ett annat mål.

(Jfr art. 10 p. 2 i Europarådskonventionen)

Paragrafen innehåller bestämmelser om när ett mål om erkännande eller verkställighet av det utländska vårdnadsavgörandet e.d. kan förklaras vilande. Prövas frågan om erkännande prejudiciellt i ett mål om t. ex. vårdnad eller underhåll, innebär paragrafen att målet kan förklaras vilande i den del det är beroende av denna fråga.

Utöver de fall av vilandeförklaring som anges i förevarande paragraf kan målet givetvis förklaras vilande i enlighet med de allmänna processuella principer som i övrigt styr målets handläggning.

Punkt 1

Konvenfionen ger inget utrymme för att vägra att erkänna eller verkställa ett avgörande om vårdnad, umgänge eller rätten att ta vård om barn enbart av det skälet att avgörandet ännu inte har vunnit laga kraft. Enligt den förevarande bestämmelsen kan ett mål om erkännande eller verkställighet dock förklaras vilande om avgörandet har överklagats på ordinär väg.

Punkt 2

Inte heller det förhållandet att en rättegång eller ett annat rättsligt förfarande pågår här i landet om vårdnaden, umgänget eller rätten att ta vård om barnet utgör i och för sig skäl att vägra att erkänna eller verkställa det utländska avgörandet. Däremot kan detta förhållande vara grund för att

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 38

förklara målet om erkännande eller verkställighet vilande enligt vad som FTop. 1988/89:8 föreskrivs i förevarande bestämmelse.

Punkt 3

Denna punkt reglerar det fallet att frågan om erkännande eller verkställighet av ett konkurrerande avgörande är föremål för prövning här i landet. I detta fall föreligger en situation hknande den som regleras i punkt 2.

10 S

I samband med ett förordnande om verkställighet av ett avgörande om umgänge som avses i 5 S kan föreskrifter meddelas om villkor eller tidpunkt för umgänget.

(Jfr art. 11 p. 2 i Europarådskonventionen)

Enligt 5 § erkänns avgöranden om umgänge, och sådana avgöranden skall också verkställas om de kan utgöra grund för verkställighet i ursprungsstaten.

Villkoren för att utöva umgänge skiftar avsevärt i olika länder. Under arbetet på Europarådskonventionen har det därför ansetts lämpligt att den myndighet som prövar ansökan om verkställighet av ett avgörande om umgänge har möjlighet att jämka vad som därigenom har bestämts om umgänget eller att göra tillägg till detta avgörande, så att det bringas i överensstämmelse med den ordning som normalt gäller i den stat där ansökningen prövas.

I förevarande paragraf har rätten därför fått befogenhet att besluta om villkoren och tiden för utövandet av umgänget. Vid sin prövning bör rätten ta särskild hänsyn till åtaganden som parterna kan ha gjort. Enligt kommentaren till Europarådskonventionen bör rätten också beakta lokala förhållanden, t. ex. vid vilken tidpunkt skolferierna inträder.

Överflyttning av barn enligt Haagkonventionen

11§

Barn som olovligen har förts hit fill landet eller som olovligen hålls kvar här skall på ansökan överflyttas till den från vilken barnet undanhålls, om barnet omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet hade hemvist i en stat som har tillträtt Haagkonventionen.

Ett bortförande eller kvarhällande är olovligt, om bortförandet eller kvarhållandet strider mot den rätt att ta vård om barnet som dess vårdnadshavare eller någon annan har i den stat där barnet hade sitt hemvist omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet och denna rätt också utövades vid den fidpunkt då barnet bortfördes eller kvarhölls eller skulle ha utövats vid denna tidpunkt om inte bortförandet eller kvarhållandet hade ägt rum.

(Jfr art. 3, 4 och 12 första stycket i Haagkonventionen)

Paragrafen innehåller de grundläggande bestämmelserna för tillämpning
en av Haagkonventionen. Utgångspunkten för bestämmelserna är att det 39

har varit fråga om ett olovligt bortförande eller kvarhällande. Prop. 1988/89:8

Ett bortförande eller kvarhällande anses olovligt, om det strider mot den rätt att ta vård om barnet som tillkommer en vårdnadshavare eller någon annan i den stat där barnet hade sitt hemvist omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet. I konventionen har den rätt som skall ha kränkts betecknats som "rights of custody" (art. 3 a). Enligt art. 5 innefattar denna rätt sådana rätfigheter som hänför sig till vården om barnet, bl. a. rätten att bestämma var barnet skall bo. Enligt svensk lag är det vanUgen barnets vårdnadshavare som har denna rätt. Har vården om barnet anförtrotts åt någon annan, är det emellertid dennes rätt att ta vård om barnet som åsyftas i lagtexten. Den som har anförtrotts enbart ansvaret för barnets ekonomiska förhållanden - en förmyndare - omfattas inte av beskrivningen. Inte heller den som enbart har rätt till umgänge med barnet berörs av denna paragraf.

För prövningen av frågan huruvida det har förelegat ett olovligt bortförande resp. kvarhällande eller ej är det alltså av betydelse vem som var barnets vårdnadshavare eller som i annan egenskap hade rätt att ta vård om barnet vid fiden för bortförandet eller kvarhållandet. Vidare krävs att den som sålunda var ansvarig för barnets person också faktiskt utövade sin rätt att ta vård om barnet. Säväl frågan vem som har varit vårdnadshavare e.d. som frågan huruvida det har varit ett olovligt bortförande resp. kvarhällande bestäms, som nyss nämnts, efter vad som gällde i den stat där barnet hade sitt hemvist ("habitual residence", "residence habituelle") när bortförandet eller kvarhållandet ägde rum. I fråga om tolkningen av begreppet hemvist se specialmotiveringen till 6 S 3.

Paragrafen är tillämplig vare sig vårdnadshavaren e.d. vårdade barnet ensam eller tillsammans med någon annan behörig person. Om exempelvis ett barns föräldrar har gemensam vårdnad om barnet och den ene utan den andres samtycke för bort barnet ur landet, kan det vara frågan om ett olovligt bortförande i lagens mening. Den som har vård om barnet kan vara en fysisk eller juridisk person. Även en barnavårdsinstitution som har anförtrotts vården om barnet kan alltså komma i fråga vid en tillämpning av paragrafen.

Den rätt som vårdnadshavaren e.d. har kan vara grundad direkt på lagen i den stat där barnet hade sitt hemvist omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet. Denna rätt kan också ha fastställts genom ett avgörande som har meddelats i denna stat av behörig judiciell eller administrativ myndighet eller genom en överenskommelse som har giltighet i den staten. Rätten kan vidare vara grundad på lagen i någon annan stat, om den lagen skall gälla enligt lagvalsreglerna i barnets hemvistland, eller på ett avgörande som har meddelats i någon annan stat och som har giltighet i den nyss nämnda staten. Över huvud taget skall man enligt paragrafen som barnets vårdnadshavare e.d. betrakta den som i barnets hemvistland anses ha en sådan funktion. Det avgörande är alltså vad som följer av den statens interna lag eller den utländska lag som utpekas av den statens lagvalsregler.

Som framgår av 2 § gäller lagen endast i fråga om barn som ännu inte har
fyllt 16 år. Till skillnad från vad som gäller vid en prövning av en ansökan
med stöd av Europarådskonventionen finns det inte enligt förevarande
paragraf något undantag för det fall att barnet har rätt att självt bestämma 40

var det skall bo. Men enligt 12 S 3 kan överflyttning av barnet vägras, om Prop. 1988/89:8 barnet motsätter sig överflyttningen och barnet har nått en sådan ålder och mognad att dess vilja bör beaktas.

Ett syfte med konventionen är att söka skydda barn från att utan vidare bli uppryckta från sin invanda miljö där de har haft en social och känslomässig förankring. Detta återspeglas bl. a. i kravet på att vårdnadshavaren e.d. också faktiskt skall ha utövat vårdnaden och tagit vård om barnet vid den tidpunkt då barnet fördes bort eller hölls kvar. Det föreligger en presumtion för att den som var vårdnadshavare för barnet eller som av annat skäl hade rätt att ta vård om barnet också utövade själva vården. Att vården av ett barn utövas behöver inte nödvändigtvis innebära att barnet och vårdnadshavaren också bor ihop. Att barnet exempelvis för sin utbildning eller på grund av sjukdom eller av något annat giltigt skäl bor utanför hemmet medför inte att vårdnadshavarna ej kan anses ha tagit vård om barnet.

Kravet på att vårdnadshavaren e.d. också faktiskt har tagit vård om barnet gäller självfallet inte, om han eller hon har utestängts från vården just genom bortförandet eller kvarhållandet. Om exempelvis ett barn med vårdnadshavarens medgivande vistas i ett annat land men senare inte lämnas tillbaka när vårdnadshavaren begär det eller när umgängestiden har gått ut, kan ett olovligt kvarhällande föreligga trots att vårdnadshavaren inte omedelbart före kvarhållandet har haft hand om barnet. Ett annat exempel är att barnet har bott hos en vårdnadshavare när domstolen bestämmer att vårdnaden skall anförtros åt någon annan. Om den som då har haft vårdnaden om barnet vägrar att lämna det ifrån sig till den som i stället har tillerkänts vårdnaden, kan förevarande paragraf bli fillämplig.

Ansökan om överflyttning görs enligt 13 S hos länsrätten. Rätten kan vägra att besluta om överflyttning av barnet i de fall som anges i 12 S. Begäran om överflyttning av barnet skall handläggas skyndsamt, se 15 S. Om ett barn olovligen har förts hit till landet eller olovligen hålls kvar här och det inte finns grund för att vägra att överflytta barnet, skall rätten besluta om överflyttning av barnet. Avsikten med bestämmelserna är att ett barn snabbt skall få komma tillbaka till sin hemvanda miljö. Om det har förflutit kortare tid än ett år mellan tidpunkten för det olovliga bortförandet eller kvarhållandet och tidpunkten för ansökan om överflyttning, skall barnet genast flyttas över (jfr 12 S 1 samt art. 12 första stycket). Även i detta fall kan överflyttning dock vägras på någon av de grunder som anges i 12 § 2-A.

Någon prövning av frågan vem som bör ha vårdnaden om eller vården av barnet skall rätten inte göra (jfr art. 19). I den inofficiella kommentar som rapportören från Haagkonferensen för internationell privaträtt har upprättat uttalas att, om en sådan prövning behöver göras, den bör ske i det land där barnet har sitt hemvist. Kravet i konventionen att barnet omedelbart skall lämnas tillbaka innebär ocksä att frågan om vårdnaden eller vården kan bli prövad i det landet.

Att någon prövning i själva frågan om vårdnaden eller vården inte skall
göras i den stat där man prövar om barnet skall lämnas tillbaka, innebär
också att det i och för sig saknar betydelse för prövningen vem som är att 41

anse som vårdnadshavare i den staten. Även om den som befinner sig här i Prop. 1988/89:8

landet med barnet har anförtrotts vårdnaden genom en svensk dom eller

genom ett utländskt avgörande som är giltigt här i landet, utgör detta

avgörande inte i och för sig något hinder mot överflyttning av barnet.

Däremot kan de skäl som ligger fill grund för avgörandet beaktas vid

prövningen av frågan om överflyttning av barnet skall ske (se art. 17).

Det är rättens uppgift att pröva om bortförandet eller kvarhållandet har varit olovligt i den mening som avses i andra stycket i denna paragraf. Vid sin prövning skall rätten självständigt beakta lagen i den stat där barnet hade sitt hemvist (jfr art. 14).

Att rätten i vissa fall kan begära att sökanden införskaffar något slags utslag från myndigheterna i den stat där barnet hade sitt hemvist om att bortförandet eller kvarhållandet var olovligt framgår av 14 S andra stycket.

Ett beslut om överflyttning av barnet skall inte tolkas som ett beslut rörande själva vårdnaden (se art. 19).

Om rätten beslutar om överflyttning av ett barn innebär inte detta nödvändigtvis att barnet måste lämnas tillbaka till det land där det hade sitt hemvist omedelbart före det olovliga bortförandet eller kvarhållandet. Om sökanden har bytt bostadsort, kan det bli fråga om att barnet lämnas över till denne på den nya orten.

12 S'

Överflyttning av barn enligt 11 S får dock vägras, om

1. det när ansökan om överflyttning gjordes har förflutit minst ett år från det olovliga bortförandet eller kvarhållandet och barnet har funnit sig till rätta i sin nya miljö,

2. det finns en allvarlig risk för att överflyttningen skadar barnets kroppsliga eller själsliga hälsa eller i övrigt försätter barnet i en ohållbar situation,

3. barnet självt motsätter sig överflyttningen och barnet har nått en sådan ålder och mognad att dess vilja bör beaktas, eller

4. det inte är förenligt med grundläggande principer här i landet om skyddet för mänskliga fri- och rättigheter att besluta om överflyttning.

(Jfr art. 12 andra stycket, 13 och 20 i Haagkonventionen)

Av 11 S andra stycket följer att ett olovligt bortförande eller kvarhällande i princip kan föreligga endast om den som har rätt att ta vård om barnet också fakfiskt har utövat denna rätt. Är denna förutsättning inte uppfylld, får beslut om överflyttning av barnet i princip inte meddelas. Detsamma gäller om det skulle visa sig att den som hade rätt att ta vård om barnet har samtyckt till att barnet fördes bort eller hölls kvar eller i efterhand har godtagit situationen (se art. 13 första stycket a). Ätt bortförandet eller kvarhållandet då inte är olovligt är självklart. Någon särskild föreskrift om detta har därför inte tagits in i lagen.

Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 42

Punkt 1 Prop. 1988/89:

Bestämmelsen ger rätten en möjlighet att vägra att besluta om överflyttning av barnet, om barnet har funnit sig till rätta i sin nya miljö. Bestämmelsen är fillämplig endast i fall då det har förflutit minst ett år från det att det olovliga bortförandet eller kvarhållandet ägde rum. Tiden räknas från denna dag till den dag då ansökan om barnets överflyttning gjordes (alltså inte till den dag då rätten meddelar sitt beslut). Har ett barn olovligen hållits kvar, bör tiden räknas från den dag då barnet skulle ha återlämnats till sin vårdnadshavare. Skulle vårdnadshavaren ha gått med på en förlängning av den tid under vilken barnet får vistas utomlands, får tiden räknas frän den dag barnet därefter skulle ha återlämnats.

Socialnämnden har skyldighet att bistå rätten i undersökningen av barnets nuvarande förhållanden. Detta följer av nämndens allmänna åligganden att tillhandahålla rätten den utredning som begärs.

Punkt 2

En grund för att vägra överflyttning av ett barn är att överflyttningen skulle medföra en allvarlig risk för att barnets kroppsliga eller själsliga hälsa skadas. Att det föreligger en sådan risk skall framgå av objekfiva omständigheter. Det måste dock inte vara fråga om en omedelbar risk.

Ytterligare en grund för att vägra överflyttning av ett barn är att barnet genom överflyttningen skulle försättas i en ohållbar situation. Detta uttryck utgör en översättning av konventionens uttryck "intolerable situation", "situation intolerable". Som exempel på fall av detta slag har under remissbehandlingen nämnts att en överflyttning skulle medföra att barnet hamnar i en krigszon eller i ett flykfingläger under svåra yttre förhållanden. Även andra situationer kan tänkas där förhållandena inte är fullt så extrema som i det nämnda fallet.

Punkt 3

Bestämmelsen motsvarar i sak vad som följer av 21 kap. 5 S föräldrabalken.

Punkt 4

Bestämmelsen har sin motsvarighet i art. 20 i Haagkonventionen. Denna artikel antogs i konventionsarbetets allra sista skede som en kompromiss sedan det hade visat sig omöjligt att nå enighet i frågan huruvida konvenfionen borde innehålla en sedvanlig ordre public-klausul eller ej. Artikeln och förevarande punkt kan i och för sig ses som en alldeles speciell sådan klausul, men med starkt begränsad räckvidd. Den är sålunda avsedd att komma fill användning i rena undantagsfall.

För att överflyttning skall kunna vägras med stöd av denna bestämmelse
krävs att det är oförenligt med de grundläggande principer här i landet som
avser skyddet för mänskliga fri- och rättigheter att besluta om överflyttning.
1 första hand avses sådana konventioner om fri- och rättigheter som Sverige
har anslutit sig till. Vidare kan det bli fråga om att pröva vad som följer av 2 43

kap. regeringsformen, dvs. kapitlet om de grundläggande fri-och rättig- Prop. 1988/89:8 heterna. Även annan lagstiftning om de mänskliga fri- och rättigheterna kan emellertid få betydelse i detta sammanhang.

Förfarandet

13 S

Ansökan om verkställighet av ett avgörande som avses i 5 § eller om överflyttning av barn enligt 11 S görs hos länsrätten.

I denna och följande paragrafer ges gemensamma bestämmelser om förfarandet i mål som gäller tillämpningen av Europarådskonvenfionen och Haagkonventionen.

Behörig att göra ansökan enligt denna lag är den som saken rör. Vid tillämpningen av Europarådskonventionen kan det vara den som är vårdnadshavare för barnet eller som annars är ansvarig för vården av barnet eller har rätt till umgänge med barnet. Är det Haagkonventionen som åberopas kan det vara den som hävdar att barnet hålls undan från honom eller henne i strid mot 11 S. Även en juridisk person, t. ex. en barnavårdsinstitution, kan vara behörig att göra ansökan enligt denna paragraf. Om ett barn vistas i ett fosterhem får man i första hand avgöra vilken rätt fosterföräldrarna enligt den interna lagstiftningen har att ta vård om barnet. Normalt torde man kunna utgå från att, om barnet är omhändertaget för vård genom samhällets försorg, det är den barnavårdande institution som är ansvarig för vården som får göra ansökan enligt förevarande paragraf även om barnet faktiskt vårdas av fosterföräldrarna.

Frågan om vilken länsrätt som är behörig avgörs efter samma kriterier som gäller för inhemska verkställighetsmål. Det innebär att ansökan alltid kan göras hos länsrätten i det län där den som har hand om barnet är bosatt. Skulle denne tillfälligt ha tagit med barnet till annat län. t. ex. för en tids semester, får även länsrätten i det länet anses behörig. Fall kan också tänkas när barnet och den som har det i sin vård vistas på skilda orter i olika län. Sökanden torde i en sådan situation kunna vända sig till länsrätten i det län där barnet finns eller till länsrätten i det län där motparten i saken bor eller vistas (jfr Walin, Föräldrabalken, 4 uppl., s. 475). Om man vet att barnet vistas i Sverige men inte känner till var och den som har hand om barnet inte är bosatt här och hans uppehållsort inte heller är känd, bör ansökan kunna göras hos länsrätten i Stockholms län.

I de flesta fall torde den svenska centralmyndigheten ha varit inkopplad innan ansökan görs enligt denna lag. Genom myndighetens försorg kan nödvändiga översättningar göras av de handlingar som skall ges in till rätten. Om sökanden själv vänder sig direkt fill domstolen utan att ha anlitat centralmyndigheten, blir det sökandens sak att se fill att de översättningar som kan vara erforderliga finns.

Avsikten är att närmare föreskrifter om vad ansökan skall innehålla skall tas in i en verkställighetsförordning. Vilka handlingar som skall ges in fillsammans med ansökan framgår av 14 S.

14 S Prop. 1988/89:

Till ansökan om verkställighet av ett avgörande som avses i 5 S skall fogas bestyrkt kopia av avgörandet samt, om det framgår att avgörandet har meddelats i svarandens utevaro, en handling som visar huruvida denne har delgetts stämning eller motsvarande handling. Sökanden skall även ge in en handling som visar att avgörandet kan utgöra grund för verkställighet i ursprungsstaten samt lämna uppgift om var barnet kan antas befinna sig här i landet och förslag till hur vården av barnet skall återställas.

I mål om överflyttning av barn enligt 11 S skall sökanden, om rätten begär det, förete ett sådant avgörande av någon myndighet i den stat där barnet hade sitt hemvist omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet som utvisar att bortförandet eller kvarhållandet var olovligt. Detta gäller dock endast om ett sådant avgörande kan erhållas i den staten.

(Jfr art. 13 p. 1 b-f i Europarådskonventionen och art. 15 i Haagkonvenfionen)

I denna paragraf finns bestämmelser om vilka handlingar som skall fogas fill en ansökan som avses enligt lagen. Vid sidan av dessa bestämmelser gäller de föreskrifter som finns i förvaltningsprocesslagen (1971:291).

Första stycket

Bestämmelserna anger vilka handlingar som skall fogas till en ansökan om verkställighet med stöd av Europarådskonventionen.

Ändra stycket

Bestämmelserna anger vilka handlingar som skall fogas till en ansökan om överflyttning av barn enligt Haagkonventionen.

Rätten kan ha anledning att begära in ett avgörande som visar att ett bortförande eller ett kvarhällande var olovligt, om rätten finner det osäkert hur lagen i det land där barnet hade sitt hemvist omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet skall tillämpas i ett särskilt fall. Genom centralmyndighetens försorg bör sökanden kunna få hjälp att skaffa fram ett sådant avgörande (jfr art. 8 tredje stycket f i Haagkonventionen). Någon särskild påföljd gäller inte för det fall att sökanden inte iakttar en sådan begäran. Ansökningen kan alltså inte avslås enbart därför att sökanden inte företer det avgörande som rätten har begärt.

15 S

Mål om verkställighet av ett avgörande som avses i 5 S skall handläggas skyndsamt.

Också mål om överflyttning av barn enligt 11 S skall handläggas skyndsamt. Har ett sådant mål inte avgjorts inom sex veckor från det att ansökan gjordes om överflyttningen, är rätten på sökandens begäran skyldig att redogöra för orsaken till dröjsmålet.

(Jfr art. 14 i Europarådskonventionen och art. 2 och 11 i Haagkonventionen)

Enligt andra stycket andra meningen är domstolen skyldig att på begäran Prop. 1988/89:8 upplysa sökanden om orsaken till att målet inte har avgjorts inom sex veckor från det att ansökningen gjordes. Om centralmyndigheten företräder sökanden i målet, har även centralmyndigheten rätt att på begäran få en sådan redogörelse.

16 S

Innan rätten avgör ett mål om verkställighet av ett avgörande som avses i 5 S eller om överflyttning av barn enligt 11 S skall rätten inhämta barnets mening, om det inte är omöjligt med hänsyn särskilt till barnets ålder och mognad.

(Jfr art. 15 p. 1 a i Europarådskonvenfionen och art. 13 andra stycket i Haagkonventionen)

Av 8 S förvaltningsprocesslagen framgår att rätten har ett ansvar för att ett mål blir så utrett som dess beskaffenhet kräver. Normalt formedlas barnets mening genom någon av parterna i målet. Men också i samband med ett uppdrag enligt 21 kap. 2 S föräldrabalken eller genom utredningen i övrigt i målet kan barnets inställning till sökandens yrkande komma fram. För att markera att rätten även i mål av nu aktuellt slag skall försöka inhämta barnets mening har en uttrycklig bestämmelse om detta tagits in i denna paragraf. Beträffande innebörden av denna bestämmelse kan hänvisas till prop. 1981/82:168 s. 56 f och 66. Att rätten i vissa fall kan höra barnet vid en muntlig förhandling framgår av hänvisningen i 17 S fill 21 kap. 12 S andra stycket föräldrabalken.

Av lagtexten framgår att barnets mening skall inhämtas, om det inte är omöjligt med hänsyn till barnets låga ålder eller bristande mognad. Ett annat fall när barnets mening inte kan inhämtas är då barnet hålls gömt här i landet.

17 S

Beträffande förfarandet i övrigt i mål om verkställighet av ett avgörande som avses i 5 S eller om överflyttning av barn enligt 11 S tillämpas 21 kap. 2 och 3 §§, 4 § första och andra styckena samt 9-16 §§ föräldrabalken.

Förevarande paragraf innebär att bestämmelserna i 21 kap. föräldrabalken i stora delar gäller även i mål om verkställighet eller överflyttning av barn enligt denna lag.

Rätten har sålunda möjlighet att även i mål enligt denna lag lämna medlingsuppdrag som avses i 21 kap. 2 S föräldrabalken (jfr åven 21 kap. 4 S första stycket). I fråga om möjligheten att förordna om tvångsmedel gäller 21 kap. 3 S föräldrabalken. Om det finns särskilda skäl, kan rätten för att underlätta att barnet överflyttas föreskriva att barnet tillfälligt skall tas om hand på lämpligt sätt (se 21 kap. 4 S andra stycket föräldrabalken).

Rätten har också möjlighet att meddela villkor beträffande umgänge med
barnet. Detta framgår av 10 S. Att barnets egen mening har betydelse för
rättens prövning följer av 6 S 2 jämfört med 16 S och av 12 § 3. I fråga om
möjligheten av vägra verkställighet eller beslut om överflyttning av barnet 46

finns bestämmelser i 6-8 och 12 S§. Att beslut kan meddelas om över- Prop. 1988/89: flyttning av ett barn även i fall då vårdnadshavaren eller den som annars har rätt att ta vård om barnet eller att få umgås med barnet stöder sin rätt direkt på lag följer av 11 S och, under särskild förutsättning, 5 S andra stycket.

För rättens handläggning gäller i övrigt bestämmelserna i 21 kap. 10-16 S§ föräldrabalken.

Av 21 kap. 12 S föräldrabalken framgår att länsrätten skall hålla muntlig förhandling om det inte är uppenbart obehövligt. Någon anledning för länsrätten att i dessa mål förelägga en sökande som vistas utomlands att inställa sig personligen kan inte föreligga annat än undantagsvis.

Även de bestämmelser i 21 kap. föräldrabalken som riktar sig till polismyndigheten gäller i fall som avses i denna lag. Om hämtning har beslutats, blir alltså 21 kap. 9 S tillämplig. Enligt 21 kap. 10 § andra stycket kan polismyndigheten - oavsett om det pågår något mål eller inte - vidta sådana omedelbara åtgärder som kan ske utan skada för barnet. Med stöd av denna bestämmelse kan polismyndigheten exempelvis stoppa utresan för ett barn som en förälder eller någon annan avser att olovligen ta med sig utomlands. Polismyndigheten kan också ta hand om barn som olovligen har tagits från sin vårdnadshavare e.d. och som ankommer hit.

Övriga bestämmelser

18 S

Om det i ett mål om vårdnad om barn eller i ett mål om vård av barn enligt lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga framkommer att ansökan har gjorts om överflyttning av barnet enligt 11 S första stycket, får rätten inte besluta i frågan om vårdnaden eller vården förrän denna ansökan har prövats.

Får rätten i ett mål som avses i första stycket underrättelse av centralmyndigheten om att ett barn, på sätt som sägs i 11 S andra stycket, olovligen har förts hit till landet eller olovligen hålls kvar här utan att ansökan har gjorts om överflyttning av barnet enligt 11 S första stycket, får rätten inte besluta i frågan om vårdnaden eller vården förrän det har förflutit en rimlig tid för att göra en sådan ansökan.

(Jfr art. 16 i Haagkonventionen)

Första stycket

Att domstolen inte får besluta om vårdnaden om eller vården av barnet, om ansökan har gjorts om överflyttning av barnet enligt Haagkonventionen, innebär att domstolen inte heller får meddela något interimistiskt beslut i saken. Finns det ett behov av att ta hand om barnet och pågår det ett mål om överflyttning av barnet, kan länsrätten i det målet med stöd av 17 S jämfört med 21 kap. 10 S första stycket eller 4 S andra stycket föräldrabalken förordna att barnet skall tas om hand.

Andrastycket Prop. 1988/89:

Skulle domstolen meddela beslut om vårdnaden om eller vården av barnet i fall dä ansökan om överflyttning av barnet inte har gjorts inom rimlig tid, utgör detta avgörande inte i sig något hinder mot att ansökan därefter görs och beslut meddelas om överflyttning av barnet med stöd av 11 § (se specialmotiveringen till den paragrafen).

Sedan en ansökan om överflyttning av barnet har prövats finns det inte längre något hinder för domstolen att besluta om vårdnaden om eller vården av barnet. Detta gäller även om beslut skulle ha meddelats om överflyttning av barnet. Men eftersom ett avgörande om vårdnaden om eller vården av barnet inte hindrar en beslutad överflyttning av barnet, torde man i allmänhet kunna utgå från att talan i målet om vårdnad eller vård i ett sådant fall återkallas, varefter målet kan avskrivas.

19 S'

Om ett barn med hemvist här i landet egenmäktigt har förts utomlands eller egenmäktigt hålls kvar i ett annat land, kan fingsrätten på talan av barnets vårdnadshavare förklara att det egenmäktiga beteendet är olagligt.

Har föräldrar, adoptivföräldrar eller särskilt förordnade förmyndare gemensamt vårdnaden om barnet och har en av dem utan beaktansvärt skäl egenmäktigt fört barnet utomlands eller håller en av dem utan beaktansvärt skäl egenmäktigt kvar barnet i ett annat land, kan tingsrätten på talan av den andre förklara att det egenmäkfiga beteendet är olagligt.

Mål enligt denna paragraf tas upp av Stockholms tingsrätt, om det inte finns någon annan behörig domstol.

Om den som talan förs mot vistas på okänd ort, får mål enligt denna paragraf avgöras även om han eller hon inte har delgetts stämning eller andra handlingar i målet.

Tingsrättens avgörande får överklagas till hovrätten. Hovrättens avgörande får inte överklagas.

Enligt art. 12 i Europarådskonventionen är den konventionen tillämplig även i fall då det inte finns något sådant avgörande om vårdnaden om eller vården av ett barn som kan utgöra grund för verkställighet men barnet olagligen har förts bort över en statsgräns. I ett sådant fall kan verkställighet komma i fråga, om det i en konventionsstat meddelas en förklaring att bortförandet var olagligt (se 5 S andra stycket).

1 förevarande paragraf har meddelats bestämmelser som gör det möjligt för en vårdnadshavare som inte kan åberopa ett verkställbart vårdnadsavgörande att få en sådan förklaring som behövs för att i en annan konventionsstat få tillbaka ett barn som befinner sig där utan laga stöd. En förklaring enligt paragrafen kan också ha värde i de fall överflyttning begärs enligt Haagkonventionen (jfr art. 15 i den konventionen).

Talan om en sådan förklaring handläggs som ett vanligt tvistemål vid den tingsrätt som är behörig enligt bestämmelserna i 10 kap. rättegångsbalken om laga domstol. För det fall att behörig domstol saknas finns en särskild

Ändrad lydelse i propositionsförslaget, 48

forumbestämmelse i tredje stycket av förevarande paragraf. En förutsätt- Prop. 1988/89:8 ning är givetvis att svensk domstol över huvud taget är behörig att pröva målet enligt de internationellt processrättsliga principer som gäller här i landet.

1 övrigt gäller om förfarandet vid tingsrätten rättegångsbalkens regler om rättegången i indispositiva tvistemål.

Det är inte möjligt att handlägga en talan om förklaring enligt denna paragraf tillsammans med ett mål om vårdnad eller umgänge. Däremot finns det inget hinder mot att en talan om en sådan förklaring med stöd av 22 kap. 1 S rättegångsbalken kumuleras med ett brottmål där ansvarstalan förs beträffande det egenmäktiga beteendet.

Första stycket

En första förutsättning för att en förklaring enligt detta stycke skall kunna meddelas är att barnet hade hemvist här i landet när det fördes bort eller kvarhållandet inleddes. Det är inte nödvändigt att själva bortförandet var olagligt när det ägde rum. Om en förälder med den andres samtycke tar med sig barnet utomlands men sedan vägrar att lämna tillbaka barnet, kan en förklaring enligt detta stycke meddelas.

Det är endast den som är vårdnadshavare för barnet som kan utverka en förklaring enligt bestämmelsen. Om t. ex. en förälder har varit vårdnadshavare för barnet när det fördes bort fill ett annat land men vårdnaden därefter har fråntagits föräldern genom ett avgörande som har meddelats här i landet eller som annars har giltighet här, kan någon förklaring enligt bestämmelsen inte meddelas.

Av fingsrättens avgörande bör framgå att sökanden har agerat i egenskap av vårdnadshavare, eftersom sökanden annars kan få problem med att få avgörandet accepterat i andra länder (jfr art. 12 i Europarådskonventionen).

I bestämmelsen har det olagliga bortförandet betecknats som ett egenmäktigt beteende. För att bestämmelsen skall vara tillämplig krävs inte i och för sig att den som i strid mot vårdnadshavarens rätt har fört bort barnet också har gjort sig skyldig till något straffbart handlande.

Andra stycket

I 21 kap. 8 S föräldrabalken finns särskilda bestämmelser om överflyttning av barn i de fall barnet står under vårdnad av båda föräldrarna eller särskilt förordnade förmyndare gemensamt och en av dem egenmäktigt har fört bort eller håller kvar barnet. Länsrätten kan då, om den andre begär rättelse, besluta om överflyttning av barnet, om bortförandet eller kvarhållandet har skett utan beaktansvärt skäl.

Enligt förevarande bestämmelse skall tingsrätten göra en motsvarande
prövning i de fall en förälder eller annan som har gemensam vårdnad om
barnet egenmäktigt har fört barnet till ett annat land eller egenmäktigt
håller kvar barnet utomlands och den andra vårdnadshavaren begär en
förklaring att beteendet är olagligt. En sådan förklaring kan meddelas o

4 Riksdagen 1987188. 1 saml. Nr 8

oavsett om den gemensamma vårdnaden grundas direkt på lag eller på en Prop. 1988/89: dom.

Tredje stycket

För talan enligt denna paragraf gäller de vanliga fommreglerna i 10 kap. rättegångsbalken. För de fall forum saknas enligt dessa bestämmelser ges här en regel om reservforum.

Fjärde stycket

När en förälder eller någon annan egenmäktigt undanhåller ett barn utomlands försöker han eller hon ofta att hålla sin vistelseort hemlig. För att en förklaring enligt denna paragraf skall kunna meddelas i ett sådant fall får rätten enligt förevarande bestämmelse avgöra målet även om stämning eller andra handlingar inte kan delges svaranden. Frågan huruvida barnet därefter skall lämnas över till vårdnadshavaren får prövas i den stat där verkställighet eller överflyttning söks. Svaranden får då normalt tillfälle att framföra sina synpunkter.

Femte stycket

Det är angeläget att frågan om en förklaring enligt paragrafen avgörs skyndsamt. Med hänsyn till detta och till frågans beskaffenhet får endast tingsrättens, men alltså inte hovrättens, avgörande överklagas.

Övergångsbestämmelser'

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Bestämmelserna om erkännande och verkställighet av vårdnadsavgöranden m.m. och om Överflyttning av barn får sättas i kraft vid olika tidpunkter.

Bestämmelserna i 11 S gäller endast i fråga om sådana olovliga bortföranden eller kvarhållanden som har skett efter det att lagen började tillämpas i förhållande fill den stat där barnet hade sitt hemvist omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet.

(Jfr art. 35 i Haagkonventionen)

I enlighet med vad som förordats i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.13) bestämmer regeringen när lagen skall träda i kraft.

Av 1 S följer att olika delar av lagen fillämpas i förhållande till stater som har tillträtt Europarådskonvenfionen resp. Haagkonventionen. Eftersom Sverige kan komma att bli bunden av konventionerna vid skilda fidpunkter får de olika delarna av lagen sättas i kraft vid olika tidpunkter.

Sedan lagen har trätt i kraft får de bestämmelser som hänför sig fill Europarådskonventionen omedelbar tillämpning. Det innebär att även sådana avgöranden som har meddelats innan konventionen träder i kraft mellan Sverige och en annan konventionsstat omfattas av lagen. Detta

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 50

gäller oavsett om det är fråga om ett avgörande som avses i 5 S första Prop. 1988/89:8 stycket eller i 5 S andra stycket.

När det gäller frågan om överflyttning av barn enligt Haagkonventionen gäller lagen däremot endast sådana olovliga bortföranden eller kvarhållanden som har skett efter det att lagen, enligt regeringens förordnande, började tillämpas i förhällandet mellan Sverige och den konventionsstat där barnet hade sitt hemvist omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet.

Att ett olovligt bortförande skett innan lagen trätt i kraft i förhållande till en konventionsstat torde i de flesta fall sakna betydelse, eftersom en begäran om återförande i de allra flesta fall också kan grundas på att barnet kvarhålls olovligen. Och på ett kvarhällande som sker efter ikraftträdandet är lagen tillämplig även om bortförandet har skett dessförinnan (jfr prop. 1982/83:165 s.38).

5.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

14 S

Länsrätt prövar

1. mål enligt skatte-, taxerings-, uppbörds- och folkbokföringsförfattningarna i den utsträckning som är föreskrivet i dessa författningar,

2. mål enligt socialtjänstlagen (1980:620), lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga, lagen (1981:1243) om vård av missbmkare i vissa fall, lagen (1988:153) om bistånd åt asylsökande m. fl., lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m. fl., utlänningslagen (1980:376), smittskyddslagen (1968:231), lagen (1970:375) om utlämning fill Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling, körkortslagen (1977:477) och lagen (1988:000) om erkännande och verkstäUighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn, allt i den utsträckning som är föreskrivet i dessa lagar, samt mål enligt 6 kap. 21 S och 21 kap. föräldrabalken,

3. mål som avses i 24 S lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet,

4. mål som avses i 6 § första stycket lagen (1985:206) om viten.
Länsrätten i Östergötlands län prövar mål enligt luftfartslagen (1957:297)

i den utsträckning som är föreskrivet i den lagen.

Enligt 13 S i den nya lagen om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn skall länsrätten handlägga mål enligt den nya lagen. En erinran om detta har tagits in i punkt 2 i första stycket av förevarande paragraf.

5.3 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) Prop. 1988/89:8

9 kap.

15 §

Sekretess gäller hos domstol i äktenskapsmål samt mål och ärenden enligt föräldrabalken, liksom mål enligt lagen (1988:000) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn, för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om part begär det och det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men om uppgiften röjs. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

I paragrafen har gjorts ett tillägg som innebär att den sekretess som gäller hos domstol i bl. a. mål och ärenden enligt 21 kap. föräldrabalken om verkställighet av domar eller beslut om vårdnad eller umgänge m.m. skall gälla också i mål enligt den nya lagen om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn.

I den allmänna motiveringen (avsnitt 3.9) har förordats att utrikesdepartementet skall vara centralmyndighet för ärenden enhgt den nya lagen. I 9 kap. 11 § sekretesslagen finns bestämmelser om sekretess hos departementet för uppgifter i ärenden om bl. a. biträde i rättsliga angelägenheter eller utredningar åt enskilda. Dessa bestämmelser kan tillämpas också i sådana ärenden som departementet handlägger i egenskap av centralmyndighet enligt den nya lagen.

Äv 1 kap. 5 § sekretesslagen framgår att sekretessen hos utrikesdepartementet inte hindrar att departementet lämnar uppgifter till länsrätten i de fall departementet såsom centralmyndighet bistår sökanden i rättegång.

Att både länsrätterna och centralmyndigheten kan lämna ut sekretesskyddade uppgifter fill utländska domstolar och centralmyndigheter följer av 1 kap. 3 § tredje stycket sekretesslagen.

6 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1. lag om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn,

2. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

7 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Lagrådet Prop. 1988/89:8

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1988-06-14

Närvarande: justitierådet Mannerfelt, regeringsrådet Palm, justifierådet Freyschuss.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 11 maj 1988 har regeringen på hemställan av statsrådet Leijon beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn,

2. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Maria Renmyr. Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn

5§

I paragrafens andra stycke talas endast om bortförande av barn över en statsgräns. Tolkningsvis bör med bortförande likställas ett olovligt kvarhällande av barnet i främmande stat (jämför Europarådskonventionen artikel 1 d i).

6§

Paragrafen innehåller bestämmelser om när ett vårdnadsavgörande m.m. inte fär godkännas eller verkställas i Sverige. I fjärde punkten i förslaget föreskrivs att verkställighet inte får ske bl. a. om barnet enligt svensk lag har rätt att självt bestämma var det skall bo. Någon lagbestämmelse med sådant innehåll finns veterligen inte. Lagrådet föreslår därför att orden "eller enligt svensk lag" får utgå. Paragrafen täcker - också med den föreslagna ändringen - konvenfionstexten och kommer med den nu föreslagna utformningen också att bättre ansluta till det norska lagförslaget (Ot prp nr 52, 1987-88).

12 S

I punkt 2 av denna paragraf sägs att överflyttning av bam enligt 11 S får
vägras, om det finns en allvarlig risk för att överflyttningen skadar barnets
kroppsliga eller själsliga hälsa eller i övrigt försätter barnet i en ohållbar
situation. Lagrådet förordar att orden "i en ohållbar situafion" byts ut mot
"i en situation som inte är godtagbar". Detta uttryckssätt synes vara att
föredra då det innebär ett mindre moment av subjektiv värdering och även
överensstämmer med den svenska översättningen av Haagkonventionen,
liksom med det norska lagförslaget. 53

En av de grundläggande principerna i Sveriges lagstiftning beträffande Prop. 1988/89:8 familj och barn är att vid frågor om vårdnad se fill barnets bästa. Enhgt Europarådskonventionens art. 10 p 1 a finns en s. k. ordre public-klausul som enligt Europarådets kommentar till konvenfionen innebär att det är möjligt att vägra verkställighet, om det är uppenbart att verkställighet står i strid mot barnets bästa ("welfare of the child"). Haagkonventionen saknar ordre public-klausul av detta slag. Bestämmelsen i 12 § punkt 2 synes emellertid ge möjlighet att vid bedömningen av om barnet vid överflyttningen skulle försättas i en situation som inte är godtagbar beakta om verkställighet uppenbart skulle strida mot barnets bästa. Enligt remissprotokollet skulle eventuellt punkt 4 även kunna komma i fråga när det gäller att ta hänsyn till barnets bästa. Denna punkt synes emellertid ha starkt begränsad räckvidd och inte böra tillämpas i detta hänseende.

18 §

Bestämmelserna i paragrafen tar sikte pä det förhållandet att det i ett mål om vårdnad av barn eller i ett mål om värd av barn enhgt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) uppstår fråga som rör tillämpningen av Haagkonventionen.

Rätten får i sädana fall inte besluta om vårdnaden eller vården av barnet förrän en ansökan enligt 11 S har prövats eller, om någon ansökan inte gjorts, men rätten fått underrättelse från centralmyndigheten om ett olovligt bortförande, rimlig tid förflufit för att göra en ansökan. Vad som avses med rimlig tid framgår inte av specialmotiveringen.

Enligt lagrådets mening kan vissa tillämpningssvårigheter uppkomma i de fall där länsrätten skall fatta beslut enligt LVU. I 7 § LVU stadgas att länsrätten skall pröva ett beslut om omhändertagande som gjorts av socialnämnden sä snart det kan ske och, om synnerliga hinder inte föreligger, inom en vecka.Av 9 § LVU framgår att länsrätten i annat fall skall pröva mål om vård enligt lagen skyndsamt. Vid tillämpningen kan då uppstå tvekan om hur länge länsrätten kan avvakta att fatta beslut.

Under föredragningen i lagrådet har framkommit att avsikten är att den särskilda lagen om verkställighet i mål som avses i Europarådskonventionen och Haagkonventionen skall tillämpas i första hand.

19 S

Det synes språkligt sett vara mindre lyckat att i meningsuppbyggnaden av paragrafens första stycket ordet "egenmäktigt" inte anknyts fill någon person som är egenmäktigt handlande. Enklast torde saken förbättras om formuleringen ändras fill: "Om någon egenmäkfigt har fört ett barn, som har hemvist här i landet, utomlands eller egenmäktigt håller det kvar i annat land, kan —".

I fjärde stycket behandlas det fallet att den som talan förs mot vistas på
"okänd ort". De torde dock i lagtexten böra beaktas den situationen att
vistelseorten i och för sig kan vara känd (t. ex. Paris) men att själva bostads
adressen är okänd. Förslagsvis kan stycket kompletteras i enlighet med 54

följande: "— vistas på okänd ort eller eljest inte kan nås med delgivning, får Prop. 1988/89:8 mål —".

I specialmotiveringen till paragrafen görs ett par uttalanden värda uppmärksamhet.

Sålunda sägs att i fråga om förfarandet vid tingsrätten rättegångsbalkens regler om indispositiva tvistemål skall gälla. Häri ligger att nämndmedverkan ej är förutsatt. Dock förklaras i remissprotokollet vidare att en talan om förklaring om olaglighet av ett bortförande eller kvarhällande kan enligt 22 kap. 1 S rättegångsbalken kumuleras med ett brottmål som gäller denna sak. I sådant mål kommer alltså nämndmedverkan i regel att krävas.

Lagrådet noterar att man i sist berört fall möter en ny typ inom kategorin "enskilt anspråk" som 22 kap. 1 § rättegångsbalken använder.

Lagrådet har inte funnit grund för någon avgörande invändning i fråga om specialmofiveringens utformning i nu behandlat avseende, även om en sådan fastställelsetalan som avses i förevarande paragraf ter sig främmande i den begreppsvärld som man hitfills har associerat med "enskilt anspråk";

Övriga lagförslag

Förslagen lämnas utan erinran.

Proposition om olovligt bortförande av bam i intemationella förhållanden

1 Anmälan av lagrådsyttrande m.m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande den 14 juni 1988 (beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde 1988-05-11) över förslag fill 1. lag om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn,

2. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100). Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Jag kan i allt väsentligt biträda lagrådets ändringsförslag, liksom de uttalanden som lagrådet har gjort i anslutning till dem. Jag delar dock inte lagrådets uppfattning att med uttrycket bortförande i 5 § andra stycket i den föreslagna lagen om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn bör tolkningvis likställas ett olovligt kvarhällande. Enligt min mening ger Europarådskonventionen inte utrymme för en sådan tolkning. Jag kan fillägga att konventionen fortlöpande utvärderas inom Europarådet. Ett möte inom ramen för denna utvärdering skall äga rum i höst. Frågan om konventionen är lämpligt utformad i detta avseende kan då tas upp till diskussion.

I övrigt bör några redaktionella ändringar göras i de remitterade lagförslagen.

2 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

dels godkänna Europarådskonventionen den 20 maj 1980 om erkännande och verkställighet av avgöranden rörande vårdnad om barn samt om återställande av vård av barn med den reservafion som har angetts,

dels godkänna Haagkonventionen den 25 oktober 1980 om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn med den reservation som har angetts,

dels anta de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar.

Bilaga 1 Prop. 1988/89:8 Promemorians lagförslag

1 Förslag till

Lag om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Bestämmelserna i 2-10, 13-17 och 19 §S tillämpas i förhållande till
stater som har tillträtt den i Luxemburg den 20 maj 1980 dagtecknade
konventionen om erkännande och verkställighet av avgöranden rörande
vårdnad om barn samt om återställande av vård av barn (Europarådskon
ventionen). Bestämmelserna tillämpas dock ej i förhållande fill Danmark,
Finland, Island eller Norge i den män särskilda bestämmelser gäller.

Regeringen får, under förutsättning av ömsesidighet, föreskriva att bestämmelserna i denna lag om erkännande och verkstäUighet av vårdnadsavgöranden m.m. eller om överflyttning av barn skall tillämpas även i förhällande till en stat som inte har tillträtt Europarådskonvenfionen eller Haagkonvenfionen.

2 § Lagen gäller ej i fråga om barn som har fyllt 16 år.

3 § Med ett avgörande förstås i denna lag en dom eller ett beslut som har meddelats av domstol eller annan myndighet.

4 § Regeringen utser en centralmyndighet att här i landet

1. vara förmedlande och mottagande organ i konventionernas mening,

2. samarbeta med centralmyndigheterna i övriga stater som har tillträtt någon av konventionerna, samt

3. fullgöra de uppgifter i övrigt som enligt konventionerna ankommer på en centralmyndighet.

Erkännande och verkställighet av vårdnadsavgöranden m.m. enligt Europarådskonventionen

5 § Har ett avgörande om vårdnaden om barn, om umgänge med barn eller
om rätten att ta vård om barn meddelats i en stat som har tillträtt Europa
rådskonventionen, gäller avgörandet här i landet. Ett sådant avgörande får
också på ansökan verkställas här, om avgörandet kan utgöra grund för
verkställighet i den stat där det har meddelats (ursprungsstaten).

Om det när ett barn fördes bort över en statsgräns inte gällde något
avgörande enligt första stycket som kan utgöra grund för verkställighet i
ursprungsstaten, skall som ett sådant avgörande anses varje senare av- 58

görande som har meddelats i en fördragsslutande stat och som innehåller Prop. 1988/89:8 förklaring att bortförandet var olagligt.

6 § Ett avgörande som avses i 5 § får dock inte erkännas eller verkställas
här i landet, om

1. detta skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen här om familj och barn,

2. förhållandena har ändrats sedan avgörandet meddelades och avgörandet med hänsyn till detta uppenbarligen inte längre är förenligt med barnets bästa,

3. barnet vid den tidpunkt då förfarandet inleddes i ursprungsstaten var medborgare eller hade hemvist här utan att ha någon motsvarande anknytning till ursprungsstaten eller var medborgare både i ursprungsstaten och här i landet samt hade hemvist här, eller

4. barnet enligt lagen i den stat där det är medborgare eller har hemvist eller enligt svensk lag har rätt att självt bestämma var det skall bo.

7 § Ett avgörande som avses i 5 S får inte heller erkännas eller verkställas
här i landet, om avgörandet är oförenligt med ett avgörande som har
meddelats här i en rättegång som har påbörjats innan erkännande eller
verkställighet begärdes och det av hänsyn till barnets bästa är påkallat att
erkännande eller verkställighet vägras.

Med ett avgörande som har meddelats här i landet jämställs ett avgörande som har meddelats i en tredje stat och som kan utgöra grund för verkställighet hår.

8 § Har ett avgörande som avses i 5 S meddelats i svarandens utevaro, får
det erkännas och verkställas här i landet endast om

1. svaranden har delgetts stämning eller motsvarande handling inom
fillräcklig fid för att avge svaromål eller inte har kunnat delges en sådan
handling därför att svaranden har hållit sin uppehållsort hemlig för mot
parten, och

9 § Mål om erkännande eller verkställighet av ett avgörande som avses i 5 §
får förklaras vilande, om

1. avgörandet har överklagats i ursprungsstaten genom ett ordinärt rättsmedel,

2. frågan om vårdnaden, umgänget eller rätten att ta vård om barnet prövas här i landet i en rättegång som har påbörjats innan det rättsliga förfarandet inleddes i ursprungsstaten, eller

3. frågan om erkännande eller verkställighet av något annat avgörande om vårdnaden, umgänget eller rätten att ta vård om barnet samtidigt prövas i ett annat mål.

10 § I samband med ett förordnande om erkännande och verkställighet av
ett avgörande om umgänge som avses i 5 S kan föreskrifter meddelas om
villkor eller tidpunkt för umgänget.

Överflyttning av barn enligt Haagkonventionen

11 § Barn som olovligen har förts hit till landet eller som olovligen hålls

kvar här skall på ansökan överflyttas fill den frän vilken barnet undanhålls, 59

om barnet omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet hade hemvist i Prop. 1988/89:8 en stat som har tillträtt Haagkonventionen.

Ett bortförande eller kvarhällande är olovligt, om bortförandet eller kvarhållandet strider mot den rätt att ta vård om barnet som vårdnadshavaren eller någon annan har enligt lagen i den stat där barnet hade sitt hemvist omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet och denna rätt också utövades vid den tidpunkt då barnet bortfördes eller kvarhölls eller skulle ha utövats vid denna tidpunkt om inte bortförandet eller kvarhållandet hade ägt rum.

12 § Överflyttning av barn enligt 11 S får dock vägras, om

1. det när ansökan om överflyttning gjordes har förflutit minst ett år från det olovliga bortförandet eller kvarhållandet och barnet har funnit sig till rätta i sin nya miljö,

2. det finns en allvarlig risk för att överflyttningen skadar barnets kroppsliga eller själsliga hälsa eller i övrigt försätter barnet i en ohållbar situation,

3. barnet självt motsätter sig överflyttningen och barnet har nått en sådan ålder och mognad att dess vilja bör beaktas, eller

4. det inte är tillåtet enligt grundläggande principer här i landet om
skyddet för mänskliga fri- och rätfigheter att besluta om överflyttning.

Förfarandet

13 § Ansökan om verkställighet av ett avgörande som avses i 5 S eller om
överflyttning av barn enligt 11 § görs hos länsrätten.

Ansökan skall vara avfattad på svenska språket. De handlingar på främmande språk som ges in skall vara översatta till svenska språket, om inte rätten finner det obehövligt.

14 § Till ansökan om verkställighet av ett avgörande som avses i 5 S skall
fogas bestyrkt kopia av avgörandet samt, om avgörandet har meddelats i
svarandens utevaro, en handling som visar att denne har delgetts stämning
eller motsvarande handling. Sökanden skall även ge in en handling som
visar att avgörandet kan utgöra grund för verkställighet i ursprungsstaten
samt lämna uppgift om var barnet kan antas befinna sig här i landet och
förslag till hur vården av barnet skall återställas.

1 mål om överflyttning av barn enligt 11 § skall sökanden, om rätten begär det, förete ett sådant avgörande av någon myndighet i den stat där barnet hade sitt hemvist omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet som utvisar att bortförandet eller kvarhållandet var olovligt. Detta gäller dock endast om ett sådant avgörande kan erhållas i den staten.

15 § Mål om verkställighet av ett avgörande som avses i 5 § skall hand
läggas skyndsamt.

Ocksä mål om överflyttning av barn enligt 11 § skall handläggas skyndsamt. Har ett sådant mål inte avgjorts inom sex månader frän det att ansökan gjordes om överflyttningen, är rätten på sökandens begäran skyldig att redogöra för orsaken till dröjsmålet.

16 § Innan rätten avgör ett mål om verkställighet av ett avgörande som
avses i 5 S eller om överflyttning av barn enligt 11 S skall rätten inhämta
barnets mening, om det inte är omöjligt med hänsyn särskilt fill barnets
ålder och mognad.

17 § Beträffande förfarandet i övrigt i mål om verkställighet av ett av- Prop. 1988/89:
görande som avses i 5 § eller om överflyttning av barn enligt 11 S tillämpas

21 kap. 2 och 3 §S, 4 S första och andra styckena samt 9-16 S§ föräldrabalken.

Övriga bestämmelser

18 § Om det i ett mål om vårdnad om barn eller i ett mål om vård av barn
enligt lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga fram
kommer att ansökan har gjorts om överflyttning av barnet enligt 11 S första
stycket, får ratten inte besluta i frågan om vårdnaden eller vården förrän
denna ansökan har prövats.

Får rätten i ett mål som avses i första stycket underrättelse av centralmyndigheten om att ett barn, på sätt som sägs i 11 § andra stycket, olovligen har förts hit till landet eller olovligen hålls kvar här utan att ansökan har gjorts om överflyttning av barnet enligt 11 S första stycket, får rätten inte heller besluta i frågan om vårdnaden eller vården förrän det har förflutit en rimlig tid för att göra en sådan ansökan.

19 § Om ett barn med hemvist här i landet egenmäkfigt har förts utomlands
eller egenmäktigt hålls kvar i ett annat land, kan tingsrätten på ansökan av
barnets vårdsnadshavare förklara att det egenmäktiga förfarandet är olag
ligt.

Har föräldrar, adoptivföräldrar eller särskilt förordnade förmyndare gemensamt vårdnaden om barnet och har en av dem utan beaktansvärt skäl egenmäktigt fört barnet utomlands eller håller en av dem utan beaktansvärt skäl egenmäktigt kvar barnet i ett annat land, kan tingsrätten på ansökan av den andre förklara att det egenmäktiga förfarandet är olagligt.

Om den som talan förs mot vistas på okänd ort, får mål enligt denna paragraf avgöras även om han eller hon inte har delgetts stämning eller andra handlingar i målet.

Tingsrättens avgörande får överklagas fill hovrätten. Hovrättens avgörande får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Bestämmelserna om erkännande och verkställighet av vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn får sättas i kraft vid olika tidpunkter.

2 Förslag till Prop. 1988/89:

Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 14 S lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 S' Länsrätt prövar

1. mål enligt skatte-, taxerings-, uppbörds- och folkbokföringsförfatt
ningarna i den utsträckning som är föreskrivet i dessa författningar,

2.     mål   enligt   socialtjänstlagen     2.   mål   enligt   socialtjänstlagen
(1980:620), lagen (1980:621) med     (1980:620), lagen (1980:621) med
särskilda bestämmelser om vård av     särskilda bestämmelser om vård av
unga, lagen (1981:1243) om vård av     unga, lagen (1981:1243) om vård av
missbrukare i vissa fall, utlännings-     missbrukare i vissa fall, utlännings
lagen (1980:376), smittskyddslagen     lagen (1980:376), smittskyddslagen
(1968:231), lagen (1970:375) om ut-     (1968:231), lagen (1970:375) om ut
lämning till Danmark, Finland, Is-     lämning till Danmark, Finland, Is
land eller Norge för verkställighet     land eller Norge för verkställighet
av beslut om vård eller behandling     av beslut om vård eller behandling,
och körkortslagen (1911:411) i den     körkortslagen (1977:477) och lagen
utsträckning som är föreskrivet i     (1987:000)    om   erkännande   och
dessa lagar samt mål enligt 6 kap.     verkställighet   av   utländska   vård-
21 S och 21 kap. föräldrabalken.          nadsavgöranden m.m. och om över
flyttning av barn, allt i den utsträck
ning som är föreskrivet i dessa lagar,
samt mål enligt 6 kap. 21 § och
21 kap. föräldrabalken.

3. mål som avses i 24 S lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet,

4. mål som avses i 6 S första stycket lagen (1985:206) om viten.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Senaste lydelse 1985:212, 62

European convention on recognition and enforcement of decisions concerning custody of children and on restoration of custody of children

The member States of the Council of Europé, signatory hereto,

Recognising that in the member States of the Council of Europé the welfare of the child is of overriding importance in reaching decisions concerning his custody;

Considering that the making of arrangements to ensure that decisions conceming the custody of a child can be more widely recog-nised and enforced will provide greater protection of the welfare of children;

Considering it desirable, with this end in view, to emphasise that the right of access of parents is a normal corollary to the right of custody;

Noting the increasing number of cases where children have been improperly removed across an intemational frontier and the difficulties of securing adequate solutions to the problems caused by such cases;

Desirous of making suitable provision to enable the custody of children which has been arbitrarily intermpted to be restored;

Convinced of the desirability of making arrangements for this purpose answering to dif-ferent needs and different circumstances;

Desiring to establish legal co-operation between their authorifies,

Have agreed as follows:

Article 1 For the purposes of this Convention:

a. child means a person of any nafionality,
so long as he is under 16 years of age and has
not the right to decide on his own place of
residence under the law of his habitual resi
dence, the law of his nationality or the in-
ternal law of the State addressed;

b. authority means ajudical or administra-
five authority;

Convention européenne sur la reconnais-sance et 1'exécution des decisions en ma-tiére de garde des enfants et le rétablisse-ment de la garde des enfants

Les États membres du Conseil de TEurope, signataires de la présente Convention,

Reconnaissant que dans les États membres du Conseil de TEurope la prise en considéra-fion de rintérét de Tenfant est d'une importance décisive en matiére de decisions concer-nant sa garde;

Considérant que Tinstitution de mesures distinées å faciliter la reconnaissance et Texé-cution des decisions concemant la garde d'un enfant aura pour effet d'assurer une meilleure protection de Tintérét des enfants;

Esfimant souhaitable, dans ce but, de sou-ligner que le droit de visite des parents est le corollaire normal du droit de garde;

Constatant le nombre croissant de cas oii des enfants ont été déplacés sans droit å travers une frontiére internationale et les diffi-cultés rencontrées pour résoudre de maniére adequate les problémes soulevés par ces cas;

Désireux d'introduire des dispositions ap-propriées permettant le rétablissement de la garde des enfants lorsque cette garde a été arbitrairement interrompue;

Convaincus de Topportunité de prendre, ä cet effet, des mesures adaptées aux différents besoins et aux différentes circonstances;

Désireux d'établir des relations de coopéra-tion judiciaire entré leurs autorités,

Sont convenus de ce qui suit:

Article 1

Aux fins de la présente Convention, on en-tend par:

a. enfant: une personne, quelle que soit sa
nationalité, pour autant qu'elle n'a pas encore
atteint Tage de 16 ans et qu'elle n'a pas le
droit de fixer elle-méme sa residence selon la
loi de sa residence habituelle ou de sa nationa
lité ou selon la loi interne de TÉfat requis;

b. autorité: toute autorité judiciaire ou ad-
ministrafive;

(Översättning)

Europeisk konvention om erkännande och verkställighet av avgöranden rörande vårdnad om barn samt om återställande av vård av barn

De medlemsstater i Europarådet som har undertecknat denna konvenfion,

som är medvetna om att i Europarådets medlemsstater barnets bästa är av allra största betydelse för avgöranden rörande vårdnaden om barn;

som anser att man genom att träffa överenskommelser för att säkerställa att avgöranden rörande vårdnaden om bam kan bli mer allmänt erkända och verkställda kommer att ge ett bättre skydd för barnens bästa;

som anser det önskvärt, med detta mål i sikte, att betona att föräldrars rätt till umgänge är en naturlig följd av vårdnadsrätten;

som uppmärksammar det ökande antalet fall då barn olovligen har förts bort över en statsgräns och svårigheterna att finna lämpliga lösningar på de problem som härigenom uppstår;

som önskar åstadkomma en lämplig ordning för att göra det möjligt att återställa vården av barn som egenmäktigt har avbmtits;

som är övertygade om att det är önskvärt att åtgärder vidtas i detta syfte, vilka svarar mot olika behov och olika omständigheter;

som önskar upprätta ett samarbete i rättsfrågor mellan sina myndigheter,

har kommit överens om följande:

Artikel 1

I denna konvention avses med:

a. barn: en person av vilken nationalitet
som helst, så länge han är under 16 år och inte
har rätt att bestämma var han skall bo enligt
lagen i det land där han har hemvist eller
medborgarskap eller enligt den interna lagen i
mottagarstaten;

b. myndighet: en judiciell eller administra
tiv myndighet;

Prop. 1988/89:8 Bilaga 2

c. decision rélating to custody means a deci
sion of an authority in so far as it relätes to the
care of the person of the child, induding the
right to decide on the place of his residence,
or to the right of access to him;

d. improper removal means the removal of a
child across an intemational fronfier in breach
of a decision rélating to his custody which has
been given in a Contracting State and which is
enforceable in such a State; improper removal
also includes:

i. the failure to return a child across an intemational frontier at the end of a period of the exercise of the right of access to this child or at the end of any other temporary stay in a territory other than that where the custody is exercised;

ii. a removal which is subsequently declared unlawful within the meaning of Article 12.

PARTI

c. decision relative å la garde: toute decision
d'une autorité dans la mesure ou elle statue
sur le soin de la personne de Tenfant, y
compris le droit de fixer sa residence, ainsi
que sur le droit de visite;

d. déplacement sans droit: le déplacement
d'un enfant å travers une frontiére internatio
nale en violation d'une decision relative å sa
garde rendue dans un État contractant et exé-
cutoire dans un tel État; est aussi considéré
comme déplacement sans droit:

i. le non-retour d'un enfant å travers une frontiére internationale, å Tissue de la période d'exercice d'un droit de visite relatif ä cet enfant ou å Tissue de tout autre séjour tempo-raire dans un territoire autre que celui dans lequel s'exerce la garde;

ii. un déplacement déclaré ultérieurement comme illicite au sens de Tarticle 12.

TITREI

Central authorities

Article 2

1. Each Contracting State shall appoint a central authority to carry out the functions provided for by this Convention.

2. Federal States and States with more than one legal system shall be free to appoint more than one central authority and shall determine the extent of their competence.

3. The Secretary General of the Council of Europé shall be notified of any appointment under this Article.

Article 3

1. The central authorities of the Contracting States shall co-operate with each other and promote co-operation between the competent authorities in their respective countries. They shall act with all necessary despatch.

2. With a view to facilitating the operation of this Convention, the central authorities of the Contracting States:

a. shall secure the transmission of requests
for information coming from competent au
thorities and rélating to legal or factual mat
ters concerning pending proceedings;

b. shall provide each other on request with
information about their law rélating to the
custody of children and any changes in that
law;

Autorités centrales

Article 2

1. Chaque État contractant désignera une autorité centrale qui exercera les fonctions prévues dans la présente Convention.

2. Les États fédéraux et les États dans les-quels plusieurs systémes de droit sont en vi-gueur ont la facuité de designer plusieurs autorités centrales dont ils déterminent les compétences.

3. Toute désignation effectuée en application du present article doit étre notifiée au Secrétaire General du Conseil de TEurope.

Article 3

1. Les autorités centrales des États contrac-tants doivent coopérer entré elles et promou-voir une concertation entré les autorités compétentes de leurs pays respectifs. Elles doivent agir avec toute la diligence nécessaire.

2. En vue de faciliter la mise en oeuvre de la présente Convention, les autorités centrales des États contractants:

a. assurent la transmission des demandes de
renseignements émanant des autorités compé
tentes et qui concernent des points de droit ou
de fait relatifs å des procedures en cours;

b. se communiquent réciproquement sur
leur demande des renseignements concemant
leur droit relatif ä la garde des enfants et son
evolution;

Prop. 1988/89:8

c. avgörande rörande vårdnad: ett avgöran
de av en myndighet till den del avgörandet
hänför sig till vården av barnets person, inbe
gripet rätten att bestämma var barnet skall bo,
eller rätten till umgänge med barnet;

d. olovligt bortförande: ett bortförande av
ett barn över en statsgräns i strid mot ett av
görande rörande vårdnaden om barnet som
har meddelats i en fördragsslutande stat och
är verkställbart i en sådan stat; olovligt bort
förande innefattar också:

i. försummelse att återlämna ett bam över en statsgräns, när tiden för att utöva rätten till umgänge med bamet har gått ut eller när fiden har gått ut för någon annan tillfällig vistelse i ett annat område än det där vårdnaden utövas;

ii. ett bortförande som i efterhand har förklarats olagligt i enlighet med artikel 12.

DEL I

Centralmyndigheter

Artikel 2

1. Varje fördragsslutande stat skall utse en centralmyndighet, som skall fullgöra de uppgifter som föreskrivs i denna konvention.

2. Federala stater och stater med mer än ett rättssystem har frihet att utse mer än en centralmyndighet och skall bestämma omfattningen av dessa myndigheters behörighet.

3. Europarådets generalsekreterare skall
underrättas om varje centralmyndighet som
utsetts enligt denna artikel.

Artikel 3

1. Centralmyndigheterna i de fördragsslutande staterna skall samarbeta med varandra och främja samarbetet mellan de behöriga myndigheterna i sina respektive länder. De skall handla med all nödvändig skyndsamhet.

2. I syfte att underlätta förfarandet enligt denna konvention skall centralmyndigheterna i de fördragsslutande staterna:

a. se till att sådana önskemål om upplys
ningar vidarebefordras som kommer från be
höriga myndigheter och som avser rättsliga
eller faktiska frågor om pågående handlägg
ning;

b. på begäran tillhandahålla varandra upp
lysningar om det egna landets lagar rörande

vårdnaden om barn och om ändringar i dessa 69

lagar;

c. shall keep each other informed of any difficulties likely to arise in applying the Convention and, as far as possible, eliminate obstades to its application.

Article 4

1. Any person who has obtained in a Contracting State a decision rélating to the custody of a child and who wishes to have that decision recognised or enforced in another Contracting State may submit an application for this purpose to the central authority in any Contracting State.

2. The application shall be accompanied by the documents mentioned in Article 13.

3. The central authority receiving the application, if it is not the central authority in the State addressed, shall send the documents directly and without delay to that central authority.

4. The central authority receiving the application may refuse to intervene where it is manifestly clear that the conditions laid down by this Convention are not satisfied.

5. The central authority receiving the application shall keep the applicant informed without delay of the progress of his application.

c. se tiennent mutuellement informées des difficultés susceptibles de s'élever ä Toceasion de Tapplication de la Convention et s'em-ploient, dans toute la mesure du possible, å lever les obstades ä son application.

Article 4

1. Toute personne qui a obtenu dans un État contractant une decision relative ä la garde d'un enfant et qui désire obtenir dans un autre État contractant la reconnaissance ou Texécution de cette decision peut s'adresser, ä cette fin, par requéte, ä Tautorité centrale de tout État contractant.

2. La requéte doit étre accompagnée des documents mentionnés å Tartide 13.

3. L'autorité centrale saisie, si elle est autre que Tautorité centrale de TÉtat requis, trans-met les documents ä cette derniére par voie directe et sans délai.

4. Uautorité centrale saisie peut refuser son intervention lorsqu'iI est manifeste que les conditions requises par la présente Convention ne sont pas remplies.

5. Uautorité centrale saisie informe sans délai le demandeur des suites de sa demande.

Article 5

1. The central authority in the State ad
dressed shall take or cause to be taken with
out delay all steps which it considers to be
appropriate, if necessary by instituting pro
ceedings before its competent authorities, in
order:

a. to discover the whereabouts of the child;

b. to avoid, in particular by any necessary
provisional measures, prejudice to the inter
ests of the child or of the applicant;

c. to secure the recognition or enforcement
of the decision;

d. to secure the delivery of the child to the
applicant where enforcement is granted;

e. to inform the requesting authority of the
measures taken and their results.

2. Where the central authority in the State
addressed has reason to believe that the child
is in the territory of another Contracting State
it shall send the documents directly and with
out delay to the central authority of that State.

Article 5

1. Uautorité centrale de TÉtat requis prend
ou fait prendre dans les plus brefs délais toutes
dispositions qu'elle juge appropriées, en sai-
sissant, le cas échéant, ses autorités compé
tentes, pour:

a. retrouver le lieu oii se trouve Tenfant;

b. éviter, notamment par les mesures provi-
soires nécessaires, que les intéréts de Tenfant
ou du demandeur ne soient lésés;

c. assurer la reconnaissance ou Texécution
de la decision;

d. assurer la remise de Tenfant au deman
deur lorsque Texécution de la decision est ac-
cordée;

e. informer Tautorité requérante des me
sures prises et des suites données.

2. Lorsque Tautorité centrale de TÉtat re
quis a des raisons de croire que Tenfant se
trouve dans le territoire d'un autre État
contractant, elle transmet les documents ä
Tautorité centrale de cet État, par voie directe
et sans délai.

c. hålla varandra informerade om sådana svårigheter som sannolikt kommer att uppstå vid fillämpningen av konvenfionen och, så långt som möjligt, undanröja de hinder som finns mot dess tillämpning.

Artikel 4

1. Varje person, som i en fördragsslutande
stat har fått ett avgörande rörande vårdnaden
om ett barn och som önskar få avgörandet
erkänt eller verkställt i en annan fördragsslu
tande stat, kan för detta ändamål ge in en
ansökan till centralmyndigheten i någon av de
fördragsslutande statema.

2. Ansökningen skall vara åtföljd av de handlingar som nämns i artikel 13.

3. Den centralmyndighet som erhåller ansökningen skall, om den inte är centralmyndighet i mottagarstaten, direkt och utan dröjsmål sända handlingarna till centralmyndigheten i den staten.

4. Den centralmyndighet som erhåller ansökningen kan vägra att förmedla den, om det är helt klart att de villkor som är föreskrivna i denna konvention inte är uppfyllda.

5. Den centralmyndighet som erhåller ansökningen skall utan dröjsmål hålla sökanden underrättad om hur dennes ansökan framskrider.

Artikel 5

1. Centralmyndigheten i mottagarstaten
skall utan dröjsmål vidta eller låta vidta alla
mått och steg som myndigheten anser lämp
liga, om nödvändigt genom att väcka talan
inför dess behöriga myndigheter, för att:

a. få reda på var barnet befinner sig;

b. undvika, särskilt genom behövliga pro
visoriska åtgärder, att barnets eller sökandens
intressen lider förfång;

c. säkerställa erkännandet eller verkställig
heten av avgörandet;

d. säkerställa att barnet lämnas över till
sökanden, när verkställighet har beviljats;

e. informera den sökande myndigheten om
de åtgärder som har vidtagits och resultatet av
dem.

2. När centralmyndigheten i mottagarstaten
har skäl att tro att barnet befinner sig inom en
annan fördragsslutande stats område, skall
den direkt och utan dröjsmål sända handling
arna till centralmyndigheten i den staten.

3. With the exception of the cost of repa triation, each Contracting State undertakes not to claim any payment from an applicant in respect of any measures taken under paragraph 1 of this Article by the central authority of that State on the applicanfs behalf, induding the costs of proceedings and, where applicable, the costs incurred by the assistance of a lawyer.

4. If recognition or enforcement is refused, and if the central authority of the State addressed considers that it should comply with a request by the applicant to bring in that State proceedings concerning the substance of the case, that authority shall use its best endeavours to secure the representation of the applicant in the proceedings under conditions no less favourable than those available to a person who is resident in and a national of that State and for this purpose it may, in particular, institute proceedings before its competent authorities.

Article 6

1. Subject to any special agreements made
between the central authorities concerned and
to the provisions of paragraph 3 of this Arti
cle:

a. Communications to the central authority
of the State addressed shall be made in the
official language or in one of the official lan
guages of that State or be accompanied by a
translation into that language;

b. the central authority of the State ad
dressed shall nevertheless accept Communi
cations made in English or in French or ac
companied by a translation into one of these
languages.

2. Communications coming from the central authority of the State adressed, induding the results of enquiries carried out, may be made in the official language or one of the official languages of that State or in English or French.

3. A Contracting State may exclude wholly or partly the provisions of paragraph 1. fe of this Article. When a Contracting State has made this reservation any other Contracting State may also apply the reservation in respect of that State.

3. A Texcepfion des frais de rapatriement, chaque État contractant s'engage å n'exiger du demandeur aucun paiement pour toute mesure prise pour le compte de celui-ci en vertu du paragraphe 1 du present article par Tautorité centrale de cet État, y compris les frais et dépens du procés et, lorsque c'est le cas, les frais entrainés par la participation d'un avocat.

4. Si la reconnaissance ou Texécution est refusée et si Tautorité centrale de TÉtat requis estime devoir donner suite ä la demande du requérant d'introduire dans cet État une action au fond, cette autorité met tout en ceuvre pour assurer la representation du requérant dans cette procedure dans des conditions non moins favorables que celles dont peut bénéfi-cier une personne qui est résidente et ressor-fissante de cet État et, ä cet effet, elle peut notamment saisir ses autorités compétentes.

Article 6

1. Sous reserve des arrangements parti-
culiers conclus entré les autorités centrales in-
téressées et des dispositions du paragraphe 3
du present article:

a. les Communications adressées å Tautorité centrale de TÉtat requis sont rédigées dans la langue ou dans Tune des langues officielles de cet État ou accompagnées d'une traduction dans cette langue;

fe. Tautorité centrale de TÉtaf requis doit néanmoins accepter les Communications rédigées en langue frangaise ou anglaise ou accompagnées d'une traduction dans Tune de ces langues.

2. Les Communications émanant de Tautori-té centrale de TÉtat requis, y compris les resultats des enquétes effectuées, peuvent étre rédigées dans la ou dans Tune des langues officielles de cet État ou en franais ou en anglais.

3. Tout État contractant peut exclure Tap-plication en tout ou en partie des dispositions du paragraphe 1. fe du present article. Lors-qu'un État contractant a fait cette reserve tout autre État contractant peut également Tap-pliquer ä Tégard de cet État.

3. Med undantag för kostnaderna för att få barnet hemsänt åtar sig varje fördragsslutande stat att inte begära någon ersättning från sökanden för de åtgärder som centralmyndigheten i mottagarstaten på sökandens vägnar vidtagit enligt punkt 1 i denna arfikel, inbegripet kostnaderna för rättsliga åtgärder och, i förekommande fall, kostnader som uppkommit genom biträde av advokat eller annan jurist.

4. Om erkännande eller verkställighet vägras och mottagarstatens centralmyndighet anser att den bör villfara en begäran från sökanden att i den staten inleda ett rättsligt förfarande rörande själva sakfrågan, skall myndigheten på allt sätt anstränga sig för att säkerställa att sökanden är företrädd under förfarandet på villkor som inte är sämre än dem som gäller för den som är bosatt i och medborgare i den staten. För detta ändamål kan den framför allt inleda förfaranden inför dess behöriga myndigheter.

Artikel 6

1. Med beaktande av vad som följer av sär
skilda överenskommelser mellan berörda cen
tralmyndigheter och av bestämmelserna i
punkten 3 i denna arfikel skall:

a. meddelanden till centralmyndigheten i
mottagarstaten lämnas på det officiella språ
ket eller ett av de officiella språken i den
staten eller åtföljas av en översättning till det
språket

b. mottagarstatens centralmyndighet dock
godta meddelanden avfattade på engelska el
ler franska eller åtföljda av en översättning fill
ett av dessa språk.

2. Meddelanden från centralmyndigheten i mottagarstaten, inbegripet resultatet av de utredningar som har gjorts, får lämnas på det officiella språket eller ett av de officiella språken i den staten eller på engelska eller franska.

3. En fördragsslutande stat kan helt eller delvis utesluta föreskrifterna i punkt 1. fe i denna artikel. Om en fördragsslutande stat har gjort en sådan reservation, kan varje annan fördragsslutande stat också åberopa reservationen i förhållande till den staten.

Prop. 1988/89:8

PART II

Recognition and enforcement of decisions and restoration of custody of children

Article 7

A decision rélating to custody given in a Contracting State shall be recognised and, where it is enforceable in the State of origin, made enforceable in every other Contracting State.

Article 8

1. In the case of an improper removal, the
central authority of the State addressed shall
cause steps to be taken forthwith to restore
the custody of the child where:

a. at the time of the institufion of the proceedings in the State where the decision was given or at the time of the improper removal, if earlier, the child and his parents had as their sole nationality the nationality of that State and the child had his habitual residence in the territory of that State, and

fe. a request for the restoration was made to a central authority within a period of six months from the date of the improper removal.

2. If, in accordance with the law of the State addressed, the requirements of paragraph 1 of this Article cannot be complied with without recourse to a judicial authority, none of the grounds of refusal specified in this Convention shall apply to the judicial proceedings.

3. Where there is an agreement officially confirmed by a competent authority between the person having the custody of the child and another person to allow the other person a right of access, and the child, having been taken abroad, has not been restored at the end of the agreed period to the person having the custody, custody of the child shall be restored in accordance with paragraphs 1. fe and 2 of this Article. The same shall apply in the case of a decision of the competent authority granfing such a right to a person who has not the custody of the child.

Article 9

1. In cases of improper removal, other than those dealt with in Article 8, in which an appHcation has been made to a central authority within a period of six months from the date

TITRE II

Reconnaissance et exécution des decisions et rétablissement de la garde des enfants

Article 7

Les decisions relatives ä la garde rendues dans un État contractant son reconnues et, lorsqu'elles sont exécutoires dans TÉtat d'ori-gine, elles sont mises ä exécufion dans tout autre État contractant.

Article 8

1. En cas de déplacement sans droit, Tauto-
rité centrale de TÉtat requis fera procéder
immédiatement ä la resfitufion de Tenfant:

a. lorsqu'au moment de Tintroduefion de rinstance dans TÉtat ou la decision a été rendue ou ä la date du déplacement sans droit, si celui-ci a eu lieu antérieurement, Tenfant ainsi que ses parents avaient la seule nationalité de cet État et que Tenfant avait sa residence habituelle sur le territoire dudit État, et

fe. qu'une autorité centrale a été saisie de la demande de restitution dans un délai de six mois ä partir du déplacement sans droit.

2. Si, conformément ä la loi de TÉtat requis, il ne peut étre satisfait aux prescriptions du paragraphe 1 du present article sans Tinter-vention d'une autorité judiciaire, aucun des motifs de refus prévus dans la présente Convention ne s'appliquera dans la procedure judiciaire.

3. Si un accord homologué par une autorité compétente est intervenu entré la personne qui a la garde de Tenfant et une autre personne pour accorder ä celle-d un droit de visite et qu'ä Texpiration de la période conve-nue Tenfant, ayant été emmené ä Tétranger, n'a pas été restitué ä la personne qui en avait la garde, il est procédé au rétablissement du droit de garde conformément aux paragraphes 1. fe et 2 du present article. Il en est de méme en cas de decision de 1'autorité compétente accordant ce méme droit ä une personne qui n'a pas la garde de Tenfant.

Article 9

1. Dans les cas de déplacement sans droit autres que ceux prévus å Tarticle 8 et si une autorité centrale a été saisie dans un délai de six mois ä partir du déplacement, la reconnais-

Prop. 1988/89:8

DEL II

Erkännande och verkställighet av avgöranden samt återställande av vården av barn

Artikel 7

Ett avgörande rörande vårdnaden som har meddelats i en fördragsslutande stat skall erkännas och, om det är verkställbart i ursprungsstaten, verkställas i varje annan fördragsslutande stat.

Artikd 8

1. Om ett olovligt bortförande föreligger,
skall centralmyndigheten i mottagarstaten ge
nast låta vidta åtgärder för att återställa vår
den av barnet, om:

a. vid den tidpunkt då talan väcktes i den stat där avgörandet meddelades eller vid tidpunkten för det olovliga bortförandet, om det ägde rum tidigare, barnet och dess föräldrar hade medborgarskap endast i den staten och barnet hade sitt hemvist inom den statens område, och

fe. begäran om återställande gjordes hos centralmyndigheten inom sex månader från den dag då det olovliga bortförandet ägde mm.

2. Om, enligt mottagarstatens lag, de krav som anges i punkten 1 i denna arfikel inte kan uppfyllas utan anlitande av en rättslig myndighet, får ingen av de grunder för vägran att återlämna barnet som anges i denna konvention prövas i det rättsliga förfarandet.

3. Finns det en av behörig myndighet officiellt bekräftad överenskommelse mellan den som har vårdnaden om barnet och någon annan om att den senare har rätt till umgänge och har barnet tagits utomlands men inte vid utgången av den överenskomna tidsperioden återlämnats fill den som har vårdnaden, skall vården om barnet återställas i enlighet med punkterna 1. fe och 2 i denna arfikel. Detsamma skall gälla om det finns ett avgörande av behörig myndighet som tillerkänner någon som inte har vårdnaden om barnet en sådan rätt.

Artikd 9

1. I andra fall av olovligt bortförande än
som avses i arfikel 8 kan erkännande och
verkställighet, om ansökan har gjorts till cen
tralmyndigheten inom sex månader från den 75

of the removal, recognition and enforcement may be refused only if:

fl. in the case of a decision given in the absence of the defendant or his legal representative, the defendant was not duly served with the document which instituted the proceedings or an equivalent document in sufficient time to enable him to arrange his defence; but such a failure to effect service cannot constitute a ground for refusing recognition or enforcement where service was not effected because the defendant had concealed his whereabouts from the person who instituted the proceedings in the State of origin;

fe. in the case of a decision given in the absence of the defendant or his legal representative, the competence of the authority giving the decision was not founded:

i. on the habitual residence of the defendant, or

ii. on the last common habitual residence of the child's parents, at least one parent being still habitually resident there, or

iii. on the habitual residence of the child;

c. the decision is incompatible with a decision rélating to custody which became enforceable in the State addressed before the removal of the child, unless the child has had his habitual residence in the territory of the requesting State for one year before his removal.

2. Where no application has been made to a central authority, the provisions of paragraph 1 of this Article shall apply equally, if recog-nifion and enforcement are requested within six months from the date of the improper removal.

3. In no circumstances may the foreign decision be reviewed as to its substance.

Artide 10

1. In cases other than those covered by Ar-ficles 8 and 9, recognition and enforcement may be refused not only on the grounds provided for in Arficle 9 but also on any of the following grounds:

a. if it is found that the effects of the decision are manifestly incompatible with the fundamental principles of the law relafing to the family and children in the State addressed;

fe. if it is found that by reason of a change in the circumstances induding the passage of

sance et Texécution ne peuvent étre refusées que:

a. si, lorsqu'il s'agit d'une decision rendue en Tabsence du défendeur ou de son representant legal, Tacte introductif d'instance ou un acte equivalent n'a pas été signifié ou notifié au défendeur réguliérement et en temps ufile pour qu'il puisse se défendre; toutefois, cette absence de signification ou de notification ne saurait constituer une cause de refus de reconnaissance ou d'exécution lorsque la signification ou la notification n'a pas eu lieu parce que le défendeur a dissimulé Tendroit ou il se trouve ä la personne qui a engagé Tinstance dans rÉtat d'origine;

fe. si, Iorsqu'il s'agit d'une decision rendue en Tabsence du défendeur ou de son representant legal, la competence de Tautorité qui Ta rendue n'est pas fondée:

i. sur la residence habituelle du défendeur, ou

ii. sur la derniére residence habituelle commune des parents de Tenfant pour autant que Tun d'eux y réside encore habituellement, ou

iii. sur la residence habituelle de Tenfant;

c. si la decision est incompatible avec une decision relative ä la garde devenue exé-cutoire dans TÉtat requis avant le déplacement de Tenfant, ä moins que Tenfant n'ait eu sa residence habituelle sur le territoire de TÉ-tat requérant dans Tannée précédant son déplacement.

2. Si aucune autorité centrale n'a pas été saisie, les dispositions du paragraphe 1 du present article sont également applicables lorsque la reconnaissance et Texécution sont demandées dans un délai de six mois ä partir du déplacement sans droit.

3. En aucun cas, la decision ne peut faire Tobjet d'un examen au fond.

Artide 10

1. Dans les cas autres que ceux vises aux arfides 8 et 9, la reconnaissance ainsi que Texécution peuvent étre refusées non seule-ment pour les motifs prévus ä rartide 9, mais en outre pour Tun des motifs suivants:

a. s'il est constaté que les effets de la decision sont manifestement incompafibles avec les principes fondamentaux du droit régissant la famille et les enfants dans TÉtat requis;

fe. s'il est constaté qu'en raison de change-ments de circonstances incluant Técoulement

Prop. 1988/89:8

dag bortförandet ägde rum, vägras endast om:

a. avgörandet meddelades i svarandens eller dennes lagliga företrädares frånvaro och svaranden inte vederbörligen har delgetts den handling varigenom talan väcktes eller motsvarande handling i tillräcklig tid för att ge honom fillfälle att ordna med sitt svaromål; en sådan brist i delgivningen kan dock inte läggas till grund för att vägra erkännande eller verkställighet i de fall delgivningen inte har fullgjorts därför att svaranden hade hållit sin uppehållsort hemlig för den person som väckte talan i ursprungsstaten;

fe. avgörandet meddelades i svarandens eller dennes lagliga företrädares frånvaro och den myndighet som meddelade avgörandet inte gmndade sin behörighet på:

i. svarandens hemvist, eller

ii. det hemvist som barnets föräldrar senast hade gemensamt och åtminstone den ena föräldern fortfarande hade hemvist där, eller

iii. barnets hemvist;

c. avgörandet är oförenligt med ett avgörande rörande vårdnaden som var verkställbart i mottagarstaten innan barnet fördes bort, såvida inte barnet, under minst ett år innan det fördes bort, hade sitt hemvist inom den sökande statens område.

2. Om ansökan inte har gjorts till en centralmyndighet, gäller bestämmelserna i punkten 1 i denna artikel i motsvarande delar, om erkännande och verkställighet begärs inom sex månader från den dag det olovliga bortförandet ägde rum.

3. Under inga förhållanden får det utländska avgörandet prövas på nytt i sak.

Artikd 10

1. I andra fall än de som avses i arfiklarna 8 och 9 kan erkännande och verkställighet vägras inte endast på de gmnder som föreskrivs i artikel 9 utan också på någon av följande grunder:

a. om det befinns att avgörandets verkningar är uppenbart oförenliga med de grundläggande principerna i mottagarstatens lag om familj och barn;

fe. om det befinns att det ursprungliga av- -j-j

görandets verkningar med hänsyn till ändrade

fime but not induding a mere change in the residence of the child after an improper removal, the effects of the original decision are manifestly no longer in accordance with the welfare of the child;

c. if at the fime when the proceedings were
insituted in the State of origin:

i. the child was a national of the State addressed or was habitually resident there and no such connection existed with the State of origin;

ii. the child was a nafional both of the State of origin and of the State addressed and was habitually resident in the State addressed;

d. if the decision is incompatible with a
decision given in the State addressed or en
forceable in that State after being given in a
third State, pursuant to proceedings begun
before the submission of the request for recog
nition or enforcement, and if the refusal is in
accordance with the welfare of the child.

du temps mais exduant le seul changement de residence de Tenfant ä la suite d'un déplacement sans droit, les effets de la decision d'ori-gine ne sont manifestement plus conformes å rintérét de Tenfant;

c. si, au moment de Tintroduction de Tins-
tance dans TÉfat d'origine:

i. Tenfant avait la nationalité de TÉtat requis ou sa residence habituelle dans cet État alors qu'aucun de ces liens de rattachement n'existait avec TÉtat d'origine;

ii. Tenfant avait ä la fois la nationahté de rÉtat d'origine et de TÉtat requis et sa residence habituelle dans TÉtat requis;

d. si la decision est incompatible avec une
decision rendue, soit dans TÉtat requis, soit
dans un État tiers tout en étant exécutoire
dans rÉtat requis, ä la suite d'une procedure
engagée avant Tintroduetion de la demande
de reconnaissance ou d'exécution, et si le re
fus est conforme å Tintérét de Tenfant.

2. In the same cases, proceedings for recog-nifion or enforcement may be adjourned on any of the following grounds:

a. if an ordinary form of review of the original decision has been commenced;

fe. if proceedings relafing to the custody of the child, commenced before the proceedings in the State of origin were instituted, are pending in the State addressed;

c. if another decision concerning the custody of the child is the subject of proceedings for enforcement or of any other proceedings concerning the recognifion of the decision.

Article 11

1. Decisions on rights of access and provisions of decisions relafing to custody which deal with the right of access shall be recognised and enforced subject to the same conditions as other decisions relafing to custody.

2. However, the competent authority of the State addressed may fix the conditions for the implementation and exercise of the right of access taking into account, in particular, un-dertakings given by the parties on this matter.

3. Where no decision on the right of access has been taken or where recognifion or enforcement of the decision relafing to custody is refused, the central authority of the State

2. Dans les mémes cas, la procedure en reconnaissance ainsi que la procedure en exécution peuvent étre suspendues pour Tun des motifs suivants:

a. si la decision d'origine fait Tobjet d'un recours ordinaire;

fe. si une procedure concemant la garde de Tenfant, engagée avant que la procedure dans rÉtat d'origine n'ait été introduite, est pen-dante dans TÉtat requis;

c. si une autre decision relative ä la garde de Tenfant fait Tobjet d'une procedure d'exé-cution ou de toute autre procedure relative ä la reconnaissance de cette decision.

Article 11

1. Les decisions sur le droit de visite et les dispositions des decisions relatives ä la garde qui portent sur le droit de visite sont reconnues et mises å exécution dans les mémes conditions que les autres decisions relatives ä la garde.

2. Toutefois, Tautorité compétente de TÉtat requis peut fixer les modalités de la mise en ceuvre et de Texercise du droit de visite compte tenu notamment des engagements pris par les parties ä ce sujet.

3. Lorsqu'il n'a pas été statué sur le droit de visite ou lorsque la reconnaissance ou Texé-cution de la decision relative ä la garde est refusée, Tautorité centrale de TÉtat requis

Prop. 1988/89:8

förhållanden, inbegripet den fid som har förflufit men inte enbart ändringen av barnets vistelseort efter ett olovligt bortförande, uppenbarligen inte längre är förenliga med barnets bästa;

c. om barnet vid den fidpunkt när talan
väcktes i ursprungsstaten:

i. var medborgare i mottagarstaten eller hade sitt hemvist där och inte hade någon sådan anknytning fill urspmngsstaten;

ii. var medborgare både i ursprungsstaten och mottagarstaten och hade sitt hemvist i mottagarstaten;

d. om avgörandet är oförenligt med ett av
görande som har meddelats i mottagarstaten
eller som är verkställbart i den staten efter att
ha meddelats i en tredje stat till följd av ett
förfarande som har påbörjats innan begäran
om erkännande eller verkställighet framställ
des och det är i överensstämmelse med bar
nets bästa att erkännande och verkställighet
vägras.

2. Under samma förhållanden kan ett förfarande för erkännande eller verkställighet skjutas upp på någon av följande gmnder:

a. om en överprövning i ordinarie form har påbörjats av det urspmngliga avgörandet;

fe. om ett förfarande som rör vårdnaden om bamet pågår i mottagarstaten och detta förfarande inleddes innan talan väcktes i ursprungsstaten;

c. om ett annat avgörande om vårdnaden om barnet är föremål för verkställighetsförfarande eller något annat förfarande som avser erkännandet av avgörandet.

Artikd II

1. Avgöranden om rätt till umgänge och föreskrifter i vårdnadsavgöranden som avser rätten fill umgänge skall erkännas och verkställas under samma villkor som gäller för andra avgöranden rörande vårdnaden.

2. Behörig myndighet i mottagarstaten äger dock fastställa villkoren för att uppfylla och utöva umgängesrätten med hänsyn framför allt till åtaganden som parterna har gjort i saken.

3. I de fall då inget avgörande om rätt till umgänge har meddelats eller då erkännande

eller verkställighet av vårdnadsavgörandet to

har vägrats kan centralmyndigheten i mottagarstaten vända sig till behöriga myndigheter i

Artide 13

1. A request for recognition or enforcement
in another Contracting State of a decision re
lafing to custody shall be accompanied by:

a. a document authorising the central authority of the State addressed to act on behalf of the applicant or to designate another representative for that purpose;

fe. a copy of the decision which satisfies the necessary conditions of authenticity;

c. in the case of a decision given in the
absence of the defendant or his legal repre
sentative, a document which establishes that
the defendant was duly served with the docu
ment which instituted the proceedings or an
equivalent document;

d. if applicable, any document which estab
lishes that, in accordance with the law of the
State of origin, the decision is enforceable;

e. if possible, a statement indicating the
whereabouts or likely whereabouts of the
child in the State addressed;

/. proposals as to how the custody of the child should be restored.

2. The documents menfioned above shall,
where necessary, be accompanied by a trans
lation according to the provisions laid down in
Article 6.

Article 13

1. La demande tendant ä la reconnaissance
ou Texécution dans un autre État contractant
d'une decision relafive å la garde doit étre
accompagnée:

a. d'un document habilitant Tautorité centrale de rÉtat requis ä agir au nom du requérant ou ä designer ä cette fin un autre representant;

fe. d'une expedition de la decision réunis-sant les condifions nécessaires ä son authenti-cité;

c. lorsqu'il s'agit d'une decision rendue en
Tabsence du défendeur ou de son represen
tant legal, de tout document de nature ä éta-
bhr que Tacte introductif d'instance ou un acte
equivalent a été réguliérement signifié ou no-
fifié au défendeur;

d. le cas échéant, de tout document de na
ture ä établir que, selon la loi de TÉtat d'ori-
gine, la decision est exécutoire;

e. si possible, d'un exposé indiquant le lieu
ou pourrait se trouver Tenfant dans TÉtat re
quis;

/. de propositions sur les modalités du rétablissement de la garde de Tenfant.

2. Les documents mentionnés ci-dessus
doivent, le cas échéant, étre accompagnés
d'une traduction selon les régles établies ä
rartide 6.

den staten för ett avgörande om umgängesrätt, om den person som gör anspråk på rätt till umgänge begär det.

Artikd 12

Om det vid tiden för ett barns bortförande över en statsgräns inte finns något verkställbart avgörande rörande vårdnaden av bamet som är meddelat i en fördragsslutande stat, skall bestämmelserna i denna konvention tilllämpas på varje senare avgörande som har meddelats i en fördragsslutande stat på begäran av en berörd person och som rör vårdnaden om barnet och innehåller en förklaring att bortförandet var olagligt.

DEL III

Förfarande

Artikd 13

1. En begäran om erkännande eller verk
ställighet i annan fördragsslutande stat av ett
avgörande rörande vårdnaden skall åtföljas
av:

a. en handling som bemyndigar centralmyndigheten i mottagarstaten att handla pä sökandens vägnar eller att utse någon annan företrädare för detta ändamål;

fe. en kopia av avgörandet som uppfyller de nödvändiga villkoren för att handlingen skall anses äkta;

c. i de fall då ett avgörande har meddelats i
svarandens eller hans legala företrädares från
varo, en handling som visar att svaranden ve
derbörligen har delgetts den handling varige
nom talan väcktes eller en motsvarande hand
ling;

d. i förekommande fall, en handling som
visar att avgörandet är verkställbart enligt la
gen i ursprungsstaten;

e. om möjligt, en redogörelse för var barnet
uppehåller sig eller troligen upphäller sig i
mottagarstaten;

/. förslag om hur vården av barnet bör återlämnas.

2. De nämnda handlingarna skall, om det är
nödvändigt, åtföljas av en översättning enligt
bestämmelserna i artikel 6.

6 Riksdagen 1987188. 1 saml. Nr 8

Prop. 1988/89:8

Artide 15

1. Before reaching a decision under paragraph 1. fe of Arficle 10, the authority concerned in the State addressed:

fl. shall ascertain the child's views unless this is impraticable having regard in particular to his age and understanding; and

fe. may request that any appropriate enquiries be carried out.

2. The cost of enquiries in any Contracting State shall be met by the authorities of the State where they are carried out.

Requests for enquiries and the results of enquiries may be sent to the authority concerned through the central authorities.

Article 16

For the purposes of this Convention, no legaHsation or any like formality may be required.

PART IV

Reservations

Article 17

1. A Contracting State may make a reserva
tion that, in cases covered by Artides 8 and 9
or either of these Artides, recognition and
enforcement of decisions relafing to custody
may be refused on such of the grounds provid
ed under Article 10 as may be specified in the
reservation.

2. Recognition and enforcement of deci
sions given in a Contracting State which has
made the reservation provided for in para
graph 1 of this Article may be refused in any
other Contracting State on any of the addi
tional grounds referred to in that reservation.

Article 15

1. Avant de statuer sur rapplication du pa
ragraphe 1. fe de rartide 10, Tautorité rele
vant de rÉtat requis:

fl. doit prendre connaissance du point de vue de Tenfant, å moins qu'il n'y ait une im-possibilité pratique, eu égard notamment å råge et ä la capacité de discernement de celui-ci; et

fe. peut demander que des enquétes appropriées soient effectuées.

2. Les frais des enquétes effectuées dans un État contractant sont å la charge de TÉtat dans lequel elles ont été effectuées.

3. Les demandes d'enquéte et leurs resultats peuvent étre adressés ä Tautorité concer-née par Tintermédiaire des autorités centrales.

Article 16

Aux fins de la présente Convention, aucune légalisation ni formalité analogue ne peut étre exigée.

TITRE IV

Réserves

Artide 17

1. Tout État contractant peut faire la reserve selon laquelle, dans les cas prévus aux artides 8 et 9 ou ä Tun de ces artides, la reconnaissance et Texécution des decisions relatives ä la garde pourront étre refusées pour ceux des motifs prévus ä Tartide 10 qui seront indiqués dans la reserve.

2. La reconnaissance et Texécution des decisions rendues dans un État contractant ayant fait la reserve prévue au paragraphe 1 du present article peuvent étre refusées dans tout autre État contractant pour Tun des motifs additionnels indiqués dans cette reserve.

Artikel 14

Varje fördragsslutande stat skall tillämpa ett enkelt och snabbt förfarande för erkännande och verkställighet av avgöranden rörande vårdnaden om barn. För det ändamålet skall den säkerställa att en begäran om verkställighet kan framställas genom en enkel ansökan.

Artikd 15

1. Innan den berörda myndigheten i mottagarstaten fattar beslut enligt punkt 1. fe i artikel 10:

fl. skall myndigheten utröna barnets uppfattning, såvida inte detta är omöjligt med hänsyn särskilt till barnets ålder och mognad;

fe. kan myndigheten begära att andra lämpliga utredningar kommer till stånd.

2. Kostnaden för utredningar i fördragsslutande stater skall betalas av myndigheterna i den stat dar de görs.

Framställningar om utredningar och resultatet av utredningar får sändas till den berörda myndigheten genom centralmyndigheterna.

Artikel 16

Vid tillämpningen av denna konvention får ingen legalisering eller annan liknande formalitet krävas.

DEL IV

Reservationer

Artikeln

1. En fördragsslutande stat kan göra en reservation för att i de fall som avses i artiklarna 8 och 9, eller endera av dessa artiklar, erkännande och verkställighet av avgöranden rörande vårdnaden kan vägras på sådana grunder som är föreskrivna i artikel 10 och som kan närmare anges i reservationen.

2. Erkännande och verkställighet av avgöranden som har meddelats i en sådan fördragsslutande stat som har gjort en reservation enligt punkten 1 i denna artikel kan vägras i varje annan fördragsslutande stat på någon av de ytterligare gmnder som åsyftas i reservationen.

Prop. 1988/89:8

Article 18

A Contracting State may make a reservation that it shall not be bound by the provisions of Article 12. The provisions of this Convention shall not apply to decisions referred to in Article 12 which have been given in a Contracting State which has made such a reservation.

PART V

Other instruments

Article 19

This Convention shall not exclude the possibility of relying on any other intemational instmment in force between the State of origin and the State addressed or on any other law of the State addressed not derived from an intemational agreement for the purpose of obtaining recognition or enforcement of a decision.

Article 20

1. This Convention shall not affect any obli
gations which a Contracting State may have
towards a non-contracting State under an in
temational instmment dealing with matters
governed by this Convention.

2. When two or more Contracting States
have enacted uniform laws in relation to cus
tody of children or created a special system of
recognition or enforcement of decisions in this
field, or if they should do so in the future, they
shall be free to apply, between themselves,
those laws or that system in place of this Con
vention or any part of it. In order to avail
themselves of this provision the States shall
notify their decision to the Secretary General
of the Council of Europé. Any alteration or
revocation of this decision must also be noti
fied.

PART VI

Final clauses

Article 21

This Convention shall be open for signature by the member States of the Council of Europé. It is subject to ratification, acceptance or approval. Instmments of ratification, ac-

Article 18

Tout État contractant peut faire la reserve selon laquelle il n'est pas Hé par les dispositions de Tartide 12. Les dispositions de la présente Convention ne s'appliquent pas aux decisions visées ä Tartide 12 qui ont été rendues dans un État contractant qui a fait cette reserve.

TITRE V

Autres instruments

Article 19

La présente Convention n'emf>éche pas qu'un autre instmment intemational liant TÉ-tat d'origine et TÉtat requis ou le droit non conventionnel de TÉtat requis soient invoqués pour obtenir la reconnaissance ou Texécution d'une decision.

Article 20

1. La présente Convention ne porte pas at-teinte aux engagements qu'un État contractant peut avoir å Tégard d'un État non contractant en vertu d'un instmment International portant sur des matiéres régies par la présente Convention.

2. Lorsque deux ou plusieurs États contractants ont établi ou viennent ä établir une legislation uniforme dans le domaine de la garde des enfants ou un systéme particulier de reconnaissance ou d'exécution des decisions dans ce domaine, ils auront la facuité d'ap-pliquer entré eux cette legislation ou ce systéme å la place de la présente Convention ou de toute partie de celle-ci. Pour se prévaloir de cette disposition, ces États devront notifier leur decision au Secrétaire General du Conseil de TEurope. Toute modification ou revocation de cette decision doit également étre notifiée.

TITRE VI

Clauses flnaies

Article 21

La présente Convention est ouverte ä la signature des États membres du Conseil de rÉurope. Elle sera soumise ä ratification, ac-ceptation ou approbation. Les instmments de

Prop. 1988/89:8

Artikd 18

En fördragsslutande stat kan göra en reservation att den inte skall vara bunden av bestämmelserna i artikel 12. Bestämmelserna i denna konvention skall inte gälla avgöranden som åsyftas i artikel 12 och som har meddelats i en fördragsslutande stat som har gjort en sådan reservation.

DEL V

Andra fördrag

Artikd 19

Denna konvention utesluter inte möjligheten att åberopa något annat internationellt fördrag som gäller mellan ursprungsstaten och mottagarstaten eller någon annan lag i mottagarstaten som inte härrör från en internationell överenskommelse i syfte att erhålla erkännande eller verkställighet av ett avgörande.

Artikd 20

1. Denna konvention påverkar inte åligganden som en fördragsslutande stat kan ha mot en icke-fördragsslutande stat enligt ett internationellt fördrag rörande frågor som regleras i denna konvention.

2. Om två eller flera fördragsslutande stater har antagit likalydande lagar rörande vårdnaden om barn eller har skapat ett särskilt system för erkännande eller verkställighet av avgöranden på detta område, eller om de skulle göra så i framtiden, är de fria att sinsemellan fillämpa dessa lagar eller använda sig av det systemet i stället för denna konvention eller del av den. För att använda sig av denna bestämmelse skall statema lämna Europarådets generalsekreterare underrättelse om sitt beslut. Varje ändring i eller återkallelse av ett sådant beslut måste också tillkännages.

ceptance or approval shall be deposited with the Secretary General of the Council of Europé.

Article 22

1. This Convention shall enter into force on the first day of the month following the expiration of a period of three months after the date on which three member States of the Council of Europé have expressed their consent to be bound by the Convention in accordance with the provisions of Artide 21.

2. In respect of any member State which subsequently expresses its consent to be bound by it, the Convention shall enter into force on the first day of the month following the expiration of a period of three months after the date of the deposit of the instmment of ratification, acceptance or approval.

Artide 23

1. After the entry into force of this Conven
tion, the Committee of Ministers of the Coun
cil of Europé may invite any State not a mem
ber of the Council to accede to this Conven
tion, by a decision taken by the majority
provided for by Article 20. d of the Statute
and by the unanimous vote of the representa
tives of the Contracting States entitled to sit
on the Committee.

2. In respect of any acceding State, the Con-
venfion shall enter into force on the first day
of the month following the expiration of a
period of three months after the date of de
posit of the instmment of accession with the
Secretary General of the Council of Europé.

Article 24

1. Any State may at the fime of signature or
when depositing its instrument of ratification,
acceptance, approval or accession, specify the
territory or territories to which this Conven-
fion shall apply.

2. Any State may at any later date, by a
declaration addressed to the Secretary Gener
al of the Council of Europé, extend the appli
cation of this Convention to any other territo
ry specified in the declaration. In respect of
such territory, the Convention shall enter into
force on the first day of the month following
the expiration of a period of three months
after the date of receipt by the Secretary Gen
eral of such declaration.

ratification, d'acceptation ou d'approbation seront déposés prés le Secrétaire General du Conseil de TEurope.

Article 22

1. La présente Convention entrera en vi-gueur le premier jour du mois qui suit Texpira-tion d'une période de trois mois apres la date å laquelle trois États membres du Conseil de TEurope auront exprimé leur consentement ä étre liés par la Convention conformément aux dispositions de Tarticle 21.

2. Pour tout État membre qui exprimera ultérieurement son consentement ä étre lié par la Convention, celle-ci entrera en vigueur le premier jour du mois qui suit Texpiration d'une période de trois mois apres la date du dépöt de rinstmment de ratification, d'accep-tation ou d'approbation.

Article 23

1. Apres Tentrée en vigueur de laprésente Convention, le Comité des Ministres du Conseil de TEurope pourra inviter tout État non membre du Conseil ä adhérer ä la présente Convention par une decision prise ä la majorité prévue ä Tartide 20. d du Statut, et ä Tunanimité des representants des États contractants ayant le droit de siéger au Comité.

2. Pour tout État adhérent, la Convention entrera en vigueur le premier jour du mois qui suit Texpiration d'une période de trois mois apres la date du dépöt de rinstmment d'adhé-sion prés le Secrétaire General du Conseil de TEurope.

Article 24

1. Tout État peut, au moment de la signature ou au moment du dépöt de son instrument de rafification, d'acceptation, d'appro-bation ou d'adhésion, designer le ou les terri-toires auxquels s'appliquera la présente Convention.

2. Tout État peut, ä tout autre moment par la suite, par une declaration adressée au Secrétaire General du Conseil de TEurope, étendre Tapplieation de la présente Convention ä tout autre territoire désigné dans la declaration. La Convention entrera en vigueur å regard de ce territoire le premier jour du mois qui suit Texpiration d'une période de trois mois apres la date de reception de la declaration par le Secrétaire General.

Prop. 1988/89:8

instmment skall deponeras hos Europarådets generalsekreterare.

Artikd 22

1. Denna konvention träder i kraft den förs
ta dagen i den månad som följer efter ut
gången av en period om tre månader från den
dag då tre medlemsstater i Europarådet har
uttryckt sitt samtycke fill att vara bundna av
konventionen i enhghet med bestämmelserna
i artikel 21.

2. I förhållande fill varje medlemsstat som
senare uttrycker sitt samtycke till att vara bun
den av konventionen träder denna i kraft den
första dagen i den månad som följer efter
utgången av en period om tre månader från
den dag då ratifikafions-, godtagande- eller
godkännandeinstmmentet deponerades.

Artikel 23

1. Efter det att denna konvenfion har trätt i kraft kan Europarådets ministerkommitté inbjuda en stat som inte är medlem av Europarådet att ansluta sig fill konventionen genom ett beslut som fattas med den majoritet som anges i artikel 20. d i stadgan samt enhälligt av ombuden för de fördragsslutande stater som är berättigade att sitta i kommittén.

2. I förhållande till en stat som ansluter sig träder konventionen i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader från den dag då anslutningsinstrumentet deponerades hos Europarådets generalsekreterare.

Artikd 24

1. En stat kan vid tidpunkten för undertecknandet eller när den deponerar sitt ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstmment ange inom vilket eller vilka territorier som konventionen skall vara tillämplig.

2. Én stat kan vid en senare fidpunkt, genom förklaring till Europarådets generalsekreterare, utsträcka tillämpningen av denna konvention till ett annat territorium som anges i förklaringen. Med avseende på ett sådant territorium träder konventionen i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader efter den dag då generalsekreteraren mottog förklaringen. "'

3. Any declaration made under the two preceding paragraphs may, in respect of any territory specified in such declaration, be withdrawn by a notification addressed to the Secretary General. The withdrawal shall become effective on the firsf day of the month following the expiration of a period of six months after the date of receipt of such notification by the Secretary General.

Article 25

1. A State which has two or more territorial units in which different systems of law apply in matters of custody of children and of recognition and enforcement of decisions rélating to custody may, at the time of signature or when depositing its instrument of ratification, acceptance, approval or accession, declare that this Convenfion shall apply to all its territorial units or to one or more of them.

2. Such a State may at any later date, by a declaration addressed to the Secretary General of the Council of Europé, extend the application of this Convention to any other territorial unit specified in the declaration. In respect of such territorial unit the Convention shall enter into force on the first day of the month following the expiration of a period of three months after the date of receipt by the Secretary General of such declaration.

3. Any declaration made under the two preceding paragraphs may, in respect of any territorial unit specified in such declaration, be withdrawn by notification addressed to the Secretary General. The withdrawal shall become effective on the first day of the month following the expiration of a period of six months after the date of receipt of such notification by the Secretary General.

Article 26

1. In relation to a State which has in matters of custody two or more systems of law of territorial application:

a. reference to the law of a person's habitual residence or to the law of a person's nationality shall be constmed as referring to the system of law determined by the mles in force in that State or, if there are no such rules, to the system of law with which the person concerned is most closely connected;

3. Toute declaration faite en vertu des deux paragraphes précédents pourra étre retirée, en ce qui concerne tout territoire désigné dans cette declaration, par notification adressée au Secrétaire General. Le retrait prendra effet le premier jour du mois qui suit Texpiration d'une période de six mois apres la date de reception de la notification par le Secrétaire General.

Article 25

1. Un État qui comprend deux ou plusieurs unités territoriales dans lesquelles des systémes de droit différents s'appliquent en matiére de garde des enfants et de reconnaissance et d'exécution de decisions relatives å la garde peut, au moment du dépöt de son instmment de ratification, d'acceptafion, d'ap-probation ou d'adhésion, dédarer que la présente Convention s'appliquera ä toutes ces unités territoriales ou ä une ou plusieurs d'entre elles.

2. Il peut, ä tout autre moment par la suite, par une declaration adressée au Secrétaire General du Conseil de TEurope, étendre Tap-plication de la présente Convention ä toute autre unité territoriale désignée dans la declaration. La Convention entrera en vigueur ä regard de cette unité territoriale le premier jour du mois qui suit 1'expiration d'une période de trois mois apres la date de reception de la declaration parle Secrétaire General.

3. Toute declaration faite en vertu des deux paragraphes précédents pourra étre retirée, en ce qui concerne toute unité territoriale désignée dans cette declaration, par notification adressée au Secrétaire General. Le retrait prendra effet le premier jour du mois qui suit Texpiration d'une période de six mois apres la reception de la notification par le Secrétaire General.

Artide 26

1. Au regard d'un État qui, en matiére de garde des enfants, a deux ou plusieurs systémes de droit d'application territoriale:

a. la reference ä la loi de la residence habituelle ou de la nationalité d'une personne doit étre entendue comme reference au systéme de droit determine par les régles en vigueur dans cet État ou, ä défaut de telles régles, au systéme avec lequel la personne concernée a les liens les plus étroits;

3. En förklaring som har avgetts i enlighet med de båda föregående punkterna kan, med avseende på ett territorium som har angetts i förklaringen, återtas genom en underrättelse till generalsekreteraren. Återtagandet träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om sex månader från den dag då generalsekreteraren mottog underrättelsen.

Artikd 25

1. En stat som består av två eller flera territoriella enheter med olika rättssystem i frågor som gäller vårdnaden om barn samt erkännande och verkställighet av avgöranden rörande vårdnaden kan, vid fidpunkten för undertecknandet eller när staten deponerar sitt ratifikafions-, godtagande-, godkännande eller anslutningsinstrument, förklara att denna konvention skall fillämpas på alla dess territoriella enheter eller på en eller flera av dem.

2. En sådan stat kan vid en senare tidpunkt, genom en förklaring till Europarådets generalsekreterare, utsträcka fillämpningen av denna konvention till en annan territoriell enhet som anges i deklarationen. Med avseende på en sådan territoriell enhet träder konventionen i kraft första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader från den dag dä generalsekreteraren mottog förklaringen.

3. En förklaring som har avgetts i enlighet med de båda föregående punkterna kan, med avseende på en territoriell enhet som har angetts i förklaringen, återtas genom en underrättelse till generalsekreteraren. Återtagandet träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om sex månader från den dag så generalsekreteraren mottog underrättelsen.

Artikel 26

1. I förhållande till stater som i frågor rörande vårdnad har två eller flera rättssystem beträffande territoriell tillämpning skall:

fl. hänvisning fill lagen om en persons hemvist eller till lagen om en persons medborgarskap avse det rättssystem som utpekas i gällande bestämmelser i den staten eller, om det inte finns några sådana bestämmelser, till det rättssystem till vilket den berörda personen har sin starkaste anknytning;

fe. reference to the State of origin or to the State addressed shall be construed as referring, as the case may be, to the territorial unit where the decision was given or to the territorial unit where recognition or enforcement of the decision or restoration of custody is requested.

2. Paragragph 1. a of this Arficle also applies mutatis mutandis to States which have in matters of custody two or more systems of law of personal application.

Article 27

1. Any State may, at the time of signature or when depositing its instrument of ratification, acceptance, approval or accession, declare that it avails itself of one or more of the reservations provided for in paragraph 3 of Article 6, Article 17 and Article 18 of this Convention. No other reservation may be made.

2. Any Contracting State which has made a reservation under the preceding paragraph may wholly or partly withdraw it by means of a notification addressed to the Secretary General of the Council of Europé. The withdrawal shall take effect on the date of receipt of such notification by the Secretary General.

Artide 28

At the end of the third year following the date of the entry into force of this Convention and, on his own initiative, at any fime after this date, the Secretary General of the Council of Europé shall invite the representatives of the central authorities appointed by the Contracting States to meet in order to study and to facilitate the functioning of the Convenfion. Any member State of the Council of Europé not being a party to the Convention may be represented by an observer. A report shall be prepared on the work of each of these meetings and forwarded to the Committee of Ministers of the Council of Europé for informafion.

Article 29

1. Any Party may at any time denounce this Convention by means of a notification addressed to the Secretary General of the Council of Europé.

2. Such denunciation shall become effective on the first day of the month following the

fe. la reference ä TÉtat d'origine ou ä TÉtat requis doit étre entendue, selon le cas, comme reference ä Tunité territoriale dans laquelle la decision a été rendue ou å Tunité territoriale dans laquelle la reconnaissance ou Texécution de la decision ou le rétablissement de la garde est demande.

2. Le paragraphe 1. a du present article s'applique également mutatis mutandis aux États qui, en matiére de garde des enfants, ont deux ou plusieurs systémes de droit d'ap-plication personnelle.

Article 27

1. Tout État peut, au moment de lasigna-ture ou au moment du dépöt de son instrument de ratificafion, d'acceptation, d'appro-bation ou d'adhésion, dédarer faire usage d'une ou plusieurs réserves figurant au paragraphe 3 de Tarfide 6, ä Tartide 17 et å Tar-ficle 18 de la présente Convention. Aucune autre reserve n'est admise.

2. Tout État contractant qui a formule une reserve en vertu du paragraphe précédent peut la retirer en tout ou en partie en adres-sant une notification au Secrétaire General du Conseil de TEurope. Le retrait prendra effet ä la date de reception de la notification par le Secrétaire General.

Artide 28

A rissue de la troisiéme année qui suit la date d'entrée en vigueur de la présente Convention et, å son initiative, ä tout autre moment apres cette date, le Secrétaire General du Conseil de TEurope invitera les representants des autorités centrales désignées par les États contractants å se réunir en vue d'étudier et de faciliter le fonctionnement de la Convenfion. Tout État membre du Conseil de TEurope qui n'est pas partie ä la Convention pourra se faire représenter par un obser-vateur. Les travaux de chacune de ces réu-nions feront Tobjet d'un rapport qui sera adressé pour information au Comité des Ministres du Conseil de TEurope.

Artide 29

1. Toute partie peut, ä tout moment, dé-noncer la présente Convention en adressant une notification au Secrétaire General du Conseil de TEurope.

2. La dénonciafion prendra effet le premier jour de mois qui suit Texpiration d'une péri-

Prop. 1988/89:8

fe. hänvisning fill ursprungsstaten eller till mottagarstaten, allt efter omständigheterna, avse den territoriella enhet där avgörandet meddelades eller den territoriella enhet hos vilken begäran om erkännande eller verkställighet av avgörandet eller om återställande av vården görs.

2. Punkt 1. fl äger motsvarande tillämpning i förhållande till stater som i frågor rörande vårdnaden har två eller flera rättssystem beträffande personell tillämpning.

Artikd 27

1. En stat kan, vid fidpunkten för undertecknandet eller vid fidpunkten för deponering av sitt ratifikations-, godtagande-, godkännande eller anslutningsinstmment, förklara att den begagnar sig av en eller flera av de reservationer som anges i artikel 6 punkt 3, arfikel 17 och arfikel 18 i denna konvention. Ingen annan reservation får göras.

2. En fördragsslutande stat som har gjort en reservation enligt föregående punkt kan helt eller delvis återta denna genom en underrättelse till Europarådets generalsekreterare. Återtagandet skall gälla från den dag då generalsekreteraren mottog underrättelsen.

Artikd 28

Efter utgången av tredje året efter den dag då denna konvenfion har trätt i kraft, och närhelst Europarådets generalsekreterare därefter tar initiativ till det, skall generalsekreteraren inbjuda de representanter för centralmyndigheterna som de fördragsslutande staterna har utsett att mötas för att studera och underlätta tillämpningen av konventionen. En stat som är medlem i Europarådet men som inte är part i konventionen kan företrädas av en observatör. En rapport skall sammanställas från vart och ett av dessa möten och vidarebefordras till Europarådets ministerkommitté för kännedom.

Artikd 29

1. En part kan när som helst säga upp denna konvention genom en underrättelse till Europarådets generalsekreterare.

2. Uppsägningen träder i kraft den första
dagen i den månad som följer efter utgången 91

expiration of a period of six months after the date of receipt of the notification by the Secretary General.

Article 30

The Secretary General of the Council of Europé shall nofify the member States of the Council and any State which has acceded to this Convention, of:

fl. any signature;

fe. the deposit of any instrument of ratification, acceptance, approval or accession;

c. any date of entry into force of this Con
vention in accordance with Artides 22, 23, 24
and 25;

d. any other act, nofification or communi-
cation relafing to this Convention.

In witness whereof the undersigned, being duly authorised thereto, have signed this Convention.

Done at Luxemburg, this 20th day of May 1980, in English and French, both texts being equally authenfic, in a single copy which shall be deposited in the arehives of the Council of Europé. The Secretary General of the Council of Europé shall transmit certified copies to each member State of the Council of Europé and to any State invited to acced to this Convenfion.

ode de six mois apres la date de reception de la notification par le Secrétaire General.

Artide 30

Le Secrétaire General du Conseil de TEu-rope notifiera aux États membres du Conseil et ä tout État ayant adhéré ä la présente Convention:

a. toute signature;

fe. le dépöt de tout instmment de ratification, d'acceptafion, d'approbafion ou d'adhé-sion;

c. toute date d'entrée en vigueur de la pré
sente Convention conformément å ses artides
22, 23, 24 et 25;

d. tout autre acte, nofification ou communi-
cation ayant trait å la présente Convention.

En foi de quoi, les soussignés, dument auto-risés ä cét effet, ont signé la présente Convention.

Fait å Luxembourg le 20 mai 1980, en fran-gais et en anglais, les deux textes faisant également foi, en un seul exemplaire qui sera dépo-sé dans les arehives du Conseil de TEurope. Le Secrétaire General du Conseil de TEurope en communiquera copie certifiée conforme ä chacun des États membres du Conseil de TEu-rope et ä tout État invite å adhérer ä la présente Convention.

av en period om sex månader från den dag då generalsekreteraren mottog underrättelsen.

Artikd 30

Europarådets generalsekreterare skall underrätta Europarådets medlemsstater och varje stat som har anslutit sig fill denna konvention om:

a. undertecknande;

fe. deponering av ratifikafions-, godtagande-, godkännande- och anslutningsinstmment;

c. dag för konventionens ikraftträdande en
ligt artiklarna 22, 23, 24 och 25;

d. andra åtgärder, nofifikationer eller med
delanden som rör konventionen.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade, undertecknat denna konvenfion.

Upprättad i Luxemburg den 20 maj 1980, på franska och engelska, vilka båda texter äger lika vitsord, i ett enda exemplar som skall deponeras i Europarådets arkiv. Europarådets generalsekreterare skall översända bestyrkta kopior till varje medlemsstat i Europarådet och till varje stat som har inbjudits att ansluta sig till denna konvention.

Prop. 1988/89:8

Convention on the civil aspects of intemational child abduction

The States signatory to the present Convention,

Firmly convinced that the interests of children are of paramount importance in matters relafing to their custody,

Desiring to protect children internationally from the harmful effects of their wrongful removal or retention and to establish procedures to ensure their prompt return to the State of their habitual residence, as well as to secure protection for rights of access.

Have resolved to condude a Convention to this effect, and have agreed upon the following provisions -

Chapter I

- Scope of the Convention

Article I The objeets of the present Convention are -fl to secure the prompt return of children wrongfully removed to or retained in any Contracting State; and

fe to ensure that rights of custody and of access under the law of one Contracting State are effectively respected in the other Contracting States.

Article 2

Contracting States shall take all appropriate measures to secure within their territories the implementation of the objeets of the Convention. For this purpose they shall use the most expeditious procedures available.

Convention sur les aspects civils de Ten-lévement intemational d'enfants

Les Etats signataires de la présente Convention,

Profondément convaincus que Tinférét de Tenfant est d'une importance primordiale pour toute question relative å sa garde,

Désirant protéger Tenfant, sur le plan International, contre les effets nuisibles d'un déplacement ou d'un non-retour illicites et établir des procedures en vue de garantir le re-tour immédiat de Tenfant dans TEtat de sa residence habituelle, ainsi que d'assurer la protection du droit de visite.

Ont résolu de condure une Convention ä cet effet, et sont convenus des dispositions suivantes:

Chapitre I

- Champ d'application de la Convention

Artide premier

La présente Convention a pour objet:

fl d'assurer le retour immédiat des enfants

déplacés ou rentenus illicitement dans tout

Etat contractant;

b de faire respecter effectivement dans les

autres Etats contractants les droits de garde et

de visite existant dans un Etat contractant.

Article 2

Les Etats contractants prennent toutes mesures appropriées pour assurer, dans les li-mites de leur territoire, la realisation des ob-jectifs de la Convention. A cet effet, ils doivent recourir ä leurs procedures d'urgence.

Article 3

The removal or the retention of a child is to be considered wrongful where -

fl it is in breach of rights of custody attributed to a person, an institution or any other body, either jointly or alone, under the law of the State in which the child was habitually resident immediately before the removal or retention: and

Artide 3

Le déplacement ou le non-retour d'un enfant est considéré comme illicite:

fl lorsqu'il a lieu en violation d'un droit de garde, attribué ä une personne, une institution ou tout autre organisme, seul ou conjoin-tement, par le droit de TEtat dans lequel Ten-fant avait sa residence habituelle immédiatement avant son déplacement ou son

non-retour; et

(översättning)

Konvention om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn

De stater som har undertecknat denna konvention,

som är fast övertygade om att bamens bästa är av största betydelse i frågor rörande vårdnaden om dem,

som önskar ge barnen ett skydd på internationell nivå mot de skadliga effekterna av ett olovligt bortförande eller kvarhällande av dem och fastställa förfaranden i syfte att säkerställa ett snabbt återförande av dem till den stat i vilken de har sitt hemvist och att säkerställa ett skydd för rätten till umgänge,

har beslutat att i detta syfte sluta en konvention och har kommit överens om följande bestämmelser.

IKap.

Konventionens tillämpningsområde

Artikel 1 Ändamålet med denna konvenfion är: fl att säkerställa ett snabbt återförande av barn som olovligen har förts ut till eller kvarhållits i en fördragsslutande stat; och

fe att tillförsäkra att rätten i en fördragsslutande stat till vårdnad och umgänge verksamt respekteras i andra fördragsslutande stater.

Artikel 2

De fördragsslutande staterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att inom sina landområden säkerställa att ändamålet med denna konvenfion uppfylls. I detta syfte skall de använda de snabbaste förfaranden som finns tillgängliga.

Artikel 3

Ett bortförande eller ett kvarhällande av ett barn är att anse som olovligt om:

fl det strider mot en rätt till vårdnad som har anförtrotts en person, en institution eller något annat organ, antingen gemensamt eller för sig, enligt lagen i den stat där barnet hade sitt hemvist omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet, och

Prop. 1988/89:8 Bilaga 3

The rights of custody mentioned in subparagraph a above, may arise in particular by operation of law or by reason of a judicial or administrative decision, or by reason of an agreement having legal effect under the law of that State,

Artide 4

The convention shall apply to any child who was habitually resident in a Contracting State immediately before any breach of custody or access rights. The Convention shall cease to apply when the child attains the age of 16 years.

Article 5

For the purposes of this Convention -fl 'rights of custody' shall indude rights relafing to the care of the person of the child and, in particular, the right to determine the child's place of residence;

b 'rights of access' shall indude the right to take a child for a limited period of time to a place other than the child's habitual residence.

Chapter II

- Central authorities

Article 6

A Contracting State shall designate a Central Authority to discharge the duties which are imposed by the Convention upon such authorities.

Federal States, States with more than one system of law or States having autonomous territorial organizations shall be free to appoint more than one central Authority and to specify the territorial extent of their powers. Where a State has appointed more than one central Authority, it shall designate the Central Authority to which applications may be addressed for transmission to the appropriate Central Authority within that State.

Article 7

Central Authorities shall co-operate with each other and promote co-operation amongst the competent authorities in their respective

Le droit de garde vise en a peut notamment résulter d'une attribution de plein droit, d'une decision judiciaire ou administrative, ou d'un accord en vigueur selon le droit de cet Etat.

Article 4

La Convention s'applique å tout enfant qui avait sa residence habituelle dans un Etat contractant immédiatement avant Tatteinte aux droits de garde ou de visite. Uapplication de la Convention cesse lorsque Tenfant par-vient ä Tage de 16 ans.

Article 5

Au sens de la présente Convention:

a le «droit de garde» comprend le droit

portant sur les soins de la personne de Ten-

fant, et en particulier celui de décider de son

lieu de residence; fe le «droit de visite» comprend le droit

d'emmener Tenfant pour une période limitée

dans un lieu autre que celui de sa residence

habituelle.

Chapitre II

- Autorités centrales

Article 6

Chaque Etat contractant désigné une Autorité centrale chargée de satisfaire aux obligations qui lui sont imposées par la Convention.

Un Etat federal, un Etat dans lequel plusieurs systémes de droit sont en vigueur ou un Etat ayant des organisations territoriales auto-nomes, est libre de designer plus d'une Autorité centrale et de spécifier Tétendue territoriale des pouvoirs de chacune de ces Autorités. UEtat qui fait usage de cette facuité désigné 1'Autorité centrale ä laquelle les demandes peuvent étre adressées en vue de leur transmission ä TAutorité centrale compétente au sein de cet Etat.

Article 7

Les Autorités centrales doivent coopérer entré elles et promouvoir une collaboration entré les autorités compétentes dans leurs

Prop. 1988/89:J

fe denna rätt verkligen utövades, antingen gemensamt eller för sig, vid den fidpunkt då barnet fördes bort eller hölls kvar eller skulle ha utövats om inte bortförandet eller kvarhållandet hade ägt rum.

Rätten till vårdnad enligt a kan i första hand uppkomma på gmnd av lag eller genom ett judiciellt eller administrafivt avgörande men även genom en överenskommelse som har rättshg verkan enligt lagen i den ifrågavarande staten.

Artikel 4

Konvenfionen tillämpas på varje barn som hade hemvist i en fördragsslutande stat omedelbart innan vårdnads- eller umgängesrätten kränktes. Konvenfionen upphör att vara fill-lämplig när barnet uppnår 16 års ålder.

Artikd 5

I denna konvention innefattas:

fl i "rätten fill vårdnad" de rättigheter som hänför sig till vården av barnets person och särskilt rätten att bestämma var barnet skall bo;

fe i "rätten till umgänge" rätten att för en begränsad tid ta barnet till en annan plats än den där barnet har sitt hemvist.

2 Kap. Centralmyndigheter

Artikel 6

Varje fördragslutande stat skall utse en centralmyndighet att fullgöra de skyldigheter som enligt denna konvention är ålagda sådana myndigheter.

Federala stater, stater med mer än ett rättssystem eller stater som har autonoma territoriella organisationer har frihet att utse mer än en centralmyndighet och att ange den territoriella omfattningen av deras behörighet. Om en stat har utsett mer än en centralmyndighet, skall den ange den centralmyndighet fill vilken ansökningar kan sändas för vidarebefordran till behörig myndighet inom den staten.

Artikel 7

Centralmyndigheterna skall samarbeta med
varandra och främja samarbete mellan de be- 99

höriga myndigheterna i sina respekfive stater

States to secure the prompt return of children and to achieve the other objeets of this Convention.

In particular, either directly or through any intermediary, they shall take all appropriate measures -

a to discover the whereabouts of a child who has been wrongfully removed or retained;

fe to prevent further harm to the child or prejudice to interested parties by taking or causing to be taken provisional measures;

c to secure the voluntary return of the child or to bring about an amicable resolufion of the issues;

d to exchange, where desirable, information relafing to the social background of the child;

e to provide information of a general character as to the law of their State in connection with the application of the Convention;

/ to initiate or facilitate the institution of judicial or administrative proceedings with a view to obtaining the return of the child and, in a proper case, to make arrangements for organizing or securing the effective exercise of rights of access;

g where the circumstances so require, to provide or facilitate the provision of legal aid and advice, induding the participation of legal counsel and advisers;

h to provide such administrafive arrangements as may be necessary and appropriate to secure the safe return of the child;

Etats respectifs, pour assurer le retour immédiat des enfants et réaliser les autres objectifs de la présente Convention.

En particulier, soit direetement, soit avec le concours de tout intermédiaire, elles doivent prendre toutes les mesures appropriées:

a pour localiser un enfant déplacé ou retenu illicitement;

fe pour prévenir de nouveaux dangers pour Tenfant ou des préjudices pour les parties concernées, en prenant ou faisant prendre des mesures provisoires;

c pour assurer la remise volontaire de Ten-fant ou faciliter une solution amiable;

d pour échanger, si cela s'avére utile, des informations relafives ä la situation sociale de Tenfant;

e pour fournir des informations générales concemant le droit de leur Etat relatives ä rapplication de la Convention;

/ pour introduire ou favoriser Touverture d'une procedure judiciaire ou administrative, afin d'obtenir le retour de Tenfant et, le cas échéant, de permettre Torganisation ou rexercice effecfif du droit de visite;

g pour accorder ou faciliter, le cas échéant, Tobtention de Tassistance judiciaire et juri-dique, y compris la participation d'un avocat;

h pour assurer, sur le plan administratif, si nécessaire et opportun, le retour sans danger de Tenfant;

;■ to keep each other informed with respect to the operation of this Convention and, as far as possible, to eliminate any obstades to its application.

Chapter III

- Return of children

Article 8

Any person, institution or other body daiming that a child has been removed or retained in breach of custody rights may apply either to the Central Authority of the child's habitual residence or to the Central Authority of any other Contracting State for assistance in securing the return of the child.

/' pour se tenir mutuellement informées sur le fonctionnement de la Convention et, autant que possible, lever les obstades éventuelle-ment rencontrés lors de son application.

Chapitre III

- Retour de Penfant

Article 8

La personne, 1'insfitution ou l'organisme qui prétend qu'un enfant a été déplacé ou retenu en violation d'un droit de garde peut saisir soit TAutorité centrale de la residence habituelle de Tenfant, soit celle de tout autre Etat contractant, pour que celles- ci prétent leur assistance en vue d'assurer le retour de Tenfant.

för att säkerställa att barn snabbt blir återlämnade och för att uppnå övriga mål med denna konvention.

De skall särskilt, antingen direkt eller genom någon mellanhand, vidta alla lämpliga åtgärder:

fl för att utröna var ett olovligen bortfört eller kvarhållef barn befinner sig;

fe för att förhindra att bamet kommer till ytterligare skada eller att berörda parter lider ytterligare men genom att vidta provisoriska åtgärder eller se till att sådana åtgärder vidtas;

c för att säkerställa att barnet frivilligt återlämnas eller få till stånd en uppgörelse i godo;

d för att utbyta upplysningar om barnets sociala bakgmnd, när det är önskvärt;

e för att fillhandahålla allmänna upplysningar om den lag i den egna staten som har samband med tilllämpningen av konventionen;

/ för att inleda eller underlätta att rättsliga eller administrativa förfaranden inleds i syfte att få barnet återlämnat och, i förekommande fall, vidta åtgärder för att ordna så eller säkerställa att rätten till umgänge verkligen kan utövas;

g för att, när omständigheterna så kräver, tillhandahålla eller underlätta tillhandahållandet av juridisk hjälp och rådgivning, inbegripet biträde av advokat;

h för att tillhandahålla sådana administrativa åtgärder som kan vara nödvändiga och lämpliga för att säkerställa att barnet återlämnas välbehållet;

/' för att hålla varandra underrättade om denna konventions kraft och verkan och, så långt möjligt, för att undanröja varje hinder mot dess fillämpning.

3 Kap. Återlämnande av barn

Artikd 8

Varje person, institution eller annat organ som påstår att ett barn har förts bort eller kvarhållits i strid mot en vårdnadsrätt kan antingen hos centralmyndigheten i den stat där barnet har sitt hemvist eller hos centralmyndigheten i någon annan fördragsslutande stat ansöka om biträde med att säkerställa att barnet återlämnas.

101

The application shall contain -

fl information concerning the identify of the applicant, of the child and of the person al-leged to have removed or retained the child;

fe where available, the date of birth of the child;

c the grounds on which the applicant's claim for return of the child is based;

d all available information relafing to the whereabouts of the child and the identify of the person with whom the child is presumed to be.

The application may be accompanied or supplemented by -

e an authenticated copy of any relevant decision or agreement;

/a cerfificate or an affidavit emanating from a Central Authority, or other competent authority of the State of the child's habitual residence, or from a qualified person, concerning the relevant law of that State;

g any other relevant document.

Article 9

If the Central Authority which receives an application referred to in Artide 8 has reason to believe that the child is in another Contracting State, it shall directly and without delay transmit the application to the Central Authority of that Contracting State and inform the requesfing Central Authority, or the applicant, as the case may be.

La demande doit contenir:

a des informations portant sur Tidentité du demandeur, de Tenfant et de la personne dont il est allégué qu'elle a emmené ou retenu Ten-fant;

fe la date de naissance de Tenfant, s'il est possible de se la procurer;

c les motifs sur lesquels se base le demandeur pour rédamer le retour de Tenfant;

d toutes informations disponibles concer-nant la localisation de Tenfant et Tidentité de la personne avec laquelle Tenfant est présumé se trouver.

La demande peut étre accompagnée ou complétée par:

e une copie authentifiée de toute decision ou de tout accord utiles;

/ une attestation ou une declaration avec affirmation émanant de rAutorité centrale, ou d'une autre autorité compétente de TEtat de la residence habituelle, ou d'une personne qualifiée, concemant le droit de TEtat en la matiére;

g tout autre document utile.

Artide 9

Quand TAutorité centrale qui est saisie d'une demande en vertu de Tartide 8 a des raisons de penser que Tenfant se trouve dans un autre Etat contractant, elle transmet la demande direetement et sans délai ä TAutori-té centrale de cet Etat contractant et en informe rAutorité centrale requérante ou, le cas échéant, le demandeur.

Article 10

The Central Authority of the State where the child is shall take or cause to be taken all appropriate measures in order to obtain the voluntary return of the child.

Artide 11

The judical or administrative authorities of Contracting States shall act expeditiously in proceedings for the return of children.

If the judical or administrative authority concerned has not reached a decision within six weeks from the date of commencement of the proceedings, the applicant or the Central Authority of the requested State, on its own initafive or if asked by the Central Authority of the requesting State, shall have the right to

Artide 10

LAutorité centrale de TEtat ou se trouve Tenfant prendra ou fera prendre toute mesure propre å assurer sa remise volontaire.

Artide 11

Les autorités judiciaires ou administratives de tout Etat contractant doivent procéder d'urgence en vue du retour de 1'enfant.

Lorsque Tautorité judiciaire ou administrative saisie n'a pas statué dans un délai de six semaines ä partir de sa saisine, le demandeur ou rAutorité centrale de TEtat requis, de sa propre initiative ou sur requéte de TAutorité centrale de TEfat requérant, peut demander une declaration sur les raisons de ce retard. Si

Prop. 1988/89:8

Ansökningen skall innehålla:

a upplysningar om sökandens och barnets identitet och om den persons idenfitet som påstås ha bortfört eller kvarhållit barnet;

fe barnets födelsedatum, om uppgiften finns tillgänglig;

c de grunder som sökanden åberopar för att få fillbaka barnet;

d alla tillgängliga uppgifter om var barnet uppehåller sig och om den persons identitet hos vilken barnet antas befinna sig.

Ansökningen kan åtföljas av eller kompletteras med:

e en bestyrkt kopia av varje relevant avgörande eller överenskommelse;

/ bevis eller intyg, utfärdat av en centralmyndighet eller annan behörig myndighet i den stat där barnet har sitt hemvist eller av en behörig person, om den tillämphga lagen i den staten;

g annan handUng som hör till saken.

Artikd 9

Om den centralmyndighet som tar emot en ansökan som avses i artikel 8 har skäl att tro att barnet befinner sig i en annan fördragsslutande stat, skall den direkt och utan dröjsmål skicka över ansökningen fill centralmyndigheten i denna fördragsslutande stat och underrätta den centralmyndighet som har ansökt om återlämnandet eller, i förekommande fall, sökanden om åtgärden.

Artikd 10

Centralmyndigheten i den stat där barnet befinner sig skall vidta alla lämpliga åtgärder, eller se till att de blir vidtagna, för att få barnet återlämnat på frivillig väg.

Artikd II

De judiciella eller administrativa myndigheterna i de fördragsslutande staterna skall iaktta en snabb handläggning för att få barnet återlämnat.

Om den berörda judiciella eller administrativa myndigheten inte har fattat ett avgörande inom sex veckor från den dag förfarandet inleddes, har sökanden eller centralmyndigheten i den anmodade staten, på eget initiativ

eller på begäran av centralmyndigheten i den jq2

ansökande staten, rätt att kräva en redogörel-

request a statement of the reasons for the delay. If a reply is received by the Central Authority of the requested State, that Authority shall transmit the reply to the Central Authority of the requesting State, or to the applicant, as the case may be.

Article 12

Where a child has been wrongfully removed or retained in terms of Artide 3 and, at the date of the commencement of the proceedings before the judicial or administrative authority of the Contracting State where the child is, a period of less than one year has elapsed from the date of the wrongful removal or retention, the authority concerned shall order the return of the child forthwith.

The judicial or administrative authority, even where the proceedings have been commenced after the expiration of the period of one year referred to in the preceding paragraph, shall also order the return of the child, unless it is demonstrated that the child is now settled in its new environment,

Where the judicial or administrafive authority in the requested State has reason to believe that the child has been taken to another State, it may stay the proceedings or dismiss the application for the return of the child.

la réponse est reque par rAutorité centrale de TEtat requis, cette Autorité doit la trans-mettre ä lAutorité centrale de TEtat requérant ou, le cas échéant, au demandeur.

Article 12

Lorsqu'un enfant a été déplacé ou retenu illicitement au sens de Tartide 3 et qu'une période de moins d'un an s'est écoulée å partir du déplacement ou du non- retour au moment de rintroduction de la demande devant Tauto-rité judiciaire ou administrafive de TEfat contractant ou se trouve Tenfant, Tautorité saisie ordonne son retour immédiat.

Uautorité judiciaire ou administrative, méme saisie apres Pexpiration de la période d'un an prévue ä Talinéa précédent, doit aussi ordonner le retour de Tenfant, ä moins qu'il ne soit établi que Tenfant s'est intégré dans son nouveau milieu.

Lorsque Tautorité judiciaire ou administrative de TEtat requis a des raisons de croire que Tenfant a été emmené dans un autre Etat, elle peut suspendre la procedure ou rejeter la demande de retour de Tenfant.

a the person, institution or other body having the care of the person of the child was not actually exercising the custody rights at the time of removal or retention, or had consented to or subsequently acquiesced in the removal or retenfion; or

fe there is a grave risk that his or her return would exposé the child to physical or psycho-logical harm or otherwise place the child in an intolerable situation.

The judicial or administrative authority may also refuse to order the return of the child if it finds that the child objeets to being return-ed and has attained an age and degree of

fl que la personne, Tinstitution ou Torga-nisme qui avait le soin de la personne de Ten-fant n'exer5ait pas effectivement le droit de garde å Tépoque du déplacement ou du non-retour, ou avait consenti ou a acquiescé posté-rieurement ä ce déplacement ou å ce non-retour; ou

fe qu'il existe un risque grave que le retour de Tenfant ne Texpose ä un danger physique ou psychique, ou de toute autre maniére ne le place dans une situation intolerable.

Uautorité judiciaire ou administrative peut aussi refuser d'ordonner le retour de Tenfant si elle constaté que celui-ci s'oppose ä son retour et qu'il a atteint un äge et une maturité

se för orsakerna till dröjsmålet. Om svaret mottas av centralmyndigheten i den anmodade staten, skall den myndigheten sända svaret vidare till centralmyndigheten i den ansökande staten eller, i förekommande fall, till sökanden.

Artikd 12

Om ett bam olovligen har förts bort eller hållits kvar enligt vad som sägs i artikel 3 och det den dag då förfarandet inleds hos den judiciella eller administrativa myndigheten i den fördragsslutande stat där barnet befinner sig har förflutit mindre än ett år frän den dag det olovliga bortförandet eller kvarhållandet ägde rum, skall vederbörande myndighet besluta om barnets omedelbara återlämnande.

Även i det fall då förfarandet har inletts efter utgången av den ettårsperiod som avses i föregående stycke, skall den judiciella eller administrafiva myndigheten besluta om barnets återlämnande, såvida inte det visas att barnet har funnit sig fill rätta i sin nya miljö.

Om den judiciella eller administrativa myndigheten i den stat hos vilken återlämnande begärts har skäl att tro att barnet har förts till en annan stat, kan den inställa förfarandet eller avvisa ansökningen om återlämnande av barnet.

Artikel 13

Utan hinder av bestämmelserna i föregående artikel är den judiciella eller administrafiva myndigheten i den stat där återlämnande har begärts inte förpliktad att besluta om barnets återlämnande, då den person eller institufion eller det organ av annat slag som motsätter sig återlämnandet visar att:

fl den person eller insfitution eller det organ av annat slag som hade vård om barnets person faktiskt inte utövade vårdnadsrätten vid den tid då bortförandet eller kvarhållandet ägde rum eller hade samtyckt till eller i efterhand godtagit bortförandet eller kvarhållandet; eller

fe det finns en allvarlig risk för att barnets återlämnande skulle utsätta det för fysisk eller psykisk skada eller på annat sätt försätta det i en situation som inte är godtagbar.

Den judiciella eller administrativa myndigheten kan också vägra att besluta om barnets återlämnande, om den finner att barnet motsätter sig att bli återlämnat och att barnet har

105

maturity at which it is appropriate to take account of its views.

In considering the circumstances referred to in this Artide, the judicial and administrative authorities shall take into account the information rélating to the social background of the child provided by the Central Authority or other competens authority of the child's habitual residence.

Article 14

In acertaining whether there has been a wrongul removal or retention within the meaning of Article 3, the judicial or administrative authorities of the requested State may take notice directly of the law of, and of judicial or administrative decisions, formally recognized or not in the State of the habitual residence of the child, without recourse to the specific procedures for the proof of that law or for the recognition of foreign decisions which would otherwise be applicable.

ou il se réyéle approprié de tenir compte de cette opinion.

Dans Tappréciation des circonstances visées dans cet article, les autorités judiciaires ou administratives doivent tenir compte des informations fournies par TAutorité centrale ou toute autre autorité compétente de TEtat de la residence habituelle de Tenfant sur sa situation sociale.

Article 14

Pour déterminer Texistence d'un déplacement ou d'un non-retour illicite au sens de rartide 3, Tautorité judiciaire ou administrative de TEtaf requis peut tenir compte direetement du droit et des decisions judiciaires ou administratives reconnues formellement ou non dans TEtat de la residence habituelle de Tenfant, sans avoir recours aux procedures spécifiques sur la preuve de ce droit ou pour la reconnaissance des decisions étrangéres qui seraient autrement applicables.

Article 15

The judicial or administrative authorities of a Contracting State may, prior to the making of an order for the return of the child, request that the applicant obtain from the authorities of the State of the habitual residence of the child a decision or other determination that the removal or retention was wrongful within the meaning of Article 3 of the Convenfion, where such a decision or determination may be obtained in that State. The Central Authorities of the Contracting States shall so far as practicable assist applicanfs to obtain such a decision or determination.

Article 16

After receiving notice of a wronful removal or retention of a child in the sense of Article 3, the judicial or administrative authorities of the Contracting State to which the child has been removed or in which it has been retained shall not decide on the merits of rights of custody unfil it has been determined that the child is not to be returned under this Convention or unless an application under this Convention is not lodged within a reasonable time following receipt of the notice.

Article 15

Les autorités judiciaires ou administratives d'un Etat contractant peuvent, avant d'ordon-ner le retour de Tenfant. demander la production par le demandeur d'une decision ou d'une attestation émanant des autorités de TEtat de la residence habituelle de Tenfant constatant que le déplacement ou le non-retour était illicite au sens de Tarticle 3 de la Convention, dans la mesure ou cette decision ou cette attestation peut étre obtenue dans cet Etat. Les Autorités centrales des Etats contractants assistent dans la mesure du possible le demandeur pour obtenir une telle decision ou attestation.

Artide 16

Apres avoir été informées du déplacement illicite d'un enfant ou de son non-retour dans le cadre de Tartide 3, les autorités judiciaires ou administratives de TEtat contractant oii fenfant a été déplacé ou retenu ne pourront statuer sur le fond du droit de garde jusqu'å ce qu'il soit établi que les conditions de la présente Convention pour un retour de Tenfant ne sont pas réunies, ou jusqu'ä ce qu'une période raisonnable ne se soit écoulée sans qu'une demande en application de la Convenfion n'ait été faite.

106

Prop. 1988/89:8

uppnått en ålder och mognad Vid vilken det är skäligt att ta hänsyn till dess åsikt.

Vid övervägande av de omständigheter som avses i denna artikel skall de judiciella Och administrativa myndigheterna ta hänsyn fill de upplysningar om barnets sociala bakgrund som tillhandahållits av centralmyndigheten eller annan behörig myndighet i den stat där barnet har sitt hemvist.

Artikel 14

När de judiciella eller administrativa myndigheterna i den stat hos vilken återlämnande begärts utreder om det föreligger ett olovligt bortförande eller kvarhällande enligt arfikel 3, äger myndigheterna direkt beakta lagen och judiciella eller administrativa avgöranden, vare sig dessa formellt erkänns eller inte, i den stat där barnet har sitt hemvist, utan att anlita de särskilda förfaranden som annars skulle vara fillämpliga till bevis för den lagen eller för erkännandet av utländska avgöranden.

Artikel 15

Innan de judiciella eller administrativa myndigheterna i en fördragsslutande stat meddelar beslut om återlämnande av barnet, kan myndigheterna begära att sökanden från myndigheterna i den stat där barnet har sitt hemvist införskaffar ett avgörande eller annat utslag, varigenom förklaras att bortförandet eller kvarhållandet var olovligt i den betydelse som avses i artikel 3 i denna konvention, om ett sådant avgörande eller utslag kan erhållas i den staten. Centralmyndigheterna i de fördragsslutande staterna skall så långt som möjligt bistå sökanden för att erhålla ett sådant avgörande eller utslag.

Artikel 16

Efter det att de judiciella eller administrativa myndigheterna i den fördragsslutande stat till vilken barnet har blivit bortfört eller i vilken barnet hålls kvar har erhållit underrättelse om att det föreligger ett olovligt bortförande eller kvarhällande av barnet i den mening som avses i artikel 3, får myndigheterna inte besluta i sak om rätten till vårdnaden förrän det har bestämts att barnet inte skall återlämnas enligt denna konvention eller med mindre en ansökan enligt denna konvention

inte har framställts inom en rimlig tid efter det „_

att underrättelsen mottagits.

Article 17

The sole fact that a decision relafing to custody has been given in or is entitled to recognition in the requested State shall not be a ground for refusing to return a child under this Convention, But the judicial or administrative authorities of the requested State may take account of the reasons for that decision in applying this Convention.

Article 18

The provisions of this Chapter do not limit the power of a judicial or administrative authority to order the return of the child at any time.

Artide 19

A decision under this Convention concerning the return of the child shall not be taken to be a determination on the merits of any custody issue.

Artide 20

The return of the child under the provisions of Article 12 may be refused if this would not be permitted by the fundamental priniples of the requested State relafing to the protection of human rights and fundamental freedoms.

Chapter IV

- Rights of access

Article 21

An application to make arrangements for organizing or securing the effective exercise of rights of access may be presented to the Central Authorities of the Contracting States in the same way as an application for the return of a child.

The Central Authorities are bound by the obligations of co-operation which are set forth in Article 7 to promote the peaceful enjoy-ment of access rights and the fulfilment of any condifions to which the exercise of those rights may be subject. The Central Authorities shall take steps to remove, as far as possible, all obstades to the exercise of such rights.

The Central Authorities, either directly or through intermediaries, may initiate or assist in the institution of proceedings with a view to organizing or protecting these rights and secu-

Arlicle 17

Le seul fait qu'une decision relative å la garde ait été rendue ou soit susceptible d'étre reconnue dans TEtat requis ne peut justifier le refus de renvoyer Tenfant dans le cadre de cette Convention, mais les autorités judiciaires ou administratives de TEtat requis peuvent prendre en consideration les motifs de cette decision qui rentreraient dans le cadre de Tapplication de la Convention.

Article 18

Les dispositions de ce chapitre ne limitent pas le pouvoir de Tautorité judiciaire ou administrative d'ordonner le retour de Tenfant ä tout moment.

Article 19

Une decision sur le retour de Tenfant rendue dans le cadre de la Convention n'affecte pas le fond du droit de garde.

Artide 20

Le retour de Tenfant conformément aux dispositions de Tarticle 12 peut étre refuse quand il ne serait pas permis par les principes fondamentaux de TEtat requis sur la sauve-garde des droits de Thomme et des libertés fondamentales.

Chapitre IV - Droit de visite

Artide 21

Une demande visant Torganisation ou la protection de Texerdse effecfif d'un droit de visite peut étre adressée å TAutorité centrale d'un Etat contractant selon les mémes modalités qu'une demande visant au retour de Ten-fant.

Les Autorités centrales sont liées par les obligations de coopération visées ä rartide 7 pour assurer Texercice paisible du droit de visite et raccomplissement de toute condition å laquelle rexercice de ce droit serait soumis, et pour que soient levés, dans toute la mesure du possible, les obstades de nature ä s'y op-poser.

Les Autorités centrales, soit direetement, soit par des intermédiaires, peuvent entamer ou favoriser une procedure legale en vue d'or-ganiser ou de protéger le droit de visite et les

Prop. 1988/89:8

Artikd 17

Enbart det faktum att ett avgörande om vårdnaden har meddelats i eller är berättigat till erkännande i den stat hos vilken återlämnande begärts utgör inte någon gmnd för att vägra att återlämna ett barn enligt denna konvention, men de judiciella eller administrativa myndigheterna i den staten kan ta hänsyn till skälen för det avgörandet när konventionen tillämpas.

Artikd 18

Bestämmelserna i detta kapitel begränsar inte behörigheten för en judiciell eller administrativ myndighet att när som helst besluta om barnets återlämnande.

Artikd 19

Ett avgörande enligt denna konvention rörande barnets återlämnande skall inte tolkas som ett avgörande i sak av någon fråga som rör vårdnaden.

Artikd 20

Återlämnandet av barnet enligt bestämmelserna i artikel 12 kan vägras, om det inte i den anmodade staten skulle vara tillåtet enligt de grundläggande principerna om skyddet för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

4 Kap.

Rätt till umgänge

Artikd 21

En ansökan om åtgärder för att ordna så eller säkerställa att rätten till umgänge verkligen kan utövas kan ges in till centralmyndigheterna i de fördragsslutande staterna på samma sätt som en ansökan om ett barns återlämnande.

Centralmyndigheterna är genom de åligganden om samarbete som anges i artikel 7 förpliktade att verka för att umgängesrätten kan utövas under lugna förhållanden och att de villkor som kan vara föreskrivna för umgängesrätten uppfylls. Centralmyndigheterna skall vidta åtgärder för att så långt möjligt undanröja alla hinder mot utövandet av umgängesrätten.

Centralmyndigheterna kan, antingen direkt
eller genom mellanhänder, ta initiativ till eller
bistå vid inledandet av förfaranden för att or
ganisera eller skydda umgängesrätten och för 109

ring respect for the conditions to which the exercise of these rights may be subject.

Chapter V

- General Provisions

Article 22

No security, bond or deposit, however de-scribed, shall be required to guarantee the payment of costs and expenses in the judicial or administrative proceedings falling within the scope of this Convention.

Artide 23

No legalization or similar formality may be required in the context of this Convention.

Artide 24

Any application, communication or other document sent to the Central Authority of the requested State shall be in the original language, and shall be accompanied by a translation into the official language or one of the official languages of the requested State or, where that is not feasible, a translation into French or Enligsh.

However, a Contracting State may, by making a reservation in accordance with Article 42, object to the use of either French or English, but not both, in any application, communication or other document sent to its Central Authority,

Article 25

Nationals of the Contracting States and persons who are habitually resident within those States shall be entitled in matters concerned with the application of this Convention to legal aid and advice in any other Contracting State on the same conditions as if they themselves were nationals of and habitually resident in that State.

Artide 26

Each Central Authority shall bear its own costs in applying this Convenfion.

Central Authorities and other public services of Contracting States shall not impose any charges in relation to applications submitted under this Convention. In particular.

condifions auxquelles rexercice de ce droit pourrait étre soumis.

Chapitre V

- Dispositions générales

Article 22

Aucune caution ni aucun dépöt, sous quel-que dénomination que ce soit, ne peut étre impose pour garantir le paiement des frais et dépens dans le contexte des procedures judiciaires ou administratives visées par la Convention.

Aricle 23

Aucune légalisation ni formalité similaire ne sera requise dans le contexte de la Convention.

Article 24

Toute demande, communication ou autre document sont envoyés dans leur langue origi-nale å TAutorité centrale de TEtaf requis et accompagnés d'une traduction dans la langue officielle ou Tune des langues officielles de cet Etat ou, lorsque cette traduction est difficile-ment réalisable, d'une traduction en frangais ou en anglais.

Toutefois, un Etat contractant pourra, en faisant la reserve prévue ä Tarfide 42, s'op-poser ä Tutilisation soit du frangais, soit de Tanglais, dans toute demande, communication ou autre document adressés å son Autorité centrale.

Article 25

Les ressortissants d'un Etat contractant et les personnes qui resident habituellement dans cet Etat auront droit, pour tout ce qui concerne Tapplication de la Convention, ä Tassistance judiciaire et juridique dans tout autre Etat contractant, dans les mémes condi tions que s'ils étaient eux-mémes ressortissants de cet autre Etat et y résidaient habituellement.

Article 26

Chaque Autorité centrale supportera ses propres frais en appliquant la Convention.

LAutorité centrale et les autres sevices pu-blics des Etats contractants n'imposeront aucun frais en relation avec les demandes intro-duites en application de la Convention. No-

Prop. 1988/89:8

att säkerställa att de villkor iakttas som utövandet av denna rätt kan vara underkastat.

5 Kap.

Allmänna föreskrifter

Artikd 22

Ingen säkerhet, borgen eller pant av något slag får krävas för att garantera betalningen för kostnader och utgifter i de judiciella eller administrativa förfaranden som faller inom ramen för denna konvention.

Artikd 23

Ingen legalisering eller annan liknande formalitet får krävas i samband med denna konvention.

Artikel 24

Varje ansökan, meddelande eller annan handling som sänds till centralmyndigheten i den anmodande staten skall vara avfattad på originalspråket och åtföljas av en översättning fill det officiella språket eller ett av de officiella språken i den staten eller, om det är svårt att fä till stånd en sådan översättning, en översättning till franska eller engelska.

En fördragsslutande stat får dock genom reservation enligt artikel 42 motsätta sig användningen av anfingen franska eller engelska, dock inte båda, i en ansökan, ett meddelande eller någon annan handling som sänds fill dess centralmyndighet.

Artikel 25

Medborgare i de fördragsslutande staterna och andra som har hemvist i dessa stater skall ha rätt till juridisk hjälp och rådgivning i en annan fördragsslutande stat i frågor som rör tillämpningen av denna konvention på samma villkor som om de själva var medborgare i och hade hemvist i den staten.

Artikel 26

Varje centralmyndighet skall bära sina egna kostnader vid tillämpningen av denna konvention.

Centralmyndigheter och andra allmänna
organ i fördragsslutande stater får inte ta ut
några avgifter med anledning av ansökningar
som har getts in enligt denna konvention. De 111

they may not require any payment from the applicant towars the costs and expenses of the proceedings or, where applicable, those arising from the participation of legal counsel or advisers. However, they may require the payment of the expenses incurred or to be incurred in implementing the return of the child.

However, a Contracting State may, by making a reservation in accordance with Article 42, declare that it shall not be bound to as-sume any costs referred to in the preceding paragraph resulting from the participation of legal counsel or advisers or from court proceedings, except insofar as those costs may be covered by its system of legal aid and advice.

tamment, il ne peuvent rédamer du demandeur le paiement des frais et dépens du procés ou, éventuellement, des frais entrainés par la participation d'un avocat. Cependant, ils peuvent demander le paiement des dé-penses causées ou qui seraient causées par les operations liées au retour de Tenfant.

Toutefois, un Etat contractant pourra, en faisant la reserve prévue ä rartide 42, dédarer qu'il n'est tenu au paiement des frais vises å Talinéa précédent, liés å la participation d'un avocat ou d'un conseiller juridique, ou aux frais de justice, que dans la mesure ou ces coijts peuvent étre couverts par son systéme d'assistance judiciaire et juridique.

Upon ordering the return of a child or issu-ing an order concerning rights of access under this Convention, the judicial or administrative authorities may, where appropriate, direct the person who removed or retained the child, or who prevented the exercise of rights of access, to pay necessary expenses incurred by or on behalf of the applicant, induding travel expenses, any costs incurred or payments made for locating the child, the costs of legal representation of the applicant, and those of re-turning the child.

En ordonnant le retour de Tenfant ou en statuant sur le droit de visite dans le cadre de la Convenfion, Tautorité judiciaire ou administrafive peut, le cas échéant, mettre ä la charge de la personne qui a déplacé ou qui a retenu Tenfant, ou qui a empéché rexercice du droit de visite, le paiement de tous frais nécessaires engagés par le demandeur ou en son nom, notamment des frais de voyage, des frais de représentafion judiciaire du demandeur et de retour de Tenfant, ainsi que de tous les coiits et dépenses faits pour localiser Ten-fant.

Artide 27

When it is manifest that the requirements of this Convention are not fulfilled or that the application is otherwise not well founded, a Central Authority is not bound to accept the application. In that case, the Central Authority shall forthwith inform the applicant or the Central Authority trough which the application was submitted, as the case may be, of its reasons.

Article 28

A Central Authority may require that the application be accompanied by a written au-thorization empowering it to act on behalf of the applicant, or to designate a representative so to act.

Article 29

This Convention shall not predude any person, institution or body who claims that there

Article 27

Lorsqu'il est manifeste que les conditions requises par la Convention ne sont pas remplies ou que la demande n'est pas fondée, une Autorité centrale n'est pas tenue d'accepter une telle demande. En ce cas, elle informe immédiatement de ses motifs le demandeur ou, le cas échéant, rAutorité centrale qui lui a transmis la demande.

Article 28

Une Autorité centrale peut exiger que la demande soit accompagnée d'une autorisa-tion par écrit lui donnant le pouvoir d'agir pour le compte du demandeur, ou de designer un representant habilité ä agir en son nom.

Article 29

La Convention ne fait pas obstade ä la facuité pour la personne, Tinstitution ou Forga-

får framför allt inte kräva betalning av sökanden för kostnader och utgifter för förfaranden eller, i förekommande fall, de kostnader som uppkommer genom att jurist eller annan rådgivare medverkar. De får dock kräva betalning för utgifter som uppkommer eller väntas uppkomma i samband med själva återlämnandet av barnet.

En fördragsslutande stat kan emellertid genom att avge en reservation enligt artikel 42 förklara att den inte skall vara förpliktad att bära några kostnader som avses i föregående stycke och som har uppkommit med anledning av advokats eller någon annan juridisk rådgivares medverkan eller med anledning av ett domstolsförfarande, utom såvitt dessa kostnader kan täckas genom statens rättshjälpssystem.

När en judiciell eller administrafiv myndighet beslutar om återlämnandet av ett barn eller meddelar beslut rörande rätten fill umgänge enligt denna konvention, får myndigheten, om det är skäligt, ålägga den person som har fört bort eller hållit kvar barnet eller som har förhindrat att umgängesrätten kunde utövas att betala nödvändiga utgifter som har uppkommit för sökanden eller på dennes vägnar, inbegripet resekostnader, kostnader som uppkommit eller betalning som eriagts för att hitta barnet, kostnader för sökandens rättsliga företrädare och kostnader för barnets återlämnande.

Artikd 27

Om det är uppenbart att villkoren i denna konvention inte är uppfyllda eller att ansökningen av annat skäl är ogrundad, är en centralmyndighet inte skyldig att godta ansökningen. I ett sådant fall skall centralmyndigheten omgående underrätta sökanden eller, i förekommande fall, den centralmyndighet genom vilken ansökningen förmedlades om sina skäl.

Artikd 28

En centralmyndighet kan kräva att ansökningen åtföljs av en skriftlig fullmakt som ger myndigheten rätt att handla på sökandens vägnar eller att utse ett ombud eller annan representant att handla så.

Artikd 29

Denna konvention utesluter inte möjlighe- ..-

ten att en person, institution eller något annat

8 Riksdagen 1987188. 1 saml. Nr 8

Artide 31

In relation to State which in matters of custody of children has two or more systems of law applicable in different territorial units -

fl any reference to habitual residence in that State shall be construed as referring to habitual residence in a territorial unit of that State;

fe any reference to the law of the State of habitual residence shall be construed as referring to the law of the territorial unit in that State where the child habitually resides.

Article 32

In relation to a State which in matters of custody of children has two or more systems of law applicable to different categories of persons, any reference to the law of that State shall be construed as referring to the legal system specified by the law of that State.

Artide 33

A State within which different territorial units have their own rules of law in respect of custody of children shall not be bound to apply this Convention where a State with a uni-fied system o law would not be bound to do so.

Artide 34

This Convention shall take priority in matters within its scope över the Convention of 5 October 1961 concerning the powers ofaulhor-

Article 31

Au regard d'un Etat qui connait en matiére de garde des enfants deux ou plusieurs systémes de droit applicables dans des unités territoriales différentes:

, fl toute reference ä la residence habituelle dans cet Etat vise la residence habituelle dans une unité territoriale de cet Etat;

fe toute reference ä la loi de TEtat de la residence habituelle vise la loi de TEtat de la residence habituelle vise la loi de Tunité territoriale dans laquelle Tenfant a sa residence habituelle.

Artide 32

Au regard d'un Etat connaissant en matiére de garde des enfants deux ou plusieurs systémes de droit applicables ä des categories différentes de personnes, toute reference ä la loi de cet Etat vise le systéme de droit désigné par le droit de celui-ci.

Article 33

Un Etat dans lequel différentes unités territoriales ont leurs propres régles de droit en mafiére de garde des enfants ne sera pas tenu d'appliquer la Convention lorsqu'un Etat dont le systéme de droit est unifié ne serait pas tenu de Tappliquer.

Article 34

Dans les matiéres auxquelles elle s'ap-plique, la Convention prévaut sur la Convention du 5 oclobre 1961 concemant la compé-

Prop. 1988/89:8

organ som påstår att det har förekommit en kränkning av rätten till vårdnad eller umgänge i den mening som avses i artikel 3 eller 21 direkt vänder sig fill de judiciella eller administrativa myndigheterna i en fördragsslutande stat, vare sig denna konvenfion tillämpas eller inte.

Artikd 30

Varje ansökan som lämnas in till centralmyndigheterna eller direkt fill de judiciella eller administrativa myndigheterna i en fördragsslutande stat i enlighet med bestämmelserna i denna konvention skall, tillsammans med de handlingar eller annan information som hör till ansökningen eller som anskaffats genom en centralmyndighet, vara tillåtna i domstolarna eller de administrativa myndigheterna i de fördragsslutande staterna.

Artikel 31

I förhållande till en stat som i frågor rörande vårdnaden om bam har två eller flera rättssystem tillämpliga inom olika territoriella enheter skall:

a varje hänvisning till hemvist i den staten avse hemvistet inom en territoriell enhet inom den staten;

fe varje hänvisning till lagen i hemviststaten avse lagen i den territoriella enhet där barnet har sitt hemvist inom den staten.

Artikd 32

1 förhållande till en stat som i fråga om vårdnaden om barn har två eller flera rättssystem beträffande olika grupper av människor skall varje hänvisning till lagen i den staten avse det rättssystem som anges i den statens lag.

Artikel 33

En stat, inom vilken olika territoriella enheter har sina egna lagar om vårdnaden om barn, skall inte vara förpHktad att tillämpa denna konvention, om en stat med ett enhetligt rättssystem inte skulle vara förpliktad till det.

Artikel 34

Denna konvention har företräde i frågor
som faller inom dess ram framför Konventio
nen den Soktober 1961 om myndigheters be- 115

ities and the law applicable in respect of the protection of minors, as between Parties to both Convenfions. Otherwise the present Convention shall not restrict the application of an intemational instrument in force between the State of origin and the State addressed or other law of the State adressed for the purposes of obtaining the return of a child who has been wrongfully removed or retained or of organizing access rights.

Article 35

This Convention shall apply as between Contracting States only to wrongful removals or retentions occurring after its entry into force in those States.

Where a declaration has been made under Article 39 or 40, the reference in the preceding paragraph to a Contracting State shall be taken to refer to the territorial unit or units in relation to which this Convention applies.

Artide 36

Nothing in this Convention shall prevent two or more Contracting States, in order to limit the restrictions to which the return of the child may be subject, from agreeing among themselves to derogate from any provisions of this Convention which may imply such a restriction.

tence des autorités et la loi applicable en matiére de protection des mineurs, entré les Etats Parties aux deux Conventions. Par ailleurs, la présente Convention n'empéche pas qu'un autre instrument intemational liant TEtat d'o-rigine et TEtat requis, ni que le droit non conventionnel de TEtat requis, ne soient invoqués pour obtenir le retour d'un enfant qui a été déplacé ou retenu illicitement ou pour or-ganiser le droit de visite.

Artide 35

La Convention ne s'applique entré les Etats contractants qu'aux enlévements ou aux non-retours illicites qui se sont produits apres son entrée en vigueur dans ces Etats.

Si une declaration a été faite conformément aux artides 39 ou 40, la reference ä un Etat contractant faite ä Talinéa précédent signifié Tunité ou les unités territoriales auxquelles la Convention s'applique.

Artide 36

Rien dans la Convention n'empéche deux ou plusieurs Etats contractants, afin de limiter les restrictions auxquelles le retour de Tenfant peut étre soumis, de convenir entré eux de déroger ä celles de ses dispositions qui peuvent impliquer de telles restrictions.

Chapter VI - Final clauses

Article 37

The Convention shall be open for signature by the States which were Members of the Hague Conference on Private International Law at the time of its Fourteenth Sesseion.

It shall be ratified, accepted or approved and the instruments of ratification, acceptance or approval shall be deposited with the Ministry of Foreign Affairs of the Kingdom of the Netherlands.

Artide 38

Any other State may accede to the Convenfion.

The instrument of accession shall be deposited with the Ministry of Foreign Affairs of the Kingdom of the Netherlands,

The Convention shall enter into force for a State acceding to it on the first day of the third

Chapitre VI - Clauses finales

Article 37

La Convention est ouverte å la signature des Etats qui étaient Membres de la Conference de La Haye de droit intemational privé lors de sa Quatoriziéme session.

Elle sera ratifiée, acceptée ou approuvée et les instruments de ratification, d'acceptation ou d'approbation seront déposés auprés du Ministére des Affaires Étrangéres du Royaume des Pays- Bas.

Article 38

Tout autre Etat pourra adhérer å la Convention.

Uinstrument d'adhésion sera déposé auprés de Ministére des Affaires Étrangéres du Royaume des Pays- Bas.

La Convention entrera en vigueur, pour TEtat adhérant, le premier jour du troisiéme

Prop. 1988/89:8

hörighet och tillämplig lag i frågor till skydd för underåriga, såvitt gäller parter som är bundna av båda konventionerna. I övrigt skall denna konvention inte inkräkta på tillämpningen av ett sådant internationellt fördrag som gäller mellan urspmngsstaten och mottagarstaten eller annan lag i mottagarstaten i syfte att få tillbaka ett bam som olovligen har förts bort eller hållits kvar eller för att rätten fill umgänge skall kunna utövas.

Artikd 35

Denna konvention skall tillämpas mellan de fördragsslutande statema endast i fråga om olovliga bortföranden eller kvarhållanden som har skett efter det att konventionen trädde i kraft i förhållande till de statema.

Om en förklaring har lämnats enligt artikel 39 eller 40, skall hänvisningen i det föregående stycket till en fördragsslutande stat avse den eller de territoriella enheter i förhållande fill vilka konvenfionen är tdlämplig.

Artikel 36

Ingenting i denna konvention skall hindra två eller flera fördragsslutande stater från att, i syfte att begränsa de inskränkningar som återlämnandet av ett bam kan vara underkastat, sinsemellan avtala om avvikelser från de bestämmelser i denna konvention som kan innebära en sädan inskränkning.

6 Kap. Slutbestämmelser

Artikel 37

Konvenfionen är öppen för undertecknande av stater som var medlemmar i Haagkonferensen för internationell privaträtt vid tidpunkten för dess fjortonde session.

Den skall ratificeras, godtas eller godkännas och ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrumenten deponeras hos utrikesministeriet i konungariket Nederländerna.

Artikd 38

Varje annan stat kan ansluta sig till konventionen.

Anslutningsinstrument skall deponeras hos utrikesministeriet i konungariket Nederländerna.

Konventionen träder i kraft i förhållande
till en anslutande stat den första dagen i den 117

calendar month after the deposit of its instrument of accession.

The accession will have effect only as regards the relations between the acceding State and such Contracting States as will have declared their acceptance of the accession. Such a declaration will also have to be made by any Member State rafifying, accepting or approv-ing the Convention after an accession. Such declaration shall be deposited at the Ministry of Foreign Affairs of the Kingdom of the Netheriands; this Ministry shall forward, through diplomatic channels, a certified copy to each of the Contracting States.

The Convention will enter into force as between the acceding State and the State that has declared its acceptance of the accession on the first day of the third calendar month after the deposit of the declaration of acceptance.

Artide 39

Any State may, at the time of signature, ratification, acceptance, approval or accession, declare that the Convention shall extend to all the territories for the intemational relations of which it is responsible, or to one or more of them. Such a declaration shall take effect at the time the Convention enters into force for that State.

Such declaration, as well as any subsequent extension, shall be notified to the Ministry of Foreign Affairs of the Kingdom of the Netherlands.

Artide 40

If a Contracting State has two or more territorial units in which different systems of law are applicable in relation to matters dealt with in this Convention, it may at the time of signature, ratification, acceptance, approval or accession declare that this Convention shall extend to all its territorial units or only to one or more of them and may modify this declaration by submitting another dedarafion at any time.

Any such declaration shall be notified to the Ministry of Foreign Afrairs of the Kingdom of the Netherlands and shall state expressly the territorial units to which the Convenfion applies.

mois du calendrier apres le dépöt de son instrument d'adhésion.

Uadhésion n'aura d'effet que dans les rapports entré TEtat adhérant et les Etats contractants qui auront déclaré accepter cette adhésion. Une telle declaration devra également étre faite par tout Etat membre ratifiant, acceptant ou approuvant la Convention ultérieurement ä Tadhésion. Cette dédaratior. sera déposée auprés du Ministére des Affaires Étrangéres du Royaume des Pays-Bas; celui-ci en enverra, par la voie diplomatique, une copie cerfifiée conforme, å chacun des Etats contractants.

La Convention entrera en vigueur entré TE-tat adhérant et TEtat ayant déclaré accepter cette adhésion le premier jour du troisiéme mois du calendrier apres le dépöt de la declaration d'acceptation.

Artide 39

Tout Etat, au moment de la signature, de la ratification, de racceptation, de Tapprobafion ou de Tadhésion, pourra dédarer que la Convention s'étendra ä Tensemble des terri-toires qu'il représente sur le plan intemational ou ä Tun ou plusieurs d'entre eux. Cette declaration aura effet au moment ou elle entré en vigueur pour cet Etat.

Cette declaration, ainsi que toute extension ultérieure, seront notifiées au Ministére des Affaires Étrangéres du Royaume des Pays-Bas.

Article 40

Un Etat contractant qui comprend deux ou plusieurs unités territoriales dans lesquelles des systémes de droit différents s'appliquent aux matiéres régies par cette Convention pourra, au moment de la signature, de la ratification, de racceptation, de Tapprobation ou de Tadhésion, dédarer que la présente Convention s'appliquera ä toutes ses unités territoriales ou seulement ä Tune ou å plusieurs d'entre elles, et pourra å tout moment modifier cette declaration en faisant une nou-velle declaration.

Ces déclarations seront notifiées au Ministére des Affaires Étrangéres du Royaume des Pays-Bas et indiqueront expressément les unités territoriales auxquelles la Convention s'ap-plique.

118

tredje kalendermånaden efter det att dess anslutningsinstrument deponerats.

Anslutningen får verkan endast i förhållandet mellan den stat som har anslutit sig och de fördragsslutande stater som har förklarat sig godta anslutningen. En sådan förklaring måste också göras av varje medlemsstat som ratificerar, godtar eller godkänner konventionen efter anslutningen. Förklaringen skall deponeras hos utrikesministeriet i konungariket Nederländerna; detta ministerium skall på diplomatisk väg vidarebefordra en bestyrkt kopia till varje fördragsslutande stat.

Konventionen träder i kraft mellan en anslutande stat och en stat som har förklarat sig godta anslutningen första dagen i den tredje kalendermånaden efter det att förklaringen om godtagande har deponerats.

Artikd 39

En stat som undertecknar, ratificerar, godtar, godkänner eller ansluter sig fill konvenfionen kan i samband därmed förklara att konventionen skall utsträckas till samtliga territorier för vars internafionella förbindelser den svarar eller till ett eller flera av dem. En sådan förklaring träder i kraft samtidigt som konventionen träder i kraft för berörda stat.

En sådan förklaring liksom varje efterföljande sådan utsträckt tillämpning av konventionen skall meddelas utrikesministeriet i konungariket Nederländerna.

Artikel 40

En fördragsslutande stat som består av två eller flera territorier med olika rättssystem i frågor som regleras i denna konvention kan vid undertecknande, rafificering, godtagande, godkännande eller anslutning förklara att denna konvention skall utsträckas fill att omfatta alla dess områden eller endast ett eller flera av dem och kan när som helst ändra sin förklaring genom att avge en ny förklaring.

Varje sådan förklaring skall meddelas utrikesministeriet i konungariket Nederländerna med uttrycklig uppgift om vilka territoriella enheter som konventionen skall filllämpas på.

Prop. 1988/89:8

119

Artide 41

Where a Contracting State has a system of government under which executive, judicial and legislative powers are distributed between central and other authorities within that State, its signature or ratification, acceptance or approval of, or accession to this Convention, or its making of any declaration in terms of Article 40 shall carry no implication as to the internal distribution of powers within that State.

Article 42

Any State may, not later than the time of rafification, acceptance, approval or accession, or at the time of making a declaration in terms of Article 39 or 40, make one or both of the reservations provided for in Article 24 and Article 26, third paragraph. No other reservation shall be permitted.

Any State may at any fime withdraw a reservation it has made. The withdrawal shall be nofified to the Ministry of Foreign Affairs of the Kingdom of the Netherlands.

The reservation shall cease to have effect on the first day of the third calendar month after the notification referred to in the preceding paragraph.

Article 43

The Convention shall enter into force on the first day of the third calendar month after the deposit of the third instrument of ratificafion, acceptance, approval or accession referred to in Artides 37 and 38.

Thereafter the Convenfion shall enter into force -

1 for each State rafifying, accepting, ap-proving or acceding to it subsequently, on the first day of the third calendar month after the deposit of its instrument of ratificafion, acceptance, approval or accession;

2 for any territory or territorial unit to which the Convention has been extended in conformity with Article 39 or 40, on the first day of the third calendar month after the notification referred to in that Article.

Article 44

The Convention shall remain in force for five years from the date of its entry into force in accordance with the first paragraph of

Article 41

Lorsqu'un Etat contractant a un systéme de gouvernement en vertu duquel les pouvoirs exécutif, judiciaire et législatif sont partagés entré des Autorités centrales et d'autres autorités de cet Etat, la signature, la ratification, racceptation ou 1'approbation de la Convention, ou Tadhésion ä celle-ci, ou une declaration faite en vertu de Tarficle 40, n'emportera aucune conséquence quant au partage interne des pouvoirs dans cet Etat.

Article 42

Tout Etat contractant pourra, au plus tärd au moment de la ratification, de racceptation, de Tapprobation ou de Tadhésion, ou au moment d'une declaration faite en vertu des artides 39 ou 40, faire soit Tune, soit les deux réserves prévues aux artides 24 et 26, alinéa 3. Aucune autre reserve ne sera admise.

Tout Etat pourra, ä tout moment, retirer une reserve qu'il aura faite. Ce retrait sera notifié au Ministére des Affaires Étrangéres du Royaume des Pays-Bas.

Ueffet de la reserve cessera le premier jour du troisiéme mois du calendrier apres la notification mentionnée a l'alinéa précédent.

Article 43

La Convention entrera en vigueur le premier jour du troisiéme mois du calendrier apres le dépöt du troisiéme instrument de ratification, d'acceptation, d'approbation ou d'a-dhésion prévu par les artides 37 et 38.

Ensuite, la Convention entrera en vigueur:

1 pour chaque Etat ratifiant, acceptant, approuvant ou adhérant postérieurement le premier jour du troisiéme mois du calendrier apres le dépöt de son instrument de ratification, d'acceptafion, d'approbation ou d'adhé-sion;

2 pour les territoires ou les unités territoriales auxquels la Convention a été étendue conformément å Tartide 39 ou 40, le premier jour du troisiéme mois du calendrier apres la nofification visée dans ces artides.

Artide 44

La Convention aura une durée de cinq ans ä partir de la date de son entrée en vigueur conformément ä Tartide 43, alinéa premier.

Artikel 41

För en fördragsslutande stat, som har ett regeringssystem enligt vilket exekutiv, judiciell och legislativ makt är fördelad mellan centrala och andra myndigheter inom den staten, skall ett undertecknande eller en ratificering, ett godtagande eller ett godkännande av eller en anslutning fill denna konvention eller en förklaring enhgt artikel 40 inte inverka på den interna fördelningen av makten inom den staten.

Artikel 42

En stat kan senast vid rafificeringen, godtagandet, godkännandet eller anslutningen eller när en förklaring enligt artikel 39 eller 40 avges, göra den ena eller båda reservafioner-na enligt artikel 24 och artikel 26 tredje stycket. Ingen annan reservation är tilläten.

En stat kan när som helst återta en reservation som den har gjort. Utrikesministeriet i konungariket Nederländerna skall underrättas om ett sådant återtagande.

Reservationen upphör att gälla första dagen i den tredje kalendermånaden efter det att den underrättelse som avses i föregående stycke har lämnats.

Artikel 43

Konventionen träder i kraft den första dagen i den tredje kalendermånaden efter den dag då det tredje rafifikafions-, godtagande-, godkännande eller anslutningsinstmmentet deponerades enligt artiklarna 37 och 38.

Därefter träder konventionen i kraft:

1 i förhållande till varje stat som ratificerar, godtar, godkänner eller ansluter sig till konventionen senare, den första dagen i den tredje kalendermånaden efter den dag då dess rafifikafions-, godtagande-, godkännande-eller anslutningsinstrument deponerades;

2 för varje område eller territoriell enhet som konventionen har utsträckts till enligt artikel 39 eller 40, den första dagen i den tredje kalendermånaden efter det meddelande som avses i artiklarna.

Artikd 44

Konventionen gäller i fem år räknat från den dag då den enligt artikel 43 punkt 1 har

Prop. 1988/89:8

121

Article 43 even for States which subsequently have ratified, accepted, approved it or acceded to it.

If there has been no denunciation, it shall be renewed tacitly every five years.

Any denunciation shall be notified to the Ministry of Foreign Affairs of the Kingdom of the Netherlands at least six months before the expiry of the five year period. It may be limited to certain of the territories or territorial units to which the Convention applies,

The denunciation shall have effect only as regards the State which has notified it. The Convention shall remain in force for the other Contracting States.

Article 45

The Ministry of Foreign Affairs of the Kingdom of the Netherlands shall notify the States Members of the Conference, and the States which have acceded in accordance with Article 38, of the following -

1 the signatures and ratifications, accept-ances and approvals referred to in Article 37;

2 the accessions referred to in Article 38;

3 the date on which the Convention enters into force in accordance with Article 43;

4 the extensions referred to in Article 39;

5 the déclarations referred to in Artides 38 and 40;

6 the reservations referred to in Article 24 and Article 26, third paragraph, and the with-drawals referred to in Article 42;

7 the denunciations referred to in Article 44.

IN WITNESS WHEREOF the undersigned, being duly authorized thereto, have signed this Convention,

DONE at The Hague, on the 25th day of October, 1980, in the English and French languages, both texts being equally authenfic, in a single copy which shall be deposited in the arehives of the Gouvernment of the Kingdom of the Netherlands, and of which a certified copy shall be sent, through diplomatic channels, to each of the States Members of the Hague Conference on Private International Law at the date of its Fourteenth Session.

méme pour les Etats qui Tauront postérieurement ratifiée, acceptée ou approuvée ou qui y auront adhéré.

La Convention sera renouvelée tacitement de cinq ans en cinq ans, sauf dénonciafion.

La dénonciafion sera notifiée, au moins six mois avant Texpiration du délai de cinq ans, au Ministére des Affaires Étrangéres du Royaume des Pays-Bas. Elle pourra se limiter ä certains territoires ou unités territoriales auxquels s'applique la Convention.

La dénonciafion n'aura d'effet qu'å Tégard de TEtat qui Taura notifiée. La Convention restera en vigueur pour les autres Etats contractants.

Article 45

Le Ministére des Affaires Étrangéres du Royaume des Pays-Bas notifiera aux Etats Membres de la Conference, ainsi qu'aux Etats qui auront adhéré conformément aux dispositions de rartide 38:

1 les signatures, ratifications, acceptations et approbations visées ä Tartide 37;

2 les adhésions visées ä Tartide 38;

3 la date ä laquelle la Convention entrera en vigueur conformément aux dispositions de rartide 43;

4 les extensions visées ä Tarticle 39;

5 les déclarations mentionnées aux artides 38 et 40;

6 les réserves prévues aux artides 24 et 26, alinéa 3, et le retrait des réserves prévu ä rartide 42;

7 les dénonciations visées ä rartide 44,

EN FOI DE QUOI, les soussignés, dument autorisés, ont signé la présente Convenfion.

FAIT ä La Haye, le 25 octobre 1980, en frangais et en anglais, les deux textes faisant également foi, en un seul exemplaire, qui sera déposé dans les arehives du Gouvernement du Royaume des Pays-Bas et dont une copie cerfifiée conforme sera remise, par la voie diplomatique, å chacun des Etats Membres de la Conference de La Haye de droit intemational privé lors de sa Quatorziéme session.

trätt i kraft även för stater som senare här ratificerat, godtagit, godkänt eller anslutit sig till konventionen.

Om uppsägning inte sker, skall konventionen utan vidare tillkännagivande anses förlängd för fem år i sänder.

Uppsägning skall ske genom en underrättelse till utrikesministeriet i konungariket Nederländerna minst sex månader före femårs periodens utgång. Uppsägning kan begränsas fill att avse vissa av de territorier eller territoriella enheter på vilka konventionen är tilllämplig.

Uppsägningen får verkan endast för dén stat som har insänt underrättelsen. För övriga fördragsslutande stater förblir konvenfionen i kraft.

Artikd 45

Utrikesministeriet i konungariket Nederländerna skall underrätta konferensens medlemsstater samt de stater som anslufit sig enligt artikel 38 om:

1 undertecknande och ratificering, godtagande och godkännande enligt artikel 37;

2 anslutning enligt arfikel 38;

3 dagen då konventionen träder i kraft enligt artikel 43;

4 utsträckning enligt artikel 39;

5 förklaring enligt artiklarna 38 och 40;

6 förbehåll enligt arfikel 24 och arfikel 26, tredje stycket, och återtagande enligt artikel 42;

7 uppsägning enligt artikel 44.

TILL BEKRÄFTELSE HÄRAV har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade undertecknat denna konvention.

UPPRÄTTAD i Haag den 25 oktober 1980 på franska och engelska, vilka båda texter äga lika vitsord, i ett enda exemplar som skall deponeras i Nederländernas regerings arkiv och varav bestyrkt kopia på diplomatisk våg skall fillställas varje medlemsstat i Haagkonferensen för internationell privaträtt vid tidpunkten för dess fjortonde session.

Prop. 1988/89:8

123

Prop. 1988/89:8 Bilaga 4

Sammanställning av remissyttrandena Remissinstanserna

Efter remiss har yttrande över promemorian avgetts av hovrätten för Västra Sverige, kammarrätten i Stockholm, kammarrätten i Göteborg, Stockholms tingsrätt, länsrätten i Stockholms län, länsrätten i Malmöhus län, domstolsverket, socialstyrelsen, statens invandrarverk, polismyndigheten i Stockholm, juridiska fakultetsstyrelsens forskningsnämnd vid Lunds universitet, familjelagssakkunniga (Ju 1970:52), utredningen om barnens rätt (Ju 1977:08), Stockholms socialnämnd, Malmö socialnämnd, Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund. Föreningen BRIS - Barnens Rätt 1 Samhället, Rädda Barnen samt riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige-

Remissvaren

1 Allmänna synpunkter

Samtliga remissinstanser tillstyrker att Sverige ansluter sig till båda konventionerna.

Hovrätten för Västra Sverige

I en tid av ökande internationella kontakter blir familjerättsliga bindningar över gränserna allt vanligare. Den anknytning till olika länders rättsordningar, innefattande olikheter i synen på familj och barn, som därvid uppstår, kan ofta leda till svårlösta problem. Problemen accentueras i den situationen att den ena av föräldrarna väljer att ta sig rätt genom att mot den andres vilja föra med sig ett barn till ett annat land än den gemensamma hemviststaten. I sådana situationer är det utomordentligt viktigt att det finns regler som gör det möjligt att med bistånd av myndigheter och domstolar i det andra landet kunna återföra barnet. Redan kunskapen om att denna möjlighet finns torde vara ägnad att avhålla den som har avsikter att obehörigen skilja ett barn från dess vårdnadshavare från att sätta sådana planer i verket. Från dessa synpunkter är en internationell reglering av stort värde.

En internationell reglering bör dessutom kunna bidra till att underlätta
ett fungerande umgänge med barn över gränserna, eftersom den, i en
situation där barnet inte återlämnas efter umgängesrättstiden ger vårdnads
havaren möjligheter att få tillbaka barnet. - Det finns därför starka skäl som
talar för att Sverige bör biträda en konventionsreglering. De krav som bör
ställas på en sådan reglering får enligt hovrättens mening i rimlig grad anses
uppfyllda av såväl Europarådskonventionen som Haagkonventionen. Vad
beträffar frågan om effektiviteten hos konventionerna bör särskilt fillkoms-
ten av en centralmyndighet i varje land vara ägnad att bidra till ett snabbt
och för sökanden enkelt förfarande. Hovrätten delar den uppfattning som 124

framförs i promemorian att båda konventionerna ger domstolen tillräckliga

möjligheter att med hänsyn till barnets bästa vägra erkännande och verk- ftop. 1988/89:8 ställighet.

Enligt hovrättens uppfattning är det av stor vikt att Sverige i största möjliga utsträckning deltar i det internationella samarbetet. Eftersom såväl Europaråds konventionen som Haagkonventionen uppfyller de krav som bör ställas för att regleringen inte skall anses strida mot vår nationella rättsordning, bör anslutning ske till båda konventionerna. Som uttalas i promemorian är det angeläget att Sverige får motsvarande reglering även i förhållande till stater som ej anslutit sig till konventionerna.

Kammarrätten i Stockholm

Enligt kammarrättens erfarenhet föreligger det ett starkt behov av internafionella regler som medger att i så stor utsträckning som möjligt svenska avgöranden i fråga om vårdnad om och umgänge med liksom överflyttning av barn kan genomföras även i utlandet. Att möjligheterna härtill för närvarande är starkt begränsade medför stora olägenheter. Myndigheterna står i praktiken maktlösa när ett barn har olovligen förts ur riket och hålls kvar i annan stat än Schweiz och våra nordiska grannländer, med vilka konventioner på området har ingåtts. En följd av detta har blivit att vårdnadshavare ibland själva tar sig rätt och egenmäktigt återför eller låter återföra ett barn hit. Sådana åtgärder kan göra en situation, som redan är infekterad, ännu svårare. Detta är i sin tur ägnat att skada de barn som berörs. Det sagda gäller i motsvarande mån beträffande möjligheterna att här i riket få utländska domstolsbeslut i aktuellt hänseende genomförda.

Kammarrätten hälsar därför med tillfredsställelse att det internationella samarbetet på området har lett fram till de båda konventioner som den remitterade promemorian avser och att frågan om Sveriges tillträde till dem nu prövas. Konventionerna har sådant innehåll och sädan utformning att de är väl värda en bred anslutning. En sädan ökar självfallet deras effektivitet och förstärker därmed den preventiva effekt som ligger i att möjligheterna minskar när det gäller att framgångsrikt få ett olovligt bortförande eller kvarhällande till utlandet att bestå.

Mot den bakgrund som angetts här tillstyrker kammarrätten att Sverige biträder båda konventionerna, som ju har olika räckvidd. Domstolen ansluter sig till den mening som uttalas (s. 50 f) i promemorian om vilka reservationer som härvid bör göras för svensk del.

Med hänsyn till intresset av att de bestämmelser som konventionerna innehåller får så stor räckvidd som möjligt tillstyrks vidare förslaget att regeringen, under förutsättning av ömsesidighet, får föreskriva att bestämmelserna skall tillämpas även i förhållande till stat, som inte har anslutit sig till konvenfionerna.

Kammarrätten i Göteborg

På senare tid har antalet fall ökat då en förälder utan lov för ut sitt barn ur landet och på så sätt skiljer barnet från den andra föräldern. Behovet av en internationell reglering som gör det möjligt att återföra barnet framstår under sådana förhållanden som alltmer angeläget.

Den ökade rörligheten över gränserna och det ökade antalet "inter
nationella familjebildningar" gör det också nödvändigt att avgöranden rö
rande vårdnaden om eller umgänge med barn blir respekterade även i andra
länder. Kammarrätten finner det väsentligt att en anslutning fill Europa
råds- och Haagkonventionerna kommer till stånd så att man kan komma till
rätta med dessa problem. I och med att konventionerna blir tillämpliga 125

behöver en förälder inte i samma utsträckning som i dag tveka inför att Prop. 1988/89:8 skicka sitt barn ufrikes.

Stockholms tingsrätt

Den ökade rörligheten över gränserna har medfört aft vårdnadstvister med anknytning till två eller flera länder ofta förekommer. Självfallet är det angeläget att motverka obehöriga bortföranden och kvarhållanden av barn även i internationella förhållanden. Med hänsyn fill det anförda föreligger det ett behov av en internationell reglering rörande erkännande och verkställighet av vårdnadsavgöranden. Det synes därför lämpligt att Sverige ansluter sig till Europaråds- och Haagkonventionerna och att i promemorir an upptagna lagförslag föranleder lagstiftning.

Länsrätten i Stockholms län

Länsrätten tillstyrker att Sverige ansluter sig till båda konventionerna. Även om de löser långt ifrån alla problem på området utgör de dock etf stort steg i rätt riktning.

Länsrätten kan i allt väsentligt godta innehållet i de remitterade lagförslagen. Den kan också i allt väsentligt ansluta sig till de anförda motiven.

Länsrätten i Malmöhus län

Enligt länsrättens mening är det angeläget att Sverige kommer med i ett internationellt samarbete för att motverka olovligt bortförande av barn i internationella förhållanden. Länsrätten tillstyrker därför att Sverige ansluter sig såväl till Europarådskonventionen den 20 maj 1980 om erkännande och verkställighet av avgöranden rörande vårdnad om barn sarnt återställande av vård av barn som tiU Haagkonventionen den 25 oktober 1980 om de civila aspekterna pä internationella bortföranden av barn. Samtidigt vill länsrätten emellertid understryka att det samarbete som kommer till stånd genom ätt Sverige ansluter sig till de nu aktuella konventionerna ju inte kommer att medföra någon total lösning av problemen med olovligt bortförande av barn över gränserna. Anslutningen till konventionerna kommer huvudsakligen att leda till ett samarbete med länder som har likartad rättsordning och samhällssyn sorn Sverige. Däremot kommer anslutningen inte att erbjuda någon lösning i förhållande till de länder där problemen är som störst.

Länsrätten har i huvudsak infe något att erinra mot den lag som föreslagits för att införliva konventionerna i svensk rätt. Dock anser länsrätten att centralmyndighetens åligganden bör närmare preciseras. Vidare vill länsrätten rikta invändningar mot vad som har anförts i utredningen angående bevisbördan för att vägra verkställighet. Slutligen vill länsrätten också beröra vissa kostnadsfrågor samt vilket språk som skall användas i en ansökan hos domstol. Innan länsrätten går närmare in på dessa frågor vill länsrätten emellertid särskilt framhålla att länsrätten inte har något att erinra mot att frågor om verkställighet och överflyttning skall prövas i första instans av länsrätt. Enligt länsrättens mening utgör de skäl sorn utredaren har framfört mot en sådan ordning inte några avgörande hinder.

Domstolsverket

Domstolsverket (DV) tillstyrker förslaget om att Sverige skall tillträda säväl
Europarådskonventionen som Haagkonventionen. Ett tillträde till kon- 126

ventionerna kommer att vara en tillräckligt effektiv lösning för att komma Prop. 1988/89:8

till rätta med problemen med olovligt bortförande av barn i internationella

förhållanden i förhållande till andra konventionsstater, DV vill emellertid

påpeka, som också framhållits i promemorian, att konventionerna troligen

inte kommer att vinna någon större anslutning från de stater i förhållande

till vilka de största problemen föreligger.

DV tillstyrker förslaget om att länsrätterna skall pröva ansökningar om verkställighet och överflyttning av barn. Verket instämmer i de överväganden som redovisas i promemorian.

DV ansluter sig till bedömningen i promemorian att ett tillträde till konventionerna inte kommer att medföra några kostnader av betydenhet.

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen tillstyrker att Sverige ansluter sig till säväl Europarådskonventionen den 20 maj 1980 om erkännande och verkställighet av avgöranden rörande vårdnad av barn som till Haagkonventionen den 20 oktober 1980 om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn.

Socialstyrelsen ser det som angeläget att Sverige i sin lagstiftning förstärker det rättsliga skyddet för barn som olovligen förts bort ur landet och på så sätt skiljts från sin vårdnadshavare eller annan som handhar vården av barnet. Även då det ej är fråga om ett olovligt bortförande eller kvarhällande finns det idag en brist vad gäller möjligheten att kunna erkänna och verkställa andra länders vårdnadsavgöranden i Sverige respektive kunna åberopa svenska avgöranden i andra länder.

När det gäller Europarådskonventionen anser socialstyrelsen att det är riktigt att reservationsmöjligheten i artikel 17 utnyttjas. Socialstyrelsen anser att målsättningen bör vara att utländska barn i Sverige behandlas lika som barn med hemvist i Sverige. Genom att använda denna reservationsmöjlighet har förutsättningar skapats för en sådan målsättning.

Det är vidare mycket angeläget att Sverige försöker få till stånd ett samarbete på detta område även med de stater som ej anslutit sig till någon av konventionerna. Det är också socialstyrelsens uppfattning att de största problemen med olovliga bortföranden av barn föreligger i förhällande till dessa stater.

Av avgörande betydelse för socialstyrelsens ställningstagande är att båda konventionerna är s. k. öppna konventioner dvs. de kan förväntas få en tillräckligt stor anslutning för att kunna bidra till ett meningsfullt internationellt samarbete när det gäller olovliga bortföranden av barn över gränserna. Äv lika avgörande betydelse för styrelsens ställningstagande är att båda konventionerna innehåller vissa undantagsbestämmelser, som uppställts av hänsyn till barnets bästa och som möjliggör för en konventionsstat att göra avsteg från absolut skyldighet att överfiytta ett barn som olovligen förts till staten eller som olovligen hålls kvar där. Socialstyrelsen anser att konventionerna ger ett godtagbart skydd för att barnets bästa beaktas. De skillnader som kan uppstå vid bedömningen av barnets bästa måste ställas mot de fördelar som en anslutning till konventionerna ger barnen.

Socialstyrelsen ställer sig tveksam till den åldersgräns som anges i kon
ventionerna. Det framgår av lagkommentaren att konventionerna även
omfattar sådana beslut som har meddelats med stöd av lagen (1980:621)
med särskilda bestämmelser om vård av unga - om barnet är under 16 år.
Vård enligt LVU skall senast upphöra då den unge fyllt 18 år eller om värd
beslutas med stöd av 1 § andra stycket 2 eller tredje stycket när den unge
fyller 21 år. Har barnet fyllt 16 år kan sålunda ett barn som vårdas med stöd 127

av LVU och som olovligen förts bort över landets gränser inte med stöd av Prop. 1988/89:

den föreslagna lagen begäras överflyttad. När det gäller nordiska ärenden

kan socialnämnden däremot med stöd av någon av lagarna om utlämning till

Sverige från Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av

beslut om värd eller behandling efter framställan i annat nordiskt land fä ett

barn som vårdas med stöd av LVU utlämnat. Ett barn, oberoende av ålder,

som vårdas med stöd av LVU kan efter framställan utlämnas till Sverige från

våra nordiska grannländer enligt ovan nämnda lag.

Barn som befinner sig i denna situation oberoende av om det befinner sig i ett nordiskt eller i ett annat land bör i möjligaste mån behandlas lika.

Socialstyrelsen anser att Sverige, innan vi ansluter oss fill ifrågavarande konventioner, bör undersöka möjligheten av att inom ramen för dessa möjliggöra att barn, oberoende av ålder, som vårdas med stöd av LVU, efter ansökan kan begäras återlämnade till Sverige.

Även underåriga över 16 år som inte vårdas enligt LVU kan i vissa fall behöva åtnjuta det skydd som konventionerna ger vid olovligt bortförande.

Polismyndigheten i Stockholm

Mot bakgrund av de erfarenheter polismyndigheten har av de problem som är förbundna med olovliga bortföranden av barn bedömer polismyndigheterna det angeläget att Sverige ansluter sig till konventionerna. En sädan åtgärd kommer med all sannolikhet motverka olovliga bortföranden av barn från Sverige och öka möjligheterna till ett återförande i förekommande fall.

Lunds universitet, juridiska fakultetsstyrelsens forskningsnämnd

De allt oftare förekommande internationella barnaroven utgör ett allvarligt samhällsproblem, till stor del på grund av det otillfredsställande rättsläget i såväl Sverige som många andra länder. Reglerna och rättspraxis belönar ofta den som egenmäktigt bortrövar ett barn frän ett land till ett annat land (med bortrövande avses här även olovligt kvarhällande). Det är därför av stor vikt att Sverige ansluter sig till de två befintliga multilaterala konventionerna på detta område (en Europarädskonvention och en Haagkonvention, båda av 1980). Den praktiska betydelsen av anslutningen kommer naturligtvis i hög grad att bero på hur många och vilka andra länder som ansluter sig, men det är enligt forskningsnämndens mening redan nu helt klart att Sverige ej bör stå utanför detta samarbete, i synnerhet eftersom båda konventionerna redan har vunnit så stor anslutning att de har trätt i kraft.

Vid nuvarande tidpunkt, när konventionstexterna är definitivt fastställda, vore det mindre meningsfullt att krifiskt detaljgranska de två konventionernas regelsystem. Det enda betydelsefulla är idag att konventionerna utgör ett mycket viktigt steg framåt och att en anslutning inte tvingar Sverige till något som ur svensk synvinkel framstår som oacceptabelt.

Familjelagssakkunniga

Familjelagssakkunniga anser det i hög grad angeläget att ett utbyggt internationellt samarbete kommer till stånd inom det område som berörs av promemorian. Såväl Europarådskonventionen som Haagkonventionen utgör ett betydande framsteg för ett sådant samarbete. Det finns all anledning för Sverige att delta häri. Vi tillstyrker följaktligen förslaget att Sverige skall tillträda de båda konventionerna.

128

utredningen om barnens rätt Prop. 1988/89:8

Vi fillstyrker det som föresläs i promemorian.

Barn som av en förälder olovligen bortförs från Sverige fill ett annat land och kvarhålls där är ett tilltagande problem som på senare tid har fått stor uppmärksamhet. 1 flertalet fall innebär det olovliga bortförandet att barnet och dess vårdnadshavare skiljs åt. Genom åtgärden rycks barnet upp från en van miljö och tvingas många gånger att leva i ett nytt och främmande land utan att veta om det någonsin skall få återse den andra föräldern. Också för den förälder som har fråntagits barnet innebär det självfallet påfrestningar att inte kunna ha någon kontakt med barnet och att leva i ovisshet om barnet någonsin skall komma att återförenas med honom eller henne.

I dag har en förälder små möjligheter att på rättslig väg få tillbaka ett barn som olovligen har förts till ett annat land. Genom en anslutning till konvenfionerna om olovligt bortförande av barn kommer Sverige att i förhållande till ett antal stater få fill stånd ett samarbete och en reglering av förfarandet i dessa situationer. Vi anser därför att Sverige så snart som möjligt skall gå med i detta samarbete. Förhoppningsvis kommer en bred anslutning till de båda konventionerna att innebära en press på också andra stater att ansluta sig.

Haagkonvenfionen och Europarådskonventionen behandlar frågor om olovligt bortförande av barn från delvis olika utgångspunkter och på delvis skilda sätt. Vi anser dock att båda konventionerna väl tillgodoser kraven på ett effektivt förfarande når det gäller att försöka återföra ett barn till den som har vårdnaden eller vården om det och att de sätter barnets intressen i främsta rummet. Av särskild vikt är att enskilda människor kan fä hjälp av en centralmyndighet i sin strävan att återfå sitt barn och att denna myndighet skall samarbeta med centralmyndigheten i det land där barnet vistas. Det är också mycket positivt att man starkt betonar att centralmyndigheterna skall verka för ett fungerande umgänge mellan barnet och den förälder som är skild från vårdnaden.

Stockholms socialnämnd

Förvaltningen vill inledningsvis framhålla att den i huvudsak delar de synpunkter och förslag som förs fram i promemorian. I det följande kommenteras några av huvudpunkterna i denna.

För närvarande saknas som regel möjlighet att få svenska avgöranden om vårdnad eller umgänge verkställda i andra länder med undantag av de nordiska länderna och Schweiz. Utrikesdepartementet har i avsaknad av internationella överenskommelser begränsade möjligheter att lämna biträde i dessa fall. Erfarenheter från familjerättsbyrån visar att föräldrar ofta är medvetna om detta faktum. Det gör att de i vissa fall inte medverkar fill att barnet fär upprätthålla kontakt med den förälder som inte har vårdnaden. Förvaltningen delar promemorians synpunkt att starka skäl talar för att Sverige ansluter sig till konventionerna.

Enligt promemorian är det inte realistiskt att räkna med anslutning från alla stater. Förvaltningen vill framhålla vikten av att det blir en så bred anslutning som möjligt.

Promemorian gör bedömningen att båda konventionerna år tillräckligt
effektiva för att barn som olovligen har förts bort från ett land eller olov
ligen hålls kvar i ett annat land kan föras tillbaka fill hemlandet. För
valtningen anser att det är mycket viktigt att en sådan effektivitet finns. Att
med stöd av nu gällande bestämmelser få ett kidnappat barn återfört till rätt
vårdnadshavare är enligt juridiska sektionens erfarenheter i det närmaste 129

9 Riksdagen 1987188. 1 saml. Nr 8

omöjligt. Samtidigt vill förvaltningen framhålla vad promemorian också Prop. 1988/89:8

betonar, att det är "minst lika angeläget att konventionerna inte är alltför

effektiva, så att de tvingar en konventionsstat att sända tillbaka ett barn

även när detta kan anses strida mot barnets eget bästa". Europarädskonven-

fionens artikel 10 har formuleringen "uppenbarligen inte längre är förenligt

med barnets bästa". Enligt förvaltningens uppfattning är det att föredra att

formuleringen "uppenbarligen" stryks.

Malmö socialnämnd

Socialnämnden biträder huvudförslaget att Sverige ansluter sig till Europarådskonventionen den 20 maj 1980 och till Haagkonventionen den 25 oktober 1980, som båda syftar till att motverka olovliga bortföranden av barn i internationella förhållanden.

Föräldrar med utländsk bakgrund blir allt vanligare i Sverige. Därmed ökar behovet av rättsregler som gäller i flera länder. Sverige har i flera avseenden försökt anpassa nya lagregler till internafionell praxis. Den föreslagna anslutningen till de nämnda konventionerna måste ses som en angelägen utveckling till denna praxis.

Konventioners användbarhet är alltid beroende av antalet anslutna länder. De länder som varit aktuella i Malmö i de här sammanhangen är Jugoslavien och Polen och dessa saknas exempelvis bland de anslutna. Här bör således separatavtal kunna tecknas.

Europaråds- och Haagkonventionerna innehåller som framhålls i promemorian både för- och nackdelar. Enligt socialnämnden överväger emellertid fördelarna.

Begränsningar i tillämpningen är mycket viktiga ur svensk synvikel. Barnets bästa hävdas starkt i vår lagstiftning och här bör man ej göra avkall på de framsteg som vunnits på senare år. Barnets situation och ålder måste vara avgörande i bedömningen. Om förhållanden ändrats och barnet motsätter sig en flyttning skall detta tilläggas stor vikt vid den slutliga bedömningen. I detta avseende är Haagkonventionen mer nyanserad än Euro-parådskonven tionen, men också den senare måste sägas på ett fillfredsstäl-lande sätt tillgodose barnets bästa.

Sveriges domareförbund

Domareförbundet tillstyrker det framlagda förslaget men vill i sammanhanget framföra några synpunkter.

Med den ökade migrationen har behovet av internationell reglering blivit allt större på det område som rör olovligt bortförande av barn från ett land till ett annat. För Sveriges del gäller det sålunda olovligt bortförande från Sverige till utlandet och bortförande från utlandet fill Sverige. Med olovligt bortförande jämställs olovligt kvarhällande.

I promemorian sägs att vissa krav skall vara uppfyllda för att Sverige skall ansluta sig till konventionerna; bl. a. konventionernas effekfivitet och hänsynen till barnens bästa.

Beträffande eftektiviteten framhålls det i promemorian att konventionerna visserligen måste vara effektiva men att det är angeläget att de inte blir så effektiva att de tvingar en konventionsstat att sända tillbaka ett barn även när detta kan strida mot barnets bästa. Domareförbundet anser att konventionerna och den föreslagna svenska lagtexten fått i detta avseende ett rimligt avvägt innehåll.

I den praktiska tillämpningen är dock risken påtaglig att hänsynen till
barnets bästa kan komma att motverka effektiviteten. Det förhäller sig nog 130

så, allmänt sett, att domstolarna i varje land medvetet eller omedvetet torde Prop. 1988/89:8 anse att barnets välfärd bäst kan säkras om det får växa upp och fostras just i det egna landet, utan att därför någon diskriminering av utländska med: borgare behöver föreligga. Utgångspunkten för verkställighet skall vara det utländska vårdnadsavgörandet eller gällande bestämmelser i lagen i den stat där barnet hade sitt hemvist omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet. Detta kan också sägas ha betonats i såväl konventionerna som det svenska lagförslaget, och det är enligt domareförbundets mening vikfigt att så har skett. Emellerfid kan det inte uteslutas att hindren för verkställighet enligt det ovan sagda kommer att överbetonas. Det kan också gälla föreskrifter om villkor eller tidpunkt för utövande av umgängesrätt med barn. Det är vidare inte sannolikt att, om tvä stater kommit fill olika resultat om vårdnad, den stat som skall pröva en ansökan om verkställighet kommer att finna det förenligt med barnets bästa att överflytta det till den stat varifrån det bortförts.

Domareförbundet noterar vidare att den föreslagna ordningen, när det inte finns ett verkställbart avgörande rörande vårdnaden om ett barn (art. 12 i Europarådskonventionen jämförd med 19 § i lagförslaget) kan befaras ta lång fid i det enskilda fallet.

Domareförbundet anser dock, oaktat nu framförda farhågor, att konvenfionerna ger sä långt det är möjligt en grund för att komma fill rätta med de olovliga bortförandena av barn över statsgränserna. Anslutning till de båda konvenfionerna tillstyrks därför.

Föreningen BRIS

Vi anser oss kunna stödja den utformning som promemorian fått och de avgöranden och reservationer som den ger uttryck för. Vi är speciellt tacksamma för de formuleringar som ger vid handen att beslut om överflyttning av barn skall kunna ställas i relation till de grundläggande principerna om skyddet för mänskliga fri- och rättigheter, så att Barnets Rättskonvention ska kunna beaktas i tillämpliga delar samt att Sverige får vägra överflyttning av barnet om det självt motsätter sig överflyttningen (sid. 7, § 12, punkt 3 och 4).

Rädda barnen

Rädda Barnen välkomnar promemorians förslag att Sverige dels ansluter sig till Europarådskonventionen av den 20 maj 1980 om erkännande och verkställighet av avgöranden rörande vårdnad om barn samt om återställande av vård av barn, dels till Haag-konventionen av den 25 oktober 1980 om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn, då detta ger Sverige möjlighet att komma med i ett internationellt samarbete som syftar till att motverka olovliga bortföranden av barn i internationella förhållanden.

Det är positivt att så många stater har anslufit sig till båda eller till någon av de två konvenfionerna. Glädjande att se är att vi efter anslutningen också skulle fä ett samarbete med bl. a. stater som man tidigare haft svårigheter med. Tyvärr är ej de länder som orsakar de största problemen anslutna. Vi ser det som viktigt att Sverige fortsättningsvis kan få till stånd ett brett samarbete internationellt vad gäller olovliga bortföranden av barn över gränserna, också med de länder som inte är anslutna till någon av konventionerna.

131

Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige Prop. 1988/89:

Riksorganisationen för Kvinnojourer i Sverige (RÖKS) har erfarit att olovligt bortförande av barn i internationella förhållanden medför stora och tragiska problem. Ett stort steg på vägen för att lösa dessa problem är att Sverige ansluter sig till Europarådskonventionen och Haagkonventionen.

Därutöver vill RÖKS påpeka att enbart anslutning till dessa konvenfioner inte löser alla problem med barn som obehörigt förs bort till andra länder. De största problemen finns i förhållande till de länder som står utanför konventionerna. Sverige bör verka för överenskommelser även med dessa länder.

2 Reservationsmöjligheterna

Hovrätten för Västra Sverige

Hovrätten delar den uppfattning som redovisas i promemorian angående vilka reservafioner som från Sveriges sida bör göras vid anslutningen till konventionerna.

Kammarrätten i Stockholm

Domstolen ansluter sig till den mening som uttalas (s. 50 f) i promemorian om vilka reservationer som härvid bör göras för svensk del.

Domstolsverket

Haagkonventionens möjlighet till reservation beträffande centralmyndighetens kostnadsansvar bör utnyttjas. DV vill också understryka att praxis hittills varit utomordentligt restriktiv när det gäller att bevilja rättshjälp i frågor som de nu aktuella. Det finns inte anledning att räkna med att praxis kommer att ändras.

Socialstyrelsen

När det gäller Europarådskonventionen anser socialsty relsen att det är riktigt att reservationsmöjligheten i artikel 17 utnyttjas. Socialstyrelsen anser att målsättningen bör vara att utländska barn i Sverige behandlas lika som barn med hemvist i Sverige. Genom att använda denna reservationsmöjlighet har förutsättningar skapats för en sädan målsättning.

Statens invandrarverk

Vid ratifikationerna bör göras de reservationer som föresläs i promemorian, dock med det undantaget att Sverige inte bör reservera sig mot att handlingar som ges in till centralmyndigheten får avfattas på franska (Europarådskonventionen art. 6 p. 2). Denna reservation förefaller omotiverad dels med tanke på att den är ägnad att försena ett förfarande som bör genomföras med största skyndsamhet dels med hänsyn till att utrikesdepartementet föreslås vara svensk centralmyndighet.

132

Lunds universitet, juridiska fakultetsstyrelsens forskningsnämnd Prop. 1988/89:8

På sidan 36 i promemorian anses det vara angeläget att konventionerna ej , blir "alltför effektiva", dvs. att de ej skall tvinga en konventionsstat att sända tillbaka ett bortrövat barn även när detta bedöms strida mot barnets eget bästa. Detta uttalande återspeglar den kluvenhet som karakteriserat Sveriges inställning under hela konventionsarbetet; man vill gärna få tillbaka barn som bortförts fill eller kvarhållits i utlandet, men man vill samtidigt behålla fria händer att vägra återlämna barn som på motsvarande sätt har förts till eller kvarhållits i Sverige.

För att tillmötesgå de länder som i likhet med Sverige har önskat sig en "svag" konvention tillåter Europarådskonventionens art. 17 de anslutna staterna att medelst reservation förbehålla sig större frihet att vägra erkänna resp. verkställa vårdnädsavgöranden meddelade i annan konventionsstat, bl. a. när man anser att avgörandets verkningar är uppenbart oförenliga med de grundläggande rättsprinciperna om familj och barn eller om det befinns att avgörandets verkningar med hänsyn till ändrade förhållanden uppenbarligen inte längre är förenliga med barnets bästa (art. 10). Enligt promemorian skall Sverige utnyttja denna reservationsmöjlighet (se sidan 38 och lagförslagets 6 §). Forskningsnämnden är inte övertygad om att detta verkligen är nödvändigt i fråga om en Europarådskonvention, som ju binder länder med inte alltför olika rättspolifiska värderingar på detta område. Reservationen kommer naturligtvis på motsvarande sätt att försvaga Sveriges ställning när det gäller att återfå barn som har bortförts till eller kvarhållits i utlandet. (Se vidare avsnitt 5.2,6 §.)

Familjelagssakkunniga

Det bör påpekas att promemorians inställning till de frågor som behandlas i konventionerna präglas av en påtaglig kluvenhet. Pä ena sidan sägs det vara önskvärt och t.o.m. utgöra en förutsättning för Sveriges tillträde att konventionerna vinner tillräcklig anslutning och blir tillräckligt effektiva. På andra sidan framhålls det att Sverige har verkat för en "svag" konvention som ger tillräckligt med utrymme för undantag från de grundläggande förpliktelserna, något som rentav betecknas som nödvändigt för att förhindra orimliga resultat (s. 36). Av promemorian framgår dock att det år det sistnämnda önskemålet som har vägt tyngst. På de flesta punkter där konventionerna öppnar möjlighet till ett val mellan de båda önskemålen har företräde nämligen getts åt den restriktiva linjen. Ett bland andra uttryck för detta är förslaget att Sverige fullt ut skall utnyttja de reservationsmöjligheter som finns enligt art. 17 i Europarådskonventionen. Huruvida det finns bärande skäl för den ståndpunkten förefaller tvivelaktigt; i vart fall redovisas inga sådana skäl i promemorian.

Sveriges Advokatsamfund

Samfundet biträder promemorians förslag i vad avser reservationer och vill understryka vikten av att reservationsmöjligheten i artikel 17 i Europarådskonventionen utnyttjas fullt ut. Det är tillfredsställande att konstatera att i båda konventionerna intagits bestämmelser som i likhet med 21 kapitlet föräldrabalken särskilt beaktar möjligheten att vägra verkställighet med hänsyn fill ändrade förhållanden och risken för att barnet skadas.

133

3 Centralmyndighet Prop. 1988/89:8

Hovrätten för Västra Sverige

Hovrätten tillstyrker att utrikesdepartementet skall vara centralmyndighet och att ansökan enligt konventionen om verkställighet och överflyttning skall göras hos länsrätt. - Från principiella synpunkter framstår det som märkligt att utrikesdepartementet, som det anges i promemorian på sidan 46y, med stöd av fullmakt skall kunna föra en talan av det angivna slaget. Det får förutsättas att sådant uppdrag regelmässigt lämnas till en advokat.

Kammarrätten i Stockholm

Det är naturligt och ändamålsenligt att utrikesdepartementet (UD) blir centralmyndighet enligt konvenfionerna här i landet.

Rafionalitetsskäl talar med styrka för att, när fråga uppkommer om åtgärder här i riket, UD regelmässigt håller vederbörande domstol till hända utredning om aktuella bestämmelser i det främmande landet. UD har helt andra möjligheter än den enskilda domstolen att skaffa fram den utredning som behövs. Med tiden bör departementet också kunna bygga upp och vidmakthålla en värdefull kunskapsbank på området. I sammanhanget mäste beaktas att det här ofta rör sig om brådskande ärenden där allvarliga konsekvenser kan uppkomma av den tidsutdräkt som blir följden om domstolen skall rekvirera eller t.o.m. själv ta fram den information om utländsk rätt som behövs. Jfr 15 § förslaget fill lagtext samt artikel 14 i Europarådskonventionen ("snabbt förfarande") och artikel 11 ("snabb handläggning") i Haagkonventionen.

Länsrätten i Malmöhus län

Enligt utredningsförslaget bör utrikesdepartementet anförtros uppgiften som centralmyndighet. Länsrätten har inte något att erinra häremot. Centralmyndighetens uppgifter berörs emellertid endast kortfattat i lagförslaget. Avsikten är att närmare bestämmelser om centralmyndigheten skall tas in i en särskild förordning.

Enligt länsrättens mening är det väsentligt att det i förordningen tas in strikta regler angående centralmyndighetens ansvarsområde och verksamhet. Klara riktlinjer bör ange hur centralmyndigheten skall agera. Med hänsyn till vikten av snabbhet i förfarandet bör övervägas att särskilt ange vissa tidsfrister för centralmyndighetens verksamhet. Vidare bör de betänkligheter som har riktats mot valet av länsrätterna som första instans för verkställighet och överflyttning till stor del kunna undanröjas genom att länsrätterna får möjligheter till att erhålla bistånd från centralmyndigheten. Det är därför viktigt att centralmyndigheten också åläggs skyldigheter i förhållande till länsrätterna och att dessa skyldigheter fastställs i förordningen.

Vidare bör i proposifionen närmare anges vilka befogenheter centralmyndigheten har mot socialnämnderna.

134

Socialstyrelsen Prop. 1988/89:

Varje fördragsslutande stat skall utse en centralmyndighet som har fill uppgift att bl. a. ta emot och förmedla ansökningar om åtgärder enligt konventionerna. Detta gäller både om Sverige ansluter sig fill båda konventionerna, eller någon av dem.

I 4 § i lagförslaget anges att en centralmyndighet här i landet skall utses av regeringen. Socialstyrelsen fillstyrker att utrikesdepartementet, som sedan länge fullgör uppgiften som centralmyndighet i andra internationella förhållanden, anförtros uppgiften att vara centralmyndighet när det gäller de ärenden som det nu är fråga om.

I lagmotiven till 4 § anges att centralmyndigheten bör kunna få bistånd av tjänsteman inom socialtjänsten för att ett barn skall kunna återlämnas i första hand på frivillighetens väg. Vidare anges att socialnämnden bör kunna biträda med den utredning om barnets förhållanden som kan behövas. Styrelsen anser att det är viktigt att socialnämnden bistår centralmyndigheten i dessa uppgifter som har karaktären av socialt arbete.

Malmö socialnämnd

Utrikesdepartementet synes vara den centrala myndighet som lämpligen tilläggs huvudansvaret. Ett etablerat samarbete föreligger redan idag mellan socialnämnd och UD i ärenden som rör faderskap och underhåll. UD har genom sina ambassader och konsulat en bred kunskap om utländska förhållanden.

Rädda barnen

Rädda Barnen tillstyrker förslaget om att utrikesdepartementet bör anförtros uppgiften att vara centralmyndighet vad gäller ärenden om olovligt bortförande av bam i internationella förhållanden. Vi stöder oss på det faktum att utrikesdepartementet tidigare varit den myndighet som handlagt dessa ärenden och därför har kunskaper och erfarenheter som andra myndigheter saknar. Utrikesdepartementet har dessutom genom sina ambassader ett nätverk som ej någon annan myndighet kan bygga upp.

För att tillförsäkra centralmyndigheten nödvändigt bakgrundsmaterial som underlag för de åtgärder som ska vidtas, om ett bortrövat barns situation i Sverige, bör socialnämnden i lag åläggas utrednings- och uppgiftsskyldighet på centralmyndighetens begäran.

4 Lagteknisk lösning

Hovrätten för Västra Sverige

Hovrätten tillstyrker att konventionerna införhvas med svensk rätt genom att de transformeras till svensk författningstext. Även om konventionerna avser olika frågor, har hovrätten inte någon erinran mot den i promemorieförslaget valda tekniken att arbeta ihop konventionerna under en lag.

Kammarrätten i Stockholm

Lagtekniskt uppställer sig frågan om konventionerna bör transformeras till
en gemensam lag eller om en lag bör tillskapas för vardera konventionen.
Frågan är av övervägande praktisk natur. Båda modellerna har sina för- och 135

nackdelar. Många av de bestämmelser som erfordras blir emellertid gemen- Prop. 1988/89:8

samma. En samlad lag synes därför vara att föredra under förutsättning att

den kan göras tillräckligt överskådlig. Det förslag som har lagts fram i

promemorian fyller väsentligen de behov som behöver uppställas i aktuellt

hänseende. Kammarrätten tillstyrker därför den lagtekniska lösningen som

promemorian innehåller.

Familjelagssakkunniga

Den metod som har valts för att införliva konventionerna med svensk rätt ger anledning till åtskilliga invändningar. Det sägs i promemorian vara tämligen givet att införlivandet i detta fall bör ske genom transformation (s. 42). Denna uppfattning synes vara uttryck för en överdriven föreställning om den svenska lagstiftningsteknikens förträfflighet. I själva verket är den svenska lagtext som föreslås - läst fristående från alla kommentarer -knappast mera lättillgänglig än de konventionstexter den utger sig för att transformera. Samtidigt bortses det i promemorian helt och hållet från de nackdelar som är förbundna med transformationsmetoden.

Även om denna metod anses böra föredras, måste det viktigaste dock rimligen vara att lagtexten utformas på sådant sätt att den korrekt återspeglar konventionsreglernas sakliga innehåll och därigenom möjliggör uppfyllelse av de folkrättsliga förpliktelser som tillträdet till konventionerna medför. I det aktuella fallet har transformationsmetoden emellertid drivits så långt att det är så gott som ogörligt att bedöma huruvida och i vad mån detta har lyckats. Såväl i fråga om systematiken som vad gäller utformningen av enskilda bestämmelser avviker lagtexten starkt från konventionerna, delvis i sådan grad att det är svårt att känna igen konventions-texterna. En följd härav är att det krävs en betydande arbetsinsats redan för att få grepp om i vilken utsträckning och på vilket sätt olika bestämmelser i konvenfionerna har motsvarighet i lagtexten. Vi har inte haft möjlighet att göra någon fullständig eller systematisk genomgång av dessa frågor.

Även vid en tämligen summarisk granskning står det dock klart att många bestämmelser i konventionerna helt eller delvis saknar motsvarighet i lagtexten eller har formulerats om på ett eller annat sätt. 1 några sådana fall bygger förslaget i stället på "transformafion genom motivuttalanden" på så sätt att konventionsbestämmelserna återges i promemorians kommentarer fill lagtexten. I en del andra fall får det antas att nödvändiga bestämmelser kommer att flyta in i de - ännu inte föreslagna - fillämpningsförfattningar som behöver utfärdas. Kvar blir ändå en hel del skillnader mellan konventionstext och lagtext. Som regel ger promemorian ingen förklaring till dessa diskrepanser. Det är mycket möjligt att de flesta av dem är oskadliga i den meningen att de kommer att sakna betydelse för rättstillämpningen i Sverige. Att det genomgående skulle förhålla sig så är emellertid föga troligt. Tvärtom är det högst sannolikt att den föreslagna lagtexten i en del fall kommer att leda till avgöranden som är oförenliga med konventionerna. Samtidigt ligger det i sakens natur att det inte är möjligt att i förväg peka ut de skillnader mellan konventionstext och lagtext som är mest "riskabla" i denna mening. Häri ligger också en av transformafionsmetodens påtagUga svagheter.

I viss utsträckning kan nämnda risker motverkas genom att konventioner
na och till dem hörande material används som hjälpmedel vid tolkningen
och tillämpningen av den svenska lagtexten. Även om det inte sägs någon
ting härom i promemorian, synes det givet att denna metod bör anlitas,
såsom också har skett i andra fall vid tillämpningen av bristfällig svensk
"transformationslagstiftning" (ett belysande exempel är det ännu inte publi- 136

cerade HD-beslutet 1986-12-05, nr SÖ 701, som rörde tillämpningen av den Prop. 1988/89: Haag-konventionsgrundande lagstiftningen om verkställighet av utländska underhällsavgöranden). Möjligheterna härtill minskas dock som följd av den starkt decentraliserade tillämpning av den svenska lagen som promemorieförslaget innefattar. Det kan i ett sådant system knappast förväntas att de berörda myndigheterna kan vinna tillräcklig förtrogenhet med och erfarenhet av de särskilda problem som knyter sig till tolkningen av konventionsstyrd lagstiftning (se vidare avsnitt 5.1).

Sveriges Advokatsamfund

Vidare biträder samfundet uppfattningen att de delar av Europaråds- och Haagkonventionerna, som behöver införlivas med svensk rätt, bör omarbetas till svensk lagtext. Det är lämpligt att konventionernas innehåll regleras i en gemensam lag i enlighet med lagförslaget, vilket väl motsvarar lagstiftningens behov på området.

Sveriges domareförbund

Domareförbundet tillstyrker jämväl lagförslaget om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn. Förbundet ser inget skäl till att frångå huvudregeln att använda den s. k. transformationsprincipen, varigenom behövliga delar av konventionerna omarbetas till svensk lagtext. Tekniken att arbeta in de båda konventionerna i en gemensam lag har inneburit en viss svåröverskådlighet och kan ge utrymme för osäkerhet. Värdet av en för de båda konventionerna gemensam lag får dock anses överväga nämnda nackdelar, desto mer som avsikten är att låta den särskilda regleringen av erkännande och verkställighet av nordiska avgöranden rörande vårdnad eller umgänge med barn stå kvar.

5 Lagförslaget

5.1 Allmänna synpunkter

Hovrätten för Västra Sverige

Hovrätten anser att rubriken bör ändras sä att det av den framgår att lagen gäller överflyttning av barn i internationella förhållanden.

Stockholms tingrätt

I promemorian berörs vad som avses med det i lagförslaget använda uttrycket rätten att ta vård om barnet. Innebörden av uttrycket är betydelsefull och ingalunda självklar. Det bör i lagtexten upptas en bestämmelse om vad som avses med rätt att ta vård om barnet.

Slutligen bör påpekas att frågor om vårdnad enligt 6 kap. 9 § föräldrabal
ken handläggs som ärenden hos en tingsrätt. Det föreligger inte någon
anledning att i den föreslagna lagen behandla värdnadsärenden annorlunda
än mål om vårdnad. I enlighet härmed bör 7 §, 9 § och 18 § i lagförslaget
ändras. 137

Länsrätten i Stockholms län Prop. 1988/89:8

När det gäller de förvaltningsprocessuella frågorna finns inom länsrätten två skolor, varav den ena förordar den lagstiftningsteknik med fä och tämligen öppna lagregler som kännetecknar bl. a. förvaltningsprocesslagen. Den andra skolan förordar ett mera komplett lagverk som återfinns bl. a. i vårdlagarna.

Enighet föreligger dock om att man i promemorian åtminstone borde ha kunnat återfinna en hänvisning till och en redovisning av de mera grundläggande reglerna i förvaltningsprocesslagen (FPL) och en analys av vilka lösningar som dessa regler leder till när det gäller frågor som aktualiseras av lagförslaget. En ordning där man måste vara förvaltningsprocessuell expert för att med möda leta sig fram till gällande "spelregler" eller där dessa först om några år kommer att utkristallisera sig genom regeringsrättens praxis kan inte betraktas som godtagbar.

De grundläggande frågorna är hur långt FPL räcker/duger/gäller. Länsrätten har inte bemödat sig om ambitionen att presentera en fullständig genomgång av de processuella frågorna men skall här peka pä några som bör lagregleras eller behandlas i motivuttalanden.

1. En mycket väsentlig fråga är vem som är behörig sökande. Detta har förtjänstfullt beskrivits i motiven. En minoritet inom länsrätten anser dock att de grundläggande föreskrifterna bör ges i lagtexten (jfr för övrigt den föreslagna 19 § andra stycket).

2. Varken i lagtexten eller i motiven anges vid vilken länsrätt som ansökan skall eller får göras. Enighet föreligger inom länsrätten att man åtminstone kunde ha hänvisat till forumpraxis i nationella verkställighetsmäl.

En majoritet anser dock att grundregleringen kan och bör göras tydligare och mera lättillgänglig i lagtext.

3. En majoritet efterlyser motivuttalanden om partsställningen i målen
och mot vilken i olika situationer ett föreläggande om verkställighet skall
riktas.

Förhållandena i målen kan vara vitt skilda. Barnet kan ha förts lovligt eller olovligt till Sverige av förälder eller annan. Det kan vistas hos samma person som fört det hit eller annan. Det kan ha förts hit av en person på uppmaning av en förälder men vistas hos en tredje person eller hållas gömt i okänd miljö.

Några ledamöter anser att grundläggande regler i nu ifrågavarande hänseenden bör ges i lag.

4. En minoritet anser att det bör läggas fast vilka som - utöver svaranden
och barnet - skall ha en ovillkorlig rätt att yttra sig i målet, t. ex. förälder
som ej är part,

5. När det gäller verkställighetsbeslutens innehåll bygger vär interna
motsvarande lagstiftning på den oskrivna huvudregeln att barnet får av
hämtas där det befinner sig.

En majoritet saknar åtminstone motivuttalanden i frågan, eventuellt en hänvisning till gällande praxis i nationella verkställighetsmål om detta anses tillräckligt.

Skall fill äventyrs den som fört barnet till Sverige - förälder eller annan -kunna förpliktas att pä egen bekostnad återställa barnet till den plats varifrån det bortfördes?

6. Enighet föreligger om att bestämmelsen i 21 kap. 12 § FB om muntlig
förhandling inte passar för länsrätternas del när det gäller internationella
verkställighetsmäl. Till och med motsvarande föreskrift i FPL kan vara för
långtgående.

Länsrätten tänker i detta sammanhang bl. a. på kostnadsaspekter, tidsut- 130

dräkt och - ofta nog - målens beskaffenhet (olovligt eller olagligt bortföran- Prop. 1988/89:8 de eller kvarhällande).

Ändra lösningar än formella muntliga förhandlingar borde också kunna övervägas (jfr t. ex, 52 kap. 10 § RB).

7. En kostnadsfråga som inte har behandlats i betänkandet är frågan om
utländsk förlorande sökande skall kunna åläggas att ersätta staten kostna
derna för motpartens rättshjälp.

Detta förefaller möjHgt enligt konventionerna. Om så inte anses vara fallet måste emellertid hänvisningen till 21 kap. 13 § FB och indirekt till rättshjälpslagen anpassas därtill.

Det förefaller däremot som om Europarådskonventionen inte medger att utländsk sökande åläggs att betala egna rättshjålpsavgifter.

8. En majoritet anser att det bör övervägas att tillerkänna barnet rätt till offentligt biträde.

9. En minoritet saknar åtminstone motivuttalanden om fullföljdsrätt (beroende på hur frågan om partsställning är löst eller olöst). En diskussion om eventuella fullföljdsbegränsningar hade enligt minoriteten också varit på plats (jfr 19 § fjärde stycket).

10. Enighet föreligger om att det behövs en regel som möjliggör att ett
barn fillfälligt omhändertas för att säkerställa att handläggningen av målet
kan slutföras. Om ett barn hålls undan kan det eljest bli omöjligt att komma
till ett avgörande. Inte ens efterspaning är möjlig att tillgripa med gällande
regler.

Länsrätten i Malmöhus län

Lagförslaget innehåller inte några särskilda bestämmelser om kostnader bortsett frän 17 §, som bl. a. hänvisar till 21 kap. 13 § föräldrabalken. Av konventionerna framgår emellertid att några kostnader i huvudsak inte fås tas ut från sökanden. Haagkonvenfionen ger dock vissa möjligheter till reservation mot en konventionsstats skyldighet att stå för bl. a. advokatkostnader eller kostnader med anledning av ett domstolsförfarande. Utredningen föreslår att Sverige skall utnyttja denna möjlighet till reservation. Enligt länsrättens bedömning är det oklart vad den föreslagna reservationen praktiskt kommer att innebära. Denna fråga bör därför belysas ytterligare.

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen finner den föreslagna lagtexten i stort sett enkel och klar. Innehållet är väl disponerat. Det är lätt att arbeta med rubriker, som i huvudsak anger de olika paragrafernas innehåll. Socialstyrelsen anser att man åstadkommit en lagtext, som i förhållande till de båda konventionstexterna är väsentligt mycket enklare. Det är emellertid viktigt att enkelheten inte befrämjas så långt att innehållet blir tveksamt. Styrelsen ifrågasätter om detta inte är fallet för en del bestämmelser i lagförslaget. Denna brist i lagtexten medför att stora krav bör kunna ställas på förarbetena till lagtexten. Ger inte heller förarbetena ett direkt stöd för en viss klargörande tolkning av lagtexten, måste man sålunda gå till de ursprungliga konvenfionerna eller andra rättskällor för att få vägledning.

I vissa fall kan båda konventionerna samtidigt vara tillämpliga. Exempel
vis när ett barn olovligen bortförts fill en konventionsstat vilken är bunden
av båda konventionerna, synes under vissa omständigheter både en för
klaring om olovligt bortförande enligt 5 § 2 st. och 11 § i lagförslaget kunna
åberopas som grund för att få barnet återlämnat. I förevarande promemoria 139

har en sädan situation inte närmare diskuterats, något som vore vägledande Prop. 1988/89:8 för dem som skall tillämpa lagen.

Styrelsen vill i detta sammanhang särskilt fästa uppmärksamheten på det i lagtexten ofta förekommande begreppet hemvist. I lagmotivet till 6 § i lagförslaget anges att begreppet i konventionstexten motsvaras av begreppet "habitual residence", att det i kommentaren till Europarådskonventionen anges att varje konventionsstat själv bestämmer enligt den egna lagen, vilken innebörd uttrycket har samt att hemvistbegreppet för svensk rätts del diskuterats i bl. a. propositionen 1973:158 s. 78 ff. I samma kommentar anges vidare att uttalandena i nämnda proposition i stort sett sammanfaller med vad Europarådets ministerkommitté föreskrivit i en viss resolution till vilken hänvisning har gjorts i kommentaren till Europarådskonventionen. Socialstyrelsen anser att man borde ha definierat begreppet hemvist och ha angivit i vad mån avsikten att kvarstanna, dvs. huruvida den subjektiva kvalifikationsgrunden för hemvistbegreppet skall upprätthållas eller inte. Detta vore önskvärt också med hänsyn till att åtminstone Haagkonventionen bygger på domicilprincipen.

I kommentaren till 5 § i lagförslaget anges att "rätten att ta vård om barn" inte har definierats i Europarådskonventionen. Det klargörs emellertid att härmed bl. a. avses beslut om vård eller omhändertagande som har meddelats inom den barnavårdande verksamheten. Socialstyrelsen föreslår att det vaga begreppet "barnavårdande verksamhet" definieras och att det klart framgår vilka beslut om värd som avses. Även kommentaren till 11 § i lagförslaget är oprecis i detta avseende.

Mot bakgrund av dessa exempel ur lagkommentaren samt med beaktande av den rikliga förekomsten av hänvisningar till konventionstexterna ifrågasätter styrelsen om inte den föreslagna lagtexten hade vunnit i klarhet om den utökats med vissa bestämmelser. Lagkommentaren hade nog bättre tjänat sitt syfte som underlag för lagtolkning om den i mindre utsträckning hänvisat till konventionstexterna.

I 17 § i lagförslaget anges att bestämmelserna i 21 kap. i FB i vissa där angivna delar gäller även i mål om verkställighet eller överflyttning enligt den föreslagna lagen. Här föreslås sålunda att tjänsteman inom socialtjänsten fär medlingsuppdrag i enlighet med vad härom sägs i 21 kap. 2 och 4 §§ FB,

Socialstyrelsen anser att socialnämndens uppgifter, sådana de anges indirekt med stöd av 17 § i lagförslaget och sådana de kan uttolkas ur mofiven till 4 och 12 §§ i lagförslaget, måste anges och närmare preciseras i en särskild bestämmelse i den föreslagna lagtexten. Detta är nödvändigt dels för att det inte skall råda någon tvekan huruvida detta är en skyldighet för socialnämnden, dels för att möjliggöra överlämnandet av uppgifter som omfattas av sekretess hos socialnämnden till den centrala myndigheten.

Familjelagssakunniga

En annan fråga av allmän natur (jfr avsnitt 4) rör förhållandet mellan olika
konventioner och mellan olika konventionsgrundade bestämmelser i svensk
rätt. Sådana spörsmål berörs i viss mån i promemorian, såvitt angår för
hållandet mellan, på ena sidan, de båda aktuella konventionerna och, på
den andra, de regler inom samma område som finns i de nordiska kon
ventionerna och i den svensk-schweiziska domskonventionen. Däremot sy
nes promemorian utgå från att förhållandet mellan Europarådskonven
tionen och Haagkonventionen inte ger upphov till några problem. Kon
flikter mellan dessa båda konventioner synes emellertid fullt tänkbara. Det
kan t. ex. hända att ett barn olovHgen har förts hit från sin hemviststat, som 140

är part i Haagkonventionen, och att den från vilken barnet undanhålls (A) Prop. 1988/89:8 yrkar överflyttning med stöd av denna konvention (11 § lagförslaget). Motparten (B) bestrider ansökningen och åberopar en dom som går ut på att B är ensam vårdnadshavare; den domen har meddelats i en stat som har tillträtt Europarådskonventionen och gäller här enligt den konvenfionen (5 § lagförslaget). Det kan ocksä tänkas - t. ex. om barnet olovligen har förts hit och hålls kvar här av en tredje person - att A yrkar överflyttning enligt Haagkonventionen och att B samtidigt yrkar verkställighet av "sin" dom med stöd av Europarådskonventionen.

1 sådana fall synes den enda lösning som är förenlig med båda konventionerna vara att företräde ges åt Haagkonventionen (jfr art. 19 och 20 i Europarådskonventionen samt art. 34 och 36 i Haagkonventionen). Det är möjligt att den föreslagna lagtexten skall läsas så att den i sak leder till det resultatet. Det är emellertid svårt att förstå varför det inte i lagtexten kan ges ett klart och entydigt besked om lösningen av sådana konflikter.

De följande kommentarerna (se även avsnitt 5.2) begränsas till en del av de punkter där förslaget synes ge anledning fill kritik. Vi har inte haft möjlighet att gå in pä tillnärmelsevis allt som kan förtjäna en närmare granskning.

Först kan antecknas ett par uttalanden i promemorians allmänna del som är missvisande och som synes böra korrigeras, även om de inte direkt påverkar lagförslaget. Sålunda sägs det på ett ställe s. 39) att Europaråds konventionen är "en ren verkställighetskonvention". I själva verket reglerar denna konvention - till skillnad från t. ex. 1977 års nordiska domslag, vilken i värdnadsdelen (6 §) är en ren verkställighetslag - emellertid inte bara verkställigheten utan också erkännandet av utländska vårdnadsavgöranden. - På ett annat ställe (s. 43) heter det att den nordiska regleringen av frågor om erkännande av vårdnadsavgöranden inte omfattar barn till frånskilda föräldrar. Bestämmelser härom finns emellertid i 1931 års nordiska äktenskapskonvention (art. 22 jfrd med art. 8) och därfill anslutande svenska förordning (22 § jfrd med 8 §).

För verkställighet av ett vårdnadsavgörande etc. som härrör från en stat vilken har tillträtt Europarådskonvenfionen krävs det enligt den föreslagna lagen ett särskilt beslut av länsrätt. Däremot skall ett sådant avgörande erkännas här, om det uppfyller föreskrivna villkor, utan att det behövs någon stadfästelse eller annan prövning i särskild ordning (jfr s. 47 och 60 i promemorian). Trots denna konstruktion har det på skilda sätt rättslig betydelse att erkännande begärs eller att frågan om erkännande prövas i ett mål eller att ett förordnande om erkännande meddelas, se 7, 9 och 10 §§ lagförslaget. En fråga som måste ställas är då vad som avses med dessa begrepp. Spörsmål om erkännande av ett utländskt vårdnadsavgörande kan uppkomma prejudiciellt inför domstolar eller andra myndigheter i många olika sammanhang. Rimligtvis kan de nämnda begreppen dock inte ha så vidsträckt innebörd att de omfattar alla sådana situationer. En annan möjlighet är att de är begränsade till fall där erkännandet av det utländska avgörandet utgör själva processföremålet, således där det förs en fastställelsetalan om att avgörandet gäller eller inte gäller här. Att detta skulle vara meningen kan dock inte utläsas ur promemorian och är oförenligt med vad som uttalas i kommentaren till 9 § (s. 66). Pä denna punkt föreligger ett starkt behov av klargöranden.

Utredningen om barnens rätt

Konventionerna föreslås bli införlivade med svensk rätt genom att be
stämmelserna i konventionerna tas in i en ny lag. I några avseenden är 141

lagförslagets regler om förfarandet i mål om bortförande av barn i inter- Prop. 1988/89:8

nationella förhållanden i sak bättre än de som gäller i mål om verkställighet

och överlämnande enligt 21 kap. föräldrabalken. Det anges t. ex. att målet

skall handläggas skyndsamt och att barnets mening skall inhämtas, om det

inte är omöjligt. Därtill kommer, som har nämnts ovan, att den enskilde kan

få hjälp av en eller flera centralmyndigheter med att återfå sitt barn.

I värt betänkande om barn i värdnadstvister m.m. föreslår vi att barn skall ha talerätt i bl. a. mål enligt 21 kap. föräldrabalken. För barn som inte själva kan föra sin talan föreslås att det regelmässigt skall förordnas en särskild ställföreträdare. Om våra förslag leder till lagstiftning bör barn i konsekvens härmed också ha talerätt i mån om olovligt bortförande av barn i internationella förhållanden,

Sveriges Advokatsamfund

Samfundet har inte någon erinran mot förslaget att lämna verkställighetsprövningen till länsrätt i första instans.

Samfundet vill särskilt understryka vikten av att utrikesdepartementet som centralmyndighet - i enlighet med promemorians förslag - anförtror erfarna advokater att sköta den praktiska handläggningen av ärendena vid domstolar och andra berörda myndigheter. I detta sammanhang vill samfundet peka på de oklarheter i promemorian som finns på sidan 49 och följande med avseende på ansvaret för kostnader. Det är angeläget att det klarläggs att centralmyndigheten i förhållande till de advokater som anUtas ansvarar för den ersättning som tillkommer dem, givetvis med beaktande av möjligheter till allmän rättshjälp eller motsvarande.

Sveriges domareförbund

Lagförslaget överensstämmer i allt väsentligt med reglerna i 21 kap, föräldrabalken om verkställighet av svenska vårdnads- och umgängesrättsav-göranden. Innehållet möter därför ingen invändning från förbundets sida. De frågor som kan komma att våfla problem torde närmast höra samman med den formella prövningen av en verkställighetsansökan i fråga om erkännandet av det utländska vårdnadsavgörandet eller vid tolkningen av en konventionsstats lagar om vårdnad m.m. Det får förutsättas att den centrala myndigheten kan ge erforderlig vägledning utöver vad som följer av de handlingar som skall ges in enligt 14 §.

Domareförbundet instämmer slutligen i uppfattningen att länsrätten bör i första instans pröva ansökningar om verkställighet och om överflytt av barn medan mål enligt 19 § bör handläggas av tingsrätten.

5.2 Kommentarer till de särskilda bestämmelserna i lagförslaget

2§

Länsrätten i Stockholms län

Det som sägs på sidan 57, andra stycket, är enligt länsrättens uppfattning så
centralt att det bör tas in i en verkställighetsparagraf, förslagsvis av innehåll
att beslut enligt 5 eller 11 § inte får meddelas eller verkställas i fråga om
barn som har fyllt 16 år. 142

3 § Prop. 1988/89:8

Länsrätten i Stockholms län

Även det som sägs i motiven, sid. 57 mv, om att en överenskommelse som har fastställts eller godkänts av behörig myndighet torde vara att betrakta som ett avgörande, bör omvandlas till lämplig lagtext (3 §).

5§

Hovrätten för Västra Sverige

I specialmotiveringen till 5 § i lagförslaget på sidan 60 m anföres: "En prövning av frågan om avgörandets giltighet torde i första hand aktualiseras i ett redan väckt mål om t. ex. vårdnad eller underhåll. Frågan prövas då prejudiciellt i det målet. Inget hindrar emellerfid att frågan prövas särskilt i form av en fastställelsetalan vid allmän domstol."

I ett här i landet väckt mål om vårdnad torde domstolen vara oförhindrad att prejudiciellt konstatera att det finns ett avgörande beträffande vårdnaden som meddelats i en konventionsstat och som därmed är giltigt här i landet. Det är troligt att den svenska domstolen i en sådan situation skulle behandla talan i målet som en talan om överflyttning av vårdnaden och därmed i praktiken som en talan om ändring av det utländska avgörandet. Om svensk domsrätt föreligger synes därför det utländska avgörandet inte fä annan betydelse i en svensk vårdnadsprocess än vad ett tidigare vårdnadsavgörande har i ett mål om överflyttande av vårdnad. Det bör emellertid påpekas att erkännande av det utländska vårdnadsavgörandet kan leda till att svensk domsrätt ej föreligger.

Vad beträffar den angivna möjligheten till särskild fastställelsetalan vid allmän domstol kan tveksamhet komma att råda om huruvida en sådan talan är att behandla som en talan om vårdnad eller som en fastställelsetalan enligt 13 kap. 2 § rättegångsbalken. I det förstnämnda fallet skall tingsrätten enligt hänvisningen i 20 kap. 1 § föräldrabalken till 15 kap. 29, 30 och 30 a §§ giftermålsbalken vid prövningen bestå av en lagfaren domare jämte nämnd. Bedömningen av om ett utländskt vårdnadsavgörande skall erkännas innefattar ställningstaganden till frågor som ligger nära traditionella värdnadsfrågor. Prövningen kan t. ex. avse huruvida förhållandena kan anses ha ändrat sig i sådan utsträckning sedan det utländska avgörandet meddelades att tvivel kan råda om avgörandets fortsatta förenlighet med barnets bästa. Med hänsyn härtill anser hovrätten att starka skäl talar för att ■ en sådan fastställelsetalan bör prövas i den sammansättning som gäller för vårdnadsmål. Ställningstagandet kan komma till uttryck antingen genom att en kompletterande domförhetsregel tas in i den föreslagna lagstiftningen eller genom att en ändring görs av 20 kap. 1 § föräldrabalken.

Det torde också vara av vikt att genom direkt hänvisning fill en befintlig forumregel eller genom en särskild forumregel klargöra vilken eller vilka domstolar som är behöriga att uppta en sådan fastställelsetalan som avses. Även rättegångskostnadesaspekten torde böra övervägas och eventuellt föranleda viss lagreglering.

Kammarrätten i Stockholm

Andra stycket i 5 § tar endast sikte på det fallet att ett barn har förts bort
över en statsgräns och att bortförandet i ett senare avgörande har förklarats
vara olagligt. Bestämmelsen synes inte inbegripa den situafionen att barnet 143

visserligen har förts över gränsen utan att detta var olagligt och vistas i annat Prop. 1988/89:8 land men att ett senare avgörande medför att ett kvarhällande där blir olagligt. Detta är inte tillfredsställande (jfr dock artikel 12 och artikel 1 d i Europarådskonventionen).

Stockholms tingsrätt

En tingsrätt kan enligt lagförslaget på ansökan från barnets vårdnadshavare meddela förklaring att ett bortförande av ett barn är olagligt. I specialmotiveringen (sid. 61) anges:

"För att verkställighet skall kunna ske krävs att avgörandet innehåller en förklaring att bortförandet var olagligt. Vidare krävs uppgift om vem som hade vårdnaden om eller vårdnaden av barnet eller rätt fill umgänge med barnet, så att det står klart vem barnet skall lämnas fillbaka till. I Europarådets kommentar till konventionen sägs att det torde vara tillräckligt att avgörandet innehåller en skyldighet att återlämna barnet till den plats där det befann sig före bortförandet."

Ett förtydligande borde göras vad avser den sist citerade meningens innehåll att en platsangivelse är tillräcklig. Skall en fingsrätts avgörande innehålla annat än ett konstaterande att bortförandet eller kvarhållandet är olagligt, bör detta anges i lagtexten.

Familjelagssakkunniga

1 specialmotiveringen till 5 § hänvisas till art. 12 i Europarådskonventionen. Denna artikel har motsvarighet i paragrafens andra stycke. Däremot ges ingen hänvisning till de bestämmelser i konventionen - synbarligen art. 7 och 11 p. 1 jämförda med art. 1 - som ligger till grund för första stycket i paragrafen. - I andra stycket behandlas den situationen att det "inte gällde något avgörande enligt första stycket som kan utgöra grund för verkställighet i ursprungsstaten". Detta är ett snårigt och svårtillgänligt uttryckssätt, särskilt som "gällde" inte betyder detsamma som "gäller här i landet" i första stycket och hänvisningen till första stycket i själva verket tycks vara begränsad till första meningen i det stycket. Saken uttrycks enklare och klarare i art. 12 i konventionstexten. Det bör dock påpekas att den svenska översättningen av denna artikel är missvisande såtillvida att det där talas enbart om att det inte finns något avgörande som är verkställbart i en fördragsslutande stat. Som framgår av de engelska och franska originaltexterna, krävs det i själva verket att det inte föreligger något sådant avgörande meddelat i en fördragsslutande stat.

6§

Hovrätten för Västra Sverige

Hovrätten anser att lagtexten är otydlig i fråga om punkten 3. Det bör preciseras vilket "förfarande" som åsyftas i stadgandet.

Hovrätten ifrågasätter uttalandet i promemorian på sidan 62 n att det
skall anses föreligga en bevisskyldighet för den som motsätter sig att det
utländska avgörandet erkännes eller verkställes beträffande sådana om
ständigheter som skall föranleda att erkännande eller verkställighet skall
vägras. Uttalandet stämmer dåligt överens med svensk rättsuppfattning om
det ges den innebörden att rätten skall överlämna till parterna att efter eget
gottfinnande föranstalta om erforderlig utredning i målet. Det motsäges
ocksä av andra uttalanden i förslaget. Redan av 16 § lagförslaget framgår att 144

rätten har att inhämta barnets uppfattning. Jämförelse kan även göras med Prop. 1988/89:8 kommentaren till 12 § där det påpekas att socialnämnden har en skyldighet att bistå rätten i undersökning av barnets nuvarande förhållanden. Enligt hovrättens uppfattning synes det oriktigt att ålägga parterna en bevisskyldighet i nämnda avseende. Lika väl som rätten har ett utredningsansvar i vårdnadsmål bör en skyldighet föreligga för rätten att i mål om erkännande och verkställighet undersöka huruvida de i förevarande stadgande upptagna grunderna för en vägran att erkänna eller verkställa ett utländskt avgörande kan anses föreligga.

Kammarrätten i Stockholm

Punkt 2 i 6 § tar endast sikte på den situation som beskrivs i 5 § första stycket. Det vill synas som om även 5 § andra stycket bör beaktas pä så sätt att i sädana fall som behandlas där även tiden mellan det olagliga bortförandet och det senare avgörandet bör vägas in.

Länsrätten i Malmöhus län

Enligt specialmotiveringen till 6 § i den föreslagna lagen är det den som motsätter sig att ett avgörande erkänns eller verkställs som skall bevisa att sådana omständigheter föreligger att erkännande och verkställighet skall vägras. Mot detta förslag anser sig länsrätten böra göra följande erinran.

I mål om verkställighet och överflyttning kan omständigheterna vara sådana att den begärda åtgärden bör vägras med hänsyn till barnets bästa. Det kan därvid bli fråga om tillämpning av de i den föreslagna lagen intagna ordre public-klausulerna. Att i sådana fall helt överlåta till den som motsätter sig verkställighet att visa att verkställighet skall vägras, skulle enligt länsrättens bedömning kunna leda till otillfredsställande resultat. När det gäller förhållanden utom riket kan det vara särskilt svårt för den enskilde att tillvarata sin rätt. Sådana svårigheter får inte gå ut över barnets bästa.

Av 8 § förvaltningsprocesslagen framgår att domstolen har en egen utredningsskyldighet. Enligt länsrättens mening bör det understrykas att denna utredningsskyldighet också skall gälla mål om verkställighet och överflyttning av barn i internafionella förhållanden. Som länsrätten har anfört ovan angående centralmyndigheten är det viktigt att centralmyndighetens åligganden för att fä fram ett fullgott bedömningsunderlag klart fastställs. Detta gäller också centralmyndighetens åligganden i förhållande fill länsrätten.

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen anser att målsättningen bör vara att utländska barn i Sverige

behandlas lika som barn som har hemvist här. Olikheterna i utformningen

av rekvisiten i lagförslaget och i föräldrabalkens 21 kapitel kan i viss mån

motverka denna målsättning. Enligt 21 kap. 6 § 2 st. FB får länsrätten vägra

verkställighet om det finns risk som ej är ringa för att barnets kroppsliga och

själsliga hälsa skadas. Enligt Europarådskonventionen lagförslaget 6 § 1 p.

får erkännande och verkställighet vägras om det skulle vara uppenbart

oförenligt med grunderna för rättsordningen här om familj och barn. Denna

ordre-public klausul skall enligt kommentaren tolkas så att verkställighet

kan vägras om det är uppenbart att verkställigheten skulle strida mot barnets

bästa. Klausulen skall dock tolkas restriktivt och komma till användning

endast i klara fall. Enligt Haagkonvenfionen lagförslaget 12 § 2 p. kan

överflyttning vägras om det finns en allvarlig risk för barnets kroppsliga och 145

själsliga hälsa.

10 Riksdagen 1987188. 1 saml. Nr 8

I 21 kap. 5 § FB anges att verkställigheten förutom i undantagsfall inte Prop. 1988/89:8 får ske om barnet motsätter sig detta. I lagförslaget 12 § finns en liknande bestämmelse. Där hänvisas i kommentaren till FB 21 kap. 5 §. Oklarhet råder dock hur barnets vilja skall beaktas när 6 § lagförslaget eventuellt skall tillämpas. Där ges inte någon tyngd åt barnets eventuella uttalade vilja, endast en skrivning ätt rätten skall beakta barnets uppfattning.

Statens invandrarverk

För att undvika möjligheten till feltolkning av § 6 bör ordet "motsvarande" i denna paragraf ersättas med "sädan". Detta svarar också mot ordalydelsen i Europarådskonventionen (art. 10 p. 1 c).

Lunds universitet, juridiska fakultetsstyrelsens forskningsnämnd

Det är i varje fall viktigt att lagförslagets 6 § inte fillämpas alltför extensivt. Paragrafen kan i rättspraxis lätt leda till att svenska domstolar regelmässigt kommer att underkasta främmande avgöranden en sådan materiell prövning som går långt utöver vad som brukar hänföras till rättskraftsprövning (jfr HD:s uttalanden i NJA 1974 sid. 629, på sid. 633-634). Risken är att de svenska domstolarna trots "uppenbarlighetskravet" kommer att tillämpa 6 § så att de främmande avgörandena kommer att fullständigt omprövas i sak. Att detta inte är meningen bör enligt forskningsnämndens mening på ett betydligt kraftfullare sätt markeras i motiven. I själva lagtexten (6 § 2) bör man dessutom uttryckligen ange att det förhållandet att barnet här bytt vistelseort efter ett olovligt bortförande resp. kvarhällande inte i sig är en sädan omständighet som innefattar "ändrade förhållanden" i lagens mening. Det rör sig om en viktig markering som ej utan anledning har kommit till uttryck i konventions texten (art. 10) (jfr avsnitt 2).

Familjelagssakkunniga

6 § 2 lagförslaget är avsedd att motsvara art. 10 (1) bi Europarådskonventionen. Av konventionstexten framgår att en ändring av barnets bosättning efter ett olovligt bortförande är en sådan omständighet som inte får beaktas vid bedömningen huruvida ändrade förhållanden har inträtt. Denna passus har utan motivering strukits i lagtexten, där den synes höra hemma. Att den återges i kommentaren till paragrafen (s. 63) är knappast tillräckligt.

7§

Länsrätten i Stockholms län

Se nedan under 9 §. •

Familjelagssakkunniga

Av 7 § andra stycket lagförslaget framgår att ett tredje landsavgörande som
kan utgöra grund för verkställighet i Sverige jämställs med ett svenskt
avgörande vid tillämpningen av paragrafens första stycke. Det kunde vara
lämpligt att i kommentaren exemplifiera detta genom hänvisning till de
internordiska reglerna om verkställighet av vårdnadsavgöranden. Skulle
t. ex. Sverige tillträda Europarådskonventionen men Finland stå utanför,
kommer ett finskt avgörande som uppfyller kraven för verkställighet i
Sverige enligt den nordiska domslagen att utgöra hinder för erkännande och 146

verkställighet enligt Europarådskonventionen under de förutsättningar som Prop. 1988/89: anges i paragrafens första stycke,

8§

Familjelagssakkunniga

8 § lagförslaget är avsedd att motsvara art. 9 (1) a och b i Europarådskonventionen. Konventionstexten är emellertid formulerad som en regel om villkoren för att erkännande och verkställighet skall få vägras. I motsats härtill är lagtexten utformad så att den positivt anger förutsättningarna för erkännande och verkställighet. Härigenom sker en omkastning av äberops-och bevisbördan i förhållande till vad som gäller enligt konventionen. Den omkastningen markeras särskilt genom ordet "endast", som i konventionen hänför sig till grunderna för vägran att erkänna men i lagtexten till förutsättningarna för erkännande. I promemorian sägs det visserligen (s. 66), under hänvisning till Europarådets kommentar till konventionen, att det är den som motsätter sig erkännandet som har att visa att "svaranden i det tidigare målet" inte underrättades i behörig ordning. I själva verket framgår konventionens ståndpunkt till denna och övriga bevisbördefrågor direkt av texten till artikeln. Däremot kommer den inte till adekvat uttryck i lagtexten.

9§

Hovrätten för Västra Sverige

I likhet med vad som anmärkts under 6 § 3 anser hovrätten att lagtexten är otydlig vad beträffar punkten 2, Det bör preciseras vad som avses med "det rättsliga förfarandet".

Hovrätten efterlyser ett klarläggande huruvida de i förevarande paragraf upptagna bestämmelserna uttömmande reglerar när ett mål kan förklaras vilande. Om detta avses bör det framgå av texten.

Länsrätten i Stockholms län

7 och 9 §§ tar båda delvis sikte på situationen när en rättegäng i sakfrågan inletts i Sverige innan frågan om erkännande eller verkställighet inletts.

Har det svenska målet avgjorts innan frågan om erkännande eller verkställighet slutligen prövas kan utgången i det svenska målet under vissa förutsättningar utgöra hinder för bifall till ansökan om erkännande eller verkställighet (9 §),

Har det svenska målet inte avgjorts får målet om erkännande eller verkställighet förklaras vilande (7 §),

Det vore enligt länsrättens synsätt mer följdriktigt om det för den sistnämnda situationen föreskrivs att målet om erkännande eller verkställighet skall förklaras vilande, åtminstone i avbidan på ett interimistiskt beslut i det andra målet.

Familjelagssakkunniga

Av 9 § 2 lagförslaget framgår att en pågående svensk rättegång om vårdna
den etc, får åberopas som grund för vilandeförklaring bara om den rätte
gången har påbörjats innan det rättsliga förfarandet inleddes i den fram- 147

mande staten. I promemorians kommentar till bestämmelsen (s. 67) har Prop. 1988/89: denna förutsättning tappats bort.

Beträffande 9 § 3 lagförslaget sägs det i promemorian (s. 67), i anslutning till Europarådets kommentar till konventionen, endast att det i detta fall föreligger en situation liknande den som regleras i punkt 2. Bestämmelsen borde kunna kommenteras på ett något mer upplysande sätt. Såvitt kan bedömas av ordalydelsen, tar bestämmelsen sikte på fall där ett konkurrerande avgörande har meddelats i en främmande stat - antingen en konventionsstat eller en utomstående stat - och frågan om erkännande eller verkställighet av det avgörandet är föremål för prövning i Sverige.

10 §

Familjelagssakkunniga

I 10 § lagförslaget, som är avsedd att motsvara art. 11 (2) i Europarådskonventionen, saknas den i konventions texten ingående föreskriften att särskild hänsyn skall tas till de åtaganden som parterna har gjort i saken. I promemorian (s. 68) hänvisas till att Europarådets kommentar till konventionen innehåller en sådan anvisning. I själva verket återfinns denna dock redan i texten till artikeln.

11 §

Lunds universitet, juridiska fakultetsstyrelsens forskningsnämnd

Beträffande Haagkonventionens omarbetning i svensk författningstext anser forskningsnämnden att orden "enligt lagen" bör utgå ur formuleringen "... den rätt att ta vård om barnet som vårdnadshavaren eller någon annan har enligt lagen i den stat ..." (lagförslagets 11 § 2 st.). På detta sätt skulle det klart framgå att den rätt som avses inte behöver vara grundad på den inhemska rättsordningen i den aktuella staten, utan kan i enlighet med denna stats internationella privaträtt bero på en annan rättsordning (se promemorian på sid. 69-70). Detta undantag från den traditionellt negafiva svenska inställningen till renvoi bör lämpligen markeras i lagtexten, vilket ej var nödvändigt i konventionstexten eftersom många konventionsländer utan vidare accepterar renvoi.

Familjelagssakkunniga

// § lagförslaget är avsedd att motsvara bl. a. art. 3 i Haagkonventionen men avviker frän konventionstexten på flera sätt. Så t. ex. anges det inte att bestämmelsen är tillämplig oavsett om vårdnaden tillkom rättighetsinnehavaren ensam eller gemensamt med någon annan. Ej heller framgår det att rätten till vårdnad kan ha uppkommit antingen direkt på grund av lag eller genom ett myndighetsbeslut eller genom en giltig partsöverenskommelse. Dessa preciseringar återfinns visserligen i de kommentarer som lämnas i promemorian (s. 69 f). De synes emellertid vara av sådan vikt att de inte gärna kan uteslutas ur en lagtext som är avsedd att återspegla konventionsinnehållet.

Övergångsbestämmelserna till US kan ge anledning till tvekan om be
dömningen av sådana fall där ett olovligt kvarhällande har påbörjats -
eventuellt efter ett olovligt bortförande - före den tidpunkt då lagen blev
tillämplig i förhållande till den främmande staten i fråga men fortsätter efter 140

denna tidpunkt. Då det här rör sig om en situation som kan väntas bli Prop. 1988/89:8 aktuell i praxis, synes ett förtydligande vara önskvärt.

12 §

Kammarrätten i Stockholm

Enligt 12 § punkt 2 får överflyttning av barn bl. a. vägras om en sådan skulle försätta "barnet i en ohållbar situafion". Motivledes bör genom exemplifiering eller på annat sätt till ledning för rättsfillämpningen utvecklas vad bestämmelsen närmare tar sikte på. Kammarrätten kan tänka sig att föreskriften kan tillämpas t. ex. när en överflyttning skulle medföra att barnet hamnar i en krigszon eller i ett flyktingläger under svåra yttre förhållanden.

Kammarrätten i Göteborg

12 § punkt 1

I art. 12 andra stycket i Haag-konventionen föreskrivs att myndigheten skall besluta om barnets omedelbara återlämnande även i det fall förfarandet har inletts mer än ett år frän den dag det olovliga bortförandet ägde rum, såvida inte det visas att barnet funnit sig fill rätta i sin nya miljö. I det svenska förslaget har denna föreskrift omarbetats och förts in i den bestämmelse som reglerar i vilka fall överflyttning får vägras.

Enligt Haag-konventionen har "ettårsfristen" i sig ingen avgörande betydelse för om överflyttning skall medges eller ej, vilket däremot den svenska formuleringen ger intryck av.

Kammarrätten vill ifrågasätta om inte den svenska lagen borde ansluta närmare till den teknik som används i konventionen.

12 § punkt 4

Bestämmelsen anger att överflyttning får vägras om det inte är tillåtet enligt grundläggande principer här i landet om skyddet för mänskliga fri- och rättigheter att besluta om överflyttning.

1 motiven uttalas att denna artikel antogs i konventionsarbetets allra sista skede som en kompromiss sedan det hade visat sig omöjligt att nå enighet i frågan om huruvida konventionen borde innehålla en sedvanlig ordre-public-klausul eller ej. Bestämmelsen är avsedd att komma till användning i rena undantagsfall.

Med hänsyn till den starkt begränsade räckvidd bestämmelsen avses få vore det enligt kammarrättens mening önskvärt om exempel lämnats på fall där den kan komma att fillämpas.

Familjelagssakkunniga

12 § lagförslaget synes få läsas så att bevisbördan för där angivna förhållanden åvilar den som motsätter sig överflyttningen. Detta har dock inte kommit fill lika klart och pregnant uttryck som i motsvarande bestämmelser i Haagkonventionen, jfr art. 12 ("unless it is demonstrated...") och 13 ("if the person, institution or other body which opposes its return establishes.,,").

149

11 Riksdagen 1987188. I samt. Nr 8

Fiireningen BRIS Prop. 1988/89:

Dock anser vi att inskränkningen "om barnet har nått en sådan ålder och mognad att dess vilja bör beaktas" är alltför långtgående för att verkligen tillvarata barns bästa. Ju äldre och mognare ett barn blir, dess större möjlighet har det att orientera sig i en ny situation och ta in nya personer bredvid tidigare trygga relationer i sin tillgivenhet. Det är på småbarnsstadierna - när ingen som helst mognad har inträtt - som man varakfigt kan störa barns förmåga att knyta an till andra människor, genom att - till och med för kortare tid - bryta eller upplösa dess första och viktigaste bindningar. Detta faktum att större hänsyn måste tas till barnen ju mindre de är och inte tvärtom är något som BRIS starkt vill understryka, här som tidigare. Vi föreslår därför att punkt 3 får ändrad lydelse, t. ex. (...överflyttning av barn enl, § 11 får dock vägras:) 3. barnet själv motsätter sig överflyttningen eller på annat sätt har visat sig ha en varaktig positiv relation av betydelse för dess grundtrygghet med den person det bortförts ifrån.

13 §

Kammarrätten i Stockholm

Det är naturligt att det anförtros åt länsrätterna att pröva ansökningar om verkställighet som sägs i 13 §. Dessa domstolar handlägger mål enligt 21 kap. föräldrabalken (FB) och har alltså en bred erfarenhet på området. Förfarandet enligt det angivna kapitlet i FB synes ocksä väl lämpat för mål enligt den föreslagna lagen. Kammarrätten tillstyrker därför såväl att länsrätt blir första instans som att förfarandet väsentligen (jh' nedan) utformas i enlighet med vad som följer av 13- 17 §§ i förslaget. Under lagstiftningsärendets fortsatta gång får övervägas i vilken utsträckning även förordningen (1967:715) om tillämpning av 21 kap. föräldrabalken bör gälla här förevarande mål.

Enligt första stycket görs ansökan om verkställighet hos "länsrätten". Denna utformning av forumbestämmelsen stämmer överens med tekniken i bl. a, 21 kap. 1 § FB. Den får därför godtas även om kammarrätten över lag föredrar preciserade forumangivelser. När det gäller vilket forum som är tillämpligt i fall enligt 21 kap. FB anges i Walin, Föräldrabalken (4 uppl. s. 475) att det ligger i sakens natur att ansökan alltid kan göras hos länsrätten i det län där den som har hand om barnet är bosatt. Skulle denna tillfälligt ha tagit med barnet till.annat län, t. ex. för en tids semester, får enligt kommentaren även länsrätten i det länet anses behörig. Fall kan också tänkas, när barnet och den som har det i sin vård vistas på skilda orter. Sökande torde enligt Walin i en sådan situation kunna vånda sig fill länsrätten i det län där barnet finns eller där motparten i ärendet bor eller vistas. Enligt kammarrättens mening tyder föreskrifterna i 12 § förordningen (1967:715) om tillämpning av 21 kap. föräldrabalken närmast på att länsrätten i det län där barnet finns är primärt fomm (jfr 1 § i förordningen). Under lagstiftningsärendets fortsatta gång bör övervägas vilken länsrätt som blir behörig om man visserligen vet att barnet vistas här i riket men inte var samt den som har hand om barnet inte är bosatt här och hans uppehållsort inte heller är känd. Situationen torde inte vara orealistisk i förhållanden av så speciell natur som det här är fråga om. Möjligen kan en subsidiär forumregel behövas.

150

Kammarrätten i Göteborg Prop. 1988/89:8

I förslaget föreslås att ansökningar enligt Europaråds- och Haagkonventionerna skall prövas av länsrätt i första instans.

I motiven anges inte hos vilken länsrätt en ansökan om verkställighet eller överflyttning skaH sökas. Kammarrätten utgår ifrån att en ansökan enligt förslaget, i likhet med en ansökan om verkställighet enligt 21 kap. föräldrabalken, skall göras hos länsrätten i det län där den som har hand om barnet är bosatt.

Länsrätten i Malmöhus län

Enligt 13 § i den föreslagna lagen skall ansökan vara avfattad på svenska språket. Av specialmotiveringen till lagrummet framgår att det är sökandens sak att se till att erforderliga översättningar finns i sådana fall då sökanden inte har anlitat centralmyndigheten.

Länsrätten vill emellerfid påpeka att den föreslagna ordningen inte överensstämmer med den praxis som nu gäller hos förvaltningsdomstolarna. När handlingar på främmande språk lämnas in till domstolarna ombesörjer domstolarna regelmässigt själva de översättningar som behövs. Se Bertil Wennergren. Förvaltningsprocess s. 333. Om avsikten är att ansökningar om verkställighet eller överflyttning i internafionella förhållanden skall behandlas annorlunda än övriga mål hos domstolarna bör detta särskilt framhållas.

14 §

Hovrätten för Västra Sverige

Hovrätten förutsätter i anslutning fill detta stadgande att det genom särskild förordning kommer aft anges vad en ansökan skall innehålla.

Kammarrätten i Stockholm

1 de fall som behandlas i 14 § första stycket är det inte givet att svaranden alltid har kunnat delges stämning eller motsvarande handHng (jfr 8 § 1 senare delen). Bestämmelsen bör kompletteras enligt följande: "Till ansökan — motsvarande handling eller bevis om aft svaranden inte har kunnat delges en sådan handling. Sökanden skall — skall återställas.

Länsrätten i Stockholms län

Länsrätterna är inte tillräckligt synska för att kunna räkna ut i vilka fall dom eller beslut har meddelats i svarandens utevaro, om detta inte framgår av domen eller beslutet.

14 § första stycket bör innehålla en formulering liknande "om det inte av
avgörandet framgår att detta har meddelats i svarandens närvaro" .

Länsrätten utgår från att ordet svarande i samma stycke syftar på det underiiggande utländska förfarandet.

Domstolsverket

DV vill avslutningsvis peka på att det i 14 § i den föreslagna lagtexten anges,
i enlighet med Europarådskonventionen, art. 13 p. 1 c, aft till eft av
görande, som fattats i svarandens utevaro skall fogas en handling som 151

utvisar att denne delgetts stämning eller motsvarande handling. Stadgandet Prop. 1988/89:8 framstår som delvis oförenligt med 8 § i lagförslaget. I 8 § stadgas nämligen att ett avgörande i vissa fall får erkännas och verkställas även om svaranden inte delgetts sådan handling.

15 §

Hovrätten fiir Västra Sverige

Hovrätten finner det ovisst om Sverige skulle komma att uppfylla sin skyldighet enligt artikel 11 i Haagkonventionen om den i andra stycket angivna tiden lagfästes. Möjligen rör det sig endast om ett skrivfel så att lagförslaget rätteligen skall avse sex veckors handläggningstid innan rätten är skyldig att lämna redogörelse.

Kammarrätten i Göteborg

Enligt art. 11 i Haag-konventionen föreskrivs att om ett mål om överflyttning inte avgjorts inom sex veckor är rätten på sökandens begäran skyldig att redogöra för orsaken till dröjsmålet. I det svenska förslaget har tidsfristen oriktigt angivits till sex månader

Familjelagssakkunniga

Beträffande 15 § lagförslaget sägs det i promemorian (s. 78) bara att paragrafen inte torde kräva några närmare kommentarer. Åtminstone på en punkt är ett påpekande dock i hög grad motiverat. Den i Haagkonventionen (art. 11) angivna tidsfristen av sex veckor från ansökninngen har nämligen i paragrafens andra stycke drygats ut till sex månader. Detta måste rättas till. Också i andra avseenden skiljer sig paragrafen från konventionstexten utan att någon förklaring härtill ges i promemorian.

16 §

Kammarrätten i Stockholm

Enligt huvudregeln i förevarande 16 § skall barnet höras innan rätten avgör ett mål om verkställighet enligt 5 § eller överflyttning enligt 11 § i förslaget. Denna regel saknar motsvarighet i 21 kap. FB. I praktiken torde i de fallen barn under 12 år i allmänhet endast höras när risk för dess hälsa kan tänkas föreligga om verkställighet sker. Kammarrätten är emellertid positiv till den bestämmelse som föreslås. Det kan i lämpligt sammanhang övervägas om den inte bör få en motsvarighet i 21 kap. FB. I enlighet med vad som föreslås i promemorian behöver undantag göras för fall då det inte är möjligt att höra barnet. I lagtexten nämns särskilt det fallet att barnets låga ålder eller bristande mognad lägger hinder i vägen. Ett annat fall, som kan tänkas, är att man visserligen vet att barnet finns här i riket och att man har inlett ett förfarande hos en länsrätt (t. ex. där den som har hand om barnet är bosatt) men barnet hålls gömt (jfr ovan under 13 §).

152

18 § Prop. 1988/89:8

Kammarrätten i Stockholm

Enligt 18 § första stycket gäller, att rätten i mål om vårdnad om barn och i mål om vård av barn enligt lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) inte får meddela något beslut i fråga om vårdnaden eller vården så länge som en ansökan om överflyttning av barnet enligt 11 § första stycket är aktuell. Länsrätten synes därmed under den tiden bh hindrad från att pröva socialnämnds beslut enligt 6 § LVU om omedelbart omhändertagande. Barnet skulle alltså inte kunna släppas, även om länsrätten finner att skäl härför föreligger. Detta strider mot den gmndläggande tanken att ett tvångsingripande inte får bestå längre än vad som är oundgängligen nödvändigt.

Länsrätten i Stockholms län

Föreskrifterna i 18 § hör hemma i FB och LVU och bör lämpligen inarbetas i dessa.

19 §

Hovrätten för Västra Sverige

I specialmotiveringen anges att för förfarandet i tingsrätten skall gälla vad som är föreskrivet om rättegången i tvistemål. Beträffande mål enligt detta stadgande synes, i likhet med vad som anförts angående 5 §, ovisshet råda hurivida föräldrabalkens regler är att tillämpa eller om målet skall handläggas som ett tvistemål enligt rättegångsbalken. Av de skäl som anförts under 5 § anser hovrätten att mål enligt detta stadgande bör handläggas enligt de regler som gäller för vårdnads mål. Hovrätten vill dessutom fästa uppmärksamheten på innehållet i arfikel 12 av Europarådskonventionen där det anges att avgörandet förutom att innehålla en förklaring att bortförandet var olagligt även skall röra vårdnaden om barnet. Om det senaste angivna kravet skall uppfattas som tvingande för att förklaringen skall få avsedd verkan, är det över huvud taget ovisst om lagförslaget i denna del kan sägas stå i överensstämmelse med konventionen. I vart fall synes överensstämmelsen kunna ifrågasättas om det inte görs någon form av anknytning fill reglerna om vårdnad. Det finns därför skäl att överväga en omarbetning av lagförslaget såvitt gäller dessa frågor.

I likhet med vad som anmärkts under kommentaren till 5 § vill hovrätten peka på behovet av en reglering av vissa processuella frågor.

Hovrätten biträder förslaget att fullföljdsförbud skall gälla beträffande hovrättens avgörande.

Kammarrätten i Stockholm

För ett avgörande om återförande hit av ett barn, som egenmäktigt har förts utomlands eller kvarhålls där, kan krävas en förklaring av svensk domstol att förfarandet är olagligt. Enligt 19 § första och andra styckena skall det ankomma på tingsrätt att meddela en sådan förklaring. Något skäl för att inte uppgiften läggs på länsrätt, som i övrigt är den domstol som har att agera enligt lagförslaget, lämnas inte i promemorian.

Endast om starka skäl föreligger bör de uppgifter som enligt förslaget skall ankomma på domstol splittras upp mellan de båda organisafionerna av

153

allmänna domstolar. Några sådana skäl föreligger inte här. Det är sålunda Prop. 1988/89:8 att märka att det egenmäktiga förfarandet inte behöver vara straffbart (PM s. 83). Kammarrätten föreslår att även den här aktuella uppgiften anförtros åt länsrätt.

Domstolen sätter vidare i fråga om inte även socialnämnd bör kunna utverka förklaring enligt de aktuella bestämmelserna i 19 § första och andra styckena i lagförslaget. Jfr 6 kap. 7 § sista stycket, 8 § andra stycket och 10 § andra stycket FB. Åtminstone enligt Haagkonventionen synes sädan nämnd äga talerätt (se artikel 8; jfr häremot artikel 4 punkt 1 i Europarådskonventionen).

Stockholms tingsrätt

I specialmotiveringen (sid. 83) anges att för förfarandet i mål enligt 19 § i lagförslaget gäller vad som är föreskrivet om rättegången i tvistemål. Sådana föreskrifter återfinns främst i rättegångsbalken. Om avsikten är att bestämmelser i föräldrabalken skall äga tillämpning på mål av förevarande slag bör detta anges i lagtexten. I vilket fall som helst bör det av lagen framgå vilka förfaranderegler som skall gälla, så att det t. ex. står klart till vilken fingsrätt en ansökan enligt 19 § skall ges in. I lagen bör även anges vilka processuella regler som skall fillämpas för de mål hos en tingsrätt där fastställelsetalan avseende ett ufiändskt avgörandes giltighet prövas.

6 Övrigt

Hovrätten för Västra Sverige

Hovrätten noterar med beklagande att en särreglering i Norden kommer att bli följden av att enighet ej kunnat nås om samtliga nordiska länders anslutning till konvenfionerna. Hovrätten ser dock i detta sammanhang med tillfredsställelse att strävan är att snarast göra en översyn av den internordiska regleringen.

Kammarrätten i Stockholm

Som anges (s. 44) i promemorian medför en anslutning enligt vad som har sagts nu fill Europaråds- och Haagkonventionerna inte att de särskilda reglerna om erkännande och verkställighet av nordiska vårdnadsavgöranden kan avvaras. I enlighet med vad som sägs i promemorian bör Europarådskonvenfionen inte gälla i nordiska förhållanden i den mån särskilda bestämmelser finns på det skandinaviska planet. Däremot bör Haagkonventionen gälla vid sidan av den särskilda nordiska regleringen.

Den nordiska konvenfionen fungerar i stort sett bra men har vissa brister (PM s. 43). En översyn bör företas så snart som möjligt i syfte att undanröja dessa.

Kammarrätten ansluter sig också fill bedömningen (s. 45) i promemorian beträffande konvenfionernas förhällande till de särskilda reglerna beträffande Schweiz och till att förhandlingar bör tas upp med detta land om behov vidare föreligger av de bilaterala reglerna rörande erkännande och verkställighet av vårdnadsavgöranden m.m.

Kammarrätten i Göteborg

En fråga som inte närmare har berörts i mofiven är i vilken utsträckning

allmän rättshjälp kan komma att beviljas i mål om verkställighet av ut- 154

ländska vårdnadsavgöranden och mål om överflyttning av barn. 1 det sam- Prop: 1988/89: manhanget vill kammarrätten lämna följande synpunkter. I mål enligt lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga har bamet rätt till ett offentligt biträde enligt rättshjälpslagen som skall ta till vara barnets rätt. Rätt till rättshjälp för barnet föreligger däremot inte i mål om vårdnad och umgängesrätt enligt 6 kap. föräldrabalken och inte heller i mål om överflyttning enligt 21 kap. föräldrabalken. Enligt kammarrättens uppfattning kan det i mål om verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden och om överflyttning av barn uppkomma situationer där det skulle vara av värde med stöd och hjälp till barnet av någon utomstående person som kan ta till vara dess intressen. I sådana fall skulle ett offentligt biträde enligt rättshjälpslagen kunna förordnas i likhet med vad som sker i s. k. LVU- mål.

Stockholms tingsrätt

I promemorian har ej närmare berörts vilken betydelse lagförslaget kan få för handläggning av frågor om vårdnad och umgänge hos en tingsrätt. Det är svårt att förutse alla de situationer som kan uppkomma. Lagförslaget innehåller bl. a. att vårdnadsavgöranden m.m. enligt Europarådskonvenfionen under vissa förutsättningar gäller i Sverige. Prövning av giltigheten av visst utländskt avgörande kan bli aktuell i ett inte obetydligt antal mål hos en tingsrätt. Till följd härav och då en tingsrätt vid handläggning av frågor om vårdnad och umgänge i vissa fall bör eller skall beakta annat hos en länsrätt och/eller en tingsrätt pågående förfarande, torde lagförslaget kunna medföra att ovannämnda handläggning hos en tingsrätt blir mer komplicerad. Då tingsrätterna även tillförs en ny målkategori enligt 19 § i den föreslagna lagen, kan ökad arbetsbörda för nämnda domstolar förutses. Det sagda synes särskilt gälla Stockholms tingsrätt p.g.a. forumregeln i 6 kap. 17 § första stycket föräldrabalken.

Länsrätten i Stockholms län

Länsrätten har ingen klar uppfattning om hur många inkommande mål som den föreslagna lagsfiftningen kan leda till. Sannolikt blir de emellertid inte särskilt många. Lånsrätten har dock den bestämda uppfattningen att verkställighetsmål inte sällan är mycket tvistiga och mycket infekterade.

De internationella verkställighetsmålen förefaller till sin natur vara sådana att man kan förvänta sig betydande delgivnings- och eftersökningssvårig-heter. En del av dem lär därför komma att bli mycket arbetskrävande. Man kan ocksä vänta sig att barnen i ätskilliga fall kommer att hållas undan.

En mycket central fråga som inte har behandlats i promemorian är frågan om det föreligger något rättsligt eller annat hinder mot att lämna ut (lands-förvisa) den som är svensk medborgare, särskilt till allahanda typer av "vård".

Länsrätten, som utgår från att något sådant hinder inte föreligger, förordar att frågan tas upp till behandling i en kommande lagrådsremiss.

Länsrätten befarar att det kan bh komplikationer vid den praktiska fillämpningen av regler som hänför sig till frågor kring skilda territoriella regelsystem i olika delar av en stat. Länsrätten ifrågasätter om det i detta hänseende är tillräckligt med en hänvisning fill konvenfionerna. Sannolikt bör frågorna åtminstone kommenteras av den svenska lagstiftaren.

155

Bilaga 5 Prop. 1988/89:8 Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till

Lag om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Bestämmelserna i 2-10, 13-17 och 19 §§ tillämpas i förhållande till
stater som har tillträtt den i Luxemburg den 20 maj 1980 dagtecknade
konventionen om erkännande och verkställighet av avgöranden rörande
vårdnad om barn samt om återställande av vård av barn (Europarådskon
ventionen). Bestämmelserna tillämpas dock ej i förhällande till Danmark,
Finland, Island eller Norge i den mån särskilda bestämmelser gäller.

Bestämmelserna i 2 och 11-19 §§ tillämpas i förhållande till stater som har tillträtt den i Haag den 25 oktober 1980 dagtecknade konventionen om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn (Haagkonventionen).

2 § Lagen gäller ej i fråga om barn som har fyllt 16 år.

3 § Med ett avgörande förstås i denna lag en dom eller ett beslut som har meddelats av domstol eller annan myndighet.

Med ett avgörande jämställs en förlikning som har ingåtts inför domstol och ett avtal som har godkänts av administrativ myndighet.

4 § Regeringen utser en centralmyndighet att här i landet

1. ta emot och förmedla framställningar enligt konventionerna,

2. samarbeta med centralmyndigheterna i övriga stater som har tillträtt någon av konventionerna, samt

3. fullgöra de uppgifter i övrigt som enligt konventionerna ankommer på en centralmyndighet.

Erkännande och verkställighet av vårdnadsavgöranden m.m. enligt Euro-parädskonventionen

5 § Har ett avgörande om vårdnaden om barn, om umgänge med bam eller
om rätten att ta vård om barn meddelats i en stat som har tillträtt Europa
rådskonventionen, gäller avgörandet här i landet. Ett sådant avgörande får
också på ansökan verkställas här, om avgörandet kan utgöra grund för

verkställighet i den stat där det har meddelats (ursprungsstaten). 157

Om det när ett bam fördes bort över en statsgräns inte fanns något Prop. 1988/89:8 avgörande enligt första stycket som kan utgöra grund för verkstäUighet i ursprungsstaten, skall varje senare avgörande som har meddelats i en fördragsslutande stat och som innehåller förklaring att bortförandet var olagligt ha samma verkan som ett avgörande enligt första stycket.

6 § Ett avgörande som avses i 5 § får dock inte erkännas eller verkställas
här i landet, om

1. detta skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen här om familj och barn,

2. avgörandet pä grund av ändrade förhållanden uppenbarligen inte längre är förenligt med barnets bästa,

3. barnet vid den tidpunkt då förfarandet för att få till stånd ett sådant avgörande som avses i 5 § inleddes i ursprungsstaten var medborgare eller hade hemvist här utan att ha någon motsvarande anknytning till ursprungsstaten eller var medborgare både i ursprungsstaten och här i landet samt hade hemvist här, eller

4. barnet enligt lagen i den stat där det är medborgare eller har hemvist eller enligt svensk lag har rätt att självt bestämma var det skall bo.

Med ett avgörande som har meddelats här i landet jämställs ett avgörande som har meddelats i en tredje stat och som kan utgöra grund för verkställighet här.

8 § Hai ett avgörande som avses i 5 § meddelats i svarandens utevaro, får
det erkännas och verkställas här i landet endast om

9 § Mål om erkännande eller verkställighet av ett avgörande som avses i 5 §
får förklaras vilande, om

1. avgörandet har överklagats i ursprungsstaten genom ett ordinärt rättsmedel,

3. frågan om erkännande eller verkställighet av något annat avgörande om vårdnaden, umgänget eller rätten att ta vård om barnet samtidigt prövas i eft annat mål.

10 § I samband med ett förordnande om verkställighet av ett avgörande om
umgänge som avses i 5 § kän föreskrifter meddelas om villkor eller tidpunkt
för umgänget.

158

överflyttning av barn enligt Haagkonventionen Prop. 1988/89:

11 § Barn som olovligen har förts hit till landet eller som olovligen hålls
kvar här skall på ansökan överflyttas fill den från vilken barnet undanhålls,
om barnet omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet hade hemvist i
en stat som har fillträtt Haagkonventionen.

Ett bortförande eller kvarhällande är olovligt, om bortförandet eller kvarhållandet strider mot den rätt att ta vård om barnet som dess vårdnadshavare eller någon annan har i den stat där barnet hade sitt hemvist omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet och denna rätt också utövades vid den tidpunkt då barnet bortfördes eller kvarhölls eller skulle ha utövats vid denna tidpunkt om inte bortförandet eller kvarhållandet hade ägt rum.

12 § Överflyttning av barn enligt 11 § får dock vägras, om

1. det när ansökan om överflyttning gjordes har förflutit minst ett år från det olovliga bortförandet eller kvarhållandet och barnet har funnit sig till rätta i sin nya miljö,

2. det finns en allvarlig risk för att överflyttningen skadar barnets kroppsliga eller själsliga hälsa eller i övrigt försätter barnet i en ohållbar situafion,

3. barnet självt motsätter sig överflyttningen och barnet har nått en sådan ålder och mognad att dess vilja bör beaktas, eller

4. det inte är förenligt med grundläggande principer här i landet om skyddet för mänskliga fri- och rättigheter att besluta om överflyttning.

Förfarandet

13 § Ansökan om verkställighet av ett avgörande som avses i 5 § eller om överflyttning av barn enligt 11 § görs hos länsrätten.

15 § Mål om verkställighet av ett avgörande som avses i 5 § skall hand
läggas skyndsamt.

16 § Innan rätten avgör ett mål om verkställighet av ett avgörande som
avses i 5 § eller om överflyttning av barn enligt 11 § skall rätten inhämta
barnets mening, om det inte är omöjligt med hänsyn särskilt fill barnets
ålder och mognad.

159

17 § Beträffande förfarandet i övrigt i mål om verkställighet av ett av- Prop. 1988/89:8
görande som avses i 5 § eller om överflyttning av barn enligt 11 § tillämpas

21 kap. 2 och 3 §§, 4 § första och andra styckena samt 9 - 16 §§ föräldrabalken.

Övriga bestämmelser

Får rätten i ett mål som avses i första stycket underrättelse av centralmyndigheten om att ett barn, pä sätt som sägs i 11 § andra stycket, olovligen har förts hit till landet eller olovligen hålls kvar här utan att ansökan har gjorts om överflyttning av barnet enligt 11 § första stycket, får rätten inte besluta i frågan om vårdnaden eller vården förrän det har förflutit en rimlig tid för att göra en sådan ansökan.

19 § Om ett bam med hemvist här i landet egenmäktigt har förts utomlands
eller egenmäktigt hälls kvar i ett annat land, kan fingsrätten på talan av
barnets vårdnadshavare förklara att det egenmäktiga beteendet är olagligt.

Mål enligt denna paragraf tas upp av Stockholms tingsrätt, om det inte finns någon annan behörig domstol.

Om den som talan förs mot vistas på okänd ort, får mål enligt denna paragraf avgöras även om han eller hon inte har delgetts stämning eller andra handlingar i målet.

Tingsrättens avgörande får överklagas till hovrätten. Hovrättens avgörande får inte överklagas.

Bestämmelserna i 11 § gäller endast i fråga om sådana olovliga bortföranden eller kvarhållanden som har skett efter det att lagen började tillämpas i förhållande till den stat där barnet hade sitt hemvist omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet.

160

2 Förslag till Prop. 1988/89:

Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 §2 Länsrätt prövar

1. mål enligt skatte-, taxerings-, uppbörds- och folkbokföringsförfatt
ningarna i den utsträckning som år föreskrivet i dessa författningar,

2. mål enligt socialtjänstlagen 2. mål enligt socialtjänstlagen
(1980:620), lagen (1980:621) med (1980:620), lagen (1980:621) med
särskilda bestämmelser om vård av särskilda bestämmelser om vård av
unga, lagen (1981:1243) om vård av unga, lagen (1981:1243) om vård av
missbrukare i vissa fall, lagen missbrukare i vissa fall, lagen
(1988:153) om bistånd åt asylsökan- (1988:153) om bistånd åt asylsökan
de m. fl., lagen (1985:568) om sär- de m. fl., lagen (1985:568) om sär
skilda omsorger om psykiskt ut- skilda omsorger om psykiskt ut
vecklingsstörda m. fl., uflänningsla- vecklingsstörda m. fl., utlänningsla
gen (1980:376), smittskyddslagen gen (1980:376), smittskyddslagen
(1968:231), lagen (1970:375) om ut- (1968:231), lagen (1970:375) om ut
lämning till Danmark, Finland, Is- lämning till Danmark, Finland, Is
land eller Norge för verkställighet land eller Norge för verkställighet
av beslut flv vård eller behandling av beslut om värd eller behandling,
och körkortslagen (1977:477) i den körkortslagen (1977:477) och lagen
utsträckning som är föreskrivet i (1988:000) om erkännande och
dessa lagar samt mål enligt 6 kap. verkställighet av utländska vård-
21 § och 21 kap. föräldrabalken, nadsavgöranden m.m. och om över
flyttning av barn, aUt i den utsträck
ning som är föreskrivet i dessa lagar,
samt mål enligt 6 kap. 21 § och
21 kap. föräldrabalken,

3. mål som avses i 24 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet,

4. mål som avses i 6 § första stycket lagen (1985:206) om viten. Länsrätten i Östergötlands län prövar mål enligt luftfartslagen (1957:297)

i den utsträckning som är föreskrivet i den lagen.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

' Lagen omtryckt 1981:1323.

- Senaste lydelse 1988:155, 161

3 Förslag till Prop. 1988/89:8

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 15 § sekretesslagen (1980:100)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

9 kap.
15 §
Sekretess gäller hos domstol i åk- Sekretess gäller hos domstol i äk-

tenskapsmål samt mål och ärenden tenskapsmål samt mål och ärenden enligt föräldrabalken för uppgift om enligt föräldrabalken, liksom mål enskilds personliga eller ekonomis- enligt lagen (1988:000) om erkän-ka förhållanden, om part begär det nande och verkstäUighet av utländs-och det kan antas att den enskilde ka vårdnadsavgöranden m.m. och eller någon honom närstående lider om överflyttning av barn, för uppgift skada eller men om uppgiften röjs. om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om part begär det och det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men om uppgiften röjs. 1 fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Lagen omtryckt 1988:9, 162

ftopositionens huvudsakliga innehåll ........................... ...... 1

Proposifionens lagförslag .............................................. 3

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 maj 1988 ... 9

1 Inledning................................................................... 9

2 1980 års konventioner.............................................. 10

3 Allmän motivering...................................................... 13

3.1 Allmänna utgångspunkter ................................ 13

3.2 Får konventionerna tillräcklig anslutning? ........ 15

3.3 Är konventionerna tillräckligt effektiva? .......... 16

3.4 Beaktar konventionerna tillräckligt barnets bästa? 17

3.5 Vilken konvention skall Sverige ansluta sig till? ........ 19

3.6 Hur skall konventionerna införlivas med svensk rätt? ... 21

3.7 Behövs särskilda regler i nordiska förhållanden? 22

3.8 Behövs särskilda regler i förhållande till Schweiz? 23

3.9 Vilken myndighet skall vara centralmyndighet? 24

3.10 Vilka domstolar skall pröva ansökningar om verkställighet

och överflyttning av barn?................................. 25

3.11 Kostnader ......................................................... 26

3.12 Reservationer.................................................... 27

3.13 Ikraftträdande ................................................ 28

4 Upprättade lagförslag ............................................... 28

5 Specialmotivering....................................................... 28

5.1 Förslaget till lag om erkännande och verkställighet av ut
ländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning

av barn ........................................................... 28

5.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar 51

5.3 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:152) . 52

6 Hemställan .............................................................. 52

7 Beslut........................................................................ 52

Utdrag ur lagrådets protokoll den 14 juni 1988.............. .... 53

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 augusti 1988 56

Bilaga 1 Promemorians lagförslag ................................. .... 58

Bilaga 2 Europarådskonvenfionen i engelsk och fransk lydelse och i

svensk översättning............................................ .... 65

Bilaga 3 Haagkonvenfionen i engelsk och fransk lydelse och i svensk

översättning ...................................................... .... 97

Bilaga 4 Sammanställning av remissyttrandena.............. .. 124

Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag .......................... .. 157

163